Index 
Debatter
PDF 973k
Torsdagen den 27 september 2007 - Strasbourg EUT-utgåva
1. Öppnande av sammanträdet
 2. Inkomna dokument: se protokollet
 3. Tillämpning av direktiv 2000/43/EG om likabehandling oavsett ras eller etniskt ursprung (debatt)
 4. Jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen (debatt)
 5. Välkomsthälsning
 6. Behovet av en övergripande strategi för att bekämpa cancer (skriftlig förklaring): se protokollet
 7. Begäran om upphävande av parlamentarisk immunitet: se protokollet
 8. Föredragningslista: se protokollet
 9. Omröstning
  9.1. Digitala bibliotek (omröstning)
  9.2. Effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa (omröstning)
  9.3. Genomförande av rådets beslut om ett moratorium mot dödsstraff (omröstning)
  9.4. ESFP-operation i östra Tchad och norra Centralafrikanska republiken (omröstning)
  9.5. Situationen i Burma (omröstning)
  9.6. Skyldigheter för tillhandahållare av gränsöverskridande tjänster (omröstning)
  9.7. Tillämpning av direktiv 2000/43/EG om likabehandling oavsett ras eller etniskt ursprung (omröstning)
  9.8. Jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen - 2007 (omröstning)
 10. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet
 11. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet
 12. Översändande av texter som antagits under sammanträdesperioden: se protokollet
 13. Meddelande om rådets gemensamma ståndpunkter: se protokollet
 14. Röstförklaringar
 15. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet
 16. Beslut om vissa dokument: se protokollet
 17. Skriftliga förklaringar införda i registret (artikel 116 i arbetsordningen): se protokollet
 18. Datum för nästa sammanträdesperiod: se protokollet
 19. Avbrytande av sessionen
 BILAGA (Skriftliga svar)


  

ORDFÖRANDESKAP: SIWIEC
Vice talman

 
1. Öppnande av sammanträdet
  

(Sammanträdet öppnades kl. 10.00.)

 

2. Inkomna dokument: se protokollet

3. Tillämpning av direktiv 2000/43/EG om likabehandling oavsett ras eller etniskt ursprung (debatt)
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Kathalijne Maria Buitenweg, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om tillämpning av direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (2007/2094(INI)) (A6-0278/2007).

 
  
MPphoto
 
 

  Kathalijne Maria Buitenweg (Verts/ALE), föredragande. – (NL) Herr talman! Till att börja med måste jag tacka de många kolleger som bidragit till detta dokument. För sju år sedan var jag medföredragande för direktivet, och nu diskuterar vi betänkandet om dess tillämpning. Parlamentets ståndpunkt har varit enhällig från början till slut, med undantag av ett par oliktänkande som lagt fram ändringsförslag, som ni strax kommer att se. Debatten har varit långdragen och ibland skarp, t.ex. i fråga om delad bevisbörda, men lyckligtvis förlorade vi aldrig vårt gemensamma mål ur sikte, och jag hoppas också att ni ser betänkandet som ett gemensamt åtagande.

År 2000 röstade vi med stor majoritet för direktivet, som med rätta kan beskrivas som revolutionerande. Diskriminering förbjöds i hela EU, i samband med anställning, social trygghet och bostäder, och likabehandling blev obligatoriskt. Jag var och är fortfarande omåttligt stolt över detta. Kommissionen, rådet och Europaparlamentet gjorde ett bra arbete i det sammanhanget. Men det betyder givetvis inte att det har skett särskilt stora förändringar i verkligheten. Det förekommer fortfarande en hel del diskriminering.

På senare år har diskriminering och rasism i själva verket ökat, både kvantitativt och sett till graden av allvar. I de flesta länder är arbetslösheten betydligt högre bland invandrare än bland den övriga befolkningen i arbetsför ålder. Det förekommer mer rasistiskt motiverat våld. Lagstiftning har stor betydelse för att bekämpa diskriminering, eftersom den anger normen. Den talar om för människor vad EU står för, hur vi bör uppträda mot varandra och vad som inte kan tolereras. Lagstiftningen ger också människor rätt till rättslig prövning av diskriminering.

Europeiska kommissionen arbetar nu med att kontrollera om medlemsstaterna på ett riktigt sätt införlivat EU-bestämmelserna med sin nationella lagstiftning. Nu i veckan talade jag om saken med kommissionsledamot Vladimír Špidla, och det står klart att kommissionens avsikter i frågan är goda – man är angelägen om att tillsammans med medlemsstaterna se till att lagstiftningen genomförs. Och det vill jag berömma kommissionen för.

Men jag tycker ändå att den behöver lite mer energi, lite mer schvung. De här lagarna skulle ha genomförts 2004. Det pratades mycket om känsliga frågor och besvärliga detaljer, men när den nuvarande kommissionen tillträdde tillkännagav ni att åtgärderna för att bekämpa diskriminering skulle vara centrala för er politik, och mer än hälften av er mandatperiod har redan gått. Jag beundrar verkligen det ni gjort hittills, men jag hoppas att ni kommer att vara lite tuffare mot medlemsstaterna. Det är helt nödvändigt.

Inte ens hälften av alla medlemsstater har genomfört direktivet till fullo. I många av dem har inte definitionerna av direkt och indirekt diskriminering, hot och bevisbörda införlivats korrekt. Vissa medlemsstater förbjuder visserligen diskriminering i samband med anställning men har ansett att det är att gå för långt att förbjuda diskriminering i samband med tillhandahållande av varor och tjänster. Men det är just på de områdena som många problem finns.

Ta till exempel utbildning. Enligt EU:s nya byrå för grundläggande rättigheter placeras barn från romska familjer felaktigt i skolor för utvecklingsstörda barn. Eller ta bostäder: i lägenhetsannonser förekommer rutinmässigt uppgiften att fastigheten är fri från utlänningar. Det är oacceptabelt.

Förbudet mot diskriminering, både i samband med anställning och på andra områden, måste omedelbart göras verkningsfullt. En lag är verkningsfull endast om människor känner till sina rättigheter, men enligt en Eurobarometer-undersökning tror bara 35 procent av de tillfrågade att det finns lagstiftning mot diskriminering i deras land. Ännu färre säger sig veta vad de skulle göra om de själva utsattes för diskriminering. Hur tänker kommissionen se till att lagstiftningen blir en realitet i människors liv? Att informera människor är en skyldighet enligt direktivet, men hur föreslår kommissionen att man ska se till att den skyldigheten fullgörs?

Även när människor vet att det finns en lag kan de ändå stöta på en mängd hinder, eftersom det ibland finns problematiska regler och krav. I vissa länder är den tid man har på sig för att inge ett klagomål mycket kort, bara 30 dagar till exempel. Det övriga förfarandet kan däremot vara absurt långt och komplicerat. Överträdelser av antidiskrimineringslagarna måste leda till effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder. Det sägs på ett utmärkt sätt i direktivet, och vi var alla överens om det. Mycket få länder har dock tillräckliga påföljder.

Dags för något positivt, kanske. Det som är bra är att i princip alla länder nu har organ för likabehandling. Det är ett betydelsefullt resultat, och i många länder kan dessa organ behandla rasistiskt motiverad diskriminering och även diskriminering av andra skäl. Det välkomnar jag. Men tyvärr har inte alla organ de medel de behöver för att fullgöra sitt uppdrag, och jag ber därför kommissionen att överväga även den frågan i sin utvärdering av hur antidiskrimineringslagarna genomförs. Har kommissionen några kommentarer till detta?

Sammanfattningsvis vill jag säga att jag är stolt över lagstiftningen. Det har gjorts framsteg med införlivandet, men det är fortfarande otillräckligt. Många länder har ännu inte införlivat den till fullo. Men även i de fall där de har gjort det till punkt och pricka måste vi ändå försäkra oss om att människor får ordentlig information om sina rättigheter, för om de inte känner till rättigheterna kan de inte åberopa dem, och det är av yttersta vikt när det gäller att bekämpa diskriminering.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel, ledamot av kommissionen. − (FR) Herr talman, fru Buitenweg, ärade parlamentsledamöter! Kommissionen välkomnar detta betänkande om tillämpning av direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung.

Kommissionen noterar de olika betänkligheter som parlamentet gett uttryck för och vill göra er uppmärksamma på ett antal punkter. När det gäller övervakningen av medlemsstaternas genomförande av direktivet inledde kommissionen i slutet av juni överträdelseförfaranden mot 14 medlemsstater som inte införlivat direktivet med nationell lagstiftning på rätt sätt. Jag kan tillägga att ett antal medlemsstater redan ändrat sin lagstiftning med anledning av kommissionens synpunkter, eller har uppgett att de är beredda att göra det.

Vad beträffar närmare uppgifter om medlemsstaternas införlivande av direktivet offentliggör vi varje år, som vi konstaterade i 2005 års meddelande om en ramstrategi för icke-diskriminering och lika möjligheter för alla, en uttömmande rapport från expertgruppen för rättsliga frågor, och de enskilda nationella rapporterna finns tillgängliga på Internet.

Kathalijne Maria Buitenweg påpekar med rätta att de organ som ansvarar för att främja likabehandling spelar en central roll i kampen mot diskriminering. Det är därför vi finansierar nätverket Equinet, som underlättar utbyte av erfarenheter och god praxis mellan medlemsstaternas organ för likabehandling.

Som påpekas i betänkandet är insamling av uppgifter en känslig fråga. Om det inte sker är det emellertid omöjligt att bedöma diskrimineringens omfattning eller avgöra om de åtgärder som vidtagits är effektiva. Eftersom en stor del av de uppgifter som samlas in kan tillhöra kategorin känsliga personuppgifter som rör människors ras eller etniska ursprung, eller deras religiösa övertygelser eller sexliv, måste de behandlas i enlighet med tillämpliga bestämmelser i direktiv 95/46/EG om skydd av personuppgifter.

Det direktivet innehåller ett generellt förbud mot behandling av känsliga personuppgifter. Ett antal undantag från den regeln medges dock, framför allt om de berörda personerna har gett sitt samtycke eller om – jag citerar – ”behandlingen är nödvändig för att fullgöra skyldigheter och särskilda rättigheter inom arbetsrätten”.

Medlemsstaterna har också befogenhet att, av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse och under förutsättning av lämpliga skyddsåtgärder, besluta om undantag. Det är alltså upp till medlemsstaterna att avgöra om de bör samla in uppgifter om etniskt ursprung eller inte, för att ta fram statistik i syfte att bekämpa diskriminering, förutsatt att man tillämpar de skyddsåtgärder som krävs enligt direktivet om uppgiftsskydd.

Eurobarometer-undersökningen om diskriminering i EU visade att ett stort antal EU-medborgare i princip var beredda att lämna ut personuppgifter anonymt i samband med en folkräkning, i syfte att bekämpa diskriminering. Tre av fyra var beredda att lämna ut personuppgifter om sitt etniska ursprung, sin religion eller sina övertygelser.

Sådana uppgifter är särskilt viktiga i samband med positiv särbehandling för att minska diskriminering och djupt rotade former av missgynnande. I februari i år offentliggjorde kommissionen en EU-handbok om uppgifter med anknytning till jämlikhet, för att hjälpa medlemsstaterna att förbättra sina rutiner för insamling av uppgifter.

Samma Eurobarometer-undersökning från januari 2007 visade att människor inte anser sig få tillräcklig information om sina rättigheter om de utsätts för diskriminering. Kunskapsnivån varierade visserligen avsevärt – i exempelvis Finland uppgav 65 procent av de tillfrågade att de kände till sina rättigheter, medan motsvarande siffra i Österrike bara var 17 procent. Det faktum att genomsnittet bara var 32 procent visar dock tydligt att insatser för att öka kunskapen, precis som ni sa, är lika nödvändiga som någonsin.

Jag är övertygad om att vår pågående verksamhet, som får stöd genom Europeiska året för lika möjligheter för alla 2007, med omkring 430 aktiviteter på medlemsstatsnivå, och EU-kampanjen ”För mångfald. Mot diskriminering”, kommer att bidra till att motverka denna bristande kännedom.

Jag vill här särskilt nämna de utbildningsprogram för icke-statliga organisationer, fackföreningar, advokater och företag som vi finansierar.

Kommissionen är fast besluten att använda alla till buds stående medel för att förbättra romernas situation i EU. Här ingår framför allt att se till att direktiv 2000/43/EG tillämpas, att utnyttja EU:s strukturfonder, särskilt Europeiska socialfonden, och att öka kunskapen om romernas rättigheter och skyldigheter hos både de själva och allmänheten.

En rådgivande högnivågrupp för social och yrkesmässig integration av etniska minoriteter, däribland romerna, ska avge sin rapport med ett antal rekommendationer i början av december. Gruppen strävar efter att fastställa hinder för integration och främja god praxis som tillämpas av offentliga myndigheter och företag.

I detta sammanhang välkomnar vi Europaparlamentets intresse för frågan om multipel diskriminering, och i slutet av året kommer jag att med stort intresse läsa slutsatserna från en ny undersökning som genomförs för kommissionens räkning. Endast icke-diskriminering är givetvis inte tillräckligt för att åstadkomma lika möjligheter för vissa grupper som är mer socialt missgynnade än andra. Kommissionen har därför bett om en djupgående analys av god praxis som tillämpas i medlemsstaterna, särskilt på det sysselsättningspolitiska området.

Kommissionen anser också att det är mycket viktigt att medlemsstaterna tillämpar sina egna lagar på rätt sätt, även om lagstiftning i sig naturligtvis är otillräckligt. Vi vill stärka den genom forskning, kunskapshöjande initiativ, utbildning och utbyte av god praxis, så att diskriminering kan undvikas där det är möjligt och, där det inte är möjligt, offren kan få lämplig gottgörelse.

 
  
MPphoto
 
 

  Patrick Gaubert, för PPE-DE-gruppen. – (FR) Herr talman, ärade kolleger! Jag vill tacka Kathalijne Maria Buitenweg för hennes högkvalitativa arbete. I betänkandet framförs ett antal rimliga och balanserade synpunkter, och de främsta problemen med direktivets tillämpning behandlas utförligt.

Det stämmer att mycket få av våra medborgare är klart medvetna om sina rättigheter om de skulle drabbas av diskriminering. Det framstår därför som nödvändigt att se till att den relevanta informationen sprids mer effektivt, särskilt som det nu är Europeiska året för lika möjligheter för alla. Jag stöder framför allt tanken på att ge de organ som har i uppgift att främja likabehandling tillräckliga resurser. De spelar en central roll i sammanhanget, och det är, vilket med rätta påpekas i betänkandet, absolut nödvändigt att de förblir självständiga.

Den mest oroande punkt som framförs gäller dock vissa medlemsstaters underlåtenhet att införliva direktivet, eller att införliva det till fullo. Vi måste definitivt vidta åtgärder för att se till att alla medlemsstater antar de lagar som krävs för att varje individ, oavsett hans eller hennes bosättningsland, åtnjuter den nödvändiga skyddsnivån.

När det gäller den känsligaste frågan som tas upp, nämligen insamling av uppgifter, är man i betänkandet mån om att framhålla att det måste ske med respekt för privatlivet, och endast med syftet att upptäcka former av diskriminering som kan drabba minoriteter. Insamlingen av uppgifter får aldrig ändra riktning mot det farliga område som utgörs av etnisk kartläggning utan måste i slutändan ge den information som är nödvändig för att uppskatta diskrimineringens omfattning och komma fram till lämpliga lösningar.

När det handlar om en princip av så grundläggande betydelse som likabehandling får EU inte nöja sig med tomma ord. EU får inte nöja sig med att bara anta ett minimum av lagstiftning, och EU får inte nöja sig med att bara vara en iakttagare. Vi måste absolut vara vaksamma, men vi måste också agera, leda vägen och se till att EU föregår med gott exempel. I ju större utsträckning vi kan göra det, desto mindre är risken för att vi ska utsätta oss för förebråelser.

 
  
MPphoto
 
 

  Martine Roure, för PSE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill först och främst tacka Kathalijne Maria Buitenweg för hennes utmärkta arbete. Vi stöder till fullo hennes betänkande. Tyvärr visar färsk statistik att diskriminering fortfarande är ett stort och fortgående problem i många medlemsstater.

Den första rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter i augusti 2007 visade att rasistiska brott ökat i minst åtta EU-länder. Det är särskilt oroväckande med tanke på att EU har en välutvecklad lagstiftning mot diskriminering. Jag håller emellertid med om att lagstiftningen införlivats dåligt och endast delvis genomförts av medlemsstaterna. EU:s invånare är inte ordentligt informerade, och framför allt inser de inte att de kan utnyttja lagstiftningen för att hävda sina rättigheter om de drabbas av diskriminering.

Som föredragande för Europeiska året för lika möjligheter för alla och för rambeslutet om bekämpning av rasism och främlingsfientlighet anser jag att medlemsstaterna måste arbeta hårdare för att se till att EU-lagstiftningen tillämpas korrekt. De texter vi har tagit fram måste också ges större publicitet, så att EU:s invånare kan ta dem till sig.

Införandet av omvänd bevisbörda är det största framsteg som gjorts i och med detta direktiv om likabehandling. Vi måste därför insistera på att konkreta åtgärder vidtas för att säkra detta framsteg i alla EU:s medlemsstater.

Sammanfattningsvis anser jag att vi måste stärka EU:s rättsliga ram i fråga om bekämpning av diskriminering genom att anta ett övergripande direktiv som omfattar alla former av diskriminering som nämns i artikel 13 i fördraget, och jag vill fråga kommissionen hur långt man kommit när det gäller att undersöka möjligheten att anta ett sådant direktiv.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophia in ’t Veld, för ALDE-gruppen. – (NL) Herr talman! Här i Europaparlamentet stiftar vi lagar, men rasism och främlingsfientlighet kan inte utrotas enbart med lagar. Uttalanden från politiker och andra opinionsledare bidrar till att skapa ett klimat av hat och intolerans, där diskriminering blir normalt. Lagen förblir därmed en död bokstav.

Jag skulle verkligen vilja se att Europeiska kommissionen angrep diskriminering i EU lika konsekvent som den angriper exempelvis överträdelser av marknadsreglerna. Vi bör skydda det mänskliga kapitalet i EU precis lika energiskt som vi skyddar det finansiella kapitalet. Om vi kan ta itu med Bill Gates måste vi väl kunna ta itu med företag och myndigheter som diskriminerar. Vi vet att 14 regeringar ännu inte har rättat sig efter direktivet om likabehandling oavsett ras i ett par avseenden, men kommissionen verkar inte ha särskilt bråttom med att se till att reglerna efterlevs utan ger medlemsstaterna alldeles för mycket tid att rätta in sig i ledet. Den här lagen skulle ha genomförts för flera år sedan – vi hade inte låtit Bill Gates komma undan.

Och vi får inte ändra ståndpunkt i samband med kampen mot terrorism och brottslighet. En del åtgärder gäller endast vissa grupper och tycks legitimera diskriminering. Det handlar till exempel om visiteringsrutiner, kartläggningsmetoder och mycket annat. Även integrationsåtgärder kan ibland vara diskriminerande, och det gläder mig därför att exempelvis se att integrationsåtgärder som den senaste regeringen i mitt land försökte införa sedan förkastades av domstolarna därför att de i själva verket var diskriminerande.

Av de olika ändringsförslagen var det särskilt ett jag lade märke till, ändringsförslag 4. Enligt det ändringsförslaget är minoritetsskydd och efterlevnad av antidiskrimineringslagstiftningen en fråga för de enskilda medlemsstaterna. Men om det finns en sak som inte är nationell så är det våra gemensamma europeiska värden, och det är alltså i högsta grad EU:s ansvar att se till att alla EU-medborgare behandlas lika. Det är ju syftet med den europeiska integrationen, och marknaden är bara ett medel att nå det målet.

Slutligen är religionsfrihet en viktig och en grundläggande rättighet, men den får inte missbrukas för att rättfärdiga diskriminering på grund av etnicitet. En katolsk skola får till exempel inte använda religionsfrihet som en förevändning för att utesluta barn med en viss etnisk bakgrund, med det egentliga syftet att hålla skolan vit. Och å andra sidan är det inte automatiskt en rasistisk handling att kritisera islam.

Till sist vill jag säga att lagar är viktiga, och det är oerhört bra att vi har den här lagen, men vi är alla angelägna om att upprätthålla ett klimat där diskriminering inte längre förekommer.

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Angelilli, för UEN-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill till att börja med tacka vår kollega för hennes arbete. Som Europaparlamentets föredragande för minoriteters rättigheter vill jag ta upp ett viktigt avsnitt i detta betänkande, nämligen det om romska barn. Jag vill påminna er alla om att det är barnen som drabbas värst av diskriminering och social marginalisering.

I Europa finns det många, alltför många, gatubarn, ofta med romsk bakgrund, som inte har någon framtid eftersom de inte fått någon ordentlig skolutbildning och i många fall är fullständiga analfabeter. De här barnen får varken ordentlig hälsovård eller nödvändiga vaccinationer. De är alltså barn utan framtid, eftersom de berövats sin barndom och ofta är tvingade att tigga eller samla in allmosor, nästan alltid under skoltid, eller hamnar i olagligt arbete.

Som även påpekas i betänkandet måste medlemsstaterna förplikta sig att införa bestämmelser om positiv särbehandling mot diskriminering. I detta fall handlar det om bestämmelser som garanterar barns rätt till utbildning och som innebär en skyldighet för de romska barnens familjer att se till att de genomgår obligatorisk utbildning. Lämpliga kampanjer måste också drivas för att uppmuntra medborgare att samarbeta med skolorna för att förhindra diskriminering, exploatering och social marginalisering av barn.

Jag vill också avslutningsvis säga att det är oacceptabelt att så många medlemsstater, tyvärr även mitt eget land Italien, ännu inte korrekt har införlivat direktivets bestämmelser med nationell lagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  Tatjana Ždanoka, för Verts/ALE-gruppen. (EN) Herr talman! Jag vill tacka Kathalijne Maria Buitenweg för hennes betänkande som uppmärksammar en av de mest allvarliga frågorna i Europa, nämligen problem som rör diskriminering på grund av ras och etniskt ursprung.

Herr kommissionsledamot! Jag anser att kommissionen mer aktivt måste verka för ett genomförande av direktivet om lika behandling oavsett ras eller etniskt ursprung. Vi ser dagligen mängder av fall där korrekt genomförande är nödvändigt för att skydda offren. Jag vill också nämna att några metoder som är knutna till språkpolitiken kan anses som en indirekt diskriminering enligt direktivet. I mitt hemland Lettland samt i grannlandet Estland som är länder med en hög andel etniska minoriteter finns det till exempel ett dåligt anpassat språkkriterium för anställning, samt kravet att man endast får använda ett språk i kommunikationen med myndigheter. Jag anser att om sådana metoder leder till att minoriteter av annan ras eller etniskt ursprung blir underrepresenterade i olika delar av samhället är medlemsstaterna skyldiga att skapa en politik som garanterar lika tillträde och undviker diskriminering.

Det finns ett annat problem. Ibland kan annorlunda behandling på grund av nationalitet ses som en indirekt etnisk diskriminering. Det sker när politiken om medborgarskap har som syfte att utesluta människor med minoritetsbakgrunder, t.ex. romer eller ryssar.

Jag hoppas att europeiska domstolar, samt Interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna, som förklarade att ingen diskriminering får förekomma på grund av ras eller etniskt ursprung när det gäller rätten till medborgarskap, inte kommer att vara mindre progressiva och noggrant kommer att övervaka politikens inverkan när det gäller medborgarskap för personer som tillhör olika etniska grupper.

 
  
MPphoto
 
 

  Vittorio Agnoletto, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Trots att antidiskrimineringsdirektivet är ett utmärkt direktiv av stort etiskt värde är det ett antal EU-länder som gör mycket lite eller ingenting alls för att införliva direktivet och dess innehåll med sin egen lagstiftning, och i praktiken är rasistiskt och etniskt motiverade övergrepp oerhört vanliga. Italien, exempelvis, är föremål för ett överträdelseförfarande från EU:s sida för sin underlåtenhet att införliva direktivet.

EU hävdar framför allt att Italien har underlåtit att införliva begreppet rasistiska trakasserier i sin nationella lagstiftning, att man saknar en lag om omvänd bevisbörda och att man inte har några specifika bestämmelser som skyddar mot rasistiskt och etniskt motiverade övergrepp. I december förra året var det en grupp medborgare i Opera, en kommun nära Milano, som anförda av ledarna för det nationella Lega di Alleanza bokstavligen spårade upp och satte eld på tält som hyste ett trettiotal romska barn. I Pavia jagades dussintals romer i väg med rop om ”gaskammare”. I utkanten av Rom var det för bara några dagar sedan 40 angripare med huvor som på natten, beväpnade med käppar, knivar och molotovcocktailar, attackerade ett romskt läger i Ponte Mammolo.

I Italien händer det nästan varje dag att ett eller flera läger för resande utryms av de lokala myndigheterna, och romerna tillerkänns inte de mest elementära rättigheterna. Är det just detta sociala skydd som efterlyses i betänkandet, framför allt efter utvidgningen, för romerna? Jag vill också betona att de påföljder som tillämpas vid överträdelser av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med direktivet måste vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Vidare vill jag påpeka att vi den 25 april godkände …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Frank Vanhecke, för ITS-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag är rädd att mina synpunkter om det här betänkandet skiljer sig något från det som hittills sagts i kammaren, för jag tycker att det är ett märkligt betänkande, åtminstone för en institution som kallar sig demokratisk. Med utgångspunkt i ett högst diskutabelt direktiv utfärdas nämligen rekommendationer som enligt min mening strider mot grundläggande rättigheter och friheter och i vissa avseenden står i motsättning till grundläggande rättsstatliga principer.

Det är i själva verket så att verklig diskriminering mot minoriteter i EU eller verklig rasism lyckligtvis är en mycket marginell företeelse som redan bekämpas tillräckligt och helt korrekt. Betänkandet handlar om något helt annat. Vad vi har här är det femtielfte försöket att införa regler som ytterligare kommer att tysta ned och äventyra yttrandefriheten och skapa ett klimat av tilltagande psykisk terror, där ett lands infödda människor finner sig tvingade att tillämpa positiv diskriminering till förmån för de icke infödda. Det här är ännu ett betänkande som diskriminerar mot icke-invandrare.

Så jag ser framför allt den omvända bevisbördan i ärenden som rör diskriminering och rättstvister, särskilt när det gäller anställning, som fullständigt förkastlig i länder där man utgår från rättsstatsprincipen och där man anses vara oskyldig tills man bevisats vara skyldig.

Kort sagt handlar detta betänkande inte om diskriminering utan det utgör ett slags legalisering av det som är politiskt korrekt.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Záborská (PPE-DE). – (SK) Till att börja med vill jag tacka Kathalijne Maria Buitenweg för hennes arbete med detta betänkande. Låt mig också anlägga ett annat perspektiv på frågan.

Människors ökade rörlighet tvingar oss att vara mer öppna för dem som kommer till våra länder. Denna öppenhet börjar dock med fostran i familjen. Det är i familjen som barn har bäst möjlighet att lära sig att respektera andra. Familjen är den första gemenskap som bör lära oss öppenhet, respekt och solidaritet. Utbildning mot rasistisk och etnisk intolerans måste bli ett tydligt inslag på alla områden av fostran och utbildning, både i skolan och i samhället som helhet. Fostran och utbildning måste inriktas på de etiska grunder som stärker familjesammanhållningen.

Av detta skäl har nu frågan om interaktion mellan kulturer, liksom frågan om fred och respekt för mångfald, blivit politiska och säkerhetsmässiga frågor av stor vikt. Kampen mot rasdiskriminering är huvudsakligen inriktad på hur vi vill säkra samlevnad mellan folk och nationer i början av det nya århundradet och årtusendet. En del lagstiftning är givetvis nödvändig, men vårt samhälle bör ta itu med rasdiskriminering och etnisk diskriminering genom att göra en uppriktig bedömning av det förflutna och tillsammans försöka finna en framtid för varje människa, där individens värdighet och verkliga rättigheter respekteras.

 
  
MPphoto
 
 

  Magda Kósáné Kovács (PSE). – (HU) Tack, herr talman. Om 60 procent av de tillfrågade anser att de drabbas av något slags orättvis diskriminering är det en varning till medlemsstaterna och till EU.

Diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung finns fortfarande, och det kan befaras att det kommer att fortsätta att vara så länge, eftersom EU präglas av allt större mångfald och de etniska olikheterna blir allt tydligare. Dessutom blir även länder som ser sig som monoetniska hem för allt mer olikartade kulturer.

Kathalijne Maria Buitenwegs utmärkta betänkande utgör ett tillfälle till utvärdering och eftertanke. Samtidigt har kommissionen i dag gett oss ett löfte om framsteg i den här frågan, eftersom varningen är berättigad och hjälp verkligen behövs om flera länder har underlåtit att genomföra direktivet på rätt sätt. Nästan alla mina kolleger i parlamentet har sagt att om medborgarna inte känner till sin rätt att skyddas från diskriminering, kommer de inte att kunna utöva denna rätt.

Diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung ger upphov till problem även i vidare bemärkelse, eftersom tillhörighet till en etnisk minoritet främst är en fråga om identitet. Vi i Öst- och Centraleuropa har inte haft särskilt positiva erfarenheter när det gäller beredvillighet att lämna uppgifter. En person är nämligen en ”zigenare” om hans omgivning anser att han är det, och det verkar handla om livsstil snarare än om verklig rasidentitet. Byrån för grundläggande rättigheter kommer att kunna göra en hel del för att förbättra denna situation.

Jag har ytterligare två kommentarer. För det första kan införlivande av direktivet i hög grad bidra till att undvika att den romska gemenskapen hamnar utanför EU. För det andra har de nya medlemsstaternas anslutning lett till att nya etniska grupper framträtt på Europas historiska karta. Det är ett sorgligt arv från 1900-talet och de två världskrigen att motsättningarna lever kvar, och såren har ännu inte läkt. Vi bär alla ansvaret. Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag välkomnar verkligen att kommissionen inleder ett överträdelseförfarande mot 14 medlemmar för att de underlåtit att genomföra direktivet på ett korrekt sätt.

Jag är förstummad över att mitt eget land, Storbritannien, finns med på listan. Ett av problemen när det gäller mitt land är att definitionen av indirekt diskriminering inte följs. Tydligen kan man inte heller i ett land som har haft lagstiftning mot rasdiskriminering i över 40 år förnöjt luta sig tillbaka.

Stark politisk vilja krävs i denna fråga, vilket gör det ännu mer beklagligt att inte rådet tyckte att den här debatten var viktig nog för att ha en företrädare här.

Jag lyssnade med stort intresse på den statistik som kommissionsledamot Louis Michel presenterade om att tre av fyra européer är villiga att låta uppgifter om etniskt ursprung samlas in anonymt. Jag välkomnar också att kommissionen har lagt ned så mycket arbete i denna fråga under de senaste åren och tagit fram en vägledning för bästa metoder. Vi har kommit mycket långt sedan 1999, när jag tog mod till mig och använde orden ”etnisk övervakning” i mitt förslag till betänkande om Europaåret mot rasism och blev sedan överöst av protester.

Jag håller med Patrick Gaubert om att vi noga måste övervaka insamlade uppgifter om ras och etniskt ursprung för att framhäva och bekämpa att inte diskriminering i sig blir ett verktyg för diskriminering genom profilering av ras och etniskt ursprung.

Jag skulle vilja fråga kommissionsledamoten i vilken utsträckning, förutom åtgärder för dataskydd, polisen innefattas av diskrimineringsförbudet i sin verksamhet – vilket naturligtvis är tillhandahållande av tjänster –, till exempel i sin ”stop-and-search”-verksamhet. Polisen som arbetsgivare omfattas utan tvekan, men jag har aldrig fått helt klart för mig i vilken utsträckning direktivet gäller för polisverksamhet.

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Marek Aleksander Czarnecki (UEN). – (PL) Herr talman! När jag tittat på situationen i fråga om genomförandet av EU-direktiv, bland annat direktivet om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, har jag i likhet med föredraganden funnit att många medlemsstater i avsevärd utsträckning införlivat detta direktiv och till och med gått längre än dess räckvidd. Med obetydliga undantag har medlemsstaterna ägnat avsevärd uppmärksamhet åt alla aspekter av likabehandling av personer. Vissa luckor och förbiseenden kvarstår och kräver ytterligare arbete. Ibland ingår föreskrifterna i olika rättsakter, men detta bör inte skapa ett hinder för genomförandet av lagen på nationell nivå.

Jag anser att EU:s rättsliga ram ligger på en lämplig nivå. Mer problematiskt är det med kunskapen hos människor som kan tillåta sig att diskriminera tredje parter. I det här skedet måste vi dock finna ett svar på följande fråga: Hur kan vi öka människors kunskap och mottaglighet i vår globala värld? I en värld där människor, av många olika skäl, ständigt byter bostadsort …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (ITS). – (NL) Herr talman! Problemet med ett betänkande som Kathalijne Maria Buitenwegs är att man utgår från hedervärda principer och goda avsikter, men tyvärr skiljs dessa från den faktiska verkligheten av en stor klyfta. Diskriminering på grund av ras eller ursprung är naturligtvis förkastligt. Frågan är om sådan diskriminering är så utbredd som folk alltid vill få oss att tro. I den senaste årsrapporten från Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet (EUMC), talas om en ökning av företeelsen, men inga konkreta siffror till stöd för detta ges. EUMC kan inte ens ge en allmänt godtagen definition av vad som avses med diskriminering.

Alltför ofta görs antagandet att i stort sett alla problem med anknytning till invandrare är ett resultat av den påstådda diskrimineringen av dem. Detta får katastrofala följder, eftersom det innebär att hela befolkningsgrupper befrias från personligt ansvar. Denna pjoskpolitik och offerkultur har enbart förvärrat problemet, och det är med glädje jag ställer mig bakom den minoritetsståndpunkt som Koenraad Dillen framfört.

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE). – (RO) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig först och främst uttrycka min uppskattning för det här betänkandets konsekvens och kvalitet och framhålla ämnets betydelse när det gäller att förbättra människors liv och utveckla våra samhällen. I mitt anförande vill jag fästa uppmärksamheten på utbildningens betydelse för genomförandet av EU:s principer och bestämmelser i fråga om likabehandling av enskilda.

I betänkandet betonas med rätta det faktum att lagar är effektiva endast om medborgarna känner till sina egna rättigheter. Det är fortfarande ett krav att medborgarna får information, men också att de får utbildning för att kunna agera, ja, för att kunna försvara sig. Det är bara om folk vågar tala, skriva och utnyttja sina rättigheter som diskrimineringen kan minska.

Samtidigt är utbildning som syftar till tolerans av oerhörd vikt för ett samhälles överlevnad. Att lära människor att leva tillsammans med andra, att godta olikheter inte som något ödesbestämt utan som en möjlighet att berika helheten, är att följa den rätta vägen mot ett utrotande av företeelser av det här slaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Genowefa Grabowska (PSE). – (PL) Herr talman! EU har utmärkta lagar och etablerade standarder för antidiskriminering, och direktiv är under utarbetande. Jag vill gratulera min kollega till det betänkande hon lagt fram i dag. Medlemsstaterna genomför i sin tur det som beslutas här. De har klausuler mot diskriminering i sina författningar, och de har hela lagstiftningsavsnitt som är avsedda att skydda medborgarna från diskriminering. Varför är då situationen så dålig i dag? Varför finns det fortfarande så många exempel på diskriminering som vi inte lyckas åtgärda?

Jag tror att problemet finns på två plan. För det första gäller det information och för det andra fullgörande av skyldigheter. Jag vill koncentrera mig på information. Information är inte bara regeringars ansvar. I själva verket ger regeringar inte särskilt mycket information till vanligt folk om vad diskriminering innebär. Jag anser att denna roll i högre grad bör tas över av icke-statliga organisationer, som har goda möjligheter att hantera specifika samhällsområden, specifika medborgarkategorier, och ge dem information om vad som menas med diskriminering. Fråga bara invandrare, äldre kvinnor, ensamma mammor om de känner sig diskriminerade. Svaret blir: ”Nej, det är bara vårt öde. Det är bara otur.” De behöver hjälp med att finna sig själva, och de behöver hjälp med förfaranden och behöriga myndigheter.

Jag skulle också vilja att Europaparlamentet engagerade sig för att utarbeta riktlinjer som kunde lämnas till olika organisationer. Jag vill säga en sista sak. Jag hoppas att Europeiska kommissionens projekt med den gula lastbil som kör runt i Europa med en antidiskrimineringsutställning och Europeiska året för lika möjligheter för alla inte är allt vi kan göra. Låt oss göra mer för att hjälpa dem som utsätts för diskriminering.

