Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 10 oktober 2007 - Bryssel

20. Kvinnomord i Mexiko och Centralamerika

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Raül Romeva i Rueda, för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, om mord på kvinnor (kvinnomord) i Mexiko och Centralamerika samt Europeiska unionens roll i kampen mot denna företeelse (2007/2025(ΙΝΙ)) (Α6-0338/2007).

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), föredragande. – (ES) Fru talman! Även om kvinnomord är ett globalt problem finns det områden i världen som har tilldragit sig särskilt stor uppmärksamhet på grund av företeelsens omfattning och komplexitet.

Dessa platser återspeglar också på ett mycket beklagligt sätt många av de problem som i varierande grad drabbar samhällen styrda av sociala mönster som bygger på en patriarkal kultur. Detta är till exempel fallet när det gäller Mexiko och länderna i Centralamerika.

Det var faktiskt i Mexiko som begreppet kvinnomord började utformas, särskilt när den särskilda kommissionen för att utreda fall av kvinnomord i Republiken Mexiko under kongressledamoten Marcela Lagardes ordförandeskap fastställde att begreppet syftade på – och jag citerar – ”samtliga brott mot mänskligheten som omfattar mord, frihetsberövande och försvinnanden som drabbar kvinnor och flickor i ett sammanhang där det råder institutionella brister”.

Kort sagt är det ett sammanbrott för rättsstaten som gynnar straffrihet. Även om begreppet fortfarande håller på att utvecklas förespråkar en del användningen av termen ”kvinnomord” (”feminicide”) för att skilja den från ”mord” (”homicide”) ...

Jag vill be om lite tystnad i kammaren.

föredragande. – (ES) Tack, fru talman. Jag fortsätter.

Jag sa att även om begreppet befinner sig i ständig utveckling finns det faktiskt en del som anser det nödvändigt att tala om kvinnomord till skillnad från begreppet mord, och det är viktigt att termen ”kvinnomord” riktar uppmärksamheten mot den mest oroväckande företeelsen i vår tid: mord på kvinnor av den enkla anledningen att de är kvinnor.

Under de senaste två åren har Europaparlamentet lagt ned en hel del arbete på denna fråga, och en viktig milstolpe i denna process kommer att vara när parlamentet i morgon, den 11 oktober, antar betänkandet om mord på kvinnor (kvinnomord) i Mexiko och Centralamerika samt Europeiska unionens roll i kampen mot denna företeelse.

Betänkandet är också resultatet av en lång och intensiv dialog med alla berörda sektorer och åtskilliga kompromisser mellan de politiska grupperna. Jag vill faktiskt ta tillfället i akt och tacka alla skuggföredragandena för deras stöd och tala om för er att två i detta sammanhang viktiga personer är närvarande här i dag, nämligen Marjo Searle och Arsène Van Nierop, mödrar till respektive Brenda och Hester som båda mördades i Mexiko.

Genom att anta betänkandet kommer Europaparlamentet att driva samma linje som andra institutioner som redan har uttryckt sina ståndpunkter i frågan, bland andra Europarådet och Förenta nationerna och olika parlament och regeringar runtom i världen. Innehållet i betänkandet kommer att innebära betydande framsteg både genom att problemet definieras och genom att olika parter tar ansvar för att bekämpa och utradera det.

En av de principer som formuleras i betänkandet är att man som utgångspunkt för varje analys måste kunna känna igen de många olika formerna av detta brott och de många olika bakomliggande orsakerna.

Det är till exempel säkert att anledningen till att fallet Ciudad Juárez har fått så stor publicitet – fler än 400 kvinnor har mördats sedan 1993 – till stor del är att det är en gränsstad med de problem som är typiska för sådana områden. Men det finns också många andra faktorer som kräver ansträngningar och samordnade offentliga insatser.

Några av dessa insatser är: att bedriva förebyggande verksamhet, att investera i utbildning för att skapa jämställdhet och bryta det patriarkala kulturmönstret, att förbättra insamlingen av uppgifter och att effektivisera de rättsliga undersökningarna, att underlätta och påskynda rapporteringen av brott, att undervisa poliser, domare, åklagare och läkare om denna typ av brottslighet och att övervaka lokala företag och multinationella företag med verksamhet i området, företag av vilka många behandlar kvinnliga arbetstagare på ett sätt som gör dem otroligt sårbara. Vidare krävs det rättsliga reformer och införlivande av förordningar på lämpliga nivåer i samhället och slutligen ett särskilt kraftfullt stöd till offren och deras familjer.

