Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 22 oktober 2007 - Strasbourg

14. Ramdirektiv om hållbar användning av bekämpningsmedel - Temainriktad strategi för hållbar användning av bekämpningsmedel - Utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Christa Klaß, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (KOM(2006)0373 – C6-0246/2006 – 2006/0132(COD)) (A6-0347/2007),

– betänkandet av Irena Belohorská, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om en temainriktad strategi för hållbar användning av bekämpningsmedel (2007/2006(INI)) (A6-0291/2007), och

– betänkandet av Hiltrud Breyer, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (KOM(2006)0388 – C6-0245/2006 – 2006/0136(COD)) (A6-0359/2007).

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Herr talman! För det första vill jag tacka Europaparlamentet, särskilt föredragandena Irena Belohorská och Christa Klaß för deras utomordentligt noggranna arbete. Jag vill också tacka utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, Michl Ebner och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling samt Dorette Corbey och utskottet för industrifrågor, forskning och energi för deras betänkanden och synpunkter vid den första behandlingen.

De senaste trettio åren har EU:s politik och lagar om skydd av folkhälsan och miljön gjort att vi har kunnat göra betydande framsteg och avsevärt minska riskerna med bekämpningsmedel. Den befintliga lagstiftningen handlar dock dels om godkännande och utsläppande på marknaden av produkter, dels om att övervaka produktrester i livsmedel och djurfoder. Mellan dessa två fokuspunkter finns det ingen lag som täcker den period när bekämpningsmedlen används. Detta är dock den avgörande fasen när människors hälsa och miljön utsätts för risk.

De övervakningsprogram som genomförs i medlemsstaterna har avslöjat spår av bekämpningsmedel inte bara i livsmedel och djurforder, utan i själva miljön, i halter som överstiger gränsvärdena enligt EU:s lagstiftning. Dessutom står det klart att bekämpningsmedel är en fråga som EU:s medborgare oroar sig allvarligt för. Vi bör därför anstränga oss ännu mer för att öka skyddet av EU:s medborgare och vår miljö. Den temainriktade strategin för hållbar användning av bekämpningsmedel och det åtföljande ramdirektivet ligger under den allmänna rubriken om att hantera bekämpningsmedlens effekter på människors hälsa och miljön.

Här följer huvudinslagen av kommissionens förslag till ramdirektiv.

För det första kommer varje medlemsstat att ta fram nationella handlingsplaner där man fastställer mål, åtgärder och tidsplaner för att minska riskerna med och beroendet av bekämpningsmedel.

För det andra kommer yrkesmässiga användare av bekämpningsmedel, framför allt jordbrukare, leverantörer och rådgivare, att behöva tillgång till lämplig utbildning. På så vis kan de lära sig tillräckligt om riskerna med bekämpningsmedel och om att använda alternativa medel. Större insatser för att öka allmänhetens medvetenhet om riskerna med att använda bekämpningsmedel kommer också att krävas.

För det tredje kommer yrkesmässig spridningsutrustning för bekämpningsmedel att behöva genomgå regelbundna kontroller och hanteras korrekt.

För det fjärde kommer flygbesprutning att förbjudas, men medlemsstaterna kommer fortfarande att kunna välja att göra undantag i begränsade fall där flygbesprutning är den enda rimliga lösningen.

För det femte kommer särskilda åtgärder att vidtas för att skydda allmänheten och känsliga befolkningsgrupper, liksom vattensystem och geografiska områden, till exempel inom nätverket Natura 2000. Sådana åtgärder kan bland annat vara att skapa buffertzoner eller begränsa användningen av bekämpningsmedel.

För det sjätte och sist men inte minst måste vi stödja jordbruksmetoder som håller sig till låga doser av bekämpningsmedel. Detta är för att möjliggöra genomförandet av en integrerad skadedjursbekämpning, som bör bli bindande från 2014.

Andra åtgärder som planeras i den temainriktade strategin har införlivats eller kommer snart att införlivas i andra rättsakter. Däribland finns ett förslag om att reglera utsläppandet av växtskyddsmedel på marknaden. Regleringen kommer att medföra en större begränsning av skadliga aktiva ämnen som cirkulerar på marknaden, särskilt genom komparativ bedömning och fasthållande vid ersättningsprincipen. Detta är min kollega Markos Kyprianous förslag som vi också diskuterar i kväll med utgångspunkt i Hiltrud Breyers betänkande.

Det finns också ett förslag om att reglera insamlingen av statistisk om växtskyddsmedel. Detta förslag är av yttersta vikt eftersom det fastställer indikatorer för att mäta framsteg inom riskminskning. Förslaget diskuteras för närvarande av det berörda parlamentsutskottet.

Det finns också ett förslag till ett nytt direktiv om grundläggande specifikationer för den spridningsutrustning som släpps ut på marknaden. Förslaget kommer att komplettera de befintliga bestämmelserna om skötsel och regelbunden inspektion av spridningsutrustning.

Sammanfattningsvis, herr talman, vill jag understryka vikten av en aspekt av förslaget till direktiv om hållbar användning av bekämpningsmedel – integrerad skadedjursbekämpning. Detta är en mycket viktig åtgärd i kommissionens förslag, som har diskuterats av de andra parlamentariska underutskotten.

Ingen betvivlar att vi måste minska beroendet av bekämpningsmedel och välja mer miljövänliga alternativ för att skydda växterna och bekämpa skadedjur. Integrerad hantering och skadedjursbekämpning är det effektivaste sättet att uppnå detta mål. Det är därför särskilt viktigt att denna aspekt bibehålls i vårt förslag och blir bindande i alla medlemsstater från 2014.

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. − (EL) Herr talman! Vi ska diskutera en mycket svår men viktig fråga i dag.

Jag vill först och främst tacka alla som har arbetat för att göra denna debatt möjlig i dag, särskilt föredraganden Hiltrud Breyer.

Det har alltid varit ett svårt ämne. Vi måste hitta en balans. Hälso- och miljöskyddet måste ökas, samtidigt som förfarandena förenklas och de administrativa kostnaderna minskas för att tillåta större konkurrenskraft och innovation. Jag är övertygad om att kommissionens förslag kommer att bidra till att uppnå dessa mål eftersom det kompletterar den inre marknaden. Det gör detta genom att upprätta ett system av flexibelt ömsesidigt erkännande av områden och tillåta medlemsstater att vidta åtgärder och anta restriktioner vid särskilda hälso- eller miljöfaror, antingen i en hel medlemsstat eller i delar av den.

Herr talman, mina damer och herrar! Faktum är att växtskyddsmedel har en viktig roll inom jordbruk, växtodling, skogsodling och kommersiell köksväxtodling. Jag önskar att vi inte behövde dem eftersom de onekligen påverkar människors och djurs hälsa samt miljön. Vi måste därför se till att de aktuella bestämmelserna är effektiva och balanserade.

Gällande lagstiftning är från 1991. På grundval av en rapport från 2001 från kommissionen om hur lagstiftningen fungerar och hur den kan förbättras, bad både parlamentet och rådet kommissionen att lägga fram ändringsförslag till direktivet. Jag tror inte att någon tvivlar på att den befintliga lagstiftningen behöver uppdateras.

Jag vill tacka de berörda organen i alla sektorer och nämna deras viktiga bidrag inom ramen för det preliminära utkastet till detta förslag. Kommissionen har också utfört en omfattande konsekvensanalys.

Den första prioriteringen är utan tvekan att uppnå den högsta möjliga skyddsnivån för människors och djurs hälsa, liksom miljön. Detta kommer att uppnås genom ett antal bestämmelser, som att fastställa tydliga, stränga kriterier för godkännande av aktiva ämnen, ge Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet en central roll i bedömningen av aktiva ämnen och tvinga jordbrukare att föra register över användningen av växtskyddsmedel, som ska vara tillgängliga på begäran av deras grannar och vattenindustrin. Medlemsstaternas myndigheter kommer också att tvingas intensifiera sina kontroller av kommersiell exploatering och användning av växtskyddsmedel, och kommissionen kommer att undersöka och verifiera hur effektivt medlemsstaterna utför dessa kontroller. Ett totalförbud mot djurförsök kommer att införas. För att främja ett hållbart jordbruk kommer de säkraste alternativa lösningarna alltså att ersätta de farligaste produkterna. Förslaget kommer därmed att skapa en säkrare ram för användningen av växtskyddsmedel i EU och förstärka miljöskyddsåtgärderna.

Förslaget gör samma som Lissabonstrategin eftersom det också kommer att minska de administrativa kostnaderna. Förfarandet kommer att vara kortare och mer effektivt samtidigt som det, vilket jag anser är viktigare, bevarar säkerhetsnivån och skyddar miljön.

Medlemsstaterna kommer inte längre att arbeta isolerade eftersom godkännande som bygger på ömsesidigt erkännande nu kommer att vara regel snarare än undantag. På så vis undviker man att dela den inre marknaden i fråga om växtskyddsmedel, och man sätter stopp för en splittrad marknad i fråga om jordbruksprodukter.

Ändringarna i dataskyddsreglerna kommer att leda till större insyn och rättvisare konkurrens utan att stå i vägen för forskning och innovation.

Den föreslagna förordningen är en av nycklarna till kommissionens övergripande strategi på området bekämpningsmedel. Den kompletterar förslaget till ett direktiv om hållbar användning av bekämpningsmedel som redan har analyserats av min kollega Stavros Dimas.

Slutligen vill jag nämna det stora antalet ändringsförslag som har lagts fram. Detta är knappast förvånande med ett sådant invecklat ämne, och vi kanske ännu inte har nått fullständig enighet i våra åsikter. Jag är optimistisk om att vi snart kommer att göra det under följande skeden av förfarandet. Under tiden kan kommissionen godta vissa ändringsförslag men inte andra. Den fullständiga listan, med kommissionens synpunkter på varje ändringsförslag och relevanta förklaringar, finns tillgänglig för parlamentet och ledamöterna. Jag kan inte analysera varje ändringsförslag för sig här eftersom tiden inte räcker till. Jag ber att denna lista inkluderas i protokollet från sammanträdet.

Herr talman, mina damer och herrar! Jag ser fram emot en konstruktiv och intressant debatt.

  Christa Klaß (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman! Kommissionsledamöter Stavros Dimas och Markos Kyprianos, mina damer och herrar! Jag ser positivt på kommissionens förslag till en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel, och mina kommentarer här i dag kommer att begränsa sig till denna del av det övergripande paketet.

Detta är ett brett område där många justeringar fortfarande behövs runt om i EU för konsumenternas och användarnas skull och särskilt för miljöns skull. Olika regler i EU skapar inte bara olika säkerhetsstandarder, utan är också förvirrande och snedvrider konkurrensen.

Möjligheten att skadedjur förstör ett helt års skörd tillhör tack och lov det förflutna i Europa. I dag står vi dock inför nya stora utmaningar som vi måste möta med en sund växtskyddspolitik. Den globala befolkningen växer, och det blir mer ont om livsmedel världen över. Klimatförändringen har förändrat villkoren för jordbruket: vi ser nya skadedjur, och naturkatastrofer decimerar skördar. Därför är det i dag fortfarande viktigt att skydda skördarna, och användningen av växtskyddsmedel bidrar till detta.

Med växtskydd, som med många andra saker i livet, är det dosen som gör det giftigt. Medan en sömntablett kan göra nytta, kan många sömntabletter vara dödligt. Man måste se till att växtskyddsmedlen används korrekt och professionellt, eftersom en oriktig användning är farlig. Det gäller inte bara på åkerjord, utan också på offentliga platser som parker, lekplatser, idrottsfält, gångvägar och järnvägsspår. Information, utbildning och kunskap om konsekvenserna av användningen av bekämpningsmedel, dess fördelar men också dess risker, är centrala delar av detta direktiv. Försäljare och användare av växtskyddsmedel måste utbildas och informeras.

Med hjälp av nationella handlingsplaner måste medlemsstaterna se till att växtskyddsmedlen används på ett hållbart sätt. Samtidigt måste de sträva efter överensstämmelse med andra gemenskapsbestämmelser. Vältestade, säkra maskiner kommer att säkerställa ett målinriktat växtskydd, där målet är att minska alla risker.

En godtycklig procentuell minskning över hela utbudet av växtskyddsmedel strider mot målen om god jordbrukssed och integrerad skadedjursbekämpning. Vi behöver båda dessa faktorer, kommissionsledamot Dimas, och vi kommer att ha ett fortsatt behov av god jordbrukssed och integrerad skadedjursbekämpning eftersom vi behöver dynamism. Den stränga bestämmelsen om godkännande har dessutom reducerats in absurdum. Produkter med skadliga effekter ska inte godkännas alls. Det räcker inte att halvera användningen. Men om växtskyddsmedlen har genomgått ett strängt godkännandeförfarande skulle det vara ologiskt att minska användningen med en viss procent bland samtliga. För övrigt har jag ännu inte fått förklarat för mig exakt hur en sådan minskning skulle hanteras och kvantifieras.

Detsamma gäller skyddet av vattenmiljön. Det godtyckliga fastställandet av standardiserade buffertremsor nära vattenmassor fyller inget syfte. Ett differentierat tillvägagångssätt är nödvändigt här. Buffertremsor måste stämma med den geografiska situationen, jordmånen och de växter som kräver skydd. Ett sådant tillvägagångssätt har redan antagits i bruksanvisningen som medföljer de olika växtskyddsmedlen.

Ni nämnde växtbesprutning från luften, herr kommissionsledamot. För de branta sluttningarna med vinodlingar längs Mosels flodbanker i mina hemtrakter eller risodlingarna i Sydeuropa finns inget annat alternativ. På dessa platser är växtbesprutning från luften oumbärligt. Användningen av helikoptrar för växtbesprutning måste dock regleras. Särskild aktsamhet krävs i känsliga områden, som parker och offentliga lekplatser eller skolgårdar. Användningen av bekämpningsmedel där måste hållas till ett absolut minimum, och icke-kemiska alternativ bör ha företräde. Enligt min åsikt skulle detta även kunna innebära att man skickar ut en hel skolklass för att rensa ogräs på skolans område.

Att förbjuda växtskydd helt och hållet i områden med särskilda arter av flora och fauna vore oförenligt med målen om att bevara livsmiljöer. Bekämpningsmedel är faktiskt avgörande för att dessa livsmiljöer ska bevaras. Växtskyddsmedel är dyrt, och ingen jordbrukare kommer att använda mer än vad som är absolut nödvändigt. Ytterligare skatter snedvrider konkurrensen på världsmarknaden. Det skulle leda till inköp av billigare produkter utanför EU, vilket inte skulle bidra till att uppnå målet om hållbarhet.