 
  
MPphoto
 
 

  Wiesław Stefan Kuc (UEN). – (PL) Herr talman! Införandet av en princip som likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, och även oavsett deras hudfärg, tro eller religion, kräver generellt sett ett kontinuerligt arbete. Varje framsteg på vägen mot målet kan betraktas som en stor framgång. Vi kan inte förvänta oss att allas inställning ska ändras över en natt, att alla ska frångå sitt naturliga tillstånd, som är att sträva efter att förbättra sitt liv och bekämpa allt som skulle kunna hota en sådan förbättring. Men vi måste göra allt vi kan för att avskaffa rättsliga, sociologiska och ekonomiska hinder, tillhandahålla utbildning, skapa förutsättningar för en harmonisk samlevnad och ändra vår negativa inställning till andra människor, oavsett olikheterna. Slutligen vill jag säga att jag definitivt inte håller med om det som Frank Vanhecke sa om attityder.

 
  
MPphoto
 
 

  Neena Gill (PSE). – (EN) Herr talman! Jag välkomnar kommissionens meddelande och beklagar samtidigt att diskrimineringen inom EU trots denna och annan lagstiftning inte har minskat utan snarare ökat dramatiskt.

Jag vill säga till dem längst ut till höger som bestrider detta att bara i år har jag träffat runt 500 personer från sikhiska folkgrupper i Frankrike, Belgien, Italien, Tyskland, som alla berättar om chockerande fall av oacceptabel diskriminering mot dem p.g.a. deras yttre – för att de bär turban.

Sedan 2004 har ett flertal sikhiska pojkar blivit relegerade från skolor i Frankrike för att de inte har tagit av sig sina turbaner. Det finns liknande fall i Belgien och Tyskland.

Medan högsta domstolen i Frankrike fastställde att sikhiska män får bära sina turbaner på körkortsfotot gick franska ministeriet in och förbjöd det uttryckligen inom 24 timmar efter domen.

På flygplatsen i Bryssel blir sikhiska män regelbundet ombedda att ta av sina turbaner, vilket ses som en allvarlig förolämpning.

Dessutom får jag varje vecka samtal från Italien om människor som inte kan fortsätta sin dagliga verksamhet för att de är sikher. Dessa fall är helt uppenbart en överträdelse mot allt som läggs fram i det här betänkandet och det som kommissionen propagerar för.

Jag frågar därför kommissionsledamoten vad han och kommissionen gör för att komma tillrätta med dessa diskrimineringsfall. Vi kan inte tala om enighet och mångfald och sedan ignorera regeringens metoder i många medlemsstater.

Jag vill gratulera Kathalijne Maria Buitenweg, föredraganden till det här betänkandet, för att hon har fört fram åtgärder som jag hoppas kan ge upprättelse till dem som marginaliseras p.g.a. okunnighet samt brist på medvetenhet om och respekt för andra människors kultur.

Till sist hoppas jag innerligt att vi under detta år för lika möjligheter för alla och nästa år för interkulturell dialog kommer ha viljan att se till att våra ord blir till handling.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Tadeusz Masiel (UEN). – (PL) Herr talman! Det är givet att ingen på 2000-talet kan göra annat än att stödja kampen mot diskriminering. Jag är också för det här betänkandet, även om jag anser att fördomar grundas på kultur, civilisation och religion, snarare än på ras eller etnicitet. Jag vill förresten tillägga att det vore enklare för oss i Europa att rätta oss efter principer om icke-diskriminering om vi införde strategier för kontrollerad invandring för människor som vi vill ha i våra länder. Ingen kommer ju i princip att uppträda aggressivt eller fientligt mot en partner som de själva valt.

I detta betänkande talas det främst om invandrares rättigheter. Låt oss dock även fundera över deras skyldigheter. Det vore lättare att inte uppträda diskriminerande mot utlänningar och människor från andra kulturer om de visade respekt för kulturen och traditionerna hos folket i det land dit de kommit, och om de visade en önskan att integreras i stället för att skapa en stat i staten i vårt Europa, som – det måste vi inse – har sina rötter i kristendomen.

 
  
MPphoto
 
 

  Emine Bozkurt (PSE). – (NL) Herr talman! Jag vill tacka Kathalijne Maria Buitenweg för hennes utmärkta arbete med detta betänkande. Diskriminering och rasism på alla fronter, oavsett om det är på arbetsmarknaden, i idrottsklubbar eller i skolan, är ett angrepp mot de värden som ligger oss européer varmt om hjärtat. Vad vi behöver är en kombinerad ansats på alla nivåer – europeisk, nationell och lokal. Lagstiftare, politiker och de som drabbas av diskriminering har alla en viktig roll att spela i det här sammanhanget. Vi måste göra EU-medborgarna medvetna om sina rättigheter och de medel som står till buds för att hävda dessa rättigheter.

Jag uppmanar kommissionen att ta sitt ansvar och se till att direktivet om likabehandling oavsett ras genomförs snabbt och korrekt. Direktivet är ett steg i rätt riktning, men huruvida det blir effektivt beror på hur väl det genomförs av medlemsstaterna. Och jag uppmanar kommissionen att visa det moraliska ledarskap som José Manuel Barroso själv tillkännagav 2004, och som i högsta grad behövs. Diskriminering sker fortfarande rutinmässigt i EU år 2007, Europeiska året för lika möjligheter för alla. I en tid när vissa grupper sannerligen inte har det så lätt – jag tänker främst på muslimernas ställning i Europa – behöver vi mest av allt människor som på alla områden tar ställning mot diskriminering.

Även jag vill att kommissionen utvidgade åtgärderna mot diskriminering till att omfatta alla upptänkliga former av diskriminering.

 
  
MPphoto
 
 

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (LT) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden till att ha utarbetat ett betänkande som jag hoppas ska bidra till att skydda människor från diskriminering på grund av ras och etniskt ursprung och ge bättre möjligheter till rättslig prövning.

Vi har mycket arbete framför oss för att få till stånd ett effektivt genomförande av direktiven om likabehandling oavsett etniskt ursprung och likabehandling i samband med anställning. Medborgarna i EU:s medlemsstater (särskilt de nya) vet fortfarande inte vilka rättigheter de har – antingen har de inte tid eller också är det ekonomiskt omöjligt för dem att försvara sina rättigheter. I de flesta länder lyckas inte de som drabbas av diskriminering slå sig samman och utse mäktigare sammanslutningar till att försvara deras kollektiva rättigheter. Det är svårt att samla in information om dessa besvärliga frågor som gör det möjligt att slå fast indirekt diskriminering eller bedöma diskrimineringens omfattning i samhället. Europeiska kommissionen står därför inför svårigheter med övervakningen av direktivens genomförande och med att fastställa orsakerna till de bedrövliga situationer där diskriminering förekommer.

Jag stöder mina kollegers rekommendationer om att ge mer resurser till icke-statliga organisationer som informerar medborgarna och tillhandahåller rättsligt stöd till dem som drabbas av diskriminering. Mediernas roll har också stor betydelse.

Jag vill alltså vända mig till mina kolleger. Vi har alla kontor i de länder där vi valts. Där skulle vi kunna hålla och finansiera inledande juridiska samråd där människor skulle få information om de rättsakter som förbjuder diskriminering och möjligheterna att utnyttja rätten till rättslig prövning. Vi skulle kort sagt direkt kunna hjälpa folk.

Vi skulle mer aktivt kunna mobilisera den politiska viljan att stärka kampen mot rasdiskriminering och ojämlikhet i samband med anställning.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel, ledamot av kommissionen. − (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig först försäkra er om att jag naturligtvis kommer att vidarebefordra de på det hela taget positiva synpunkter jag har hört när det gäller det här arbetet till min kollega Vladimír Špidla. Jag anser att uppskattningen är berättigad, och jag kommer definitivt att föra den vidare. Dessutom kommer jag givetvis att ge honom Europaparlamentets kommentarer och dess angelägna önskemål, eller förväntningar, när det gäller det återstående arbetet.

Jag vill redan från början klargöra en sak. Varken jag eller kommissionen ställer oss på något sätt bakom vissa synpunkter som har framförts och som speglar en tendens till utestängning, och det gläder mig att konstatera att de är marginella. På samma sätt känner jag att jag måste kommentera påståendet att det finns en risk att det skapas en stat i den kristna staten, eller i det kristna Europa. Det behöver knappast sägas att jag har den största respekt för de enskilda medborgare som tänker i sådana banor, men jag känner mig ändå tvungen – och ser det faktiskt som en plikt – att helt enkelt erinra er om att EU inte talar med en röst, vare sig religiöst, filosofiskt eller politiskt sett. Jag tror att det ibland är bra att konstatera självklarheter som denna.

(NL) Kathalijne Maria Buitenweg och Sophia In ’t Veld framhöll med rätta ett grundläggande problem, nämligen direktivens införlivande med nationell lagstiftning. Kommissionen är helt medveten om att vi måste fortsätta att sätta press på de medlemsstater som ännu inte har rättat sig efter EU:s lagstiftning. Kommissionen är lika angelägen om detta som de organ som övervakar dessa viktiga frågor i medlemsstaterna. Som ni vet ger vi givetvis vårt starka och beredvilliga stöd till dessa organ och organisationer för likabehandling.

(FR) När det gäller det nya initiativet gör vi för närvarande en bedömning av dess effekt – undersökningen av effekterna på diskrimineringen har redan inletts. Vi måste givetvis ta reda på problemets omfattning. Samråd pågår just nu med allmänheten, icke-statliga organisationer och arbetsmarknadens parter, inom företag och i Europaparlamentet. I bästa fall kommer en rapport om konsekvensanalysen att vara klar i januari 2008. Nästa steg blir ett internt samråd i mars och april 2008. Initiativet kommer att ingå i kommissionens arbetsprogram för 2008, som för närvarande är under utarbetande och kommer att offentliggöras i slutet av oktober eller början av november. Om det antas i sin föreslagna form kommer kommissionen att få ett förslag i juni 2008, och sedan bör förfarandet gå vidare.

Så är det alltså: det behöver knappast sägas att våra tankar och vår analys ligger nära det som uttryckts av de ledamöter som talat i debatten – eller i alla fall de flesta av dem. Jag vill på kommissionens vägnar gratulera Kathalijne Maria Buitenweg till hennes utmärkta arbete. Jag anser att det vi sett här är ett exempel på vilken avgörande roll parlamentet kan spela när det gäller att främja ett rättighetsbaserat EU som respekterar sina minoriteter, ja, alla sina medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag, den 27 september 2007.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Lívia Járóka (PPE-DE), skriftlig. – (HU) Jag vill gratulera min kollega Kathalijne Maria Buitenweg till hennes betänkande, och samtidigt lyfta fram några viktiga problem.

EU-medborgarnas kännedom om lagen är relativt begränsad, och just de personer som drabbas av orättvis diskriminering, dvs. etniska minoriteter och framför allt romerna, är nästan helt omedvetna om de tillämpliga rättsliga bestämmelserna och de strukturer genom vilka de erbjuds rättsligt skydd. Det är skälet till att så få diskrimineringsärenden dras inför rätta i EU. Dessutom är de ekonomiska påföljder som utdöms i sådana fall löjligt låga, särskilt i jämförelse med liknande mål i Förenta staterna. Medlemsstaterna bör ha ett ansvar och en skyldighet att informera och utbilda allmänheten för att se till att så många medborgare som möjligt i hela samhället känner till sina rättigheter och möjligheter.

Organ för likabehandling verkar på ett visst avstånd från medborgarna. Det är knappast någon överdrift att säga att de bara verkar på papperet, utan aktiv medverkan från de drabbades sida. Ett annat problem är att dessa organ, för att kunna fungera, i hög grad är beroende av medlemsstaternas regeringar för finansiering, infrastruktur, mänskliga resurser och politik.

Vi måste upprätta ett effektivt system på EU-nivå för ansvarighet och övervakning och göra de årliga rapporterna mer systematiska, så att vi kan bedöma om organen för likabehandling agerar självständigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique Mathieu (PPE-DE), skriftlig. (FR) Betänkandet om jämställdhet mellan kvinnor och män 2007 ger oss för det första tillfälle att berömma EU:s engagemang för kvinnors rättigheter, som sträcker sig så långt tillbaka som till 1957. Som framgår av färsk statistik som sammanställdes när Rumänien och Bulgarien anslöt sig till EU kan vi dock knappast vara nöjda med den aktuella situationen.

För det första är det för alldeles för många kvinnor fortfarande i princip en utopi att få tillträde till och status på arbetsmarknaden. Ännu 32 år efter rådets direktiv med kravet att kvinnor och män ska ha samma lön för samma arbete är klyftan alltför stor, i genomsnitt 15 procent.

För det andra kommer jämställdhet att kräva större insatser när det gäller att bekämpa utestängning och ojämlik behandling, särskilt i landsbygdsområden där kvinnor som arbetar vid sidan av jordbrukare som medhjälpande makar kan utsättas för allvarliga orättvisor vid en skilsmässa eller i samband med arv eller tillgång till egendom. Dessa kvinnor tas inte heller alltid med vid statistiska analyser.

Vi måste snarast se till att olika rättsakter börjar tillämpas i praktiken. En del av EU:s roll i denna oerhört viktiga kamp är att, genom kunskapshöjande insatser och effektivare förebyggande arbete, se till att nationella kulturer utvecklas och möts.

 

4. Jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen (debatt)
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Piia-Noora Kauppi, för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2007 (2007/2065(INI)) (A6-0290/2007).

 
  
MPphoto
 
 

  Piia-Noora Kauppi (PPE-DE), föredragande. (EN) Herr talman! Först vill jag tacka kommissionen för att ha utarbetat denna mycket viktiga rapport. Jämlikhet mellan män och kvinnor är en fråga som fortsättningsvis kräver full uppmärksamhet. Trots att vi har kommit långt under de senaste årtiondena återstår fortfarande viktiga utmaningar.

Kommissionen har i sin rapport inriktat sig på sysselsättningsfrågor. Frågor som löneskillnader mellan könen, osäkerheten på arbetsmarknaden och möjligheten att förena arbete och familj påverkar miljoner kvinnors liv varje dag. Frågorna har också anknytning till den demografiska utmaning som Europa står inför. Som kommissionens rapport visar har sex av de åtta miljoner arbetstillfällen som skapades inom EU sedan 2000 gått till kvinnor. Merparten av dessa sex miljoner nya arbetstillfällen för kvinnor kommer från servicesektorn. De 11,7 miljoner nya arbetstillfällen som skapades inom servicesektorn innehas till största delen av kvinnor. Detta är anledningen till att servicesektorn, dess tillväxt och den inre marknaden är en sådan viktig fråga för många kvinnor i Europa.

Majoriteten av de nya arbetstillfällena för kvinnor är deltidsarbeten, och vissa av dem är otrygga och osäkra arbeten med låg lön. Avtal om visstidsarbete är ett annat stort problem för många kvinnor i Europa som vill ha mer hållbarhet och stabilitet i sina familjeliv. Kommissionens siffror visar att 32 procent av de arbetande kvinnorna i EU har ett deltidsarbete, jämfört med bara sju procent av männen, vilket tydligt visar jämställdhetssituationen för deltidsarbeten i Europa.

Löneskillnaderna mellan könen, en fråga som kommissionen utfärdade ett initiativ till i juli, ligger i genomsnitt på 15 procent inom EU och upp till 30 procent i vissa europeiska länder. Löneskillnaderna mellan könen har inte minskat, trots att direktiv om principen om lika lön för män och kvinnor har funnits i mer än 30 år, så det är verkligen på tiden att kommissionen tar upp denna fråga. Å andra sidan vet vi att medlemsstater som har infört politik som gör att både män och kvinnor kan förena arbete med familj har högre födelsetal, en högre procentandel kvinnor på arbetsmarknaden och högre sysselsättningsgrad.

I EU är det kvinnorna som har majoriteten av högkvalificerade, icke-manuella arbeten. Denna vecka har vi haft en omfattande mediebevakning av en finsk studie om kvinnliga företagsledare. Man hade undersökt totalt 14 000 finska företag, och det visade sig att kvinnliga företagsledare förbättrade omsättningen för företagens intressenter med en procent jämfört med manliga företagsledare. Det är tio procent bättre än män. Trots att alla andra saker togs bort från beräkningarna var det helt klart en fördel för kvinnor i ledarposition, så detta är också något som kommissionen måste ta hänsyn till i framtiden.

Precis som många andra länder har utbildning varit nyckeln till kvinnors avancemang i Finland. Den ökade utbildningsstandarden har gått hand i hand med ökad sysselsättning bland kvinnor. I Finland är enligt kommissionens studie till exempel 32,7 procent av kvinnorna högkvalificerade jämfört med bara 24,3 procent av männen. Så alla initiativ om utbildning och livslångt lärande som kommissionen har lagt fram är välbehövliga, och det är mycket viktigt att vi i utbildningen fokuserar på jämställdhetspolitik.

I mitt betänkande efterlyser jag specifika åtgärder för att bekämpa ojämlikheter mellan kvinnor och män som beror på avbrutna sysselsättningsmönster, särskilt på grund av barnafödande eller för vård av anhöriga. Det gjorde att kommissionen utvecklade genusanalyser om hur pensionsreformer påverkar kvinnors liv i EU, med målet att individualisera pensionsrättigheterna samt socialförsäkrings- och skattesystemen. Vad jag tycker är särskilt viktigt är att betänkandet innehåller en uppmaning till medlemsstaterna att likställa kostnaderna för mammaledigheter för att kvinnor inte längre ska vara dyrare arbetskraft än män. Jag hoppas verkligen att man i mitt medlemsland, som har världsrekordet i kvinnliga ministrar, 60 procent, tar hänsyn till denna fråga och likställer kostnaderna för pappa- och mammaledigheter.

I betänkandet betonas också behovet av att ta itu med det stora demokratiska underskottet. Vi vill undersöka situationer som hindrar kvinnor från att delta i politiken och från att bli högre tjänstemän i den offentliga förvaltningen på alla nivåer och, om möjligt, vidta åtgärder för att bekämpa sådana situationer. Vi måste uppmärksamma situationen med kvinnor som tillhör etniska majoriteter och kvinnliga invandrare, eftersom deras marginalisering förstärks av diskriminering från flera håll, både utifrån och inom de egna folkgrupperna. Jag uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att samla in relevanta uppgifter och förstärka åtgärder som motverkar människohandel för sexuellt utnyttjande och tvångsarbete.

Jag tycker att vi kan avsluta med en mycket positiv och uppmuntrande notering. Kvinnor har i dag möjligheter som flertalet av deras mödrar och mormödrar aldrig kunde drömma om. Kvinnor som drar fördelar av den modiga nya världen bör göra sig hörda, och jag tycker det var mycket viktigt att kommissionen tog initiativ att lägga fram den här rapporten. Vi fortsätter att kämpa för full jämlikhet mellan båda könen i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel, ledamot av kommissionen. (FR) Herr talman, fru Kauppi, ärade ledamöter! Kommissionen välkomnar givetvis varmt detta betänkande och förslaget till resolution om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen. I och med att betänkandet antas kommer parlamentets engagemang för jämställdhet att framhävas. Jag vill tacka och gratulera föredraganden Piia-Noora Kauppi för att texten stöder Europeiska kommissionens ståndpunkt och de åtgärder kommissionen vidtar för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

Jämställdhet är för det första ett av EU:s grundläggande värden. Det är också ett område där EU har visat vägen och i många fall föregripit samhällsutvecklingen. Under de senaste åren har ett antal viktiga och ambitiösa initiativ inletts. Genom antagandet av färdplanen för jämställdhet betonades kommissionens oreserverade engagemang för att gå beslutsamt framåt på alla fronter i strävan efter verklig jämställdhet mellan kvinnor och män överallt.

Kommissionen välkomnar betoningen i parlamentets resolution på vissa områden som även i färdplanen fastställs som prioriterade åtgärdsområden, särskilt jämställdhet med avseende på ekonomiskt oberoende, förening av arbete och privatliv, balanserad representation av kvinnor och män på beslutsfattande poster samt behovet av att bekämpa stereotyper.

Även om det utan tvekan gjorts framsteg i strävan efter jämställdhet mellan kvinnor och män, står det klart att stora utmaningar kvarstår. Kommissionen håller med föredraganden om att vi måste fortsätta vårt arbete och konsolidera resultaten. Kommissionen är i detta avseende medveten om vikten av att gemenskapens regelverk tillämpas effektivt, och den kommer beslutsamt att fullgöra sin roll som fördragens väktare. Kommissionen kommer inte att tveka att inleda överträdelseförfaranden om den anser att ett EU-direktiv inte har införlivats korrekt. Det finns flera aktuella exempel på pågående överträdelseförfaranden i olika skeden som gäller jämställdhet mellan kvinnor och män.

För att förbättra efterlevnaden av gemenskapsrätten har kommissionen upprättat ett nätverk av jämställdhetsorgan mellan de organisationer som på nationell nivå ansvarar för att främja likabehandling mellan kvinnor och män. Kommissionen tror att en sammanslagning av deras respektive erfarenheter på nationell nivå och ett närmare samarbete med kommissionen kan innebära att de olika jämställdhetsorganen mer effektivt kan spela sin roll när det gäller att främja likabehandling och se till att de nationella myndigheter som ansvarar för att tolka lagstiftningen kan göra det på ett mer enhetligt sätt.

I betänkandet betonas också den centrala betydelsen av balans mellan arbete och privatliv för att verklig jämställdhet mellan kvinnor och män ska kunna åstadkommas. Detta speglar kommissionens eget synsätt. Vi är väl medvetna om att ansvaret för familj och hemarbete i de flesta hushåll fortfarande bärs av kvinnorna. Kvinnor löper därför större risk än män att tvingas avbryta eller helt ge upp sin utbildning eller karriär, och det leder oundvikligen till bristande jämställdhet med avseende på arbete, samt till att kvinnors produktiva potential urholkas. Att tillhandahålla lättillgänglig, högkvalitativ barnomsorg till ett rimligt pris är oerhört viktigt för att höja sysselsättningsgraden bland kvinnor – en punkt som tas upp i Barcelonamålen. Kommissionen ska under 2008 rapportera om framstegen mot ett uppnående av dessa mål.

Kommissionen har också inlett en samrådsprocess med arbetsmarknadens parter om förening av arbete och privatliv, varav den andra etappen avslutades i slutet av juli. Enligt kommissionens mening är detta en komplex fråga som måste hanteras med hjälp av en lång rad olika instrument. Samtidigt skulle dock den gällande EU-lagstiftningen kunna ändras så att större hänsyn tas till de utmaningar som EU står inför. Kommissionen granskar nu samrådssvaren från arbetsmarknadens parter, och de kommer att användas som utgångspunkt för de åtgärder som behöver vidtas. Vi kommer också att fortsätta att stödja utbyte av god praxis på området, såsom framgår av förslaget till resolution.

Jag vill i detta sammanhang upprepa att respekten för principen om jämställdhet mellan alla kvinnor och män är ett av EU:s grundläggande värden. Det betyder att frågan om ett balanserat deltagande av kvinnor och män i beslutsfattandet är av helt avgörande betydelse. Det är därför en av prioriteringarna i den färdplan för jämställdhet som kommissionen antog förra året.

Avslutningsvis vill jag framhålla vikten av att bekämpa stereotyper, något som tas upp flera gånger i betänkandet. Stereotyper är antagligen det största hindret för jämställdhet mellan kvinnor och män, och kampen mot dem kräver mer långtgående insatser än lagstiftning och finansiella åtgärder – det handlar om att ändra beteendemönster, attityder och värden som avgör och påverkar mäns och kvinnors roller i samhället och deras karriärval. Jämställdhetspolitiken har alltid varit en drivkraft för förändring av beteenden och tankesätt, och den rollen kommer den att spela även i fortsättningen. Kommissionen välkomnar varmt parlamentets stöd i form av detta resolutionsförslag.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), föredragande för yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. (PT) Som föredragande för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling vill jag framhålla vikten av att godkänna en del av förslagen i vårt yttrande som inte togs med i Piia-Noora Kauppis betänkande, samt be om ert stöd för att godkänna dem under detta plenarsammanträde. De är nämligen av stor betydelse för miljontals kvinnliga jordbrukare och arbetstagare på landsbygden vars verksamhet måste synas bättre genom att dessa kvinnor tas med i statistiken som verksamma inom jordbruket i stället för hemarbetande.

Det är oerhört viktigt för att deras rättsliga status som kvinnor verksamma inom jordbruket ska erkännas till fullo och för att de verkligen ska få lika rättigheter och möjligheter, även i fråga om social trygghet. Det måste införas ett effektivt moderskapsskydd och bättre tillgång till hälsovård, utbildning, livslångt lärande, verktyg för barn- och familjeomsorg (framför allt förskolor), lokala kulturcentrum och marknader. Allt detta kräver större investeringar och bättre offentliga tjänster i landsbygdsområden. Det är enda sättet att bekämpa den omfattande fattigdom och isolering som drabbar kvinnor i vissa landsbygdsområden och åstadkomma bättre social sammanhållning.

 
  
MPphoto
 
 

  Karin Resetarits (ALDE), föredragande för yttrandet från utskottet för kultur och utbildning. – (DE) Herr talman! Fler kvinnor arbetar i dag, men tyvärr har ett oproportionerligt stort antal kvinnor osäkra arbeten. Det betyder att kvinnor måste vara flexibla men ändå får dåligt betalt. De tre ”C-jobben” är huvudsakligen förbehållna kvinnor: C som i ”cleaning”, C som i ”caring” och C som i ”cashiering” i snabbköp och köpcentrum. Men vi kvinnor vill ha tre ”M-jobb”: M som i ”money” – lika lön för lika arbete; M som i ”management” – allt fler kvinnor är högutbildade och bör utan svårigheter kunna bryta igenom glastaket till ledningsposter; M som i ”motherhood” – ja, vi vill kunna kombinera arbete, karriär och moderskap, och för det behöver vi ett avsevärt större politiskt stöd.

Det är inte bara fler barnomsorgsplatser vi behöver, som uppges i Barcelonamålen. Nej, vi behöver barnomsorg av högsta kvalitet. Alla mammor och pappor måste ha råd med barnomsorg, och EU måste finansiera den. Det är inte bara barn till välbärgade föräldrar som bör få största möjliga stöd från mycket tidig ålder. Det är inte bara lika rättigheter för män och kvinnor vi behöver, utan vi behöver också lika rättigheter för alla barn. Utbildning börjar inte i skolan utan mycket tidigare. Vi måste ändra vårt sätt att tänka i den här frågan.

Mycket av detta finns med i Piia-Noora Kauppis högklassiga betänkande. Vi stöder det. Mina gratulationer till föredraganden.

 
  
MPphoto
 
 

  Amalia Sartori, för PPE-DE-gruppen. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Även jag vill gratulera Piia-Noora Kauppi till det här betänkandet, som ger en ögonblicksbild av den rådande situationen i arbetslivet i EU. Vi har visserligen haft flera tillfällen att titta på den här frågan i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, men Piia-Noora Kauppi har hjälpt oss att sätta fingret på och belysa ett problem, och det är att vi återigen ser en löneklyfta för EU:s kvinnor, en skillnad i lön för lika arbete som inte får godtas.

Så ser det ut trots att kvinnorna i stor utsträckning deltar i utbildning och nu utgör 59 procent av alla som tar akademisk examen i EU, och trots att kvinnors deltagande i arbetslivet har ökat avsevärt och kvinnor nu får ett stort erkännande för de resultat de når. Något som jag ser som viktigare är dock att det i betänkandet belyses en del av de faktorer som fortfarande försvårar kvinnors deltagande i arbetslivet, vilket sker i praktiken och utan berättigande, i strid med EU:s och medlemsstaternas lagstiftning, som förbjuder löneskillnader på arbetsmarknaden. Det här förekommer inte bara i Sydeuropa, som man brukar hävda, utan i hela EU, även i Norden och i de länder där traditionen får oss att godta att kvinnors deltagande i arbetslivet och institutionerna i dag är starkare och mer erkänt.

Jag anser därför när det gäller en av de frågor som Piia-Noora Kauppi tar upp, nämligen om det bör bli allmän praxis i medlemsstaterna att kostnaderna för moderskapsförmåner och föräldraledighet helt och hållet läggs på samhället, att dessa kostnader, som visserligen fortfarande delvis bärs av företagen, uppmuntrar arbetsgivare att rekrytera färre kvinnliga medarbetare, vilket i sin tur påverkar kvinnornas karriärer.

 
  
MPphoto
 
 

  Teresa Riera Madurell, för PSE-gruppen. (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill tacka föredraganden för hennes utmärkta betänkande och först och främst framhålla den harmoni som präglat alla EU-institutioners gemensamma strävan under hela 2007 på det jämställdhetspolitiska området. Våra institutioners starka engagemang för jämställdhet, som kommer till uttryck i den europeiska jämställdhetspakt som antagits av Europeiska rådet och i färdplanen för jämställdhet, som gäller fram till 2010, är i högsta grad berömvärt.

Vad beträffar de indikatorer som det hänvisas till i betänkandet, och med tanke på förra årets betänkande, är den avsaknad av verkliga framsteg mot lika lön för lika arbete som Amalia Sartori nyss nämnde beklaglig, och den kritiseras med rätta i betänkandet. Löneklyftan mellan kvinnor och män i EU ligger kvar på 15 procent. Att minska den kommer att kräva större insatser under kommande år.

En glädjande upplysning i betänkandet är att sex av de åtta miljoner arbetstillfällen som skapats i EU sedan 2000 har besatts med kvinnor, även om det finns avsevärda åldersskillnader som också måste åtgärdas.

En viktig fråga i anslutning till betänkandet är jämställdhetspolitikens betydelse i samband med den demokratiska utmaning som EU står inför. Det är ett faktum att de medlemsstater som antagit strategier för förening av arbete och privatliv för kvinnor och män har högre födelsetal, en större andel kvinnor på arbetsmarknaden och högre sysselsättningssiffror.

Det är också bekymmersamt att äldre kvinnor och ensamma mammor fortfarande är de grupper som löper störst risk för utslagning.

Slutligen vill jag påpeka, vilket också görs i betänkandet, att det vore intressant och mycket värdefullt om framtida årsrapporter om jämställdhet mellan kvinnor och män innehöll statistik från kandidatländerna, som då kunde användas i förhandlingarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Anneli Jäätteenmäki, för ALDE-gruppen. (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill gratulera Piia-Noora Kauppi till ett viktigt betänkande.

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av EU:s grundläggande principer, som kommissionsledamot Louis Michel också sa, men det är bara en av de grundläggande principer som man skyltar med i anföranden och uttalanden som dessa. I verkligheten är EU inte särskilt intresserat av jämställdhet mellan kvinnor och män. Det framgick tydligt även av kommissionsledamotens anförande. Han sa att EU ska göra allt det kan. Det är inte särskilt konkret. Vad kommer EU att göra för att se till att de direktiv som antagits om lika lön och många andra frågor faktiskt genomförs?

Enligt min mening bör EU bli på det klara med att män och kvinnor bör ha en mer likvärdig status i Europa. EU pratar mycket men gör mindre, och detsamma gäller medlemsstaterna. Det här är i själva verket inte en fråga som får folk att agera, åtminstone inte EU-ledarna. Jag antar att det i lika hög grad gäller de högsta beslutsfattarna och arbetsmarknadsorganisationerna i våra egna länder. Det finns annat som är viktigare. Det framgår också tydligt av att lönegapet fortfarande uppgår till 15 procent i EU-länderna i allmänhet och, beklagligt nog, 20 procent i mitt land, en föregångare i jämställdhetshänseende.

Jag hoppas att kommissionsledamoten och kommissionen som helhet en dag kommer att inse och erkänna betydelsen av detta och göra något för att främja EU-principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. I dag är det bara tomma ord.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen. (ES) Herr talman! Jag gratulerar fördraganden till hennes betänkande. Jag skulle vilja ta upp många punkter i det, men jag ska koncentrera mig på två som jag ser som de mest relevanta.

För det första välkomnar jag att kommissionens rapport för 2007 inriktas på sysselsättningsfrågor som lönegapet, förening av arbete och privatliv och direktiven om likabehandling, eftersom kvinnors ekonomiska oberoende är en av prioriteringarna i färdplanen för jämställdhet.

Det är alldeles riktigt som sägs i kommissionens rapport att sex av de åtta miljoner arbetstillfällen som skapats i EU sedan 2000 innehas av kvinnor. Detta skulle vara en klart positiv utveckling om det inte vore för att de flesta nya arbeten som innehas av kvinnor är deltidsarbeten. Många är osäkra och dåligt betalda, med små utsikter till löneökningar.

I betänkandet påpekas också att det inte gjorts några större framsteg med att minska löneklyftan mellan kvinnor och män. Det måste bekymra oss när genomsnittslönen för kvinnor är 15 procent lägre än för män, och i vissa länder så mycket som 30 procent lägre.

Den andra punkt jag vill framhålla gäller en viss kategori kvinnor, nämligen de som arbetar i jordbruket. Dessa kvinnors rättsliga situation måste förbättras, både med avseende på social trygghet, som de bör garanteras direkt tillgång till, och med avseende på deras roll i jordbruksföretagen, där vi tydligt måste ta ställning för delägarskap i familjeföretag, tillgång till kredit och successionsrätt.

Kommissionen bör ägna särskild uppmärksamhet åt båda dessa frågor. Den måste i praktiken fördubbla sina insatser för att åstadkomma ökad jämställdhet mellan kvinnor och män när det gäller behandling och möjligheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL-gruppen. Herr talman! Tack till föredraganden, Kauppi, och alla övriga som har engagerat sig i detta arbete. Ett stort problem som jag skulle vilja lyfta fram i arbetet för jämställdhet är att alltför många i dag tror att vi har lika möjligheter. Det stämmer, ibland, i teorin, men vi har långt kvar när det gäller lika möjligheter i praktiken. Denna resolution belyser detta faktum och lämnar bra förslag på vad som kan göras och vad som faktiskt måste göras nu.

Jag har upprepade gånger bland annat i detta parlament krävt och lyft fram behovet av könsuppdelad statistik inom alla områden. Först när vi ser fakta kan vi förändra. Om vi inte kan belägga de stora existerande könsskillnaderna med fakta, glöms de bort. Dessutom inser man inte hur omfattande de egentligen är. Därför är det ett självklart krav som jag återupprepar, nämligen att all statistik ska vara könsuppdelad.

Jag vill också lyfta fram min och hela min politiska grupps stora oro när det gäller skillnaden i sysselsättning mellan kvinnor och män i fråga om betalt arbete; det obetalda arbetet vet vi ju att det utförs av kvinnor. Samtidigt som vi ser siffror på ökat antal arbetstillfällen för kvinnor, ser vi också vilken typ av anställningar det handlar om. Majoriteten av de nya jobben för kvinnor handlar om otrygga, osäkra deltidsanställningar och låglönearbeten. Vi måste stoppa denna utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. (PL) Herr talman! Betänkandet om jämställdhet mellan kvinnor och män utgör ytterligare bevis för att jämställdhetspolitiken har en viktig roll att spela. Både kvinnor och män har rätt att aktivt delta i alla delar av samhällslivet och få detta fastslaget i lagstiftningen. Värdighet kan emellertid inte nås enbart genom rättsakter, utan det krävs också materiellt, andligt och känslomässigt stöd på lämplig nivå, särskilt inom en sund familjestruktur.

Tyvärr nedvärderas i dagens propaganda äktenskapets, familjens och moderns roll, och de flickor och kvinnor som vill stanna hemma och ta hand om barn skuldbeläggs. I stället för att ge stöd och rättsligt skydd, i stället för att tillmäta rollen för makan och modern som fostrar barn ett värde, betraktar man kvinnorna som objekt. De belastas med alltför höga förväntningar, och situationen förvärras ytterligare av de idéer om preventivmedel, abort, extrem individualism och konflikt mellan föräldrar och barn som framförs på bred front, och även av den höjda pensionsåldern, som leder till psykisk och fysisk kollaps.

Det är viktigt att ständigt erinra människor om att jämställdhet, lika rättigheter för kvinnor och män, inte innebär att kvinnor ska vara som män. Alla former av maskulinisering av kvinnor och konkurrens med männen på alla plan utarmar inte bara kvinnorna utan hela samhället, och det snedvrider rikedomen och det inneboende värdet hos både kvinnlighet och manlighet.

