Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 23 oktober 2007 - Strasbourg

16. Stigande livsmedelspriser, konsumentskydd (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är debatten om

- en muntlig fråga till kommissionen från Joseph Daul, Lutz Goepel och Neil Parish för PPE-DE-gruppen, om de stigande livsmedelspriserna och konsumentskydd (O-0065/2007 – B6-0321/2007),

- en muntrlig fråga till kommissionen från Luis Manuel Capoulas Santos för PSE-gruppen, om konsumentskydd och prishöjningar (O-0067/2007 – B6-0377/2007), och

- en muntlig fråga till kommissionen från Sergio Berlato, Janusz Wojciechowski, Gintaras Didžiokas och Liam Aylward för UEN-gruppen, om avsevärt högre livsmedelspriser och konsumentskydd (O-0069/2007 – B6-0378/2007).

  Neil Parish (PPE-DE), frågeställare. – (EN) Herr talman! Det är med stor glädje jag ställer mig upp och talar i kväll nu när livsmedelssäkerheten har blivit en viktig fråga. I 25 år har vi haft en situation där det har funnits gott om mat i Europa. Vi har fattat många jordbruksbeslut, inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, om att begränsa produktionen för att hålla uppe priserna och minska användningen av exportbidrag och att exportera produkter till världsmarknaden.

Nu står vi inför en helt ny situation. Spannmålspriserna har tredubblats i år, boskapssektorn har stora problem och har sett sina foderkostnader stiga med kanske 50 eller 60 procent, och vi är oerhört oroade över detta. Joseph Daul, Lutz Goepel och jag själv har ingett denna muntliga fråga – och vi är glada att kommissionsledamot Marianne Fischer Boel är här i kväll – eftersom vi nu måste undersöka varje möjlighet att få in mer foder till EU.

Vi måste möta verkligheten och inse att visst foder som kommer från genmodifierad majs och genmodifierad soja för tillfället inte kan importeras till EU eftersom de inte är tillåtna. Vi måste se till att vi undersöker detta och att vi får ett system för att tillåta dessa produkter. Under förutsättning att de är säkra bör de importeras som foder till våra fjäderfän och framför allt till våra grisar, samt till vår nötboskap – både biffkor och mjölkkor – så att vi kan upprätthålla en konkurrenskraftig jordbruksindustri.

Vi måste också titta på situationen för stormarknaderna. Glöm inte att vi inte bara är oroliga över det pris som jordbrukaren får för sina produkter. Vi är också intresserade av vad konsumenten måste betala. Det råder ingen tvekan om att exempelvis endast 10 procent av en brödlimpa faktiskt är tillverkad av råvaran vete, och trots detta har priset på bröd stigit kraftigt eftersom stormarknaderna hävdar att de måste betala så mycket mer för vetet. Därför måste vi sätta press på stormarknaderna så att konsumenterna betalar rätt pris.

Det är utmärkt att EU:s jordbruk får en stark ställning som gör att det kan möta den sköna nya världen, för vi kommer att behöva livsmedelsproduktion, vi kommer att behöva jordbrukare och vi behöver landsbygden. Och alla dessa saker fungerar mycket bra.

Men som jag påpekade måste vi nu se till att vi får rätt balans mellan spannmåls- och boskapssektorn. Det är därför vi har ingett denna fråga. Vi är spända på att få höra vad kommissionsledamot Marianne Fischer Boel har att säga om detta.

  Luis Manuel Capoulas Santos (PSE), frågeställare. – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot! Det är ett nöje att se er här i parlamentet igen. Som ni vet förvånades vi för några månader sedan av en förändring i marknadssituationen för vissa jordbruksprodukter, som vi för inte så länge sedan trodde var otänkbar – ett enormt tryck på tillgångarna, med de konsekvenser som vi har iakttagit.

Detta ledde i sin tur en kraftig störning inom sektorn för boskapsproduktion och förutsebara konsekvenser i ökningen av konsumentpriser. Vi bör inte heller glömma FAO:s varning om de konsekvenser för livsmedel som skulle kunna bli resultatet av denna situation i många delar av världen. Låt oss inte glömma att medan vi i EU spenderar 10–20 procent av hushållens inkomster på livsmedel, finns det samhällen där livsmedlen står för 90 procent av inkomsten eller ännu mer, och det är lätt att föreställa sig vad en prisökning skulle innebära för dessa stora befolkningsgrupper som redan har det så dåligt ställt.

Därför behöver vi agera, och agera omedelbart. Jag är mycket nöjd över att kommissionen har agerat snabbt – och på ett bra sätt – genom att vidta några stödåtgärder, varmed de avsatta medlen för 2008 har minskat till noll. Det är synd att vi inte gick ännu längre. Det finns andra åtgärder som kanske skulle kunna antas utan ytterligare kostnader för gemenskapsbudgeten, såsom förhandsgodkännande av utbetalningar till vissa boskapsuppfödare av det stöd som de har rätt till. Dessa boskapsuppfödare drabbas naturligtvis på två sätt, inte bara genom stigande priser, utan också genom att behöva hantera boskapssjukdomar, såsom blåtunga. Därför anser jag att vi skulle kunna gå lite längre just nu.

Men framför allt måste vi gå vidare med bedömningen och undersökningen av situationen så att vi snabbt kan identifiera åtgärder på kort sikt som kan antas inom en omedelbar framtid. Vi sätter naturligtvis vår tillit till kommissionsledamöternas och kommissionens lyhördhet när det gäller att följa upp dessa angelägenheter.

