Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 11 oktober 2007 - Bryssel

9. Röstförklaringar

– Betänkande: Paulo Casaca (A6-0317/2007)

  Duarte Freitas (PPE-DE) , skriftlig − (PT) Harmonisering och tillförlitlighet hos de uppgifter och den information som samlas in om marin verksamhet är av avgörande betydelse för fiskerisektorn och alla ansträngningar för att förbättra dess kvalitet bör stödjas.

Med tanke på sektorns nuvarande behov och problemen med ekosystemet har kommissionen föreslagit att rådets förordning (EG) nr 1543/2000 ändras medan parlamentet utvärderar ett förslag till en förordning från rådet om nya gemenskapsramar för insamling, bearbetning och användning av uppgifter inom fiskerisektorn.

Det är därför nödvändigt att ändra rådets nuvarande förordning (EG) nr 1543/2000 för att förhindra att de gamla och de nya förordningarna överlappar varandra.

I nuvarande förslag från kommissionen görs de nödvändiga och logiska förändringarna och dessa har enhälligt godkänts av fiskeriutskottet. Därför kommer även jag att rösta för ändringsförslaget i plenum.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande, i vilket kommissionens förslag om ändring (och förberedelse för upphävande av) förordning nr 1543/2000 (en gemenskapsram för insamling och förvaltning av uppgifter av grundläggande betydelse för den gemensamma fiskeripolitiken). Kommissionen avser att under 2008 införa en ny, mer omfattande förordning om insamling av uppgifter. Detta ändringsförslag möjliggör en bättre övergång genom att de nuvarande kraven på att lägga fram ett sexårigt nationellt program för insamling och förvaltning av uppgifter från 2007 till 2012 tas bort. I stället ska övergångsprogram för åren 2007 och 2008 utarbetas.

– Betänkande: Jorgo Chatzimarkakis (A6-0321/2007)

  Gerard Batten, Godfrey Bloom, Derek Roland Clark, Roger Knapman, Michael Henry Nattrass (IND/DEM), skriftlig. − UKIP vill att den gemensamma jordbrukspolitiken avskaffas. Vi kan därför inte under några omständigheter rösta för ett betänkande som ger kommissionen ytterligare befogenheter, eftersom vi inte erkänner kommissionens legitimitet.

  Françoise Castex (PSE) , skriftlig. – (FR) Jag röstade för Jorgo Chatzimarkakis betänkande som syftar till att förbättra den gemensamma jordbrukspolitikens budgethantering och öppenhet, med andra ord identifiera mottagarna av jordbruksstöd.

Jag tycker att den gemensamma jordbrukspolitiken, som är en av EU:s största utgiftsposter, alltför ofta ifrågasätts på grund av den oklarhet med vilken jordbruksstödet hanteras. Förtjänsten med detta betänkande är att det klargör situationen.

Jag är mycket nöjd med Internetpubliceringen av alla nationella förteckningar över direkta mottagare av EU-stöd och de länkar som ska upprättas mellan kommissionens webbplatser och medlemsstaternas utbetalningsorgan.

Övervakningen av den gemensamma jordbrukspolitikens ekonomi måste dock ske i strikt överenskommelse med de lagar som styr dataskyddet. Det är anledningen till att jag röstade mot de ändringsförslag som krävde registrering av de användare som tittar på uppgifterna, eftersom öppenheten måste garanteras på båda sidor.

Jag tycker också att uppgifterna om betalningarna från europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling borde delas upp så att man kan identifiera de största bidragstagarna.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Det behov som uttrycktes i kommissionens förslag och betonades i parlamentets betänkande av att öka öppenheten, både kring finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken och kring bokföringsföreskrifterna för utgiftshanteringen i EU:s institutioner, betraktar vi som mycket viktigt. Det är också viktigt att förbättra budgetkontrollen. Men vi är besvikna över förslagets begränsade omfång och det faktum att Europaparlamentet inte har varit ambitiöst nog varken i sitt betänkande eller i sina ändringsförslag.

Det finns enligt vår mening fortfarande några förslag utan praktisk nytta som faktiskt begränsar friheterna och garantierna för medborgarna, som t.ex. kravet på att ”de som använder eller tittar på uppgifter [på Internet] ska logga in eller registrera sig”. Det finns också en viss tvetydighet både i kommissionens förslag och i parlamentsbetänkandet när det gäller det fortsatta offentliggörandet av information. Man föreslår inledningsvis att ”en utvärdering av fördelarna eller nackdelarna av att publicera uppgifterna” ska ske i framtiden. En annan punkt som kan diskuteras är kommissionens starkare kontrollbefogenhet över medlemsstaterna.

Slutligen menar vi att det bästa sättet att påskynda ”öppenhet och allmän förståelse av den gemensamma jordbrukspolitiken” – ett mål som uttrycks i förslaget – är genom en fullständig översyn.

  Duarte Freitas (PPE-DE) , skriftlig. − (PT) Kommissionens förslag om att göra vissa ändringar i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) är nödvändigt för att göra hela processen mera öppen.

Jag anser att en större öppenhet i kombination med bättre användning av jordbruksfonderna skulle bidra till att få bort den europeiska befolkningens misstro mot den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s institutioner.

Jag röstar därför för Jorgo Chatzimarkakis betänkande som återupprepar kommissionens ståndpunkt och lägger till vissa ändringar som jag ser som viktiga.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande, i vilket en rad förbättringar av insynen i den gemensamma jordbrukspolitiken föreslås. I betänkandet begärs att nationella förteckningar över mottagare av EU:s direkta jordbruksstöd upprättas och offentliggörs på Internet. Förenade kungariket gör redan detta, och jag skulle vilja att andra stater gör likadant. I betänkandet efterlyses också bättre förfaranden som kan tillämpas när krav rörande offentliggörande inte följs och att dataskydd ska inkluderas i kommissionens förordning.

  Andreas Mölzer (ITS), skriftlig. − (DE) Överallt dränks våra småbönder, ”jordens salt”, i ett hav av ovidkommande byråkrati. De utsätts för satellitövervakning och ve dem om deras staket står lite för långt till höger eller vänster. Det är dags för lite mänsklighet i stället för att slå våra hårt arbetande småbönder medvetslösa med byråkratiska knölpåkar. Det svarta får som ljuger om hela åkrar och hittar på affärsverksamhet och som orsakar BSE och andra skandaler borde namnges och hängas ut.

Det är dock hyckleri att säga att priserna stiger så att det skulle rättfärdiga en nedskärning av stödet. Österrikes ekologiska jordbrukare fick ungefär sju schilling – motsvarande cirka 95 cent – per liter mjölk före inträdet i gemenskapen. I dag får de bara 30 cent vilket innebär att de förlorar tusentals euro, och samtidigt måste de brottas med ständigt förändrade byråkratiska regelverk som gör deras liv ännu svårare!

Den ”hälsokontroll” som planeras får därför bara tjäna ett syfte: att skapa ett bättre, mer tillförlitligt och långsiktigt ramverk, inte att få till stånd reformer genom våld och få våra sista bönder att kasta in handduken. Med tanke på de massiva avhoppen från jordbruket i Europa måste idén om att inte förbrukade jordbruksmedel skulle kunna användas för prestigefyllda projekt som Galileo kraftfullt tillbakavisas. Vi måste bevara vår självförsörjning till varje pris, och borde inte överlämna oss som gisslan till genteknikföretagen.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Jorgo Chatzimarkakis betänkande förstärker ytterligare kommissionens initiativ som syftade till att öka legitimiteten för gemenskapspolitiken genom offentliggörande av utgiftsförhållanden, förbättrad redovisning och budgetkontroll inom jordbrukssektorn, bland annat genom en rad ändringar.

Jag stödde de delar av betänkandet som syftade till att öka medborgarnas insyn i hur medlen används och offentliggörande av uppgifter om betalningsmottagare. Likaså stödde jag kraven på att medlemsstaterna ska se till att varje år i efterhand och via internet offentliggöra vilka som mottagit medel från Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling samt vilka belopp som varje betalningsmottagare fått från var och en av dessa fonder.

Däremot motsatte jag mig skrivningar om att de som använder eller tittar på uppgifterna antingen ska logga in sig eller registrera sig eftersom det strider mot den svenska principen om rätt till anonymitet vid tillgodogörande av dylika offentliga uppgifter.