När det gäller den sistnämnda frågan vill jag dock här med djupt beklagande rapportera att offren i många fall föraktas eller till och med betraktas som brottslingar. Deras familjer förföljs och anklagas till och med för att skada den goda bilden av en stad eller ett land helt enkelt därför att de vill öka medvetenheten om problemet och därför att de vill kräva, och faktiskt också kräver, rättvisa.

De som har det främsta och största ansvaret för att genomföra alla de föreslagna åtgärderna är uppenbarligen regeringsinstitutionerna i de direkt berörda länderna, och i detta fall är det fråga om Mexiko och länderna i Centralamerika.

Det är dock fullständigt berättigat att EU-institutionerna tar ställning och gör specifika utfästelser i fråga om detta problem med tanke på att Europeiska unionen har ett associeringsavtal med Mexiko, som för övrigt innehåller en klausul om demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna, och med tanke på att ett liknande avtal dessutom håller på att framförhandlas med den centralamerikanska regionen.

Ingen bör uppfatta detta som att Europeiska unionen lägger sig i ett annat lands inre angelägenheter, särskilt med tanke på att problemets omfattning kräver större ansträngningar och engagemang från hela världen, särskilt från EU, även om det har gjorts betydande framsteg, vilket också påpekas i betänkandet.

Kort sagt hoppas jag att vi efter alla dessa månader har kommit fram till den nödvändiga enigheten och samstämmigheten så att resolutionen vid omröstningen i morgon kommer att antas av en majoritet i parlamentet varigenom vi äntligen sänder ett tydligt och kraftfullt budskap om vad det innebär att kämpa mot våld mot kvinnor, särskilt i de aktuella regionerna.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Som kvinna och även som kommissionsledamot vill jag först av allt tacka utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män för dess försvar av kvinnor i Europa, men också över hela världen.

Detta betänkande, som presenterades i dag, ska verkligen förstås utifrån ett sammanhang av en global kamp mot könsrelaterat våld. Det är så vi ser det, och jag riktar ett stort tack till föredraganden, Raül Romeva i Rueda, för vad han sagt.

Kvinnomord är en tragisk fråga som omfattar ett mycket vidare problem, det som gäller våld mot kvinnor, vilket vi måste bekämpa på alla nivåer – på lokal, men också på global nivå. Jag skulle vilja berätta för er om vad vi som kommission gör för att ta itu med frågan om könsrelaterat våld i allmänhet, och även i synnerhet, genom vår politik för yttre förbindelser i Mexiko och i Centralamerika.

Om ni tillåter skulle jag också vilja säga några ord om mitt besök nyligen i området, eftersom jag var där så sent som förra veckan (men inte i Mexiko). Jag besökte Panama, El Salvador, Honduras och Nicaragua. Jag hade redan varit i Mexiko och jag kommer med största sannolikhet att åka dit nästa år.

Jag kan tala om att kommissionen går i frontlinjen i sina insatser för att förebygga våld mot kvinnor. Låt mig påminna er om att kommissionen den 8 mars 2006 utfärdade vad vi kallar en färdplan för jämställdhet mellan män och kvinnor, där det anges att utrotningen av alla former av könsbaserat våld är ett prioriterat mål.

I mars i år antog vi ett meddelande om jämställdhet i utvecklingssamarbetet, där det betonas att könsrelaterat våld i alla dess yttringar kränker kvinnors mänskliga rättigheter och är ett allvarligt hinder för att uppnå jämställdhet, utveckling och fred.

Kommissionen stöder också projekt för utbildning och medvetenhetshöjande insatser för att involvera alla ungdomar i program som syftar till att ändra deras beteende när det gäller våld mot flickor och kvinnor.

Som jag sa var jag till exempel precis i El Salvador, där jag tittade på ett program som kallas ”Pro Jóvenes”, som riktar sig till flickor och pojkar – men särskilt till flickor – som antingen redan har varit medlemmar i de gäng som kallas Maras, eller som kan komma att gå med, för att förhindra dem att göra detta. Jag blev mycket imponerad av detta program.