Det krävs i dag särskild försiktighet för att undvika åtgärder som inte motsvarar människors verkliga behov och förväntningar och för att övervinna individualismens och den moraliska relativismens excesser. Det är oerhört viktigt, särskilt i situationer där det inte finns någon grundläggande infrastruktur för ekonomisk tillväxt, att bekämpa diskriminering på livets olika områden. Både samhällsorganisationer och lagstiftning bör därför tillhandahålla stöd för att vi ska kunna fullgöra våra skyldigheter, i stället för indoktrinering och likriktning som skapar oro och konflikt. Det är skälet till att jag vill att varje människas värdighet ska respekteras, inte bara när det gäller lika lön utan även när det gäller respekt för traditioner, kulturer, religioner och värden som är viktiga för den nationella och kulturella identiteten och som kommer att berika dagens Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Lydia Schenardi, för ITS-gruppen. (FR) Herr talman! Det betänkande vi har framför oss i dag handlar huvudsakligen om självklarheter. Det innehåller samma välbekanta statistik om sysselsättningssiffror, lönegap och arbetsformer. Dessutom får vi ändlösa beskrivningar av hur könsstereotyperna består och av den diskriminering som det leder till och som återspeglas i avsaknaden av kvinnor i vissa sektorer av arbetsmarknaden. Jag tänker främst på de högteknologiska och vetenskapliga sektorerna, forskning och ingenjörskonst.

Men betänkandet innehåller en uppenbar motsägelse. Hur kan vi välkomna globalisering i punkt 17 – och hylla dess positiva effekter för kvinnors tillgång till utbildning, hälsovård och sysselsättning, oavsett om det gäller i hemmet, i samband med underleverantörskap eller i mikroföretag – och samtidigt, i punkt 18, belysa globaliseringens negativa effekt i form av feminiseringen av fattigdomen? Vilken punkt ska vi ta på allvar?

På andra ställen i betänkandet rekommenderas åtgärder för att öka kunskapen i hela EU om nolltolerans för sextrakasserier. Men vad menas med sextrakasserier? Utsattes Ségolène Royal, som ifrågasatte det senaste franska presidentvalet, för sextrakasserier när en av hennes tidigare socialistkamrater sa att hon inte var den bästa kandidaten till landets högsta ämbete? Eller var det bara kritik, eller helt enkelt en åsikt?

Det är farligt att basera lagstiftning på ett sådant begrepp, som inte har och inte kan ha någon rättslig definition. Dessutom handlar det här om ett område som i grund och botten är subjektivt och icke-rationellt.

 
  
MPphoto
 
 

  Jana Bobošíková (NI) . (CS) Mina damer och herrar! Än en gång blir vi upprörda av statistik som visar att kvinnor, trots att de når bättre resultat, konstant har 15 procent lägre löner. Ja, vi har ett glastak, och män är inte särskilt förtjusta i kvinnor i ledande ställning. Det finns stereotyper, och ibland faller kvinnorna själva offer för dem. Det här vill vi ändra på. Jag anser dock att vi måste börja här om vi vill förändra något.

Anställningsstatistiken för Europaparlamentet och kommissionen visar tydligt att män är i överväldigande majoritet när det handlar om de högst betalda tjänsterna. Kvinnor dominerar på de lägst betalda tjänsterna. Det finns många högeffektiva kvinnliga lingvister med akademisk utbildning som arbetar här för samma lön som en sekreterare. Deras bättre betalda chefer har mestadels två slags kvalifikationer: de är män och de har varit här länge.

Jag anser att EU-institutionernas rekommendationer i jämställdhetsfrågor kan tas på allvar först om vi gör en grundlig analys av förhållandet mellan belöningssystemen och människors utbildning och effektivitet, och om systemen för förvaltning av mänskliga resurser och för löner ses över. Till dess kommer medborgarna att tycka att vi inte lever som vi lär.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Panayotopoulou-Kassiotou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Vi firar både 50-årsdagen för grundfördraget för ett enat Europa och 50 års framsteg med att garantera jämställdhet mellan män och kvinnor. Det sistnämnda har kulminerat i den övergripande hänvisningen till detta på alla Europeiska kommissionens verksamhetsområden och alla områden för dialog med det civila samhället.

Dolda orättvisor mellan män och kvinnor kvarstår i EU-medlemsstaternas politik och praxis. Vi behöver analys och bedömning av de negativa omständigheter som ger upphov till dessa orättvisor. I betänkandet av min kära kollega Piia-Noora Kauppi, som jag vill gratulera, redogörs för många åtgärder mot delvis diskriminering av kvinnor.

Jag vill framför allt betona åtgärderna för att främja lika deltagande av män och kvinnor till stöd för familjen som en grundläggande faktor i EU:s ekonomiska utveckling, välstånd och sociala sammanhållning. Jämställdhet bör gynna de kvinnor som väljer att stanna hemma, under lång eller kort tid, för att ta hand om barn, äldre och närstående. Det faktum att dessa kvinnor inte har arbetat bör inte leda till att de diskrimineras när det gäller pensioner och rätt till social trygghet.

Herr kommissionsledamot! Jag är mycket besviken över de grekiska kvinnornas ställning. Enligt rapporter i pressen har ni inlett ett överträdelseförfarande mot mitt land för att avskaffa de mer flexibla åldersvillkor som tillämpas för kvinnor. Varför kan inte döttrar och mödrar ges pension i förtid i utbyte mot sitt bidrag till familjen?

Jämställdhet – ja, men inte balans. Medlemsstaterna, EU och arbetsmarknadens parter kan ha god nytta av den nystartade europeiska alliansen för familjen. Bästa praxis och banbrytande metoder för en familjevänlig politik kan främjas. Vi kan hålla jämna steg med den nationella politiken och därmed främja jämställdhet.

EU:s demografiska svårigheter kräver att män och kvinnor ges lika möjligheter. När det gäller föräldraledighet behövs en översyn av det relevanta direktivet, som endast kommissionen och arbetsmarknadens parter enats om, och ni har lovat att den översynen ska äga rum 2008.

Det krävs emellertid också ett åtagande från den privata sektorn om att anställa unga kvinnor och i fråga om avskedandet av unga mödrar. EU:s produktivitet och utveckling kräver att vi inrättar en mekanism för att övervaka diskriminering av det slaget. Vi hoppas att ni omedelbart vidtar åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Lissy Gröner (PSE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag kan försäkra Piia-Noora Kauppi om den socialdemokratiska gruppens fulla stöd på alla punkter hon tar upp i sitt betänkande. Jämställdhetsbetänkandet läggs fram under Europeiska året för lika möjligheter för alla, och EU:s jämställdhetspolitik firar också 50 år. Om vi inte pressar på och åstadkommer förändring kommer kvinnorna att förlora sin tillit till EU.

Det har också tillkännagetts att Europeiska jämställdhetsinstitutet skulle inrättas under 2007. Hur ser det ut när det gäller tillsättning av styrelsen? Här har parlamentet rätt att yttra sig. Hur långt har förberedelserna egentligen kommit för att Vilniusinstitutet ska kunna inleda sin verksamhet före årets slut?

EU har inte utnyttjat sina nyckelkompetenser på området för lika lön – ett viktigt område som tagits upp av många kvinnliga kolleger. Jag anser att det är skandalöst att 15 procent av kvinnorna fortfarande får mindre betalt för sitt arbete än männen. Sverige är det enda land där det ser bättre ut; där är siffran bara 10 procent. I mitt land Tyskland är siffran 26 procent, och det tänker jag inte längre godta. Det här är ett fall där kommissionen måste våga sätta press på medlemsstaterna.

När det gäller förening av arbete och privatliv har Vladimír Špidla redan vidtagit åtgärder. Det gläder mig. Det är bra att även papporna måste göra sin del. Här har också företagen ett stort ansvar. Det är därför vår grupp har inlett en EU-omfattande stödkampanj.

Vi vill ha en kvalitativ och kvantitativ utvärdering av åtgärder som vidtas inom ramen för exempelvis strukturfonderna. Vid en utfrågning i utskottet för regional utveckling nyligen framkom det att det hittills knappt tagits någon hänsyn till att kvinnor i mycket mindre utsträckning än män gynnas av EU:s budget. Genusbaserad budget är därför ett annat av våra huvudkrav.

Kommissionen har tillkännagett åtgärder på två områden: genomförande av lagstiftningsåtgärder för att bekämpa multipel diskriminering och för att bekämpa våld mot kvinnor. Vi har knappt talat om det i dag, men det är en brännande aktuell fråga som måste få en lösning.

 
  
MPphoto
 
 

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Jag vill tacka föredraganden för att hon på nytt tar upp en viktig fråga. Jag tror inte att vi slår in en öppen dörr med det här betänkandet. Dörren kanske redan är öppen, men om det finns ett glastak ovanför oss måste vi ta upp den här frågan om och om igen.

Jag vill lyfta fram två punkter i mitt anförande, särskilt med tanke på att en politik för lika rättigheter för kvinnor och män är ett viktigt sätt att åstadkomma ekonomisk utveckling.

Trots att det enligt lagen råder lika rättigheter i alla EU-länder kvarstår i praktiken orättvisor i samband med maktdelning mellan kvinnor och män och tillgång till ekonomiska, sociala och kulturella resurser. Det beror på att förhärskande sedvänjor består och leder till en orättvis fördelning av ansvaret för familjen och på de hinder de flesta kvinnor möter när det gäller att kombinera arbete och familjeliv. Det här är tyvärr ett bevis för det demokratiska underskottet på EU-nivå.

Lika deltagande av kvinnor och män i beslutsfattande är den främsta förutsättningen för demokrati, så jag ska nu kommentera beslutsfattandet i alla samhällsskikt. Liberalerna menar att människors rätt att fatta egna beslut är nyckeln till framgång. Valfrihet kan dock bara åstadkommas om kvinnor och män får göra sina egna val på alla områden. För att män och kvinnor – jag upprepar, män och kvinnor – ska kunna kombinera arbete och familj behöver vi barnomsorg av god kvalitet, familjevänliga arbetsplatser och stödjande rättsliga ramar.

Dessutom måste både de rättsliga och icke-rättsliga ramarna förbättras och kunskapsnivån i samhället höjas. Detsamma gäller omoderna tankemönster – kvinnor måste alltså gå från att vara deltagare till att vara beslutsfattare. Först då kan vi tala om ett samhälle där både kvinnors och mäns intressen är representerade och beaktas, ett i sanning demokratiskt samhälle.

 
  
MPphoto
 
 

  Hiltrud Breyer (Verts/ALE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, fru Kauppi, mina damer och herrar! I år har vi firat 50-årsdagen av EU:s grundande, och vi kan också se tillbaka på 50 år av milstolpar när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män. Ändå tycker jag att slutsatserna i kommissionens jämställdhetsrapport 2007 känns som besk medicin. Rapporten visar att människor fortfarande på många områden bara ägnar sig åt tomma ord om jämställdhet, och att någon verklig jämställdhet ännu långt ifrån har åstadkommits.

Vi har hört mycket statistik i dag – det finns stora skillnader i sysselsättningsgrad mellan kvinnor och män, och i många medlemsstater är arbetslösheten, med få undantag, större bland kvinnor. Nästan var tredje kvinna arbetar deltid. Vi vet att kvinnor fortfarande är kraftigt underrepresenterade på mäktiga och ledande befattningar. Det är verkligen en skandal att den genomsnittliga löneklyftan är 15 procent, och så mycket som 27 procent i Tyskland.

Det gläder mig också att kommissionen tagit upp frågan om obligatorisk pappaledighet. Det var uppenbart att frågan om förening av familj och arbete hör hemma på kommissionens dagordning. Inom andra delar av EU:s jämställdhetspolitik tycks dock kommissionen ha tappat fart. Det säger jag eftersom vi inte hört talas om några andra politiska initiativ från kommissionens sida än det som jag nämnde om pappaledighet.

Jämställdhetsinstitutet har nämnts, liksom våld mot kvinnor. Vad gör kommissionen för att åtgärda lönegapet? Jag hör i princip bara retorik. Det är vår skyldighet att göra mycket mer på det området. Vi bör t.ex. överväga genusbaserad budget som det har talats om i flera år, men var är indikatorerna? Jag vill alltså be kommissionen att föreslå en ambitiös lagstiftning så att jämställdhetspolitiken på nytt blir ett av EU:s landmärken.

 
  
MPphoto
 
 

  Kartika Tamara Liotard (GUE/NGL).(NL) Herr talman! Jag vill tacka och gratulera Piia-Noora Kauppi till hennes betänkande, men jag vill göra ett par påpekanden till kommissionen. Kommissionen ger regelbundet sitt stöd till jämlikheten, och har gjort det i dag igen, men gång på gång underlåter den i praktiken att omvandla sina goda avsikter till konkreta åtgärder. Vad som värre är, är att i stället för att vidta åtgärder som skulle minska ojämlikheten mellan könen, bekämpa kvinnlig fattigdom och hjälpa kvinnor att lösa de vardagsproblem som de möter gör kommissionens politik ofta deras position ännu svårare.

Ett bra exempel på detta är ”flexicurity”, det vill säga åtgärder för att göra lagstiftningen om uppsägning mer flexibel. Om de förslag som kommissionen redogör för i sin grönbok genomförs är det just kvinnorna, som alltför ofta är anställda med kortfristiga vikarieavtal med ganska låga löner, som drabbas. Det är framför allt kvinnor som har stora problem med bland annat att bygga upp en pensionsfond, hälsokostnader och att förena familjelivet och avlönat arbete. Och vad gör kommissionen? I stället för att ge kvinnor, och arbetstagare i allmänhet, den säkerhet som skulle göra deras liv lite enklare, har kommissionen tänkt skapa en ännu större osäkerhet.

Detta betänkande om ojämlikhet mellan kvinnor och män visar att stora skillnader fortfarande kvarstår år 2007. Att övervinna detta problem i både ord och handling måste prioriteras i mycket högre grad. Jämställdhet mellan könen borde automatiskt integreras i all kommissionspolitik. Jag tycker faktiskt att det är beklagligt att vi måste fortsätta att påminna kommissionen om detta.

 
  
MPphoto
 
 

  John Whittaker (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Som jag ser i detta betänkande finns det inom detta program inga gränser för hur mycket pengar som läggs ut på att främja könsmedvetenheten, blanda sig i företagens anställningsbeslut och tvinga företag att erbjuda flexibla arbetsförhållanden och generösa ledigheter, men jag ser inte att någon vill kännas vid sidoeffekterna. Det finns ingen förståelse för att mycket av denna sociala ingenjörskonst till stor del är självförgörande.

Den enkla logiken är, vare sig man vill eller inte, att ju mer det kostar att anställa kvinnor, desto färre kvinnor får anställning, oavsett regler som hindrar arbetsgivare från att nämna kön i arbetsannonser och intervjuer. All lagstiftning som är utformad för att förhindra diskriminering av kvinnor, äldre personer eller minoriteter får den oönskade effekten att kännas förnedrande för dem som skulle ha lyckats utan lagstiftning.

Alla våra arbetstillfällen, både för kvinnor och män, är beroende av den rikedom som genereras av ekonomin, och de flesta arbeten finns hos mindre företag. Därute i den verkliga världen med småföretag är män och kvinnor, till skillnad mot här i parlamentet, anställda, och de tjänar pengar på att producera varor och tjänster som andra personer gärna betalar för. Denna besatthet att främja jämställdhet är bara ett av många sätt att blanda sig i små företag. Om vi fortsätter att lägga på fler kostnader och fler restriktioner kommer företagen att anställa färre och betala mindre. I slutändan kanske vi blir mer jämställda, men vi blir alla fattigare, både män och kvinnor.

 
  
MPphoto
 
 

  Jerzy Buzek (PPE-DE) . – (PL) Herr talman! Jag vill gratulera Piia-Noora Kauppi. Vi är alla överens om behovet av att öka födelsetalen i Europa för att förbättra den demografiska situationen. Om vi lyckas med detta, och det måste vi göra, kommer det att innebära att ett avsevärt antal kvinnor, särskilt unga kvinnor, kommer att tvingas lämna arbetsmarknaden, åtminstone tillfälligt. Detta är ett problem, eftersom det redan finns en brist på arbetstagare i många delar av Europa.

Till exempel finns det i Europa inom vetenskapsområdet en brist på ungefär 700 000 vetenskapsmän. Trots detta är knappt en av fyra doktorer kvinnor i Europa, och endast en av tio professorer. Detta är en situation där fler kvinnor än män i Europa slutför högre utbildning. Detta innebär att de är väl förberedda för akademiskt arbete, men att de avbryter detta arbete och inte fortsätter med det.

Inom varje sektor måste de incitament och möjligheter som erbjuds kvinnor när det gäller att börja arbeta skilja sig åt. Till exempel finns ett antal enkla åtgärder på utbildningsområdet. Till att börja med möjligheten att bedriva akademiskt arbete hemma. För det andra, inrättandet av mycket bekväma daghem som är överkomliga i pris vid instituten eller universiteten. För det tredje, barnomsorg av antingen män eller kvinnor. För det fjärde, möjligheten att ta en akademisk examen under föräldraledigheten. För det femte och slutligen, att se till att män och kvinnor får samma lön för samma arbete.

Europas företrädare kan inte låta en situation fortgå där utbildade och yrkeskunniga kvinnor drar det kortaste strået på det akademiska området bara för att de föder barn. Som tur är har någon engagerat sig på detta område.

Unesco har tillsammans med L’Oréal i ett antal år drivit ett projekt för kvinnor inom den akademiska sektorn. Vi kommer att få se resultatet, det mycket goda resultatet av detta projekt i en utställning som öppnar nästa måndag, den 1 oktober, i Europaparlamentet i Bryssel, på bottenvåningen mittemot KBC-banken. Jag vill varmt inbjuda er alla att besöka den.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE). (PT) År 2005 lyfte jag fram i mitt betänkande om Lissabonstrategin ur ett jämställdhetsperspektiv flera olika former av diskriminering som drabbar kvinnor i EU.

Två år senare, efter många diskussioner och goda avsikter, många debatter och konferenser, många betänkanden och studier, vad har förändrats? Vilka framsteg har gjorts när det gäller löneklyftan mellan män och kvinnor, kvinnors deltagande i beslutsprocessen, eller förenandet av arbete, familj och privatliv för såväl kvinnor som män? Även om framsteg har skett i vissa medlemsstater har tyvärr lite hänt på EU-nivå.

Löneklyftan mellan könen fortsätter att ligga runt 15 procent i genomsnitt och kvinnors deltagande i beslutsprocessen har endast ökat med 1 procent. Kvinnor fortsätter att ägna tre gånger så många timmar åt familjeplikter som män. Antalet kvinnor på universiteten stiger trots detta. De tar gradvis större plats, men det finns fortfarande många former av diskriminering, särskilt när kvinnorna blir mödrar och just av det skälet. Det kanske är därför som födelsetalen är så låga. Kvinnliga invandrare och flyktingar, kvinnor som tillhör etniska minoriteter, äldre kvinnor och funktionshindrade kvinnor är alla grupper som möter dubbel diskriminering.

Vi behöver bättre lagar, som till exempel de jämställdhetslagar som antagits i Spanien och Portugal, men de befintliga lagarna måste också följas, särskilt de om reklam, så att vi kan avskaffa den förnedrande skildringen av kvinnor i reklam och massmedia. Vi måste ändra lagen för att ändra attityderna. Vi behöver mindre prat och mer resultat.

 
  
MPphoto
 
 

  Danutė Budreikaitė (ALDE) . – (LT) Herr talman! Mina damer och herrar! Frågan om lika möjligheter för kvinnor och män är fortfarande relevant inom EU. Få förändringar skedde under 2006. Kvinnors löner är fortfarande 15 procent lägre än mäns löner inom EU. Kvinnor som återvänder till arbetsmarknaden eller som stiger på karriärstegen möter avsevärda problem.

Rådets direktiv från 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män har ännu inte tillämpats. Medlemsstaterna visar ingen politisk vilja att lösa problemen med jämställdheten mellan könen och integrationen på arbetsplatsen. Därför instämmer jag i betänkandets förslag om att kommissionen borde utföra en studie om hur medlemsstaterna tillämpar gemenskapslagstiftningen på jämställdhetsområdet och vidta lämpliga åtgärder om lagstiftningen inte tillämpas.

När vi talar om integration på arbetsplatsen vill jag betona vikten av god praxis och dess spridning, särskilt när det gäller att förbättra kvinnors möjligheter att delta i politiken och beslutsprocessen. I mitt land, Litauen, har vi erfarenheter av detta. Kommissionen och en effektiv användning av Europeiska socialfonden kan bidra till att sprida sådan praxis.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE) . – (SK) Jag förespråkar inte extrem feminism och jag anser inte heller att demokratin borde blunda för jämställdhetsaspekten och därför välkomnar jag detta initiativbetänkande från Piia-Noora Kauppi, som jag innerligt gratulerar henne till.

Problemet med att förena rätten till en yrkeskarriär med familjeplikter är ett akut problem som också omfattar föräldraledighet för kvinnor och män. Mot bakgrund av de förändrade villkoren i en globaliserad värld borde vi också i Europaparlamentet uppmuntra medlemsstaterna att modernisera dessa system. På initiativ av unga familjer skulle det kunna gynna medlemsstaterna att överväga att införa förmåner under mammaledigheten i minst tolv månader till 100 procent av inkomsten och under föräldraledigheten i minst 24 månader till minst 50 procent av inkomsten, då mödrar eller i vissa fall fäder tar hand om barnen på heltid.

Moderskaps- och föräldraperioden kallas i rättsliga termer alltid ledighet, trots att inte bara mödrar, utan också psykologer, doktorer, sociologer och många andra experter är eniga med föräldrarna om att föräldraledighet för mödrar eller fäder inte på något sätt utgör ledighet. Jag anser att tiden är inne att börja använda det språk som används för att tala om moderskap och föräldraskap och att hänvisa till mammaledighet i mer korrekta termer. När uppehållet i deras aktiva yrkesliv är över är det nödvändigt att underlätta en smidig tillbakagång av mödrar och fäder på arbetsmarknaden och en fortsatt yrkeskarriär.

Jag anser att det är viktigt att betona behovet av yrkesutbildning under föräldraledigheten för att hantera den förändrade sysselsättningsefterfrågan och stärka centrala kunskapsområden, som exempelvis företagarandan och antagandet av en vetenskaplig och teknisk strategi. Strukturfonderna skulle också kunna användas i detta syfte i regionerna. Jag anser att vårt samhälle i högre grad måste värdesätta moderskap och föräldraskap. Föräldrar har en oerhört ansvarsfull roll i utformandet av samhället: de barn de uppfostrar kommer att forma Europa i sin helhet.

Samtidigt skulle dessa åtgärder göra det möjligt för många fler kvinnor att ägna sig åt en mer krävande karriär, som exempelvis en akademisk karriär, vid sidan av att uppfostra barn.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Hedh (PSE). – Herr talman! Herr kommissionär! Det känns lite beklämmande att stå här och tala om ett betänkande om jämställdhet i Europeiska unionen 2007. Det borde inte behövas. Det borde vara en självklarhet, inte minst med tanke på att EU består av en majoritet av kvinnor. Men tyvärr är det ett faktum att det behövs. Den absolut viktigaste frågan är att få ut männen på spelplanen, att få dem att göra mål. Annars är spelet förlorat. Här kommer några passningar till männen: Kvinnors förvärvsfrekvens måste öka. De måste få rätt till heltid och möjlighet till deltid. Löneklyftan måste bort. Är det verkligen så att vi kvinnor i EU är 15 procent mindre värda än männen? Kvinnor måste ha större utrymme i styrelserummen, inom politiken och i näringslivet. Pappor måste också ta ett större ansvar för hem och familj, vara delaktiga i föräldraledigheten, inte minst för barnens skull.

Det är många viktiga saker som parlamentet har att uppmana kommissionen och medlemsländerna att göra. Låt oss hoppas att de lyssnar och går till handling!

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Záborská (PPE-DE) . – (SK) Jag gratulerar innerligt Piia-Noora Kauppi till detta utmärkta betänkande, som är resultatet av ett nära samarbete med alla ledamöter i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Föredraganden har mycket väl lyft fram vikten av att tillämpa en politik med jämställdhet mellan män och kvinnor som en del av Lissabonstrategin. Ett av målen för Lissabonagendan är att öka antalet kvinnor som arbetar och har sysselsättning. Samtidigt kan vi dock inte formellt erkänna det informella arbete som kvinnor utför utan lön. Vi känner till kvinnor som arbetar för att garantera solidaritet mellan generationerna, som agerar som volontärer och som skapar drägliga förhållanden för sociala förbindelser. Detta informella arbete är dock oavlönat. Vi vill inte erkänna det officiellt eftersom vi inte ser de pengar som finns i detta arbete. Enligt min åsikt utgör denna logik en form av diskriminering mot kvinnor. Jag anser att det borde vara en fråga om Realpolitik för vår vän Vladimir Špidla att erkänna det informella oavlönade arbete som kvinnor utför. Det skulle också lösa många problem som minoriteter drabbas av, vilket vi talade om för en stund sedan.

För att hjälpa oss att göra framsteg i den här frågan, i Europa och världen över, har vi enskilda personer och institut som erbjuder oss matematiska och statistiska modeller och verktyg för att tillämpa dem i vår politik. Bland dem finns Gary Beck, Nobelpristagare i ekonomi, som redan har nämnts ett flertal gånger.

Herr talman! Herr kommissionsledamot! Mina damer och herrar! Jag har tagit detta tillfälle i akt för att uppmärksamma det verkliga problemet med jämställdheten mellan kvinnor och män.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE) . – (PL) Herr talman! Tiden är inne för medlemsstaternas företrädare att slutligen vidta beslutsamma åtgärder för att avskaffa förlegade beteende- och beslutsmodeller, särskilt inom förvaltningen, för att i högre grad uppmärksamma jämställdhetsfrågan inom all politik.

Skillnader i behandlingen mellan kvinnor och män kvarstår. De leder till exempel till låga inkomster och diskriminering av gravida kvinnor och unga mödrar. Även om det är ett lovande tecken när det gäller kvinnors sysselsättning att sex av de åtta miljoner nya arbetstillfällen som skapats i Europeiska unionen sedan 2000 har gått till kvinnor, är löneskillnaden mellan kvinnor och män i genomsnitt fortfarande 15 procent och i vissa länder är skillnaden så stor som 30 procent.

Det är oacceptabelt att kvinnor, bara för att de blir mödrar, vilket är ett ansvar för båda föräldrarna, behandlas sämre än män på arbetsmarknaden, vilket sedan påverkar deras karriär, inkomst och senare pensionsutbetalningar. Könsstereotyperna måste övervinnas och därför förespråkar jag förslaget att skapa en budgetpost, inom ramen för sammanhållningspolitiken, avsedd att finansiera åtgärder för att främja lika möjligheter och forskning om effekterna av politiska strategier på kvinnors liv.

Jag vill innerligt gratulera Piia-Noora Kauppi till ett utmärkt betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE) . – (RO) Herr talman! Mina damer och herrar! Jag anser att tiden är inne för Europeiska unionen att vederbörligt finansiera de ädla mål som beskrivs i fördraget, såsom bekämpning av diskriminering på grundval av kön eller uppnåendet av lika lön för kvinnor och män.

I det betänkande som vi diskuterar presenteras en av de centrala möjligheterna för jämställdheten mellan könen i form av Europeiska unionens budget. Denna möjlighet består i strukturfonderna och Sammanhållningsfonden, vilket är en nivå där kvinnors tillgång till EU-medel måste underlättas. Enligt de uppgifter vi förfogar över har kvinnorna efter den senaste EU-utvidgningen haft jämförelsevis mindre att vinna när det gäller medel från regional- eller sammanhållningspolitiken, och detta bör åtgärdas.

Det är dock inte heller tillräckligt att analysera endast medlen från regional- och sammanhållningspolitiken, trots att deras andel av unionens budget – nästan 36 procent – tvingar oss att kämpa för att de ska nå så många kvinnor som möjligt.

Vi måste också se på den senaste utvecklingen av EU:s traditionella genuspolitiska program, som t.ex. Progress, Daphne eller Equal. Trots att både Progress-programmet i sin helhet och avsnitt 5, om jämställdhet mellan könen, i år får större anslag är budgetposten för jämställdhet för 2008 relativt sett mindre än förra året.

Daphne-programmet för att bekämpa våld i hemmet har gett utmärkta resultat hittills och Europeiska kommissionen har sett detta och har rekommenderat en budgetökning jämfört med 2007. Rådet genomförde minskningar för båda dessa program samt för Equal-programmet jämfört med de belopp som kommissionen föreslagit i det preliminära budgetförslaget. Dessutom föreslog rådet en minskning på 7,5 procent av medlen för det nya genusinstitutet, vilket är en helt omotiverad minskning för en EU-institution vars verksamhet just håller på att inledas.

Vi fortsätter dock att konstatera att rådets politiska vilja att genomföra EU:s strategier för lika möjligheter och för budgetanslag fortfarande saknas. Därför måste parlamentet, som en del av budgetmyndigheten, kompensera detta underskott och göra EU:s genuspolitik konsekvent.

 
  
MPphoto
 
 

  Esther De Lange (PPE-DE) . – (NL) Herr talman! Jag vill också tacka föredraganden för ett utmärkt och mycket välbalanserat betänkande. Ett antal frågor har redan tagits upp. Som ledamot i utskottet för kvinnors rättigheter och utskottet för jordbruk ska jag främst ägna mig åt kvinnors ställning inom jordbruket.

Det man först slås av är att många kvinnor som arbetar inom jordbrukssektorn inte synliggörs. Kvinnor innehar 40 procent av alla arbetstillfällen inom jordbruket, men en stor del av den officiella statistiken, däribland den från Eurostat, ser endast till kvinnliga arbetstagare eller kvinnliga arbetsgivare. De beaktar inte medhjälpande makor, trots att dessa kvinnor utgör den största arbetskraftskategorin i de många familjejordbruken i nordvästra Europa. Deras bidrag till företaget är betydande och ofta hjälper de också till med att utveckla verksamheten för jordbruket och landsbygden. Så jag uppmanar Eurostat att införliva denna stora grupp av kvinnor i den officiella statistiken. Jag uppmanar kommissionen att beakta denna stora kategori med kvinnlig arbetskraft i sin utformning av politiken.

Dessutom är det just denna kategori med arbetande partner som möter praktiska dagliga problem i vissa medlemsstater, till exempel när det gäller att samla pensionsrättigheter, få tillgång till socialförsäkringssystemet, om driften av jordbruket upphör, om de skiljer sig och om de måste ta sjukledigt eller föräldraledigt, även om det gläder mig att kunna säga att det i Nederländerna vidtas åtgärder för att rätta till denna situation. Jag vill uppmärksamma kommissionen på projektet ”Je verdiende loon” [”det är rätteligen ditt”], som inletts i mitt land med stöd från Europeiska socialfonden för att betona de hinder som dessa partner möter. Jag hoppas att kommissionen kommer att ta projektets slutsatser i beaktande när den utformar den framtida politiken så att vi tack vare denna i grunden kvinnliga arbetskraft kan fortsätta att ha ett starkt europeiskt jordbruk och en livskraftig landsbygd.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Petre (PPE-DE) . – (RO) Herr talman! Kära kolleger! Sedan år 2000 har sex av de åtta miljonerna nya arbetstillfällen innehafts av kvinnor. Vi kanske tycker att tiden för lika möjligheter eller till och med för positiv diskriminering av kvinnor i relationerna mellan könen verkligen är inne. Vi kan dock inte säga detta eftersom verkligheten med dessa nya arbetstillfällen, med de sex miljonerna kvinnor, motsäger oss.

Vi kan inte hantera risken med åldrande och den demografiska minskningen i Europa och medlemsstaterna i dag på allvar, när merparten av kvinnors arbetstillfällen har varit osäkra, på deltid eller dåligt betalda. Löneskillnaden i Europa förblir 15 procent för kvinnor.

Medlemsstaterna i allmänhet, och Rumänien är inget undantag, kommer att fortsätta att investera i utbildning som är fri från könsstereotyper och anta tydliga politiska linjer som kan förena kvinnors och mäns familje- och yrkesliv.

Jag vill gratulera föredraganden till hennes utomordentliga arbete och anser innerligt att vi behöver årliga bedömningar av resultatet av de åtgärder som ingår i färdplanen för jämställdhet mellan könen. Vi måste finna en slutlig överenskommelse om ämnen som kostnaderna för moderskap, föräldraledighet, individualiserade pensionsrättigheter och socialförsäkrings- och skattesystemen.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel , ledamot av kommissionen. − (FR) Herr talman! Låt mig först av allt säga att kommissionen i stor utsträckning delar de farhågor som merparten av talarna framfört. Vissa av dem – eller praktiskt taget alla – kräver åtgärder som kommissionen redan vidtar.

Som ni vet har kommissionen i uppgift att övervaka införlivandet och tillämpningen av gemenskapslagstiftningen om jämställdhet. Detta innebär i huvudsak att inleda och genomföra överträdelseförfaranden när kommissionen får kännedom om att en medlemsstat har underlåtit att införliva ett av direktiven korrekt, eller när en medborgare lämnar in ett klagomål till kommissionen om inkorrekt införlivande eller tillämpning av ett direktiv. Så när det gäller överträdelseförfaranden i fråga om direktivet om lika behandling av kvinnor och män sändes 18 skrivelser i april 2007. Kommissionen granskar för närvarande svaren, och ett beslut om det motiverade yttrandet förväntas i december.

Låt mig kortfattat ta upp ett antal mer detaljerade och specifika frågor. Inom ramen för inrättandet av Europeiska jämställdhetsinstitutet i Vilnius, sammanträdde styrelsen i oktober och rekryteringen av en chef är på gång.

Om vi går över till initiativen om löneklyftan mellan könen betonade många av de ledamöter som talade löneskillnaden, och det med rätta. Vi redogör för vårt svar på denna fråga i meddelandet. Under 2008 kommer kommissionen att inleda en analys av den nuvarande lagstiftningen för att avgöra om den är lämplig och fastställa eventuella förändringar.

Med hänsyn till frågan om kvinnor i landsbygdsområden omfattas kvinnliga egenföretagare inom jordbruket redan av direktiv 86/613/EEG. Kommissionen har just börjat studera denna lagstiftning för att avgöra om den är effektiv och fastställa vad som måste ändras.

Det för mig slutligen fram till en mer ideologisk fråga, som jag dock vill besvara, om ”flexicurity”. Syftet med ”flexicurity” är att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden – inte att öka osäkerheten – och samtidigt skapa större valmöjligheter på marknaden genom att ge arbetstagarna fler anpassningsmöjligheter, till exempel genom utbildning eller åtgärder för att förena privat- och yrkeslivet.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Var snäll och ta emot min ursäkt, herr Michel. Detta är ett system som vi för närvarande försöker att ändra som en del av reformen av parlamentets funktionssätt.

Det är helt opassande – av hänsyn inte bara till kommissionsledamoten utan också till alla de ledamöter som följt diskussionen – att en debatt avslutas med denna typ av bråk precis före omröstningen.

Jag är ledsen, herr kommissionsledamot.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

Jag ber om ursäkt till de talare som jag tvingades avbryta, men den avsatta tiden är verkligen inte rimlig. Det borde inte finnas några enminutsanföranden i våra överläggningar, eftersom de egentligen inte kan tillföra diskussionen något. Denna fråga ingår dock i debatten om reformen av parlamentets sammanträden, som vi kommer att diskutera inom kort.

Omröstningen kommer att äga rum om en stund.

Skriftliga uttalanden (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Gurmai (PSE) , skriftlig. (HU) När det gäller att garantera jämställdhet mellan könen anser jag att det är avgörande att vi har tillgång till omfattande, systematisk och objektiv information, däribland samordnade statistiska gemenskapsuppgifter som är så omfattande och aktuella som möjligt. I detta hänseende anser jag också att de årsrapporter där kommissionen redogör för kvinnors och mäns situation är särskilt viktiga.

Gemenskapen har gjort en hel del för att utvidga den rättsliga grunden för jämställdhet mellan könen, men huruvida detta har lett till resultat i praktiken är en annan fråga. Årsrapporten besvarar denna fråga i viss utsträckning. Jag tror att det vore viktigt att systematiskt övervaka de praktiska framstegen för de strategiska mål som fastställs i färdplanen för jämställdhet för 2006–2010, att kontrollera att medlemsstaterna genomför den gällande lagstiftningen i praktiken, och att se över integrationen av jämställdhetsperspektivet i gemenskapspolitiken och genuskonsekvenserna av olika projekt.