  Sergio Berlato (UEN) , frågeställare. – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Inom hela EU ser vi genomgående ökningar av livsmedelspriserna. Marknadsundersökningar som genomförs visar hur europeiska konsumenter radikalt ändrar sina matvanor och tvingas att ändra vilka produkter de köper, både när det gäller typ och kvalitet, till följd av orimliga priser.

Dessa ökningar kan skyllas på å ena sidan det överdrivna antalet mellanled som produkterna måste passera från producent till konsument, och å andra sidan de oproportionerliga påslag som tillämpas av viktiga stormarknadskedjor. En sak är dock säker: Skulden för dessa ökningar kan inte och får inte läggas på jordbrukarna, vilka är de huvudsakliga drabbade av denna oroväckande situation.

Herr talman och fru kommissionsledamot! Vi tror att EU:s jordbruksmodell i dag mer än någonsin måste skyddas, i syfte att skydda nationella jordbruksmarknader från internationella prisfluktuationer och konkretisera det försvar av produktionsmodeller och den användning av territoriet som är så karaktäristiska för EU:s jordbruk. Vi välkomnar det beslut som rådet nyligen fattade om att ratificera förslaget om att inte avsätta något belopp för 2008.

Emellertid räcker inte detta för att lugna oss angående den bekymmersamma situationen i samband med spannmålslagren och det stigande priset på spannmål på världsmarknaden. Vi behöver också arbeta med de olika gemensamma organisationerna av marknaderna och använda dessa mekanismer på ett bra sätt för att åter balansera marknaden, vilket skulle bidra till att sänka livsmedelspriserna, åtminstone på den inre marknaden. I en fråga bad vi nyligen kommissionen om att föreslå en omedelbar höjning av mjölkkvoterna på minst 2–3 procent för att bidra till att stabilisera priset på denna basvara.

I ett svårt ekonomiskt klimat såsom detta, har EU och medlemsstaterna ett ansvar för att hjälpa konsumenterna att behålla sin förmåga att köpa livsmedel samtidigt som man skyddar våra jordbrukares rätt till inkomst.

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag erinrar mig vad jag tror är en gammal japansk förbannelse: ”Må du leva i intressanta tider”. Jag tycker att det är just vad vi gör för tillfället. De senaste sex till åtta månaderna har vi sett kraftigt stigande råvarupriser inom jordbrukssektorn, som flera talare redan har nämnt. Men jag måste säga att dessa prisökningar har skett från en historiskt sett låg nivå. Alla bör komma ihåg detta. Prisökningarna kommer att återspeglas i konsumentpriserna men i lägre grad. Låt mig ta bröd, en basprodukt, som exempel – och jag kommer att använda Tyskland som exempel. Om man tar priset på bröd i en stormarknad eller affär i Tyskland beror endast 4 procent av priset på vetekostnaden.

Som jag tidigare har påpekat planeras redan en rad åtgärder för mejerisektorn. Mjölkkvoterna höjdes den 1 april 2006 och den 1 april 2007 med 0,5 procent i 11 medlemsstater. Den 1 april 2006 fick 8 nya medlemsstater den omstruktureringsreserv som varierar mellan 2 och 5 procent av deras nationella kvotnivå. Den 1 april 2008 – nästa år – kommer ytterligare 0,5 procent att läggas till de höjda kvoterna för 11 medlemsstater.

Utöver detta har allt marknadsstöd kraftigt minskat och för närvarande finns det överhuvudtaget inga exportbidrag eller avsättningsstöd – båda ligger på noll. Rapporten om framtidsutsikterna inom mejerisektorn kommer att antas av kommissionen senare i år och den kommer att ge oss en grund för ytterligare diskussioner om huruvida vi behöver höja kvoterna ännu mer. Dessutom har jag redan haft möjlighet att tydligt flagga för att mjölkkvotssystemet ska avskaffas den 31 mars 2015, och dessutom indikerat att vi under tiden fram till 2015 behöver en mjuk övergång inför avskaffandet av kvotsystemet. Bland de möjligheter som har nämnts finns en ökning av kvotsystemet under perioden och vi kommer att få möjlighet att diskutera detta vid hälsokontrollen nästa år.

Inom spannmålssektorn finns det en rad olika orsaker till att priserna har ökat. För att det inte ska råda några missförstånd måste jag bara säga att det inte är biobränslen som orsakar de kraftiga prishöjningarna. För närvarande använder vi mindre än 2 procent av spannmålsproduktionen till etanol i Europa. Prisökningarna har andra orsaker: dåliga väderförhållanden i Australien, torka i Sydeuropa, översvämningar i Nordeuropa, ökad efterfrågan från Indien och Kina, och restriktioner för exporten från Ryssland och Ukraina. Sedan har vi givetvis snöbollseffekten från den mycket stora satsningen på etanol i Förenta staterna och därför en viss prisökning på korn.

Som jag redan har nämnt har kommissionen agerat. Markuttaget har fastställts till noll för höstsådden och för sådden nästa vår. Om vi sedan ska fortsätta med ett nolluttag kommer att diskuteras i samband med hälsokontrollen. Vi förväntar oss att nolluttaget kan bidra med någonstans mellan 10 och 12–15 miljoner ton, beroende på klimatförhållandena. Dessutom kommer jag att förelägga kommissionen ett förslag till rådet om att tillfälligt häva importtullarna på spannmål enbart för det nuvarande marknadsåret. Jag tror att dessa initiativ kommer att hjälpa oss att lindra trycket på djurhållningen och konsumentpriserna.