Vi vill ha samma skydd och samma standard i hela EU. I många länder har de föreslagna åtgärderna varit exempel på god praxis under en tid. Därför är en harmonisering av bestämmelserna om användning av växtskyddsmedel absolut nödvändigt, och därför är kommissionens tillvägagångssätt det rätta. Det är nu upp till oss alla – och vi kan ta detta som en inbjudan – att ta fram ett direktiv med så lite byråkrati som möjligt och som lever upp till våra ambitioner. Jag ber om ert stöd.

  Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE) . – (FR) Herr talman! Jag har bett om ordet eftersom jag är osäker på vad som pågår. Jag deltog i diskussionerna om dessa olika betänkanden i utskottet för miljö, men jag upplever att det som Christa Klaß just presenterade inte var det betänkande som utskottet godkände enhälligt, utan snarare en återspegling av hennes personliga åsikter. Jag vill därför veta om vi kan hoppas på en mer objektiv presentation av utskottet för miljös ståndpunkt om detta mycket viktiga betänkande.

  Christa Klaß (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman! Till Marie Anne Isler Béguin vill jag säga att det inte var någon enhällig omröstning i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, att vi definitivt hade motsatta åsikter och att de flesta i min grupp motsatte sig den ståndpunkt som hon hänvisar till. Jag har verkligen betonat att jag stöder kommissionens förslag.

  Irena Belohorská, föredraganden.- (SK) Den tematiska strategin om hållbar användning av pesticider, ett icke-rättsligt bindande politiskt dokument som följer direktivet, svarar på det faktum att riskerna med användning av pesticider inte minskar. Dagens restmängder i livsmedel överskrider acceptabla värden: 44 procent av frukten är belagd med pesticider, varav 5,5 procent innehåller gränsvärdet för högsta tillåtna restmängd. Alltför stor resthalt hittades till och med i frukten som säljs i Europaparlamentets byggnader. Syftet med mitt betänkande är att minimera hälso- och miljöfarorna och riskerna till följd av användning av pesticider.

För det första skulle jag vilja betona att användning av pesticider är förenat med utveckling av maligna tumörer eller immunologiska och andra neurotoxiska defekter. Därför tyckte jag att det är förvånande (tyvärr var det en dålig överraskning) att kommissionen i sin text bara i förbigående nämner de hälsorisker som användning av pesticider, särskilt genom sin kumulativa verkan, utgör. Gravida kvinnor, barn och foster är de främsta riskgrupperna. Även om jag är för skydd av växter, så anser jag att vi först och främst måste skydda folks hälsa. Det finns tydligen ett samband med klimatförändringen. Global uppvärmning kommer att medföra fler skadegörare: vi kan inte fortsätta att i all oändlighet öka mängderna av pesticider som används.

De nationella handlingsplanerna, som innehåller medlemsstaternas individuella mål för riskminskning, är den viktigaste delen av hela processen. Jag anser att förslaget där kommissionen förkastar målen för en minskad kvantitiv användning är otillräckligt. Meningen ”att minska faror, risker och beroende av pesticider” är otydligt definierad och kommer inte att uppmana medlemsstaterna att minska mängden av pesticider som används.

Den tematiska strategin är en generell text och erbjuder inte någon detaljerad lösning för att beräkna mängderna. Mina kollegor och jag föreslår emellertid följande för direktivet: en 50 procentig minskning av de allra farligaste substanserna, som om de används i större mängder är cancerogena och mutagena; användning av biologiska pesticider och pesticider som utgör en liten fara behöver inte minskas för närvarande, det så kallade användningsfrekvensindexet kommer att användas för andra pesticider. Hänsyn kommer att tas till de individuella särdragen och förhållandena i varje medlemsstat. Det måste betonas att kvantitativa indikatorer i de nationella handlingsplanerna inte ålägger en likvärdig minskning av pesticidanvändning i alla länder. De kommer att ta hänsyn till specifika geografiska förhållanden och åkerbrukssystem i varje land i fråga.

Det är sant att en automatisk kvantitativ minskning inte nödvändigtvis leder till en riskminskning; emellertid gör den det i många fall. Den tematiska strategin och direktivet måste behandla både åtgärder för växtskydd och biocider. Skyddet av vattenmiljön mot att förorenas av pesticider måste förstärkas genom att buffertzoner upprättas vid vattendrag. Även om jag stöder förbudet mot besprutning kan jag acceptera att det kommer att vara möjligt att medge undantag under exceptionella omständigheter i brist på andra möjliga alternativ. Vid besprutning ska allmänheten informeras på lämpligt sätt om tidpunkten för besprutningen, platsen och medlet som används. Strategin är inte riktad mot jordbrukare. Jag anser att alla de här åtgärderna kan tas utan en radikal minskning av jordbrukarnas budget. Det har bevisats genom det danska exemplet. Vi måste alla inse hur viktigt det är för bönderna att vara konkurrenskraftiga och vi måste garantera att deras produkter inte ersätts av produkter från jordbrukare i utvecklingsländerna.

Låt mig avslutningsvis uttrycka min mening om ändringsförslagen. Jag kan inte godta ändringsförslag 4, som syftar till att ändra namnet på hela den temainriktade strategin. Jag anser att vi ska bevara det officiella namnet på hela dokumentet som det är, även om jag vill att bekämpningsmedel ska användas med försiktighet. Det är trots allt ett officiellt namn i Europeiska unionens officiella tidning och jag tycker att det är lämpligt. Jag vill också nämna ändringsförslagen 3 och 5, som behandlar bostadsområden. I ändringsförslag 3 föreslås att man ska lägga till termen ”urban”: enligt mig betyder det ”randzon” och utesluter alltså de som bor på landsbygden. Termen ”bostadsområde” är både vag och otydlig. Jag förslår också att punkt 8 ändras språkligt sett, därför att termen ”yrkesperson” är en dålig översättning, där motsvarande ord på franska till och med kan betyda ”läkare”. Jag ska avsluta, herr talman, och till sist skulle jag vilja rikta ett uppriktigt tack till alla som har arbetat med det här betänkandet.

  Hiltrud Breyer (Verts/ALE), föredragande: (DE) Herr ordförande, kommissionsledamoten, damer och herrar, jag har privilegiet att presentera ett betänkande som kommer att erbjuda parlamentet möjlighet att i morgon rösta för ett genomslag mot bättre hälsa och miljö- och konsumentskydd. Enligt eurobarometern är användning av pesticider det främsta bekymret hos de europeiska konsumenterna och det har kommissionen tagit hänsyn till.

Mer än 220 000 ton pesticider används i Europa varje år. Det här utgör 25 procent av den globala användningen av pesticider på enbart 4 procent av världens jordbruksmark. Enligt vår mening borde utrotning av högriskspesticider vara kärnan i den här förordningen. Det här är pesticider som har cancerogena, mutagena eller reproduktiva giftiga egenskaper och pesticider med neurotoxiska, immunotoxiska eller hormonella effekter.

Den här förordningen skulle vara ett stort bidrag till att göra pesticider säkrare, men vi måste också införliva bestämmelser för mindre farliga pesticider. De aktiva substanserna som allra oftast upptäcks i koncentrationer som överskrider EU:s gränsvärde för restmängder borde inte längre marknadsföras, därför att de har därigenom bevisat att de är, är jag rädd för att säga, okontrollerbara.

Vi är också glada över att substitutionsprincipen, som redan utgjorde ett avgörande steg mot ett bättre hälsoskydd när den infördes i EG-förordningen om kemikalier, ska förankras i den föreslagna förordningen också, därför att substitution är ett särskilt kraftfullt konkurrensfrämjande medel i pesticidindustrin. Det är skandalöst och inte mindre alarmerande med sunda varningar att upp till hälften av alla pesticider skulle kunna försvinna från marknaden.

Kan jag få tacka kommissionen för att ha etablerat ett så stringent substitutionskriterium, därför att pesticider behöver förbättras tiofalt. De borde, det här är ett förslag från parlamentets kommitté för miljöfrågor, tillåtas för en period som inte överskrider fem år. Kommissionens förslag fastställer dock även hur vi ska hantera fall av motstånd.

Ett annat huvuddrag hos den föreslagna förordningen är ett bättre skydd för utsatta grupper. Som vi vet är foster, spädbarn och barn särskilt utsatta för de giftiga effekterna hos farliga kemikalier. Av den här anledningen är jag glad att utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet har föreslagit att beslut om godkännande av aktiva substanser och bedömning av de risker som de medför ska göras med hänsyn till de mest utsatta grupperna i samhället.

Jag är särskilt glad över att kunna berätta för er att vi också har infört regler om märkning, då livsmedelsprodukter som inte är förenliga med direktiv 2006/215, måste innehålla en anvisning om det. Det är ett enormt steg mot större transparens därför att studier, särskilt en studie utförd av icke statliga miljöorganisationer i parlamentets snabbköp, har visat precis hur riskfyllda produkter, särskilt vardagliga produkter, kan vara. De uppmätta värdena var upp till 200 gånger högre än de nivåer som normalt föreskrivs för barnmat.

Större transparens för de utsatta gruppernas skull, men även för konsumenter och folk som bor i närheten av jordbruksmark, betyder också ett större stöd för Europa i dess helhet, då vi slutar famla i mörkret när det gäller spårbarhet. Betänkanden, sammanställningar med licencierade pesticider, avläsning av restmängder och framförallt toxikologiska och ekotoxikologiska data måste bli tillgängliga för alla nästan i realtid och de lokala invånarna måste informeras om nära förestående växtbesprutningar genom ett centralt informationssystem. Pesticidpasset kommer att göra det möjligt att spåra vilka pesticider som användes när hos grossister och i detaljhandeln. Det kommer att skapa konkurrens och konsumenterna kommer förstås att bli de huvudsakliga förmånstagarna i konkurrensen mellan tillverkare som enbart framställer säkra produkter.

Ett annat av våra mål är att den här förordningen ska garantera höga miljönormer. Det är därför som miljökommittén var emot idén om en godtycklig uppdelning av Europa i tre zoner som inte är baseras på miljö- eller klimatkriterier eller på landskapstyper. Idén fick dessutom majoritetsstöd i rådet, kommissionsledamoten. Vi, liksom rådet, förespråkar ett bättre frivilligt samarbete i Europa när det gäller produktlicensiering. Låt mig också upprepa att det finns starka rättsliga reservationer, då det saknas mellanstatliga överenskommelser inom de här zonerna att förstärka ett obligatoriskt ömsesidigt erkännande av pesticidtillstånd. I EU-sammanhang finns sådana bestämmelser grundade på de europeiska fördragen, men det finns inget rättslig ram för ömsesidigt erkännande inom de definierade zonerna.

Folk i Europa vill inte ha gift på sina tallrikar. Jag hoppas att den här förordningen också kommer att förbättra Europas ställning som plats för ekonomisk verksamhet, därför att den kommer att göra Europa till en bättre plats för konsumenter att leva på och det kommer att ha en allmänt välgörande effekt, inte bara för miljön och konsumenterna och när det gäller djurskydd, utan framförallt för tillverkare och jordbrukare, då de kommer att få ett incitament till att innovera och bli konkurrenskraftigare.

Avslutningsvis skulle jag vilja rikta mitt varmaste tack till skuggföredragandena, som har samarbetat med det här betänkandet på ett uppriktigt sagt samarbetsvänligt sätt. Jag hoppas att den nya förordningen om pesticider kommer att göra det möjligt för oss att föra hälso- och miljöskydd till nya höjder i Europa.

  Neil Parish (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. – (EN) Herr talman! Vi måste böja oss för verkligheten och inse att vi måste producera livsmedel i Europa – förra månaden minskade vi arealuttaget till noll och återförde 10 procent av marken till produktionen – och vi behöver de nödvändiga redskapen för att göra detta.

Det är nog gott och väl att vilja ha säkra livsmedel och säkra kemikalier – och kommissionen hanterar detta på rätt sätt – men tillvägagångssättet måste vara riskbaserat på samma sätt som REACH, vilket innebär att om ett kemiskt ämne är säkert kan det användas, men om det inte är säkert bör det tas bort från marknaden. Detta är genomgående det bästa sättet att hantera detta.

Klimatförhållandena har mycket stor betydelse för när besprutning ska ske, och det är därför nödvändigt att vara flexibel när det gäller om och hur besprutning ska äga rum. Nu finns det satellitsystem som innebär att besprutningen kan påbörjas vid rätt tidpunkt, och man kan faktiskt minska den mängd besprutningsmedel och kemikalier som används. Detta år var exempelvis mycket blött i stora delar av Europa. I mitt eget land Storbritannien kan man inte köpa organisk potatis, eftersom man inte får bespruta den och inte kan skydda den mot mjöldagg. Organisk potatis är därför oerhört svår att få tag på. Vi måste få de redskap som krävs, och vi kan därför inte införa en årlig procentuell sänkning. Vi måste satsa på ett förnuftigt riskbaserat system.

När det gäller de tio meter breda buffertzonerna finns det dessutom – tro det eller ej – kemikalier som får användas i vattendrag. Det finns en kemikalie som heter Roundup, som faktiskt får sprutas på flodstränder eller åbankar. Tänker vi förbjuda användning av denna produkt på en tio meter bred strandremsa när den får lov att användas på flodstränder? Vi måste se förnuftigt på detta. Vi behöver livsmedelssäkerhet, vi behöver livsmedelsproduktion och vi behöver säker mat i Europa. Låt oss alla arbeta tillsammans för att uppnå detta.

  Dorette Corbey (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. - (NL) Herr ordförande, jag anser att en minut för två yttranden är väldigt kort, men jag ska försöka uttrycka mig så kortfattat som möjligt.

Pesticider är användbara och nödvändiga och utan de här produkterna blir det svårt att föda sex miljarder personer. Visst återstår det en hel del att göra för att bekämpa pesticidernas skadliga effekter på miljö och hälsa. Att införa nya produkter på marknaden är en lång och alltid dyr process. Det är bra för industrin att godkännanden kan behandlas snabbare, men parlamentet anmodar helt riktigt att medlemsstaterna ska ha rätt att vägra produkter på sina territorier.

Industrin fokuserar på ett alltmer tilltagande sätt på de största grödorna, de fem stora grödorna, ris majs, majs, sojabönor och bomull, därför att de kan återvinna stora kostnader genom dem. Men det är förstås viktigt att små grödor får rätt skydd och industriutskottet har lämnat några bra förslag på det. Utskottet har också lämnat ett antal bra förslag på att införa åtgärder som ska stimulera övergång till hållbarare produkter. Det är också väldigt viktigt.

Jag har en till kommentar när det gäller användning av pesticider. Den obligatoriska buffertzonen på tio meter från grundvattenytan är inte någon bra idé enligt vissa medlemsstater. Jag välkomnar därför ändringen som bordlagts av PSE-gruppen på den punkten. Grundvattenytan är nu ett av bedömningskriterierna för godkännande och på den grunden har medlemsstaterna själva rätt att etablera en buffertzon för produkter.