Eftersom Europeiska unionens framtid till stor del beror på hur vi lyckas med att få fler kvinnor att arbeta måste vi ägna specifik, detaljerad och riktad uppmärksamhet åt att granska kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och hur man kan främja det, åt att avskaffa de hinder som hindrar kvinnor från att finna arbete, göra framsteg i sin karriär eller förena arbete och familjeliv, och åt att granska situationen för missgynnade kvinnor (invandrare, etniska minoriteter, ensamstående föräldrar).

 
  
MPphoto
 
 

  Joseph Muscat (PSE) , skriftlig. – (MT) I artikel 141 i EG-fördraget anges följande: ”Varje medlemsstat ska säkerställa att principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete tillämpas.”

Detta är en mycket viktig princip och vi måste se till att den tillämpas i alla länder.

Jag anser att tiden är inne att ta ytterligare ett steg framåt.

På Malta har vi flera situationer där lönen, för både kvinnor och män, betalas utifrån olika nivåer och system, trots att de anställda utför samma arbete. Dessa löneskillnader motiveras på grundval av byråkratiska kriterier, som till exempel personernas anställningsår.

Om sådan diskriminering uppstår mellan två kvinnor eller två män utgör det ingen överträdelse av EG-fördraget i dess strikta tolkning.

Liknande situationer finns och är uppenbara inom den offentliga sektorn och på annat håll.

Av detta skäl måste både kommissionen och medlemsstaternas regeringar ta nya initiativ för att se till att en enkel princip tillämpas: lika lön för lika arbete, vem man än är.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING
Talman

 

5. Välkomsthälsning
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Det är ett stort nöje att på parlamentets vägnar få välkomna en delegation med ledamöter från Folkrepubliken Kinas nationella folkkongress, som sitter på besöksläktaren.

(Applåder)

Delegationsledamöterna har kommit till Strasbourg för att träffa sina kolleger i Europaparlamentet med anledning av det 25:e interparlamentariska mötet mellan företrädare för Europaparlamentet och Kina.

Wang Yingfan, vice ordförande för utrikesutskottet i Folkrepubliken Kinas nationella folkkongress, är chef för delegationen. Den omfattar fem ledamöter från den permanenta kommittén i den nationella folkkongressen, tillsammans med hans höghet Chengyuan Guan, Kinas ambassadör till Europeiska unionen, och flera höga tjänstemän från nationella folkkongressens utrikesministerium.

I eftermiddag kommer delegationen att resa till Aten, där de kommer att fortsätta sitt besök i Europa. Jag lyckönskar delegationen inför deras fortsatta vistelse i Europeiska unionen.

 

6. Behovet av en övergripande strategi för att bekämpa cancer (skriftlig förklaring): se protokollet

7. Begäran om upphävande av parlamentarisk immunitet: se protokollet

8. Föredragningslista: se protokollet

9. Omröstning
MPphoto
 
 

  Talmannen . − Nästa punkt på föredragningslistan är omröstningen.

(För resultatet av och andra detaljer om omröstningen: Se protokollet.)

 

9.1. Digitala bibliotek (omröstning)
  

Betänkande: Descamps (A6-0296/2007)

 

9.2. Effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa (omröstning)
  

Betänkande: Zatloukal (A6-0326/2007)

 

9.3. Genomförande av rådets beslut om ett moratorium mot dödsstraff (omröstning)
  

Förslag till resolution: RC-B6-0357/2007

 

9.4. ESFP-operation i östra Tchad och norra Centralafrikanska republiken (omröstning)
  

– Förslag till resolution: RC-B6-0362/2007

Före omröstningen om punkt 3 h):

 
  
MPphoto
 
 

  Michael Gahler (PPE-DE). (DE) Herr talman! Mina damer och herrar! I denna resolution anger vi specifikt att EUFOR anses vara en övergångsstyrka med ett tillfälligt mandat som ska ersättas av ett efterföljande uppdrag. Av skrivelsen av den 21 september från Tchads regering framgår dock inte klart om regeringen kommer att samtycka till det. Därav följande tilläggsändring till punkt 3 h):

(EN) ”före utplaceringen av EUFOR-styrkor krävs ett tydligt åtagande från Tchads regering att acceptera världssamfundets bedömning när det gäller behovet av en efterföljande insats.”

Sedan fortsätter texten.

 
  
MPphoto
 
 

  Philippe Morillon (ALDE). (FR) Herr talman! Ni bad inte om våra synpunkter om detta ändringsförslag innan det gick till omröstning.

Ni borde ha frågat om någon motsatte sig ändringsförslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Michel Rocard (PSE) . – (FR) Herr talman! Jag anser att detta ändringsförslag är överflödigt mot bakgrund av den skrivelse som FN mottog från Tchads regering den 11 september 2007 där regeringens samtycke framförs. Jag har här en kopia av skrivelsen och jag citerar: ”Regeringen i Tchad välkomnar de nya rekommendationerna från FN:s generalsekreterare, i hans rapport av den 10 augusti 2007, om att utplacera en internationell styrka i östra Tchad för att bidra ...”, och så vidare.

Ändringsförslaget har därför inget syfte. Överenskommelsen är skriftlig och tillgänglig för alla som vill läsa den. Jag är tämligen förbluffad eftersom jag sände en kopia av texten till Michael Gahler. Jag föreslår därför att vi röstar emot ändringsförslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Michael Gahler (PPE-DE) . – (DE) Naturligtvis har jag texten här, och den avgörande punkten är:

(EN) ”efter sex månader kommer Tchads regering att bedöma det första resultatet av denna närvaro med hänsyn till en efterföljande EU-insats med andra styrkor inom FN:s ramverk och med Tchads samtycke”.

Det innebär att Tchad kan tillämpa sin vetorätt mot detta. Om regeringen inte samtycker kommer det inte att ske. Därför föreslår jag att vi ska lägga till att Tchad måste godkänna det internationella samfundets bedömning och inte kan tillämpa sin vetorätt.

(Applåder)

 
  
  

(Det muntliga ändringsförslaget antogs inte.)

 

9.5. Situationen i Burma (omröstning)
  

Förslag till resolution: RC-B6-0362/2007

Före omröstningen om punkt 1:

 
  
MPphoto
 
 

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Nu när vi har en delegation från Nationella folkkongressen på åhörarläktaren vill jag bara säga att jag hoppas Wang Ying-Fan förmedlar ett mycket start budskap från kammaren att vi förväntar oss att Kina ska arbeta mer aktivt för att finna en lösning på problemen i Burma.

(Ihållande applåder)

Herr talman! Vi pratade om detta igår, och jag vet att han kommer att framföra våra synpunkter.

För att spara tid, får jag föreslå två muntliga ändringsförslag? I Burma har vi för närvarande en situation som förändras mycket snabbt. För det första föreslår jag att vi i punkt 1 lägger till en mening i slutet: ”och starkt fördömer den burmesiska regeringens brutala reaktioner”.

 
  
  

(Det muntliga ändringsförslaget antogs.)

Före omröstningen om punkt 3:

 
  
MPphoto
 
 

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Punkt 3 lyder nu så här: ”Europaparlamentet uttrycker sin fasa över dödandet av fredliga demonstranter, insisterar på att säkerhetsstyrkorna återvänder till barackerna och uppmanar till erkännande av legitimiteten i de krav som ställs, till internationell medicinsk hjälp till de skadade och till frisläppandet av arresterade demonstranter och andra politiska fångar.”

(Ihållande applåder)

 
  
  

(Det muntliga ändringsförslaget antogs.)

Före omröstningen om punkt 5:

 
  
MPphoto
 
 

  Martin Schulz (PSE) . – (DE) Herr talman! Jag instämmer med Geoffrey Van Orden och de övriga – också med tanke på Wang Yingfans och delegationens närvaro – om att kammaren borde ge ett tydligt budskap. När det gäller punkt 5 vill vi dock begära att texten ändras enligt följande, för efter att ha sett vad som skett tidigare i säkerhetsrådet är vi inte säkra på att vi formulerat texten tillräckligt tydligt. Det är för att vi vill vara mycket precisa som vi ber att punkt 5 ska ändras som följer:

”Europaparlamentet ber Kina att till fullo stödja den tydliga uppmaningen från FN:s säkerhetsråd som fördömer användandet av brutalt våld.”

Det återstår att se om vetot redan har tillämpats, men vi vill be om kammarens stöd för att vi behöver ett klart fördömande från säkerhetsrådet och att Kina måste ge detta sitt stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Elmar Brok (PPE-DE) . – (DE) Herr talman! Vår grupp hade också velat lägga fram ett muntligt ändringsförslag, men jag tror att vi kan enas om en gemensam strategi här. Enligt min information har Kina redan röstat nej och inte bara Kina utan också den andra permanenta ledamoten i säkerhetsrådet, Ryssland. Därför kan jag samtycka till att införliva ordalydelsen i Martin Schulz ändringsförslag, så att Kina och Ryssland ställs mot väggen.

 
  
  

(De muntliga ändringsförslagen antogs.)

(Applåder)

 

9.6. Skyldigheter för tillhandahållare av gränsöverskridande tjänster (omröstning)
  

- Betänkande: Lethinen (A6-0294/2007)

 

9.7. Tillämpning av direktiv 2000/43/EG om likabehandling oavsett ras eller etniskt ursprung (omröstning)
  

Betänkande: Buitenweg (A6-0278/2007)

 

9.8. Jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen - 2007 (omröstning)
  

- Betänkande: Kauppi (A6-0290/2007)

Före omröstningen om punkt 47:

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Hedh (PSE). – Eftersom vi nu ska få ett jämställdhetsinstitut, föreslår jag att vi gör följande tillägg i punkt 47: ”med hjälp av jämställdhetsinstitutet”. Punkten får då denna lydelse: Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med hjälp av jämställdhetsinstitutet ta med fakta och statistik från anslutnings- och kandidatländerna.

 
  
  

(Det muntliga ändringsförslaget antogs.)

 

10. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet

11. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet

12. Översändande av texter som antagits under sammanträdesperioden: se protokollet

13. Meddelande om rådets gemensamma ståndpunkter: se protokollet

14. Röstförklaringar
  

- Betänkande: Descamps (A6-0296/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Milan Gaľa (PPE-DE) . – (SK) Tack för att jag fått ordet och tack fru Descamps för ert betänkande, som för processen med att digitalisera bibliotek i Europeiska unionen framåt.

Jag röstade för det föreslagna dokumentet, eftersom den process med att digitalisera bokarkiv, filminspelningar och ljud- och videoupptagningar som för närvarande inletts i alla medlemsstater är långsam och splittrad. Jag anser att det är nödvändigt att rikta uppmärksamheten på samordning av dessa nationella initiativ och framför allt på att bevara digitalt material. På EU-nivå är det nödvändigt att ägna avsevärd uppmärksamhet åt att bevara digitala kopior. Skapandet av en digital kopia av en bok eller en film är inte nödvändigtvis en garanti för långsiktigt bevarande.

Allt digitalt material, oavsett om det är ett digitaliserat verk eller ett ursprungligt digitalt material, måste bevaras på ett sådant sätt att det för alltid är tillgängligt. Vi har liten erfarenhet av digitalt bevarande. Om vi inte har en konsekvent strategi kan enbart digitalisering leda till en värdeminskning av den gjorda investeringen.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE) , skriftlig.(FR) Jag röstade för det mycket förnuftiga betänkandet från min kära kollega Marie-Hélène Descamps om inrättandet av ett europeiskt digitalt bibliotek för att göra vårt kulturella och vetenskapliga arv universellt tillgängligt på alla europeiska språk.

Såsom jag även skriver vill jag hylla den förre franske presidenten Jacques Chirac, som tillsammans med fem andra europeiska statschefer tog initiativet till detta projekt i april 2005. Det gläder mig att Europaparlamentet sänder ut ett beslutsamt budskap till kommissionen om att göra detta projekt till en prioritet. Det gläder mig också att se att möjliga lösningar uppkommer på de operativa problemen: samordning av alla Europas befintliga digitala bibliotek, offentlig tillgång och samarbete med de olika aktörerna inom sektorn, särskilt författare, förläggare och bokhandlare till exempel.

Detta är ett verktyg som förtjänar vårt stöd, eftersom det kommer att bidra till att bekämpa okunskapen och därmed främja demokratin, freden och välståndet. Bra gjort, Marie-Hélène Descamps!

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Detta betänkande handlar om Europeiska kommissionens rekommendation av den 24 augusti 2006, i vilket medlemsstaterna uppmanas att samordna arbetet med att nå synergi på EU-nivå på området för digitalisering, och som innehåller ett förslag om inrättande av ett europeiskt digitalt bibliotek i form av en gemensam flerspråkig kontaktpunkt för det europeiska kulturarvet. Den 13 november 2006 antog rådet dessa rekommendationer enhälligt.

Europaparlamentet antog rekommendationen, men gjorde ett antal förslag i klargörande syfte, med tanke på de många problem som kan uppstå, till exempel under arbetet med den konceptuella och tekniska organisationen av alla kategorier av kulturmaterial, vad gäller de olika etapper som måste genomgås och potentialen i form av textmaterial som inte omfattas av upphovsrättsligt skydd.

Även om vi kanske tvekar angående de olika förslagen i Europaparlamentets resolution, röstade vi för denna idé samtidigt som vi påpekade behovet av att skydda upphovsrätten, skydda den språkliga och kulturella mångfalden, uppnå solidaritet och en ekonomisk och social sammanhållning, för att garantera att en intressant idé inte blir ännu en källa till diskriminering och social utestängning.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. Bibliotek för upphovsrättsbefriade verk är en lysande idé, alldeles för bra för att EU ska klanta till det och lägga sig i. Därför avstår jag i omröstningen. Bra idé (+), EU kommer att försena det med sin byråkrati (-) = avstår.

 
  
  

- Betänkande: Zatloukal (A6-0326/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE) , skriftlig.(FR) Jag röstade för det utmärkta initiativbetänkandet från min tjeckiske kollega Thomáš Zatloukal om effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa, som utarbetats som svar på ett meddelande från Europeiska kommissionen.

Livslångt lärande och utbildning är grundläggande, liksom målet att inrätta en referensram för kvalifikationer för livslångt lärande, vilket kommer att underlätta erkännande av utbildningsinsatser och möjliggöra synliga och öppna byten mellan olika studieinriktningar. Jag förespråkar också införandet av en kultur med en utvärderingskultur inom utbildningssystemen, med tillförlitliga mätningar.

Investeringar i livslångt lärande är av central betydelse för den sociala sammanhållningen och kommer att ge människor den kunskap de behöver för att anpassa sig mer effektivt till de olika förändringarna i sina liv. Jag stöder alla betänkandets förslag om de olika utbildningsnivåerna: förskola, grundskola, gymnasieskola,, universitet och yrkesutbildning.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Vi röstade emot detta betänkande, även om vi noterade flera positiva inslag i det, eftersom vi motsätter oss dess allmänna argumentation och några av dess ståndpunkter, oavsett om det rör syftena med högre utbildning eller avgifter, som kringgår det faktum att problemen för missgynnade grupper inte kan lösas endast genom att erbjuda finansiella incitament som de som tillkännagetts för Portugal. Det är inte rätt sätt att reducera orättvisan i fråga om tillgången till universitetsutbildning.

Också när det gäller föredragandens argument om att utbildning påverkar den ekonomiska tillväxten genom att ”öka humankapitalet och innovationsförmågan”, och åsikten att man genom att öka effektiviteten i utbildningen får såväl de enskilda som samhället som helhet en investeringsavkastning på upp till 8 procent per år, kan vi se vilka länder som riskerar att förlora om de inte gör beslutsamma investeringar i högre utbildning som är tillgänglig för alla delar av befolkningen.

Enligt aktuella studier får 75 miljoner EU-medborgare – med andra ord 32 procent av arbetskraften – otillräcklig utbildning. Under 2010 kommer endast 15 procent av de nya arbetstillfällena vara tillgängliga för den befolkningsgruppen, som till största delen kommer från samhällets minst gynnade sektorer. Därav behovet av att garantera lika tillgång till utbildning.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Majoriteten i detta Europaparlament behöver regelbundet påminnas om att utbildningspolitiken i Europeiska unionen är en nationell fråga.

Detta betänkande från Europaparlamentets kulturutskott tar upp en mängd saker för EU:s institutioner att arbeta med som inte angår dem över huvudtaget. I till exempel punkt 12 i förslaget till betänkande föreslås att Europaparlamentet ska inta positionen ”att det behövs mera forskning på gemenskapsnivå kring förskoleutbildningen, framför allt på området tidiga och målinriktade åtgärder, för att man ska få reda på vilka rutiner som ger förväntad effekt”.

I förslaget till punkt 48 skrivs det: ”Europaparlamentet anser att det skulle behöva utvecklas ett förfarande för utvärdering av EU:s utbildningssystem för att EU:s åtgärder ska bli mer målinriktade. Utvärderingen bör bygga på såväl regelbundna rapporter från medlemsstaterna som en oberoende verifiering, och särskild uppmärksamhet bör ägnas åt elevernas tillägnande av grundläggande färdigheter samt uppnåendet av målen på rättvisans område.”

Allt detta är försök att tränga sig in på medlemsstaternas nationella kompetensområden. Subsidiaritetsprincipen körs över som vanligt, och den institutionella konkurrensen på detta viktiga område undermineras. Vi röstar därför nej till detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Liberadzki (PSE) , skriftlig. − (PL) Herr talman! Jag röstar för Zatloukal-betänkandet om effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa.

Yrkesutbildningspolitiken har en avsevärt positiv inverkan på de ekonomiska och social resultaten och på en välavvägd tillväxt och social sammanhållning. Låg effektivitet och ojämlik tillgång leder till höga dolda kostnader – minskade skatteintäkter, ökade krav på hälso- och sjukvården och när det gäller stöd genom offentliga medel, såväl som kostnaderna för ett mer utbrett antisocialt beteende.

I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 betonades att utbildning är en central punkt för tillväxten av den europeiska ekonomin och det europeiska samhället.

I detta betänkande presenteras förnuftiga idéer angående metoder att återinföra effektiv undervisning inom grund- och gymnasieskolan samt på universiteten.

Vad som också är viktigt är vädjan i betänkandet, där medlemsstaternas regeringar uppmanas att genomföra en långsiktig planering för utbildningsprioriteringar på nationell och lokal nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. Flera bra idéer om hur man ska minska utanförskap m.m. finns med i betänkandet, men sedan urartar det genom att tala om huruvida avgifter till universiteten kan fungera som ekonomiska incitament! Värst är väl inriktningen på ”effektivitet” ”konkurrenskraft” och ”bättre prestationsnormer”. Vart tog kreativiteten vägen, förmågan till kritisk granskning, självständigt tänkande? EU vill ha lydiga produktionsenheter fostrade till konsumtion och produktion. Tur att EU inte har makten över utbildningen, och så ska det förbli. Jag röstar nej.

 
  
  

- Förslag till resolution: RC-B6-0357/2007

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE) . – (PL) Herr talman! Trots att 129 länder har avskaffat dödsstraffet är den omfattning i vilken det tillämpas världen över fortfarande mycket oroande. Enbart under år 2006 avrättades 1 591 personer, och åtminstone 3 861 personer har för närvarande dömts till dödsstraff. Europeiska unionen är den globala ledaren i kampen mot dödsstraffet. Att avskaffa dödsstraffet är en central människorättsfråga för EU:s förbindelser med länderna utanför EU i internationella fora, som exempelvis FN. Detta politiska åtagande går hand i hand med ett avsevärt finansiellt stöd för projekt som genomförs inom ramen för det Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter. Dessutom accepteras avskaffandet av dödsstraffet som ett villkor för medlemskap i Europeiska unionen och Europarådet.

Det är därför desto mer beklagligt att EU inte kommer att högtidlighålla världsdagen mot dödsstraffet den 10 oktober, eftersom den polska regeringen motsätter sig det. Jag vill framföra mitt beklagande över att denna ståndpunkt av den polska regeringen, som en del av dess strategi inför valet, kommer att skada bilden av Polen på den internationella arenan och inom hela Europeiska unionen, när det gäller främjandet av unionens grundläggande värderingar. Rådets beslut om ett memorandum om dödsstraffet och idén om en gemensam resolution, som unionen kommer att lägga fram vid nästa sammanträde i FN:s generalförsamling, förtjänar verkligen att stödjas.

 
  
MPphoto
 
 

  Marcin Libicki (UEN) . – (PL) Herr talman! Jag vill säga att jag röstade emot resolutionen om dödsstraffet. Jag vill betona att i mitt land, Polen, avskaffades dödsstraffet för 19 år sedan.

Det är dock en sak att vara motståndare till dödsstraffet och en helt annan sak att stödja fundamentalistiska dödsstraffsmotståndare, som bygger sitt motstånd på alla typer av straff för människor som begått brott på en djup övertygelse att människan inte ansvarar för sina handlingar. Jag är övertygad om att människor ansvarar för sina handlingar och borde svara för dem och straffas för dem, eftersom de har en fri vilja.

De fundamentalistiska dödsstraffsmotståndarnas övertygelse, om att människor inte har och inte äger tillgång till en fri vilja och följaktligen inte kan straffas, bygger i grunden på ett förakt för mänskligheten och på ett falskt arv från franska revolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Dödsstraff strider mot den mest grundläggande av alla rättigheter – rätten till liv!

Det finns därför inga som helst studier som kan visa på att dödsstraff har en avskräckande effekt. Dödsstraffet är inhumant, barbariskt och helt oförsvarbart och kan inte ses som annat än en hämndaktion. Därför är Europeiska unionens krav på ett förbud mot dödsstraff som ett villkor för medlemskap i EU en självklarhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Enligt artikel 24.2 i Republiken Portugals konstitution får dödsstraff inte tillämpas under några som helst omständigheter.

Liksom vi ofta sagt instämmer vi i förslaget om att lägga fram ett resolutionsförslag vid den 62:a sessionen i FN:s generalförsamling om att anta ett universellt moratorium för dödsstraffet – ett moratorium som uppenbarligen redan har stöd från 95 länder – som ett steg mot att avskaffa dödsstraffet.

Miljontals män och kvinnor över hela världen längtar efter att dödsstraffet ska avskaffas, och allt fler länder har antagit ett moratorium mot dess tillämpning eller avskaffat det helt och hållet i sitt nationella rättssystem. Liksom vi tidigare påpekat borde denna åtgärd vara ett steg framåt för civilisationen som är viktigt att utvidga till att omfatta andra länder. Vårt initiativ kan bidra till detta.

På detta sätt förenar vi oss med de som ständigt strävar efter och arbetar för att sätt stopp för våldskulturen, för bagatelliseringen av död, aggressioner och krig.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE) , skriftlig. − (PT) Det globala avskaffandet av dödsstraffet skulle vara ett tydligt tecken på framsteg för mänskligheten. Visst begås andra ohyggligheter, framför allt av länder som dödar utan att ens fastställa de skyldiga, men godkännandet av dödsstraffet återspeglar en filosofisk inställning som borde utrotas från våra samhällen. Därför förtjänar förslaget om ett moratorium för dödsstraffet vårt stöd och EU-medlemsstaternas engagemang. I detta sammanhang skulle en världsdag mot dödsstraffet kunna ”genera” de stater som tillämpar det, vilket skulle vara gynnsamt.

Vad gäller idén med en europeisk dag mot dödsstraffet, anser jag att detta är ett försök att inom Europa uppmärksamma något som inte finns här, samtidigt som det, liksom vi vet, också väcker andra frågor som vi inte är eniga om. Därför är jag tveksam till förtjänsterna med detta initiativ.

Slutligen vill jag inte att denna kultur med livets helgd ska utvidgas till andra områden och frågor där jag också anser att skyddet av livet är ett tecken på civilisation.

 
  
  

– Förslag till resolution: RC-B6-0362/2007

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Arlette Carlotti (PSE) , skriftlig. – (FR) Jag välkomnar Europaparlamentets åtagande att utplacera en EU-styrka i Tchad och i Centralafrikanska republiken för att sätta stopp för våldet mot civila där och skapa förutsättningar för det frivilliga återvändandet av de hundratusentals flyktingarna och internflyktingarna. Konflikten i Darfur har redan fått gränsöverskridande konsekvenser, men med utplaceringen av den gemensamma styrkan från FN och Afrikanska unionen under de kommande dagarna skulle det bli omöjligt att stoppa den smittsamma spridningen av våldet till grannländerna.

Därför är EU-styrkan av avgörande vikt för den allmänna planen för att återupprätta säkerheten och främja försoning i regionen. Styrkan kommer dock endast att nå sina mål om alla konfliktens parter ”följer spelreglerna” för att skapa fred. Detta kräver iakttagande av åtminstone två villkor, som jag försökte betona vid utarbetandet av resolutionen. För det första måste styrkan vara absolut neutral och opartisk. För det andra borde dess interna sammansättning balanseras: Frankrike får inte försöka att inta ledarrollen – och Nicolas Sarkozys inställning är inte betryggande i det hänseendet.

Tillsammans med de andra franska socialistledamöterna i kammaren kommer jag att vara särskilt uppmärksam på att Afrikas och EU:s intressen prioriteras på det territorium som Frankrike ansvarar för.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Junilistan anser att ett mandat från FN är vad som krävs för att ett land eller en mellanstatlig organisation ska skicka fredsbevarande styrkor till konflikthärdar. Vi har principiellt sett inga invändningar mot att medlemsstater går samman och skickar trupper på fredsbevarande uppdrag, under förutsättning att operationen står under FN- och inte under EU-flagg.

Det är emellertid beklämmande att den rådande situationen i Tchad och i Centralafrikanska republiken används som förevändning för EU:s ambitioner att skapa en militärmakt på unionsnivå. Utrikes- och säkerhetspolitik är och måste förbli strikt nationella frågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Det råder inga tvivel om att denna operation, som är tydligt militär i sin räckvidd och som genomförs under FN:s överinseende, syftar till att stärka den interventionistiska och militaristiska strategiska aspekten av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och dess gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitik.

Vissa anser att denna militära operation kommer att vara det verkliga testet av den så kallade trovärdigheten för och operativa effektiviteten hos EU:s säkerhets- och försvarspolitik, med andra ord dess militarisering under ledning av och i enlighet med de stora EU-makternas intressen.

Merparten av Europaparlamentet samtycker till ”mandatet” för denna militära EU-operation, som innefattar ”våldsanvändning” – enligt innebörden i kapitel VII i FN-stadgan – i en afrikansk region. Detta är ett ingripande som omfattar en militär ”närvaro” med neokolonialistiska syften, en verklig krigshandling i en komplex region där viktiga intressen står på spel, och som hänger samman med kontrollen av enorma energiresurser.

De verkliga skälen till detta stora ”intresse” i regionen för de stora EU-makterna, framför allt Frankrike, är direkt proportionerliga till resultaten av prospekteringsverksamheten, vilka tyder på att det finns enorma oljereserver och andra naturresurser.

Demokratiska republiken Kongo, Tchad och Centralafrikanska republiken. Var härnäst?

 
  
MPphoto
 
 

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. (EN) Den brittiska konservativa delegationen stöder, under överinseende av FN, en samordnad strategi för en lösning av problemen i Darfur och grannregionerna i östra Tchad och Centralafrikanska republiken, samt humanitär hjälp och skyddande av internationellt fördrivna personer och flyktingar. Den motsätter sig dock principiellt själva konceptet med en ”ESFP-operation” och den nödvändiga, oekonomiska och splittrande insatsen från EU att blanda sig i militära frågor. Vi röstade därför mot resolutionen.

 
  
  

– Förslag till resolution: RC-B6-0363/2007

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Roithová (PPE-DE) . – (CS) Jag röstade för resolutionen om Myanmar, men jag har allvarliga betänkligheter om dess avvaktande karaktär. Vi måste hylla Indien för dess stöd för reformerna i Myanmar, och vi måste vidta allvarliga åtgärder mot Kina, som blockerar FN:s mandat att inleda förhandlingar med militärjuntan. Kina är en av de största anhängarna av diktaturregimer.

Eftersom unionen påförde sanktioner för länge sedan beror nu Myanmars ekonomi på Kina. Jag ber därför EU att agera när det gäller hotet med att påföra sanktioner mot Kina, såvida landet inte fördömer juntan. Om vi menar allvar med att skydda de mänskliga rättigheterna och demokratin globalt får vi inte tveka. Kina fäster stor vikt vid att ha goda handelsförbindelser med Europa och vi vill att våra värderingar ska respekteras. Skyddet av demokratin kanske kommer att råka i konflikt med de europeiska investerarnas ekonomiska intressen i Kina, men det kommer att vara en tillfällig situation. Om handeln ska bli rättvis måste vi stå på oss och inte ge vika.

Jag beklagar vänsterledamöternas förhalning av denna fråga vid sammanträdet i måndags, när de försökte blockera omröstningen om den gemensamma resolutionen: som om de ångrade att Västeuropas stöd bidrog till att få Östeuropas kommunistregimer på fall 1968.

 
  
MPphoto
 
 

  Mario Borghezio (UEN) . – (IT) Herr talman! Mina damer och herrar! Vi har röstat med övertygelse för denna resolution, men EU måste göra mer. Jag har redan skrivit ett brev till er, herr talman, där jag uppmanar er att bjuda in en delegation med buddistiska munkar till Europa, kanske i sällskap av den höga andliga myndigheten, Dalai Lama, som myndigheterna i Bryssel och den belgiska regeringen behandlat på ett skamligt sätt i enlighet med Kinas diktat.

När vi nu talar om myndigheterna i Bryssel är jag förbluffad över att ni, herr talman, ännu inte tydligt har fördömt deras orättfärdiga och överlagda handlingar i fråga om vissa ledamöter av Europaparlamentet. Kampen för frihet är inte bara de buddistiska munkarnas kamp, utan det är en kamp för de som protesterar demokratiskt, till exempel mot Europas islamisering! Europaparlamentets tystnad är skamlig, när ledamöter som Johan Vanhecke, jag själv och andra har demonstrerat för Europas frihet! Ni borde skämmas!

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen . − Herr Borghezio, jag ska nu undantagsvis besvara er. Vi vidtog åtgärder och jag vill upprepa att vi inte under några omständigheter kommer att tillåta någon i världen att hindra några som helst viktiga personer som vill besöka Europaparlamentet från att göra det. Europaparlamentets talman har faktiskt gjort detta tydligt för alla berörda. Dalai Lama är alltid välkommen till Europaparlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Howitt (PSE). – (EN) Herr talman! I omröstningen i dag krävde parlamentet fritt tillträde för FN:s sändebud i krisen som utspelar sig i Burma, vilket upphäver landets beslut att neka sändebudet visum. Det finns ingen moralisk överensstämmelse mellan visumförbudet för burmesiska generaler och deras förbud mot en legitim representant i världssamfundet. Jag välkomnar Frankrikes uppmaning i går kväll att frysa tillgångarna i Burma. Att frysa är dock inte detsamma som att desinvestera, och de målinriktade sanktioner som parlamentet uppmanar till kommer inte att förverkligas om inte tillgångarna hävs, vilket även gäller franska företag som Total and Elf. Slutligen uppmanar vi inte enbart till att skydda våra demonstranter, utan uttrycker också vår solidaritet med dem. Om detta är en saffransrevolution hoppas vi att den blir fredlig och, för mänskliga rättigheters och demokratins skull, att den kommer att lyckas.

 
  
MPphoto
 
 

  Francesco Enrico Speroni (UEN) . – (IT) Herr talman! Mina damer och herrar! Jag deltog inte i omröstningen om Myanmar, eftersom jag tror att myndigheterna i det landet trots våra goda avsikter inte bryr sig ett dugg om vad vi röstar om.

Jag måste dock påpeka att demonstrationer kunde genomföras i Myanmar i flera dagar utan några stora problem, medan en fredlig demonstration i vår huvudstad Bryssel brutalt undertrycktes så snart den hade inletts. Låt oss titta närmare på överträdelserna av våra rättigheter, av vår frihet att demonstrera i vårt Europa, innan vi tittar på andra delar av världen!

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE) , skriftlig. − (PT) De aktuella händelserna i Myanmar ger obegränsade bevis, om nu sådana behövdes, för att demokrati (med allt vad det innebär, särskilt dess bakomliggande förutsättning, nämligen frihet) är vad människor eftersträvar. Idén att demokrati är oförenligt med vissa folk eller geografiska regioner är en stor lögn som knappt ens den mest självbelåtna Realpolitik skulle kunna tolerera.

Med detta sagt är det tydligt att enbart uttalanden från vår sida gör lite för att påskynda en seger för denna eftersträvade demokratiska revolution. Att bortse från det faktum att både Kina och Ryssland, vid detta och vid andra tillfällen, för en utrikespolitik som är helt oförenlig med de värderingar som vi européer och våra allierade upprätthåller, är ett allvarligt misstag.

Demokratins utvidgning är grundläggande för en fredlig värld och det är vår plikt gentemot de värderingar som vi tror på att tillsammans med våra allierade stödja demokratiska rörelser.

Slutligen är jag övertygad om att det vid detta liksom vid andra tillfällen, är viktigt att förstå regionens sanna geopolitiska verklighet, för att inte ge näring åt en förvänd världsordning.

 
  
  

- Betänkande: Lethinen (A6-0294/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE) , skriftlig.(FR) Jag röstade för initiativbetänkandet från min finske kollega Lasse Lehtinen om skyldigheter för tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster.

Det är verkligen dags att främja genomförandet av åtgärder som kommer att bidra till att fullborda den inre marknaden för tjänster genom ett enhetligt system för skyldigheter för tjänsteleverantörer, för att ytterligare underlätta utvecklingen av en inre marknad utan hinder. Det är grundläggande att inte bara konsumenterna, utan också företagen – och särskilt de små och medelstora företagen, både som köpare och säljare av gränsöverskridande tjänster – kan dra nytta av en större rättssäkerhet och enkelhet, såväl som minskade kostnader.

Jag stöder idén i betänkandet om att ingen åtskillnad bör göras mellan offentliga och privata tjänsteleverantörer, vilka båda i samma utsträckning borde omfattas av tillämpningen av konsumentskyddsdirektiven.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Vi röstade emot detta betänkande eftersom man där faktiskt försöker att, genom att använda argument som ”konsumentskydd” och ”rättsosäkerhet”, ytterligare främja den redan avsevärda avregleringen av tjänster, i synnerhet offentliga tjänster, vilket framgick med all önskvärd tydlighet i den slutliga resolutionen.

Om målet var detta mycket välbehövliga konsumentskydd, borde vi ha haft mer omfattande diskussioner om skälen till denna låga konsumentskyddsnivå och innebörden av denna ”rättsosäkerhet”, framför allt avregleringen av marknaderna, privatiseringen av tjänster, osäkerheten på arbetsmarknaden och levnadsförhållandena för arbetstagare och konsumenter. Det är dessa åtgärder, som antas till förmån för den ”gemensamma marknaden” och ”konkurrensbestämmelserna”, som har minskat rättigheterna och försvårat tillgången till de mest grundläggande tjänsterna.

Att dra slutsatsen att denna politik måste fullföljas och stärkas till förmån för konsumentskyddet är därför inte bara orättvist, utan också felaktigt, särskilt eftersom kommissionen redan har tillkännagett sin avsikt att genomgående revidera och samordna de olika gällande bestämmelserna för konsumenträttigheterna.

Ett effektivt konsumentskydd innebär att man måste bryta med denna politik och främja utvecklingen av högkvalitativa offentliga tjänster och hedra arbetet och arbetskraften.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade för Lasse Lehtinens betänkande om gränsöverskridande tjänster och stöder åtgärder som ökar konsumentförtroendet inom detta område. Tjänstesektorn står för nästan 70 procent av EU:s BNP och fortsätter att växa. Konsumentförtroendet är fortfarande lågt när det gäller gränsöverskridande tjänstetransaktioner, vilket innebär att den inre marknaden inte utnyttjas fullt ut. Min grupp anser att konsumenternas förtroende tjänas bäst genom att tjänsteleverantörernas skyldigheter är tydligt fastställda i hela EU så att konsumenterna är tillräckligt skyddade.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. Tjänstedirektivet är otydligt, krångligt och lämnar över makten över hur det ska genomföras i den oavsättliga domstolens händer. Nu har vi ett betänkande som uttryckligen säger: ingen ny lagstiftning på tjänsteområdet. Det är bra och stoppar ytterligare skador. Dessutom finns förslaget om att konsumenter ska kunna föra grupptalan över gränserna och en viss reglering av företagens ansvar. Detta gör att jag röstar ja, trots krav på nya ”initiativ”, dvs. lagar på EU-nivå som inte är nödvändiga. Jag kan ju rösta mot dem när de kommer...