För fläskköttssektorn finns det andra problem. Det finns gott om kött i lager, så det råder obalans mellan hur mycket som produceras och hur mycket som säljs inom denna sektor. Därför beslutade förvaltningskommittén i torsdags att införa privat lagring, vilket jag hoppas kommer att bidra till att komma till rätta med problemen inom fläskköttssektorn. Det finns andra möjligheter, men jag tycker vi bör försöka hitta rätt balans. Om det bara handlar om att förlänga pinan vinner vi absolut ingenting.

Därför tycker jag faktiskt att vi har reagerat. Jag har redan tackat parlamentet för dess snabba reaktion så att vi så snabbt som möjligt kunde sända ett tydligt budskap till jordbrukssektorn om nolluttaget. Eftersom jag ser att min tid är ute återkommer jag till frågan om genmodifierade organismer i mina slutkommentarer.

  Mairead McGuinness, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag skulle gärna ha delat min tid med kommissionsledamoten, för jag är intresserad av att få höra vad hon har att säga om genmodifierade organismer. Men jag kommer att vara kvar under hela debatten.

Jag tror, och det är inte första gången vi har sagt det här i kammaren, att den obehagliga sanningen är att den billiga matens tid är förbi och att vad som har hänt inte förutsågs vare sig inom kommissionen eller på global nivå.

Kommissionsledamoten har gått igenom några av skälen till att vi nu har denna obalans mellan tillgång och efterfrågan, och jag håller med henne: väder, klimatförändringar, u-ländernas efterfrågan och, ja, biobränsle har en global inverkan – kommissionsledamoten har konstaterat detta. Såsom andra här i kammaren påpekat före mig är det emellertid viktigt att komma ihåg vad er företrädare Franz Fischler sa när den gemensamma jordbrukspolitiken reformerades 2003. Han lovade jordbrukarna bättre marknadspriser. Kanske ser vi nu effekten av dessa reformer, och vi har börjat ifrågasätta effekterna på grund av deras inverkan på konsumentpriserna.

Vi har haft en positiv utveckling för mjölk och spannmål. Men vi har inte samma positiva utveckling inom boskapssektorn, inte när det gäller de producenter av nöt- och lamm-, kyckling- och fläskkött som kommissionsledamoten har diskuterat.

Vi tittar nu på den labila situationen och frågar oss om vi är nöjda med instabiliteten i fråga om tillgång och efterfrågan. Ett stort livsmedelsföretag sa nyligen till mig att stormarknadskunderna inte har någon kunskap om eller något intresse för livsmedelsproduktionens ekonomiska aspekter, men att de har börjat uppmärksamma frågan. Det är positivt. Men vi måste övervaka stormarknadernas makt och kontrollera om det de tjänar på prishöjningarna kommer livsmedelsproducenterna till del. Detta är något som jag skulle vilja uppmana kommissionen – kanske kommissionsledamoten med ansvar för konkurrensfrågor – att titta närmare på. Tidigare har de vägrat att göra det.

När det gäller genmodifierade organismer är det en stor fråga. Det finns ett problem med skillnaderna i fråga metoderna för godkännande i EU och i USA och vi behöver studera detta närmare. Så jag väntar på kommissionsledamotens kommentarer om genmodifierade organismer innan jag går in i detalj på vad jag vill säga.

Avslutningsvis får vi inte ignorera de effekter som denna osäkerhet har för u-länderna, särskilt på spannmålsmarknaden, där länder som inte har råd att betala mer för livsmedel ser en kraftig ökning av sina livsmedelskostnader. Vi måste uppmärksamma detta här i parlamentet och vi måste beakta det i vår framtida politik.

  Bernadette Bourzai, för PSE-gruppen. – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Under Internationella livsmedelsdagen tisdagen den 16 oktober ville FAO öka allmänhetens medvetenhet om undernäring, som för närvarande drabbar 854 miljoner människor över hela världen. Vid detta tillfälle betonades det stigande priset på jordbruksråvaror, särskilt dess inverkan på konsumenter i utvecklingsländerna – mina kolleger har talat mycket om detta – men även på befolkningen i fattiga länder som importerar spannmål. Medan vi i utvecklade länder spenderar 10–20 procent av vår hushållsbudget på livsmedel, är denna siffra i de minst utvecklade länderna 60–80 procent av budgeten, och en 20–procentig ökning av spannmålspriset är en drastisk förändring. Denna situation förvärras genom att vissa länder är kraftigt beroende av import och påverkas av valutafluktuationer, klimatvariationer och ökade transportkostnader.

Herr kommissionsledamot! Ni har svarat delvis, men jag hoppas att det kommer att vidtas andra åtgärder. Vilka åtgärder avser ni att vidta på kort och medellång sikt, för hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken, för att avhjälpa den svåra situationen för konsumenter i norr, och den ännu svårare situationen för konsumenterna i syd, och bidra till en global livsmedelsjämvikt?

  Niels Busk, för ALDE-gruppen. – (DA) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det är nu viktigt att fokusera på den mycket intressanta situation som vi för närvarande upplever i samband med de mycket kraftiga prisökningarna på ett antal jordbruksråvaror. Samtidigt vet vi att dessa prisökningar, inom områden där de ännu inte har fått effekt, nämligen inom svinuppfödningssektorn, kommer att leda till en mycket dyr vinter i termer av livsmedelspriser. Vi är medvetna om de underliggande orsakerna: dåliga höstskördar, tomma majslager, etc. – Jag kommer inte att gå in mer i detalj på detta.

