Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 25 oktober 2007 - Strasbourg

1. Öppnande av sammanträdet

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman

(Sammanträdet öppnades kl. 10.00.)

2. Europeiska ombudsmannens verksamhet (2006) (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Luciana Sbarbati, för utskottet för framställningar, om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2006 (2007/2131(INI) (A6-0301/2007).

Det gläder oss att denna morgon få välkomna ombudsmannen och kommissionsledamot Margot Wallström.

  Nikiforos Diamandouros, ombudsman. − (EN) Fru talman! Jag vill tacka ledamöterna för denna möjlighet att tala i parlamentet om min årsrapport för 2006. Jag vill också tacka föredraganden, Luciana Sbarbati, och utskottet för framställningar för deras utmärkta betänkande.

I rapporten redovisas framsteg när det gäller hanteringen av klagomål, främjande av god förvaltning och spridning av kunskaper om ombudsmannens roll. Jag mottog 3 830 klagomål under 2006. Detta innebär att det totala antalet klagomål har stabiliserats omkring den nivå som uppnåddes efter den 53-procentiga ökningen 2004.

Det gläder mig att informera er om att andelen tillåtliga klagomål har ökat. Detta tyder på att medborgarna börjar att få bättre kunskaper både om mitt uppdrag och om mina nationella och regionala kollegers uppdrag i Europeiska ombudsmannanätverket, som alltså har stärkts i motsvarande grad till alla berördas nytta.

Det totala antalet undersökningar som behandlades 2006 var 586. Av dessa berörde 66 procent kommissionen. Med tanke på att kommissionen är den EU-institution som medborgarna har mest skäl att ha direktkontakt med är det normalt att de flesta undersökningarna riktas mot den.

Under 2006 fattades 250 beslut om att avsluta undersökningar. I 95 fall avslöjade undersökningen inget administrativt missförhållande. En sådan slutsats är inte alltid negativ för den klagande, som åtminstone får en fullständig förklaring från den berörda institutionen. Även när inget administrativt missförhållande konstateras kan jag se möjligheter att förbättra kvaliteten på den administration som tillhandahålls av institutionerna. Om detta är fallet tar jag upp dem i en kommentar.

Många av mina undersökningar resulterar i ett resultat som alla parter vinner på, dvs. som är tillfredsställande för både den klagande och den institution som klagomålet riktas mot. År 2006 slutfördes 64 ärenden av den berörda institutionen på ett sätt som godtogs av den klagande.

När jag upptäcker administrativa missförhållanden försöker jag att nå en uppgörelse i godo om detta är möjligt. Tre sådana uppgörelser ägde rum 2006, och ytterligare 27 förslag till en sådan uppgörelse beaktades av den berörda institutionen vid årsslutet.

När en uppgörelse i godo inte är möjlig avslutar jag ärendet med en kritisk anmärkning eller utarbetar ett förslag till rekommendation. En kritisk anmärkning är lämplig om det inte längre är möjligt för den berörda institutionen att eliminera det specifika administrativa missförhållandet. Jag vill betona att kritiken är avsedd att vara konstruktiv, för att därmed hjälpa till att undvika liknande problem i framtiden. Under 2006 avslutade jag 41 undersökningar på detta sätt.

För att bättre kunna övervaka effekterna av min kritik och mina råd har jag i år inlett en undersökning av uppföljningen av alla kritiska anmärkningar som gjordes 2006, såväl som av de 38 ärenden med en ytterligare anmärkning gjord under samma år. Resultaten av dessa undersökningar bör ge ytterligare uppmuntran till de berörda institutionerna att förbättra sina arbetsmetoder och utveckla en servicekultur gentemot medborgarna.

I ärenden där det fortfarande är möjligt att eliminera administrativa missförhållanden brukar jag normalt lägga fram ett förslag till rekommendation till institutionen, vilken måste utarbeta ett detaljerat yttrande. Under 2006 lades 13 förslag till rekommendationer fram.

Om en institution inte tar hänsyn till ett förslag till rekommendation på ett tillfredsställande sätt kan jag skicka en särskild rapport till Europaparlamentet. Två särskilda rapporter utarbetades under 2006. Den första handlade om rådets ansvar för valet av språk som används på rådsordförandeskapets webbplatser. I den andra uppmanades kommissionen att på ett korrekt sätt hantera ett klagomål om överträdelser avseende tjänster för vadslagning om idrott. Det gläder mig att informera er om att kommissionen hanterade denna rapport snabbt och på ett positivt sätt.

En ny del i årsrapporten som jag vill lyfta fram, i syfte att stödja och uppmuntra god förvaltning, handlar om ”särskilt viktiga ärenden” där institutionerna har uppvisat bra arbetsmetoder, vilket har framkommit genom mina undersökningar.

Jag vill nu nämna lite annan verksamhet som jag har sysslat med under 2006 i syfte att ge bästa möjliga service till medborgarna.

För det första ingick jag ett samförståndsavtal med Europeiska datatillsynsmannen. Vårt avtal syftar till att garantera en konsekvent handläggning av klagomål i vilka man tar upp frågor som har att göra med uppgiftsskydd och att undvika onödigt dubbelarbete.

Genom avtalet får jag möjlighet att dra nytta av Europeiska datatillsynsmannens sakkunskap genom att rådfråga honom i ärenden där dataskyddsförordningen och gällande rättspraxis lämnar utrymme för motstridiga tolkningar. Detta har redan visat sig vara en användbar mekanism för mig när jag behandlar ärenden i vilka det är nödvändigt att förena den lagliga rätten till tillgång till handlingar med rätten till ett privatliv.

Jag ingick också ett avtal med den spanska regeringen i syfte att låta medborgare lämna in klagomål till Europeiska ombudsmannen på vilket som helst av de officiella språken i Spanien. Jag anpassade sålunda min praxis till rådets slutsatser från den 25 juni 2005 om användningen av dessa språk för att underlätta spanska medborgares kommunikation med EU-institutionerna.

Ärade ledamöter! Jag är tacksam för det stöd som Europeiska ombudsmannens arbete får i Luciana Sbarbatis betänkande, och jag vill informera parlamentet att – som hon begär i sitt betänkande – jag redan håller på att förbereda för ett samförståndsavtal med Europeiska investeringsbanken.

Med tanke på att genomförandet av gemenskapsrätten till största delen är medlemsstaternas ansvar kommer jag att fortsätta att utveckla samarbetet genom Europeiska ombudsmannanätverket. Jag är glad att kunna informera er om att nätverkets sjätte sammanträde ägde rum i förra veckan i just denna byggnad. Vid slutet av detta lyckade sammanträde antog vi enhälligt ett dokument som syftar till att göra EU-dimensionen i de nationella och regionala ombudsmännens arbete mer känd och till att förtydliga de tjänster man tillhandahåller personer som klagar om frågor som faller under gemenskapsrättens tillämpningsområde.

Det frivilliga samarbetet mellan ombudsmännen som nu har utkristalliserats genom dokumentet kan utgöra ett viktigt och växande bidrag till EU:s förmåga att prestera konkreta resultat genom att se till att medborgarna alltid kan åtnjuta sina rättigheter och att problemen blir lösta på ett sätt som medborgarna kan förstå.

Europeiska ombudsmannen inrättades för att hjälpa till med att föra EU närmare sina medborgare och för att ge EU-förvaltningen ett ”mänskligt ansikte”. En grundläggande aspekt av vår institution är att ombudsmannen är en individ som kommunicerar personligen med medborgarna, som granskar deras ärenden och som försöker lösa deras problem och klagomål.

Var och en av dessa ”mikrokommunikationer” utgör en möjlighet att skapa förtroende mellan medborgare och institutioner. I jakten på detta mål kommer jag att fortsätta att främja en konstruktiv dialog med institutionerna och rikta deras uppmärksamhet på problemen så att de kan förbättra sina resultat.

Det sätt på vilket en offentlig förvaltning reagerar på klagomål är ett viktigt mått på hur medborgarinriktad den är. Samtidigt som man har gjort framsteg på många områden ökade tyvärr under 2006 andelen ärenden som jag tvingades att avsluta med en kritisk anmärkning.

Detta borde vara anledning att oroa sig för alla som vill ha bättre förbindelser mellan EU och dess medborgare. Klagomål ger en möjlighet att ställa saker och ting tillrätta och visar att den berörda institutionen menar allvar när det gäller att respektera medborgarnas grundläggande rätt till god förvaltning.

Jag är inte säker på att medborgarna har lätt att ta till sig de uttalanden som institutionerna gör om deras vilja att ”komma närmare medborgarna” och för ”mer öppenhet”, med tanke på att just dessa institutioner ofta misslyckas med att ta de möjligheter som ombudsmannen erbjuder för att förbättra förbindelserna och öka öppenheten. Jag är dock positiv till att det i år, dvs. 2007, finns en rad tecken på en mycket större vilja att ta de möjligheter som erbjuds genom mina undersökningar att komma till rätta med klagomål.

Ett sådant samarbete är nödvändigt eftersom ombudsmannen inte kan lyckas på egen hand. Att se till att förvaltningen håller högsta klass är en uppgift som måste lösas tillsammans med EU-institutionerna. Att hålla löften, att tillhandahålla lämpliga mekanismer för överklagande, att lära sig av misstagen, att ha ett öppet arbetssätt och att möjliggöra offentlig granskning – allt detta är ”nödvändiga” medel för att kunna skapa förtroende.

På samma sätt måste Europeiska ombudsmannen arbeta i samförståndsanda och systematiskt med nationella och regionala kolleger för att se till att medborgarnas rättigheter respekteras fullt ut i EU. Ombudsmannen måste slutligen fortsätta att nå ut till medborgarna så att de kan få kännedom om hans tjänster.

Jag kommer med parlamentets stöd och vägledning att fortsätta att försöka bygga vidare på de uppnådda resultaten i syfte att verkligen uppfylla mitt institutionella mandat när det gäller att föra unionen närmare medborgarna och ge EU-förvaltningen ett ”mänskligt ansikte”.

  Luciana Sbarbati (ALDE), föredragande. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka Europeiska ombudsmannen för hans utmärkta arbete, vilket bekräftas i detta betänkande. Jag vill även tacka kommissionens rättstjänst och alla mina kolleger i utskottet, särskilt skuggföredraganden och Manolis Mavrommatis, för deras samarbete.

Servicekulturen, som främst syftar till att säkra en hög kvalitet – dvs. öppna, lättillgängliga, smidiga och samarbetsvilliga administrativa myndigheter – har främjats och stärkts på gemenskapsnivå genom gemensamma insatser från utskottet för framställningar och ombudsmannen, ett arbete som inleddes i och med resolutionen av den 6 september 2001, då Europaparlamentet antog den kodex för god förvaltningssed som föreslagits av Europeiska ombudsmannen.

Dessutom utgjorde Maastrichtfördraget ett kvalitativt steg framåt för EU-medborgarskapet, genom att erbjuda alla medborgare möjligheten att inge framställningar till ett parlamentariskt organ som förblir ensam medlare eller att vända sig till ett mer specialiserat organ som arbetar utomrättsligt och följer ett särskilt förfarande, vilket inte utesluter ett parlamentariskt ingripande om den gemenskapsinstitution som är ansvarig för de administrativa missförhållandena visar sig vara ovilligt att samarbeta.

Jag kommer inte att tala om statistiken eftersom ombudsmannen redan har tagit upp den och den finns med i betänkandet. Ärendena om administrativa missförhållanden rör för närvarande bristande insyn, vägran att lämna information, maktmissbruk, felaktig rättstillämpning och underlåtenhet att garantera att skyldigheterna i fördraget uppfylls, särskilt från kommissionens sida.

Ombudsmannens beslut är inte rättsligt bindande, men detta förfarande skyddar medborgarna och bidrar till att ombudsmannens beslut väger tyngre. Ombudsmannen åtnjuter även aktivt stöd från utskottet för framställningar, och han deltog i utskottets sammanträden vid fyra tillfällen 2006. Han samarbetar även med sina motsvarigheter i Europeiska ombudsmannanätverket, som bör utökas och förbättras. Italien har till exempel fortfarande ingen nationell ombudsman.

Det ska likväl betonas att det krävs ömsesidigt underrättande i realtid av beslut med slutgiltig effekt för att undvika att det uppstår konflikter när det gäller de respektive befogenheterna mellan ombudsmannens och utskottet för framställningars verksamhet.

I betänkandet delas de beslut som fattats om slutförda utredningar 2006 upp i flera kategorier: bristande öppenhet från gemenskapsinstitutioners och gemenskapsorgans sida (25 procent av undersökningarna), kommissionens roll som ”fördragets väktare” när det gäller förfarandena enligt artikel 226, hantering av kontrakt, ersättning och bidrag och problem i samband med rekrytering samt ledning av institutionernas personal.

Förfarandena slutade ofta med en kritisk anmärkning, vilket är ett sätt att försöka förhindra att liknande administrativa missförhållanden upprepas i framtiden i ärenden där det skulle vara meningslöst eller olämpligt att utfärda en rekommendation. Ombudsmannen har gett flera exempel på detta, som ni läsa om i betänkandet.

I detta avseende uppmanar utskottet för framställningar ombudsmannen att genomföra en detaljerad undersökning av de praktiska effekterna av de kritiska anmärkningar som utfärdades under 2006. Att institutionerna har en kodex för god förvaltningssed är ofta inte tillräckligt för att se till att en verklig servicekultur skapas.

Betänkandet visar även att det finns vissa gråzoner där kommissionen inte utövade sina skönsmässiga befogenheter på lämpligt sätt, eftersom den underlät att snabbt vidta åtgärder innan rättsliga förfaranden inleddes med politiska hänsynstaganden som förevändning. När det gäller kontrakt och personalledning visar några av de undersökningar som ombudsmannen inlett på eget initiativ hur hans befogenheter utgör ett effektivt hjälpmedel för att uppmuntra de administrativa myndigheterna till självreglering, en sund princip som bör tillämpas i ökad utsträckning.

Utskottet för framställningar anser emellertid att bristande tidsmässig samordning och bristande konsekvens mellan de respektive åsikterna när ombudsmannen och Europaparlamentet behandlar samma ärende måste undvikas genom kontinuerlig och konstruktiv dialog.

Utskottet har även särskilt uppmanat ombudsmannen att undersöka de system som tillämpas av Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO), även i detta fall för att skydda kandidater, särskilt unga kandidater, i Europaparlamentets uttagningsförfaranden och undersöka fall av påstådd diskriminering vid Europaskolan i Bryssel.

I år inriktas betänkandet på ombudsmannens roll som nyckelaktör i unionens demokratiska liv. Ombudsmannen agerar som en viktig mellanhand mellan medborgarna och gemenskapens offentliga administrativa myndigheter när deras agerande inte lever upp till den förväntade standarden. Ombudsmannens effektiva insatser belyser skillnaderna mellan god och dålig förvaltning, han står till tjänst med vägledning för dem som inte har velat erkänna misstag och söker tillfredsställande lösningar för de klagande som kan förvandla dåligt uppförande till gott uppförande.

För detta ändamål skulle det vara värdefullt om ombudsmannen utarbetade en årlig förteckning över bästa administrativa praxis, inte bara ”stjärnexempel”, utan även fall där institutionerna agerade mindre förtjänstfullt. En av de huvudprinciper som alltid måste betonas är demokratisk jämlikhet för alla EU-medborgare, utan diskriminering på grund av nationalitet eller språk. Ombudsmannen skulle ha stöd av en sådan förteckning i sina fortsatta insatser för att kontrollera och skydda språklig jämlikhet.

Utskottet för framställningar är positivt inställt till att påskynda sina förfaranden för att ombudsmannens årsrapport ska kunna behandlas snabbare, och är också för en ändring av stadgan, förutsatt att dessa ändringar endast omfattar en kvalitativ utökning av ombudsmannens befogenheter som inte påverkar karaktären av hans befogenheter eller den icke-bindande verkan av alla hans beslut.

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Fru talman! ”Det är […] viktigt att kommissionen ikläder sig en ledande roll när det gäller att främja en servicekultur”. När ombudsmannen säger detta i inledningen till sin årsrapport kan jag bara hålla med. EU måste komma närmare sina medborgare, för att förklara bättre, för att lyssna bättre och för att verkställa bra politik. Om man ska lyckas med detta är det nödvändigt att ha en offentlig förvaltning av högsta klass. Att ha en välförberedd vakthund som övervakar våra framsteg är lika viktigt för vår gemensamma framgång. Ombudsmannen fungerar som en extern kontrollmekanism för en sund och ansvarstagande förvaltning inom EU:s institutioner och organ.

Jag välkomnar därför verkligen ombudsmannens årsrapport för 2006, och jag vill betona att förbindelserna mellan kommissionen och ombudsmannen är mycket positiva. Antalet undersökningar som riktades mot kommissionen minskade t.ex. med 20 procent under 2006 i förhållande till 2005 och 2004, och vi erkänner oftare våra misstag och ber om ursäkt. Vi försöker att hitta tillfredsställande lösningar för klagandena, på samma sätt som vi följer upp ombudsmannens kritiska anmärkningar och förslag till rekommendationer.

Jag välkomnar också Luciana Sbarbatis mycket viktiga betänkande och de konstruktiva förslagen i det. På samma sätt som jag instämmer i ombudsmannens uppmaning till en servicekultur, instämmer jag i Luciana Sbarbatis efterlysning av nödvändiga budget- och personalresurser. Vi bedöms genom våra handlingar, inte genom vad vi säger, så vi måste verkligen se till att medborgarna får snabba och meningsfulla svar, som Luciana Sbarbati säger i sitt betänkande.

Låt mig kortfattat kommentera några specifika punkter i betänkandet. För det första välkomnar kommissionen ombudsmannens initiativ att utarbeta en lista över ”särskilt viktiga ärenden” som exempel på bästa metoder. Vi välkomnar också initiativet att utarbeta en undersökning om uppföljningen som kommissionen och andra institutioner och organ ska göra om bl.a. ombudsmannens kritiska anmärkningar. Jag hoppas att detta kan bidra till en förbättring av metoderna till nytta för medborgarna.

För det andra, angående de påstådda överlappningarna mellan utskottet för framställningars och ombudsmannens verksamhet och befogenheter, upprepar kommissionen sin vilja att samarbeta med dessa två organ inom ramen för deras respektive behörighet och att det inte är kommissionens uppgift att fastställa denna behörighet.

För det tredje har parlamentet begärt att kommissionen på ett lämpligt sätt ska använda sin bestämmanderätt enligt artikel 226 avseende överträdelseförfaranden. Vi bör naturligtvis undvika förseningar eller brist på åtgärder, och detta är skälet till varför kommissionen nyligen antog ett meddelande om genomförandet av gemenskapsrätten, och vi fastställde mer riktade förebyggande åtgärder, förbättrat tillhandahållande av information och problemlösning. Helt kort så var detta kommissionens nya åtagande: att försöka få till stånd en effektivare hantering av överträdelseärendena och en ökad öppenhet.

Angående förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till handlingar håller vi, som ni vet, på att granska denna, och ombudsmannens bidrag till samrådet har varit mycket välkommet. Så sent som för några veckor sedan hade vi ett möte med den interinstitutionella kommittén för tillgång till handlingar, vilket leddes av vice talman Diana Wallis, och jag vill tacka henne för att hon har utvecklat denna fråga om allmänhetens tillgång till handlingar på ett mycket konstruktivt sätt.

Jag vill nu ta upp ombudsmannens stadga. Denna behandlas i ett annat sammanhang, men eftersom man nämner den i betänkandet vill jag bara försäkra er om att kommissionen noga följer utvecklingen och att kommunikation äger rum mellan kommissionen och ombudsmannen på olika hierarkiska nivåer. Jag vill att denna fråga utvecklas i en anda av nära samarbete mellan rådet, parlamentet och kommissionen.

När det slutligen gäller ombudsmannens kommunikationsstrategi och det europeiska ombudsmannanätverket måste vi utbyta erfarenheter och administrativa metoder. Vi måste öka allmänhetens medvetenhet och föra medborgarna närmare EU. Ombudsmannen har en mycket viktig roll här, vilket också gäller för Europaparlamentet och utskottet för framställningar. Detta är viktigt för mig och hela kommissionen, och ni kan vara säkra på att vi kommer att göra vårt yttersta för att samarbeta och hitta bra, framåtblickande lösningar.

  Manolis Mavrommatis, för PPE-DE-gruppen. – (EL) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka och gratulera föredraganden Luciana Sbarbati till betänkandet om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2006. Jag vill även tacka vårt utskottssekretariat för deras hjälp i utarbetandet av Luciana Sbarbatis betänkande, och även Europeiska ombudsmannen Nikiforos Diamandouros för att han inkom så snabbt med årsrapporten 2006 och för hans samarbete med utskottet för framställningar under arbetets gång.

Europeiska ombudsmannen är en oberoende institution och en kontrollmekanism av förvaltningen av EU. Trots alla åtgärder som vidtagits av Nikiforos Diamandouros för att informera allmänheten råder det fortfarande förvirring om ombudsmannens behörighetsområden. Vi måste därför fortsätta att informera allmänheten, med lämpligt finansiellt stöd från EU. Därför har vi, gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, återigen lagt fram ett ändringsförslag om detta, där vi efterlyser ett ännu större deltagande från mediernas sida för att ge publicitet åt Europeiska ombudsmannens arbete.

Som skuggföredragande har jag försökt bidra till betänkandet om ombudsmannens verksamhet med ändringsförslag som jag har lagt fram och stött. Det är i själva verket tack vare antagandet av dessa ändringsförslag som framsteg kunde göras inom följande områden av ombudsmannens verksamhet:

För det första uppmanas ombudsmannen att fortsätta med sina undersökningar av frågor inom den tredje pelaren.

För det andra måste rapporter som rör ombudsmannen snabbt översättas till alla officiella EU-språk, vilket särskilt gäller ombudsmannens årsrapport.

För det tredje är det viktigt att ombudsmannen har en god kontakt med ledamöterna av utskottet för framställningar och att han samarbetar med dem för att nå de önskade resultaten.

Avslutningsvis anser vi att det är viktigt att Europeiska ombudsmannanätverket utökas till att omfatta specialiserade ombudsmän som behandlar frågor som rör minderårigas rättigheter, familjeproblem, skydd av personuppgifter, fångars rättigheter och patienträttigheter.

  Alexandra Dobolyi, för PSE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag vill börja med att tacka Nikiforos Diamandouros och Margot Wallström för deras presentationer och Luciana Sbarbati för hennes utmärkta betänkande.

Genom det nya Lissabonfördraget öppnas en möjlighet för EU att lämna en långvarig fas bakom sig under vilken dess förmåga att fungera på ett effektivt sätt på dess medborgares vägnar har hämmats. Vi har fått ett efterlängtat institutionellt system som fungerar effektivare, men som också skapar möjligheter för att göra mycket mer.

Jag välkomnar den högtidliga proklamationen av stadgan av institutionernas ordförande som kommer att äga rum den 12 december. Inbegripandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna som en del av rättsordningen i EU kommer att göra det möjligt för unionen att börja arbeta på effektivare, öppnare och mer demokratiska grunder. EU:s medborgare förväntar sig, och kommer att fortsätta att förvänta sig, att EU:s institutioner handlar i överensstämmelse med sina grundprinciper, dvs. att man tar hänsyn till stadgan och arbetar på ett effektivt och öppet sätt.

Europeiska ombudsmannen är en viktig del av EU:s demokratiska struktur och funktion. Den största delen av ombudsmannens undersökningar handlar om brist på öppenhet. Detta är ett verksamhetsområde som vi måste förbättra om vi ska bli mer trovärdiga i medborgarnas ögon. Jag gläder mig över ombudsmannens arbete, vilket har beskrivits i hans årsrapport och i hans inlägg. Han fattade en rad viktiga beslut under 2006, inte minst om valet av språk som används på rådsordförandeskapens webbplatser, om oriktig och vilseledande information i broschyrer, affischer och videopresentationer om flygpassagerares rättigheter som har utarbetats av kommissionen, och om tillgång till Europeiska investeringsbankens revisionsberättelse.

Det är viktigt att vi stöder ombudsmannens arbete såväl som utskottet för framställningars arbete, eftersom det är genom klagomål och framställningar om EU-frågor från medborgare som vi kan få reda på vad som inte fungerar bra på EU-nivå och vidta korrigeringsåtgärder. Ärendena som lämnas in till ombudsmannen och utskottet för framställningar blir allt mer komplexa och kräver därför större resurser av institutionerna för att man ska kunna ta itu med medborgarnas frågor på ett korrekt sätt.

I detta sammanhang skulle jag vilja påminna ledamöterna om punkt 2 i Sbarbatibetänkandet: ”Europaparlamentet betonar att alla EU:s institutioner och organ måste ges de budget- och personalresurser som behövs för att se till att medborgarna får snabba och meningsfulla svar på sina förfrågningar, klagomål och framställningar.” Det finns inget bättre sätt att tillämpa stadgan om de grundläggande rättigheterna än att lyssna på denna uppmaning, och jag ber alla institutioner och organ att prioritera medborgarnas intressen i detta avseende.

