Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 22 oktober 2007 - Strasbourg

15. Ändring av artikel 173 om det fullständiga förhandlingsreferatet (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Richard Corbett, för utskottet för konstitutionella frågor, om att ändra artikel 173 i Europaparlamentets arbetsordning om fullständigt förhandlingsreferat (2007/2137(REG)) (A6-0354/2007).

  Richard Corbett (PSE), föredragande. – (EN) Fru talman! Jag talar för utskottet för konstitutionella frågor och vill föreslå att vi förändrar sättet att referera debatterna i parlamentet. Vi känner alla till det fullständiga förhandlingsreferat som vi får dagen efter debatterna, där alla talares inlägg finns återgivna på det egna språket. Detta kommer att fortsätta som hittills. Det kommer inte att bli några förändringar av referaten på originalspråket enligt vad alla talare har sagt.

Vad utskottet för konstitutionella frågor föreslår är att vi förändrar sättet att bevara den flerspråkiga uppteckningen av debatterna. I stället för att undan för undan översätta debatterna och därefter, några månader senare, få en fullständig skriftlig översättning på samtliga språk föreslår vi en övergång till ett system som innebär att debatterna bevaras i elektronisk form, så att samtliga medborgare kan få tillgång till dem via Internet redan dagen därpå och se en bildupptagning av debatten med ljudinspelningar från tolkbåsen. Debatterna görs därmed tillgängliga på ett mer verklighetsnära sätt än endast genom en torr och saklig text. De kommer att vara tillgängliga omedelbart, inte flera månader senare.

Jag måste erkänna att även jag inledningsvis var tämligen skeptisk till denna tanke. Jag har alltid ansett att ett fullständigt referat i pappersform av allas inlägg, som arkiverades och som människor kunde titta på under åratal framåt, var en del av tanken med ett parlament. Vid närmare eftertanke och efter att ha lyssnat på skälen för och emot är jag nu övertygad om att vi även fortsättningsvis kan tillhandahålla den flerspråkiga versionen, om än i en ny form.

Problemet med det gamla systemet är inte endast att kostnaden för översättningarna uppgår till avsevärda belopp, utan framför allt att de blir tillgängliga först flera månader senare. Just nu läggs de ut på webben, där de är tillgängliga i elektronisk form. De trycks inte längre i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). Ytterst få människor går in på dem, letar fram dem eller utnyttjar dem på grund av tidsförskjutningen. Det nya system för att bevara debatterna, som vi kan kalla webb-tv, innebär att de kommer att bli tillgängliga redan dagen därpå, när de fortfarande har politisk aktualitet och människor ännu är intresserade av dem.

Vi var också bekymrade över att historikerna, som av alla möjliga forskningsskäl brukar gå tillbaka till parlamentsdebatterna långt efter det att vi har lagt dem bakom oss, kunde vara negativt inställda till att vi inte längre tillhandahåller en tryckt skriftlig version utan endast en flerspråkig bildversion. Vi skrev bland annat till olika historikerföreningar som till min förvåning svarade att även de ansåg att det skulle vara mycket intressantare att få ett mer verklighetsnära referat än endast den tryckta texten i översättning. Att följa en debatt i en monitor förmedlar stämningen och atmosfären under debatten. Man kan se talarnas kroppsspråk, vilket ger mycket mer än att endast läsa en torr och saklig text.

Betänkandet innehåller ändå förslag om en rad garantier. För det första kommer det flerspråkiga fullständiga förhandlingsreferatet, som vi redan nu får dagen därpå, att finnas kvar. Det kommer som hittills att föreligga på samtliga originalspråk. För det andra kommer alla parlamentetsledamöter att ha rätt att begära en översättning om de behöver det för sitt politiska arbete. Den ledamot som begär detta ska snabbt förses med en översättning av det anförande som önskas. För det tredje föreskriver vi att presidiet ska få möjlighet att besluta om att begära en skriftlig översättning av en särskilt viktig debatt, som då fortfarande kommer att ges ut i skriftlig form på samtliga språk. För det fjärde kommer ytterligare språkversioner som råkar finnas tillgängliga eftersom de av en ren tillfällighet har översatts, också att läggas ut på parlamentets webbplats – det kan exempelvis handla om ett högtidligt möte där en statschef håller ett anförande och där översättningar har tillhandahållits av artighetsskäl. När översättningar alltså finns att tillgå på andra språk kommer vi att använda dem. Slutligen ber vi presidiet att följa den tekniska utvecklingen och undersöka om datoröversättningar eventuellt i framtiden kan vara ett ytterligare redskap och åtminstone ge en ungefärlig uppfattning om innehållet i debatterna.

