Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 23 oktober 2007 - Strasbourg

6. Skattepolitikens och tullpolitikens bidrag till Lissabonstrategin (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande (A6-0391/2007) av Sahra Wagenknecht för utskottet för ekonomi och valutafrågor om skattepolitiken och tullpolitikens bidrag till Lissabonstrategin (2007/2097(INI)).

  Sahra Wagenknecht (GUE/NGL) , föredragande. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Frågan om huruvida medlemsstaternas skattepolitik bidrar till tillväxt, sysselsättning och nyskapande kan tyvärr besvaras med få ord: det gör den inte! Tillväxt främjas helt enkelt inte genom att man låter skattesatserna för mycket lönsamma koncerner falla fritt i en kapplöpning mot dumpning över hela Europa och i utbyte begär kontanter från genomsnittliga löntagare, de arbetslösa och pensionärer, genom deras kapacitet som konsumenter, allt mer kraftfullt.

Tillväxt främjas inte genom att göra arbetsinkomster till föremål för en skattesats som är flera gånger högre än den skattesats som tillämpas på kapital, och därmed göra klyftan mellan dessa ännu djupare. Sysselsättningen främjas inte när små investeringsföretag beskattas oproportionerligt tyngre än de företag som spekulerar i aktier, obligationer och finansiella derivat. Nyskapande främjas verkligen inte så länge multinationella företag med guldkantade balansräkningar kan stuva undan de bästa delarna av forsknings- och utvecklingsfonderna på sina konton, medan den egentliga målgruppen för denna typ av bidrag lämnas kvar ute i kylan.

Kort sagt: en socialt balanserad syn och utveckling främjas verkligen inte inom EU, utan i själva verket hindras den. De som badar i pengar erbjuds allt fler skattelättnader och blir allt fetare, medan de som redan har lite måste gräva djupare i fickorna. Denna typ av skattepolitik är ödesdiger för den ekonomiska politiken, kontraproduktiv när det gäller tillväxtpolitiken och katastrofal för den sociala politiken.

Jag vet att strukturen i nationella skattesystem naturligtvis fortfarande är medlemsstaternas suveränitet i teorin, men verkligheten ser något annorlunda ut. Bristen på en EU-omfattande samordning betyder faktiskt – till och med i sektorn för direkt beskattning – att nationella skattesystem i allt högre grad inte alls längre utformas på grundval av politik, utan formas och präglas av det iskalla systemet med skattekonkurrens. Detta system kan omfatta en enda nämnare: ju rörligare en faktor är, desto större är dess potential att framtvinga nationella skattetjänster och desto mer omfattande är naturligtvis skattelättnaden, som den lyckas upprätthålla på egen hand.

Om de statliga intäkterna inte ska sina ut och helt ta slut under denna process, måste de sektorer som inte alls, eller bara med stor svårighet, kan fly beskattningen, beskattas ännu mer, nästan som en kompensation. Skatter flyttas av den orsaken – från företagsvinster till privat inkomst, och sedan från investeringsinkomster till arbetsinkomster, som är ännu mer orörliga, inom ramen för inkomst från välbetalda arbeten till mindre välbetalda, som också är mindre rörlig i motsvarande grad, och generellt från inkomst och kapital till konsumtion. Det faktum att denna process pågår – och har pågått i år och årtionden – kan mycket klart bevisas genom uppgifterna om skatteintäkter och skattesatser inom EU. Inte bara de lagliga skattesatserna, utan också de faktiska skattesatserna på företagsvinster inom EU har under det senaste årtiondet fallit med över 10 procentenheter. Alla studier i ämnet bekräftar detta.

De högsta skattesatserna har praktiskt taget sänks i samtliga EU:s medlemsstater. I alltfler medlemsstater prioriteras privata investeringsinkomster i mycket högre grad jämfört med arbetsinkomster på grund av övergången till dubbla skattesystem. Punktskatten ökar ytterligare – å ena sidan på grund av ”miljöskatter”, som i brist på alternativ inte har en tillräcklig miljömässig styreffekt alls, men som uppriktigt sagt plundrar budgetar, och å andra sidan på grund av att mervärdesskatterna konstant ökar och i alltfler länder närmar sig den övre delen av den avtalade marginalen.

En sådan utveckling är inte en tillfällighet. Den är det direkta resultatet av en okontrollerad skattekonkurrens på en enhetlig inre marknad. Det bör redan leda oss till att anta att den uppåtgående trenden för bolagsskatter inom EU kraftigt överstiger dem inom OECD som helhet. Detta innebär att skattesatserna här definitivt har fallit mer än i OECD som helhet.

Detta visar också tydligt att de många påtryckningarna från globaliseringen som man klagar mycket och gärna på inte ger effekt här, utan att det skapas inhemska påtryckningar inom EU och därför också påtryckningar som mycket lätt och diskret skulle kunna övervinnas, om det fanns en vilja att göra det. På ett mycket lämpligt sätt omfattade mitt ursprungliga betänkande uppmaningen till både en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, som naturligtvis stöds däri, och även EU-övergripande minimiskattesatser på bolagsvinster, som inte längre bör överskridas av något land efter detta. Det är egentligen bara minimiskattesatser av detta slag som gör det möjligt att stoppa den uppåtgående trenden för bolagsskatter någonstans längs vägen.

I mitt betänkande fanns uppmaningen till en kraftigare EU-omfattande beskattning av kapital och finansiella överföringar, uppmaningen att ge tydliga skattelättnader för arbetsinkomst i låg- och medelinkomstklasserna och slutligen uppmaningen att vända den ödesdigra trenden där direktskatter i allt högre grad överförs till indirekta skatter och åter sätter i gång mottrenden.