  Anneli Jäätteenmäki, för ALDE-gruppen. – (FI) Fru talman, fru Wallström, herr Diamandouros, mina damer och herrar! Jag vill till att börja med tacka föredraganden för hennes utmärkta arbete.

Under årens lopp har Europeiska ombudsmannens roll blivit allt viktigare för EU:s medborgare. När stadgan om de grundläggande rättigheterna träder i kraft kommer ombudsmannens roll att bli ännu mer betydelsefull. Detta innebär att vi i framtiden måste vara ännu mer noga med att se till att ombudsmannen har tillräckliga resurser och att den uppförandekod som hans verksamhet styrs av är relevant för det rådande klimatet.

Kommissionsledamot Margot Wallström betonade behovet av insyn. Nu när uppförandekoden för Europeiska ombudsmannens verksamhet ändras hoppas jag att det kommissionsledamoten sa om att öka insynen och se till att den nödvändiga informationen finns tillgänglig från kommissionen kommer att bli verklighet, eftersom det endast är handlingarna som räknas, inte orden.

Ombudsmannens årsrapport och versionen med sammanfattningen är ett lysande exempel på hur vår verksamhet bör presenteras för allmänheten. Rapporten är tydlig, koncis och relevant. Insyn är nyckeln till och den främsta grundstenen för den europeiska demokratin.

Enligt artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna har var och en rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner och organ. Det är att lova mycket, och det innebär en skyldighet för alla EU-institutioner, och självklart även för ombudsmannen. Jag vill därför betona att det är ytterst viktigt att se till att lämpliga och relevanta resurser finns tillgängliga, så att medborgarna inte behöver vänta i åratal på beslut om frågor som påverkar dem, eftersom det ibland kan vara mycket irriterande att behöva vänta på ett beslut.

Avslutningsvis vill jag tacka ombudsmannen för hans arbete och jag önskar honom all lycka i denna mycket utmanande roll. Ombudsmannens arbete uppskattas inte alltid tillräckligt, eftersom de grundläggande rättigheterna tillämpas mer framgångsrikt för eliten än för vanligt folk.

  Mieczysław Edmund Janowski, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Jag vill tacka Luciana Sbarbati för hennes arbete och uttrycka min uppskattning för det arbete som utförts av Europeiska ombudsmannen, professor Nikiforos Diamandouros. Jag talar för gruppen Unionen för nationernas Europa och även för utskottet för framställningars ordförande Marcin Libicki, som inte har möjlighet att delta i dagens sammanträde och har bett mig att tala för hans räkning.

Hominum causa omne ius constitutum sit – alla lagar bör tillämpas ur en mänsklig synvinkel. Denna romerska princip återspeglas i ombudsmannens arbete, som inom ramen för sitt behörighetsområde försöker uppfylla den grundläggande principen att alla har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt och rättvist sätt av EU:s organ och institutioner.

Om man analyserar rapporten ser man att cirka 25 procent av de ingivna klagomålen omfattas av ombudsmannens behörighetsområde. Är det våra medborgare som inte känner till lagen? Så kanske är fallet i viss utsträckning. Jag anser emellertid att det beror på något annat, nämligen att medborgarna ser ombudsmannen som en sista utväg när de inte har möjlighet att få lämplig hjälp i sitt eget land. Omfattningen av och antalet framställningar som inges till utskottet för framställningar tyder på något liknande. Om känslan att de blir behandlade på ett orättvist, långsamt, inkompetent eller byråkratiskt sätt fortsätter att växa bland medborgarna kommer Europeiska ombudsmannens kodex för god förvaltningssed bara att bli en rad ambitioner, och inte allmän praxis.

Jag hoppas att professor Nikiforos Diamandouros i sin roll som ombudsman blir en effektiv väktare av EU-medborgarnas intressen och jag hoppas likaså att parlamentet, rådet och kommissionen samt de nationella parlamenten och ombudsmännen kommer att bistå honom i detta arbete.

  Margrete Auken, för Verts/ALE-gruppen. – (DA) Fru talman! Jag kommer inte att upprepa allt bra som har sagts, förutom att tacka både vår ombudsman och kommissionsledamot Margot Wallström. Dessutom vill jag understryka en sak. Jag är relativt ny som ledamot av utskottet för medborgarnas klagomål, som det vore bättre att kalla det. När jag har varit ute i samhället har jag till min bestörtning upptäckt att det praktiskt taget bara är aktiva medborgare som övervakar att EU-lagstiftningen följs på många håll. Institutionerna gör det inte, och inte heller medlemsstaterna. Om inte medborgarna gör det kommer allt att rasa samman. Medborgarna är följaktligen inte bara offer i enskilda ärenden, de är även aktiva medaktörer som arbetar för att se till att EU:s ytterst öppna system både är förståeligt och nära medborgarna.

Vi bör också ha klart för oss att detta är en ständig kamp även om vi utrustar våra instrument, dvs. ombudsmannen och utskottet för medborgarnas klagomål, med de lämpliga redskapen. Det svenska systemet för insyn och tillgång till handlingar attackeras för närvarande. Vi får inte tro att detta är ett slag som vi kan vinna en gång för alla. Vi måste framhärda och fortsätta att framhärda och vi kommer inte att vinna slaget vid någon bestämd tidpunkt. Vi kommer endast att vinna om vi fortsätter att ha mycket starka redskap.

Jag vill betona att jag anser att Luciana Sbarbatis betänkande är mycket bra. Jag vill emellertid lyfta fram de ändringsförslag som vi lyckligtvis har kunnat infoga i betänkandet, tack vare avsevärt stöd. För det första är det nu möjligt för parlamentet att gå till domstol med ombudsmannens ärenden om institutionerna inte respekterar ombudsmannen. Det är absolut avgörande att detta kan göras i praktiken och att det inte bara är något som vi skyter med i världen. Vi har ombudsmannainstitutionen, vi har utskottet för medborgarnas klagomål, och ändå betyder det ingenting mer än ord och mer ord. Denna fråga är därför enormt viktig.

Den andra aspekten rör Europeiska investeringsbanken (EIB). Banken har inte varit så ”trevlig” som den borde vara vid många tillfällen. Den har ofta agerat som om den bara bistår stora industrier och det är absolut nödvändigt att de medborgare som har rätt att dra nytta av bankens verksamhet i länder utanför EU har möjlighet att vända sig till ombudsmannen med sina ärenden. Det är faktiskt skandalöst att de vägras detta på grund av att de inte är EU-medborgare och därför inte kan säga sin mening. De har behandlats på ett nedlåtande och arrogant sätt och jag är därför väldigt glad över att det nu lyfts fram i betänkandet att dessa medborgare naturligtvis ska ha möjlighet att vända sig till ombudsmannen.

Avslutningsvis anser jag att det är viktigt att betona att ombudsmannen också har behörighet på de mellanstatliga områdena inom den tredje pelaren. På det hela taget tar vi ett stort steg framåt med detta betänkande, och jag hoppas innerligt att både kommissionen och parlamentet kommer att ta det på allvar.

  Dimitrios Papadimoulis, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Fru talman! Dagens diskussion och det utmärkta arbete som har genomförts av Europeiska ombudsmannen Nikiforos Diamandouros under de senaste 4,5 åren samt Luciana Sbarbatis utmärkta betänkande, utgör en möjlighet för Europaparlamentet och kommissionen att få en uppfattning om hur allmänheten ser på EU-institutionerna.

En stor del av allmänheten efterlyser ökad insyn och förbättrad förvaltning, vilket inte framgår tillräckligt tydligt.

Jag noterar vissa oroande tecken i Nikiforos Diamandouros’ rapport. Färre ärenden har lösts genom vänskapliga förlikningar. Antalet ärenden där kommissionen (jag ser att viceordföranden inte lyssnar) har följt ombudsmannens rekommendationer har minskat.

Att gratulera ombudsmannen är inte tillräckligt, vi måste lyssna till hans rekommendationer. Nikiforos Diamandouros begär med all rätt att hans ämbetsområde ska utökas för att omfatta frågor som hör till den tredje pelaren, och på så vis skapa ökad insyn och kontroll. Han efterlyser en ändring av ombudsmannens stadga för att hans arbete ska bli effektivare.

Ombudsmannen har Europaparlamentets stöd, men han måste även ha stöd från kommissionen, inte bara i ord, utan även i handling.

  Luca Romagnoli, för ITS-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Vi läser i Luciana Sbarbatis betänkande att över 90 procent av de cirka 3 800 klagomålen kom från enskilda medborgare enligt statistiken för 2006, vilket är ett mycket intressant faktum. Luciana Sbarbati talar även om för oss att de flesta klagomålen kom från de större medlemstaterna med större befolkningar, men fortsätter med att säga att siffran ändras om man beaktar förhållandet mellan befolkningsantal och antalet klagomål, då Luxemburg och de nya anslutningsländerna Malta, Cypern och Slovenien ligger i täten med det största antalet klagomål. Detta är enligt min mening ett tecken på att frågor som rör EU och EU:s befogenheter och lagstiftning är den viktigaste delen av ombudsmannens dagliga arbete.

Jag anser dock att det är intressant att konstatera att det skulle vara mycket mer användbart att ha fungerande ombudsmannakontor i dessa länder, särskilt i Italien, än att ha en europeisk ombudsman. Jag vill mig minnas att jag har läst att i 95 procent av de undersökta ärendena omfattas de flesta inte av Europeiska ombudsmannens ämbetsområde, eftersom klagomålen inte inges mot någon av EU:s institutioner eller organ.

Ärendena om administrativa missförhållanden handlar om bristande insyn, orättvisa, maktmissbruk, felaktig rättstillämpning och så vidare. Det finns inga uppgifter om administrativ ineffektivitet och orättvisa i mitt land, men om det fanns sådana uppgifter och Europeiska ombudsmannen uppmärksammades på dessa, är jag säker på att Italien skulle ligga långt fram i täten, särskilt de vänsterstyrda förvaltningarna i mitt land.

Det är inte förvånande att fall där kommissionen inte har utövat sina skönsmässiga befogenheter på ett korrekt sätt hamnar långt upp på listan, och jag uppmanar därför ombudsmannen att granska förbindelserna mellan medborgarna, rådet, kommissionen och parlamentet mer ingående.

Jag håller likaså med om att ombudsmannens utredningsbefogenheter även bör utökas till att omfatta skydd av minderåriga, familjeproblem, skydd av personuppgifter och fångars rättigheter, och av det skälet stöder jag ändringsförslagen från Manolis Mavrommatis. Men jag vill påpeka för Luciana Sbarbati och Manolis Mavrommatis att jag inte stöder uppmaningen att genomföra utredningar inom ramen för den så kallade tredje pelaren. Det är fel och jag håller inte med. Jag vill dock gratulera Luciana Sbarbati till hennes produktiva arbete med Europeiska ombudsmannens rapport.

  Robert Atkins (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag vill gratulera föredraganden och genom henne min kollega Manolis Mavrommatis, men naturligtvis särskilt ombudsmannen själv till ännu ett framgångsrikt år.

Omkring 300 klagomål i månaden innebär en enorm arbetsbörda och överensstämmer med både ett ökat intresse för systemet men även med ökade farhågor när det gäller bristfällig förvaltning i EU. Samtidigt som många ärenden hanteras genom samarbete tar ombudsmannen upp ökningen av de kritiska anmärkningar som han måste göra. Det måste bli en förbättring på detta område, annars måste parlamentet hitta sätt att tvinga kommissionen att bli hjälpsam och tillmötesgående och, på likvärdigt sätt, ta hänsyn till ombudsmannens slutsatser.

Han gör talande kommentarer. Jag har valt ut en: ”Jag är inte säker på att medborgarna har lätt att ta till sig de uttalanden som institutionerna gör om deras vilja att ’komma närmare medborgarna’ […] med tanke på att just dessa institutioner ofta misslyckas med att ta de möjligheter som ombudsmannen erbjuder för att förbättra relationerna […]. Ombudsmannens tjänster bör – vilket de också gör – samordnas med utskottet för framställningar, men kommissionen måste utveckla en servicekultur istället för att undvika problemen, och ministrar och ständiga representanter måste förstå hur viktigt det är att svara positivt på klagomål från väljare och medborgare, vare sig det sker genom ombudsmannen eller utskottet för framställningar.

Låt mig slutligen helt kort ta upp en enastående särskild rapport av ombudsmannen, nämligen den som handlar om ett klagomål mot Olaf. I egenskap av utskottet för framställningars föredragande för denna fråga meddelar jag nu att – eftersom den rättsliga processen är slutförd i detta ärende – jag inte kommer att låta frågan i den särskilda rapporten sopas under mattan. Den kommer att tas upp igen så snart som det är praktiskt möjligt.

Låt mig avsluta med att återigen tacka inte bara er, fru talman, för att ni har glatt oss med er närvaro, utan även ombudsmannen och kommissionsledamoten för att de har varit närvarande.

  Maria Matsouka (PSE). – (EL) Fru talman! Vi tycks verkligen ha börjat inse hur viktigt det är att EU-medborgarna känner att de står nära unionen genom demokratiska och särskilt öppna institutioner.

Europeiska ombudsmannen är institutionen par excellence för att motta medborgarnas klagomål. Det är också den institution som mest uppenbart kan få medborgarna att känna att unionen behandlar och bemöter deras problem. Detta visar att man gör framsteg med att erkänna och rätta till administrativa fel.

Jag vill gratulera föredraganden till resonemanget bakom hennes betänkande. Hon lyfter helt rätt fram ombudsmannens nyckelroll i EU:s demokratiska karaktär.

Även om det har förekommit färre fall av administrativa missförhållanden är jag oroad över att ombudsmannens kritiska anmärkningar inte godtogs på tillfredsställande sätt av de institutionella organen i de fall där vänskaplig förlikning nåddes.

Föredraganden påminner oss därför helt riktigt om parlamentets rätt att väcka talan inför EG-domstolen även om det självklart skulle vara bättre om vi slapp utnyttja denna rätt. Alla här i dag bör emellertid ha klart för sig att det är vi som är institutionerna – och den naturliga följden av det är att institutionernas tillförlitlighet beror på vår egen inställning.

Jag håller dessutom fullständigt med föredraganden om att man måste fullgöra sina uppgifter på ett balanserat men samtidigt effektivt sätt.

Ombudsmannen är inte, kan inte och får inte bara vara något som EU stoltserar med för att visa att det är demokratiskt. Vi måste erkänna detta, göra det till vårt gemensamma beslut och framför allt måste vi ta vårt ansvar. Med andra ord måste vi vara djärva i våra beslut, men framför allt mer öppna om det som är vår verkliga uppgift.

  Marios Matsakis (ALDE). - (EN) Fru talman! Den viktigaste aspekten av EU:s och dess institutioners existens är att upprätthålla de grundläggande principerna för rättvisa, demokrati och respekten för mänskliga rättigheter, särskilt för EU:s medborgare. Vår union skulle inte ha något existensberättigande eller funktionellt syfte om den inte hade som sitt främsta mål att erbjuda en rättvis, heltäckande och effektiv service till EU:s invånare.

Den europeiske medborgaren var, är och kommer alltid att vara det centrala för våra insatser som en fungerande union. Det är främst av detta skäl som ombudsmannens verksamhet har en sådan väldig betydelse. Det är därför ombudsmannen är den europeiske medborgarens vän och väktare och den resurs genom vilken gemenskapens institutioner och organ kan uppmanas att redovisa om de har tjänat medborgarna väl och om de har skapat administrativa missförhållanden eller använder dåliga arbetsmetoder.

Vi välkomnar årsrapporten för 2006 från Nikiforos Diamandouros och gratulerar och tackar honom för det utmärkta arbete som han och hans personal har utfört för att upprätthålla de europeiska medborgarnas rättigheter. Samtidigt gratulerar vi föredragande Luciana Sbarbati till hennes utmärkta betänkande som innehåller många viktiga punkter och förslag. Ett mycket intressant förslag är t.ex. det som läggs fram i punkt 12 där hon föreslår att ombudsmannen årligen ska sammanställa en förteckning över bästa administrativa praxis och en förteckning över metoder som inte överensstämmer med hans beslut.

Låt mig påpeka att en korrekt fungerande ombudsman i sällsynta fall oundvikligen kan leda till att han blir illa omtyckt av vissa tjänsteenheter. I sådana fall förtjänar ombudsmannen vårt fulla stöd – och han måste också vara säker på att få det.

Låt mig slutligen berömma det aktiva stöd och det samarbete som utskottet för framställningar har visat ombudsmannen i utförandet av hans plikter. Arbetet i båda dessa organ hänger mycket ofta samman, och ett friktionsfritt samarbete mellan dem ska verkligen uppskattas och berömmas.

  Ryszard Czarnecki (UEN). - (PL) Fru talman! Jag företräder Polen, ett land som statistiskt sett ligger på femte plats när det gäller antal inlämnade klagomål till Europeiska ombudsmannen. Vart sextonde klagomål som inges till ombudsmannen kommer från mitt land. Nästan vart tjugonde klagomål är skrivet på polska. Jag talar naturligtvis om absoluta tal, eftersom medborgarna från Luxemburg, Malta och Cypern mycket aktivare per invånare när det gäller att inge klagomål än mina landsmän.

Det är värt att betona att Europeiska ombudsmannen förra året mottog färre klagomål än 2005. Strax över 200 klagomål kom från företag och sammanslutningar, och 18 gånger fler kom från enskilda personer.

Man kan säga att ombudsmannens funktion utgör den bästa indikatorn på datoranvändning i EU. Tolv av 20 klagomål inges elektroniskt.

På minussidan har vi en indikation på den bristande kunskapen bland EU-medborgarna: nästan fyra av fem klagomål faller inte inom Europeiska ombudsmannens ämbetsområde. Detta visar att ombudsmannen behandlas som slags huskur för att lösa alla missförhållanden, även de som inte har med EU-institutionerna att göra, vilka per definition är vad det är meningen att ombudsmannen ska övervaka. Det står klart att européerna tror att ombudsmannen har rätt att läxa upp alla.

Avslutningsvis är jag nöjd med att endast 8 procent av de undersökningar som inletts av ombudsmannen rörde Europaparlamentet, medan nästen 66 procent rörde kommissionen.

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL). - Tack fru talman! Ombudsmannens kritik mot bristande öppenhet är en nödvändig och välbehövlig kritik. Jag välkomnar också parlamentets förslag att ombudsmannen bör göra en undersökning av de praktiska effekterna av de kritiska anmärkningar som gjorts mot bl. a. kommissionen. Visst är det så att parlamentet ofta står rörande enigt i att kritisera andra institutioner, men det finns faktiskt goda skäl för parlamentet att även vara självkritiskt. Ombudsmannen har nyligen begärt att parlamentet ska lämna ut uppgifter om ersättningar som ledamöterna får för resor och för att anställa personal, men parlamentet har vägrat att lämna ut uppgifterna och menar att det bryter mot dataskyddet. Jag menar att detta bara är att lägga ut dimridåer, och jag har stöd av EU:s datatillsynsman när jag säger så. Ersättningar till personal är självfallet offentliga handlingar. Det är dags för parlamentet att göra rent bord kring ersättningarna. Bara den som anställer personal med slavkontrakt och andra konstiga kontrakt har något att frukta av mer offentlighet. Det kan väl inte vara så att någon ledamot här är rädd för att inte bli omvald 2009 om det kommer ut i media om hur anställda i vissa fall, låt mig säga i vissa fall, behandlas. Tack!

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). - (EL) Fru talman! Jag vill naturligtvis nämna att vi behandlar ombudsmannens tionde årsrapport, och att han under 2006 mottog 3 889 skrivelser eller e-postbrev med klagomål, av vilka 3 619 skickades av enskilda personer från allmänheten.

Av de 3 889 klagomålen var 3 051 utanför ombudsmannens ämbetsområde. Med andra ord uppgick antalet klagomål som omfattas av ombudsmannens behörighet till sammanlagt 838 under ett enda år. Jag anser därför att ombudsmannens kontor har tillräckligt stora personalresurser och andra resurser för att behandla 838 klagomål, som främst handlar om administrativa missförhållanden som kommissionen och Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO) gjort sig skyldiga till, och i mindre utsträckning Europaparlamentet och rådet.

Det är naturligtvis lovvärt att ombudsmannen offentliggör en förteckning över bästa administrativa praxis. Jag vet emellertid inte om ombudsmannen tillåter medborgarna att inge klagomål om verksamheten vid hans eget kontor. Jag beklagar att utskottet för framställningar endast hänvisar till EPSO i sitt betänkande, och inte till Europeiska ombudsmannen, som hittills inte har genomfört någon granskning på eget initiativ av sitt eget kontor.

Vi begär därför inte en ändring av ombudsmannens stadga, utan snarare en förstärkning av de rättigheter som vi redan har beviljat honom. Då skulle ombudsmannen kunna visa vederbörlig respekt för medborgarna, vara mycket aktiv för att övervaka att EU-institutionerna förvaltas korrekt och respektera sekretessen när det gäller personuppgifter för medborgarna, Europaparlamentets ledamöter och EU-anställda som är skyldiga att upprätthålla sekretess. EG-domstolen bör agera oberoende, utan ombudsmannens ingripande, och effektiva internationella organ som verkar oberoende för att skydda de grundläggande rättigheterna bör respekteras.

Vårt stöd för Europeiska ombudsmannen är inte reservationslöst.

  Proinsias De Rossa (PSE). - (EN) Fru talman! Jag vill börja med att tacka ombudsmannen, Nikiforos Diamandouros, och Luciana Sbarbati för deras utmärkta arbete i samband med ombudsmannens årsrapport. Det är viktigt att denna debatt äger rum vid en bra tid under kammarens arbetsdag, vid en tidpunkt då vi kan ha en hög offentlig profil.

Den tjänst som ombudsmannen tillhandahåller är oerhört viktig för medborgarna: den stärker det positiva sambandet mellan EU-institutionerna och medborgarna och berikar legitimiteten hos det arbete som vi utför i institutionerna, antingen det är i parlamentet, kommissionen eller rådet.

Tjänsten fortsätter att utvecklas, och det tas upp på ett bra sätt i Luciana Sbarbatis betänkande i vilket hon lägger fram olika förslag, och i vilket ombudsmannen själv lägger fram olika förslag, om hur den kan fortsätta att förbättras. Idén att utöka förbindelserna med medlare som arbetar med frågor som rör minderåriga och barn är en viktig utveckling.

Samtidigt finns det ett motstånd i systemet: motstånd mot öppenhet, motstånd mot en gemensam kodex för administrativ praxis för alla institutioner och även ett motstånd mot en modernisering av ombudsmannens mandat. Jag anser att Europaparlamentet bör ta en mer aktiv roll när det t.ex. gäller arbetet med öppenhetsfrågor, och jag stöder ombudsmannens uppmaning till parlamentet att vara öppnare när det gäller offentliggörandet av ersättningar som betalas till ledamöterna.

  Leopold Józef Rutowicz (UEN). - (PL) Fru talman! Europeiska ombudsmannens verksamhet ger EU-medborgarna en känsla av att de skyddas mot olämpliga åtgärder som vidtas av EU-institutionerna. Det material som presenteras ger upphov till vissa frågor. Den första är att det största antalet klagomål som inges till ombudsmannen rör kommissionen, EPSO och Europaparlamentet. Det faktum att EU-institutionerna, med undantag för ombudsmannen, har misslyckats med att genomföra den europeiska kodexen för god förvaltningssed enligt Europaparlamentets resolution från 2001 kan vara en bidragande faktor till detta. Den andra frågan är att 78,5 procent av alla ärenden som inges till ombudsmannen faller utanför hans behörighetsområde, och 93,7 procent av dessa klagomål rör inte EU:s organ eller institutioner. Detta tyder på att våra medborgare inte har tillräckligt med information om ombudsmannens arbete eller att de av olika skäl inte lyckas få viktiga frågor behandlade i det egna landet. Den här frågan bör undersökas. Den tredje frågan är att ombudsmannen bör ha de nödvändiga befogenheterna för att snabbt kunna avskaffa dålig administrativ praxis som ger upphov till klagomål från medborgarna.

Jag tackar föredraganden för ett utmärkt betänkande.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag vill välkomna våra besökare, medborgarna, till denna debatt. Jag hoppas att de förstår varför ombudsmannen finns efter att ha hört hans mycket ingående presentation av tolv månaders arbete på mycket kort tid.

Det är synd att ombudsmannen mottar så många ärenden som han inte har behörighet att lösa, men jag har förstått att dessa omdirigeras till de rätta ställena. Det är viktigt att säga detta till dem som lyssnar på denna debatt. Dessa ärenden glöms inte bort utan skickas till rätt mottagare. Det är positivt att ni behandlar ett visst antal ärenden och får en lösning till stånd, men vi måste arbeta lite mer med att utbilda folk om vad ni sysslar med och hur ni gör det för att ni ska få ännu fler ärenden på ert bord. Det skulle inte vara till skada eftersom jag är säker på att det lilla antal ni hanterar egentligen inte speglar problemen med administrativa missförhållanden.