Allt som allt anser jag att det här en balanserad och optimal ståndpunkt för parlamentet.

  Manuel Medina Ortega (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. – (ES) Herr ordförande, kommissionens förslag till det här betänkandet hade en dubbel rättslig grund, nämligen artikel 37(2) jordbrukspolitik, och artikel 152(4)(b) hälsoskydd.

Utskottet för rättsliga frågor har studerat de här förslagen. Ett nytt förslag gjordes till exempel av den ansvariga kommittén att ta bort artikel 37(2) och införa artikel 175(1), genom att ta bort artikel 37(2), behålla artikel 152(4)(b) och lägga till artikel 175(1).

Huvudaspekten såvitt det gäller den rättsliga grunden är att debatten ska kopplas till mål och innehåll, och utskottet för rättsliga frågor är av den odelade åsikten att den tillämpliga artikeln är artikel 152(4)(b) och att det inte finns något behov av att hänvisa till artikel 175(1).

Enligt vår mening är det alldeles tydligt och det finns inget behov av varken den dubbla rättsliga grunden som kommissionen föreslagit eller av den dubbla rättsliga grunden som det ansvariga utskottet föreslagit, allt som begärs är en hänvisning till artikel 152(4)(b), därför att skydd för människors hälsa är syftet med förslaget till direktivet.

  Anja Weisgerber (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. – (DE) Herr ordförande, Jag skulle vilja kommentera förslaget som föredragande för mitt utskotts yttrande för Breyerbetänkandet om förordningen när det gäller att placera växtskyddsmedel på marknaden.

Det är viktigt att vi når en balans mellan följande intressen i förslaget till förordningen: å ena sidan konsumenternas intresse av hälsosam mat utan restprodukter, med andra ord säkra växtskyddsmedel som inte utsätter allmän hälsa och miljö för fara och rent dricksvatten, å andra sidan har konsumenter också ett intresse av tillförlitlig tillgång till färska och billiga produkter och de vill hellre ha inhemska frukter och grönsaker än frukter och grönsaker från länder utanför EU, då det knappast finns någon kontroll av pesticider som använts i de länderna.

Våra bönder behöver vissa växtskyddsmedel för att kunna bekämpa motstånd. Det kan emellertid inte göras utan ett visst antal skyddsmedel. Samtidigt vill de ha säkra riskfria skyddsmedel. Det är därför vi anser att ämnen som bevisligen är cancerogena måste förbjudas. När det gäller de andra tillståndskriterierna avser vi emellertid att lita på vetenskapliga bevis och grunda vår inställning på maximala värden. Det är en balanserad mellanposition, som skyddar våra konsumenter, samtidigt som det garanterar billiga inhemska frukter och grönsaker som är föremål för lämpliga tester.

Om vi har stringenta tillståndskriterier och om vi testar växtskyddsmedel på rätt sätt kan jag, när det gäller information till grannar, inte se varför vi måste gå genom byråkratiska procedurer för att varna grannar och lokala invånare om användning av växtskyddsmedel, när de inte ens har frågat efter information. Vad ska konsumenter göra med sådan information? Hur ska jordbrukare i praktiken informera alla grannar och invånare i lokalområdet innan de använder växtskyddsmedel? Av de här anledningarna argumenterar jag lidelsefullt mot förslaget från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, som ställer det här kravet och jag förespråkar också att den av kommissionen föreslagna informationsklausulen till allmänheten på den här punkten förkastas, därför att om det finns säkra växtskyddsmedel, så behövs inte de här byråkratiska procedurerna.

åt mig göra en kort kommentar till zonpolitiken. Vi söker en större harmonisering. Det är utskottets för den inre marknaden och konsumentskydd huvudpunkt också. Bestämmelserna som föreslås i Breyerbetänkandet skulle resultera i 27 nationella tillståndszoner. Vårt mål är trots allt harmonisering med tillbörlig hänsyn till medlemsstaternas åsikter, vilket skulle kunna anpassa det här godkännandet till deras villkor för användning. Jag uppmanar därför parlamentet att stödja den här ansträngningen till harmonisering och att stödja kommissionens förslag om zoner.

  Kyösti Virrankoski (ALDE), föredragande för yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. - (FI) Herr ordförande, ämnet som diskuteras, användning och placering av hållbara pesticider på marknaden är mycket viktigt. Det omfattar både utövning av ett hållbart jordbruk och frågan om folkhälsa. Det är därför beklagligt att kommissionsledamoten för jordbruk och landsbygdens utveckling inte deltar i den här debatten nu.

Under årtusendenas lopp har människan varit tvungen att bekämpa skadegörare, insekter och växtsjukdomar. De har minskat skördarna och gjort dem olämpliga för mänsklig konsumtion. Under de senaste årtiondena har kampen vunnits i viss utsträckning, huvudsakligen till följd av nya växtskyddsmedel. Samtidigt har de emellertid blivit en hälsofara.

Förslagen till ett nytt direktiv som nu finns framför oss är mycket rigida. Syftet med nya förordningar är i allmänna ordalag att förbättra situationen när det gäller folkhälsa. Emellertid har inga klara analytiska illustrationer av farorna med växtsjukdomar och ogräs som pesticider används för att försöka förhindra lagts fram. Det har är en stor nackdel, därför att i det här fallet kan det hända att det som är det bästa inte är vad som är det rätta. Det hållbara jordbruket kan gå tillbaka flera år. Att låta bli att använda pesticider är inte nödvändigtvis ett bra alternativ, inte ens när det gäller folkhälsa.

  Ambroise Guellec, på PPE-DE-gruppens vägnar. – (FR) Herr ordförande, vi debatterar ett viktigt, komplext och knepigt ämne i dag. Det är en nödvändig utmaning att bekämpa skadegörare, som slukar och förstör grödor, både när det gäller livsmedelstrygghet och skydd och förbättring av vår miljö.

En förnuftig användning av pesticider är därför oundviklig. Det är emellertid viktigt att riskerna som är förenade med det bedöms på ett balanserat sätt, särskilt när det gäller människors hälsa och att åtgärder för att trappa ned användning av pesticider planeras på lämpligt sätt. Motionen till en resolution till en tematisk strategi är enligt min åsikt ett användbart svar på den viktiga fråga som vi står inför och jag skulle vilja ge en eloge till vår föredragande Irena Belohorská och uttrycka min uppskattning av det nära samarbete som skedde då utkastet till texten gjordes.

Det krävs vissa kommenterar: huvudproblemet med riskhantering är omöjligt att skilja från frågan om hur mycket pesticider som används. Att eliminera gifter eller extremt farliga ämnen behöver etableras som en grundprincip. När det gäller andra pesticider måste vi tillämpa subsidiaritet. Det kommer att bli medlemsstaternas ansvar att sätta sina egna nationella mål, tidsplaner och kriterier för att minska de kvantiteter som används genom att arbeta inom ett gemensamt europeiskt ramverk. Nationella handlingsplaner kommer också att underlätta anpassning till särskilda förhållanden i varje land. Det är också extremt viktigt att skydda vattenmiljön och vi måste vara noggranna och etablera buffertzoner som fastställts i enlighet med lokala förhållanden.

Slutligen skulle jag vilja påpeka att systemet som vi önskar att införa är en logisk följd av Reachdirektivet. När det gäller pesticidmängder ska vårt arguments framstöt vara ”så lite som möjligt och så mycket som nödvändigt”.

  Dan Jørgensen, för PSE-gruppen. – (DA) Herr talman! Mina brittiska kolleger använder ibland uttrycket ”An apple a day keeps the doctor away”. Det är så det ska vara! Frukt och grönsaker är normalt sett hälsosam mat, men dessvärre är det inte alltid så. I alldeles för många fall finns det rester från bekämpningsmedel på frukt och grönsaker och naturligtvis får det direkt negativa konsekvenser för människors hälsa. Frågan som vi har att göra med här är därför mycket viktig. Därför är det mycket viktigt att vi använder dessa ämnen på ett hållbart sätt så att vi kan minska användningen av dem i det fall där det används för mycket bekämpningsmedel. Vår natur, miljö och hälsa skadas och även grundvattenkällorna kan förorenas.

Jag anser därför att det finns skäl att kritisera kommissionen, särskilt eftersom ni, herr Kyprianou, (även i mitt land) är känd för att vara en man som engagerar sig för konsumenternas intressen och som avsevärt har bidragit till att skydda miljön och hälsan. Jag förstår inte hur ni kan stå här i dag och försvara ett förslag från kommissionen om zonindelning som kommer att tvinga länderna i Europa att sänka sina miljöskyddsnivåer och även sina konsumentskyddsnivåer.

Låt mig helt enkelt få ge några exempel på vad det kommer att innebära om vi godkänner det förslag som ni har lagt fram. I Danmark finns det omkring 100 olika slags tillåtna bekämpningsmedel. Vi har minskat användningen av bekämpningsmedel med cirka 50 procent sedan vi började under 1980-talet. Jag är säker på att ni håller med om att det är mycket förståndigt. Om ert förslag genomförs kommer vi att bli tvungna att fördubbla antalet tillåtna bekämpningsmedel i Danmark. Fördubbla antalet bekämpningsmedel! Detta kommer förmodligen att innebära att vi kommer att ha mycket svårt för att fortsätta dricka vårt grundvatten obehandlat som vi gör i dag.

Jag ser inte den här frågan som enbart en nationell fråga. Jag talar på hela den socialdemokratiska gruppens vägnar i Europaparlamentet och lyckligtvis även på det stora flertalets vägnar som har klargjort sina ståndpunkter genom omröstningen i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Det finns många exempel. I varje enskild zon är det naturligtvis så att varje land förutom ett kommer att tvingas godkänna bekämpningsmedel som de för närvarande inte godkänner. Låt mig få ge ett exempel på en gröda, nämligen majs. I Storbritannien används ett bekämpningsmedel för majs som innehåller omkring 15 verksamma ämnen. I Ungern används 57 verksamma ämnen och i Polen 37. Om kommissionens förslag genomförs kommer varje land därför att godkänna bekämpningsmedel som skulle kunna innehålla upp till 57 verksamma ämnen. Detta innebär att nivån kommer att fyrdubblas i Storbritannien. Det borde inte vara EU:s sak att tvinga länder att använda mer bekämpningsmedel. Det kommer att påverka miljön, det kommer att påverka hälsan och det kommer att påverka grundvattnet. Det kan verkligen inte vara meningen.

Jag hoppas att ni kommer att stödja det som vi har föreslagit i miljöutskottet. Det kommer även att göra livet enklare för industrin. Det ingår i den kompromiss som vi har antagit i miljöutskottet: vi kommer att säga nej till ett obligatoriskt ömsesidigt godkännande av bekämpningsmedel, men ja till ett obligatoriskt ömsesidigt godkännande av data. Vidare talar vi inte enbart om zoner utan även om data över hela Europa. Detta kommer att göra livet mycket enklare för industrin. Samtidigt ger vi faktiskt länderna rätt att säga nej om deras klimatförhållanden kräver att de gör det.

Slutligen skulle jag med avseende på minskningsmålen vilja säga till Stavros Dimas att det är otroligt positivt att vi håller på att göra oss av med de farligaste ämnena – ämnen som orsakar cancer, påverkar barnens tillväxt osv. Naturligtvis skulle vi vilja avlägsna dessa ämnen från marknaden. De är också helt onödiga. Dessutom anser jag att vi bör gå ytterligare ett steg och upprätta ett allmänt minskningsmål för alla ämnen. Det bör naturligtvis vara någonting som avgörs enskilt i varje land, men om vi samtidigt kopplar det till det europeiska minskningsmålet på omkring 20 procent så anser jag att vi är ambitiösa. Trots allt så tror jag fortfarande att vi är i ett skede där det är möjligt. Det kommer att vara av största vikt för hälsan och miljön i Europa.

När det gäller den motivering som kommissionen har använt för att inte införa dessa minskningsmål, har vi infört ett index för behandlingsfrekvens där man tar hänsyn till de punkter som ni har framhållit på annat sätt.

  Anne Laperrouze, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Det är sant att ett antal medlemsstater redan har tagit initiativ till åtgärder som syftar till att minska riskerna med bekämpningsmedel, men trenderna skiljer sig från ett land till ett annat när det gäller användning av bekämpningsmedel. Till exempel är det förbjudet att använda vissa ämnen i somliga medlemsstater, men de finns ändå att köpa i de här staterna eftersom det är tillåtet att använda dem i andra stater. Det finns ett tydligt behov av att harmonisera bestämmelserna här för att se till att samma villkor gäller i hela gemenskapen. ALDE-gruppen förespråkar en strikt kontroll av bekämpningsmedel samtidigt som vi erkänner att användningen av dem både är nödvändig och en realitet.

Vi har ett antal ändringsförslag som är avsedda att göra texten enklare att tillämpa, samtidigt som vi håller fast vid principen om att säkrare eller icke-kemiska alternativ ska främjas. Min grupp är angelägen om att fokusera på mål som innebär minskade volymer av farliga ämnen. Vi har varit med och undertecknat ett ändringsförslag till artikel 4 om nationella handlingsplaner som syftar till att i hela EU minska behandlingsfrekvensen med 20 procent inom 10 år och minska farliga ämnen med 50 procent senast 2013.

Man kan tycka att det är paradoxalt att min grupp har lagt fram ytterligare ett ändringsförslag till artikel 4 som gör det möjligt för medlemsstaterna att välja tillvägagångssätt på grundval av målet att minska riskerna. Det är ett mer realistiskt tillvägagångssätt, men beräkningarna blir svårare än om man utgår från en minskning i volym. Vi ansåg att det var viktigt att lägga fram det här ändringsförslaget eftersom det är en fråga som vi skulle vilja togs upp i de interinstitutionella diskussionerna efter omröstningen vid första behandlingen.

Jag skulle nu vilja ta upp ett par specifika punkter. När det gäller skydd av vattendrag skulle det förefalla mer logiskt att vidta åtgärder som är skräddarsydda efter den geologiska miljön än att se till att det inrättas minimibuffertzoner. Det är befogat att söka skydda specifika livsrum som parker, lekplatser för barn och skolområden eftersom användningen av bekämpningsmedel i närheten av sådana områden bör inskränkas till minsta nödvändiga mängd eller faktiskt förbjudas, och icke-kemiska metoder bör prioriteras.

När det gäller den laddade frågan om flygbesprutning var Europeiska kommissionens förslag om ett principiellt förbud med undantag som måste motiveras ett mycket vettigt förslag. Texten från miljöutskottet kan emellertid godtas. Samtidigt som jag förstår behovet av att informera allmänheten om besprutning av bekämpningsmedel anser jag att det ska vara upp till medlemsstaterna att avgöra vad för slags information som ska ges, i vilken utsträckning den ska ges och på vilket sätt. Det handlar här om så många olika slags terränger och tillvägagångssätt att varje försök till standardisering tycks orealistisk.