Jag upplever att den situation som vi för närvarande befinner oss i bör utgöra ett tillfälle för mer diskussion. Först och främst ska vi inte oroas av de aktuella prisökningarna. Under alltför lång tid har en liter mjölk kostat mindre än en liter Coca-cola och mindre än en liter vatten. Det är helt oresonligt av oss att inte acceptera att livsmedel kostar vad de faktiskt bör kosta, eftersom det ligger en lång produktionstid och många arbetstimmar bakom produkterna, särskilt inom mjölksektorn. Det är också tydligt att det nu finns en möjlighet att öka livsmedelsproduktionen i EU. Marknaden kräver faktiskt detta av oss. Kommissionen har visat en bra initiativförmåga genom att ta bort avsatta belopp och naturligtvis har vi fortfarande möjlighet att öka produktionen mycket snabbt, särskilt inom mjölksektorn.

Vi bör fortsätta reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken från 2003 genom att minska stödet, och vi bör allvarligt diskutera ytterligare överföringar av jordbruksstödet till landsbygdsutvecklingspolitiken. Vi har nu möjlighet att rivstarta en dynamisk jordbruksproduktion inom EU, och detta innebär att vi kan ge jordbrukare större frihet än vad de har för närvarande har för att utnyttja den nuvarande starka efterfrågan. I enlighet med traditionen kommer vi naturligtvis också att ta hand om jordbrukare i bergsområden och mindre bördiga regioner. Det är allt som krävs! Emellertid får vi inte vara rädda för prisökningar, utan i stället förstå och på ett offensivt sätt utnyttja den situation som vi befinner oss i.

  Janusz Wojciechowski, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! I EU har vi nyligen sett en betydande ökning av priset på baslivsmedel, särskilt i de nya medlemsstaterna. I Polen har till exempel priset på bröd ökat med 15 procent under de senaste två åren, priset på äpplen med 83 procent och priset på potatis med 33 procent, medan priset på mjölk nästan har fördubblats. Det finns en liknande utveckling i vissa av de gamla medlemsstaterna, i Italien och i Irland. Av de nya medlemsstaterna, har även Litauen upplevt att priset på spannmål, mjölk, frukt och grönsaker nästan har fördubblats.

Å andra sidan baseras EU:s politik på att begränsa produktionsmängden inom jordbruken, och denna politik börjar allt mer visa sig stå i strid med konsumenternas behov. Alla så kallade reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken grundas på att begränsa produktionen inom EU.

Reformen av sockermarknaden innebär en kraftig begränsning av EU:s sockerproduktion, från 18 miljoner ton till 12 miljoner ton. Reformen av vinmarknaden inbegriper också att man begränsar produktionen.

Andra reformer syftar också till att producera mindre inom EU. Å andra sidan har vi en mycket viktig signal. Konsumenter kräver mer livsmedel i EU, och detta är en sådan viktig signal att hela syftet med den gemensamma jordbrukspolitiken behöver ses över. Vi måste fråga oss själva om metoden att begränsa produktionen och fastställa produktionskvoter verkligen är bra, framför allt utifrån konsumenternas intressen, eftersom detta väsentligen handlar om dem.

Det handlar om att EU ska tillhandahålla så mycket livsmedel som folket behöver. Det finns många signaler som pekar mot ett behov av att se över den jordbrukspolitik som vi har fört. Stort tack!

  Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Den här diskussionen har spårat ur. Vi har talat om fallande priser, lägsta möjliga priser och lägsta någonsin i åratal. Flera talare beklagar nu det faktum att priserna ökar – att de slutligen vänder uppåt för en gångs skull – och kräver åtgärder för att hålla tillbaka prisökningarna.

Vi bör vara glada över att marknaden fungerar, med er hjälp. Med hjälp av era föregångare, men också på grund av Europaparlamentets krav, har vi undvikit att flera miljarder euro går till interventioner och prisstabilisering – det pristryck som fördärvade världsmarknadspriserna och ledde till att länderna i tredje världen råkade i svårigheter. Denna omständighet har slutligen eliminerats och vi närmar oss marknaden, och hamnar in i en situation som förvärras av att majs används för bränsleproduktion.

Det finns många andra anledningar till varför det för närvarande råder en sådan stor efterfrågan på marknaden. Marknaden reagerar, priset går upp och nu ber vi här i Europaparlamentet, som företrädare för jordbrukarna, om att priserna ska sjunka igen. Jag har aldrig varit inblandad i något så löjligt under alla mina 20–25 år i parlamentet! Därför applåderade jag Niels Busk. Vi bör vara mycket glada över denna situation. Självklart behöver vi vara uppmärksamma på problemen för dem som inte har råd att köpa livsmedel till normala priser.

Vi måste ställa orättvisa lönenivåer och missriktad socialpolitik i alla länder till ansvar, men vi kan inte vidta åtgärder för att ge mat till de fattiga på bekostnad av jordbrukare som, under de senaste åren, har lämnat jordbruket i hundratusental. Detta är inte rätt sätt att angripa frågan!

Jag är glad över att vi också kan diskutera situationen här i dag och att vi har en marknad där priserna äntligen ökar.

  Vincenzo Aita, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att det är viktigt att inleda denna diskussion, trots att vi ännu inte ser problemets hela omfattning, delvis på grund av vad kommissionsledamoten har sagt oss.

Jag skulle vilja påminna kommissionsledamoten om att vi för några månader sedan bad om ett moratorium för diskussionen om ändringar av den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker, för att ta en paus och fundera på vad som skedde – och vad som nu sker i fråga om vin – utifrån några punkter, som jag nu skulle vilja ta upp.

För det första talar vi om skördar som har blivit dåliga på grund av klimatfaktorer, men det nämns inget om att vi kommer att vara utsatta för detta problem under flera år, eftersom klimatförändringar sker i Europa och runtom i världen. Detta är det första faktumet.