Det nya europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter ger också ett stort utrymme för verksamhet på jämställdhetsområdet.

När det gäller situationen i Mexiko skulle jag vilja påpeka att förbindelserna mellan EU och Mexiko grundar sig på vårt allmänna avtal från 1997, där mänskliga rättigheter i artikel 1 definieras som ett grundläggande element i förbindelserna mellan EU och Mexiko. Utifrån detta har båda parter upprättat vad jag ser som ett fruktbart samarbete tills vidare inom området mänskliga rättigheter och rättvisa, ett samarbete som sedan förverkligas genom våra olika kommissionsprogram som genomförs av Mexikos federala myndigheter, samt genom projekt som också genomförs av icke-statliga aktörer och frivilligorganisationer. De mexikanska myndigheterna håller oss också informerade om könsrelaterat våld i Mexiko. Vi fick veta att ett stort antal fall har lösts och att många andra håller på att utredas.

Mitt senaste personliga samtal med den nya mexikanska utrikesministern – även hon kvinna, som ni vet – ägde rum i Santo Domingo, där vi tog upp denna fråga om kvinnomord och där jag fick en del relevant information om vad Mexikos regering gör. Mexiko har också en särskild rådgivare för mänskliga rättigheter, en annan dam som också arbetar särskilt med denna fråga.

När det gäller Centralamerika som region är det i Guatemala som problemet är mest allvarligt. Vår strategi har varit att ta upp frågan, både i vår dialog med myndigheterna och genom ett antal aktiviteter som gäller frågan om våld mot kvinnor. Detta inbegriper att integrera jämställdhetsperspektivet i alla samarbetsprogram.

Kommissionen organiserade också, i mars förra året, en viktig kommunikationskampanj riktad till ungdomar och beslutsfattare om hur man kan stoppa våldet mot kvinnor. Under samma period välkomnade vi också skapandet av en nationell kvinnomordskommission, bestående av tjänstemän från den verkställande makten, rättsväsendet och även kongressen, och sammanlagt 18 statliga institutioner.

Nyligen noterade vi också inrättandet av en internationell kommission mot straffrihet i Guatemala, vilken vi också starkt stöder. Som en del av detta kommissionsprogram till stöd för rättsväsendet ägnas en särskild del åt kvinnomord, särskilt verksamhet som utförs av det så kallade Ceprom. Detta är det ansvariga kontoret, med vilket vi har ett samförståndsavtal om samarbete.

Låt mig också nämna vårt stöd till förberedelserna inför översynen av lagen mot kvinnomord, nu före kongressen, med syftet att se över strafflagen.

Låt mig slutligen säga att jag fann mycket goodwill och en positiv anda gentemot EU i denna fråga under min resa till Centralamerika. Jag var mycket positivt överraskad av intresset för att förbättra den regionala integrationen och den samarbetsinriktade hållningen även inför de kommande förhandlingarna om ett associeringsavtal. Det var mycket betydelsefullt att se att även Panamas intresse var mycket större än väntat. Jag ser fram emot möjligheten att alla där kan delta.

Det första budskapet jag förde fram där var vikten av att uppnå framsteg med de förhandlingar som slutligen kommer att inledas vid San José-processen i Costa Rica. Detta är viktigt eftersom en politisk dialog kommer att föras där. Det kommer att bli ett samarbetsprogram och det kommer också att föras förhandlingar om frihandel. Men det kommer att vara ett koncentrerat program.

Social sammanhållning kommer att tillhöra de viktigaste frågorna i hela Latinamerika, inklusive Centralamerika, och där har detta program också mycket stor betydelse.

Ungdomsvåld och våld mot kvinnor är frågor som vi menar måste tas upp där eftersom vi måste göra allt för att minska våldet i samhället.

  Anna Záborská, för PPE-DE-gruppen. – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi kan inte bortse från att kvinnomord är en verklighet i Centralamerika. I många regioner i världen lämnar kvinnorna ett väsentligt bidrag till mänsklighetens mest värdefulla samhällsstrukturer. Tack vare sin kvinnliga intuition berikar kvinnorna vår förståelse av världen. De bidrar till att göra relationerna människor emellan mer uppriktiga och äkta.