Mina intentioner att med hänvisning till den starka svenska offentlighetsprincipen rösta nej till ändringsförslag 20 har, efter en å mina vägnar felaktigt avgiven röst, införts i sessionsprotokollet.

  Jeffrey Titford (IND/DEM), skriftlig. − (EN) UKIP lade ner sina röster om detta betänkande, eftersom vi inte erkänner parlamentets legitimitet. Detta återspeglar inte på något sätt våra synpunkter på betänkandets innehåll.

UKIP vill att den gemensamma jordbrukspolitiken ska avskaffas. Vi kan därför inte under några omständigheter rösta för ett betänkande som ger kommissionen ytterligare befogenheter, eftersom vi inte erkänner kommissionens legitimitet.

– Betänkande: Saïd El Khadraoui (A6-0320/2007)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Kommissionens förhandlingar, med mandat av rådet, har som huvudmål att etablera ett öppet luftfartsområde (Open Aviation Area, OAA) mellan EU och Förenta staterna och går längre än de bilaterala avtal som i dag finns mellan enskilda medlemsstater och Förenta staterna. Målet är att skapa en enda fri marknad för lufttransporter mellan EU och Förenta staterna, ”med fri rörlighet för investeringar och frihet för europeiska och amerikanska lufttrafikföretag att tillhandahålla luftfartstjänster utan restriktioner, även på den andra partens marknad”..

EU:s mål är att garantera ömsesidighet från Förenta staterna gällande fria lufttransporter, speciellt med tanke på att man tar bort ”restriktionerna för utländskt ägande och utländsk kontroll av amerikanska lufttrafikföretag och för cabotagetrafik”, och även med tanke på ”etableringsrätten” och ”statligt stöd”.

Därför upprepar vi att det bör vara medlemsstaterna och inte gemenskapen som sluter denna form av avtal, speciellt eftersom frågan är av så stor strategisk betydelse och ”skulle kunna vara en förebild för ytterligare liberalisering och konvergens på lagstiftningsområdet runt om i världen ”. Vi uttalar därför återigen vårt motstånd mot att varje land självt får hantera dessa viktiga allmännyttiga tjänster.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Jag röstade för betänkandet om förslaget till beslut av rådet och företrädarna för Europeiska unionens medlemsstaters regeringar, församlade i rådet, om undertecknande och provisorisk tillämpning av luftfartsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Amerikas förenta stater, å andra (8044/3/2007 – KOM(2006)0169 – C6-0210/2007 – 2006/0058(CNS)).

Saïd El Khadraoui påpekade helt korrekt vikten av att skapa ett öppet luftfartsområde mellan EU och Förenta staterna så att en enda marknad kan utvecklas för flygtransporter mellan EU och Förenta staterna. Jag stöder åsikten att detta skulle tillåta fri rörlighet för investeringar och att EU:s och Förenta staternas flygbolag skulle kunna tillhandahålla flygtjänster utan restriktioner, även på båda parters hemmamarknader. Detta är ett stort steg framåt.

Det var helt rätt att ta upp miljöskyddsfrågan i detta sammanhang. Flygsektorn har flera negativa miljökonsekvenser, speciellt som bullerkälla och som bidragande faktor till klimatförändringen. Jag instämmer därför med den föreskrift som uppmanar både EU och Förenta staterna att vidta effektiva åtgärder för att minska flygets negativa miljöpåverkan.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för betänkandet, som innebär stöd för planer på att avreglera bestämmelserna om flygtransporter mellan EU och Förenta staterna. Detta ger bättre förutsättningar för de europeiska flygbolag som flyger till Förenta staterna och bör möjliggöra en mer rationell planering av flygrutter, vilket leder till bättre service och mer effektiv uppläggning av flygrutterna. Genom att antalet möjliga flygvägar över Atlanten ökas kan det också leda till lägre biljettpriser för passagerarna.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Detta avtal är tänkt att uppfylla behov som länge funnits på båda sidor av Atlanten, med uppenbara fördelar för konsumenterna genom ökad liberalisering och en harmoniserad lagstiftning över hela världen. För EU:s del kommer det också att innebära att gemenskapslagstiftningen uppfylls.

Det arbete som utförts för att kunna sluta detta avtal måste i hög grad välkomnas eftersom det nya rättsliga ramverket innebär en vittgående överenskommelse om att skapa en integrerad transatlantisk flygmarknad som kommer att vara till gagn för både konsumenter och företag.

När man läser avtalet står det dock klart att upphävandet av restriktionerna för utländsk kontroll av amerikanska flygbolag är något oproportionerlig. Dessutom har inte cabotage inkluderats. Parlamentets förslag om ett etappvis införande, tidsfrister för ingående av avtal och påföljder om kraven inte efterlevs under denna infasningsperiod för överenskommelsen är därför av avgörande betydelse och måste välkomnas. Dessutom har man fastslagit under vilka villkor man kan återgå till tidigare förhållanden för flygmarknaden mellan EU och Förenta staterna i det fall förhandlingarna inte uppnår den balans som parterna önskar.

Sammanfattningsvis kan man säga att detta är en bra början för att nå framtida mål.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Jag är övertygad om att det finns behov av ett sådant avtal, men det måste vara ett avtal som kan levereras på båda sidor. Flygplatserna i sydöstra England har varit tvungna att öppna ”flygplansbanor” för amerikanska partnerflygbolag och potentiellt för många andra. Det motsatta förhållandet gäller i Förenta staterna. ”Rätt till frihet” ges inte till europeiska flygbolag för flygningar inom Förenta staterna. Detta betyder att flyg från Gatwick till New York inte kan flyga till Los Angeles, men att amerikanska flyg till Gatwick kan gå vidare vart som helst i EU. På samma sätt medges inga uppluckringar av bestämmelserna om ägande av amerikanska flygbolag.

Det är uppenbart att det råder brist på balans i den första avtalsetappen. Denna bristande balans mot EU måste snabbt tas upp under den andra förhandlingsetappen. Jag kommer att öka mina insatser i denna fråga inom ramen för den transatlantiska lagstiftardialogen.

– Betänkande: Alain Lamassoure, Adrian Severin (A6-0351/2007)

  Philip Claeys (ITS). – (NL) Fru talman! Jag ska inte gå igenom gårdagens diskussion igen. Då förklarade jag att för oss innebär Alain Lamassoures betänkande att man vänder upp och ner på begreppen, eftersom vi ännu inte har något gällande övergångsfördrag, har vi fortfarande inte något nytt fördrag. Problemet med det här betänkandet är att det på nytt släpper lös eurofederalisternas gamla Loch Ness-odjur, det vill säga spöket med nationsövergripande listor, på vars bas en del av ledamöterna i Europaparlamentet skulle väljas. Nåväl, jag utgår fortfarande från förutsättningen att vi här representerar våra valmanskårer i medlemsstaterna, våra befolkningar i medlemsstaterna och inte bara abstrakta medborgare i Europeiska unionen.

  Ryszard Czarnecki (UEN). – (PL) Fru talman! Jag anser att ett hus ska byggas från grunden och uppåt, och inte tvärtom, vilket faktiskt är det Alain Lamassoure och Adrian Severin gör i sitt betänkande. EU-fördraget är själva grunden. Fördraget måste först ratificeras och jag tror att ratificeringen kommer att äga rum inom de närmaste veckorna. Detta är en av orsakerna till att jag har röstat emot det här betänkandet, trots att det har många förtjänster. En annan orsak till att jag röstade emot betänkandet är att jag inte håller med om att mitt land ska representeras av så många som tre färre ledamöter än för närvarande. Antalet polska ledamöter skulle minska från 54 till 51. Detta är mina skäl för att rösta emot betänkandet.

  Mikel Irujo Amezaga (Verts/ALE). – (ES) Jag skickade faktiskt min röstmotivering skriftligt i går och har fått till svar att den fortfarande är under behandling, och så vidare. Detta är det ena. Mitt namn är emellertid Irujo Amezaga. ”Amenaza” betyder något helt annat på spanska: det betyder ”hot” och jag tror inte att jag är något hot riktigt än.