Om jag nu vänder mig till kommissionen gillar jag faktiskt idén med en servicekultur, men jag är inte säker på att kommissionen använder en metod med belöningar och straff internt för att se till att det faktiskt finns en servicekultur. Detta är något som bör göras genom lagstiftning. Finns det sanktioner för avdelningar eller individer när det gäller administrativa missförhållanden som drabbar medborgarna? Detta är kanske något vi bör titta närmare på.

Jag gillar idén med att lyfta fram ärenden med bästa och sämsta praxis så att vi kan jämföra, men när det kommer till kritan vill folk se positiva resultat. Jag säger ständigt till folk på Irland att utskottet för framställningar inte har särskilt mycket makt, men att vi genom vårt arbete kan fungera som en påtryckare för handling. Jag önskar att vi hade mer makt, men vi kan åtminstone använda påtryckningar för att göra något för medborgarna. De är inte intresserade av processen, bara ett positivt resultat.

Herr Diamandouros! Jag önskar er lycka till med er verksamhet i år, och jag hoppas att ni fortsätter på samma sätt som tidigare. Jag ska verkligen kämpa på Irland för att se till att man känner till mycket mer om er framöver.

  Inés Ayala Sender (PSE). - (ES) Fru talman! Jag vill börja med att tacka Nikiforos Diamandouros för hans rapport, uttrycka min erkänsla för det enorma arbete som kommissionsledamot Margot Wallström genomför och gratulera Luciana Sbarbati till hennes relevanta betänkande, som kommer att fungera som en vägledning för att utvärdera de förbättringar vi vill se 2007 och 2008.

Vi välkomnar innehållet i betänkandet, som visar att Europeiska ombudsmannens funktion har blivit etablerad och har konsoliderats, och även visar att kontakterna med myndigheterna och medborgarna har ökat.

Personligen välkomnar jag särskilt avtalet med Spaniens sittande regering om användningen av språk som har officiell ställning vid sidan av spanskan – baskiska, katalanska och galiciska, eftersom detta kommer att leda till att Spaniens medborgare kan utnyttja sina rättigheter på ett bättre sätt utan att förringa spanskans funktion, vilket även kommer att visa sig vara mycket användbart i framtida kontakter med tredjelandsmedborgare.

Nikiforos Diamandouros konstaterar emellertid själv att det finns andra aspekter som ger upphov till oro: över 75 procent av klagomålen omfattas inte av EU:s behörighetsområde, utan är en nationell eller regional behörighet. Vi anser därför att det är mycket viktigt att snabbt stärka Europeiska ombudsmannanätverkets kommunikationsstrategi så att detta kan rättas till.

Ett annat problem som lyfts fram är antalet fall av administrativa missförhållanden som har lösts genom vänskaplig förlikning eller samförstånd. Vi som stöder ombudsmannen uppmanar honom att förbättra sin sakkunskap och åter bli effektiv inom detta område. Övertalning är bättre än tvång.

Avslutningsvis vill jag bara tillägga att det skulle vara ironiskt om den nuvarande ombudsmannens berättigade ambition att tillämpa kodexen för god förvaltningssed leder till att han arbetar mer omsorgsfullt utanför sitt ansvarsområde än inom det.

  Simon Busuttil (PPE-DE). - (MT) Tack, fru talman. Ombudsmannaämbetet är väletablerat i dag och jag vill gratulera ombudsmannen till hans goda arbete. Nu måste vi se framåt för att försäkra oss om att de verktyg som medborgarna har till sitt förfogande för att söka upprättelse är tydliga, allmänt kända och fungerar mer effektivt. För närvarande råder det alltför stor förvirring om var medborgarna ska vända sig när de vill inge ett klagomål. En del vänder sig till utskottet för framställningar, en del till kommissionen och andra till ombudsmannen och några vänder sig till alla, vilket leder till stor förvirring, dubbelarbete och onödiga utgifter när allt detta kan undvikas. Det behövs därför, som kommissionsledamot Margot Wallström så riktigt påpekade, en bättre samordning mellan de institutioner som behandlar och fattar beslut om klagomål. Det bör exempelvis finnas tydliga regler för institutionernas svarstider till medborgarna när de mottar ett klagomål, och även den maximala tiden för att lämna ett slutgiltigt svar. Vi hör alla fortfarande alltför ofta talas om klagomål som ingavs för flera år sedan och fortfarande inte har avslutats. Som min kollega Mairead McGuinness påpekade, när ett klagomål skickas till fel instans ska den instansen inte svara nekande, utan själv skicka klagomålet vidare till den rätta instansen. När en medborgare formulerar sitt klagomål på ett oklart sätt, för alla medborgare är ju inte advokater när allt kommer omkring, bör större ansträngningar göras för att se till att den som mottar klagomålet hellre friar än fäller den klagande, och inte automatiskt bedömer klagomålet som otillåtligt. Jag anser att vi har tagit ett stort steg framåt och jag gratulerar ombudsmannen än en gång, men vi har fortfarande mycket mer att göra. Tack så mycket.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). - (PL) Jag är nöjd med att Europeiska ombudsmannen fullgör sina uppgifter på ett så välavvägt och dynamiskt sätt, både när det gäller behandlingen av klagomål, som uppgick till 3 830 för 2006, och att driva och slutföra undersökningar. Det är även uppmuntrande att förbindelserna mellan ombudsmannen och EU:s organ och institutioner är goda, och att medborgarna uppmuntras att utöva sina rättigheter. När vi nu diskuterar detta betänkande vill jag betona hur viktigt det är att vi försäkrar oss om att det finns tillräckliga budget- och personalresurser för att se till att medborgarna får snabba och objektiva svar på sina frågor, klagomål och framställningar. Samtliga institutioner måste självklart arbeta på ett konstruktivt sätt med ombudsmannen i alla skeden av förfarandet, och ombudsmannen bör lägga fram förslag för parlamentet som enligt hans åsikt skulle bidra till att förbättra förfarandena och göra detta samarbete ännu effektivare.

Jag gratulerar professor Nikiforos Diamandouros till hans insatser som ombudsman, men vill samtidigt uppmuntra honom att fortsätta sitt arbete och främja sin verksamhet ännu mer, så att han blir en garant för EU-institutionernas goda förvaltning i EU-medborgarnas ögon.

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE). - (RO) Det är nu tio år sedan institutionen Europeiska ombudsmannen inrättades och det gläder mig att se att ombudsmannens roll och verksamhet för att skydda EU-medborgarna har utvecklats.

Årsapporten om verksamheten 2006 visar oss att EU-medborgarna nuförtiden kan vända sig till en verklig behörig domstolsinstans där de kan försvara sig själva mot institutionerna och faktiskt förhindra och uppmärksamma fall där institutionerna fungerar på et felaktigt sätt. Med andra ord talar vi i dag om ett verkligt instrument för demokratisk kontroll, som tillämpas på ett oberoende och öppet sätt, vilket endast kan vara till EU:s fördel. Dessutom är jag tacksam för att parlamentets föredragande även har lyft fram de aspekter av ombudsmannens nuvarande verksamhet som kan förbättras. Först och främst beklagar jag att det fortfarande inkommer många klagomål från medborgare som inte har fått den information de begärt på sitt eget språk. Det visar på att vi fortfarande har problem med att garantera fullständiga språkliga rättigheter och jämlikhet mellan medborgarna i EU. Snart är det 2008, som har utsetts till året för interkulturell dialog, och vi måste omedelbart rätta till dessa brister, som strider mot EU:s grundläggande värden.

För min del välkomnar jag Europeiska ombudsmannens kommunikationsstrategi och betonar vikten av att konsolidera den. Den aktuella statistiken över antalet klagomål som inte omfattas av ombudsmannens behörighet är ett tråkigt tecken på att medborgarna inte har tillräcklig information och deras bristande förståelse för och kunskap om ombudsmannens och andra institutioners behörighetsområden.

  Andrzej Jan Szejna (PSE). - (PL) Fru talman, herr ombudsman! Först och främst vill jag gratulera professor Nikiforos Diamandouros till hans utmärkta insatser, hans arbete för demokratin och hans insatser för att se till att medborgarnas rättigheter i EU efterlevs.

Europeiska ombudsmannen är ett av de viktigaste organen i EU:s demokratiska liv. Ombudsmannen ska övervaka att det råder demokratisk jämlikhet för alla EU-medborgare och agera som en medlare mellan medborgarna och gemenskapens offentliga förvaltningar, när dessa av olika skäl inte följer de fastställda normerna. Uppgifterna i betänkandet om ombudsmannens verksamhet 2006 är uppmuntrande, eftersom de visar på hans dynamiska engagemang i gemenskapens offentliga liv och hans aktiva samarbete med både EU-medborgarna och EU:s administrativa organ.

För att förbättra effektiviteten i ombudsmannens verksamhet är det värt att överväga möjligheten att utarbeta förteckningar över bästa administrativa praxis, med ”stjärnfall” eller exceptionella fall som ombudsmannen har varit involverad i under ett visst år, samt en företeckning över fall där institutionernas agerande har varit mindre lämpligt. För att se till att ombudsmannen är fullständigt och starkt involverad bör förslaget om att ombudsmannen även ska kunna genomföra undersökningar inom ramen för den s.k. tredje pelaren stödjas, dvs. polisiärt och rättsligt samarbete i straffrättsliga frågor, vilket även skulle omfatta Europols verksamhet.

  Nikiforos Diamandouros, ombudsman. − (EN) Fru talman! Jag vill först och främst tacka Luciana Sbarbati, föredraganden för min årsrapport för 2006 vid årets plenarsammanträde. Jag vill också tacka det mycket stora antal ledamöter som faktiskt tog sig tid att kommentera min rapport. Jag är djupt tacksam för det intresse detta uttrycker och den vägledning det innebär.

Med respekt för Luciana Sbarbati vill jag bara säga att jag naturligtvis har samarbetat mycket nära och kommer att fortsätta att samarbeta mycket nära med utskottet för framställningar, med vilket jag har utmärkta förbindelser. Utskottet för framställningar och ombudsmannen kommer även fortsättningsvis att vara det viktigaste instrumentet genom vilket detta vördnadsvärda organ också kommer att kunna ta itu med medborgarnas kontakter med EU:s institutioner. Jag uppmärksammar era kommentarer. Jag kan berätta för er att jag redan har inlett en undersökning på eget initiativ om EPSO, som ni känner till, men jag vill tillkännage det här. Jag intresserar mig också väldigt mycket för Europaskolorna och fortsätter att mycket noga övervaka utvecklingen inom dem.

Jag vill tacka Margot Wallström för hennes kommentarer. Jag noterar att hon har registrerat ökningen av antalet ärenden där kommissionen ber om ursäkt för incidenter då kommissionens avdelningar inte har följt bästa praxis. Jag är mycket tacksam för att hon har uppmärksammat detta. Jag ska träffa Margot Wallström snart och kommer även att träffa kommissionens generaldirektörer och samordnarna från alla tjänsteavdelningar som har hand om frågor som rör ombudsmannen, just för att kunna få till stånd bättre samordning och bättre resultat. Detta visar hur nära jag samarbetar med kommissionen, och jag hoppas kunna få fram bättre resultat som jag kan rapportera till er nästa år, och naturligtvis även till medborgarna. Detta inbegriper även fördragsbrott, som jag också kommer att syssla med.

Jag är dessutom mycket tacksam över ert allmänna stöd för breda frågor som servicekultur som är mycket viktiga för mig. Jag är också tacksam för att ni tog upp behovet av mer resurser till ombudsmannen, för ert stöd angående stadgan för grundläggande rättigheter och ombudsmannens stadga och för att ni har uppmanat till större ansvarsskyldighet, som naturligtvis är extra viktigt för mig. Jag vill också säga att jag från och med i år har inlett en samordnad insats för att nå ut till företag i motsats till enskilda personer, i syfte att även ge bättre information till dem om deras rättigheter.

Jag vill nu på grund av tidsbristen byta språk, men först säga till Mairead McGuinness och till Marie Panayotopoulos-Cassiotou att jag lyckas hjälpa 70 procent av de 70 procent som ligger utanför mitt mandat. Mitt arbete omfattar därför inte bara den procent som ligger innanför mitt mandat; min personal gör dessutom stora insatser för att kunna hjälpa varje enskild medborgare som kommer till oss med en fråga som ligger utanför mandatet genom att hänvisa till den rätta institutionen, vare sig den finns på EU-nivå eller på nationell nivå. Detta omfattar därför 3 830 ärenden, inte 885.

Låt mig nu byta språk.

ombudsman. (EL) Fru Panayiotopoulos! Jag vill försäkra er om att jag i mitt ämbete som Europeiska ombudsmannen är fullständigt medveten om min skyldighet att arbeta inom lagens gränser. Jag kommer naturligtvis alltid att arbeta enligt den grundläggande principen om ansvarsskyldighet inför parlamentet och er ledamöter, och kommer alltid att vara starkt medveten om mitt ansvar.

(EN) Slutligen gör jag allt jag kan för att främja inrättandet av en nationell ombudsman i Italien. Jag har varit där fyra eller fem gånger och kommer att fortsätta att resa dit i hopp om att vi ska kunna välkomna en italiensk ombudsman inom en snar framtid.

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Fru talman! Jag vill svara på två direkta frågor.

Den första handlar om reformeringen av ombudsmannens stadga. Jag kan säga att ombudsmannen på ett mycket tidigt stadium höll oss informerade om arbetet med den nya stadgan, och vi har hela tiden hållit kontakten om detta. Det finns naturligtvis vissa saker som vi kan godkänna utan problem, men andra som är mer komplicerade. Kommissionen kommer formellt att avge sitt yttrande först efter det att parlamentet har lagt fram sina förslag. Vi har också sammanträtt med Anneli Jäätteenmäki, och vi ser fram emot hennes betänkande med intresse.

Den andra direkta frågan ställdes av Mairead McGuinness om belöning och straff-metoden och om vi tillämpar den. Nej, inte tillräckligt, skulle jag vilja säga – eller inte ännu. Men under den senaste tiden har vi skapat mer öppenhet kring dessa frågor och inom kommissionen sett till att generaldirektörerna och personer på alla nivåer i hierarkin får möjlighet att delta i frågan. Jag tror att vi genom att skapa denna känsla av ansvar och öppenhet kan uppmuntra och ibland också påpeka att vi inte är nöjda med hur en enskild tjänsteman hanterar ärenden. Jag tror att det ganska sällan handlar om att det är en enskild tjänsteman som begår misstag; det handlar mer om kulturen. Det är denna som sitter i väggarna, och det är denna vi nu måste ändra på. Jag tror att de reformer vi har genomfört kommer att styra oss i rätt riktning.

Låt mig bara till sist nämna en sak som jag tror kommer att välkomnas av kommissionen såväl som av Europaparlamentet: vi håller på att arbeta med medborgarnas sammanfattningar av våra förslag. För att närma oss medborgarna måste vi alltså uttrycka oss klart och tydligt, inte genom EU-jargong, och jag hoppas att detta kommer att hjälpa till.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum inom kort.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Véronique Mathieu (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Luciana Sbarbatis betänkande om Europeiska ombudsmannens verksamhet visar att hon hyser aktning för denna institution som inrättades enligt Maastrichtfördraget 1992 för att försvara EU-medborgarna vid fall av dålig administration från gemenskapsinstitutionernas sida. I betänkandet betonas med all rätt vissa prioriteringar för ombudsmannen i framtiden: vikten av att samarbeta med ombudsmännen i medlemsstaterna till exempel, och förslaget om förbättrad intern tillsyn av EU-organens verksamhet.

I betänkandet ställs även två frågor, som vi på egen risk utelämnar i EU-debatten. Å ena sidan måste ombudsmannens verksamhet även omfatta en översyn av den egna institutionens profil och tillgänglighet inom EU. Tendensen för antalet ärenden som inkommit till ombudsmannen är i själva verket nedåtgående (3 830 under 2006, en minskning på 2 procent från 2005), och klagomålen tenderar att komma från medlemsstater som redan har en kultur av att uppmuntra medborgarna att ta upp frågor med de berörda nationella institutionerna.

Å andra sidan behandlas frågan om att utöka ombudsmannens befogenheter i betänkandet (när det gäller tillgång till handlingar och villkorslöst hörande av vittnen). Inga ändringar av ombudsmannens stadga får tillåtas för att försvaga den viktiga roll som utskottet för framställningar spelar, vars legitimitet härstammar direkt från valurnorna.

(Sammanträdet avbröts kl. 11.20 och återupptogs kl. 11.30.)

ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING
Talman

3. Ursprungsmärkning (skriftlig förklaring): se protokollet

4. Meddelande från ordförandeskapet

  Talmannen. − Mina damer och herrar! Talmanskonferensen har enhälligt fattat följande beslut som jag härmed meddelar er genom att i främsta rummet rikta mig till rådet.

Under överläggningarna om kommissionens förslag till ändring av förordningen om finansiering av europeiska politiska partier beslutade Ständiga representanternas kommitté (Coreper) i går att dela upp kommissionens förslag i två delar och besluta om de nödvändiga ändringarna till budgetförordningen i en separat rättsakt, utgående från den rättsliga grund som gäller för ändringar till budgetförordningen.

Detta skulle innebära att parlamentet inte skulle få vara med om att besluta om viktiga aspekter i detta lagstiftningsförfarande. I strid med sin egen övertygelse skulle kommissionen bli tvungen att lägga fram ett nytt förslag, varvid revisionsrätten också måste och bör rådfrågas.

Europaparlamentet uppmanar rådet att ännu en gång se över detta beslut. De ändringar som kommissionen lagt fram till partiförordningen är nödvändiga för att råda bot på de praktiska svårigheterna vid tillämpningen av förordningen. Ändringarna skulle också bidra till att man även i fortsättningen kunde främja utvecklingen av politiska stiftelser på europeisk nivå, som lämnar ett viktigt bidrag till den politiska offentligheten. Dessutom är det viktigt att den föreslagna förordningen träder i kraft snarast.

Utskottet för konstitutionella frågor antog den 22 oktober ett betänkande där det förklarar att det är villigt att kompromissa med rådet, så att den föreslagna förordningen kan godkännas så snabbt som möjligt.

Den uppdelning av rättsakten som Coreper föreslår innebär ett avvisande av dessa ansträngningar. Detta är rättsligt sett inte nödvändigt, leder till att kommissionens initiativrätt ifrågasätts och att parlamentets rättigheter minskas och kan leda till att förordningen försenas avsevärt.

På talmanskonferensens vägnar uppmanar jag rådet att på ministernivå rätta till Corepers beslut.

Ledamöter har bett att få yttra sig, men det kommer inte att följa någon debatt.

  Jo Leinen (PSE), ordförande för utskottet för konstitutionella frågor. – (DE) Herr talman! Jag är ytterst tacksam för ert uttalande, och tackar även talmanskonferensen. Det är en allvarlig fråga när Europaparlamentet – folkets församling på EU-nivå – utestängs från lagstiftningsprocessen om en förordning om europeiska politiska partier. Detta är verkligen en fråga som berör oss alla här i parlamentet, oavsett partianknytning. Det är otänkbart att byråkratierna i några finansministerier och deras regeringar ska besluta om den här frågan i stället för folkets representativa församling i EU. Vi kan inte finna oss i detta! När det gäller budgeten för 2008 vill jag påpeka att de nationella regeringarna har önskningar som de endast kan infria tillsammans med oss. När parlamentet behandlar budgeten för 2008 bör vi ha gårdagens beslut i rådet om denna förordning om europeiska partier i åtanke. Tack för ert uttalande. Vi har inte sett slutet på denna fråga än.

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Som kammaren måste ha förstått av det ni sa beslutade Coreper att dela upp kommissionens förslag i två rättsliga instrument: en förordning enligt artikel 199, för vilken medbeslutandeförfarandet är tillämpligt, för att täcka politiska stiftelser och kampanjer, och en annan förordning enligt artikel 279 vilket innebär enkelt samråd med parlamentet och revisionsrätten för att täcka de finansiella undantagen.

Kommissionen motsatte sig denna uppdelning av sitt förslag av goda rättsliga skäl, men även av politiska skäl. Genom beslutet får man en osäkerhet när det gäller valet av tidpunkt när vi vill att förslaget ska träda i kraft före årsslutet så att grunderna kan tillämpas fullt ut före 2009. Det var själva idén bakom förslaget. Vi anser också att hela förslaget bör godkännas genom medbeslutandeförfarandet, enligt artikel 199 i EG-fördraget. Vi beklagar därför att Coreper beslutade, mot kommissionens vilja, att minska parlamentets roll i en fråga som intimt hör samman med parlamentets verksamhet, dvs. finansieringen av de politiska partierna.

Bara 36 timmar efter det att utskottet för konstitutionella frågor med mycket stor majoritet hade godkänt kommissionens förslag beslutade Coreper att följa en väg som avvek från den som kommissionen och parlamentet hade valt.

Jag hoppas dock att vårt mål fortfarande är detsamma, dvs. godkännande av innehållet i vårt förslag före slutet av detta år.

(Applåder)

5. Vinnaren av Sacharovpriset 2007

  Talmannen. − Mina damer och herrar! Jag har ytterligare ett uttalande att göra innan vi går vidare till budgeten. Vid sitt sammanträde i morse – torsdagen den 25 oktober – valde talmanskonferensen enhälligt vinnaren av Sacharovpriset. Talmanskonferensen beslutade att Salih Mahmoud Osman ska få Sacharovpriset för hans åtagande för de alltför länge bortglömda offren i Darfur.

(Applåder)

Salih Mahmoud Osman, som är människorättsadvokat och medlem i den sudanesiska organisationen mot tortyr, har i över 20 år försvarat oräkneliga offer för Darfurkonflikten, offer som har fängslats godtyckligt, drivits från sina hem och torterats, eller som hotas av dödsstraff. Hans plats i det sudanesiska parlamentet ger honom nu möjlighet att uppmärksamma världssamfundet på deras sak, ibland till stora personliga uppoffringar.

Salih Mahmoud Osman kämpar för dialog och rättvisa mot våld och förtryck. Det kan inte finnas någon rättvisa utan demokrati. Genom att ge Salih Mahmoud Osman Sacharovpriset vill Europaparlamentet uttrycka sitt stöd till denna modiga mans arbete, som har blivit Darfurs röst och, genom honom, stödja upprättandet av rättstaten i Sudan.

Den formella prisutdelningen kommer att äga rum i Strasbourg tisdagen den 11 december.

Dessutom vill jag informera er om att talmanskonferensen även var enig om att vi bör överväga ett lämpligt sätt att hedra den mördade ryska journalisten Anna Politkovskajas minne, och …

(Applåder)

… talmanskonferensen kommer att besluta om vilken form denna hyllning kommer att ha vid sitt nästa sammanträde.

6. Välkomsthälsning

  Talmannen. − Det är med stor glädje jag välkomnar en delegation av ledamöter från Majlisi Oli, Republiken Tadjikistans parlament, till åhörarläktaren.

(Applåder)

Delegationen har kommit till Strasbourg för överläggningar med sina europeiska motparter inom ramen för det tredje interparlamentariska mötet mellan Europaparlamentet och Majlisi Oli. Det är första gången som detta interparlamentariska möte har hållits här i Strasbourg.

Makhkamboy Azimovich Makhmudov, som leder delegationen, åtföljs av Nosir Yusupovich Salimov och Gulkhoja Gangibekov.

Jag hoppas att delegationen kommer att fortsätta att njuta av en trevlig och lyckad vistelse här i Europeiska unionen.

(Applåder)

7. Omröstning

  Talmannen. − Nästa punkt är omröstningen.

7.1. Förslag till Europeiska unionens allmänna budget - Budgetåret 2008 (omröstning)

– Före omröstningen:

  Kyösti Virrankoski (ALDE). - (EN) Herr talman! Innan omröstningen börjar vill jag säga följande.

Som ni känner till röstade budgetutskottet om mer än 1 600 ändringsförslag till budgetförslaget för 2008. Det finns, oundvikligen, ett litet antal tekniska justeringar som jag härmed begär omröstning om i kammaren.

Efter omröstningen lade budgetutskottet fram en begäran om att på nytt bordlägga följande fyra ändringsförslag:

Ändringsförslag 990: + 1 530 000 euro, budgetpost 16 03 04, endast åtagandebemyndiganden,

Ändringsförslag 24: budgetpost 15 05 55, endast åtagandebemyndiganden, reserv och anmärkningar som i ändringsförslag 938,

Ändringsförslag 989: + 1 000 000 euro, budgetpost 16 03 02, åtagandebemyndiganden, och + 1 000 000 euro i betalningsbemyndiganden,

Ändringsförslag 1043: + 1 000 000 euro, budgetpost 15 06 06, åtagandebemyndiganden, och + 1 000 000 euro i åtagandebemyndiganden, plus kompletterande anmärkningar från ändringsförslag 25, med siffran 1 000 000 euro istället för 1 500 000 euro.

Dessa tekniska ändringar och specifikationer behandlades och godkändes vid budgetutskottets sammanträde den 11 oktober 2007.

När det gäller Frontex upptäcktes ett tekniskt fel efter omröstningen i utskottet avseende anmärkningarna. Den korrekta ändringen av anmärkningarna finns i ändringsförslag 1133 som har bilagts omröstningslistan.