 
  
  

- Betänkande: Buitenweg (A6-0278/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE) . – (SK) Det är oacceptabelt att någon i EU diskrimineras på grundval av hans eller hennes ursprung eller religion.

Uppfattningen i vissa EU-medlemsstater är att diskriminering är vanligt förekommande. Vi känner till tidigare exempel på diskriminering mot, och gradvis assimilering av, den slovakisktalande befolkningen i Ungern genom uppkomsten av en lång rad politiska grupperingar – fascistiska, kommunistiska, socialistiska och högerextrema – där nu endast 37 000 kvarstår av de 500 000 slovakisktalande medborgarna på 1920-talet.

Å andra sidan borde de medborgare som utvandrat till EU:s medlemsstater inte skapa nya etniska bosättningar, utan borde integreras helt och anta värdlandets frihets- och demokratiprinciper. Vissa av mina brittiska kolleger nämnde nyligen att vissa medborgare i Storbritannien vid ett tillfälle offentligt framförde mottot ”muslimer, inte britter” på t-shirts vid ett fredligt möte.

Införlivandet av ett EU-direktiv i medlemsstaternas lagstiftning måste vara förenligt med högsta möjliga standarder, och det är rätt att medlemsstaterna måste meddela att de har antidiskrimineringsbestämmelser, även om vissa medborgare inte känner till dem och har bristande rättskunskap i detta hänseende.

 
  
MPphoto
 
 

  Koenraad Dillen (NI) . – (NL) Herr talman! Europaparlamentet ger sig in på en mycket farlig väg med detta betänkande från Kathalijne Maria Buitenweg och jag röstade emot det tillsammans med min grupp. Kombinationen av de så kallade jämställdhetsorganens rätt att dra människor inför domstol och den omvända bevisbördan vid tvister och vid andra förbjudna orsaker till diskriminering kommer nämligen enligt vår åsikt tveklöst att leda till en häxjakt mot människor med avvikande och kritiska åsikter. Det är nämligen vad detta handlar om. Europa vill ha en ny inkvisition mot alla som vägrar att acceptera dess dogmer och mångkulturella samhälle. Detta har inget att göra med att avskaffa diskriminering mot minoritetsgrupper, utan det handlar bara om att legalisera en noggrant utarbetad politisk korrekthet.

Om vi vill angripa verklig diskriminering borde vi ta itu med situationen för kvinnor i Europas muslimska samhälle, eller utöva påtryckningar mot ansökarlandet Turkiet när det gäller dess sätt att grovt diskriminera religiösa minoriteter, men det går förstås inte särskilt väl ihop med Europaparlamentets dagordning.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Evans (PSE). – (EN) Herr talman! Jag röstade för denna resolution för att jag trodde på likabehandling mellan personer, oavsett ras eller etniskt ursprung. Jag tror också på jämlikhet i denna kammare, så jag anser att det är människors rättighet att lägga fram ändringsförslag som inte stöder det. Men jag är ändå överraskad över den rad med ändringsförslag som några av ledamöterna i denna kammare har röstat för och som är emot principen om likabehandling för minoriteter, och jag är lika överraskad över att några personer avstod från att rösta.

Anledningen är att jag tror att den grundläggande principen i Europeiska unionen är att vi respekterar minoriteter, att vi respekterar människor från alla olika bakgrunder. Jag anser också att en av våra drivkrafter är att vi ska stödja denna princip vad det än gäller.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Bradbourn (PPE-DE), skriftlig. (EN) De brittiska konservativa stöder fullt ut principen om likabehandling, oavsett ras eller etniskt ursprung. De konservativa har emellertid lagt ned sina röster om detta betänkande eftersom vissa element i det uppmanar till att lägga över bevisbördan från anklagaren till den anklagade. En fundamental del av brittisk lag är att principen ”oskyldig till dess att motsatsen har bevisats” gäller. Vi anser också att EU inte på något sätt ska bli inblandat i rättsliga processer i suveräna medlemsstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Charlotte Cederschiöld och Christofer Fjellner (PPE-DE), skriftlig. Vi har röstat för Kathalijne Buitenwegs initiativbetänkande (A6-0278/2007) om tillämpningen av direktivet om principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung.

Vi anser att det är viktigt att bekämpa alla former av diskriminering i samhället och välkomnar därför kommissionens översyn av implementeringen av direktivet i fråga. Översynen är ett värdefullt hjälpmedel för att kunna utvärdera hur förbättringar kan göras för att bekämpa diskriminering.

Vi värnar likabehandling och motsätter oss därför föredragandens krav på positiv särbehandling och tar kraftfullt avstånd från registrering och insamling av uppgifter som syftar till att kategorisera människor efter ras eller etniskt ursprung. Som försvarare av samhällets grundläggande rättsprinciper ställer vi oss även tveksamma till kravet i betänkandet på användande av omvänd bevisbörda.

 
  
MPphoto
 
 

  Patrick Gaubert (PPE-DE) , skriftlig. – (FR) Jag välkomnar antagandet av detta betänkande, i vilket ett antal rättvisa och väl avvägda punkter läggs fram och där de största problemen med direktivets tillämpning grundligt tas upp. I betänkandet sägs med rätta att mycket få av våra medborgare är tydligt medvetna om sina rättigheter och man kräver att informationen ska spridas mer effektivt.

Jag stöder i synnerhet idén med att bevilja tillräckliga resurser för de organ som har i uppgift att främja jämställdheten. De spelar en central roll i detta sammanhang, och det är verkligen absolut nödvändigt att de förblir oberoende.

I betänkandet konstateras med oro att vissa medlemsstater har underlåtit att införliva direktivet, eller åtminstone att införliva det fullt ut.

När det gäller den känsligaste frågan i det här sammanhanget, nämligen uppgiftsinsamling, är man noga med att i betänkandet ange att det måste ske med respekt för den personliga integriteten, och endast i syfte att upptäcka eventuella former av diskriminering mot minoriteter.

När det gäller en princip av så grundläggande betydelse som lika behandling kan Europa inte nöja sig med att endast tala om det, och Europa kan inte nöja sig med att endast genomföra ett minimum med lagstiftning, och Europa kan inte nöja sig med att endast vara en observatör. Därför uppmanade jag bestämt kammaren under parlamentssammanträdet att anta betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Vi har redan haft tillfälle att, i samband med det mycket prisade Europeiska året för lika möjligheter för alla, betona att i fråga om lika möjligheter är den centrala fråga som uppstår frågan med garanterat utövande av rättigheter.

Skyddet och tillämpningen av principen om lika möjligheter – särskilt vad gäller icke-diskriminering på grundval av ras eller etniskt ursprung, vilket behandlas i detta betänkande – innebär med andra ord att man måste garantera universell tillgång till och fullt utövande av grundläggande rättigheter, som till exempel hälso- och sjukvård, livsmedel, utbildning, sysselsättning, arbetstagares rättigheter och fackföreningsrättigheter, rättvisa löner, kultur och utbildning, idrott, medborgarskap och medborgardeltagande bland annat. I betänkandet berörs dock endast denna fråga, som enligt vår åsikt är avgörande.

Det är uppenbarligen nödvändigt för alla att vara fullt medvetna om sina rättigheter och att kunna vidta åtgärder och få stöd när dessa rättigheter åsidosätts, särskilt mot bakgrund av den garanterade fria och universella tillgången till rättvisa – vilket är en grundläggande offentlig tjänst som demokratin bygger på – men det grundläggande kravet är en genomgripande social förändring som bygger på ett angrepp mot kapitalismen, som är den grundläggande orsaken till ojämlikhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag stöder Kathalijne Maria Buitenwegs betänkande om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung. Diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung eller på grund av funktionshinder, ålder, kön, tro eller religion, social bakgrund eller sexuell läggning är fortfarande vanligt över EU. Vissa medlemsstater och EU som helhet måste vidta åtgärder för att eliminera alla former av diskriminering – från att inrikta sig på enskilda incidenter på gatorna till att avskaffa den ålderdomliga tronföljdsordningen i Storbritannien.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE) , skriftlig. − (DE) Jag stöder Buitenweg-betänkandet om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung.

Rasism strider mot alla EU:s principer, och det är chockerande att upptäcka att antalet registrerade rasistiska angrepp i Europeiska unionen har ökat dramatiskt. Därför anser jag att vi borde fästa större vikt vid antidiskrimineringslagarna och vid hur vi kan garantera människors rättigheter. Vidare stöder jag föredragandens krav på att kommissionen inte bara ska undersöka det korrekta rättsliga införlivandet av direktivet, utan också undersöka de faktiska hindren.

 
  
MPphoto
 
 

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. Ibland ställs en parlamentariker inför den besvärliga situationen att välja mellan pest och kolera. Omröstningen om detta betänkande var ett typexempel på detta. Å ena sidan ett betänkande som behandlar införlivandet av en lagstiftning som jag finner till stora delar djupt tveksam. Å andra sidan ändringsförslag från ITS, som i merparten av fallen inte åtgärdade betänkandets svagheter utan ämnade införa nya, än värre argument. Att rösta för ITS låter sig knappast göras. Därför valde jag att lägga ned min röst.

Tveklöst är diskriminering ett fortsatt utbrett, svårutrotat problem i Europa. Jag utesluter inte att det kan finnas anledning att fundera över hur det skulle tacklas gemensamt på överstatlig nivå. I just detta fall behandlas dock en lagstiftning som är mycket långtgående, grundande på en rättsprincip tämligen främmande vår egen. Positiv särbehandling är i sig en tvivelaktig metod, registrering av ras – en förutsättning för att det sistnämnda ska fungera – oacceptabelt, både ur moraliskt och integritetsvärnande perspektiv. Likaså finns starka skäl att känna reservationer gentemot den omvända bevisbördan. Jag är övertygad om att vår rättspraxis, som utgår från att man är oskyldig tills man är dömd, måste försvaras, hur lovvärd avsikten inledningsvis än må ha varit.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE) , skriftlig. − (PL) Jag röstar för Buitenweg-betänkandet om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung.

Buitenweg har utarbetat ett utmärkt betänkande. Trots framstegen med att införliva antidiskrimineringsdirektiven har antalet offer för diskriminering på grundval av ras eller etniskt ursprung fortfarande inte minskat.

Att göra det lättare att söka rättslig prövning vid domstol och hjälp med det rättsliga förfarandet är mycket viktiga frågor, som föredraganden hänvisade till.

Jag tror också att det är mycket viktigt att brett tillgängliggöra information om EU-medborgares rättigheter, eftersom rättigheterna inte är till stor nytta om människor inte känner till dem eller vet hur de kan dra nytta av dem. För att hantera denna situation på arbetsmarknaden har arbetsgivarna i Polen tvingats informera sina anställda om antidiskrimineringslagstiftningen.

Inom ramen för Europeiska året för lika möjligheter för alla måste vi se till att EU:s institutioner och medlemsstater gör allt i sin makt för att se till att alla personer i Europa är medvetna om sina rättigheter.

 
  
  

- Betänkande: Kauppi (A6-0290/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE). – (EN) Herr talman! Jag röstade för Piia-Noora Kauppis betänkande om jämlikhet mellan män och kvinnor i EU. Europa har kommit till en ställning där enorma framsteg har gjorts när det gäller jämlikhet, överallt över unionen.

Ett särskilt framstegsområde har varit räddningstjänsten, i synnerhet brandförsvaret. I min egen valkrets hotas dock dessa framsteg eftersom den liberalstyrda stadsfullmäktige trots massiva protester från brandkårens fackförening och allmänheten hotar att göra nedskärningar i budgeten med 700 000 GBP, vilket innebär att dygnetruntservicen inom brandförsvaret upphör i de två återstående brandstationerna i Camborne och Falmouth, samtidigt som de betalar sig själva en miljon GBP extra i bidrag.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Det gläder mig att fyra av de fem förslag som jag lade fram för min grupp för omröstning i kammaren, och som ingick i mitt yttrande som antogs av jordbruksutskottet, har antagits.

Jag uppmärksammar den stora fattigdom och isolering som drabbar kvinnor i vissa landsbygdsområden, vilket visar på behovet av effektiva åtgärder för att garantera lika möjligheter för kvinnor, vilket måste vara ett centralt mål inom alla instrument inom den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) och annan gemenskapspolitik på området.

Det var också viktigt att betrakta en ökad livskvalitet för kvinnor som bor i landsbygdsområden som avgörande, genom att se till att förenkla deras tillträde till utbildning och yrkesutbildning, livslångt lärande, nya medieinfrastrukturer, effektiva och lämpliga lokala folkhälsotjänster, och infrastruktur och inrättningar för barn och familjer, framför allt lokala daghem, förskolor, skolor, kulturcentrer och marknader.

Detsamma gäller betoningen av jämlikhet för kvinnor inom jordbruket, och uppmaningen till Eurostat att införliva dessa kategorier i sin statistik, vilket skulle göra kvinnors arbete synligare.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Junilistan anser att jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundläggande demokratisk fråga som måste prioriteras i alla länder världen över.

Betänkandet innehåller många förslag till hur denna jämställdhet ska uppnås, bland dessa betonas arbetsmarknadspolitiska åtgärder, kvinnors deltagande i det politiska livet och olika former av utbildningsplaner. Det framgår dock tydligt att det som vanligt är fråga om att vidga de ekonomiska medlen för unionen, dess makt samt även att genomföra kostsamma kampanjer i unionens namn. EU:s institutioner är inte de rätta instanserna för dessa typer av frågor. Harmonisering resulterar ofta i tillbakagång för de länder som har nått längst, då utgångspunkten för olika länder ser mycket olika ut.

Jämställdhet mellan män och kvinnor måste vara ett mål för alla medlemsländer, men frågan ska hanteras på nationell nivå. Vi har valt att rösta nej till detta betänkande, då syftet är att utvidga EU:s befogenheter på bekostnad av de suveräna staterna inom Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE) , skriftlig. − (DE) Jag röstar för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Även om kommissionen arbetar för jämställdhet mellan könen, är det fortfarande nödvändigt med ytterligare insatser och åtgärder, eftersom vi inte har sett några verkliga framsteg hittills när det gäller att tillämpa principen med lika lön för lika arbete.

Jag kräver könsneutral lön och könsneutrala pensioner och att föräldraledighet för män ska uppmuntras. Dessutom måste medlemsstaterna vidta praktiska åtgärder för att bekämpa ojämlikheten mellan kvinnor och män till följd av ett uppehåll i karriären (t.ex. på grund av moderskap eller för att man vårdat andra).

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Liberadzki (PSE) , skriftlig. − (PL) Herr talman! Jag röstar för Kauppi-betänkandet om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen.

I sitt betänkande uppmanar Piia-Noora Kauppi medlemsstaterna att bekämpa ojämlikheten mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden.

Bristande jämställdhet är tydligast på arbetsmarknaden. Den genomsnittliga löneskillnaden mellan kvinnor och män inom EU är 15 procent, och i vissa länder är skillnaden så hög som 30 procent. Så många som 32 procent av kvinnorna arbetar deltid, jämfört med 7 procent av männen.

Vi borde lyfta fram situationen för kvinnliga invandrare och kvinnor från etniska minoriteter, äldre kvinnor och ensamstående kvinnor, som marginaliseras och diskrimineras på många livsområden.

Vi borde bekämpa könsstereotyper, som finns på arbetsplatsen, inom utbildningssystemet och i medierna. Det vore också bra att utarbeta informationskampanjer, så att kvinnor på egen hand kan ta itu med situationer som kränker deras värdighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE-DE) , skriftlig. – (FR) Jag röstade för Kauppi-betänkandet eftersom föredraganden där formellt kräver att Europeiska kommissionen ska utveckla könsanalyser och integrera jämställdhetsperspektivet med hänsyn till inverkan av pensionsreformerna på kvinnors liv inom Europeiska unionen, i syfte att individualisera pensionsrättigheterna, och socialförsäkrings- och skattesystemen.

Eftersom jag 1997 var föredragande för situationen med egenföretagandes medhjälpande makor/makar inom små företag och jordbruk, vill jag påpeka att tio år senare väntar vi fortfarande på förslag från kommissionen i syfte att stärka 1986 års direktiv och skapa en EU-ram för att ge medhjälpande makor/makar status – de tiomiljontals arbetstagare som statistiskt sett inte synliggörs, och varav många inte har någon socialförsäkring för sjukdomar, funktionshinder eller ålderdom, särskilt vid skilsmässa.

Jag hoppas att kommissionen slutligen kommer att göra sin plikt här och att den kommer att följa upp denna resolution i praktiken.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet som förordar jämställdhetspolitik som ett grundläggande medel för att uppnå en tydlig jämställdhetsaspekt i Europas demografiska utmaning.

 

15. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet

16. Beslut om vissa dokument: se protokollet

17. Skriftliga förklaringar införda i registret (artikel 116 i arbetsordningen): se protokollet

18. Datum för nästa sammanträdesperiod: se protokollet

19. Avbrytande av sessionen
MPphoto
 
 

  Talmannen . − Jag förklarar Europaparlamentets session avbruten.

(Sammanträdet avslutades kl. 12.50.)

 

BILAGA (Skriftliga svar)
FRÅGOR TILL RÅDET (Europeiska unionens tjänstgörande rådsordförandeskap är ensamt ansvarigt för dessa svar.)
Fråga nr. 22 från Anna Hedh (H-0656/07)
 Angående: Jämställdhet
 

Jämställdhet är en av gemenskapens grundläggande värderingar och mål för all verksamhet inom unionen. EU:s medlemsstater och gemenskapens institutioner är skyldiga att se till att jämställdhet genomsyrar alla EU:s politikområden. Tyvärr har vi mycket kvar att göra för att uppnå detta.

Därför undrar jag hur Portugal under sitt ordförandeskap kommer att arbeta för att se till att jämställdhetsperspektivet – ”gender mainstreaming” – blir verklighet inom unionens organ, främst inom rådsarbetet?

 
  
 

(PT) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets andra sammanträdesperiod i Strasbourg i september.

Jämställdhet är verkligen ett av Europeiska unionen centrala värden och mål. Trots att framsteg har gjorts är det fortfarande lång väg kvar, särskilt när det gäller jämställdhetsperspektivet, med andra ord att främja jämlikhet mellan kvinnor och män på alla områden. I enlighet med de åtaganden som medlemsstaterna upprepade gånger har gjort på detta område försöker det portugisiska ordförandeskapa att se till att jämställdhetsfrågor tas upp i alla berörda forum, även i rådets arbete.

Rådet undersöker regelbundet frågan om jämställdhetsperspektivet när den granskar genomförandet av handlingsplanen från den fjärde kvinnokonferensen i Peking. Indikatorer för de huvudområden som definierades i handlingsplanen från Peking har successivt utformats av de ordförandeskap som avlöst varandra. I detta sammanhang håller det portugisiska ordförandeskapet på att utforma en uppsättning indikatorer för ”kvinnor och fattigdom”, utöver ett paket med rådsslutsatser som kommer att läggas fram för rådets godkännande i december. En konferens kommer att hållas i Porto 8–9 oktober om ”Trafficking in human beings and gender”.

I programmet för det portugisiska ordförandeskapet ingår också olika initiativ för att främja jämställdhetsperspektivet, vilket minister Pedro Silva Pereira informerade Europaparlamentet om redan vid sitt anförande för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män den 16 juni 2007.

Ett möte med högnivågruppen för integrering av ett jämställdhetsperspektiv hölls i Lissabon den 11 september 2007. Gruppen diskuterade de planerade indikatorerna för ”kvinnor och fattigdom”, jämställdhet mellan kvinnor och män i Lissabonstrategin, förberedelserna för den kommande 52:a sessionen av FN:s kommitté för kvinnors ställning samt en rad andra viktiga frågor. Den 5 oktober 2007 kommer ordförandeskapet att vara värd för ett informellt möte med ministrarna som ansvarar för jämställdheten mellan kvinnor och män.

Till sist gläder det ordförandeskapet att framhålla att 2007 är Europeiska året för lika möjligheter för alla, ett initiativ som beslutats gemensamt av Europaparlamentet och rådet. Olika evenemang har redan arrangerats och den avslutande konferensen ska enligt planerna äga rum den 19 november i Lissabon. I december avser ordförandeskapet att lägga fram ett förslag till rådsresolution om de resultat som uppnåtts under året.

Avslutningsvis är det ordförandeskapets avsikt att framför allt genom jämställdhetsperspektivet ta ytterligare ett steg framåt för att främja detta mål, utöver de framsteg som redan gjorts i Europa i fråga om jämställdhet under de senaste decennierna.

 

Fråga nr. 23 från Frank Vanhecke (H-0657/07)
 Angående: En delning av Belgien
 

Enligt den flamländska tidningen ”De Tijd” är en delning av Belgien ett realistiskt scenario som diskuteras i EU-kretsar. Belgiens utrikesminister Karel De Gucht ska ha blivit tillfrågad om situationen i Belgien av flera av sina kollegor och Slovakiens utrikesminister Jan Kubra ska i detta sammanhang ha dragit paralleller till delningen av Tjeckoslovakien.

Med anledning av detta undrar jag om rådet kan bekräfta att den fortsatta interna utvecklingen även i fortsättningen uteslutande är en intern angelägenhet för medlemsstaten Belgien?

 
  
 

(PT) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets andra sammanträdesperiod i Strasbourg i september.

Rådet har inte för vana att svara på hypotetiska frågor om en medlemsstats framtid.

 

Fråga nr. 24 från Marian Harkin (H-0659/07)
 Angående: Regeringskonferenser
 

Då man betänker att de flesta politiska debatterna hålls och de viktigaste besluten fattas under regeringskonferenser samt att medborgarna och det civila samhället måste få möjlighet att följa politiskt viktiga debatter, kan rådet kommentera eventuella insatser det gjort eller kommer att göra för att regeringskonferenserna i framtiden ska bli mera öppna för insyn?

Har rådet övervägt möjligheten av att en del av regeringskonferenserna skulle göras öppna för allmänheten, samt att konferenshandlingarna skulle föras ut till massmediernas kännedom och samråd arrangeras på regelbunden basis?

 
  
 

(PT) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets andra sammanträdesperiod i Strasbourg i september.

Rådet kan inte ta ställning till den fråga som Marian Harkin ställer. Enligt artikel 48 i EU-fördraget är regeringskonferensen en konferens med företrädare för medlemsstaternas regeringar. Konferensen sammankallas visserligen av rådets ordförande men rådet deltar inte i konferensen och har ingen beröring med den.

Enligt den praxis som har följts vid tidigare regeringskonferenser är inte mötena öppna för allmänheten. Jag vill dock framhålla för fru Harkin att alla konferenshandlingar görs tillgängliga för allmänheten och finns att tillgå på rådets webbplats, vilket således gör det möjligt för enskilda medborgare och det civila samhället att följa de frågor som diskuteras av konferensen.

Jag vill också påpeka att Europaparlamentet är nära och aktivt engagerat i regeringskonferensens arbete och skickade tre företrädare när konferensen fick i uppdrag att utarbeta ändringsfördraget.

 

Fråga nr. 25 från Athanasios Pafilis (H-0662/07)
  Angående: Likställighet mellan gärningsmän och offer från andra världskriget i Ukraina
 

De lokala myndigheterna i byn Krichoftji i västra Ukraina likställde den 2 september offer och gärningsmän från andra världskriget då de med finansiering från lokala affärsmän invigde ett gemensamt minnesmärke till ära för både dem som offrade sitt liv i kampen mot nazismen och medlemmarna av den ukrainska fascistiska organisationen som samarbetade med de nazistiska ockupationsstyrkorna. På en av minnesmärkets tavlor står således namnen på 44 av byns invånare som kämpade med Röda armén och föll i kampen mot nazisterna och alldeles bredvid står namnen på de 16 lokala fascister som samarbetade med nazisterna.

Vad anser rådet om de ständigt alltfler försöken överallt i Europa, som framför allt utgår från de baltiska EU-medlemsstaternas regeringar, att förtiga folkens seger över fascisterna, förvanska historien och ge legitimitet åt nazisterna, deras kollaboratörer och deras förbrytelser mot mänskligheten

 
  
 

(PT) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets andra sammanträdesperiod i Strasbourg i september.

Rådet vill påpeka att Europeiska unionen förespråkar principerna om frihet, demokrat, respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen, och att dessa principer är gemensamma för alla medlemsstater. Det tillkommer historikerna att med utgångspunkt från alla tillgängliga källor försöka ge en objektiv analys av händelserna i Ukraina och Baltstaterna under andra världskriget och att undersöka de brott som begicks mot mänskligheten i deras territorier under den perioden.

 

Fråga nr. 26 från Bastiaan Belder (H-0664/07)
 Angående: Oegentligheter i samband med beslut om internationella ISO-standarder
 

Känner ni till oegentligheterna nyligen i samband med beslut om internationella ISO-standarder, bl.a. utpressning, röstköp och andra metoder för att otillbörligt påverka de nationella beslutsfattande kommittéerna?

Anser ni att ISO-förfarandena behöver justeras ordentligt för att bättre kunna hantera kontroversiella standarder, såsom OOXML?

I så fall, vilka slags justeringar vill ni föreslå, i samråd med medlemsstaterna, andra deltagande länder och de nationella kommittéerna?

Överväger ni sanktioner mot företag som utnyttjar sin maktposition för att involvera europeiska företag i sådan här praxis mot deras vilja, och/eller för att försätta andra leverantörer och open source-tillämpningar i ett sämre konkurrensläge?

Se bl.a. http://ec.europa.eu/idabc/en/document/7183/469

 
  
 

(PT) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets andra sammanträdesperiod i Strasbourg i september.

Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) är en icke-statlig organisation som består av standardiseringsorgan från för närvarande 157 länder.

Europeiska unionen är inte och kan inte bli medlem av ISO, även om medlemsstaterna deltar på olika sätt i organisationens verksamheter (som medlemsorgan eller som korresponderande medlemmar).

Eftersom det inte finns några delegationer från EU-medlemsstaterna skulle det vara svårt att begära att de nationella standardiseringsorganen samordnar sina ståndpunkter.

I fråga om att göra konsekvensanalyser innan nya lagförslag läggs fram bedömer kommissionen konsekvenserna av all standardiseringspolitik, särskilt om det finns risk för att den kan hindra den fria konkurrensen.

Det är inte rådets uppgift att utfärda straff för konkurrensbegränsande beteende. Det är kommissionen som har den befogenheten i enlighet med artikel 85.2 i EG-fördraget.

 

Fråga nr. 27 från Diamanto Manolakou (H-0668/07)
 Angående: Växande godtycke hos polisen i terrorismbekämpningens namn
 

Uppgifter från akademikerkretsar och seriösa tidningar gör gällande att den tyska polisen har gripit fyra sociologer och håller dem kvar under oacceptabla omständigheter och med genomskinliga argument, till exempel att de i sina vetenskapliga publikationer har använt begrepp som ”ojämlikhet” och ”upprustning av mindre gynnade bostadsområden” m.m. som även används av terroristorganisationer och att de betett sig konspirativt t.ex. inte använt mobiltelefoner när de träffat aktivister samt att de har ”intellektuell kapacitet att skriva komplicerade texter”.

Känner rådet till detta? Anser rådet att dilemmat om avvägningen mellan mänskliga rättigheter och säkerhet kan leda fram till ett sådant agerande som beskrivs ovan? Anser rådet att antiterrorlagar på EU-nivå och medlemsstatsnivå kan leda till att ordningsmakten agerar godtyckligt, att ett klimat av rädsla uppstår och att grundläggande mänskliga rättigheter kränks?

 
  
 

(PT) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets andra sammanträdesperiod i Strasbourg i september.

Ordförandeskapet vill betona att artikel 33 i EU-fördraget förhindrar att rådet tar ställning i nationella frågor som gäller upprätthållandet av lag och ordning och skydd av den inre säkerheten.

När det gäller ledamotens fråga om huruvida rådet anser att lagar mot terrorism på EU-nivå och medlemsstatsnivå kan leda till att ordningsmakten agerar godtyckligt instämmer rådet inte.

All lagstiftning mot terrorism inom gemenskapen och andra åtgärder bygger på och tillkommer inom ramen för rättsstatsprincipen.

 

Fråga nr. 28 från Georgios Toussas (H-0670/07)
 Angående: Vägran att bevilja visum för ledamöter av Vitrysslands kommunistiska parti
 

Frankrikes ambassad i Minsk vägrade att bevilja ledamot Igor Karpenko, andre generalsekreteraren för Vitrysslands kommunistiska parti, visum efter ett förnedrande förfarande under vilket ledamoten hade intervjuats och sedan ombetts lämna sina fingeravtryck. Karpenko behövde visumet för att delta i festivalen ”Avante” i Portugal. Några månader tidigare vägrade de tjeckiska myndigheterna på motsvarande sätt att bevilja nödvändigt visum för ledamot Tatiana Golubeva, första sekreteraren för Vitrysslands kommunistiska parti, som ville delta i ett möte för kommunistiska partier i Prag. I båda fallen tillkännagavs avslaget på visumansökan först några timmar före den planerade avresan och utan angivelse av några officiella skäl, trots att båda personerna innehar diplomatpass.

Fördömer rådet detta handlingssätt hos de behöriga myndigheterna som inte erkänner ett lands diplomatpass, trots att EU och medlemsstaterna upprätthåller diplomatiska förbindelser med ifrågavarande land, underkastar ledamöterna förnedrande förfaranden bland annat genom att tvinga dem att avge fingeravtryck och utfärdar visum på grundval av godtyckliga politiska kriterier?

 
  
 

(PT) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets andra sammanträdesperiod i Strasbourg i september.

Rådet vill informera ledamoten om att Igor Karpenko omfattas av de europeiska visumbegränsningar som godkändes i rådets gemensamma ståndpunkt 2006/362/Gusp av den 18 maj 2006 om ändring av rådets gemensamma ståndpunkt 2006/276/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa tjänstemän i Vitryssland, som genomfördes genom rådets beslut 2006/718/Gusp av den 23 oktober 2006. Enligt dessa lagbestämmelser ska medlemsstaterna ”vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förhindra inresa till eller transitering genom deras territorium för de personer som har ansvar för åsidosättandet av internationella normer för genomförande av val vid presidentvalet i Vitryssland den 19 mars 2006 och repressalierna mot det civila samhället och den demokratiska oppositionen”.

Deltagande i festivalen Avante tillhör inte någon av de situationer som anges i artikel 1.2, 1.3, 1.4 och 1.6 i rådets gemensamma ståndpunkt 2006/276/Gusp som medger att undantag görs från tillträdesbegränsningen. Den berörda personen är inte portugisisk medborgare, ingen av de skyldigheter enligt internationell rätt som avses i artikel 1.3 och 1.4 är tillämpliga, det finns inga allvarliga humanitära skäl som motiverar resan och slutligen är festivalen Avante inte ett mellanstatligt möte där det förs en politisk dialog som direkt främjar demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen i Vitryssland.

Allmänt är det den berörda medlemsstaten som beslutar om huruvida visum ska beviljas till medborgare från tredjeländer som behöver visumet för att passera en EU-medlemsstats yttre gränser. Den allmänna regeln är att innehavare av diplomatpass eller tjänstepass inte är undantagna från viseringskrav när det land där de är medborgare är upptaget på den allmänna förteckningen i bilaga 1 till förordning (EG) 539/2001 av den 15 mars 2001. Enligt denna förordning får medlemsstaterna göra viseringsundantag för innehavare av diplomat- eller tjänstepass, men så har inte skett mellan de berörda staterna. Ett vitryskt diplomatpass godkänns som resehandling men för inresa till medlemsstaternas territorium krävs att passet åtföljs av en visering.

Att personer som ansöker om visum förhörs är ett av de normala kraven enligt de gemensamma konsulära anvisningarna (2005/C 326/01) och kan inte betraktas som en förödmjukande eller godtycklig behandling. När det gäller fingeravtryck kommer också detta att bli ett krav i och med att Informationssystem för viseringar enligt planerna införs 2009. på detta område finns det inget gruppundantag för innehavare av diplomatpass.

 

Fråga nr. 29 från Pedro Guerreiro (H-0671/07)
 Angående: Samförståndsavtalet mellan EU och Kina avseende import av vissa textil- och konfektionsprodukter löper ut.
 

Såsom vi flera gånger har påpekat under årets lopp löper det så kallade samförståndsavtalet om export av vissa textil- och konfektionsprodukter från Kina till EU, som ingicks den 10 juni 2005 och omfattar 10 av de omkring 35 produktkategorier som importeras från detta land, ut den 31 december 2007.

Genom detta avtal infördes det, om än i begränsad omfattning, skyddsåtgärder avseende den kinesiska exporten, vilka dock inte omfattar importen till EU från andra länder.

Alltfler organisationer inom denna näring har pekat på behovet av åtgärder för att begränsa den exponentiella ökningen av importen av textil- och konfektionsprodukter till Europeiska unionen. Man vill undvika den situation som uppstod 2005 och bland annat förlänga de gällande begränsningarna och tillämpa dem på nya kategorier, med andra ord, införa bestämmelser som påminner om dem i avtalen mellan Kina och Förenta staterna.

Vilken typ av åtgärder avser rådet att vidta – bl.a. när det gäller en importbegränsning – för att skydda produktionskapaciteten och arbetstillfällena i textil- och konfektionsnäringen, en näring som har stor social och ekonomisk betydelse för vissa av EU:s medlemsstater, särskilt de mindre gynnade regionerna, dit näringen är koncentrerad?

 
  
 

(PT) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets andra sammanträdesperiod i Strasbourg i september.

Rådet följer nära utvecklingen inom denna sektor på grundval av den statistik om importen av textil- och konfektionsprodukter som kommissionen regelbundet offentliggör.

Textilkommittén granskar olika scenarier för att besvara de farhågor som framförs av många medlemsstater. Det portugisiska ordförandeskapet följer denna fråga mycket nära eftersom den är av stor betydelse och behöver hanteras så snabbt som möjligt.

Slutligen kan det vara värt att påpeka att det samförståndsavtal som ledamoten hänvisar till undertecknades av kommissionsledamoten med ansvar för handelsfrågor på kommissionens vägnar och av den kinesiska handelsministern för Folkrepubliken Kina.

 

Fråga nr. 30 från Hans-Peter Martin (H-0673/07)
 Angående: Ansvar för "oberoende" organ
 

För vilka av Europeiska unionens ”oberoende” organ, såsom ISS (institutet för säkerhetsfrågor) eller EUSC (Europeiska unionens satellitcentrum) är rådet i nuläget ansvarigt?

Vilka organisatoriska enheter vid rådet är ansvariga för vilka organ?

Hur många anställda vid rådets berörda organisatoriska enheter hade mellan åren 2000 och 2006 dessa organ som ansvarsområde?

Hur stora var kostnaderna fördelade på administration, drift och personal vid rådets enskilda organisatoriska enheter mellan åren 2000 och 2006 när det gällde dessa organ?

 
  
 

(PT) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets andra sammanträdesperiod i Strasbourg i september.

Rådet har inrättat tre organ inom området gemensam utrikes- och säkerhetspolitik: Europeiska försvarsbyrån, Europeiska unionens satellitcentrum och Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier.

Efter inrättandet av institutet för säkerhetsstudier och satellitcentrum som organ 2001 och försvarsbyrån 2004 uppskattas den personal i rådets allmänna sekretariatet som ansvarar för dessa organ i genomsnitt vara följande: 1,5 heltidsekvivalent administratör och 0,1 heltidsekvivalent sekreterare.

 

FRÅGOR TILL KOMMISSIONEN
Fråga nr. 43 från Manfred Weber (H-0666/07)
 Angående: Förnybara råvaror, kompetenscentrum i Straubing
 

Ett alternativ till de ändliga fossila råvarorna är att använda förnybara råvaror. I Straubing (Tyskland) har det etablerats ett kompetenscentrum som vunnit anseende i hela Europa på området för förnybara råvaror. Forskning, genomförande av tillämpad teknik och marknadsföring av förnybara råvaror har samlats under ett tak. Mot bakgrund av diskussionen om klimatförändringarna och ökad användning av förnybara energikällor och biomassa kommer detta område att bli allt viktigare och också få ett europeiskt mervärde.

På vilket sätt stöder Europeiska unionen forskning, även tillämpad forskning, på området för förnybara råvaror? Hur kan enskilda forskningscentrum dra nytta av dessa verksamheter?

Vilka åtgärder vidtar kommissionen för att det ska bildas nätverk för forskning om förnybara råvaror?

Anser kommissionen att det behövs ett organ för att samordna ett nätverk för hela Europa för att utforska och i praktiken tillämpa forskningsresultat på området för förnybara råvaror, och skulle kommissionen ställa medel till förfogande i detta syfte?