Nu är det dags att fördöma och allvarligt bestraffa alla former av våld mot kvinnor, inte bara i Centralamerika utan också i åtskilliga länder i EU. I detta avseende skulle det vara utomordentligt betydelsefullt om kvinnor medverkade genom att ge materiellt stöd och bistånd till offren för detta våld.

Om EU-medlemsstaterna genom sina erfarenheter kan bidra till att lösa problemen bör vi ställa vår sakkunskap till förfogande. Därför är jag fortfarande övertygad om att bilateralt samarbete mellan medlemsstaterna och staterna i Centralamerika kan vara effektivt.

Jag kan uppriktigt försäkra att det är ett känsligt arbete som har utförts av utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Jag tackar föredraganden Raül Romeva i Rueda för hans politiska känslighet och samarbetsvilja. Vi har gemensamt kommit överens om ett antal ändringsförslag. Om dessa ändringsförslag antas kan vi vara stolta över ett arbete som kanske förbättrar kvinnornas situation och därigenom hela det centralamerikanska samhället.

  Edite Estrela, för PSE-gruppen. – (PT) Jag vill börja med att gratulera föredraganden till det utmärkta arbete som har utförts, till den pågående dialogen med skuggföredragandena och till hans öppenhet och mottaglighet för de förslag som lämnats till honom. Många människor har medverkat i processen, och jag anser att detta är alltigenom exemplariskt.

Den socialdemokratiska gruppen kommer därför att stödja innehållet i betänkandet och de ändringsförslag som har lagts fram. När det finns problem av något slag vet vi att det alltid är kvinnor som lider mest runtom i världen, i Europa, Amerika, Asien, överallt. Fattigdom och socialt utanförskap är kvinnors lott liksom våld, psykiskt och fysiskt våld och extremt våld som leder till döden. Betänkandet handlar om detta extrema våld som har lett till döden för många kvinnor i de centralamerikanska länderna och i Mexiko.

Som medlem av delegationen för förbindelserna med länderna i Centralamerika fick jag tillsammans med föredraganden höra häpnadsväckande berättelser och rapporter från många företrädare för icke-statliga organisationer. Vi vet att det begås många kvinnomord i Guatemala och i Ciudad Juárez. Kvinnomord kan inte förklaras enbart i termer av ett allmänt våldsklimat, vilket också nämns i betänkandet. Det är nödvändigt att ta hänsyn till sammanhanget och den diskriminering av kvinnor som fortfarande pågår, och det är oerhört tragiskt att förövarna i många fall förblir ostraffade. Dessutom har vi det fall som nämns i betänkandet, dvs. de två nederländska medborgare som också föll offer för kvinnomord.

Även om vissa framsteg har gjorts och vissa åtgärder har vidtagits är detta därför inte tillräckligt. Vi måste gå mycket längre, och framför allt måste vi skapa effektiva skyddsåtgärder för vittnen och offer så att förövarna kan straffas och Europaparlamentets delegationer till dessa länder alltid kan föra upp denna punkt på dagordningen.

  Marios Matsakis, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Våldet mot kvinnor i Mexiko och Centralamerika har på senare år nått dramatiska proportioner, och tusentals kvinnor har blivit offer för våldsamma dödsfall. Dåden har vid många tillfällen varit extremt grymma och har ofta föregåtts av sexuell misshandel och tortyr.

Fast gärningsmännen bakom sådana avskyvärda brott i många fall är sjuka individer är ofta organiserad brottslig verksamhet i hög grad inblandad, och kopplingen till människosmuggling, prostitution och narkotika är ofta tydlig.

Det är mycket ledsamt att rättssäkerheten i Mexiko och i centralamerikanska länder ibland lämnar mycket övrigt att önska, antingen på grund av verkliga organisatoriska brister inom polis- och rättssystemet, eller på grund av korruption och straffrihet.

Föredraganden, Raül Romeva i Rueda, bör gratuleras till att han har sett till att detta betänkande är tillräckligt starkt för att sända ut det nödvändiga budskapet inte bara till regeringarna i de berörda länderna, utan också till världen som helhet, om den fullkomligt oacceptabelt höga nivån av kvinnomord i de tidigare nämnda staterna.