De anmärkningar som antogs i ändringsförslag 634 finns inte i ändringsförslag 1018 om budgetpost 15 02 02 05; 934 om budgetpost 09 06 01; 938 om budgetpost 15 05 55, och 940 om budgetpost 17 02 02. För budgetpost 09 03 03 ska den korrekta siffran för åtagandebemyndiganden vara 5 och för betalningsbemyndiganden 4,85.

Jag uppmanar sammanträdestjänsten att göra de nödvändiga korrigeringarna i protokollet.

Vi höll dessutom en diskussion vid samordnarnas sammanträde i går och, i enlighet med deras beslut, rekommenderar jag att vi förkastar ändringsförslag 752 och röstar för ändringsförslag 610 om budgetpost 16 02 02 (multimedieåtgärder), men att vi tar reserven från ändringsförslag 752, förkastar ändringsförslag 1044 och röstar för ändringsförslag 32 om budgetpost 16 02 03.

– Efter omröstningen om ändringsförslag 878:

  Kyösti Virrankoski (ALDE). - (FI) Herr talman! Ändringsförslag 878 handlar om pilotprojekt och har godtagits. Det rådde ett brett samförstånd i utskottet om att vi bör lägga till ändringarna i ändringsförslag 822 till anmärkningarna. De är identiska för övrigt, men en smärre ändring har gjorts av ändringsförslag 822 jämfört med anmärkningen till det tidigare ändringsförslaget och jag föreslår att vi endast röstar om anmärkningen när det gäller ändringsförslag 822.

  President. − Tack, herr Virrankoski. Man har sagt mig att det är så vi ska göra, men Véronique De Keyser har begärt ordet igen.

  Véronique De Keyser (PSE) . – (FR) Herr talman! Jag är något bekymrad eftersom jag ser att vi i ändringsförslag 231 har röstat om en Europeiska fonden för förbättring av ”loving and working conditions” (kärleks- och arbetsvillkor). Detta kräver väl ändå en förklaring!

– Före omröstningen om ändringsförslag 996:

  Kyösti Virrankoski (ALDE). - (EN) Herr talman! Jag föreslår att vi bara röstar om reserverna, och jag är för en höjning av reserverna eftersom vi har all den information som vi har bett om.

– Före omröstningen om ändringsförslag 21:

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag vill bara påminna kammaren om att detta är ändringsförslaget avseende United Sports-programmet för Special Olympics.

– Före omröstningen om ändringsförslag 938:

  Kyösti Virrankoski (ALDE). - (EN) Herr talman! Jag anser att budgetpost 15 05 55 omfattas av mitt tidigare inlägg, så vi behöver inte rösta om den.

  Talmannen. − Frågan om reserven kvarstår emellertid, herr Virrankoski. Vi måste inte rösta om den första delen, men den andra delen kräver en omröstning, det vill säga om reserven.

  Kyösti Virrankoski (ALDE). - (EN) Herr talman! I mitt inlägg sa jag ”reserv och anmärkningar som i ändringsförslag 938”.

– Före omröstningen om ändringsförslag 1043:

  Kyösti Virrankoski (ALDE). - (EN) Herr talman! Denna omfattas också av mitt tidigare inlägg.

– Före omröstningen om ändringsförslag 752:

  Kyösti Virrankoski (ALDE). - (EN) Herr talman! När det gäller budgetpost 16 02 02 rekommenderar jag att vi förkastar ändringsförslag 752 och godkänner ändringsförslag 610, men att vi tar över reserven från ändringsförslag 752. Jag skulle därför vilja att vi först röstar om ändringsförslag 610 och sedan om reserven från ändringsförslag 752.

– Före omröstningen om ändringsförslag 990:

  Kyösti Virrankoski (ALDE), föredragande. – (EN) Herr talman! Jag anser att detta omfattas av mitt tidigare inlägg.

– Efter omröstningen om block 6:

  László Surján (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Den tyska texten är den korrekta i ändringsförslag 951. Vissa andra språk innehåller fel, så var vänlig och följ den tyska texten.

– Före omröstningen om block 8:

  Ville Itälä (PPE-DE), föredragande. – (EN) Herr talman! Innan vi inleder omröstningen om budgetändringsförslagen vill jag informera er om ett begränsat antal tekniska korrigeringar som vi måste göra.

För det första, när det rör avsnitt I i ändringsförslag 1094 kommer vi bara att rösta om budgetpost 20 26.

Avseende kapitel 101 ska kammaren bara rösta om det slutliga beloppet i ändringsförslag 1004, dvs. 5 000 000 euro.

Avseende avsnitt VI och VII: i ändringsförslag 1013 bör den andra och tredje punkten i motiveringen till ändringsförslaget ersätta de respektive punkterna i motiveringen i ändringsförslag 1001 och den andra punkten i ändringsförslag 986, 1007 och 999.

7.2. Förslag till allmän budget 2008 (avsnitt III) (omröstning)

– Betänkande:Virrankoski (A6-0397/2007)

7.3. Förslag till allmän budget 2008 (avsnitt I, II, IV, V, VI, VII, VIII, IX) (omröstning)

– Betänkande: Itälä (A6-0394/2007)

7.4. Erkännande och övervakning av uppskjutna påföljder, alternativa påföljder och villkorliga påföljder (omröstning)

– Betänkande: Esteves (A6-0356/2007)

– Före omröstningen:

  Maria da Assunção Esteves (PPE-DE), föredragande. – (EN) Herr talman! Jag vill lägga fram ett muntligt ändringsförslag till mitt ändringsförslag 2, för att förtydliga texten.

Jag föreslår att vi tar bort ordet ”oacceptabelt”. Texten kommer sålunda att lyda: ”… i tydlig och otillåtlig kränkning av de grundläggande rättigheter som erkänns i Europeiska unionens fördrag”. De politiska grupperna har redan informerats.

(Det muntliga ändringsförslaget antogs.)

7.5. Tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande av brottmålsdomar (omröstning)

– Betänkande: Varvitsiotis (A6-0362/2007)

7.6. Partnerskapsavtal EG/Madagaskar om fiske (omröstning)

– Betänkande: Sudre (A6-0405/2007)

7.7. Partnerskapsavtal EG/Moçambique om fiske (omröstning)

– Betänkande: Fernandes (A6-0404/2007)

7.8. Företagsregister för statistiska ändamål (omröstning)

– Betänkande: Hans-Peter Martin (A6-0353/2007)

– Före omröstningen:

  Hans-Peter Martin (NI), föredragande. – (DE) Herr talman! Jag har en begäran på alla demokratiskt sinnade människors vägnar. Det är oacceptabelt att ledamöter av Europaparlamentet hängs ut som ”Europas cancer”, att de med andra ord jämställs med en dödlig sjukdom. Detta skedde inte i Budapest, som den förolämpning som Martin Schulz talade om i går, utan i Bryssel. I sitt tal i plenum här i parlamentet beskrev en ledamot av Europaparlamentet EU-kritiker som en cancer. Ledamoten i fråga var Othmar Karas, vice ordförande för PPE-gruppen. Han sa detta vid plenarsammanträdet den 10 oktober 2007.

Jag kräver …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Talmannen. − Det gällde inte betänkandet.

Allt jag har att säga i den här frågan är att parlamentets ledamöter alltid bör vara föredömliga i både ord och handling.

7.9. Höjning av priserna för livsmedel, konsumentskydd (omröstning)

– Gemensamt resolutionsförslag: B6-0400/2007

7.10. Särskilda åtgärder för Irak 2007 (omröstning)

– Resolutionsförslag: B6-0422/2007

7.11. Förbindelserna mellan Europeiska unionen och Serbien (omröstning)

– Betänkande: Kacin (A6-0325/2007)

– Före omröstningen om ändringsförslag 8:

  Doris Pack (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Jag ville säga ett par ord om detta ändringsförslag. Vi var tvungna att göra en korrigering, och jag ber György Schöpflin och andra ledamöter att rösta för det, eftersom det var ett fel i originaltexten. År 1992 är fel år. Vi skulle behålla felet i rekommendationen om vi inte röstade för Jelko Kacins ändringsförslag. Jag ber alla att rösta för detta ändringsförslag.

– Före omröstningen om ändringsförslag 29:

  Jelko Kacin (ALDE), föredragande. – (EN) Herr talman! Jag har ett muntligt ändringsförslag till punkt 29, eftersom det finns något som måste tas bort. I den engelska versionen måste orden ”both entities of” tas bort, annars blir det inte meningsfullt att hålla delad omröstning.

PPE-DE-gruppen har godkänt detta.

(Det muntliga ändringsförslaget antogs.)

- Efter omröstningen:

  Gerard Batten (IND/DEM). - (EN) Herr talman! Det gäller en ordningsfråga. Jag uttalar mig i enlighet med artikel 166 i vilken det står att ledamoten först ska specificera vilken artikel han hänvisar till. Jag hänvisar till denna.

Jag har förstått att ni avbröt David Martin innan han fick möjlighet att tala till punkt. Han avsåg det som hände i går.

I går gjorde Martin Schulz ett långt politiskt uttalande utan att hänvisa till den artikel enligt vilken han uttalade sig. Talmannen tillät detta, men David Martin blev avbruten.

Jag anser att det råder partiskhet här och även dubbelmoral såtillvida att de som är för EU får säga vad de vill men de som inte är för blir avbrutna.

Skulle ni kunna tänka er att tillämpa arbetsordningen på ett rättvist sätt?

(Applåder från höger)

  Talmannen. - Det är jag som är talman i dag, och jag försöker alltid att tillämpa arbetsordningen korrekt.

7.12. Det aktuella läget för förbindelserna EU-Afrika (omröstning)

– Betänkande: Martens (A6-0375/2007)

– Före omröstningen om ändringsförslag 1:

  Alain Hutchinson (PSE) . – (FR) Herr talman, kära kolleger! Jag vill mycket kort föreslå ett muntligt ändringsförslag till den nya artikel 61a i ändringsförslag 1, för att infoga följande ord i den andra delen: ”och uppmanar därför kommissionen […] att finna lösningar, samtidigt som den fortsätter förhandlingarna”. Jag räknar med stöd från min grupp ALDE och från kollegerna i PPE-gruppen.

(Det muntliga ändringsförslaget antogs.)

7.13. Ett internationellt avtal för att förbjuda multipelbomber (omröstning)

– Resolutionsförslag: B6-0429/2007

7.14. Opiumproduktion för medicinska ändamål i Afghanistan (omröstning)

– Betänkande: Cappato (A6-0341/2007)

– Före omröstningen:

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE-DE). - (ES) Herr talman! Innan vi går vidare till omröstningen om betänkandet av Marco Cappato, vill jag informera parlamentet om att ett fel har smugit sig in i den spanska versionen: i punkt 1b står det i näst sista raden: ”genomförandet av pilotprojekt”, medan den engelska versionen måste vara den giltiga versionen, som lyder (EN) ”looking at the possibility”.

  Talmannen. - Tack för att ni har gått igenom texten så noggrant. Detta kommer naturligtvis att rättas till.

– Före omröstningen om ändringsförslag 4:

  Marco Cappato (ALDE), föredragande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! För det första vill jag säga att jag förlåter er för att ni har uttalat mitt namn fel, och för det andra gäller det ändringsförslag 4, där jag vill föreslå att det som kan kallas faktadelen av ändringsförslaget, det vill säga endast den första delen, ska behållas.

(EN) ”I INCB:s rapport fastställs det att det finns ett globalt överskott av opiater för medicinskt bruk.”

(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi är klara med diskussionen om ändringsförslaget nu, om det inte finns några invändningar och vi alla är för det.

(Det muntliga ändringsförslaget antogs.)

– Före omröstningen om ändringsförslag 5:

  Marco Cappato (ALDE), föredragande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag ber om ursäkt, men även detta gäller endast en justering av fakta. Eftersom den afghanska lagen citeras bör den korrekta ordalydelsen av lagen ersättas:

(EN) ”I den afghanska författningen anges att staten ska förhindra alla typer av odling och smuggling av narkotika, och enligt Afghanistans lag från 2005 för bekämpning av narkotika är det möjligt att under vissa omständigheter licensiera produktion och distribution av kontrollerade ämnen..

(Det muntliga ändringsförslaget antogs.)

7.15. Grönbok om effektivare verkställighet av domstolsavgöranden i Europeiska unionen: Kvarstad på bankmedel (omröstning)

– Betänkande: Lechner (A6-0371/2007)

7.16. Europeiska ombudsmannens verksamhet (2006) (omröstning)

– Betänkande: Sbarbati (A6-0301/2007)

ORDFÖRANDESKAP: MAURO
Vice talman

8. Röstförklaringar

  Talmannen. − Nästa punkt är röstförklaringarna.

- Budgetåret 2008

  Jens Holm, Kartika Tamara Liotard och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi motsätter oss en fortsatt utvidgning av EU:s budget, som redan i dag är alltför omfattande. En stor del av medlen går dessutom till fel ändamål. I dag tycks det finnas en ömsesidig mekanism mellan nya mål för unionen och krav på finansiering via EU.

Detta innebär nya krav på betalningar från medlemsstaterna, men också att nya medel överförs till ett system som är byråkratiskt, ineffektivt och komplicerat. I dag är det också alltför stor fokusering på det industriella jordbruket, utrikespolitiken och militära projekt och inte tillräcklig inriktning på miljön och sociala projekt. Det finns emellertid flera angelägna initiativ som finansieras via budgeten, och vi stöder rimliga ändringar av de befintliga medlen. Vi valde att stödja ändringsförslag 945 eftersom det bl.a. omfattar bistånd till Palestina, även om det fanns andra aspekter av ändringsförslaget som vi inte stödde.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Jag är helt emot att EU-medel används för att odla tobak i EU. 500 000 EU-medborgare dör i onödan varje år på grund av att de är beroende av tobak. Vi kan inte fortsätta att stödja tobaksodlingen i EU.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. − Jag har valt att i största möjliga mån rösta för rådets förslag till budget för 2008 och således emot samtliga utgiftsökningar som Europaparlamentet föreslagit. Det är oerhört olyckligt att parlamentet vill finansiera Galileo över gemenskapsbudgeten. Om det visar sig att de privata aktörerna hoppar av p.g.a. lönsamhetsproblem bör EU ta konsekvenserna och lägga ner projektet eller låta intresserade medlemsländer gå in på samma sätt som man gjorde med Boeing. Jag har även engagerat mig i frågan om avskaffandet av bidrag till tobaksodlare och stöd till vinproduktion, men kan bara beklaga att parlamentet inte är redo att stödja dessa förslag.

– Betänkande: Virrankoski (A6-0397/2007)

  Gyula Hegyi (PSE). - (HU) Tack så mycket, herr talman. Ingen budget är naturligtvis perfekt, men vi måste ändå sträva efter att spendera de gemensamma medlen på ett rättvist och framtidsorienterat sätt. Tyvärr spenderas den största delen av EU-budgeten fortfarande på att bevara tidigare förhållanden. Det är därför det är så viktigt att se till att en del av pengarna går till framtiden, till forskning, utveckling och vetenskap. Frågan om finansieringen av Europeiska tekniska institutet (EIT) måste fortfarande lösas, eftersom kommissionen har föreslagit en övergångslösning med ett maximalt belopp på 308 miljoner euro. Budapest skulle vara ett idealiskt säte för EIT på grund av de utmärkta forskningsresultat som har nåtts och den vetenskapliga expertis om bekämpning av klimatförändringen som har samlats där. Det är ett annat skäl till att jag gärna vill se en lösning på finansieringsfrågan. Vi ungrare kan erbjuda ett lämpligt säte för institutet till ett ringa pris, en ekonomisk lösning, men med en mycket stark intellektuell bas.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (LT) I dag har vi slutfört första behandlingen av EU:s budget för 2008 och röstat för den. Enligt budgeten kommer över 129 miljarder euro att anslås för åtaganden och över 124 miljarder euro för betalningar under 2008.

Jämfört med kommissionens förslag skulle vi vilja öka anslagen för betalningar för nästa år från 0,97 till 0,99 procent av EU:s BNI.

Jag vill påpeka att denna ökning är fullständigt motiverad och berör utvecklingen av viktiga projekt, som satellitnavigationssystemet Galileo och EIT-projektet.

Enligt min åsikt är anslagen av extra medel för våra åtaganden i Kosovo och Palestina – det vill säga, för genomförandet av den fjärde kategorin, ”EU som global partner” – mycket viktiga.

  Bastiaan Belder (IND/DEM), skriftlig. − (NL) Båda föredragandena för EU-budgeten, Kyösti Virrankoski och Ville Itälä, är helt förståeligt något kritiskt inställda till ökningen av beloppen för 2008. Jag vill gärna yttra mig om detta.

I dag väljer Europaparlamentet tyvärr alltför ofta att spendera mer pengar. Det är därför jag tycker att punkterna 2 och 4 i Virrankoski-betänkandet är problematiska. Detta passar sig inte för EU, om vi menar allvar med att koncentrera oss på de områden där det finns fördelar, på de centrala uppgifterna.

Slutligen finns det ett ytterligare problem som försvårar antagandet av Virrankoski-betänkandet, nämligen ändringsförslag 2 från den socialdemokratiska gruppen. I detta ändringsförslag föreslås att sexuella och reproduktiva rättigheter ska tas med i parlamentets ståndpunkt. Detta utesluter emellertid inte abortus provocatus. Begreppet ”sexuella och reproduktiva rättigheter” är därför olämpligt.

  Göran Färm och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − I dag röstade vi svenska socialdemokrater om EU:s budget 2008.

Vi finner att det framröstade förslaget var en god kompromiss, och även om vi förlorade på vissa punkter, ställer vi oss bakom hela förslaget.

Vi röstade för minskade exportstöd inom jordbruket, men finner det orimligt att rösta för ett totalt och omedelbart borttagande av stöden.

Vi röstade också emot fortsatta stöd till tobaksodlare, och för en begränsning av antalet parlamentssessioner i Strasbourg.

Gällande Daphne (skyddande av barn, kvinnor och ungdomar mot våld) röstade vi för en ökning av anslaget upp till kommissionens förslag. Dock hade vi varit beredda att rösta för ytterligare pengar, men gavs ej chansen till detta på grund att av det ändringsförslaget aldrig kom upp till omröstning.

I resolutionen till Virrankoski (A6-0397/2007) röstade vi svenska socialdemokrater emot ett ändringsförslag som bland annat uppmanade kommissionen att se till att ingen jordbrukare ska få mer än 50 000 EUR i direktstöd från EU per år. Detta är en diskussion som pågår just nu, så vi håller med andemeningen i förslaget, men anser inte att det är lämpligt att vare sig fastställa en exakt summa eller specifika villkor just nu.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Som vi har påpekat motsvarar förslaget till allmän budget för 2008, som antogs i första behandlingen av parlamentet, till slut inte det som överenskoms för 2008 i den fleråriga budgetramen 2007–2013, även om det innehåller aspekter som bidrar till att förbättra rådets och kommissionens förslag.

Begränsningar införs av EU-budgeten och man fastställer prioriteringar som konkurrenspolitik (ett exempel på detta är den gradvisa snedvridningen av strukturpolitiken för att tjäna Lissabonstrategins syften), och man vill att ”inre säkerhet och invandringskontroll” och EU:s yttre politik, som främjar intervention och militarisering av de internationella förbindelserna, ska göras till gemenskapsfrågor.

Därför röstar vi mot.

Godkännandet av de förslag som vi lade fram bör emellertid noteras. Det gäller t.ex. följande:

- Ökade belopp för strukturfonderna, Posei (Azorerna och Madeira) och Progress (jämställdhet mellan kvinnor och män).

- Stöd för samarbete mellan jordbrukarsammanslutningar och andra verksamheter på landbygden, samt småskaligt jordbruk och familjejordbruk.

- En ökning på 2 miljoner euro för programmet för att kompensera för de ytterligare kostnader som har uppstått i marknadsföringen av vissa fiskeriprodukter från de yttre randregionerna, vilket innebär en ökning på 570 000 euro för de självstyrande regionerna Madeira och Azorerna.

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag stöder EU:s budget i den nuvarande formen, av flera skäl. Nedskärningen på 553 miljoner euro av medlen för jordbruket, som rådet drev igenom, har i princip kompenserats och den reserv som har skapats när det gäller kommissionens administrativa medel är motiverad på grund av förseningarna i antagandet av de operativa sektorsprogrammen och programmen för landbygdsutveckling. I andra behandlingen bör inte ministerrådet göra några ytterligare minskningar av anslagen för jordbruket eller strukturfonderna.

Det ändringsförslag som lagts fram i plenum om att begränsa jordbrukarnas inkomst till maximalt 50 000 euro per år är omotiverat. Ett sådant konstgjort hinder skulle leda till att de bästa jordbrukarna inte kan utveckla sin verksamhet och göra den lönsammare. Dessutom kommer denna begränsning att leda till att jordbrukssystemet raseras och till att EU-jordbrukets konkurrenskraft minskas. Av detta skäl förkastade jag ändringsförslaget om den här åtgärden.

Budgeten för 2008, i den form som vi antar den i dag, är en budget som gör EU-institutionerna ansvarsskyldiga. Jag stöder förslaget om att överföra 49 miljoner euro från de medel som har anslagits för kommissionen till reserven till dess att den lägger fram en tydlig rapport om sin personalpolitik, särskilt när det gäller rekryteringen av nyanställda från de länder som nyligen har anslutit sig till EU – Rumänien och Bulgarien.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för denna del av 2008 års budget, samtidigt som jag stöder den brittiska regeringens ståndpunkt i en rad frågor.

  Robert Navarro (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för parlamentets förslag till budget för 2008 eftersom det föreslås klara förbättringar av det budgetförslag som lagts fram av rådet. En balans har nåtts för 2008 mellan finansieringen av den yttre politiken som stöd till Kosovo och Palestina å ena sidan och för Galileo å andra sidan, som är ett projekt som knyter medlemsstaterna närmare varandra. De europeiska socialdemokraternas prioriteringar avspeglas följaktligen väl i parlamentets ståndpunkt om EU:s budget för 2008 i första behandlingen.

Jag vill emellertid påpeka att budgeten är mycket blygsam: för närvarande utgör den inte mer än 0,99 procent av unionens BNP. Det är första gången som budgeten har minskat till under 1 procent av BNP. Men EU kan inte agera i medborgarnas intresse om den saknar resurser för att göra det. Det är dags att medlemsstaterna tar sitt ansvar i det här avseendet.

– Betänkande: Itälä (A6-0394/2007)

  Kathy Sinnott (IND/DEM). - (EN) Herr talman! Jag vill bara säga att jag verkligen beklagar att vi återigen har beslutat att inte ta upp reseutgifterna. Jag föreslår parlamentet att om det beräknar reseersättningen i förhållande till vägsträckan, om detta är möjligt, så kanske stödet blir större i framtiden. Jag tror att medborgarna bevakar denna omröstning och återigen kommer att bli besvikna.

  Brigitte Douay (PSE), skriftlig. – (FR) Europaparlamentet har försvarat sina prioriteringar väl i första behandlingen av budgeten för 2008 och jag stöder det som de två föredragandena har åstadkommit, särskilt frågorna om sammanhållning och hållbar utveckling. Men vi får inte glömma bort att det kommer att bli en mager budget på grund av att budgetramen för 2007–2013 sattes för lågt – den uppgår endast till 0,99 procent av BNI. Precis som min politiska grupp beklagar jag den här situationen eftersom vi inte kommer att kunna uppfylla förväntningarna hos alla parlamentets utskott eller anslå tillräckliga medel till viktiga långsiktiga EU-projekt som Galileo.

Vi har emellertid enats om att stödja huvudmålet med informations- och kommunikationspolitiken. Detta innebär att vi kommer att kunna inrikta oss på lokala medier, som spelar en så viktig roll i informationsförmedlingen till alla Europas folk. Detta är särskilt viktigt med tanke på den oavgjorda frågan om ratificeringen av Lissabonfördraget och förberedelserna för valet till Europaparlamentet 2009. Som budgetutskottets ständiga föredragande för informationspolitik välkomnar jag de möjligheter som ges genom den nya budgeten i detta avseende.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Av de många aspekter av budgetförslaget för 2008 som kan lyftas fram vill vi betona följande två:

- För det första beklagar vi djupt parlamentets inkonsekventa inställning i den här frågan, eftersom det hävdar att det erkänner och bevarar parlamentsledamöternas språkliga mångfald, men samtidigt vägrar att infoga en tydlig hänvisning till att det är obligatoriskt att tolkning till alla EU:s officiella språk ska finnas tillgänglig under parlamentets sammanträden, vilket vi har föreslagit i flera år. Det är också skälet till budgetutskottets obegripliga och oacceptabla förkastande av vårt förslag som till exempel syftade till att portugisiska skulle bli ett av arbetsspråken vid den gemensamma parlamentariska EU–AVS-församlingens sammanträden, särskilt med tanke på att ledamöter av parlament från flera länder som är företrädda i församlingen har portugisiska som officiellt språk.