ALDE-gruppen söker därför nå en balans där det väsentliga är att ingen enskild part, varken användare eller tillverkare, ska beläggas med straff utan att det i stället införs en sträng och konsekvent lagstiftning som gör det möjligt för dem som använder bekämpningsmedel att skydda sina grödor samtidigt som tillverkarna får sälja produkter som efter hand blir mindre skadliga och som gör att konsumenterna inte bara kan äta säker mat utan även leva i en säker miljö.

  Wiesław Stefan Kuc, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! De tre betänkandena som har lagts fram är oupplösligt förbundna med varandra. EU försöker göra så mycket som möjligt för att minska den negativa inverkan av bekämpningsmedel på miljön och förhindra att de lagras i marken, i vatten och i växter. Det har redan gjorts mycket de senaste åren för att minimera dessa effekter. En särskilt viktig roll i det här arbetet har forskningsorganisationer intagit, som har tagit fram moderna preparat som fungerar mer selektivt. Vi bör dock komma ihåg att kvaliteten på bekämpningsmedel var mycket sämre förr och att de användes i mycket högre doser, flera gånger högre. Till följd av detta är föroreningarna i vår miljö en konsekvens av verksamhet från tidigare år. Av denna anledning måste vi utöver de nya direktiven komplettera befintlig lagstiftning med ett direktiv om deaktivering och undanröjande av föråldrade bekämpningsmedel.

Jag vill be er att aktivt delta i denna fråga, eftersom problemen trots att det har gått några år fortfarande ökar i stället för att minska, och riskerna ökar i stället för att minska, vilket framgick vid senaste NGO-forumet i Kishinev.

  Marie Anne Isler Béguin, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, kommissionsledamöter! Samtidigt som jag skulle vilja gratulera Hiltrud Breyer till det utmärkta resultat som hon har åstadkommit kan jag inte stödja dem som försvarar användning av bekämpningsmedel, eftersom det är absolut nödvändigt att vi renar vår miljö och våra kroppar från dessa farliga ämnen. Jag hoppas att Europaparlamentet i framtiden kan stödja de mest långsiktiga punkterna i den här frågan, i stället för att ge efter för de senaste alarmen från tillverkare som företräder en livsfarlig industri. Det är en alltigenom sund målsättning att avlägsna cancerframkallande, mutagena och reproduktionstoxiska bekämpningsmedel och ämnen som försvagar våra nerv- och endokrinsystem och skadar våra immunsystem.

Vi bör även välkomna våra kollegers ansträngningar för att se till att bestämmelserna om information till konsumenterna, som är ”oskyldiga offer” för dessa farliga ämnen, tillåter insyn. Det är verkligen på tiden att det vidtas åtgärder, inte sant? Aldrig tidigare har bekämpningsmedel av olika slag mot insekter, svamp och ogräs använts så systematiskt som man gör i dag. Man behöver inte gå längre än till Frankrike för att hitta en situation som bara kan beskrivas som ”gemensam förvaltning” av en allmän politik för bekämpningsmedel genom staten och den kemiska industrin, där man har alltså lyckats bra med att marginalisera vanliga människors förväntningar om deras egen och miljöns hälsa, utan hänsyn till forskningsresultat om miljöförgiftning och på bekostnad av statistiska undersökningar om möjliga koppling mellan kemiska ämnen och patologiska tillstånd, och allt detta trots varningar på sistone från läkarkåren genom till exempel Paris Appeal och Grenelle Forum om miljön i Frankrike. Industrin gör sitt bästa för att tona ner effekterna av bekämpningsmedel.

Efter föroreningarna av vattendrag genom ogräsmedlet Atrazine som alla har hört talas om och den avsevärde minskningen av bisamhällen försöker kemiindustrin på så sätt alltså att skyla över det faktum att Frankrike fortsätter att vara EU:s ledande användare av bekämpningsmedel. Varje år häller vi ut mellan 70 000 och 80 000 ton bekämpningsmedel i vår miljö i Frankrike. Så när det gäller ”paketet om bekämpningsmedel” kommer ledamöterna i det här parlamentet att – till skillnad från hur det var med Reach-direktivet – inte tillåta sig själva att bli misstrodda. Vanliga människor förväntar sig inte mindre av oss, det framgår tydligt av den mängd korrespondens som får in, där man uppmanar till raska och kraftfulla åtgärder.

Vi får till exempel höra från människor som understryker faran med att andas in bekämpningsmedel som sprutas ut av grönsaksodlare i södra Frankrike och från andra som är bekymrade över den kraftiga användningen av ogräsbekämpningsmedel i offentliga parker och trädgårdar, och man efterlyser områden som är fria från bekämpningsmedel.

ORDFÖRANDESKAP: ROURE
Vice talman

  Jiří Maštálka, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! Jag skulle vilja berömma föredraganden Irena Belohorská för hennes betänkande om en temainriktad strategi för hållbar användning av bekämpningsmedel.

Jag anser att föredraganden har lyckats förbereda ett betänkande som innebär att man vidtar åtgärder och finner en medelväg för behovet av en hållbar konkurrenskraftig jordbruksproduktion i Europa och främjar användning av bekämpningsmedel endast där det får en minimal skadlig effekt på människors hälsa och på miljön.

Jag välkomnar att man i betänkandet införlivar det ändringsförslag om försiktighetsprincipen som jag har varit med om att författa när det gäller människors hälsa och att skydda ekosystemen på land och i vatten.

Samtidigt som minskade skadliga effekter av användning av bekämpningsmedel på människors hälsa är det viktigaste resultat som förväntas den temainriktade strategin så beklagar jag precis som föredraganden Irena Belohorská att strategin endast marginellt innefattar denna hälsopåverkan. Jag anser att det kommer att vara upp till kommissionen att fullborda arbetet i det här avseendet i framtiden.

Angående hälsa och säkerhet på arbetsplatsen så välkomnar jag de punkter i betänkandet där inte bara behovet av tillfredsställande information understryks, utan även behovet av tillfredsställande skyddsåtgärder och regelbundna kontroller av den utrustning som används.

Jag anser att vi här har ett instrument med många konkreta effektiva mekanismer för att minska och förbättra säkerheten för användning av bekämpningsmedel.

  Johannes Blokland, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Fru talman! I debatten om bekämpningsmedel har jag alltid försökt inta en realistisk och balanserad ståndpunkt mellan miljömässiga frågor å ena sidan och producenternas och konsumenternas intressen å andra sidan. Jag skulle vilja tala om flera av aspekterna i dessa betänkanden mer ingående.

Ett av förslagen är att politiken bör grundas på minskad användning. Jag är mycket skeptisk till det. Man kan självklart minska den totala mängden bekämpningsmedel men ofta är det de bekämpningsmedel som används mest som är de minst skadliga. I det fallet är riskerna mer eller mindre desamma.

Jag förespråkar mycket hellre en politik som är grundad på att minska riskerna. Nederländerna har drivit en sådan politik sedan 2000 och det har resulterat i en minskning av miljöriskerna med 86 procent. En annan nackdel med att minska användningen är att färre olika slags bekämpningsmedel finns tillgängliga och att motstånd byggs upp snabbare.

En annan punkt är införandet av buffertzoner runt vattendrag. I utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet har man godkänt ett ändringsförslag som syftar till att inrätta en buffertzon på 10 meter. För ett land med mycket vatten som till exempel Nederländerna är dessa 10 meter ett problem. Det innebär praktiskt taget att 35 procent av jordbruksmarken inte kan besprutas.

Slutligen skulle jag vilja påpeka att det inte bara är viktigt med en standard, utan det är otvivelaktigt även viktigt med genomförande. Att döma av de produkter som är avsedda för konsumtion, som vi regelbundet stöter på och som inte motsvarar standarden, saknas det för närvarande, till och med i Europaparlamentet.

  Andreas Mölzer, för ITS-gruppen. – (DE) Fru talman! Som vi alla känner till har det länge förmodats att det finns ett samband mellan bekämpningsmedel som används i jordbruket eller genetiskt modifierade livsmedel å ena sidan och olika sjukdomar å andra sidan. När man till och med hittar bekämpningsmedel här och var i dricksvatten är det utan tvivel hög tid att få EU-byråkratins långsamma kvarnhjul att snurra fortare.

Det återstår att se hur långt vi faktiskt kan komma när det gäller att nå det nuvarande målet att minska användningen av växtskyddsmedel. Vi känner naturligtvis väl till ambitiösa mål som i slutändan inte nås. Jag anser dock att den planerade utbytet av cancerframkallande ämnen inte alls är den stora insats som det så högljutt talas om. Tvärtom är det enligt min åsikt en nödvändig åtgärd som måste vidtas omedelbart. Faktum är att dessa ämnen borde ha ersatts för länge sedan.

Om vi betänker att EU står för en fjärdedel av den totala användningen av bekämpningsmedel över hela jorden trots att endast fyra procent av världens odlingsbara mark finns här så blir problemet genast mycket tydligt. Statistiken visar även att EU:s stödsystem uppenbarligen har styrt konventionellt jordbruk i fel riktning.

Det finns naturligtvis en allmän misstänksamhet bland konsumenterna – som inte helt saknar grunder – att uppfinningsrika jordbrukare försöker kringgå föreskrifterna genom kombinationer med godkända växtskyddsmedel. Med tanke på att det saknas forskning om hur produkter ömsesidigt påverkar varandra är det hög tid att ingripa för att sätta stopp för sådan praxis. Dessutom måste den fortsatta ökningen av maximala koncentrationer de senaste åren stoppas med tanke på den ökade risk som de utgör för högriskgrupper som exempelvis barn.

Import av organiska produkter från andra sidan jordklotet är inte bara oförenligt med ett flertal miljömål utan det är också en orsak till ökad trafik och en ständigt återkommande anklagelse mot gemenskapens missriktade stödpolitik. Våra stödprogram borde därför omprövas, särskilt med avseende på mer stöd till de jordbrukare i EU som avstår från att använda bekämpningsmedel. Om vi i stället väljer att plåga jordbrukarna med byråkratiska hinder så bör ingen bli förvånad om de i slutändan kastar in handduken i frustration, medan man i Bryssel förbryllas över den ständiga minskningen av jordbruksbefolkningen.

  Jim Allister (NI). - (EN) Fru talman! Jag skulle vilja påstå att ett politiskt bekämpningsmedel för att hantera det snabbväxande ogräs som utgörs av EU:s regelverk skulle vara en välsignelse för oss alla. När jag studerar en del av dessa förslag och förslag till ändringar, bland annat förslaget om tiometersregeln, tycker jag mig se exempel på större våld än nöden kräver.

Vi får enligt min uppfattning inte blunda för vissa omständigheter. Utan en kontrollerad användning av bekämpningsmedel inom jordbruket kommer vi att fördriva en mycket stor del av livsmedelsproduktionen till mindre reglerade regioner i världen och därmed äventyra kvaliteten och livsmedelssäkerheten. Av kanske ännu större intresse för somliga är att utan svampbekämpningsmedel och ogräsbekämpningsmedel till skydd och bot mot sjukdomsangrepp på fint gräs skulle många golf- och bowlingbanor bli ogräsbevuxna och ospelbara.

Visst måste bekämpningsmedlen kontrolleras, men åtgärderna måste grundas på vetenskapliga fakta och vara praktiskt användbara inom jordbruket och väl förankrade bland människorna. De stränga regler för hantering som gäller för användningen i mitt land är enligt min mening tillräckliga, och jag kommer därför att rösta emot de dogmatiska förändringar som en del skulle vilja införa.

  Erna Hennicot-Schoepges (PPE-DE). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot! Det är synd att företrädarna för jordbrukssektorn inte har involverats i den här debatten, eftersom det skulle ha varit oerhört intressant att mot bakgrund av den nyliga reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken även få höra jordbrukarnas åsikt.

Den uppgift vi står inför består inte bara i att trygga jordbrukarnas framtid i Europa och kvaliteten och kvantiteten på livsmedelsproduktionen utan även att främja forskning och se till att data skyddas. Den största utmaningen är naturligtvis att skydda människors hälsa och förhindra att giftiga produkter lagras i vårt vatten och vår miljö. Men vi måste även engagera oss för jordbrukarnas och deras familjers hälsa. Dessa personer behöver skyddas bättre eftersom de kommer i direkt kontakt med de här produkterna, och de råd som de får kommer ofta från de företag som marknadsför bekämpningsmedlen. Företagen kommer knappast att tala om för dem att forskarna har börjat ställa frågor om sambandet mellan exponering för bekämpningsmedel och den stadiga ökningen av vissa sjukdomstillstånd som Parkinsons sjukdom, Alzheimers sjukdom, prostatacancer, hjärntumörer och medfödda missbildningar. Det kommer därför att vara absolut nödvändigt att fastställa strikta regler för utsläppande av produkterna på marknaden. Vi bör även uppmuntra till forskning genom tillbörliga åtgärder för dataskydd och främja forskningsprogram om biologiska medel för skadedjursbekämpning, som är ett bra exempel på innovation. I slutändan måste jordbrukarna även ha råd med de här produkterna.

Min sista punkt gäller skydd av bin, för de långsiktiga bedömningar som föreskrivs i direktiv 91/414 har inte genomförts. Det räcker inte att bara ha bestämmelser och förordningar – de måste även tillämpas, och det krävs system för att se till att de tillämpas. Jag instämmer i att det viktigaste är att reglera utsläppandet av dessa produkter på marknaden, men jag vill även påpeka att under den här laddade debattens gång har den opåkallade inblandningen av lobbyverksamhet genom kemiindustrin – även om det inte förekommit så ofta – varit skandalös.

  Anne Ferreira (PSE) . – (FR) Fru talman, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Alla uppgifter som nu finns tillgängliga om hälsa och miljö, som jag inte tänker föreslå att vi ska lista upp i kväll, måste ovillkorligen vara en anledning för det här parlamentet att vidta beslutsamma åtgärder när det gäller bekämpningsmedel och deras användning. Det är viktigt att sådana åtgärder är grundade på mål som kan mätas. Det framgick klart och tydligt av diskussionerna före omröstningen i plenum att det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna både när det gäller deras praxis och deras politiska inställning, så i slutändan fick vi enas om en kompromiss om vissa punkter och förlita oss på subsidiaritet. Jag hoppas att vi inte kommer att bli förda bakom ljuset här på grund av subsidiaritet, för det kommer att medföra en flexibilitet som lätt skulle kunna bli en förevändning för att urvattna vår politik till ett mycket minimalt uttryck för den politiska och allmänna vilja som förs fram här i dag, särskilt när det gäller frågor som exponering för risker och storleken på buffertzoner intill vattendrag.

