Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 24 oktober 2007 - Strasbourg

4. Förbindelserna mellan Europeiska unionen och Turkiet (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt på föredragningslistan är rådets och kommissionens uttalanden om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Turkiet.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Ordförandeskapet vill först tacka Europaparlamentet, särskilt Rita Oomen-Ruijten, för resolutionsförslaget om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Turkiet.

Ordförandeskapet noterar och välkomnar parlamentets aktiva engagemang i utvidgningsprocessen som ett konstruktivt bidrag till den allmänna debatten om utvidgning och speciellt Turkiets anslutningsprocess. Alla debatter är helt klart en värdefull möjlighet att skapa medvetenhet om Turkiets anslutningsprocess, engagera medborgarna i medlemsstaterna och Turkiet i denna process samt stödja den turkiska regeringen på vägen mot anslutning.

Jag kan försäkra er om att vi särskilt uppmärksammar Europaparlamentets uppfattning. Om ett par dagar kommer kommissionen att presentera sin återkommande lägesrapport om Turkiets anslutningsprocess. Rådet kommer att gå igenom och analysera rapporten mycket noggrant.

Tills dess vill jag kort ta upp några punkter i denna fas av Turkiets anslutningsförhandlingar. Vi anser att det senaste valet i Turkiet har visat att det turkiska folket vill ha demokrati, stabilitet – både politisk och ekonomisk – och utveckling.

Vi välkomnar också hur valen har genomförts, det stora valdeltagandet och den förbättrade representativiteten i det nya turkiska parlamentet. Ordförandeskapet delar de åsikter och den oro som finns i parlamentet när det gäller Turkiets reformprocess. Vi anser att den nya regeringen har ökad legitimitet och ett tydligt mandat som ska leda till att avgörande steg tas för att förbättra och utvidga reformprocessen i Turkiet.

Det är viktigt att den nya regeringen blåser nytt liv i reformerna – och att de genomförs – genom att fokusera på nyckelområden. Här är genomförandet av partnerskapet för anslutning – speciellt när det gäller de kortsiktiga prioriteringarna – av stor vikt. Jag vill påminna er om att partnerskapet för anslutning måste revideras under de kommande månaderna. I detta sammanhang vill jag betona att det behövs breda överläggningar och nationellt samförstånd om Turkiets nya konstitution.

Vi håller med er om att det är viktigt med reformer inom det avgörande området grundläggande friheter och mänskliga rättigheter. Ytterligare konkreta framsteg är viktigt, särskilt när det gäller yttrandefriheten, religionsfrihet, kulturella rättigheter och kvinnors rättigheter och att kampen mot tortyr och misshandel förstärks ytterligare. De flesta av dessa frågor ingår i partnerskapet för anslutning som kortsiktiga prioriteringar som Turkiet måste göra.

Det är särskilt inom området för yttrandefrihet som vi beklagar bristen på framsteg trots att en bred allmän debatt har förts i frågan. Vi är oroliga över att den ökade nationalismen ska leda till självcensur. Vi är fortsättningsvis fast övertygade om att artikel 301 i den turkiska brottsbalken samt andra vagt formulerade artiklar måste tas bort eller ändras väsentligt för att garantera yttrandefriheten. Framsteg inom detta område är av yttersta vikt för det generella fortskridandet av anslutningsförhandlingarna.

När det gäller religionsfrihet krävs snabba konkreta åtgärder, särskilt med tanke på de tragiska incidenterna tidigare i år. Att lagar ska antas som djupt inriktar sig på alla problem som ickemuslimska samhällsgrupper ställs inför – till exempel rättslig status, äganderättsregistrering och utbildning av präster – för att garantera religiös mångfald enligt europeiska standarder har man väntat på länge.

Lagen om stiftelser kan vara ett första positivt steg här och kommer att analyseras ingående när det har antagits och genomförts. Det senaste domstolutslaget om det ekumeniska patriarkatet är också ett orosmoment.

Vi delar era åsikter om förbindelserna mellan civilbefolkning och militär. Den senaste utvecklingen, särskilt före och under valkampanjen, visar på att ytterligare utveckling krävs inom detta område för att de väpnade styrkorna inte ska kunna utöva politiskt inflytande.

Civil demokratisk kontroll över militären enligt de metoder som används i EU:s medlemsstater måste fortsättningsvis garanteras.

När det gäller sydöstra delen fördömer vi starkt den senaste terroristattacken i provinsen Sirnak. Vi har också fördömt andra terrorhandlingar som har begåtts i Turkiet och kommer att fortsätta göra så. Terroristaktiviteter är aldrig motiverade. Här visar vi vår solidaritet med det turkiska folket. Å andra sidan får inte terrorism få oss att glömma bort det akuta behovet av att utveckla och genomföra en omfattande strategi som garanterar ekonomisk, social och kulturell utveckling i den sydöstra delen. Detta är ett komplicerat område som vi bevakar noga i den pågående reformprocessen.

Förutom att uppfylla de politiska Köpenhamnskriterierna kommer Turkiets framsteg i förberedelserna inför anslutningen att bedömas mot de krav som är tydligt fastslagna i förhandlingsramen. Som rådet beslutade i december förra året kommer här de framsteg som görs inom de frågor som ingår i rådets förklaring av den 21 september 2005, i synnerhet komplett och icke-diskriminerande genomförande av tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet, att kontrolleras och revideras. Tyvärr har ännu inga framsteg gjorts i denna fråga.

Jag vill också understryka att ett erkännande från alla medlemsstater är en nödvändig del av anslutningsprocessen och att det därför är viktigt att Europeiska unionen återskapar relationen mellan Turkiet och alla medlemsstaterna snarast möjligt.

Det arbete som krävs för att säkerställa att unionens normer och medlemskapets åtaganden efterlevs är svårt och kräver fortsatta insatser och beslutsamhet. Vi lägger speciell vikt vid Turkiets anslutningsprocess och kan försäkra er om att det portugisiska ordförandeskapet kommer att göra sitt yttersta för att föra dessa förhandlingar framåt.

De åtaganden som gjordes måste uppfyllas. Att upprätthålla reformprocessen och uppfylla befintliga åtaganden kommer att föra Turkiets anslutningsprocess framåt och i första hand gagna alla medborgarna i Turkiet. Men framstegen i anslutningsprocessen beror huvudsakligen på Turkiets insatser.

  Olli Rehn, ledamot av kommissioen. − (EN) Herr talman! Låt mig först av allt gratulera Ria Oomen-Rujiten till hennes grundliga betänkande och till att ha utarbetat ett förslag som är både noggrant och rättvist.

Turkiet genomgick en mycket svår period tidigare i år då landet drabbades av en allvarlig konstitutionell kris med starka politiska spänningar. Trots dessa svårigheter kunde parlaments- och presidentvalen genomföras i enlighet med de demokratiska principerna och med ett mycket högt valdeltagande.

Resultatet blev att demokratin fick sista ordet. Det nya turkiska parlamentet är till stor del representativt för mångfalden inom den turkiska politiken och precis som Manuel Lobo Antunes sa kan den nya regeringen nu arbeta med stöd av en stabil majoritet och ett brett folkligt mandat. Därmed har vägen framåt stakats ut. Nu är det hög tid att tillföra ny kraft till reformprocessen.

Därför är kommissionen överens med föredraganden om den grundläggande strategin i förslaget till resolution som går ut på att fastställa utmaningar och uppmana Turkiet att möta dessa politiska utmaningar. Detta innebär att stödja den nya turkiska regeringens engagemang när det gäller att stärka reforminsatserna och att uppmuntra den att snabbt omvandla detta engagemang till handling. Det gäller både reformprocessen och Ankaraprotokollet.

Kommissionen välkomnar det faktum att regeringen har placerat de konstitutionella reformerna högst upp på dagordningen i syfte att stärka demokratin och utöka de grundläggande friheterna. Detta bör emellertid inte leda till att reformer som behövs i dag skjuts upp, till exempel översynen av den ökända artikel 301 i den turkiska brottsbalken och andra artiklar som rör yttrandefriheten eller antagandet av lagen om stiftelser för att garantera religionsfrihet.

Det krävs även ytterligare insatser för att säkra en demokratisk civil kontroll över militären, skydda kvinnors, barns och fackföreningarnas rättigheter, förbättra rättsväsendet och stärka kampen mot korruption.