- För det andra finns det en oroande och ökande tendens ett förstärka anslagen för en ”stark informationspolitik” inom ramen för (ny)lanseringen av ”reformfördraget” och nästa val till Europaparlamentet 2009. För att förstå vad som verkligen är på gång räcker det med att följa diskussionen i utskottet för konstitutionella frågor om översynen av förordningen om europeiska politiska partier.

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Det nuvarande systemet för plenarsammanträdena vid parlamentets säte i Strasbourg och utskotts- eller gruppsammanträdena i Bryssel är ineffektivt och oekonomiskt. Det uppskattas att upp till 200 miljoner euro av de europeiska skattebetalarnas pengar skulle kunna sparas per år om man beslutade att inrätta parlamentets säte i Bryssel, inte bara på grund av den kostnadsminskning som automatiskt blir följden, utan även genom att underlätta det interinstitutionella arbetet. Samtidigt har grupper från civilsamhället uppmärksammat allvarliga miljökonsekvenser av parlamentsledamöternas och statstjänstemännens täta förflyttningar från stad till stad för EU:s lagstiftande verksamhet.

Av dessa skäl anser jag att förslaget om att behålla två årliga plenarsessioner vid sätet i Strasbourg är obefogat. Detta skulle leda till att situationen för de administrativa kostnaderna förvärras, eftersom betalningarna kommer att göras under hela året för att förbereda för dessa sammanträden, både när det gäller lokal- och personalkostnader.

I flera medborgarinitiativ, av vilket åtminstone ett har undertecknats av över en miljon personer från de flesta medlemsstaterna, kräver man att Europaparlamentet ska sluta att ha två arbetsplatser. Det är dags att den här situationen diskuteras av parlamentets och rådets ledning för att inrätta ett enda säte för vår institution.

  Niels Busk (ALDE), Anne E. Jensen (ALDE) och Dan Jørgensen (PSE), skriftlig. − (DA) Vi ledamöter från det danska liberala partiet (Venstre) i Europaparlamentet har röstat mot ändringsförslag nr 8 från Carl Schlyter och Jens-Peter Bonde från gruppen Självständighet/Demokrati. Venstre stöder en reform av reseersättningarna så att alla rimliga och nödvändiga resekostnader ersätts. Detta har emellertid redan beslutats i den nya ledamotsstadgan, som kommer att börja genomföras under 2009.

Jens-Peter Bondes förslag är inte genomtänkt och strider mot den gällande stadgan.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för dessa avsnitt av 2008 års budget.

– Betänkande: Itälä (A6-0394/2007) och Virrankoski (A6-0397/2007)

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för betänkandena avseende budgetförslaget för 2008, men jag gjorde det med tungt sinne eftersom det ser ut som den dyra cirkusen som är våra regelbundna besök i Strasbourg kommer att fortsätta.

Det är särskilt viktigt att vi röstar för att sammanträdena i Strasbourg fortsätter att hållas på samma dag som Air France har beslutat att lämna en del av oss vind för våg, eller åtminstone i en bekymmersam situation, på grund av fackliga åtgärder från en viss del av personalen.

Martin Luther King sa en gång ”Jag har en dröm”. Jag har också en dröm, och denna dröm är att parlamentet en dag har ett enda säte från vilket det utövar sin verksamhet och att Strasbourgcirkusen får ett slut.

– Betänkande: Esteves (A6-0356/2007)

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) En gemensam insats måste göras för att försöka förbättra kvalitetsstandarderna och rättsväsendets effektivitet.

Detta är emellertid ett mycket känsligt och mångfacetterat område, och det är därför viktigt att förstärka förtroendet för att möjliggöra ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden, vilket skulle bidra till en gradvis utveckling av en europeisk rättslig kultur.

Jag stöder det utmärkta betänkandet av Maria da Assunção Esteves, vars mål är att förstärka principen om ömsesidigt erkännande av beslut och samtidigt öka dömda personers möjligheter till social återanpassning, förbättra skyddet av offren och förebygga återfall i brottslighet.

Syftet med detta rambeslut är att fastställa de bestämmelser enligt vilka en medlemsstat, inom gränsen för sin behörighet, måste kontrollera och övervaka icke frihetsberövande påföljder (beslut om verkställande av uppskjutna påföljder och alternativa och villkorliga påföljder) som påförs genom domar som utdömts i andra medlemsstater.

Jag hoppas att de återstående frågorna kan lösas under det portugisiska ordförandeskapet, och att en allmän överenskommelse kan nås till årsslutet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande i vilket man behandlar olika sätt att hjälpa en straffad person att återanpassas i samhället, tillhandahålla bättre skydd för skadelidande och hjälpa till med verkställandet av lämpliga domar där förövarna inte är bosatta.

– Betänkande: Varvitsiotis (A6-0362/2007)

  Bruno Gollnisch (ITS), skriftlig. – (FR) Ömsesidigt erkännande av domar i straffrättsliga frågor är sannerligen en känslig fråga. Faktum är att straffrätten i EU i dag inte är enhetlig – långt därifrån. Medlemsstaterna har inte bara olika rättsliga traditioner och värderingar, utan även olika straffrättslagstiftning. Medlemsstaternas straffrättsliga system avspeglar deras identitet.

Skillnaderna i straffrätten på nationell nivå är många och varierande. Skyddet av yttrandefriheten och definitionen av vad som utgör en överträdelse av denna skiljer till exempel markant mellan länderna. Det skulle därför vara mycket farligt att kräva att ett straff som påförs i ett land automatiskt ska tillämpas i det andra, det skulle inte bara vara farligt för dem som ställs inför rätta, utan även för rättsordningen i allmänhet.

Vi måste verkligen gå mycket försiktigt fram på det här området, eftersom det för närvarande är omöjligt att garantera tillämpningen av vissa gemensamma normer i bestämmelserna om brottmålsförfaranden. Jag tänker särskilt på respekten för ne bis in idem-principen, på rätten till ett verkligt, inte bara ett formellt, försvar och självklart på offrens rättigheter.

Det finns två grundläggande principer som alltid måste följas och respekteras – annars upphör rättstaten att existera. Det är principerna om laglighet och rättslig säkerhet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Som det anges i betänkandet stödde Europeiska rådet i Tammerfors 1999 principen om ömsesidigt erkännande som ”hörnstenen i det rättsliga samarbetet i både civilrättsliga och straffrättsliga frågor inom unionen”.

Ett år senare antog rådet ett åtgärdsprogram med denna princip som utgångspunkt för att anta mekanismerna för ömsesidigt erkännande av slutliga domar och utöka tillämpningen av principen om överföring av dömda personer till att omfatta personer som är bosatta i en medlemsstat.

I Haagprogrammet sattes därefter nya mål, särskilt i samband med ”kampen mot terrorismen” i syfte att överföra denna fråga, som är central för medlemsstaternas suveränitet, till gemenskapens behörighet.

Mot bakgrund av detta förslag, och som vår parlamentariska grupp har betonat, är det oroande att det fastställs i betänkandet att ”en dömd person måste garanteras ett fullgott skydd, men den dömdes roll i förhandlingarna bör inte längre väga så tungt att hans eller hennes samtycke krävs för att man ska få översända en dom till en annan medlemsstat i syfte att domen ska erkännas och verkställas”, särskilt eftersom vi inte förstår hur det faktum att denna princip inte garanteras kan vara förenligt med målsättningen för rambeslutet: att bidra till att återanpassa dömda personer.

– Betänkande: Sudre (A6-0405/2007)

  Göran Färm och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater i Europaparlamentet röstade för betänkandet. Avtalet är ett steg i rätt riktning. Högre krav ställs på övervakning av avtalets konsekvenser för fiskbestånd och lokalbefolkningens levnadsförhållanden. Det är nu viktigt att man verkligen övervakar avtalets effekter.

Vi röstade dock emot ändringsförslag 7. Vi stöder helt och hållet intentionerna att främja en hållbar utveckling av fisket, vilket också är syftet med det nya fiskeriavtalet. Avtalet får inte heller innebära negativa konsekvenser för fisket och befolkningen i Madagaskar. Däremot kan vi inte stödja att avtalet direkt ska upphävas om det medför negativa konsekvenser. Vi anser att den gemensamma kommitté som ska bildas för att bevaka avtalet är en bättre lösning för att garantera att avtalet följs och att det gagnar båda parter och miljön. Avtalen ska omförhandlas om det visar sig att det medför negativa konsekvenser.

Vi är positiva till att en större del av kostnaderna kommer att finansieras av de europeiska fartyg som gynnas av avtalen. Vi anser dock att målet måste vara att hela avtalet ska vara självfinansierande.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta partnerskapsavtal ingicks för en förnybar period på sex år från den 1 januari 2007, och Portugal fick sju fiskemöjligheter med ytlångrev, vilket innebär en fiskelicens till jämfört med det föregående avtalet.

I avtalet fastställs bland annat att minst 20 procent av besättningen på varje fartyg måste vara medborgare från AVS-länder (från Afrika, Västindien och Stillahavsområdet). Likaså måste reglerna i Internationella arbetsorganisationens (ILO) deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet tillämpas, dvs. erkännande av föreningsfrihet och arbetstagarnas rätt till kollektiva förhandlingar samt icke-diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning. Enligt avtalet ska även sjömännens löner fastställas genom förhandlingar mellan fartygsägarna och sjömännen eller deras företrädare, och ”principen om ursprungsland” godtas, vilket leder till en allvarlig och orättvis ojämlik situation.

Detta protokoll bidrar till att öka fartygsägarnas bidrag med 40 procent, eftersom det ökas från 25 euro per ton fisk till 35 euro, vilket i sin tur leder till att gemenskapens finansiella bidrag minskas. Det är inte godtagbart enligt vår åsikt

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande genom vilket man stöder partnerskapsavtalet för fiske mellan Europeiska gemenskapen och Madagaskar. Det är ett tonfiskavtal som fördelar fiskemöjligheterna, med hänsyn till tre fartygskategorier, till Spanien, Frankrike, Italien, Portugal och Storbritannien. Genom avtalet tillhandahålls fiskeresurser till EU-fartyg, samtidigt som Madagaskar får möjlighet att få inkomster för fiskebestånd som landet inte har teknisk kapacitet nog att utnyttja.

– Betänkande: Fernandes (A6-0404/2007)

  Luis Manuel Capoulas Santos, Paulo Casaca och Manuel António dos Santos (PSE), skriftlig. − (PT) Vi röstade mot betänkandet som en protest mot kommissionens förslag om fördelningen av fiskemöjligheterna mellan medlemsstaterna enligt detta avtal.

I strid mot etablerad praxis i denna typ av avtal vill kommissionen åsidosätta en grundläggande princip som har varit ett centralt verktyg för att garantera rättvisa och jämlika villkor mellan medlemsstaterna, och i praktiken en underförstådd överenskommelse.

Vi anser att det är oförståeligt och oacceptabelt att principen inte tillämpas i detta fall.

  Göran Färm och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi, svenska socialdemokrater i Europaparlamentet, röstade för betänkandet. Avtalet är ett steg i rätt riktning. Högre krav ställs på övervakning av avtalets konsekvenser för fiskbestånd och lokalbefolkningens levnadsförhållanden. Det är nu viktigt att man verkligen övervakar avtalets effekter.

Vi röstade dock emot ändringsförslag 8. Vi stöder helt och hållet intentionerna att främja en hållbar utveckling i fisket, vilket också är syftet med det nya fiskeriavtalet. Avtalet får inte heller innebära negativa konsekvenser för fisket och befolkningen i Moçambique. Däremot kan vi inte stödja att avtalet direkt ska upphävas om det medför negativa konsekvenser. Vi anser att den gemensamma kommitté som ska bildas för att bevaka avtalet är en bättre lösning för att garantera att avtalet följs och att det gagnar båda parter och miljön. Avtalen ska omförhandlas om det visar sig att de medför negativa konsekvenser.

Vi är positiva till att en större del av kostnaderna kommer att finansieras av de europeiska fartyg som gynnas av avtalen. Vi anser dock att målet måste vara att hela avtalet ska vara självfinansierande.

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE), skriftlig. − (PT) Jag lade ned min röst om mitt betänkande. Jag inser att det är bråttom att ingå avtalet och anser att förslaget är delvis positivt när det gäller fördelningen av fisklicenser, men med tanke på att det inte är möjligt att ändra det eftersom det är rådets och kommissionens ansvar, motsätter jag mig starkt att principen om relativ stabilitet, som alltid har varit gängse i tidigare avtal, inte följs i detta fall.

Jag är också ledsen över att det, på grund av eventuella rättsliga överväganden, inte är möjligt att lägga fram olika lagstiftningsändringsförslag till avtalsbestämmelserna, vilka å ena sidan syftar till att stärka civilsamhället i Moçambique, med de fiskeverksammas aktiva deltagande i utarbetandet av framtida avtal, och å andra sidan optimera de internationella reglerna för de berörda yrkeskategorierna, nämligen när det gäller fasta minimilöner för AVS-sjömän.

Jag ansåg att Europaparlamentets politiska mandat begränsades inom detta område och lade därför fram andra ändringsförslag – som ansågs vara juridiskt tillåtliga – i syfte att förbättra den information som lämnas till parlamentet och kräva att parlamentet och rådet lägger fram en rapport om tillämpningen av avtalet under det sista året av protokollets löptid, innan någon överenskommelse om förnyande av avtalet ingås.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi kan inte rösta för detta fiskeavtal eftersom vi anser att uppdelningen av fiskemöjligheterna mellan medlemsstaterna är oproportionerlig och olämplig, då inte Portugals berättigade intressen säkras.

Detta partnerskapsavtal mellan EG och Moçambique trädde i kraft den 1 januari 2007 för en period på fem år, och jämfört med det föregående avtalet medför det en ökning på 2 000 ton av gemenskapens fiskekvot för tonfisk eller tonfiskliknande arter.

Under det tidigare avtalet utnyttjade Portugal sina fiskemöjligheter (fem stycken) i relativt hög utsträckning, vilket var skälet till att Portugal begärde nio licenser för ytlångrevsfartyg, samt att möjligheterna till fiske efter demersala arter för trålare med frysanläggning som fiskar djupvattensräkor skulle fortsätta. Portugal fick emellertid endast sju licenser för tonfiskfiske.

Detta avtal är mycket obalanserat med tanke på den tidigare fördelningen av licenserna och att principen om relativ stabilitet inte respekteras mot bakgrund av de ökade fiskemöjligheterna. Portugal får endast två ytterligare licenser medan andra medlemsstater får ytterligare 16 (Frankrike) och 13 (Spanien).

Om det krävdes enhälligt beslut i rådet skulle detta inte ske.

Därför röstade vi mot betänkandet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande genom vilket man stöder partnerskapsavtalet för fiske mellan Europeiska gemenskapen och Moçambique. Avtalet har ingåtts för en period på fem år (förnybar) från dess ikraftträdande, och det ger fiskemöjligheter till fartyg från Spanien, Frankrike, Italien, Portugal och Storbritannien.

– Betänkande: Martin (A6-0353/2007)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Syftet med förordningen om företagsregister (rådets förordning (EEG) nr 2186/93), där man samlar statistik om företag som är verksamma inom EU, nämligen uppgifter om antal, typ, storlek, struktur och andra egenskaper, var att tillhandahålla tillförlitlig statistik för EU:s beslutsfattare.

Den 1 juni 2006 stödde Europaparlamentet huvuddelen av kommissionens förslag i första behandlingen. Tonvikten i de 22 ändringsförslagen låg på frågan om den administrativa bördan, ett klarläggande av de villkor under vilka konfidentiella uppgifter får överföras och slutligen fanns det en rad ändringsförslag av teknisk och redaktionell karaktär. Rådet tog fasta på parlamentets samtliga 22 ändringsförslag i sin gemensamma ståndpunkt av den 21 maj 2007.

Därefter har ny byråkrati emellertid lett till ytterligare svårigheter i processen, som har dragits ut ända till nu. Detta har gett upphov till stora kostnader, vilket föredraganden med all rätt kritiserar.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande vilket hjälper till med att förbättra de delar av EU:s statistiska system som inbegriper register med information om företag som är verksamma i EU.

– Resolutionsförslag: (B6-0400/2007)

  Ole Christensen, Dan Jørgensen, Poul Nyrup Rasmussen, Christel Schaldemose och Britta Thomsen (PSE), skriftlig. − (DA) De danska ledamöterna av den socialdemokratiska gruppen i parlamentet har röstat för parlamentets resolution om ökande priser på foder och livsmedel.

Den danska delegationen anser att det är nödvändigt att inrikta sig på de ökande foder- och livsmedelspriserna, men den håller inte med om att det är bra att EU:s jordbruksministrar nyligen beslutade att upphäva skyldigheterna om avskaffande under 2008.

  Göran Färm och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater har valt att lägga ner vår röst om resolution RC B6-400/2007 till följd av frågan för muntligt besvarande B6-0321/2007 om ökade priser på foder och livsmedel, då vi tycker att resolutionen innehåller flera tveksamheter i synen på den ekonomiska situationen för bönderna i EU.

De ökade priserna på spannmål och livsmedel kommer bönderna till nytta och kan ge större möjligheter till en omstrukturering av jordbruksektorn i EU.

Vidare måste jordbruket precis som andra branscher klara av vissa förändringar i efterfrågan.

Däremot delar vi synen i resolutionen på biobränslen, de stora prispåslagen på livsmedel som sker i distrubitörsledet och den osäkra livsmedelsförsörjningen i världen.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Den senaste tidens ökningar av livsmedelspriserna beror i stor utsträckning på de successiva reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken eftersom man har uppmuntrat jordbruken att sluta producera, vilket har lett till att många små och medelstora jordbruk har försvunnit. De särskilda förhållanden som råder i medlemsstaterna har nonchalerats och man har i stället tagit större hänsyn till de stora jordbruksindustriföretagen, de multinationella livsmedelsdistributörerna och förhandlingarna om handelsavregleringar inom WTO. Detta har bidragit till att grunden för jordbruksverksamheten har ändrats, vilket i sin tur har lett till en minskning av produktionen.

Användningen av jordbruksprodukter för andra ändamål än livsmedelsproduktion, särskilt för produktion av biobränslen som man vill prioritera, kommer inte heller att bidra till att utveckla jordbruksverksamheten, utan kan tvärtom leda till att produktionen av livsmedelsprodukter ersätts, vilket har en negativ inverkan på skyddet av livsmedelssuveräniteten.

Vi anser därför att målen för den gemensamma jordbrukspolitiken måste omprövas för att öka livsmedelsproduktionen, stödja små och medelstora jordbruksföretag och jordbruk med boskapshållning, dämpa prisökningarna på livsmedel samt förstärka interventionsmekanismerna och garantera lämpliga interventionspriser.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag stödde det gemensamma resolutionsförslaget om stigande djurfoder- och livsmedelspriser, i vilket man tar upp den stora förändringen av råvarupriserna i EU och resten av världen.

Jag röstade också för ändringsförslagen 1, 2, 3, 4 och 5, i vilka man behandlar frågan om genmodifierade organismer i djurfoderingredienser. I dessa ändringsförslag belyser man den verklighet som råder på marknaden och påpekar bara att betydande kvantiteter av majs och soja, som redan används för att framställa djurfoder i EU, innehåller genmodifierade organismer.

I ändringsförslagen behandlas också svårigheterna i samband med godkännandet av genmodifierade organismer i djurfoderingredienser. Denna situation påverkar konkurrenskraften för boskapsuppfödarna i EU och leder paradoxalt nog fram till en situation där konsumenterna i EU köper köttprodukter från tredjeländer där man använder foder med genmodifierade organismer.

Dessa ändringsförslag är nödvändiga för att belysa EU:s inkonsekventa inställning till genmodifierade organismer och behovet av en öppnare diskussion om detta ämne.

– Betänkande: Kacin (A6-0325/2007)

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för betänkandet i hopp om att det kommer att ha en avgörande inverkan på Serbiens beslut att fortsätta sina insatser för demokratiska reformer och ansluta sig till EU:s normer, särskilt när det gäller respekt för minoriteternas rättigheter.

Även om den relativa förbättringen av situationen välkomnas i betänkandet, har förbättringen fortfarande inte lett till de nödvändiga förhållandena för en verklig samlevnad och ömsesidig respekt mellan etniska grupper, och det förekommer fortfarande många och allvarliga fall av flagranta överträdelser av minoriteternas rättigheter. I detta sammanhang hänvisar jag till ett konkret exempel – den rumänska folkgruppen och rumänsktalande personer i Serbien förnekas sina rättigheter, särskilt i Valea Timocului och Vojvodina. Jag beklagar i dag att deras språkliga rättigheter avvisas och åsidosätts, vare sig vi talar om utbildning eller gudstjänster på det rumänska språket.

Ett tydligt budskap bör sändas till Serbien i detta avseende: endast ett verkigt mångetniskt Serbien, som garanterar förståelse och ömsesidig tolerans mellan de olika folkgrupperna, kan anses vara sant europeiskt.

– Betänkande: Martens (A6-0375/2007)

  Frank Vanhecke (ITS). – (NL) Herr talman! Jag röstade mot betänkandet av Maria Martens. Jag måste erkänna att det finns ett antal vettiga punkter i betänkandet, men enligt min åsikt tas inte den huvudsakliga orsaken till Afrikas problem upp, och man sänder inte heller rätt signaler om framtidens problem, framtidens utmaning, som är störtvågen av invandrare.

Varför är det inte ens i ett betänkande från Europaparlamentet möjligt att tala om den huvudsakliga orsaken till fattigdomen, svälten, den bristande säkerheten och de sociala och ekonomiska problemen i Afrika? Den främsta orsaken är dåliga regeringar på kontinenten. Det är de korrupta ledarna som bär skulden, som inte bryr sig om sunda styrelseformer, demokrati eller mänskliga rättigheter, utan i sina egna länder och med pengar som de stjäl från sina medborgare, spenderar mer på vapen varje år än de mottar i utvecklingsstöd. Det är skandal.

Signalerna om invandringen är också fullständigt olämpliga. För det första kan inte EU ta emot fler invandrare och för det andra är invandring till EU av högutbildade personer från fattiga länder en tragedi för ursprungsländerna.

  Göran Färm och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater ställde oss bakom betänkandet som är bra. Det behövs ett partnerskap mellan EU och Afrika för att möta framtidens utmaningar. Vi röstade för punkt 61 eftersom vi är positiva till frihandel. Vi vill dock poängtera att vi inte kan skapa tillväxt genom frihandel om vi inte samtidigt satsar på utbildning, hälsovård och andra långsiktiga investeringar, vilket också framkommer i andra delar av betänkandet.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Det är självklart att sexuell och reproduktiv hälsa är en ytterst viktig fråga. Därför bör inte kvinnor och barns väl och ve utnyttjas av Europaparlamentet i dess försök att utöka sina maktbefogenheter, som i exempelvis punkt 77 i betänkandet. Det finns dessutom redan i dagsläget ett kompetent och legitimt FN-organ som arbetar med dessa frågor.

Med tanke på de obehagliga strömningar som finns i denna kammare, där många ledamöter aktivt motarbetar sexuell och reproduktiv hälsa, såväl inom som utom unionen, skulle det vara mycket tragiskt om Europaparlamentet fick mer makt i frågan.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Även om betänkandet innehåller aspekter som vi anser vara positiva granskas inte den verkliga kärnan i förbindelserna mellan EU och Afrika, eftersom de centrala ansvarsområdena och strategiska målen utelämnas eller undviks.

Det mest slående exemplet är kanske att det inte nämns något om Nato/USA/EU-initiativen när det gäller Afrika, t.ex. inrättandet av särskilda militära kommandon (USA/AFRICOM), militära manövrer (Nato), eller EU-makternas ökande militära närvaro (”fredsstödjande mekanismer”, militära uppdrag).

Betänkandet innehåller även aspekter som öppnar dörren för intervention – som maskeras som ”humanitära interventioner”, ”konflikthantering” eller ”god samhällsstyrning” – och man motsätter sig inte att utvecklingspolitiken alltmer underordnas ”säkerhetsstrategier”, att man gynnar ”utvecklingsstöd” som tillhandahålls av soldater eller att medel används för sådant som inte har det minsta med bistånd att göra och anslås enligt de största makternas strategiska mål, dvs. att kontrollera Afrikas enorma naturresurser, inklusive oljan.

Avslutningsvis bekräftas ”dogmen” handelsavreglering i betänkandet genom att man fäster värde vid den tvingande aspekten av de ”ekonomiska partnerskapsavtalen” som en grundval för utveckling.

Vi motsätter oss en sådan politik till stöd för toppmötet mellan EU och Afrika.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Maria Martens konstaterar helt riktigt att grunden för utvecklingen av samarbetet mellan Afrika och EU bör vara att utveckla demokratin och ett partnerskap som bygger på ömsesidig respekt. Hon påpekar också med all rätt att parterna visserligen är jämställda i fråga om rättigheter och ansvar men inte i fråga om integrationsnivå samt faktorer som tillgänglighet och utvecklingsnivå när det gäller finansiella, tekniska och personella resurser.

Jag håller med om att vårt gemensamma ansvar och det främsta målet för samarbetet mellan EU och Afrika måste vara att utrota fattigdomen och att fred är en absolut nödvändig förutsättning som ett första steg mot utveckling.