Om subsidiaritetsprincipen ska vara meningsfull i anknytning till bekämpningsmedel måste den uppmuntra till ett mer mångsidigt tänkesätt kring jordbruks- och miljöfrågorna i varje EU-region. Det innebär att forskning och överföring av teknik ökas, att intressegrupper inklusive jordbrukare, forskare, icke-statliga organisationer, sjukvårdspersonal och företrädare för livsmedelsindustrin involveras och att grundlig forskning genomförs i varje geografiskt område för att vi gemensamt ska kunna komma fram till bästa praxis och icke-kemiska alternativ som passar marken, klimatet och grödorna. I några regioner har det här arbetet redan utförts.

Jag föreslår därför att kommissionen ska stödja att ett sådant tillvägagångssätt införs och underlätta för interregionalt utbyte av erfarenheter samtidigt som europeisk lagstiftning tillämpas på korrekt sätt.

  Holger Krahmer (ALDE). - (DE) Fru talman! Många av mina kolleger anser att vi behöver strikta regler för hantering av växtskyddsmedel och det har de rätt i, men samtidigt får vi inte bortse från effekterna av den lagstiftning som vi antar. Växtskyddsmedel är en viktig del i dagens jordbruk.

Ta godkännandeförordningen som exempel. Vi håller på att förbjuda hela grupper av verksamma ämnen på grundval av kriterier för uteslutning enbart på grund av det abstrakta begreppet farlighetsgrad. Med en sådan strategi bortser man från den faktiska risk som det innebär att använda dessa medel i jordbruket. Det gör att vi förbjuder verksamma ämnen som inte alls utgör något problem i praktiken. Som en följd av detta kommer det i framtiden inte att finnas tillräckligt med verksamma ämnen för att bekämpa skadedjur ordentligt.

Om bara några få ämnen används kommer resistens mot bekämpningsmedel att utvecklas snabbare. Det kommer inte att bli några tillförlitliga medel kvar för behandling av många skadedjursproblem. Och de är förmodligen dessa nya högsta värden som Hiltrud Breyer precis hänvisade till. När vi har nått det stadiet kommer livsmedelsförsörjningen i Europa att nå nya bottenvärden. I stället för att införa totalförbud borde vi se till att det finns ett tillförlitligt tillståndsförfarande som innebär att man undersöker den faktiska risk som användningen av varje ämne utgör.

Nästa exempel gäller strategin i den här frågan att argumentera för ett allmänt EU-omfattande minskningsmål för användning av växtskyddsmedel. Det har dock ingenting alls att göra med de risker som användningen av dem utgör.

Kommissionen hade fastställt mål för att minska den faktiska risken. Det var en bra idé som vi bör hålla fast vid. Slutligen måste vi fokusera på det som är genomförbart, nämligen en effektiv skadedjursbekämpning med tillbörlig riskhantering. När allt kommer omkring så gäller det även att fastställa hur det växande behovet av vegetabiliska ämnen ska bemötas i framtiden.

Tidigare har innovativa växtskyddsmedel bidragit till att få produktionen att växa snabbare än behovet av odlingsbar mark. Vårt mål för framtiden får inte motverka den situationen.

  Gintaras Didžiokas (UEN). - (LT) Jag tror inte att man hitta en enda person i den här kammaren eller i det här parlamentet som skulle vilja påstå att det inte är viktigt med ekologi, en frisk miljö och människors hälsa. Jag tror inte att någon europeisk medborgare någonsin skulle säga det.

När vi emellertid fattar beslut, talar om lagstiftning och utarbetar och genomför bestämmelser som hundratusentals människor skulle vara tvungna att hålla sig till och som utan tvivel skulle påverka miljoner människors liv så kan vi inte grunda våra beslut på känslor och goda avsikter. Vi måste nå målet på ett balanserat och vettigt sätt. Ett av de huvudsakliga mål som angetts för EU:s jordbrukssektor är tillgång till livsmedel med bra kvalitet till överkomliga priser. EU är känt för att ha hög standard på livsmedelsproduktionen och strikta bestämmelser för jordbruket i medlemsstaterna. Samtidigt finns det ett ständigt tryck på EU:s jordbruk att vara konkurrenskraftigt och även producera livsmedel med bra kvalitet.

Vi kan inte bortse från dessa faktorer när vi diskuterar bestämmelser som gäller växtskyddsmedel. Den ståndpunkt som kommissionen och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling har uttryckt har motsvarat förväntningarna hos alla berörda parter. Ändå har de ändringsförslag som lagts fram eller som framförts i diskussionen i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet gett upphov till allvarliga betänkligheter.

Om dessa ändringsförslag godkänds skulle det kunna få oförutsedda följder. De innebär inte enbart risker för jordbruket och livsmedelsindustrin utan även för naturen i sig. Kommer genetiskt modifierade organismer därmed att införas på EU-marknaden? Effekterna för traditionella grödor skulle vara enorma om 90 procent av växtskyddsmedlen uteslöts från marknaden.

Jag uppmanar er återigen att grunda era beslut på tillförlitliga vetenskapliga bevis och god praxis, inte på rykten eller känslor. Jag hoppar att era röster kommer att återspegla ståndpunkten hos alla berörda parter och att resultatet kommer att vara balanserat och korrekt, så att jordbruket inte förstörs, EU-medborgarna inte blir utan europeiska livsmedel och miljoner människor inte slutar som arbetslösa på grund av miljöskyddsåtgärder.

  Jens-Peter Bonde (IND/DEM). – (DA) Fru talman! Tidigt i morgon bitti ska jag åka till affären och köpa dricksvatten på flaska. Detta göra människor i många länder eftersom grundvattenkällorna har blivit förorenade. Vattnet utsätts för en kemisk behandling som om det vore en smutsig rock. Därefter kloreras det och smakar lika illa som det är dyrt. I Danmark har vi en stor rikedom under jorden, nämligen rent grundvatten. Vi dricker det direkt som drickvatten utan att först skicka iväg det till vattenreningsverk. Det är hälsosammare än vatten på flaska, smakar bättre och är mycket, mycket billigare.

Detta innebär dock att vi måste vara slå vakt om vattnet och förbjuda besprutning med bekämpningsmedel i de fall där bekämpningsmedel skulle kunna nå ut till grundvattnet. Av denna anledning är 13 olika slags bekämpningsmedel för besprutning förbjudna i Danmark, varav 12 återfinns i dricksvatten. Det här är någonting som vi skulle vilja fortsätta med och jag uppmanar därför mina kolleger att rösta för en ändring som innebär att skyddszoner blir tillåtna. Vi har redan godkänt förslaget i tidigare förordningar och man måste nu upprepa dessa för att förhindra att de upphävs. Slutligen har vi fått stöd från en stor majoritet här i parlamentet och senare av kommissionens ordförande José Manuel Barroso. Tack! Vi har inte fått något stöd från den danska kommissionsledamoten för jordbruk som tillsammans med den danska ministern för livsmedel, jordbruk och fiske (alltså från det danska liberala partiet Venstre) hellre vill stödja jordbrukarnas möjligheter att fördärva vårt dricksvatten. Det är sorgligt att Danska Landbrugsraadet hellre vill stödja Venstre. Det är väldigt kortsiktigt att sträva efter en något högre majsproduktion och sedan behöva betala miljarder kronor för att kunna rena grundvattnet. I fördraget fastställs att förorenaren själv ska betala. Jag har föreslagit det här i ett ändringsförslag och uppmanar mina kolleger att stödja bestämmelserna i fördraget. Ingen har rätt att förgifta vår gemensamma jord och vårt dricksvatten.

  Pilar Ayuso (PPE-DE). - (ES) Fru talman, kommissionsledamöter! Genom det förslag till en förordning som utarbetats av Europeiska kommissionen och som ska ersätta direktiv 91/414/EEG når vi större harmonisering av godkännandeförfaranden samtidigt som vi kan se till att konsumenterna skyddas. Det resultat som man har kommit fram till i miljöutskottet innebär dock inte bara att man ignorerar målet med större harmonisering utan att man även obefogat ser över åtgärder som syftar till att skydda konsumenterna och miljön.

Betänkandet är grundat på en fullständig avsaknad av tilltro till befintliga metoder i jordbruksproduktionen i EU. Jordbrukarna är dock inte de enda som kommer att få lida – även konsumenterna kommer sannolikt att få lida, eftersom många grödor kommer att bli förstörda och det blir nödvändigt att importera, vilket leder till en kedjereaktion för livsmedelstryggheten.

Det finns redan strikta kontroller för godkännande och användning av växtskyddsmedel, både genom Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och av de ansvariga myndigheterna i medlemsstaterna, och detta har inte tillräckligt beaktats.

I och med det här förslaget ändras dessutom antalet verksamma ämnen från de 1 100 som godkändes 1991 till 148, vilka är förtecknade i bilaga I till förslaget. Av de 148 ämnena är endast 34 insekticider, nematicider eller akaricider, de ämnen som krävs mest vid odling i de europeiska delarna kring Medelhavet där man har den högsta nivån av insektsangrepp i hela gemenskapen. Insekterna utgör inte bara ett hot för växterna utan överför även allvarliga mänskliga sjukdomar.

Kommissionens förslag att dela upp EU i tre zoner för ömsesidigt erkännande av växtskyddsmedel bör återupptas. Kriterierna för att utesluta bekämpningsmedel måste vara grundade på korrekta riskanalyser. Utan riskanalyser är det omöjligt att avgöra effekterna av dessa ämnen på hälsan eller miljön.

Till sist skulle jag vilja påpeka att det är mängden av ett ämne som gör det skadligt.

  Frédérique Ries (ALDE) . – (FR) Fru talman! Jag har understrukit vikten av kvällens debatt eftersom det som står på spel här i dag inte är någonting mindre än vår vision om hur framtiden för Europas jordbruk ska se ut och behovet av att gå ifrån ett intensivt jordbruk som helt klart orsakar alldeles för mycket föroreningar mot ett hållbart jordbruk där hänsyn tas till biologisk mångfald. Det är en utmaning som Europa måste anta av tre anledningar: för det första, allt eftersom fler skandaler och fler hälsorisker avslöjas, så är den allmänna opinionen nu mot användning av bekämpningsmedel, för det andra vill majoriteten av jordbrukarna själva att EU ska hjälpa dem att ändra sin praxis så att de inte längre måste välja mellan att behålla hälsan och att öka sin avkastning, och för det tredje efterlyser biodlare över hela Europa en strikt lagstiftning för att stoppa försäljning av bekämpningsmedel som inte har undersökts med avseende på deras inverkan på bin.

Därför är det mycket viktigt att den ambitiösa inställning som miljöutskottet har antagit bekräftas i morgondagens omröstning om de tre betänkandena av Hiltrud Breyer, Christa Klaß och Irena Belohorská. Vi måste bekräfta att hälsan och miljön kommer i första hand, att det krävs specifika åtgärder för att skydda de mest utsatta grupperna mot skada, att de farligaste ämnena kommer att omfattas av försiktighetsprincipen, att användningen av icke-kemiska alternativ kommer att stödjas och att flygbesprutning principiellt kommer att förbjudas framöver. Kort sagt måste vi omsätta den oro i praktiken som uttryckts av männen och kvinnorna själva i Europa och som – precis som Marie Anne Isler Béguin nämnt – har skrivit till oss och uppmanat oss att se till att jordbruket inte är beroende av kemikalier i framtiden.

  Leopold Józef Rutowicz (UEN). - (PL) Fru talman! Användningen av växtskyddsmedel – bekämpningsmedel – är oumbärlig under vissa omständigheter. I Polen finns det övervägande mindre jordbruksföretag där ägarna på grund av otillräckliga finanser är sparsamma med dyra bekämpningsmedel och detta resulterar ibland i förluster till följd av skadedjur.

Jag är för alla åtgärder som stöder rationell användning av växtskyddsmedel, inklusive rådgivning, utbildning, forskning, stöd till modern växtskyddsutrustning och införande av alternativa produkter som hjälper till att skydda miljön och hälsan och som är förenliga med jordbrukarnas intressen, i stället för att bekämpningsmedel används.

Där det finns risk för att skörden kan gå förlorad kan okunnighet och brist på lämpligt stöd till jordbrukarna leda till okontrollerad användning av bekämpningsmedel. Ett problem som vi har haft under en lång tid men som fortfarande måste lösas till fullo är frågan om avlägsnande av de avfallshögar med mycket giftiga bekämpningsmedel som finns eller har funnits i länder i forna Sovjetblocket, och även återuppodling av marken. De förgiftar både vattnet och marken. Det här bagaget skulle kunna minska effektiviteten för det åtgärder som förbereds i handlingarna.

  Urszula Krupa (IND/DEM). - (PL) Fru talman! Bekämpningsmedel som inte bara är skadliga för miljön och ekonomin utan även för människors hälsa lanseras av producenter som tvingas ta fram livsmedel som till det yttre är perfekta. Jag hoppas att de handlingar som diskuteras kommer att leda till bättre kvalitet på de livsmedel som konsumeras och uppmuntra till mer organiska produktionsmetoder och mer användning av naturliga gödningsmedel för att ge näring åt marken. När det gäller den hänsynslösa och oetiska praxisen att exportera ämnen som man vet är skadliga till länder i tredje världen skulle jag dessutom vilja citera ett populärt talesätt från Polen: ”Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig”. Detta är desto viktigare eftersom de farliga bekämpningsmedlen kommer tillbaka till oss i form av livsmedel som köps till billigt pris av förmögna länder och som förstör människors hälsa.

Utöver de allmänna riktlinjerna bör det utvecklas strategier för hållbar användning av bekämpningsmedel på nationell nivå där lämpliga åtgärder kan vidtas. Mängden växtskyddsmedel bör minskas mer i områden där det används mer bekämpningsmedel.

  Peter Baco (NI). - (SK) Jag uppskattar verkligen att man i alla tre betänkandena efterlyser att den personal som är involverad i alla faser av hantering av bekämpningsmedel ska vara välutbildad. Handlingsplaner, integrerad hantering och strikta importåtgärder är också exempel på positiva saker i alla betänkandena. De båda förbuden mot flygbesprutning alternativt de situationer där flygbesprutning skulle kunna vara möjlig måste uttryckas klart och tydligt.

Detsamma gäller för den kvantitativa minskade användningen som inte tydligt preciseras, vilket öppnar upp för många risker på grund av dess icke-selektiva tillämpning. Till exempel använder Slovakien i genomsnitt mindre än ett kilo bekämpningsmedel per hektar medan andra länder använder så mycket som åtta kilo. Detta innebär att det finns länder där användningen av bekämpningsmedel verkligen måste minska och länder där användningen av bekämpningsmedel till och med borde öka. Därför föreslår jag att vi vid omröstningen ska ta hänsyn till rekommendationerna från European Crop Protection Association alternativt inte anta betänkandena A6-0347/2007 och A6-0359/2007 vid första behandlingen och behålla de balanserade rekommendationerna från kommissionen.