Låt mig säga något om den senaste tidens händelser och den aktuella situationen. Vi har tät kontakt med ordförandeskapet och Javier Solana, och vi har tagit del av parlamentets synpunkter. Turkiet drabbas gång på gång av gränsöverskridande terrorattacker från PKK som finns med på EU:s lista över terroristorganisationer. Europeiska unionen fördömer alla terrorattacker och förstår Turkiets behov av att skydda landets medborgare.

Både EU och Turkiet är starkt engagerade i Iraks oberoende, suveränitet, enighet och territoriella integritet. Vi fortsätter att uppmana Turkiet och Irak att ta itu med detta problem genom att samarbeta med berörda myndigheter och följa internationell lagstiftning. Det senaste bilaterala avtalet mellan Turkiet och Irak om kampen mot terrorismen utgör ett underlag för detta.

De turkiska myndigheterna försöker förståeligt nog engagera såväl Förenta staterna som de irakiska och irakkurdiska myndigheterna i sina insatser och den senaste tiden har de haft vissa framgångar med detta. Den resolution som antogs av parlamentet förra veckan bör betraktas som en del av den övergripande politiska strategin.

Det europeiska perspektivet för Turkiet har visat sig vara en avgörande drivkraft för reformerna i landet. I enlighet med vår centrala villkorsprincip inom utvidgningspolitiken är det genomförandet av reformerna som avgör anslutningsförhandlingarnas utveckling.

Om denna princip ska kunna användas på ett effektivt sätt, så att vi får verkligt politiskt inflytande och kan uppmuntra till reformer måste EU emellertid hålla fast vid dess egna åtaganden. Vi måste hålla vad vi lovat – pacta sunt servanda.

Alla medlemsstater fortsätter att stödja anslutningsförhandlingarna med Turkiet, och det är nödvändigt för unionens trovärdighet att processen fortsätter i enlighet med förhandlingsramen av den 3 oktober 2005 och rådets beslut av den 11 december 2006. Dessa beslut fattades enhälligt av alla 27 medlemsstater.

Därför ska vi gå vidare med nya kapitel när de tekniskt sett är redo. De kommande veckorna kan vi gå vidare med åtminstone två kapitel – konsument- och hälsoskydd samt transeuropeiska nät. Vi uppmuntrar också Turkiet att arbeta för att uppfylla de inledande normer som redan angetts för tretton kapitel.

Sist men inte minst kan ni vara förvissade om att kommissionen kommer att ta hänsyn till ert bidrag i vår kommande lägesrapport om Turkiet, som kommissionen kommer att anta den 6 november.

  Ria Oomen-Ruijten, för PPE-DE-gruppen. – (NL) Herr talman! Ett stort tack till både rådet och kommissionen för deras vänliga ord. Debatten i dag och resolutionen som vi nu ska anta är i första hand riktade till kommissionen eftersom vi har för avsikt att tillföra något till lägesrapporten.

De är dock även riktade till rådet som sammanträder igen i december för att diskutera lägesrapporten. Vad är det vi gör i resolutionen? Vad är det vi gör i texten? Vi beskriver vilka framsteg och överenskommelser som har gjorts. Vi beskriver också vad som har blivit av det åtagande som Turkiet har gjort.

Resolutionen är därför en sammanställning av det som har fullföljts, men den innehåller också alla möjliga punkter som inte har fullföljts. Herr talman, vad den också innehåller är vad vi förväntar oss av den turkiska regeringen eftersom det nu finns en chans till ny drivkraft åt reformprocessen.

Den tredje punkten som jag vill ta upp är att vi har försökt att få djupare och bredare diskussion med Turkiet. Detta innebär att jag ber om uppmärksamhet inom områdena social sammanhållning, logistik, transport och energi.

Yttrandefrihet och religionsfrihet har med rätta fått en framträdande roll i vår text. Konstitutionen, den nya konstitutionen, får inte vara en ursäkt för att inte man inte omedelbart undanröjer alla hinder för att kunna genomföra nödvändiga reformer, särskilt de som rör artikel 301.

En annan punkt som jag vill ta upp handlar om relationen till grannländerna. Bra relationer med grannländer är absolut nödvändigt. Om vi tittar på Turkiet och Armenien innebär det att gränserna måste öppnas. Alla ekonomiska blockader måste upphöra. Slutligen vill jag säga att ett folk som inte erkänner sitt förflutna inte har någon framtid. Jag ber därför att även kommissionen stödjer Turkiet och Armenien i denna fråga.

Herr talman, jag kan inte säga någonting mer om PKK eftersom arbetsordningen här i parlamentet inte ger mig tillräckligt med tid.

  Hannes Swoboda, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Först vill jag gratulera Ria Oomen-Ruijten till detta utmärkta betänkande och tacka henne för ett fantastiskt samarbete.

Det finns flera budskap i detta betänkande och när jag besökte Turkiet tillsammans med Martin Schulz var detta de budskap som framförde till de turkiska myndigheterna. För det första måste inte reformerna enbart fortskrida utan också intensifieras. Kommissionsledamoten har redan nämnt artikel 301 i den turkiska brottsbalken samt andra reformer som garanterar fullständig och genuin yttrandefrihet och åsiktspluralism i Turkiet. Detsamma gäller naturligtvis religionsfrihet och flera andra frågor som mina kollegor tar upp senare i debatten. Man måste lägga in en högre växel i reformprocessen.

Det andra gäller kurdfrågan och här vill jag klargöra min ståndpunkt. I många år, faktiskt i årtionden, har jag försökt hjälpa till med att lösa kurdfrågan, men nu har tiden kommit då det är dags att lösa kurdfrågan politiskt och parlamentariskt och ge upp våldet. Det är därför som jag inte förstår varför PKK fortsätter med terrorism. Jag kan förstå det för PKK vill inte vill ha någon fredlig lösning och det kanske finns vissa personer inom militären som inte heller vill ha en fredlig lösning.

I vilket fall som helst bör vi tydligt signalera att vi vill ha en fredlig lösning och så vill även Irak. Vi hade ett möte med president Talabanis representant i Ankara och han klargjorde att även de vill ha en politisk lösning, inte fortsatt PKK-terrorism. Jag hoppas att representanter från den kurdiska regionala regeringen förstår att fortsatt PKK-terrorism inte bara skadar Turkiet utan även Irak.

Det är därför som jag själv och Europaparlamentets socialistgrupp bara kan ställa oss bakom denna vädjan: för att få slut på terrorismen måste Turkiet och Irak arbeta tillsammans i ett fredligt samarbete där även den kurdiska regionala regeringen måste ingå. Samtidigt måste Turkiet erbjuda den kurdiska befolkningen i Turkiet en trygg tillvaro så att också kurder kan känna sig hemma i Turkiet.

  Alexander Lambsdorff, för ALDE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill också börja med att tacka föredraganden Ria Oomen-Ruijten, men även Jos Lagendijk och Hannes Swoboda, för deras fina samarbete när denna resolution utarbetades. Jag anser att vi har producerat en bra text med ett oväntat stort samförstånd och det tycker jag är mycket bra.

På min grupps vägnar vill jag återigen belysa och understryka nyckelpunkterna. För det första är den här resolutionen en positiv och konstruktiv signal till Turkiet. Vi välkomnar att man har fått bukt med sommarens konstitutionella kris men också att den nya regeringen har ett starkt och tydligt mandat för ytterligare reformer. Vi uppmanar dock bestämt regeringen att använda detta mandat för att driva reformerna framåt på ett gediget sätt.

Betydelsefullt i detta sammanhang är – som står i resolutionen – att dessa reformer är mycket viktiga för Turkiet självt, för det turkiska folket, för det turkiska samhället och för den turkiska ekonomin. Turkiet måste fortsätta att förbättras kontinuerligt och självmant och det gläder mig att se att det i denna fråga finns ett växande samförstånd i Turkiet, vilket utrycks i aprilprogrammet. Det är bra att så fortfarande är fallet.

Vad som är viktigt för oss är att Köpenhamnskriteriet fortsätter att vara den centrala normen för förhandlingarna, samtidigt som Europeiska unionens egen absorptionsförmåga fortsättningsvis är ett viktigt och oumbärligt kriterium.

Omedelbara reformer krävs speciellt på följande områden och några har vi redan nämnt: brottsbalken där artikel 301 redan har tagits upp, det är helt klart. Enligt min mening bör vi även börja ta med artikel 252 i debatten. Den handlar om kränkningen av Mustafa Kemal Atatürks minne och är svår eftersom den också begränsar yttrandefriheten.

En annan viktig punkt är att förbättra kvinnornas situation. Antalet hedersmord fortsätter att vara en allvarlig oroskälla. Den konstitutionella reformen måste fortsätta. Grundläggande mänskliga rättigheter och den personliga friheten måste skyddas. Låt mig tillägga att utifrån vårt perspektiv är också vallagen ett problem. En tioprocentsgräns existerar inte någon annanstans i OSSE.

Avslutningsvis vill jag säga att vi måste visa förståelse för den svåra situationen i Turkiet, speciellt med tanke på de dramatiska händelserna i den sydöstra delen vid Turkiets gräns mot Irak. Vi fördömer starkt PKK:s terrorismverksamhet under de senaste veckorna och jag vill framföra kondoleanser på min grupps vägnar till de dödade soldaternas familjer.

Vi uppmanar den turkiska regeringen att reagera med försiktighet på den här situationen. Fram till nu har det inte funnits några tecken på att så inte skulle vara fallet. Hursomhelst måste de åtgärder som vidtogs för att mildra hotet mot det turkiska territoriet uppfylla följande villkor. De måste vara ändamålsenliga, regelbundna och tidsbegränsade. Europeiska unionen förstår den svåra situationen i Turkiet. Det är viktigt för Turkiet att komma ihåg att vi har förståelse. En fredlig lösning är självfallet vårt främsta mål.

Dagens resolution är en genuint konstruktiv signal för en positiv dialog med Turkiet. Turkiet kommer att fortsätta att vara en mycket viktig partner för Europeiska unionen och måste nu beslutsamt driva igenom reformerna i sitt eget intresse.

  Sebastiano (Nello) Musumeci, för UEN-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Ett år efter att den senaste resolutionen om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Turkiet antogs här i parlamentet är det beklagligt att vissa grundläggande frågor fortfarande är aktuella. Turkiet erkänner inte Cypern, som i alla avseenden är en medlemsstat i Europeiska unionen, pressfriheten är fortfarande inskränkt eftersom artikel 301 i brottsbalken ännu inte har blivit ändrad och Turkiet står fast vid att inte erkänna folkmordet på den armeniska befolkningen år 1915.

PKK:s senaste brutala terroristattack, den påföljande responsen från den turkiska armén och hotet att ingripa i den norra delen om inte PKK:s terroristverksamhet upphör en gång för alla: dessa faktorer skapar en farlig och känslig geopolitisk situation som Turkiet står mitt i.

Vissa framsteg har självfallet gjorts. Jag tänker särskilt på den ökade andelen kvinnor som är representerade i det nyvalda turkiska parlamentet, i ekonomiska kretsar och i den akademiska världen, men vi måste nu fråga oss mer än någonsin om morgondagens Europa vill vara en stor politisk enhet eller ha en stark kulturell identitet, eftersom dessa osäkerheter gagnar Turkiet som inte har viljan att förändras.

  Joost Lagendijk, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Den här debatten överskuggas tyvärr av terroristattackerna i Turkiet. Jag skulle mycket hellre ha talat om viljan att ta upp trådarna i reformerna igen, men jag har tyvärr kommit till slutsatsen att trots alla fina ord pekar i praktiken alldeles för lite på det. Jag tror faktiskt att den viktigaste frågan just nu är: vad tycker vi Turkiet ska göra?

Mina damer och herrar, låt oss sluta med hyckleriet i denna debatt. Alla vi vet, eller bör veta, att det inte finns några enkla svar på detta djävulska dilemma. Å ena sidan inser vi – vi vet – att ett land där femtio personer har dödats under den senaste månaden måste reagera på situationen, men samtidigt inser många av oss – och troligtvis många i den turkiska regeringen – att storskaliga militärinsatser inte är någon lösning. De utrotar inte PKK, de orsakar allvarlig diplomatisk och politisk skada och, framför allt, försvårar lösningen på kurdproblemen i Turkiet.

Låt oss därför hoppas att alla försök som nu görs för att hitta en diplomatisk och politisk lösning kommer att lyckas. Problemet ligger i slutändan inte i de irakiska bergen, problemet ligger i Turkiet, men lösningen på problemet – det kurdiska problemet – är inte turkar mot kurder. Enligt min mening är problemet ett av dem i Turkiet där turkar och kurder vet att bara finns en politisk lösning på problemet – AKP och DTP – mot de radikala, både på den turkiska och kurdiska sidan, som inte är det minsta intresserade av en politisk lösning och som tror att militärt våld löser situationen: på den turkiska sidan är det armén och en del av oppositionen och på den kurdiska sidan är det PKK.

Låt oss vara tydliga: de senaste attackerna från PKK är självfallet riktade mot den turkiska staten men de är också en attack på det kurdiska DTP-partiet i det turkiska parlamentet som vill ha en politisk lösning på problemet. Därför är det mycket viktigt att vi här i parlamentet starkt fördömer PKK och dess terroristattacker och att vi samtidigt uttrycker vårt stöd för alla som på den kurdiska och turkiska sidan försöker hitta en fredlig lösning på problemet.

  Kyriakos Triantaphyllides, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman! Med tanke på utsikterna om Turkiets anslutning till EU uppmanas kommissionen och därmed hela unionen att inom de närmaste dagarna slutföra bedömningen av Turkiets utveckling, eller bristen på utveckling, inom olika sektorer som måste harmoniseras med det europeiska regelverket.

Förutsatt att Turkiet uppfyller Köpenhamnskriterierna och de åtaganden som de har gjort enligt förhandlingsramen och tilläggsprotokollet har vi förklarat att Turkiet bör kunna ansluta sig till EU. Vi anser inte att några kompromisslösningar kommer att ge de resultat som vare sig Turkiet eller unionen hoppas på. Vi vill påpeka att Turkiet har gjort vissa framsteg, men vi upprepar att om anslutningen ska fortskrida smidigt måste landet göra som alla tidigare länder har gjort: med sina konventioner fullfölja sina åtaganden gentemot hela EU. Detta innebär att Turkiet måste fullfölja sina åtaganden gentemot Cypern; landet måste öppna sina hamnar och flygplatser för fartyg och flygplan från Republiken Cypern och lyfta sitt veto om Cyperns deltagande i internationella organisationer och multilaterala fördrag.

Som vänstergrupp och särskilt som tillhörande AKEL (Arbetarnas framstegsparti) är vi övertygade om att utsikterna för Turkiets EU-anslutning kommer att göra att landet fullföljer sina åtaganden särskilt när det gäller att få slut på de turkiska truppernas ockupation av Cypern.

Om Turkiet fullföljer sina åtaganden gentemot EU tror vi också att vi kan utöva tryck på landet genom att uppmuntra Turkiet på vägen mot Europa. Därför måste Turkiet fullfölja följande åtaganden: försvara och respektera mänskliga rättigheter för alla som bor där, inklusive kurder och andra minoriteter, erkänna folkmordet på armenierna och öppna sina gränser mot Armenien med alla socioekonomiska konsekvenser som det kommer att medföra.

Om Turkiet vill fortsätta och slutföra sitt anslutningsarbete är det helt uppenbart att de åtgärder och den politik som landet genomför kommer att leda till man efterlever Europas regelverk och att internationella lagar, som i slutändan styr EU:s arbete, respekteras fullt ut.

  Georgios Georgiou, för IND/DEM-gruppen. – (EL) Herr talman! Det som vi har hört är häpnadsväckande och det kommer från ingen mindre än den behörige kommissionsledamoten som var alltför villig att terroriststämpla personer som säger sig slåss för frihet. Jag undrar om vi inte är alltför villiga att beskriva Turkiet som ett land som attackeras från alla hållTurkiet är ett land som har trupper i en EU-medlemsstat, och är inte det första och enda landet som måste anpassa sig till EU:s krav.

Jag vill avsluta med att gå in på en mer teknisk fråga. Kort före händelserna vid gränsen i öster låg priset på olja i Turkiet på 76 US-dollar per fat i Europa och nu på grund av de vapen som landet alltid har tillgripit för att lösa problem har oljan stigit till mer än 90 dollar per fat.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Philip Claeys, för ITS-gruppen. – (NL) Herr talman! När denna resolution diskuterades i utskottet verkade det som hela parlamentet halvsov. Vag kritik har framförts som en ren formalitet, men bortsett från det verkar det som om vi måste acceptera Turkiets anslutning som ett fait accompli.

Men Turkiet har knappast gjort några framsteg sedan förhandlingarna startade. Jag tänker då till exempel på den senaste rapporten från Amnesty International om situationen när det gäller mänskliga rättigheter och behandlingen av minoriteter. Turkiets inställning till Cypern nämns knappast inte längre. Dessutom är risken överhängande att Turkiet genomför en storskalig militär attack mot Irak. Då skulle vi stå inför en situation där ett kandidatland inte bara ockuperar en del av en nuvarande medlemsstats territorium med sina militära styrkor utan också utkämpar ett slags lokalt krig i ett annat grannland, i detta fall Irak.

Herr talman! Majoriteten av Europas befolkning är emot Turkiets eventuella anslutning. Detta beror på att Turkiet inte är ett europeiskt land och därför inte hör hemma i Europeiska unionen. Istället för att äventyra Europas trovärdighet ytterligare borde vi sträva efter ett privilegierat partnerskap med Turkiet på ett helt öppet och otvetydigt sätt istället för ett fullständigt EU-medlemskap.

  Jim Allister (NI). - (EN) Herr talman! Jag har lagt märke till en tendens hos framför allt kommissionen att framställa icke-europeiska Turkiet i så positiv dager som möjligt. Detta är kanske inte så överraskande med tanke på de miljoner euro i föranslutningsstöd som vi pumpar in, men det finns obekväma sanningar som vi inte kan blunda för. Det som oroar mig mest är hedersbrott, grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bristande skydd för icke-muslimska minoriteter, avsaknad av religiös frihet samt attacker och propaganda mot kristna.

I år har de attacker med dödlig utgång mot kristna fortsatt, till exempel avrättningen av tre män i Malatya i april. Äkta religionsfrihet är ofta ett kriterium på att ett land respekterar de mänskliga rättigheterna. I Turkiets fall återstår mycket att göra, bland annat när det gäller den juridiska statusen för religiösa grupper och rätten att äga egendom, men i grunden måste rätten att fritt utöva sin religion och rätten att konvertera respekteras.

  Werner Langen (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Först vill jag tacka Ria Oomen-Ruijten för utarbetandet av detta betänkande som kommer att lämnas till kommissionen och bör ses som parlamentets bidrag till den kommande lägesrapporten.

Turkiet har fått bukt med sina interna problem, regeringen har ett tydligt mandat, folkomröstningen i söndags om författningsändringar som gäller presidentval gav det rätta resultatet – nu finns det inte längre någon anledning att försena reformarbetet ytterligare. Jag vill därför börja med att vädja till den turkiska regeringen: om den menar allvar med att ansluta sig till EU måste reformernas intensitet ökas. Under förra året hände här som vi alla vet förhållandevis lite.

För det andra är reformerna i första hand till för att gagna det turkiska folket. De är inte något mål i sig eller är något konstgrepp från Europas sida; de är ämnade att ta itu med de svagheter som inte får finnas i en demokrati, speciellt när det gäller yttrandefrihet, religionsfrihet, kvinnors rättigheter, minoriteters rättigheter, vallagar etc. Turkiet måste tackla dessa problem och självmant åtgärda dessa svagheter.

Jag vill också ta upp ett annat ämne, nämligen frågan om Armenien. Som tysk tycker jag att vi från Turkiet kan förvänta oss ett tydligt erkännande av landets historiska ansvar. Att landet vägrar yttra sig i den här frågan och ta bort blockaderna mot Armenien är en punkt som fortsatt måste lyftas fram i diskussionerna. Som Hannes Swoboda just nämnde fruktar man nu att den militära konflikten i det kurdiska området kommer att breda ut sig till Irak. Här föredrar vi helt klart en diplomatisk lösning, en förhandlingslösning, i stället för en militär lösning. Jag stöder Europaparlamentets socialdemokratiska grupp fullt ut i denna fråga.

Slutligen måste Turkiet själv bestämma om och hur det vill fortsätta vägen mot Europa. Från vårt perspektiv är en fullständig anslutning till EU inte det enda alternativet; förhandlingarna har med avsikt hållits öppna och det är i sista ändan upp till Turkiet om det vill gå vidare på den här linjen på ett aktivt sätt. Det handlar inte enbart om Europa i sig har kapacitet att bevilja Turkiets anslutning.

  Jan Marinus Wiersma (PSE). – (NL) Herr talman! Jag vill också ge mina komplimanger till föredraganden Ria Oomen-Ruijten. Mitt omedelbara svar på Werner Langens kommentar är att vi i vår grupp definitivt talar om förhandlingar med utsikter om ett medlemskap i Europeiska unionen.

Den resolution som vi diskuterar i dag är en uppmuntran till den turkiska regeringen att vad den än gör fortsätta enligt den här linjen. För detta fick premiärminister Erdoğan ett starkt mandat av den turkiska väljarkåren. Det innebär att han faktiskt kan driva på reformerna. Vi förväntar oss snabba resultat och därför att kommissionen lägger fram en lägesrapport för att ge denna effekt.

Men angelägna frågor får självfallet inte förbises. Jag tror att det skulle vara ett viktigt symboliskt steg som skulle ha stora efterverkningar om den turkiska regeringen gjorde något åt artikel 301, till exempel upphävde eller omformulerade den. Det skulle innebära en öppenhet som är nödvändig för debatten i Turkiet, även för en debatt om det förgångna, vilket leder mig in på frågan om Armenien. Vi anser att det är av yttersta vikt att skapa en intern debatt om frågan i Turkiet, men det är upp till Turkiet själv att organisera den och inte något som parlamentet eller representanthuset i USA ska försöka tvinga fram. Det är främst en intern fråga. Visst kan vi hjälpa till, men det är ingen idé att här ständigt trycka på utifrån.

Den nya konstitutionen har tillkännagetts. Vi tror att det skapar möjligheter för att äntligen hitta en politisk lösning på kurdfrågan. Jag håller med alla som anser att vi måste göra vårt yttersta för att förhindra en militär upptrappning i norra Irak, men vi måste då först ta avstånd från PKK:s terroristattacker och kräva att de upphör.

För det andra måste vi stödja Turkiet i dialogen med Irak och irakiska myndigheter, men också i dialogen med regionala myndigheter i kurdiska Irak, för att skapa ett praktiskt samarbete som ska stoppa dessa attacker. Vi välkomnar nya diplomatiska initiativ, men vi tror att det i första hand är ett praktiskt samarbete i själva regionen som leder till en avmattning och ett slut på våldet.

  Marco Cappato (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Rådets ordförande sa att ”det beror på Turkiet” och många kollegor har sagt samma sak, inklusive Werner Langen som menade att ”det är upp till dem att bestämma”. Nej, jag tycker inte att det är så. Jag tycker att Europa måste ta sitt eget ansvar.

Problemet gäller inte bara Turkiet och hur landet uppfyller de formella anslutningskriterierna. Sanningen är att Europa, Europas regeringar – det började med bland andra det franska ordförandeskapet – under de senaste månaderna har sänt ut signaler om att Turkiet inte kommer att ansluta sig till EU. Ria Oomen-Ruijtens betänkande utgår från det här antagandet och texten är troligtvis den bästa som kunde ha utarbetas i parlamentet, men vi får inte vara rädda för att ändra den övergripande texten: den aktuella politiska och militära krisen på gränsen mellan Turkiet och Irak är delvis EU:s ansvar nu när vi politiskt har smällt igen dörren mitt framför näsan på Turkiet trots att relevanta förhandlingar fortsätter.

Vad vi behöver är ett stort språng framåt, där Europeiska unionen och regeringarna uttryckligen uppmanar till en politisk rapport om de individuella rättigheter som medborgare boende på turkisk mark har till demokrati och rättsstat med utsikter om en anslutning till Europa. Detta kan hjälpa Turkiet att sträva mot Europa och inte mot Mellanöstern.

  Feleknas Uca (GUE/NGL). – (DE) Herr talman! Tyvärr överskuggades dagens omröstning om parlamentets resolution om Turkiet av mycket uppskakande och oroande händelser.

I onsdags röstade den turkiska nationalförsamlingen med en överväldigande majoritet för ett turkiskt militärt intrång i norra Irak. Sedan dess har vi fått sorgliga nyheter om döda och skadade på gränsen mellan Turkiet och Irak och om blodiga slag och sammandrabbningar. Vi har också hört att den turkiska militären skjuter mot byar i norra Irak. Vi har hört om attacker mot kurdiska institutioner och DTP-kontor och om uppretade nationalister som försöker lyncha sina kurdiska landsmän. Detta händer trots att de signaler som sändes ut av Turkiet i slutet av den konstitutionella krisen sent i augusti verkade mycket lovade. Man talade om nya civila konstitutioner, fler reformer och mer intensiva reformförsök för att ta itu med frågor som ännu inte är lösta. Ria Oomen-Ruijten och flera av mina kollegor ville ta hänsyn till de positiva signalerna och utvecklingen i Turkiet efter att Turkiets reformförsök stagnerade förra året.

Resolutionsförslaget är balanserat och rättvist i sin bedömning och utvärdering. Men med tanke på Turkiets senaste beslut och det påfallande hotet om militärt intrång som kränker Iraks territoriella integritet undrar jag vilken målsättning Turkiet egentligen har. Handlar det verkligen om PKK? Sanningen är att den turkiska militären har genomfört 24 gränsöverskridande krigshandlingar under de senaste åren och ingen av dem har egentligen haft någon varaktig effekt. Varför skulle det vara annorlunda den här gången? Eller kan det ha att göra med de oljereserver som finns i området kring Kirkuk och Turkiets avsikter att undanröja kurdernas självständighetsstatus i norra Irak?

I vilket fall som helst är det klart att kurdfrågan inte kan lösas genom intrång i norra Irak. Ur min synvinkel är det dock uppenbart att Turkiet inte ska få bryta mot internationell lag och kränka Iraks suveränitet framför ögonen på Europeiska unionen och världssamfundet. Europa måste nu ta sitt ansvar och delta aktivt i att utveckla en strategi för att lösa kurdfrågan, eftersom detta är avgörande för att skapa genuin fred och demokrati i Turkiet.

  Bastiaan Belder (IND/DEM). – (NL) Herr talman! I en intervju nyligen i den nederländska pressen förklarade kommissionsledamot Olli Rehn tydligt vilka reformer i Turkiet som är de mest brådskande för EU och jag citerar: ”de ligger inom området för yttrande- och religionsfrihet, kärnprinciper för demokrati”.

Jag är tacksam för kommissionsledamotens tydliga uttalande om denna ståndpunkt. Det får mig också att uppmärksamma honom på ett dokument från det protestantiska kyrkoförbundet i Turkiet. Dokumentet är daterat den 1 september 2007 och beskriver turkiska protestanters djupa bedrövelse och oro över bristen på religionsfrihet. Herr kommissionsledamot! Jag litar på att ni på ett eftertryckligt sätt kommer att tala med era turkiska samtalspartner om den sårbara situation som turkiska protestanter, eller alla turkiska kristna, befinner sig i.

Herr talman, det räcker inte med att enbart behandla symptomen. Media och politiker skapar ett mycket intolerant och farligt klimat för icke-muslimska minoriteter i Turkiet. Även här kräver situationen ett snabbt agerande från Bryssel till Ankara. Jag kommer att överlämna ytterligare ett dokument till kommissionsledamoten om detta och väntar med spänning på en skriftlig snabb respons från honom.

  Andreas Mölzer (ITS). – (DE) Herr talman! För några år sedan var jag i den turkockuperade delen av Cypern och fick ett förstahandsintryck av den systematiska rekonstruktionen av cirka 500 grekisk-ortodoxa kyrkor och förstörelsen av det europeiska kulturarvet som aldrig kan gottgöras. Jag anser att det här strider mot den europeiska andan på exakt samma sätt som den fortsatta bristen på tolerans mot kristna och andra minoriteter, eller lagöverträdelsen vid ”kränkning av turkisk identitet” som används för att undertrycka yttrandefrihet och pressfrihet, för att inte tala om den fortsatta kränkningen av mänskliga rättigheter, underlåtenheten att ta upp frågan om folkmordet mot armenierna och den pågående islamiseringen.

Det är helt oacceptabelt att ett kandidatland fortfarande ockuperar delar av en EU-medlemsstat, nämligen norra Cypern, och detta bortsett från planerna på en militärattack mot ett annat land som för närvarande är fallet med Irak.

Bryssel tröttnar aldrig på att framhäva att iakttagandet av de grundläggande rättigheter, speciellt religionsfriheter och yttrandefriheten, har den högsta prioriteten för anslutning till EU. När det gäller Turkiets strävan efter medlemskap är det helt klart bara tomma ord.

  Ioannis Kasoulides (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Låt mig börja med att gratulera Ria Oomen-Ruijten till hennes betänkande.

Och nu till en aktuell fråga: vad händer, herr talman, om Turkiet, ett kandidatland, ignorerar förmaningarna från EU och invaderar norra Irak? Vilka är Turkiets avsikter? Är de kanske att skapa ännu en situation som i Cypern eller att ockupera territorier i det kurdiskspråkiga Irak, vilket ytterligare skulle komplicera de försök som många länder har gjort, inklusive europeiska länder, att stabilisera Irak? Hur kan man tillåta att medlemsstater eller kandidatländer agerar som destabiliserande faktorer i ett område där europeiska soldater förlorar sina liv i ett försök att skapa stabilitet?

Får jag påminna er om att turkiska trupper ockuperar 40 procent av Cypern. Detta har inte hindrat landet från att inleda anslutningsförhandlingar. Får jag påminna er om att Turkiet fortfarande inte rättar sig efter EU:s begäran att utöka Ankara-protokollet. Jag undrar vad som står om detta i Europeiska kommissionens rapport som förväntas komma den 6 november. Om budskapet är tolerans, varför inte vara tolerant i så många andra frågor om principer och värderingar som är centrala för EU?

I den slutgiltiga analysen är huvudfrågan: handlar det om att sprida EU:s värderingar eller att minska deras inflytelsesfär?

  Béatrice Patrie (PSE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Först vill jag tacka Ria Oomen-Ruijten för det konstruktiva budskap som vi förbereder för att skicka till rådet och kommissionen, men även till den turkiska regeringen och det turkiska parlamentet.

Jag beklagar emellertid att vi i parlamentet inte uttryckte oss tydligare i frågan som helt klart är känslig, men därför inte mindre viktig. Jag talar om det armeniska folkmordet. Sedan 1987 har detta parlament använt ordet ”folkmord” om massakern mellan år 1915 och 1917 på 1,2 miljoner armenier, dvs. två tredjedelar av den armeniska befolkningen som på den tiden levde under det ottomanska imperiet. Amerikanska senaten och representanthuset har nyligen påstått samma sak och det är beklagligt att detta parlament halkar efter amerikanerna i denna fråga.

Som nyligen belystes i ett pressmeddelande från den Internationella federationen för de mänskliga rättigheterna anklagas många turkiska medborgare för att kränka den turkiska identiteten enligt artikel 301 i brottsbalken. För att offentligt komma till rätta med denna period i historien anser jag att den här artikeln måste avskaffas så snart som möjligt. Vi gör inte våra turkiska vänner någon tjänst genom att få dem att glömma sin historia. Skyldigheten att komma ihåg är också en skyldighet mot ättlingarna till personer som överlevde folkmordet och till själva världssamfundet. Jag uppmanar därför parlamentet att stödja de ändringar som kräver ett erkännande av det armeniska folkmordet och de som understryker behovet av fullständig respekt för religionsfrihet och minoritetsgruppers rättigheter.

  Marios Matsakis (ALDE). - (EN) Herr talman! Turkiet är ett viktigt land av politiska, ekonomiska, militära och kulturella skäl och därför är det viktigt för EU. EU har insett detta och därför beslutat att inleda anslutningsförhandlingar. Vägen mot anslutning har inte varit enkel, men den har bidragit till att ett mycket välbehövligt demokratiskt reformprogram har kunnat inledas i Turkiet.

Reformerna välkomnas både av EU och av Turkiets medborgare. Dessa reformer måste fortsätta och det är en anledning till att vårt stöd för ett turkiskt anslutande måste vara orubbligt. Ingen bortser från de problem som finns. Mitt land Cypern befinner sig i centrum för ett av dessa problem, men precis som de flesta andra i denna plenisal inser jag att man inte kan lösa problem genom konflikter utan genom fredliga förhandlingar.

Ett mer europeiskt Turkiet är bättre lämpat att diskutera och lösa problem och därför stöder jag Turkiets anslutning till EU helhjärtat. Jag stöder därför den kompromiss som nåddes tack vare Ria Oomen-Ruijtens kloka agerande och genom det raka och givande samarbetet med alla de intresserade kolleger som har skilda åsikter om vissa specifika frågor, men som är överens om att EU kan uppnå mer genom att samarbeta konstruktivt med det turkiska folket än genom att på ett destruktivt sätt motarbeta dem.

Turkiet genomgår en svår period just nu och det är därför lämpligt om EU använder sig av en strategi som snarare bygger på löften än på hot. Låt vårt överväldigande stöd för detta betänkande bli ett bevis för det turkiska folket att vi vill att de ska vara en del av EU och låt det bli ett stöd för bättre och snabbare reformer i Turkiet och för ett främjande av en lösning på den alltför långvariga Cypernkonflikten.

  Mario Borghezio (UEN). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Flera av oss har angett geopolitiska skäl för att sätta sig emot Turkiets anslutning till Europa. Nu med fakta på bordet visar det sig att vi hade rätt, eftersom Ankara har stövlat in som en elefant i den ömtåliga balansen i Irak där våra trupper varje dag riskerar sina liv och kämpar för medborgarnas frihet.

Jag tycker att vi ska tänka på det eftersom, ärade kollegor, ert kära demokratiska Turkiet, världens paradis för mänskliga rättigheter, knackar på dörren till Europa i samma ögonblick som ett förfärligt, oförutsebart, tragiskt krigsscenario påbörjas på Iraks fronter.

När ni kommer tillbaka till Bryssel gör samma sak som jag tänker göra: gå och besök en armenisk restaurang. Räknas inte armenier till era icke-EU-vänner? För deras fastigheter har förstörts av huliganer, av turkiska kriminella som har bränt ned en restaurang i Europas huvudstad bara för att den är armenisk. Så ser den demokratiska karaktären ut hos turkiska nationalister! Varför ska vi välkomna dem när de fortfarande inte erkänner folkmordet på armenierna? Jag ber er att rösta för min ändring.

  Gerard Batten (IND/DEM). - (EN) Herr talman! I resolutionen betonas att Turkiet måste uppfylla alla Köpenhamnskriterier för att få ansluta sig till EU. I betänkandet uppmanas även den turkiska regeringen att förhålla sig till religionsfrihet på ett sätt som är förenligt med de principer som EG-domstolen har fastställt.

Sedan Kemal Atatürks tid har Turkiet fortsatt att vara en sekulariserad stat mot den växande kraften hos fundamentalistisk och bokstavstrogen islam. Jag undrar om Turkiet inser att EU-medlemskapet i grunden kommer att undergräva deras förmåga att stå emot militant islam. Om Turkiet blir medlem i EU kommer deras islamister att utnyttja och gömma sig bakom lagstiftningen om mänskliga rättigheter för att flytta fram positionerna för sitt heliga krig i Turkiet och Europa.

Det brittiska folket har börjat inse att om Turkiet blir medlem i EU kommer omkring ytterligare 70 miljoner människor ha rätt att komma till Förenade kungariket. Den turkiska anslutningen kommer att bli en katastrof för turkarna och en katastrof för Förenade kungariket.

  Koenraad Dillen (ITS). – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! I debatten om Karl-Heinz Florenz förslag till resolution i går tog man mycket riktigt upp att en bred majoritet av befolkningen stöder ett strikt rökförbud på arbetsplatser, barer och restauranger.

Jag hade hoppats att man i resolutionen också skulle ta hänsyn till att en överväldigande del av befolkningen anser att Turkiet inte kan gå med i EU. Jag har tydligen uppenbarligen alltför stora förhoppningar. När det kommer till avgörande frågor, såsom konstitutionen eller Turkiets inträde i EU, spelar folkets åsikt ingen roll längre.

Turkiet är en vänlig nation, men är inte ett europeiskt land. Punkt slut. Diskussionen borde ta slut här. Problemet är dock inte bara att parlamentet inte accepterar sitt ansvar, utan det har mer än en gång blundat för en viss utveckling nyligen som tydligt visar att Turkiet inte hör hemma i EU och att beslutet att inleda anslutningsförhandlingarna var ett misstag.

AKP-partiet motsätter sig en grundlagsändring som innebär att det inte längre är straffbart att konvertera till en annan religion. Varför tas inte detta upp i resolutionen? Varför är man så otydlig i Armenien- och i Cypernfrågan? Det är ännu ett exempel på europeisk realpolitik som ni kan räkna bort oss från.

  Charles Tannock (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Enligt dagstidningen The Times i London kom den amerikanska kongressresolutionen om det armeniska folkmordet vid helt fel tidpunkt. Så vilken tidpunkt är rätt när det gäller att tala om folkmord?

Anledningen till att den armeniska lobbyn i detta parlament är så högljudd är att folkmordsfrågan omgärdats av en uppenbar tystnadskonspiration under nästan ett decennium. Mordet på den turkisk-armeniske journalisten Hrant Dink borde ha lett till en period av nationell eftertanke, men sorgligt nog skedde detta inte.

Försoningen mellan Turkiet och Armenien, inklusive öppnandet av den stängda gränsen, är emellertid ett viktigt led i Turkiets insatser för att bli medlem i EU. Men enligt min uppfattning går det inte att förneka det förflutna, inte ens de djupaste och mörkaste hemligheterna, i en sann demokrati.

Det är lika viktigt att nå en varaktig lösning på Cypernkonflikten, som befinner sig i ett dödläge på grund av närvaron av ockuperande trupper i en EU-medlemsstat såväl som icke-genomförandet av Ankaraprotokollet.

Minoriteters, framför allt kristnas, religiösa rättigheter ger också upphov till oro. Det grekisk-ortodoxa seminariet i Halki har förblivit stängt sedan 1971. De kristna assyrier som flydde till Tyskland och Sverige under kriget mot PKK har blivit av med sina turkiska medborgarskap och kan därför inte begära tillbaka de hem de förlorade under konflikten. Och Turkiet betraktar inte Alevis som annorlunda än majoriteten av sunnimuslimerna och erkänner därför inte deras särskilda religiösa behov.

Artikel 301 i brottsbalken om förolämpning av turkiskheten har lett till många fällande domar och i mars utfärdade en domstol i Istanbul bisarrt nog, enligt min mening, en order om nekad åtkomst till YouTube, webbplatsen som visar videoklipp, när det förekom påståenden om grundaren av det moderna Turkiet Kemal Atatürks sexualitet.

Jag talar bara för mig själv och inte på mitt partis eller min grupps vägnar när jag säger att det återstår mycket att uträtta.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Maria Eleni Koppa (PSE). – (EL) Herr talman! Dagens diskussion ger oss en möjlighet att säga att vi är nöjda med valresultaten i Turkiet och att vi välkomnar det turkiska folkets önskan att fortsätta med reformerna.

Turkiets framtida anslutning till EU förblir ett mål och det har lett till att man försöker skapa nya reformer. Tyvärr har ansträngningarna dock stagnerat och mattats av. Den nya regeringen, med sitt nya, starka mandat, måste agera mycket snabbt för att fullt ut genomföra alla bestämmelser i associeringsavtalet och i tilläggsprotokollet.

Reformprocessen handlar framför allt om demokratisering, grundläggande mänskliga rättigheter och religionsfrihet. Därför är det absolut nödvändigt att paragraf 301 i strafflagen upphävs och att man går med på alla krav från det ekumeniska patriarkatet. Tyvärr har den turkiska regeringens inställning hittills i denna fråga möjliggjort extremistiska handlingar. Vi måste också ta upp frågan om att de turkiska myndigheterna oförklarligt envisas med att hålla den teologiska skolan i Halki stängd.

En annan fråga som oroar oss är den spända situationen i sydöstra Turkiet. Jag anser att kulturen att lösa tvister genom våld måste upphöra, eftersom detta orsakar instabilitet i hela regionen. Det är den nuvarande regeringens ansvar att agera för att uppnå en fredlig lösning i kurdfrågan, och detta förutsätter dialog mellan de två sidorna. Världssamfundet måste spela en fredsbevarande roll i denna potentiella kris.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att vi förväntar oss att Turkiet ska fullgöra alla sina förpliktelser så att landet kan utvecklas i riktning mot en framtida europeisk integration.

  Giorgos Dimitrakopoulos (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Låt mig först gratulera Ria Oomen-Ruijten till hennes enastående arbete.

Det folkliga mandat som getts till Recep Tayyip Erdoğans regering i allmänhet och till Erdoğan i synnerhet gör det möjligt att fortsätta med de reformer som har påbörjats sedan Turkiets vilja att integrera sig i EU blev mer konkret. Samtidigt vill folket att man finner en rättvis och varaktig lösning på Cypernfrågan, och det första kravet är att de turkiska trupperna dras tillbaka från Cypern.

Man önskar också goda grannförbindelser i allmänhet och med Grekland i synnerhet.

Tack vare mandatet respekteras de mänskliga rättigheterna i nya lagar, till exempel i lagen om kyrkliga stiftelser samt lagarna om skydd av rättigheter och friheter. Det är en historisk förlikning med det förflutna, och man erkänner folkmorden på armenier, pontiska greker och assyrier.

Tack vare mandatet ses kurdfrågan nu i ett nytt ljus. Den eventuella invasionen i norra Irak är en fråga som EU måste ta på allvar. Man kan inte tillåta ett sådant agerande. Vikten av att bekämpa terrorismen, som vi alla var överens om, får aldrig utnyttjas som en ursäkt för att skapa ett helt ockuperat område i norra Irak, vilket hände på Cypern.

  Richard Howitt (PSE). - (EN) Herr talman! Jag är inte säker på vad morgonens debatt tillför frågan om den turkiska anslutningen mer än att ge en liten grupp som kraftigt motsätter sig den turkiska anslutningen en möjlighet att upprepa sina argument i plenisalen. Naturligtvis bör vi uppmana Turkiet att visa återhållsamhet och att hantera terrorhotet från norra Irak på lämpligt sätt, men jag har lagt märke till att kritiken denna morgon kommer från samma personer som i andra debatter har varit emot EU:s bidrag till återuppbyggnaden av Irak.

Jag välkomnar det strategiska partnerskapet mellan Förenade kungariket och Turkiet som premiärministrarna Brown och Erdogan presenterade i London i går och som bland annat omfattar ett positivt samarbete i kampen mot organiserad brottslighet och terrorism. Jag uppmanar andra medlemsstater att agera på samma sätt.

Jag välkomnar den yngsta kvinnliga turkiska parlamentsledamoten som någonsin har valts, Ayla Akat, som besökte Bryssel förra veckan tillsammans med flera kurdiska parlamentsledamöter som återvänt till det turkiska parlamentet för första gången på 14 år. De inger hopp om att problemet med kurdernas kulturella och politiska rättigheter kan lösas genom demokrati och inte genom våld.

  Josef Zieleniec (PPE-DE). – (CS) Ria Oomen-Ruijten gjorde ett enastående arbete när hon lyckades ta fram en kompromisstext om ett ämne som splittrar parlamentet.

Jag är dock övertygad om att vi i framtiden inte bör godkänna resolutioner och betänkanden som är kompromisser eftersom det leder till att parlamentets olika åsikter om omstridda nyckelfrågor inte kommer fram. Våra ansträngningar för att uppnå enhällighet gör att Turkiet inte får reda på att både parlamentet och det europeiska folket är splittrade när det gäller landets medlemskap.

Jag kommer inte att dölja att jag anser att det är att fundamentalt misstag i sig att börja förhandla med Turkiet om anslutning. Samtidigt är jag medveten om att en del i parlamentet inte håller med mig och det respekterar jag.

Den europeiska allmänheten är oerhört splittrad i den mycket viktiga frågan om den europeiska integrationens framtid. Det är vår skyldighet att avspegla denna splittring. Jag hoppas därför att det våra framtida resolutioner och betänkanden tydligt kommer att framgå att parlamentet är splittrat när det gäller Turkiets eventuella medlemskap i EU. Kompromisser är välkomna inom många andra områden som diskuteras i parlamentet, men det turkiska medlemskapet och förbindelserna mellan EU och Turkiet hör inte dit.

Låt oss byta strategi. Vi måste sluta att utarbeta betänkanden och resolutioner där vi försöker ge intryck av enighet och enhällighet. Låt oss i stället, genom att tydligt uttrycka våra ståndpunkter, visa att vi inte är överens om det turkiska medlemskapet.

Det handlar om vårt ansvar både mot EU-medborgarna och mot Turkiet. Det turkiska folket förtjänar inte halvsanningar. Jag är övertygad om att de föredrar att höra att vi är oeniga än att vi döljer den verkliga situationen för dem, vilket såväl parlamentet som hela EU har gjort under lång tid.

  Vural Öger (PSE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Genom Ria Oomen-Ruijtens resolution om Turkiet sänder Europaparlamentet ut en positiv signal och vi har därmed gått i en ny fas av konstruktiv dialog i förbindelserna med Turkiet. Turkiet håller just nu intensivt på att debattera om interna reformer.

Turkiets sittande regering har ett tydligt folkligt mandat och kan därför agera. Det är en chans att ge ny energi till anslutningsprocessen inom flera nyckelområden. Att ställa ytterligare krav som inte finns med i anslutningsförhandlingarna är kontraproduktivt. I Turkiet är den viktigaste prioriteringen just nu att utforma en ny konstitution. Man kan redan se lagens grunddrag.

Kravet på att paragraf 301 i den turkiska strafflagen ska ändras övervägs av den turkiska sidan. Turkiet behöver fler positiva signaler från EU. Vi måste starkt uppmuntra landet att fortsätta reformprocessen.

Kommissionens lägesrapport förväntas den 7 november, och jag anser att det är mycket viktigt att de aktuella positiva framstegen i Turkiet återspeglas i rapporten.

  Yiannakis Matsis (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Turkiet är ett kandidatland till ett enat Europa. Landet har rättigheter och skyldigheter. Föredraganden har utarbetat ett balanserat interimsbetänkande. Det ger Turkiet ännu en chans att fortsätta med reformerna och uppfylla sina åtaganden. Det handlar i huvudsak om ekonomiska förändringar och respekt för Köpenhamnskriterierna, de mänskliga och religiösa rättigheterna samt minoriteternas rättigheter.

Vi vill att Turkiet ska förändras eftersom Turkiet självt vill ha förändringar. Dessutom kräver tiden det. Förändring i Turkiet betyder att landet uppfyller sina skyldigheter gentemot Cypern genom att erkänna den cypriotiska republiken och häva ockupationen av landet. I betänkandet fastslås mycket riktigt att om den turkiska armén dras tillbaka kommer det att bidra till att en lösning kan uppnås samt att den turkiska armén kan ersättas med en liten europeisk styrka under säkerhetsrådets ledning. Turkiet måste fullgöra följande förpliktelser: upphäva kolonisationen och förändra Cyperns demografiska karaktär och skicka hem kolonisterna. De sistnämnda är i majoritet i de ockuperade områdena och de är en tidsinställd bomb som kan undergräva alla lösningar. Dessutom måste Turkiet upphöra med att beslagta grekcypriotiska ägor i det ockuperade Cypern och stoppa förstörelsen av vårt kulturarv. Som ett första steg måste Turkiet respektera FN:s beslut och återbörda staden Famagusta till dess rättmätiga invånare.

Ankara anser att turkcyprioterna är isolerade eftersom det finns 45 000 turkiska soldater som håller grekcyprioterna borta från sina hem och ägor. Turkiet har nyckeln både till landets inträde i EU och till lösningen på Cypernfrågan. Det turkiska beslutet att dela Cypern i två stater är inte en lösning. Vi lever i en tid av enande, inte splittring. Vi säger ja till ett europeiskt Turkiet och ja till en europeisk lösning, som inte innebär skiljeliner och gränszoner. I stället bör man, som föredraganden säger, fokusera på principerna om ett enat Europa. Detta kommer att skapa en livskraftig modellstat för hela Europa, en stat där grek- och turkcyprioter, kristna och muslimer, kan leva i fred och välstånd, som grundas på ömsesidig respekt för principerna och värdena i ett enat Europa.

  Carlos Carnero González (PSE). – (ES) Herr talman! Som ni vet är utvidgningen av EU med ytterligare ett land alltid en dialektisk process. Man måste sätta upp mål både för kandidatlandet och för unionen.

Enligt min åsikt kommer det att vara lättare att fortsätta utvidgningen när EU har fått ett nytt reformfördrag som gör unionen mer demokratisk och effektiv.

Så kommer det att bli efter Lissabonöverenskommelsen. Turkiet gör stora framsteg. Vi står alla bakom den turkiska regeringen och det turkiska folket i kampen mot terrorismen. Likväl måste vi, som jag nämnde, fortsätta att uppmana Turkiet att uppträda behärskat och följa internationell lagstiftning. En storskalig militäroperation i norra Irak skulle bara förvärra situationen och skulle också kunna orsaka allvarliga problem i Turkiet.

Slutligen vill jag gratulera Ria Oomen-Ruijten till hennes resolution, även om en fråga saknas i den. Varför glömmer vi ofta bort att Turkiet inte bara är ett kandidatland, utan också en mycket viktig sydeuropeisk partner i Barcelonaprocessen? Den här punkten saknas verkligen i betänkandet. Turkiet är viktigt i processen, precis som vi är viktiga för Turkiet i den sydeuropeiska processen.

  Emine Bozkurt (PSE). – (NL) Herr talman! Jag skulle vilja tacka Ria Oomen-Ruijten för hennes balanserade resolution. Jag var i Turkiet för tio dagar sedan och medan jag var där talade jag med ledamöter i den nya turkiska regeringen och det nya parlamentet. Jag betonade behovet av att fortsätta med reformerna, med särskild tonvikt på yttrandefriheten.

Justitieministern och andra medlemmar i kabinettet försäkrade mig om att artikel 301 kommer att ändras. Den nya regeringen lovade också reformer på vägen mot ett EU-medlemskap. I resolutionen hänvisar man också till medlemskap som det slutgiltiga målet. Genom resolutionen kommer parlamentet därför att direkt bidra till reformerna i Turkiet, inklusive reformerna av kvinnors rättigheter, fackföreningsrättigheter och sociallagstiftning.

Det krävs dock lugn för att reformerna ska kunna genomföras, och i nuläget är folket i Turkiet rädda och ilskna. Man är rädd för att PKK ska attackera och känner vrede inför en eventuell eskalering av våldet. För att förhindra detta måste Turkiet och EU tillsammans anstränga sig för att med diplomatiska och politiska medel förhindra och bestraffa terrorismen.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr talman, mina damer och herrar! Den här livliga debatten var mycket nyttig för ordförandeskapet. Den visade tydligt, om det nu fanns någon tvekan om det, hur mycket åsikterna och tankarna skiljer sig åt bland många ledamöter när det gäller förhandlingarna om Turkiets inträde i EU. Oavsett de olika åsikter som finns i frågan anser jag dock att debatten tydligt visar att Turkiet redan är en viktig strategisk partner till EU i politiska, ekonomiska och säkerhetsmässiga termer.

Jag anser också att det framgår tydligt av debatten att möjligheten för Turkiet att gå med i EU har varit en drivkraft bakom politiska och sociala reformer i landet. Givetvis beklagar vissa att reformerna inte har varit så snabba och omfattande som man kanske hade hoppats, men Turkiets folk och regering gör successiva framsteg mot de mål vi har satt upp, mot ett allt mer demokratiskt och pluralistiskt samhälle som i större utsträckning respekterar rättstatsprincipen.

Köpenhamnskriteriet är en oerhört tydlig vägledning eller referensram för hela förhandlingsprocessen, både för Turkiet och för alla andra kandidatländer. Bara de länder som tydligt respekterar våra ekonomiska principer och framför allt och kanske ännu viktigare, våra politiska principer, kan bli medlemmar i EU. Om Turkiet fullt ut följer dessa kriterier kan landet givetvis bli medlem i EU. Det står helt klart och kan därför inte, eller bör åtminstone inte, ge upphov till någon tvekan.

Vad gäller PKK:s terroristattacker vid gränsen mellan Turkiet och Irak skulle jag vilja uppmärksamma er på ordförandeskapets uttalande från den 22 oktober i frågan. I uttalandet fördömde vi fullständigt PKK:s terroristvåld och uttryckte vår aktiva solidaritet med offrens familjer. Vi uppmärksammade också att det är mycket viktigt att världssamfundet stöder Turkiets ansträngningar för att bekämpa terrorismen, samtidigt som rättsstatsprincipen respekteras, internationell fred och stabilitet samt regional stabilitet bevaras och Turkiet uppmanas att inte genomföra någon oproportionerlig militäraktion. Vi uppmanar också både den turkiska och den irakiska regeringen att effektivt samarbeta för att lösa problemet och framför allt för att förhindra att irakiskt territorium utnyttjas för terroristattacker mot Turkiet.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman, ärade parlamentsledamöter! Jag vill tacka er för den här ingående debatten som verkligen äger rum vid rätt tidpunkt med tanke på att vi kommer att lägga fram vår lägesrapport om Turkiet den 6 november, dvs. om två veckor. Vi på kommissionen strävar efter att lägga fram en rapport som är lika objektiv och rättvis som det betänkande som parlamentsledamot Ria Oomen-Ruijten lade fram.

I och med dagens debatt och er kommande resolution förmedlar denna kammare några mycket tydliga budskap till Turkiet. För det första tror jag att vi alla är överens om att det nu är dags att öka reforminsatserna i landet för de turkiska medborgarnas skull, men också för att uppnå konkreta framsteg i förhandlingarna om EU-anslutning. Tonvikten ligger framför allt på reformer utan onödiga fördröjningar när det gäller yttrandefrihet, den ökända artikel 301 och andra motsvarande artiklar samt religiösa friheter. Det måste även ske framsteg när det gäller kvinnors rättigheter, fackföreningars rättigheter samt kulturella och religiösa rättigheter och internationella skyldigheter i fråga om Turkiet.

Vidare fördömer vi terrorattackerna och vi förstår Turkiets behov av att skydda dess medborgare, men vi uppmanar även landet att söka en politisk lösning i samarbete med de irakiska regionala myndigheterna och det internationella samfundet samt att tillämpa proportionalitet i sina åtgärder mot PKK-terrorismen.

När det gäller den armeniska frågan stöder kommissionen parlamentets uppmaning om en försoningsprocess mellan Turkiet och Armenien som beskrivs i ert förslag till resolution. Detta är det bästa och effektivaste sättet att med tiden uppnå bestående resultat när det gäller försoning och rättvisa.

Vi anser även att alla frågor i Turkiet, däribland den armeniska frågan, bör debatteras öppet och fredligt inom det turkiska samhället i yttrandefrihetens namn. Därför är en reform av artikel 301 även nödvändig för att en seriös och effektiv debatt om den armeniska frågan ska kunna hållas och verklig försoning uppnås.

De nuvarande inskränkningarna av yttrandefriheten får obehagliga konsekvenser och bidrar till att skapa en stämning som präglas av intolerans och hat, vilket dessvärre visade sig genom mordet på Hrant Dink tidigare i år.

Slutligen måste vi komma ihåg en sak. Både jag och ni ställer med rätta mycket hårda krav på Turkiet när det gäller reformprocessen. Samtidigt måste vi hålla i åtanke att ekvationen endast går ihop om båda sidor gör vad de måste göra. Det innebär att när vi är stränga måste vi även vara rättvisa. Vi måste hålla vad vi lovat och bibehålla Turkiets anslutningsperspektiv såsom det beskrivs i förhandlingsmandatet.

(Applåder)

Annars kan vi skrika så högt vi vill, men då skulle vi skrika för döva öron. Vi skulle inte få något svar utan bara mötas av en lång tystnad.

  Talmannen. − Jag har mottagit två resolutionsförslag⁽¹⁾ för att avrunda debatten.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstning äger rum i dag.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Richard Corbett (PSE), skriftlig. – (EN) Turkiet har fortfarande en lång väg kvar innan landet uppfyller villkoren för EU-medlemskap. Trots de senaste årens stora framsteg finns det fortfarande ouppklarade problem med yttrandefrihet (framför allt artikel 301 i brottsbalken), mänskliga rättigheter och Armenien.

Jag avvisar emellertid argumenten från dem som säger att Turkiet aldrig ska få bli medlem på grund av att det inte är ett europeiskt land. Vi har accepterat Turkiet som fullvärdig medlem av Europarådet i mer än femtio år. Vi har inlett anslutningsförhandlingar och därmed i princip erkänt landets berättigande att bli medlem i EU. De som uppger att Turkiet inte är europeiskt menar egentligen att det inte är kristet. Men varför ska detta vara ett kriterium? EU:s motto är enighet och mångfald. Vi försökter inte standardisera kulturer utan hitta sätt att samarbeta samtidigt som vi behåller våra olika språk, religioner osv. Att acceptera en sekulariserad stat vars befolkning till stor del är islamisk skulle vara i enlighet med denna princip.

(1) Se protokollet.