Det lilla antal slutliga ändringsförslag – vilka för övrigt har föredragandens fulla stöd – är bra och gör betänkandet mer fullständigt. Min grupp stöder helt alla dessa ändringsförslag.

Man kan hoppas att detta betänkande kommer att röstas igenom i kammaren med en mycket stor majoritet, så att man ger en mycket tydlig signal till alla berörda att problemet med kvinnomord i Centralamerika, liksom även i andra delar av världen, är en fråga som bör tilldra sig hela vår uppmärksamhet och som kräver mycket drastiska och effektiva motåtgärder.

  Eva Lichtenberger, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman! Som medlem av delegationen till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Mexiko vill jag särskilt tacka utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och i synnerhet föredraganden för att detta problem har tagits upp, ett problem som också har kastat en skugga över många diskussioner med våra kolleger i Mexiko. Jag hoppas på en mycket bred majoritet i morgon, en majoritet som uttrycker en enda uppfattning och som understryker hur seriöst vi har hanterat detta problem.

Med tanke på de förfärande siffrorna, rapporterna om trakasserier av vittnen och försvarsadvokater, dödshot och hot om tortyr, trakasserier av familjer och om förhållanden som absolut inte kan accepteras är det Europeiska unionens plikt att tala klarspråk, och det är också dess plikt att påpeka denna företeelses speciella karaktär. Den innebär en synnerligen dramatisk utveckling av en global företeelse när det gäller det sätt på vilket kvinnor behandlas, och detta sätt att behandla kvinnor måste snarast upphöra nu under 2000-talet.

Problemet måste hanteras på ett mycket vänskapligt sätt med våra kolleger i de berörda länderna eftersom en positiv utveckling endast är möjlig i ett samhälle när kvinnor kan leva fria från fruktan och aggression och när de hot som riktas mot dem och som de utsätts för därför att de är kvinnor i vederbörlig ordning leder till åtal.

Jag välkomnar därför alla de positiva åtgärder som beslutas här. Vi behöver vittnesskydd, vi behöver ett bättre rättssystem, vi behöver utbildning. Jag tror att vi då kommer att kunna stödja kvinnorna i Mexiko och Latinamerika för att de ska få en skyddsnivå som vi kan acceptera.

  Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL-gruppen. – Tack fru talman! Jag vill rikta ett stort tack till föredraganden som har gjort ett alldeles utmärkt arbete och också tacka för hans engagemang och den kunskap som han har på detta område, och jag vill direkt säga att vår grupp till fullo stödjer detta betänkande.

Denna form av kvinnomord som vi diskuterar nu har ökat, framför allt i de områden där vi har företag som investerar i fabriker med legotillverkning och där kvinnor är totalt beroende av männen, socialt, ekonomiskt, på alla områden. De unga kvinnor som anställs i dessa monteringsfabriker riskerar inte bara att drabbas av det ökade våldet utan de arbetar dessutom under mycket förnedrande villkor som förstärker bilden av kvinnan som en underlägsen varelse som man kan mörda, tortera, frihetsberöva osv. Jag noterar vad kommissionen har angett för åtgärder, men jag skulle också vilja säga att jag vill se ännu hårdare och skarpare påtryckningar från EU:s sida mot dessa länder. Vi måste visa att det är fullständigt oacceptabelt att man skriver under avtal om respekt för mänskliga rättigheter samtidigt som dessa mord ändå fortsätter. Vi skulle kunna frysa handelsavtalen tills vi ser att man lever upp till de krav som vi har rätt att ställa, tills dess att regeringarna i de aktuella länderna t.ex. sätter in tillräckliga resurser för att hitta och döma förövarna. Denna omfattande brutalitet mot kvinnor har nu faktiskt pågått i närmare tio år och istället för att minska så har den faktiskt ökat, så det är hög tid för åtgärder. Tack!

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE-DE). – (ES) Fru talman! Även jag vill tacka föredraganden för hans arbete och särskilt för hans villighet att uttrycka parlamentets ofrånkomliga och orubbliga engagemang för det allvarliga och akuta problem som våld mot kvinnor är.

