Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 22 oktober 2007 - Strasbourg

1. Återupptagande av sessionen

ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING
Talman

(Sammanträdet öppnades kl. 17.)

  Talmannen. − Jag förklarar Europaparlamentets session återupptagen efter avbrottet torsdagen den 11 oktober 2007.

2. Uttalande av talmannen

  Talmannen. − Mina damer och herrar! I torsdags och fredags i förra veckan hade vi ett mycket lyckat toppmöte mellan EU-ländernas stats- och regeringschefer samt kommissionens ordförande, Europaparlamentets talman och våra tre företrädare vid regeringskonferensen.

Jag har ingen önskan att förutse innehållet i morgondagens debatt med Europeiska rådets ordförande, José Socrates, men jag vill betona att toppmötet i Europaparlamentets ögon verkligen var en stor succé eftersom ikraftträdandet av fördraget, som är planerat till början av 2009, kommer att ge parlamentet lika rättigheter på nästan alla lagstiftningsområden. Vi i Europaparlamentet har inte vacklat från den kurs som vi antog för konventionen och följde trots bakslagen efter folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna, och om detta fördrag nu förverkligas kommer vi att ha spelat en avgörande roll i skapandet av det. Vi hoppas att ratificeringsprocessen kommer att fullbordas framgångsrikt i alla EU:s 27 medlemsstater.

Undertecknandet av fördraget kommer att äga rum i Lissabon den 13 december, och dagen före – den tolfte december som vi har enats om med Europeiska rådets och kommissionens ordföranden – kommer vi att proklamera Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta kommer att vara en viktig händelse.

Jag vill innerligt tacka våra tre företrädare vid regeringskonferensen – Elmar Brok, Enrique Barón Crespo och Andrew Duff – för deras arbete.

(Applåder)

Jag är glad att se att Enrique Barón Crespo är med oss, men jag kan inte se de övriga företrädarna. Därmed skjuter vi upp justeringen av protokollet.

  Daniel Cohn-Bendit (Verts/ALE). - (DE) Herr talman! Jag har en fråga till Hans-Gert Pöttering: kommer ni fortfarande ha rätt att rösta i parlamentet?

  Talmannen. − Jag är väl medveten om att Daniel Cohn-Bendits kunskapstörst är gränslös. Låt mig säga att det aldrig har funnits tvivel om detta någonsin under processen. Frågan togs över huvud taget inte upp under det öppna sammanträdet vid toppmötet. Men detta rykte spreds i andra kretsar. Jag agerade omedelbart för att avfärda det där jag kunde. Vi kan aldrig ha en situation där Europeiska rådet eller något annat organ kan dra in rösträtten hos Europaparlaments talman. Detta handlar inte om mig personligen, utan om ämbetet som talman i parlamentet. Jag är kraftigt emot något sådant agerande, och parlamentet är enigt i sin ståndpunkt.

(Applåder)

  Hannes Swoboda (PSE). - (DE) Herr talman! Jag vill bara säga, på min grupps vägnar, att vi stöder er ståndpunkt fullt ut. Det säger sig självt att varje parlamentsledamot som har valts av folket har full rösträtt, inklusive talmannen. Vi är helt eniga om detta.

  Talmannen. − Utmärkt! Jag är mycket tacksam att det råder fullständig enighet även i denna fråga.

3. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet

4. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet

5. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet

6. Undertecknande av rättsakter som antagits genom medbeslutandeförfarandet: se protokollet

7. Muntliga frågor och skriftliga förklaringar (ingivande): se protokollet

8. Skriftliga förklaringar (artikel 116 i arbetsordningen): se protokollet

9. Anslagsöverföringar: se protokollet

10. Framställningar: se protokollet

11. Inkomna dokument: se protokollet

12. Arbetsplan

  Talmannen. − Det slutgiltiga utkastet till arbetsplan som togs fram av talmanskonferensen vid dess möte onsdagen den 17 oktober, i enlighet med artikel 130 och 131 i arbetsordningen, har delats ut. Följande ändringsförslag till detta utkast har lagts fram:

Onsdag:

Den gröna gruppen har förslagit att framläggandet av resolutionsförslag ska ske i slutet av debatten om rådets och kommissionens uttalanden om toppmötet mellan EU och Ryssland.

  Daniel Cohn-Bendit, för Verts/ALE- gruppen. – (DE) Herr talman! Vi talade om detta vid talmanskonferensen och sa att det, med hänsyn till toppmötet mellan EU och Ryssland, Vladimir Putins resa till Iran och karaktären av de konflikter som äger rum där, verkligen vore absurt om parlamentet skulle diskutera dessa frågor och inte anta en resolution där parlamentets ståndpunkt anges. Vem är vi egentligen? Vi vill alltid ha befogenheter inom medbeslutande, men nu när vi har chansen att fatta ett beslut väljer vi att inte göra det.

Vi är för en resolution före toppmötet mellan EU och Ryssland och om det behövs en annan resolution efter toppmötet. Det är parlamentets skyldighet att skärskåda kommissionen och formulera politiska riktlinjer och inte att bara bete sig som ett debattsällskap.

  Graham Watson, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! I ärenden av större vikt, exempelvis toppmötena mellan EU och Ryssland, har parlamentet förr mycket riktigt brukat hålla en debatt som har följts av en resolution. En hel del behöver framföras, och det är viktigt att de som kommer att företräda parlamentet vid detta toppmöte får med sig flera budskap. Vi bör helt klart sända ett skarpt budskap, där parlamentets åsikter avspeglas, till såväl ryssarna som till de personer som kommer att företräda oss vid toppmötet. Min grupp skulle därför stödja denna åtgärd.

(Applåder)

  Richard Corbett, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Om ingen annan opponerar sig kommer jag att göra det.

De som lägger fram resolutionsförslaget verkar tro att debatterna i parlamentet endast fyller någon funktion om vi efter avslutad debatt antar en resolution. De nedvärderar faktiskt hela debatten, eftersom alla uppehåller sig på annat håll och förhandlar om en resolutionstext i stället för att befinna sig i parlamentet och debattera den. De uppfattningar som dessa och andra personer önskar framföra före toppmötet kan de framföra i parlamentet i en intensiv debatt, där människor med välformulerade och intelligenta åsikter deltar. I stället försvinner de iväg och arbetar natten igenom i en redaktionskommitté så att den mycket omfångsrika bok som vi sammanställer efter varje sammanträdesperiod utökas och fylls med otaliga sidor med resolutioner.

Det är hög tid att vi ändrar våra prioriteringar och omvärderar debatterna i parlamentets talarstol. Jag vädjar till ledamöterna att hålla intensiva debatter i parlamentet.

(Parlamentet godkände förslaget.)

  Herbert Bösch (PSE). - (DE) Herr talman! Jag är inte känd för att ingripa i ordningsfrågor i någon större utsträckning, men vi har denna diskussion varje måndag eftermiddag kl. 17. Jag har börjat undra varför vi har en annan diskussion om frågor av politisk vikt på torsdagseftermiddagarna. Denna fråga kanske kunde diskuteras igen av de berörda i parlamentet, för vi har samma diskussion varje gång om huruvida någon sak, som ett toppmöte som vissa personer håller någonstans, bör eller inte bör sättas på dagordningen. Jag skulle gärna se att denna typ av fråga sattes på en av parlamentets dagordningar.

  Talmannen. − Herr Bosch! Ni är alla, samtliga parlamentsledamöter, ”de berörda”. Som ni har märkt blir de personer som ibland betraktar sig som sådana följaktligen utröstade här i plenum. Så fungerar vår demokrati. Tack för era kommentarer.

Torsdag:

När det gäller debatterna om fall av brott mot mänskliga rättigheter har PPE-DE-gruppen föreslagit att punkten ”Uzbekistan” ersätts av punkten ”Pakistan”.

  Charles Tannock, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag kommer att tala för min grupp. Som ni kommer att bli varse genomfördes för några dagar sedan en synnerligen omfattande självmordsattack, som krävde hundratals dödsoffer bland civilbefolkningen, mot den hemvändande Benazir Bhuttos sällskap. Nyligen deporterades en annan hemvändande civil politiker, Nawaz Sharif, av Pakistans regering. En rad olika händelser har inträffat i detta strategiskt mycket viktiga land i Asien, vilka snarast måste debatteras av Europaparlamentet.

Jag känner inte till några nyligen inträffade förändringar av situationen i Uzbekistan, utöver att rådet diskuterar ett eventuellt upphävande av reseförbudet för uzbekiska ledare. Detta förbleknar och ter sig fullkomligt betydelselöst jämfört med det som pågår i Pakistan, och jag uppmanar därför parlamentet att stödja kravet på en debatt på torsdag om situationen i Pakistan.

  Hannes Swoboda, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Det är alltid så svårt att väga fördelar mot nackdelar. Vi är för detta förslag, och vi skulle kunna gå med på det om PPE-DE-gruppen och andra grupper försäkrar att Uzbekistan verkligen sätts på dagordningen och diskuteras vid nästa tillfälle. Att ändra dagordningen skulle med andra ord inte innebära att vi släpper Uzbekistan och händelseutvecklingen där ur sikte. Om vi får en sådan försäkran kan vi stödja förslaget.

  Talmannen. − Detta är väl en utmärkt kompromiss.

  Daniel Cohn-Bendit, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Det råder inga tvivel om att Pakistan är en mycket viktig fråga. Den är dock alltför viktig för att behandla som en punkt i torsdagseftermiddagens debatt om brott mot mänskliga rättigheter. Att diskutera Pakistan är inte bara en fråga om att undersöka brott mot mänskliga rättigheter, utan en verklig chans att diskutera aspekter av EU:s utrikespolitik i hela denna region.

Jag anser att det vore bättre att sätta Pakistan på vår nästa dagordning som en riktig debatt med rådet och kommissionen, eftersom detta enligt min mening är vad vi främst behöver. Ämnet Uzbekistan är av mer brådskande karaktär eftersom rådet har för avsikt att häva vissa sanktioner i dag. I den nuvarande situationen anser jag att vi bör anta ståndpunkten att det som händer i Uzbekistan är en fråga om mänskliga rättigheter och att sanktionerna därför inte bör hävas. Det kan snabbt beslutas på torsdag eftermiddag. Pakistan är en mycket svår och viktig utrikespolitisk fråga och bör sättas på vår nästa dagordning.

(Parlamentet godkände förslaget.)

(Arbetsplanen fastställdes.)⁽¹⁾

(1) För övriga ändringar av arbetsplanen: se protokollet.

13. Anföranden på en minut om frågor av politisk vikt

  Talmannen. − Nästa punkt är anföranden på en minut om frågor av politisk vikt.

  Rumiana Jeleva (PPE-DE) - (BG) Bulgaria’s Abandoned Children, dokumentären som visades på BBC 4 där man beskrev förhållandena och attityderna till de intagna på vårdhemmet för fysiskt och psykiskt funktionshindrade barn i byn Mogilino, har gett upphov till våldsamma reaktioner i Bulgarien och det internationella samfundet. Därför vill jag berätta vilka åtgärder som har vidtagits.

För det första har vi skickat skrivelser till ministern för arbetsmarknad och socialpolitik och till ordföranden för den statliga byrån för barnomsorg. Vi krävde att vårdhemmet skulle stängas och att avinstitutionaliseringen skulle påskyndas. Ministeriet skickade ett svar på vår skrivelse.

För det andra vände vi oss till de internationella frivilligorganisationer som erbjuder sociala tjänster åt funktionshindrade. En av dem är Betel, den största välgörenhetsorganisationen i Europa med 150 års erfarenhet av att ge vård åt personer med psykiskt funktionshinder. Deras experter svarade på min begäran att tillsammans besöka vårdhemmet i Mogilino och söka specifika lösningar på problemen.

Regeringen har det yttersta ansvaret för att tillhandahålla det material och de tekniska förhållanden som behövs på dessa vårdhem och för att stödja barnen. Men det vi behöver är ett förändrat koncept av sociala tjänster för barn med allvarliga psykiska sjukdomar och en förändrad attityd till dem från samhällets och institutionernas sida. Att isolera dessa barn i svåråtkomliga byar och småstäder är ett tillvägagångssätt som sedan länge övergetts i EU. Problemen kommer inte att lösas genom att dölja sanningen, utan med hjälp av gemensamma insatser från oss alla.

  Luis Yañez-Barnuevo García (PSE). – (ES) Herr talman! Detta parlament är internationellt erkänt som en institution för frihet och mänskliga rättigheter som respekterar internationell rätt och FN:s system.

Med hänsyn till detta skulle många av oss vilja höra parlamentets egen bedömning, och talmannens, av det rabalder som uppstod till följd av det allmänna uppdagandet av konversationen mellan president George Bush och president José María Aznar 2003 på Crawford Ranch precis före invasionen av Irak.

Aspekter av denna konversation är oerhört allvarliga eftersom de visar en total avsaknad av respekt för FN, förakt för transatlantiska förbindelser och nonchalerande av internationell rätt.

Vi hade alla misstankar om att någonting i stil med detta hade hänt, men aldrig tidigare har bevisen varit så tydliga – så tydliga att det kräver att parlamentet antar en ståndpunkt om att en sådan skamlig sak aldrig mer får inträffa.

  Eugenijus Gentvilas (ALDE). – (LT) Det faktum att europeiska politikers rapporter om global uppvärmning, energibesparing och liknande frågor mottas med likgiltighet i de flesta europeiska länder är en orsak till oro. Regioner, provinser och andra administrativa enheter ägnar inte heller dessa problem den uppmärksamhet de behöver. Fall där man slösar med energi och ignorerar konsekvenserna av den globala uppvärmningen syns tydligt överallt. Till exempel ser jag nästan dagligen på väg mellan Bryssel och Luxemburg gatlyktor som sträcker sig över tiotals kilometer, men ingen, varken Vallonien eller Belgien eller provinserna, tar på sig ansvaret.

Å andra sidan händer det väldigt ofta, även inom Europaparlamentet, att våra ord inte motsvarar våra handlingar. Det övergår mitt förstånd varför man vid varje sammanträde i Strasbourg delar ut runt 200–300 sidor av stenografi och protokoll till varje ledamot. Enligt min åsikt bör vi enbart ha tillgång till detta material på Internet och sätta stopp för att det trycks.

  Bogusław Rogalski (UEN). – (PL) Herr talman! Den 10 oktober greps två aktivister från den polska föreningen i Vitryssland, Angelika Borys och Igor Bancer, återigen i Grodno. De anklagades för huliganism, och Igor Bancer dömdes till tio dagars fängelse, medan Angelika Borys fick böta ett belopp som motsvarar runt femton gånger en genomsnittlig månadslön i Vitryssland. Det är dock allmänt känt att den verkliga anledningen till deras gripande var oppositionens planerade demonstration mot Alexandr Lukasjenkos auktoritära styre. De vitryska myndigheterna har återigen visat att organisatoriskt oberoende och frihet inte kommer att tolereras i deras land. Rädsla, gripanden under alla förevändningar och illvilliga västländer är de metoder som Lukasjenko under lång tid har använt för att upprätthålla sitt tyranniska styre.

Herr talman! Vi kan inte låta sådana utbredda brott mot de mänskliga rättigheterna av personlig värdighet och frihet äga rum precis intill EU. Europa kan inte vara demokratiskt om Vitryssland inte är ett fritt land. Låt oss öka våra bidrag för att hjälpa det vitryska samhället att bli fritt från den tyranniska diktaturen. Låt oss kräva att de etniska minoriteternas rättigheter respekteras, att gripanden utan rättfärdig orsak stoppas och att politiska fångar friges. Det är det enda sättet att förändra den enda tyrannin och diktaturen i Europa.

  Carl Schlyter (Verts/ALE). - Tack herr talman! Jag skulle vilja ta upp frågan om beslutet i det turkiska parlamentet om att ge den turkiska militären tillstånd att gå in i den enda någorlunda lugna regionen i Irak. Nu ser det ut som om vi kommer att kunna inkludera dessa händelser i vår diskussion på onsdag om den allmänna rapporten. Jag hoppas att alla får chansen att delta i den processen och lämna in ändringsförslag, för detta är ett stort hot mot freden i regionen. Detta visar på problemen med att det är militären som trycker på och får igenom beslut. Nu gäller det att vi ser till att regeringen håller emot, att det inte blir några trupper och att ingen låter sig provoceras att komma in med militära styrkor i Irak. Om det är någonting de har för mycket av så är det militär. Är det någonting de har för lite av så är det normala diskussioner mellan människor och det är det vi ska stödja. Tack.

  Willy Meyer Pleite (GUE/NGL). - (ES) Herr talman! Det är nästan som om Europeiska unionen hade drabbats av ett avbrott i nyheter och verksamhet som rör Marockos systematiska överträdelser av mänskliga rättigheter i de ockuperade områdena i Västsahara.

De har dresserat oss väl. Parlamentet förtjänar trots detta en förklaring av Marocko när det gäller den delegation som inte fick besöka dessa ockuperade områden.

Ytterligare två uppgifter bör tilläggas de redan angivna: för det första vägrade Marocko låta människorättsorganisationen – organisationen heter Codesa – hålla sin kongress i de ockuperade områdena, och för det andra har FN ännu inte offentliggjort rapporten från högkommissarien för de mänskliga rättigheterna som besökte de ockuperade områdena för att sammanställa en fullständig rapport om situationen där. Denna rapport har hittills inte offentliggjorts.

Jag uppmanar EU:s institutioner – parlamentet, kommissionen och rådet – att få ett slut på denna situation.

  Gerard Batten (IND/DEM). - (EN) Herr talman! Gordon Brown konstaterade i dag att det inte behövs något EU-fördrag på åtminstone tio år. Han vet mer än väl att det aldrig kommer att behövas ett nytt fördrag. Förslaget till reformfördrag innebär att kravet på folkligt stöd för förändringar slopas. Det lilla som återstår av den högsta makten kan överföras till EU efter beslut av rådet utan att parlamentets, och än mindre folkets, åsikter inhämtats.

I reformfördraget fastställs formellt EU-lagstiftningens legitimitet och företräde framför nationell lagstiftning. Om det brittiska parlamentet godkänner och tillämpar bestämmelserna i reformfördraget framför gällande engelsk och skotsk lagstiftning och därmed åsidosätter denna lagstiftning är detta liktydigt med förräderi enligt gällande förräderilagstiftning. Den ledamot av över- eller underhuset som röstar för en ratificering av reformfördraget gör sig därför bokstavligt talat skyldig till landsförräderi.

(Skratt)

Gå och titta i förräderilagstiftningen om ni inte tror mig!

  Talmannen. − Vi bör vara försiktiga när vi använder sådana termer, herr Batten.

  Manolis Mavrommatis (PPE-DE). - (EL) Herr talman, mina damer och herrar! Ett år före starten av Olympiska spelen i Peking får den stora allmänheten dagligen oroväckande nyheter. Denna gång är det inte frågan om mänskliga rättigheter eller miljöförorening, utan om organisationskommitténs och de kinesiska myndigheternas beslut att förbjuda alla typer eller former av religionsutövning bland OS-deltagarna. I strid mot de överenskommelser som följts sedan början av Olympiska spelen har de kinesiska myndigheterna och Internationella olympiska kommittén skrivit under på att förbjuda religiösa symboler som Bibeln, Nya och Gamla testamentet, böneplatser eller till och med att manliga eller kvinnliga idrottare bär ett krucifix i en kedja runt halsen.

Som kristen blir jag oerhört ledsen. Jag hoppas att det internationella samfundet och EU vederbörligen kommer att hindra den organiserande myndigheten för OS 2008 från att vidta dessa extrema åtgärder.

(Applåder)

  Catherine Trautmann (PSE) . – (FR) Herr talman, kolleger! Den 3 oktober kungjorde Michelin-koncernen att tillverkningen av däck vid fabriken i Toul kommer att läggas ned. Över 800 arbeten går troligtvis förlorade fram till 2009, trots att varken företagets industriella prestanda eller dess ekonomiska resultat tyder på någon kris som skulle vara orsaken till dessa friställningar. Aktieägarna säljer aktier med vinst, efter meddelandet om omstrukturering, medan vanliga män och kvinnor får finna sig i att vara dem som tar emot stötarna. Jag vill berätta för parlamentet hur mycket jag respekterar fackföreningarnas företrädare och arbetare som, trots den mycket dystra utsikt de har framför sig, har visat en oerhörd ansvarskänsla från början. Frågan nu handlar inte om att hitta ett humant sätt att stänga fabriken på, utan om att hitta sätt att bibehålla arbeten i områden som detta, som kan drabbas extremt hårt. Arbetsstyrkan i Toul förväntar sig att EU ska skapa skydds- och organisationssystem som kan säkra arbetstagarnas sociala rättigheter, hjälpa människor tillbaka in i arbetslivet och använda ersättningsmedel på ett bra sätt för att återupprätta industriella projekt. Det de behöver är den flexibla trygghet som vi, de europeiska socialisterna, har efterlyst, men det är också viktigt att uppmana till en anpassning till industriell konkurrenskraft och undersöka sätt att främja en integrerad näringslivspolitik som gynnar alla områden i EU som för närvarande är drabbade av omstruktureringar.

  Toomas Savi (ALDE). - (EN) Herr talman! Jag vill fästa er uppmärksamhet på den försämrade situationen vid gränsen mellan Irak och Turkiet. I söndags morse dödades tolv turkiska soldater och 32 kurder i ett kurdiskt bakhåll. Vi vet redan att det turkiska parlamentet har stött invasionen av de områden i norra Irak som bebos av kurder. Turkiets premiärminister Tayyip Erdogan har samtidigt sagt att hans regering är beredd att beordra armén att attackera Kurdiska arbetarpartiets (PKK) baser i norra Irak. En upptrappning kommer därför med stor sannolikhet att bli följden och leda till en allvarlig militär konflikt i norra Irak.

Eftersom Turkiet officiellt är kandidatland till EU undrar jag om det inte är dags att vi agerar och försöker avvärja en militär konflikt mellan kurdiska stridande och de turkiska invasionstrupperna? Stabiliteten i denna känsliga region riskerar annars att utsättas för betydande störningar, vilket kan få skrämmande och oförutsedda konsekvenser.

  Ewa Tomaszewska (UEN). - (PL) Herr talman! I förra veckan välkomnade Europaparlamentet en grupp människor med multipel skleros. Vi hade en utställning, konsert och konferens som tillägnades människor som lider av denna förfärliga sjukdom. De ville be om parlamentets stöd för sina svårigheter, men i Bryssel möttes de av extrem diskriminering.

Föreningens ordförande, som har gravt nedsatt syn och hörsel och sitter i rullstol, har en ledarhund som hjälper henne. Flygbolaget Wizzair vägrade att släppa ombord hunden, trots att blinda eller döva personer enligt flygbolagets bestämmelser har möjlighet att transportera ledarhundar och att onlinebiljetten omfattade hunden. Det var först efter en timmes diskussioner som man bestämde sig för att betrakta situationen som exceptionell och lät passageraren och hunden stiga ombord. Denna situation hade onekligen en negativ inverkan på hennes hälsa.

  Petya Stavreva (PPE-DE). - (BG) Mitt land Bulgarien står inför de första lokalvalen efter anslutningen till EU. Därför är de annorlunda och laddade med höga förväntningar från den nya europeiska verkligheten. Duktiga och aktiva personer bör väljas till de lokala myndigheterna, som kan göra ett bra arbete med EU-bidragen. Bulgarien har god chans att få ta emot nästan sju miljarder euro under perioden 2007–2013 som fullvärdig EU-medlem. Men det är mycket viktigare att dessa resurser når de människor som behöver dem mest, i stället för att hamna i kassaskrinen hos företag eller politiska partier. Eftersom Europa är regionernas Europa och decentraliseringen är en oåterkallelig process, får de personer som arbetar i de lokala myndigheterna en allt viktigare roll.

Bulgarien har upprepade gånger rättfärdigt kritiserats för sin otillräckliga kapacitet inom förvaltning och för bristerna i institutionernas arbete. När vi nu har fått tillit och förtroende från våra europeiska partner och blivit en väsentlig del av den stora europeiska familjen bör vi även ta nästa viktiga steg, det vill säga att välja borgmästare och kommunfullmäktige som kan arbeta inte bara på regional och nationell nivå, utan även på EU-nivå. Som företrädare för Bulgarien i Europaparlmentet anser jag att det är mycket viktigt att högkvalificerade och kompetenta personer väljs till de lokala myndigheterna. När vi flyttar in i det gemensamma europeiska hemmet måste vi göra personliga insatser för att skaffa oss vår välförtjänta plats, snarare än få den i gåva.

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE). - (HU) Herr talman! I morgon firar Ungern årsdagen av Ungernrevolten 1956 och frihetskampen. De senaste åren och de debatter som har ägt rum om Hitlerismens och Stalinismens natur och den skada som dessa orsakade, bland annat debatter här i parlamentet, har visat att Europas mer lyckosamma västra hälft upplevde historien mycket annorlunda jämfört med de tio nyanslutna centraleuropeiska medlemsstaterna.

På samma sätt har den 9 maj en annan betydelse för oss. För oss var det inte bara datumet för befrielsen, utan också början på ockupationen. Tre centraleuropeiska händelser, oppositionshandlingar mot Sovjetunionen och de Sovjetliknande kommunistiska diktaturerna – Ungernrevolten 1956, Pragvåren 1968 och den polska solidaritetsrörelsen (Solidarność) – har trots allt blivit en del av vår gemensamma europeiska historia. Det unika med 1956 är att det var det första uppror där folket tog till vapen mot världens största armé, den sovjetiska armén, och det var första gången som ett land förklarade sin neutralitet.

Alla mål som hjältarna från 1956 kämpade för – demokrati, rättsstatsprincipen och frihet – uppnåddes med regimskiftet. Om det är något vi ungrare kan vara stolta över under 1900-talet är det revolten 1956 och vår roll i Tysklands återförening. Tack för uppmärksamheten.

  Horia-Victor Toma (ALDE). - (RO) Användningen av cyanider är en av de nuvarande metoderna inom guld- och silverbrytning. Jag vill betona att effekterna av en sådan brytningsprocess kan leda till en oåterkallelig förstöring av ekosystemet och allvarligt skada människokroppen eftersom cyanid är ett av de ämnen som passerar oförändrat till grundvattnet, vår främsta befintliga källa till dricksvatten. När det gäller den globala uppvärmningen förändrar cyanid temperaturen och nederbördsmönstret, vilket kan leda till översvämningar och jordskred. Den olycka som inträffade i Baia Mare i Rumänien år 2000, när runt 100 000 m3 vatten som var förorenat av cyanid och tungmetaller strömmade ut efter en spricka i en avfallsdamm, orsakade den största katastrofen i Östeuropa sedan Tjernobyl. Detta utlöste en reform av Rumäniens gruvlag efter att ett ändringsförslag lagts fram till parlamentet om ett förbud mot användning av cyanid vid brytning.

Herr talman! Jag önskar att Rumäniens exempel följdes även av de övriga EU-länderna så att förbudet mot cyanid så småningom kan bli en EU-bestämmelse.

  Richard James Ashworth (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Parlamentet kommer nu på torsdag att rösta om budgeten för 2008. Revisionsrätten kommer att avge sin revisionsberättelse nästa månad, och jag vill därför påminna om det interinstitutionella avtal som 2006 undertecknades av de tre institutionerna. Enligt artikel 44 i avtalet är samtliga medlemsstater skyldiga att lämna intyg om de finansiella transaktioner som har skett med EU-medel. Jag har fått reda på att kommissionen enligt det nuvarande programmet inte kommer att få aktuell information från medlemsstaterna förrän den 15 februari 2008. Först då kan de gemensamma normerna för redovisning och internkontroll fastställas. Detta innebär att det med stor sannolikhet kommer att dröja ytterligare två år innan revisionsrätten får tillgång till den begärda informationen. Detta är oacceptabelt. Det strider inte endast mot andan i det interinstitutionella avtalet – att man ständigt misslyckas med att sammanställa en godtagbar revisionsberättelse innebär dessutom att parlamentets trovärdighet allvarligt undergrävs. Jag uppmanar er, herr talman, att inte försitta något tillfälle att kräva att medlemsstaterna i framtiden tar denna fråga på åtskilligt större allvar.

  Pierre Pribetich (PSE) . – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! FN har fastställt den 10 december som sista datum för att bestämma Kosovos framtida status. Men med hänsyn till att Kosovos myndigheter hotar att förklara sig självständiga unilateralt, Serbien argumenterar för ett system av brett självstyre och Ryssland lägger in sitt veto mot FN:s särskilda sändebuds förslag om övervakad självständighet är situationen kritisk. Jag är angelägen att lyfta fram den nyckelroll som EU måste spela för att lösa krisen.

Det är vår kollektiva önskan att EU bör ha en hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Men vilken trovärdighet har denna befattning om vi inte kan spela vår roll i att hitta en konkret lösning på situationen i Kosovo, som fortfarande officiellt klassas som utrikespolitik trots att det faktisk är fråga om en intern angelägenhet för EU? EU måste därför visa att vi vet var vi är på väg och att vi har en tydlig vision som återspeglar en kompromiss mellan Serbiens och Kosovos krav, samtidigt som vi ska akta oss för att öppna Pandoras ask. EU måste uttala sig om Kosovos framtid och göra sin röst hörd bland övriga nationer.

  László Surján (PPE-DE). - (HU) Tack för att jag fick tillfälle att tala, herr talman! Europaparlamentets delegation till Chile sammanträdde inte bara med chilenska parlamentsledamöter, utan även med miljöorganisationer tidigare i månaden i Santiago. Enligt deras åsikt beter sig EU:s företag med säte i Chile mycket annorlunda i förhållande till de miljöprinciper som de anammar i Europa. De rättsliga och etiska ståndpunkterna om detta är tydliga, men tyvärr står de i rak motsats till varandra. Vad dessa företag gör kan vara ärligt från rättslig synpunkt, men etiskt är det skadligt. Bristande miljölagstiftning lockar ofta europeiskt kapital utomlands. Sådana omlokaliseringar är skadliga för våra intressen på många sätt. Vi måste därför kämpa för hårdare miljöbestämmelser, inte bara inom, utan även utanför EU. EU måste vara initiativtagare, eftersom en underlåtenhet att ta ansvar inför nästa generation på global nivå nu medför ekonomiska och ideella skador för Europas invånare.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). - (SK) Jag vill hylla den femte upplagan av Europeiska veckan för regioner och städer som ägde rum i Bryssel den 8–11 oktober 2007. Detta evenemang var en unik plattform för regioner och städer i hela EU. De utbytte praktiska erfarenheter och fick kunskaper om innovativa initiativ inom regional utveckling.

Vi parlamentsledamöter fick också möjlighet att träffa regionalpolitiker under de intressanta evenemangen. Jag vill tacka Regionkommittén, Europeiska kommissionens generaldirektorat för regionalpolitik och Europaparlamentets utskott för regional utveckling för att de anordnade detta evenemang. Jag vill tacka vår talman, Hans-Gert Pöttering, för hans tal som gav värdighet åt detta evenemang. Endast dynamiska europeiska regioner med starka mänskliga resurser, modiga och entusiastiska regionalpolitiker samt väl förberedda projekt med fokus på innovation och skapandet av nya arbetstillfällen och samarbete i regionala grupperingar kommer att kunna hantera utmaningarna i en globaliserad värld.

  Marianne Mikko (PSE). - (ET) På fredag inleds det andra toppmötet mellan EU och Ryssland i år. Vi träffar inte något annat land så ofta, och ändå kvarstår problemen.

Fredagens toppmöte är inte Vladimir Putins avskedsbesök. Han kommer fortfarande att hålla i Rysslands tyglar i framtiden. I stället för att lovorda honom borde vi diskutera hur vi kan ge substans åt det strategiska partnerskapet mellan Ryssland och EU.

För den europeiska säkerheten är det mycket viktigt att inleda samarbetet inom krishantering som man enades om vid mötet i november 2003, särskilt när det gäller låsta konflikter.

I Portugal bör EU uppmana Ryssland att agera som en genuin partner i sin behandling av transnistriska separatister som EU har förklarat som personae non gratae, genom att förbjuda den transnistriska eliten att resa över Rysslands gränser. För närvarande kan ett gäng som sprider instabilitet bland EU:s grannar resa fritt genom Rysslands flygplatser.

Denna åtgärd skulle inte vara svår för Ryssland att vidta och skulle samtidigt vara ett tecken på att Ryssland lyssnar på EU och att vi är genuina partner.

  Marios Matsakis (ALDE). - (EN) Herr talman! Efter den samförståndslösning som toppmötet i Lissabon i förra veckan utmynnade i är det sorgligt att påminnas om att Nicosia, på ett sätt som för tankarna till Berlin, fortfarande är en delad stad i Europa. Sedan 1963 har en så kallad grön linje delat staden och dess invånare i en grekcypriotisk och en turkcypriotisk sektor. Linjen är strängt bevakad av turkiska trupper på den ena sidan och trupper från Republiken Cypern på den andra. Delningen tar sig sitt mest befängda uttryck på Ledra Street, en livlig affärsgata i Nicosias centrum, där gatan delas mitt itu av en glasmur som skiljer grekcyprioterna och turkcyprioterna åt.

Herr talman! Jag ber er att omgående framföra en personlig vädjan till regeringarna i Turkiet och Cypern om att avstå från komplicerade villkor och uppenbart billiga politiska ursäkter och ta det historiska steget att öppna Ledra Street och tillåta grekcyprioter och turkcyprioter att röra sig fritt i sin huvudstad. Låt öppningen av Ledra Street i Nicosia bli ytterligare en symbol för fred och enhet bland Europas folk och en katalysator för lösningen på Cypernproblemet.

  Georgios Papastamkos (PPE-DE). - (EL) Herr talman! På EU:s webbportal offentliggörs i dag nyheten att Olaf, i samarbete med de österrikiska myndigheterna, har satt stopp för en serie olagliga kinesiska kläd- och skoimporter. Skadorna på gemenskapens budget uppgår till 200 miljoner euro. Med hänsyn till denna avslöjande nyhet, som inte är en enskild händelse utan som sker över hela Europa, uppmanar jag er, mina damer och herrar, att göra en framställning hos kommissionen. Vi behöver fler tullkontroller, och importrestriktionerna måste utökas till längre än i år. Handelsskyddsåtgärder för skoimporter måste bli mer effektiva.

  Karin Scheele (PSE). - (DE) Herr talman! Jag är mycket glad att kommissionsledamot Stavros Dimas är här. Jag vill ta tillfället i akt och berömma kommissionsledamoten för de åtgärder som han vidtog i förra veckan mot den olagliga vårjakten av vilda fåglar på Malta. Vi har ägnat stor uppmärksamhet åt denna fråga, inte bara i plenum utan även i vårt utskott för framställningar. Att ge en slutgiltig varning till de maltesiska myndigheterna anser jag är ett viktigt steg. Jag hoppas att vi kommer att få se resultaten av denna värdefulla och förståndiga politiska åtgärd nästa vår och att EU-lagar i form av ett förstärkt förbud mot olaglig vårjakt kommer att genomföras.

  Ryszard Czarnecki (UEN). - (PL) Herr talman! Förra året undertecknade 25 EU-länder ett gemensamt stabiliserings- och associeringsavtal mellan Albanien och EU. I dag, 16 månader efter undertecknandet av detta avtal, har enbart 10 länder ratificerat dokumentet. Det är talande att sex av dessa tio är nya EU-medlemsstater: Polen, Ungern, Slovakien, Slovenien, Litauen och Lettland. Det är fyra länder från gamla EU: Spanien, Irland, Sverige och Luxemburg. Jag skulle därför vilja uppmana de 17 återstående EU-länderna att ratificera detta avtal så fort som möjligt, om vi inte vill att konceptet europeisk solidaritet ska ses som tomma plattityder eller slagord.

  Milan Gaľa (PPE-DE). - (SK) De italienska myndigheterna har, med hjälp av det europeiska systemet för tidig varning och reaktion, informerat EU:s medlemsstater om ett utbrott av tropisk feber som sprids via Chikungunyaviruset i Emilia-Romagnaregionen. 197 fall av det tropiska viruset har rapporterats. Laboratorietester har bekräftat att 14 procent av det totala antalet insjukna har ådragit sig viruset, och det har krävt ett dödsoffer.

Även om det inte är någon orsak till panik ännu måste Europeiska kommissionen återigen vidta åtgärder för att förbereda för en potentiell stor epidemi. Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, som övervakar smittsamma sjukdomar, konstaterar att gynnsamma klimatförhållanden gör att viruset sprider sig, särskilt i Medelhavsregionen. Risken att viruset överförs till andra europeiska länder är också stor. Smittade personer kan starta nya överföringscykler i andra regioner i EU.

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL). - (EL) Herr talman! I förra veckan förklarades Arat Dink, son till den mördade turkiske journalisten Hrant Dink, skyldig av en turkisk domstol på grund av en artikelserie som han har skrivit om det armeniska folkmordet. Arat Dink, redaktör för tidningen Agos, förklarades skyldig enligt paragraf 301 i den turkiska brottsbalken. Det är samma paragraf som användes för att döma hans far. Hrant Dink har fått ett års villkorligt fängelsestraff. Det är därför motiverat att undra vad Europeiska kommissionen gör för att uppmana Turkiet att ta bort denna paragraf från brottsbalken.

Vidare, mina damer och herrar, med hänsyn till Turkiets fortsatta omedgörlighet, hur mycket mer tid anser vi att Turkiet behöver för att slutligen begripa att det har europeiska åtaganden och därför bör bete sig som en demokratisk stat?

  György Schöpflin (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Det kommer oroande nyheter från Slovakien. Csaba Fehér, som är chef för Donaumuseet i Komárno, har hotats med avsked. Han anklagas bland annat för att ha varit med om att anordna en utställning i Europaparlamentet förra året. I utställningen dokumenterades den ungerska minoritetens lidande under den tjeckoslovakiska regeringen efter 1945 på grundval av kollektiv skuld. Begreppet kollektiv skuld är helt oförenligt med de samhällsnormer och mänskliga rättigheter som är centrala för EU:s demokratiska värdegrund.

Som medlemsstat i EU har Slovakien fullt ut accepterat dessa principer. De slovakiska myndigheternas agerande går inte endast stick i stäv mot normerna för de mänskliga rättigheterna utan är en förtäckt kritik av Europaparlamentet. Slovakien måste snarast möjligt ta itu med dessa motsägelser.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). - (RO) Statistiken visar att EU har en åldrande befolkning. Endast 35 procent av EU:s medborgare är över 50 år och endast 16 procent av EU:s befolkning är under 14 år.

