Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 23 oktober 2007 - Strasbourg

17. Grönbok: Mot ett rökfritt Europa: policyalternativ på EU-nivå (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Karl-Heinz Florenz, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om grönboken ”Mot ett rökfritt Europa: policyalternativ på EU-nivå” (2007/2105(INI)) (A6-0336/2007).

  Karl-Heinz Florenz (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag är glad över att EU åter diskuterar tobakskonsumtionen. Enbart i mitt eget land dör 350 personer varje dag till följd av tobakskonsumtion så det är inte mer än rätt att vi behandlar detta ämne på EU-nivå. Jag är mycket glad över att utskottet beslutade att inleda ett europeiskt initiativ för att fortsätta främja ett rökförbud i restauranger, kaféer och pubar, samt offentliga byggnader. Jag anser att detta är rätt strategi.

Om det behövs EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning som då kanske skulle inrättas inom den europeiska ramen är en fråga för debatt. De som fortfarande tror att vi inte behöver något sådant förbud bör hålla i tankarna att vi, i samband med ramdirektivet om luftkvalitet som vi antog här för några veckor sedan, diskuterade om vi skulle godkänna 20 eller 25 ppm av ultrafina partiklar i luften. Siffran för en genomsnittlig pub är 540 gram och efter midnatt på ”Aviateur”, en populär pub här i närheten, är den 1 730 gram, så ni ser hur stor skillnaden är och hur pass nödvändigt det här är.

En annan mycket viktig punkt, som har bekymrat mig under många år, är tillsatsämnen. Än i dag kan det finnas 600 tillsatsämnen i cigaretter, och 70–80 av dessa är på ”röda listan”. Dessa ämnen är mycket giftiga och cancerframkallande. De kan skada unga människors fertilitet och fånga dem i beroende. Dessa ämnen kräver en mycket kritisk och intensiv granskning. Kostnaden för denna måste givetvis bäras av tillverkarna. Tanken på att kommissionsledamot Markos Kyprianou måste spendera sina sista ören på test som gjorts nödvändiga genom denna industri är beklagansvärt. Kostnadsfrågan måste därför redas ut, och bestämt lämnas över till kommissionen. Jag tror att detta kommer att avslöja många av de viktigaste sjukdomsframkallande ingredienserna i cigaretter. Inte desto mindre är cigaretter ändå farliga.

För mig är en annan viktig punkt frågan om vi på lång sikt kan få industrin att betala en del av de kostnader som orsakats av tobak. Såvitt jag kan se har vi infört ett producentansvar inom många områden. Om man kör sin bil ner i ett dike och detta orsakades av något fel på bilen, måste biltillverkaren betala.

Fru kommissionsledamot! Jag skulle vilja se att ni gör allt som går för att inleda en sådan omfördelning av kostnader till tillverkarna av tobaksprodukter. När allt kommer omkring spenderar mitt land 50 miljarder euro för att folk ska bli återställda. Varför skulle någon som aldrig har hållit i en cigarett behöva vara inblandad i detta? Det är mycket orättvist, och jag skulle vara glad om ledamöterna med socialt samvete på den här sidan av parlamentet anstränger sig i denna fråga. Kostnaderna bör överföras till rätt ställe – till dem som bär ansvaret för dessa, producenterna. Självklart kommer de att föra vidare kostnader till senare led. Jag förstår det. Det är så det fungerar i en social marknadsekonomi.

Varje år dör tusentals människor i Europa på grund av rökning. Vi måste därför införa de hårda regler som behövs.

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Till att börja med skulle jag vilja gratulera och tacka föredraganden Karl-Heinz Florenz. Jag tror att han och andra kolleger här redan från min första utfrågning här i parlamentet – som han för övrigt ledde – kommer ihåg att jag är starkt engagerad i denna fråga. Jag vill se ett rökfritt Europa.

Jag tror att vi långsamt och gradvist är på väg dit. Jag skulle vilja tacka Karl-Heinz Florenz för hans arbete och hans hängivenhet och engagemang i denna fråga. Om ni tillåter mig skulle jag dessutom på ett mer personligt plan vilja gratulera honom på hans födelsedag. Han fyllde visst år i går. Jag tänker inte nämna hans ålder, eftersom jag inte vill skapa ett interinstitutionellt problem, men jag skulle vilja säga grattis.

Jag skulle vilja påstå att vi ser en trend och avsevärda förbättringar när det gäller rökfria miljöer i EU, jämfört med situationen för tre år sedan när endast Irland, och jag tror Italien, hade infört rökförbud. Nu har vi många fler länder som har infört dessa mer generella förbud, även om det ibland har skett med vissa undantag. Jag återkommer strax till detta. Men jag anser att vi behöver gemensamma insatser för att klara detta – kommissionen, medlemsstaterna och framför allt Europaparlamentet. Jag måste säga att Europaparlamentets bidrag till tobaksdirektivet var oerhört viktigt, och jag skulle vilja tolka dagens betänkande som ett stöd för en politik för rökfria miljöer.

Jag är också mycket glad att betänkandet präglas av en väldigt positiv och konstruktiv syn på kommissionens grönbok, särskilt när det gäller stödet till kommissionens uppfattning att endast ett totalt rökförbud kan skydda medborgarnas och arbetstagarnas hälsa ordentligt. Vi måste tala klarspråk här. För det första skyddar ett generellt rökförbud mot passiv rökning. Det hindrar människor, särskilt ungdomar, från att börja röka. Det uppmuntrar också många människor att sluta röka. Dessutom, och det är viktigt, skapar det rättvisa förhållanden bland de olika operatörerna, särskilt inom nöjesindustrin, eftersom effektiva undantag kräver särskilda rum, med slutna, separata ventilationssystem med undertryck. Allt detta medför en extra kostnad som inte alla operatörer har råd med. Det skapar rättvisare förhållanden och dessutom blir det enklare att upprätthålla förbudet om det inte finns några undantag. Vi har bevis från EU, men även från andra rättsområden som har infört dessa förbud före oss, för att förbuden inte har lett till några negativa effekter för hotell- och restaurangnäringen. I många fall har intäkterna faktiskt ökat.

För mig är detta viktigt. Det är det vi försöker uppnå. Vilket förfarande vi använder för att uppnå detta är inte särskilt viktigt för mig. Det spelar ingen roll om det är EU-lagstiftning, nationell lagstiftning eller i vissa fall regional lagstiftning. Vad vi behöver göra är att nå målet. Jag är redo, och jag skulle vara beredd att acceptera en steg-för-steg-strategi, om slutmålet skulle vara ett generellt förbud, och detta inom en snar framtid.