Jag välkomnar att betänkandet efter att ha behandlats i utskottet har blivit mer balanserat och mindre patriarkaliskt och att det har fått rätt perspektiv eftersom våld mot kvinnor sorgligt nog inte är begränsat till en region, ett land eller en kontinent utan är globalt och universellt, och detta bör vi beakta i parlamentets framtida arbete.

Tyvärr förekommer våld mot kvinnor även i Europeiska unionen, kanske under andra omständigheter. Utan att gå vidare vill jag säga att statistiken i mitt land är förkrossande: 166 000 fall som rapporterats till domstolar, 48 000 häktade förra året (en var tolfte minut) och nästan 70 kvinnomord. Det senaste inträffade igår: en kvinna fick halsen avskuren av sin partner.

Jag anser att denna förfärliga statistik bör få oss att grundligt tänka igenom vårt parlaments roll. Jag ser inte parlamentet som en domstol som bestraffar och gör pompösa uttalanden utan som en institution som har sina egna effektiva strategier som innebär att vi genom ömsesidiga överenskommelser med våra partner och genom dialog, samarbete och utbyte av god praxis försöker finna lösningar för att kunna utrota denna företeelse.

I betänkandet åberopas fallet Mexiko som är mycket viktigt. Detta är ett land som över huvud taget har en hög våldsnivå. EU-medborgare har fallit offer för detta våld, och vi stöder deras familjer. Men vi måste också inse att det är ett samhälle som kämpar, som inte är nöjt med situationen och som modigt kämpar för att bemästra detta problem genom att mobilisera statliga, federala och lokala myndigheter och hela samhället och alla dess politiska partier, och därför innehåller betänkandet ett erkännande av de framsteg som har gjorts.

Det sista jag vill säga är att det är viktigt att be kommissionen att snabbt och ambitiöst slutföra handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna. Avslutningsvis vill jag säga att våld mot kvinnor är ett problem som handlar om misshandel, feghet och intolerans och framför allt är det ett problem som handlar om fruktan och maktlöshet, fruktan för att acceptera andras vilja och framför allt fruktan för att på fredlig väg verka för god vilja och förnuft och därvid utgå från argument, på fredlig väg och inte genom våld.

  Zita Gurmai (PSE). – (HU) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill tacka Raül Romeva i Rueda för hans betänkande där han tar ställning till ett mycket viktigt problem. Som kollega är jag mycket glad att han tar kvinnors situation på så stort allvar.

Våld mot kvinnor är en kränkning av de mänskliga rättigheterna som hindrar kvinnor från att utöva sina grundläggande rättigheter. Det räknas därför som ett av de största globala hindren för jämställdhet mellan könen i samhället. Denna företeelse förekommer i olika utsträckning men den finns över hela världen, och därför är det nödvändigt att vidta globala insatser i överensstämmelse med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Staterna själva, i detta fall Mexiko, har ansvar för att respektera och skapa frihet och trygghet för sina medborgare. Därför måste de se till att det finns instrument för förebyggande verksamhet, och de måste uppmärksamma och bestraffa våld mot kvinnor, även om våldet äger rum inom familjen.

Jag anser det mycket positivt att Mexiko genom lagstiftning har gjort insatser för ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. När man vill bekämpa våldet mot kvinnor kan man dock inte begränsa sig till att enbart utnyttja rättsliga instrument eftersom detta är en komplex företeelse som kräver komplexa insatser, rättsliga, administrativa, förebyggande och rådgivande insatser, samt stöd till offren, dialog och övervakningsskyldigheter för den stat det gäller.

Europeiska unionen kan inte iaktta tystnad inför sådana grymheter eftersom den vid flera tillfällen har förbundit sig att verka för global jämställdhet och att förhindra våldet mot kvinnor. Unionen har också definierat färdplanen för jämställdhet under perioden 2006–2010, en färdplan som har offentliggjorts av Europeiska kommissionen och som kommissionsledamoten nämnde som en av kommissionens främsta prioriteringar.