I vilket fall som helst gällde min röstmotivering Alain Lamassoures betänkande. Jag röstade emot betänkandet och jag erkänner att Europaparlamentets sammansättning är en besvärlig fråga. Mitt ändringsförslag om överstatliga valkretsar, som innebar ett erkännande av politiska och kulturella realiteter och som gick utanför de nuvarande medlemsstaternas gränser, avvisades i utskottet. Om vi verkligen önskar en europeisk folkgemenskap, såsom anges i EG-fördraget, borde parlamentet vara öppet för andra typer av realiteter.

  Talmannen. − Jag ber om ursäkt för mitt uttal – jag fortsätter med mina lektioner i spanska.

  Jim Allister (NI), skriftlig. − (EN) Beträffande Europaparlamentets framtida sammansättning röstade jag emot det förkastliga förslaget (ändringsförslag 26) att öka Irlands representation till 13 parlamentsledamöter. Nordirland har en befolkning på 1,7 miljoner människor och tre parlamentsledamöter. Irland har en befolkning på 4,3 miljoner människor, men i ändringsförslag 26 föreslås att landet ska ha 13 parlamentsledamöter, vilket innebär en företrädare på 330 000 medborgare, medan Nordirland skulle ha proportionen en parlamentsledamot på 630 000 medborgare. Irland har helt klart gynnats på ett generöst sätt och dess företrädare bör skatta sig lyckliga med sina tolv platser.

  Jan Andersson, Göran Färm och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater röstade för betänkandet. Vi anser att principen om degressiv proportionalitet är rimlig och har stora möjligheter att få stöd av EU:s stats och regeringschefer. De andra förslagen som presenterades har inga realistiska möjligheter att antas under toppmötet. Betänkandet ger Sverige 20 mandat istället för de 18 vi skulle få med gällande Nicefördrag. Därför är det viktigt att fördraget antas. Annars kommer Nicefördraget att gälla vilket innebär att samtliga medlemsstater utom Tyskland förlorar mandat.

Frågan kring hur man definierar begreppet medborgare och räknar fram det befolkningsunderlag som styr mandatfördelningen måste utredas.

Vi är mycket tveksamma till nationsövergripande listor till Europaparlamentsvalet. Vill man utreda frågan så kan vi dock acceptera detta.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag har röstat för betänkandet av mina kollegor Alain Lamassoure och Adrian Severin om Europaparlamentets sammansättning. De kände båda till att man ska ändra Europaparlamentets aktuella sammansättning, som fastställts av 2005 års anslutningsakt för Bulgarien och Rumänien, även om det kan innebära att man går tillbaka till bestämmelserna i Nicefördraget.

Jag välkomnar Alain Lamassoures försök att samla ihop sin politiska familj och jag beklagar att ett antal nationella uppfattningar i strid med rådets beslut gett upphov till en ganska besvärlig debatt, och slutligen skiljeförfarande i kammaren. Den debatten visade i vissa fall graden av nationell egoism.

Även om jag reserverar mig för idén att undersöka möjligheten att välja vissa ledamöter på nationsövergripande listor är jag glad över resolutionens bilaga 2, där det krävs att regeringskonferensen ska be parlamentet om ett utkast som föreskriver val av parlamentsledamöterna genom direkta allmänna val som ger en noggrannare definition av begreppet ”medborgare” i artikel 9a.2 i fördraget om Europeiska unionen. Begreppet unionsmedborgare måste säkerligen definieras.

  Gerard Batten, Godfrey Bloom, Derek Roland Clark, Michael Henry Nattrass, Jeffrey Titford (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag röstade nej till ändringsförslag 25, därför att Förenade kungariket ännu är medlem i EU och antalet parlamentsledamöter som företräder Förenade kungariket inte bör minskas alls. Att rösta för 74 parlamentsledamöter skulle därför ha varit detsamma som att rösta för en minskning med fyra ledamöter. Enligt principen om ”degressiv proportionalitet”, som återstår att definiera, skulle små länder och mikrostater vara oproportionerligt representerade medan större stater som t.ex. Förenade kungariket skulle vara underrepresenterade. Med tanke på att ett stort antal personer i Östeuropa har migrerat till Förenade kungariket sedan 2004 och att de nu har rätt att rösta i valen till Europaparlamentet bör antalet ledamöter från Förenade kungariket åtminstone fortsätta att vara 78 som hittills om inte antalet ska ökas.

  Colm Burke, Avril Doyle, Jim Higgins, Mairead McGuinness och Gay Mitchell (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Under omröstningen om betänkandet av Lamassoure har vi konsekvent röstat för en rättvis fördelning av platserna mellan medlemsstaterna och särskilt för 13 platser till Irland. Vi har under hela förfarandet propagerat för att vårt land ska få 13 platser.

Argumentet för detta är väl känt. Vi har en snabbt växande befolkning i Irland – det är den snabbast växande befolkningen i Europa, både när det gäller den naturliga ökningen av befolkningen och den totala tillväxten. Vi var också en av de största förlorarna i Nicefördraget i fråga om antalet platser i Europaparlamentet.

Tyvärr har den irländska regeringen gjort lite för att stödja kampanjen för att behålla våra 13 platser.

Omröstningen i dag kommer åtminstone att garantera att Irlands tilldelning av platser inte kommer att understiga tolv under nästa mandatperiod och att en ny översyn görs före 2014 vilken också ska omfatta den besvärande frågan om huruvida man ska tillämpa befolkningsstorlek eller antal medborgare som statistiskt underlag för att bedöma fördelningen av ledamotsplatserna till medlemsstaterna.

  Françoise Castex (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Lamassoures betänkande om fördelning av parlamentsplatser efter parlamentsvalet 2009. Den nya fördelningen innebär en avvägning av antalet platser enligt medlemsstaternas befolkningsutveckling. Jag är glad att Frankrike har två ledamöter mer i Europaparlamentet än vad som föreslås av det reviderade Nicefördraget.

Jag stöder också tanken att den nya fördelningen bör ses över i god tid före mandatperioden 2014-2019 för att säkerställa ett rättvist och objektivt system för fördelning av parlamentsplatser, som tar hänsyn till befolkningsförändringar. Det skulle förebygga den vanliga kohandeln mellan medlemsstaterna.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) De medlemmar som valts av det socialdemokratiska partiet (SDP) anser visserligen att det här inte är någon perfekt lösning och att det inte lyckas ställa krav på vidare förhandlingar i samband med framtida utvidgningar, men stöder Alain Lamassoures betänkande om Europaparlamentets sammansättning av tre orsaker:

1. Vissa medlemsstater håller inte med om att man bara ska definiera de generella principerna, och som villkor för godkännande kräver de en strikt definition av Europaparlamentets sammansättning innan de accepterar reformfördraget. Detta skulle kunna äventyra den viktigaste prioriteringen för rådets portugisiska ordförandeskap.

2. Alain Lamassoure har föreslagit en balanserad kompromisslösning som innebär en minimigräns som garanterar en pluralistisk representation för de mindre staterna och som tar hänsyn till de övriga staternas demografiska storlek genom en princip med degressiv proportionalitet, vilket säkerställer ett rättvist förhållande mellan staterna.

3. Det hindrar därför oacceptabla försök från de tyska, polska, spanska och italienska medlemsstaternas sida att förstärka de relativt folkrika staternas vikt genom att minska representationen från medelstora stater, till exempel Portugal.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag måste uttrycka min oro för den princip som tillämpas så fort detta betänkande läggs fram i kammaren. Att låta parlamentet bestämma grunden för sin egen sammansättning är för mig fullständigt felaktigt. Som en av mina irländska kollegor sa i debatten: ”Kalkoner röstar inte på julen.”

Jag har varit ledamot av Europaparlamentet sedan 1984 när vi hade 434 ledamöter och nu har vi 785 ledamöter. Varje ökning av antalet parlamentsledamöter, arbetsgrupper, utskott och sammanträden har gjort parlamentet allt mer tungrott och allt mer ineffektivt. Man ska åtgärda detta med en förmodad minskning till 750 ledamöter, en storlek som är 30–40 procent för stor för att vara effektiv, om vi inte vill ta efter Kinas i hög grad ytligt pråliga, 3 000 personer starka Folkkongressen.