Var befinner vi oss i dag? Jag vill nämna det. Vi har redan totalförbud i Irland och Storbritannien – hela Storbritannien. Sverige, Italien, Malta, Litauen, Estland och Finland har redan har infört ganska omfattande rökförbud även om det finns undantag för särskilda, slutna rökrum med separata ventilationssystem, som jag nämnde tidigare. Frankrike har följt denna tvåstegsmodell och kommer att befinna sig i ett liknande läge nästa år. Sedan har vi samma restriktioner, men med fler undantag för hotell- och restaurangnäringen, i länder som Belgien, Spanien och Nederländerna. Vi har även sett framsteg i länder som Tyskland och Österrike, där det har tagits initiativ för att stärka befintliga bestämmelser om rökfria miljöer.

Som ni vet har vi publicerat en grönbok. Vi hade ett samråd, en debatt i rådet och nu med Europaparlamentets bidrag planerar jag att gå igenom allt detta och besluta vad nästa steg på EU-nivå bör bli och vilka åtgärder som bör vidtas. Vi har även åtaganden enligt de internationella skyldigheterna i ramkonventionen om tobakskontroll. Vi kommer att gå igenom allt detta för att avgöra vad nästa steg ska bli.

Jag skulle vilja ta upp en annan punkt som ingår i betänkandet, nämligen direktivet om tobaksprodukter. Detta är en mycket viktig fråga. Vi kommer att utarbeta en andra rapport om detta direktiv senare i år och i denna kommer vi att analysera direktivets genomförandegrad och identifiera områden som kräver ytterligare förändring. Betänkandet kommer då att diskuteras och tjäna som utgångspunkt. Flera frågor som tas upp i dagens betänkande kommer även att finnas med i vår rapport, exempelvis frågorna om reglering av tillsatsämnen i tobak, krav på märkning av tobaksprodukter och produkt- och producentansvar.

Jag skulle vilja ta upp två punkter. Den första är frågan om varningsbilder. Som ni vet har vi skapat en databas med olika foton och bilder som kan användas som varningsbilder. Men jag måste erkänna att jag är besviken över att det är så få medlemsstater som faktiskt har utnyttjat den. Jag beklagar verkligen detta. För att ge er ett exempel – jag går precis igenom mina anteckningar – är det just nu bara Belgien som har infört dem. Rumänien kommer att göra det från och med nästa år och sedan kommer även Storbritannien att följa senare nästa år. Jag har fått löften från de finska och lettiska regeringarna om att de planerar att införa varningsbilderna inom en snar framtid och detta var efter många uppmaningar till medlemsstaterna om att införa dem.

Det finns många länder utanför EU, som Schweiz och Nya Zeeland, som har undertecknat licensavtal med oss så att de kan använda bilderna och våra förslag. Jag är därför mycket besviken på hur det ser ut i EU och därför överväger vi starkt att faktiskt ändra det relevanta direktivet och göra det obligatoriskt att använda varningsbilderna. Jag tycker också att parlamentets förslag om att ha bilderna på båda sidorna av förpackningen är mycket intressant. Detta är något som vi kommer att titta närmare på.

Avslutningsvis tillämpas nu förbudet mot tobaksreklam överallt. Vi hade problem med vissa medlemsstater. Vi lyckades lösa dessa, vissa med hjälp av rättsliga åtgärder, andra genom övertalning. Men nu gäller förbudet överallt. En aspekt som jag särskilt vill lyfta fram är det initiativ som vi nyligen tog för att övertyga tredjeländer att sluta tillåta tobaksindustrin att sponsra Formel I-tävlingar.

Som ni vet har vi inte någon extraterritoriell behörighet rent juridiskt. Å andra sidan sänds dessa tävlingar i Europa och ses av miljoner EU-medborgare. De påverkar ungdomar i Europa, de undergräver EU-lagstiftningen och EU:s politik på området. Därför har jag kontaktat både de aktörer från den privata sektorn som är inblandade i dessa tävlingar och de länder som fortfarande anordnar formel 1-tävlingar och tillåter tobakssponsring– det rör sig bara om tre. Förhoppningsvis får vi snart se positiva resultat men jag kommer att driva denna fråga.

Jag vill än en gång tacka föredraganden, men även parlamentsledamöterna som är väldigt engagerade i denna fråga. För mig är det, och det har jag sagt från dag ett, väldigt frustrerande att människor i EU fortfarande dör i sjukdomar som går att förhindra, trots att vi har de högsta utbildnings- och levnadsstandarderna,. Fler än 600 000 personer dör i tobaksrelaterade sjukdomar. Jag är övertygad om att detta är en livsstil där vi kan uppmuntra förändring.

  Marianne Thyssen, för PPE-DE-gruppen. – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! För exakt 20 år sedan, som rättslig rådgivare för Belgiens statssekreterare för hälso- och sjukvård, hade jag möjlighet att införa regler som ledde till det första nationella dekretet om rökförbud på offentliga platser i den dåvarande Europeiska gemenskapen.

Med den resolution som vi ska rösta om i morgon, upplever jag att vi har en typ av pionjärroll, även inom detta område. Initiativet i grönboken och det utmärkta betänkandet av Karl-Heinz Florenz har utan tvekan varit vägledande. Alla som läser resolutionen kan bara komma till en slutsats. Europaparlamentet förespråkar hädanefter en nolltoleranspolitik mot rökning.

Ett omedelbart förbud mot skadliga tillsatsämnen krävs, samt en effektiv tillämpning av produktansvaret när det gäller tobakstillverkare – dessa är exempel på inslag som talar för sig själva. Ett obegränsat förbud mot rökning på offentliga platser, transportmedel, arbetsplatser inomhus – inklusive platser där mat och dryck serveras – krävs också.

I detta avseende anser dock min grupp att man måste ta hänsyn till de beslut som nyligen har fattats i ett antal medlemsstater som kräver en hög grad av investeringar inom ett antal sektorer – vilka ännu inte har avfärdats. Man måste ta hänsyn till dessa, men vårt slutgiltiga mål på lång sikt – som bör eftersträvas medvetet och bestämt – måste vara ett obegränsat förbud mot rökning som också omfattar dessa platser.

Vi har verkligen vind i seglen i denna fråga. Om man ska tro Eurobarometern och andra mätningar, har vi folkets fulla stöd. Till alla som ännu tvivlar på behovet av ingripande, vill jag påpeka att statistiskt sett omkring 480 européer kommer att ha dött av passiv rökning sedan vi kom hit till Strasbourg i måndags eftermiddag.

Mina damer och herrar! Vi måste vidta åtgärder mot detta. Också min grupp avser att bidra så mycket som möjligt till detta, och även stödja alla kompletterande kampanjer mot rökning.

  Glenis Willmott, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Internationella cancerforskningsorganisationen studerade nyligen alla tillgängliga data om passiv rökning och cancer. Det var en oberoende panel av internationella forskare från 12 länder som sammankallats av Världshälsoorganisationen. Deras slutsats var att passiv rökning är cancerframkallande och att exponering för rök från andra personer ökar risken för lungcancer hos icke-rökare med 25–30 procent – en ganska häpnadsväckande siffra.