Vid utformningen av EU:s externa förbindelser måste utvecklingen i fråga om mänskliga rättigheter och kvinnors jämställdhet betraktas som särskilt viktiga kriterier. Betänkandet är utmärkt, och jag rekommenderar att det antas.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Vi kan inte förbli likgiltiga för våldet mot kvinnor oavsett var i världen det äger rum, i synnerhet inte när det äger rum i våra egna länder. Därför följer vi särskilt uppmärksamt detta allvarliga problem i Mexiko och i en del länder i Centralamerika där det fortfarande begås kvinnomord som inte enbart kan tillskrivas ett allmänt våldsklimat. Vi vet att det också är nödvändigt att ta hänsyn till den diskriminering som äger rum på det lokala sociala och ekonomiska planet och som missgynnar kvinnor och som är ännu värre för de infödda kvinnor som lever i allvarlig fattigdom och ekonomiskt beroende, en situation som förvärras av kriminella gäng och deras verksamhet.

Även här uttrycker vi därför vår solidaritet med de kvinnor som är offer för sådant våld, och vi ansluter oss till kravet att skydda kvinnors rättigheter och respektera deras värdighet. Vi stöder naturligtvis betänkandet av vår kollega Raül Romeva i Rueda.

  Maria Badia i Cutchet (PSE). – (ES) Fru talman! Först skulle jag också vilja gratulera föredraganden till detta betänkande. Jag skulle vilja belysa några ämnen i det, och dessutom ta upp en aspekt som jag anser kanske saknas.

För att bekämpa kvinnomord och straffrihet måste vi angripa på flera olika fronter. På kort sikt måste vi eliminera all diskriminering i lagstiftningen, förenkla brottsrapportering och skyddsåtgärder för offer, vittnen och familjemedlemmar samt förbättra de juridiska systemen och fängelsesystemen.

Jag håller helt och hållet med om att EU måste erbjuda dessa länder sitt fulla stöd för att man ska kunna övervinna svårigheter och förseningar i införandet av kvinnors rättigheter i lagstiftningen, uppmuntra ratificering av internationella avtal om skydd av mänskliga rättigheter samt stödja omarbetning och uppdatering av nationell lagstiftning inom området. Därför kommer jag att stödja Raimon Obiols i Germàs och Edite Estrelas ändringsförslag i denna riktning.

För att förbättra situationen på lång sikt krävs det att vi främjar utbildning i värden genom jämställdhets- och utbildningskampanjer samt att vi genom skolgång under barndomen ökar insikten och på så sätt främjar en social medvetenhet som leder till ett slut på våldet mot kvinnor och myndigheternas stigmatisering av offren.

Det jag kanske anser saknas är ett mer specifikt omnämnande av utbildningsfrågan. Jag menar att alla de ansträngningar vi gör i denna riktning kommer att hjälpa till att eliminera denna skamfläck, som inte borde finnas i 2000-talets samhälle.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (DE) Fru talman! Ett stort tack för den här synnerligen viktiga debatten, och i synnerhet ett uppriktigt stort tack än en gång till föredraganden.

Som jag nyss sa är frågan givetvis mycket viktig för mig som kvinna och som kommissionsledamot med ansvar för yttre förbindelser och europeisk grannskapspolitik, och det är helt riktigt att säga – som jag just gjorde i början – att det är en allmän fråga, som tyvärr påverkar oss alla i alla länder. Den rör även EU, men den är förstås mycket mer aktuell i fattiga länder som saknar verkliga socioekonomiska villkor, länder som saknar ett fungerande polissystem – vilket betyder att svårigheter uppstår även på upptäcktsstadiet – och även, i de flesta fall, ett effektivt juridiskt system. När allt kommer omkring är även det avgörande. Vi är också medvetna om att i många av länderna som har nämnts, såsom Centralamerika och Mexiko och många andra, förekommer fortfarande korruption, och maffiaorganisationer samarbetar i vissa fall med ledande personer inom domstolsväsendet. Det betyder att upptäcktsgraden fortfarande är mycket låg.

Jag håller med om mycket av det som har sagts i dag: för det första de rättsliga åtgärderna och sedan tillämpningsåtgärderna. Dessutom kan jag upprepa att kommissionen redan har program på plats, och den arbetar med dessa frågor. Tidsfaktorn har självfallet också tagits med i beräkningen. Tyvärr kan inte fenomenet utrotas på en dag, och det kan bara lösas i en miljö med socioekonomisk utveckling. Dessvärre är det någonting vi kommer att vara tvungna att brottas med för en tid framöver.