För det andra, jämfört med 1950, när det fanns 2,5 miljarder av oss och alla på planeten hade 0,5 hektar var, kommer världens befolkning år 2020 att ha växt till 7,5 miljarder (enligt FN:s uppgifter) med omkring 0,2 hektar per invånare tillgängligt för odling.

Jag förstår Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringsdorfs skäl när han säger att detta är ett grundläggande problem, men jag anser inte att de ökningar som vi ser nu gynnar producenterna. Om vi ser på skillnaden mellan produktionskostnaden och vad konsumenter får betala, kan vi se att konsumenter och producenter betalar för en mycket lång leveranskedja. Emellertid beror detta delvis på den politik som skapats här i Europaparlamentet, så jag anser att kommissionsledamoten noga bör observera de åtgärder som vi kommer att presentera.

Självklart har det varit viktigt att få obrukad mark att återgå till produktionen. Men vad vi mest av allt behöver i dag är en fördjupad diskussion. När Europeiska gemenskapen skapades vidtogs åtgärder för att möta livsmedelsbehoven hos EU:s befolkning. I dag bör vi anta samma politik. Vi kan inte längre tillåta att mark sätts åt sidan inom ramen för en frikopplingspolitik, eftersom detta leder till produktionsförluster och gör våra frågor improduktiva. Därför måste vi bereda oss på en fördjupad diskussion om huruvida de senaste årens politik har gett ett svar till konsumenter och producenter, eller om den tvärtom har skapat problem för båda.

  Jim Allister (NI). - (EN) Herr talman! Jag skulle vilja inrikta mig på läget för den intensiva sektorn. Jag tänker inte ta upp tid med att berätta om den svåra belägenhet som många producenter i denna sektor befinner sig i. I stället skulle jag vilja fokusera på vad jag anser att kommissionsledamoten bör göra för att hjälpa dem. Jag har fyra eller fem punkter som jag skulle vilja ta upp.

För det första anser jag att kommissionsledamoten borde inse att det inte kommer att räcka med sådana mjuka åtgärder som marknadsstöd. För det andra bör hon i högre grad än hittills ta itu med de långsiktiga följderna för spannmålstillgången och priserna av Förenta staternas radikala skifte till biobränsleproduktion. Deras mycket aggressiva mål slukar den import som vi behöver i detta sammanhang.

För det tredje, med spannmålsinterventionslagren på en alarmerande låg nivå och användningen helt i otakt behövs det snabba åtgärder för att komma tillrätta med denna obalans För det fjärde anser jag att kommissionsledamoten måste bli mer proaktiv i kampen för att snabbare godkänna genmodifierade substitut. Med all respekt, fru kommissionsledamot, ni måste för jordbrukets räkning ta upp kampen mot kommissionsledamöterna Markos Kyprianou och Stavros Dimas eftersom de motsätter sig godkännande av genmodifierade produkter.

För det femte och sista måste ni fastställa en miniminivå på marknaden för vår intensiva sektor. Exportbidragen måste genast utökas till kött och skinka. På den punkten vet jag inte om hjälp till privat lagring löser så mycket på lång sikt.

  Struan Stevenson (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Låt mig först försäkra Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf om att jag är glad att priserna till våra jordbrukare äntligen stiger, så länge som det är jordbrukarna som gynnas och inte stormarknadskedjor. Hittills har det lilla antal stormarknadskedjor som dominerar detaljhandelssektorn i Europa gynnats på jordbrukarnas och producenternas bekostnad.

I min valkrets i Skottland har mjölkproducenterna alltför länge fått 0,17 pund sterling per liter för mjölk, vilket är mindre än produktionskostnaderna. Samtidigt har denna mjölk sålts för över 0,50 pund sterling per liter i butikerna. Detta har tvingat många mjölkbönder i min valkrets att helt upphöra med sin verksamhet

Vi har nu sett att det pris som jordbrukarna får för vete endast har stigit med 10 procent, medan butikspriserna på vetebaserade livsmedel har stigit med 40 procent. Än en gång använder stormarknaderna sig av prissvängningar för att öka sina egna vinster.

Detta är skamligt, och jag håller helt med Neil Parish om att vi bör be kommissionen inleda en utredning om stormarknadskedjornas prispolitik så att vi kan se till att konsumenter och producenter behandlas rättvist.

  María Isabel Salinas García (PSE). – (ES) Herr talman! Det är tydligt att den prisökning som konsumenterna direkt upplever i sina kundkorgar beror på flera faktorer, men i mitt anförande kommer jag bara att diskutera vad Struan Stevenson sa.

Jag anser att den roll som mellanhänder och stora kedjor inom livsmedelsdistributionen spelar är bekymmersam. I många fall svarar de, som sagt, på spekulativa rörelser, så att prisökningarna för slutprodukterna procentuellt sett blir större än ökningen av råvarupriserna.

Situationen är också mycket oroväckande för producenter som, inför den stora distributionssektorns enorma köpkraft, är tvingade att sänka sina försäljningspriser utan att kunna föra vidare prisökningar för råmaterial eller bränsle.

Därför anser jag, och jag håller med den föregående talaren, att det är viktigt för kommissionen att agera och vidta åtgärder, och jag skulle vilja passa på och tacka kommissionsledamoten för att hon är här. Det bör göras undersökningar och nödvändiga medel bör inrättas så att man kan få stopp på denna praxis, som är orättvis, och i många fall innebär ett missbruk.

Jag anser att resolutionen kommer mycket lägligt, och att vi är ute i tillräckligt god tid för att kunna vidta åtgärder.