Det råder ingen tvekan om att människor på sina arbetsplatser och i slutna offentliga lokaler har rätt att skyddas från andra personers rök. Kom ihåg att majoriteten av befolkningen är icke-rökare. Bästa sättet att ta itu med detta problem är genom generella bestämmelser om rökfria miljöer på medlemsstatsnivå, inklusive ett förbud mot rökning i alla slutna offentliga lokaler och arbetsplatser.

Jag stöder därför inte ändringsförslag 3 från Karl-Heinz Florenz som vill se ett begränsat antal undantag. Alla undantag måste minimeras så mycket som möjligt.

Jag stöder inte heller ändringsförslag 2, som går ut på att stryka ett förslag om att ändra ramdirektivet om arbetsmiljöskydd, som gör alla arbetsgivare skyldiga att garantera en rökfri arbetsmiljö. Arbetsgivarna är skyldiga att skydda arbetstagarnas hälsa. Dessutom motsätter jag mig förslagen om att undantag ska beviljas pubar och barer som inte serverar mat. Detta skadar inte bara personalen utan skulle dessutom leda till hälsoojämlikheter. I Storbritannien, exempelvis, är hälften av alla pubar i fattiga områden sådana som inte serverar mat, jämfört med en fjärdedel i mer välmående områden.

Jag anser också att det är viktigt med åtgärder för att öka medvetenheten om riskerna med rökning. Större och slagkraftigare varningsbilder är en del av dessa åtgärder för att öka medvetenheten, och därför kan jag inte stödja ändringsförslag 6, som går ut på att stryka punkt 16 som hänvisar till dessa bilder.

Jag tror alla håller med om att vi måste se till att unga människor inte börjar röka. Ju yngre man är när man börjar röka desto svårare blir det att sluta senare i livet. Därför ber jag er stödja ändringsförslag 4 i betänkandet, som syftar till att minska antalet rökare med 50 procent till 2025, och ber er förkasta ändringsförslag 1 från Karl-Heinz Florenz, som syftar till att stryka denna punkt.

Rökning orsakar enorma hälsoproblem bland befolkningen, både för rökare och för icke-rökare. Jag vet att vissa kolleger anser att snus är ett bättre alternativ. Jag kan emellertid inte stödja åtgärder som kan leda till en mer utbrett snusande, eftersom snus har sina egna hälsorisker, däribland munhålecancer. Det finns inget värde i att byta ut en hälsorisk mot en annan.

Avslutningsvis, om vi verkligen menar allvar när vi säger att vi vill förbättra våra medborgares hälsa måste vi uppmana samtliga medlemsstater att införa de åtgärder som krävs för att göra ett rökfritt Europa till verklighet. Får jag föreslå att vi börjar med att se till att rökförbudet här i parlamentets egna byggnader efterlevs?

  Jules Maaten, för ALDE-gruppen. – (NL) Herr talman! Kommissionens grönbok och Karl-Heinz Florenz betänkande kommer i rätt tid. Det är verkligen hög tid att EU återkommer till frågan om tobak, eftersom ämnet alltför länge har omgetts av tystnad.

Karl-Heinz Florenz betänkande fokuserar med rätta på rökning bland unga och de skadliga effekterna av passiv rökning på arbetsplatser, i offentliga byggnader och på platser där mat eller dryck serveras. När det gäller unga personer, har forskning visat att 90 procent av rökarna börjar röka som barn, före 18 års ålder. Jag är mycket nöjd över de ambitiösa målen i Karl-Heinz Florenz betänkande om att kraftigt minska rökningen i denna åldersgrupp. När allt kommer omkring är unga mottagliga för grupptryck och dessutom är de skadliga hälsoeffekterna större i denna grupp.

Det är därför min förhoppning att medlemsstaterna – som naturligtvis anser att de själva kan göra allt bäst och att vi under inga omständigheter får blanda oss i för mycket – kommer att svara på Europaparlamentets uppmaning om att åta sig att halvera rökningens skadliga effekter bland unga senast 2025, så att de faktiskt vidtar åtgärder och kommer överens med varandra att göra detta.

När det gäller passiv rökning och det allmänna förbudet mot rökning, är en sund liberal princip att ens personliga frihet slutar där den andres börjar, och vad illustrerar detta tydligare än ofrivillig passiv rökning? Passiv rökning skadar folkhälsan i stor utsträckning och belastar EU:s ekonomi. Varje år dör fler än 79 000 vuxna i EU:s medlemsstater till följd av passiv rökning och det finns bevis för att passiv rökning på arbetsplatser stod för 7 000 dödsfall i EU under 2002, medan passiv rökning i hemmen svarade för ytterligare 72 000 dödsfall.

Naturligtvis har man redan fått stor erfarenhet av denna typ av rökförbud i länder såsom Irland, Skottland och Italien, och denna erfarenhet har visat sig vara enbart positiv. Kommentarerna från dessa länder – även från personer som hade varit mycket skeptiska mot denna typ av åtgärd – är i slutändan positiva. Därför är det frestande att utfärda ett rökförbud också på EU-nivå.

Nyligen beslutade Europaparlamentet, i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, att inte införa ett europeiskt rökförbud vid detta tillfälle, och valde i stället att överlämna dessa åtgärder åt medlemsstaterna. Jag anser att det är rätt beslut, eftersom ett sådant kontroversiellt beslut för tillfället bör fattas så nära medborgarna som möjligt – det vill säga, på medlemsstatsnivå eller på regional nivå. Därför förefaller det mig som om uppmaningen från de medlemsstater som redan har ett rökförbud om ett frivilligt undertecknande av en europeisk stadga för att ge konsumenterna större klarhet är det mesta som kan uppnås just nu.

Vad som är extremt bra – och i detta avseende berömmer jag kommissionsledamoten för hans grönbok – är främjandet av denna diskussion, som obestridligen har förts. Frågan står på alla medlemsstaters dagordningar.

Herr talman! Jag skulle vilja göra några avslutande kommentarer om direktivet om tobaksprodukter. I Karl-Heinz Florenz betänkande ser man också framåt mot en översyn av detta direktiv. Jag stöder allt som uttrycks i betänkandet om bildvarningar på cigarettpaket. Det är tragiskt att så pass få medlemsstater har använt dessa. Personligen skulle jag vara för en lagstiftning i detta avseende. Det bör också vara möjligt att använda dessa varningar på flera sätt. Till exempel i den typ av informationsbroschyrer om hur man slutar röka som de har i Kanada. Erfarenheten av detta har varit positiv, och det slår mig också som en utmärkt idé.

  Hiltrud Breyer, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag skulle vilja gratulera er på födelsedagen, herr Florenz, även om det är i efterskott.

Vi vet att rökning dödar. Varje år leder rökningen till att 650 000 personer dör, och ytterligare 79 000 vuxna dör till följd av passiv rökning. Vi är förtjusta över den energi och det engagemang som kommissionen har uppvisat i denna fråga och vi är nöjda över att utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet har kommit med tydliga och bestämda förslag. En majoritet av medborgarna står också bakom oss. Nästan 70 procent av medborgarna röker inte och de flesta rökare vill sluta. Eurobarometern har visat tydligt att 86 procent av de tillfrågade vill ha ett förbud mot rökning på arbetsplatser, 84 procent är för ett förbud mot rökning inomhus och 77 procent vill inte ha någon rökning alls på restauranger.