Det här är sammanfattningsvis ett rättvist förslag som har fler fördelar än nackdelar. Det är inte endast en kostnadsfråga. Det handlar också om att vara ett parlament i tiden och göra debatterna tillgängliga mycket snabbare och i en form som är mycket mer användbar.

  Ingo Friedrich, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman! Vi har fri omröstning i vår grupp så jag har ingen befogenhet att tala för alla mina kolleger. Vi diskuterar återigen den grundläggande frågan om det är värt pengarna att parlamentet har en tjänsteavdelning eller om vi måste dra åt svångremmen som svar på den tvingande nödvändigheten att skära ner på kostnaderna. Låt mig få säga från början att jag också ser det nya konceptet med videopresentationer som en bra idé som inte ska förkastas. De som vill ha ett omedelbart intryck av parlamentets förfarande kan få det, vilket är riktigt.

Enligt min åsikt är detta dock inte tillräckligt eftersom arkivering av skriftliga referat helt enkelt är en nödvändig tjänst. Låt mig få ge er fyra skäl. För det första så gör parlamenten över hela världen sina debatter i plenum tillgängliga i skriftlig form och arkiverar dem så att människor kan se efter i protokollet för att få reda på vad som har diskuterats i parlamentet.

För det andra ger videoupptagningar ett levande och mycket underhållande intryck, men vi vet även att förhandlingarnas hektiska natur ofta resulterar i att den muntliga översättningen inte motsvarar den kvalitet som vi behöver.

Vi känner till detta internt genom våra kontakter med enheten för ingivande av handlingar. Vi inrättade själva en enhet för ingivande av handlingar för att se till att förslag och offentliga handlingar utformas fullständigt korrekt. Eftersom vår verksamhet är så flerspråkig måste vi vara särskilt noggranna. Vi vill fortsätta att vara lika noggranna med våra förhandlingsreferat.

För det tredje har de som uttryckt sina åsikter angående sökning av information möjligtvis inte varit helt medvetna om konsekvenserna, för även om de skulle kunna få ett verklighetsnära referat saknas det en grundläggande strikthet i det föreslagna tillvägagångssättet. Dessutom är det mycket enklare att analysera en debatt i kammaren om den som vill göra efterforskningar kan ange ett begrepp, till exempel ”bekämpningsmedel” eller ”koldioxid” och genast hänvisas till en debatt om denna fråga. Det förefaller som om detta inte kan ske med videoupptagningar. Kort sagt så anser jag att vi får valuta för pengarna om vi behåller skriftliga referat, och jag är för skriftliga arkiv utöver videoupptagningar.

  Costas Botopoulos, för PSE-gruppen. – (EL) Fru talman, mina damer och herrar! Från politisk synpunkt anser jag att dagens debattfråga handlar om två saker som är lika viktiga, som föredraganden Richard Corbett har sagt. Å ena sidan finns det tekniska frågor: Hur kan vi bättre genomföra överföringen till tekniska förhållanden och vara sparsamma med resurserna? Å andra sidan har vi frågan om hur vi ska kunna garantera största möjliga mångfald av åsikter, flerspråkighet och insyn i parlamentets arbete. Här måste jag säga att i en politisk församling som denna, som naturligtvis är multietnisk och politisk, har språket ofta oerhört stor betydelse. Språket är inte bara ett kommunikationssätt. Det är nu som förr ett kulturellt uttrycksmedel, ett sätt att uttrycka tankar, och kommer så att förbli långt framöver. Den tekniska frågan får inte grumla jämlikheten i debatten och spridningen över alla språk i alla frågor, i fullständig jämlikhet.