Ett annat missförhållande som slår mig är att vi då vi tillåts välja vår sammansättning, ett ytterst viktigt institutionellt beslut för EU:s alla institutioner och själva unionen, inte tillåts välja vår egen mötesplats på grund av att en medlemsstat är motsträvig och att staden Strasbourg i stället lurar på oss något som är översållat av asbest.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE), skriftlig. − (PL) Jag beklagar att det inte visat sig möjligt att finna en ny permanent lösning för hur platserna i Europaparlamentet ska fördelas mellan gemenskapens olika medlemsstater. Den aktuella fördelningsmetoden är temporär och tillämpas bara fram till nästa mandatperiod.

Den metod som tillämpas vid fördelningen av platser är inte tydlig och begriplig för EU:s medborgare. Förutom att man tillämpar principen med degressiv proportionalitet har politiska kriterier också haft väsentlig betydelse för fördelningen av platserna i parlamentet. Det har varit till men för medborgarrepresentation, vilket faktiskt bör vara den styrande principen. Den föreslagna platsfördelningen grundar sig vidare på antalet invånare i en viss medlemsstat, i stället för på antalet medborgare i den aktuella staten. Mitt land, Polen, skulle därför förlora på grund av tillfällig ekonomisk migration av ungefär två miljoner medborgare som för närvarande har arbete i andra medlemsstater inom EU. I detta sammanhang bör det också påpekas att detta är ologiskt eftersom EU uppmuntrar rörlighet för arbetstagarna.

Vi vill därför upprepa vår varning om att principerna för unionens styrning framstår som alltför komplicerade för dess medborgare. Medborgarna får därför fler och fler betänkligheter mot gemenskapens institutioner.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Idén om en valkrets över hela EU med kanske tio procent av EU-parlamentets platser är vi bestämt emot. Att skapa en särskild EU-valkrets är ett konstlat sätt att försöka skapa ett europeiskt demos. Det finns ingen gemensam politisk arena i Europa med media eller debatt som omspänner samtliga medlemsstater. Varje land har sin egen politiska dagordning. Att försöka bryta språk- och traditionsgränser med skapandet av EU-partier, helt och hållet beroende av bidrag från EU, är dömt att misslyckas.

Vi påminner om att 54,4 procent av väljarna stannade hemma i EU-parlamentsvalet 2004. "Soffliggarpartiet" är det största partiet i EU-parlamentsvalen. Någon entusiasm för EU-parlamentsval finns inte heller i de nya medlemsstaterna. I Slovakien deltog 16,96 procent 2004.

Med en eventuell utvidgning av EU med länder som Ukraina och Turkiet kommer de nuvarande medlemsländerna att få sina delegationer nedskurna. Detta drabbar de mindre grupperna och minskar den politiska mångfalden. Regionala partier och minoritetspartier kommer det inte att finnas plats för i EU-parlamentet.

Både de kristdemokratiska/konservativa (PPE-DE) och socialisterna (PSE) verkar ha som dold agenda att försöka skapa ett tvåpartisystem i EU-parlamentet.

Vi röstar ja till betänkandet, inte för att det är utmärkt, men för att det utgör en förbättring.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi måste vara tydliga i den här frågan eftersom siffrorna är många:

1. Det här förslaget innebär att antalet ledamöter från Portugal sedan 1999 först minskat från 25 till 24 och nu kommer att minska till 22, medan Tyskland har behållit sina 99 ledamöter, vars antal nu kommer att minska till 96. Portugal har med andra ord förlorat 12 procent medan Tyskland har förlorat 3 procent

2. De sex mest folkrika länderna innehar för närvarande ca 56 procent av platserna i Europaparlamentet. Med det här förslaget hålls deras kontroll kvar på 56 procent Med andra ord har de inte gett ifrån sig någonting.

Genom de aktuella fördragsreformerna kommer de största länderna att på nytt befästa sin kontroll över rådet, genom att tillämpa det demografiska kriteriet utan någon som helst viktning och behålla full kontroll över Europaparlamentet. Portugal kommer att dra det kortaste strået! Om några har makten måste de övriga...

För att dölja sitt tysta medgivande till en så oacceptabel situation säger vissa att det kunde vara värre. Andra anser att det är naturligt att bara vissa länder ska kunna försvara sina intressen..., på de övrigas bekostnad.

Slutligen, men utan att glömma andra viktiga aspekter – exempelvis avvisandet av förslaget att skapa ett övernationellt valorgan eller det faktum att ju färre ledamöter Portugal har, desto mindre kommer de att representera den politiska mångfald som existerar i vårt land –upprepar vi att en rättvis lösning på institutionell nivå ovillkorligen måste respektera principen med samarbete mellan suveräna stater med lika rättigheter.

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. − (EN) Jag röstar för ändringsförslag 26 som argumenterar för att Irland ska få behålla de 13 platser som landet har för närvarande. Enligt Nicefördraget tilldelades dock Irland tolv platser. Sedan Nicefördraget har dock Irlands befolkning ökat med 12 procent. Det är den snabbast växande befolkningen i EU, både i form av nationell ökning och total tillväxt. I detta betänkande tilldelas Irland tolv platser – tre platser färre än vad Irland hade under mandatperioden 1999–2004, vilket innebär att vi kommer att förlora 20 procent av vår kvot från 2004.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De konservativa brittiska ledamöterna är motståndare till EU:s konstitution och förslaget till EU:s reformfördrag. Vi instämmer inte i villkoren i förslaget till det mandat från regeringskonferensen som Europeiska rådet har gett eller texten i förslaget till fördrag som offentliggjordes den 5 oktober.

I samband med rådets begäran om ett yttrande från Europaparlamentet om Europaparlamentets framtida sammansättning har de konservativa brittiska ledamöterna lagt ned sina röster om betänkandet av Lamassoure och Severin. Vi har gjort det eftersom vi inte samtycker till den modell och de metoder som medföredragandena föreslår, vilka vi anser vara ohållbara i längden. Vi samtycker inte heller till att parlamentsledamöter ska kunna väljas på transnationella listor.

Vi beklagar också djupt att den viktiga historiska samstämmighet i denna fråga som fanns mellan Förenade kungariket, Frankrike och Italien har övergetts. Vi är dock fast beslutna att fortsätta att arbeta för de bästa intressena för folket i Förenade kungariket som vi för närvarande anser är underrepresenterade i Europaparlamentet. Dessa faktorer har legat till grund för hur vi har röstat om detta betänkande.

  Carl Lang (ITS), skriftlig. – (FR) Hur kan man skicka ut ett betänkande till medlemsstaternas representanter där man använder rättsliga och institutionella begrepp som är dunkla, nya, farliga och utopiska på samma gång?

Degressiv proportionalitet, som är ett genomgående tema i betänkandet, betyder ingenting annat än att de större staterna åter ska avstå platser till de mindre staterna. Det är sant att Jaques Chirac inledde denna process vid Europeiska rådets möte i Nice genom att för första gången samtycka till att skilja mellan Frankrike och Tyskland, tvärtemot fördragens anda.

Beträffande val av ledamöter från nationsövergripande listor, är det tydligt att syftet är att bli av med politiskt olämpliga partier som inte accepterar det slappa socialdemokratiska samförståndet och att avlägsna alla referenser till allt som fortfarande är de nationella staternas rättsliga område. Detta kan vi förstås inte acceptera.

Begreppet unionsmedborgare som föreslås av de båda föredragandena är både farligt och utopiskt och är i själva verket totalitärt. Det innebär att begreppet nationalitet tillhör det förgångna och att vår nya sköna värld består av en ny ”avnationaliserad” människa, som fråntagits sina rötter, sin historia och sin kultur.

Av samtliga dessa orsaker anser vi att Lamassoures betänkande innebär en oacceptabel rättslig, politisk och institutionell tillbakagång.