 
  
 

(EN) Kommissionens ramprogram för forskning och teknisk utveckling (FTU) har i många år stött forskning om förnybara biologiska råvaror. Inom ramen för tema 5 (”Energi”) i det senaste (sjunde) ramprogrammet (FP7), läggs särskild vikt vid forskning som är relaterad till biomassa, och en av de viktigaste prioriteterna är utvecklingen av biobränslen. Huvudsakligt fokus ligger på (1) kostnadseffektiva första generationens biobränslen som produceras av livsmedelsgrödor, (2) andra generationens biobränslen som produceras av lignocellulosa eller ”träaktig” biomassa och (3) integrerad produktion av energi och biomassa i bioraffinaderier. Inom ramen för tema 2, ”Livsmedel, jordbruk och fiske samt bioteknik”, stöds gemensam forskning om förnybara råvaror och deras användning inom tre områden: För det första förbättrade förnybara energikällor baserade på biomassa och grödor, för det andra bioprocesser och för det tredje miljövänlig bioteknik samt användning av avfalls- och biprodukter. Resultaten från EU-finansierad forskning om biomassa inom tidigare ramprogram under de senaste tio åren finns på http://www.biomatnet.org/home.html" .

Alla forskningsorganisationer som är lagligen etablerade i något land får delta i FP7 under förutsättning att de minimikrav som har fastställts i reglerna för deltagande uppfylls. Man kan endast ansöka om forskningsmedel via FP7 genom att bilda ett transnationellt konsortium av partner som sedan lämnar in ett projektförslag om ett specifikt ämne i en årlig förslagsinfordran. Forskningscentrum kan också hjälpa till med utformningen av FTU-prioriteter genom att bidra till dagordningar för forskning inom de relevanta teknikplattformarna.

Europeiska kommissionen stöder bildandet av forskningsnätverk inom området bioenergi och förnybara råvaror baserade på bioenergi. Till exempel syftar expertnätverket ”Overcoming barriers to bioenergy” till utbyte av infrastruktur för forskning samt forskare inom ett eller flera av de mest relevanta områdena inom bioenergi genom att skapa en ny och integrerad struktur (ett ”virtuellt” forskninginstitut). Ett annat exempel är samordningsinsatsen NETBIOCOF som främjar europeiskt samarbete mellan forskningsorganisationer inom området sambränning av biomassa vid nya och befintliga kraftverk. Den särskilda stödåtgärden EPOBIO, som stöds i det sjätte ramprogrammet, syftar till att använda kunskap om genomik för att förbättra den ekonomiska potentialen i vegetabiliska råvaror för energianvändning eller kemisk användning.

ERA-NET(1) ger stöd till samordnandet av de nationella och regionala forskningsprogrammen inom det europeiska forskningsområdet. På denna punkt är de enskilda ERA-NET-programmen för industriell bioteknik, för bioenergi och för växter mycket relevanta.

De europeiska teknikplattformarna främjar också nätverksbyggandet inom forskningen genom att samla alla intressenter inom ett visst område. Det finns särskilt fyra plattformar som är viktiga för området förnybara biologiska råvaror: plattformarna (1) för en hållbar kemiindustri, (2) om växter för framtiden, (3) för biobränslen samt (4) för skogssektorn. Dessa plattformar har utvecklat strategiska forskningsdagordningar, vilka ger ett viktigt underlag för forskningsprioriteringar.

Dessutom innefattar FP7:s arbetsprogram Kapacitet integration av åtgärder för att stödja byggandet av nätverk för befintlig infrastruktur för forskning. En av de mest prioriterade frågorna inom detta program är utvecklingen av nästa generations biobränslen.

Förutom ramprogrammet har kommissionen också skapat ett nätverk för medlemsstaterna, KBBE-NET, för samordning, främjande och genomförande av den kunskapsbaserade bioekonomin i medlemsstaterna.

Som redan har nämnts finns det ett antal initiativ som för närvarande finansieras av det sjätte och det sjunde ramprogrammet för FTU som syftar till nätverksbygge och samordnandet av forskning inom området förnybara råvaror. Behovet av att finansiera ytterligare åtgärder eller förbättra befintliga sådana kommer att bedömas mot bakgrund av fortlöpande utvecklingen och de synpunkter som inkommit under utvecklingen av framtida arbetsprogram inom FP7.

 
 

(1)European Research Area Network

 

Fråga nr. 44 från Marco Cappato (H-0676/07)
 Angående: Rörlighet inom EU för forskare
 

Enligt EU-fördragets princip om fri rörlighet har alla EU-medborgare rätt att röra sig fritt inom unionen. Mot denna bakgrund anser inte kommissionen det nödvändigt att föreslå åtgärder för att undanröja de rådande hindren för forskares fria rörlighet inom gemenskapens område?

Om så är fallet, anser inte kommissionen att det också vore lämpligt att harmonisera anställningsvillkoren för forskare på europeisk nivå, både vad gäller lön och de typer av kontrakt som kan komma i fråga?

 
  
 

(EN) Kommissionen är fullständigt medveten om behovet att agera för att underlätta rörligheten för forskare i Europa och främja deras karriärutveckling. Därför har en strategi – med tanke på kompetensspridningen inom medlemsstaterna – utarbetats under de senaste åren som rör dessa aspekter, i synnerhet i två meddelanden som har fått stöd av rådet.

Denna strategi har resulterat i en rad viktiga initiativ av lagstiftande, ekonomisk eller en mer konkret natur.

När det gäller främjandet av geografisk, sektorsövergripande eller interdisciplinär rörlighet har mycket redan uppnåtts, till exempel den kraftigt utökade budgetposten för personal i det sjunde ramprogrammet (FP7) och i synnerhet genom Marie Curie-stipendierna, den europeiska portalen för rörlighet och det europeiska nätverket av center för rörlighet, pilotinitiativet ERA-Link(1) (nätverk för europeiska forskare i USA) samt EU:s direktiv och rekommendationer om ”forskarvisum”.

Andra initiativ är mer kopplade till främjandet av forskarkarriärer. Därför antogs en rekommendation om den europeiska stadgan för forskare och riktlinjer för rekrytering av forskare, och detta antagande främjades via ett antal åtgärder för information och medvetandegörande både på nationell och europeisk nivå. En undersökning om forskarlöner har också genomförts, och denna visade att det fortfarande återstår en del att göra för att forskarjobbet ska bli mer attraktivt.

Kommissionens intresse för forskarfrågan visas också genom det senaste samrådet som inleddes med grönboken om ERA. Berörda parter tillfrågas om det finns ett behov av en mer effektiv europeisk ram för att förbättra rörligheten för forskare och möjligheten att överföra kompletterande pensionsrättigheter samt av att garantera förbättrade arbetsvillkor. Svaren på detta samråd kommer att studeras noggrant tillsammans med resultaten från ett annat frågeformulär om nya former av rörlighet, som är mer fokuserat på frågan om huruvida det finns ett behov av att anpassa regler för samordning av sociala trygghetssystem.

Kommissionen håller för närvarande på med att analysera dessa svar och det är ännu för tidigt att lägga fram några förslag. Det är dock uppenbart att största delen av intressenterna stöder åtgärder som är mer stringenta och konkreta. Under de kommande månaderna kan därför kommissionen komma att föreslå specifika åtgärder för att undanröja de återstående hindren för forskarnas rörlighet.

Kommissionen avser inte att föreslå en harmonisering av forskarnas rättsliga ställning eller ersättningsnivå i hela Europa, eftersom detta är nationella ansvarsområden. Detta hindrar dock inte att kommissionen, med hänsyn till de principer som har fastställts i stadgan och riktlinjerna, kan komma att föreslå initiativ som bland annat syftar till att förbättra forskarnas arbetsvillkor för att göra forskaryrket mer attraktivt.

 
 

(1)Det europeiska området för forskningsverksamhet (European Reserach Area)

 

Fråga nr. 49 från Seán Ó Neachtain (H-0628/07)
 Angående: Shannons flygplats och ett nytt program för utveckling av flyglinjer
 

Kan Europeiska kommissionen ange hur många program den godkänt de senaste åren, genom vilka en medlemsstats regering tillåts stödja utveckling av nya flyglinjer i sitt land, eller från en viss flygplats, för en tidsperiod på upp till tre år, så att dessa nya flyglinjer kan bli lönsamma?

 
  
 

(EN) Sedan kommissionens "Riktlinjer för finansiering av flygplatser och för statliga igångsättningsstöd för flygbolag med verksamhet på regionala flygplatser"(1) trädde i kraft den 9 december 2005 har kommissionen godkänt fyra program med vars hjälp flygbolag kan få startbidrag för att flyga nya rutter från regionala flygplatser. Det rör sig om följande beslut:

Kommissionens beslut av den 11 november 2006 om ett program för utveckling av rutter på Malta (ärende N 640/2006),

kommissionens beslut av den 13 juni 2007 om startbidrag till flygplatsen i Antwerpen (ärende N 156/07),

kommissionens beslut av den 4 april 2007 om startbidrag till flygplatserna i Puglia (ärende N 55/07) och

kommissionens beslut av den 10 juli 2007 om upprättandet av en marknadsföringsfond för Norrköpings flygplats i Sverige (ärende N 791/2006).

Ytterligare två ärenden har antagits av kommissionen, nämligen:

kommissionens beslut av den 22 juni 2006 om stöd till Ryanair (sträckan London–Toulon) (ärende N 563/05) och

kommissionens beslut av den 16 maj 2006 om ett brittiskt program för en fond för utveckling av rutter (ärende N 303/05).

De två sistnämnda besluten följde inte direkt de bestämmelser som fastslogs i riktlinjerna från 2005 eftersom frågorna om statliga stöd väcktes innan riktlinjerna hade trätt i kraft.

 
 

(1)EUT C 312/1, 9.12.2005

 

Fråga nr. 50 från Michl Ebner (H-0642/07)
 Angående: Brennerbastunneln
 

Transittrafiken över Brennerpasset har ökat med över 50 procent sedan 1998. Under första halvåret 2007 passerade nästan 6 000 lastbilar dagligen Alperna över detta pass. Eftersom Alperna är en ekologiskt särskilt känslig region beslutade man redan för avsevärd tid sedan att avlasta regionen och dess befolkning genom att bygga Brennerbastunneln (BBT). Brennerpasset, d.v.s. BBT, har blivit uppmärksammat som det första projektet inom ramen för TEN–T.

Det omfattande projektet BBT uppskattas kosta mellan 4,5 och 8 miljarder EUR. Detta belopp ska delas mellan de berörda medlemsstaterna och EU. Italien och Österrike sammanställde i juli 2007 de dokument som krävs för den anbudsinfordran som planeras under hösten för gemenskapsstöd inom transport- och energisektorn.

Kan kommissionen bekräfta huruvida man vid beviljandet av gemenskapsstöd tänker tillämpa den av parlamentet 2007 beslutade bestämmelsen om en andel på 30 procent? Vad tänker kommissionen göra åt den bristande kommunikationen med befolkningen rörande fördelarna med BBT? Hur tänker kommissionen garantera finansieringen av BBT efter 2012?

 
  
 

(EN) Järnvägsförbindelsen Berlin-Verona/Milano-Bologna-Neapel-Messina-Palermo (prioritetsförbindelse nr 1) är ett av 30 prioriterade projekt i transeuropeiska transportnätet (TEN-T). Brenner-bastunneln som ledamoten hänvisar till är den centrala länken i denna prioriterade förbindelse. Den 10 juli 2007 undertecknades ett samförståndsavtal av Werner Faymann och Antonio Di Pietro, Österrikes respektive Italiens transportminister, i närvaro av deras tyska kollega, Wolfgang Tiefensee, som gav försäkringar om att Tyskland skulle göra allt vad som krävs för att säkra driftskompatibiliteten och tillhandahålla den nödvändiga anslutningskapaciteten på den norra sidan av tunnel när den togs i drift.

Undertecknandet av samförståndsavtalet gjorde det möjligt för de två medlemsstaterna att inge ett enda, samordnat förslag till gemenskapsfinansiering för Brenner-bastunneln i juli 2007 i enlighet med gemenskapskriterierna för gränsöverskridande projekt. Kommissionen utvärderar för närvarande alla förslag som tagits emot från de 27 medlemsstaterna som svar på inbjudan att lämna förslag till finansieringsstöd från gemenskapen i samband med prioriterade projekt i TEN-T-nätet. På grundval av utvärderingen kommer kommissionen sent under hösten 2007 fatta beslut om tilldelningen av TEN-T-budget för perioden 2007–2013.

På detta stadium kan kommissionen inte ange om gemenskapsstöd kommer att tilldelas detta prioriterade projekt.

Inte heller kan kommissionen ge några garantier i fråga om en eventuell finansiering för Brenner-bastunneln efter 2013. Den kan inte göra några åtaganden om framtida EU-budgetar.

Kommissionen följer nära utvecklingen av Berlin-Palermo-projektet i allmänhet och Brenner-bastunneln i synnerhet. I juli 2005 utsåg kommissionen en europeisk samordnare för förbindelsen, Karel Van Miert, som lämnande sin andra verksamhetsrapport den 19 juli 2007. Rapporten överlämnades till TRAN(1)-utskottets ordförande 10 september 2007. Karel Van Miert är mycket engagerad i uppgiften att samordna detta prioriterade projekt..

 
 

(1) Utskottet för transport och turism

 

Fråga nr. 51 från Gay Mitchell (H-0645/07)
 Angående: Lufttransport till EU:s ö-stater
 

Vilka åtgärder föreslår kommissionen för att säkra lämpliga lufttransportförbindelser mellan ö-staterna och övriga EU?

 
  
 

(EN) Kommissionen är fullständigt medveten om vikten av att säkra kommunikationer till ö-regionerna och anser att tillräckliga transportmöjligheter är en förutsättning för social och ekonomisk sammanhållning. Detta engagemang delas av ö-medlemsstaterna.

Lufttransporten är det klart snabbaste kommunikationssättet. En inre marknaden för lufttransporter har framgångsrikt etablerats och underlättar därmed en betydande ökning av antalet linjer och aktörer till stor fördel för konsumenterna.

Medlemsstaterna kan under vissa omständigheter bevilja startstöd för att främja etableringen av nya linjer. Sådant stöd måste anmälas till kommissionen i enlighet med artikel 88 i EG-fördraget. Kommissionen utvärderar stödet i enlighet med artiklarna 86 och 87 i fördraget och gemenskapens riktlinjer om finansiering av flygplatser och om startstöd till flyglinjer som avgår från regionala flygplatser.(1)

Det finns för närvarande bestämmelser i EU-lagstiftningen om allmän trafikplikt i fråga om lufttransporter om marknaden inte uppfyller de faktiska behoven i en stat eller region.

Den allmänna trafikplikten kan göras till föremål för vissa villkor i fråga om ensamrätt under en treårsperiod, som kan förlängas genom ett upphandlingsförfarande.

För att göra allmän trafikplikt attraktiv för fler sökande har kommissionen föreslagit att den perioden ska förlängas till fyra år.

Slutligen är stödprojekt av social natur, i syfte att minska priset för flygresor för ö-invånare, i princip förenligt med den gemensamma marknaden förutsatt de inte leder till oberättigad diskriminering mellan dem som åtnjuter stöden eller mellan flygbolag.

 
 

(1) Europeiska unionens officiella tidning C 312, 09.12.2005

 

Fråga nr. 52 från Jörg Leichtfried (H-0647/07)
 Angående: Säkerheten i det slovakiska luftrummet/situationen för de slovakiska flygledarna
 

De slovakiska flygledarna har genom en strejk uppmärksammat omvärlden på allvarliga säkerhetsbrister i den slovakiska flygsäkerheten. Till följd av denna genomförde Eurocontrol en revision, som visade på allvarliga brister och risker och framför allt på att de europeiska säkerhetsstandarderna (ESARR) inte efterlevdes. De slovakiska flygsäkerhetsmyndigheterna bagatelliserar resultaten och trots att den slovakiska civila luftfartsmyndigheten lovat att utvärdera Eurocontrol-rapporten och att genomföra de rekommenderade åtgärderna senast den 30 april 2007 har hittills inget skett. De medarbetare som strejkade har bestraffats och delar av lönen har blockerats. Dessutom förs en inofficiell svart lista med namnen på de strejkande medarbetarna.

Känner kommissionen till dessa missförhållanden i Slovakien?

Vilka åtgärder avser kommissionen att vidta för att rätta till dessa missförhållanden?

 
  
 

(EN) Kommissionen kan bekräfta att Eurocontrol genomförde en säkerhetsrevision i början av 2007 på begäran av Slovakiens civila luftfartsmyndighet. Revisionen avslöjade ett antal överträdelser i tillämpningen av Eurocontrols säkerhetsregler och av kommissionens förordning (EG) nr 2096/2005 av den 20 december 2005 om gemensamma krav i fråga om tillhandahållande av flygtrafiktjänster. Den slovakiska leverantören av flygtrafiktjänster LPS föreslog därefter avhjälpande åtgärder, varav en del började gälla omedelbart medan andra skulle vara genomförda senast vid utgången av 2007. Kommissionen har ingen information som tyder på att detta förfarande, som är ganska standardmässigt, inte kommer att följas.

Det bör påpekas att de överträdelser som upptäcktes inte var sådana att de tydde på allvarliga säkerhetsbrister det slovakiska luftrummet.

 

Fråga nr. 53 från Manuel Medina Ortega (H-0593/07)
 Angående: Strategisk plan för de yttersta randområdena
 

Framläggandet av den strategiska planen för de yttersta randområdena har försenats. Dessa regioner kämpar mot svårigheter till följd av nya problem, såsom ökade flygtransportkostnader, minskad turism och trycket från migrationsströmmar. Kan kommissionen mot bakgrund av detta ställa garantier för att denna strategiska plan färdigställs inom en rimlig tidsfrist samt ange om den förfogar över nödvändiga resurser för utvecklingen av den?

 
  
 

(EN) Den 12 september 2007 antog kommissionen meddelandet En strategi för de yttersta randområdena: uppnådda resultat och framtidsutsikter.(1) I meddelandet utvärderar kommissionen genomförandet av strategin för dessa regioner sedan 2004 och eftersträvar att förstärka dess tre huvuddelar – konkurrenskraft, tillgänglighet och regional integration – genom särskilda kompletterande åtgärder som ska vidtas på kort sikt.

Syftet med meddelandet är också att inleda en debatt om de långsiktiga teman som har befunnits vara särskilt betydelsefulla för de yttersta randområdena, och dessa avspeglas i de ämnen som ledamoten tar upp i sin fråga: klimatförändringar, befolkningsutveckling och migrationsfrågor, jordbruk samt havspolitik.

Samtidigt fortsätter tillgängligheten att vara en central fråga i kommissionens strategi för de yttersta randområdena. Dessa regioner är helt beroende av lufttransport både för sina egna invånares resor till och från övriga Europa och för turister och aktörer som bidrar till socioekonomisk utveckling. Det är därför som kommissionen i anslutning till åtgärder för att möta klimatförändringarna inbjuder sina partner att diskutera ”vilka åtgärder behövs för att förebygga att målet minskade utsläpp får negativa konsekvenser för tillgängligheten, ekonomin och medborgarna i de yttersta randområdena”.

Meddelandet är riktat till parlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén. Det kommer att diskuteras i meningsutbyten med alla fyra institutionerna, med början hos parlamentet. En partnerskapsuppläggning kommer också att följas i det pågående och framtida genomförandet av strategin för de yttersta randområdena.

Kommissionen kommer att se till att lämpliga konkreta åtgärder antas inom de olika berörda områdena under perioden 2007–2013, genom användning av de resurser som krävs för ändamålet, och kommer att utarbeta en strategi för framtiden när samrådsfasen har avslutats.

 
 

(1) KOM(2007)0507

 

Fråga nr. 54 från Lambert van Nistelrooij (H-0596/07)
 Angående: Förstärkning av den europeiska grannskapspolitiken
 

Det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI) antogs 2005. Hittills verkar det genomföras långsamt i de olika medlemsstaterna. Programmets vidare utveckling skapar därför en viss oro.

Jag har förstått att kommissionen för att förstärka det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet årligen (första gången i slutet av 2007) kommer att utvärdera det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet på området för gränsöverskridande samarbete. Detta kommer troligen att omfatta information om det lokala och regionala genomförandet i alla berörda länder, de gemensamma operativa programmen och den dithörande decentraliserade kapacitetsuppbyggnaden.

Vilka åtgärder tänker kommissionen föreslå utöver denna utvärdering för att främja genomförandet av det gränsöverskridande initiativet på lokal och regional nivå?

 
  
 

(EN) Eftersom det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI) antogs senare än förväntat och inte trädde i kraft förrän den 29 november 2006 är det för tidigt både för att se några bevis på att de gränsöverskridande initiativen inte genomförs på ett tillfredsställande sätt och för att uttrycka oro i denna fråga. Tvärtom beräknar kommissionen att detta nya finansieringsinstrument ska möjliggöra ett bättre och mer flexibelt samarbete inom vissa aspekter av den europeiska grannskapspolitiken, särskilt när det gäller frågor om gränsöverskridande samarbete (CBC).

För närvarande utarbetas CBC-programmen gemensamt av de deltagande länderna. Kommissionen beräknar att största delen av programmen kommer att läggas fram 2007, vilket borde räcka för att de ska kunna bli antagna senast årsskiftet 2007/2008. Detta är i enlighet med bestämmelserna i artikel 9.3 i ENPI där det står att programmen ska läggas fram ”ett år efter antagandet av CBC-strategidokumentet (dvs. senast i mars 2008).” Den relativt långa tid som krävs för att utarbeta programmen kan förklaras med att tillvägagångssättet är så nytt: det är första gången som medlemsstaterna och partnerländerna tillsammans (och i samråd med lokala partner) ägnar sig åt att fastställa sina prioriteter och identifiera vilka åtgärder som ska finansieras under de närmaste sju åren.

Hur som helst har budgetmyndighetens båda parter enligt punkt 48 i det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning åtagit sig att godkänna att anslag som inte utnyttjas under år 2007 överförs till påföljande år. Detta gäller även den europeiska regionala utvecklingsfondens bidrag till ENPI.

Kommissionen övervakar noggrant utarbetandet och genomförandet av de gränsöverskridande samarbetsprogrammen och tar också hänsyn till andra aspekter, till exempel de som nämndes av parlamentsledamoten (lokalt/regionalt genomförande av programmen). På grund av detta kan det hända att kommissionen reviderar och anpassar CBC-strategin i sin halvtidsöversyn.

 

Fråga nr. 55 från Justas Vincas Paleckis (H-0603/07)
 Angående: Anpassning av offentlig miljö till funktionshindrade
 

I Europeiska unionens länder antas rättakter om lika möjligheter för personer med funktionshinder. I praktiken ser vi dock hur funktionshindrades behov åsidosätts på ett diskriminerande sätt. Framför allt bostäder och offentliga miljöer är otillräckligt anpassade till dessa personers behov. I många EU-länder kan personer vars rörelseförmåga är begränsad, som är syn- eller hörselskadade eller lider av något annat funktionshinder, inte besöka många platser på grund av bristande handikappsanpassning. De kan inte komma till sina arbetsplatser och inte ta del av information och kulturella eller andra tjänster som är tillgängliga för övriga samhällsmedlemmar.

För närvarande diskuterar man ett direktiv som skulle ålägga alla medlemsstater att anpassa miljön så att funktionshindrades behov tillgodoses i kvalitativt hänseende. Vilken ståndpunkt intar kommissionen i denna fråga och planerar man några åtgärder för att höja kraven på medlemsstaterna att skapa lika möjligheter för personer med funktionshinder?

 
  
 

(EN) Direktiv 2000/78/EG innehåller en allmän ram för likabehandling och ett förbud mot diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning när det gäller anställning och utbildning. Enligt artikel 5 i direktivet ska arbetsgivaren vidta ”rimliga anpassningsåtgärder” för personer med funktionshinder. Detta direktiv har införlivats av alla medlemsstater, och om en person med funktionshinder blir utsatt för diskriminering i arbetslivet har denne ett rättsmedel på nationell nivå. Detta direktiv gäller dock inte utanför området anställning och utbildning.

På grundval av en studie av befintliga lagar mot diskriminering i medlemsstaterna(1) planerar kommissionen som meddelats i dess årliga politiska strategi för 2008(2) att föreslå åtgärder för att förhindra och bekämpa diskriminering utanför arbetsmarknaden, även diskriminering på grund av funktionshinder och andra skäl. Som en del av den konsekvensbedömning som görs i samband med förberedandet av dessa åtgärder hålls ett offentligt samråd via Internet(3) som kommer att pågå fram till och med den 15 oktober 2007. Kommissionen kommer att använda sig av resultaten från samrådet och konsekvensbedömningen vid utarbetandet av sina förslag och sina framtida kontakter med EU-institutioner, medlemsstater och andra intressenter.

När det gäller frågan om tillgång till information för personer med funktionshinder har kommissionen för avsikt att innan 2007 års utgång utvärdera vilka framsteg som har gjorts när det gäller tillgänglighet till informations- och kommunikationsteknik, vilket tillkännagavs i meddelandet om e-tillgänglighet(4).

 
 

(1)http://ec.europa.eu/employment_social/fundamental_rights/pdf/pubst/stud/mapstrand1_en.pdf
(2)KOM(2007)0065
(3)http://ec.europa.eu/employment_social/emplweb/news/news_en.cfm?id=270
(4)KOM(2005)0425

 

Fråga nr. 56 från Panayiotis Demetriou (H-0608/07)
 Angående: Det ekumeniska patriarkatet och Turkiet
 

Högsta domstolen i Turkiet har nyligen i ett beslut hävdat att valet av ekumenisk patriark bör ske i enlighet med ett dekret från 1923 enligt vilket endast turkiska medborgare som lever och verkar i Turkiet har rätt att rösta och kandidera i valet av patriark. Den turkiska staten blandar sig på det här sättet, utan hänsyn till det gemensamma regelverket – särskilt Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europadomstolen för mänskliga rättigheters rättspraxis – i ett religiöst samfunds inre angelägenheter och organisation, genom att införa stränga begränsningar vad gäller icke turkiska medborgares rätt till religionsfrihet och rätt att utöva sin religion inom sina egna religiösa samfund. Det här problemet har upprepade gånger påtalats i Europeiska kommissionens framstegsrapporter avseende Turkiet.

Vilka åtgärder ämnar kommissionen vidta för att garantera att Turkiet hörsammar de förpliktelser som landet åtagit sig att uppfylla på vägen mot en anslutning, det vill säga förpliktelser gentemot icke-muslimska samfund och det ekumeniska patriarkatet, med respekt för religionsfriheten, i enlighet med det som har fastställs i partnerskapsavtalet och förhandlingsramen?

 
  
 

(EN) Kommissionen kommer att fortsätta att noggrant övervaka frågor kopplade till religionsfrihet i syfte att hitta lösningar där man helt och fullt respekterar de rättigheter och friheter som garanteras av Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättspraxis i Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

Utvecklingen när det gäller religionsfrihet tas upp i kommissionens årliga lägesrapporter och ses över på nytt som en del av anslutningsförhandlingarna, med hänvisning till kapitel 23 om domstolsväsende och grundläggande rättigheter.

När så krävs tar också kommissionen upp enstaka frågor med de turkiska myndigheterna, inom ramen för den regelbundna politiska dialogen.

 

Fråga nr. 57 från Hans-Peter Mayer (H-0609/07)
 Angående: Förfarandet vid en offentlig upphandling med budget under tröskelvärdet, ifall det lämnats in endast anbud med budget som överskrider tröskelvärdet
 

Enligt Europaparlamentets och Rådets direktiv 2004/18/EG(1)av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster ska anbudsinfordringar i samband med offentlig upphandling, vilka överstiger tröskelvärdet, offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Om föremålet för en offentlig upphandling understiger tröskelvärdet och det inte lämnas in några andra anbud än sådana som överstiger tröskelvärdet: måste anbudsinfordran då annulleras och en ny anbudsinfordran anordnas inom hela EU eller kan kontrakt i anslutning till upphandlingen likafullt beviljas?

 
  
 

(EN) Metoderna för beräkning av det uppskattade värdet på offentliga kontrakt har fastställts i artikel 9 i direktiv 2004/18/EG. Enligt denna bestämmelse ska beräkningen av det uppskattade värdet av ett offentligt kontrakt grunda sig på det totala beloppet efter avdrag för mervärdesskatt som ska betalas enligt den upphandlande myndighetens egen uppskattning. Denna uppskattning ska gälla vid den tidpunkt då meddelandet om upphandling skickas ut eller, om ett sådant meddelande inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten inleder förfarandet för kontraktstilldelning.

Om det vid tidpunkten för tilldelning av kontraktet visar sig att endast anbud som ligger över tröskelvärdet har lämnats in innebär det således inte nödvändigtvis att förfarandet för kontraktstilldelningen måste ifrågasättas. I synnerhet finns det inget krav på att anbudsinfordran måste annulleras och en ny anbudsinfordran anordnas inom hela EU om den upphandlande myndigheten kan visa att den vid tidpunkten för beräkningen av värdet handlade i god tro och i enlighet med bestämmelserna ovan.

Hur som helst måste den upphandlande myndigheten vara medveten om att kontrakt som ligger under tröskelvärdet för anbud enligt EU:s direktiv om förfarandena vi offentlig upphandling ändå måste tilldelas i enlighet med gemenskapsrättens allmänna bestämmelser och principer. Detta innebär i synnerhet att upphandlingen måste annonseras i tillräcklig utsträckning på ett sätt som är relevant för den inre marknaden. Kommissionen har publicerat ett tolkningsmeddelande(2) där den redogör för sina åsikter om den praktiska tillämpningen av dessa gemenskapsrättsliga principer.

Om ledamoten vill ha en åsikt om ett specifikt fall är kommissionen naturligtvis villig att undersöka alla uppgifter som lämnas in till den för att avgöra om anbudsgivaren uppfyller de ovan nämnda kraven på lagenlighet.

 
 

(1) EUT L 134, 30.4.2004, s. 114.
(2)Kommissionens tolkningsmeddelande om gemenskapsrättens tillämplighet på upphandlingskontrakt som inte, eller bara delvis, omfattas av direktiven om offentlig upphandling, EUT C 179, 1.8.2006

 

Fråga nr. 58 från Frank Vanhecke (H-0610/07)
 Angående: Faderskapsledighet
 

I Tyskland har minister Ursula von der Leyen, som har dessa frågor på sitt ansvarsområde, i samband med införandet av föräldrapenning infört så kallade ”faderskapsmånader” (Vätermonate), vilket innebär att föräldrapenningen betalas ut under 14 månader i stället för under 12 månader, varvid också fadern avbryter sin yrkesverksamhet för en tid för att ägna sig åt barnavården.

Kommissionsledamoten Vladimir Spidla lär överväga införandet av obligatorisk faderskapsledighet och sägs efter diskussioner i frågan med fackförbund och arbetsgivarorganisationer ämna lägga fram ett lagstiftningsförslag i ärendet (Barbara Schäder, ”EU-Kommissar will Väter zur Auszeit verpflichten”, Der Siegel online, den 18 juli 2007).

Kan kommissionen bekräfta om kommissionsledamoten Spidla verkligen överväger att lägga fram ett lagstiftningsförslag i denna fråga? Vad är den rättsliga grunden för ett sådant förslag? Diskuteras det endast med fackförbund och arbetsgivarorganisationer eller också med andra aktörer? Inkräktar inte ett sådant förslag på medlemsstaternas behörighet och på subsidiaritetsprincipen?

 
  
 

(EN) I färdplanen för jämställdhet(1), har möjligheten att förena arbetsliv, privatliv och familjeliv identifierats som ett av de prioriterade områdena för åtgärder under perioden 2006–2010. I oktober 2006 inledde kommissionen den första samrådsrundan med arbetsmarknadens parter på europeisk nivå om möjligheten att förena arbetsliv, privatliv och familjeliv(2) i enlighet med förfarandena i artikel 138 i EG-fördraget. Efter att ha analyserat svaren på denna första samrådsrunda inledde kommissionen den andra samrådsrundan den 30 maj 2007(3). I dokumentet från den andra samrådsrundan har kommissionen utarbetat förslag på ett antal möjliga rättsliga och icke-rättsliga åtgärder, bland annat möjligheten att lägga fram ett förslag om en lagstiftning om faderskapsledighet. Kommissionen uppmanar också arbetsmarknadens parter att utvärdera bestämmelserna i deras ramavtal om faderskapsledighet, vilket trädde i kraft i och med direktiv 96/34/EG(4), med tanke på en eventuell översyn av ramavtalet. Kommissionen påpekar också att den beroende på resultatet av den andra samrådsrundan, av förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter samt en detaljerad konsekvensbedömning kommer att överväga att lägga fram förslag för att komplettera den befintliga lagstiftningen på detta område.

Som svar på den andra samrådsrundan har EFS(5), Businesseurope(6), UEAPME(7) och CEEP(8) beslutat att upprätta en gemensam arbetsgrupp, inom ramen för den europeiska sociala dialogen, för att utvärdera ramavtalet om föräldraledighet. De har också påpekat att de europeiska arbetsmarknadsparterna har för avsikt att använda denna möjlighet att utvärdera arrangemangen för faderskapsledighet i samband med andra arrangemang som stöder föräldrar och balans mellan yrkesliv och privatliv för att bedöma huruvida åtgärder behöver vidtas. De kommer att rapportera om sina framsteg i mars 2008. De organisationer som har nämnts ovan, liksom andra europeiska arbetsmarknadsparter, har också lämnat in individuella svar på den andra samrådsrundan.

Kommissionen analyserar för närvarande svaren från arbetsmarknadens parter. Därför är det för tidigt att säga om kommissionen kommer att lägga fram något lagstiftningsförslag om faderskapsledighet (dvs. en kort ledighetsperiod för fäder i samband med barnets födelse eller adoption).

Om kommissionen skulle besluta att lägga fram ett lagstiftningsförslag på detta område kommer medlemsstaterna och parlamentet att få möjlighet att diskutera det och föreslå ändringar, eftersom ett lagstiftningsförslag om faderskapsledighet måste antas enligt förfarandet i artikel 251 i EG-fördraget.

Frågor som handlar om ledighet, även faderskapsledighet, omfattas av artikel 137.1 a i fördraget, dvs. arbetsvillkor. Det är således möjligt för gemenskapen att agera för att stödja och komplettera medlemsstaternas åtgärder på detta område.

 
 

(1)KOM(2006)0092
(2)SEK(2006)1245, 12.10.2006.
(3)SEK(2007)0571, 30.05.2007.
(4)EGT L 145, 19.6.1996
(5)Europeiska fackliga samorganisationen
(6)Europeiska företagarfederationen
(7)Europeiska sammanslutningen för hantverksföretag och små och medelstora företag
(8)Europeiska centrumet för offentliga företag

 

Fråga nr. 59 från Jim Higgins (H-0612/07)
 Angående: Import av nötkött från Brasilien
 

Mot bakgrund av de diagram som lades fram av Irish Farmers Association vid ett möte med kommissionen den 16 juli 2007 gällande avsaknaden av normer för nötköttsproduktion i Brasilien undrar jag om kommissionen är redo att införa ett totalförbud mot export av brasilianskt nötkött till Europa?

 
  
 

(EN) EU:s politik för sanitär import är baserad på vetenskap, på sanitära och fytosanitära bestämmelser och på relevanta internationella normer, och den stöds av erfarenheterna från dess tillämpning.

Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO) har begrundat var och en av de anklagelser som framfördes i rapporten från Irish Farmers' Association.

Generellt sett anser kommissionen att de anklagelser som framförs i denna rapport till stor del baseras på en felaktig tolkning av EU:s krav på import av nötkött.

Kommissionen är medveten om att det fortfarande finns en del problem som de brasilianska myndigheterna måste lösa, och den har begärt kontrollerbara bevis på att de återstående bristerna har åtgärdats före 2007 års utgång.

FVO har planerat ytterligare uppdrag till Brasilien under 2007 för att kontrollera att dessa brister åtgärdas på ett korrekt sätt.

Kommissionen är beredd att vidta alla lämpliga åtgärder om dessa brister inte åtgärdas.

 

Fråga nr. 60 från Mairead McGuinness (H-0619/07)
 Angående: Kontroller och normer inom den brasilianska nötköttssektorn
 

Kan kommissionen redogöra för sin syn på den rådande situationen när det gäller import av brasilianskt nötkött?