  Marianne Thyssen (PPE-DE). – (NL) Fru talman, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Tiden är inne för oss att utarbeta den temainriktade strategin för hållbar användning av bekämpningsmedel och det är även en bra idé att låta en del av strategin träda i kraft omedelbart. Med tanke på den betydande inverkan på livsmedelskvaliteten, folkhälsan, miljön och jordbrukets hållbarhet – som alla är viktiga punkter – har hela vår grupp och även våra föredraganden och skuggföredraganden ägnat mycket tid åt det här paketet. Jag skulle vilja ta upp fyra saker i synnerhet.

För det första är det förnuftigt att minska användningen av bekämpningsmedel ytterligare. Det måste i sin tur faktiskt minska inverkan på miljön och av denna anledning är vi emot att man bara minskar den mängd som används. Vi vill att det sker en minskning av den faktiska inverkan på grundval av en vetenskaplig riskbedömning.

För det andra har vi en liknande ståndpunkt angående områden som inte besprutas runt vattendrag. Även här är vi för ett riskbaserat tillvägagångssätt och vi anser att medlemsstaterna är bättre lämpade att göra ansvarsfulla val som delvis är grundade på de kriterier som anges i ramdirektivet för vatten.

För det tredje undrar jag varför parlamentet, som när allt kommer omkring är en förespråkade för en inre marknad med en hög skyddsgrad för konsumenterna, hälsan och miljön, skulle motsätta sig ett första steg mot harmonisering på det här området. Vi är för förslaget med zoner med internt ömsesidigt erkännande som kommissionen har lagt fram och skulle även vilja se ett frivilligt ömsesidigt erkännande mellan zonerna.

Slutligen är vi emot den allmänna information till personer i omgivningen som förespråkas av Hiltrud Breyer i hennes betänkande. Informationen är inte bara onödig för en strikt reglerad verksamhet utan den orsakar även onödig oro och frustration. Målet kan knappast vara att vi ska sträva efter ett slags privat verkställande. Vi vill varken ha eller stödja ett sådant samhälle.

  Bogdan Golik (PSE). - (PL) Fru talman! Dagens debatt är av oerhörd betydelse för Europas jordbruk och för miljöskyddet.

Många är för användning av bekämpningsmedel och många är emot den. Jag anser att jordbrukarnas ledande princip ska vara ”så få bekämpningsmedel som möjligt, bara de som är nödvändiga”. Den ledande principen för producenter och distributörer bör vara försiktighetsprincipen, och denna bör även vara den dominerande principen när det gäller konsumenternas liv och hälsa i varje situation där införandet av nya bekämpningsmedel ger upphov till betänkligheter, antingen för att det finns ambivalens i resultaten från den vetenskapliga forskningen eller för att det inte har funnits tillräckligt med tid för att man kategoriskt ska kunna säga att en viss produkt eller ett visst ämne är ofarligt för människor och djur.

I samband med hållbar användning av bekämpningsmedel anser jag att man bör vidta följande åtgärder: Först och främst bör kommissionen och medlemsstaterna tillhandahålla utbildning med jämna mellanrum och rådgivnings- och utbildningsprogram som finansieras åtminstone till viss del av företag som tillverkar bekämpningsmedel. Det bör finnas en samordnad övervakning och insamling av uppgifter om de skadliga effekterna av bekämpningsmedel på människors hälsa och på miljön, och detta bör innefatta långsiktiga forskningsprogram och sanktioner för förorenarna. Det bör upprättas ett samordnat system för att samla in uppgifter om produktion, import, export, försäljning, distribution och användning av bekämpningsmedel och detta bör vara tillgängligt för allmänheten. Jordbruksdrift som främjar användning av låga doser bekämpningsmedel bör uppmuntras, vilket kommer att bidra till en förändrad användning av dessa preparat totalt sett. Det bör införas lämpliga kontroller, och import till EU av jordbruksprodukter som producerats med hjälp av kemikalier bör förbjudas.

  Jan Mulder (ALDE). - (NL) Fru talman! Växtskyddsmedel är fortfarande nödvändiga för jordbruksproduktionen och livsmedelsförsörjningen i Europa. Den stora frågan då vi i Europa vidtar särskilda åtgärder är på vilket sätt detta påverkar konkurrensförhållandet till resten av världen. Om vi är alltför stränga i Europa och inte kan införa samma bestämmelser i resten av världen innebär det att vi kan konsumera produkter i Europa som vi inte kan producera här, vilket jag anser är fel.

Naturligtvis är det alltid viktigt att vi fortsätter undersöka de skadliga effekterna, men vi får inte överdriva. Jag håller med alla som anser att vi bör koncentrera oss på riskerna och inte minska kvantiteten. Dessutom kommer en buffertzon på 10 meter att bli ödesdiger för Nederländerna med flera och därför bör den utelämnas från lagstiftningen.

Slutligen angående information till personer i omgivningen: Om någonting har godkänts, varför ska då även personer i omgivningen informeras? Det är en fullständigt onödig bestämmelse.

  Michael Henry Nattrass (IND/DEM). - (EN) Fru talman! Bekämpningsmedlen i Storbritannien kontrollerades ingående 1985. Företagen, bland annat Syngenta, menar att jordbrukare inte ska förvägras de redskap de behöver.

Bestämmelserna leder till att vi fjärmar oss från principen om ett bra regelverk baserat på vetenskapliga rön. Bekämpningen av ogräs på trottoarerna är exempelvis 400 gånger dyrare utan kemikalier. De företag som tillverkar produkter för golfbanor och gräsplaner säger att det utan bekämpningsmedel är omöjligt att hålla gräset i bra skick. Växtskyddsbyrån menar att om bekämpningsmedlen förbjuds innebär detta en ökning av jordbruksarealen på mellan 65 och 200 procent, vilket leder till att produktiviteten minskar. Corbett Farms säger att värdet av besprutning för att förhindra potatispest har kommit till tydligt uttryck i år. Bekämpningsmedel är dyra, och minsta möjliga mängd används för att skydda grödorna. Besluten om hur och när besprutning ska ske måste fattas med utgångspunkt från varje enskild åker. En godtycklig minskning av användningen kan inte vara vetenskapligt förankrad.

Jag ber er att avskaffa EU:s irriterande bestämmelser. UKIP kommer att rösta nej.

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Låt mig få börja med att tacka föredragandena och skuggföredragandena. Självklart intresserar vi oss alla i högsta grad för hälsa och konsumentskydd, och de starka känslorna är påtagliga bland de olika parlamentsledamöterna i denna mycket laddade debatt.

Ändå är det viktigt att vi verkligen fattar beslut på grundval av fakta och inte motsäger verkligheten genom att skapa syndabockar, som om så vore fallet. Det skulle vara mycket enkelt att särskilt genom det här lagstiftningspaketet hacka på en bestämd yrkesgrupp och stanna där. Det vore fullständigt fel. Det måste redan från början fastställas att vi alla i Europa behöver en fungerande jordbrukssektor som nödvändigtvis innebär att vissa mängder växtskyddsmedel används.

När det gäller vissa aspekter i betänkandet av Christa Klaß så anser jag att den kvantitativa strategi som antas här helt enkelt är alltför sträng, även om jag vill säga att det sannerligen är en sund princip att föreställa sig bestämda minskningsmål. Varje medlemsstat bör uppriktigt överväga vad den kan göra själv eftersom det är fullkomligt orationellt att enbart minska den totala volymen och tro att det kommer att göra miljön renare. När det gäller buffertremsorna så finns det inget fel i kommissionens valda strategi att se subsidiaritet som en nyckelfaktor. Varje medlemsstat bör överväga hur den vill att dessa buffertremsor ska regleras. Att blint införa en 10 meter bred remsa i hela EU vore fel. Att försöka hitta icke-kemiska alternativ i känsliga områden som livsmiljöer för sällsynt flora och fauna är också en strategi som bör få stöd utan förbehåll.

Angående betänkandet av Hiltrud Breyer är det viktigt att vi stöder konceptet med tre zoner. Att begränsa tillståndens omfattning till enskilda medlemsstater vore ett oerhört inskränkt synsätt. Kriterierna för uteslutning behöver behandlas särskilt noggrant. Det kan redan anses framgå ett tydligt förbud för CMR1-klassificerade ämnen, men när det gäller CMR2-ämnen förespråkar jag också att vetenskapliga uppgifter ska ligga till grund för tillståndsbeslut.

  Evangelia Tzampazi (PSE). - (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det lagstiftningsförslag som vi kommer att bli ombedda att rösta om syftar till att nå en högre skyddsnivå för människors hälsa och för miljön genom att man fastställer gemenskapsmodeller för hållbar användning av bekämpningsmedel och bestämmelser för utsläppande av dem på den europeiska marknaden.

Jag anser att vi genom att stödja förslaget från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om att minska användningen av bekämpningsmedel med 20 procent i Europa sänder ut ett kraftfullt budskap. Vi måste stärka kontrollerna av den rationella användningen av bekämpningsmedel – och vad som är oerhört viktigt – främja forskning om säkrare alternativa metoder för växtskydd.

Samtidigt är förslaget om upphävande av systemet med zoner och obligatoriska ömsesidiga tillstånd en balanserad ståndpunkt. Med tanke på jordbrukarna och industrin söker man därmed göra det möjligt för de medlemsstater som så önskar att genomföra högre nivåer av miljöskydd i enlighet med deras lokala förhållanden.

Låt mig till sist få nämna det särskilda behovet av att skydda sekundär användning. Jag uppmanar er att stödja förslaget om att en europeisk fond ska inrättas för att främja forskning. På så sätt kommer vi att kunna garantera jordbrukarnas välstånd och bevara våra särskilda nationella produkter som är en del av den europeiska jordbrukstraditionen och som avsevärt stärker Europas jordbruksekonomi.

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Fru talman! Tack för att jag fått möjlighet att säga några ord om de tre betänkandena.

Först och främst anser jag att vi i Europa måste ha möjlighet att producera europeisk frukt och europeiska grönsaker och grödor som människor tryggt kan konsumera. Vi måste emellertid uppnå detta mål på ett balanserat och förnuftigt sätt och slå vakt om människors hälsa utan att straffa jordbruket.

Vad vi inte vill är att införa restriktioner som har en negativ inverkan på den europeiska jordbruksnäringen och innebär att vi i slutändan tvingas importera enorma mängder livsmedel med alla de konsekvenser detta får för livsmedelstransporterna, och de små möjligheter detta givetvis innebär att kontrollera hur mycket bekämpningsmedel som har använts vid produktionen av de importerade livsmedlen.

För det andra stöder jag förslaget om en riskbedömning som är vetenskapligt förankrad och kommer att vara praktiskt användbar för medlemsstaterna.

Slutligen anser jag att en tiometers buffertzon är en standardlösning som måste modifieras för att ge medlemsstaterna möjlighet att ta hänsyn till lokala förhållanden. Som jag tidigare konstaterade kan inte ens Europaparlamentet lagstifta om klimatförhållanden och jordmån över hela kontinenten.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). - (FI) Fru talman! Den temainriktade strategin och ramdirektivet om växtskyddsmedel är utmanande lagstiftningsprojekt som återspeglar den grundläggande utmaning som EU:s miljöpolitik står inför, och som består i att förena skydd av miljön med skydd av hälsan på ett effektivt sätt genom en politik där man tar hänsyn till den sociala verkligheten.

Vi måste erkänna att användning av växtskyddsmedel och bekämpningsmedel har stora ekonomiska fördelar. Den fackmässiga användningen av dessa ämnen är i ärlighetens namn en central förutsättning för livsmedelsproduktion i modern tid. Samtidigt är den motsatta effekten av växtskyddsmedel på miljön och i synnerhet på vattendrag mycket konkret. Hur kan vi då använda dessa ämnen på ett sätt som fortfarande gör det möjligt för oss att dra fördel av bekämpningsmedel samtidigt som den motsatta effekten minskas?

Jag kommer från ett land där jordbruksyrket är ett respekterat yrke och det inhemska jordbruket anses viktigt. Samtidigt är miljön särskilt känslig. Till exempel har Finland nästan 200 000 sjöar, hundratusentals vattendrag och ett av världens mest förorenade hav. Utbredda vattenföroreningar är ett oerhört stort miljöproblem och växtskyddsmedel är en del av problemet. Det är en utmanande ekvation och därför är det helt rätt att direktivet innebär att man tar hänsyn till skillnaderna mellan medlemsstaterna. Det är uppenbart att vi behöver vissa EU-omfattande standarder men botemedlet för Finland kan inte vara detsamma som till exempel för Luxemburg.

Därför kräver förnuftet och miljöproblemen att vi koncentrerar oss på målen och överlåter åt medlemsstaterna själva att besluta om instrumenten. Ett bra exempel på detta är ”buffertzoner” som utan tvivel utgör en viktig del i skyddet av vattendrag. Jag är säker på att buffertzoner som anpassats efter varje enskild situation och som är förenliga med kommissionens förslag är rätt väg. Om vi nu beslutar om exakt uppmätta gränsvärden och tillämpar en universalmodell finns det stor risk att man i många länder kommer att gå från askan i elden. Jag borde kanske snarare säga att de inte skulle hantera problemet på ett flexibelt eller tillfredsställande sätt.

  Dan Jørgensen (PSE). - (DA) Fru talman! Det finns ett par missförstånd i några av de uttalanden som gjorts av våra kolleger här i dag. Därför är jag glad att jag får tala en andra gång. Det finns tre missförstånd. Det första gäller minskningsmålet: ett par kolleger menar att det helt enkelt inte är möjligt. Det finns skillnader mellan länderna och det är inte möjligt att fastställa ett gemensamt minskningsmål för Europa. Nej, det är inte möjligt! Det är inte heller vad vi vill göra. Vi vill att det gemensamma minskningsmålet för Europa ska vara 20 procent. Det kan naturligtvis innebära 30 procent i vissa länder och 10 procent i andra. Det nationella minskningsmålet kommer att fastställas på grundval av nationella handlingsplaner. Därför är det ett missförstånd att oroa sig för den här punkten. En nyckelfaktor är att vi tar hänsyn till att ett gram av ett bekämpningsmedel ibland kan vara farligare än ett helt kilo av ett annat. Därför har vi infört ett index för behandlingsfrekvens som en del av denna obligatoriska minskning. Jag kan mycket väl föreställa mig att kommissionen också har ett och annat att säga om detta när ni, herr Dimas, får tala igen om en stund.