EU:s befolkningspolitik är en politik som är avhängig för Europas framtid. Befolkningspolitiken bör handla om tillgång till hälsovård och anständiga pensioner för pensionstagare, åtgärder för att öka födelsetalet i alla medlemsstater, liksom anständiga, stabila och välbetalda arbeten. Därför ber jag Europeiska kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna ta fram en gemenskapspolitik och nationella strategier när det gäller befolkningspolitiken. Resultatet av sådana åtgärder kommer att ses de kommande 20–30 åren. EU:s samhälle behöver alla sina medborgare, och framför allt måste varje medborgare integreras i samhället och ha en anständig levnadsstandard. Därför måste vi sätta befolkningsskyddet och utvecklingspolitiken i relation till befolkningspolitiken.

  Anna Záborská (PPE-DE). - (SK) Ungerska gardet var återigen ett av huvudämnena i Slovakien och Ungern i helgen. Alla välmenande människor strävar efter fred och förlikning mellan alla nationer. Med de nuvarande regeringarna i Ungern och Slovakien finns det ett behov av en stark kristdemokratisk opposition i demokratins intresse. Vi kommer dock inte att vinna om vi ger efter för sentimentalitet och känslor.

Jag ber den ungerska regeringen att respektera fredsfördraget som undertecknades med Ungern i Paris den 10 februari 1947. I detta fördrag svor Ungern att man på dess territorium i framtiden aldrig skulle behöva utstå existensen och aktiviteter av fascistliknande politiska, militära och paramilitära organisationer, som för med sig revisionistisk propaganda. Jag kan inte tänka mig något bättre som kan göras för fred och ömsesidig förståelse mellan våra nationer.

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Herr talman! Jag vill kommentera ett brev i en irländsk rikstäckande tidning förra veckan, som var undertecknat av bland annat flera ledamöter av Europaparlamentet. Brevet handlar om att Irland troligen kommer att vara det enda land som genomför en folkomröstning om det som nu sannolikt kommer att gå under namnet ”Lissabonfördraget”. I brevet framfördes tre krav. Ett krav är att fördraget ska bli föremål för folkomröstning i alla medlemsstater. Det andra innehåller till och med en begäran om att de nationella parlamenten inom EU ska införa de lagliga och konstitutionella bestämmelser som krävs för att möjliggöra folkomröstningar.

Detta är häpnadsväckande krav enligt min mening. Vart tog subsidiaritetsprincipen vägen, som innebär att besluten ska fattas på den lämpligaste nivån, i detta fall på medlemsstatsnivå? Jag misstänker att de som vill ha mindre inblandning från Europa på något invecklat sätt faktiskt själva bidrar till maximal inblandning i medlemsstaternas angelägenheter genom att begära att de nationella parlamenten ska ändra sina författningar och rättsliga bestämmelser för att passa brevskrivarnas önskemål. Detta skulle sannerligen vara ett demokratiskt underskott!

  Ioannis Gklavakis (PPE-DE). - (EL) Herr talman! Varje år dör 650 000 människor av rökningsrelaterade orsaker i EU. Det är som ett småskaligt krig. Av dessa beror 80 000 dödsfall på passiv rökning. Rök har visat sig innehålla 4 000 olika ämnen, av vilka 50 är cancerframkallande. Det medicinska samfundet dokumenterade redan för årtionden sedan de negativa och möjligen dödliga effekterna av rökning. Det är vår skyldighet att försöka minska rökningen och särskilt att hindra unga människor från att börja röka. För att vi ska lyckas behövs en hård lagstiftning. Rökning på offentliga platser måste förbjudas. Industriella tillsatser i tobaken måste övervakas, undersökas och begränsas. Vi behöver övervakning och stränga regler vid försäljningsplatserna. Vi är skyldiga detta de 70 procenten av EU:s medborgare som inte röker och den överväldigande majoritet av rökare som vill sluta.

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag och ett flertal ledamöter av parlamentet – kanske rent av de flesta med tanke på våra resolutioner – är bestörta över att EU ämnar gå med på att tyrannen från Zimbabwe, Robert Mugabe, bjuds in till EU-Afrika-toppmötet i Lissabon i december. Kommissionsledamot Louis Michel har förklarat för mig att skälen till detta – vilket för mig framstår som tämligen motstridigt – är att vi inte ska försöka isolera Mugabe eftersom detta endast bidrar till att förstärka hans framtoning, och att EU vill uppfattas som en global strategisk aktör. Att bjuda in Mugabe till Lissabon är ett hån mot våra principer och strider direkt mot EU:s egna ståndpunkter. Att någon afrikansk regering fortfarande tar någon notis om Mugabe är ett underbetyg åt vår Afrikadiplomati.

Herr talman! Jag vet att ni är lika bekymrad som vi över den fasansfulla situationen i Zimbabwe. Får jag be er om två saker, nämligen att ni för det första återigen framför Europaparlamentets bestämda uppfattning att Mugabe inte ska bjudas in till Lissabon i december, och för det andra att ni respekterar parlamentets önskemål och inte deltar i något EU-toppmöte, till vilket Mugabe eller andra bojkottade zimbabwiska politiker har bjudits in?

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). - (PL) Herr talman! Under dagens diskussioner i parlamentet kommer vi att betrakta Richard Corbetts betänkande om att ändra artikel 173 i Europaparlamentets arbetsordning om fullständigt förhandlingsreferat.

Enligt min åsikt går utskottet inte i den riktning som det borde. Jag anser mig ha belägg för detta i artikel 96 där det står att parlamentet ska ”se till att parlamentets verksamhet är så öppen som möjligt”. Alla försök att begränsa tillhandahållandet av information till EU:s medlemsstater, liksom tillgång till den, undergräver denna grundläggande rättighet och strider mot idén med EU, Europaparlamentets arbetsordning, befintliga avtal samt bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter i EU.

Vi bygger väl inte ett EU för att diskriminera mindre nationer med mindre motståndskrafiga kulturer, eller om det är det vi gör borde detta ha angetts före anslutningen. Det är inget argument heller att tala om kostnader och ekonomiska resurser. Vi spenderar så mycket på onödiga hjälpmedel och på förvaltning att vi bör ha råd att åtminstone kommunicera med samhället.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). - (PT) Herr talman! Den största demonstrationen i Lissabon på 20 år ägde rum den 18 oktober när över 200 000 personer som kallats av den portugisiska fackliga centralorganisationen CGTP-IN fördömde EU:s nyliberala politik, sa ”nej” till flexibel trygghet, protesterade mot arbetslöshet, socialt utanförskap och den fattigdom som över 20 procent av den portugisiska befolkningen lever i och krävde ett socialt Europa.

EU:s ledare kan inte ignorera denna viktiga demonstration. Vi berömmer därför den portugisiska fackliga centralorganisationen och dess medlemmar och vill framföra vårt deltagande i kampen för att skydda arbetarnas värdighet.

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM). - (EN) Herr talman! Howard Stern offentliggjorde – förlåt, i det senaste numret av veckotidningen Stern offentliggjordes det tyska samhällets bäst bevarade hemlighet, nämligen att var fjärde tysk fortfarande anser att nationalsocialismen hade sina goda sidor. Om detta stämmer kan det antingen betyda att var fjärde tysk i Europaparlamentets halvcirkel anser att nationalsocialismen hade sina fördelar – vilket i sig vore en skandal – eller att den tyska delegationen i parlamentet inte är representativ för nationen som helhet. Tyskland tilldelades nyligen 96 platser. Mot bakgrund av statistiken i Stern vore det kanske mer välbetänkt att endast tilldela landet tre platser, så att den fjärde aldrig behövde tas i anspråk!

Jag håller emellertid med Martin Schulz på en punkt, nämligen att det i ett förenat Europa inte finns utrymme för några som helst yttringar av nationalistisk ideologi. Martin Schulz bör emellertid ta sig en närmare titt på den tyska huliganismens avarter. Jag som kommer från Polen önskar att samtliga tyska ledamöter skulle ta lika stark ställning mot nationalismen som Martin Schulz.

  Urszula Krupa (IND/DEM). - (PL) Herr talman! Inom ramen för psykologi är känslor som ansvarsfull kärlek till en annan person, familj eller sitt land – som kallas för patriotism – liksom andra högre emotioner, bevis på en hög nivå av personlig utveckling. I motsats till primitiva emotioner som vi delar med djuren har högre emotioner till och med ett separat område i hjärnan. Patriotism uttrycker sig som kärlek till och en önskan att vårda nationella traditioner, kultur och språk, attityder av respekt för och tillgivenhet till sitt land. Dessa står i rak motsats till nationalism och chauvinism, som karakteriseras av hat mot andra personer. Patriotism tillåter inte kränkningar av nationer eller länder. Den karakteriseras främst av öppenhet gentemot andra länder och respekt för deras rätt till suveränitet och självständighet.

Jag vill påminna om patriotismens natur, i synnerhet efter anförandena av vissa parlamentsledamöter från vänstergrupperna som har förolämpat nationella regeringar och patriotiska attityder, kanske för att de inte förstår skillnaden mellan kärleken till sitt eget land och det hat som karakteriserar attityder som chauvinism. I en situation av europeisk integration är det särskilt viktigt att skilja mellan dessa fullständigt olika begrepp som många människor blandar ihop.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Att diskutera de farhågor som finns kring energiförsörjningen är en av de största och mest betydelsefulla frågorna som EU står inför, eftersom de ju har nära anknytning till oron för klimatförändringen. Försörjningssäkerhet och ökande kostnader, med priser som har stigit med 100 procent de senaste fem åren, är betydande orosmoment.

Irland står inför särskilt stora utmaningar. Vi möter en ökande efterfrågan på energi och är ändå starkt beroende av importerade fossila bränslen. Vi är till 90 procent beroende av dessa. Vi måste göra mycket betydande investeringar i infrastrukturen, satsa på att liberalisera marknaden och minska koldioxidutsläppen.

Europaparlamentet överväger en handlingsplan för att genomföra en energipolitik för Europa. Vi håller nu i Irland på att införa en energimarknad för hela Irland, där elmarknaderna i norr och söder ska gå samman. Detta är ett framsteg, men det räcker inte. Marknaden är alldeles för liten. Om vi ska få till stånd en harmoniserad energimarknad är en sammankoppling med övriga EU-länder av avgörande betydelse för Irland – men detta kommer att kosta pengar, och jag uppmanar den irländska regeringen att undersöka möjligheten att finansiera denna investering med medel ur sammanhållningsfonderna, eftersom detta är nödvändigt för fortsatt ekonomisk tillväxt i Irland.

  Talmannen. − Punkten är avslutad.

14. Ramdirektiv om hållbar användning av bekämpningsmedel - Temainriktad strategi för hållbar användning av bekämpningsmedel - Utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Christa Klaß, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (KOM(2006)0373 – C6-0246/2006 – 2006/0132(COD)) (A6-0347/2007),

– betänkandet av Irena Belohorská, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om en temainriktad strategi för hållbar användning av bekämpningsmedel (2007/2006(INI)) (A6-0291/2007), och

– betänkandet av Hiltrud Breyer, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (KOM(2006)0388 – C6-0245/2006 – 2006/0136(COD)) (A6-0359/2007).

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Herr talman! För det första vill jag tacka Europaparlamentet, särskilt föredragandena Irena Belohorská och Christa Klaß för deras utomordentligt noggranna arbete. Jag vill också tacka utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, Michl Ebner och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling samt Dorette Corbey och utskottet för industrifrågor, forskning och energi för deras betänkanden och synpunkter vid den första behandlingen.

De senaste trettio åren har EU:s politik och lagar om skydd av folkhälsan och miljön gjort att vi har kunnat göra betydande framsteg och avsevärt minska riskerna med bekämpningsmedel. Den befintliga lagstiftningen handlar dock dels om godkännande och utsläppande på marknaden av produkter, dels om att övervaka produktrester i livsmedel och djurfoder. Mellan dessa två fokuspunkter finns det ingen lag som täcker den period när bekämpningsmedlen används. Detta är dock den avgörande fasen när människors hälsa och miljön utsätts för risk.

De övervakningsprogram som genomförs i medlemsstaterna har avslöjat spår av bekämpningsmedel inte bara i livsmedel och djurforder, utan i själva miljön, i halter som överstiger gränsvärdena enligt EU:s lagstiftning. Dessutom står det klart att bekämpningsmedel är en fråga som EU:s medborgare oroar sig allvarligt för. Vi bör därför anstränga oss ännu mer för att öka skyddet av EU:s medborgare och vår miljö. Den temainriktade strategin för hållbar användning av bekämpningsmedel och det åtföljande ramdirektivet ligger under den allmänna rubriken om att hantera bekämpningsmedlens effekter på människors hälsa och miljön.

Här följer huvudinslagen av kommissionens förslag till ramdirektiv.

För det första kommer varje medlemsstat att ta fram nationella handlingsplaner där man fastställer mål, åtgärder och tidsplaner för att minska riskerna med och beroendet av bekämpningsmedel.

För det andra kommer yrkesmässiga användare av bekämpningsmedel, framför allt jordbrukare, leverantörer och rådgivare, att behöva tillgång till lämplig utbildning. På så vis kan de lära sig tillräckligt om riskerna med bekämpningsmedel och om att använda alternativa medel. Större insatser för att öka allmänhetens medvetenhet om riskerna med att använda bekämpningsmedel kommer också att krävas.

För det tredje kommer yrkesmässig spridningsutrustning för bekämpningsmedel att behöva genomgå regelbundna kontroller och hanteras korrekt.

För det fjärde kommer flygbesprutning att förbjudas, men medlemsstaterna kommer fortfarande att kunna välja att göra undantag i begränsade fall där flygbesprutning är den enda rimliga lösningen.

För det femte kommer särskilda åtgärder att vidtas för att skydda allmänheten och känsliga befolkningsgrupper, liksom vattensystem och geografiska områden, till exempel inom nätverket Natura 2000. Sådana åtgärder kan bland annat vara att skapa buffertzoner eller begränsa användningen av bekämpningsmedel.

För det sjätte och sist men inte minst måste vi stödja jordbruksmetoder som håller sig till låga doser av bekämpningsmedel. Detta är för att möjliggöra genomförandet av en integrerad skadedjursbekämpning, som bör bli bindande från 2014.

Andra åtgärder som planeras i den temainriktade strategin har införlivats eller kommer snart att införlivas i andra rättsakter. Däribland finns ett förslag om att reglera utsläppandet av växtskyddsmedel på marknaden. Regleringen kommer att medföra en större begränsning av skadliga aktiva ämnen som cirkulerar på marknaden, särskilt genom komparativ bedömning och fasthållande vid ersättningsprincipen. Detta är min kollega Markos Kyprianous förslag som vi också diskuterar i kväll med utgångspunkt i Hiltrud Breyers betänkande.

Det finns också ett förslag om att reglera insamlingen av statistisk om växtskyddsmedel. Detta förslag är av yttersta vikt eftersom det fastställer indikatorer för att mäta framsteg inom riskminskning. Förslaget diskuteras för närvarande av det berörda parlamentsutskottet.

Det finns också ett förslag till ett nytt direktiv om grundläggande specifikationer för den spridningsutrustning som släpps ut på marknaden. Förslaget kommer att komplettera de befintliga bestämmelserna om skötsel och regelbunden inspektion av spridningsutrustning.

Sammanfattningsvis, herr talman, vill jag understryka vikten av en aspekt av förslaget till direktiv om hållbar användning av bekämpningsmedel – integrerad skadedjursbekämpning. Detta är en mycket viktig åtgärd i kommissionens förslag, som har diskuterats av de andra parlamentariska underutskotten.

Ingen betvivlar att vi måste minska beroendet av bekämpningsmedel och välja mer miljövänliga alternativ för att skydda växterna och bekämpa skadedjur. Integrerad hantering och skadedjursbekämpning är det effektivaste sättet att uppnå detta mål. Det är därför särskilt viktigt att denna aspekt bibehålls i vårt förslag och blir bindande i alla medlemsstater från 2014.

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. − (EL) Herr talman! Vi ska diskutera en mycket svår men viktig fråga i dag.

Jag vill först och främst tacka alla som har arbetat för att göra denna debatt möjlig i dag, särskilt föredraganden Hiltrud Breyer.

Det har alltid varit ett svårt ämne. Vi måste hitta en balans. Hälso- och miljöskyddet måste ökas, samtidigt som förfarandena förenklas och de administrativa kostnaderna minskas för att tillåta större konkurrenskraft och innovation. Jag är övertygad om att kommissionens förslag kommer att bidra till att uppnå dessa mål eftersom det kompletterar den inre marknaden. Det gör detta genom att upprätta ett system av flexibelt ömsesidigt erkännande av områden och tillåta medlemsstater att vidta åtgärder och anta restriktioner vid särskilda hälso- eller miljöfaror, antingen i en hel medlemsstat eller i delar av den.

Herr talman, mina damer och herrar! Faktum är att växtskyddsmedel har en viktig roll inom jordbruk, växtodling, skogsodling och kommersiell köksväxtodling. Jag önskar att vi inte behövde dem eftersom de onekligen påverkar människors och djurs hälsa samt miljön. Vi måste därför se till att de aktuella bestämmelserna är effektiva och balanserade.

Gällande lagstiftning är från 1991. På grundval av en rapport från 2001 från kommissionen om hur lagstiftningen fungerar och hur den kan förbättras, bad både parlamentet och rådet kommissionen att lägga fram ändringsförslag till direktivet. Jag tror inte att någon tvivlar på att den befintliga lagstiftningen behöver uppdateras.

Jag vill tacka de berörda organen i alla sektorer och nämna deras viktiga bidrag inom ramen för det preliminära utkastet till detta förslag. Kommissionen har också utfört en omfattande konsekvensanalys.

Den första prioriteringen är utan tvekan att uppnå den högsta möjliga skyddsnivån för människors och djurs hälsa, liksom miljön. Detta kommer att uppnås genom ett antal bestämmelser, som att fastställa tydliga, stränga kriterier för godkännande av aktiva ämnen, ge Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet en central roll i bedömningen av aktiva ämnen och tvinga jordbrukare att föra register över användningen av växtskyddsmedel, som ska vara tillgängliga på begäran av deras grannar och vattenindustrin. Medlemsstaternas myndigheter kommer också att tvingas intensifiera sina kontroller av kommersiell exploatering och användning av växtskyddsmedel, och kommissionen kommer att undersöka och verifiera hur effektivt medlemsstaterna utför dessa kontroller. Ett totalförbud mot djurförsök kommer att införas. För att främja ett hållbart jordbruk kommer de säkraste alternativa lösningarna alltså att ersätta de farligaste produkterna. Förslaget kommer därmed att skapa en säkrare ram för användningen av växtskyddsmedel i EU och förstärka miljöskyddsåtgärderna.

Förslaget gör samma som Lissabonstrategin eftersom det också kommer att minska de administrativa kostnaderna. Förfarandet kommer att vara kortare och mer effektivt samtidigt som det, vilket jag anser är viktigare, bevarar säkerhetsnivån och skyddar miljön.

Medlemsstaterna kommer inte längre att arbeta isolerade eftersom godkännande som bygger på ömsesidigt erkännande nu kommer att vara regel snarare än undantag. På så vis undviker man att dela den inre marknaden i fråga om växtskyddsmedel, och man sätter stopp för en splittrad marknad i fråga om jordbruksprodukter.

Ändringarna i dataskyddsreglerna kommer att leda till större insyn och rättvisare konkurrens utan att stå i vägen för forskning och innovation.

Den föreslagna förordningen är en av nycklarna till kommissionens övergripande strategi på området bekämpningsmedel. Den kompletterar förslaget till ett direktiv om hållbar användning av bekämpningsmedel som redan har analyserats av min kollega Stavros Dimas.

Slutligen vill jag nämna det stora antalet ändringsförslag som har lagts fram. Detta är knappast förvånande med ett sådant invecklat ämne, och vi kanske ännu inte har nått fullständig enighet i våra åsikter. Jag är optimistisk om att vi snart kommer att göra det under följande skeden av förfarandet. Under tiden kan kommissionen godta vissa ändringsförslag men inte andra. Den fullständiga listan, med kommissionens synpunkter på varje ändringsförslag och relevanta förklaringar, finns tillgänglig för parlamentet och ledamöterna. Jag kan inte analysera varje ändringsförslag för sig här eftersom tiden inte räcker till. Jag ber att denna lista inkluderas i protokollet från sammanträdet.

Herr talman, mina damer och herrar! Jag ser fram emot en konstruktiv och intressant debatt.

  Christa Klaß (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman! Kommissionsledamöter Stavros Dimas och Markos Kyprianos, mina damer och herrar! Jag ser positivt på kommissionens förslag till en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel, och mina kommentarer här i dag kommer att begränsa sig till denna del av det övergripande paketet.

Detta är ett brett område där många justeringar fortfarande behövs runt om i EU för konsumenternas och användarnas skull och särskilt för miljöns skull. Olika regler i EU skapar inte bara olika säkerhetsstandarder, utan är också förvirrande och snedvrider konkurrensen.

Möjligheten att skadedjur förstör ett helt års skörd tillhör tack och lov det förflutna i Europa. I dag står vi dock inför nya stora utmaningar som vi måste möta med en sund växtskyddspolitik. Den globala befolkningen växer, och det blir mer ont om livsmedel världen över. Klimatförändringen har förändrat villkoren för jordbruket: vi ser nya skadedjur, och naturkatastrofer decimerar skördar. Därför är det i dag fortfarande viktigt att skydda skördarna, och användningen av växtskyddsmedel bidrar till detta.

Med växtskydd, som med många andra saker i livet, är det dosen som gör det giftigt. Medan en sömntablett kan göra nytta, kan många sömntabletter vara dödligt. Man måste se till att växtskyddsmedlen används korrekt och professionellt, eftersom en oriktig användning är farlig. Det gäller inte bara på åkerjord, utan också på offentliga platser som parker, lekplatser, idrottsfält, gångvägar och järnvägsspår. Information, utbildning och kunskap om konsekvenserna av användningen av bekämpningsmedel, dess fördelar men också dess risker, är centrala delar av detta direktiv. Försäljare och användare av växtskyddsmedel måste utbildas och informeras.

Med hjälp av nationella handlingsplaner måste medlemsstaterna se till att växtskyddsmedlen används på ett hållbart sätt. Samtidigt måste de sträva efter överensstämmelse med andra gemenskapsbestämmelser. Vältestade, säkra maskiner kommer att säkerställa ett målinriktat växtskydd, där målet är att minska alla risker.

En godtycklig procentuell minskning över hela utbudet av växtskyddsmedel strider mot målen om god jordbrukssed och integrerad skadedjursbekämpning. Vi behöver båda dessa faktorer, kommissionsledamot Dimas, och vi kommer att ha ett fortsatt behov av god jordbrukssed och integrerad skadedjursbekämpning eftersom vi behöver dynamism. Den stränga bestämmelsen om godkännande har dessutom reducerats in absurdum. Produkter med skadliga effekter ska inte godkännas alls. Det räcker inte att halvera användningen. Men om växtskyddsmedlen har genomgått ett strängt godkännandeförfarande skulle det vara ologiskt att minska användningen med en viss procent bland samtliga. För övrigt har jag ännu inte fått förklarat för mig exakt hur en sådan minskning skulle hanteras och kvantifieras.

Detsamma gäller skyddet av vattenmiljön. Det godtyckliga fastställandet av standardiserade buffertremsor nära vattenmassor fyller inget syfte. Ett differentierat tillvägagångssätt är nödvändigt här. Buffertremsor måste stämma med den geografiska situationen, jordmånen och de växter som kräver skydd. Ett sådant tillvägagångssätt har redan antagits i bruksanvisningen som medföljer de olika växtskyddsmedlen.

Ni nämnde växtbesprutning från luften, herr kommissionsledamot. För de branta sluttningarna med vinodlingar längs Mosels flodbanker i mina hemtrakter eller risodlingarna i Sydeuropa finns inget annat alternativ. På dessa platser är växtbesprutning från luften oumbärligt. Användningen av helikoptrar för växtbesprutning måste dock regleras. Särskild aktsamhet krävs i känsliga områden, som parker och offentliga lekplatser eller skolgårdar. Användningen av bekämpningsmedel där måste hållas till ett absolut minimum, och icke-kemiska alternativ bör ha företräde. Enligt min åsikt skulle detta även kunna innebära att man skickar ut en hel skolklass för att rensa ogräs på skolans område.

Att förbjuda växtskydd helt och hållet i områden med särskilda arter av flora och fauna vore oförenligt med målen om att bevara livsmiljöer. Bekämpningsmedel är faktiskt avgörande för att dessa livsmiljöer ska bevaras. Växtskyddsmedel är dyrt, och ingen jordbrukare kommer att använda mer än vad som är absolut nödvändigt. Ytterligare skatter snedvrider konkurrensen på världsmarknaden. Det skulle leda till inköp av billigare produkter utanför EU, vilket inte skulle bidra till att uppnå målet om hållbarhet.

Vi vill ha samma skydd och samma standard i hela EU. I många länder har de föreslagna åtgärderna varit exempel på god praxis under en tid. Därför är en harmonisering av bestämmelserna om användning av växtskyddsmedel absolut nödvändigt, och därför är kommissionens tillvägagångssätt det rätta. Det är nu upp till oss alla – och vi kan ta detta som en inbjudan – att ta fram ett direktiv med så lite byråkrati som möjligt och som lever upp till våra ambitioner. Jag ber om ert stöd.

  Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE) . – (FR) Herr talman! Jag har bett om ordet eftersom jag är osäker på vad som pågår. Jag deltog i diskussionerna om dessa olika betänkanden i utskottet för miljö, men jag upplever att det som Christa Klaß just presenterade inte var det betänkande som utskottet godkände enhälligt, utan snarare en återspegling av hennes personliga åsikter. Jag vill därför veta om vi kan hoppas på en mer objektiv presentation av utskottet för miljös ståndpunkt om detta mycket viktiga betänkande.

  Christa Klaß (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman! Till Marie Anne Isler Béguin vill jag säga att det inte var någon enhällig omröstning i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, att vi definitivt hade motsatta åsikter och att de flesta i min grupp motsatte sig den ståndpunkt som hon hänvisar till. Jag har verkligen betonat att jag stöder kommissionens förslag.

  Irena Belohorská, föredraganden.- (SK) Den tematiska strategin om hållbar användning av pesticider, ett icke-rättsligt bindande politiskt dokument som följer direktivet, svarar på det faktum att riskerna med användning av pesticider inte minskar. Dagens restmängder i livsmedel överskrider acceptabla värden: 44 procent av frukten är belagd med pesticider, varav 5,5 procent innehåller gränsvärdet för högsta tillåtna restmängd. Alltför stor resthalt hittades till och med i frukten som säljs i Europaparlamentets byggnader. Syftet med mitt betänkande är att minimera hälso- och miljöfarorna och riskerna till följd av användning av pesticider.

För det första skulle jag vilja betona att användning av pesticider är förenat med utveckling av maligna tumörer eller immunologiska och andra neurotoxiska defekter. Därför tyckte jag att det är förvånande (tyvärr var det en dålig överraskning) att kommissionen i sin text bara i förbigående nämner de hälsorisker som användning av pesticider, särskilt genom sin kumulativa verkan, utgör. Gravida kvinnor, barn och foster är de främsta riskgrupperna. Även om jag är för skydd av växter, så anser jag att vi först och främst måste skydda folks hälsa. Det finns tydligen ett samband med klimatförändringen. Global uppvärmning kommer att medföra fler skadegörare: vi kan inte fortsätta att i all oändlighet öka mängderna av pesticider som används.

De nationella handlingsplanerna, som innehåller medlemsstaternas individuella mål för riskminskning, är den viktigaste delen av hela processen. Jag anser att förslaget där kommissionen förkastar målen för en minskad kvantitiv användning är otillräckligt. Meningen ”att minska faror, risker och beroende av pesticider” är otydligt definierad och kommer inte att uppmana medlemsstaterna att minska mängden av pesticider som används.

Den tematiska strategin är en generell text och erbjuder inte någon detaljerad lösning för att beräkna mängderna. Mina kollegor och jag föreslår emellertid följande för direktivet: en 50 procentig minskning av de allra farligaste substanserna, som om de används i större mängder är cancerogena och mutagena; användning av biologiska pesticider och pesticider som utgör en liten fara behöver inte minskas för närvarande, det så kallade användningsfrekvensindexet kommer att användas för andra pesticider. Hänsyn kommer att tas till de individuella särdragen och förhållandena i varje medlemsstat. Det måste betonas att kvantitativa indikatorer i de nationella handlingsplanerna inte ålägger en likvärdig minskning av pesticidanvändning i alla länder. De kommer att ta hänsyn till specifika geografiska förhållanden och åkerbrukssystem i varje land i fråga.

Det är sant att en automatisk kvantitativ minskning inte nödvändigtvis leder till en riskminskning; emellertid gör den det i många fall. Den tematiska strategin och direktivet måste behandla både åtgärder för växtskydd och biocider. Skyddet av vattenmiljön mot att förorenas av pesticider måste förstärkas genom att buffertzoner upprättas vid vattendrag. Även om jag stöder förbudet mot besprutning kan jag acceptera att det kommer att vara möjligt att medge undantag under exceptionella omständigheter i brist på andra möjliga alternativ. Vid besprutning ska allmänheten informeras på lämpligt sätt om tidpunkten för besprutningen, platsen och medlet som används. Strategin är inte riktad mot jordbrukare. Jag anser att alla de här åtgärderna kan tas utan en radikal minskning av jordbrukarnas budget. Det har bevisats genom det danska exemplet. Vi måste alla inse hur viktigt det är för bönderna att vara konkurrenskraftiga och vi måste garantera att deras produkter inte ersätts av produkter från jordbrukare i utvecklingsländerna.

Låt mig avslutningsvis uttrycka min mening om ändringsförslagen. Jag kan inte godta ändringsförslag 4, som syftar till att ändra namnet på hela den temainriktade strategin. Jag anser att vi ska bevara det officiella namnet på hela dokumentet som det är, även om jag vill att bekämpningsmedel ska användas med försiktighet. Det är trots allt ett officiellt namn i Europeiska unionens officiella tidning och jag tycker att det är lämpligt. Jag vill också nämna ändringsförslagen 3 och 5, som behandlar bostadsområden. I ändringsförslag 3 föreslås att man ska lägga till termen ”urban”: enligt mig betyder det ”randzon” och utesluter alltså de som bor på landsbygden. Termen ”bostadsområde” är både vag och otydlig. Jag förslår också att punkt 8 ändras språkligt sett, därför att termen ”yrkesperson” är en dålig översättning, där motsvarande ord på franska till och med kan betyda ”läkare”. Jag ska avsluta, herr talman, och till sist skulle jag vilja rikta ett uppriktigt tack till alla som har arbetat med det här betänkandet.

  Hiltrud Breyer (Verts/ALE), föredragande: (DE) Herr ordförande, kommissionsledamoten, damer och herrar, jag har privilegiet att presentera ett betänkande som kommer att erbjuda parlamentet möjlighet att i morgon rösta för ett genomslag mot bättre hälsa och miljö- och konsumentskydd. Enligt eurobarometern är användning av pesticider det främsta bekymret hos de europeiska konsumenterna och det har kommissionen tagit hänsyn till.

Mer än 220 000 ton pesticider används i Europa varje år. Det här utgör 25 procent av den globala användningen av pesticider på enbart 4 procent av världens jordbruksmark. Enligt vår mening borde utrotning av högriskspesticider vara kärnan i den här förordningen. Det här är pesticider som har cancerogena, mutagena eller reproduktiva giftiga egenskaper och pesticider med neurotoxiska, immunotoxiska eller hormonella effekter.

Den här förordningen skulle vara ett stort bidrag till att göra pesticider säkrare, men vi måste också införliva bestämmelser för mindre farliga pesticider. De aktiva substanserna som allra oftast upptäcks i koncentrationer som överskrider EU:s gränsvärde för restmängder borde inte längre marknadsföras, därför att de har därigenom bevisat att de är, är jag rädd för att säga, okontrollerbara.

Vi är också glada över att substitutionsprincipen, som redan utgjorde ett avgörande steg mot ett bättre hälsoskydd när den infördes i EG-förordningen om kemikalier, ska förankras i den föreslagna förordningen också, därför att substitution är ett särskilt kraftfullt konkurrensfrämjande medel i pesticidindustrin. Det är skandalöst och inte mindre alarmerande med sunda varningar att upp till hälften av alla pesticider skulle kunna försvinna från marknaden.

Kan jag få tacka kommissionen för att ha etablerat ett så stringent substitutionskriterium, därför att pesticider behöver förbättras tiofalt. De borde, det här är ett förslag från parlamentets kommitté för miljöfrågor, tillåtas för en period som inte överskrider fem år. Kommissionens förslag fastställer dock även hur vi ska hantera fall av motstånd.

Ett annat huvuddrag hos den föreslagna förordningen är ett bättre skydd för utsatta grupper. Som vi vet är foster, spädbarn och barn särskilt utsatta för de giftiga effekterna hos farliga kemikalier. Av den här anledningen är jag glad att utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet har föreslagit att beslut om godkännande av aktiva substanser och bedömning av de risker som de medför ska göras med hänsyn till de mest utsatta grupperna i samhället.

Jag är särskilt glad över att kunna berätta för er att vi också har infört regler om märkning, då livsmedelsprodukter som inte är förenliga med direktiv 2006/215, måste innehålla en anvisning om det. Det är ett enormt steg mot större transparens därför att studier, särskilt en studie utförd av icke statliga miljöorganisationer i parlamentets snabbköp, har visat precis hur riskfyllda produkter, särskilt vardagliga produkter, kan vara. De uppmätta värdena var upp till 200 gånger högre än de nivåer som normalt föreskrivs för barnmat.

Större transparens för de utsatta gruppernas skull, men även för konsumenter och folk som bor i närheten av jordbruksmark, betyder också ett större stöd för Europa i dess helhet, då vi slutar famla i mörkret när det gäller spårbarhet. Betänkanden, sammanställningar med licencierade pesticider, avläsning av restmängder och framförallt toxikologiska och ekotoxikologiska data måste bli tillgängliga för alla nästan i realtid och de lokala invånarna måste informeras om nära förestående växtbesprutningar genom ett centralt informationssystem. Pesticidpasset kommer att göra det möjligt att spåra vilka pesticider som användes när hos grossister och i detaljhandeln. Det kommer att skapa konkurrens och konsumenterna kommer förstås att bli de huvudsakliga förmånstagarna i konkurrensen mellan tillverkare som enbart framställer säkra produkter.

Ett annat av våra mål är att den här förordningen ska garantera höga miljönormer. Det är därför som miljökommittén var emot idén om en godtycklig uppdelning av Europa i tre zoner som inte är baseras på miljö- eller klimatkriterier eller på landskapstyper. Idén fick dessutom majoritetsstöd i rådet, kommissionsledamoten. Vi, liksom rådet, förespråkar ett bättre frivilligt samarbete i Europa när det gäller produktlicensiering. Låt mig också upprepa att det finns starka rättsliga reservationer, då det saknas mellanstatliga överenskommelser inom de här zonerna att förstärka ett obligatoriskt ömsesidigt erkännande av pesticidtillstånd. I EU-sammanhang finns sådana bestämmelser grundade på de europeiska fördragen, men det finns inget rättslig ram för ömsesidigt erkännande inom de definierade zonerna.

Folk i Europa vill inte ha gift på sina tallrikar. Jag hoppas att den här förordningen också kommer att förbättra Europas ställning som plats för ekonomisk verksamhet, därför att den kommer att göra Europa till en bättre plats för konsumenter att leva på och det kommer att ha en allmänt välgörande effekt, inte bara för miljön och konsumenterna och när det gäller djurskydd, utan framförallt för tillverkare och jordbrukare, då de kommer att få ett incitament till att innovera och bli konkurrenskraftigare.

Avslutningsvis skulle jag vilja rikta mitt varmaste tack till skuggföredragandena, som har samarbetat med det här betänkandet på ett uppriktigt sagt samarbetsvänligt sätt. Jag hoppas att den nya förordningen om pesticider kommer att göra det möjligt för oss att föra hälso- och miljöskydd till nya höjder i Europa.

  Neil Parish (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. – (EN) Herr talman! Vi måste böja oss för verkligheten och inse att vi måste producera livsmedel i Europa – förra månaden minskade vi arealuttaget till noll och återförde 10 procent av marken till produktionen – och vi behöver de nödvändiga redskapen för att göra detta.

Det är nog gott och väl att vilja ha säkra livsmedel och säkra kemikalier – och kommissionen hanterar detta på rätt sätt – men tillvägagångssättet måste vara riskbaserat på samma sätt som REACH, vilket innebär att om ett kemiskt ämne är säkert kan det användas, men om det inte är säkert bör det tas bort från marknaden. Detta är genomgående det bästa sättet att hantera detta.

Klimatförhållandena har mycket stor betydelse för när besprutning ska ske, och det är därför nödvändigt att vara flexibel när det gäller om och hur besprutning ska äga rum. Nu finns det satellitsystem som innebär att besprutningen kan påbörjas vid rätt tidpunkt, och man kan faktiskt minska den mängd besprutningsmedel och kemikalier som används. Detta år var exempelvis mycket blött i stora delar av Europa. I mitt eget land Storbritannien kan man inte köpa organisk potatis, eftersom man inte får bespruta den och inte kan skydda den mot mjöldagg. Organisk potatis är därför oerhört svår att få tag på. Vi måste få de redskap som krävs, och vi kan därför inte införa en årlig procentuell sänkning. Vi måste satsa på ett förnuftigt riskbaserat system.

När det gäller de tio meter breda buffertzonerna finns det dessutom – tro det eller ej – kemikalier som får användas i vattendrag. Det finns en kemikalie som heter Roundup, som faktiskt får sprutas på flodstränder eller åbankar. Tänker vi förbjuda användning av denna produkt på en tio meter bred strandremsa när den får lov att användas på flodstränder? Vi måste se förnuftigt på detta. Vi behöver livsmedelssäkerhet, vi behöver livsmedelsproduktion och vi behöver säker mat i Europa. Låt oss alla arbeta tillsammans för att uppnå detta.

  Dorette Corbey (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. - (NL) Herr ordförande, jag anser att en minut för två yttranden är väldigt kort, men jag ska försöka uttrycka mig så kortfattat som möjligt.

Pesticider är användbara och nödvändiga och utan de här produkterna blir det svårt att föda sex miljarder personer. Visst återstår det en hel del att göra för att bekämpa pesticidernas skadliga effekter på miljö och hälsa. Att införa nya produkter på marknaden är en lång och alltid dyr process. Det är bra för industrin att godkännanden kan behandlas snabbare, men parlamentet anmodar helt riktigt att medlemsstaterna ska ha rätt att vägra produkter på sina territorier.

Industrin fokuserar på ett alltmer tilltagande sätt på de största grödorna, de fem stora grödorna, ris majs, majs, sojabönor och bomull, därför att de kan återvinna stora kostnader genom dem. Men det är förstås viktigt att små grödor får rätt skydd och industriutskottet har lämnat några bra förslag på det. Utskottet har också lämnat ett antal bra förslag på att införa åtgärder som ska stimulera övergång till hållbarare produkter. Det är också väldigt viktigt.