I betänkandets anda anser jag att det är viktigt att ta hänsyn till den afrikanska befolkningens verkliga behov: att garantera skäliga inkomster för små jordbrukare, öka den lokala produktionen, garantera livsmedelssäkerheten och rimliga levnadsvillkor och inrätta lokala och regionala marknader.

  Karin Scheele (PSE), skriftlig. − (DE) Förutom den viktiga diskussionen om orättvis handelspolitik behandlas förebyggande och lösning av konflikter i betänkandet om förbindelserna mellan EU och Afrika. I detta sammanhang vill jag tala om världens sista koloni, den sista kolonin i Afrika, nämligen Västsahara, som har ockuperats av Marocko i över 30 år. Denna ockupation strider mot internationell rätt och det förekommer flagranta överträdelser av de mänskliga rättigheterna. När vi kämpar för det västsahariska folkets mänskliga rättigheter och deras rätt till självbestämmande får vi ofta höra att vi intar en pro-saharisk inställning. Det är en skrämmande attityd, eftersom vårt enda mål är att upprätthålla de mänskliga rättigheterna och den internationella rätten. Alla EU-institutioner borde engagera sig i denna kamp och inte bara följa medlemsstaternas ekonomiska intressen. EU måste inta en trovärdig ståndpunkt mot diktaturer. Att peka finger åt några få utvalda diktaturer skadar unionens trovärdighet som fredsmäklare, och skadar dem som lider av förtryck och dagligen utsätts för grova kränkningar av sina mänskliga rättigheter.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Jag kommer att rösta för Maria Martens betänkande om förbindelserna mellan EU och Afrika.

En gemensam strategi bör tas fram för samarbetet mellan EU och de afrikanska länderna, som bör grundas på ömsesidig respekt och på gemensamma, tydligt definierade principer och värderingar. Vi måste ta hänsyn till den afrikanska partens inställning och särskilt inrikta oss på utvecklingsfrågan och på att nå millenniemålen. Det handlar till exempel om att skapa stabil tillväxt och utveckling, utrota fattigdomen och bidra till att skapa tillgång till utbildning och hälsoskyddsåtgärder.

– Resolutionsförslag (B6-0429/2007)

  Göran Färm och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater ställde oss bakom betänkandet som är bra. Vi röstade dock emot ändringsförslag 1 som nämnde användandet av multipelbomber i två specifika konflikter. Vi valde att rösta emot det, eftersom vi fördömer användandet av multipelbomber i samtliga konflikter och inte endast i enskilda fall.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Det råder inga tvivel om att multipelbomber är mycket grymma vapensystem som orsakar stort lidande för civila befolkningar. Därför är det beklämmande att Europaparlamentet använder en så viktig fråga i sin strävan att påskynda skapandet av ett Europas förenta stater.

Ett förbud mot denna typ av vapen måste genomföras på ett globalt plan, genom FN och på initiativ av nationalstater, inte av Europaparlamentet.

Därför har vi röstat emot denna resolution vid dagens omröstning.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Den 17 september uppmanade FN sina medlemsländer att omedelbart vidta åtgärder för att ta itu med de fruktansvärda effekterna av användningen av multipelbomber och underteckna ett rättsligt bindande instrument inom internationell humanitär rätt om ett förbud mot användning, utveckling, produktion, lagring och överföring av multipelbomber.

FN kräver att de befintliga lagren av multipelbomber ska förstöras och efterlyser åtgärder för att minska riskerna och hjälpa offren. Till dess att ett sådant instrument inrättas uppmanar FN sina medlemländer att frysa användningen och överföringen av sådana vapen.

Som det anges i resolutionen har det dokumenterats att 98 procent av offren för dessa bomber är civila. Antalet döda och skadade är fruktansvärt högt, särskilt bland barn.

Majoriteten av Europaparlamentet röstade emellertid mot att det skulle anges att multipelbomber har används av de så kallade koalitionsstyrkorna i Afghanistan och Irak och av israeliska trupper i Libanon.

Kapprustningen måste stoppas omedelbart. Massförstörelsevapen, multipelbomber, utarmade uranvapen och fosforammunition måste brådskande förbjudas.

Vi stöder därför resolutionen.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för denna resolution, som på nytt bekräftar behovet att stärka den internationella humanitära rätten och dess tillämpning på multipelbomber, och snabbt anta ett heltäckande förbud på internationell nivå mot användning, tillverkning, överföring och lagring av multipelbomber. Kammaren har också uppmärksammat att man i resolutionen kraftfullt stöder Osloprocessen som inleddes i februari 2007.

– Betänkande: Cappato (A6-0341/2007)

  Ryszard Czarnecki (UEN). - (PL) Herr talman! Jag vill förklara hur jag röstade om Marco Cappatos betänkande, och även klargöra varför gruppen Unionen för nationernas Europa lade ned sina röster. Jag röstade mot, eftersom jag anser att förslaget är mycket kontroversiellt. Narkotika är den största affärsverksamheten i Afghanistan och att försöka kontrollera ens en del av produktionen för medicinska ändamål förefaller vara mer än diskutabelt. Av detta skäl röstade jag mot förslaget.

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det som Marco Cappato har föreslagit och åstadkommit med sitt betänkande är att klargöra att Europaparlamentet är för experiment för att omvandla opiumproduktionen i Afghanistan för brottsliga syften till produktion av opium för medicinsk användning för att behandla patienter.

Jag måste säga att jag röstade mot, eftersom det är arbetarna som odlar vallmo ute på fälten som är den verkliga utgångspunkten för de dödsfall och brott som dem som har fallit, medvetet eller omedvetet, för detta fruktansvärda gissel för mänskligheten gör sig skyldiga till.

Enligt min uppfattning lurar de som har röstat för det här betänkandet sig själva om de anser att något som utförs olagligt för närvarande, det vill säga odling av vallmo för opiumproduktion i Afghanistan, kan utrotas bara genom att tillåta och godkänna användning av opium för nyttiga ändamål.

  Richard Howitt (PSE), skriftlig. − (EN) Labourpartiet i Europaparlamentet kunde inte stödja denna resolution eftersom dess grund vilar på ett förslag om att uppmuntra opiumodling i Afghanistan. Detta strider mot initiativen från Afghanistans regering med stöd från världssamfundet, och även mot det som 80 procent av afghanerna vill – opiumindustrin ger kraft till det talibanska upproret. Vi kan konstatera att antalet opiumbefriade provinser i Afghanistan mer än fördubblats i år.

Vi röstade mot de ursprungliga texterna i punkterna 1a och 1b, eftersom vi verkligen anser att det inte finns någon anledning för Europaparlamentet att främja några projekt som uppmuntrar till opiumproduktion i Afghanistan.

Vi röstade mot betänkandet av ovanstående skäl och även därför att detta förslag är grundat på ett felaktigt antagande att det råder brist på opiater för medicinska ändamål. Internationella narkotikakontrollstyrelsen (INCB) har sagt att överproduktionen av lagliga opiater sedan 2000 har resulterat i lager i produktionsländerna ”som kan täcka behovet i två år”.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade mot detta betänkande. Det råder ingen brist på opium för medicinska ändamål i världen, och säkerheten i Afghanistan verkar inte vara tillräckligt hög för att kunna trygga produktionen och insamlingen av opium för medicinska ändamål.

– Betänkande: Lechner (A6-0371/2007)

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande. Kvarstad är en process genom vilken en borgenär kan ansöka i domstol om att få frysa ett bankkonto för att förhindra att någon använder pengarna som man gör anspråk på. Det är avvägt mellan borgenärernas rätt till indrivning av skulder och svarandenas rätt till adekvat skydd. Det strider inte mot nationell lagstiftning och bör göra det möjligt att använda ett standardförfarande i hela EU.

– Betänkande: Sbarbati (A6-0301/2007)

  Ilda Figueiredo ( GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Information från verksamhetsregistret visar att Europeiska ombudsmannen mottog 3 830 klagomål 2006. Han ansåg emellertid att endast 21,5 procent av dessa ärenden hörde till hans behörighetsområde, av vilka 258 ledde till en utredning. Under 2006 genomförde ombudsmannen sammanlagt 582 utredningar, av vilka 315 redan pågick under 2005 och nio inleddes på ombudsmannens eget initiativ.

Intressant nog var kommissionen precis som tidigare den institution som var föremål för flest utredningar, och stod för 66 procent av det totala antalet (387). Kommissionen följdes av Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO), som stod för 13 procent, och därefter kom Europaparlamentet som stod för 8 procent.

Det vanligaste klagomålet var brist på insyn, bland annat vägran att lämna ut information (25 procent), följt av orättvisor eller maktmissbruk och en rad andra typer av administrativa missförhållanden. Som ombudsmannen själv påpekar finns det emellertid många fall där hans kritiska anmärkningar helt klart inte har någon effekt, men de är utan tvivel en varning om att det finns ett problem, och parlamentet bör därför uppmärksamma dem i vederbörlig ordning.

9. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet

  Talmannen. − Nästa punkt är rättelser till angivna röster och röstavsikter.

(Sammanträdet avbröts kl. 13.00 och återupptogs kl. 15.00.)

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman

10. Meddelande om rådets gemensamma ståndpunkter: se protokollet

11. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet

12. Bolagsrätt (debatt)

  Talmannen . – Nästa punkt är kommissionens uttalande om bolagsrätt.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Europabolagsordningen har ständigt återkommit på Europaparlamentets föredragningslista och även, som ni känner till, på utskottet för rättsliga frågors föredragningslista. Olika argument som har redovisats under dessa debatter har visat att en Europabolagsordning kan ge fördelar för små och medelstora företag, och det har också funnits ett stöd för idén om samråd med berörda parter.

Kommissionen erkänner att lagstiftningen måste anpassas för att göra det möjligt för små och medelstora företag att få ut så mycket som möjligt av de alltmer integrerade europeiska marknaderna. Vi måste göra det lättare och billigare för små och medelstora företag att genomföra gränsöverskridande affärer. Det är viktigt att vidta åtgärder som kan hjälpa dessa företag att dra nytta av alla fördelar med den inre marknaden.

Tillväxten för små och medelstora företag är avgörande, som vi alla vet, för den europeiska ekonomins konkurrenskraft, och kommissionen anser att en Europabolagsordning kan underlätta utvidgningen för små företag utanför de nationella gränserna. Genom att tillhandahålla ett alternativ skulle man skapa fler valmöjligheter för företagen utan att lägga några ytterligare bördor på dem.

Den kan minska fullgörandekostnaden betydligt för företag som vill bedriva verksamhet i flera medlemsstater. Om detta kan åstadkommas skulle små och medelstora företag få lättare tillgång till nya marknader. Kommissionen är därför medveten om Europabolagsordningens betydelse för EU:s medlemsstater och för företagen i EU.

Jag kan försäkra er att min kollega, kommissionsledamot Charlie McCreevy, kommer att gå vidare med ett lagförslag för en Europabolagsordning, som han förklarade för utskottet för rättsliga frågor den 3 oktober 2007. Detta förslag bör vara klart senast i mitten av 2008. Som ni vet genomför vi just nu ytterligare samråd om förslagets exakta utformning och innehåll, vars resultat sedan kommer att införlivas i den konsekvensbedömning som ska vara klar i början av nästa år. Min kollega Charlie McCreevy diskuterar gärna saken med er efter det att förslaget har lagts fram.

  Klaus-Heiner Lehne, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman! Fru kommissionsledamot, jag vill börja med att uppriktigt tacka er för ert uttalande, som snabbt för mig in på min första kommentar, nämligen den europeiska stadgan för europeiska privata aktiebolag. Jag kan säga att vi är mycket nöjda med att kommissionen, efter utdragna svårigheter, äntligen har blivit övertygad om behovet av detta lagstiftningsförslag, och att vi nu kan se fram emot att motta det. Det är en heder för parlamentet att detta möjliggjordes tack vare kraftiga påtryckningar från vår sida. Det må vara som det vill med den saken, men vi kan endast helhjärtat glädjas över resultatet.

Jag vill emellertid nämna en annan punkt som också tas upp i dagens resolution, och där vi inte är nöjda med händelseutvecklingen. Jag talar om det fjortonde bolagsrättsdirektivet om flyttning av ett bolags säte, den plats där företaget är registrerat. Kommissionen har haft planer på att täppa till detta kryphål i bolagsrätten. Nu hör vi att detta mer eller mindre har strukits från lagstiftningsprogrammet, åtminstone vad kommissionen anbelangar, och detta kryphål kommer därför att förbli öppet.

Här vill jag betona att åtminstone min grupp – och även en överväldigande majoritet av utskottet för rättsliga frågor tror jag, att döma av tendenserna i utskottets diskussioner under de senaste åren, och hela parlamentet – alltid har ansett att detta kryphål måste täppas till och att det fjortonde bolagsrättsdirektivet är en nödvändighet.

Det handlar inte om ytterligare byråkrati och nya skyldigheter för företagen. Det handlar helt enkelt om att ge företagen den möjlighet som de lovas i fördraget att röra sig fritt inom EU och etablera sig i vilken medlemsstat som helst. Vi har hört att ett av skälen till att kommissionen ansåg att det inte var möjligt att gå vidare med denna fråga och lägga fram ett förslag var att den ansåg att de befintliga förordningarna om sammanslagningar och andra bestämmelser var tillräckliga för att garantera företagens rörlighet.

Jag kan bara säga att om ett företag inte kan flytta sitt registrerade säte inom den inre marknaden om den inte finner ett nytt företag i ett annat land och sedan slår sig samman med det, är de befintliga bestämmelserna knappast exemplariska för att undvika byråkrati eller minska kostnaderna. Det idealiska vore en sund sekundär lagstiftning för att garantera företagens rätt att utöva den rätt till fri rörlighet på den inre marknaden i praktiken som de ges i fördraget i teorin.

Ett av argumenten för att behålla status quo är att tidigare utslag från EG-domstolen ändå har bidragit till att bolagsrätten har avreglerats avsevärt. Det är visserligen sant, men domstolens enda skäl till att avge dessa domar är att främja fullständig tillämpning av primärrätten, helt enkelt för att de lagstiftande organ som är ansvariga för sekundärrätten, nämligen parlamentet och rådet – även om vi är beroende av kommissionen – inte kan möjliggöra en förnuftig sekundärrätt som verkligen skulle bidra till att garantera de friheter som anges i fördragsbestämmelserna om inrättandet av den inre marknaden.

Det är skälet till att parlamentet håller fast vid sin ståndpunkt att kommissionens monopol på initiativrätten binder den att lägga fram ett förslag till ett fjortonde bolagsrättsdirektiv i vederbörlig ordning. Vi uppmanar kommissionen att på nytt överväga om det fjortonde direktivet, som redan finns i registren hos kommissionens tjänsteavdelningar, kan infogas i lagstiftningsprogrammet under de kommande åren.

Om detta inte sker förbehåller sig parlamentet – vilket vi uttryckligen förklarar i vår resolution – att åberopa artikel 192 i fördraget och lägga fram ett initiativbetänkande för att begära ett lagstiftningsförslag. Och medan vi ändå är inne på frågan om bolagsrätt, vill jag ta detta lämpliga tillfälle i akt för att säga ett par korta ord om kommissionens senaste meddelande om förenkling av bolagsrätten. Detta meddelande behandlas inte direkt i resolutionen, men det finns en tematisk koppling mellan de två.

Jag anser att vi i parlamentet är eniga om att vi motsätter oss att innehållet i etablerad gemenskapsrätt och praxis – gemenskapens regelverk – urholkas till följd av förenklingsåtgärder. Med andra ord kan det enligt min mening inte bli fråga om att upphäva hela direktiv. Det vi däremot kan stödja är åtgärder som är utformade för att avlasta företagen, minimera de byråkratiska och statistiska skyldigheterna och befria företagen från kravet på att offentliggöra minsta detalj i sina årsbokslut, sådant som egentligen kan vara ganska oviktig information. Här anser jag att det finns utrymme för ett nära samarbete med kommissionen för att förbättra bolagsrätten.

En annan sak som slog mig när jag läste kommissionens dokumentation om denna fråga var att vissa rättsakter som vi har antagit – ett exempel är direktivet om insyn som antogs i kölvattnet efter Sarbanes-Oxley Act – innehåller vissa bestämmelser som nu ger upphov till frågan om varför de inte ses över inom ramen för en förenklingskampanj. Jag skulle välkomna att kommissionen tänkte över denna fråga ytterligare, eftersom även en sådan översyn skulle bidra till att förbättra bolagsrätten.

  Manuel Medina Ortega, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! Klaus-Heiner Lehne har förklarat det väsentliga i den ståndpunkt som ledamöterna av utskottet för rättsliga frågor har i den här frågan. Han gjorde det gruppen för Europeiska folkpartiet, och jag kommer att göra det för den socialdemokratiska gruppens räkning.

Det vi finner oroande för närvarande är, precis som Klaus-Heiner Lehne har sagt, att vi förlitar oss alltför mycket på den rättsliga utvecklingen av lagstiftningen, det vill säga, utveckling genom EG-domstolens rättspraxis. EG-domstolens rättspraxis bidrar till att fylla de luckor som lämnas av EU:s sekundärrätt, men vi har ingen sekundärrätt. Många områden har en mycket allmän karaktär i fördragen, vilket ger utrymme för olika tolkningar, och underlättar därför inte inrättandet av den inre marknaden för närvarande.

Som Klaus-Heiner Lehne har påpekat är våra förslag dubbelriktade. Först och främst stöder vi kommissionens förslag om att lägga fram ett direktiv om europeiska privata aktiebolag, vilket helt klart skulle bidra starkt till att skapa fri rörlighet inom EU, och för det andra kommer vi att fortsätta att driva på inom bolagsrättsområdet genom att kräva ett nytt direktiv, det fjortonde, som skulle kunna komplettera dessa bestämmelser.

Jag delar Klaus-Heiner Lehnes oro när han säger att vi om vi inte antar bestämmelser om flyttning av ett bolags säte i själva verket skulle lämna ett rättligt kryphål öppet eftersom sammanslagningar är en annan fråga som inte omfattas helt av denna kategori. Vi hoppas att kommissionen kan inbegripa denna typ av verksamheter i sitt arbetsprogram.

För det första hoppas jag att förslaget till direktiv om stadgan för europeiska privata aktiebolag kan läggas fram under 2008 och om möjligt för den 30 juni, och för det andra får vi hoppas att kommissionen inte ger upp tanken på att fortsätta att utveckla bolagsrätten på områden som etableringsfrihet och byte av säte för företag.

Det var allt jag hade att säga.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Låt mig svara på båda frågorna.

Som svar på den första anser jag att det är tydligt. Som svar på den andra, angående det fjortonde bolagsrättsdirektivet, hade vi föreslagit att ytterligare ett medel för att förbättra rörligheten skulle kunna vara ett direktiv i vilket man anger villkoren för flyttningen av bolagssäten i EU. Resultaten av den ekonomiska analysen av det möjliga mervärdet av ett direktiv var inte övertygande; företagen har redan de rättsliga medlen för att kunna utföra flyttningen utomlands. Åtskilliga företag har redan flyttat sina säten genom att använda möjligheterna som finns genom Europabolagsordningen.

Snart kommer direktivet om gränsöverskridande sammanslagningar, vilket träder i kraft i december, att ge alla aktiebolag – däribland små och medelstora företag – valmöjligheten att flytta sitt säte. De kan göra detta genom att etablera ett dotterbolag i den medlemsstat till vilken de vill flytta och sedan göra en sammanslagning mellan det befintliga företaget och detta dotterbolag.

Kommissionen anser att framtida lagstiftning i form av ett fjortonde direktiv om bolagsrätt bara kan vara berättigad om denna ram behövs. Charlie McCreevy har därför för ögonblicket beslutat sig för att inte gå vidare med detta fjortonde direktiv om bolagsrätt, men jag ska naturligtvis återigen meddela honom era frågor.

  Talmannen . – Jag har mottagit ett resolutionsförslag, som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen⁽¹⁾.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum inom kort, under omröstningen.

(1) Se protokollet.

13. Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer(debatt)

13.1. Iran

  Talmannen . – Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om Iran⁽¹⁾.

  Ryszard Czarnecki (UEN), författare. – (PL) Herr talman! Än en gång talar vi om Iran. Jag är medförfattare till den resolution som har utarbetats av gruppen Unionen för nationernas Europa. Situationen i Iran är en oändlig historia av kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Europaparlamentet återvänder till den här frågan mycket regelbundet, och ger namnen på fler och fler offer och fler och fler exempel på kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Jag måste tyvärr säga att vissa av politikerna och regeringarna i EU tillämpar dubbla måttstockar eftersom man talar mycket mer om de mänskliga rättigheterna i de länder som inte handlar med Iran, som inte kan göra affärer. I de länder som har behållit sina ekonomiska band till Iran, även inofficiellt, utan att säga något, men som tjänar pengar på handeln med Iran, verkar man tala tystare om de mänskliga rättigheterna, i en viskning. Det är mycket bra att Europaparlamentet inte viskar om Iran.

Det jag vill betona utöver politiska åsiktsskillnader när det gäller den gemensamma resolution som vi föreslår är att vi räknar upp nya, specifika och tragiska uppgifter som åskådliggör det drama som pågår inför våra ögon i detta land. Den allmänna opinionen i världen riktar uppmärksamheten på något annat, på vissa försök att skapa en kärnvapenmakt i Iran eller de tydligt antisemitiska uttalandena från Irans president. Kränkningarna av de mänskliga rättigheterna märks tyvärr inte av i debatten, så det är bra att parlamentet behandlar den här frågan i dag.

  Marios Matsakis (ALDE), författare. – (EN) Herr talman! Detta är inte första gången, och jag är rädd att det inte är den sista, som kammaren behandlar situationen i Iran. Detta land, som har alla naturtillgångar som krävs för att skapa en avundsvärd levnadsstandard för sitt folk, håller tyvärr på att sjunka allt djupare ned i ett medeltidsliknande totalitärt styre med stora överträdelser av de mänskliga rättigheterna. Landet blir dessutom alltmer isolerat från omvärlden.

Den fortsatta användningen av barbariska handlingar som t.ex. stening till döds av medborgare, även kvinnor och barn, och vägran att erkänna kvinnors och oppositionspolitikers rättigheter är ett hot mot ett civiliserat levnadssätt. Varje dag rapporterar man om ännu fler fall av arresteringar, tortyr och dödande av oskyldiga civila av de iranska myndigheterna.

(Talmannen bad talaren att tala långsammare.)

Jag hoppas att detta inte kostar mig tid, herr talman. Det är därför jag talar engelska – så att folk ska kunna förstå mig utan tolkning.

(Applåder från vissa delar av kammaren)

Tack ska ni ha, herr Tannock.

Yttrande- och pressfrihet finns egentligen inte i detta land, och det hemliga arbetet med att framställa kärnvapen fortsätter mot allt sunt förnuft och trots alla internationella protester.

Den iranska regimen, förblindad av kortsiktig nationalism och extrem religiös fanatism, följer en väg som bara kan leda till konfrontation och lidande, framför allt för dess eget folk. Låt oss på nytt, när vi röstar om denna resolution, skicka ett budskap om stöd till de iranier som kämpar för frihet och demokrati, och låt oss återigen klargöra för Irans styrande extremister att vårt tålamod snabbt håller på att ta slut tack vare deras dumdristigt farliga beteende.

Låt mig avsluta med att informera om lite goda nyheter från Förenta staterna som jag just har fått, om att den amerikanska regeringen har beslutat att sätta upp det revolutionära gardet på förteckningen över terroristorganisationer.

  Paulo Casaca (PSE), författare. – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den här veckan hade vi nöjet att lyssna till Nobelpristagaren i litteratur, Doris Lessing. Som vi vet har hon iranskt ursprung, och hon sa det vi alla tänker: ”Jag hatar den iranska regeringen. Det är en grym och ond regering.” Doris Lessing sa också att skälet till att ingen vågar kritisera den iranska regeringen är oljan. Jag tror inte att hon kunde ha haft mer rätt eller uttryckt sig bättre.

Denna eftergiftspolitik är dödlig, inte bara för det iranska folkets intressen, utan för alla som vill ha fred. Att denna politik får fortsätta och underblåsas av den iranska regeringens expansionistiska och fanatiska instinkter kommer att utmynna i den största tragedi som vi ställts inför inom en snar framtid. Jag anser att vi alla måste vara medvetna om detta och att vi måste försöka vända på denna politik. Om vi inte gör kommer framtiden att bli mycket dyster, och jag vill bara påpeka att parlamentet bör sända en mycket speciell hälsning till Nobelpristagaren för hennes mycket välbetänkta ord.

  Erik Meijer (GUE/NGL), författare. – (NL) Herr talman! När man bedömer det som sker i och kring Iran för närvarande finns det fyra frågor som bör övervägas. För det första den fruktansvärda människorättsliga situationen som har uppstått till följd av en regim som inte grundas på demokrati och jämlikhet mellan människor, utan på sin egen tolkning av Guds vilja, vilken ger den rätt att fängsla, tortera och mörda andra.