Därför är vi mycket bekymrade över de ändringsförslag som lagts fram av föredraganden, eftersom ändringsförslag 3 skulle innebära en betydande utspädning av detta starka betänkande från vårt utskott. Det innebär i grunden ett förbud med undantag, och vi vet alla vad som sker med undantag – de blir snabbt det normala. Ta till exempel Tyskland. Där har vi sett att framsteg har gjorts tack vare villkor från Bryssels sida och debatten på EU-nivå. Det skulle vara ödesdigert om EU slutade förespråka detta för konsumenternas räkning inom hälsoskyddsområdet och om vi inte lyckades gå i land med detta.

Därför hoppas jag att vi förkastar ändringsförslag 3 i morgon och att vi kan förespråka ett gediget europeisk hälsoskydd så att vi slutligen kan åstadkomma en rökfri zon inom hela EU.

  Jens Holm, för GUE/NGL-gruppen. – Tack så mycket! 650 000 personer dör av rökning varje år, och 80 000 avlider årligen av passiv rökning, endast i EU. Bara dessa svarta siffror ger oss en klar bild av att vi måste göra allt vi kan för att motarbeta rökningen. Karl-Heinz Florenz har lagt fram en serie bra åtgärdsförslag, exempelvis skärpning av befintlig lagstiftning, avskräckande märkning på cigarettpaket, åtgärder för att förhindra att ungdomar börjar röka, åtgärder för att hjälpa rökare som vill bli kvitt sitt beroende och överlag åtgärder för att stödja medlemsstaterna i kampen mot rökning. Det är bra! Men jag är motståndare till att flytta upp mer makt till EU på folkhälsoområdet, särskilt när medlemsstaterna redan gör ett bra arbete.

Rökförbud på krogen är ett bra exempel. Minst tio EU-länder har redan idag någon form av förbud mot rökning på restauranger och krogar. Det började med Irland 2004 och spred sig snabbt vidare till Sverige, Italien, Finland, Malta, Belgien osv. och många fler är på gång. Ska vi nu stoppa denna process av goda exempel och vänta in central EU-lagstiftning? Nej, det tycker jag inte, utan låt de goda exemplen fortsätta att sprida sig. Jag noterar att Florenz skriver i sitt yttrande att han vill uppmana alla medlemsstater att införa generella rökförbud. Det är bra, för det tolkar jag som att vi inte behöver gå omvägen via EU-kommissionen och dessutom löpa risken för att detta ska lobbas sönder av lobbyister från tobaksindustrin.

Avslutningsvis, är det förresten inte risk för att vi tar med den ena handen och att vi ger med den andra? Å den ena sidan uppmanar vi människor att sluta röka, å den andra sidan fortsätter EU att subventionera tobaksodlingar på över en 1 miljard euro årligen. Alltså 1 000 miljoner euro varje år. Dessa subventioner måste förstås avvecklas. Snarast!

  Koenraad Dillen, för ITS-gruppen. – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Jag kommer inte att upprepa saker – fyra minuters talartid är alltför dyrbart – förutom att jag liksom de flesta talare välkomnar huvuddragen i detta förslag till resolution. Informationsprogram och förebyggande åtgärder för att minska antalet unga rökare under de kommande åren bör enbart välkomnas. Detta gäller dödsfall som orsakats av tobak, och inom andra områden gäller det också dödsfall i vägtrafiken och dödsfall som orsakats av alkohol. Så långt är jag enig med de andra. Men samtidigt måste vi vara förnuftiga.

Vi inte vill stoppa trafiken på grund av de dödliga olyckorna eller giftiga avgasutsläppen, eller förvisa vin och öl till skärselden på grund av den levercirrhos som drabbar vissa politiker. På samma sätt måste vi, när det gäller tobak, låta det sunda förnuftet råda och undvika hyckleri till varje pris. Jag tänker på förespråkarna för grön hälsa i mitt land, till exempel, som rasar mot tobaken, men som legaliserade lätta droger för några år sedan. Dessa är några marginella anmärkningar till denna resolution.

I princip måste det fortsätta att gälla att ingen överstatlig reglering behövs inom detta område. EU bör respektera subsidiaritetsprincipen en gång för alla om det vill ha en försoning med sina medborgare. Till exempel föreskrev ett EU-direktiv för flera år sedan att tobak också skulle behöva märkas – vilket är i sin ordning, men sedan kom byråkratin in i bilden. Märkningen måste täcka 30 procent av paketet, och 35 procent om den är tvåspråkig. Texten måste vara i svarta bokstäver, med en svart kant som är minst 3 mm och max 4 mm tjock. Stilen måste vara Helvetica, och så vidare. EU vill diktera allt, och ingen förstår varför allmänheten sedan är irriterad.

För det andra har vi hyckleriet med stödet till tobaksodlare, vilket så sent som förra året uppgick till 900 miljoner euro per år. Detta har nu minskats till 300 miljoner euro, men det är fortfarande många gånger högre än den summa som ägnas åt information för att få unga att sluta röka. Det finns också en parallell med våra nationalstater. I Bryssel kostar ett cigarettpaket nu 4,30 euro, varav 3,30 euro går som punktskatt till belgiska staten, som spenderar några miljoner på informationskampanjer mot rökning. Miljardtals euro årligen i punktskatter skulle kunna användas för att finansiera hälso- och sjukvårdskostnaderna för kampen mot lungcancer. Ursäkta min cynism.

Men vad ska vi göra? Ska vi avskaffa subventionerna och missgynna våra europeiska jordbrukare genom att importera tobaksprodukter från utlandet? Också dessa frågor måste besvaras om man ska gå över till att bli högtravande och lyrisk. I annat fall slår man blå dunster i medborgarnas ögon. Tyvärr kan jag inte besvara dessa frågor.

Låt oss slutligen undvika att överdriva. Det didaktiska språket som ibland används gör mig ganska illamående. Faktum är att det hela får mig att rysa. Ett rökfritt Europa. Vilka vackra ord! Vilken puritanism! Syndarna ska bestraffas. Låt oss vara på vår vakt mot en överdriven stigmatisering av de 30 procent av befolkningen som röker. Låt oss avstå från att bli ayatollor mot rökning, vilket en socialdemokratisk minister i Frankrike en gång bad mig om. Låt oss avstå från att övergå till en amerikansk situation.

I Kalifornien finns det vissa som vill förbjuda rökning även i folks eget hem, från 2009. Föreställ er det! Men hur ska de göra detta? Med kommandotrupper och informatörer? Med obligatoriska tobaksvarnare i alla hem? Är detta ett exempel som vi vill följa? Ska vi följa i deras fotspår? Ska vi förbjuda läsning av Simenon eftersom kommissarie Maigret med sin pipa är en dålig förebild för unga?