Jag har en till kommentar när det gäller användning av pesticider. Den obligatoriska buffertzonen på tio meter från grundvattenytan är inte någon bra idé enligt vissa medlemsstater. Jag välkomnar därför ändringen som bordlagts av PSE-gruppen på den punkten. Grundvattenytan är nu ett av bedömningskriterierna för godkännande och på den grunden har medlemsstaterna själva rätt att etablera en buffertzon för produkter.

Allt som allt anser jag att det här en balanserad och optimal ståndpunkt för parlamentet.

  Manuel Medina Ortega (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. – (ES) Herr ordförande, kommissionens förslag till det här betänkandet hade en dubbel rättslig grund, nämligen artikel 37(2) jordbrukspolitik, och artikel 152(4)(b) hälsoskydd.

Utskottet för rättsliga frågor har studerat de här förslagen. Ett nytt förslag gjordes till exempel av den ansvariga kommittén att ta bort artikel 37(2) och införa artikel 175(1), genom att ta bort artikel 37(2), behålla artikel 152(4)(b) och lägga till artikel 175(1).

Huvudaspekten såvitt det gäller den rättsliga grunden är att debatten ska kopplas till mål och innehåll, och utskottet för rättsliga frågor är av den odelade åsikten att den tillämpliga artikeln är artikel 152(4)(b) och att det inte finns något behov av att hänvisa till artikel 175(1).

Enligt vår mening är det alldeles tydligt och det finns inget behov av varken den dubbla rättsliga grunden som kommissionen föreslagit eller av den dubbla rättsliga grunden som det ansvariga utskottet föreslagit, allt som begärs är en hänvisning till artikel 152(4)(b), därför att skydd för människors hälsa är syftet med förslaget till direktivet.

  Anja Weisgerber (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. – (DE) Herr ordförande, Jag skulle vilja kommentera förslaget som föredragande för mitt utskotts yttrande för Breyerbetänkandet om förordningen när det gäller att placera växtskyddsmedel på marknaden.

Det är viktigt att vi når en balans mellan följande intressen i förslaget till förordningen: å ena sidan konsumenternas intresse av hälsosam mat utan restprodukter, med andra ord säkra växtskyddsmedel som inte utsätter allmän hälsa och miljö för fara och rent dricksvatten, å andra sidan har konsumenter också ett intresse av tillförlitlig tillgång till färska och billiga produkter och de vill hellre ha inhemska frukter och grönsaker än frukter och grönsaker från länder utanför EU, då det knappast finns någon kontroll av pesticider som använts i de länderna.

Våra bönder behöver vissa växtskyddsmedel för att kunna bekämpa motstånd. Det kan emellertid inte göras utan ett visst antal skyddsmedel. Samtidigt vill de ha säkra riskfria skyddsmedel. Det är därför vi anser att ämnen som bevisligen är cancerogena måste förbjudas. När det gäller de andra tillståndskriterierna avser vi emellertid att lita på vetenskapliga bevis och grunda vår inställning på maximala värden. Det är en balanserad mellanposition, som skyddar våra konsumenter, samtidigt som det garanterar billiga inhemska frukter och grönsaker som är föremål för lämpliga tester.

Om vi har stringenta tillståndskriterier och om vi testar växtskyddsmedel på rätt sätt kan jag, när det gäller information till grannar, inte se varför vi måste gå genom byråkratiska procedurer för att varna grannar och lokala invånare om användning av växtskyddsmedel, när de inte ens har frågat efter information. Vad ska konsumenter göra med sådan information? Hur ska jordbrukare i praktiken informera alla grannar och invånare i lokalområdet innan de använder växtskyddsmedel? Av de här anledningarna argumenterar jag lidelsefullt mot förslaget från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, som ställer det här kravet och jag förespråkar också att den av kommissionen föreslagna informationsklausulen till allmänheten på den här punkten förkastas, därför att om det finns säkra växtskyddsmedel, så behövs inte de här byråkratiska procedurerna.

åt mig göra en kort kommentar till zonpolitiken. Vi söker en större harmonisering. Det är utskottets för den inre marknaden och konsumentskydd huvudpunkt också. Bestämmelserna som föreslås i Breyerbetänkandet skulle resultera i 27 nationella tillståndszoner. Vårt mål är trots allt harmonisering med tillbörlig hänsyn till medlemsstaternas åsikter, vilket skulle kunna anpassa det här godkännandet till deras villkor för användning. Jag uppmanar därför parlamentet att stödja den här ansträngningen till harmonisering och att stödja kommissionens förslag om zoner.

  Kyösti Virrankoski (ALDE), föredragande för yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. - (FI) Herr ordförande, ämnet som diskuteras, användning och placering av hållbara pesticider på marknaden är mycket viktigt. Det omfattar både utövning av ett hållbart jordbruk och frågan om folkhälsa. Det är därför beklagligt att kommissionsledamoten för jordbruk och landsbygdens utveckling inte deltar i den här debatten nu.

Under årtusendenas lopp har människan varit tvungen att bekämpa skadegörare, insekter och växtsjukdomar. De har minskat skördarna och gjort dem olämpliga för mänsklig konsumtion. Under de senaste årtiondena har kampen vunnits i viss utsträckning, huvudsakligen till följd av nya växtskyddsmedel. Samtidigt har de emellertid blivit en hälsofara.

Förslagen till ett nytt direktiv som nu finns framför oss är mycket rigida. Syftet med nya förordningar är i allmänna ordalag att förbättra situationen när det gäller folkhälsa. Emellertid har inga klara analytiska illustrationer av farorna med växtsjukdomar och ogräs som pesticider används för att försöka förhindra lagts fram. Det har är en stor nackdel, därför att i det här fallet kan det hända att det som är det bästa inte är vad som är det rätta. Det hållbara jordbruket kan gå tillbaka flera år. Att låta bli att använda pesticider är inte nödvändigtvis ett bra alternativ, inte ens när det gäller folkhälsa.

  Ambroise Guellec, på PPE-DE-gruppens vägnar. – (FR) Herr ordförande, vi debatterar ett viktigt, komplext och knepigt ämne i dag. Det är en nödvändig utmaning att bekämpa skadegörare, som slukar och förstör grödor, både när det gäller livsmedelstrygghet och skydd och förbättring av vår miljö.

En förnuftig användning av pesticider är därför oundviklig. Det är emellertid viktigt att riskerna som är förenade med det bedöms på ett balanserat sätt, särskilt när det gäller människors hälsa och att åtgärder för att trappa ned användning av pesticider planeras på lämpligt sätt. Motionen till en resolution till en tematisk strategi är enligt min åsikt ett användbart svar på den viktiga fråga som vi står inför och jag skulle vilja ge en eloge till vår föredragande Irena Belohorská och uttrycka min uppskattning av det nära samarbete som skedde då utkastet till texten gjordes.

Det krävs vissa kommenterar: huvudproblemet med riskhantering är omöjligt att skilja från frågan om hur mycket pesticider som används. Att eliminera gifter eller extremt farliga ämnen behöver etableras som en grundprincip. När det gäller andra pesticider måste vi tillämpa subsidiaritet. Det kommer att bli medlemsstaternas ansvar att sätta sina egna nationella mål, tidsplaner och kriterier för att minska de kvantiteter som används genom att arbeta inom ett gemensamt europeiskt ramverk. Nationella handlingsplaner kommer också att underlätta anpassning till särskilda förhållanden i varje land. Det är också extremt viktigt att skydda vattenmiljön och vi måste vara noggranna och etablera buffertzoner som fastställts i enlighet med lokala förhållanden.

Slutligen skulle jag vilja påpeka att systemet som vi önskar att införa är en logisk följd av Reachdirektivet. När det gäller pesticidmängder ska vårt arguments framstöt vara ”så lite som möjligt och så mycket som nödvändigt”.

  Dan Jørgensen, för PSE-gruppen. – (DA) Herr talman! Mina brittiska kolleger använder ibland uttrycket ”An apple a day keeps the doctor away”. Det är så det ska vara! Frukt och grönsaker är normalt sett hälsosam mat, men dessvärre är det inte alltid så. I alldeles för många fall finns det rester från bekämpningsmedel på frukt och grönsaker och naturligtvis får det direkt negativa konsekvenser för människors hälsa. Frågan som vi har att göra med här är därför mycket viktig. Därför är det mycket viktigt att vi använder dessa ämnen på ett hållbart sätt så att vi kan minska användningen av dem i det fall där det används för mycket bekämpningsmedel. Vår natur, miljö och hälsa skadas och även grundvattenkällorna kan förorenas.

Jag anser därför att det finns skäl att kritisera kommissionen, särskilt eftersom ni, herr Kyprianou, (även i mitt land) är känd för att vara en man som engagerar sig för konsumenternas intressen och som avsevärt har bidragit till att skydda miljön och hälsan. Jag förstår inte hur ni kan stå här i dag och försvara ett förslag från kommissionen om zonindelning som kommer att tvinga länderna i Europa att sänka sina miljöskyddsnivåer och även sina konsumentskyddsnivåer.

Låt mig helt enkelt få ge några exempel på vad det kommer att innebära om vi godkänner det förslag som ni har lagt fram. I Danmark finns det omkring 100 olika slags tillåtna bekämpningsmedel. Vi har minskat användningen av bekämpningsmedel med cirka 50 procent sedan vi började under 1980-talet. Jag är säker på att ni håller med om att det är mycket förståndigt. Om ert förslag genomförs kommer vi att bli tvungna att fördubbla antalet tillåtna bekämpningsmedel i Danmark. Fördubbla antalet bekämpningsmedel! Detta kommer förmodligen att innebära att vi kommer att ha mycket svårt för att fortsätta dricka vårt grundvatten obehandlat som vi gör i dag.

Jag ser inte den här frågan som enbart en nationell fråga. Jag talar på hela den socialdemokratiska gruppens vägnar i Europaparlamentet och lyckligtvis även på det stora flertalets vägnar som har klargjort sina ståndpunkter genom omröstningen i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Det finns många exempel. I varje enskild zon är det naturligtvis så att varje land förutom ett kommer att tvingas godkänna bekämpningsmedel som de för närvarande inte godkänner. Låt mig få ge ett exempel på en gröda, nämligen majs. I Storbritannien används ett bekämpningsmedel för majs som innehåller omkring 15 verksamma ämnen. I Ungern används 57 verksamma ämnen och i Polen 37. Om kommissionens förslag genomförs kommer varje land därför att godkänna bekämpningsmedel som skulle kunna innehålla upp till 57 verksamma ämnen. Detta innebär att nivån kommer att fyrdubblas i Storbritannien. Det borde inte vara EU:s sak att tvinga länder att använda mer bekämpningsmedel. Det kommer att påverka miljön, det kommer att påverka hälsan och det kommer att påverka grundvattnet. Det kan verkligen inte vara meningen.

Jag hoppas att ni kommer att stödja det som vi har föreslagit i miljöutskottet. Det kommer även att göra livet enklare för industrin. Det ingår i den kompromiss som vi har antagit i miljöutskottet: vi kommer att säga nej till ett obligatoriskt ömsesidigt godkännande av bekämpningsmedel, men ja till ett obligatoriskt ömsesidigt godkännande av data. Vidare talar vi inte enbart om zoner utan även om data över hela Europa. Detta kommer att göra livet mycket enklare för industrin. Samtidigt ger vi faktiskt länderna rätt att säga nej om deras klimatförhållanden kräver att de gör det.

Slutligen skulle jag med avseende på minskningsmålen vilja säga till Stavros Dimas att det är otroligt positivt att vi håller på att göra oss av med de farligaste ämnena – ämnen som orsakar cancer, påverkar barnens tillväxt osv. Naturligtvis skulle vi vilja avlägsna dessa ämnen från marknaden. De är också helt onödiga. Dessutom anser jag att vi bör gå ytterligare ett steg och upprätta ett allmänt minskningsmål för alla ämnen. Det bör naturligtvis vara någonting som avgörs enskilt i varje land, men om vi samtidigt kopplar det till det europeiska minskningsmålet på omkring 20 procent så anser jag att vi är ambitiösa. Trots allt så tror jag fortfarande att vi är i ett skede där det är möjligt. Det kommer att vara av största vikt för hälsan och miljön i Europa.

När det gäller den motivering som kommissionen har använt för att inte införa dessa minskningsmål, har vi infört ett index för behandlingsfrekvens där man tar hänsyn till de punkter som ni har framhållit på annat sätt.

  Anne Laperrouze, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Det är sant att ett antal medlemsstater redan har tagit initiativ till åtgärder som syftar till att minska riskerna med bekämpningsmedel, men trenderna skiljer sig från ett land till ett annat när det gäller användning av bekämpningsmedel. Till exempel är det förbjudet att använda vissa ämnen i somliga medlemsstater, men de finns ändå att köpa i de här staterna eftersom det är tillåtet att använda dem i andra stater. Det finns ett tydligt behov av att harmonisera bestämmelserna här för att se till att samma villkor gäller i hela gemenskapen. ALDE-gruppen förespråkar en strikt kontroll av bekämpningsmedel samtidigt som vi erkänner att användningen av dem både är nödvändig och en realitet.

Vi har ett antal ändringsförslag som är avsedda att göra texten enklare att tillämpa, samtidigt som vi håller fast vid principen om att säkrare eller icke-kemiska alternativ ska främjas. Min grupp är angelägen om att fokusera på mål som innebär minskade volymer av farliga ämnen. Vi har varit med och undertecknat ett ändringsförslag till artikel 4 om nationella handlingsplaner som syftar till att i hela EU minska behandlingsfrekvensen med 20 procent inom 10 år och minska farliga ämnen med 50 procent senast 2013.

Man kan tycka att det är paradoxalt att min grupp har lagt fram ytterligare ett ändringsförslag till artikel 4 som gör det möjligt för medlemsstaterna att välja tillvägagångssätt på grundval av målet att minska riskerna. Det är ett mer realistiskt tillvägagångssätt, men beräkningarna blir svårare än om man utgår från en minskning i volym. Vi ansåg att det var viktigt att lägga fram det här ändringsförslaget eftersom det är en fråga som vi skulle vilja togs upp i de interinstitutionella diskussionerna efter omröstningen vid första behandlingen.

Jag skulle nu vilja ta upp ett par specifika punkter. När det gäller skydd av vattendrag skulle det förefalla mer logiskt att vidta åtgärder som är skräddarsydda efter den geologiska miljön än att se till att det inrättas minimibuffertzoner. Det är befogat att söka skydda specifika livsrum som parker, lekplatser för barn och skolområden eftersom användningen av bekämpningsmedel i närheten av sådana områden bör inskränkas till minsta nödvändiga mängd eller faktiskt förbjudas, och icke-kemiska metoder bör prioriteras.

När det gäller den laddade frågan om flygbesprutning var Europeiska kommissionens förslag om ett principiellt förbud med undantag som måste motiveras ett mycket vettigt förslag. Texten från miljöutskottet kan emellertid godtas. Samtidigt som jag förstår behovet av att informera allmänheten om besprutning av bekämpningsmedel anser jag att det ska vara upp till medlemsstaterna att avgöra vad för slags information som ska ges, i vilken utsträckning den ska ges och på vilket sätt. Det handlar här om så många olika slags terränger och tillvägagångssätt att varje försök till standardisering tycks orealistisk.

ALDE-gruppen söker därför nå en balans där det väsentliga är att ingen enskild part, varken användare eller tillverkare, ska beläggas med straff utan att det i stället införs en sträng och konsekvent lagstiftning som gör det möjligt för dem som använder bekämpningsmedel att skydda sina grödor samtidigt som tillverkarna får sälja produkter som efter hand blir mindre skadliga och som gör att konsumenterna inte bara kan äta säker mat utan även leva i en säker miljö.

  Wiesław Stefan Kuc, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! De tre betänkandena som har lagts fram är oupplösligt förbundna med varandra. EU försöker göra så mycket som möjligt för att minska den negativa inverkan av bekämpningsmedel på miljön och förhindra att de lagras i marken, i vatten och i växter. Det har redan gjorts mycket de senaste åren för att minimera dessa effekter. En särskilt viktig roll i det här arbetet har forskningsorganisationer intagit, som har tagit fram moderna preparat som fungerar mer selektivt. Vi bör dock komma ihåg att kvaliteten på bekämpningsmedel var mycket sämre förr och att de användes i mycket högre doser, flera gånger högre. Till följd av detta är föroreningarna i vår miljö en konsekvens av verksamhet från tidigare år. Av denna anledning måste vi utöver de nya direktiven komplettera befintlig lagstiftning med ett direktiv om deaktivering och undanröjande av föråldrade bekämpningsmedel.

Jag vill be er att aktivt delta i denna fråga, eftersom problemen trots att det har gått några år fortfarande ökar i stället för att minska, och riskerna ökar i stället för att minska, vilket framgick vid senaste NGO-forumet i Kishinev.

  Marie Anne Isler Béguin, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, kommissionsledamöter! Samtidigt som jag skulle vilja gratulera Hiltrud Breyer till det utmärkta resultat som hon har åstadkommit kan jag inte stödja dem som försvarar användning av bekämpningsmedel, eftersom det är absolut nödvändigt att vi renar vår miljö och våra kroppar från dessa farliga ämnen. Jag hoppas att Europaparlamentet i framtiden kan stödja de mest långsiktiga punkterna i den här frågan, i stället för att ge efter för de senaste alarmen från tillverkare som företräder en livsfarlig industri. Det är en alltigenom sund målsättning att avlägsna cancerframkallande, mutagena och reproduktionstoxiska bekämpningsmedel och ämnen som försvagar våra nerv- och endokrinsystem och skadar våra immunsystem.

Vi bör även välkomna våra kollegers ansträngningar för att se till att bestämmelserna om information till konsumenterna, som är ”oskyldiga offer” för dessa farliga ämnen, tillåter insyn. Det är verkligen på tiden att det vidtas åtgärder, inte sant? Aldrig tidigare har bekämpningsmedel av olika slag mot insekter, svamp och ogräs använts så systematiskt som man gör i dag. Man behöver inte gå längre än till Frankrike för att hitta en situation som bara kan beskrivas som ”gemensam förvaltning” av en allmän politik för bekämpningsmedel genom staten och den kemiska industrin, där man har alltså lyckats bra med att marginalisera vanliga människors förväntningar om deras egen och miljöns hälsa, utan hänsyn till forskningsresultat om miljöförgiftning och på bekostnad av statistiska undersökningar om möjliga koppling mellan kemiska ämnen och patologiska tillstånd, och allt detta trots varningar på sistone från läkarkåren genom till exempel Paris Appeal och Grenelle Forum om miljön i Frankrike. Industrin gör sitt bästa för att tona ner effekterna av bekämpningsmedel.

Efter föroreningarna av vattendrag genom ogräsmedlet Atrazine som alla har hört talas om och den avsevärde minskningen av bisamhällen försöker kemiindustrin på så sätt alltså att skyla över det faktum att Frankrike fortsätter att vara EU:s ledande användare av bekämpningsmedel. Varje år häller vi ut mellan 70 000 och 80 000 ton bekämpningsmedel i vår miljö i Frankrike. Så när det gäller ”paketet om bekämpningsmedel” kommer ledamöterna i det här parlamentet att – till skillnad från hur det var med Reach-direktivet – inte tillåta sig själva att bli misstrodda. Vanliga människor förväntar sig inte mindre av oss, det framgår tydligt av den mängd korrespondens som får in, där man uppmanar till raska och kraftfulla åtgärder.

Vi får till exempel höra från människor som understryker faran med att andas in bekämpningsmedel som sprutas ut av grönsaksodlare i södra Frankrike och från andra som är bekymrade över den kraftiga användningen av ogräsbekämpningsmedel i offentliga parker och trädgårdar, och man efterlyser områden som är fria från bekämpningsmedel.

ORDFÖRANDESKAP: ROURE
Vice talman

  Jiří Maštálka, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! Jag skulle vilja berömma föredraganden Irena Belohorská för hennes betänkande om en temainriktad strategi för hållbar användning av bekämpningsmedel.

Jag anser att föredraganden har lyckats förbereda ett betänkande som innebär att man vidtar åtgärder och finner en medelväg för behovet av en hållbar konkurrenskraftig jordbruksproduktion i Europa och främjar användning av bekämpningsmedel endast där det får en minimal skadlig effekt på människors hälsa och på miljön.

Jag välkomnar att man i betänkandet införlivar det ändringsförslag om försiktighetsprincipen som jag har varit med om att författa när det gäller människors hälsa och att skydda ekosystemen på land och i vatten.

Samtidigt som minskade skadliga effekter av användning av bekämpningsmedel på människors hälsa är det viktigaste resultat som förväntas den temainriktade strategin så beklagar jag precis som föredraganden Irena Belohorská att strategin endast marginellt innefattar denna hälsopåverkan. Jag anser att det kommer att vara upp till kommissionen att fullborda arbetet i det här avseendet i framtiden.

Angående hälsa och säkerhet på arbetsplatsen så välkomnar jag de punkter i betänkandet där inte bara behovet av tillfredsställande information understryks, utan även behovet av tillfredsställande skyddsåtgärder och regelbundna kontroller av den utrustning som används.

Jag anser att vi här har ett instrument med många konkreta effektiva mekanismer för att minska och förbättra säkerheten för användning av bekämpningsmedel.

  Johannes Blokland, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Fru talman! I debatten om bekämpningsmedel har jag alltid försökt inta en realistisk och balanserad ståndpunkt mellan miljömässiga frågor å ena sidan och producenternas och konsumenternas intressen å andra sidan. Jag skulle vilja tala om flera av aspekterna i dessa betänkanden mer ingående.

Ett av förslagen är att politiken bör grundas på minskad användning. Jag är mycket skeptisk till det. Man kan självklart minska den totala mängden bekämpningsmedel men ofta är det de bekämpningsmedel som används mest som är de minst skadliga. I det fallet är riskerna mer eller mindre desamma.

Jag förespråkar mycket hellre en politik som är grundad på att minska riskerna. Nederländerna har drivit en sådan politik sedan 2000 och det har resulterat i en minskning av miljöriskerna med 86 procent. En annan nackdel med att minska användningen är att färre olika slags bekämpningsmedel finns tillgängliga och att motstånd byggs upp snabbare.

En annan punkt är införandet av buffertzoner runt vattendrag. I utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet har man godkänt ett ändringsförslag som syftar till att inrätta en buffertzon på 10 meter. För ett land med mycket vatten som till exempel Nederländerna är dessa 10 meter ett problem. Det innebär praktiskt taget att 35 procent av jordbruksmarken inte kan besprutas.

Slutligen skulle jag vilja påpeka att det inte bara är viktigt med en standard, utan det är otvivelaktigt även viktigt med genomförande. Att döma av de produkter som är avsedda för konsumtion, som vi regelbundet stöter på och som inte motsvarar standarden, saknas det för närvarande, till och med i Europaparlamentet.

  Andreas Mölzer, för ITS-gruppen. – (DE) Fru talman! Som vi alla känner till har det länge förmodats att det finns ett samband mellan bekämpningsmedel som används i jordbruket eller genetiskt modifierade livsmedel å ena sidan och olika sjukdomar å andra sidan. När man till och med hittar bekämpningsmedel här och var i dricksvatten är det utan tvivel hög tid att få EU-byråkratins långsamma kvarnhjul att snurra fortare.

Det återstår att se hur långt vi faktiskt kan komma när det gäller att nå det nuvarande målet att minska användningen av växtskyddsmedel. Vi känner naturligtvis väl till ambitiösa mål som i slutändan inte nås. Jag anser dock att den planerade utbytet av cancerframkallande ämnen inte alls är den stora insats som det så högljutt talas om. Tvärtom är det enligt min åsikt en nödvändig åtgärd som måste vidtas omedelbart. Faktum är att dessa ämnen borde ha ersatts för länge sedan.

Om vi betänker att EU står för en fjärdedel av den totala användningen av bekämpningsmedel över hela jorden trots att endast fyra procent av världens odlingsbara mark finns här så blir problemet genast mycket tydligt. Statistiken visar även att EU:s stödsystem uppenbarligen har styrt konventionellt jordbruk i fel riktning.

Det finns naturligtvis en allmän misstänksamhet bland konsumenterna – som inte helt saknar grunder – att uppfinningsrika jordbrukare försöker kringgå föreskrifterna genom kombinationer med godkända växtskyddsmedel. Med tanke på att det saknas forskning om hur produkter ömsesidigt påverkar varandra är det hög tid att ingripa för att sätta stopp för sådan praxis. Dessutom måste den fortsatta ökningen av maximala koncentrationer de senaste åren stoppas med tanke på den ökade risk som de utgör för högriskgrupper som exempelvis barn.

Import av organiska produkter från andra sidan jordklotet är inte bara oförenligt med ett flertal miljömål utan det är också en orsak till ökad trafik och en ständigt återkommande anklagelse mot gemenskapens missriktade stödpolitik. Våra stödprogram borde därför omprövas, särskilt med avseende på mer stöd till de jordbrukare i EU som avstår från att använda bekämpningsmedel. Om vi i stället väljer att plåga jordbrukarna med byråkratiska hinder så bör ingen bli förvånad om de i slutändan kastar in handduken i frustration, medan man i Bryssel förbryllas över den ständiga minskningen av jordbruksbefolkningen.

  Jim Allister (NI). - (EN) Fru talman! Jag skulle vilja påstå att ett politiskt bekämpningsmedel för att hantera det snabbväxande ogräs som utgörs av EU:s regelverk skulle vara en välsignelse för oss alla. När jag studerar en del av dessa förslag och förslag till ändringar, bland annat förslaget om tiometersregeln, tycker jag mig se exempel på större våld än nöden kräver.

Vi får enligt min uppfattning inte blunda för vissa omständigheter. Utan en kontrollerad användning av bekämpningsmedel inom jordbruket kommer vi att fördriva en mycket stor del av livsmedelsproduktionen till mindre reglerade regioner i världen och därmed äventyra kvaliteten och livsmedelssäkerheten. Av kanske ännu större intresse för somliga är att utan svampbekämpningsmedel och ogräsbekämpningsmedel till skydd och bot mot sjukdomsangrepp på fint gräs skulle många golf- och bowlingbanor bli ogräsbevuxna och ospelbara.

Visst måste bekämpningsmedlen kontrolleras, men åtgärderna måste grundas på vetenskapliga fakta och vara praktiskt användbara inom jordbruket och väl förankrade bland människorna. De stränga regler för hantering som gäller för användningen i mitt land är enligt min mening tillräckliga, och jag kommer därför att rösta emot de dogmatiska förändringar som en del skulle vilja införa.

  Erna Hennicot-Schoepges (PPE-DE). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot! Det är synd att företrädarna för jordbrukssektorn inte har involverats i den här debatten, eftersom det skulle ha varit oerhört intressant att mot bakgrund av den nyliga reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken även få höra jordbrukarnas åsikt.

Den uppgift vi står inför består inte bara i att trygga jordbrukarnas framtid i Europa och kvaliteten och kvantiteten på livsmedelsproduktionen utan även att främja forskning och se till att data skyddas. Den största utmaningen är naturligtvis att skydda människors hälsa och förhindra att giftiga produkter lagras i vårt vatten och vår miljö. Men vi måste även engagera oss för jordbrukarnas och deras familjers hälsa. Dessa personer behöver skyddas bättre eftersom de kommer i direkt kontakt med de här produkterna, och de råd som de får kommer ofta från de företag som marknadsför bekämpningsmedlen. Företagen kommer knappast att tala om för dem att forskarna har börjat ställa frågor om sambandet mellan exponering för bekämpningsmedel och den stadiga ökningen av vissa sjukdomstillstånd som Parkinsons sjukdom, Alzheimers sjukdom, prostatacancer, hjärntumörer och medfödda missbildningar. Det kommer därför att vara absolut nödvändigt att fastställa strikta regler för utsläppande av produkterna på marknaden. Vi bör även uppmuntra till forskning genom tillbörliga åtgärder för dataskydd och främja forskningsprogram om biologiska medel för skadedjursbekämpning, som är ett bra exempel på innovation. I slutändan måste jordbrukarna även ha råd med de här produkterna.

Min sista punkt gäller skydd av bin, för de långsiktiga bedömningar som föreskrivs i direktiv 91/414 har inte genomförts. Det räcker inte att bara ha bestämmelser och förordningar – de måste även tillämpas, och det krävs system för att se till att de tillämpas. Jag instämmer i att det viktigaste är att reglera utsläppandet av dessa produkter på marknaden, men jag vill även påpeka att under den här laddade debattens gång har den opåkallade inblandningen av lobbyverksamhet genom kemiindustrin – även om det inte förekommit så ofta – varit skandalös.

  Anne Ferreira (PSE) . – (FR) Fru talman, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Alla uppgifter som nu finns tillgängliga om hälsa och miljö, som jag inte tänker föreslå att vi ska lista upp i kväll, måste ovillkorligen vara en anledning för det här parlamentet att vidta beslutsamma åtgärder när det gäller bekämpningsmedel och deras användning. Det är viktigt att sådana åtgärder är grundade på mål som kan mätas. Det framgick klart och tydligt av diskussionerna före omröstningen i plenum att det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna både när det gäller deras praxis och deras politiska inställning, så i slutändan fick vi enas om en kompromiss om vissa punkter och förlita oss på subsidiaritet. Jag hoppas att vi inte kommer att bli förda bakom ljuset här på grund av subsidiaritet, för det kommer att medföra en flexibilitet som lätt skulle kunna bli en förevändning för att urvattna vår politik till ett mycket minimalt uttryck för den politiska och allmänna vilja som förs fram här i dag, särskilt när det gäller frågor som exponering för risker och storleken på buffertzoner intill vattendrag.

Om subsidiaritetsprincipen ska vara meningsfull i anknytning till bekämpningsmedel måste den uppmuntra till ett mer mångsidigt tänkesätt kring jordbruks- och miljöfrågorna i varje EU-region. Det innebär att forskning och överföring av teknik ökas, att intressegrupper inklusive jordbrukare, forskare, icke-statliga organisationer, sjukvårdspersonal och företrädare för livsmedelsindustrin involveras och att grundlig forskning genomförs i varje geografiskt område för att vi gemensamt ska kunna komma fram till bästa praxis och icke-kemiska alternativ som passar marken, klimatet och grödorna. I några regioner har det här arbetet redan utförts.

Jag föreslår därför att kommissionen ska stödja att ett sådant tillvägagångssätt införs och underlätta för interregionalt utbyte av erfarenheter samtidigt som europeisk lagstiftning tillämpas på korrekt sätt.

  Holger Krahmer (ALDE). - (DE) Fru talman! Många av mina kolleger anser att vi behöver strikta regler för hantering av växtskyddsmedel och det har de rätt i, men samtidigt får vi inte bortse från effekterna av den lagstiftning som vi antar. Växtskyddsmedel är en viktig del i dagens jordbruk.

Ta godkännandeförordningen som exempel. Vi håller på att förbjuda hela grupper av verksamma ämnen på grundval av kriterier för uteslutning enbart på grund av det abstrakta begreppet farlighetsgrad. Med en sådan strategi bortser man från den faktiska risk som det innebär att använda dessa medel i jordbruket. Det gör att vi förbjuder verksamma ämnen som inte alls utgör något problem i praktiken. Som en följd av detta kommer det i framtiden inte att finnas tillräckligt med verksamma ämnen för att bekämpa skadedjur ordentligt.

Om bara några få ämnen används kommer resistens mot bekämpningsmedel att utvecklas snabbare. Det kommer inte att bli några tillförlitliga medel kvar för behandling av många skadedjursproblem. Och de är förmodligen dessa nya högsta värden som Hiltrud Breyer precis hänvisade till. När vi har nått det stadiet kommer livsmedelsförsörjningen i Europa att nå nya bottenvärden. I stället för att införa totalförbud borde vi se till att det finns ett tillförlitligt tillståndsförfarande som innebär att man undersöker den faktiska risk som användningen av varje ämne utgör.

Nästa exempel gäller strategin i den här frågan att argumentera för ett allmänt EU-omfattande minskningsmål för användning av växtskyddsmedel. Det har dock ingenting alls att göra med de risker som användningen av dem utgör.

Kommissionen hade fastställt mål för att minska den faktiska risken. Det var en bra idé som vi bör hålla fast vid. Slutligen måste vi fokusera på det som är genomförbart, nämligen en effektiv skadedjursbekämpning med tillbörlig riskhantering. När allt kommer omkring så gäller det även att fastställa hur det växande behovet av vegetabiliska ämnen ska bemötas i framtiden.

Tidigare har innovativa växtskyddsmedel bidragit till att få produktionen att växa snabbare än behovet av odlingsbar mark. Vårt mål för framtiden får inte motverka den situationen.

  Gintaras Didžiokas (UEN). - (LT) Jag tror inte att man hitta en enda person i den här kammaren eller i det här parlamentet som skulle vilja påstå att det inte är viktigt med ekologi, en frisk miljö och människors hälsa. Jag tror inte att någon europeisk medborgare någonsin skulle säga det.

När vi emellertid fattar beslut, talar om lagstiftning och utarbetar och genomför bestämmelser som hundratusentals människor skulle vara tvungna att hålla sig till och som utan tvivel skulle påverka miljoner människors liv så kan vi inte grunda våra beslut på känslor och goda avsikter. Vi måste nå målet på ett balanserat och vettigt sätt. Ett av de huvudsakliga mål som angetts för EU:s jordbrukssektor är tillgång till livsmedel med bra kvalitet till överkomliga priser. EU är känt för att ha hög standard på livsmedelsproduktionen och strikta bestämmelser för jordbruket i medlemsstaterna. Samtidigt finns det ett ständigt tryck på EU:s jordbruk att vara konkurrenskraftigt och även producera livsmedel med bra kvalitet.

Vi kan inte bortse från dessa faktorer när vi diskuterar bestämmelser som gäller växtskyddsmedel. Den ståndpunkt som kommissionen och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling har uttryckt har motsvarat förväntningarna hos alla berörda parter. Ändå har de ändringsförslag som lagts fram eller som framförts i diskussionen i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet gett upphov till allvarliga betänkligheter.

Om dessa ändringsförslag godkänds skulle det kunna få oförutsedda följder. De innebär inte enbart risker för jordbruket och livsmedelsindustrin utan även för naturen i sig. Kommer genetiskt modifierade organismer därmed att införas på EU-marknaden? Effekterna för traditionella grödor skulle vara enorma om 90 procent av växtskyddsmedlen uteslöts från marknaden.

Jag uppmanar er återigen att grunda era beslut på tillförlitliga vetenskapliga bevis och god praxis, inte på rykten eller känslor. Jag hoppar att era röster kommer att återspegla ståndpunkten hos alla berörda parter och att resultatet kommer att vara balanserat och korrekt, så att jordbruket inte förstörs, EU-medborgarna inte blir utan europeiska livsmedel och miljoner människor inte slutar som arbetslösa på grund av miljöskyddsåtgärder.

  Jens-Peter Bonde (IND/DEM). – (DA) Fru talman! Tidigt i morgon bitti ska jag åka till affären och köpa dricksvatten på flaska. Detta göra människor i många länder eftersom grundvattenkällorna har blivit förorenade. Vattnet utsätts för en kemisk behandling som om det vore en smutsig rock. Därefter kloreras det och smakar lika illa som det är dyrt. I Danmark har vi en stor rikedom under jorden, nämligen rent grundvatten. Vi dricker det direkt som drickvatten utan att först skicka iväg det till vattenreningsverk. Det är hälsosammare än vatten på flaska, smakar bättre och är mycket, mycket billigare.

Detta innebär dock att vi måste vara slå vakt om vattnet och förbjuda besprutning med bekämpningsmedel i de fall där bekämpningsmedel skulle kunna nå ut till grundvattnet. Av denna anledning är 13 olika slags bekämpningsmedel för besprutning förbjudna i Danmark, varav 12 återfinns i dricksvatten. Det här är någonting som vi skulle vilja fortsätta med och jag uppmanar därför mina kolleger att rösta för en ändring som innebär att skyddszoner blir tillåtna. Vi har redan godkänt förslaget i tidigare förordningar och man måste nu upprepa dessa för att förhindra att de upphävs. Slutligen har vi fått stöd från en stor majoritet här i parlamentet och senare av kommissionens ordförande José Manuel Barroso. Tack! Vi har inte fått något stöd från den danska kommissionsledamoten för jordbruk som tillsammans med den danska ministern för livsmedel, jordbruk och fiske (alltså från det danska liberala partiet Venstre) hellre vill stödja jordbrukarnas möjligheter att fördärva vårt dricksvatten. Det är sorgligt att Danska Landbrugsraadet hellre vill stödja Venstre. Det är väldigt kortsiktigt att sträva efter en något högre majsproduktion och sedan behöva betala miljarder kronor för att kunna rena grundvattnet. I fördraget fastställs att förorenaren själv ska betala. Jag har föreslagit det här i ett ändringsförslag och uppmanar mina kolleger att stödja bestämmelserna i fördraget. Ingen har rätt att förgifta vår gemensamma jord och vårt dricksvatten.

  Pilar Ayuso (PPE-DE). - (ES) Fru talman, kommissionsledamöter! Genom det förslag till en förordning som utarbetats av Europeiska kommissionen och som ska ersätta direktiv 91/414/EEG når vi större harmonisering av godkännandeförfaranden samtidigt som vi kan se till att konsumenterna skyddas. Det resultat som man har kommit fram till i miljöutskottet innebär dock inte bara att man ignorerar målet med större harmonisering utan att man även obefogat ser över åtgärder som syftar till att skydda konsumenterna och miljön.

Betänkandet är grundat på en fullständig avsaknad av tilltro till befintliga metoder i jordbruksproduktionen i EU. Jordbrukarna är dock inte de enda som kommer att få lida – även konsumenterna kommer sannolikt att få lida, eftersom många grödor kommer att bli förstörda och det blir nödvändigt att importera, vilket leder till en kedjereaktion för livsmedelstryggheten.

Det finns redan strikta kontroller för godkännande och användning av växtskyddsmedel, både genom Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och av de ansvariga myndigheterna i medlemsstaterna, och detta har inte tillräckligt beaktats.

I och med det här förslaget ändras dessutom antalet verksamma ämnen från de 1 100 som godkändes 1991 till 148, vilka är förtecknade i bilaga I till förslaget. Av de 148 ämnena är endast 34 insekticider, nematicider eller akaricider, de ämnen som krävs mest vid odling i de europeiska delarna kring Medelhavet där man har den högsta nivån av insektsangrepp i hela gemenskapen. Insekterna utgör inte bara ett hot för växterna utan överför även allvarliga mänskliga sjukdomar.