Förebyggande åtgärder måste givetvis vidtas. Jag har just tagit upp exemplet ”Pro Jóvenes” eftersom det är ett så intressant program. Om ni någonsin återvänder till El Salvador, eller Guatemala, men i synnerhet till El Salvador – skulle jag rekommendera er att ta en titt själva. Det är åtminstone en antydan till goda nyheter.

Jag kan bara bekräfta att vi givetvis ska fortsätta med våra program, och vi ska även fortsätta vår tveklöst kritiska dialog med Mexiko, men jag erkänner snabbt att, som José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra sa, Mexiko själva måste vara beredda att ta itu med frågan och ta upp fallet. När ett brott upptäcks för sent är det mycket svårt att bestämma alla händelsens aspekter. Följaktligen är det också oerhört viktigt att använda alla relevanta metoder från modern kriminalteknik, eftersom upptäckt är den första faktorn och rättvisa den andra. Självfallet är också frågan om allmän icke-diskriminering i samhället avgörande.

Jag kan bara försäkra er om att jag är helt och hållet på er sida i frågan.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen äger rum i morgon, torsdagen den 11 oktober 2007.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Den 8 mars 2007 på internationella kvinnodagen inledde utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män sin kampanj för utrotning av våldet mot kvinnor.

Betänkandet om kvinnomord i Mexiko och Centralamerika är en del av ett övergripande initiativ, vars mål är en global utrotning av våldet mot kvinnor. Det är framför allt i dessa länder som antalet våldsamma mord har ökat avsevärt under de senaste åren.

Enligt offentlig mexikansk statistik dödades 6 000 flickor och kvinnor mellan 1999 och 2006. Den mest oroväckande statistiken kommer i huvudsak från länder med djupt rotade ekonomiska klyftor i samhället, och i synnerhet de länder där kvinnor traditionellt är ekonomiskt beroende av män: länder som Guatemala, El Salvador, Honduras – det tredje fattigaste landet i Sydamerika – och Nicaragua.

Kvinnomorden i Ciudad Juárez och Guatemala är ytterst oroväckande, och därför välkomnar jag dagens debatt. Jag anser att det är bara genom djupgående analyser, som borde göras före toppmötet EU–LAC i Lima, som vi kan bedöma de vidtagna åtgärderna, inklusive de mexikanska myndigheternas erfarenhet, vilket kommer att bidra till att bekämpa våldet mot kvinnor både i EU och i Sydamerika.

Vi måste öka våra ansträngningar att skydda kvinnor mot alla sorters våld.

  Richard Seeber (PPE-DE), skriftlig. – (DE) Problemet med kvinnomord och straffrihet för förövarna i Mexiko och Centralamerika har inte förbättrats trots kraftiga ansträngningar. Därför borde regeringarna i Mexiko och de centralamerikanska länderna fortsätta att öka sina ansträngningar för att förebygga och upptäcka kvinnomord samt andra former av våld mot kvinnor.

I detta avseende skulle jag vilja be regeringarna i de centralamerikanska länderna att stärka sin övervakning av socialt företagsansvar hos maquiladora-företagen (underentreprenörer). Dessutom måste de europeiska principerna om jämställdhet och lika rättigheter för kvinnor och män påverka EU:s proaktiva politik för mänskliga rättigheter ännu mer.

Därför uppmanar jag kommissionen att lägga fram ett förslag på hur de olika europeiska initiativen för att bekämpa kvinnomord skulle kunna koordineras bättre med lokala myndigheter och institutioner i framtiden. Alla de tillgängliga utrikespolitiska instrumenten måste användas. I detta sammanhang skulle jag vilja be kommissionen och medlemsstaterna att i större utsträckning kontrollera att befintliga och framtida avtal följer demokratiska klausuler och människorättsklausuler.

När associeringsavtalet förhandlas fram med länderna i Centralamerika bör man göra en bedömning av dess effekt på hållbar utveckling. EU:s politik för mänskliga rättigheter, i synnerhet kvinnors rättigheter, får inte på några villkor tas under övervägande på grund av ekonomiska och geopolitiska intressen.