  Kartika Tamara Liotard och Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. – (NL) Fördelningen av parlamentsplatser mellan medlemsstaterna grundar sig inte på objektiva befolkningssiffror utan på för länge sedan avgivna löften och på förhandlingar som vunnits eller förlorats. Det är därför som de stora länderna – Frankrike, Italien och Storbritannien – alltid har samma antal platser trots att de har olika folkmängd, precis som Spanien och Polen. Detsamma gäller Grekland, Portugal, Belgien, Tjeckien och Ungern. Vissa länder är underrepresenterande, exempelvis Nederländerna, som år 2000 var naiva nog att nöja sig med färre parlamentsplatser i utbyte mot fler röster i rådet. Vi stöder föredragandens förslag, eftersom det ligger närmare en rättvis fördelning än de tidigare förslagen. Vi avvisar alla ändringsförslag som önskar en mindre rättvis fördelning, oavsett vem som gynnas, eller som skiljer mellan ”medborgare” och övriga invånare vid beräkning av befolkningen i de respektive länderna. Vi stöder de ändringsförslag som automatiskt kopplar framtida fördelning av platser till antalet invånare i medlemsstaterna. Vi avvisar framtida minskningar av antalet platser per medlemsstat om de inte härrör från minskning av invånarantalet, men från ett maximum på 750 platser, eller från försök att hitta utrymme för att välja en viss andel av ledamöterna från nationsövergripande listor. Med det förbehållet röstar vi för förslaget.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för och välkomnar betänkandet av Lamassoure och Severin om Europaparlamentets sammansättning. Jag anser dock att det är ganska egendomligt att parlamentet ska besluta om fördelningen av dess platser, men inte om var det ska ha sina sammanträden. Det är tydligt att rådet inte kan reda ut röran med att parlamentet har tre arbetsorter och jag uppmanar rådet att följa logiken att ge parlamentet rätten att fördela mandat och att då också ge parlamentet rätt att besluta om var det ska mötas.

I detta betänkande rekommenderas att en ny, mer rättvis sammansättning för Europaparlamentet ska gälla för parlamentet från och med valperioden 2009–2014. Jag samtycker till den operativa principen i betänkandet om degressiv proportionalitet vilket innebär att större medlemsstater uppmanas att acceptera färre parlamentsledamöter än vad som skulle medges med en strikt proportionell fördelning. Det kommer att säkerställa att små medlemsstater får en livskraftig parlamentarisk delegation och att parlamentet kan återgå till en något mer rimlig storlek på 750 ledamöter.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Med tanke på behovet att ändra Europaparlamentets sammansättning på grund av tidigare och framtida utvidgningar, anser jag att den lösning som man har kommit fram till i det här betänkande har den fördelen att den stämmer med vad som tidigare avtalats (Nice) om att inte öka de mest folkrika staternas kontroll över de övriga, genom att behålla en ganska begriplig modell för balans mellan staterna, och om att hjälpa till att minska de problem som hör ihop med reformfördragets antagande.

Trots att jag skulle ha föredragit en modell som är baserad på begreppet medborgarskap och inte på vistelseort, vilket framgår av röstningen – eftersom kopplingen mellan medborgarna och Europeiska unionen måste ha att göra med medborgarskap och inte med vistelseort – har jag röstat för betänkandet.

  Marek Siwiec (PSE), skriftlig. − (EN) Dagens omröstning var avgörande för Europaparlamentets framtida arbete. Det var nödvändigt att i en så känslig fråga få en stark politisk indikation från Europaparlamentet gentemot Europeiska rådet, vilket visar att nationella intressen kan övervinnas för att enas om ett bättre system än det som fastställs i Nicefördraget. Även om det förslag som lades fram i dag är långt ifrån perfekt, så är det mer rättvist än den fördelning av mandat som fastställs i Nicefördraget. Efter det att Europaparlamentet enhälligt uppmanade rådet att definiera termen ”medborgare”, vilken föreskrivs i artikel 9a.2 i god tid före nästa val 2014 beslutade jag i mitt lands intresse och för Europaparlamentets funktion att rösta för betänkandet, eftersom det leder till vissa framsteg i förhållande till vad som tidigare har överenskommits.

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − Frågans betydelse bör inte överskattas. En ny fördelning av ledamöter mellan medlemsstaterna kommer inte att förändra den nuvarande utvecklingen av EU. Majoriteten av marknadsliberaler och federalister i parlamentet kommer att bestå. Men betänkandet uttrycker klara och tydliga principer kring en fördelning som till sin natur ändå blir ungefärlig i slutänden. Fördelningen blir även bättre än den nuvarande situationen, då det största landet får färre ledamöter medan de minsta får fler. Därför har jag röstat för betänkandet, även om det finns enskilda paragrafer som jag inte stödjer, vilket inte minst handlar om skrivningarna kring de nationsövergripande listorna och de europeiska partierna.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Det grekiska kommunistpartiet i Europaparlamentet har röstat emot Lamassoures-Severins betänkande eftersom det ytterligare förstärker Europaparlamentets konfrontationsstil.

  Thomas Wise (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag röstade nej till ändringsförslag 25, därför att Förenade kungariket ännu är medlem i EU och antalet parlamentsledamöter som företräder Förenade kungariket inte bör minskas alls. Att rösta för 74 parlamentsledamöter skulle därför ha varit detsamma som att rösta för en minskning med fyra ledamöter. Enligt principen om ”degressiv proportionalitet”, som återstår att definiera, skulle små länder och mikrostater vara oproportionerligt representerade medan större stater som t.ex. Förenade kungariket skulle vara underrepresenterade. Med tanke på att ett stort antal personer i Östeuropa har migrerat till Förenade kungariket sedan 2004 och att de nu har rätt att rösta i valen till Europaparlamentet bör antalet ledamöter från Förenade kungariket åtminstone fortsätta att vara 78 som hittills om inte antalet ska ökas.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Sverige bör folkomrösta om den nya konstitutionen för att få samma undantag och en så kallade opt-in klausul (likt Storbritannien). Med en sådan opt-in klausul får Sverige exempelvis rätt att själv bestämma om, och i sådant fall när, man vill införa euron och ansluta sig till den sociala stadgan. Detta innebär dock inte att jag inte vill ha ett tydligt dokument som utgör grunden för EU och som tydligt avgränsar EU:s kompetensområde. Ett sådant dokument måste bland annat innehålla regler om mandatfördelningen i parlamentet. Därför är jag beredd att stödja just den del av förslaget till ny EU-grundlag som rör just mandatfördelningen.

Faktum är att om inte förslaget till mandatfördelning inte blir enligt förslaget till ny EU-grundlag så är risken stor att vi får gå tillbaka till Nicefördraget. Följden av Nicefördraget är att Sverige bara får 18 mandat, två mindre än vad Sverige får enligt förslaget till ny EU-grundlag och två mindre än vad Sverige har rätt till om man ser till storleksförhållandena mellan EU:s medlemsstater.

− Den humanitära situationen i Gaza (B6-0375/2007)

  Françoise Castex (PSE), skriftlig. – (FR) Jag har röstat för resolutionen om den humanitära situationen i Gaza. Jag är bekymrad över de försämrade hälsoindikatorerna i Palestina och är medveten om de problem som befolkningen ställs inför genom att gränsposteringarna stängts och att man därigenom inskränkt den ekonomiska verksamheten och den fria rörligheten för varor. Jag kräver att det akuta humanitära biståndet ska tillåtas fortsätta utan att hindras.

Jag fördömer de allt svårare levnadsförhållanden som råder i Gaza: blockaden som hindrar rörligheten för personer och varor, delvis privatisering av tillgången på vatten, livsmedel och elektricitet, ödelagd jordbruksmark och ödelagda grundläggande tjänster som till exempel avfallshanteringen som inte längre fungerar ordentligt och är på väg mot sammanbrott.

Jag anser att det är angeläget att de mänskliga rättigheterna blir till fullo respekterade i Gaza och jag vill uppmana till en internationell fredskonferens som leder till en rättvis och varaktig fred mellan israeler och palestinier, en fred baserad på tillämpliga resolutioner från FN:s säkerhetsråd om israelernas rätt att bo innanför trygga och erkända gränser och palestiniernas rätt till en fungerande statsbildning.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder denna resolution. Den nuvarande humanitära situationen i Gaza är djupt oroande. Israels blockad av Gazaremsan måste upphävas och el och bränsle måste levereras. Israel måste också kunna garantera flödet av finansiella tillgångar till Gazaremsan, vilket upphörde i september 2007, eftersom bristen på finansiella tillgångar på ett allvarligt sätt har påverkat den ekonomiska och sociala vardagen för det palestinska folket.