Det rapporterades i början av juli att kommissionsledamot Fischer Boel i en skrivelse till sin kollega kommissionsledamot Kyprianou hade tagit upp frågan om det irländska jordbruksförbundets besök till Brasilien och förbundets rapport om besöket. Fischer Boel konstaterade att de uppgifter som lagts fram var så dramatiska att saken inte bara kunde lämnas hän och att det därför var nödvändigt att granska dessa uppgifter på ett övertygande och effektivt sätt. Har en sådan granskning genomförts?

Är kommissionen övertygad om att kvalitets- och säkerhetsnormerna för nötköttsproduktion i Brasilien är tillräckliga?

Vilka åtgärder har kommissionen vidtagit för att på det internationella planet höja normerna för nötköttsproduktion så att de uppnår samma nivå som motsvarande EU-normer?

 
  
 

(EN) På grundval av en inspektion i mars 2007 om genomförandet av EU:s relevanta djurhälso- och hygienkrav bedömer kommissionen att den rådande situationen i Brasilien inte föranleder någon omedelbar ändring av de gällande importreglerna för nötkött.

Efter denna inspektion har dock kommissionen fortsatt att sätta press på de brasilianska myndigheterna för att de ska förbättra sina veterinära kontrollåtgärder ytterligare.

Ännu en inspektion i Brasilien har planerats under 2007, och kommissionen är beredd att vidta ytterligare lämpliga åtgärder.

EU kan inte kräva av ett tredjeland att det ska vidta en del av de veterinära åtgärder som gäller inom EU, till exempel när det gäller spårbarhet, eftersom detta skulle gå stick i stäv med principerna och bestämmelserna i SFS/WTO-avtalet(1).

EU:s krav på import av nötkött är likväl vetenskapligt grundade, proportionella och icke-diskriminerande, ibland striktare än OIE:s(2) normer, och de är tillräckliga för att skydda de europeiska konsumenternas hälsa. Kommissionen försöker tillsammans med medlemsstaterna se till att importerade produkter uppfyller dessa importvillkor.

Kommissionen är medveten om att Irish Farmer's Association (IFA) har besökt Brasilien och författat en rapport på grundval av detta. IFA:s rapport ger inga exakta upplysningar om de EU-krav som gäller för import av nötkött från Brasilien.

 
 

(1)Sanitära och fytosanitära åtgärder/Världshandelsorganisationen
(2)Internationella byrån för epizootiska sjukdomar

 

Fråga nr. 61från Jim Allister (H-0614/07)
 Angående: Godkännandeförfarande för genetiskt modifierade organismer
 

Varför krävs det 30–36 månader för godkännande inom EU av genetiskt modifierade organismer när godkännandeförfarandet i USA enbart tar 9–18 månader?

Kommer EU att införa ett samordnat godkännandeförfarande för genetiskt modifierade arter så att producenter inom EU inte hamnar i ett ogynnsamt läge med alltför höga foderkostnader beroende på ett utdraget godkännandeförfarande?

 
  
 

(EN) Anledningarna till att det i genomsnitt tar längre tid att godkänna genetiskt modifierade organismer (GMO) i EU än i tredjeländer är komplicerade. De kräver en särskild analys. Kommissionen vill nämna flera faktorer:

För det första har det befintliga systemet för godkännande av genmodifierade livsmedel och foder enbart tillämpats sedan april 2004, och precis som alla nya mekanismer har det krävts lite tid för att optimera systemet. Detta gäller även de bioteknikföretag som har varit tvungna att bekanta sig med de nya kraven för godkännande.

För det andra har man med den nya rättsliga ramen som ett svar på EU-medborgarnas farhågor när det gäller säkerheten för genetiskt modifierade organismer infört ett utvärderingssystem som ställer högre krav än något annat i världen. Detta tvingar företagen att göra särskild dokumentation och svara på en rad vetenskapliga frågor som kommer att ställas av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) under riskbedömningsförfarandet.

För det tredje saknas stöd från medlemsstaterna när det gäller slutsatserna från den vetenskapliga utvärderingen och därmed godkännandet av genetiskt modifierade organismer (GMO). Svårigheten att få stöd från en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna tvingar kommissionen att fullt ut använda sig av kommittéförfarandet, det vill säga involvera rådet.

I denna fråga har kommissionen alltid haft en tydlig ståndpunkt. Den är fast besluten att genomföra ramlagstiftningen fullt ut för att undvika alla eventuella dödlägen i godkännandeförfarandet utan att kompromissa när det gäller principen om en mycket noggrann riskbedömning.

I denna riktning, och som en konsekvens av erfarenheterna från dessa tre år, har relevanta förbättringar redan genomförts.

Till exempel har den tid det tar för EFSA att kontrollera fullständigheten hos nya ansökningar minskats, och myndigheten har nyligen åtagit sig att slutföra denna del av riskbedömningen inom sex veckor efter att ansökan har lämnats in.

En liknande positiv trend kan skönjas när det gäller godkännandet av detektionsmetoder, vilket är en annan viktigt del av processen.

Dessutom har kommissionen tagit olika initiativ för att få mer stöd från medlemsstaterna. Som en följd av debatten i kollegiet om GMO i april 2006 har en särskild handlingsplan utarbetats vars syfte är att förbättra den vetenskapliga konsekvensen och öppenheten när det gäller besluten om GMO. Till exempel ger EFSA:s GMO-grupp nu systematiskt förklaringar om hur man har tagit hänsyn till kommentarer från medlemsstaterna i sina yttranden. De senaste omröstningarna har visat att det finns ett starkare stöd hos medlemsstaterna för förslag till godkännande.

 

Fråga nr. 62 från Philip Bushill-Matthews (H-0615/07)
 Angående: Solidaritetsfonden
 

Kan kommissionen bekräfta att Storbritanniens regering har ansökt om stöd från EU:s solidaritetsfond till följd av de omfattande skadorna efter översvämningarna i landet, och i så fall tala om när kommissionen mottog denna ansökan?

Kan kommissionen lämna en ungefärlig uppgift på det lägsta respektive högsta stödbelopp som skulle kunna beviljas samt upplysa om hur snabbt dessa medel skulle kunna överföras med tanke på det brådskande behovet av att snarast möjligt förbättra översvämningsskyddet inför framtida störtregn?

 
  
 

(EN) Kommissionen kan bekräfta att en ansökan om stöd från EU:s solidaritetsfond har mottagits från den brittiska regeringen den 20 augusti 2007. Kommissionen har meddelats att närmare information, i synnerhet uppdaterade skadeberäkningar, ska lämnas i slutet av september 2007.

Om Storbritanniens ansökan bedöms uppfylla kriterierna för att få stöd från solidaritetsfonden kommer kommissionen att föreslå ett stödbelopp till budgetmyndigheten, som sedan måste godkänna de nödvändiga anslagen genom en ändringsbudget.

Stödbeloppet beräknas på standardsätt på grundval av de sammanlagda direkta skadorna med hänsyn tagen till det gränsvärde som gäller för landet ifråga. För Storbritannien uppgår gränsvärdet för 2007 till 3 267 miljoner euro. En lägre stödnivå på 2,5 procent av den del av skadorna som understiger gränsvärdet och en högre nivå på 6 procent av den del av skadorna som överstiger gränsvärdet beviljas. Det slutgiltiga beloppet beror på den detaljerade analysen av ärendet och därför kan vi inte ge någon exakt siffra i detta skede.

I detta skede är det heller inte möjligt att förutse hur lång tid de olika stegen i detta förfarande kommer att ta. Det bör tilläggas att bidraget från solidaritetsfonden endast får användas till vissa typer av nödvändiga krisinsatser som står i relation till de skador som orsakats av översvämningen (till exempel säkrande av förebyggande infrastruktur). Det är inte möjligt att finansiera preventiva åtgärder med hjälp av solidaritetsfonden. Däremot kan sammanhållningspolitikens operativa program för de berörda regionerna innehålla sådana åtgärder.

 

Fråga nr. 63 från Ryszard Czarnecki (H-0621/07)
 Angående: EU-stöd till väginfrastruktur
 

Vilken möjligheter ser kommissionen för stöd från EU:s sida till byggnation av vägar och motorvägar och till genomförande av järnvägsprojekt i Polen inför fotbolls-EM 2012?

 
  
 

(EN) Transportinvesteringar i Polen kommer huvudsakligen att finansieras genom det operativa programmet för infrastruktur och miljö, där EU-finansiering med 17,8 miljarder euro har fastställts för projekt inom transportområdet för perioden 2007–2013. Detta program har ännu inte antagits och är just nu föremål för förhandlingar med de polska myndigheterna.

Prioritet kommer att ges till investeringar i det transeuropeiska transportnätet (TEN-T), särskilt sådana investeringar som finns med på listan över 30 projekt av europeiskt intresse. Prioriteringarna för det transeuropeiska transportnäten beslutades av rådet och parlamentet 2004(1). Dessa riktlinjer innehåller en lista på 30 prioriterade projekt eller stora sträckor av europeiskt intresse i syfte att sammankoppla medlemsstaterna och integrera de nya medlemsstaternas nätverk på ett hållbart, tryggt och säkert sätt. Polen berörs av fyra TEN-prioriterade projekt. Dessa kommer att vara mycket relevanta för mästerskapet eftersom de kommer att innebära moderna, trygga och säkra kommunikationer mellan de största städerna i Polen.

Kommissionen vill upplysa ledamoten om att EU-medel också kan användas till att stödja väginfrastruktur till och från orter och städer som står som värdar för mästerskapet samt investeringar i kollektivtrafik i syfte att förbättra tillgängligheten till arenor och värdstäder.

 
 

(1)Beslut 884/2004/EG om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (TEN)

 

Fråga nr. 64 från Cristina Gutiérrez-Cortines (H-0622/07)
 Angående: Direktivet om hälsovårdstjänster och konsekvenserna för apoteken
 

Kommissionen och generaldirektoratet för den inre marknaden och tjänster har inlett ett överträdelseförfarande i syfte att avreglera apoteken, något som kommer att bryta ner en organisation och ett system som fungerar utmärkt för medborgarna och bidrar till god kvalitet på de farmaceutiska tjänsterna.

Vill kommissionen göra om detta område till en ren marknad som styrs av utbud och efterfrågan och där medborgarnas hälsa samt de värderingar och principer som man kommit överens om i rådet blir en bisak?

Tror kommissionen att det är möjligt att genom överträdelseförfaranden ändra fördraget (artikel 152) och på så sätt förbigå de lagstiftande institutionerna, det vill säga rådet, Europaparlamentet och de nationella parlamenten?

 
  
 

(EN) Kommissionen vill först försäkra ledamoten om att den är fullt medveten om hälsovårdstjänsternas och särskilt de farmaceutiska tjänsternas stora betydelse för europeiska medborgare.

Kommissionen vill dock betona att dess politik mot överträdelser på detta område inte syftar till en avreglering av sektorn för farmaceutiska tjänster.

Syftet med överträdelseförfarandena är att se till att de nationella lagstiftningarna om etablering av apotek överensstämmer med de grundläggande friheter som har fastställts i fördraget. Kommissionen har tagit emot och får fortfarande ta emot en rad klagomål från europeiska medborgare som anser att kraven för etablering av apotek i vissa medlemsstater är diskriminerande, ogenomblickbara eller onödigt restriktiva och därför ignorerar deras grundläggande friheter. Det är kommissionens plikt som EG-fördragets väktare att se till att medborgarnas grundläggande rättigheter respekteras, även om detta måste ske med hjälp av överträdelseförfaranden, och detta gäller även om det finns en sekundärrättsakt som berör frågan.

Detta innebär inte att kommissionen anser att denna hälsovårdstjänst inte kan bli föremål för proportionella hälsovårdsrelaterade åtgärder för att garantera tillgängligheten och mer generellt den högsta nivån i ordets vidaste bemärkelse när det gäller tillhandahållandet av farmaceutiska tjänster till alla medborgare.

Denna ståndpunkt innebär inte heller att andra artiklar i fördraget på något sätt ändras eller att det föreligger någon konflikt med de andra institutionernas privilegier. När det gäller artikel 152 i EG-fördraget som nämndes av ledamoten kan det vara värt att nämna att EG-domstolen har haft tillfälle att i en nyligen avfattad dom från den 16 maj 2006(1) påminna om att även om gemenskapen enligt artikel 152.5 när den handlar på folkhälsoområdet fullt ut ska respektera medlemsstaternas ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård, utesluter inte denna bestämmelse att medlemsstaterna enligt andra bestämmelser i fördraget är skyldiga att anpassa sina nationella system för social trygghet.

 
 

(1)Mål C-372/04, punkterna 146 och 147.

 

Fråga nr. 65 från Olle Schmidt (H-0623/07)
 Angående: Den rysk-tyska gasledningen i Östersjön
 

Kommissionen uppgav i våras (H-0231/07)(1) att det inte spelade någon roll om den rysk-tyska gasledningen drogs över land eller under vatten för att klassas som ett TEN-E projekt. Själva dragningen ansågs däremot vara ett beslut som ska fattas av investerarna ”på grundval av deras egna kommersiella intressen och bedömningar”.

Uttalanden från den ryska regeringen gällande Östersjön visar att energiförsäljningen till övriga Europa också har syften utöver de rent kommersiella. EU bör därför lyssna till den oro som finns i regeringar och bland allmänheten, bl.a. i Polen, Finland, de baltiska länderna och Sverige. Särskilt de sydsvenska myndigheterna har uttryckt oro inför konsekvenser för säkerhetspolitiken i Östersjön i kombination med ett ännu starkare EU-beroende av rysk energi. Ett transeuropeiskt projekt som detta måste, inte minst i ljuset av Rysslands politiska utveckling, vara till lika delar säkerhets- som energi- och miljöpolitiskt betingat.

Håller kommissionen det verkligen för troligt att Nord Stream kommer att balansera dessa intressen?

 
  
 

(EN) I ett projekt av den storleksordning som Nord Stream utgör är det absolut nödvändigt att såväl säkerhetsfrågor som energiproblem och givetvis miljökrav beaktas..

Detta prioriterade projekt som har förklarats vara av europeiskt intresse väcker frågan om säkerhet, precis som för alla gasledningar av en sådan längd. Ett visst mått av risk är förenat med både byggandet och driften av industriella projekt av denna storleksordning, och det åvilar de berörda operatörerna att iaktta alla gällande bestämmelser (nationella, europeiska och internationella) och att vidta alla åtgärder för att så långt möjligt minska risken. Generellt sett är dock gasledningen ett av de säkraste sätten att transportera naturgas. Att Nord Stream ska bli en undervattensrörledning (dvs. i den version av projektet som ingår i riktlinjerna för de transeuropeiska energinäten som antagits av rådet och parlamentet) är utan betydelse här: det dussintal offshore-rörledningar som för närvarande är i drift i Europa, och som har varit det under flera decennier, har bevisat deras tillförlitlighet när det gäller säkerheten under alla dessa år.

Energihänsyn är också av stor vikt, särskilt i en tid då efterfrågan på gas stiger kraftigt och våra egna resurser krymper. Det förutses att omkring 2015 kommer EU att importera minst ytterligare 100 miljarder m3 naturgas varje år. Det är därför som kommissionens politik i över ett decennium varit att främja de transeuropeiska energinäten (TEN-E) och det är därför som den just har antagit en plan över prioriterade sammankopplingar, inbegripet Nord Stream, som har identifierats som strategiskt viktiga för att uppfylla unionens gasbehov.

Miljöhänsyn måste också beaktas fullt ut i enlighet med gällande lagkrav. I enlighet med UNECE(2)s Esbokonvention (undertecknad av de nio baltstaterna och Ryssland) genomför Nord Stream-bolaget en miljökonsekvensbeskrivning och slutrapporten väntas komma före utgången av 2007. Denna uppgift har inneburit ett 20-tal offentliga möten och runt 100 möten med de behöriga myndigheterna i alla berörda länder. Som företrädare för Europeiska gemenskapen – en kontraktspart till Esbokonventionen – var kommissionen en av de parter som inbjöds till tre möten, och kommissionen har redan meddelat Nord Stream att kommissionen kommer att bevaka iakttagandet av europeiska och internationella miljöskyldigheter.

 
 

(1) Skriftligt svar av den 24.4.2007.
(2) FN:s ekonomiska kommission för Europa

 

Fråga nr. 66 från David Martin (H-0624/07)
 Angående: Diskriminering av lektorer vid italienska universitet
 

Under de senaste 25 åren har lektorer i främmande språk diskriminerats vid italienska universitet. EG-domstolens dom av den 18 juli 2006 rättade inte på lämpligt sätt till denna situation. Kan kommissionen, eftersom problemet uppenbarligen inte har kunnat lösas på vanliga vägar, ange vilka åtgärder man nu tänker vidta för att se till att Italien sätter stopp för denna diskriminering? Hur kommer kommissionen att garantera att lektorer i främmande språk får lämplig ersättning?

 
  
 

(EN) Kommissionen uppmanar ledamoten att läsa dess svar på fråga E-2691/07 om erkännande av rättigheter som har förvärvats av före detta lektorer i främmande språk på flera italienska universitet.

Kommissionen påminner om att EG-domstolen i sin dom av den 18 juli 2006(1) slog fast att den lagstiftning som har antagits av italienska myndigheter inte är oförenlig med gemenskapsrätten när det gäller rekonstruktionen av lektorernas karriärer. Dessutom har kommissionen efter denna dom fått försäkringar från de italienska myndigheterna om att denna lagstiftning har tillämpats effektivt.

I detta sammanhang bör alla problem som har med genomförandet av den italienska lagstiftningen i fråga att göra hanteras på lokal nivå av relevanta myndigheter, även domstolar. Endast nationella domstolar kan besluta om individuella skador.

 
 

(1)Mål C-119/04, Reg.2006, p.I-6885

 

Fråga nr. 67 från Eoin Ryan (H-0626/07)
 Angående: EU:s deltagande i FN:s fredsbevarande styrka i Sudan
 

Kan Europeiska kommissionen preliminärt uppskatta hur många i den fredsbevarande FN-styrkan på 20 000 man som ska sändas till Sudan som kommer att komma från EU-medlemsstater?

 
  
 

(EN) Det ligger inom medlemsstaternas kompetensområde att besluta om vilka som ska ingå i den fredsbevarande styrkan; kommissionen har i detta skede ingen närmare information om de enskilda medlemsstaternas åtaganden.

Kommissionen är medveten om att Sudans president Omar al-Bashir vid ett flertal tillfällen har insisterat på att UNAMID(1) bör ha en huvudsakligen afrikansk prägel. FN har för sin del påpekat att det inte anser att behovet av fullt utrustade specialstyrkor – särskilt transport- och ingenjörstrupper som kan försvara sig själva – kan tillgodoses utan att man vänder sig till länder utanför den afrikanska kontinenten.

 
 

(1)Förenta nationernas/Afrikanska unionens hybridoperation i Darfur

 

Fråga nr. 68 från Liam Aylward (H-0632/07)
 Angående: Krav på spårbarhet och märkning för länder som exporterar livsmedel till EU
 

Vilka åtgärder vidtar Europeiska kommissionen för att se till att samma regleringsnivå som gäller i Europa för EU:s livsmedelsprodukter avseende krav på spårbarhet och märkning införs i andra länder som exporterar livsmedelsprodukter till Europeiska unionens territorier?

 
  
 

(EN) Enligt gemenskapsrätten innebär spårbarhet möjligheten att spåra samtliga foder, livsmedel, livsmedelsproducerande djur eller ämnen som används för konsumtion genom alla stadier av produktion, bearbetning och distribution.

Själva spårbarheten gör inte livsmedlen säkrare. Det är ett redskap för riskhantering som kan användas som hjälp för att avhjälpa ett livsmedelssäkerhetsproblem.

Spårbarheten är obligatorisk för aktörer inom livsmedelsbranschen i alla stadier av livsmedelskedjan, från importörer till aktörer på detaljhandelsnivå.

Exportörer i de länder vi handlar med omfattas inte av lagen eftersom EU-rätten inte kan ha någon extraterritoriell verkan. Det bör dock påpekas att det är allmän praxis bland en del av EU:s aktörer inom livsmedelsbranschen att begära att deras handelspartner uppfyller en del krav på spårbarhet.

Kraven på märkning av livsmedel gäller alla livsmedel som marknadsförs i EU, även dem som har importerats.

 

Fråga nr. 69 från Philip Claeys (H-0633/07)
 Angående: Förbud mot ett politiskt parti i Tyskland
 

I slutet av augusti 2007 sade sig EU-kommissionären med ansvar för medborgerliga fri- och rättigheter vara för ett förbud av det tyska nationaldemokratiska partiet (NPD). Han menade att även andra EU-medlemsstater brottades med allvarliga problem förknippade med högerextremism och nämnde uttryckligen Frankrike, Belgien, Danmark och Italien. Enligt honom måste kampen mot rasism och främlingsfientlighet trappas upp i dessa länder. Det krävs både förebyggande och repressiva åtgärder.

Vad menar kommissionen med ”allvarliga problem förknippade med högerextremism”? Vilka politiska partier handlar det om? Anser kommissionen att dessa partier också bör förbjudas? Om så är fallet, på vilka grunder?

 
  
 

(EN) Kommissionen anser att det är viktigt att bevara minnet av nazisternas brott som en hyllning till offren och som ett sätt att utbilda kommande generationer. Varje ståndpunkt som syftar till att ge en positiv eller banaliserande bild av denna ideologi, även partier som deltar i politiken och som gör anspråk på ideologin och försvarar den, går stick i stäv med Europeiska unionens värderingar.

När det gäller extremism vill kommissionen upprepa att rasism och främlingsfientlighet inte är förenligt med de principer som utgör grunden för Europeiska unionen och som är gemensamma för medlemsstaterna.

Att upprätta en förteckning över politiska partier på grundval av deras ideologi eller att förbjuda dem i medlemsstaterna faller inte inom ramen för de befogenheter som kommissionen har fått genom EG-fördraget.

Ett viktigt steg när det gäller kampen mot rasism och främlingsfientlighet är att rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 19 april 2007 nådde en politisk överenskommelse om ett rambeslut om bekämpande av vissa former och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen. Syftet med detta rambeslut är att tillnärma de straffrättsliga bestämmelserna om brott med rasistiska och främlingsfientliga förtecken.

I framtiden kan enligt denna nya lagstiftning under vissa omständigheter konkreta åtgärder, även sådana som gäller politiska partier, komma i fråga.

 

Fråga nr. 70 från Maria Badia i Cutchet (H-0634/07)
 Angående: Förnyad undervisning i naturvetenskap i skolorna
 

Under senare år har flera undersökningar visat att antalet studenter i naturvetenskap och matematik sjunkit oroväckande, och detta förklaras i huvudsak med undervisningsmetoderna i naturvetenskap i skolorna. Kommissionen har uppdragit åt Michel Rocard att ta fram en rapport om förnyad undervisning för Europas framtid. I rapporten rekommenderas att man ska använda effektivare undervisningsmetoder i skolorna som bygger på ifrågasättande, att man aktivt ska verka för fortbildning för lärare samt etablera nätverk mellan dessa. I rapporten fastslås även att man i högre grad bör fokusera på flickors deltagande i naturvetenskapliga ämnen i skolorna så att de får större tillit till naturvetenskapen.

Vilka åtgärder ämnar kommissionen vidta för att främja en förnyad undervisning i naturvetenskapliga ämnen i skolorna i EU, med tanke på att en bättre naturvetenskaplig kultur är en förutsättning för ett verkligt kunskapssamhälle och en verklig kunskapsekonomi i EU och att den naturvetenskapliga undervisningen verkar vara en nyckelfaktor för vidareutveckling på detta område?

 
  
 

(EN) Kommissionen delar ledamotens oro för ungdomarnas och särskilt flickornas relativt sett sjunkande intresse för naturvetenskap och matematik. Detta sker samtidigt som Europa står inför ett växande behov av kvalificerad arbetskraft inom vetenskap och teknik. Situationen är ännu mer kritisk med tanke på hur viktigt matematik, naturvetenskap och teknik är för Europas konkurrenskraft och för kunskapssamhället. Dessutom spelar en hög nivå på den naturvetenskapliga kulturen en viktig roll inte bara när det gäller att få medborgarna att effektivt delta i samhällsdebatten, utan också för tillgången till bättre arbetstillfällen.

På grund av allt detta tillhör bekämpandet av det sjunkande intresset för och den minskande antagningen till naturvetenskapliga och tekniska studier samt åtgärdandet av problemet med den sneda könsfördelningen på detta område de viktigaste målsättningarna i arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”(1), vars syfte är att bistå medlemsstaterna när det gäller att uppfylla deras förpliktelser gentemot utbildningssystemen. Det är också ett av fem europeiska riktmärken inom allmän och yrkesinriktad utbildning som antogs av rådet 2003(2). Matematik, naturvetenskap och teknik ingår också i de åtta nyckelkompetenserna för livslångt lärande som fastställdes i en rekommendation från parlamentet och rådet 2006(3). I kommissionens nya meddelande ”Bättre utbildning för lärare” (som antogs den 3 augusti 2007)(4) understryks vikten av att lärare erhåller alla de ämneskunskaper, inställningar och pedagogiska färdigheter som behövs för att på ett bättre sätt kunna förbereda unga människor till att hitta sin plats i samhället och i arbetslivet genom att hjälpa dem att erhålla de nyckelkompetenser som har identifierats i rekommendationen.

Med hjälp av den öppna samordningsmetoden har kommissionen haft ett nära samarbete med medlemsstaterna på detta område sedan 2001. Två lägesrapporter har publicerats, och i dessa rekommenderas att: ”mer effektiva och attraktiva undervisningsmetoder införs, särskilt genom att på ett mer systematiskt sätt koppla ihop studier i naturvetenskap och teknik med praktiska sammanhang och erfarenheter”, och att ”lärare ges möjlighet att fortbilda sig både när det gäller ämneskunskaper och didaktik”(5). Man har också utfört en kartläggning av relevanta initiativ över hela Europa för att uppmuntra utbyte av erfarenheter och goda rutiner(6).

Eurydice, Nätverket för information om utbildning i Europeiska gemenskapen, har genomfört en enkätundersökning om ”Skolundervisning i naturvetenskapliga ämnen i Europa”(7) i 30 länder. I undersökningen betonas lärarnas roll när det gäller att sammanbinda teori med praktik och vikten av praktiskt arbete vid studier i naturvetenskap. Här understryks också vikten av lyhördhet i jämställdhetsfrågor i lärarutbildningen.

Sakkunnigrapporten ”Science Education NOW: A renewed pedagogy for the future of Europe” (gruppen leddes av Michel Rochard), som ledamoten hänvisar till, är ett gemensamt initiativ av kommissionsledamoten med ansvar för vetenskap och forskning och kommissionsledamoten med ansvar för utbildning, kultur och ungdom. I rapporten tar man upp befintliga europeiska initiativ för effektivare undervisning i naturvetenskapliga ämnen och rekommenderar införandet av en ny strategi för naturvetenskaplig utbildning, i huvudsak genom problembaserade undervisningsmetoder.

Kommissionen har inlett en diskussion under det nuvarande ordförandeskapet för att tillsammans med medlemsstaterna identifiera möjligheterna för att genomföra rekommendationerna i denna rapport.

Kommissionen kommer att stödja medlemsstaternas initiativ och deras ansträngningar för att modernisera deras utbildningssystem när det gäller naturvetenskaplig undervisning och inlärning. De instrument som ingår i det nya programmet för livslångt lärande (LLP) ger ett stort antal möjligheter för att uppnå detta.

Via sitt sjunde ramprogram för forskning stöder också kommissionen åtgärder som syftar till att förbättra den formella och informella undervisningen i naturvetenskapliga ämnen. I den del av det sjunde ramprogrammet som handlar om vetenskapen i samhället uppmuntras till ”skapande av en omgivning som stimulerar nyfikenhet inför vetenskapen hos unga människor, genom att man lägger större vikt vid den vetenskapliga undervisningen på alla nivåer (inklusive skolor), samt främjande av intresset för och deltagandet i vetenskaplig verksamhet hos människor med alla sorters bakgrund”.

 
 

(1)Detaljerat arbetsprogram för uppföljningen av målen för utbildningssystemen i Europa (februari 2002)
http://europa.eu/eur-lex/pri/sv/oj/dat/2002/c_142/c_14220020614sv00010022.pdf
(2)http://ec.europa.eu/education/policies/2010/doc/after-council-meeting_sv.pdf (EUT C 134, 7.6.2003)
(3)EUT L 394, 30.12.2006, s.10.
(4)http://ec.europa.eu/education/com392_en.pdf
(5)http://ec.europa.eu/education/policies/2010/doc/math2004.pdf
(6)ibidem
(7)http://www.eurydice.org/portal/page/portal/Eurydice/showPresentation?pubid=081EN

 

Fråga nr. 71 från Nikolaos Vakalis (H-0635/07)
 Angående: Tillämpning av artikel 100.2 i EG-fördraget när det gäller Grekland
 

Avser kommissionen att föreslå rådet ekonomiskt stöd från gemenskapen till Grekland efter de förödande och katastrofala skogsbränderna i augusti, i enlighet med artikel 100.2 i fördraget? Vilka belopp kan beviljas, och vilken form kan stödet få? Hur kan de ”villkor” se ut som nämns i fördraget och som rådet kommer att fastställa i samband med att stöd beviljas?

 
  
 

(EN) En fullständig och detaljerad beräkning av de skador som orsakades av skogsbränderna i södra Grekland och på ön Evia i augusti 2007 har ännu inte slutförts av de grekiska myndigheterna. Bränderna har haft en direkt skadlig effekt på värdefulla tillgångar (byggnader, åkrar, djur) som kommer att dämpa tillväxten. Samtidigt bör de återuppbyggnadsinsatser och de bidrag från allmänna och privata källor som ska kanaliseras till de drabbade regionerna ha en positiv effekt på investeringsverkasmheten under de kommande åren. Av denna anledning kommer det troligen inte att innebära någon stor inverkan på Greklands ekonomiska tillväxt .

När det gäller en eventuell tillämpning av artikel 100.2 kommer kommissionen att göra en granskning av situationen så fort den får tillgång till en fullständig och detaljerad skadeberäkning.

Dessutom kan andra europeiska solidaritetsinstrument komma i fråga. Kommissionens ordförande och kommissionsledamoten med ansvar för regionalpolitik betonade vid ett besök till de drabbade områdena att kommissionen kommer att använda sig av solidaritetsfonden och alla medel som står till buds för att hjälpa Grekland så fort en beräkning av skadorna på ekonomin och miljön har gjorts. Dessutom har Europeiska investeringsbanken erbjudit sig att på kort tid ordna ett ramlån på 100 miljoner euro till Grekland, som ett förskott på ett större lån som kommer att beslutas om mot bakgrund av Greklands slutgiltiga behov.

 

Fråga nr. 72 från Bill Newton Dunn (H-0646/07)
 Angående: Miljökonsekvensbedömningar
 

Kan kommissionen vänligen bekräfta att artikel 5.3 i direktivet om miljökonsekvensbedömningar innehåller krav på att förslag till hur man ska minska miljöpåverkan av exploateringsprojekt som befinner sig inom eller kan påverka Natura-områden ska göras tillgängliga för samråd med allmänheten i form av bilagor till miljödeklarationen innan det alls kan fattas något beslut om dessa projekt och att sådana tillvägagångssätt som förekommer på sina håll i Förenade kungariket, såsom att primärt medgivande ges innan allmänheten underrättas, för att sedan följas av ett medgivande i andra hand, är juridiskt ogiltiga?

 
  
 

(EN) Enligt artikel 5.3 andra strecksatsen i EU:s direktiv om bedömning av inverkan på miljön i dess ändrade lydelse(1),(2),(3), ska de uppgifter som exploatören ska tillhandahålla enligt punkt 1 åtminstone omfatta, ”en beskrivning av planerade åtgärder för att undvika, minska och om möjligt avhjälpa betydande skadliga verkningar”. I artikel 3 första strecksatsen står det att en bedömning av miljöpåverkan ska identifiera, beskriva och bedöma de direkta och indirekta effekterna på ”fauna och flora”, vilket naturligtvis även omfattar de Natura 2000-områden som kan påverkas negativt av de berörda exploateringsprojekten.

Enligt artikel 6.1 i samma direktiv ska ”de myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av ett projekt, ges möjlighet att yttra sig” över de uppgifter som lämnas i enlighet med artikel 5; denna information ska också göras tillgänglig för den berörda allmänheten som ska ”ha rätt att yttra sig när alla alternativ står öppna till den eller de behöriga myndigheterna innan beslut fattas om ansökan om tillstånd” (artikel 6.4).

Det är således tydligt att allmänheten och de berörda miljömyndigheterna på ett tidigt stadium måste få reella möjligheter att delta i beslutsprocesserna på miljöområdet innan beslut fattas om tillstånd.

Detta bekräftades av EG-domstolens dom av den 7 januari 2004 i mål C-201/02 på begäran av Delena Wells(4), i punkt 52 där domstolen skriver: ”Den inverkan som projektet kan få på miljön skall följaktligen identifieras och bedömas under handläggningen av det huvudsakliga beslutet, när det i nationell rätt föreskrivs att tillståndsprocessen skall äga rum i flera etapper, varav en leder till det huvudsakliga beslutet och den andra till ett beslut om verkställande som inte kan överskrida de parametrar som fastställts i det huvudsakliga beslutet. Endast om denna inverkan kan identifieras först under handläggningen inför beslut om verkställande skall bedömningen göras under denna handläggning.”.

 
 

(1)Rådets direktiv 85/337/EEG, EGT L 175 5.7.85
(2)Ändrad genom rådets direktiv 97/11/EG, EGT L 73, 14.3.97
(3)Ändrad genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG, EUT L 156, 25.6.03
(4)EUT C 47, 21.2.2004.

 

Fråga nr. 73 från Anna Hedh (H-0648/07)
 Angående: Alkohol
 

Enligt kommissionen finns klara kopplingar mellan alkoholkonsumtion och folkhälsa. Enligt kommissionär Kyprianous tal i plenum den 5 september bidrar alkoholen till att 100 000 människor dör i alkoholrelaterade skador och sjukdomar varje år i Europa. Alkoholen kostar 125 miljarder euro per år och samhällskostnaderna i EU för alkoholen är därmed i stort sett av samma storleksordning som kostnaden för tobak. Den referensnivå som används i Sverige för att avgöra om en transport av alkohol över landgränsen är av privat eller kommersiell karaktär är i dag 230 liter alkoholhaltiga drycker per införseltillfälle. Svensk alkoholpolitik består av ett antal delar varav en har varit höga punktskatter och därmed inköpspris. Detta verktygs betydelse har nu kraftigt minskat då rådande EU-regler tillåter import av stora mängder alkohol från andra medlemsstater som inte tillämpar samma politik. Anser kommissionen, med tanke på den tydliga koppling som finns mellan alkoholkonsumtion och folkhälsa, att Sverige av folkhälsoskäl kan justera den svenska referensnivån nedåt utan att bryta mot EU:s regelverk? Kan Sverige med stöd av artikel 30 eller annan del av fördraget sätta andra införselgränser för alkohol som en del i sin restriktiva alkoholpolitik?

 
  
 

(EN) Kommissionen delar ledamotens oro över alkoholmissbruket, och därför antog kommissionen den 24 oktober 2006 ett meddelande om minskning av alkoholrelaterade skador. Den stora majoriteten av medlemsstaterna anser dock inte att det är lämpligt att minska alkoholkonsumtionen med hjälp av punktskatter, bland annat eftersom en måttfull och ansvarsfull konsumtion hos vuxna människor inte anses vara skadlig för hälsan eller i allmänhet ger upphov till social oro. Sverige har en annan inställning i denna fråga. På detta område är det delvis upp till varje medlemsstat att bestämma över sin politik.

I enlighet med principen för den inre marknaden fastslås det i artikel 8 i direktiv 92/12/EEG att enskilda individer som vill köpa alkohol i en annan medlemsstat får göra det förutsatt att varorna transporteras av dem själva och har förvärvats för deras eget bruk. De referensnivåer, som uppgår till totalt 230 liter av olika sorters alkoholhaltiga drycker (varav endast 10 liter spritdrycker), som ledamoten hänvisar till finns angivna i artikel 9 i detta direktiv. Syftet med de referensnivåer som fastställs i enlighet med denna bestämmelse är enbart att ge ledning när det gäller att fastslå huruvida varorna verkligen har förvärvats för eget bruk och därmed inte ska beläggas med skatt i destinationsmedlemsstaten, eller huruvida de har förvärvats för kommersiella ändamål och därmed ska beläggas med skatt. Därför ska siffrorna i artikel 9 inte betraktas som tillåtna ransoner. Medlemsstaterna får dock inte fastställa referensnivåer som är lägre än dem som anges i artikel 9.