Det andra missförståndet gäller zonerna. Det finns de som menar att om vi inte har några zoner så är det nästan en förolämpning mot den inre marknaden. Nej, tvärtom! Genom att sätta stopp för denna dåraktiga idé med zoner och säga att vi efter hand kommer att införa en ömsesidig datadelning så menar vi att hela EU är en zon som vi delar data inom. Självklart kan vi dock inte tala om ett obligatoriskt ömsesidigt erkännande av bekämpningsmedel helt enkelt för att det finns olika geografiska, klimat- och miljömässiga omständigheter i varje enskilt land. Jag tror att nästan alla i den här kammaren som har talat i dag håller med om det.

Det tredje grundläggande missförståndet är att jordbrukets konkurrenskraft kommer att förstöras. Nej! I Danmark har vi minskat användningen av bekämpningsmedel med 50 procent sedan 1980-talet utan någon som helst effekt på jordbrukets konkurrenskraft. Bekämpningsmedel är dyra att använda och därför, förutsatt att de används på korrekt sätt, är det desto bättre för konkurrenskraften ju mindre de används.

  Anders Wijkman (PPE-DE). - Fru talman! Tiden är kort, jag tar till orda främst för att markera mitt stöd för medföredraganden till Breyer-betänkandet i PPE-DE-gruppen, Hennicot-Schoepges. Jag finner det mycket olyckligt att min grupps majoritet valt att frångå Hennicot-Schoepges råd på flera viktiga punkter, och därmed inte ger sitt stöd till viktiga förslag i betänkandet. Jag håller naturligtvis med om att den informationsplikt på 48 timmar före besprutning är opraktisk och inte skulle fungera, men att därav dra slutsatsen att vi inte behöver någon informationsplikt alls är inte rimligt. Hennicot-Schoepges förslag, som en kompromiss, är väl avvägt här.

En annan viktig fråga gäller uteslutningskriterierna för särskilt känsliga substanser. Först och främst måste vi naturligtvis i vårt beslut vara konsistenta med de beslut som parlamentet tog i förhållande till den nya kemikalielagstiftningen Reach. Där var en av utgångspunkterna att fasa ut ämnen där det är svårt att etablera tröskelvärden för riskerna när det gäller denna typ av s.k. high level concern substances. Självklart måste vi följa den linjen även här, särskild som vi rör oss med substanser som kommer i närheten eller riskerar att komma i närheten av saker som vi ska äta.

Ytterligare en fråga där jag stöder föredraganden Breyer gäller förslaget till zonindelning. Spontant fann jag, när jag såg kommissionens förslag, det intressant att försöka dela in Europa i zoner som är relativt lika i form av vegetationsförhållanden, klimat osv. Men den indelning som föreslås är tyvärr alltför godtycklig. Jag kan inte stödja detta upplägg och menar att medlemsländerna måste få behålla en rätt att säga nej till olika preparat även om länder i närheten givit grönt ljus. Jag skulle gärna ta upp ytterligare frågor men tiden är slut.

  Esther De Lange (PPE-DE). - (NL) Fru talman! När jag lämnar min by är jag mitt i ett enastående jordbruksområde, det gröna hjärtat mellan stora städer som Amsterdam, Rotterdam och Utrecht. Det är för närvarande fortfarande ett grönt jordbruksland, men den buffertzon på 10 meter som utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet föreslår skulle göra det så gott som omöjligt med jordbruksdrift i det här området samtidigt som det just är jordbruket som gör området så grönt.

Förra veckan undersökte jag saken, men det gick knappast att hitta några områden mellan de många dikena som var 20 meter breda. Alla som känner till lite om Nederländerna vet att det inte bara är så i det gröna hjärtat. Det är karakteristiskt för det nederländska jordbruket att det finns många diken mellan betesmarkområdena. Detta innebär att Nederländerna i samband med buffertzoner på 10 meter skulle förlora 800 000 hektar jordbruksland, vilket är 35 procent av jordbruksarealen.

Därför ber jag ledamöterna att inte stödja det förslaget, även med tanke på den nödvändiga jordbruksproduktionen i Europa och världen, som ordföranden för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling har sagt. Detta innebär faktiskt inte att jag inte samtycker till målet att skydda naturen och folkhälsan. Vi delar alla den ambitionen. Jag anser bara att det kan åstadkommas genom en strategi som är grundad på riskanalys och riskminskning.

Alternativet att minska användningen låter sannerligen angenämt och enkelt – en total minskning på 20 procent – men det ger inte konsumenterna bästa skydd eftersom man endast kan undersöka det efter kvantitet och inte i form av slutgiltiga effekter, slutgiltiga risker. I det sammanhanget tycker jag faktiskt att det är svårt att förstå den krävande akrobatiken hos gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa som är för en total minskning på 20 procent och ett riskbaserat tillvägagångssätt.

Jag har två avslutande punkter. Det enda jag vill säga om tillståndssystemet är att tre klimatzoner är att föredra för 27 medlemsstater, självklart med hänsyn till nationella omständigheter. Slutligen skulle jag vilja be kommissionen att inte förbise mindre grödor i dessa stora omtvistade frågor.

  Françoise Grossetête (PPE-DE) . – (FR) Fru talman! Rester från bekämpningsmedel finns nu överallt: i livsmedel, i vatten, i luften, i våra kroppsvävnader, i bröstmjölk och – mest skrämmande av allt – i kropparna på våra ofödda barn. Vi har bara sett en första skymt av dessa bekämpningsmedelsresters långsiktiga konsekvenser som finns överallt och som inbegriper olika former av cancer, endokrina störningar, minskad fertilitet hos män, skador på vårt immunsystem och degenerativa sjukdomar på nervsystemet.

Så ja, och återigen ja: låt oss minska användningen av bekämpningsmedel och låt oss göra det snabbt. Jag stöder fullständigt de förslag som lagts fram av min kollega Erna Hennicot-Schoepges angående betänkandet av Hiltrud Breyer, och för att spara tid vill jag understryka ytterligare en punkt som jag anser är central och som har diskuterats i PPE-gruppen, nämligen information till personer som bor nära områden som behandlas med bekämpningsmedel. Jag anser att en sektion i vår grupp agerar oförnuftigt genom att rekommendera att det inte ska krävas sådan information, under förevändningen att om de ämnen som används har godkänts tidigare så innebär det att de inte är skadliga.

Flygbesprutning är en mycket vanlig företeelse, särskilt i skogar och vinodlingar. Detta innebär att det finns risk att ämnena förs till befolkade eller känsliga områden, så det måste finnas en strikt reglering. Det är mycket viktigt att odlare utfärdar en varning i förväg om besprutning med bekämpningsmedel till människor som bor i närheten och som därmed eventuellt utsätts för exponering. Människor som lider av andningssvårigheter som till exempel astma skulle allvarligt kunna påverkas om de inte får någon information om sådan besprutning i förväg. Att meddela och presentera sådan information behöver inte innebära någon extra administrativ börda för jordbrukarna, som några av mina kolleger har antytt. Det skulle kunna räcka med enkel information om datum för planerad besprutning, som sätts upp intill bostadsområden som utsätts för risk.

Jag vill avsluta med att framhålla att det är dags att övergå till en ny generation jordbruksdrift där man respekterar miljön och därigenom bidrar till att modernisera jordbrukssektorn.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Fru talman! Nyckeln till användning av bekämpningsmedel är en rationell minskning av riskerna. Vi borde nå detta mål genom att genomföra riktlinjerna i direktivet om hållbar användning av bekämpningsmedel. Varje land kommer att ha skyldighet att förbereda sin egen plan i enlighet med de riktlinjer som anges i direktivet. Varje land bör kunna göra detta med hänsyn till lokala förhållanden och skillnader.

Främst skiljer vi oss åt när det gäller nivån på jordbruksutvecklingen, jag upprepar: nivån på jordbruksutvecklingen. De nya medlemsländerna i EU har ofta ett enormt arbete att utföra för att komma i kapp när det gäller nivån på jordbruksutvecklingen. Minskad användning av bekämpningsmedel i dessa länder kommer i jämförelse med den nuvarande användningsnivån att motarbeta oss konsumenter i den slutgiltiga analysen, om vi inte i samband med att användningen minskas tar hänsyn till den nuvarande användningsnivån av dessa produkter, som är relativt låg.

Landskapet skiljer sig också. I Polen kan enorma skogsområden bara skyddas mot skadedjur genom flygbesprutning. Det är vår skyldighet mot den naturliga miljön att skydda dessa skogar och det är parlamentets ansvar att fastställa riktlinjer för en säker användning av produkter som skyddar den naturliga miljön.

I direktivet talas det mycket om jordbrukarnas kunskapsnivå som den viktigaste faktorn för genomförande av hållbar användning av bekämpningsmedel. Vi har alla ansvar för att stödja utbildning och skapa förhållanden så att informationen kan nå varje jordbrukare. Genom att lägga fram ett ändringsförslag angående tillfälliga nationella tillstånd för bekämpningsmedel talar jag för en mekanism som syftar till att byta ut gamla preparat mot moderna och säkra så snabbt det går. Jag vill be om ert stöd här.

Riktlinjerna i direktivet ska uppmuntra till rationella åtgärder och inte motverka medlemsstaterna och jordbrukarna.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Fru talman! Jag tackar alla talare i kvällens sammanträde för deras positiva kommentarer. Låt mig kort få skildra kommissionens ståndpunkter angående vissa av de viktiga frågor som har tagits upp.

Låt mig börja med den temainriktade strategin och i synnerhet med de punkter som inte täcks av direktivet.

Först och främst gläder det mig att man i betänkandet stöder den temainriktade strategin för hållbar användning av bekämpningsmedel. Förslaget att införa ny lagstiftning för att ta itu med de risker som användning av bekämpningsmedel innebär är särskilt bra.

Jag instämmer i hur viktigt det är med mer forskning om den inverkan som en kombinerad och kumulativ användning av bekämpningsmedel har på hälsan. Enligt min åsikt är subsidiaritetsprincipen central. Den gör att de farligaste ämnena avlägsnas från marknaden och ersätts av säkrare alternativa lösningar, vissa av dem icke-kemiska.

Slutligen lägger man i betänkandet av Irena Belohorská som antagits av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet fram vissa ytterligare åtgärder som är särskilt positiva.

Låt mig nu få vända mig särskilt till ramdirektivet. Många av de ändringsförslag som Europaparlamentet har antagit innebär bra förtydliganden och dessa kan godtas. Andra ändringsförslag riskerar dock att medföra oönskade resultat. Jag skulle först av allt vilja kommentera de grundläggande ändringsförslag som kommissionen fullt ut kan godta i princip eller till viss del.

Kommissionen godtar till viss del förslaget att medlemsstaterna fastställer individuella mål i sina egna nationella handlingsplaner för att begränsa användningen av de farligaste bekämpningsmedlen. Att sådana mål fastställs är definitivt förenligt med det allmänna målet i direktivet att minska riskerna med användning av bekämpningsmedel. Att fastställa ett övergripande fast mål för att minska användningen av bekämpningsmedel på EU-nivå utöver de nationella målen är dock inte nödvändigt och därför stöder kommissionen inte detta. En total minskning av mängden bekämpningsmedel behöver inte nödvändigtvis innebära en motsvarande minskning av riskerna, då risknivån varierar från ett ämne till ett annat. Därför måste de åtgärder som syftar till att begränsa riskerna i huvudsak vara fokuserade på de skadligaste ämnena.

Kommissionen kan i princip godta att det fastställs en minsta bredd för de buffertzoner som ska inrättas i områden intill vattendrag, eftersom detta kommer att ge ytterligare miljömässiga vinster. Att införa en gräns på 10 meter är dock godtyckligt och förefaller inte lämpligt i alla situationer. Kommissionen skulle föredra att medlemsstaterna har en flexibel marginal och fastställer en lämplig bredd på buffertzonerna i enlighet med deras egna geografiska förhållanden.

Kommissionen kan även godta vissa bra förtydliganden på andra områden som teknisk utbildning och certifiering. Det finns dock ändringsförslag som kommissionen inte kan stödja.

För det första är kommissionen övertygad om att en obligatorisk skyldighet att följa gemensamma allmänna bestämmelser om integrerad hantering av skadedjur genom yrkesmässiga användare av bekämpningsmedel är en grundläggande åtgärd för att minska beroendet av bekämpningsmedel. Det är till stor fördel för miljön i hela EU och det kommer att bidra till utvecklingen av en hållbar och konkurrenskraftig jordbrukssektor. Jag kan därför inte godta uteslutandet under ändringsförslag 86 av denna ytterst viktiga åtgärd som ingår i Europeiska kommissionens förslag.

För det andra samtycker Europeiska kommissionen till att åtgärder vidtas för att skydda befolkningar i närheten av områden som flygbesprutas. Trots det anser den att ett fullständigt förbud mot användning av bekämpningsmedel i så kallade ”känsliga” områden är oproportionerligt. Vi måste lämna viss bestämmanderätt till medlemsstaterna och de lokala myndigheterna. Om detta någonsin är nödvändigt och då i ytterst sällsynta fall där endast användning av bekämpningsmedel är effektiv måste dessa tillåtas att hantera riskerna för människors hälsa eller den biologiska mångfalden.

För det tredje kräver ett sådant beslut, trots att kommissionen har åtagit sig att undersöka en utvidgning av direktivets omfattning till användning av biocider, en noggrann undersökning och ett genomförande av vissa aspekter i direktivet om bekämpningsmedel. Om fler uppgifter görs tillgängliga för oss genom de översynsprogram som föreskrivs i direktivet om biocider kommer vi att bättre kunna hantera användningen av biocider.

För det fjärde kan kommissionen inte stödja tillägget av hänvisningen till artikel 152.4 i fördraget eftersom det föreslagna direktivet klart och tydligt är fokuserat på miljöskydd, vilket redan inbegriper frågor som gäller folkhälsan.

För det femte finns det för närvarande trots införda skatter och bidrag i enlighet med principen om att förorenaren betalar inget effektivt system för att differentiera skattesatser efter de risker som varje bekämpningsmedel utgör. Av denna anledning föredrar kommissionen att skatter och bidrag inte införs på gemenskapsnivå på det här stadiet utan först när en sådan undersökning har genomförts i frågan.

Kommissionen kan godta 121 av de 166 ändringsförslag som har lagts fram och av dessa kan den godta 25 fullt ut och 96 i princip eller till viss del. Jag lämnar en fullständig förteckning över kommissionens ståndpunkter angående ändringarna i parlamentets sekretariat.

Låt mig återigen få tacka alla som har bidragit till kvällens debatt och i synnerhet föredragandena för deras arbete. Tack för er uppmärksamhet.