Rådet och kommissionen måste använda alla påtryckningsmedel för att förmå den israeliska regeringen att transportera och garantera framtida nödvändigt humanitärt stöd till det palestinska folket.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Med tanke på den förfärliga situation som palestinierna lever under, har Europaparlamentet antagit en resolution som visserligen erkänner den oerhört svåra situationen, inte bara på Gazaremsan utan också i övriga ockuperade palestinska områden, men inte ställer Israel till svars eller fördömer Israel för dess grundläggande ansvar, i synnerhet för förstörelsen av den palestinska myndigheten och dess stödjande institutioner och infrastrukturer, bl.a. de som tillgodoser befolkningens mest grundläggande behov, eller för Israels försök att hindra skapandet av en suverän, oberoende och livskraftig palestinsk stat.

Israel har infört en brutal blockad av Gazaremsan och på så sätt, vilket FN-tjänstemän länge påpekat, skapat ett gigantiskt fängelse för det palestinska folket och berövat dem deras grundläggande mänskliga rättigheter och hindrat FN:s organisationer att ge humanitärt bistånd.

Det är ett oavvisligt krav att Israel ska häva sin omänskliga blockad, åläggas att upphöra med sin aggression mot det palestinska folket och respektera och till fullo rätta sig efter internationell rätt och FN:s resolutioner. Detta är också nödvändigt för att det palestinska folket ska få snabb humanitär hjälp.

En rättvis och varaktig lösning för Mellanöstern kan uppnås endast genom respekt för det palestinska folkets omistliga rätt till en egen självständig och suverän stat, som respekterar gränserna från 1967 och med östra Jerusalem som huvudstad.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade ja till denna resolution i vilken den svåra situationen för folket i Gaza uppmärksammas. I betänkandet uppmanas Israel att fullfölja sina internationella skyldigheter enligt Genève-konventionen och att garantera inflödet av humanitärt stöd, humanitärt bistånd och nödvändiga tjänster, såsom el och bränsle, till Gazaremsan. Genom att uppmana till en internationell fredskonferens, ett slut på blockaden och uppmana kommissionen och rådet att arbeta i denna riktning ansluter jag mig till andra parlamentsledamöter som lägger fram idéer för att göra situationen i området bättre för de människor som lider av dödlägets konsekvenser.

  Pierre Schapira (PSE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar parlamentets resolution om Gazaremsan. Den åtgärd som vidtogs av den israeliska regeringen när den förklarade Gazaremsan som ”fientlig enhet” banar väg för ekonomiska sanktioner. Denna åtgärd kommer vid en tidpunkt då Gazaremsan befinner sig i en humanitär kris, som förvärras av att den direkta internationella hjälpen till den palestinska myndigheten avbrutits och av att Israel sedan mars 2006 inte lyckats återbetala utestående skatter till den palestinska myndigheten.

Även om de israeliska myndigheterna har tillåtit livsmedelstransporter till Gaza, har FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar rapporterat brist på baslivsmedel på grund av täta avstängningar av gränsövergången Karni.

Vi skulle inte stå inför en humanitär kris av sådana proportioner om vi inte först och främst hade upphört med hjälpen till det palestinska folket. Många andra organisationer, i synnerhet ett stort antal lokala europeiska myndigheter fortsatte sitt samarbete med Palestina. Är det inte dags att vi ser över vår sanktionspolitik mot Palestina så att den inte hindrar att den mest väsentliga humanitära hjälpen når fram till lokalbefolkningen?

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag vill betona betydelsen av den humanitära situationen i Gazaremsan.

Jag accepterar att den politiska situationen är sådan att den styr tillståndet för folket i Gaza, men det är människorna – män, kvinnor och barn – som lider och vi har ingen aning om vilka långsiktiga konsekvenser detta kommer att få.

Jag håller med om att Israels befolkning måste känna sig säkert inom sina egna gränser, men Israels företrädare har också en skyldighet att se till att humanitärt stöd och bistånd kan ges i Gazaremsan.

I Gaza har man ansvar för att upphöra med attackerna mot Israel, och vi alla har ansvar för att stödja drägliga förhållanden för palestinierna, så att det palestinska folket kan leva tryggt i fred.

Jag stöder detta betänkande eftersom det är absolut nödvändigt att vi nu i EU gör våra röster hörda på folket i Gazas vägnar. De behöver hjälp och vi bör ge den.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Jag vill stödja de i parlamentet som har strävat efter att vi ska uppmärksamma de stora problem som särskilt drabbar människor i Gazaremsan, i Israel och i de palestinska områdena.

Den enda väg som leder framåt är att hänvisa till resolutionerna från FN:s säkerhetsråd och sammankalla till en internationell fredskonferens om dessa frågor.

− Betänkande: Raül Romeva i Rueda (A6-0338/2007)

  Bernadette Vergnaud (PSE) . – (FR) Fru talman! De mördas för att de är kvinnor. Dessa mord som kallas ”kvinnomord” orsakas av ett socialt sammanhang som påverkas av ett patriarkaliskt tänkesätt som hindrar kvinnor från att bli socialt oberoende.

Även om det mycket välbalanserade betänkandet av Raül Romeva mer specifikt avser kvinnomord i Latinamerika och Mexico, ingår det i en global strategi för att få bukt med och förhindra att kvinnor över hela världen dör en våldsam död. Därför har jag röstat för. EU måste verka för och försvara värderingarna om jämställdhet mellan kvinnor och män.

Mina ändringsförslag, som faktiskt övertagits av föredraganden, var inriktade på att stödja offrens familjer. De står ofta helt utan hjälp och de måste uthärda smärtan att morden inte bestraffas, vilket gör det ännu svårare. Jag efterlyser därför informations- och utbildningsprogram när det gäller genusproblematik, och åtgärder för att skapa effektiva skyddssystem för vittnen, offer och deras familjer, psykologiskt stöd och fri rättshjälp.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag har röstat för betänkandet av vår spanska kollega Raül Romeva i Rueda om mord på kvinnor eller ”kvinnomord” i Centralamerika och Mexico och om EU:s roll.

Här koncentrerar vi oss tyvärr bara på Centralamerika och Mexiko, men det finns många ställen världen över där frågan om kvinnomord inte blivit löst. Jag stöder vilken som helst global strategi som strävar efter att utrota våld mot kvinnor över hela världen. Kvinnornas lidande får inte hanteras med likgiltighet och vi måste stödja dem, eftersom deras revolt är grunden till många geopolitiska strömningar till fördel för de ideal som stöds av EU, i synnerhet jämställdhet mellan kvinnor och män.

  Gerard Batten, Godfrey Bloom, Derek Roland Clark, Michael Henry Nattrass, Jeffrey Titford (IND/DEM), skriftlig. − (EN) UKIP lade ned sina röster om detta betänkande eftersom vi inte erkänner parlamentets legitimitet. Det återspeglar inte på något sätt våra synpunkter om betänkandets innehåll.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi har röstat för det här betänkandet, som uttrycker Europaparlamentets solidaritet med kvinnor som utsätts för våld över hela världen, inklusive våra egna länder inom EU, men med särskild betoning på den svåra situationen i Mexiko och i vissa centralamerikanska länder, där kvinnomord är en verklig kultur och där tusentals våldsamma dödsfall bland kvinnor inträffat på senare år, vilket inte bara kan tillskrivas ett alltmer utbrett våldsklimat.

Den här situationen kommer av kulturella orsaker och socioekonomiska samband som missgynnar kvinnor, och är svårast för ursprungsbefolkningens kvinnor som i stor utsträckning är ekonomiskt beroende. Situationen förvärras emellertid också av kriminella gäng.

Vi hoppas att det här betänkandet ska rikta strålkastarljuset mot den här svåra situationen och därför bidra till att se till att man i de berörda länderna tar de steg som krävs för att få ett slut på kvinnomord och kvinnovåld.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan menar att mänskliga rättigheter måste upprätthållas i alla samhällen världen över, såväl i EU:s medlemsländer som i andra länder.

Betänkandet är ett förslag till en resolution som vädjar till medlemsländerna samt till de berörda staterna att arbeta för att upprätthålla kvinnors rättigheter. Detta är en behjärtansvärd fråga, men det forum som frågan diskuteras i är inte det rätta. Som vanligt inkluderas paragrafer där EU önskar agera med en enad utrikespolitisk röst. Med betänkandets förslag till nya budgetposter, kampanjer och utökade befogenheter vill EU tillskansa sig mer makt och använder frågor likt dessa som medel i detta sökande.