Kommissionens förslag att dela upp EU i tre zoner för ömsesidigt erkännande av växtskyddsmedel bör återupptas. Kriterierna för att utesluta bekämpningsmedel måste vara grundade på korrekta riskanalyser. Utan riskanalyser är det omöjligt att avgöra effekterna av dessa ämnen på hälsan eller miljön.

Till sist skulle jag vilja påpeka att det är mängden av ett ämne som gör det skadligt.

  Frédérique Ries (ALDE) . – (FR) Fru talman! Jag har understrukit vikten av kvällens debatt eftersom det som står på spel här i dag inte är någonting mindre än vår vision om hur framtiden för Europas jordbruk ska se ut och behovet av att gå ifrån ett intensivt jordbruk som helt klart orsakar alldeles för mycket föroreningar mot ett hållbart jordbruk där hänsyn tas till biologisk mångfald. Det är en utmaning som Europa måste anta av tre anledningar: för det första, allt eftersom fler skandaler och fler hälsorisker avslöjas, så är den allmänna opinionen nu mot användning av bekämpningsmedel, för det andra vill majoriteten av jordbrukarna själva att EU ska hjälpa dem att ändra sin praxis så att de inte längre måste välja mellan att behålla hälsan och att öka sin avkastning, och för det tredje efterlyser biodlare över hela Europa en strikt lagstiftning för att stoppa försäljning av bekämpningsmedel som inte har undersökts med avseende på deras inverkan på bin.

Därför är det mycket viktigt att den ambitiösa inställning som miljöutskottet har antagit bekräftas i morgondagens omröstning om de tre betänkandena av Hiltrud Breyer, Christa Klaß och Irena Belohorská. Vi måste bekräfta att hälsan och miljön kommer i första hand, att det krävs specifika åtgärder för att skydda de mest utsatta grupperna mot skada, att de farligaste ämnena kommer att omfattas av försiktighetsprincipen, att användningen av icke-kemiska alternativ kommer att stödjas och att flygbesprutning principiellt kommer att förbjudas framöver. Kort sagt måste vi omsätta den oro i praktiken som uttryckts av männen och kvinnorna själva i Europa och som – precis som Marie Anne Isler Béguin nämnt – har skrivit till oss och uppmanat oss att se till att jordbruket inte är beroende av kemikalier i framtiden.

  Leopold Józef Rutowicz (UEN). - (PL) Fru talman! Användningen av växtskyddsmedel – bekämpningsmedel – är oumbärlig under vissa omständigheter. I Polen finns det övervägande mindre jordbruksföretag där ägarna på grund av otillräckliga finanser är sparsamma med dyra bekämpningsmedel och detta resulterar ibland i förluster till följd av skadedjur.

Jag är för alla åtgärder som stöder rationell användning av växtskyddsmedel, inklusive rådgivning, utbildning, forskning, stöd till modern växtskyddsutrustning och införande av alternativa produkter som hjälper till att skydda miljön och hälsan och som är förenliga med jordbrukarnas intressen, i stället för att bekämpningsmedel används.

Där det finns risk för att skörden kan gå förlorad kan okunnighet och brist på lämpligt stöd till jordbrukarna leda till okontrollerad användning av bekämpningsmedel. Ett problem som vi har haft under en lång tid men som fortfarande måste lösas till fullo är frågan om avlägsnande av de avfallshögar med mycket giftiga bekämpningsmedel som finns eller har funnits i länder i forna Sovjetblocket, och även återuppodling av marken. De förgiftar både vattnet och marken. Det här bagaget skulle kunna minska effektiviteten för det åtgärder som förbereds i handlingarna.

  Urszula Krupa (IND/DEM). - (PL) Fru talman! Bekämpningsmedel som inte bara är skadliga för miljön och ekonomin utan även för människors hälsa lanseras av producenter som tvingas ta fram livsmedel som till det yttre är perfekta. Jag hoppas att de handlingar som diskuteras kommer att leda till bättre kvalitet på de livsmedel som konsumeras och uppmuntra till mer organiska produktionsmetoder och mer användning av naturliga gödningsmedel för att ge näring åt marken. När det gäller den hänsynslösa och oetiska praxisen att exportera ämnen som man vet är skadliga till länder i tredje världen skulle jag dessutom vilja citera ett populärt talesätt från Polen: ”Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig”. Detta är desto viktigare eftersom de farliga bekämpningsmedlen kommer tillbaka till oss i form av livsmedel som köps till billigt pris av förmögna länder och som förstör människors hälsa.

Utöver de allmänna riktlinjerna bör det utvecklas strategier för hållbar användning av bekämpningsmedel på nationell nivå där lämpliga åtgärder kan vidtas. Mängden växtskyddsmedel bör minskas mer i områden där det används mer bekämpningsmedel.

  Peter Baco (NI). - (SK) Jag uppskattar verkligen att man i alla tre betänkandena efterlyser att den personal som är involverad i alla faser av hantering av bekämpningsmedel ska vara välutbildad. Handlingsplaner, integrerad hantering och strikta importåtgärder är också exempel på positiva saker i alla betänkandena. De båda förbuden mot flygbesprutning alternativt de situationer där flygbesprutning skulle kunna vara möjlig måste uttryckas klart och tydligt.

Detsamma gäller för den kvantitativa minskade användningen som inte tydligt preciseras, vilket öppnar upp för många risker på grund av dess icke-selektiva tillämpning. Till exempel använder Slovakien i genomsnitt mindre än ett kilo bekämpningsmedel per hektar medan andra länder använder så mycket som åtta kilo. Detta innebär att det finns länder där användningen av bekämpningsmedel verkligen måste minska och länder där användningen av bekämpningsmedel till och med borde öka. Därför föreslår jag att vi vid omröstningen ska ta hänsyn till rekommendationerna från European Crop Protection Association alternativt inte anta betänkandena A6-0347/2007 och A6-0359/2007 vid första behandlingen och behålla de balanserade rekommendationerna från kommissionen.

  Marianne Thyssen (PPE-DE). – (NL) Fru talman, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Tiden är inne för oss att utarbeta den temainriktade strategin för hållbar användning av bekämpningsmedel och det är även en bra idé att låta en del av strategin träda i kraft omedelbart. Med tanke på den betydande inverkan på livsmedelskvaliteten, folkhälsan, miljön och jordbrukets hållbarhet – som alla är viktiga punkter – har hela vår grupp och även våra föredraganden och skuggföredraganden ägnat mycket tid åt det här paketet. Jag skulle vilja ta upp fyra saker i synnerhet.

För det första är det förnuftigt att minska användningen av bekämpningsmedel ytterligare. Det måste i sin tur faktiskt minska inverkan på miljön och av denna anledning är vi emot att man bara minskar den mängd som används. Vi vill att det sker en minskning av den faktiska inverkan på grundval av en vetenskaplig riskbedömning.

För det andra har vi en liknande ståndpunkt angående områden som inte besprutas runt vattendrag. Även här är vi för ett riskbaserat tillvägagångssätt och vi anser att medlemsstaterna är bättre lämpade att göra ansvarsfulla val som delvis är grundade på de kriterier som anges i ramdirektivet för vatten.

För det tredje undrar jag varför parlamentet, som när allt kommer omkring är en förespråkade för en inre marknad med en hög skyddsgrad för konsumenterna, hälsan och miljön, skulle motsätta sig ett första steg mot harmonisering på det här området. Vi är för förslaget med zoner med internt ömsesidigt erkännande som kommissionen har lagt fram och skulle även vilja se ett frivilligt ömsesidigt erkännande mellan zonerna.

Slutligen är vi emot den allmänna information till personer i omgivningen som förespråkas av Hiltrud Breyer i hennes betänkande. Informationen är inte bara onödig för en strikt reglerad verksamhet utan den orsakar även onödig oro och frustration. Målet kan knappast vara att vi ska sträva efter ett slags privat verkställande. Vi vill varken ha eller stödja ett sådant samhälle.

  Bogdan Golik (PSE). - (PL) Fru talman! Dagens debatt är av oerhörd betydelse för Europas jordbruk och för miljöskyddet.

Många är för användning av bekämpningsmedel och många är emot den. Jag anser att jordbrukarnas ledande princip ska vara ”så få bekämpningsmedel som möjligt, bara de som är nödvändiga”. Den ledande principen för producenter och distributörer bör vara försiktighetsprincipen, och denna bör även vara den dominerande principen när det gäller konsumenternas liv och hälsa i varje situation där införandet av nya bekämpningsmedel ger upphov till betänkligheter, antingen för att det finns ambivalens i resultaten från den vetenskapliga forskningen eller för att det inte har funnits tillräckligt med tid för att man kategoriskt ska kunna säga att en viss produkt eller ett visst ämne är ofarligt för människor och djur.

I samband med hållbar användning av bekämpningsmedel anser jag att man bör vidta följande åtgärder: Först och främst bör kommissionen och medlemsstaterna tillhandahålla utbildning med jämna mellanrum och rådgivnings- och utbildningsprogram som finansieras åtminstone till viss del av företag som tillverkar bekämpningsmedel. Det bör finnas en samordnad övervakning och insamling av uppgifter om de skadliga effekterna av bekämpningsmedel på människors hälsa och på miljön, och detta bör innefatta långsiktiga forskningsprogram och sanktioner för förorenarna. Det bör upprättas ett samordnat system för att samla in uppgifter om produktion, import, export, försäljning, distribution och användning av bekämpningsmedel och detta bör vara tillgängligt för allmänheten. Jordbruksdrift som främjar användning av låga doser bekämpningsmedel bör uppmuntras, vilket kommer att bidra till en förändrad användning av dessa preparat totalt sett. Det bör införas lämpliga kontroller, och import till EU av jordbruksprodukter som producerats med hjälp av kemikalier bör förbjudas.

  Jan Mulder (ALDE). - (NL) Fru talman! Växtskyddsmedel är fortfarande nödvändiga för jordbruksproduktionen och livsmedelsförsörjningen i Europa. Den stora frågan då vi i Europa vidtar särskilda åtgärder är på vilket sätt detta påverkar konkurrensförhållandet till resten av världen. Om vi är alltför stränga i Europa och inte kan införa samma bestämmelser i resten av världen innebär det att vi kan konsumera produkter i Europa som vi inte kan producera här, vilket jag anser är fel.

Naturligtvis är det alltid viktigt att vi fortsätter undersöka de skadliga effekterna, men vi får inte överdriva. Jag håller med alla som anser att vi bör koncentrera oss på riskerna och inte minska kvantiteten. Dessutom kommer en buffertzon på 10 meter att bli ödesdiger för Nederländerna med flera och därför bör den utelämnas från lagstiftningen.

Slutligen angående information till personer i omgivningen: Om någonting har godkänts, varför ska då även personer i omgivningen informeras? Det är en fullständigt onödig bestämmelse.

  Michael Henry Nattrass (IND/DEM). - (EN) Fru talman! Bekämpningsmedlen i Storbritannien kontrollerades ingående 1985. Företagen, bland annat Syngenta, menar att jordbrukare inte ska förvägras de redskap de behöver.

Bestämmelserna leder till att vi fjärmar oss från principen om ett bra regelverk baserat på vetenskapliga rön. Bekämpningen av ogräs på trottoarerna är exempelvis 400 gånger dyrare utan kemikalier. De företag som tillverkar produkter för golfbanor och gräsplaner säger att det utan bekämpningsmedel är omöjligt att hålla gräset i bra skick. Växtskyddsbyrån menar att om bekämpningsmedlen förbjuds innebär detta en ökning av jordbruksarealen på mellan 65 och 200 procent, vilket leder till att produktiviteten minskar. Corbett Farms säger att värdet av besprutning för att förhindra potatispest har kommit till tydligt uttryck i år. Bekämpningsmedel är dyra, och minsta möjliga mängd används för att skydda grödorna. Besluten om hur och när besprutning ska ske måste fattas med utgångspunkt från varje enskild åker. En godtycklig minskning av användningen kan inte vara vetenskapligt förankrad.

Jag ber er att avskaffa EU:s irriterande bestämmelser. UKIP kommer att rösta nej.

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Låt mig få börja med att tacka föredragandena och skuggföredragandena. Självklart intresserar vi oss alla i högsta grad för hälsa och konsumentskydd, och de starka känslorna är påtagliga bland de olika parlamentsledamöterna i denna mycket laddade debatt.

Ändå är det viktigt att vi verkligen fattar beslut på grundval av fakta och inte motsäger verkligheten genom att skapa syndabockar, som om så vore fallet. Det skulle vara mycket enkelt att särskilt genom det här lagstiftningspaketet hacka på en bestämd yrkesgrupp och stanna där. Det vore fullständigt fel. Det måste redan från början fastställas att vi alla i Europa behöver en fungerande jordbrukssektor som nödvändigtvis innebär att vissa mängder växtskyddsmedel används.

När det gäller vissa aspekter i betänkandet av Christa Klaß så anser jag att den kvantitativa strategi som antas här helt enkelt är alltför sträng, även om jag vill säga att det sannerligen är en sund princip att föreställa sig bestämda minskningsmål. Varje medlemsstat bör uppriktigt överväga vad den kan göra själv eftersom det är fullkomligt orationellt att enbart minska den totala volymen och tro att det kommer att göra miljön renare. När det gäller buffertremsorna så finns det inget fel i kommissionens valda strategi att se subsidiaritet som en nyckelfaktor. Varje medlemsstat bör överväga hur den vill att dessa buffertremsor ska regleras. Att blint införa en 10 meter bred remsa i hela EU vore fel. Att försöka hitta icke-kemiska alternativ i känsliga områden som livsmiljöer för sällsynt flora och fauna är också en strategi som bör få stöd utan förbehåll.

Angående betänkandet av Hiltrud Breyer är det viktigt att vi stöder konceptet med tre zoner. Att begränsa tillståndens omfattning till enskilda medlemsstater vore ett oerhört inskränkt synsätt. Kriterierna för uteslutning behöver behandlas särskilt noggrant. Det kan redan anses framgå ett tydligt förbud för CMR1-klassificerade ämnen, men när det gäller CMR2-ämnen förespråkar jag också att vetenskapliga uppgifter ska ligga till grund för tillståndsbeslut.

  Evangelia Tzampazi (PSE). - (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det lagstiftningsförslag som vi kommer att bli ombedda att rösta om syftar till att nå en högre skyddsnivå för människors hälsa och för miljön genom att man fastställer gemenskapsmodeller för hållbar användning av bekämpningsmedel och bestämmelser för utsläppande av dem på den europeiska marknaden.

Jag anser att vi genom att stödja förslaget från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om att minska användningen av bekämpningsmedel med 20 procent i Europa sänder ut ett kraftfullt budskap. Vi måste stärka kontrollerna av den rationella användningen av bekämpningsmedel – och vad som är oerhört viktigt – främja forskning om säkrare alternativa metoder för växtskydd.

Samtidigt är förslaget om upphävande av systemet med zoner och obligatoriska ömsesidiga tillstånd en balanserad ståndpunkt. Med tanke på jordbrukarna och industrin söker man därmed göra det möjligt för de medlemsstater som så önskar att genomföra högre nivåer av miljöskydd i enlighet med deras lokala förhållanden.

Låt mig till sist få nämna det särskilda behovet av att skydda sekundär användning. Jag uppmanar er att stödja förslaget om att en europeisk fond ska inrättas för att främja forskning. På så sätt kommer vi att kunna garantera jordbrukarnas välstånd och bevara våra särskilda nationella produkter som är en del av den europeiska jordbrukstraditionen och som avsevärt stärker Europas jordbruksekonomi.

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Fru talman! Tack för att jag fått möjlighet att säga några ord om de tre betänkandena.

Först och främst anser jag att vi i Europa måste ha möjlighet att producera europeisk frukt och europeiska grönsaker och grödor som människor tryggt kan konsumera. Vi måste emellertid uppnå detta mål på ett balanserat och förnuftigt sätt och slå vakt om människors hälsa utan att straffa jordbruket.

Vad vi inte vill är att införa restriktioner som har en negativ inverkan på den europeiska jordbruksnäringen och innebär att vi i slutändan tvingas importera enorma mängder livsmedel med alla de konsekvenser detta får för livsmedelstransporterna, och de små möjligheter detta givetvis innebär att kontrollera hur mycket bekämpningsmedel som har använts vid produktionen av de importerade livsmedlen.

För det andra stöder jag förslaget om en riskbedömning som är vetenskapligt förankrad och kommer att vara praktiskt användbar för medlemsstaterna.

Slutligen anser jag att en tiometers buffertzon är en standardlösning som måste modifieras för att ge medlemsstaterna möjlighet att ta hänsyn till lokala förhållanden. Som jag tidigare konstaterade kan inte ens Europaparlamentet lagstifta om klimatförhållanden och jordmån över hela kontinenten.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). - (FI) Fru talman! Den temainriktade strategin och ramdirektivet om växtskyddsmedel är utmanande lagstiftningsprojekt som återspeglar den grundläggande utmaning som EU:s miljöpolitik står inför, och som består i att förena skydd av miljön med skydd av hälsan på ett effektivt sätt genom en politik där man tar hänsyn till den sociala verkligheten.

Vi måste erkänna att användning av växtskyddsmedel och bekämpningsmedel har stora ekonomiska fördelar. Den fackmässiga användningen av dessa ämnen är i ärlighetens namn en central förutsättning för livsmedelsproduktion i modern tid. Samtidigt är den motsatta effekten av växtskyddsmedel på miljön och i synnerhet på vattendrag mycket konkret. Hur kan vi då använda dessa ämnen på ett sätt som fortfarande gör det möjligt för oss att dra fördel av bekämpningsmedel samtidigt som den motsatta effekten minskas?

Jag kommer från ett land där jordbruksyrket är ett respekterat yrke och det inhemska jordbruket anses viktigt. Samtidigt är miljön särskilt känslig. Till exempel har Finland nästan 200 000 sjöar, hundratusentals vattendrag och ett av världens mest förorenade hav. Utbredda vattenföroreningar är ett oerhört stort miljöproblem och växtskyddsmedel är en del av problemet. Det är en utmanande ekvation och därför är det helt rätt att direktivet innebär att man tar hänsyn till skillnaderna mellan medlemsstaterna. Det är uppenbart att vi behöver vissa EU-omfattande standarder men botemedlet för Finland kan inte vara detsamma som till exempel för Luxemburg.

Därför kräver förnuftet och miljöproblemen att vi koncentrerar oss på målen och överlåter åt medlemsstaterna själva att besluta om instrumenten. Ett bra exempel på detta är ”buffertzoner” som utan tvivel utgör en viktig del i skyddet av vattendrag. Jag är säker på att buffertzoner som anpassats efter varje enskild situation och som är förenliga med kommissionens förslag är rätt väg. Om vi nu beslutar om exakt uppmätta gränsvärden och tillämpar en universalmodell finns det stor risk att man i många länder kommer att gå från askan i elden. Jag borde kanske snarare säga att de inte skulle hantera problemet på ett flexibelt eller tillfredsställande sätt.

  Dan Jørgensen (PSE). - (DA) Fru talman! Det finns ett par missförstånd i några av de uttalanden som gjorts av våra kolleger här i dag. Därför är jag glad att jag får tala en andra gång. Det finns tre missförstånd. Det första gäller minskningsmålet: ett par kolleger menar att det helt enkelt inte är möjligt. Det finns skillnader mellan länderna och det är inte möjligt att fastställa ett gemensamt minskningsmål för Europa. Nej, det är inte möjligt! Det är inte heller vad vi vill göra. Vi vill att det gemensamma minskningsmålet för Europa ska vara 20 procent. Det kan naturligtvis innebära 30 procent i vissa länder och 10 procent i andra. Det nationella minskningsmålet kommer att fastställas på grundval av nationella handlingsplaner. Därför är det ett missförstånd att oroa sig för den här punkten. En nyckelfaktor är att vi tar hänsyn till att ett gram av ett bekämpningsmedel ibland kan vara farligare än ett helt kilo av ett annat. Därför har vi infört ett index för behandlingsfrekvens som en del av denna obligatoriska minskning. Jag kan mycket väl föreställa mig att kommissionen också har ett och annat att säga om detta när ni, herr Dimas, får tala igen om en stund.

Det andra missförståndet gäller zonerna. Det finns de som menar att om vi inte har några zoner så är det nästan en förolämpning mot den inre marknaden. Nej, tvärtom! Genom att sätta stopp för denna dåraktiga idé med zoner och säga att vi efter hand kommer att införa en ömsesidig datadelning så menar vi att hela EU är en zon som vi delar data inom. Självklart kan vi dock inte tala om ett obligatoriskt ömsesidigt erkännande av bekämpningsmedel helt enkelt för att det finns olika geografiska, klimat- och miljömässiga omständigheter i varje enskilt land. Jag tror att nästan alla i den här kammaren som har talat i dag håller med om det.

Det tredje grundläggande missförståndet är att jordbrukets konkurrenskraft kommer att förstöras. Nej! I Danmark har vi minskat användningen av bekämpningsmedel med 50 procent sedan 1980-talet utan någon som helst effekt på jordbrukets konkurrenskraft. Bekämpningsmedel är dyra att använda och därför, förutsatt att de används på korrekt sätt, är det desto bättre för konkurrenskraften ju mindre de används.

  Anders Wijkman (PPE-DE). - Fru talman! Tiden är kort, jag tar till orda främst för att markera mitt stöd för medföredraganden till Breyer-betänkandet i PPE-DE-gruppen, Hennicot-Schoepges. Jag finner det mycket olyckligt att min grupps majoritet valt att frångå Hennicot-Schoepges råd på flera viktiga punkter, och därmed inte ger sitt stöd till viktiga förslag i betänkandet. Jag håller naturligtvis med om att den informationsplikt på 48 timmar före besprutning är opraktisk och inte skulle fungera, men att därav dra slutsatsen att vi inte behöver någon informationsplikt alls är inte rimligt. Hennicot-Schoepges förslag, som en kompromiss, är väl avvägt här.

En annan viktig fråga gäller uteslutningskriterierna för särskilt känsliga substanser. Först och främst måste vi naturligtvis i vårt beslut vara konsistenta med de beslut som parlamentet tog i förhållande till den nya kemikalielagstiftningen Reach. Där var en av utgångspunkterna att fasa ut ämnen där det är svårt att etablera tröskelvärden för riskerna när det gäller denna typ av s.k. high level concern substances. Självklart måste vi följa den linjen även här, särskild som vi rör oss med substanser som kommer i närheten eller riskerar att komma i närheten av saker som vi ska äta.

Ytterligare en fråga där jag stöder föredraganden Breyer gäller förslaget till zonindelning. Spontant fann jag, när jag såg kommissionens förslag, det intressant att försöka dela in Europa i zoner som är relativt lika i form av vegetationsförhållanden, klimat osv. Men den indelning som föreslås är tyvärr alltför godtycklig. Jag kan inte stödja detta upplägg och menar att medlemsländerna måste få behålla en rätt att säga nej till olika preparat även om länder i närheten givit grönt ljus. Jag skulle gärna ta upp ytterligare frågor men tiden är slut.

  Esther De Lange (PPE-DE). - (NL) Fru talman! När jag lämnar min by är jag mitt i ett enastående jordbruksområde, det gröna hjärtat mellan stora städer som Amsterdam, Rotterdam och Utrecht. Det är för närvarande fortfarande ett grönt jordbruksland, men den buffertzon på 10 meter som utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet föreslår skulle göra det så gott som omöjligt med jordbruksdrift i det här området samtidigt som det just är jordbruket som gör området så grönt.

Förra veckan undersökte jag saken, men det gick knappast att hitta några områden mellan de många dikena som var 20 meter breda. Alla som känner till lite om Nederländerna vet att det inte bara är så i det gröna hjärtat. Det är karakteristiskt för det nederländska jordbruket att det finns många diken mellan betesmarkområdena. Detta innebär att Nederländerna i samband med buffertzoner på 10 meter skulle förlora 800 000 hektar jordbruksland, vilket är 35 procent av jordbruksarealen.

Därför ber jag ledamöterna att inte stödja det förslaget, även med tanke på den nödvändiga jordbruksproduktionen i Europa och världen, som ordföranden för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling har sagt. Detta innebär faktiskt inte att jag inte samtycker till målet att skydda naturen och folkhälsan. Vi delar alla den ambitionen. Jag anser bara att det kan åstadkommas genom en strategi som är grundad på riskanalys och riskminskning.

Alternativet att minska användningen låter sannerligen angenämt och enkelt – en total minskning på 20 procent – men det ger inte konsumenterna bästa skydd eftersom man endast kan undersöka det efter kvantitet och inte i form av slutgiltiga effekter, slutgiltiga risker. I det sammanhanget tycker jag faktiskt att det är svårt att förstå den krävande akrobatiken hos gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa som är för en total minskning på 20 procent och ett riskbaserat tillvägagångssätt.

Jag har två avslutande punkter. Det enda jag vill säga om tillståndssystemet är att tre klimatzoner är att föredra för 27 medlemsstater, självklart med hänsyn till nationella omständigheter. Slutligen skulle jag vilja be kommissionen att inte förbise mindre grödor i dessa stora omtvistade frågor.

  Françoise Grossetête (PPE-DE) . – (FR) Fru talman! Rester från bekämpningsmedel finns nu överallt: i livsmedel, i vatten, i luften, i våra kroppsvävnader, i bröstmjölk och – mest skrämmande av allt – i kropparna på våra ofödda barn. Vi har bara sett en första skymt av dessa bekämpningsmedelsresters långsiktiga konsekvenser som finns överallt och som inbegriper olika former av cancer, endokrina störningar, minskad fertilitet hos män, skador på vårt immunsystem och degenerativa sjukdomar på nervsystemet.

Så ja, och återigen ja: låt oss minska användningen av bekämpningsmedel och låt oss göra det snabbt. Jag stöder fullständigt de förslag som lagts fram av min kollega Erna Hennicot-Schoepges angående betänkandet av Hiltrud Breyer, och för att spara tid vill jag understryka ytterligare en punkt som jag anser är central och som har diskuterats i PPE-gruppen, nämligen information till personer som bor nära områden som behandlas med bekämpningsmedel. Jag anser att en sektion i vår grupp agerar oförnuftigt genom att rekommendera att det inte ska krävas sådan information, under förevändningen att om de ämnen som används har godkänts tidigare så innebär det att de inte är skadliga.

Flygbesprutning är en mycket vanlig företeelse, särskilt i skogar och vinodlingar. Detta innebär att det finns risk att ämnena förs till befolkade eller känsliga områden, så det måste finnas en strikt reglering. Det är mycket viktigt att odlare utfärdar en varning i förväg om besprutning med bekämpningsmedel till människor som bor i närheten och som därmed eventuellt utsätts för exponering. Människor som lider av andningssvårigheter som till exempel astma skulle allvarligt kunna påverkas om de inte får någon information om sådan besprutning i förväg. Att meddela och presentera sådan information behöver inte innebära någon extra administrativ börda för jordbrukarna, som några av mina kolleger har antytt. Det skulle kunna räcka med enkel information om datum för planerad besprutning, som sätts upp intill bostadsområden som utsätts för risk.

Jag vill avsluta med att framhålla att det är dags att övergå till en ny generation jordbruksdrift där man respekterar miljön och därigenom bidrar till att modernisera jordbrukssektorn.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Fru talman! Nyckeln till användning av bekämpningsmedel är en rationell minskning av riskerna. Vi borde nå detta mål genom att genomföra riktlinjerna i direktivet om hållbar användning av bekämpningsmedel. Varje land kommer att ha skyldighet att förbereda sin egen plan i enlighet med de riktlinjer som anges i direktivet. Varje land bör kunna göra detta med hänsyn till lokala förhållanden och skillnader.

Främst skiljer vi oss åt när det gäller nivån på jordbruksutvecklingen, jag upprepar: nivån på jordbruksutvecklingen. De nya medlemsländerna i EU har ofta ett enormt arbete att utföra för att komma i kapp när det gäller nivån på jordbruksutvecklingen. Minskad användning av bekämpningsmedel i dessa länder kommer i jämförelse med den nuvarande användningsnivån att motarbeta oss konsumenter i den slutgiltiga analysen, om vi inte i samband med att användningen minskas tar hänsyn till den nuvarande användningsnivån av dessa produkter, som är relativt låg.

Landskapet skiljer sig också. I Polen kan enorma skogsområden bara skyddas mot skadedjur genom flygbesprutning. Det är vår skyldighet mot den naturliga miljön att skydda dessa skogar och det är parlamentets ansvar att fastställa riktlinjer för en säker användning av produkter som skyddar den naturliga miljön.

I direktivet talas det mycket om jordbrukarnas kunskapsnivå som den viktigaste faktorn för genomförande av hållbar användning av bekämpningsmedel. Vi har alla ansvar för att stödja utbildning och skapa förhållanden så att informationen kan nå varje jordbrukare. Genom att lägga fram ett ändringsförslag angående tillfälliga nationella tillstånd för bekämpningsmedel talar jag för en mekanism som syftar till att byta ut gamla preparat mot moderna och säkra så snabbt det går. Jag vill be om ert stöd här.

Riktlinjerna i direktivet ska uppmuntra till rationella åtgärder och inte motverka medlemsstaterna och jordbrukarna.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Fru talman! Jag tackar alla talare i kvällens sammanträde för deras positiva kommentarer. Låt mig kort få skildra kommissionens ståndpunkter angående vissa av de viktiga frågor som har tagits upp.

Låt mig börja med den temainriktade strategin och i synnerhet med de punkter som inte täcks av direktivet.

Först och främst gläder det mig att man i betänkandet stöder den temainriktade strategin för hållbar användning av bekämpningsmedel. Förslaget att införa ny lagstiftning för att ta itu med de risker som användning av bekämpningsmedel innebär är särskilt bra.

Jag instämmer i hur viktigt det är med mer forskning om den inverkan som en kombinerad och kumulativ användning av bekämpningsmedel har på hälsan. Enligt min åsikt är subsidiaritetsprincipen central. Den gör att de farligaste ämnena avlägsnas från marknaden och ersätts av säkrare alternativa lösningar, vissa av dem icke-kemiska.

Slutligen lägger man i betänkandet av Irena Belohorská som antagits av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet fram vissa ytterligare åtgärder som är särskilt positiva.

Låt mig nu få vända mig särskilt till ramdirektivet. Många av de ändringsförslag som Europaparlamentet har antagit innebär bra förtydliganden och dessa kan godtas. Andra ändringsförslag riskerar dock att medföra oönskade resultat. Jag skulle först av allt vilja kommentera de grundläggande ändringsförslag som kommissionen fullt ut kan godta i princip eller till viss del.

Kommissionen godtar till viss del förslaget att medlemsstaterna fastställer individuella mål i sina egna nationella handlingsplaner för att begränsa användningen av de farligaste bekämpningsmedlen. Att sådana mål fastställs är definitivt förenligt med det allmänna målet i direktivet att minska riskerna med användning av bekämpningsmedel. Att fastställa ett övergripande fast mål för att minska användningen av bekämpningsmedel på EU-nivå utöver de nationella målen är dock inte nödvändigt och därför stöder kommissionen inte detta. En total minskning av mängden bekämpningsmedel behöver inte nödvändigtvis innebära en motsvarande minskning av riskerna, då risknivån varierar från ett ämne till ett annat. Därför måste de åtgärder som syftar till att begränsa riskerna i huvudsak vara fokuserade på de skadligaste ämnena.

Kommissionen kan i princip godta att det fastställs en minsta bredd för de buffertzoner som ska inrättas i områden intill vattendrag, eftersom detta kommer att ge ytterligare miljömässiga vinster. Att införa en gräns på 10 meter är dock godtyckligt och förefaller inte lämpligt i alla situationer. Kommissionen skulle föredra att medlemsstaterna har en flexibel marginal och fastställer en lämplig bredd på buffertzonerna i enlighet med deras egna geografiska förhållanden.

Kommissionen kan även godta vissa bra förtydliganden på andra områden som teknisk utbildning och certifiering. Det finns dock ändringsförslag som kommissionen inte kan stödja.

För det första är kommissionen övertygad om att en obligatorisk skyldighet att följa gemensamma allmänna bestämmelser om integrerad hantering av skadedjur genom yrkesmässiga användare av bekämpningsmedel är en grundläggande åtgärd för att minska beroendet av bekämpningsmedel. Det är till stor fördel för miljön i hela EU och det kommer att bidra till utvecklingen av en hållbar och konkurrenskraftig jordbrukssektor. Jag kan därför inte godta uteslutandet under ändringsförslag 86 av denna ytterst viktiga åtgärd som ingår i Europeiska kommissionens förslag.

För det andra samtycker Europeiska kommissionen till att åtgärder vidtas för att skydda befolkningar i närheten av områden som flygbesprutas. Trots det anser den att ett fullständigt förbud mot användning av bekämpningsmedel i så kallade ”känsliga” områden är oproportionerligt. Vi måste lämna viss bestämmanderätt till medlemsstaterna och de lokala myndigheterna. Om detta någonsin är nödvändigt och då i ytterst sällsynta fall där endast användning av bekämpningsmedel är effektiv måste dessa tillåtas att hantera riskerna för människors hälsa eller den biologiska mångfalden.

För det tredje kräver ett sådant beslut, trots att kommissionen har åtagit sig att undersöka en utvidgning av direktivets omfattning till användning av biocider, en noggrann undersökning och ett genomförande av vissa aspekter i direktivet om bekämpningsmedel. Om fler uppgifter görs tillgängliga för oss genom de översynsprogram som föreskrivs i direktivet om biocider kommer vi att bättre kunna hantera användningen av biocider.

För det fjärde kan kommissionen inte stödja tillägget av hänvisningen till artikel 152.4 i fördraget eftersom det föreslagna direktivet klart och tydligt är fokuserat på miljöskydd, vilket redan inbegriper frågor som gäller folkhälsan.

För det femte finns det för närvarande trots införda skatter och bidrag i enlighet med principen om att förorenaren betalar inget effektivt system för att differentiera skattesatser efter de risker som varje bekämpningsmedel utgör. Av denna anledning föredrar kommissionen att skatter och bidrag inte införs på gemenskapsnivå på det här stadiet utan först när en sådan undersökning har genomförts i frågan.

Kommissionen kan godta 121 av de 166 ändringsförslag som har lagts fram och av dessa kan den godta 25 fullt ut och 96 i princip eller till viss del. Jag lämnar en fullständig förteckning över kommissionens ståndpunkter angående ändringarna i parlamentets sekretariat.

Låt mig återigen få tacka alla som har bidragit till kvällens debatt och i synnerhet föredragandena för deras arbete. Tack för er uppmärksamhet.

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. − (EL) Fru talman! Låt mig få börja med att påminna ledamöterna om EU:s gällande grundläggande politik att främja och stödja hälsosam mat. Frukt och grönsaker utgör utan tvivel en mycket viktig del i en hälsosam kost. Det är mycket viktigt att erkänna detta. Därför har vi två mål i dag. Vi måste säkerställa produktionen av frukt och grönsaker, och detta är ett gyllene tillfälle för produktionen, och stödja jordbruket. Vi måste även se till att frukt och grönsaker är säkra att konsumera. Vi anser att kommissionens förslag svarar mot denna tvåfaldiga utmaning på ett balanserat sätt.

Jag har följt hela debatten mellan parlamentsledamöterna med stort intresse. De argument som har lagts fram är viktiga och vi kommer att beakta dem på tillbörligt sätt. Eftersom vi har tidspress vill jag inte utveckla alla dessa punkter ytterligare. Låt mig bara få beröra två eller tre punkter som jag anser är av stor betydelse och som har tagits upp i dag.

Först och främst när det gäller skydd av utsatta grupper så håller jag med om att vi måste skydda dem, och det har beaktats i den föreslagna förordningen. Vi är även villiga att godta ändringsförslaget om den inbegripna definitionen av utsatta grupper, helt enkelt för att de på så sätt garanteras ännu bättre skydd. Jag skulle vilja kommentera en sak trots att den inte har direkt anknytning till den fråga som diskuteras, och det gäller importerade produkter: Jag betonar att även dessa kontrolleras för rester från bekämpningsmedel tack vara en annan förordning om högsta tillåtna gränsvärden beträffande bekämpningsmedelsrester. Vi har inspektionsregler som gör att konsumenterna garanteras skydd även vid import.

Mer allmänt utgör kriterier för godkännande en mycket viktig del i lagstiftningen. Det huvudsakliga målet med förslaget är att skydda medborgarnas hälsa och miljön. Detta är av största vikt och vi får inte glömma det. De föreslagna kriterierna för godkännande är nödvändiga för vi att vi ska kunna nå det målet och därför kan kommissionen inte godta någon avvikelse från dem. Det framgår tydligt av debatten och av vissa av ändringsförslagen att Europaparlamentet har också delar dessa mål. Vissa ändringsförslag skulle till och med stärka dessa kriterier. Kommissionen är av den åsikten att de föreslagna kriterierna bör garantera en hög skyddsnivå utan att växtskyddsmedel blir oanvändbara eller dysfunktionella. Av denna anledning kommer kommissionen inte att kunna godta ändringsförslag som skulle kunna urholka dessa kriterier.

Avslutningsvis kommer jag till den omstridda frågan om ömsesidigt erkännande genom sammanfogning av de olika zonerna i den här sektorn. Jag anser att vårt förslag har misstolkats något. Först och främst vill jag påminna er om att det nya förslaget kommer att innebära att det införs striktare kriterier som ska genomföras på grundval av zoner. Vi bör ha detta i åtanke eftersom det kommer att garantera högre skyddsnivåer för hälsan och miljön. Låt oss samtidigt sträva mot en gemensam, inre marknad och på så sätt undvika det onaturliga i en gemensam marknad för jordbruksprodukter å ena sidan och en uppdelad marknad för växtskyddsmedel å andra sidan. Om vi har de särskilda inslag som gäller klimatet och marken i åtanke är det ofrånkomligt med en uppdelning i separata zoner. Frågan är dock inte så enkel och entydig och därför har jag förutspått ett möjligt missförstånd. Medlemsstaterna skulle kunna vidta åtgärder för att skydda sig själva, samtidigt som experter från andra medlemsstater aktivt kommer att kunna delta i tillståndsförfarandet genom lagstiftningsförfaranden som kräver ett godkännande av den första medlemsstaten i zonen och på så sätt bedöma omständigheterna för hela zonen. Med andra ord kommer beslutet inte att fattas isolerat och ensidigt av en medlemsstat i zonen utan företrädare från de andra medlemsstaterna i samma zon kommer att delta i hela förfarandet. De kommer även att kunna framföra sina åsikter och övertyga andra om de särskilda omständigheter som råder i deras länder.