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. − (EL) Fru talman! Låt mig få börja med att påminna ledamöterna om EU:s gällande grundläggande politik att främja och stödja hälsosam mat. Frukt och grönsaker utgör utan tvivel en mycket viktig del i en hälsosam kost. Det är mycket viktigt att erkänna detta. Därför har vi två mål i dag. Vi måste säkerställa produktionen av frukt och grönsaker, och detta är ett gyllene tillfälle för produktionen, och stödja jordbruket. Vi måste även se till att frukt och grönsaker är säkra att konsumera. Vi anser att kommissionens förslag svarar mot denna tvåfaldiga utmaning på ett balanserat sätt.

Jag har följt hela debatten mellan parlamentsledamöterna med stort intresse. De argument som har lagts fram är viktiga och vi kommer att beakta dem på tillbörligt sätt. Eftersom vi har tidspress vill jag inte utveckla alla dessa punkter ytterligare. Låt mig bara få beröra två eller tre punkter som jag anser är av stor betydelse och som har tagits upp i dag.

Först och främst när det gäller skydd av utsatta grupper så håller jag med om att vi måste skydda dem, och det har beaktats i den föreslagna förordningen. Vi är även villiga att godta ändringsförslaget om den inbegripna definitionen av utsatta grupper, helt enkelt för att de på så sätt garanteras ännu bättre skydd. Jag skulle vilja kommentera en sak trots att den inte har direkt anknytning till den fråga som diskuteras, och det gäller importerade produkter: Jag betonar att även dessa kontrolleras för rester från bekämpningsmedel tack vara en annan förordning om högsta tillåtna gränsvärden beträffande bekämpningsmedelsrester. Vi har inspektionsregler som gör att konsumenterna garanteras skydd även vid import.

Mer allmänt utgör kriterier för godkännande en mycket viktig del i lagstiftningen. Det huvudsakliga målet med förslaget är att skydda medborgarnas hälsa och miljön. Detta är av största vikt och vi får inte glömma det. De föreslagna kriterierna för godkännande är nödvändiga för vi att vi ska kunna nå det målet och därför kan kommissionen inte godta någon avvikelse från dem. Det framgår tydligt av debatten och av vissa av ändringsförslagen att Europaparlamentet har också delar dessa mål. Vissa ändringsförslag skulle till och med stärka dessa kriterier. Kommissionen är av den åsikten att de föreslagna kriterierna bör garantera en hög skyddsnivå utan att växtskyddsmedel blir oanvändbara eller dysfunktionella. Av denna anledning kommer kommissionen inte att kunna godta ändringsförslag som skulle kunna urholka dessa kriterier.

Avslutningsvis kommer jag till den omstridda frågan om ömsesidigt erkännande genom sammanfogning av de olika zonerna i den här sektorn. Jag anser att vårt förslag har misstolkats något. Först och främst vill jag påminna er om att det nya förslaget kommer att innebära att det införs striktare kriterier som ska genomföras på grundval av zoner. Vi bör ha detta i åtanke eftersom det kommer att garantera högre skyddsnivåer för hälsan och miljön. Låt oss samtidigt sträva mot en gemensam, inre marknad och på så sätt undvika det onaturliga i en gemensam marknad för jordbruksprodukter å ena sidan och en uppdelad marknad för växtskyddsmedel å andra sidan. Om vi har de särskilda inslag som gäller klimatet och marken i åtanke är det ofrånkomligt med en uppdelning i separata zoner. Frågan är dock inte så enkel och entydig och därför har jag förutspått ett möjligt missförstånd. Medlemsstaterna skulle kunna vidta åtgärder för att skydda sig själva, samtidigt som experter från andra medlemsstater aktivt kommer att kunna delta i tillståndsförfarandet genom lagstiftningsförfaranden som kräver ett godkännande av den första medlemsstaten i zonen och på så sätt bedöma omständigheterna för hela zonen. Med andra ord kommer beslutet inte att fattas isolerat och ensidigt av en medlemsstat i zonen utan företrädare från de andra medlemsstaterna i samma zon kommer att delta i hela förfarandet. De kommer även att kunna framföra sina åsikter och övertyga andra om de särskilda omständigheter som råder i deras länder.

Låt mig även få peka på vattenskyddet. Även det är en känslig fråga som har tagits upp av ett antal ledamöter. I förslaget klargörs behovet av att vattenresurserna skyddas, och särskilt i ramdirektivet om vattenpolitik. Om det tydligt framgår av riskbedömningen att de tillåtna gränsvärdena överskrids i känsliga områden under tillämpning av de föreslagna riktlinjerna för användning kan och måste den berörda medlemsstaten ogilla användningen av bekämpningsmedel i detta bestämda område. Dessutom har medlemsstaten möjlighet att inte godkänna produkten överhuvudtaget om den kan bevisa att all mark utgör ett känsligt område. Därför tar man klart och tydligt hänsyn till de särskilda faktorerna och behovet av skydd av vattenresurser i det förfarande som föreslås i den nya förordningen. Samtidigt som kommissionen uppskattar de kommentarer som har framförts skulle den av denna anledning inte kunna anta ändringsförslag som gäller systemet med godkännande på grundval av zoner.

Som jag har sagt finns det mer än 250 ändringsförslag och det finns inte tid att analysera dem i detalj. Jag noterar att vi fortfarande ha olika åsikter, men jag utgår från att förfarandet och debatten kommer att göra det möjligt för oss att hitta en gemensam grundval.

– Kommissionens ståndpunkt

Betänkande: Klass (A6-0347/2007)

Kommissionen kan godta följande ändringsförslag: 2, 3, 6, 17, 26, 49, 52, 53, 60, 61, 66, 68, 76, 94, 95, 97, 103, 105, 106, 107, 108, 109, 111, 115 och 117.

Kommissionen kan godta följande ändringsförslag helt eller delvis: 4, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 18, 19, 20, 21, 24, 25, 27, 31, 33, 34, 35, 36, 38, 39, 42, 43, 44, 45, 47, 48, 50, 51, 54, 56, 59, 62, 63, 64, 65, 67, 70, 71, 74, 75, 78, 79, 80, 81, 82, 83, 85, 87, 90, 92, 93, 100, 101, 110, 112, 113, 114, 116, 118, 119, 122, 126, 128, 129, 130, 131, 133, 134, 135, 136, 137, 140, 141, 142, 143, 144, 145, 146, 147, 148, 149, 150, 151, 152, 153, 154, 155, 156, 160, 163, 164 och 165.

Kommissionen kan inte godta följande ändringsförslag: 1, 5, 16, 22, 23, 28, 29, 30, 32, 37, 40, 41, 46, 55, 57, 58, 69, 72, 73, 77, 84, 86, 88, 89, 91, 96, 98, 99, 102, 104, 120, 121, 123, 124, 125, 127, 132, 138, 139, 157, 158, 159, 161 och 162.

Kommissionen reserverar sig mot ändringsförslag 166.

Betänkande: Breyer (A6-0359/2007)

Kommissionen kan godta följande ändringsförslag med vissa omformuleringar: 9, 11, 20, 22, 26, 29, 31, 32, 33, 36, 41, 43, 45, 49, 51, 56, 57, 64, 67, 75, 78, 79, 82, 84, 92, 93, 96, 102,107, 112, 114, 119, 124, 130, 131, 140, 145, 153, 155, 156, 157, 159, 160, 167, 170, 181, 184, 190, 195, 196, 197, 201, 203, 206, 212, 213, 215, 217, 220, 254, 258, 274, 282, 283, 286 och 301.

Kommissionen kan helt eller delvis godta följande ändringsförslag: 4, 5, 6, 7, 10, 14, 18, 19, 21, 24, 25, 27, 34, 39, 46, 50, 53, 54, 59, 61, 62, 63, 66, 76, 77, 80, 87, 89, 94, 95, 98, 99, 100, 108, 109, 115, 116, 121, 122, 123, 133, 134, 136, 149, 163, 169, 175, 176, 177, 180, 183, 188, 189, 193, 199, 209, 218, 225, 233, 243, 244, 248, 251, 252, 268, 279, 284, 290, 296, 297, 300, 302 och 305.

Kommissionen kan inte godta följande ändringsförslag: 1, 2, 3, 8, 12, 13, 15, 16, 17, 23, 28, 30, 35, 37, 38, 40, 42, 44, 47, 48, 52, 55, 58, 60, 65, 68, 69, 70, 71, 72, 73, 74, 81, 83, 85, 86, 88, 90, 91, 97, 101, 103, 104, 105, 106, 110, 111, 113, 117, 118, 120, 125, 126, 127, 128, 129, 132, 135, 137, 138, 139, 141, 142, 143, 144, 146, 147, 148, 150, 151, 152, 154, 158, 161, 162, 164, 165, 166, 168, 171, 172, 173, 174, 178, 179, 182, 185, 186, 187, 191, 192, 194, 198, 200, 202, 204, 205, 207, 208, 210, 211, 214, 216, 219, 221, 222, 223, 224, 226, 227, 228, 229, 230, 231, 232, 234, 235, 236, 237, 238, 239, 240, 241, 242, 245, 246, 247, 249, 250, 253, 255, 256, 257, 259, 260, 261, 262, 263, 264, 265, 266, 267, 269, 270, 271, 272, 273, 275, 276, 277, 278, 280, 281, 285, 287, 288, 289, 291, 292, 293, 294, 295, 298, 299, 303, 304 och 306.

ORDFÖRANDESKAP: ROURE
Vice talman

  Gyula Hegyi (PSE), skriftlig. – (EN) Bekämpningsmedel tillhör de allra farligaste kemikalierna, eftersom deras syfte är att döda och de medvetet släpps ut i miljön och vidare till livsmedlen. Endast ungefär en procent av ett bekämpningsmedel når målet. När vi förbereder lagstiftning om användning av och tillstånd för bekämpningsmedel måste vi därför komma ihåg vad som ligger i olika berörda parters intresse. Jordbrukarna är intresserade av att få en god skörd och produkter med hög kvalitet till låg kostnad. Om de kan uppnå detta genom en minskad användning av bekämpningsmedel kan de sänka kostnaderna och erbjuda hälsosammare produkter. Det ligger i medborgarnas intresse att få säkra, billiga produkter och dricksvatten som är fritt från bekämpningsmedel. Att använda färre och säkrare bekämpningsmedel ligger följaktligen i så gott som alla människors intresse.

Om vi vill att användningen av bekämpningsmedel ska minska märkbart behöver vi effektiva nationella planer som är anpassade till lokala förhållanden och innebär att lokala möjligheter tillvaratas.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag stöder innehållet i betänkandet, som innebär att den nuvarande lagstiftningen om växtskydd ges ökad betydelse, vilket bör bidra till att konsumenternas förtroende ökar för de livsmedel de konsumerar. Betänkandet innebär också att de som direkt hanterar produkterna, dvs. producenterna, jordbrukarna och leverantörerna, ges tydligare riktlinjer för användningen av bekämpningsmedel och att en allmänt sett säker produktion av jordbruksprodukter inom EU kommer att tillhandahållas.

Det är emellertid viktigt att påpeka att en utvidgad lagstiftning på detta område endast kommer att få effekt om kontrollen och övervakningen i medlemsstaterna är tillräcklig. Det verkar som om den kontroll av bekämpningsmedelsrester i livsmedel som i och för sig förekommer för närvarande ändå inte räcker för att ge konsumenterna tillräckliga garantier för att produkterna är säkra. Det krävs åtgärder som innebär att efterlevnaden av bestämmelserna i lagstiftningen kontrolleras ordentligt.

  Péter Olajos (PPE-DE), skriftlig. – (HU) Fru talman, mina damer och herrar! Vi har nu debatterat detaljerna i detta lagstiftningspaket om växtskyddsmedel i flera månader. Under denna tid har vi undersökt ett stort antal synpunkter och införlivat dem i texten. Till följd av detta förfarande anser jag att det förslag som vi nu har framför oss är grundat på kompromisser i många avseenden och uppfyller så många krav som möjligt. Det finns några punkter som man dock inte bör kompromissa om. När människors hälsa står på spel får vi inte låta de ekonomiska intressena gå före. Den här lagstiftningen handlar inte om konkurrenskraft för jordbrukssektorn i Europa utan om att skydda de europeiska medborgarnas hälsa. Vi har även sett att gällande bestämmelser i de enskilda medlemsstaterna skiljer sig kraftigt. I mitt land är de bland de strängaste. Medan vi här Strasbourg har debatterat huruvida en buffertzon på 5 eller 10 meter ska inrättas intill vattendrag så har Ungern haft buffertzoner på 50 meter och på vissa platser till och med på 500 meter under flera årtionden. Och fastän användningen av växtskyddsmedel är 15 gånger lägre hos våra jordbrukare än i Nederländerna var Europas interventionslager då de fortfarande fanns fyllda till bristningsgränsen med ungersk majs. Med tanke på alla dessa saker ber jag mina kolleger att använda sina röster i morgon för att stödja att det införs av strikta kriterier för att strypa användningen. På grundval av kompromisser i den föreslagna texten skulle detta gälla 29 ämnen av över 600. Det priset är inte för högt för att vi ska kunna se till att bevisade cancerframkallande och giftiga sammansättningar inte finns med på menyn. Även om det finns olikheter på grund av specifika nationella situationer när det blir dags att rösta så är vi alla överens om det. Låt oss använda våra röster så att vi kan sitta ner och äta med gott samvete.

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Precis som vi har mediciner för människor har vi även mediciner för växter, och bekämpningsmedel kan med rätta kallas för det, eftersom de är mediciner i kampen mot sjukdomar, skadedjur och ogräs. Naturligtvis måste de användas i enlighet med fastställda bestämmelser. Felaktig användning ger upphov till fel i organismen som tar sig uttryck i form av cancer.

Vårt tillvägagångssätt i den här frågan måste vara grundat på vetenskapliga undersökningar. Vi får inte ge efter för den hysteri kring bekämpningsmedel som har utbrutit i Europaparlamentet. Självförsörjningen av livsmedel i Europa sjunker och det ökar livsmedelsindustrins beroende av tillgången på världsmarknaden. Vi måste komma ihåg att en livsmedelsbrist skulle leda till ökade livsmedelspriser.

Efter ett samråd med experter anser jag att vissa av de ändringsförslag till EU-direktiv 91/414/EEG och ramdirektivet om hållbar användning av bekämpningsmedel som lagts fram av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet är otjänliga. I dessa nya beståndsdelar avviker man från principen om en fokuserad och proportionerlig lagstiftning som är grundad på ett vetenskapligt synsätt.

Jag anser att vi behöver en harmoniserad lagstiftning om bekämpningsmedel i Europa för att se till att vi har säkra livsmedel. Med detta sagt får vi inte hindra jordbrukarna att använda de verktyg de behöver för att producera säkra, näringsrika och tillgängliga livsmedel.

Jag kan inte stödja betänkandena av Christa Klaß och Hiltrud Breyer i den form som de antagits av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Jag kommer endast att rösta för dem om ändringsförslagen från min politiska grupp, PPE-DE, antas.