För det andra har vi regimens försök att vinna masstöd, trots dess roll som en våldsam minoritet. Den försöker vädja till den nationella stoltheten på konstgjord väg. Skälet till den stoltheten är att de har kärnenergi och eventuellt även kärnvapen, precis som Indien, Pakistan och Israel, som inte har undertecknat ickespridningsfördraget.

För det tredje, oppositionen mot regimen. Både den återhållsamma oppositionen, som vill ha ett något mindre strängt system, vilket var fallet under den föregående presidenten, och den verkliga demokratiska oppositionen bland arbetare och studenter i Iran, och även bland de aktuella som har flytt utomlands.

För det fjärde det amerikanska hotet att använda samma modell i Iran som i Irak, med en militär invasion eller åtminstone bombningar. En sådan attack av utländska motståndare skulle motverka sitt eget syfte. Det skulle bara sporra till patriotiska känslor från iraniernas sida, och de skulle sluta upp kring den hatade regimen och dess kärnvapen, om den har några.

Min grupp är inte för en militärinvasion mot regimen eller att söka vänskap med den av egenintresse. Vi måste visa solidaritet med offren och oppositionen. Regimen får inte på något sätt ges intrycket att det är möjligt att förhandla om begränsningar av oppositionens rättigheter i exil i Europa, och får inte sprida propaganda genom att påstå att demokratiska länder stöder landets vanstyre.

EG-domstolens beslut att stryka organisationen Folkets Mujahedin från förteckningen över terroristorganisationer måste respekteras fullständigt, så att denna organisation och andra oppositionsgrupper inte ställs inför rättsliga eller finansiella hinder.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), författare. – (ES) Herr talman! Jag anser att det finns tre faktorer – minst tre – som motiverar denna brådskande resolution.

För det första gäller det den människorättsliga situationen, som redan har nämnts. För det andra rekordsiffrorna för avrättningar, inte bara i antal, utan även på grund av den brutalitet som de verkställs med. I dag kan vi räkna till fler avrättningar än under hela 2007 – 244 år 2007 och 177 år 2006. Den tredje faktorn är den förföljelse som organisationer för människorättsaktivister utsätts för, särskilt de organisationer som försvarar kvinnors rättigheter.

Jag anser att allt detta inte bara motiverar denna resolution, utan även, vilket också förklaras i resolutionen, att vi måste uppmana FN:s generalförsamling att rösta om en resolution där man uttryckligen och reservationslöst fördömer kränkningarna av de grundläggande rättigheterna i Iran. Det har vi efterfrågat länge. Vi förstår inte varför det talas så tyst om detta, och jag hoppas att vår resolution åtminstone kan få någon att ändra åsikt.

  Tadeusz Zwiefka (PPE-DE), författare. – (PL) Herr talman! Koranen, muslimernas heliga skrift, anses av framstående specialister vara en bok om kärlek. Men vad sker i dessa länder som kallar sig islamiska? De styrs av extrema radikaler. Det enda budskap som de sänder ut är hat mot omvärlden, mot andra muslimer och mot sina egna medborgare. Det som sker i dagens Iran är absolut oacceptabelt. Vi har vid många tillfällen här i parlamentet redan talat om behovet av att vidta radikala åtgärder för att förhindra olika typer av kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Iran.

Det som är särskilt upprörande är det sätt som dödsstraffen verkställs på. Att verkställa dödstraffet genom stening är ociviliserat, omänskligt och fullständigt oacceptabelt för alla demokratier. Iran fortsätter att tillämpa dödsstraff för minderåriga, vilket är förbjudet i hela den demokratiska och civiliserade världen, trots den iranska regeringens och det iranska parlamentets löften.

Ytterligare hatyttringar riktas mot all opposition – både den mycket begränsade interna oppositionen från enskilda medborgare, och den mycket större och mer organiserade oppositionen både inom landet och utanför dess gränser. Arresteringar av journalister, brist på yttrandefrihet, förbud mot att trycka eller till och med tala under hot av fängelse eller till och med döden, det är en situation som vi absolut inte kan acceptera på något sätt. I dag verkar alla vädjanden nästan komma för sent. Vi bör överväga mer specifika restriktioner som skulle tvinga den iranska regeringen att ändra sitt uppförande.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Först och främst välkomnar vi i kommissionen detta gemensamma resolutionsförslag från parlamentet.

Vi har ju alla upprepade gånger uttryckt vår stora oro över situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran – när jag helt nyligen, i samband med FN:s generalförsamlings sammanträde, samtalade med Irans utrikesminister betonade jag återigen mycket kraftfullt alla de uppgifter som har kommit fram.

Jag måste säga att respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna i Iran har fortsatt att försämras allvarligt under det gångna året och, av detta skäl, kommer vi också att stödja FN:s generalförsamlings nya resolution om människorättssituationen i Iran, som vi gör varje år, som Kanada förmodligen kommer att lägga fram.

Det råder en fortsatt skärpt kontroll över yttrandefriheten, församlingsfriheten och den politiska oppositionen. Det har förekommit nya fall av tortyr och avrättningar av personer som tillhörde en minoritet vid tiden för det påstådda brottet. Det har också förekommit ett ökat antal offentliga avrättningar, som Raül Romeva i Rueda sade, däribland ett fall av stening, trots försäkringar från den iranska sidan att stening var förbjudet enligt gällande dekret. Jag nämnde också mycket specifikt detta fall när jag träffade den iranske utrikesministern. Iran har genomfört minst 250 avrättningar hittills i år – det näst högsta antalet avrättningar i världen.

Vi kan naturligtvis också notera den fortsatta diskrimineringen av minoriteter, ökade trakasserier och stängningen av oberoende icke-statliga organisationer. De dokumenterade hoten och förföljelserna mot försvarare av de mänskliga rättigheterna från alla delar av det iranska samhället har ökat, vilket även gäller förtrycket av intellektuella, lärare, studenter, kvinnoaktivister och fackföreningar. Helt nyligen fängslades återigen Emaddedin Baghi, en av Irans mest kända försvarare av de mänskliga rättigheterna, anklagad för att ha propagerat mot regeringen. Sedan i juli har Mansour Osanlou, ordförande för de iranska busschaufförernas fackförening som är en symbol för en oberoende fackföreningsrörelse i Iran, suttit häktad. Mansour Osanlou behöver omgående medicinsk behandling, vilken vi befarar att han ännu inte har fått.

Vi tittar inte stillatigande på när det gäller denna utveckling. Vi har vidtagit flera åtgärder och upprepade gånger utfärdat offentliga uttalanden där vi skarpt fördömer de pågående överträdelserna av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i Iran, såväl som landets ständiga misslyckande med att upprätthålla internationella standarder inom rättsväsendet. Jag uppmanar återigen den iranska regeringen att fullt ut respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i linje med Irans åtaganden enligt internationell rätt och de konventioner man har ratificerat.

Jag vill också upprepa vår oro över Irans vägran att återuppta den bilaterala dialogen om mänskliga rättigheter som man övergav 2004, vilket EU fortsätter att uppmana till. För vår del är vi fortfarande beredda att göra det, eftersom vi menar att en sådan dialog och ett sådant engagemang har betydelse.

Sammanfattningsvis instämmer kommissionen helt och hållet med parlamentet när det gäller utvecklingen inom kärnkraftsområdet eller andra frågor med intresse för EU. Och vi har denna tvåspårsmetod vilken Javier Solana och hans nya motpart håller på att utarbeta, och samtidigt arbetar vi i FN:s säkerhetsråd med ett möjligt utökande av sanktionerna. För tillfället kan det inte ske några verkliga framsteg i förbindelserna med Iran om landet inte kraftigt förbättrar situationen för de mänskliga rättigheterna.

  Talmannen . – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum inom kort, under omröstningen.

(1) Se protokollet.

13.2. Pakistan

  Talmannen . – Nästa punkt är fyra resolutionsförslag om Pakistan⁽¹⁾.

  David Martin (PSE), författare. – (EN) Herr talman! Låt mig inleda med att uttrycka min sympati med offren för det fruktansvärda bombattentatet i Karachi. Våra tankar går till alla dem som drabbades av denna dramatiska händelse.

Pakistan är ett land som vi i Europa verkligen bör bry oss om. Det är en stor handelsnation, det exporterar arbetstagare, inte minst till denna kontinent, och det är en vital allierad i kampen mot terrorismen. Det är därför mycket beklagligt att landet under sin 60-åriga historia inte har lyckats bli en verklig demokrati. Å andra sidan bör vi bli uppmuntrade av att det inte har blivit en teokrati eller t.o.m. en permanent militärdiktatur. Nu öppnar sig återigen dörren till demokrati i Pakistan.

Vi väntar på domstolsbeslutet om huruvida presidentvalet har gått lagligt till. Vi uppmanar president Pervez Musharraf att acceptera resultatet om det går honom emot, men jag uppmanar också folket i Pakistan och över hela världen att acceptera domstolsbeslutet om det stöder presidenten. Jag tror att det är den enda grund på vilken vi kan gå framåt i landet.

När det gäller valet i januari hoppas jag att regeringen följer och fortsätter att förbereda sig för detta val, och ser till att Benazir Bhutto kan föra en säker valkampanj. Genom att säga detta vet jag att vi antyder att regeringen låg bakom bombdådet. Jag tror inte det, men vi måste se till att säkerheten för alla kandidater garanteras och att regeringen gör sitt bästa för att skydda Benazir Bhutto. Jag anser också att Nawaz Sharif ska tillåtas återvända till landet och bedriva kampanj om han så önskar och, som sagt, garanteras säkerhet.

Militären bör hålla sig i bakgrunden under hela valkampanjen, och jag hoppas att presidenten byter ut sin uniform mot civila kläder före januari – framför allt innan kampanjen inleds – och gör så att hans land får ett verkligt civilt styre. Det är det bästa hoppet för Pakistans framtid och det bästa hoppet för förbindelserna mellan EU och Pakistan, dvs. att vi får ett demokratiskt valt parlament i januari med presidenten i civila kläder.

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), författare. – Tack herr talman! Jag måste först med sorg i hjärtat konstatera att vi månad efter månad här i parlamentet måste ta ställning till olika resolutioner eftersom så stora delar av vår omvärld inte respekterar medborgerliga fri- och rättigheter och bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter. Jag måste säga det, eftersom jag tycker att det är så fruktansvärt att det bara pågår och pågår. Vi talar här i parlamentet om detta, vi talar i så många sammanhang om detta, och ändå fortsätter det.

När det gäller Pakistan som i den resolution som vi diskuterar nu vill jag säga att GUE/NGL-gruppen stöder resolutionen i sin helhet. Resolutionen ställer ett stort antal men mycket berättigade krav på regeringen i Pakistan. Vi i omvärlden kan inte stillatigande se militärregimens inflytande och bestämmande över alla samhällsområden. Makten måste överföras till en civil demokratisk regering. Vi måste stödja alla frivilligorganisationer, alla som arbetar för de demokratiska fri- och rättigheterna. Jag vill särskilt betona betydelsen av punkt 16 i denna resolution. Där uttrycker parlamentet sin stora oro över att en stor del av Pakistans kvinnor inte kan delta i den demokratiska processen. Människor förtrycks i Pakistan av militärregimen p.g.a. religion, men vi får heller inte glömma det förtryck som en stor del av Pakistans kvinnor utsätts för. Vår grupp vill kraftigt stödja hela resolutionen. Tack!

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), författare. – (ES) Herr talman! Trots att det logiskt sett är de pakistanska myndigheterna som har det främsta ansvaret för att lösa situationen vill jag påpeka att EU, och framför allt vi medlemsstater, inte får glömma bort att vi har ett enormt ansvar för att åtminstone inte förvärra situationen.

I detta sammanhang är det oförståeligt att man fortsätter att exportera eller försöka exportera vapen till Pakistan, eftersom det är oförenligt med viljan att lösa situationen.

För att bara ge ett exempel: under 2006 godkände Storbritannien export av 15 000 gevär till regionen, inklusive Pakistan, Frankrike fortsätter att försöka sälja missiler och radarsystem till Pakistan för att bygga upp en stridsflygsstyrka som Pakistan påstår att man utvecklar tillsammans med Kina, och Tyskand har också exporterat avsevärda mängder ammunition, vapen och andra typer av militär utrustning.

Därför anser jag att man inte kan fortsätta att exportera vapen till Pakistan enligt detta slags politik om man vill lösa situationen i landet. Jag förslår därför och ber mina kolleger stödja ett ändringsförslag om stopp för all export av vapen och militär utrustning till dess att det kan garanteras att de inte kommer att användas för att kränka de mänskliga rättigheterna.

  Charles Tannock (PPE-DE), författare. – (EN) Herr talman! Förra veckans attentat av en självmordsbombare i Karachi påminde oss om hur farligt nära det är att Pakistan hamnar i anarki. Utsikterna att ett Pakistan med kärnvapen blir en skurkstat som kontrolleras av islamitiska fanatiker är uppriktigt sagt skrämmande.

Jag är inte särskilt förtjust i Benazir Bhutto, vars period som premiärminister utmärktes av allmänt spridd korruption, men, när det kommer till kritan, en demokratisk och sekulärt inriktad regering som kontrolleras av civila myndigheter är alltid att föredra framför en militärdiktatur som i detta fall var komprometterad genom dess kopplingar till islamitiska partier och talibanerna i Afghanistan. President Pervez Musharraf ska ju vara vår allierade i kriget mot terrorismen. Ibland undrar jag hur intresserad han är av att utrota terrorismen i sitt eget land.

Förhoppningsvis blir Benazir Bhuttos återvändande till Pakistan en stimulans för de mänskliga rättigheterna. Ett stort bekymmer är det pågående förtrycket av religiösa minoriteter, däribland kristna, hinduer och ahmadiya-muslimer. Om hon ska bli tagen på allvar som en framåtsträvande ledare för ett modernare Pakistan måste hon se till att landet respekterar sina internationella åtaganden enligt konventionerna om mänskliga rättigheter.

Samtidigt som Pakistan står inför många utmaningar bör vi emellertid erkänna att man har gjort vissa framsteg inom vissa områden. Ekonomin fortsätter att växa, och Pakistan har också tagit itu med förtroendeskapande åtgärder tillsammans med Indien när det gäller dispyten över Jammu och Kashmir.

En fråga som fortfarande är obesvarad är hur den pakistanska regeringen lagligt, trots ett domslut i högsta domstolen som tillät före detta premiärminister Nawaz Sharif att återvända från sin exil till Pakistan, omedelbart kunde utvisa honom till Saudiarabien. Hur kan en regering, enligt internationell rätt, avvisa en av sina egna medborgare? Nawaz Sharif kan fortfarande ha en mycket viktig roll att spela i samband med etableringen på nytt av civil demokratisk politik med flera partier i Pakistan.

  Bernd Posselt, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman! Vi måste se på situationen i Pakistan mycket noggrant. Det är ett stort och viktigt land med en orolig historia. Staten Pakistan skapades på konstgjord väg som ett hem för Indiens muslimska invånare, och har därför en muslimsk identitet, vilket vi inte kan lägga det till last. Det var mer eller mindre Pakistans ursprungliga existensberättigande.

Det innebär inte att vi inte ska kämpa mot islamisk extremism, och pakistanierna själva gör avsevärda insatser i den kampen. Pakistan var en viktig allierad under den sovjetiska ockupationen av Afghanistan, i förbindelserna med det kommunistiska Kina och inom ramen för de långvariga sovjetiska försöken att vinna inflytande i Indien. Pakistan var en viktig strategisk faktor för väst.

Däremot är det självklart att Pakistan har sina interna svårigheter som vi måste vara medvetna om: en komplex oh heterogen befolkning i etniska och religiösa termer, utbredd fattigdom och naturligtvis behovet av att stärka demokratin och rättsordningen. Vi måste helt klart starkt stödja Pakistan i landets insatser för att inrätta fria val och ett starkare oberoende rättsväsende, och vi måste uppmuntra militärmakten att gradvis lämna över makten till valda politiker. Framför allt måste vi, som Charles Tannock sa, uppmuntra Pakistan att fortsätta processen för att bygga upp förtroendet till grannlandet Indien.

Det har funnits uppmuntrande tecken i det avseendet, och syftet med en balanserad politik gentemot Pakistan är just att förstärka dessa tecken samtidigt som vi ger uttryck för nödvändig kritik.

  Sarah Ludford, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Det pakistanska folket förtjänar inte militärdiktatur, våld och laglöshet. En av de viktigaste artiklarna i denna resolution är den där parlamentet på nytt bekräftar sin solidaritet med Pakistans folk som strävar efter ett öppet och kontrollerbart demokratiskt styre och som agerar med mod och beslutsamhet inför terrorism och kriminellt våld.

Det är naturligtvis därför vi betonar behovet av ett återvändande till demokratin och det civila styret med fria och rättvisa val i januari som det enda sättet att möta de utmaningar som det pakistanska samhället står inför.

Samtidigt betonar vi också behovet av att få ett slut på militariseringen av det pakistanska samhället och beklagar president Pervez Musharrafs misslyckande när det gäller att sluta som arméchef, vilket han lovade att han skulle göra. Tillämpningen av rättsstatsprincipen är oerhört bristfällig i Pakistan. En viss glädjande utveckling har ägt rum vid vissa tidpunkter, men denna har också åtföljts av en del mycket repressiva beslut. Detta drabbar särskilt minoriteterna, religiösa och andra, men även kvinnorna. Vi gör rätt i att uppmana till förbättringar på detta område.

Vi beklagar naturligtvis också bombattentatet och de 140 offren och 500 skadade i förra veckan. Jag är rädd att dessa kan bli en förevändning för att begränsa den politiska verksamheten, eftersom regeringen redan har tillkännagett att de politiska partierna bara kommer att tillåtas hålla möten på säkra platser istället för att organisera korteger. Man kan se hur detta kanske görs till en förevändning.

Ett av de mer ”hemnära” skälen till varför jag vill att Pakistan ska bekämpa både extremism och militarisering och återvända till rättsstatsprincipen är konsekvenserna för britter med pakistanskt ursprung i och med Förenta staternas uppmaningar om t.ex. profilering eller viseringskrav. Det skulle avlägsna detta hot mot folk som mina väljare om Pakistan blev ett demokratiskt samhälle.

  Ryszard Czarnecki, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! I dag på tv ännu såg vi ännu en rapport om ännu en attack i Pakistan, med dödsoffer. Även detta är en oändlig historia. Varför ägnar vi tid åt detta, särskilt eftersom vi agerar för de europeiska skattebetalarnas räkning? Vi måste komma ihåg att EU ger avsevärda belopp till Pakistan för hälsovård, för att utplåna fattigdomen och till utbildning. Därför har vi rätt att intressera oss för vad som sker i landet, eftersom det delvis stöds av pengar från våra väljare.

Jag vill fästa er uppmärksamhet på några frågor som inte har diskuterats här. Först och främst vill jag uppmärksamma att religiösa minoriteter förföljs och diskrimineras i Pakistan. Det gäller kristna, men även hinduer, sikher och buddister. Jag anser att det är viktigt att vi inriktar oss på den frågan, eftersom den försvinner i sammanhanget mot bakgrund av attackerna och de tragiska dödsfallen, men är ett ständigt inslag.

Jag vill även lyfta fram diskrimineringen av kvinnor, vilket redan har tagits upp. Det finns särskilda hudud-dekret för detta ändamål. Även detta bör fördömas och det gläder mig att vi gör det, oberoende av våra politiska meningsskiljaktigheter.

  Koenraad Dillen, för ITS-gruppen. – (NL) Herr talman! Vi har naturligtvis alla uttryckt vår fasa inför de chockerande attackerna i Pakistan förra veckan som är en oändlig historia, som en föregående talare sa.

Det får emellertid inte hindra oss från att påpeka det grundläggande faktumet att Pakistan naturligtvis är en militärdiktatur, att det i det officiella Pakistan sker omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna och landets ledare fortfarande står över lagen. Pakistan är också en strikt islamisk stat, där det inte finns rum för människor med en annan tro eller religiösa minoriteter, och landet har som sagt även kärnvapen.

Kanske – men det kanske man inte kan säga – är Islamabad i själva verket ett större hot än Teheran. Jag vet inte. Jag har också en viss känsla av déjà vu med Pakistan – precis som i andra islamiska länder, till exempel Algeriet vid den tidpunkten, hindrar militärdiktaturer eller regimer där armén spelar en dominerande roll islamiska fundamentalister från att ta makten. Tyvärr betyder ökad demokrati ofta mer islamisk fundamentalism, och paradoxalt nog, mindre demokrati. Det är ett dilemma som inte är så lätt att lösa.

  Marios Matsakis (ALDE). - (EN) Herr talman! Det mordiska angreppet på intet ont anande anhängare som välkomnade Benazir Bhutto tillbaka i Karachi den 18 oktober har varit ytterligare en hjärtlös terroristhandling mot utsikterna att få till stånd demokratiska förändringar i Pakistan.

Världssamfundet tittade skräckslaget på när fler oskyldiga civila offrades i en nation där general Pervez Musharrafs diktatoriska regim drar in landet i ett tillstånd av fruktan och försämrad lag och ordning. Denna brutala person, med sin grupp av korrupta kolleger på höga poster, är en cancerliknande plåga för det pakistanska folket. Han har tyvärr fortfarande den styrande makten, vilket främst beror på att han stöds av västvärlden, särskilt Förenta staterna, men även av en eller två EU-medlemsstater.

Tiden har nu kommit när västvärlden omgående måste dra undan mattan för president Musharraf och istället stödja de demokratiska reformistiska krafterna i Pakistan.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! När nu Pakistan förbereder sig för det viktiga parlamentsvalet är läget, som vi alla vet, mycket svårt och distraherande, och även jag, precis som många av er, måste säga att jag blev djupt chockerad av det avskyvärda bombattentatet och mordförsöket i Karachi när Benazir Bhutto återvände till landet förra veckan, och även av den hemska förlusten av liv som har drabbat så många oskyldiga. Vi vill uttrycka vår fullständiga sympati till offrens familjer, och vi vädjar även till de pakistanska myndigheterna att dra de skyldiga inför domstol.

Detta attentat mot en fredlig samling människor har tydligt återigen visat terrorismens och fundamentalismens alla faror för det pakistanska folket. Benazir Bhutto hade rätt när hon beskrev denna fruktansvärda händelse som ett slag mot demokratin, särskilt i det nuvarande sammanhanget då det snart är val i landet.

Parlamentets önskan att uttrycka solidaritet med det pakistanska folket är både mycket relevant och läglig. Vi i Europa bör uppmuntra till ett mer öppet och demokratiskt samhälle och naturligtvis ett starkt civilsamhälle i Pakistan.

Det är också mycket viktigt att valet ger maximal demokratisk legitimitet till de blivande församlingarna, och valet måste vara demokratiskt, öppet och ge lika möjligheter till alla politiska konkurrenter.

Som ni känner till är detta ett av de länder till vilket vi kanske sänder en delegation som ska övervaka valet. I detta sammanhang genomförde tjänstemän från kommissionen ett undersökningsuppdrag i juni, och de konstaterade viktiga brister när det gällde förhållandena för det kommande valet, inbegripet valkommissionens oberoende, fullständighet och riktighet avseende väljarregistreringen, begränsande bestämmelser för kandidater och öppenheten under resultatprocessen.

Om man uppvisar en verklig politisk vilja finns det emellertid fortfarande tid att göra förbättringar inom en rad av dessa problematiska områden, och jag har därför ännu inte fattat beslut om vi ska använda en fullständig delegation för valövervakningen. Jag måste först se vad man har kommit fram till i sammanhanget.

Jag tror att de flesta i Pakistan vill se ett måttfullt, stabilt och demokratiskt Pakistan, och vi bör stödja dem när det gäller att uppnå detta mål. Vi gör mycket, t.ex. när det rör handeln, för att hjälpa folk ur fattigdomen, men vi gör också mycket på utbildningsområdet för att elever inte ska utbildas i koranskolorna och utbildas mot extremism och fundamentalism. Men vi bör också stödja detta eftersom det, som sagt, är av yttersta vikt för hela regionen, inklusive grannstater som det viktiga Afghanistan.

Vi har därför alla skäl i världen att fortsätta att engagera oss. Det är det vi försöker göra, och därför är denna debatt mycket läglig.

  Talmannen . – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatten.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. – (FI) Herr talman! Jag vill först och främst tacka alla för deras stöd för att Pakistan skulle bli ämnet för en skriftlig resolution. Ett styrkebevis för de demokratiska krafterna och en tydlig betoning på de mänskliga rättigheterna, inte på armén, är det bästa sättet att hindra radikala grupper från att komma till makten. Därför kräver detta nu vårt stöd, vilket även de religiösa minoriteterna gör.

Erfarenheterna från människorättsligt arbete visar att religionsfrihet är en viktig indikator på den människorättsliga situationen, det är ett slags lackmustest. Problemen blir först synliga i de religiösa gruppernas ställning och som brister i systemet för yttrande- och samlingsfrihet. Det finns ett samband mellan den demokratiska situationen och minoriteternas situation – där folkets möjlighet till deltagande är dåliga, lider också minoriteterna.