Låt mig även få peka på vattenskyddet. Även det är en känslig fråga som har tagits upp av ett antal ledamöter. I förslaget klargörs behovet av att vattenresurserna skyddas, och särskilt i ramdirektivet om vattenpolitik. Om det tydligt framgår av riskbedömningen att de tillåtna gränsvärdena överskrids i känsliga områden under tillämpning av de föreslagna riktlinjerna för användning kan och måste den berörda medlemsstaten ogilla användningen av bekämpningsmedel i detta bestämda område. Dessutom har medlemsstaten möjlighet att inte godkänna produkten överhuvudtaget om den kan bevisa att all mark utgör ett känsligt område. Därför tar man klart och tydligt hänsyn till de särskilda faktorerna och behovet av skydd av vattenresurser i det förfarande som föreslås i den nya förordningen. Samtidigt som kommissionen uppskattar de kommentarer som har framförts skulle den av denna anledning inte kunna anta ändringsförslag som gäller systemet med godkännande på grundval av zoner.

Som jag har sagt finns det mer än 250 ändringsförslag och det finns inte tid att analysera dem i detalj. Jag noterar att vi fortfarande ha olika åsikter, men jag utgår från att förfarandet och debatten kommer att göra det möjligt för oss att hitta en gemensam grundval.

– Kommissionens ståndpunkt

Betänkande: Klass (A6-0347/2007)

Kommissionen kan godta följande ändringsförslag: 2, 3, 6, 17, 26, 49, 52, 53, 60, 61, 66, 68, 76, 94, 95, 97, 103, 105, 106, 107, 108, 109, 111, 115 och 117.

Kommissionen kan godta följande ändringsförslag helt eller delvis: 4, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 18, 19, 20, 21, 24, 25, 27, 31, 33, 34, 35, 36, 38, 39, 42, 43, 44, 45, 47, 48, 50, 51, 54, 56, 59, 62, 63, 64, 65, 67, 70, 71, 74, 75, 78, 79, 80, 81, 82, 83, 85, 87, 90, 92, 93, 100, 101, 110, 112, 113, 114, 116, 118, 119, 122, 126, 128, 129, 130, 131, 133, 134, 135, 136, 137, 140, 141, 142, 143, 144, 145, 146, 147, 148, 149, 150, 151, 152, 153, 154, 155, 156, 160, 163, 164 och 165.

Kommissionen kan inte godta följande ändringsförslag: 1, 5, 16, 22, 23, 28, 29, 30, 32, 37, 40, 41, 46, 55, 57, 58, 69, 72, 73, 77, 84, 86, 88, 89, 91, 96, 98, 99, 102, 104, 120, 121, 123, 124, 125, 127, 132, 138, 139, 157, 158, 159, 161 och 162.

Kommissionen reserverar sig mot ändringsförslag 166.

Betänkande: Breyer (A6-0359/2007)

Kommissionen kan godta följande ändringsförslag med vissa omformuleringar: 9, 11, 20, 22, 26, 29, 31, 32, 33, 36, 41, 43, 45, 49, 51, 56, 57, 64, 67, 75, 78, 79, 82, 84, 92, 93, 96, 102,107, 112, 114, 119, 124, 130, 131, 140, 145, 153, 155, 156, 157, 159, 160, 167, 170, 181, 184, 190, 195, 196, 197, 201, 203, 206, 212, 213, 215, 217, 220, 254, 258, 274, 282, 283, 286 och 301.

Kommissionen kan helt eller delvis godta följande ändringsförslag: 4, 5, 6, 7, 10, 14, 18, 19, 21, 24, 25, 27, 34, 39, 46, 50, 53, 54, 59, 61, 62, 63, 66, 76, 77, 80, 87, 89, 94, 95, 98, 99, 100, 108, 109, 115, 116, 121, 122, 123, 133, 134, 136, 149, 163, 169, 175, 176, 177, 180, 183, 188, 189, 193, 199, 209, 218, 225, 233, 243, 244, 248, 251, 252, 268, 279, 284, 290, 296, 297, 300, 302 och 305.

Kommissionen kan inte godta följande ändringsförslag: 1, 2, 3, 8, 12, 13, 15, 16, 17, 23, 28, 30, 35, 37, 38, 40, 42, 44, 47, 48, 52, 55, 58, 60, 65, 68, 69, 70, 71, 72, 73, 74, 81, 83, 85, 86, 88, 90, 91, 97, 101, 103, 104, 105, 106, 110, 111, 113, 117, 118, 120, 125, 126, 127, 128, 129, 132, 135, 137, 138, 139, 141, 142, 143, 144, 146, 147, 148, 150, 151, 152, 154, 158, 161, 162, 164, 165, 166, 168, 171, 172, 173, 174, 178, 179, 182, 185, 186, 187, 191, 192, 194, 198, 200, 202, 204, 205, 207, 208, 210, 211, 214, 216, 219, 221, 222, 223, 224, 226, 227, 228, 229, 230, 231, 232, 234, 235, 236, 237, 238, 239, 240, 241, 242, 245, 246, 247, 249, 250, 253, 255, 256, 257, 259, 260, 261, 262, 263, 264, 265, 266, 267, 269, 270, 271, 272, 273, 275, 276, 277, 278, 280, 281, 285, 287, 288, 289, 291, 292, 293, 294, 295, 298, 299, 303, 304 och 306.

ORDFÖRANDESKAP: ROURE
Vice talman

  Gyula Hegyi (PSE), skriftlig. – (EN) Bekämpningsmedel tillhör de allra farligaste kemikalierna, eftersom deras syfte är att döda och de medvetet släpps ut i miljön och vidare till livsmedlen. Endast ungefär en procent av ett bekämpningsmedel når målet. När vi förbereder lagstiftning om användning av och tillstånd för bekämpningsmedel måste vi därför komma ihåg vad som ligger i olika berörda parters intresse. Jordbrukarna är intresserade av att få en god skörd och produkter med hög kvalitet till låg kostnad. Om de kan uppnå detta genom en minskad användning av bekämpningsmedel kan de sänka kostnaderna och erbjuda hälsosammare produkter. Det ligger i medborgarnas intresse att få säkra, billiga produkter och dricksvatten som är fritt från bekämpningsmedel. Att använda färre och säkrare bekämpningsmedel ligger följaktligen i så gott som alla människors intresse.

Om vi vill att användningen av bekämpningsmedel ska minska märkbart behöver vi effektiva nationella planer som är anpassade till lokala förhållanden och innebär att lokala möjligheter tillvaratas.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag stöder innehållet i betänkandet, som innebär att den nuvarande lagstiftningen om växtskydd ges ökad betydelse, vilket bör bidra till att konsumenternas förtroende ökar för de livsmedel de konsumerar. Betänkandet innebär också att de som direkt hanterar produkterna, dvs. producenterna, jordbrukarna och leverantörerna, ges tydligare riktlinjer för användningen av bekämpningsmedel och att en allmänt sett säker produktion av jordbruksprodukter inom EU kommer att tillhandahållas.

Det är emellertid viktigt att påpeka att en utvidgad lagstiftning på detta område endast kommer att få effekt om kontrollen och övervakningen i medlemsstaterna är tillräcklig. Det verkar som om den kontroll av bekämpningsmedelsrester i livsmedel som i och för sig förekommer för närvarande ändå inte räcker för att ge konsumenterna tillräckliga garantier för att produkterna är säkra. Det krävs åtgärder som innebär att efterlevnaden av bestämmelserna i lagstiftningen kontrolleras ordentligt.

  Péter Olajos (PPE-DE), skriftlig. – (HU) Fru talman, mina damer och herrar! Vi har nu debatterat detaljerna i detta lagstiftningspaket om växtskyddsmedel i flera månader. Under denna tid har vi undersökt ett stort antal synpunkter och införlivat dem i texten. Till följd av detta förfarande anser jag att det förslag som vi nu har framför oss är grundat på kompromisser i många avseenden och uppfyller så många krav som möjligt. Det finns några punkter som man dock inte bör kompromissa om. När människors hälsa står på spel får vi inte låta de ekonomiska intressena gå före. Den här lagstiftningen handlar inte om konkurrenskraft för jordbrukssektorn i Europa utan om att skydda de europeiska medborgarnas hälsa. Vi har även sett att gällande bestämmelser i de enskilda medlemsstaterna skiljer sig kraftigt. I mitt land är de bland de strängaste. Medan vi här Strasbourg har debatterat huruvida en buffertzon på 5 eller 10 meter ska inrättas intill vattendrag så har Ungern haft buffertzoner på 50 meter och på vissa platser till och med på 500 meter under flera årtionden. Och fastän användningen av växtskyddsmedel är 15 gånger lägre hos våra jordbrukare än i Nederländerna var Europas interventionslager då de fortfarande fanns fyllda till bristningsgränsen med ungersk majs. Med tanke på alla dessa saker ber jag mina kolleger att använda sina röster i morgon för att stödja att det införs av strikta kriterier för att strypa användningen. På grundval av kompromisser i den föreslagna texten skulle detta gälla 29 ämnen av över 600. Det priset är inte för högt för att vi ska kunna se till att bevisade cancerframkallande och giftiga sammansättningar inte finns med på menyn. Även om det finns olikheter på grund av specifika nationella situationer när det blir dags att rösta så är vi alla överens om det. Låt oss använda våra röster så att vi kan sitta ner och äta med gott samvete.

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Precis som vi har mediciner för människor har vi även mediciner för växter, och bekämpningsmedel kan med rätta kallas för det, eftersom de är mediciner i kampen mot sjukdomar, skadedjur och ogräs. Naturligtvis måste de användas i enlighet med fastställda bestämmelser. Felaktig användning ger upphov till fel i organismen som tar sig uttryck i form av cancer.

Vårt tillvägagångssätt i den här frågan måste vara grundat på vetenskapliga undersökningar. Vi får inte ge efter för den hysteri kring bekämpningsmedel som har utbrutit i Europaparlamentet. Självförsörjningen av livsmedel i Europa sjunker och det ökar livsmedelsindustrins beroende av tillgången på världsmarknaden. Vi måste komma ihåg att en livsmedelsbrist skulle leda till ökade livsmedelspriser.

Efter ett samråd med experter anser jag att vissa av de ändringsförslag till EU-direktiv 91/414/EEG och ramdirektivet om hållbar användning av bekämpningsmedel som lagts fram av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet är otjänliga. I dessa nya beståndsdelar avviker man från principen om en fokuserad och proportionerlig lagstiftning som är grundad på ett vetenskapligt synsätt.

Jag anser att vi behöver en harmoniserad lagstiftning om bekämpningsmedel i Europa för att se till att vi har säkra livsmedel. Med detta sagt får vi inte hindra jordbrukarna att använda de verktyg de behöver för att producera säkra, näringsrika och tillgängliga livsmedel.

Jag kan inte stödja betänkandena av Christa Klaß och Hiltrud Breyer i den form som de antagits av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Jag kommer endast att rösta för dem om ändringsförslagen från min politiska grupp, PPE-DE, antas.

15. Ändring av artikel 173 om det fullständiga förhandlingsreferatet (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Richard Corbett, för utskottet för konstitutionella frågor, om att ändra artikel 173 i Europaparlamentets arbetsordning om fullständigt förhandlingsreferat (2007/2137(REG)) (A6-0354/2007).

  Richard Corbett (PSE), föredragande. – (EN) Fru talman! Jag talar för utskottet för konstitutionella frågor och vill föreslå att vi förändrar sättet att referera debatterna i parlamentet. Vi känner alla till det fullständiga förhandlingsreferat som vi får dagen efter debatterna, där alla talares inlägg finns återgivna på det egna språket. Detta kommer att fortsätta som hittills. Det kommer inte att bli några förändringar av referaten på originalspråket enligt vad alla talare har sagt.

Vad utskottet för konstitutionella frågor föreslår är att vi förändrar sättet att bevara den flerspråkiga uppteckningen av debatterna. I stället för att undan för undan översätta debatterna och därefter, några månader senare, få en fullständig skriftlig översättning på samtliga språk föreslår vi en övergång till ett system som innebär att debatterna bevaras i elektronisk form, så att samtliga medborgare kan få tillgång till dem via Internet redan dagen därpå och se en bildupptagning av debatten med ljudinspelningar från tolkbåsen. Debatterna görs därmed tillgängliga på ett mer verklighetsnära sätt än endast genom en torr och saklig text. De kommer att vara tillgängliga omedelbart, inte flera månader senare.

Jag måste erkänna att även jag inledningsvis var tämligen skeptisk till denna tanke. Jag har alltid ansett att ett fullständigt referat i pappersform av allas inlägg, som arkiverades och som människor kunde titta på under åratal framåt, var en del av tanken med ett parlament. Vid närmare eftertanke och efter att ha lyssnat på skälen för och emot är jag nu övertygad om att vi även fortsättningsvis kan tillhandahålla den flerspråkiga versionen, om än i en ny form.

Problemet med det gamla systemet är inte endast att kostnaden för översättningarna uppgår till avsevärda belopp, utan framför allt att de blir tillgängliga först flera månader senare. Just nu läggs de ut på webben, där de är tillgängliga i elektronisk form. De trycks inte längre i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). Ytterst få människor går in på dem, letar fram dem eller utnyttjar dem på grund av tidsförskjutningen. Det nya system för att bevara debatterna, som vi kan kalla webb-tv, innebär att de kommer att bli tillgängliga redan dagen därpå, när de fortfarande har politisk aktualitet och människor ännu är intresserade av dem.

Vi var också bekymrade över att historikerna, som av alla möjliga forskningsskäl brukar gå tillbaka till parlamentsdebatterna långt efter det att vi har lagt dem bakom oss, kunde vara negativt inställda till att vi inte längre tillhandahåller en tryckt skriftlig version utan endast en flerspråkig bildversion. Vi skrev bland annat till olika historikerföreningar som till min förvåning svarade att även de ansåg att det skulle vara mycket intressantare att få ett mer verklighetsnära referat än endast den tryckta texten i översättning. Att följa en debatt i en monitor förmedlar stämningen och atmosfären under debatten. Man kan se talarnas kroppsspråk, vilket ger mycket mer än att endast läsa en torr och saklig text.

Betänkandet innehåller ändå förslag om en rad garantier. För det första kommer det flerspråkiga fullständiga förhandlingsreferatet, som vi redan nu får dagen därpå, att finnas kvar. Det kommer som hittills att föreligga på samtliga originalspråk. För det andra kommer alla parlamentetsledamöter att ha rätt att begära en översättning om de behöver det för sitt politiska arbete. Den ledamot som begär detta ska snabbt förses med en översättning av det anförande som önskas. För det tredje föreskriver vi att presidiet ska få möjlighet att besluta om att begära en skriftlig översättning av en särskilt viktig debatt, som då fortfarande kommer att ges ut i skriftlig form på samtliga språk. För det fjärde kommer ytterligare språkversioner som råkar finnas tillgängliga eftersom de av en ren tillfällighet har översatts, också att läggas ut på parlamentets webbplats – det kan exempelvis handla om ett högtidligt möte där en statschef håller ett anförande och där översättningar har tillhandahållits av artighetsskäl. När översättningar alltså finns att tillgå på andra språk kommer vi att använda dem. Slutligen ber vi presidiet att följa den tekniska utvecklingen och undersöka om datoröversättningar eventuellt i framtiden kan vara ett ytterligare redskap och åtminstone ge en ungefärlig uppfattning om innehållet i debatterna.

Det här är sammanfattningsvis ett rättvist förslag som har fler fördelar än nackdelar. Det är inte endast en kostnadsfråga. Det handlar också om att vara ett parlament i tiden och göra debatterna tillgängliga mycket snabbare och i en form som är mycket mer användbar.

  Ingo Friedrich, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman! Vi har fri omröstning i vår grupp så jag har ingen befogenhet att tala för alla mina kolleger. Vi diskuterar återigen den grundläggande frågan om det är värt pengarna att parlamentet har en tjänsteavdelning eller om vi måste dra åt svångremmen som svar på den tvingande nödvändigheten att skära ner på kostnaderna. Låt mig få säga från början att jag också ser det nya konceptet med videopresentationer som en bra idé som inte ska förkastas. De som vill ha ett omedelbart intryck av parlamentets förfarande kan få det, vilket är riktigt.

Enligt min åsikt är detta dock inte tillräckligt eftersom arkivering av skriftliga referat helt enkelt är en nödvändig tjänst. Låt mig få ge er fyra skäl. För det första så gör parlamenten över hela världen sina debatter i plenum tillgängliga i skriftlig form och arkiverar dem så att människor kan se efter i protokollet för att få reda på vad som har diskuterats i parlamentet.

För det andra ger videoupptagningar ett levande och mycket underhållande intryck, men vi vet även att förhandlingarnas hektiska natur ofta resulterar i att den muntliga översättningen inte motsvarar den kvalitet som vi behöver.

Vi känner till detta internt genom våra kontakter med enheten för ingivande av handlingar. Vi inrättade själva en enhet för ingivande av handlingar för att se till att förslag och offentliga handlingar utformas fullständigt korrekt. Eftersom vår verksamhet är så flerspråkig måste vi vara särskilt noggranna. Vi vill fortsätta att vara lika noggranna med våra förhandlingsreferat.

För det tredje har de som uttryckt sina åsikter angående sökning av information möjligtvis inte varit helt medvetna om konsekvenserna, för även om de skulle kunna få ett verklighetsnära referat saknas det en grundläggande strikthet i det föreslagna tillvägagångssättet. Dessutom är det mycket enklare att analysera en debatt i kammaren om den som vill göra efterforskningar kan ange ett begrepp, till exempel ”bekämpningsmedel” eller ”koldioxid” och genast hänvisas till en debatt om denna fråga. Det förefaller som om detta inte kan ske med videoupptagningar. Kort sagt så anser jag att vi får valuta för pengarna om vi behåller skriftliga referat, och jag är för skriftliga arkiv utöver videoupptagningar.

  Costas Botopoulos, för PSE-gruppen. – (EL) Fru talman, mina damer och herrar! Från politisk synpunkt anser jag att dagens debattfråga handlar om två saker som är lika viktiga, som föredraganden Richard Corbett har sagt. Å ena sidan finns det tekniska frågor: Hur kan vi bättre genomföra överföringen till tekniska förhållanden och vara sparsamma med resurserna? Å andra sidan har vi frågan om hur vi ska kunna garantera största möjliga mångfald av åsikter, flerspråkighet och insyn i parlamentets arbete. Här måste jag säga att i en politisk församling som denna, som naturligtvis är multietnisk och politisk, har språket ofta oerhört stor betydelse. Språket är inte bara ett kommunikationssätt. Det är nu som förr ett kulturellt uttrycksmedel, ett sätt att uttrycka tankar, och kommer så att förbli långt framöver. Den tekniska frågan får inte grumla jämlikheten i debatten och spridningen över alla språk i alla frågor, i fullständig jämlikhet.

Jag vill även påpeka att vi här har en annan praktiskt fråga: Hur ska vi åstadkomma denna spridning på ett ekonomiskt sätt? Det uppstår flera problem. Det första gäller överföringen i skriftlig form som är en fråga som redan ansetts viktig. Jag anser att vi inom politiken bör bevara den skriftliga formen. Det andra problemet som vi måste ta hänsyn till är den bestående arkiveringen av parlamentets arbete. Slutligen, om ni tillåter mig att avsluta, fru talman: Hur kan vi göra parlamentets arbete omedelbart tillgängligt för allmänheten, som jag förmodar inte alltid har tillgång till Internet?

  Andrew Duff, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Ingo Friedrich och jag har lagt fram en del ändringsförslag som inte handlar om att ny teknik ska ersättas med gammal utan att den nya tekniken ska vara ett komplement till den gamla tekniken. Det ter sig djupt orättvist att efter 50 år upphöra med att ge ut ett skriftligt manuskript så fort nya medlemsstater kommer in i Europaparlamentet, och det är enligt min uppfattning av väsentlig betydelse för historikerna att vi av forskningsskäl fortsätter med det förfarande som vi hittills har tillämpat.

Det tryckta ordet är ursprungskällan, och det måste finnas kvar för konsekvensens skull och av skäl som rör öppenhet och insyn, liksom för att underlätta forskning vid en tidpunkt när vi strävar efter att göra det lättare att studera Europaparlamentets verksamhet. Som institution bör vi visa viss självrespekt och för all framtid behålla det nuvarande förfarandet.

  Zdzisław Zbigniew Podkański, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Kommissionens initiativ att ändra artikel 173 i arbetsordningen får mig att fundera ytterligare över EU. Vem är EU till för? Är det för ideologierna eller för människorna? Om unionen förväntas hjälpa människor, varför föreslår man då något som strider mot deras intressen? Vad är det vi vill dölja för folket? Ja, dölja. Jag säger det eftersom avsikten att begränsa rätten till information på modersmålet kommer att innebära det. Varför bryter man mot medborgarnas grundläggande rättigheter och varför diskrimineras folk mot bakgrund av när deras land gick med i EU eller hur stor befolkningen är i deras land? Vad finns det för likheter mellan principerna om ömsesidig respekt samt demokrati och ett försök att tvinga fram en situation där invånarna i de gamla medlemsstaterna får material, inklusive skriftligt material, på sina egna språk från Europaparlamentet, medan invånarna i de nya medlemsstaterna hänvisas till webbplatser för att lyssna till debatterna? Man tänker dessutom inte på att många människor i de nya medlemsstaterna inte har råd att ha Internet hemma. Det här drabbar miljontals människor, miljontals människor som kommer att stå utan information. Att rättfärdiga förslaget genom att hänvisa till kostnader låter som ett skämt. Betyder det att vi har råd att spendera hundratals miljoner euro på onödig administration och på att behålla två eller till och med tre byggnader för parlamentet, men att vi inte har råd att informera folket – skattebetalarna – om hur vi använder deras pengar och vilka våra planer är?

Om vi har någon självrespekt och respekt för andra människor finns det bara en enkel lösning, nämligen att vi följer följande instruktioner i artikel 96: ”Parlamentet ska /…/ se till att parlamentets verksamhet är så öppen som möjligt”.

  Johannes Voggenhuber, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman! Återigen har parlamentet tvingas kämpa mot Europeiska rådets oerhört nonchalanta inställning till demokrati. Det kan leda till att antalet platser i parlamentet ökar med en plats utan samråd och att man sedan helt enkelt talar om 750 plus en och menar att man då befinner sig på rätt sida av lagen. Det som oroar mig är dock tanken på att den här attityden håller på att rotas på ett sådant sätt här i parlamentet att vissa ledamöter försöker att låta de mest banala pragmatiska övervägningar gå före de mest grundläggande principerna.

Vid första ögonkastet verkar det så lätt. Genom arbetsordningen förbinder vi oss att vara maximalt öppna. Det handlar varken om någon traditionell form av öppenhet eller om öppenhet som kan åsidosättas av pragmatiska eller ekonomiska orsaker, utan om maximal öppenhet. Videopresentationer stämmer inte med den beskrivningen. En videopresentation kan användas i propagandasyfte eller för att ge snabb tillgång till information. Den är dock inte en seriös analys av vad som sägs i parlamentet, av diskussionerna och debatterna som äger rum här. Det kan inte vara någon tvekan om detta.

Flerspråkighet är en viktig princip för parlamentet och debatterna är kärnan i vår verksamhet. Det är verkligen vår skyldighet att stå i kontakt med folket. Om vi bara ett kort ögonblick verkligen tänker på detta kan vi inte förneka att ett parlament som distanserar sig från andra parlament i världen genom att inte längre arkivera transkriberingar av debatterna offrar en stor del av sin parlamentariska identitet.

Med tanke på kostnadsfaktorn skulle det vara mycket enkelt att skära ner på kostnaderna genom att transkribera tolkningen av debatterna i stället för att översätta dem här. På så sätt återspeglas debatternas livlighet samtidigt som man återger dem på det sätt de uppfattades och fördes.

  Bernard Wojciechowski, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! Europaparlamentet är som Babels torn eller en allegori över det habsburgska kejsardömet där det vimlade av inställsamma smickrare. Det är ett försök från EU:s sida att med en gemensam trossats som grund upprätta ett internationellt imperium av federalister, liberaler, kosmopoliter och lismande humanistiska tänkare.

Tornet var emellertid ett helt vansinnigt påfund. Att projektet slutligen gick i stöpet tillskrivs språkliga skillnader, det vill säga det som inom EU kallas ”flerspråkighet”. Richard Corbetts betänkande ger intryck av att man vill förvägra Europas nationer att kommunicera effektivt. Richard Corbetts förslag om att Europa ska avspeglas i ett flerspråkigt dokument är som att vänta på Godot och betyder att kommunikationen fullständigt har gått i baklås.

Betänkandet innebär att uppmärksamheten avleds från ett verkligt problem. För att meddela oss med och förstå varandra måste vi ha en dialog, inte en monolog. Den enda möjligheten till detta är därför översättning till samtliga 22 officiella språk. Annars är vi på väg rakt in i ett kommunikativt kaos.

Eftersom man i översättningen av mina anföranden till polska emellertid många gånger inte återger ens 50 procent av vad jag faktiskt har sagt bör mitt ändringsförslag 2 alltså införlivas med betänkandet.

Jag uppmanar samtliga ledamöter att rösta för de ändringsförslag som syftar till att behålla översättningen till samtliga 22 språk och förkasta Richard Corbetts ändringsförslag 1, som har lagts fram som utskottets ändringsförslag på omröstningslistan.

  Richard Corbett (PSE), föredragande. – (EN) Fru talman! Zdzisław Zbigniew Podkański tycks insinuera att agerandet från utskottet för konstitutionella frågor stred mot arbetsordningen. I arbetsordningen föreskrivs att alla språk ska behandlas lika, och utskottet föreslår helt enkelt att vi i stället för ett fullständigt skriftligt förhandlingsreferat på samtliga språk får en audiovisuell översättning till samtliga språk. Förslaget innebär ingen diskriminering mellan språken. Frågan gäller helt enkelt om vi ska ha ett skriftligt eller ett audiovisuellt referat. I båda fallen måste alla språk behandlas lika.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 24 oktober.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Alexander Stubb (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Vi vet alla att Richard Corbetts betänkande om arbetsordningen och de fullständiga förhandlingsreferaten är en känslig fråga. Vill vi att alla anföranden ska översättas till samtliga språk, eller räcker det med ett audiovisuellt referat på samtliga språk som omedelbart finns tillgängligt via Internet?

Jag kommer inte att upprepa de argument som förs fram av Richard Corbett som jag stöder i denna fråga. Jag vill endast understryka att vi befinner oss i flerspråkighetens centrum. Frågan handlar om hur vi på bästa sätt hanterar denna grundläggande princip inom EU.

Vi kan antingen lägga ut minst 10 miljoner euro per år på översättningar som praktiskt taget ingen läser eller satsa samma belopp på viktigare och mer brådskande översättningar som väntar. Jag förespråkar givetvis det sistnämnda alternativet. Jag stöder därför Richard Corbetts strategi.

16. Gemenskapens strategi för minskade koldioxidutsläpp från personbilar och lätta nyttofordon (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Chris Davies, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om gemenskapens strategi för minskade koldioxidutsläpp från personbilar och lätta nyttofordon (2007/2119(INI)) (A6-0343/2007).

  Chris Davies (ALDE), föredragande. – (EN) Fru talman! Jag vill inledningsvis ställa en anklagande fråga till kommissionsledamoten. Några av oss har upprepade gånger under åren påpekat att biltillverkarna underlät att rätta sig efter villkoren i den frivilliga överenskommelsen om att minska utsläppen. Hur kan det då komma sig att vi ungefär fem år efter det att detta uppdagades ännu inte har någon lagstiftning som innebär att tillverkarna tvingas uppfylla de överenskomna målen – det blir ju för varje månad som går allt svårare att nå de höga mål som från början låg inom räckhåll?

Detta är ämnet för dagens debatt. Nya bilar släpper i genomsnitt ut obetydligt mindre än 160 g koldioxid/kilometer – långt under målet på 140 g senast 2008. Det är alltså inte förvånande att en del parlamentsledamöter vill att biltillverkarna ska straffas för att ha brutit mot detta åtagande. Faktum kvarstår dock att tillverkarna inte har brutit mot några lagar, och hur mycket vi än önskar att det såg annorlunda ut ligger utsläppen på den nivå som de gör.

Kommissionen har tillkännagett att den vill hålla fast vid målet på medellång sikt, där den frivilliga överenskommelsen var 120 g senast 2012, men man konstaterar att 10 g nu kommer att uppnås genom kompletterande åtgärder. Detta kallar jag politiskt struntprat som har lett till att målet har blivit luddigt och att vissa tillverkare har fåtts att tro att de kan använda biobränslen och därmed slippa att vidta några märkbara designtekniska förändringar.

Gäller i dagsläget fortfarande det mål och den tidsplan som kommissionen fastställt, eftersom minskningen av de genomsnittliga utsläppen den senaste tiden har legat obetydligt över 1 g årligen? Kommissionen föreslår att detta omgående ska omvandlas till 5 g per år. Detta kan väl i och för sig vara möjligt – och tekniken finns – men till vilka kostnader?

Att minska utsläppen måste bli ett prioriterat mål för biltillverkarna, men utgifterna för detta måste vara så låga som möjligt. Detta innebär att industrin måste få klart fastställda mål och tillräckligt med tid på sig för att åstadkomma dessa förändringar. Förbättringarna leder kanske till att priset på nya bilar höjs, men minskade utsläpp betyder i sin tur att bränsleekonomin förbättras, så att bilköparna kommer att spara pengar medan de kör. Om vi hanterar detta på rätt sätt kan vi vidta åtgärder som kommer att gagna miljön, gynna konsumenterna och vara till fördel för framtidens biltillverkning.

Det pågår en debatt i parlamentet om miljövännerna ska använda ett lagstiftningsförberedande betänkande som detta till att ge kommissionen en kraftig signal om att vara tuff, eller om vi ska vara realistiska och utarbeta åtgärder som kanske ändå i slutändan kommer att ligga nära den slutliga utformningen. Jag ber därför parlamentet att frångå kommissionens ståndpunkt och rekommendera att det genomsnittliga utsläppsmålet för nya bilar inte ska uppnås senast 2012 utan 2015 och ska ligga på 125 g, och att detta enbart ska uppnås genom tekniska åtgärder.

Låt oss föralldel stödja införandet av kompletterande åtgärder för att minska utsläppen, men de ska vara ett komplement till, inte en ersättning för, de tekniska förbättringarna. Till de ledamöter som påstår att detta inte räcker vill jag endast säga att vi nästa vecka kommer att rösta om CARS 21-betänkandet, och rekommendationen där är 135 g senast 2015. Resultatet kan bli att vi denna månad röstar för en sak och nästa månad för något annat. Om jag kan bidra till att jämka samman ståndpunkterna från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet anser jag att detta kommer att stärka parlamentets position och inflytande.

Jag anser att tillverkarna ska få klara och tydliga mål som de inte kan slingra sig ifrån. I betänkandet krävs att de som inte uppfyller målen ska drabbas av kännbara böter. Jag föreslår en handelsmekanism på den inre marknaden, som syftar till maximal flexibilitet för tillverkarna och till att stödja tillverkarna av fordon med låga utsläpp. Sist och slutligen är det emellertid bötessystemet som har betydelse, och detta kommer förmodligen att sätta kommissionens beslutsamhet på prov.

Av lika stor betydelse är behovet av långsiktiga mål för att minska utsläppen till under 100 g senast 2020. Om tillverkarna får tillräckligt lång tid på sig och ställs inför ett absolut krav är jag övertygad om att de kan minska utsläppen med närmare 40 procent under de kommande 13 åren.

Avslutningsvis vill jag helt kort ta upp sättet att marknadsföra bilar. Tillverkarna hävdar ständigt att de endast anpassar sig till konsumentefterfrågan, men jag tillåter mig att tvivla på detta. Jag anser att de skapar en efterfrågan hos konsumenterna. Undersökningar har visat att en betydande del av reklamutgifterna läggs på marknadsföring av bilarnas motorstyrka, storlek och hastighet.

Bilindustrin antas införa en frivillig uppförandekod för reklam, men vi har blivit brända av frivilliga regler i detta avseende, och alla sådana åtgärder bör betraktas med misstro. Det är hög tid att den reklam som riktas till konsumenterna innehåller mer detaljerade uppgifter om bränsleekonomi och utsläppsprestanda hos de bilar som säljs. Informationen bör vara tydlig och rakt på sak och inte gömmas undan bland det finstilta. Vi måste uppmuntra biltillverkarna att konkurrera med säkra och snygga bilar som också är miljövänliga.

Jag vill avsluta med följande synpunkter. De europeiska biltillverkarna tillverkar bra bilar. Företagens egna tekniska experter är beundransvärda, men de har alltför länge nonchalerat produkternas bidrag till klimathotet. För vår planets skull och med tanke på den industri som ständigt måste ligga i framkant av en världsledande teknik är det nu dags att lagstiftarna med fast hand leder dem i en grönare riktning.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Fru talman! Vägtransport, tillsammans med de andra sektorerna inom ekonomin, måste bidra till att minska koldioxidutsläppen för att vi ska kunna uppnå målen i Kyotoprotokollet och våra framtida åtaganden inför 2020 och längre fram.

Vägtransport är den näst största källan till utsläpp av växthusgaser i EU. Enbart personbilar står för 12 procent av EU:s totala utsläpp. Det är värt att notera att samtidigt som de totala utsläppen bland EU:s 27 medlemsstater minskade med nära 8 procent mellan 1990 och 2005 ökade utsläppen från vägtransporterna under samma tid med 25 procent. Här skulle jag vilja påminna er om att från och med 1995 satte kommissionen upp ett mål på 120 gram, och bilindustrin var medveten om detta. Låt mig också påminna er om att det fanns en frivillig överenskommelse om att minska koldioxidutsläppen till 140 g/km senast 2008. Kommissionen insåg att målet inte skulle uppnås av bilindustrin och industrin själv erkände detta. Därför genomförde kommissionen i februari ytterligare en undersökning av möjligheten att minska koldioxidutsläppen för nya bilar, genom en bindande lagstiftning baserad på en integrerad strategi. På så sätt skulle man kunna uppnå det europeiska målet att minska utsläppen för nya bilar med 120 g till år 2012.

Om vi tar itu med koldioxidutsläppen från bilar minskar vi vårt beroende av importerade fossila bränslen, vilket innebär att vi bidrar till att stärka energiskyddet i EU samtidigt som konsumenternas bränsleutgifter minskar.

Jag är nöjd över att man i betänkandet godkänner vårt initiativ att inrätta en rättslig ram för att minska koldioxidutsläppen från bilar. Jag tackar föredraganden Chris Davies för hans ansträngningar, samt Rebecca Harms och Wolfgang Bulfon från utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, för deras förslag.

I betänkandet sätter man upp ambitiösa mål för att minska koldioxidutsläppen och man betonar att det kommer att krävas större och mer långsiktiga framsteg. Nu är utmaningen att förvandla det politiska stödet till handling.

I förslaget till betänkande föreslår man olika viktiga arbetsområden, och jag skulle vilja kommentera två av dem.

För det första tar ni i ert betänkande upp det legitima behovet av en tidsgräns för bilindustrin så att den enkelt kan anpassa sig till den nya lagstiftningen. Som jag sagt tidigare uppkom den här strategin uppenbarligen 1995. Förra månaden på motormässan i Frankfurt var det tydligt att den europeiska bilindustrin verkligen hade reagerat på utmaningen i vårt nya förslag. Inom en kort tidsperiod lyckades biltillverkarna skapa prisvärda tekniska lösningar, som verkligen är bränsleeffektiva. Jag är helt övertygad om att vi kommer att kunna erbjuda biltillverkarna lika konkurrensvillkor genom vår översyn av strategin och genom vår rättsliga ram. Konkurrensen kommer inte att bygga på bilstorlek eller motorkapacitet, utan på miljöprestanda. Vi kan redan se de första resultaten. Nu när oljepriserna når rekordnivåer får vi inte missa någon möjlighet att sätta upp ambitiösa mål för att minska koldioxidutsläppen i den europeiska bilindustrin. Det kommer att fungera som ett starkt incitament för innovation och förnyelse samtidigt som det blir möjligt att exportera mer till tillväxtekonomier, där det finns en stor efterfrågan på bränsleeffektiva bilar.

För det andra påpekar ni i ert betänkande behovet av att ta med vissa viktiga parametrar i framtida lagstiftning, såsom dem som rör social påverkan och rimliga priser för konsumenterna. Givetvis är en rättvis behandling av alla parter mycket viktig. Jag vill betona att vi är fast beslutna att föreslå en lagstiftning som innebär att man tar hänsyn till alla biltillverkare, en lagstiftning som innebär att man undviker oförsvarliga snedvridningar av konkurrensen. Det övergripande mål som vi föreslår kommer att fördelas mellan biltillverkarna på ett hållbart och socialt rättvist sätt. Den integrerade strategi som vi föreslår kommer att göra det lättare för sektorn att förbereda sig för de kommande utmaningarna och dessutom undviker man orättvisa bördor för specifika företag eller för sektorn som helhet.

Och med dessa kommentarer avslutar jag. Tack för er uppmärksamhet.

  Rebecca Harms (Verts/ALE), föredragande för utskottet för industrifrågor, forskning och energi. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag skulle vilja säga till Chris Davies att vi tydligt bör dra oss till minnes varför vi måste diskutera strikta bindande utsläppsgränser. Anledningen är att efter en frivillig överenskommelse mellan kommissionen och bilindustrin för mer än tio år sedan misslyckades den sistnämnda medvetet och uppsåtligt med att uppnå målen. Den nuvarande situationen handlar, som vi vet, inte om otur eller en oförutsägbar vändning utan om beslut tagna av olika företagsledningar.

Därför, herr Davies, är jag tämligen chockad över det tydliga budskap ni har gett genom era ändringsförslag – som jag såg för första gången i dag, även om de kan ha funnits under en längre tid – att, oberoende av vad som bestämts i miljöutskottet har ni inte längre något intresse av att utöva påtryckningar på den europeiska bilindustrin så att den blir mer innovativ.

Jag anser att vi bara kan uppnå Europas klimatmål genom de strikta gränser kommissionen ursprungligen föreslog. Jag menar också – och ni tog itu med den här punkten på rätt sätt, herr Dimas – att vi inte kommer att kunna trygga energiförsörjningen för våra transportbehov om vi inte genast ser till att bilarna blir mer effektiva. Vi kan nämligen inte stå och titta på när olja, som både är värdefull och svår att få tag på, alltjämt slösas bort på våra vägar.

Den tredje punkten, som industriutskottet, vars yttrande jag utarbetade, fäster stor vikt vid är att se till att man i det långa loppet fäster stor vikt vid den kunskap och skicklighet som ingenjörerna och utvecklarna i bilindustrin har, och att dessa ingenjörer inte undertrycks ännu mer genom felaktig förvaltning. Jag är starkt övertygad om att det mycket snart bara kommer att finnas effektiva, klimatvänliga och prisvärda – men snygga – bilar på marknaden och att de som minskar incitamenten till innovation genom att sätta upp verkligt snälla tidsfrister för minskningsmålen kommer att vara ansvariga om det på lång sikt visar sig att den europeiska bilindustrin inte är konkurrensmässig samt om man förlorar jobb i bilindustrin i Europa.