Låt oss vara förnuftiga. I många EU-länder – till exempel i Italien, Frankrike, de skandinaviska länderna och även i mitt eget land – förbjöds rökning på verkstadsgolvet och i restauranger för länge sedan, vilket var bra. De behövde inte EU för detta. Leve friheten, säger jag. Låt oss ge de restaurangchefer som vill ett litet rum för kunder som ibland vill njuta av en god cigarr efter kaffet eller drinken. Men vem vet – kanske kaffe också kommer att förbjudas eller bannlysas i morgondagens EU, eftersom även koffein är beroendeframkallande. Kanske det skulle vara bäst om kommissionen bara lät folk leva på vatten och bröd.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). - (FI) Herr talman! Förutom rökarna, som är utsatta för riskerna i samband med rökning, finns det miljontals européer som drabbas passivt. Inrättandet av ett EU som är fritt från tobaksrökning och förhindrande av passiv rökning är två av de viktigaste uppgifterna för unionens miljö- och folkhälsopolitik. Medlemsstaterna har också anammat detta mål genom internationell lag, eftersom alla unionens medlemsstater, med undantag av Italien och Tjeckien, har erkänt skyddet av medborgare från tobaksrök i WHO:s ramkonvention som en grundläggande rättighet. Denna rättighet måste få ett effektivt skydd.

Av de alternativ som kommissionen har lagt fram, är ett bevarande av den rådande situationen inte ett praktiskt alternativ. Frivilliga arrangemang har inte lyckats skydda folk från tobaksrök. Jag skulle också vilja tacka föredraganden för att han förespråkar bindande rättsliga lösningar som det effektivaste sättet att motverka detta problem.

Vi behöver särskilt skydda två grupper: barn och unga, respektive arbetstagare. Vi kan emellertid inte anta vilka regler som helst. Vi behöver hålla oss inom förnuftets gränser, i enlighet med de befogenheter vi har inom EU. Att stödja ett försäljningsförbud mot tobaksprodukter till personer under 18 år med tillämpning inom hela EU är en helt annan sak än att begränsa rökning i privata fordon när minderåriga är närvarande. I ett sådant fall skulle jag snarare vädja till föräldrarnas samvete och omdöme. Tvinga inte ert barn att andas in dödlig luft. Lagstiftarna bör vara försiktiga med att eftersträva att folk följer lagar som är praktiskt taget omöjliga att kontrollera.

Det finns också ett behov av att framhålla vikten av förebyggande arbete och olika kampanjer. För att skydda arbetstagarna är det dock helt nödvändigt att ett omfattande rökförbud införs i alla medlemsstater.

Jag vill också ta upp frågan om tillverkarnas ansvar. Direktivet om tobaksprodukter bör ändras så att det inkluderar tillverkarens ansvar när det gäller finansieringen av hälso- och sjukvårdskostnader till följd av tobakskonsumtion. Rökning är inte bara något som berör rökare, eftersom de hundratals miljarder euro i kostnader som tobakskonsumtionen orsakar för samhället måste betalas av den majoritet som inte röker. Att få folk att känna sig skyldiga hjälper ingen och är dessutom en dålig politik, men man måste inse fakta. Rökningen kostar för mycket och den kostar liv.

  Gyula Hegyi (PSE). - (EN) Herr talman! Det har redan påpekats att 65 000 personer dör varje år i Europa på grund av rökrelaterade sjukdomar. Antalet offer för passiv rökning är också tragiskt högt – ca 80 000 EU-medborgare dör varje år på grund av andra personers last. Därför bör ett totalt förbud mot rökning på arbetsplatsen och andra offentliga platser välkomnas.

Vår långa kamp mot rökning har varit framgångsrik. För tio eller tjugo år sedan var det naturligt för människor att röka nästan överallt: under möten eller till och med på bussar i vissa länder. Nu ses det nästan som en provokation att tända en cigarett vid sociala tillställningar. Framgången för kampanjen mot rökning visar oss att multinationella bolag, som tobaksbolagen, inte är oslagbara. Om vi har tydliga miljö- och hälsomål och kan mobilisera samhället, icke-statliga organisationer och politiker – för att inte tala om bra advokater – kan vi steg för steg nå våra mål. Detta betänkande tar de rätta stegen i denna riktning. Vi bör givetvis nämna att det är rökning vi kämpar mot, inte rökare.

  Marios Matsakis (ALDE). - (EN) Herr talman! Detta förslag till resolution är balanserat, precist och heltäckande, och föredraganden Karl-Heinz Lorenz förtjänar våra varma gratulationer för sitt arbete.

Min enda kritik av denna resolution är att den kommer för sent. De vetenskapliga bevisen och det oomstridda behovet av de politiska alternativ som framförs i detta dokument har varit tydliga i många år. Det är verkligen synd att förseningen med att skapa ett Europa fritt från tobaksrök har lett till att hundratusentals EU-medborgare har dött på grund av något som går att förhindra.

Vem ska vi skylla detta stora offrande av människoliv på? Jag kommer endast att nämna två skyldiga parter för att låta dem skämmas, även om detta inte sker så drastiskt som det borde.

För det första, tobaksindustrin. Den har spenderat miljontals euro på kampanjer fulla med lögner och vilseledande information. Den har manipulerat medier, politiker och till och med vetenskapsmän för att vinna tid, och detta har den gjort helt och hållet för att tjäna pengar, med full vetskap om att tusentals liv står på spel.

För det andra, regeringarna och vissa politiska partier i många EU-medlemsstater. De har böjt sig för tobaksbaronernas makt och inflytande och har dröjt med att vidta effektiva åtgärder för att skydda sina medborgare mot rökningens fasor. Till och med enkla åtgärder som höjd tobaksskatt och fri behandling av personer som är tobaksberoende har motarbetats.

Jag hoppas att denna resolution antas med stor majoritet, och jag uppmanar er att inte glömma det avskyvärda beteendet hos dem som medvetet orsakat så många människors tragiska död i tobaksrelaterade sjukdomar.

ORDFÖRANDESKAP: MAURO
Vice talman

  Carl Schlyter (Verts/ALE). - Karl-Heinz, gratulerar på 60 årsdagen! Det gläder mig att se att ni är i samma fulla vigör nu som den yngre Karl-Heinz. Den bästa present som PPE-DE-gruppen kunde ge Karl-Heinz vore att låta honom dra tillbaka de försvagningar till sitt eget betänkande som han har lagt fram. Jag tycker att det är viktigt att man nämner tillsatserna i betänkandet. Vi har länge begärt lagstiftning, skadliga tillsatser ska bort och det är en skandal att det är så dålig information. Därför väntar vi nu på ett snabbt förslag från kommissionen för att bli av med dessa hemska tillsatser som gör cigaretter än värre.