  Andrzej Tomasz Zapałowski (UEN). - (PL) Herr talman! Många av dem som har talat före mig har varit nöjda över att livsmedelspriset har ökat, men vi måste fråga oss själva om detta pris når fram till jordbrukaren. Jag har stora farhågor angående detta. Många små jordbruksföretag avvecklas nu i linje med kommissionens och EU:s politik. Men vi måste fråga oss själva vilken typ av livsmedel som jordbrukare får. De får nötkött från Brasilien, socker från Sydamerika, riskabel kyckling från Asien, alltså billiga livsmedel som flödar in på marknaden, vilket ”sänker” priserna för oss, men faktiskt begränsar produktionen i EU. Följande fråga inställer sig. Kommer vi att kunna fortsätta att böja oss för den industriella lobbyn? Varför kan vi inte när allt kommer omkring börja stödja europeiska jordbrukare igen, vid en tidpunkt när en möjlighet har öppnats för oss att öka denna produktion och höj kvoterna för mjölk och stärkelse, till exempel, för vilka det finns en konstant efterfrågan i Polen och i andra östeuropeiska länder?

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL). - (EL) Herr talman! Problemet med bröd, mjölk, potatis och andra livsmedel som är utsatta för en prisökning, som i vissa medlemsstater är tio gånger den aktuella inflationstakten, är mycket akut. Det gäller särskilt för dem som har låga inkomster, för vilka den största delen av budgeten går till livsmedel.

Detta problem kom inte från ingenstans. Vi vet att livsmedelssektorn kontrolleras av ett fåtal företag som gör stora vinster på bekostnad av producenter och konsumenter. Konsumentpriserna är många gånger högre än de priser som betalas till producenterna, på grund av det stora antalet mellanhänder och marknadsmonopolet. Därför finns det nu en ökad global efterfrågan på livsmedel och djurfoder. Spannmål och raps används i produktionen av biobränslen, inte av miljöskäl utan som en del av de multinationella oljeföretagens vinstplaner.

Det har skett ett prisfall och EU:s ingrepp för att hjälpa spannmålsproduktionen har minskat i omfattning. Det har också uppstått en skyldighet att lägga mark i träda på grund av den gemensamma jordbrukspolitiken. Alla dessa faktorer, naturligtvis i samspel med fruktansvärda vädervillkor, har drastiskt minskat EU:s bestånd och produktion. Inte desto mindre har handeln och industrin exploaterat detta på bekostnad av jordbrukare och konsumenter.

Därför har priserna på livsmedel och djurfoder ökat. Dessa ökningar har förvärrat arbetstagarnas ställning, ökat antalet undernärda människor och försatt små och medelstora djuruppfödare i konkurs. Grekiska djuruppfödare är förtvivlade och de vidtar åtgärder för att kräva ett betydande stöd, som hjälper dem att överleva.

Ministerrådets beslut från den 25 september om att upphäva skyldigheten att lägga mark i träda, upphäva tullar på importerat spannmål och vidta andra åtgärder, till vilka kommissionsledamoten har hänvisat, kommer att lindra problemet i viss utsträckning, men de löser inte problemet. I beslutet föreslås halvmesyrer, vilka till själva sin natur är otillräckliga. Kraftfulla åtgärder krävs för att öka tillgången på djurfoder, kontrollera priserna och ta hårdare tag mot karteller och spekulation.

  Agnes Schierhuber (PPE-DE). – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag är mycket tacksam över att vi i dag kan hålla denna debatt med kommissionsledamoten. Allteftersom varupriserna ökar fäster folk större uppmärksamhet vid jordbruket igen. Såsom kommissionsledamoten och vissa av de tidigare talarna redan har nämnt beror situationen å ena sidan på krav från tredjeländer och å andra sidan på dåliga skördar i traditionella jordbruksexporterande länder som Australien och Nya Zeeland. Därför är det avgörande att vi mobiliserar alla resurser som vi har i EU. Jag har nu konstaterat, till exempel under mitt besök i Rumänien, att åtminstone en tredjedel av den totala odlingsbara marken ligger oanvänt, liksom det alltid har gjort. Vi har avsevärda resurser inom våra medlemsstater. Ett första steg skulle utan tvekan vara att upphöra med att låta mark ligga i träda.

Såsom redan har uppgetts, anser jag som jordbrukare helhjärtat att den första prioriteringen bör vara att producera sunda livsmedel, den andra prioriteringen att producera foder och den tredje prioriteringen att producera energimaterial. I slutändan anser jag dock att den lilla prisökningen för våra jordbrukare inte på något sätt leder till en prisjustering som skulle kompensera för förlusterna under de senaste årtiondena. Som många av dem som redan har talat har påpekat, får vi kanske 10 procent mer i råvarupriser, men distributörerna ökar priset med 40–50 procent i vissa fall. Jag tänker på smör, till exempel, och detta verkar inte rättvist i mina ögon.

Ett sätt för oss jordbrukare att svara skulle vara att organisera oss bättre i producentkooperativ med produktionskontrakt, för att direkt möta livsmedelsdistributörernas monopol.

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE). - (HU) Den aktuella debatten visar än en gång tydligt hur mycket åsikterna kan variera här i parlamentet. Jag håller med Struan Stevenson, nämligen om att denna prisökning bara innebär en mycket liten ökning av jordbrukarnas inkomst, jämfört med handelssektorn, stormarknadskedjor och marknadsspekulanter, som tar den största andelen.

Ett annat problem är att spannmålsproducenterna kommer att dra enorm nytta av detta, medan djuruppfödare kommer att förlora en hel del. Vi har här en ohållbar situation. Vissa sektorer gynnas medan andra försummas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, och denna prisökning kommer att göra de försummade sektorerna ännu sämre lottade, medan de som är välmående kommer att bli ännu rikare.