Det behöver inte sägas att den globala bilmarknaden kommer att bli oigenkännlig – förutsatt att vi accepterar de grundläggande premisserna för vår klimatpolitik och FN:s klimatpolitik – och att de som bromsar en minskning av utsläppsgränserna kommer att vara ansvariga om det går åt skogen för bilindustrin i Europa och om vi inte längre kan ta vår egen klimatpolitik på allvar.

  Wolfgang Bulfon (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. – (DE) Fru talman! Jag erkänner att bilen är ett universellt transportmedel och jag erkänner att bilindustrin bidrar till européernas välstånd. Jag tror dock inte på bilar som en fetisch. Därför kan jag inte förstå att tillverkare ska designa bilar som går snabbare än 200 km/h.

Det är nödvändigt att bygga effektiva, miljövänliga bilar, med tanke på alla bevis på klimatförändringarna. Dessutom måste Europa föregå med gott exempel för de snabbt växande tillväxtmarknaderna. I slutändan är det konsumentens val som avgör vilka bilar som kommer att köras under de kommande åren. Därför argumenterade jag för öppen och mer lättförståelig information om fordons utsläpp i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Jag uppmanar kommissionen att se betänkandet som en startpunkt för ett ambitiöst lagstiftningsförslag och att agera snabbt.

  Martin Callanan, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag vill först och främst varmt tacka Chris Davies för det omfattande arbete som han har lagt ned på detta betänkande och för hans synnerligen konstruktiva samarbete. På min grupps vägnar ställer jag mig med glädje bakom det mål på 125 g senast 2015 som Chris Davies har föreslagit. Det är ett miljömässigt sett mycket långtgående mål, men det ligger också inom räckhåll för en industri som måste betecknas som mycket framgångsrik och sysselsätter hundratusentals människor, och vi måste se till att den fortsätter att vara en framgångsrik europeisk industri. Jag är övertygad om att de europeiska biltillverkarna även fortsättningsvis kommer att framställa några av de mest miljövänliga bilarna i världen, och de nya målen – som vi ska komma ihåg är världens strängaste – kommer att göra det lättare för dem att få fram ännu renare bilar i framtiden.

Den felande länken i debatten är dock givetvis konsumentefterfrågan. Vi måste se till att konsumenterna efterfrågar renare och miljövänligare bilar, och där har medlemsstaterna själva en mycket viktig uppgift genom sina skattesystem, vilka givetvis är deras ensak. De kan emellertid i betydande utsträckning påverka konumentefterfrågan genom att införa de rätta miljövänliga skattesystemen.

Alla närliggande sektorer måste också enligt min uppfattning bidra till en minskning av koldioxidutsläppen, exempelvis oljebolag, biobränsleproducenter och däcktillverkare som alla kan bidra till att vi når de högt ställda målen.

Jag har även lagt fram en del ändringsförslag som syftar till att tona ned de enligt min åsikt mycket tvingande krav på de reklamansvariga som ingår i Chris Davies betänkande. Jag anser att de inte står i någon som helst proportion till problemet, och jag är säker på att om tillverkarna och de reklamansvariga får tillräckliga möjligheter kan de komma fram till en bindande frivillig kod som skulle vara lika effektiv.

Jag har också – i samarbete med Chris Davies – lagt fram ett ändringsförslag där vi tar upp de små tillverkarnas bidrag, vilka inte har ett omfattande produktsortiment att fördela utsläppskraven på. Jag hoppas att kommissionen tar hänsyn till dessa när lagstiftningen utarbetas.

  Marie-Noëlle Lienemann, för PSE-gruppen. – (FR) Mina damer och herrar, fru talman, herr kommissionsledamot! Som vi alla vet är detta en brådskande angelägenhet. Al Gore som slog larm, har fått Nobelpriset och det är dags att EU slutar att prata och i stället agerar. Det här är nämligen inte ett nytt problem. Det fanns en frivillig överenskommelse mellan biltillverkarna om att uppnå en medelnivå för koldioxidutsläppen på 140 g/km 2008, och man höll inte denna överenskommelse. Jag skulle vilja påminna er om att Europaparlamentet satte själv upp ett mål på 120 g 2005 eller senast 2010. Det finns ingen anledning att backa från dessa mål i dag. Vad vi behöver är ett ambitiöst, otvetydigt och bindande direktiv och i det måste man sätta upp mål i två steg.

För det första behöver vi ett kortsiktigt mål som innebär en gräns på 120 g koldioxid för nya bilar och en minskning på 10 gram genom kompletterande åtgärder. Vi måste dock agera snabbt och därför stöder vi omröstningen i miljöutskottet om målet inför 2012 som ska uppnås genom bindande steg från 2009 och framåt. 2012 ska målet slutligen vara helt och hållet uppnått för alla fordon.

Som ett andra steg menar vi att vi bör sätta upp mål på 95 g år 2020 och 70 g år 2025, med en mellanliggande tidsfrist 2016 för att se till att vi är på rätt spår. Vi stöder den ambitiösa färdplan som miljöutskottet har förberett eftersom vi anser att den innehåller tydliga normer. Dessutom tar miljöutskottet upp den teknologiska klyfta som vi måste övervinna för att kunna uppfylla våra åtaganden i Kyotoprotokollet. Givetvis kommer det att blir dyrt och man kommer att vara tvungen att förhandla om priserna för de nya fordonen. Det första man bör notera är att alla biltillverkare inte har uppnått samma effektivitet genom den frivilliga överenskommelsen.

Ja, vi måste gynna små bilar framför större bilar och vi måste införa skatteåtgärder, ny praxis och till och med förbud i vissa fall, framför allt i tätbefolkade områden, för att förhindra att stora fordon, inklusive stadsjeepar, oupphörligen förorenar våra städer och släpper ut stora mängder koldioxid. Frågan är extra viktig eftersom vinstmarginalerna blir större om tillverkarna producerar större fordon. Därför måste vi styra marknaden så att det blir mer lönsamt för tillverkarna att producera små, mer miljövänliga bilar i stället för stora bilar som är mindre miljövänliga. Vi måste dessutom införa normer, och vi förväntar oss förslag på strategier från kommissionen.

Den sista punkten jag skulle vilja betona är hur viktigt det är med sanningsenlig information för bilköparna så att de får hjälp att hitta i detta kaos. Vi måste framför allt sätta stopp för vilseledande reklam. Därför lade min grupp fram ett ändringsförslag om ett märkningssystem för alla bilar, baserat på ett A–G-format för energieffektivitet, så att alla konsumenter kan göra ett aktivt, miljövänligt val.

  Holger Krahmer, för ALDE-gruppen. – (DE) Fru talman! När det handlar om att diskutera koldioxidutsläpp är vi väldigt snabba att diskutera bilar, helt enkelt eftersom de är folks dåliga samvete. Därför, fru Harms, är de gröna och många miljöorganisationer mycket angelägna att tala om bilar.

Det är ingen tvekan om att överenskommelsen har brutits, och därför behöver vi regler. Vi har inget val. Fru Harms! Det ni berättade för oss om det frivilliga åtagande som bilindustrin avsiktligt och strategiskt struntat i menar jag verkar ganska långsökt. Låt mig bara påminna er om att en marknad inte bara består av produktleverantörer utan också av dem som efterfrågar dem. Vi hjälper själva till att skapa efterfrågan också, och när vi snart körs hem av biltjänsten kommer vi att åka i bilar som inte uppfyller de krav som biltillverkarna åtog sig att uppfylla.

Jag skulle vilja se ett initiativ från de gröna. Om era avsikter är hederliga, snälla se då i så fall till att de små bilarna som uppfyller nästa års frivilliga mål beställs till parlamentet. I framtida lagstiftning är det mycket viktigt att vi ser till att de önskade minskningarna är kostnadseffektiva. I Stern-betänkandet som ni och de gröna gillar att citera, fru Harms, beräknas att av 13 potentiella koldioxidminskande åtgärder, är de som rör bilindustrin de dyraste och de minst effektiva. Den som politiskt kräver strängare utsläppsgränser och mer effektiva bilar måste vara medveten om att utvecklings- och produktionscykeln i bilindustrin varar i fem till sju år. Om vi inte inser detta riskerar vi att förlora jobb.

Därför är jag glad över att vår föredragande har tagit hänsyn till detta genom att säga att det är orealistiskt att sätta upp någon tidsfrist före 2015. I morgon kommer parlamentet att rösta för ett av de alternativ vi har framför oss, och det måste sägas att, oavsett vilket år och medelvärde som fastställs, kommer det fortfarande att vara strängare och mer ambitiöst än i alla andra regimer i världen. Det får vi inte glömma. Det är verkligen en hårfin skillnad mellan moroten och piskan för vår bilindustri, och när det kommer till kritan måste vi verkligen se till att vi faktiskt exporterar våra bästa produkter, inte vår industri.

  Claude Turmes, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag anser att detta är rätt tillfälle att låta omvärlden få veta vad Martin Callanans och Chris Davies förslag handlar om. Vad handlar det egentligen om? Det handlar om att senarelägga åtgärderna från 2012 till 2015. Vi har beräknat effekten på koldioxidutsläppen och kommit fram till att 125 g 2015 är sämre än 130 g 2012. Den andra delen av förslaget innehåller dessutom undantag för tillverkare som handlar med små volymer. Detta innebär 300 000 bilar om året, så det rör sig inte om några ”små volymer”.

Jag anser att det vi röstar om nu i veckan, dvs. Chris Davies initiativbetänkande, kommer från en klimathjälte ur de gröna liberala leden, som har förvandlats till en Judas i klimatfrågan. Det är helt otroligt – i stället för att vända sig till den tänkbara center-vänstermajoriteten i parlamentet för att få stöd för 120 g 2012 gör han gemensam sak med reaktionära Tories och ordnar så att bilindustrin i Europa vinner tid – detta är sannerligen inte rätt väg att gå.

  Kartika Tamara Liotard, för GUE/NGL-gruppen. – (NL) Fru talman! Under de senaste månaderna har mina kolleger och jag mött oerhört många representanter för bilindustrin. Jag menar att det aldrig någonsin tidigare har förekommit så mycket lobbying kring ett betänkande. Industrin har använt alla möjliga argument för att förhindra åtgärder som syftar till att minska koldioxidutsläppen eller i alla fall att senarelägga dem. Det verkar som att de har vunnit över många av mina kolleger, inklusive föredraganden. Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet kände dock till sin uppgift, som tur var.

Låt mig vara tydlig. Motorindustrin ligger helt och hållet bakom kommissionens förslag. Man misslyckades fullständigt med att komma överens om en frivillig förordning. Det verkar som att det bara är tvingande normer som är effektiva. Jag menar att det är hyckleri att klaga på att allt måste göras så snabbt. Industrin har känt till att dessa åtgärder skulle komma under åratal. Genom drastiska åtgärder måste vi rädda miljön nu. Vi måste göra det för vår egen skull och för framtida generationer.

Därför uppmanar jag er att rösta mot ändringsförslag 42, som lagts fram av Martin Callanan och Chris Davies. Genom ändringsförslaget ökas den maximala mängden koldioxid och man flyttar fram det överenskomna datumet från 2012 till 2015. Det innebär att kommersiella intressen sätts före miljön och det kan vi absolut inte tillåta. Vad försöker Chris Davies göra mot oss?

  Malcolm Harbour (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag vill för mina kolleger i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd tacka Chris Davies för hans sätt att hantera detta, och särskilt för hans lyhördhet och för en rad progressiva åtgärder i betänkandet. Jag vill även tacka föredraganden, Wolfgang Bulfon, samt Chris Davies för att han har tagit med flera av våra förslag i betänkandet.

Vi har lyssnat till en animerad debatt och livlig diskussion i kväll, som har handlat om att bilindustrin inte lever upp till målen och om hur vi ska gå vidare. Jag vill emellertid upprepa vad kommissionsledamoten sa och använda ordet ”incitament”. Både detta program och genomförandet av det program som Chris Davies har lagt fram kommer att kräva åtskilliga miljarder euro i investeringar i nya produkter, och det kommer att ta enorma resurser i anspråk för teknik- och produktutveckling.

(Protester)

Jag ser att mina kolleger från De gröna redan skakar på huvudet. De verkar anse att tekniken finns och att vi över en natt kan få en mycket viktig industri att göra en helomvändning i denna riktning. Detta är fullkomligt orealistiskt – var ska vi få investeringarna från? De kommer att tas från bilföretagens vinster. Vi måste ta vara på dessa vinster så att de kan återinvestera dem. Detta krav kommer att leda till den mest genomgripande förändring och omläggning som vi någonsin har varit med om i en storindustri. Vi måste komma ihåg detta. Vi kan inte endast sitta här och ställa orimliga krav. Detta är ett praktiskt synsätt.

Låt mig emellertid få påminna er om – och jag vägrar att acceptera detta slags missnöjesyttringar – att jag absolut inte är någon lobbyist som går bilindustrins ärenden. Jag har under lång tid hävdat att vi måste sätta upp långtgående mål. För första gången är vi på väg mot en lagstiftning. Men ni måste också lyssna. Och jag vill bara tillägga en sak. Det talas bland annat om kompletterande åtgärder, men vad vi diskuterar här är en radikal förändring av människors sätt att se på bilism och transporter. Dessa nya fordon kommer under lång tid att släppas ut på marknaden. De kompletterande åtgärder som vi talar om – exempelvis konsumentåtgärder och konsumentupplysning – är de verkliga drivkrafter som vi måste ta i anspråk. Jag beklagar att jag har överskridit min talartid, fru talman, men ni håller säkert med om att jag helt opåkallat blev avbruten av vissa kolleger.

  Matthias Groote (PSE). - (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Detta betänkande som Chris Davies har utarbetat på miljöutskottets initiativ borde ge en signal till kommissionen att Europaparlamentet menar allvar när det gäller att minska koldioxidutsläppen. När jag ser de framlagda ändringsförslagen börjar jag ifrågasätta detta.

Det finns tre punkter som vi bör komma ihåg. För det första: från och med den 1 januari 2012 får nya bilar i EU inte släppa ut mer än 120 g koldioxid/km. Vi bör inte ändra detta datum eller utsläppsgränsen. År 1998 gjorde bilindustrin ett frivilligt åtagande att minska koldioxidutsläppen från sina nya modeller. Mot bakgrund av nyhetsrapporterna om de fortsatta klimatförändringarna ser jag inget som helst skäl för oss att ändra tidsfristen eller gränsvärdena.

För det andra måste det stå tydligt i den framtida lagstiftningen att koldioxidutsläppen från alla bilar måste minskas. Utsläppen från större bilar måste minska mest, men även utsläppen från mindre bilar så att vi kan nå 120 g senast 2012.

Min tredje punkt handlar om att folk måste ha råd med bilar. Jag håller med föregående talar om detta. Jag kommer från landsbygden där folk är beroende av sina bilar för att komma till sina arbetsplatser. Av detta skäl måste den framtida lagstiftningen vara välavvägd så att man beaktar både ekonomiska och miljömässiga behov.

Till vilken nytta är stränga utsläppskrav om folk inte längre har råd med nya bilar och kör omkring i sina gamla fordon? Det tar över åtta och ett halvt år att förnya hela bilflottan på EU:s vägar och detta måste vi tänka på när vi antar ny lagstiftning. I den framtida lagstiftningen om koldioxidutsläpp från bilar bör man ta hänsyn till behovet att garantera ett bättre skydd för klimatet och bilar som folk har råda att köra.

ORDFÖRANDESKAP: SIWIEC
Vice talman

  Péter Olajos (PPE-DE). - (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle kunna börja med ett gammalt skämt: jag har några goda nyheter och några dåliga – vilka vill ni höra först?

Jag börjar med de goda nyheterna: EU leder kampen mot klimatförändringarna; de 27 EU-länderna gör mer än någon annan i världen för att stoppa klimatförändringarna. Låt mig nu nämna de dåliga nyheterna: om forskarna har rätt så är till och med detta alldeles för lite. Vad ska vi då göra?

Svaret lämnar inget utrymme för tvivel: vi behöver ett paradigmskifte. Det är berömvärt att Chris Davies i sitt betänkande betonar en rad viktiga element. Alla som tror att vi löser något genom att minska koldioxidutsläppen från det ständigt ökande antalet motorfordon till 120 g eller 95 g misstar sig emellertid grovt.

Jag anser att vi kan och måste rösta för detta betänkande och att vi samtidigt måste tvinga biltillverkarna att utveckla mindre och effektivare motorer. Vi får emellertid inte stanna där. EU måste även otvetydigt stödja en teknisk förändring inom transportsektorn. Alla tillgängliga medel måste användas för att främja forskning och utveckling och innovation på detta område, och vi måste upphöra med allt stöd till konventionell teknik.

Medlemsstaterna måste låna de bästa lösningarna av varandra så snabbt som möjligt för att ge tillverkare och konsumenter rättsliga, ekonomiska och andra incitament. Dessutom, när vi nu tar upp ämnet, tror jag t.ex. inte att biobränslen kommer att ge oss den slutliga lösningen på våra problem; i synnerhet inte den nuvarande, första generationen biobränslen. De verkar emellertid vara ett nödvändigt steg på vägen mot alternativa bränslen, på samma sätt som väte- och elektriska framdrivningssystem och många andra system som ännu inte används allmänt eller inte har utvecklats tillräckligt. Låt oss hjälpa till att främja dessa genom omröstningen och den framtida lagstiftningen. Tack så mycket.

  Linda McAvan (PSE). - (EN) Herr talman! Jag kommer inte att framföra några synpunkter på den nya kärvänlighet mellan de brittiska liberala demokraterna och de konservativa som Martin Callanan och Chris Davies har demonstrerat här i kväll. Kanske har vi bevittnat striden om vem som ska bli ny ordförande för de liberala demokraterna, eftersom en del av deras nya ledare till och med har dubbelgångare!

Vad jag vill tala om är vikten av att hålla fast vid de långtgående målen. Jag tror inte att bilindustrin kan ha blivit särskilt förvånad över att kommissionen nämnde 2012 som ett datum för målen eller att man talade om nivån i målen, eftersom vi ju vet att de har diskuterats i åratal.

I mars åtog sig EU:s ledare att minska de totala koldioxidutsläppen med 20 procent senast 2020. Om vi ska nå dit måste vi stifta lagar som gör det lättare för oss att komma dit. Här står vi alltså vid det allra första hindret på vägen, och jag anser att det inte är rätt tid att nu råka ut för ett bakslag i parlamentet. Människorna där ute tittar på. De vill veta att vi menar allvar när vi säger att vi ska ta itu med klimatförändringen.

Givetvis måste vi samarbeta med industrin, och Chris Davies talar om att straffa industrin. Ingen vill straffa industrin, eftersom bilindustrin, som Malcolm Harbour just konstaterade, är en mycket betydande europeisk industri. Den är en mycket viktig arbetsgivare, och vi måste arbeta tillsammans med dem, eftersom endast de kan åstadkomma de nödvändiga förändringarna.

Vi måste alltså samarbeta med dem, och vi måste vara lyhörda, och det jag anser att vi först och främst måste ha är ett långsiktigt projekt som alla har förbundit sig att delta i, så att alla vet vart vi är på väg och kan försöka nå dit.

Till slut några ord om märkning och reklam. Vi måste få ett tydligt system, ett system med grönmärkning för bilar som alla konsumenter kan förstå, precis som de, när de köper vitvaror, förstår hur dessa vitvaror fungerar. De vitvarutillverkare som framställer varor som inte fungerar har faktiskt fått erfara att deras produkter har försvunnit från marknaden. Samma sak måste hända med bilar, och jag hoppas att vi kan arbeta tillsammans med industrin och utarbeta ett system för grönmärkning som alla förstår.

  Andres Tarand (PSE). - (ET) Vår klimatpolitik har hittills främst inriktats på energisektorn. Flygsektorn är nästa sektor som kommer att införlivas i EU:s system för handel med utsläppsrätter. Marktransporterna påverkar emellertid klimatförändringarna avsevärt och Davies-betänkandet är ett verkligt välkommet initiativ. Bilindustrin behöver tydliga, långsiktiga mål för att minska koldioxiden i avgaser, och jag stöder Chris Davies förhållningssätt genom vilket långsiktiga gränsvärden kommer att fastställas för koldioxidutsläpp, t.ex. för 2020 eller 2025.

Bilindustrin har haft gott om tid på sig att minska koldioxidutsläppen. Vi bör inte acceptera att det går ännu längre tid: de tekniska lösningarna finns redan. Jag hoppas också att parlamentet kommer att stödja det ändringsförslag jag lade fram i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, enligt vilket bilindustrin måste minska koldioxiden i avgaser till 120 g/km senast 2012.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden till betänkandet. När man diskuterar gemenskapens strategi för att minska koldioxidutsläppen bör man komma ihåg att det bara i Europa arbetar två miljoner personer i bilindustrin och att ytterligare 10 miljoner arbetstillfällen är kopplade till denna sektor. Denna industri utgör 3,5 procent av BNP i Europa. Exportvärdet är 33,5 miljarder euro och dessutom ger fordonsskatterna skatteintäkter på 365 miljarder euro för medlemsstaterna varje år.

Gemenskapens strategi för att minska koldioxidutsläppen blir bara framgångsrik om den är välgenomtänkt och ger tillräckligt med tid för tillverkarna att utveckla lämpliga tekniska lösningar. Jag stöder införandet av en lämplig övergångsperiod, eftersom produktionscykeln i bilindustrin är komplex och behöver en lång anpassningstid. Det ser därför ut som att den bästa tiden för införandet av förordningarna skulle vara 2015, även därför att Euro 6-förordningen träder i kraft detta år. Jag anser också att man bör ha ett helhetsperspektiv när det gäller koldioxidutsläppen. Undersökningar har visat att för att nå målet på 120 g/km bara genom förbättringar av biltekniken kommer att resultera i en ökning på omkring 3 600 euro av det genomsnittliga priset för en bil, vilket kan innebära att många bilmärken blir mindre tillgängliga för den genomsnittlige EU-medborgaren.

Av detta skäl blir det dyrast att bara basera koldioxidutsläppen på motorteknik. Man kan nå 120 gramsnivån genom att införa kompletterande lösningar, t.ex. en större användning av biobränslen än i dag och genom att införa kompletterande fordonslösningar, t.ex. signaler för växelskifte eller lågfriktionsdäck.

  Dorette Corbey (PSE). – (NL) Herr talman! Vägtransporterna orsakar stora föroreningar. År 2005 stod transporter, bilar och lastbilar för 27 procent av de totala växthusgasutsläppen. Om vi vill ta itu med klimatförändringarna kan vi inte nonchalera motorfordonssektorn. Om man inte vidtar åtgärder kommer utsläppen att öka, inte minska.

Tyvärr har motorindustrin misslyckats med att ta initiativet. För åratal sedan åtog sig motorfordonstillverkarna att minska utsläppen. Under de senaste åren har industrin byggt bättre och säkrare bilar. Stora framsteg har gjort, men tråkigt nog har motorernas effektivitet försummats.

Målet på 140 g under 2008 kommer därför inte att nås, och verkligen inte på frivillig grund. Det räcker dessvärre inte med att lagstifta för att få effektivitet. Lagstiftningen måste inriktas på att nå ett genomsnittligt utsläpp på 120 g under 2012, inte 2015. Ett långsiktigt mål på 80 g/km behövs eftersom vi har angett ett ambitiöst mål för 2020 och detta måste också speglas i motorfordonsindustrin.

  Ivo Belet (PPE-DE). – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Personbilarna släpper ut 12 procent av all koldioxid. Vi känner alla till det. Det är tydligt att denna sektor måste göra stora ansträngningar för att nå de överenskomna standarderna för 2020. Det är också tydligt att vi måste vara ambitiösa och sätta ribban högt.

Det är också tydligt att biltillverkarna inte kan göra detta på egen hand. Det krävs ett helhetsperspektiv – de ska inte behöva ta hela ansvaret. Man behöver därför vidta omfattande åtgärder. Bättre luftkonditionering, bättre vägar och förändrat förarbeteende – det gäller med andra ord oss alla. Sektorn förtjänar statligt stöd eftersom motorfordonsindustrin sysselsätter ett stort antal personer, direkt eller indirekt.

Jag vädjar därför först och främst till de nationella regeringarna att så snart som möjligt ändra sina motorfordonsskatter så att konsumenterna självmant byter till miljövänliga bilar. För det andra vädjar jag till kommissionsledamoten, kommissionen och EU att utföra en bedömning av 2009 års fleråriga budget för att investera ännu mer forskningspengar i ny forskningsteknik för att få fram bilar som släpper ut låga koldioxidhalter. Jag känner till att ni nyligen tillkännagav ett ambitiöst program för att investera 500 miljoner euro i väteteknik. Det är naturligtvis fantastiskt, men det är medellång sikt. Man måste uppenbarligen också hitta lösningar för den nya motortekniken på kort sikt.

Jag är säker på att, antingen det sker under 2012 eller lite senare, smarta biltillverkare kommer att nå målet på 120 g mycket snabbare än planerat. Helt enkelt därför att – och jag vill inte vara naiv – marknaden kräver det. I detta avseende har sammanhanget ändrats fullständigt under de senaste åren. Det är därför viktigt att vi godkänner kompromissändringsförslagen från Martin Callanan om marknadsföring och reklam, eftersom de är tydliga. Det handlar om att ge konsumenterna tydlig information.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag vill inledningsvis uttrycka min uppskattning av kvaliteten på kvällens debatt. Jag vill, om tiden tillåter, yttra mig om tre av de frågor som ni har tagit upp.

När det gäller ambitionsnivån i strategin har en genomarbetad konsekvensbedömning legat till grund för kommissionens förslag till strategi. Vi har analyserat de olika alternativen till nivå för att minska bilarnas koldioxidutsläpp och därvid beaktat mätbarhet, kontrollmöjligheter och ansvarsskyldighet.

Detta har varit utgångspunkten för vårt förslag om att nå målet 120 g koldioxid/kilometer genom att tillämpa ett integrerat tillvägagångssätt. Vi kommer att klara 130 g genom personbilsteknik och ytterligare tio gram med hjälp av kompletterande åtgärder, där bland annat bränsleeffektivitetsmål för lätta nyttofordon och en ökad användning av biobränslen ingår.

Denna strategi för att uppnå målet 120 g är enligt vår uppfattning den mest kostnadseffektiva kombinationen av alternativ, och vi kommer följaktligen att föreslå lagstiftning i enlighet med detta.

För det andra kommer den rättsliga ram som ligger till grund för det integrerade tillvägagångssättet att vara navet, men inte det enda inslaget, i den omarbetade strategin. Ni betonar i betänkandet att olika sätt att styra konsumenternas efterfrågan på bränsleeffektiva bilar märkbart kommer att underlätta arbetet med att minska såväl effekterna på miljön som bränslekostnaderna för bilförarna inom EU.

Vi kommer inom ramen för direktivet om ett märkningssystem för bilar att beakta parlamentets rekommendationer på konsumentupplysningsområdet.

För det tredje är det även kommissionens uppfattning att vi bör överväga en långsiktig strategi så att biltillverkarna vet vad som planeras. Vi kommer följaktligen att genomföra en konsekvensbedömning och på grundval av denna överväga möjligheten att gå vidare efter 2012 och höja målet på 120 g. Kommissionen kommer i detta sammanhang att beakta parlamentets rekommendationer om framtida utsläppsmål.

Jag tror att jag har tagit upp några av de viktigaste farhågorna som har framförts, och jag hoppas att kammaren kommer att anta en resolution som innebär att kommissionens tillvägagångssätt får starkt stöd.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 24 oktober.

17. Konventionella energikällor och energiteknik (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Herbert Reul, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om konventionella energikällor och energiteknik [http://www.europarl.eu.int/oeil/FindByProcnum.do?lang=2&procnum=INI/2007/2091" ] (A6-0348/2007).

  Herbert Reul (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Eftersom jag har några extra minuter vill jag börja med att tacka kommissionen, vårt utskotts sekretariat och de övriga föredragandena. Det har inte varit en alldeles enkel uppgift och jag är glad att vi lyckades att samarbeta på ett objektivt sätt och försökte hitta bästa möjliga gemensamma plattform i en fråga som inte är helt okomplicerad.

Vårt arbete grundades på tre meddelanden från kommissionen och vårt syfte med detta betänkande var att ge svar inom de tre områden som omfattas av dessa meddelanden, vilket vi lyckades att göra med stor majoritet i det ansvariga utskottet. Startpunkten var en allmänt accepterad princip som numera tas upp igen i alla energipolitiska debatter, dvs. den åsikt som delas av kommissionen och parlamentet att energipolitiken har tre huvudsakliga mål – konkurrenskraft, med andra ord överkomliga priser, miljöskydd och en trygg energiförsörjning. Slutsatsen att lösningen finns i en fortsatt utveckling av ny och befintlig energiteknik var förvisso den mest lättbehandlade delen av betänkandet.

Teknik är nyckeln för att nå dessa tre mål. I en värld där efterfrågan på energi ständigt ökar samtidigt som tillgången på fossila bränslen ständigt minskar, är det därför nödvändigt att vi investerar i forskning och utveckling och försöker att nå framgångar på dessa områden. Vi behöver bara se på potentialen för att öka effektiviteten i kraftproduktionen i kolkraftverk vilken för närvarande i genomsnitt ligger på 34 procent, men som skulle kunna höjas till 55 procent genom användning av modernare teknik.

Vi tog också upp två energikällor som skiljer sig mycket åt inbördes men som delar förmågan att skapa stora politiska kontroverser. Ingen tvivlar på att andelen fossila bränslen, som stod för 79 procent av den inhemska bränslekonsumtionen i bruttotermer i EU 2004, kommer att förbli hög under överskådlig framtid. Hur länge detta än pågår så måste vi utan tvekan använda fossila bränslen under en viss tid. Kol är en tung faktor som spelar en viktig roll – ett skäl är naturligtvis att det är en av de få energikällor, eller i själva verket den främsta energikällan, som finns naturligt i EU, även om dess tillgänglighet varierar i medlemsstaterna. Detta är en viktig fördel, särskilt när det gäller en trygg energiförsörjning.

Detta innebär – och detta var en viktig punkt i våra diskussioner – att vi när vi säger att kol har en framtid, vilket jag är tacksam för att kommissionen har tagit upp, måste se till att ta itu med de kritiska aspekterna av kolanvändningen. En av dessa kritiska aspekter är utsläppet av koldioxid. Ett alternativ är större effektivitet och bättre teknik och det andra alternativet är att försöka använda ny teknik för att separera koldioxid och lagra den i underjordiska utrymmen – den berömda tekniken för avskiljning och lagring av koldioxid (CCS).

Det är naturligtvis lättare sagt än gjort, men det finns tecken som tyder på att det fungerar. Vi har tagit upp detta i betänkandet och vi förespråkar stöd till utveckling av CCS-tekniken eftersom den ger oss möjlighet att fortsätta att använda kol, vilket är en mycket pålitlig energikälla för oss i EU. Det är därför vi också har betonat att vi måste gå fram försiktigt, att avskiljning av koldioxid kan minska effektiviteten vid kraftproduktion och att det därför är svårt att säga när CCS-tekniken kan börja användas på allvar. Vi måste framför allt göra vår läxa och formulera lämplig lagstiftning.

I den tredje och mest kontroversiella delen av betänkandet tar vi upp kärnenergifrågan. Kärnkraftverken står för mer än 30 procent av kraftproduktionen i EU och kärnkraften har fördelar som är obestridliga, vilka politiska åsikter man än har. Den finns på plats, den är billig och den bidrar i hög grad till en trygg energiförsörjning. När det gäller att minska koldioxidutsläppen är det ett oerhört spännande och intressant alternativ och jag tycker att det vore ansvarslöst om vi bara struntade i denna typ av energi.

Vi lyckades – inte utan svårigheter – att hitta modeller som kunde stödjas av en stor majoritet och som innehöll budskapet att en diskussion om dessa idéer utgör en del av en fullständig debatt, men att beslutet att anta eller förkasta dem är en sak för medlemsstaterna. Detta är en mycket viktig fråga, men vår avsikt är att göra en insats på ett område där EU innehar ett visst ansvar, nämligen trygg energiförsörjning. I detta avseende är det en klok åtgärd att inrätta högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering och Europeiska kärnenergiforumet, och det är utan tvekan rätt, som anges i det vägledande programmet om kärnenergi, att utveckla denna diskussion och, när vi diskuterar investeringar i ny teknik, inte vända någon möjlig lösning ryggen.

Helt kort innebär inte energiblandning att man väljer bort specifika energikällor utan snarare att man beaktar alla dessa källor. Jag hoppas att vi lyckas anta denna resolution i morgon med den ordalydelse som godkändes av en stor majoritet i utskottet.

  Andris Piebalgs , ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag vill först och främst lyckönska Herbert Reul till betänkandet. Det är det sista betänkandet från parlamentet i uppföljningen av energi- och klimatförändringspaketet från den 10 januari. De båda andra betänkandena av Alejo Vidal-Quadras och Britta Thomsen är värdefulla bidrag när kommissionen ska utarbeta nya förslag.

Det första handlar om att sammanställa energipaketet för den inre marknaden, och det andra rör det pågående arbetet med direktivet om förnybara energikällor. Jag är också mycket tacksam för Herbert Reuls och parlamentets kommande bidrag på området för nyskapande energiteknik, rena fossila bränslen och kärnenergi, som ligger helt rätt i tiden.

Kommissionen är redan på flera punkter helt införstådd med parlamentets krav och arbetar med ett antal återstående frågor som tas upp i betänkandet.

Europa måste uppnå det viktiga målet att bekämpa klimatförändringen. I detta syfte och även för att få till stånd en tryggad energiförsörjning behöver vi en högeffektiv energiteknik med låga koldioxidutsläpp. Vi måste också utnyttja fossila bränslen på ett mer hållbart sätt. Det kommer också att bli svårt att nå klimatförändringsmålen utan att utnyttja kärnenergi.

Jag vill först ta upp frågan om energiinnovation. Kommissionen ämnar i slutet av november lägga fram den strategiska EU-planen för energiteknik. Europa har framgångsrikt utarbetat ett regelverk till stöd för teknik med låga koldioxidutsläpp. Gemensamma mål har satts upp för energibesparingar och förnybar energi. Vi håller också på att upprätta en verklig inre marknad. Det råder ingen tvekan om att allt detta utgör grunden för den tredje industriella revolutionen.

Detta är emellertid långt ifrån tillräckligt. Om vi enbart gör oss beroende av importerad teknik med låga koldioxidutsläpp kommer vi inte att uppnå målen om försörjningssäkerhet och konkurrenskraft.

Av kommissionens just nu pågående analyser framgår att Europa har hamnat på efterkälken när det gäller utvecklingen av teknik med låga koldioxidutsläpp. Vi klarar helt enkelt inte av att omvandla den högkvalitativa grundforskning som bedrivs inom EU till världsledande teknikutveckling. I dagsläget är vi inte i tillräckligt hög grad inriktade på att omsätta forskningsresultaten i affärsutveckling genom att uppföra pilot- och demonstrationsanläggningar och därmed nå full kommersiell skala.

För att Europa ska bli världsledande när det gäller innovationer inom klimatförändring och energisäkerhet krävs ökad effektivitet i hanteringen av de resurser som investerats i energiinnovation.

Vi behöver följaktligen både en bättre gemensam strategisk planering på EU-nivå och ett effektivare genomförande av energiteknikprogrammen och de energitekniska åtgärderna.

Vi måste dessutom, som Herbert Reul konstaterar i sitt betänkande, få fram ytterligare ekonomiska resurser och personalresurser för forskning och demonstration inom energiteknik.

Vi har redan i det sjunde ramprogrammet höjt energibudgeten med 50 procent och programmet för konkurrenskraft och innovation med 100 procent. Detta hade aldrig kunnat genomföras utan starkt stöd av parlamentet.

Medlemsstaterna gör samma sak, och jag är övertygad om att den privata sektorn kommer att följa efter så fort ramvillkoren är de rätta. Detta gäller särskilt demonstrationsprojekt i industriell skala och tidig marknadsintroduktion, liksom även de små och medelstora företagens avgörande roll.

Jag kommer nu att övergå till den andra delen av betänkandet, som rör de utmaningar som hänger samman med konventionella energikällor. Vi måste inse att dessa energikällor kommer att vara av stor betydelse för energimixen under åratal framåt.

Vi delar uppfattningen att vi måste övergå från traditionella till hållbara fossila bränslen. Kommissionen kommer före årets slut att vidta ytterligare åtgärder för att undersöka användningen av modern teknik för kraftproduktion från fossila bränslen.

Kommissionen kommer i första hand att behandla frågan om den rättsliga ramen för avskiljning och geologisk lagring av koldioxid. Vi vill lägga fram ett lagstiftningsförslag om ett regelverk som innebär att rättssäkerheten garanteras och att allmänhetens förtroende vinns för en säkert ibruktagande av avskiljning och lagring av koldioxid (CCS). Jag håller även på att utarbeta ett meddelande om den politiska ramen för stöd till CCS.

Jag håller med om att det kommer att krävas betydande forskningsinsatser om CCS innan det kan bli kommersiellt lönsamt. CCS kommer därför att ingå i den strategiska energitekniken inom ramen för den strategiska planen för energiteknik. Detta är också skälet till att vi sänder ut ett speciellt meddelande om detta i anslutning till lagstiftningsförslaget.

Jämsides med fortsatta insatser inom forskning och utveckling måste EU lägga fram förslag om demonstrationsanläggningar. Dessa projekt kommer att ge ovärderliga erfarenheter. De kommer att leda till att vi så mycket som möjligt utvecklar befintlig teknik och kartlägger och tar itu med de uppgifter som återstår.

Målet är klart angivet och innebär att flera storskaliga demonstrationsanläggningar ska vara i bruk senast 2015 och att tekniken ska vara ute på marknaden senast 2020. Detta kommer inte att vara möjligt utan ett starkt engagemang från den privata sektorn i Europa och en stark och stödjande regeringspolitik. Kommissionen är beredd att gå i bräschen, men den kommer att behöva medlemsstaternas och Europaparlamentets odelade stöd.

Jag kommer nu till kärnenergin. Det gläder mig att ert budskap om kärnenergin helt ligger i linje med våra slutsatser i meddelandet om ett vägledande kärnenergiprogram, som har fått ett brett stöd av Ekonomiska och sociala kommittén.

Det gläder mig också att det inledande mötet i högnivågruppen om kärnsäkerhet och bortskaffande av nukleärt avfall ägde rum den 12 oktober. Gruppens uppdrag är att så småningom komma fram till en gemensam uppfattning och i slutändan en ökad kärnsäkerhet.

Jag delar den uppfattning som förs fram i betänkandet om att det krävs en förutsättningslös dialog om kärnenergi. Kommissionen har därför inrättat ett kärnenergiforum enligt samma principer som övriga energiforum. Målet för kärnenergiforumet är att utvidga diskussionen om kärnenergi och få med samtliga berörda aktörer.

Det första mötet i detta forum, som även kallas Bratislava-Pragforumet, kommer att äga rum den 26–27 november. Jag utgår från att detta kommer att leda till en ökad öppenhet och insyn och möjliggöra samråd med alla berörda parter och mellan de berörda parterna. Det gläder mig att också Europaparlamentet kommer att delta.

Jag vill än en gång lyckönska föredraganden och skuggföredragandena till det mycket förtjänstfulla betänkandet. Jag tackar parlamentet för dess stöd och samarbete. Vi kommer att använda betänkandet i vårt fortsatta arbete, och jag ser verkligen fram emot debatten.

  Margrete Auken (Verts/ALE), föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling. – (DA) Herr talman! Ni får förlåta mig, men detta betänkande är inte bra och det har inte heller arbetsprocessen i samband med det varit. Varför har utskottet för industrifrågor, forskning och energi inte lyssnat på yttrandena från andra utskott? På utskottet för utvecklings vägnar beklagar jag att vi bara har uppmanats att yttra oss om kommissionens koldioxidutsläpp. Energieffektiviteten och energibesparingarna och vår viktigaste kritik är alldeles för svaga. De är för övrigt helt avgörande för utvecklingsländerna. man kan ta till vara väldiga mängder energi genom att spara, och det finns tillgänglig teknik för detta, och för åtminstone utvecklingsländerna är detta mycket, mycket viktigare än CSS. Rent allmänt gäller detta också industriländerna. Varför glömmer man dessutom helt och hållet bort oljan? De höga oljepriserna är en stor börda för utvecklingsländerna, särskilt inom transportsektorn där oljan dominerar. Förutom att förbättra effektiviteten finns det ett behov av andra transportmodeller. Det är emellertid nödvändigt med förnybar energi om utvecklingsländerna ska kunna utvecklas och det är groteskt att detta knappt nämns i betänkandet. Förslaget är trubbigt och utskottet för utvecklings åsikter tas inte upp över huvud taget. Jag uppmanar därför alla att ta upp detta i morgon.

  Bogusław Sonik (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. – (PL) Herr talman! Jag håller med Herbert Reul när det gäller diversifiering inom elproduktion, diversifiering när det gäller tillgången och förbättringar avseende energieffektivitet och energianvändning. Det faktum att naturtillgångarna ständigt minskar är inget nytt för forskare som arbetar inom energiförsörjningsområdet. I åratal har ledande forskningscentrum observerat i vilken grad naturtillgångarna används och offentliggjort alarmerande rapporter. Slutsatserna i dessa rapporter visar otvetydigt att en fortsatt användning av endast konventionella metoder vid energiproduktionen kan, i framtiden, resultera i en global energikris. Minskade naturtillgångar innebär att EU i allt högre grad måste importera från grannstaterna, vilket kan resultera i ett upptrappat beroende av leverantörerna. Vi har redan sett de negativa konsekvenserna av en sådan politik vid en rad tillfällen i vissa grannstater.

Av detta skäl handlar en av de främsta utmaningarna för EU om diversifiering av energikällor och att försöka få fram ny teknik för energiproduktion. En praktisk politik på detta område kommer inte bara att vara till nytta för samhället och ekonomin, utan även för miljön. Jag vill emellertid här betona att alla länder inte har möjlighet att föra denna typ av politik på kort sikt. Detta är kopplat till historiska förhållanden i energisektorn som resulterade i en sämre utveckling i många år i jämförelse med de gamla EU-länderna. Av detta skäl, ur en medborgares synvinkel från ett sådant land, vill jag påpeka att Polen eller de andra länderna i detta geografiska område måste göra större insatser än länderna i västra Europa när det gäller att modernisera energisektorn. Man måste beakta denna specifika fråga. Med hänsyn till klimatförändringarna måste EU bli mer engagerat i arbetet att få fram ren kolteknik som den optimala lösningen för miljön, särskilt i de länder där energisektorn är mycket beroende av kol.

  András Gyürk, för PPE-DE-gruppen. – (HU) Tack för att jag får möjlighet att tala, herr talman! Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I det aktuella betänkandet gör man ingen hemlighet av att det finns tunga argument mot konventionella energiformer. Den fråga som oftast tas upp nuförtiden i detta sammanhang är klimatförändringen. De fossila energikällorna bidrar emellertid inte bara till de globala klimatförändringarna, de gör också EU mer beroende av utländska leverantörer.

Låt mig ta ett exempel från Ungern för att illustrera mitt argument. I ett land där det råder brist på råvaror utgör naturgasen 50 procent av energiblandningen och 80 procent av denna härrör från ett enda land utanför EU, nämligen Ryssland. Detta resulterar i en grad av beroende som inte bara har långtgående sociala och ekonomiska konsekvenser, utan kan också innebära en avsevärd påverkan på Ungerns yttre förbindelser. Samtidigt visar emellertid dessa siffror och andra liknande siffror att konventionella energikällor oundvikligen kommer att spela en stor roll för EU:s energiförsörjning under de kommande årtiondena, även om förnybara energikällor får allt större betydelse. Att påstå motsatsen skulle vara detsamma som att sticka våra huvuden i sanden.

Mina damer och herrar! Motsägelsefullheten mellan nödvändigheten av konventionella energikällor och riskerna i samband med dem måste emellertid lösas. Jag anser att man i Reulbetänkandet lägger fram de verktyg som krävs för att åstadkomma just detta. Jag håller med föredraganden om att EU måste koncentrera sig på tre grundläggande mål när man upprättar en politik för konventionella energikällor: ökad effektivitet och, i samband med detta, undersökning av möjligheterna genom forskning och utveckling samt minskat beroende av utländska energikällor. Det bästa exemplet på den sista punkten är Nabuccoprojektet. Byggandet av denna gasrörledning skulle innebära ett stort steg i riktning mot diversifiering, så det ligger i gemenskapens intresse att genomföra detta. Tack så mycket, herr talman.

  Adam Gierek, för PSE-gruppen. – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Energi är en avgörande faktor när det gäller konkurrenskraften på marknaden och livskvaliteten för EU-medborgarna. Av detta skäl måste därför de grundläggande politiska och ekonomiska målen vara effektivitet när det gäller hållbar energiproduktion, verklig minskning av den totala användningen och en pålitlig och säker energiförsörjning. Om vi når dessa mål får vi ett säkert samhälle. Vi får inte glömma bort hur mycket medborgarna betalar, antingen direkt eller indirekt, för varje enhet energi. Medlemsstaternas ekonomiska konkurrenskraft har bl.a. att göra med bättre användning av regionala tillgångar i form av fossila bränslen. Detta kommer emellertid att ske först när kommissionen ger garantier att systemet med utsläppsrätter inte hindrar ersättningen av de befintliga kraftstationerna, t.ex. koleldade kraftstationer, med modernare system som släpper ut mindre koldioxid. Polen har redan minskar utsläppen med 32 procent sedan 1988 samtidigt som, under samma period, de gamla EU-länderna har gjort avsevärt mindre. Den aktuella siffran för utsläpp per invånare i Polen är 7 ton/år, samtidigt som den i de gamla EU-länderna kan vara dubbelt så hög. Under dessa förhållanden skulle det inte vara rätt för Polen att minska koldioxidutsläppen drastiskt med ytterligare 30 procent från nästa år. Detta är ett beslut av kommissionen som skulle få mycket negativa sociala konsekvenser.

Mitt hemland kan inte offras för en klimathysterisk politik. Det är välkänt att klimatet har förändrats, håller på att förändras och kommer att fortsätta att förändras och att vi måste ta itu med konsekvenserna av dessa förändringar, dvs. torka, översvämningar och brist på dricksvatten. Rättvisan kräver emellertid att minskningarna av koldioxidutsläppen kopplas till en per capita-siffra i EU-länderna. Det är viktigt att utsläppskostnaderna inte beslutas godtyckligt på grundval av minskningar och oklara principer. Konkurrenskraften kan inte vara en funktion av falska marknadsincitament och energipriset måste spegla dess verkliga kostnader. Det verkar klokt att använda alla möjliga metoder som har provats för att absorbera koldioxid, även biologiska metoder, och för att absorbera metan. Just nu bör man emellertid prioritera metoder som förbättrar effektiviteten vid konvertering av primärenergi till andra former grundat på försöksmässiga tekniska installationer för att göra kol gasformigt eller flytande, och för att skapa väte.

Sammanfattningsvis vill jag uppriktigt tacka föredragande Herbert Reul för det fruktbara samarbetet vid utarbetandet av detta betänkande, vilket uppvisar ett heltäckande, välavvägt och långsiktigt förhållningssätt till problemen med fossila bränslen och kärnenergi.

  Šarūnas Birutis, för ALDE-gruppen. – (LT) Jag vill först och främst gratulera Herbert Reul och mina övriga kolleger, som har lagt fram giltiga ändringsförslag, till deras välavvägda betänkande och allt det hårda arbete som de har lagt ned.

Alla de energikällor som tas upp i betänkandet har fått tillräckligt med uppmärksamhet samtidigt som man i vederbörlig ordning påpekade vikten av alternativa energikällor och ny energiteknik.

Energidiversifieringen är av stor betydelse när man ska säkra en trygg energiförsörjning, och detta råkar vara mycket viktigt för mitt hemland Litauen. Detta område är utan tvekan sårbart eftersom Litauen är helt och hållet beroende av en leverantör, utan några alternativ för tillfället. En möjlig lösning skulle kunna vara om man byggde ett säkert, modernt kärnkraftverk. Det skulle utgöra grunden för både vår politiska säkerhet och ekonomiska stabilitet.

Diskussionerna om detta betänkande handlade också om att dela olika synsätt på kärnenergins framtid.

Även om vi fullständigt bör erkänna de alternativa energikällorna och deras eventuella dominerande roll i framtiden, bör vi ändå utveckla en jordnära inställning till kärnenergi och inse att 30 procent av den energi som produceras i EU kommer från kärnkraftverk. Denna energi bidrar till genomförandet av Kyotomålen och till att vi får en tryggare energiförsörjning.

Jag anser att de ändringsförslag som har lagts fram så energiskt av de ”gröna” politiker som fördömer kärnkraften i säkerhetens namn för EU:s medborgare är rena hyckleriet, eftersom de kan bidra till en ökad osäkerhet för andra EU-medborgare.

Jag vill uppmuntra mina kolleger att vara toleranta och stödja de bestämmelser som gör det möjligt för respektive nation att besluta om den är för eller emot användningen av säker kärnenergi. Det är bara genom att ha gemensamma åsikter och lyssna på olika meningar som vi kan fatta rätt beslut.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! När jag nu talar på UEN-gruppens vägnar i denna debatt om konventionella energikällor och energiteknik skulle jag vilja tacka Herbert Reul för ett heltäckande betänkande om denna fråga.

Först och främst har författaren till betänkandet rätt när han uppmärksammar att den viktigaste frågan, även när det gäller den framtida energin från konventionella bränslen, är att EU-länderna samarbetar på detta område.

För det andra, när det gäller det faktum att EU:s beroende av importen av fossila bränslen kommer att stiga till 70 procent fram till 2030 och, när det gäller oljeimport, till så mycket som 94 procent, är det nödvändigt att dra maximal nytta av de fossila bränsletillgångarna i EU-länderna.

För det tredje är kol just en sådan tillgång och Tyskland har så mycket som 7 procent av tillgångarna i världen och Polen 2 procent. Det är viktigt att inte ifrågasätta utvinningen av detta bränsle och den energi man kan generera från det, eftersom energi som genereras från fossila bränslen fortfarande kostar hälften av den el som genereras från förnybara källor.

För det fjärde, på grund av de miljörisker som finns i samband med generering av el från kol krävs gemensamma europeiska investeringar i forskning om ny teknik på detta område, vilken finansieras genom medel från EU:s budget.

För det femte och slutligen krävs det att man stöder EU-länder som investerar i kärnenergi. I detta sammanhang vill jag göra er uppmärksamma på det avtal som har utarbetats för byggandet av ett modernt kärnkraftverk i Ignalina, vilket är ett gemensamt projekt mellan Polen, Litauen, Estland och Lettland.

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill säga till Herbert Reul att jag, eftersom man mer eller mindre har meddelat att de Gröna inte stöder detta betänkande, har för avsikt att koncentrera mig på de punkter jag anser är mest irriterande. Detta speglas också i de ändringsförslag som vi har lagt fram.

Under utarbetandet av detta betänkande var det omöjligt att göra någon kritisk reflektion över kärnenergin. Alla de problem i EU som kopplas samman med säkerhetskulturens frånfälle vid våra kärnkraftverk betraktades som förbjudet område, trots att incidenterna i Tyskland med reaktorerna som drevs av företaget Vattenfall just hade utgjort ett slående varnande exempel. Diskussioner om svårigheterna att finansiera bortskaffandet av avfall betraktades också som förbjudet område, på samma sätt som de ökande riskerna med att kärnmaterial missbrukas till att bygga bomber eller möjligen till att användas av terrorister.

Jag måste nämna för er, herr Reul, att det finns en sak som verkligen har distraherat mig, och jag vill ta upp detta innan vi sammanträder i Bratislava. Det handlar om att det italienska företaget ENEL i Slovakien nu under 2007 planerar att färdigställa ett kärnkraftverk som utvecklades i Sovjetunionen före Tjernobyl. Byggandet inleddes i Tjeckoslovakien i början på 80-talet och verket färdigställdes till två tredjedelar. ENEL har nu för avsikt att färdigställa verket utan ett nytt byggnadstillstånd och utan att man har kontrollerat om planerna är förenliga med EU:s standarder. Det är skamligt.

Folk som lovprisar kärnenergin har ingen rätt att fortsätta att bortse från detta skamliga beteende.

  Esko Seppänen, för GUE/NGL-gruppen. – (FI) Herr talman, herr kommissionsledamot! Råoljan är dyrare än någonsin. Detta påverkar också priset på andra fossila bränslen. Kostnaden för alla energityper ökar ständigt eftersom fyra femtedelar av EU:s hela energikonsumtion grundas på fossila bränslen.

Folk är inte beredda att minska konsumtionen, så det finns ett behov av ny teknik, större energieffektivitet, avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) och ny kärnteknik, inbegripet forskning om kärnfusion.

Efter omröstningen om utskottets betänkande är hoppen och drömmarna om huvudalternativen kopplade till CCS-tekniken och kärnenergin. Det finns emellertid inga garantier att flytande koldioxid kan lagras på ett säkert sätt i all evighet. Det finns inga tecken på att det kommer att ske investeringar på väteområdet när det handlar om transportinfrastrukturen, för att inte tala om när det gäller användningen av elbilar som drivs med koldioxidfri el, som man uppmanar till i betänkande. Det kommer förmodligen att ta ett halvt århundrade att tämja kärnfusionen.

På det hela taget är kommissionens förslag att 20 procent av all energi som konsumeras i EU senast 2020 ska komma från förnybara bränslen helt enkelt inte trovärdigt. Detta kommer inte att vara möjligt, åtminstone inte med förnybara bränslen som produceras på EU:s egna territorium eller i EU:s stora medlemsstater.

I det aktuella betänkandet är man alldeles för optimistisk eftersom man påstår att fossila bränslen kommer att användas även framöver, utan några verkliga alternativ och utan några begränsningar över huvud taget. Man kommer bara att sluta använda dem om man tvingas till det. Vi kommer att tvingas till det om naturtillgångarna tar slut före 2020, men det kommer inte att ske som ett resultat av någon systematisk ansträngning från EU-medlemsstaterna eller genom någon EU-förklaring. Det kommer i själva verket inte bara att krävas vilja, vackra ord och fromma förhoppningar, utan också verkliga åtgärder som utmanar vår nuvarande livsstil.

Prissystemet för el, där grossistpriserna för elkraft bestäms av kraftbörserna, bör omprövas. Priset bestäms alltid av elen som produceras med de högsta produktionskostnaderna, såväl som den som produceras på grundval av de högsta anslagen. Det är detta pris som alla producenter får. Det finns tyvärr inga garantier att företagen kommer att använda de övervinster de gör på detta sätt på forskning om energi, eftersom det ligger i tiden att man delar ut vinsten till aktieägarna. Handeln med utsläppsrätter är också ett sätt att öka elföretagens vinster snarare än att minska utsläppen.

  Lydia Schenardi, för ITS-gruppen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Föredraganden har rätt när han säger att de konventionella energikällorna kommer att vara oundgängliga under flera årtionden. Han gör också rätt i att uppmana till en diversifiering av energikällor och leverantörer för en säkrare och mer miljömedveten energiproduktion och för en effektivare energianvändning.

Vi är emellertid något skeptiska över de grunder på vilka man uppmanar till dessa åtgärder. För det första är de angivna skälen i stort sett en upprepning av myten att klimatförändringarna beror på koldioxidutsläpp från mänsklig verksamhet. Ett växande antal forskare, samtidigt som de inte motsäger det faktum att klimatförändringar äger rum – för klimatet förändras ständigt – ifrågasätter emellertid åsikten om global uppvärmning, koldioxidens skuld och idén att den mänskliga rasen ligger bakom allt. Den berömda CCS-tekniken (avskiljning och lagring av koldioxid) – som föredraganden ger mycket utrymme, men vars långsiktiga risker är oklara – låter som en riskabel ”quick fix”.

För det andra och trots de sedvanliga hänsyftningarna till att medlemsstaterna har huvudansvaret för sina energival, kan inte föredraganden låta bli att försöka styra dem i en viss riktning. Tänk bara på det utrymme som kärnenergialternativet får i betänkandet, samtidigt som detta är ett val som bara medlemsstaterna kan göra och som inte bara kan betraktas utifrån ett perspektiv angående koldioxidutsläpp.

Slutligen nämns över huvud taget inte globaliseringens bidrag till överanvändningen av fossila bränslen. Främjandet av en internationell handel med varor på bekostnad av kortare leveranser på lokal och nationell nivå är absolut inte irrelevant här. Det som kommissionen har gjort i åratal genom sin ultraliberala handelspolitik och öppnandet av våra marknader för global konkurrens utan ett uns skydd av våra ekonomier – de argument som ligger bakom skiftar – bär i mycket hög grad ansvaret för skapandet av de problem som kommissionen nu hävdar att den vill lösa.

  Roger Helmer (NI). - (EN) Herr talman! Detta är ett i många stycken förtjänstfullt betänkande. Givetvis saknas inte det rituella knäfallet inför klimatförändringshysterin, trots att allt fler tvivlar på det påstådda sambandet mellan koldioxid och klimatet. Man tar emellertid också upp vikten av en diversifiering av energiförsörjningen och av användning av fossila bränslen, bland annat kol, i energimixen. Man betonar behovet av energisäkerhet och lyfter i detta sammanhang med all rätt fram behovet av energieffektivitet och en fortsatt användning av inhemska resurser, även kol, samt av kärnenergi – både den nuvarande användningen av kärnklyvning och den mycket viktiga forskningen om kärnfusion som är det stora framtidshoppet.

Det mest anmärkningsvärda i energidebatten är att De gröna och deras medlöpare ondgör sig över koldioxidutsläppen men motsätter sig den enda konventionella tekniken med låga koldioxidutsläpp. När oljan kostar 90 US-dollar per fat är det hög tid att Rebecca Harms erkänner att kärnkraft är den billigaste, säkraste, renaste, mest hållbara och mest förutsägbara teknik som finns på basbelastningsområdet. Min kollega Alejo Vidal-Quadras har mycket riktigt konstaterat att hanteringen av atomavfall helt enkelt är ett tekniskt problem som nu har lösts.

  Jan Březina (PPE-DE). - (CS) Mina damer och herrar! Jag vill först och främst berömma föredraganden som har utarbetat ett välavvägt och realistiskt betänkande som speglar utvecklingen under den senaste tiden. Jag uppskattar också detta initiativ från parlamentet, eftersom det handlar om ett av de få betänkanden som tar upp konventionella energikällor.

Jag är övertygad om att de fossila bränslena under de närmaste årtiondena kommer att fortsätta att vara oersättliga i energiblandningen: man bör därför diskutera dem i vederbörlig ordning. Förnybara energikällor är viktiga även om de inte kan ersätta de konventionella källorna. I enlighet med betänkande bör vi satsa på att utveckla ny teknik som möjliggör energiproduktion med mindre miljökonsekvenser, t.ex. teknik som gör kol renare. I dag när vi å ena sidan erfar en ständigt växande energikonsumtion och en brist på teknik för att ersätta de befintliga energikällorna å den andra, kan en alltför kraftig inriktning mot förnybara källor paradoxalt nog påskynda medlemsstaternas beroende av energiimporten från andra länder. Eftersom energi har blivit den mest strategiska av råvaror kanske diskussionerna om att fullständigt ersätta konventionella källor är populära men samtidigt mycket oansvariga.

Jag anser att det är en seger för det sunda förnuftet att man i betänkandet i tillräcklig grad tar upp kärnenergin. Om vi menar allvar med strategin för att minska koldioxidutsläppen till nära noll kan vi inte förkasta kärnenergin som utan tvekan är en av de renaste energikällorna. Vi bör inte fortsätta ensamma med våra ansträngningar att minska koldioxidutsläppen, utan försöka övertyga andra supermakter att gå samman med oss. Om inte länder som t.ex. Förenta staterna, Kina och Indien vidtar liknande åtgärder, kommer de åtgärder som vi vidtar inte att få några verkliga effekter på det globala planet, eftersom de grovt sett bara kan påverka en sjundedel av den globala koldioxidproduktionen.

Sammanfattningsvis vill jag föreslå att föredraganden noggrannare undersöker skillnaderna mellan kärnreaktorerna. Det går inte att jämföra den reaktor som exploderade i Tjernobyl och de som har installerats i Tjeckien.

  Reino Paasilinna (PSE). - (FI) Herr talman, herr kommissionsledamot! I Reulbetänkandet kringgås den viktiga frågan om vart EU och världen är på väg när det gäller energifrågan. Konflikterna fortsätter. Hur länge till kan vi tygla dem?

Det finns inget enkelt alternativ till fossil energi med tanke på de rådande förhållandena, inte ens om vi gjorde vad vi kunde för att spara mycket mer energi än vad vi gör nu. Oljan utgör ungefär 37 procent av den energi vi använder, gas 24 procent och kol 16 procent. Fossila bränslen utgör alltså 77 procent av vår totala energi. Vi känner till att Internationella energiorganet förutspår att energikonsumtionen i världen kommer att växa med mer än en och en halv gång varje år. Konsumtionen av fossil energi förväntas t.o.m. öka med mer än detta eftersom utvecklingsländerna inte vill satsa på vindkraftverk. Utvecklingsländerna står för 70 procent av tillväxten i energikonsumtionen och Kina står självt för 30 procent av denna tillväxt. De fossila bränslereserverna håller därför på att ta slut och kontrolleras av färre och färre aktörer.

Det kommer att ta årtionden att ändra energisystemet. Tiden håller att på ta slut; det handlar faktiskt om en kamp mot tiden. Om vi inte lyckas reda ut miljö- och energiproblemen kan vi inte garantera freden.

Låt mig nämna några åtgärdsområden: vi behöver intensiv forskning, produktutveckling och ny teknik, och vi behöver också ändra vårt beteende. I EU har vi inte ens någon intensiv forskning trots att vi går mot ett större beroende, högre priser och konflikter. Jag hörde just att man i Förenta staterna använder fem gånger mer pengar på miljöforskning än EU. Hur kommer det sig att den kunskapsbaserade ekonomin enligt Lissabonkriterierna fungerar på detta sätt?

Slutligen måste jag säga att energin har sin sociala dimension. Priserna har stigit med 50 procent bara på några år.

  Anne Laperrouze (ALDE) . – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Herbert Reuls betänkande är ett mycket bra och grundligt betänkande och jag vill gratulera honom till det. Jag är emellertid överraskad över att han ger kolet så mycket utrymme.

Kolet är utan tvekan en riklig energikälla. Det är också världens mest spridda fossila energikälla. Jag är emellertid bekymrad över dess allt mer dominerande roll inom elproduktionen. Man ger intrycket att tekniken för avskiljning och lagring av koldioxid kommer att lösa problemet med utsläppen av växthusgaser från koleldade kraftstationer över hela världen: är det möjligt att utrusta alla kraftstationer med system för koldioxidavskiljning? Hur kan vi förhindra koldioxidutsläpp från de s.k. ”rena” koleldade anläggningarna? Finns det ingen risk att vi, då vi redan har gått igenom perioder med träeldning, koleldning och oljeeldning, nu kanske tar ett steg tillbaka in i en ny period med koleldning?

För att avsluta i ett mer optimistiskt tonläge menar jag att betänkandets styrka ligger i förslaget till en strategisk EU-plan för energiteknik. I planen måste man ta upp den nödvändiga diversifieringen av energikällor senast 2020, 2030 och 2050, och den måste också spegla vikten av att använda tillgångarna på regional nivå.

  Wiesław Stefan Kuc (UEN). - (PL) Herr talman! Av de energikällor som tas upp i betänkandet är det bara kol, antingen stenkol eller brunkol, som finns tillgängligt i stora kvantiteter i EU. På det hela taget måste vi importera de andra energikällorna. Kraven på energi kommer att öka i linje med tillväxten. För närvarande vet vi inte hur vi kommer att lyckas med att utveckla produktionen från förnybara energikällor eller från vätebatterier, men även dessa behöver energitillgångar. Av detta skäl, trots enorma ansträngningar, bör vi inte ge upp kolet alltför snabbt som en tillgänglig energikälla. Vi gör inte tillräckligt för att utveckla ren energi från kol. Mer resurser bör läggas på bearbetning av kol och på förbättring av effektiviteten hos ångpannor och generatorer. Vi måste även fortsättningsvis ha en trygg energiförsörjning och en del av denna handlar om det kol som finns tillgängligt i nästan alla EU-länder. Vi får inte ha motvilja mot våra egna naturtillgångar.

Jag vill slutligen gratulera Herbert Reul och hans kolleger till ett utmärkt och välavvägt betänkande som jag stöder fullständigt.

  Alyn Smith (Verts/ALE). - (EN) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det är trevligt att ni sitter här tillsammans med oss till sena natten.

Vi har i Europa en omfattande potential för förnybar energi. I Skottland vet vi detta bättre än de flesta. Som Rebecca Harms har konstaterat ställer sig min grupp mycket tveksam till de kärnkraftsvänliga inslagen i betänkandet. Jag anser emellertid personligen att vi också måste se till att vi bedriver forskning om andra, icke kärnkraftsbaserade kraftkällor och om hur vi kan göra dem säkrare.

Avskiljning av koldioxid verkar lovande men befinner sig på experimentstadiet, och vi uppmanar i punkt 47 kommissionen att så snart som möjligt lägga fram tydliga politiska riktlinjer för främjande av forskning om avskiljning och lagring av koldioxid. Det gläder mig mycket att ni, herr kommissionsledamot, tänker göra detta. Detta är viktigt, eftersom medlemsstaterna inte på egen hand kommer att ta initiativ till detta.

Vi hade ett världsledande förslag till en demonstrationsanläggning i Peterhead i Skottland. På grund av politisk osäkerhet som regeringen i London var ensam skyldig till genom att inte prioritera detta fortsätter projektet – i Kalifornien.

Europa kan inta en ledande ställning på detta område. Vi kan ha ett globalt inflytande genom den forskningspotential som vi förfogar över, men vi måste vidta konkreta åtgärder. Det gläder mig att betänkandet innehåller ett antal idéer som kommissionen bygger vidare på.

  Miloslav Ransdorf (GUE/NGL). - (CS) Jag vill ta upp tio punkter angående Reulbetänkandet. Det är ett utmärkt och välavvägt betänkande som jag anser är skrivet i Antoine de Saint Exupérys anda, som sa följande om vår framtid: vår uppgift är inte att förutse den, utan att möjliggöra den.

I betänkandet förtecknas i princip alla konventionella energikällor, förutom möjligen, för att tillmötesgå ”de gröna” ledamöterna i parlamentet, ebonitstavar och rävsvansar. Skämt åtsido så erkänner jag det uttömmande sätt på vilket föredraganden tar upp de allmänna föreskrifter som styr energisektorn. Som professor Semjonovs historiska upptäckter bekräftar har samma grundläggande lagar varit tillämpliga sedan förhistoriska och urminnes tider, dvs. att människan å ena sidan har försökt att dämpa teknikens energiintensitet samtidigt som man å andra sidan har strävat efter att producera mer energi.

Jag anser att det i dag är nödvändigt med en effektiv kombination av energikällor och diversifiering av gasimporten. Den inre marknadens tyngd borde ökas så att man kan garantera en stabil och pålitlig energiförsörjning.

Det finns naturligtvis miljörisker i sammanhanget som måste bedömas noga. Föredraganden, Herbert Reul, hänvisar också till de arktiska kontinentalhyllorna vilka, enligt vissa beräkningar, kan innehålla så mycket som 25 procent av de nya gas- och oljekällorna.

Man kommer utan tvekan att uppmana kommissionen att vidta åtgärder för att minska energiintensiteten per BNP-enhet. En annan viktig uppgift är att utarbeta en förnuftig politik för tekniköverföring.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Ján Hudacký (PPE-DE). - (SK) Låt mig gratulera föredragande Herbert Reul till hans utmärkta betänkande. I detta betänkande beskrivs läget när det gäller konventionella energikällor och konventionell teknik, och samtidigt riktas uppmärksamheten på ett komplext sätt mot många aspekter av deras framtida användning med avseende på att både säkra energiförsörjningen och behovet att hela tiden öka utsläppen.

Eftersom det globalt sett finns ett ökat behov av energi har EU inte råd med att fullständigt eliminera de fossila bränslena eftersom de spelar en viktig roll i den totala energiproduktionen, även om tillgångarna fortsätter att minska. Trots det faktum att EU genomsnittligt sett är förhållandevis effektivt när det gäller att producera energi från dessa konventionella källor, skulle vissa medlemsstater fortfarande kunna göra mycket mer när det gäller att införa och främja ny, mer effektiv teknik och utveckla ett nytt och mer effektivt samarbete. Medlemsstaterna bör heller inte skapa onödiga hinder för nya investeringar i användning av fossila bränslen genom den mest avancerade tekniken som finns tillgänglig.

En annan fråga jag vill koncentrera mig på är kärnenergi. Som vi vet genererar kärnenergin praktiskt taget inga koldioxidutsläpp och jag är säker på att den förr eller senare hittar sin plats även i de medlemsstater som hittills har varit mot den av ideologiska snarare än av pragmatiska skäl. Eftersom man ständigt utvecklar ny teknik, t.ex. fjärde generationen reaktorer (t.o.m. i Ryssland, fru Harms), finns det nu möjligheter för ytterligare förbättringar avseende driftsäkerheten och säker lagring av använt kärnbränsle.

Avslutningsvis vill jag säga att uppskattar att kommissionens arbete märkbart inriktas mot ett öppet och objektivt synsätt och utvärdering av nyttan med kärnenergin, vilket resulterar i initiativ som t.ex. Europeiska kärnenergiforumet vars konstituerande sammanträde kommer att hållas i Bratislava i november senare i år, som har nämnts här i kammaren. Det har saknats en sådan permanent plattform för diskussioner i EU, vilken kan bidra till utbyte av kunskaper, information och åsikter. Ett sådant utbyte är användbart för både experter och allmänhet, och jag antar att det även kommer att vara användbart för de Gröna.

  Hannes Swoboda (PSE). - (DE) Herr talman! Jag vill ta upp två punkter. Den första är en om vilken jag tror och hoppas att vi har samma åsikt, nämligen att konventionella källor och energi- och teknikformer kommer att spela en stor roll i framtiden. Uppfattningen att vi kan ersätta allt med alternativa energikällor är en illusion. Vi måste emellertid se till att den konventionella tekniken blir mer miljövänlig – det är nödvändigt – och vi måste också se till att den konventionella tekniken blir effektivare. Vi delar dessa uppfattningar och på dessa punkter stöder vi verkligen betänkandet.

Situationen är kanske något annorlunda när det gäller kärntekniken. Det får inte råda någon osäkerhet, utan några om eller men, om att alla länder kan välja sina egna teknikformer, med andra ord att de kan välja kärnteknik eller inte.

En annan princip som måste vara gemensam för oss alla är vikten av säkerhet – inte bara inom energiproduktionen utan naturligtvis också när det gäller säker slutförvaring och, något som är mycket viktigt i dag då den globala dimensionens betydelse ständigt ökar, icke-spridning av kärnteknik som kan användas i militärt syfte.

Jag skulle hellre ha sett att föredraganden hade koncentrerat sig mer på dessa frågor. Vi har i och för sig tagit upp dem i andra betänkanden och jag anser att EU måste föregå med gott exempel på detta område. Oavsett vad som kan kallas den ideologisk ståndpunkten – om huruvida vi är för eller mot kärnteknik – måste säkerheten prioriteras högst. Jag hoppas att vi i detta parlament, och naturligtvis kommissionen, kommer att vara vaksamma även fortsättningsvis för att därmed se till att alla säkerhetsfrågor, däribland icke-spridning, hålls aktuella. I annat fall kommer vi inte att lyckas ansvara för mänskligheten och för världsfreden. Jag hoppas att detta budskap blir ännu tydligare i morgon i vissa ändringsförslag än i Reulbetänkandet.

  Mariela Velichkova Baeva (ALDE). - (BG) Geopolitiska intressen och uppnåendet av balans, den tekniska utvecklingsnivån och dess påverkan på ekonomin skapar de nödvändiga villkoren för en andra möjlighet till kärnenergi som en viktig del av energiblandningen. Detta ämne är mycket viktigt och aktuellt mot bakgrund av den intensiva debatten om klimatförändringar, trygg energiförsörjning och en alternativ lösning för kraftproduktion.

I mitt hemland Bulgarien stod kärnkraftverket i Kozlodui för 43 procent av den totala kraftproduktionen i landet och bidrog till ekonomins hållbara utveckling under 2006. Dessa siffror gäller förstås perioden innan stängningen av enheterna tre och fyra i kärnkraftverket den 31 december 2006. De analyser som har gjorts avslöjar att elkonsumtionen kommer att fördubblas under de kommande årtiondena. När det gäller det globala läget håller man på att bygga 31 reaktorer och ytterligare reaktorer befinner sig på planeringsstadiet. Denna dynamiska process visar att aktiva insatser görs för att hitta lösningar som kan klara av utmaningarna i en modern ekonomi, för att tillhandahålla billig och ren energi, för att hantera klimatförändringarna, för att kontrollera kvoterna för växthusgasutsläpp enligt Kyotoprotokollet, för att trygga energiförsörjningen och för att minska beroendet av importerad gas och olja. Det finns ytterligare en sak: de befintliga kärnkraftverken producerar en tredjedel av elen i EU, så man kanske kan dra slutsatsen att det är dags för en pånyttfödelse för kärnkraften.

  Vladimír Remek (GUE/NGL). - (CS) Mina damer och herrar! Man måste berömma föredraganden för att han i betänkandet inbegriper energiblandningens alla sektorer samtidigt som han i synnerhet undersöker konventionella källor. Vi behöver verkligen öka effektiviteten i samband med användningen av fossila bränslen.

Jag är emellertid övertygad om att det finns flera skäl till varför vi inte kan klara oss utan kärnenergi. Hållbar utveckling, bevarande av konkurrenskraften i sin mest vidsträckta betydelse, verkligt miljöskydd och utsläppsminskningar är bara några av dessa skäl. Vi har nu till sist börjat att diskutera kärnenergin utan att låta negativa känslor styra oss, även om vissa av de framlagda ändringsförslagen och till och med vissa av inläggen fortfarande vittnar om detta.

Jag är därför glad att höra realistiska röster från kommissionen och andra EU-institutioner som säger att vi även i framtiden måste ta hänsyn till kärnenergin. I många länder utgör kärnenergin redan en viktig källa och är en garanti för den ofta diskuterade idén om energioberoende och trygg energiförsörjning. Till sist verkar det som att vi genom att ta hänsyn till kvoter och procentsatser inte kommer att behöva göra det som så färgstarkt beskrivs i det tjeckiska talesättet, dvs kasta ut barnet med badvattnet.

  Alejo Vidal-Quadras (PPE-DE). - (ES) Herr talman! Det initiativbetänkande som vi ska rösta om i morgon är det tredje och sista betänkandet av denna typ som har utarbetats av parlamentet och utgör sista delen av parlamentets svar på den energiöversyn som överlämnades av kommissionen i början av året.

Vår kollega Herbert Reul har utfört ett enastående jobb under debatterna i utskottet och har utarbetat en klok, konsekvent text i vilken han helt och hållet tar hänsyn till majoritetens åsikt i parlamentet.

Under en lång tid kommer fossila bränslen och kärnenergi att fortsätta att utgöra kärnan i vår energiblandning, och trots de ambitiösa mål vi har satt upp för de förnybara energikällorna kommer de inte att få någon verklig betydelse på flera årtionden. Vi får därför inte minska ansträngningarna när det gäller forskning, utveckling och innovation som har att göra med konventionella källor, eftersom uppfyllandet av våra åtaganden i förhållande till klimatförändringarna, en trygg energiförsörjning och konkurrenskraften innefattar uppnåendet av en mer hållbar användning av dessa källor.

Resultatet av omröstningen i utskottet var utmärkt eftersom den betonade de framsteg som har gjorts när det gäller kontrollen avseende avskiljningen av koldioxid, förbättringen av energieffektiviteten vid elproduktionen, bidraget som syntetiska transportbränslen kan åstadkomma och kärnenergisektorns konkurrenskraft.

En grupp i denna kammare har lagt fram nästan 40 ändringsförslag till kärnenergiavsnittet i ett försök att ändra alla objektiva och realistiska hänvisningar till kärnbränslen till hänvisningar till förnybara källor. Jag vill påminna dem om att vi redan har röstat om detta vid ett tidigare plenarsammanträde och, jag riktar mig här till den berörda gruppen, det är gratis att bo i en värld som är avskild från verkligheten, men vi kommer alla att få lida av konsekvenserna om deras besatthet i slutänden innebär att deras argument vinner. Majoriteten av ledamöterna i detta parlament föredrar att arbeta med fakta och att använda dessa fakta till att utforma en förnuftig politik som inte driver vårt samhälle in i ett kollektivt sammanbrott.

  Atanas Paparizov (PSE). - (BG) Låt mig först och främst gratulera föredragande Herbert Reul till hans objektiva och välavvägda betänkande. En viktig del i betänkandet är den tydliga sammanfattningen av de konventionella energikällornas roll, behovet av att använda dem mer effektivt genom ny teknik för att få trygg energiförsörjning i EU med maximal efterlevnad av de hållbara utvecklingsmålen och kampen mot klimatförändringar. Jag vill stödja slutsatsen att de ökade investeringarna i energiteknik på EU- och nationell nivå inte bara skulle bidra till uppfyllandet av EU:s energimål, utan även förbättra dess förmåga att exportera faciliteter i enlighet med de högre effektivitets- och säkerhetsstandarderna.

Jag vill särskilt ta upp det avsnitt i betänkandet som tar upp kärnenergi, inte bara på grund av dess tätplats inom kraftproduktion från konventionella källor utan även på grund av betydelsen av att man inom kärnenergiområdet följer de aktuella säkerhetsföreskrifterna. I detta avseende är stödet till kommissionens vädjan att införa gemensamma referensnivåer för kärnsäkerhet i EU en viktig aspekt av betänkandet. Jag vill särskilt betona det faktum att Bulgarien, som har för avsikt att bygga ett nytt kärnkraftverk, är mycket intresserat av EU:s förstärkta roll när det gäller kontrollen av höga säkerhetsstandarder på kärnenergiområdet och av skapandet av gynnsamma investeringsförhållanden för dessa storskaliga projekt som kräver stora finansiella, materiella och idémässiga insatser. EU:s arbete, inbegripet högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering och det befintliga kärnenergiforumet, kommer att bidra till införlivandet av kärnenergi i EU:s politik på ett mer objektivt sätt.

  Markus Pieper (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Även om det är nödvändigt att vidta åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och främja förnybara energikällor, så är det oerhört viktigt att parlamentet också tar itu med de konventionella energikällornas framtid. I Reulbetänkandet betonas kolets och kärnenergins enorma betydelse för den regionala ekonomin. Det finns 300 000 jobb i Europa bara på kolbrytningsområdet. Ytterligare ekonomisk styrka tillhandahålls genom kraftstationerna och genom skatteintäkter. Ungefär 60 procent av vår elproduktion grundas på europeisk kol- eller kärnkraft. Vi måste naturligtvis öka effektiviteten och säkerheten när det gäller dessa energikällor. Vi måste naturligtvis också försöka att skydda miljön genom att utveckla kompletterande rättsliga bestämmelser som styr frågor som t.ex. koldioxidutsläppen.

Å andra sidan får vi inte dra åt den rättsliga skruven så hårt att kolet förlorar sin internationella konkurrenskraft. Saken är den att de förnybara energikällorna inte kommer att kunna växa så snabbt som vi skulle önska. Vi kan drabbas av minskat oberoende inom utrikespolitiken och godtyckliga åtgärder från våra energileverantörers sida. Det enda sättet att undvika detta hot i framtiden är att ha en strategisk energiblandning som också inbegriper kol- och kärnkraft.

  Andres Tarand (PSE). - (ET) Om vi ska kunna kontrollera klimatförändringarna är det viktigt att minska koldioxidutsläppen från förbränningen av fossila bränslen till nära noll. För att kunna förhindra och dämpa de oönskade effekterna av klimatförändringarna måste man emellertid vidta åtgärder nu. Det kanske visar sig att teknik för rent kol blir möjlig, men vi kan inte lägga allt vårt hopp på denna just nu. EU måste avsevärt minska de rådande växthusgasutsläppen och detta måste förbli hörnstenen i vår klimatpolitik. Det gläder mig att Europaparlamentets tillfälliga utskott för klimatförändringar nyligen godkände en bestämd linje för våra förhandlingar vid klimatkonferensen på Bali i december.

När det gäller tekniken för rent kol kan man naturligtvis öka de tillgängliga medlen eftersom det krävs forskning. Vi kan emellertid inte sitta och vänta i flera årtionden på forskningsresultat utan att göra något annat och därför måste vi nu koncentrera oss på åtgärder som måste genomföras omedelbart, dvs. minskning av koldioxidutsläppen, energibesparande åtgärder och en allmän övergång till förnybara energikällor.

ITRE-utskottets omröstning har resulterat i en för stor betoning på kärnenergi i Reulbetänkandet och det har varit för lite diskussion om förnybara källor. Jag stöder därför fullständigt ändringsförslagen som har lagts fram i kammaren eftersom de hjälper till att balansera betänkandet. Jag uppmanar er särskilt att stödja ändringsförslagen som rekommenderar att Europeiska kommissionen ser till att de förnyelsebara källorna får en central roll i sin egen strategiska EU-plan för energiteknik.

ITRE komisjoni hääletustulemusena on Reuli raportis liigne rõhk tuumaenergial ja liialt vähe juttu taastuvenergiast. Seepärast toetan ma igati täiskogule esitatud muudatusettepanekuid, mis aitavad raportit tasakaalustada. Eriti kutsun üles toetama muudatusettepanekut, millega soovitatakse Euroopa Komisjonil pühendada oma Euroopa energiatehnoloogia strateegilises kavas keskne rõhk taastuvenergiale.

  Vladimir Urutchev (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Först och främst måste jag lovorda Herbert Reul för att han så skickligt har lotsat betänkandet genom ungefär 200 ändringsförslag från utskotten och för att han för parlamentet har lagt fram ett mycket genomtänkt, konsekvent och hederligt betänkande som har stor betydelse för de utmaningar som vi står inför nu och i framtiden. Många av de ändringsförslag som röstades ned har dykt upp igen i sista minuten, och vi måste förkasta dem igen i kammaren. Ändringsförslagen är inte endast en skamfläck för betänkandet – i slutändan innebär de att den miljö skadas som en del av upphovsmännen till förslagen påstår sig tala för.

Jag använder mycket avsiktligt ordet ”hederligt”, eftersom Herbert Reul har använt konkreta ord som ”kol” och ”kärnkraft” och inte gömt sig bakom allmänna fraser om vad som skulle kunna vara hållbart och förnybart, och det är uppenbart att vi även fortsättningsvis i åtskilliga generationer framåt kommer att förlita oss på användning av fossila bränslen. Givetvis stöder vi förnybara bränslen. Vi gör detta eftersom de tillhandahåller nödvändig och ren energi. I de flesta medlemsstater kan förnybar energi emellertid varken klara våra miljömål, vår ökande efterfrågan på energi eller vårt behov av att förbli konkurrenskraftiga på de globala marknaderna. Som ansvariga politiker måste vi mönstra ut det förflutnas läror och inse att all ren teknik är betydelsefull. Vi måste helt enkelt ta tillvara och främja kärnkraftsdelen – och ändå kommer vi inte att göra tillräckligt. I mitt land Bulgarien tvingades vi helt i onödan att stänga ned 2 000 MW ren och säker kärnkraft.

  Joan Calabuig Rull (PSE). - (ES) Herr talman! Trots de ambitiösa mål vi själva har fastställt ser det ut som att vi alla är överens om att konventionella energikällor även fortsättningsvis kommer att vara en viktig del av vår energiblandning. Kärnenergin kommer därför att fortsätta att spela en viktig roll eftersom den fortfarande är nödvändig för att garantera säkerheten och stabiliteten i utbudet i många länder.

För att nå detta mål är det rimligt att forskningen genomförs på områden där svagheterna med kärnenergin är mer uppenbara, t.ex. säkerhet eller avfallshantering, men vi bör uppmärksamma att man i betänkandet tydligt stöder idén att bara medlemsstaterna ska vara behöriga när det gäller beslut om kärnenergialternativet, som Herbert Reul uppmärksammade inledningsvis.

Det kan emellertid se ut som att vissa personer vill att EU i framtiden nästan bara ska förlita sig på kärnenergi och underordna utvecklingen av förnybara källor, ökad effektivitet eller forskningen till denna. Det finns en liten detalj som vi bör fundera på: vad tycker allmänheten om detta?

Vi har i hög grad tagit hänsyn till verkligheten, men vi måste naturligtvis ha tydliga prioriteringar och i detta sammanhang bör man uppmärksamma att den strategiska EU-planen för energiteknik, som kommissionen snart har utarbetat, är en mycket viktig aspekt av detta.

Vi anser att det främsta målet bör vara att minska kostnaden för förnybara källor, att förbättra energieffektiviteten när det gäller byggnader, industri och transporter, och utveckla teknik för låga koldioxidutsläpp. EU och medlemsstaterna bör prioritera dessa mål politiskt och rikta in sig på att skapa en framtida energipolitik.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). - (RO) Bruttoenergiproduktionen i EU uppnås på grundval av olika energikällor: 31 procent kärnenergi, 29 procent kol, 19 procent gas, 14 procent förnybara energikällor och 5 procent olja.

Rumänien producerar 13,5 procent av sin energi från olja, 15,3 procent från kol och koks och 5,9 procent vattenkraft och kärnenergi. När det gäller kärnenergi är det nödvändigt att garantera dess säkerhet och särskilt en lämplig avfallshantering. Kärnenergisystem som tillhör generation IV möjliggör en bättre kärnavfallshantering och minskad kvantitet. En oerhört viktig del avseende miljöskyddet bör dock hänvisa till hanteringen av det vatten som används till att kyla reaktorer. Av detta skäl bör investeringarna i säkerheten hos och hanteringen av radioaktivt avfall prioriteras för de länder som producerar kärnenergi. Svartahavsregionen är oerhört viktig när det gäller att diversifiera EU:s energikällor. Regionen har en strategisk betydelse, inte bara när det gäller transport av kolväten från regionen vid Kaspiska havet till EU, utan också för de koltillgångar som finns i Rumänien, Bulgarien, Turkiet, Ukraina och Ryssland. Det är viktigt att kolindustrin tillhandahåller arbetstillfällen och tar hänsyn till säkerhet och hälsa. Så länge som kolet är en energikälla är det viktigt att det sker nödvändiga investeringar för att förbättra säkerheten på arbetsplatserna.

  Edit Herczog (PSE). - (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill gratulera föredraganden och alla skuggföredraganden. Föredraganden har gjort en särskild prestation genom att Europaparlamentet utan några som helst tvivel har visat, och godtagit, att ideologiska intressen inte är viktigare än miljömässiga och ekonomiska nödvändigheter. En del av de nuvarande medlemsstaterna har försökt att göra just detta i över 50 år, men har som vi vet inte varit framgångsrika. Det var 1956 som Ungern övergav den fåfänga politiska idén att det skulle kunna vara ett land av järn och stål. Som tur är har EU inte tvingats gå så långt för att inse och erkänna att vi kommer att behöva all vår kunskap och alla våra resurser om vi ska kunna uppfylla våra energibehov på ett säkert sätt under 2000-talet. Detta uppmanar till största möjliga diversifiering när det gäller både källor och teknik. Ideologi får inte bestämma vilken slags grund EU:s energiförsörjning ska vila på under de kommande 10, 20 eller 50 åren; det måste vetenskapen besluta. Politikernas roll är att kräva säkerhet, samordna källor och öka allmänhetens acceptans. För denna uppgift hoppas jag att vi alla – som ungerska gruvarbetare skulle säga – ”jó szerencsét”, klarar oss helskinnade till slut!

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Detta är som tidigare nämnts det tredje betänkandet om kommissionens beslut och det kommande beslutet av Europeiska rådet. Alejo Vidal-Quadras betänkande har varit till hjälp för oss vid utarbetandet av paketet för den inre marknaden. Britta Thomsens betänkande kommer att få ett mycket stort inflytande på förslagen om förnybar energi. Jag kan också lova att vi mycket noggrant kommer att följa omröstningen om Herbert Reuls betänkande, eftersom resultatet av betänkandet kommer att påverka strategin för CCS – i första hand lagstiftningsförslaget och även betänkandet – liksom den strategiska EU-planen för energiteknik och den framtida politiken, i den utsträckning som Euratomfördraget tillåter oss att utnyttja kärnenergi. Därför kommer kommissionen att noggrant följa omröstningen.

Jag vill samtidigt betona ett par punkter. Det var sagt att vi måste modernisera energisektorn. Om jag nu, 2007, erinrar mig den inledande debatten 2004 anser jag att vi har kommit en bra bit på väg. Försörjningssäkerhet och klimatförändring har helt klart ett nära samband, och det finns i nuläget kanske endast en större skillnad, nämligen kostnaderna för lagring av kol, men jag anser att prisutvecklingen på olja kommer att underlätta.

Samtidigt nämndes klimatutmaningarna. Vi investerar inte tillräckligt i resurser. Vi bör verkligen bestämma oss för vad som är viktigast. Utan omfattande investeringar i forskning och utveckling på energiområdet kommer vi att misslyckas. Jag anser att treårsdebatten behövdes för att jämna marken. Men nu är det hög tid att ta tag i frågorna. Hur kan man exempelvis påstå att en del medlemsstater är beroende av tredjeländer när strukturfonderna inte alls eller praktiskt taget inte alls tas i anspråk för energi!

Jag menar också att den andel av de nationella budgetarna som avsätts för forskning och utveckling är för liten. Detta är alltså de oerhört väsentliga frågor som vi måste ta itu med. Jag är rädd att det endast är en tidsfråga innan vi drabbas av allvarliga störningar på marknaden. Vi måste därför agera, och göra det nu, och arbeta vidare på den grund som parlamentet hittills har lagt.

Någon nämnde en speciell fråga som handlade om att vi behöver tillräckliga energiresurser. Tillräckliga resurser innebär att energiefterfrågan måste styras. Också på detta område har både parlamentet och kommissionen vidtagit åtgärder, och samtidigt tvingades jag inleda tolv överträdelseförfaranden för att jag inte erhållit några handlingsplaner för energieffektivitet, vilka är utgångspunkten för åtgärder när det gäller energiefterfrågan.

När det gäller efterfrågan och beroendet av tredjeländer är detta också något som vi bör komma tillrätta med. Jag anser att Jacek Saryusz-Wolskis betänkande var ett tappert försök att ta tag i detta. Om en medlemsstat utsätts för utpressning av en leverantör måste den tala klartext om detta. Vi har ju en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) som kan ligga till grund för gemensamma åtgärder, och jag anser att det land som dristar sig till att öva utpressning mot något EU-land kommer att tänka sig för mer än en gång eller upphöra med sin utpressning om detta talas om och diskuteras i rådet.

Den sista delen av mitt anförande kommer att handla om kärnenergi. Det är helt klart att energimixen i reformfördraget kommer att hamna under det nationella beslutsfattandet. Detta betyder att beslut om kärnenergi ska fattas av varje enskild medlemsstat. Man måste emellertid ha helt klart för sig att förhållandena nu definitivt är sådana att öppenhet och insyn måste tillgodoses i den gällande lagstiftningen, eftersom det handlar om investeringar på mycket lång sikt.

Hannes Swoboda tog också upp icke-spridningsfrågor. Vi undersöker dessa, men jag anser att GUSP helt klart har företräde och att Euratom ska vara ett stöd och en resurs. Det är helt klart GUSP som ska vara vägledande när det gäller vår verksamhet på icke-spridningsområdet.

Två mycket konkreta svar. Först och främst Mochovce. Slovenské Elektrárne har som bekant meddelat sin avsikt att uppföra ett kärnkraftverk. Det rör sig om en reaktor av typen VVER 440-213 som dock inte är samma modell som i Tjernobyl. Kommissionen kommer i enlighet med artikel 41 i Euratomfördraget att utarbeta ett yttrande och fullt ut beakta alla de utmaningar som blir följden av detta beslut. Detta kommer att ta tid, men ni kan lita på att kommissionen kommer att göra en riktig bedömning och inte kommer att tveka inför de eventuella tvivel vi kan ha om utrustningens säkerhet.

När det handlar om att komma hit och tala om stängningen av några av kärnkraftverken skulle en debatt om denna fråga inte leda någonstans. Besluten fattades av de experter som utredde frågan. Diskussionerna fördes på politikernivå och beslut fattades på regeringsnivå och avgjordes genom folkomröstning i samtliga medlemsstater, även i de länder där reaktorerna finns. Var snälla och ta inte upp detta igen, eftersom det vänder bort uppmärksamheten från framtida utvecklingsfrågor. Reaktorerna kommer aldrig att få klartecken för fortsatt verksamhet. Detta är en återvändsgränd. Ni måste inse att inget nytt kommer att hända.

Jag är nog inte helt okunnig om att ni har personliga åsikter i frågan, men de kommer definitivt inte att beaktas, åtminstone inte från kommissionens sida. Vi har bildat oss en uppfattning. Vi enades om den i god demokratisk ordning, och låt oss hålla och uppfylla löftet.

Jag är mycket nöjd med det betänkande som har utarbetats. Det är ett mycket komplicerat betänkande, och jag anser att tonvikten har lagts på rätt frågor. Jag hoppas att omröstningen kommer att spela en avgörande roll för färdigställandet av det dokument som vi ska utarbeta i slutet av året.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen äger rum onsdagen den 24 oktober.

18. Rådgivande organet för styrning av den europeiska statistiken - Europeisk rådgivande kommitté för gemenskapens politik inom statistisk information (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är en gemensam debatt om följande betänkanden:

– A6-0327/2007 av Sharon Bowles, för utskottet för ekonomi och valutafrågor, om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av det rådgivande organet för styrning av den europeiska statistiken (KOM(2006)0599 – C6-0348/2006 – 2006/0199(COD)) och

– A6-0328/2007 av Ieke van den Burg, för utskottet för ekonomi och valutafrågor, om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om att inrätta en europeisk rådgivande kommitté för gemenskapens politik inom statistisk information (KOM(2006)0653 – C6-0379/2006 – 2006/0217(COD)).

  Joaquín Almunia, ledamot av kommissionen. − (ES) Herr talman, mina damer och herrar! År 2005 inledde kommissionen, med stöd från rådet och parlamentet, en process för att reformera styrningen av den europeiska statistiken i syfte att stärka alla medlemsstaters statistiska byråers oberoende, integritet och ansvar. Detta gällde naturligtvis även Eurostat, Europeiska gemenskapernas statistikkontor.

Den första aspekten i denna process var antagandet i maj 2005 av en uppförandekod för europeisk statistik. Tillämpningen av denna kod resulterade i ett närmare samarbete mellan Eurostat och de nationella statistiska byråerna och i förbättrad pålitlighet hos statistiska uppgifter som hade samlats in för många olika syften. Jag vill dock särskilt ta upp ett mål som har varit föremål för diskussion här under årens lopp, dvs. det alltför långtgående förfarandet i samband med offentliga budgetunderskott.

När den lade fram förslaget om uppförandekoden rekommenderade även kommissionen att inriktningen på självreglering skulle uppvägas genom upprättandet av ett rapportsystem för att övervaka hur man följde koden. Detta gav upphov till idén att inrätta ett oberoende, externt rådgivande organ som skulle spela en aktiv roll vid övervakningen av uppförandekodens tillämpning i det europeiska statistiska systemet som helhet.

Samtidigt uppmärksammade kommissionen att det var lämpligt att se över verksamheten inom och sammansättningen av den europeiska rådgivande kommittén för statistik på de ekonomiska och sociala områdena, i syfte att göra den effektivare och låta den spela en mer strategisk roll. Ekofinrådet, och mer allmänt, de nationella statistiska myndigheterna välkomnade båda rekommendationerna och kommissionen tillämpade dem i ett dubbelt förslag i oktober i fjol. Vi debatterar dessa förslag i dag i förhoppningen att, och jag hoppas att vi kommer att kunna bekräfta om ni håller med mig här, man kommer att anta dem vid den första behandlingen.

Jag vill sålunda särskilt gratulera de två föredragandena, Sharon Bowles och Ieke Van den Burg, till deras arbete och kvaliteten hos deras betänkanden.

Denna process med att stärka styrningen av den europeiska statistiken kompletteras genom ett nytt förslag från kommissionen som antogs den 16 oktober, bara några dagar sedan, om översyn av förordningen om europeisk statistik. Detta förslag är också föremål för rådets och parlamentets godkännande enligt medbeslutandeförfarandet och vi kommer därför att få möjlighet att debattera det här igen under de kommande månaderna.

Dessa initiativ kommer att ge unionen ett modernt, pålitligt och effektivt europeiskt statistiskt system med förmåga att förbättra allmänhetens förtroende för officiella statistiska uppgifter. Jag hänvisar återigen till de debatter vi har haft ofta i kammaren under de senaste åren om vikten av pålitliga budgetuppgifter eller pålitliga uppgifter om andra nationella offentliga räkenskaper, BNP etc., eller behovet att ha ett prisindex som allmänheten kan lita fullständigt på.

När det gäller de betänkanden som vi debatterar i kväll vill jag bara påpeka att det från vår synvinkel skulle vara önskvärt om det fanns en större respekt för den institutionella balansen, som vi menar planeras i det ursprungliga förslaget, när det gäller utnämningen av ledamöter till Europeiska rådgivande organet för statistikstyrnings styrelse och utarbetandet och överföringen av rapporterna från denna styrelse. Kommissionen erkänner i vilket fall som helst att ändringsförslagen till de ursprungliga förslagen naturligtvis är viktiga, att de har rådets och parlamentets stöd och att de inte innebär en ändring av andemeningen i våra ursprungliga förslag.

Innan jag avslutar vill jag sålunda upprepa mina tack till föredragandena och till utskottet för ekonomi och valutafrågor för deras utmärkta arbete och för det ständiga stödet för kommissionens arbete att modernisera vårt statistiska system och göra det mer pålitligt och mer robust.

  Sharon Bowles (ALDE), föredragande. – (EN) Herr talman! Beslutet gäller inrättandet av det rådgivande organet för styrning av den europeiska statistiken. Statistik utnyttjas av medlemsstaterna, av EU, i internationella sammanhang och av många andra berörda parter i en rad olika syften. Europeiska centralbanken (ECB) utnyttjar den exempelvis för ekonomisk analys. Kommissionen upprättar genom Eurostat statistik som tagits fram med hjälp av uppgifter från medlemsstaterna.

För några år sedan uppstod frågor kring trovärdigheten i den statistik som en del medlemsstater tillhandahöll till EU:s institutioner, och det blev uppenbart att något slags kvalitetskontroll behövdes. Till följd av detta utarbetades, som kommissionsledamoten har nämnt, en uppförandekod för statistiska förfaranden. I konsekvensens och efterlevnadens namn kontrolleras genom inbördes utvärderingar, där en annan medlemsstat och Eurostat deltar, att alla nationella statistikkontor följer uppförandekoden. Som en ytterligare kontrollstation föreslogs dessutom att ett oberoende rådgivande organ på hög nivå skulle inrättas. Det är detta organ, som nu fått namnet det rådgivande organet för styrning av den europeiska statistiken, som förslaget gäller.

Det måste i ärlighetens namn sägas att alla berörda har en stark känsla av att organets uppgift kan upplevas som mycket påträngande. Jag är tacksam mot det nuvarande portugisiska ordförandeskapet och det tyska ordförandeskapet dessförinnan, liksom mot kommissionen, för att man varit ärlig mot mig om dessa känslor. Parlamentet var givetvis fast beslutet att se till att organet skulle bli något mer än en jasägare till kommissionens betänkande. Vi har emellertid enats om ett balanserat och fungerande förslag, där de flesta av parlamentets ändringsförslag finns med i en eller annan form. Det gläder mig speciellt att vi har kunnat komma överens med rådet om att dialog ska uppmuntras, inte endast mellan organet, kommittén för det statistiska programmet och den rådgivande kommittén för den europeiska statistiken utan även med de organ i medlemsstaterna som företräder de berörda parterna.

Organet kommer att avlägga rapport inför parlamentet och rådet, och rapporten kommer att innehålla en utvärdering av genomförandet av uppförandekoden i det europeiska statistiksystemet som helhet. Organet kommer även att bistå kommissionen med förslag till lämpliga åtgärder för att underlätta genomförandet av uppförandekoden när det gäller Eurostat och det europeiska statistiksystemet som helhet. Det kommer dessutom att bistå kommissionen med att informera användare och uppgiftslämnare om uppförandekoden och ge råd vid uppdateringen av uppförandekoden. Åtgärder för att garantera organets oberoende och göra parlamentet delaktigt i utnämningsfrågor ingår också. Sedan kommissionen hörts är det rådet som nominerar och parlamentet som godkänner nomineringen av organets ordförande. Parlamentet och rådet utser vardera tre ledamöter av organet. Ordföranden får varken vara ledamot av något statistikkontor eller av kommissionen eller ha haft något sådant uppdrag under de två senaste åren. Vi funderade över om liknande undantag skulle gälla för samtliga ledamöter, men detta är svårhanterligt rent praktiskt. Vi har emellertid infört ett ytterligare krav, nämligen att organet ska bestå av ledamöter vars kompetens och erfarenheter kompletterar varandra. Om vi händelsevis inte skulle lyckas fullt ut med avvägningen bör ledamöterna i organet själva kunna avgöra om de har varit missnöjda eller inte, och därför har en klausul införts om en översyn efter tre år. Detta kommer att ge organet och andra tillräckligt med tid för att avgöra om förfarandena fungerar och är effektiva eller om förändringar krävs, och översynen måste vara grundligt genomförd.

Parlamentet, det portugisiska ordförandeskapet och kommissionen har fört en mycket intensiv dialog om dokumentet, och jag tackar dem för detta. Det gläder mig att jag med stöd av skuggföredragandena har kunnat lotsa förslaget genom en enda behandling, och jag tackar också dem.

  Ieke van den Burg (PSE), föredragande. – (EN) Herr talman! Låt mig först få komma med två inledande synpunkter. Den första handlar om att statistik givetvis är allt annat än roligt och alltid hamnar sist på dagordningen. Det som emellertid bekymrar mig en aning är att det finns politiker, parlamentsledamöter och andra som ofta och gärna klagar över att vi måste ha statistik. Men om det nu finns en möjlighet att verkligen förbättra något är de ju inte särskilt engagerade i att råda bot på situationen.

Den andra synpunkten handlar om att jag hoppas att åtminstone kommissionsledamoten kommer att uppskatta att vi har denna debatt. Sharon Bowles och jag har sagt att vad oss anbelangar är det egentligen inte nödvändigt att ha debatten. Det är emellertid viktigt att understryka att ni faktiskt har åstadkommit något på statistikområdet, och frågan förtjänar vår uppmärksamhet. Jag hoppas alltså att ni inte klandrar oss för att vi håller er kvar här vid denna sena tidpunkt.

Jag vill därefter lyckönska er till de mycket konkreta åtgärder som ni har vidtagit när det gäller de statistikproblem som nyligen gång efter annan har dykt upp. Jag vet att ni tvingades göra detta inom det politiska manöverutrymme som rådet har tilldelat er, eftersom vi vet att kommissionen inte kan ålägga medlemsstaterna att inrätta oberoende statistikkontor och bestämma hur de ska arbeta och ta sig an siffror och datauppgifter.

Ministrar och ledamöter av Europaparlamentet, som är de som klagar mest högljutt och bestämt över att andras siffror inte är tillförlitliga, är också de som inte vill att man ska lägga sig i deras angelägenheter och inkräkta på deras självständighet och deras sätt att hantera statistik. Detta är ett problem som ni måste ta itu med.

Jag anser emellertid att ni, herr kommissionsledamot, i detta sammanhang gjorde klokt i att tillämpa en pragmatisk bottom-up-strategi, att inrikta er på inbördes utvärderingar och en uppförandekod. Det var även klokt att omstrukturera styrningen av statistiksystemet genom att dels inrätta ett nytt styrorgan på hög nivå som Sharon Bowles talade om, dels omstrukturera den nuvarande europeiska rådgivande kommittén för statistik på det ekonomiska och sociala området, som hade hand om den socioekonomiska statistiken, till en smidigare och mindre rådgivande kommitté med ett utvidgat mandat.

Sharon Bowles och jag har i betänkandet försökt utveckla detta ytterligare och stödja och stärka kommissionens strategi. Samtidigt har vi även – i enlighet med vårt förslag – försäkrat oss om att dessa båda nya organ i EU-familjen kan fungera på rätt sätt och vara mer självständiga i förhållande till kommissionen och Eurostat.

Detta har kanske inte helt och hållet legat i linje med kommissionens syften. Jag hyser emellertid stor uppskattning för generaldirektören för Eurostat för att han varit storsint nog att acceptera att vi berövat honom rösträtten i det system som vi utarbetade.

Jag vill även uttrycka min uppskattning av det portugisiska ordförandeskapet och Helena Cordeiro för den effektivitet med vilken hon skötte ordförandeskapet i rådets arbetsgrupp och tillsammans med oss förhandlade fram en överenskommelse om denna fråga vid första behandlingen. Detta var ett mycket effektivt, mycket tidsbesparande och byråkratiskt smidigt sätt. Hans-Peter Martin, som också har begärt ordet, kan alltså få ett exempel på hur vi på ett mycket effektivt sätt kan hantera denna typ av medbeslutandeförfarande.

Jag vill mycket kort och i stora drag redogöra för hur statistikorganet är uppbyggt, och jag kommer att göra detta skriftligt. Om ni läser dokumentationen kan ni se vilka förändringar vi gjorde, och jag kommer därför inte att upprepa detta här. Jag kommer i stället att vidhålla min önskan om att dessa båda organ ska leda till en större kännedom om och en viss förbättring av statistiksystemens funktion och göra det lättare för oss att få fram tillförlitliga siffror och grunda våra ekonomiska verksamheter på tillförlitliga data.

  Jean-Paul Gauzès, för PPE-DE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Förbättringen av det europeiska statistiska systemet är en del av den bredare uppgiften att få till stånd en sund ekonomisk styrning i EU, särskilt när det gäller anpassningen av stabilitets- och tillväxtfonden. Jag delar kommissionens och medlemsstaternas önskan att förbättra den statistiska informationens kvalitet. Som jag uppfattar saken är fastställandet av vad som utgör ett för stort underskott beroende av uppgifternas pålitlighet. Opålitliga uppgifter äventyrar hela stabilitets- och tillväxtpakten.

Som motprestation för flexibiliteten i genomförandet av pakten, som genomfördes enligt den reform som antogs av Europeiska rådet vid dess möte i mars 2005, måste de nödvändiga siffrorna vara oomtvistliga och verifierbara. Flexibiliteten är också viktig i det rådande sammanhanget när det gäller utvidgning av euroområdet. Vi måste ta lärdom av tidigare erfarenheter! EU har redan åtagit sig att se över den statistik som har att göra med en medlemsstats budgetunderskott och skuldnivå. Nu vill flera medlemsstater gå med i eurosamarbetet, så volymen av statistisk information som ska bearbetas kommer att öka i likhet med antalet parter som kommer att delta i diskussionerna.

Den föreslagna förbättringen av det europeiska statistiska systemet syftar till att ta itu med berättigade farhågor som har uttryckts angående giltigheten av de uppgifter som medlemsstaterna levererar och systemet för kontroll av dessa. Vi måste se till att behålla förtroendet för det statistiska systemet och för Eurostats förmåga att verifiera de budgetuppgifter som medlemsstaterna levererar.

Av dessa skäl stöder jag reformen som för det första kommer att resultera i inrättandet av en europeisk rådgivande kommitté för gemenskapens politik inom statistisk information och för det andra i inrättandet av det rådgivande organet för styrning av den europeiska statistiken, och båda organen kommer att kunna hjälpa varandra på ett aktivt sätt att övervaka tillämpningen av uppförandekoden i hela det europeiska statistiska systemet.

Jag tvekar inte att stödja de förslag som har lagts fram av våra två utmärkta föredragande.

  Wolf Klinz, för ALDE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som ni redan har påpekat, herr kommissionsledamot, är statistik mycket viktig för både EU och medlemsstaterna inom många politikområden. Om man ska kunna undvika felaktiga beslut och en ovälkommen utveckling måste statistiken vara meningsfull, pålitlig, öppen för endast en tolkning och därmed även jämförbar. Detta har tyvärr inte alltid varit fallet. Jag välkomnar därför inrättandet av en europeisk rådgivande kommitté för gemenskapens politik inom statistisk information och inrättandet av det rådgivande organet för styrning av den europeiska statistiken. De ändringsförslag som Europaparlamentet har lagt fram kommer förhoppningsvis att ge båda organen de befogenheter de kommer att behöva.

Låt mig först och främst betona att den rådgivande kommittén kommer att vara oberoende och att alla berörda grupper kommer att bli företrädda i den. Kommittén kommer att ha betydligt färre ledamöter än sin föregångare, den europeiska rådgivande kommittén för statistik på det ekonomiska och sociala området, och minskningen från 79 till 24 ledamöter kommer att göra den betydligt effektivare. Jag välkomnar det faktum att Europeiska datatillsynsmannen kommer att bli en ledamot med rösträtt i den rådgivande kommittén, samtidigt som Eurostats generaldirektör bara har blivit ledamot utan rösträtt. Detta understryker kommitténs oberoende.

För det andra är det rådgivande organet ett bra komplement till den rådgivande kommittén. Organet kommer att övervaka och, hoppas jag, främja tillämpningen av uppförandekoden i alla situationer som rör europeisk statistik.

Man kan bara hoppas att, med stöd från dessa båda organ, användarnas behov kommer att få större genomslagskraft på arbetsprogrammet för statistik och att uppförandekoden kommer att tillämpas på ett sådant sätt att vilseledande eller felaktig information inte längre kommer att användas.

Låt mig avsluta med att tacka båda föredragandena för deras arbete och för deras vilja att diskutera omtvistade frågor på ett uppriktigt och konstruktivt sätt.

  Mieczysław Edmund Janowski, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag vill gratulera Sharon Bowles och Ieke van den Burg till deras betänkanden.

Vi bör vara medvetna om den roll som det europeiska statistiska systemet spelar – ett system som mycket väl kan vara det bästa i världen. Jag talar då inte bara om siffrornas, tabellernas eller diagrammens tydlighet. Den viktigaste frågan är de statistiska uppgifternas pålitlighet och fullständighet på EU-nivå, på nationell nivå och även, vilket jag vill betona, på regional nivå. Av detta skäl är det viktigt att säkra informationens kontinuitet och tillgången till den. Jag vill tillägga att bara statistiska uppgifter som har samlats in och kollationerats på samma sätt, i enlighet med statistiska principer, kan vara pålitlig och genomsynlig och kommer inte att påverkas av kortsiktiga intressen eller övergående prioriteringar. Min erfarenhet inom regionalpolitiken har tydligt visat att det finns sådana risker.

Av detta skäl borde vi vara glada över att vi har ett europeiskt statistiskt program för 2008–2012. Om det ska fungera behöver vi emellertid lämplig finansiering och, framför allt, lämpliga samråd, övervakning av tillämpningen av uppförandekoden för statistiska förfaranden och lämplig statistikförvaltning. Detta är mycket viktigt mot bakgrund av de olika system som används i medlemsstaterna, behovet att samordna och likrikta dem på medlemsstatsnivå med hänsyn till de olika statistiska byråerna och Eurostat. Jag vill i detta sammanhang stödja båda betänkandena.

  Hans-Peter Martin (NI). - (DE) Herr talman! Det finns en allmän uppfattning om hur viktig statistik är, och inte bara bland de personer som har lyckats komma hit vid denna sena timme. Frågan är om det mål som jag antar att vi alla eftersträvar kommer att uppnås i och med de åtgärder som vidtas här. Jag kom att tänka på detta, herr kommissionsledamot, när ni talade om ytterligare en ny förordning som vi skulle förhandla om. Jag undrar om ni kanske kan berätta för oss om förordningen också kommer att påverka dessa rådgivande organ.

Den andra frågan är följande: det finns alltid en stor inneboende fara med rådgivande organ att de blir en lag för sig själva och drar allt i långbänk. Skulle det inte i slutänden varit förnuftigare att kort, koncist och tydligt, genom att använda externa managementkonsulter om nödvändigt, utreda de problem som har uppstått med Eurostat och sedan snabbt komma överens med parlamentet, i stället för att återigen vältra över ansvaret och skjuta frågan åt sidan? När allt kommer omkring vet vi alla att problemet egentligen handlar om kontakterna mellan Eurostat och de nationella statistiska byråerna. Det bästa ett rådgivande organ kan göra är att återigen föra upp problemet på dagordningen, men det kommer verkligen inte att kunna skapa verklig öppenhet och effektivitet.

  Joaquín Almunia, ledamot av kommissionen. − (ES) Herr talman! Jag vill först och främst tacka er alla, särskilt föredragandena, men även alla andra som har uttalat sig under debatten, för ert engagemang och samarbete när det gäller att förbättra styrningen av statistiken i Europeiska unionen och, genom den andra kommittéreformen, för förbättringen av användarnas deltagande i EU:s ekonomiska och sociala verksamhet i syfte att få ett bättre statistiskt system, ett mer trovärdigt system.

Det vi talar om här är ett system och, som Ieke Van den Burg sa, måste både Europeiska gemenskapernas statistikkontor (Eurostat) och de nationella statistiska byråerna i de 27 medlemsstaterna leva upp till våra krav och hopp; de måste samarbeta, de måste samordna sitt arbete, de måste sporra varandra – därav beteendekoden, och det sätt som den tillämpas på menar jag är mycket positivt. Jag hoppas att detta nya organ ska kunna bedöma dess värde och sporras att arbeta med framtiden för ögonen, därför att det är mycket viktigt inom många områden att ha tillgång till bra statistik.

Jean-Paul Gauzès hänvisade till stabilitets- och tillväxtpakten. Det gjorde även jag i mitt inledande inlägg. Det är mycket viktigt att vi har pålitliga siffror när vi övervakar budgetdisciplinen inom denna multilaterala ram. Det är också mycket viktigt att ha ett pålitligt prisindex och det är också mycket viktigt att ha statistiska uppgifter om utrikeshandeln, investeringar från utlandet eller om handelsmönster eller finansiella flöden.

När det gäller alla aspekter som vi diskuterade, eller som jag, lyssnade till, under den föregående punkten energi, är det oerhört viktigt att ha statistik om energi, vilket också gäller statistik om invandring eller frågor som rör vad som tidigare varit känt som den tredje pelaren. Det finns många, så många verksamhetsområden, praktiskt taget alla EU:s verksamhetsområden, som behöver bra statistik, att betydelsen av denna debatt – samtidigt som det inte handlar om ett särskilt ”sexigt” ämne, som Ieke van den Burg uttryckte det – är uppenbar, och jag hoppas att de två organen kan leva upp till det vi begär av dem enligt dessa två förordningar.

Ännu fler viktiga bestämmelser, ”statistiklagen”, är på gång. Med hänsyn till kombinationen av detta paket och de mycket värdefulla insatserna från både Eurostat och de 27 medlemsstaternas nationella statistikbyråer, hoppas jag att alla tvivel om kvaliteten hos statistiken i EU snart ska vara skingrade, och att detta kommer att resultera i större effektivitet och bättre avstämning av vår politik och våra beslut mot EU-medborgarnas krav och förväntningar, därför att det är i princip detta det handlar om när vi talar om statistik..

  Talmannen. − Jag förklarar debatten avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 24 oktober.

19. Föredragningslista för nästa sammanträdesperiod: se protokollet

20. Avslutande av sammanträdet

(Sammanträdet avslutades kl. 23.00.)