Brott mot kvinnor är oacceptabelt och en dialog mellan suveräna stater för att stoppa dessa välkomnas eftersom det är viktigt att förbättra kvinnors utsatta ställning i stora delar av världen. Dock ska EU inte bedriva en enad utrikespolitik och det är av detta skäl vi valt att rösta nej till detta betänkande.

  Jean Lambert (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag stöder betänkandet till fullo. En hållbar utveckling är omöjlig utan att hänsyn tas till jämställdhet mellan könen och rätten till värdighet och en fridfull tillvaro. Sådana brott bör inte bara ses som ett uttryck för kultur, och de bör inte heller avfärdas om de begås mot kvinnor som eventuellt tjänar sitt uppehälle som prostituerade. Om inga allvarliga och konsekventa insatser görs för att inleda undersökningar mot, åtala och bestraffa förövarna betyder det att våld kan accepteras och då finns det inte någon som kan vara trygg. De förslag som lades fram i detta betänkande förtjänar vårt stöd och jag tror att parlamentet kommer att se till att de leder framåt. Dimensionen rörande mänskliga rättigheter i vår utrikespolitik är ytterst viktig; vi måste arbeta för människors rätt att leva tryggt och säkert för att kunna utöva sina demokratiska fri- och rättigheter på alla samhällsnivåer, i vilket yrke eller med vilken status de än må ha.

  Erika Mann (PSE), skriftlig. − (EN) Betänkandet av Raül Romeva i Rueda om mord på kvinnor i Centralamerika och i Mexiko, samt Europeiska unionens roll i kampen mot denna företeelse är ett mycket välavvägt betänkande. Jag vill tacka föredraganden för hans utmärkta arbete och engagemang. Han ledde förhandlingarna i en politisk stil som var positiv och visade på lyhördhet. Jag vill också tacka honom för att han tog upp ämnet.

De mänskliga rättigheterna har en mycket stor betydelse i Europeiska unionen. Som tur är spelar de mänskliga rättigheterna en viktig roll för förbindelserna mellan EU och Mexiko. Som en del av frihandelsavtalet har de också en sorts formell karaktär och spelar också en avgörande roll i vår delegation till den gemensamma parlamentarikerkommittén, som jag har nöjet att vara ordförande för, och som på den mexikanska sidan nu leds av senator José Guadarrama Márquez.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande som jag stöder starkt och som är en del av en global strategi för att utrota och förhindra mord på kvinnor, och i betänkandet föreslås åtgärder från EU inom ramen för partnerskapsavtal. Jag hoppas att denna fråga tas upp både av de nationella regeringarna inom ramen för deras bilaterala förbindelser med länderna i Latinamerika och av EU-institutionerna inom ramen för deras strategiska partnerskap, för att stödja åtgärder som förhindrar och skyddar mot våld.

  Tobias Pflüger (GUE/NGL), skriftlig. − (DE) Jag har stött betänkandet av Raül Romeva i Rueda eftersom det i ett fåtal punkter tydligt identifierar huvudorsakerna bakom kvinnomorden i Mexico och Centralamerika: morden inträffar utan att förhindras i ett socialt och ekonomiskt sammanhang som är helt och hållet inriktat på ekonomiska intressen. En hög procentuell andel av morden har inträffat i de så kallade frihandelszonerna med sin maquiladora-industri (fabriker med legotillverkning som producerar för exportmarknaden), där avsaknaden av social infrastruktur och den utbredda fattigdomen går hand i hand med straffrihet för halvillegala säkerhetsstyrkor.

Strukturerna förstärks också av EU:s relationer med Mexiko och Centralamerika, som fokuserar på att underlätta handelsutbytet. EU:s associeringsavtal med Centralamerika, som kommer att ingås före årets utgång, visar redan i sin nuvarande form att man inom EU är mest intresserad av att liberalisera och avreglera marknaden. Att ”skapa ett klimat som gynnar handel och investeringar”, såsom kommissionen förespråkar, leder till just sådana strukturer som i betänkandet helt riktigt identifieras som det som konstituerar de ogynnsamma socioekonomiska förhållanden som leder till det höga antalet kvinnomord.

Betänkandet skickar också ut en viktig signal om att klausulen om mänskliga rättigheter som finns med i den så kallade ”globala överenskommelsen” mellan EU och Mexico, äntligen måste börja beaktas. Arbetet inom sammanslutningar för släktingar och offer måste också stärkas.

− Betänkande Bart Staes (A6-0337/2007)

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande, i vilket för att förhindra bedrägerier rekommenderas att transiteringsrörelser datoriseras, att den rättsliga ramen revideras och att kommissionen och medlemsstaterna förbättrar de fysiska kontrollerna på grundval av en gemensam riskanalys. Förenade kungariket påverkas av detta: cirka 4 procent av de potentiella momsintäkterna går förlorade på detta område.

  Andreas Mölzer (ITS), skriftlig. − (DE) Det faktum att gränserna snabbt och demonstrativt upphört att existera har lett till en massiv minskning av omsättningen av cigaretter, inte bara i gränsområdet utan också i de inre områdena. Tröstlösa arbetsmarknadsvillkor gör att många privatpersoner frestas att smuggla små mängder tobaksprodukter till fots över gränsen som ett sätt att öka inkomsterna.

Fantastiska vinstmarginaler, trots höga transportkostnader, har också bidragit till den omfattande ökningen av tobakssmugglingen på senare år. En verksamhet som i vissa kretsar avskrivs som ett obetydligt brott ger inkomster till kriminella gäng, till på köpet mycket goda inkomster: när allt kommer omkring är det ganska lätt att föra in dessa svartabörsprodukter till rökare inom EU. Smugglarna vet att situationen knappast förändras av informationskampanjer, eftersom studier har visat att de flesta köpare är väl medvetna om att koncentrationen skadliga substanser är högre i dessa produkter och känner till risken för bestraffning.

Montenegros roll är särskilt vanhedrande eftersom det har blivit Europas centrum för tobakssmuggling, där staten tar för sig en god del. Större påtryckningar krävs för att få ett genombrott i de samtal som för närvarande pågår, och straffen måste givetvis bli mycket mer kännbara. Ett enhetligt märkningssystem måste också införas för att få slut på en situation där tobaksproducenternas lukrativa exportverksamhet slutar i illegal återimport.

  Glenis Willmott (PSE), skriftlig. − (EN) EPLP stöder syftena i avtalet med Philip Morris att bekämpa bedrägerier och illegal cigaretthandel i EU. Den brittiska regeringen har dock inte undertecknat avtalet, eftersom det kan strida mot den gällande brittiska lagstiftningen om tobakssmuggling. Den gällande lagstiftningen gäller alla tobakstillverkare, vilket är viktigt för att garantera att smuggling inte bara flyttas till produkter som tillverkas av företag som inte har valt att underteckna ett avtal eller som vid något tillfälle väljer att dra sig ur ett avtal. Denna lagstiftning innehåller inte heller några betydande undantag, vilket gör det möjligt för Förenade kungariket att vidta mer effektiva åtgärder mot särskilda problem beträffande tobakssmuggling.

– Betänkande: Anne E. Jensen (A6-0349/2007)

  Nina Škottová (PPE-DE) . – (CS) Fru talman, mina damer och herrar! Jag välkomnar föredragandens Anne Jensens initiativrika betänkande eftersom marktjänsternas försämrade kvalitet under den senaste tiden har blivit en alltmer angelägen fråga och är verklig akilleshäl för luftfartsindustrin.

Det finns flera orsaker till detta. Jag vill ta upp de orsaker som har att göra med de ökade säkerhetsåtgärder som tillämpas på vissa flygplatser inom EU. Dessa åtgärder är ofta sådana att de riskerar att kränka mänsklig värdighet och öka risken för spridning av smittsamma sjukdomar utan påtaglig inverkan på säkerheten. Jag hänvisar exempelvis till kravet på att kvinnliga passagerare offentligt måste klä av sig alla kavajliknande plagg, även om plagget bärs över bara underkläderna. Man måste också ofta stå barfota på iskalla golv efter att man tagit av sig skorna innan man går igenom säkerhetsdetektorn. Vid genomgång av passagerarnas personliga tillhörigheter är det också vanligt att personalen inte visar respekt för grundläggande hygienregler.