Vad gäller artikel 30 i fördraget noterar kommissionen att artikel 8 i direktiv 92/12/EEG, tillsammans med artikel 9 i samma direktiv, på ett uttömmande sätt tar upp den aktuella frågan, nämligen import av produkter från en viss medlemsstat till en annan medlemsstat utan att skatt betalas i den senare. I dessa bestämmelser har hänsyn tagits till medlemsstaternas intresse att lägga egna skatter på produkter som förs in på deras eget territorium från andra medlemsstater. Detta intresse kan bero på att man vill ha ökade skatteinkomster eller på andra politiska orsaker kopplade till alkoholskatt, till exempel hälsoskydd. I detta sammanhang bör det först påpekas att det i det harmoniseringssystem som dessa bestämmelser tillhör inte finns några maxnivåer, vilket innebär att medlemsstaterna har helt fria händer att fastställa sina nationella nivåer så länge inte miniminivån underskrids, även av hälsoskyddsskäl. För det andra bör det påpekas att i just detta sammanhang några medlemsstater, bland annat Sverige, har fått tillstånd att tillämpa övergångsregler. Dessa regler utgör ett undantag från artiklarna 8 och 9, med hänsyn tagen till dessa staters särskilda ståndpunkter(1), i synnerhet när det gäller folkhälsopolitik.(2) Dessa regler slutade gälla den 31 december 2003 (i Sveriges fall, jfr. artikel 26.3. i direktiv 92/12/EEG).

Sammanfattningsvis kan sägas att det sätt på vilket medlemsstaterna kan tillämpa sina egna skatteregler på privat import från andra medlemsstater har harmoniserats på gemenskapsnivå, också med tanke på den förra medlemsstatens eventuella hälsopolitik. Därför kan inte medlemsstaterna åberopa artikel 30 i EG-direktivet i denna fråga för att ensidigt fastställa och tillämpa strängare regler.

 
 

(1)I Sveriges fall fastställdes i anslutningsfördraget en övergångsperiod som skulle gälla fram till den 31 december 1996. Denna period förlängdes genom direktiv 96/99/EG (EGT L 8, 11.1.1997) och genom direktiv 2000/44/EG (EGT L 161, 1.7.2000). Båda dessa direktiv ändrade artikel 26 i direktiv 92/12/EEG.
(2)Det femte skälet i direktiv 96/99/EG och det andra skälet i direktiv 2000/44/EG hänvisar till det faktum att Sverige ”traditionellt tillämpat höga punktskatter på produkterna i fråga både som en viktig inkomstkälla och av hälsomässiga och sociala skäl”.

 

Fråga nr. 74 från Paulo Casaca (H-0649/07)
 Angående: Kolerautbrott i irakiska Kurdistan
 

Till följd av det allvarliga utbrottet av kolera i irakiska Kurdistan har de regionala myndigheterna redan vädjat om internationell hjälp. Ämnar kommissionen reagera på denna vädjan?

 
  
 

(EN) Kommissionen är oroad över utbrottet av kolera i irakiska Kurdistan och följer situationen noggrant. Som rapporterats av Världshälsoorganisationen har en högnivåkommitté under ledning av hälsoministern bildats och nödvändiga åtgärder har vidtagits. Dödligheten har rapporterats till mindre än 1 procent, vilket pekar på att behandlingen av patienterna är under kontroll.

Världshälsoorganisationen samordnar reaktionen på utbrottet av sjukdomen. Som en del av denna reaktion har Internationella rödakorskommittén, med ekonomiskt stöd från generaldirektoratet för humanitärt bistånd (ECHO), gett ett nödvändigt kapitaltillskott till det lokala hälsoministeriet.

Dessutom har kommissionen sedan 2004 systematiskt stött hälsosektorn i Irak genom den internationella återuppbyggnadsfonden för Irak, FN:s utvecklingsgrupp – förvaltningsfonden för Irak (UNDG - ITF), del D om hälsovård och kostvanor. En nytt bidrag som uppgår till 12 miljoner euro tilldelades denna del i juni 2007 för att hjälpa de nationella hälsomyndigheterna att ta itu med dessa och andra hot mot folkhälsan.

 

Fråga nr. 75 från Bogusław Sonik (H-0650/07)
 Angående: Situationen för den kristna minoriteten i Mellanöstern och Maghreb
 

Kommissionen uppmärksammas härmed på de kristnas situation i Mellanöstern och Maghreb, vilken får de kristna att känna sig alltmer osäkra. Ett av de bakomliggande skälen är den tilltagande islamiska radikalismen. Detta leder till att många kristna väljer att emigrera. Värst är situationen för de kristna som i sekler har levt i Irak, vilka ofta faller offer för den terror som sprider sig i Irak. Situationen är likadan i Libanon, där många kristna, som inte hade något gemensamt med Hizbullah, drabbades under kriget. I Egypten har de kristna hamnat mitt i konflikten mellan regeringen och radikala muslimska grupper. I augusti arresterades två kristna aktivister från Middle East Christian Association, anklagade för hätska uttalanden om islam. I Algeriet har regeringen begränsat religionsfriheten för icke-muslimer, vilket direkt drabbat de kristna i landet.

Vilka åtgärder har kommissionen vidtagit för att öka säkerheten för de kristna i regionen?

Avser kommissionen att vända sig till regeringscheferna i de länder, där kristna förföljs? Förbereder kommissionen inom ramen för EU-Medelhavspartnerskapet åtgärder för att förbättra situationen för de kristna minoriteterna i regionen?

 
  
 

(EN) Kommissionen vill tacka ledamoten för hans fråga om situationen för den kristna minoriteten i Mellanöstern och Maghreb.

Kommissionen är i högsta grad medveten om de restriktioner som inte bara kristna utan också andra religiösa minoriteter drabbas av i många länder i regionen. Tillsammans med medlemsstaterna bevakar vi mycket noggrant situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratin i regionen, även när det gäller respekten för religionsfrihet och skyddet av religiösa minoriteter.

EU deltar aktivt i diskussioner om tanke-, samvets- och religionsfrihet med ett stort antal länder i regionen och tar upp dessa och andra människorättsfrågor i politisk dialog med de berörda länderna. Det yttrar också sin oro när det gäller religionsfrihet och liknande intolerans och diskriminering via demarscher och offentliga uttalanden för att påminna partnerländer om deras skyldigheter enligt internationell rätt som förbjuder alla former av diskriminering.

EU strävar också aktivt efter att föra fram frågan om skyddet av de mänskliga rättigheterna i den europeiska grannskapspolitiken. Den gemensamma handlingsplanen med Egypten innehåller mål för att främja skyddet av de mänskliga rättigheterna i alla dess aspekter, att förbättra dialogen mellan kulturer och religioner, att samarbeta i kampen mot intolerans diskriminering, rasism och främlingsfientlighet och att främja respekten för religioner och kulturer. På samma sätt fäster man i den grannskapspolitiska handlingsplanen med Libanon stor vikt vid skyddet av minoriteters rättigheter och kampen mot diskriminering, rasism, främlingsfientlighet och rasistisk diskurs. Tyvärr finns det ännu ingen grannskapspolitisk handlingsplan med Algeriet.

När det gäller kommissionens biståndsprogram har kommissionen gett betydande bidrag till människorätts- och demokratiprojekt som rör diskriminerings- och minoritetsfrågor inom ramen för EIDHR (Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter), och den kommer att fortsätta att göra så även i framtiden. Dessutom har Medaprogrammet(1) givit stöd för upprättandet av nationella människorättsstrategier och nationella institutioner för de mänskliga rättigheterna.

 
 

(1)Instrument för ekonomiskt och finansiellt samarbete inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet

 

Fråga nr. 76 från Marian Harkin (H-0652/07)
 Angående: Livsmedelstillsatser
 

Nya resultat från en studie som Förenade kungarikets livsmedelsmyndighet gett i uppdrag och som offentliggjorts i den vetenskapliga tidskriften the Lancet Medical Journal visar att ett antal livsmedelstillsatser, däribland E110, E102, E122, E124, E211, E104 och E129, kan ha ett eventuellt samband med överaktivt beteende och påverka barns beteende negativt.

Kan kommissionen mot bakgrund av dessa resultat ange vilka åtgärder den vidtagit eller kommer att vidta för att ta itu med dessa oroande resultat, i syfte att se över säkerheten hos samtliga tillåtna livsmedelstillsatser i EU?

 
  
 

(EN) Kommissionen är medveten om den studie som nyligen offentliggjordes i den vetenskapliga tidskriften The Lancet, som visar att av vissa livsmedelstillsatser kan påverka överaktivt beteende hos barn.

Kommissionen har bett Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) i egenskap av europeiskt organ för riskbedömning, att granska resultatet av denna studie och annan relaterad information som har offentliggjorts och göra ett yttrande så snart som möjligt.

Beroende på EFSA:s yttrande kommer kommissionen att överväga huruvida några ytterligare åtgärder krävs.

Innan livsmedelstillsatser godkänns för användning inom Europeiska unionen måste man först kontrollera att de är säkra. Alla livsmedelstillsatser som har godkänts i Europeiska unionen har därför redan kontrollerats antingen av EFSA eller av den vetenskapliga kommittén för livsmedel (SCF). Dessutom håller kommissionen alla tillsatser under ständig övervakning och ger i uppdrag åt EFSA att granska alla nya vetenskapliga upptäckter som eventuellt kan påverka resultatet av en tidigare kontroll.

Och när det gäller förslaget om livsmedelstillsatser, som utgör en del av kommissionens paket med fyra förslag om medel för att förbättra livsmedel, har kommissionen bett EFSA att ompröva alla tillåtna livsmedelstillsatser. Denna omprövning pågår nu, och för närvarande håller EFSA på att ompröva tillåtna färgämnen.

 

Fråga nr. 78 från Colm Burke (H-0658/07)
 Angående: EU-forskning kring självmordsförebyggande
 

Den 10 september inföll Internationella suicidpreventionsdagen. Detta är en påminnelse till oss om att det råder ett akut behov av åtgärder mot förtidiga dödsfall genom självmord.

Varje år begår 58 000 personer självmord i Europa. I mitt hemland Irland har självmordsfrekvensen fördubblats sedan början av åttiotalet och nu uppgår antalet självmord per år i snitt till 495.

Självmord är en av de huvudsakliga dödsorsakerna bland ungdomar. Omkring 14 procent av alla självmord sker bland personer i ålderskategorin 15–24 år, och unga män är då en särskilt utsatt grupp.

Hur stöder kommissionen forskning kring självmordsorsaker och utvärdering av självmordsförebyggande strategier inom EU?

 
  
 

(EN) Efter den senaste utvidgningen har antalet självmord i EU stigit till cirka 60 000 per år. Det är uppskattningsvis 10 gånger fler människor som försöker begå självmord. Självmordsfrekvensen i vissa medlemsstater är bland de högsta i världen. Samtidigt finns det bevis som pekar på att förebyggande åtgärder kan minska självmordsfrekvensen. Att hantera självmordsbeteendet bör därför vara en prioritet på folkhälsoområdet.

Kommissionen är aktiv. Den medfinansierar den europeiska alliansen mot depression (EAAD) via sitt folkhälsoprogram. Depression är en viktig orsak till självmord, och många regionala nätverk mot depression har redan bildats över hela Europa.

Inom ramen för det sjunde ramprogrammet om forskning har dessutom nyligen relevanta förslagsinfordringar om ”utvärdering av strategier för förebyggande av självmord i de europeiska länderna” samt ”från humörproblem till försöksmodeller” avslutats. De förslag som har mottagits kommer nu att genomgå det sedvanliga utvärderingsförfarandet.

 

Fråga nr. 79 från Alain Hutchinson (H-0660/07)
 Angående: Strukturfondsstöd till renovering av subventionerade bostäder
 

I och med den nya förordningen (EG) nr 1080/2006(1) om Europeiska regionala utvecklingsfonden begränsas möjligheterna till att medel ur fonden ska kunna användas till bostäder till de länder som anslöt sig till EU efter 1 maj 2004. Att anslutningsdatum ska vara ett kriterium och inte den samhällsekonomiska situationen i ett land eller en region är förvånande, men också diskutabelt eftersom det råder stora bostadsproblem i många städer och regioner i Europa som inte nödvändigtvis ligger i en ny medlemsstat. För att uppnå EU-målet om sammanhållning är det emellertid mycket viktigt att kunna göra insatser överallt där detta är nödvändigt. Det är med detta i åtanke som Europaparlamentet den 10 maj 2007 antog en resolution http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&reference=P6-TA-2007-0183&language=SV" om bostäder och regionalpolitik (2006/2108(INI)) där parlamentet kräver att alla medlemsstater ska kunna få EU-medel för att renovera subventionerade bostäder i samband med nästa översyn av sammanhållningspolitiken. Kan kommissionen informera parlamentet om vilka åtgärder kommissionen ämnar föreslå för att efterkomma parlamentets krav?

 
  
 

(FR) Kommissionen bekräftar den information som den redan har gett parlamentet i samband med uppföljningen av resolution P6_TA(2007)0183 om bostäder och regionalpolitik(2), antagen den 10 maj 2007.

Kommissionen planerar inte någon ändring av bestämmelserna för sammanhållningspolitiken, som fortsätter att gälla till utgången av 2013. Tillfälle att utvidga stödets omfattning till bostäder i alla medlemsstater kommer i sinom tid ges i samband med diskussionen om en reformering av sammanhållningspolitiken efter 2013.

 
 

(1) EUT L 210, 31.7.2006, s. 1.
(2) 2006/2108(INI)

 

Fråga nr. 80 från Athanasios Pafilis (H-0663/07)
 Angående: Hot mot folkhälsan pga. utsläpp i floden Asopos i Grekland
 

Tiotusentals människor som bor i städer i regionerna Attika och Boiotien i Grekland använder vatten som är förgiftat av förorenat grundvatten och källor som förser dessa regioner med vatten sprider hexavalent krom, nitrater, klor och bly. Dessa ämnen har hittats i flodbädden i floden Asopos. Alla grekiska regeringar sedan 1996 bär ett stort ansvar för denna situation eftersom de inte har vidtagit några åtgärder för att skydda folkhälsan trots varningar från behöriga organ om tilltagande föroreningar i grundvattnet vilka orsakats av okontrollerad dumpning av industriavfall.

Mot denna bakgrund undrar jag följande: Kan kommissionen ange om den avser att undersöka situationen och vidta åtgärder för att skydda folkhälsan och se till att dessa regioner får rent vatten, att grundvattnet renas och området skyddas från industriavfall och undersökningar genomförs för att undersöka folkhälsoeffekterna på invånarna i dessa regioner och risken för att föroreningarna sprids vidare

 
  
 

(EN) Enligt ramdirektivet om vattenpolitiken(1) måste medlemsstaterna senast 2004 utföra en analys av de konsekvenser som mänsklig verksamhet har för vattnets status. Grekland har ännu inte utfört någon ordentlig miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med ramdirektivet om vattenpolitiken, och därför inledde kommissionen ett överträdelseförfarande angående efterlevnaden av artikel 5.1 och 15.2 i ramdirektivet om vattenpolitiken, vilket togs upp i domstolen den 21 mars 2007.

I den begränsade information som de grekiska myndigheterna har lämnat när det gäller rapportering enligt ramdirektivet om vattenpolitiken erkänns höga koncentrationer av organiska föroreningar och näringsämnen (fosfor och nitrater) i floden Asopos på grund av utsläpp från industrier och avloppsvatten samt jordbruksverksamhet.

Kommissionen kommer att undersöka detta fall ytterligare och begära ytterligare information från de grekiska myndigheterna om situationen i Asopos avrinningsområde, och i synnerhet när det gäller kvaliteten på dricksvattnet.

EU:s finansieringsinstrument som till exempel Sammanhållningsfonden(2), Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling(3) och Europeiska regionala utvecklingsfonden(4) berättigar till en rad åtgärder för att skydda och förbättra kvaliteten på våra vatten – från planering och bedömning till operativa åtgärder. Det faller dock under medlemsstaternas ansvar att välja sina prioriteringar och projekt inom ramen för dessa berättigade åtgärder.

 
 

(1)Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, EGT L 327, 22.12.2000, i dess ändrade lydelse.
(2)Rådets förordning (EG) nr 1084/2006 av den 11 juli 2006 om inrättande av Sammanhållningsfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1164/94, EUT L 210, 31.7.2006
(3)Rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), EUT L 277, 21.10.2005
(4)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1783/1999, EUT L 210, 31.7.2006

 

Fråga nr. 81från Bastiaan Belder (H-0665/07)
 Angående: Oegentligheter i samband med beslut om internationella ISO-standarder
 

Känner ni till oegentligheterna nyligen i samband med beslut om internationella ISO-standarder, bl.a. utpressning, röstköp och andra metoder för att otillbörligt påverka de nationella beslutsfattande kommittéerna?

Anser ni att ISO-förfarandena behöver justeras ordentligt för att bättre kunna hantera kontroversiella standarder, såsom OOXML?

I så fall, vilka slags justeringar vill ni föreslå, i samråd med medlemsstaterna, andra deltagande länder och de nationella kommittéerna?

Överväger ni sanktioner mot företag som utnyttjar sin maktposition för att involvera europeiska företag i sådan här praxis mot deras vilja, och/eller för att försätta andra leverantörer och open source-tillämpningar i ett sämre konkurrensläge?

Se bl.a. http://ec.europa.eu/idabc/en/document/7183/469

 
  
 

(EN) Frågan handlar om en pågående beslutsprocess vid Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) som är mycket kontroversiell på grund av de olika intressenternas starka åsikter.

Kommissionen är medveten om att oegentligheter när det gäller beslutsfattandet på både nationell och internationell nivå har rapporterats i medierna. Kommissionen är dock inte direkt inblandad vare sig i processen eller förvaltningen av ISO, och den har därför ingen möjlighet att kontrollera det påstådda olämpliga beteendet.

ISO är en oberoende organisation för internationella standarder. Det är i huvudsak medlemmarnas, de nationella standardiseringsorganens, ansvar att se till att ISO fungerar på ett bra sätt, och det är deras uppgift att kontrollera de rapporterade oegentligheterna och överväga en eventuell uppföljning.

På det hela taget är det viktigt för EU:s standardiseringspolitik att den internationella standardiseringen fungerar som den ska. Därför uppmanar kommissionen ISO och de andra erkända standardiseringsorganen att respektera Världshandelsorganisationens principer för internationell standardisering, nämligen insyn, öppenhet, delaktighet, opartiskhet samt konsensus, effektivitet, relevans och koherens.

Kommissionen förväntar sig att ISO och dess medlemmar fullt ut följer dessa principer i sina beslutsprocesser. Genom överenskommelsen om samarbete mellan de europeiska standardiseringsorganisationerna och kommissionen förväntas också de europeiska nationella standardiseringsorganen respektera samma principer.

Kommissionen är engagerad för att se till konkurrensen grundar sig på meriter. I detta sammanhang är det viktigt att standardiseringsprocesserna sker genom öppna och transparenta förfaranden, vilket framgår av punkterna 159–178 i kommissionens riktlinjer för tillämpningen av artikel 81 i EG-fördraget på övergripande samarbetsavtal(1).

 
 

(1)See http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/site/sv/oj/2001/c_003/c_00320010106sv00020030.pdf

 

Fråga nr. 82 från Diamanto Manolakou (H-0667/07)
 Angående: Läkare som arbetar för ett försäkringsorgan men ändå saknar försäkring
 

900 läkare som arbetar för Grekland offentliga hälsoförsäkringsorgan IKA och tiotusentals andra anställda i den offentliga sektorn hålls som gisslan i anställningsavtal som varken ger anställningstrygghet eller försäkringsskydd, trots att de arbetar på varaktiga och stabila tjänster. 5 500 läkare saknar, i motsats till sina kolleger, fortfarande försäkringsskydd hos sin arbetsgivare trots att de arbetar där sedan många år och deras anställningar har övergått till tillsvidareanställning.

Kommer kommissionen att vidta åtgärder för att få ett slut på denna i och för sig frivilliga långvariga gisslanliknande situation och se till att de läkare som arbetar för IKA får fullständiga arbetsrättsliga förmåner, socialförsäkringar och pensionsrättigheter och se till att samtliga anställda som arbetar på varaktiga och stabila tjänster får tillsvidareanställningar?

 
  
 

(EN) Frågan som ledamoten har ställt berör två olika problem.

Det första handlar om vilka åtgärder som kommissionen har för avsikt att vidta för att se till att de visstidsanställningar som innehas av anställda som arbetar på varaktiga tjänster görs om till tillsvidareanställningar. I detta avseende ber kommissionen att få hänvisa ledamoten till dess svar på Dimitrios Papadimoulis muntliga fråga H-0532/07(1).

Det andra problemet handlar om påståendet att läkare som är tillsvidareanställda av IKA inte har något försäkringsskydd efter att deras tidigare visstidsanställningar har övergått i tillsvidareanställningar. Kommissionen kan inte ge någon närmare information på grundval av de upplysningar som ledamoten har lämnat.

 
 

(1)Réponse orale du 4 septembre 2007

 

Fråga nr. 83 från Anne Van Lancker (H-0669/07)
 Angående: Rapport om rasism och främlingsfientlighet i EU:s medlemsstater
 

Av en rapport från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter om rasism i EU framgår det att människor fortfarande ofta diskrimineras på grund av härkomst, trots att detta förbjuds i två direktiv (2000/78/EG(1) och 2000/43/EG(2)). I Belgien förekommer diskriminering framför allt på sysselsättningsområdet. Nämnda direktiv medförde framför allt att det inrättades ett antal väl fungerande nationella organ med uppgift att utreda klagomål, vilka emellertid ofta inte leder till påföljder. I ett antal länder har det fortfarande inte ens inrättats några organ som utreder klagomål i fråga om rasism, trots att detta är ett krav enligt direktiv 2000/43/EG. Känner kommissionen till ovannämnda rapport? Anser inte kommissionen att man borde kunna agera snabbare för att uppmuntra medlemsstaterna att minska den diskriminering som förekommer på grund av härkomst? Har kommissionen förslag på hur man skulle kunna uppnå en bättre efterlevnad av de direktiv som rör diskriminering?

 
  
 

(EN) Kommissionen är medveten om den rapport om rasism och främlingsfientlighet i EU:s medlemsstater som nyligen har offentliggjorts av byrån för grundläggande rättigheter.

Kommissionen lägger stor vikt vid att direktiv 2000/43/EG mot diskriminering med avseende på ras införlivas på ett korrekt sätt av medlemsstaterna. Den har noggrant undersökt medlemsstaternas lagstiftning och beslutade att skicka motiverade yttranden till 14 medlemsstater den 27 juni 2007. När det gäller de organ för främjande av likabehandling som medlemsstaterna enligt direktivet måste ha är det endast två medlemsstater som ännu saknar ett sådant organ för att hjälpa människor som drabbas av diskriminering. Kommissionen har kontaktat de nationella myndigheterna i detta avseende.

I sina kontakter med nationella myndigheter känner kommissionen sig uppmuntrad av att de nationella lagstiftningarna i allt högre grad överensstämmer med EU:s direktiv mot diskriminering.

Kommissionen har vidtagit en rad åtgärder för att uppmuntra medlemsstaterna att bekämpa diskriminering. Till exempel finansierar den ett stort antal initiativ som syftar till att förebygga eller minska diskriminering, till exempel genom medvetenhetshöjande, bekämpande av stereotyper, utbildning av icke-statliga organisationer, arbetstagarorganisationer och dem som arbetar inom rättsväsendet samt utbyte av goda rutiner mellan olika organ för främjande av likabehandling. Dessa utgör ett mycket viktigt komplement till EU:s rättsliga ram.

 
 

(1) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(2) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.

 

Fråga nr. 84 från Pedro Guerreiro (H-0672/07)
 Angående: Samförståndsavtalet mellan EU och Kina avseende import av vissa textil- och konfektionsprodukter löper ut
 

av vissa textil- och konfektionsprodukter från Kina till EU, som ingicks den 10 juni 2005 och omfattar 10 av de omkring 35 produktkategorier som importeras från detta land, ut den 31 december 2007.

Genom detta avtal infördes det, om än i begränsad omfattning, skyddsåtgärder avseende den kinesiska exporten, vilka dock inte omfattar importen till EU från andra länder.

Alltfler organisationer inom denna näring har pekat på behovet av åtgärder för att begränsa den exponentiella ökningen av importen av textil- och konfektionsprodukter till Europeiska unionen. Man vill undvika den situation som uppstod 2005 och bland annat förlänga de gällande begränsningarna och tillämpa dem på nya kategorier, med andra ord, införa bestämmelser som påminner om dem i avtalen mellan Kina och Förenta staterna.

Vilken typ av åtgärder avser kommissionen att vidta – bl.a. när det gäller en importbegränsning – för att skydda produktionskapaciteten och arbetstillfällena i textil- och konfektionsnäringen, en näring som har stor social och ekonomisk betydelse för vissa av EU:s medlemsstater, särskilt de mindre gynnade regionerna, dit näringen är koncentrerad?

 
  
 

(EN) Textilier och i synnerhet textilhandeln med Kina är en mycket viktig punkt på kommissionens dagordning för slutet av 2007. På detta område har kommissionen alltid varit oroad och försvarat den europeiska industrins intressen.

Med tanke på den praktiskt taget fria tillgången till den europeiska marknaden är den exportorienterade textil- och konfektionsindustrin i EU drabbad av höga tullavgifter och icke-tariffära handelshinder som hämmar tillgången till viktiga marknader och därmed inskränker industrins möjlighet att öka sin konkurrenskraft. Det arbete som har åstadkommits i högnivågruppen, det vill säga handlingsplanen om marknadstillträde (MAAP) är mycket värdefullt. Kommissionen strävar efter att MAAP ska förverkligas både på bilateral och multilateral nivå med målet att åstadkomma en bättre tillgång till marknaden. Man kommer även i fortsättningen att fokusera ansträngningarna på att försöka minska eller avskaffa tullavgifterna eller de icke-tariffära handelshindren inom ramen för bilaterala förhandlingar eller instrument, eller med hjälp av andra WTO-instrument.

När det gäller kinesiska textilier vill kommissionen upprepa att de överenskomna importbegränsningarna på de tio textil- och konfektionskategorierna kommer att löpa ut den 31 december 2007 enligt samförståndsavtalet mellan EU och Kina som undertecknades i Shanghai i juni 2005. Kommissionen är fullt medveten om hur viktig textilsektorn är i den europeiska industrin och om vissa medlemsstaters och regioners intressen i denna sektor. Kommissionen har dock inte för avsikt att föreslå att systemet med kvoter på import av vissa textil- och konfektionskategorier utvidgas till efter 2007.

Samförståndsavtalet tar också upp år 2008. För att se till att övergången 2008 blir smidig kommer kommissionen att noggrant övervaka textilimporten från Kina. För att göra detta överväger kommissionen för närvarande att införa en övervakningsmekanism utan några kvantitativa restriktioner i form av antingen ett enkelt (enbart på den europeiska sidan) eller ett dubbelt övervakningssystem (både på den europeiska och den kinesiska sidan) Detta diskuteras för närvarande med alla berörda parter.

Kommissionen kommer i sinom tid att utarbeta ett formellt förslag med målet att fatta ett formellt beslut som offentliggörs senast i slutet av oktober 2007.

 

Fråga nr. 85 från Hans-Peter Martin (H-0674/07)
 Angående: Ansvar och utgifter för de decentrala organen
 

Till och med experter som är engagerade sedan många år i frågor om EU-organen har på grund av bristande insyn inga svar på grundläggande frågor. Följande frågor uppkommer därför:

Vilket generaldirektorat inom kommissionen är för närvarande ansvarigt för vilket decentraliserat organ?

Hur många tjänstemän inom de respektive generaldirektoraten i kommissionen var ansvariga, för vart och ett av åren 2000–2006, och hur många är för närvarande ansvariga för de decentraliserade organen?

Hur stora var de finansiella kostnaderna, fördelat på administrativa, operationella och personalmässiga verksamheter, inom kommissionens olika generaldirektorat under åren 2000–2006 för de decentraliserade organen?

 
  
 

(EN) Som svar på den första frågan hittar ledamoten nedan en förteckning över geografiskt decentraliserade organ samt uppgift om vilket av kommissionens generaldirektorat som ansvarar för förbindelserna med dem.

För att svara på ledamotens två andra frågor krävs det en hel del efterforskningar och kommissionen kommer att lämna den begärda informationen så snart som möjligt.

Organets namn

Generaldirektorat

Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning

European Centre for the Development of Vocational Training

Centre européen pour le développement de la formation professionnelle

(Cedefop)

Thessaloniki (EL)

Utbildning och kultur

Education and Culture

Education et Culture

Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor

European Foundation for the Improvement of Living and Working Conditions

Fondation européenne pour l’amélioration des conditions de vie et de travail

(Dublinfonden)

Dublin (IE)

Sysselsättning, socialpolitik och likamöjligheter

Employment, Social Affairs and Equal Opportunities

Emploi, affaires sociales et égalité des chances

Europeiska miljöbyrån

European Environment Agency

Agence européenne pour l’environnement

(EEA)

Köpenhamn (DK)

Miljö

Environment

Environnement

Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen

European Training Foundation

Fondation européenne pour la formation

(ETF)

Turin (IT)

Utbildning och kultur

Education and Culture

Education et Culture

Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk

European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction

Observatoire européen des drogues et des toxicomanies

(ECNN – EMCDDA – OEDT)

Lissabon (PT)

Rättvisa, frihet och säkerhet

Justice, Freedom and Security

Justice, Liberté et Sécurité

Europeiska läkemedelsmyndigheten

European Medicines Agency

Agence europeénne des médicaments

(Emea)

London (UK)

Näringsliv

Enterprises

Entreprises

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden

Office for Harmonisation in the Internal Market

Office de l’harmonisation dans le marché intérieur

(OHIM)

Alicante (ES)

Inre marknaden

Internal Market

Marché intérieur

Europeiska arbetsmiljöbyrån

European Agency for Safety and Health at Work

Agence européenne pour la sécurité et la santé au travail

(EU-OSHA)

Bilbao (ES)

Sysselsättning, socialpolitik och likamöjligheter

Employment, Social Affairs and Equal Opportunities

Emploi, affaires sociales et égalité des chances

Organets namn

Generaldirektorat

Gemenskapens växtsortsmyndighet

Community Plant Variety Office

Office communautaire des variétés végétales

(CPVO)

Angers (FR)

Hälso- och konsumentfrågor

Health and Consumer Protection

Santé et protection des consommateurs

Översättningscentrum för Europeiska unionens organ

Translation Centre for bodies of the European Union

Centre de traduction des organes de l’Union européenne

(CdT)

Luxemburg (LU)

Översättning

Translation

Traduction

Europeiska byrån för återuppbyggnad

European Agency for Reconstruction

Agence européenne pour la réconstruction

(EAR)

Thessaloniki (EL)

Utvidgning

Enlargement

Elargissement

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet

European Food Safety Authority

Autorité de sécurité alimentaire européenne (EFSA)

Parma (IT)

Hälso- och konsumentfrågor

Health and Consumer Protection

Santé et protection des consommateurs

Europeiska sjösäkerhetsbyrån

European Maritime Safety Agency

Agence europeénne de la sécurité maritime

(EMSA)

Lissabon (PT)

Energi och transport

Energy and Transport

Energie et transports

Europeiska byrån för luftfartssäkerhet

European Aviation Safety Agency

Agence européenne pour la sécurité aérienne

(EASA)

Köln (DE)

Energi och transport

Energy and Transport

Energie et transports

Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet

European Agency for Networks and Information Security

Agence européenne pour la sécurité des réseaux et de l’information

(ENISA)

Heraklion (EL)

Informationssamhället

Information Society

Société de l’information

Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar

European Centre for Disease Prevention and Control

Centre européen pour la prévention et le contrôle des maladies

(ECDC)

Stockholm (SE)

Hälso- och konsumentfrågor

Health and Consumer Protection

Santé et protection des consommateurs

Europeiska järnvägsbyrån

European Railway Agency

Agence ferroviaire européenne

(ERA)

Lille/Valenciennes (FR)

Energi och transport

Energy and Transport

Energie et transports

Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS

European GNSS Supervisory Authority

Autorité de Surveillance européenne GNSS

(GSA)

Transport

Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser

European Agency for the Management of Operational Co-operation at the External Borders

Agence européenne pour la gestion de la coopération opérationnelle aux frontières extérieures

(Frontex)

Warszawa (PL)

Rättvisa, frihet och säkerhet

Justice, Freedom and Security

Justice, Liberté et Sécurité

Gemenskapens kontrollorgan för fiske

Community Fisheries Control Agency (CFCA)

Agence communautaire de contrôle des pêches

Än så läng i Bryssel,

ska flytta till Vigo (ES)

Havsfrågor och fiske

Fisheries and maritime affairs

Pêche et affaires maritimes

Organets namn

Generaldirektorat

REACH

Europeiska kemikaliemyndigheten

European Chemicals Agency

Agence européenne des produits chimiques

(ECHA)

Helsingfors (FI)

Näringsliv

Enterprise and Industry

Entreprises & Industrie

Miljö

Environment

Environnement

Europeiska jämställdhetsinstitutet

European Institute for Gender Equality

Institut européen pour l'égalité entre les hommes et les femmes

Vilnius (LT)

Sysselsättning, socialpolitik och likamöjligheter

Employment, Social Affairs and Equal Opportunities

Emploi, affaires sociales et égalité des chances

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter

Fundamental Rights Agency

Agence des droits fondamentaux de l'Union européenne

Wien (AT)

Rättvisa, frihet och säkerhet

Justice, Freedom and Security

Justice, Liberté et Sécurité

Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier

European Institute for Security Studies

Institut d’études de sécurité de l’Union européenne

(ISS)

Paris (FR)

Rapporterar till rådet

Europeiska unionens satellitcentrum

European Union Satellite Centre

Centre satellitaire de l’Union européenne

(EUSC)

Torrejon de Ardoz (ES)

Rapporterar till rådet

Europeiska försvarsbyrån

European Defence Agency

Agence européenne de défense

(EDA)

Bryssel (BE)

Rapporterar till rådet

Europeiska polisbyrån

European Police Office

Office européen de police

(Europol)

Haag (NL)

Rättvisa, frihet och säkerhet

Justice, Freedom and Security

Justice, Liberté et Sécurité

Europeiska enheten för rättsligt samarbete

European Judicial Co-operation Unit

Unité européenne de coopération judiciaire

(Eurojust)

Haag (NL)

Rättvisa, frihet och säkerhet

Justice, Freedom and Security

Justice, Liberté et Sécurité

Europeiska polisakademin

European Police College

Collège européen de police

(CEPOL)

Bramshill (UK)

Rättvisa, frihet och säkerhet

Justice, Freedom and Security

Justice, Liberté et Sécurité

 

Fråga nr. 86 från Georgios Toussas (H-0675/07)
 Angående: Finansiella konglomerats plundring av pensionsfonder
 

Det amerikanska finansbolaget JP Morgans återköp av en grekisk statsobligation till ett värde av 280 miljoner euro i pensionsfonderna TADY, TSEYP, TEAYPHE och TEAPOKA och återbetalningen av räntor på belopp som bolaget betalat in under andra kvartalet och på skattebetalarnas pengar under det första kvartalet visar på JP Morgans stora ansvar beträffande förvaltningen av pensionsfondernas pengar. Att finansorgan medger plundring av pensionsfonder visar på vilka risker dessa är utsatta för eftersom pengarna har hamnat i händerna på enskilda personer som vill utnyttja dem.

Hur ser kommissionen på köp och försäljning av grekiska statsobligationer som helt och hållet har hamnat i pensionsfonder genom uppenbarligen illegala metoder? Vilket ansvar anser kommissionen att JP Morgan har och vad kan man göra för att pensionsfondernas pengar inte blir rov för monopolistiska finansinstituts vinstintressen utan istället kommer arbetstagarna till godo?

 
  
 

(EN) Kommissionen har ingen allmän övervakande roll när det gäller hur pensionsfonderna i medlemsstaterna fungerar. Eftersom den information som har lämnats uppenbarligen gäller pensionsfonder som är ansvariga för administrering av lagstadgade pensionssystem (till skillnad från tjänstepensionssystem), finns det inget som pekar på någon överträdelse av bestämmelser i gemenskapsrätten som till exempel direktiv 2003/41 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut. Av denna anledning faller inte denna fråga inom kommissionens behörighetsområde.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy