Carl Schlyter (Verts/ALE). - (EN) Herr talman! Underlaget för överenskommelsen med rådet om det här betänkandet var ett uttalande som kommissionen gjorde och som skulle ha lästs upp under gårdagens debatt. Uttalandet lästes emellertid inte upp. Om rådet går med på att bifoga det till protokollet eller ser till att det omfattas av något slags juridisk status och insyn skulle behandlingen av den här frågan kunna fortsätta.
Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (EN) Herr talman! Tillgången till prisvärda läkemedelsprodukter i fattiga utvecklingsländer och mindre utvecklade länder är nödvändig för att uppnå EU:s föreslagna utvecklingmål och skulle kunna bidra till minskad fattigdom, ökad mänsklig trygghet och främja mänskliga rättigheter och hållbar utveckling. Jag tror att vi båda är överens om vikten av att se till att EU:s politik är väl sammanhållen och att EU:s externa åtgärder, närmare bestämt handel och utvecklingspolitik, är konsekventa.
Vi inser att den mekanism som inrättas genom WTO-beslutet och protokollet till TRIPS-avtalet bara utgör en liten del av lösningen på problemet med tillgång till läkemedel och folkhälsa och att andra åtgärder för att förbättra sjuk- och hälsovård samt infrastruktur är lika nödvändiga. Även om TRIPS-avtalet inte är hela lösningen tror vi att godkännandet av protokollet utgör ett viktigt steg.
Det är värt att påminna om att EU:s medlemsstater enligt WTO:s bestämmelser är fria att använda de olika undantagen i TRIPS-avtalet enligt sin nationella patentlagstiftning, däribland de undantag som anges i artikel 30 i TRIPS-avtalet.
Vidare lade rådet, Europaparlamentet och kommissionen ned mycket arbete på att anta förordning (EG) nr 816/2006 om tvångslicensiering av patent för tillverkning av läkemedelsprodukter för export till länder med folkhälsoproblem för att underlätta tillgången till läkemedel i länder som saknar eller har otillräcklig produktionskapacitet inom läkemedelssektorn.
Låt mig tillägga att vi stöder utnyttjandet av den flexibilitet som är inbyggd i TRIPS-avtalet och som erkänns genom punkterna 4, 5 och 6 i Dohadeklarationen samt mindre utvecklade länders flexibilitet för att kunna tillhandahålla nödvändiga prisvärda läkemedel i sina nationella folkhälsoprogram, vilket möjliggörs genom punkt 7 i Dohadeklarationen.
Med hänsyn till Dohadeklarationen inom ramen för de ekonomiska partnerskapsavtalen med AVS-länderna och andra bilaterala och regionala avtal med fattiga utvecklingsländer och mindre utvecklade länder begär EU inte och planerar inte att begära förhandlingar om de läkemedelsrelaterade bestämmelser som ibland kallas TRIPS plus-bestämmelserna och som rör folkhälsan och tillgången till läkemedel.
Sammanfattningsvis är vi positiva till de initiativ som uppmuntrar till tekniköverföring, forskning, kapacitetsuppbyggnad, regionala leveranssystem och hjälp vid registrering för att kunna underlätta och öka utvecklingsländernas egen produktion av läkemedelsprodukter och vi kommer tillsammans med medlemsstaterna att arbeta för att detta ska kunna uppnås.
När det gäller motsvarande åtgärder och budgetförfaranden är vi säkra på att Europaparlamentets engagemang, med vars hjälp frågan om tillgång till läkemedel har blivit mer synlig, kommer att bidra till att göra dem effektivare.