Jag vill även påpeka att vi här har en annan praktiskt fråga: Hur ska vi åstadkomma denna spridning på ett ekonomiskt sätt? Det uppstår flera problem. Det första gäller överföringen i skriftlig form som är en fråga som redan ansetts viktig. Jag anser att vi inom politiken bör bevara den skriftliga formen. Det andra problemet som vi måste ta hänsyn till är den bestående arkiveringen av parlamentets arbete. Slutligen, om ni tillåter mig att avsluta, fru talman: Hur kan vi göra parlamentets arbete omedelbart tillgängligt för allmänheten, som jag förmodar inte alltid har tillgång till Internet?

  Andrew Duff, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Ingo Friedrich och jag har lagt fram en del ändringsförslag som inte handlar om att ny teknik ska ersättas med gammal utan att den nya tekniken ska vara ett komplement till den gamla tekniken. Det ter sig djupt orättvist att efter 50 år upphöra med att ge ut ett skriftligt manuskript så fort nya medlemsstater kommer in i Europaparlamentet, och det är enligt min uppfattning av väsentlig betydelse för historikerna att vi av forskningsskäl fortsätter med det förfarande som vi hittills har tillämpat.

Det tryckta ordet är ursprungskällan, och det måste finnas kvar för konsekvensens skull och av skäl som rör öppenhet och insyn, liksom för att underlätta forskning vid en tidpunkt när vi strävar efter att göra det lättare att studera Europaparlamentets verksamhet. Som institution bör vi visa viss självrespekt och för all framtid behålla det nuvarande förfarandet.

  Zdzisław Zbigniew Podkański, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Kommissionens initiativ att ändra artikel 173 i arbetsordningen får mig att fundera ytterligare över EU. Vem är EU till för? Är det för ideologierna eller för människorna? Om unionen förväntas hjälpa människor, varför föreslår man då något som strider mot deras intressen? Vad är det vi vill dölja för folket? Ja, dölja. Jag säger det eftersom avsikten att begränsa rätten till information på modersmålet kommer att innebära det. Varför bryter man mot medborgarnas grundläggande rättigheter och varför diskrimineras folk mot bakgrund av när deras land gick med i EU eller hur stor befolkningen är i deras land? Vad finns det för likheter mellan principerna om ömsesidig respekt samt demokrati och ett försök att tvinga fram en situation där invånarna i de gamla medlemsstaterna får material, inklusive skriftligt material, på sina egna språk från Europaparlamentet, medan invånarna i de nya medlemsstaterna hänvisas till webbplatser för att lyssna till debatterna? Man tänker dessutom inte på att många människor i de nya medlemsstaterna inte har råd att ha Internet hemma. Det här drabbar miljontals människor, miljontals människor som kommer att stå utan information. Att rättfärdiga förslaget genom att hänvisa till kostnader låter som ett skämt. Betyder det att vi har råd att spendera hundratals miljoner euro på onödig administration och på att behålla två eller till och med tre byggnader för parlamentet, men att vi inte har råd att informera folket – skattebetalarna – om hur vi använder deras pengar och vilka våra planer är?

Om vi har någon självrespekt och respekt för andra människor finns det bara en enkel lösning, nämligen att vi följer följande instruktioner i artikel 96: ”Parlamentet ska /…/ se till att parlamentets verksamhet är så öppen som möjligt”.

  Johannes Voggenhuber, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman! Återigen har parlamentet tvingas kämpa mot Europeiska rådets oerhört nonchalanta inställning till demokrati. Det kan leda till att antalet platser i parlamentet ökar med en plats utan samråd och att man sedan helt enkelt talar om 750 plus en och menar att man då befinner sig på rätt sida av lagen. Det som oroar mig är dock tanken på att den här attityden håller på att rotas på ett sådant sätt här i parlamentet att vissa ledamöter försöker att låta de mest banala pragmatiska övervägningar gå före de mest grundläggande principerna.

Vid första ögonkastet verkar det så lätt. Genom arbetsordningen förbinder vi oss att vara maximalt öppna. Det handlar varken om någon traditionell form av öppenhet eller om öppenhet som kan åsidosättas av pragmatiska eller ekonomiska orsaker, utan om maximal öppenhet. Videopresentationer stämmer inte med den beskrivningen. En videopresentation kan användas i propagandasyfte eller för att ge snabb tillgång till information. Den är dock inte en seriös analys av vad som sägs i parlamentet, av diskussionerna och debatterna som äger rum här. Det kan inte vara någon tvekan om detta.