Vi har alla en självklar rätt att slippa rök på arbetsplatsen, liksom barn har en självklar rätt att slippa rök på sina lekplatser. Parlamentet gör helt rätt i att uppmana medlemsstaterna att ta tag i detta problem. Om man går med barnen i trapphuset i vårt eget här utanför restaurangen stinker de rök i en halvtimme efteråt. Jag vill också lägga till en dimension som har kommit i bort debatten. Varje trovärdig tobakspolitik måste innebära avveckling av alla subventioner och vi måste se till att våra bolag inte förstör arbetet genom en massiv marknadsföring i u-länderna. Tack.

  Bogusław Sonik (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Som statistiken visar fortsätter omkring 30 procent av befolkningen att dagligen konsumera cigaretter. Jag håller utan tvekan med om att icke-rökare bör skyddas från de skadliga konsekvenserna av att inandas nikotin. Jag kan däremot inte samtycka till de extremt radikala metoder som föreslås i resolutionen. Vi kan inte skapa en förtryckande politik för rökare som innebär en inskränkning av deras medborgerliga fri- och rättigheter.

Jag anser att vi bör satsa på en bred upplysning av allmänheten och reglera försäljningspriset genom att höja skatterna, eftersom vetenskapliga undersökningar har visat att detta är ett effektivt vapen mot tobaksberoendet. Stycket om förbud mot rökning på arbetsplatsen är obestridligt. Jag anser dock att denna punkt bör utvidgas med en tilläggsklausul som garanterar att varje enhet måste ge rökarna en plats i närheten där de kan röka utan att skada andra. I det nuvarande klimatet får detta utrymme inte bara vara en konstlad och meningslös demonstration av hälsofrämjande. Det måste vara en effektiv åtgärd.

På den tid som jag har till förfogande skulle jag vilja beröra ett annat problem, vilket har sitt ursprung i den politik mot rökning som förts av ett antal regeringar, nämligen den ökade smugglingen av förfalskade tobaksprodukter. Den största lockelsen med dessa är att de är billigare än originalprodukten. Detta är för närvarande en av smugglarnas mest lönsamma inkomstkällor.

Kom ihåg att dessa produkter säljs i våra butiker, till våra medborgare. De som har börjat sälja denna produkt kommer inte att tveka att sälja till minderåriga. Vid inrättandet av en politik mot rökning, måste vi därför undersöka problemet ur ett antal synvinklar för att se till att den rättsliga realitet som vi skapar bidrar effektivt till att lösa problemen med användning av nikotinprodukter.

  Karin Scheele (PSE). – (DE) Herr talman! Jag skulle också vilja gratulera vår föredragande. Jag är mest orolig för arbetarskyddet. Jag ansluter mig till alla de ledamöter som vill att medlemsstaterna reagerar snabbt, och det är vad vi gör med denna resolution. Resultaten hittills visar att det har fungerat i vissa medlemsstater men inte i min egen.

När det gäller arbetarskyddet är frågan vilka steg Europeiska kommissionen kan ta för att förhindra att det skapas första och andra klassens medborgare. Hur har medlemsstaterna hittills reagerat på denna diskussion? Är de positiva till framsteg med arbetarskyddet på EU-nivå och till att vidta steg och åtgärder såsom ett förbud mot rökning i restauranger, kaféer och barer? De flesta av oss närmar oss detta ämne utifrån vår egen situation och glömmer ofta att vi bör tänka på de arbetstagare som måste arbeta under dessa villkor.

  Holger Krahmer (ALDE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Inte bara när det handlar om att skydda icke-rökare, utan också i andra frågor, anser jag att vi inte bör tänja gränserna för EU:s befogenheter. Vad är det egentligen vi diskuterar här? Poängen är väl att inleda en diskussion om ett potentiellt rökfritt EU, och inte att leda ett korståg mot folk som konsumerar en produkt som är laglig i EU. Men vissa av bidragen till denna diskussion, och många av ändringsförslagen, låter mer som ett religiöst krig än som den debatt som jag anser skulle vara passande.

På samma sätt uppgavs i betänkandet att denna politik skulle skapa en miljö där rökning inte längre sågs som normalt. Jag tror inte att det är politikernas uppgift att lära folk hur de ska uppföra sig eller att diktera för folket vad de ska tycka. Vi bör se saker i rätt perspektiv när det gäller frågan om vad EU bör reglera och vad EU inte bör reglera.

De regler som styr enskilda medlemsstaters skattesystem tillhör inte vår behörighet, liksom inte heller långtgående förbud mot rökning gör det. Enkelt uttryckt har medlemsstaterna inte gett oss den befogenheten. Även om det finns en trend mot icke-rökning i EU, anser jag att det inte passar sig att utnyttja denna trend för att anta överdrivna regler och rida på den allmänna opinionen. Vi talar nästan bara om förbud här. Förbud ökar vanligtvis bara lockelsen hos det som förbjuds, särskilt för unga, den grupp som vi är extra oroliga för.

I stället bör vi fokusera vår energi och våra pengar på att utbilda människor om tobakskonsumtionens skadliga konsekvenser, och så långt som möjligt rikta in oss på varje enskild grupp. Det är det enda sättet att få folk att fatta kloka beslut på lång sikt.

  Anja Weisgerber (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Statistiken över rökningens konsekvenser talar för sig själv. Karl-Heinz Florenz gör rätt i att ihärdigt påpeka att 650 000 dödsfall på grund av aktiv rökning och 80 000 dödsfall på grund av passiv rökning kostar vårt hälso- och sjukvårdssystem 50 miljoner euro varje år. Det borde inte behövas att vi parlamentsledamöter diskuterar effektivt skydd för icke-rökare. Därför gäller diskussionen inte ”om” utan ”hur” detta kan uppnås.

Det finns flera olika varianter av effektiva skydd för icke-rökare i EU. Vissa länder, såsom Sverige och Irland, har infört stränga förbud mot rökning på restauranger, kaféer och pubar, och i offentliga byggnader. Andra har tillåtit begränsade undantag. Vi bör respektera dessa olika modeller. I princip anser jag därför att skyddandet av icke-rökare är en fråga för medlemsstaterna.

Föredraganden föreslår att EU bör ingripa i den händelse att medlemsstater inte lyckas tillhandahålla ett effektivt skydd för icke-rökare på arbetsplatsen. Där dessa regler inte följs, anser jag emellertid att EU bör hålla sig inom ramen för EU:s befogenheter i fråga om arbetssäkerhet och arbetshälsa.

Jag förespråkar också ett erkännande av de befintliga reglerna i medlemsstaterna. Fungerande, befintliga nationella regler för skydd av icke-rökare måste kunna upprätthållas. Medlemsstater som har kommit långt bör belönas. Vi måste erkänna den ansträngning som de har gjort. Vi bör beakta de nationella skillnaderna och de regionala egenarterna från fall till fall, och acceptera dessa.

Emellertid måste man ändå garantera ett tillräckligt särskilt skydd för barn och unga, samt för icke-rökare. Vi vill inte urvattna skyddet för icke-rökare. Detta kommer att leda till en hög grad av hälsoskydd samtidigt som man följer subsidiaritetsprincipen och respekterar medlemsstaternas intressen och regionala skillnader.