Bara en bråkdel av alla dessa uppmaningar har tyvärr bibehållits efter omröstningen i utskottet för ekonomi och valutafrågor. I stället brister mitt betänkande ut i en lovsång till skattekonkurrens som fullständigt ignorerar de ödesdigra effekterna av denna förmodat hälsosamma skattekonkurrens när det gäller inkomstsidan i EU:s budgetar och med detta för den situation som miljoner av européer befinner sig i. De förändringar som gjorts i betänkandet visar tyvärr mycket tydligt vems intressen som i själva verket ligger majoriteten av ledamöterna i utskottet för ekonomi och valutafrågor närmast hjärtat, och särskilt då ledamöterna i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa och gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, eftersom det är mycket klart vem som tjänar på de aktuella skattesystemen inom EU.

Vi har nu ännu en gång lagt fram våra viktigaste önskemål som ändringsförslag i kammaren. Om de inte skulle lyckas uppnå en majoritet där heller, kommer min grupp att rösta mot betänkandet. Ytterligare en skattepolitisk åtgärd inom EU som minimerar de sociala klyftorna i stället för att ständigt öka dem – som den nuvarande skattepolitiken gör – skulle verkligen vara möjlig och behövas som ett brådskande ärende. Detta skulle dock innebära att den rådande politiken i Europeiska kommissionen och även i de enskilda medlemsstaterna faktiskt utgör ett hänsynstagande till de flesta européers intressen i enlighet med deras riktlinjer, i stället för att hjälpa utövare av elitsamhällets intressen, vilket hittills har varit fallet. Det kommer helt enkelt att ge upphov till ännu större parlamentariska och utomparlamentariska påtryckningar.

Vi kommer att fortsätta kämpa mot just dessa påtryckningar, så att den obeskrivliga retoriken när det gäller socialt oacceptabla förbindelser – som kännetecknar de flesta betänkanden, och som nu också kännetecknar detta betänkande om beskattning – så småningom inte längre lyckas uppnå en majoritet i denna kammare heller.

  László Kovács, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag är glad över att ha fått möjlighet att diskutera hur skatte- och tullpolitiken kan bidra till Lissabonstrategin.

En av EU:s viktigaste prioriteringar är att förbättra vår konkurrenskraft samtidigt som vi bevarar vår sociala modell. Skattepolitiken är viktig för att nå tillväxts- och sysselsättningsmålen. Jag välkomnar det övergripande budskapet i ert betänkande, att ni stöder kommissionens initiativ på skatteområdet. Framför allt främjas ökade ansträngningar när det gäller den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen (CCCTB), förslaget om ett pilotprojekt med hemlandsbeskattning, strategin för bättre samordning av medlemsstaternas skattesystem (framför allt uttagsbeskattning och ersättning för gränsöverskridande förluster), det arbete som utförs av det gemensamma forumet för intern prissättning, strategin för att bekämpa skattebedrägerier, momsskattepaketet, sänkta momssatser på arbetsintensiva tjänster och miljöbeskattning.

Alla dessa områden är extremt viktiga. De utgör kärnan i kommissionens skattepolitik och många av dem har diskuterats i flera av Europaparlamentets utskott. Europeiska företag förtjänar ett bolagsskattesystem som är anpassat till hur stor deras faktiska och potentiella ekonomiska integration är när det gäller gränsöverskridande verksamhet i Europa. Detta är en av nycklarna till företagens framtida konkurrenskraft. Det är dessutom viktigt att lösa andra direkta skattehinder genom samordning och inte bara genom kostsamma rättsprocesser.

Det är bara på ett område som jag inte hänger med i ert resonemang. Det handlar om punkt 17 i Sahra Wagenknechts betänkande, i dess nuvarande lydelse. I denna punkt föreslås att minimipunktskattesatser på gemenskapsnivå ska avvisas och att man istället bör anta en allmän uppförandekod. Vi diskuterade dessa frågor här i kammaren när vi behandlade förslaget om alkoholbeskattning, och med all respekt för era åsikter måste jag säga att kommissionen inte har ändrat uppfattning.

Gemenskapslagstiftningen på punktskatteområdet är rent allmänt viktig för att minska snedvridningen på den inre marknaden, för att skydda folkhälsan och för att skapa mer miljömässigt hållbara konsumtionsmönster. Kommissionen är övertygad om att minimiskattesatser behövs för att den inre marknaden ska kunna fungera ordentligt eftersom de ger medlemsstaterna ett skyddsnät som garanterar att alla medlemsstater verkligen tar ut punktskatter och att skattesatserna ligger på en rimlig nivå. Jag hoppas att det ändringsförslag som syftar till att ändra punkt 17 kommer att få stöd av en majoritet av ledamöterna

Som avslutning vill jag förmedla tre budskap. För det första vet ni att mina tjänsteavdelningar arbetar mycket hårt för att utarbeta ett lagförslag om CCCTB, som jag planerar att lägga fram för parlamentet efter sommaravbrottet 2008. På momsområdet stöder kommissionen för det andra helt det portugisiska ordförandeskapet i dess ansträngningar att nå en överenskommelse om momspaketet och föra den mer allmänna debatten om mervärdesskatt ordentligt framåt före årsskiftet. Vi kan också arbeta för att se till att förslaget om förlängning av vissa nya medlemsstaters undantag om sänkta momssatser antas. Dessutom kommer vi att öka våra insatser för att bekämpa momsbedrägerier och kommer inom kort att lägga fram ett förslag om moms på finansiella tjänster som kommer att öka rättssäkerheten inom denna sektor och ge den moderna regler. För det tredje fortsätter vi att engagerat arbeta för ett system med minimipunktskattesatser för att minska snedvridningen och främja rättvis konkurrens på den inre marknaden för att på detta sätt bidra till att folkhälsan och miljön skyddas.

  Piia-Noora Kauppi, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! I bland är det svårt att se de politiska skillnaderna mellan olika grupper här i kammaren. Men i denna fråga är skillnaderna mycket tydliga. Jag skulle inte kunna vara mindre överens med föredraganden på vissa av de punkter som hon nyss nämnde. Jag respekterar det arbete hon har lagt ned på betänkandet, men i denna fråga har vi helt olika uppfattningar om vad kommissionen bör göra.

För det första handlar betänkandet om Lissabonstrategin och vad vi bör göra för att EU ska återfå sin globala konkurrenskraft. Detta är enda sättet att garantera Europas och våra medborgares välfärd. Utan skatter går det inte. Skatter spelar en viktig roll för att göra EU konkurrenskraftigt.

Vi måste komma ihåg att de allmänna skattenivåerna i EU fortfarande ligger över OECD:s genomsnitt. För att få till stånd lägre skatter i Europa måste vi skapa en investeringsvänlig miljö. Vi behöver mer investeringar, mer tillväxt och fler blomstrande företag i Europa.

Här har hälsosam skattekonkurrens en roll att spela. Det är en ekonomisk, marknadsbaserad kontrollmekanism mot okontrollerade politiska beslut. Med en positiv skattekonkurrens i EU kan regeringarna inte lägga hinder i vägen för den inre marknaden. Det är det vi vill se: en riktig inre marknad utan skattehinder. Å andra sidan finns det inga bevis för att en positiv skattekonkurrens skulle urholka skattebaserna. Tack vare ökad ekonomisk aktivitet har de samlade skatteintäkterna legat på en anmärkningsvärt stabil nivå.

De 27 olika skattesystemen skapar emellertid problem, särskilt för EU:s små och medelstora företag, som är så viktiga för denna tillväxt. Enligt en undersökning från 2004 om skatterna i EU motsvarar småföretagens kostnader för efterlevnad 2,6 procent av deras försäljning och 31 procent av den skatt de betalar. En tredjedel av all skatt går alltså till efterlevnad. Att en så stor andel av den skatt som små och medelstora företag betalar går till efterlevnad är ett stort hinder, och därför måste vi göra vårt bästa för att kräva ersättning för gränsöverskridande förluster, förenklade tullförfaranden, att företag bara ska behöva deklarera moms i en medlemsstat, pilotprojekt med hemlandsbeskattning osv. Vi ställer oss bakom allt som kommissionen har gjort på detta område.

Avslutningsvis vill näringslivet ha ett välfungerande och lättadministrerat skattesystem. Vi måste lösa problemen med intern prissättning och avskrivning av förluster på EU-nivå, och vi måste undvika dubbelbeskattning och sänka kostnaderna för efterlevnad. Vi välkomnar kommissionens förslag om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB) och att kommissionen står fast vi detta förslag, eftersom förlustavskrivning endast är en tillfällig lösning. I slutändan behöver vi en konsoliderad bolagsskattebas.

  Katerina Batzeli, för PSE-gruppen. – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Sahra Wagenknecht tog initiativet att utarbeta ett betänkande, ett tecken på det politiska mod som krävdes för att belysa den omfördelande och sociala dimensionen i skattepolitiken. Detta dokument är ett av de viktigaste bevisen på att debatten om skattepolitik kan bli EU-omfattande.

Åtagandet att uppfylla Lissabonmålen, reglerna i stabilitets- och tillväxtpakten, förpliktelsen att förvalta och omfördela skatteinkomster så att sammanhållnings- och sysselsättningsmålen uppfylls, samt fullbordandet av den inre marknaden – allt detta är tillräckliga bevis på ett politiskt mål. Medlemsstaternas skattepolitik kan inte längre uteslutande bygga på nationella kriterier: det blir nödvändigt med en dialog om beskattning för att främja en större skattesamordning inom hela EU.

Mot bakgrund av en sådan dialog, som har möjliggjort ett betydande samarbete mellan skuggföredragandena i alla de politiska grupperna, har vi inriktat oss på följande grundläggande punkter. För det första anser vi att när det gäller frågan om skattekonkurrens bör inte att målet vara att tygla principen om skattekonkurrens, för detta skulle vara detsamma som att kritisera vissa medlemsstaters politik. På grund av bristen på gemensamma regler om skattepolitiska frågor, skapar skattekonkurrensen med sina erbjudanden och moterbjudanden om låga skattesatser problem. Detta är också fallet med de andra sektorerna på den inre marknaden, men skattekonkurrens kan säkerställa konkurrenskraft och förbättra produktiviteten i de nationella ekonomierna, liksom i hela EU:s ekonomi, förutsatt att reglerna hejdar den tillväxt av skadlig konkurrens som drivits fram.

Den andra punkten som vi inriktade oss på var förbindelsen mellan direkt och indirekt beskattning. Det har nyligen noterats en tendens att öka indirekt beskattning i medlemsstaterna, i de flesta fall för att täcka deras skatteunderskott. Detta är dock en börda för konsumenterna, och marknaden förblir okontrollerad.

Syftet med detta betänkande är att finna säkerhetsåtgärder som ska understödja en balanserad kombination av direkta och indirekta skatter. Vi är för en granskning av momssystemet och särskilda konsumtionsskatter. Detta bör inte innebära att det ersätts av en uppförandekod som inte är bindande i alla medlemsstater.

Herr kommissionsledamot! Vi är medvetna om kommissionens ansträngningar och problemen inom Ekofin. Trots detta måste vi alla, som ledamöter av Europaparlamentet, först och främst diskutera denna viktiga skattepolitik i ett nära samarbete med de nationella parlamenten.

  Margarita Starkevičiūtė, för ALDE-gruppen. – (LT) Jag skulle också vilja betona vikten av detta betänkande i egenskap av den strategiska linje som vi ska följa när vi genomför reformer i Europeiska unionens ekonomier. Tyvärr är inte Portugals företrädare med oss i dag när vi diskuterar denna mycket viktiga fråga.

Vilka är de huvudsakliga punkterna i vårt betänkande? Den viktigaste punkten är att vi med tanke på ändringarna i den ekonomiska miljön måste genomföra en undersökning av både våra anläggningar och företag samt instrumenten i vår skattepolitik. När vi hänvisar till Lissabonstrategin talar vi vanligen om utgiftspolitik. Vi beaktar mycket sällan skattepolitiken. Om vi inte uppmärksammar skattepolitiken ordentligt kan vi inte nå Lissabonmålen.

Vilka frågor ska beaktas? För det första är det nödvändigt att se över metoder för att fördela skattebördan mellan tillverkaren och konsumenten. Vidare kan vi inte ignorera att det finns ytterligare en grupp – de som lever på kapitalinkomst. Detta kallas för privat kapital.

Hur ska vi fördela skattebördan? Detta är en av de utmaningar som uppstår i den nya ekonomiska miljön. En annan mycket viktig fråga är: hur uppmuntrar vi till strukturella reformer? Strukturella reformer kan inte genomföras utan att nya företag upprättas, eftersom människor inte kan lämna sina befintliga arbeten för nya arbetsplatser, och detta skulle kunna skapa socialt missnöje. Nya företag kan bara upprättas med förmånliga skattevillkor. Detta är en av huvudpunkterna i vårt dokument.

Den fråga som måste beaktas är: vilken samordningsnivå behövs mellan medlemsstaterna med avseende på skattepolitiken? Vi är för konkurrenskraftiga skatter, men vi stöder inte idén att införa minimisatser. Detta eftersom varje land har sin egna särskilda ekonomiska struktur och nationella utgiftspolitik. Skattepolitiken måste ligga i linje med utgiftspolitiken, men vi är definitivt för samordningen av en skattebaserad politik och stöder kommissionen i denna fråga.

  Heide Rühle , för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag instämmer alldeles särskilt med Piia-Noora Kauppi. Meningsskiljaktigheterna mellan grupperna här i Europaparlamentet om ämnet skattepolitik blir allt tydligare. Vi måste uppmärksamma denna debatt mer seriöst under de kommande månaderna. Jag skulle vilja tacka föredraganden och skuggföredraganden för den stora insats som de har gjort för att föra detta betänkande till ett gott slut.

Ett gott slut – men inte för oss. Som grupp kommer vi inte att kunna acceptera detta betänkande i dess slutgiltiga form. Det har vissa trevliga aspekter, som att man till exempel beskriver och kräver det viktiga steget mot en konsoliderad skattebas för bolagsskatter. Det är ett viktigt första steg. Men det måste åtföljas av liknande tydliga förklaringar när det gäller harmonisering av minimiskattesatser, eftersom det annars kommer att leda till en okontrollerad skattekonkurrens, särskilt på detta område.

Vi ser också problem med det som står i artikel 17, där utskottet tyvärr tydligt hävdar att det är emot minimiskattesatser för punktskatt. Även detta ligger tyvärr i linje med omröstningarna under de senaste veckorna, och vi beklagar verkligen detta. Här stöder vi gruppen. Vi anser att vi måste skapa harmonisering inom ramen för den europeiska punktbeskattningen, och att denna harmonisering, om något, måste stärkas, eftersom vi annars kommer att få en okontrollerad skattekonkurrens när det gäller punktskatt.

Vi anser också att det är ett problem att ämnena klimatförändringar och miljöskatter omnämns i alltför liten omfattning. Jag instämmer inte heller här med föredraganden. Jag anser att miljöskatter är ett viktigt instrument för att möta de utmaningar som klimatförändringarna utgör. Vi måste göra mycket mer i detta avseende.

Jag anser emellertid att strategin att fokusera på kärnenergi här, eller på ”rena” energiformer, är fel. Det är vikigt att vi tydligt fokuserar på energibesparing och energieffektivitet. Detta är de viktiga svaren. När vi ser på de utmaningar som vi står inför när det gäller renovering av byggnader och på området transport, verkar det som att vi faktiskt kan uppfylla målet i Kyotoavtalet för energibesparing, om betydligt mer görs på detta område.

Skattepolitik kan vara ett viktigt bidrag för att skapa större energibesparingar och större energieffektivitet och för att verkligen möta klimatförändringarnas utmaningar. Tyvärr återspeglas inte denna åsikt i detta betänkande. Som jag redan har meddelat kommer vi därför att rösta emot detta betänkande.

  Esko Seppänen, för GUE/NGL-gruppen. – (FI) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vår grupp stöder Sahra Wagenknechts åsikter i denna fråga, även om de strider mot uppfattningen hos majoriteten i utskottet.

Europeiska unionen kommer inte att vara världens ledande kunskaps- och teknikbaserade ekonomi 2010. Det beror dock inte på skattesystemen, som ständigt har reformerats på sätt som har gynnat stora företag, utan på att målet inom ramen för Lissabonstrategin är orealistiskt. Stora företag väljer internprissättning och finner ett hemvist för sitt kapital, eftersom alternativen gör det möjligt för dem att undvika skatter. De får hjälp med detta genom skatteparadisen och utlandsbaserade finanscenter som verkar i EU:s medlemsstater, vilka båda är fläckar i EU:s moraliska landskap.

Enligt föredraganden beaktar inte kommissionen effekterna av beskattning på inkomstfördelning i sitt meddelande. Systemet med så kallad flat tax, en fast sats eller schablonskatt, som vissa medlemsstater tillämpar, gynnar dem som har stora inkomster, medan progressiv inkomstbeskattning främjar social jämlikhet. Lissabonstrategin kan inte genomföras på ett sätt som skulle fräta bort välfärdssamhällets ekonomiska grund och vara oerhört orättvist.

  Derek Roland Clark, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Det sägs att detta är ett bidrag, men det liknar mer ett recept, ett recept på harmonisering av ännu mer beskattning. Jag citerar olika ställen i betänkandet ”27 olika skattesystem” är ett ”hinder”, ”samordning av medlemsstaternas skattepolitik”, ”uppmanar medlemsstaterna att ... åstadkomma mera rättvisa i fördelningen av skattebördan”, ”stöder kommissionen i dess ansträngningar att anpassa skattepolitiken till ... miljömål.”, ”ökning av bränsleskatterna”, ”skapa en ... bolagsskattebas för hela EU”. Det är helt enkelt en återgång till 1970-talets misslyckade politik.

Vi britter kan inte ens göra rätt i vissa delar av vårt eget land. Norr är inte samma sak som söder. Wales och Skottland skiljer sig från sydöstra Storbritannien – och detta var med Gordon Brown som finansminister i tio år. Ni lyssnade säkert på honom. Om inte så vid mötet i Lissabon förra veckan när ni lät honom – nu som premiärminister – behålla de så kallade röda linjerna. Eller hur?

Längre fram i betänkandet talas det om ”samordning på EU-nivå” av ”direkta skatter”. I Storbritannien trodde vi att vi hade fått ett löfte om att vi aldrig skulle få harmoniserade skatter, framför allt inte harmoniserad inkomstskatt. Nu finns det här i ett betänkande. Det är lite grand som reformfördraget. Gordon Brown upprepar att det inte är en konstitution, när alla EU-ledare säger att det är just vad det är: Valéry Giscard d’Estaing, José Luis Rodriguez Zapatero, Angela Merkel och till och med vår egen talman uttryckte sig nyligen på det viset här i kammaren.

Så varför ser ni inte till att Gordon Brown berättar sanningen för det brittiska folket? Harmonisera det budskapet! Det är en harmonisering som jag skulle stödja. Men det vågar ni inte göra mot det brittiska folket, för när de får veta sanningen kommer de att rösta med fötterna och gå ur EU. Och ta med sig sitt årliga EU-bidrag på 18 miljarder euro av sina skattebetalares pengar. Vad blir då priset för harmoniserade skatter?

  Petre Popeangă, för ITS-gruppen. – (RO) Det går inte att ifrågasätta betydelsen av en översyn av det bidrag som skattepolitiken och tullpolitik skulle kunna utgöra för utvecklingen av Lissabonstrategin. Av denna anledning, men inte bara, är målet nyttigt i det dokument som vi granskar i dag, nämligen Wagenknechts betänkande, att utvärdera om bidraget från den politik som tillämpas på de områden som fastställts för att nå Lissabonmålen. Det skulle inte kunna vara på något annat sätt, eftersom man i Lissabonstrategin föreslår generösa mål, som att främja ekonomisk tillväxt och utarbeta politik som skulle göra det möjligt för europeiska företag att skapa fler och bättre arbetstillfällen. När jag läste betänkandet blev jag ändå, som medborgare i ett land som nyligen anslutit sig, förvånad över känslan att detta vänder sig till en union som bara består av länder med utvecklade ekonomier, eller snarare, ekonomier som är utvecklade i samma omfattning, vilket inte stämmer. Det är mycket troligt att vissa av de föreslagna åtgärderna inte får gynnsamma resultat för de mindre utvecklade ekonomierna, med tanke på att de allmänna lagarna för den inre konkurrensmarknaden gynnar starka ekonomier på de svagare ekonomiernas bekostnad. På grund av tidsbrist kommer jag inte att utveckla detta ämne, men jag anser att det är nödvändigt att genomföra den jämförande granskningen av ekonomierna i alla de 27 länderna, inte 25, som det fastställs i texten, och med stöd av resultaten vidta en rad åtgärder som skulle skapa lika villkor för att utveckla de effekter som föreslås i projektet för att målet i betänkandet ska gynna dessa ekonomier.

  Eoin Ryan, för UEN-gruppen. – (EN) Herr talman! Det betänkande som vi i dag har fått på vårt bord är ytterligare ett bevis på de ständigt återkommande attackerna på de medlemsstater som har framgångsrika system med låg bolagsskatt. Jag håller inte med om att låg bolagsskatt leder till orättvis konkurrens. Jag anser att säkrandet av konkurrenskraften är en viktig beståndsdel i den skattelagstiftningsblandning som krävs för att den inre marknaden ska fungera ordentligt.

Var finns kommissionens bevis för att CCCTB inte kommer att hämma EU:s konkurrenskraft? Var finns bevisen för att det kommer att gynna EU:s konkurrenskraft? Varför angriper kommissionen länder med låga skatter, låg arbetslöshet och hög tillväxt? Jag förstår det inte. Det är skrattretande att kommissionen påstår att fastställandet av en gemensam skattebas inte så småningom kommer att leda till en gemensam skattesats, för det är redan vad de stora medlemsstaterna säger. Argumenten håller inte alls för granskning.

De stora medlemsstaternas försök att slå in CCCTB i tjusigt presentpapper kommer inte att accepteras av Irland och andra länder. Faktum är att varken Irland eller någon annan medlemsstat har rätt att påverka hur en annan medlemsstat gör när den fastställer sin skattesats. EU:s enighet hotas inte av mångfald på det skattepolitiska området. Det är snarare så att EU:s konkurrenskraft undermineras av felaktig skattepolitik. Jag är övertygad om att EU gör bäst i att främja skattekonkurrens, inte skatteharmonisering.

Varför angrips ett land som Irland, och andra medlemsstater, som radikalt har förändrat sin skattepolitik och blivit framgångsrika ekonomier? Vad gör ett land som Irland attraktivt om ni inför detta system, och så småningom får till stånd en skatteharmonisering? För det är exakt vad detta rör sig om, och det enda hållet skatterna kommer att gå åt är uppåt. Personer inom kommissionen har redan sagt att de vill ha ett skattesystem som ligger någonstans i mitten av dem som nu finns, dvs. på drygt 20 procent. Vad skulle Irland och andra länder i ytterområdena ha för attraktionskraft? De skulle inte ha kvar någon attraktionskraft, bara hög arbetslöshet på lång ...

(Talmannen avbröt talaren)

  Gay Mitchell (PPE-DE). - (EN) Herr talman! I det betänkande som vi har framför oss i dag anges med rätta att skattekonkurrensen inom EU genom ett dynamiskt företagsklimat har lett till, och fortsätter att leda till, ekonomiska vinster på EU-nivå.

CCCTB skulle lika gärna kunna leda till ett mindre konkurrenskraftigt EU och bör därför inte stödjas. EU måste vara lyhört för den ständigt föränderliga globala ekonomin. Moderna konkurrenskraftiga ekonomier måste vara flexibla för att kunna möta de växlande utmaningar som nya produkter och tjänster innebär. Av flera skäl kommer CCCTB att undergräva denna flexibilitet En gemensam bolagsskattebas på EU-nivå kommer att vara oflexibel och hindra enskilda länders förmåga att avgöra sin egen rättsliga skattestrategi, baserat på de särskilda omständigheterna i just detta land. Förespråkarna för CCCTB hävdar att varje medlemsstat kommer att ha kvar sitt oberoende och själv kunna fatta beslut om sin nationella skattesats. Men kommer de verkligen det? Är inte CCCTB bara början?

Om CCCTB är frivilligt ökar det bara antalet skattebaser för företagen och gör systemet ännu mer komplext. Den nationella skattelagstiftningen ger företagen en fast ram att rätta sig efter. Ett system som tillämpas i vissa länder skulle kunna leda till tvister om hur bestämmelserna ska tolkas och till osäkerhet för företagen.

Under den tid som jag har kvar skulle jag bara vilja lyfta fram några viktiga punkter. För det första är beskattning något som hör till varje lands suveränitet. Rätten att välja hur stora de offentliga utgifterna ska vara och hur dessa utgifter ska finansieras är en grundläggande funktion i den nationella demokratiska processen. Det är nödvändigt att skydda skattepolitikens flexibilitet genom att belöna entreprenörsanda, sysselsättningsskapande åtgärder och ekonomisk tillväxt. En gemensam skattebas skulle undanröja flexibiliteten. Det finns inga bevis för att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas skulle kunna hantera frågor som konkurrenskraft, företagens kostnader för efterlevnad, intern prissättning osv. Den skulle inte förenkla EU:s skattelagstiftning eftersom det så kallade frivilliga system som föreslås bara skulle lägga till ytterligare en nivå, som sagt.

Harmoniseringen av skattebasen skulle sätta tryck på nationella skattesatser. En sådan harmonisering skulle bara leda till att det blir mer lockande för företag att flytta sin verksamhet utanför EU. I uppförandekoden om bolagsbeskattning behandlades skadlig skattekonkurrens. Olika skattesatser i olika EU-medlemsstater är inte skadligt.

Jag skulle vilja be kommissionsledamoten att ta hänsyn till detta när han lägger fram förslagen, vilket enligt vad han själv säger kommer att ske nästa år. Medlemsstater som Irland har redan ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Pervenche Berès (PSE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! För det första skulle jag vilja tacka vår föredragande här, för kvaliteten på hennes arbete och hennes ansträngningar för att utarbeta en text som hon tyvärr inte verkar vara helt nöjd med.

Beskattning är helt klart ett grundläggande komplement till upprättandet av en verklig inre marknad, om man vill att marknaden ska vara mer än bara ett frihandelsområde, på vilken alla skattemodeller och former av social dumpning är tillåten. Fullbordandet av den inre marknaden kräver därför att vissa skatteregler harmoniseras och uppmanar i första hand till skapandet av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. I det betänkande som ligger framför oss i dag ges en möjlighet till detta, och det gläder mig. Jag noterar att ett antal ledamöter agerar mycket aktivt mot denna plan, för att främja det som de beskriver som ”rättvis” konkurrens.

Personligen anser jag att fri konkurrens utan snedvridningar – och jag är inte en vanvettig förespråkare av denna typ av konkurrens – kräver en viss öppenhet i fråga om reglerna. Det överraskar mig att länder, som i solidaritetens namn har gynnats av massiva bidrag från Europeiska unionen, i dag förkastar denna åtgärd, som skulle kunna bli ett viktigt framsteg när det gäller solidaritet, konkurrens och öppenhet.

Beskattning är också ett utmärkt verktyg som EU måste använda om det ska genomföra sina utvalda strategier, eftersom det inte har så många verktyg. Det kan få en positiv inverkan på de renaste energierna eller för att nå…

(Talmannen avbröt talaren.)

  Olle Schmidt (ALDE). - Herr talman! Detta är ett betänkande som i hög grad präglas av kompromissen mellan PPE-DE och ALDE. I mitt tycke är det i stort ett balanserat betänkande. Medlemsländernas ansvar för skattepolitiken slås fast, samtidigt som det finns ett antal skatter som skulle må väl av mer EU-koordinering. I föredragandens ursprungliga förslag förelåg en genomgripande samordning med en kraftig betoning på högre nivåer av omfördelning - det kan inte vara en väg för att få Europa att växa och skapa nya jobb. I den globaliserade värld vi lever i är det inte högre skatter som Europa behöver. Snarare tror jag att vi som lever i högskatteländer bör studera andra modeller, för t.ex. en plattare skatt. Allmänt bör skatten minska på arbete och ökas på skadlig konsumtion. T.ex. bör riktade miljöskatter införas, liksom rimliga punktskatter på t.ex. alkohol och tobak, precis som kommissionären påpekar.

Här måste EU kunna agera mer samstämmigt. Det här är en politiskt känslig fråga - det har vi hört här och det vet jag - men lika fullt enligt min mening nödvändigt. Ska vi lösa de stora klimat- och energiutmaningarna som vi står inför vore det ansvarslöst av oss att utesluta styrande skatteinstrument. Det går faktiskt att uppnå hög tillväxt, med höga miljö- och energiskatter, och samtidigt få ner det totala skattetrycket. Ni som tvivlar på detta kan studera den borgerliga regeringens politik i mitt hemland Sverige, om det nu tillåts så här i slutet av debatten att vara lite patriotisk.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). - (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Nu när jag får ordet i en debatt som ägnas åt hur skattepolitik och tullpolitik påverkar Lissabonstrategis genomförande skulle jag vilja uppmärksamma er på att vissa av de förslag om medlemsstaternas skattesystem som återfinns i Sahra Wagenknechts betänkande inte kommer att påverka den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen i EU-länderna på ett positivt sätt.

För det första strider det mot principen om beskattningsrätt för EU:s medlemsstater om man frångår skattekonkurrens och försök att standardisera lösningar på området bolagsskatt.

För det andra kommer sänkningar av bolagskatten, i samma veva som man gör sig av med tillhörande skattelättnader, inte bara misslyckas med att skapa en minskning i budgetinkomsten från denna skatt. De kommer faktiskt att öka den avsevärt. Detta bekräftas av situationen i mitt land, Polen, där bolagsskatten har minskats avsevärt, ändå blir intäkterna från denna skatt högre för vart år.

För det tredje och sista, i denna situation anser jag att förslaget i betänkandet om samordning och skattesystem, inbegripet direkt beskattning, är riskfyllda åtgärder som säkert inte kommer att bidra till genomförandet av Lissabonstrategin.

  Zsolt László Becsey (PPE-DE). - (HU) Tack, herr talman! Vad talar vi om? En av nyckelfrågorna är om vi är en värdig medtävlare – när det gäller konkurrens – i den yttre skattekonkurrensen, med andra ord när det gäller skattekonkurrens utanför Europeiska unionen, och vi borde inte leta efter syndabockar inom EU. Annars kommer kapital att lämna EU som helhet, som många av mina kolleger har hävdat. Vad är vi eniga om när det gäller denna skattepolitik? Vi är eniga om att den borde underlätta skapandet av arbetstillfällen, med andra ord främja arbete. Vi är eniga om att vi bör hjälpa små och medelstora företag, eftersom dessa gör det möjligt för människor att stanna där de är, de hjälper till att stärka familjer och skapar även arbetstillfällen. Jag samtycker också till de sociala politiska åtgärderna, som kommer att bidra till att hantera den demografiska utmaningen inom EU.

Vad är vi oeniga om? Vi är oeniga om överbeskattning av oss själva på områden som hör samman med hälsovård, miljö eller social politik i stället för att fortsätta föra en inflationshämmande politik och försöka besvara konkurrensutmaningarna på ett lämpligt sätt. Det andra som vi måste komma ihåg är att Europeiska unionen har utvidgats och blivit mycket heterogen. Vi förväntar oss att alla ska behålla regler om budgetordning i sin oberoende skattepolitik, men samtidigt vill vi minimera instrumenten för att göra detta. Om konvergens är vårt främsta mål, så bör vi, om vi ska komma någonstans när det gäller indirekt beskattning, med punktskatt till exempel, inte bara tvinga länder som verkar runt minimisatsen att nå konvergens, utan också andra länder som tillämpar mycket högre satser. Det är därför som vi i flera instanser har föreslagit att den nuvarande strategin som uteslutande grundar sig på en minimisats för punktskatt ska ersättas med någon slags ”uppförandekod” som leder medlemsstaterna längs samma väg. När det gäller gemensamt kapital eller det gemensamma skatteunderlaget, skulle jag vilja säga följande: det skulle vara ett allvarligt problem om detta ledde till att konkurrenskraftiga länder straffades om minimiskattesatsen införs. Jag är också orolig för vad som kommer att hända med rörligheten för kapital när det gemensamma skatteunderlaget fastställs. Kommer inte detta att innebära att vinster från till exempel dotterbolag i de nya medlemsstaterna ständigt kommer att omklassificeras i räkenskaperna till vinster från moderbolaget i stället för att investeras lokalt? Det är också mycket viktigt att bekämpa bedrägeri, och jag önskar kommissionen all lycka med detta. Den är på rätt väg, eftersom det viktigaste är att reglera den svarta ekonomin och vidta åtgärder för att bekämpa brott. Tack så mycket, herr talman!

  Dariusz Rosati (PSE). - (PL) Herr talman! Det viktigaste ändamålet med Lissabonstrategin är att öka de nationella ekonomiernas konkurrenskraft. En stark konkurrenskraft gör att den ekonomiska tillväxten påskyndas och nya arbetstillfällen skapas och gör det möjligt att finansiera sociala mål. Tyvärr gynnas inte genomförandet av Lissabonstrategin av det nuvarande skattesystemet i EU:s medlemsstater. De bördor som läggs på arbetsrätt och ekonomisk verksamhet är alltför stora, skattesatserna alltför differentierade och bestämmelserna alltför komplicerade. Samtidigt belastas skattesystemet av ett alltför stort antal uppgifter och tjänster – ekonomiska, skattemässiga, sociala eller miljörelaterande.

För att skatterna ska bidra till konkurrenskraften måste de först och främst stimulera arbete, stärka ekonomisk verksamhet och vara nyskapande. Skatter, särskilt direkta skatter, bör därför fastställas till en måttlig nivå, så att onödig differentiering av satser och överdriven progression undviks. Eftersom direkta skatter innebär en starkare, negativ påverkan på produktion och sysselsättning, måste vi i högre grad använda oss av skatter när vi planerar budgetintäkter.

I samband med debatten vill jag uttrycka min oro över att det figurerar för mycket ideologi och politik och för lite faktisk ekonomisk kunskap. Det bästa exemplet är de begrepp som används här, som skattedumpning eller social dumpning. Det finns ingen objektiv norm för beskattning, och det är därför inte möjligt att anklaga de stater som tillämpar låga bolagsskattenivåer för skattedumpning.

  Konrad Szymański (UEN). - (PL) Mina damer och herrar! Jag skulle vilja börja med att gratulera utskottet för ekonomi och valutafrågor till den svåra och i grunden lyckade uppgiften att införa de nödvändiga ändringsförslagen till den första texten, som var det ursprungliga målet.

Från början föreslog man att inte bara Europeiska unionen skulle delta i att fastställa principerna om bolagsskatt, utan också att dessa skatter borde höjas, i motsats till trenderna i världen. Det är bra att vi har undvikit detta. Av liknande skäl bör vi kritiskt granska det stöd för skattebaserad harmonisering som uttryckts i texten. Ett gemensamt skatteunderlag är ett slag mot skattekonkurrensen inom EU, med alla de negativa effekter som följer. Dess införande skulle begränsa medlemsstaternas ansträngningar att optimera bolagsbeskattningen gentemot Lissabonmålen. Politiskt sett skulle detta belasta EU, som i sitt eget formulerade intresse, borde avstå från att försöka påverka formen på skattesystemen inom EU.

  László Kovács, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Detta har varit en mycket intressant debatt och de flesta inläggen har varit uppmuntrande att lyssna till. Precis som ni är jag övertygad om att det är mödan värt att försöka få bort skattehinder på den inre marknaden. Jag är särskilt tacksam för att ni stöder det viktiga projektet med CCCTB och jag ser fram emot parlamentets initiativbetänkande om den gemensamma skattebasen. När det gäller vissa av de kritiska synpunkterna kommer jag att skicka ett personligt brev till de parlamentsledamöter som har kommit med invändningar mot förslaget, vilket jag respekterar. Eftersom jag inte vill ta för mycket av er tid är det lämpligt att svara dem skriftligt.

Jag är glad att de flesta av er delar min uppfattning att skattepolitiken har en viktig roll att spela när det gäller flera av EU:s politiska mål, framför allt tillväxt, sysselsättning, konkurrenskraft och hållbarhet. Tack för visat intresse och tack för ert stöd.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

Mina damer och herrar! Jag skulle vilja tacka många av er för att ni höll er inom tidsramen, och också tacka alla, hoppas jag, för er förståelse, som har gjort det möjligt för oss att avsluta debatten fem minuter före utsatt tid, och därför gjort det möjligt att lyssna till alla, i stället för att vi, som vid andra tillfällen, före en viktig debatt eller en omröstning inte har tillfälle att lyssna till det som våra kolleger har att säga.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Gábor Harangozó (PSE), skriftlig. – (EN) Vi bör alla enas om att de 27 olika nationella skattesystem som nu finns innebär att fördelarna med den inre marknaden inte alls kommer till sin fulla rätt. Beskattnings- och tullåtgärder på EU-nivå innebär dessutom en verklig möjlighet att stärka genomförandet av Lissabonstrategin så att det blir attraktivare att investera och arbeta i EU. För att utöka och fördjupa konkurrenskraftigare marknader bör vi använda alla tillgängliga redskap, inklusive mer investeringsvänlig skatte- och tullpolitik i syfte att öka sysselsättningen, FoU-investeringarna och utvecklandet av miljövänlig teknik. Därför välkomnar vi verkligen det initiativbetänkande som Sahra Wagenknecht har utarbetat, vars mål är att skapa de skatteramar som behövs för att uppmuntra riskkapital och innovativa investeringar för att nå målen i fråga om tillväxt och sysselsättning. Det finns uppenbara fördelar med ett förenklat och harmoniserat skattesystem i hela EU, eftersom det inte bara kommer att hjälpa oss att nå Lissabonmålen – genom större skatteincitament för investeringar – utan dessutom kommer att bidra till en integrerad EU-marknad genom att man avlägsnar de kvarvarande hindren för den inre marknadens fullbordan.

(Sammanträdet avbröts kl.9.55 och återupptogs kl.10.10.)

ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING
Talman