Flerspråkighet är en viktig princip för parlamentet och debatterna är kärnan i vår verksamhet. Det är verkligen vår skyldighet att stå i kontakt med folket. Om vi bara ett kort ögonblick verkligen tänker på detta kan vi inte förneka att ett parlament som distanserar sig från andra parlament i världen genom att inte längre arkivera transkriberingar av debatterna offrar en stor del av sin parlamentariska identitet.

Med tanke på kostnadsfaktorn skulle det vara mycket enkelt att skära ner på kostnaderna genom att transkribera tolkningen av debatterna i stället för att översätta dem här. På så sätt återspeglas debatternas livlighet samtidigt som man återger dem på det sätt de uppfattades och fördes.

  Bernard Wojciechowski, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! Europaparlamentet är som Babels torn eller en allegori över det habsburgska kejsardömet där det vimlade av inställsamma smickrare. Det är ett försök från EU:s sida att med en gemensam trossats som grund upprätta ett internationellt imperium av federalister, liberaler, kosmopoliter och lismande humanistiska tänkare.

Tornet var emellertid ett helt vansinnigt påfund. Att projektet slutligen gick i stöpet tillskrivs språkliga skillnader, det vill säga det som inom EU kallas ”flerspråkighet”. Richard Corbetts betänkande ger intryck av att man vill förvägra Europas nationer att kommunicera effektivt. Richard Corbetts förslag om att Europa ska avspeglas i ett flerspråkigt dokument är som att vänta på Godot och betyder att kommunikationen fullständigt har gått i baklås.

Betänkandet innebär att uppmärksamheten avleds från ett verkligt problem. För att meddela oss med och förstå varandra måste vi ha en dialog, inte en monolog. Den enda möjligheten till detta är därför översättning till samtliga 22 officiella språk. Annars är vi på väg rakt in i ett kommunikativt kaos.

Eftersom man i översättningen av mina anföranden till polska emellertid många gånger inte återger ens 50 procent av vad jag faktiskt har sagt bör mitt ändringsförslag 2 alltså införlivas med betänkandet.

Jag uppmanar samtliga ledamöter att rösta för de ändringsförslag som syftar till att behålla översättningen till samtliga 22 språk och förkasta Richard Corbetts ändringsförslag 1, som har lagts fram som utskottets ändringsförslag på omröstningslistan.

  Richard Corbett (PSE), föredragande. – (EN) Fru talman! Zdzisław Zbigniew Podkański tycks insinuera att agerandet från utskottet för konstitutionella frågor stred mot arbetsordningen. I arbetsordningen föreskrivs att alla språk ska behandlas lika, och utskottet föreslår helt enkelt att vi i stället för ett fullständigt skriftligt förhandlingsreferat på samtliga språk får en audiovisuell översättning till samtliga språk. Förslaget innebär ingen diskriminering mellan språken. Frågan gäller helt enkelt om vi ska ha ett skriftligt eller ett audiovisuellt referat. I båda fallen måste alla språk behandlas lika.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 24 oktober.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Alexander Stubb (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Vi vet alla att Richard Corbetts betänkande om arbetsordningen och de fullständiga förhandlingsreferaten är en känslig fråga. Vill vi att alla anföranden ska översättas till samtliga språk, eller räcker det med ett audiovisuellt referat på samtliga språk som omedelbart finns tillgängligt via Internet?

Jag kommer inte att upprepa de argument som förs fram av Richard Corbett som jag stöder i denna fråga. Jag vill endast understryka att vi befinner oss i flerspråkighetens centrum. Frågan handlar om hur vi på bästa sätt hanterar denna grundläggande princip inom EU.

Vi kan antingen lägga ut minst 10 miljoner euro per år på översättningar som praktiskt taget ingen läser eller satsa samma belopp på viktigare och mer brådskande översättningar som väntar. Jag förespråkar givetvis det sistnämnda alternativet. Jag stöder därför Richard Corbetts strategi.