  Catherine Stihler (PSE). - (EN) Herr talman! Jag välkomnar varmt Karl-Heinz Florenz betänkande. Jag stöder med eftertryck rökförbud i offentliga lokaler för att skydda folkhälsan och minska riskerna med passiv rökning.

Det gladde mig oerhört när Skottland visade vägen i Storbritannien och införde ett rökförbud i mars 2006, och jag är glad att det nu finns förbud i England, Wales och Nordirland.

Förbudet i Skottland har nu funnits en tid och vi har därför bevis för vilka hälsoeffekter det har haft. Aktuella siffror från Skottland visar att sedan rökförbudet infördes har sjukhusen sett en 20-procentig minskning av antalet patienter med hjärtattack.

Vi fortsätter dessutom att öka medvetenheten om de hälsorisker som är förenade med rökning. Den 14 november 2007 lägger jag därför fram en skriftlig förklaring för Europaparlamentet, där jag efterlyser mer forskning och större anslag till förmån för kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL). KOL är en vanlig och kostsam lungsjukdom vars framskridna stadier är kronisk andningssvikt. Det är en dåligt uppmärksammad, underdiagnostiserad och underbehandlad sjukdom som sjukvården och allmänheten inte har brytt sig om. Ökningen av KOL gör det ännu viktigare att EU antar en generell politik för rökfria miljöer och Karl-Heinz Florenz betänkande.

  Christofer Fjellner (PPE-DE). - Tack så mycket! Jag skulle vilja börja med att säga att jag i grunden är skeptisk till idén att EU ska förbjuda rökning på allmän plats i hela unionen. Även den som är för denna typ av rökförbud måste se problemet med att vi gör det på EU-nivå. Beslut som dessa är trots allt kontroversiella. Om medborgarna upplever att de kommer från Bryssel, att det är någon annan som inför dessa beslut än de som direkt berörs, tror jag att motståndet kommer att öka.

Det finns dock saker som vi kan göra här i EU för att minska skadorna av tobaksrök i hela Europa. Vi kan t.ex. avskaffa EU:s obegripliga förbud mot svenskt snus. Jag kommer återigen med en dåres envishet att ta tillfället i akt och påpeka den svenska erfarenheten. Vi har den lägsta andelen rökare i hela Europa, vi har den minsta andelen av alla tobaksrelaterade sjukdomar i hela Europa och vet ni vad? Vi har trots detta ungefär samma förbrukning av tobak som resten av Europa, men vi förbrukar snus istället för cigaretter. Faktum är att om resten av Europa skulle ersätta cigaretter med snus i samma utsträckning som vi har gjort i Sverige så skulle 200 000 européer slippa lugncancer varje år. Därför tycker jag att det är omoraliskt att fortsätta blunda.

Tyvärr verkar kommissionen resonera precis tvärtom. Idag utdömde kommissionen Åland att betala nästan 20 miljoner kronor i böter för att man inte tillräckligt effektivt har förbjudit snus där. Detta trots att snus på Åland är en traditionell produkt, som även där har trängt undan cigaretter och räddat liv. Dessutom gör kommissionen detta och har mage att hävda att man menar väl och hänvisar till omtanke om ålänningarnas hälsa. Men jag har pratat med dem och de betackar sig. Kommissionen har därför på sitt samvete om rökningen kommer att öka på Åland. Jag vet dock att det fortfarande finns kollegor här inne som är skeptiska och som inte riktigt tror att det kan vara så enkelt, att statistiken inte riktigt är så entydig som jag säger. Er vill jag uppmana att gå mig till mötes, åtminstone på en punkt, och rösta för Jules Maatens förslag om att utvärdera snusets hälsoeffekter. Låt oss få fakta på bordet, en vetenskaplig utgångspunkt för fortsatt debatt. Jag är övertygad om att det blir första steget mot att lyfta EU:s oförsvarliga snusförbud. Tack så mycket, herr talman!

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka ledamöterna för en mycket intressant debatt. Det var bra att få höra olika uppfattningar. Jag är glad att majoriteten stöder rökförbud och alla övriga åtgärder för att förhindra rökning.

För det första får vi inte glömma bort att det stora målet är att skydda unga människor. Glöm inte att det kommer nya idéer hela tiden. Det nya nu är att göra reklam för rökning bland unga flickor som ett sätt att hålla nere vikten. Alla medel används för att främja rökning, så vi måste ha kreativa och heltäckande svar till hands.

Jag inser att vissa medlemsstater inte gärna ser att kommissionen eller gemenskapen vidtar åtgärder. De säger att vi bör vänta på att medlemsstaterna ska göra sitt. Som jag har sagt befinner vi oss nu i en process där vi undersöker och studerar vad nästa steg på EU-nivå bör bli.

Trenden är visserligen väldigt uppmuntrande – de senaste åren har vi sett en fantastisk ökning av antalet länder som har infört generella restriktioner. Men jag måste ändå säga att ju längre vi väntar, desto fler människor dör. Vi får inte glömma det. Det är mycket viktigt.

Sedan har vi subsidiaritetsfrågan, men subsidiaritet betyder inte att vi måste agera. Inte heller betyder artikel 152 att vi bara ska luta oss tillbaka och se människor dö. Den innebär att vi bör komplettera, stödja, uppmuntra och till och med lagstifta när det behövs. Vi har den rättsliga grunden – vi har ett yttrande om detta. Så det rör sig om ett politiskt beslut, inte ett rättsligt beslut. Detta är något som vi kommer att arbeta vidare med.

Som jag har sagt från början är det viktiga för oss hur vi på bästa sätt kan uppnå de resultat som vi eftersträvar, inte vilka rättsinstrument vi använder för att göra det. Glöm inte att EU:s engagemang i tobaksfrågan uttryckligen omnämns i de nya fördrag som vi enades om för bara två, tre dagar sedan. Det bör vi också komma ihåg.

I kommissionens grönbok hänvisas det mest till en rökfri miljö, och debatten kretsade främst kring detta. Men det är bara en åtgärd. Vi måste vidta en rad åtgärder för att nå vårt mål. Vi behöver ett rökförbud – som jag strax kommer tillbaka till, ett reklamförbud – som vi redan har, varningstexter och varningsbilder – som vi redan talat om, och utbildningskampanjer.

Det är sant att det handlar om ett livsstilsval, och att människor förr eller senare kommer att göra sitt val. Vi måste emellertid hjälpa dem att fatta sitt beslut på grundval av tillförlitliga fakta och i någon mån utgöra en motvikt till tobaksindustrins aggressiva marknadsföringstekniker, som den lägger miljontals euro på. Vi måste kunna ge råd och förklara problemen för människor och uppmuntra dem att inte röka eller att sluta. Detta är ett mycket viktigt område.