Det är tydligt att om vi inte reagerar på dessa problem och kräver en bättre reskultur, liksom respekt och artighet från markpersonalens sida under säkerhetskontrollerna, kan den civila luftfarten ibland bli en motbjudande och obehaglig upplevelse, åtminstone när det gäller marktjänsterna.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Med inriktning på den snabba ökningen av varu- och passagerartransporter har kommissionen beslutat att ta fram en ”handlingsplan för kapacitet, effektivitet och säkerhet på Europas flygplatser”, där man föreslår en serie åtgärder.

Även om Europaparlamentets resolution innehåller aspekter som vi håller med om – exempelvis, hänvisningarna till kravet på respekt för sociallagstiftning och kollektivavtal, utbildning eller de mest avlägsna områdenas behov – samtycker man i resolutionen till liberaliseringen av sektorn och till att skapa ett så kallat ”gemensamt europeiskt luftrum”.

Även om man i resolutionen understryker att ansvaret för planering av flygplatsernas infrastruktur måste ligga hos medlemsstaterna, förordas ”en övergripande EU-strategi när det gäller behovet av extra kapacitet, begränsningar i fråga om framtida investeringar i ytterligare kapacitet och strategiska nav”.

I resolutionen bekräftas företrädet för ”gemenskapens konkurrensregler”, i synnerhet när det gäller att tillhandahålla marktjänster vars vidare avreglering inte utesluts. I resolutionen förordas därför att man bör öka det minsta tillåtna antalet tjänsteleverantörer vid flygplatserna, och att det inte bör finnas någon artificiell begränsning av antalet tjänsteleverantörer med ställning som tredje man och att man bör häva restriktioner som hindrar tillhandahållare av marktjänster från att komma in på marknaden.

Detta är vårt kritiska ställningstagande.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Herr talman! Jag röstade för betänkandet av Anne Jensen om ”Flygplatskapacitet och marktjänster: mot en effektivare politik” (2007/2092(INI)).

Betänkandet behandlar på ett relevant sätt problemet med att se till att flygplatserna har den kapacitet som behövs. Lufttransporterna ökar med varje år med 5,2 procent. Man har kommit fram till att år 2020 kommer det att finnas mer än 60 flygplatser som inte klarar de krav som ställs på lufttrafiken. I betänkandet sägs att de ökade lufttransporterna måste åtföljas av tekniska och rättsliga program för att begränsa externa effekter.

Föredraganden påpekar helt riktigt att EU kan tillgodose kraven inom detta område endast genom att tillhandahålla olika typer av flygplatser och genom att åtgärda de specifika behoven i respektive land.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande, i vilket kommissionen uppmanas att före 2009 lägga fram en handlingsplan om förbättrad flygplatskapacitet i Europa för att främja och på ett bättre sätt samordna de europeiska initiativen om att bygga ut flygplatskapaciteten för den internationella trafiken och för att på ett bättre sätt kunna använda den befintliga kapaciteten. Endast samarbete om olika flygplatsmodeller enligt nationella specialiteter kommer att göra det möjligt för EU att möta behovet på detta område.

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Jag röstade för Anne Jensens betänkande om ”flygplatskapacitet och marktjänster: mot en effektivare politik” eftersom jag betraktar det som väsentligt för att säkerställa en hållbar regional utveckling. Transportinfrastrukturen är ofta den avgörande faktorn för lokalisering av regionala investeringar, turismutveckling och snabba varutransporter. Lufttransporterna erbjuder viktiga mervärden, särskilt för mindre utvecklade länder, perifera områden och öar.

Globalisering och snabb ekonomisk utveckling framkallar ökad efterfrågan på lufttrafik inom EU. För den aktuella och framtida utvecklingen av lufttransporter inom Europa krävs en snabb och framsynt planering av nödvändiga åtgärder som bör antas på EU-nivå, till fördel för EU:s medborgare och ekonomi som helhet.

Enligt min mening kan bilden av samtliga områden i Europa förbättras genom att man inrättar nya flygplatser, moderniserar befintliga flygplatser och omvandlar tidigare militära flygplatser till civila flygplatser. Vid anläggning och utbyggnad av infrastrukturer för flygplatser och logistik behövs adekvat stöd från nationella och regionala myndigheter. Flygplatserna måste inkluderas i regionala markanvändningsplaner. De måste också vara del av regionala utvecklingsstrategier och man bör utvärdera vilken effekt projektet har på det berörda området tillsammans med en rigorös miljökonsekvensbeskrivning.

Jag anser att det är av yttersta vikt att flygplatsernas infrastruktur finansieras genom nationella och regionala fonder med det nödvändiga ekonomiska stödet från det transeuropeiska transportnätet, Sammanhållningsfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Genom att fastställa att en av lösningarna på situationer med överbelastade flygplatser är att ”inrätta avlastningsflygplatser i närheten av de överbelastade flygplatserna”, som vi sett Lissabon, och genom att konstatera att ”de traditionella flygbolagen, lågprisflygbolagen, charterflygbolagen, fraktflygbolagen och affärsflyget alla har olika krav på flygplatstjänster och fördelning av start- och landningstider”, kan Europaparlamentet gynna de alternativ som framstår som mindre kostnadskrävande och samtidigt åtgärda den ökade lufttrafiken med hänsyn till vad som speciellt karakteriserar denna tillväxt.

Jag har därför röstat för detta betänkande eftersom jag anser att det skiljer sig radikalt från den ståndpunkt som försvaras av det portugisiska kristdemokratiska partiet (CDS-PP) för Lissabon och som inbegriper alternativet ”Portela +1”.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − I Anne Jenssens betänkande berörs ett problem som i allra högsta grad är transnationellt. Det var med andra ord inte bristen på EU-relevans som avgjorde att jag slutligen röstade nej till de flesta av ändringsförslagen, och slutligen lade ned min röst i frågan om betänkandet i sin helhet. Det största problemet med betänkandet var att det i sin slutversion blev allt för detaljerat. Jag har svårt att se behovet av en "Master Plan" på EU- nivå för hur marktjänsterna på flygplatserna ska organiseras. Än mindre varför man från Bryssel skulle skapa extra regleringar och pålagor för hur de anställdas utbildning bör se ut, eller var flygplatserna ska få lokaliseras. Utan att lägga mig i sakfrågan med placeringen av t.ex. Bromma flygplats drog jag slutsatsen att detta rimligtvis måste vara ett ställningstagande för Stockholm och Sverige. Inte för Europaparlamentet.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. − Initiativbetänkandet om flygplatskapacitet innehåller högt flygande planer om vad som kan åstadkommas genom central planering från EU:s sida. I betänkandet konstateras att Europa står inför en kraftig ökning av flygplatsanvändandet och att det finns ett behov av att "optimera" existerande resurser. Man påstår att den framtida utvecklingen visar på behovet av att intervenera på EU-nivå för att hjälpa "EU-medborgarna och ta ansvar för EU:s ekonomi som helhet". Man går t.o.m. in på den infrastruktur som berör förbindelserna till flygplatsen.

Det finns i de allra flesta fall en nationell konkurrens och mellan länder och flygplatser och strategiska beslut måste fattas på nationell nivå. I vissa länder är flygplatserna privata och investeringsbeslut styrs av lönsamhetsbedömningar medan andra länder har offentligt ägande. Tanken på EU-planering inom detta område är därför helt orealistisk. Vi känner inte till framtidens efterfrågan och den förändras hela tiden och skiftar hela tiden mellan olika områden och länder. Vi kan inte heller sia om hur den tekniska utvecklingen kan tänkas påverka utvecklingen. Vi vet inte heller vilka kostnader som det innebär. Normalt tenderar dessutom alla kostnadsprognoser bli 2-3 gånger högre än beräknat när det gäller infrastruktur. Likaledes bör frågan om marktjänster vara en fråga för varje specifik flygplats och inte regleras på EU-nivå.

Betänkandet andas planekonomiskt tänkande. Jag kan inte stödja detta betänkande som mest påminner om de system vi kunde hitta de gamla socialistiska länderna och har därför röstat nej.