Jag håller med Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf om att prisökningarna är av godo, men vem kommer att påverkas av denna prisökning? Dessa motsättningar ökar kontinuerligt, och tyvärr fördjupas och förvärras snedvridningarna inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi behöver ompröva den gemensamma jordbrukspolitiken i grunden, eftersom ingrepp här och där enbart är kosmetiska. Det kan inte finnas någon normal gemensam jordbrukspolitik som länge som boskapsproduktion, vin, frukt och grönsaker, griskött och fjäderfä är försummade sektorer. Tack.

  Esther Herranz García (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Som jag sa förra månaden under vår debatt i parlamentet om upphävandet av skyldigheten att lägga jord i träda, vilket också var en kvällssession, bör de ökade jordbrukspriserna föranleda en djupgående diskussion om den riktning som den gemensamma jordbrukspolitiken tar.

Vi kommer snart att ha Europeiska kommissionens meddelande om hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken framför oss. Men jag fruktar att gemenskapens verkställande funktion inte kommer att vara djärv nog för att erkänna i meddelandet att marknadsliberaliseringen också har ett pris och att europeiska jordbrukare och konsumenter nu börjar betala detta pris.

Många ledamöter av Europaparlamentet har alltid förespråkat ett slopande av marknadsstyrningsåtgärder och har bidragit till att skapa de europeiska konsumenternas negativa bild av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Som jag sa vid det senaste plenarsammanträdet, skulle jag vilja veta hur vi nu ska förklara för medborgarna att vi knappast har instrument för att kunna kontrollera dessa ökningar av EU:s jordbrukspriser.

Det skulle också vara intressant att be Europeiska kommissionen att uppskatta hur höga kostnader denna ökning av livsmedelspriserna kommer att föra med sig för EU-medborgarna, och att jämföra denna kostnad med vad den gemensamma jordbrukspolitiken kostar för varje medborgare.

Jag skulle också verkligen vilja veta om medborgarna under kommande år kommer att dra nytta av marknadsliberaliseringen och de drastiska minskningar av direktstöden som europeiska jordbrukare drabbas av.

Jag kommer att ge er en del statistik som jag anser är mycket viktig. Före inrättandet av den gemensamma jordbrukspolitiken, 1961, var priserna på råmaterial för att producera djurfoder dubbelt så höga som de priser som jordbrukarna betalade 20 år senare. Den gemensamma jordbrukspolitiken garanterade leveranser av råmaterial till ett överkomligt pris. Samtidigt drog europeiska konsumenter också nytta av ett rättvist pris för en mycket viktig vara.

I ett land som mitt eget, Spanien, upplever vi prisökningar för så pass grundläggande livsmedel som mjölk. Jag anser att ekonomerna och finansministrarna i de europeiska regeringarna också bör vara mer bekymrade över vilka återverkningar denna ökning kommer att ha på inflationen i deras länder.

  Rosa Miguélez Ramos (PSE). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! Alla vi som är här i kväll är medvetna om alla orsaker till prisökningen på spannmål och råmaterial. Fastän ni gav oss några bra kommentarer om vilka dessa orsaker är, finns det dock andra frågor som ni undvek.

Eftersom ni kommer att presentera era förslag om hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken för oss i november, skulle jag föredra att säga er nu vad jag anser. Jag hoppas att ni vid denna hälsokontroll kommer att analysera huruvida den gemensamma jordbrukspolitiken är i linje med den globala marknadens nya krav. Jag är övertygad om att en av de viktigaste orsakerna till begränsningen i EU:s produktion har varit bristen på framsynthet hos gemenskapens experter.

Vi behöver se över den aktuella politiken med extremt reducerade lager. Kommissionens interventionslager bör, såsom har sagts här, utgöra ett säkerhetsnät för att garantera leveranser vid tider som denna, men det förekommer inga leveranser och gemenskapens lager är tomma.

Jag är mycket bekymrad, fru kommissionsledamot, över de konsekvenser som de ökade djurfoderpriserna har för EU:s djuruppfödning, eftersom de har en mycket negativ inverkan, särskilt för små och medelstora jordbruksföretag.

  James Nicholson (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Den här debatten kommer verkligen lägligt. Vi vet alla att spannmålspriserna har stigit dramatiskt, och vi vet varför. Fru kommissionsledamot! Vi är beroende av, och behöver fortfarande, spannmålsimport och substitut från länder utanför EU, framför allt från Förenta staterna. Därför är jag bekymrad över att det har tagit så lång tid att fatta beslut om de nya spannmålstyper som nu väntar på godkännande. Jag är medveten om att detta inte nödvändigtvis är kommissionens fel. Det är de nationella regeringarnas fel eftersom de inte kunde komma överens. Ni måste fatta beslutet, och jag hoppas ni fattar det så snart som möjligt.

Jag skulle vilja se att de nya spannmålstyper som är på gång godkänns fortare. När priset stiger flyttas kostnaden oundvikligen över på konsumenterna. Det är inte något som någon ser fram emot, men vi måste bekämpa stormarknadernas makt.

Jag har känt Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf i nästan 19 år nu – lika länge som jag har suttit i detta parlament. Jag måste säga att ibland har han helt rätt och ibland har han helt fel. Han har fel den här gången. Jag är inte mot att priserna stiger, så länge producenterna och inte bara förädlingsindustrin och konsumenterna märker av prisökningarna.

Vi måste ta itu med inte bara denna fråga utan även med frågan om genmodifierat spannmål. Vi importerar livsmedel till EU som våra konsumenter ska köpa i butikerna fast vi inte har en aning om hur det har producerats. Dessa importprodukter saknar spårbarhet. De kan ha producerats på vilket sätt som helst. Det är något som vi måste ta upp. En stor del av det kött som kommer från Brasilien, för att bara nämna ett land som vi har diskuterat, är nästan helt säkert producerat med hjälp av genmodifierat spannmål. Hur kan vi avgöra skillnaden?