När det gäller undantag från rökförbuden är dessa bättre än inga förbud alls. Jag accepterar det. Det är inte lika effektivt som ett generellt rökförbud eftersom ett sådant, som jag redan sagt, inte bara är till för att skydda passiva rökare utan också för att uppmuntra rökare att sluta röka och avskräcka icke-rökare från att börja. Vi bör inte undergräva detta. Det är inte konstigt att majoriteten av rökarna också stöder införandet av rökförbud för de vill röka när de själva väljer det och inte behöva andas in alla andras rök.

Detta är inte någon teoretisk diskussion. Jag vet att det fanns viss oro för några år sedan, och eftersom detta är en ny debatt uttrycks fortfarande viss oro. Nu har vi emellertid en del erfarenhet och vi vet hur det fungerar och att det inte leder till rökning på andra platser. Antalet rökare och rökrelaterade problem har nu minskat, och samtidigt har vi sett att det inte har påverkat de ekonomiska sektorer där det uttrycktes oro. Så vi kan dra lärdom av dessa erfarenheter och förklara för motsträviga medlemsstater – och till och med ledamöter här i parlamentet – vilka fördelar ett förbud har och hur effektivt det kan vara.

När det gäller ingredienser och tillsatser arbetar vi på detta. Vi tar stor hänsyn till parlamentets ståndpunkt. Karl-Heinz Florenz har tjatat på mig om det här i flera år. Vi gör framsteg på detta område men det återstår mycket arbete eftersom det direktiv som ursprungligen antogs inte fungerade. Därför försöker vi nu effektivisera tillhandahållandet av information och vi kommer att arbeta vidare med en bedömning av de risker som finns.

När det gäller olaglig och olovlig handel arbetar vi inom ramen för ramkonventionen om tobakskontroll och utarbetar för närvarande ett protokoll för att kontrollera denna handel. EU är mycket aktivt i detta sammanhang och kommer att så förbli.

Jag vill än en gång betona att vi inte agerar mot rökare, och håller med dem som har framfört detta. Tvärtom kommer alla dessa åtgärder även att gynna rökare.

Jag vet att snusfrågan är känslig för en medlemsstat. Jag måste emellertid först och främst säga att Nederländernas situation är helt annorlunda eftersom detta land, till skillnad från Sverige, inte bett om något undantag. Samtidigt är inte snus något säkert alternativ – jag skulle gladeligen ha en mer omfattande diskussion om detta. Det är lika farligt, eftersom det orsakar olika former av cancer och andra sjukdomar.

Mycket snart, i början av nästa år, kommer vi att ha fullständigt bevismaterial. Jag citerar faktiskt svenska experter. Det handlar inte om att resten av EU, som inte använder snus, har fördomar. Jag citerar svenska experter som har visat mig en stor lunta bevis i denna riktning. Snus orsakar kanske inte lungcancer, eftersom det inte inandas, men det har negativa effekter och skapar problem. Samtidigt saknas det bevis för att det kan vara effektivt som tobakskontroll- eller rökkontrollåtgärd. Jag skulle därför vara väldigt återhållsam på detta område och tvivlar verkligen på att det finns några vetenskapliga bevis som talar för snus.

Däremot kan jag se att tobaksindustrin gör enorma ansträngningar för att göra reklam för snus, eftersom den nu känner sig hotad av politiken för rökfria miljöer. Vi bör vara försiktiga här eftersom det kan leda till andra problem och det kan utvidgas och främjas på ett aggressivt kommersiellt sätt. Jag är mycket tveksam till att ändra dagens status quo i EU, och vi har EG-domstolens dom till stöd för vår uppfattning i frågan.

Jag skulle vilja avsluta med att än en gång tacka alla ledamöter för denna mycket intressanta debatt. Jag noterar dem som stöder och dem som är motståndare till kommissionens politik. Det är viktigt för oss att höra alla era åsikter. Nästa år kommer jag att föra mer omfattande diskussioner med er om ett specifikt förslag från kommissionen som kommer att baseras på dagens diskussion.

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Zita Gurmai (PSE), skriftlig. – (HU) Rökning är ett stort hälsoproblem som skördar flera hundratusentals offer varje år, inklusive icke-rökare. Eftersom detta är ett problem på global nivå, krävs det mångfacetterade åtgärder, engagemang från medlemsstaterna, och effektiv lagstiftning som är ännu hårdare än hittills. Skyddet av EU-medborgarnas hälsa kräver detta.

Det är tydligt att det är en lång väg mot att uppnå det första målet, ett rökfritt EU, och det kommer att krävas enorma ansträngningar och åtaganden. Därför måste vi ta ett steg i taget. Flera medlemsstater har föregått med ett gott exempel som vi bör följa. De har vidtagit förnuftiga och effektiva åtgärder för att undvika farorna med passiv rökning. Ett av de kommande stegen bör vara att införa ett fullständigt förbud mot rökning på alla arbetsplatser inomhus, inklusive inom restaurangsektorn, i alla offentliga byggnader och på alla offentliga transportmedel inom två år och inom hela EU.

För att framgångsrikt kunna bekämpa rökning behöver vi en stadig grund, en omfattande gemenskapsstrategi som grundas på relevanta undersökningar samt bästa möjliga empiriska kunskap, i syfte att kontrollera rökning och uppmuntra människor att sluta röka. Planering av effektiva lagstiftningsåtgärder, förebyggande och utbildning har alla en nyckelfunktion i en sådan strategi.

  Marianne Mikko (PSE), skriftlig. – (ET) Mina damer och herrar! Varje år leder cigarettrökningen till att över 650 000 européer dör i förtid. Ingen av dessa bestämmer sig för att börja röka utifrån en önskan att ta livet av sig. Rökare är missbrukare och slavar för en ihärdig och årtiondelång propaganda.

Bara stark PR kan förklara att medan 86 procent av européerna anser att arbetsplatsen bör vara rökfri, anser bara 61 procent att samma sak bör gälla för barer och restauranger. Servitörer och barpersonal har också en rätt till liv och till hälsoskydd!

Varje år dör 80 000 personer av passiv rökning. Oavsett egna önskemål har de inandats en blandning av 250 cancerframkallande och giftiga ämnen. Servitörer på platser där rökning är tillåten löper 50 procent högre risk att få lungcancer än personal som arbetar på rökfria platser.

Inget av detta är nytt. Ändå är 30 procent av EU-medborgarna rökare. Den fria marknadsekonomin har inte stoppat en osund vana som orsakar hundratusentals dödsfall och som kostar skattebetalarna flera miljarder.

Det är tydligt att lagstiftarna måste agera. Jag håller med om det som sägs i betänkandet om att bara en 100 procent rökfri miljö är en miljö som kan leva upp till dagens hälsokrav.

Men utöver ett förbud behöver vi också åtgärder som hjälper rökare att frigöra sig från sitt beroende. Vi behöver bara se på de belopp som tobaksindustrin spenderar på reklam för att förstå vilken enorm utmaning vi står inför.

Halvmesyrer räcker inte längre. Det är dags att agera på allvar.