  Catherine Neris (PSE). – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag skulle vilja gratulera författarna till denna resolution och ge dem mitt stöd.

Det stigande spannmålspriset och därmed livsmedelspriset i allmänhet speglar Europas aktuella känslighet för fluktuationerna på de internationella jordbruksmarknaderna. Att acceptera denna situation skulle innebära att acceptera att konsumenter blir en justeringsvariabel under dessa marknaders korrektionsfaser. Att acceptera denna situation betyder också att man förnekar de stora stormarknadernas påverkan, vilka under 40 år har bidragit till den nedåtgående trenden i jordbrukarnas priser, medan konsumenternas livsmedelspriser har förblivit desamma eller har ökat.

Detta överdrivna utnyttjande av marginalen skulle kunna, och borde, ha använts av de stora stormarknaderna för att absorbera de ökande kostnaderna för råmaterial inom jordbruket i den kris som vi för närvarande upplever. Det är tydligt att detta inte sker. De stora stormarknaderna fortsätter att missbruka sin dominerande ställning och kommissionen måste nu brådskande diskutera denna fråga så att man förhindrar att EU:s konsumenter hålls som gisslan på grund av ett orättvist och farligt system.

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag ska försöka besvara vissa av de frågor som har ställts.

Först och främst håller jag med dem som säger att det är trevligt och skönt att marknaden nu fungerar, att våra reformer fungerar. Detta var hela tanken bakom allt arbete med att reformera vår jordbrukssektor. Jordbrukarna kan nu reagera på marknaden och detta är – ur jordbrukarnas synvinkel – just det som vi vill.

Det är också viktigt att inse att de stigande priserna inte är ett europeiskt fenomen. Det är ett globalt fenomen – och det är därför som det är så svårt för oss att vidta vissa åtgärder.

Jag skulle bara vilja ge min syn på tanken på att införa exportbidrag. Jag tror att det skulle kunna sända fel budskap till sektorn om att fortsätta produktionen och därmed förlänga lidandet till en punkt där vi ser stigande priser – jag talar här i synnerhet om fläskköttsmarknaden. Men så länge vi har en överproduktion i förhållande till efterfrågan kommer det att finnas viss prispress. Vi ser att priset på slaktkroppar faller. Vi vet att det beror på konjunkturen och vi är också medvetna om att på hösten råder det alltid press på priset på fläskkött.

Låt mig bara nämna biobränslen, som enligt de obligatoriska mål som kommissionen lade fram den 10 januari 2007 kommer att motsvara 10 procent av vår bränsletransportsektor 2020. Vi avsåg aldrig att detta enbart skulle röra sig om europeisk produktion. Vi kommer att behöva import. Men det är oerhört viktigt att vi startar med första generationens bränslen och på så sätt uppmuntrar våra forskningsinstitutioner att försöka hitta en gyllene lösning för den andra generationens bränslen som inte kommer att produceras enbart eller huvudsakligen av spannmål utan av gräs, flis och slakteriavfall. Vi har därför potentialen, och vi beräknar att mellan 20 och 30 procent kommer att komma från den andra generationens bränslen 2020, och vi kan bli ännu bättre om vi ökar forskningsinvesteringarna.

När det gäller genmodifierade organismer kan jag absolut försäkra er att kommissionen är medveten om problemet med asynkront godkännande. Ni kan se följderna i den senaste rapporten från generaldirektoratet för jordbruk – som ni kan hitta på Internet – där tre olika scenarier beskrivs. Kommissionen funderar för närvarande över hur den bäst ska tackla situationen utan att kompromissa med vår höga riskbedömningsnivå, både när det gäller miljön och människors hälsa.

Viktiga framsteg har redan gjorts när det gäller att minska förfarandets omfattning eller den tid som krävs för att godkänna genmodifierade organismer. Som exempel skulle jag vilja nämna det åtagande som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet nyligen gjorde om att utföra slutkontrollen inom sex veckor, jämfört med en mycket längre period tidigare. Jag förväntar mig dessutom att starkare stöd från medlemsstaterna kommer att hjälpa kommissionen att ytterligare förkorta godkännandeprocessens. Steg i denna riktning har tagits för att stärka medlemsstaternas stöd i godkännandeprocessen.

Jag är starkt engagerad för ett fungerande genomförande av våra regler så att handeln med djurfoder inte störs, vilket skulle få mycket negativa konsekvenser för våra jordbrukare. Men jag är också starkt engagerad för att garantera högsta möjliga skyddsnivå när det gäller att släppa ut nya genmodifierade produkter på marknaden, och våra handelspartner känner givetvis till de specifika regler som vi har inom EU.

Så sent som för två dagar sedan kom jag hem från Argentina och Brasilien. De gav mig klart besked om att de kommer att kunna leverera produkter som inte är genmodifierade, huvudsakligen sojabönor och majs, och de typer av genmodifierade produkter som har godkänts i EU. Men de sa att vi måste vara medvetna om att dessa produkter är dyrare. Om vi är villiga att betala priset kan de leverera men vi måste komma ihåg att de har andra kunder där ute, och de nämnde Kina som en stor kund.

Jag är säker på att vi snart får anledning att återkomma till denna fråga.

  Talmannen. − Jag har tagit emot sex resolutionsförslag⁽¹⁾ som har lämnats in enligt artikel 108.5.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag, den 25 oktober 2007.

(1) Se protokollet.