Man kan säga att Pakistans särskilda problem är missbruk av lagen om hädelse när det gäller religiösa minoriteter. Det måste finnas ett system för att skydda de religiösa värderingarna, inte aktiv förföljelse av människor som har en annan tro. Även om lagen innehållsmässigt sätt inte riktas mot någon särskild grupp, ser vardagen helt annorlunda ut. Dödsdomar utfärdas huvudsakligen mot personer som tillhör minoriteter. En rättslig reform är helt avgörande.

Detta är inte möjligt att nå endast med demokrati. President Pervez Musharrafs olyckliga beslut att stanna kvar på posten som arméchef har påverkat och försvagat Pakistans sociala utveckling under de senaste åren. Den gradvisa militariseringen av samhället har varit beklaglig.

Däremot stöder vi Pakistan i landets kamp mot talibaniseringen. Vi känner solidaritet med de pakistanier som drabbades av förra veckans förödande bombattack.

Förra månaden fick jag tillfälle att personligen sätta mig in i den politiska situationen i Pakistan. Jag hade äran att få träffa företrädare från olika politiska partier, senatorer och parlamentsledamöter. Jag vill särskilt nämna All Pakistan Minorities Alliance, vars viktiga arbete som företrädare för många minoritetsgrupper förtjänar omvärldens uppmärksamhet och stöd.

(1) Se protokollet.

13.3. Sudan: mord på fredsbevarande soldater från Afrikanska unionen

  Talmannen . – Nästa punkt är sex resolutionsförslag om Sudan och mord på fredsbevarande soldater från Afrikanska unionen⁽¹⁾.

  Marios Matsakis (ALDE), författare. – (EN) Herr talman! Parlamentet har upprepade gånger tagit upp den svåra situationen i Darfur, och den senaste resolutionen antogs så sent som i mitten av september i år. Nyheterna att det i slutet av september skedde ett mordiskt attentat mot en bas som tillhörde Afrikanska unionen i södra Darfur, då tio personer ur den fredsbevarande styrkan dog, åtta personer med andra arbetsuppgifter skadades allvarligt och man tog ungefär 40 personer som förmodad gisslan, har kommit som en grym påminnelse om att det, trots våra insatser, återstår mycket att göra för att säkra freden och stabiliteten i detta sorgliga hörn av världen.

Vi måste naturligtvis komma ihåg att minst 200 000 människor har dött i Darfur under den fyraåriga konflikten och att över två miljoner människor har tvingats bort från sina hem. Angreppet i september på fredsbevarande styrkor från Afrikanska unionen måste tvinga EU och FN att se till att denna typ av personal i Darfur är tillräckligt många och har adekvat utbildning, att de är lämpligt och fullständigt utrustade och att de får adekvat logistiskt och annat nödvändigt stöd för att kunna slutföra sin uppgift på ett säkert och effektivt sätt.

Att bara skicka dåligt utbildade och dåligt utrustade civilpersoner från Afrikanska unionen till mycket riskfyllda platser tjänar ingenting till, vilket har visats i detta fall, förutom att minska kostnaderna när det gäller pengar men öka dem när det gäller människoliv. Det är nödvändigt att världssamfundet snabbt hittar en lösning.

Sist men inte minst: vi får inte glömma de 40 personer som fortfarande saknas och förmodas ha tagits som gisslan. Man måste göra allt man kan för att fastställa deras öde och hjälpa till med att föra dem hem på ett säkert sätt.

ORDFÖRANDESKAP: ROURE
Vice talman

  Alain Hutchinson (PSE), författare. – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, kära kolleger! Efter att ha förlorat tio män i räden vid Haskanita, ringde general Martin Luther Agwai, chefen för Afrikanska unionens (AU) uppdrag i Darfur, i alarmklockan och förklarade att hans styrkor var dåligt utrustade och för få till antalet, och att de skulle kunna besegras på mycket kort tid. Hittills har det inte skett någon förändring av situationen, och ytterligare attacker som attacken den 29 september kan fortfarande inträffa. Generalens varning måste få gehör hos världssamfundet och särskilt EU, som måste sända ut en kraftfull vädjan om effektivt gemensamt agerande av alla medlemstater som deltar i att tillhandahålla det utlovade EU-stödet.

Om två dagar kommer viktiga förhandlingar att hållas i Libyen mellan den sudanesiska regeringen och olika rebellstyrkor. Det står fortfarande inte klart om Abdel el-Nur – grundaren av Sudanesiska folkets befrielsearmé, nu i exil i Frankrike – kommer att delta i förhandlingarna. Det råder lika stor osäkerhet om andra ledare som företräder de olika rebellstyrkorna, eftersom deras antal ändras från den ena dagen till den andra. Hur det än är med den saken måste vi prioritera dessa diskussioner som kan leda till en vapenvila. Vi uppmanar därför än en gång EU-institutionerna att ge bred spridning till budskapet om vikten av detta möte och EU:s avsikt att stödja all positiv utveckling som det kan leda till, både militärt och för att förbättra förhållandena för biståndarbetarna, som verkar i en särskilt svår situation.

Jag vill även påminna er om att regeringen i Khartoum genom sina åtgärder hittills bär en oerhört stor del av ansvaret för dagens tragiska situation – och inte bara för att den har stött Janjaweed-milisen, som har bringat död och terror till den svarta afrikanska folkgruppen. Det var även regeringen som i månader kategoriskt vägrade att godta närvaron av en väststyrka i Sudan. Det var också regeringen som gjorde det omöjligt för journalister och utländska observatörer att få tillträde till de värst drabbade regionerna, trots att deras arbete skulle kunna bidra stort till den pågående mobiliseringen av den internationella allmänna opinionen. Den mobiliseringen är helt klart nödvändig om vi ska se till att vi alla i EU axlar vårt ansvar för att bekämpa något som måste erkännas för vad det är, det är inget mindre än ett folkmord.

En annan viktig fråga är att den nya EU-styrkan, som ska utplaceras i östra Tchad och i norra delen av Centralafrikanska republiken, kommer att göra det svårare för rebellerna att röra sig fritt över gränserna till dessa länder och rekrytera soldater, frivilliga eller inte, från flyktingläger och läger för internflyktingar. Några väpnade grupper har förekommit detta hinder för sina aktiviteter och vänder redan nu uppmärksamheten mot andra sidan Darfur, till den angränsande regionen Kordofan, som Haskanita är en inkörsport till. Även här kan det stöd som EU har åtagit sig att lämna visa sig vara mycket användbart, även om det inom kort kan visa sig vara otillräckligt.

Det är följaktligen vår uppgift att envist fortsätta att göra allt vi kan för att skapa politiska förhållanden där ett ingripande från EU kan vara effektivt. Har vi inte sett tillräckligt med våld och smärta i denna region i världen? Det är inte bara det att hundratusentals liv redan har förlorats, utan det sociala systemet i Darfur håller även på att ödeläggas helt, så återuppbyggnaden blir alltmer problematisk för var dag.

  Talmannen . – Jag inser att vi har lite mer tid på oss denna eftermiddag, men vi får inte låta oss ryckas med fullständigt!

  Tobias Pflüger (GUE/NGL), författare. – (DE) Fru talman! Den attack som vår resolution handlar om riktades mot en diplomatisk lösning av situationen i Sudan. Sammanhanget är viktigt, eftersom attacken inträffade kort före det att Desmond Tutu skulle föra meningsfulla förhandlingar i Darfur. Det är uppenbart att tidpunkten var avsiktligt planerad för att omintetgöra strävan efter en diplomatisk lösning, som regionen är i så desperat behov av. Det spekulerades naturligtvis mycket om vilken rebellgrupp det var som utförde attacken, som krävde tio soldaters liv från Afrikanska unionens fredsuppbyggande styrka. Tecknen tyder på att de mest sannolika förövarna var en västvänlig rebellgrupp.

När vi behandlar Darfurfrågan är det viktigt att vi inte har ett för snävt synfält, utan att vi kommer ihåg att många och sinsemellan mycket olika rebellgrupper från Sudan, Tchad och Centralafrikanska republiken opererar där förutom de lokala beväpnade styrkorna på båda sidor.

Jag anser att det är väldigt avslöjande att EU:s försök att agera i Darfurkonflikten, dvs. uppdraget i Tchad, befinner sig i ett sorgligt skick för närvarande. I början talades det om att sända dit en EU-styrka. I själva verket har en fransk styrka med några få ytterligare trupper skickats dit under EU-flagg. Jag har ännu inte kunnat få någon ordentlig information om styrkans faktiska operationsområde. Även om vi fortfarande får höra att styrkans huvudsakliga uppdrag är att skydda flyktingarna finns de flesta flyktingarna i gränsområdet, vilket är exakt var Tchads regering inte vill att EU-styrkan ska utplaceras. Kanske kommissionsledamoten kan vara behjälplig med ytterligare information?

Det som EU gör för närvarande är definitivt inte vad som krävs för att lösa den rådande situationen. Vi måste vara mycket tydliga med att det är just det som Desmond Tutu ville ha, nämligen en diplomatisk lösning, som vi måste stödja.

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN), författare. – (PL) Fru talman, fru kommissionsledamot! Efter Sudans självständighet 1956 var det meningen att landet, som är det största landet i Afrika till ytan, skulle bli ett hem för alla, för araberna i norr och de svarta i syd, för muslimer, kristna och animister.

Det inbördeskrig som har fortsatt i nästan 50 år har emellertid krävt nästan två miljoner dödsoffer i landet. Över 4,5 miljoner människor har tvingats lämna sina hem. I Darfur, där konflikten bröt ut i början av 2003, har cirka 200 000 människor dött och nästan två miljoner har drivits från sina hem. Detta är resultatet av fruktansvärda strider, utrensningar och terror. Darfur är för närvarande den mest tragiska humanitära krisen i världen, och den förvärras ytterligare av svält och brist på vatten.

Vi måste därför vara tacksamma mot alla dem som genomför fredsinitiativ i detta plågade land. Vi bör tacka Afrikanska unionen, som sände ett fredsuppdrag på 7 000 man dit. Den senaste attacken mot detta uppdrag, som utfördes i Haskanita, väckte starka protester. Minst tio soldater personer och cirka 50 personer har försvunnit eller kidnappats. Attacken utgör en tydlig överträdelse av de befintliga avtalen och FN:s resolutioner. Jag vill uttrycka min medkänsla för dessa personers familjer.

EU måste kräva att de ansvariga straffas och att fredsprocessen återupptas. De styrkor som planeras ingå i FN-uppdraget tillsammans med AU:s uppdrag kommer att uppgå till ytterligare 20 000 soldater. De måste emellertid få en chans att neutralisera den väpnade konflikten och bidra till att skapa stabilitet i detta explosiva hörn av Afrika. Jag hoppas att Europaparlamentets beslut att ge Sacharovpriset till den sudanesiske advokaten Salih Mahmoud Osman kommer att bidra till ett genombrott i det sudanesiska dramat.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (ES) Fru talman! Jag instämmer naturligtvis i det kraftfulla fördömandet av dödandet av soldater från AU:s fredsbevarande styrka.

Samtidigt vill jag att vi även minns alla civila som har fallit offer och fortfarande gör det för situationen i Darfur, särskilt med tanke på den brutalitet med sexuella övertoner som begås av vissa angripare och de allvarliga kränkningarna när det gäller hur kvinnor utnyttjas vid de olika stridsfronterna, inklusive sexuellt.

Allt detta kräver inte bara åtgärder och förklaringar, utan jag anser att det även är nödvändigt att genomföra en grundlig undersökning. Den bör inte bara utföras av folk ute på fältet, utan även av Internationella brottmålsdomstolen. För mig är det en av de grundläggande aspekterna av debatten.

För det andra vill jag även påpeka att vi bör välkomna att Sudans regering för närvarande har gett sitt tillstånd – för att kalla det för något – till UNAMID-trupper, men vi måste samtidigt tänka på att regeringen har brutit sitt åtagande vid andra tillfällen, den har brutit sina löften, så vi måste fortsätta att vara försiktiga i det avseendet.

Jag anser naturligtvis att det är nödvändigt att fortsätta att insistera, medan det samtidigt, som Tobias Pflüger sa, är viktigt att se till att de trupper som placeras ut har ett brett FN-mandat, och de inte bara skickas tillbaka i ett särskilt lands intresse.

För det tredje anser jag att det även är både viktigt och nödvändigt att vi ser till att all hjälp görs tillgänglig, vare sig den är politisk, finansiell eller teknisk, som kan krävas för att utföra de uppgifter som trupperna ställs inför ute på fältet. Vi kan inte sända ut ett uppdrag ut på fältet utan att det har garantier för att de ska kunna fullgöra sin uppgift.

Avslutningsvis anser jag, och även detta är mycket viktigt och här går jag längre än resolutionen, där vi uppmanar Sudans regering att hörsamma kravet från Internationella brottmålsdomstolens chefsåklagare Luis Moreno-Ocampo, att Ahmed Haroun, Sudans minister för humanitära frågor, bör arresteras, särskilt så han kan ställas till svars för de två miljoner internflyktingarna i Darfur. På så sätt kan en internationell rättegång inledas som borde ha börjat för länge sedan.

  Jürgen Schröder (PPE-DE), författare. – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Fakta är kända, det skedde en attack mot AU:s fredsbevarande styrka den 30 september, och tio soldater dödades, åtta skadades allvarligt och 40 saknas fortfarande.

Jag var i Darfur med en delegation från parlamentet i juli. Under vårt besök träffade vi företrädare för AMIS, Afrikanska unionens uppdrag i Sudan. Det var, och är fortfarande, ett oerhört svårt uppdrag, som vi hörde från några av AMIS-representanterna. Ett av befälen, en nigeriansk general, berättade till exempel för oss att han snarare kände sig som en präst än en soldat. Allt han kunde göra sa han, var att vädja till människorna att avstå från onda gärningar, han hade inget verkligt mandat för att agera, och då är det knappast förvånande att rebellgrupperna har utnyttjat denna svaghet.

Väst fokuserar inte tillräckligt starkt på Afrika. Omfattningen av tragedin i Darfur motsvarar inte den uppmärksamhet som vi ägnar åt den. Militära operationer i Afrika är mycket bra, men det finns en risk för att Afrika blir en övningsplats för den typen av uppdrag. När EU genomför operationer i Afrika måste styrkorna ha ett starkt mandat, lämplig utrustning och tillräckligt med personal. Uppdragets varaktighet måste även vara beroende av målen.

Vi får inte gömma oss bakom andra, vi måste uppfylla våra egna skyldigheter. Det gäller även finansieringen av och stödet till AMIS, allt från logistik och militär utrustning till personal. Framför allt måste alla visa politisk vilja, och enligt min mening är det endast möjligt att nå fred i Darfur och i hela Sudan i samarbete med Kina.

  José Ribeiro e Castro, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag citerar från pressen: ”Strax efter kvällsmåltiden som avslutade Ramadanfastan den 29 september brakade 30 fordon lastade med flera hundra sudanesiska rebeller genom det yttre försvarsverket till ett läger tillhörande fredsbevarande styrkor från Afrikanska unionen i utkanten av Haskanita, en liten stad i södra Darfur, den krigshärjade provinsen i västra Sudan där minst 200 000 människor och kanske så många som 300 000 har dödats sedan upproret började 2003.”

Enheterna med omkring 100 soldater, de flesta av dem från Nigeria, slog tillbaka det första angreppet innan de gick ned i skyttegravarna och sköt hela natten tills ammunitionen tog slut. Sedan dödades tio av dem. Minst 40 flydde. Angriparna plundrade lägret innan sudanesiska trupper räddade de överlevande. En vecka senare jämnades Haskanita med marken. När FN inspekterade skadorna var det bara skolan och moskén som fortfarande var intakta. Man tror att ungefär 7 000 människor har flytt. Sedan, den 8 oktober, blossade striderna upp i staden Muhajiriya, som kontrollerades av rebeller från Darfur. Tjogtals människor dödades.

Ingen är säker på vilka angriparna var. Till och med Omar al-Bashirs regering misstänktes. Men det skulle kunna vara rebellerna. Vi vet att detta kommer att fortsätta tills det kommer internationella styrkor med ett verkningsfullt mandat och verkningsfulla medel. Alla vet det, och det är dags att avsluta denna kurragömmalek med regeringen i Khartoum.

  Ana Maria Gomes, för PSE-gruppen. – (EN) Fru talman! Rebellstyrkornas fruktansvärda angrepp i Haskanita mot Afrikanska unionens uppdrag i Sudan (Amis) följdes av flera andra hämndaktioner av regeringsstyrkorna mot alla byar som påstods skydda rebellerna, med ett väldigt stort antal civila dödsoffer som resultat.

Vi måste inse att detta passar folkmordsstrategin som tillämpas av Bashirgänget i Khartoum för att splittra och förstöra samhällena i Darfur och rebellgrupperna i syfte att se till att fredsförhandlingarna, som dem som enligt planerna ska inledas i helgen i Libyen, inte leder någonvart.

Det fruktansvärda angreppet och det våld som följde visar också de grundläggande begränsningarna för en allafrikansk styrka i Darfur, som t.ex. Amis. Det är därför nödvändigt att Afrikanska unionens/Förenta nationernas insats i Darfur (Unamid), som ska sättas in i början av januari, verkligen blir fullt utrustad och har förmåga att fungera vid den tidpunkten.

I detta sammanhang är det mycket oroande att ordföranden för Afrikanska unionens kommission, Alpha Oumar Konaré, har verkat för en allafrikansk styrka, och till och med förkastat en integration av enheter som erbjudits av Uruguay, Thailand och Norge i Unamid, i strid med FN:s säkerhetsråds beslut, och på detta sätt uppvisar samma manövrar som gänget i Khartoum.

Det är också oroande att Europeiska unionen, Förenta staterna och andra rika länder inte har kunnat ge det snabba och fullständiga stöd som de borde ge i samband med genomförandet av detta uppdrag, dvs. luftstöd och annat logistiskt och militärt stöd som behövs för att det ska fungera. Till och med Tchaduppdraget är väldigt försenat, och det sades vara ”brådskande”.

Omar al-Bashir kommer att bli väl mottagen i Lissabon: det gäller inte bara för Robert Mugabe. Jag hoppas att EU:s myndigheter, kommissionen och ordförandeskapet och medlemsstaterna inte misslyckas med att ta detta tillfälle i akt för att faktiskt konfrontera honom med detta väldiga ansvar som, en dag, kommer att föra honom till Haag.

  Carl Schlyter, för Verts/ALE-gruppen. – Först går våra tankar till de söner, bröder och älskade som nu saknas efter det brutala överfallet på Amis-styrkan. Dessa människor dog när de försökte hjälpa sina medmänniskor i ett grannland. Det är många som har drabbats av våld, våldtäkter, mord och ekonomisk misär här. Hur många gånger har vi inte stått här och pratat om detta, hur många gånger har vi inte krävt att regeringen och andra vidtar åtgärder? Låt mig påminna om att varje regerings centrala uppgift är att skydda sin civila befolknings mänskliga rättigheter. Detta har denna regering varken försökt eller ens provat på någonsin i hela sin karriär. Men vår frustration måste ändå fortsätta med tålamod, för det är bara med långsiktigt ekonomiskt och politiskt stöd till dem som försöker lösa konflikten som vi kan göra detta. Vi får inte glömma bort våra egna ekonomiska intressen. Ibland är det våra egna oljebolag som faktiskt stöder vissa grupper, indirekt eller direkt. Det måste vi också ta tag i. Ett tungt ansvar faller på regeringen och vi måste ställa fortsatta krav. Jag håller fullständigt med min kollega Raül Romeva att den internationella brottmålsdomstolen måste få full tillträdesrätt och full rätt att utreda så att folk någon gång kan uppleva rättvisa i detta drabbade land. Tack!

  Kathy Sinnott, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! När nu irländska soldater är i färd med att åka till Tchad för att skydda flyktingar från grannstaten Sudan, påminns jag igen på ett smärtsamt sätt om att denna folkmordstragedi i Sudan fortsätter dag ut och dag in utan något slut i sikte. Jag välkomnar att man genom denna resolution djupt beklagar våldet, att man stöder FN:s och AU:s uppdrag i Sudan. ”Vi måste uppvisa en enad front”, föreslår man i förslaget, och samtidigt som jag stöder idén kan jag inte förstå hur detta ska kunna ske. FN självt är ju splittrat i denna fråga, förstår ni.

Man kan bara anstränga sig till en viss gräns samtidigt som Kina, en beslutande medlemsstat, fortsätter att dra ut på konflikten genom att tillhandahålla vapen till regionen. Återigen måste vi konstatera att Kina är det land som främst stöder regeringen i Khartoum. Kina byter kinesiska vapen mot sudanesisk olja, och man behöver inte vara ett geni för att förstå att detta är ett av de främsta skälen till varför konflikten fortsätter.

Vi bör inte godta att den kinesiska vapenexportpolitiken hålls hemlig. Den kinesiska regeringen offentliggör inte någon information om försäljning av vapen till utlandet och har inte lämnat några uppgifter till FN:s register över konventionella vapen under de senaste åtta åren. I och med att den kinesiska vapenexporten – varav en del användes i angreppet som beskrevs nyss – beräknas uppgå till mer än 2 miljarder US-dollar per år, måste man ifrågasätta Kinas oansvariga handlande.

Om man inte tar itu med denna fråga är det inte bara Sudan som kommer att drabbas. Man kan hitta vapen från Kina så långt bort som i Australien, Malaysia, Thailand och Sydafrika. Kina skickar regelbundet vapen till Myanmar och Nepal. Jag bönfaller sålunda parlamentet att agera för att fördöma Kina för dess roll som innebär ett indirekt stöd för folkmordet på det sudanesiska folket. Det är mycket bra att vi stöder fred och FN:s roll, men vi måste göra det aktivt – om inte riskerar vi att bidra till det sudanesiska folkets lidande.

  Koenraad Dillen, för ITS-gruppen. – (NL) Herr talman! De dödade soldaterna från AU:s fredsbevarande styrka i Darfur är naturligtvis ännu en tragisk händelse. Parlamentet har gett uttryck för sin oro över regionen i åratal.

Jag beklagar dock att vi än en gång har missat ett tillfälle att ta upp Kinas ansvar och ödesdigra roll i denna konflikt, eftersom det måste upprepas att Kina i sina försök att vinna inflytande i Afrika spelar en ytterst skadlig roll i det krigshärjade Sudan. Det gör man på bekostnad av dödsoffren i Darfur, och nu indirekt på bekostnad av de dödade soldaterna, soldater som arbetar för att stabilisera situationen.

Kineserna har bidragit enormt till regimens krigsansträngningar genom sina tvivelaktiga investeringar. EU måste helt enkelt inse att ju starkare Kina blir i Afrika, desto svagare blir vårt västliga budskap om demokrati, frihet och sunt styrelseskick. Men Kina är en viktig handelspartner för EU, och de mänskliga rättigheterna och demokratin hamnar alltför ofta i bakgrunden när realpolitiken kommer in i bilden.

  Colm Burke (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag beklagar djupt att tio personer från Afrikanska unionens fredsbevarande styrkor dödades den 30 september 2007 av oidentifierade styrkor i Haskanita i södra Darfur. Minst åtta personer med andra arbetsuppgifter från Afrikanska unionens uppdrag i Sudan (Amis) skadades också allvarligt och ytterligare 40 saknas fortfarande. Jag uppmanar den sudanesiska regeringen att samarbeta fullt ut i samband med en oberoende undersökning av angreppet och att ställa alla ansvariga inför domstol.

Dessa dödsfall är en påminnelse om de allvarliga bristerna när det gäller säkerheten i denna region. Tyvärr finns det ingen fred att bevara för tillfället, men världssamfundet, inklusive FN och EU, har ändå ett ansvar för att försöka hjälpa till med att säkra denna region så snabbt som möjligt så att det kan bli fred i framtiden.

I samband med EU:s uppdrag i Tchad, Centralafrikanska republiken och Darfur måste man också tänka på risken för dödsfall. Ingen har sagt att detta skulle bli en lätt uppgift. Det är nödvändigt att EU-medlemsstaterna uppbådar politiskt, ekonomiskt, logistiskt och tekniskt stöd för trupperna som bl.a. kommer från Irland, Frankrike, Belgien och Polen och som utgör en del av detta uppdrag. Vi får inte låta våra trupper vara dåligt utrustade, som de anfallna Amis-trupperna. Om vi låter våra trupper åka till en riskfylld miljö måste vi ge dem de medel de behöver för att kunna skydda sig själva. Under detta EU-uppdrag har trupperna fått ett otvetydigt mandat att använda våld, med hänvisning till kapitel VII i FN-stadgan, och trupperna får inte tveka att utnyttja detta mandat. Fredsbevarande är en av de mest hedersamma uppgifter man kan ha, och det är tragiskt när en fredsbevarare förlorar sitt liv när han eller hon är i färd med att skydda andras liv.

Det är därför vi måste fortsätta med våra påtryckningar på de olika berörda parterna …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). - (PL) Den konflikt som har pågått i Darfur sedan 2003 anses vara den största humanitära katastrofen i vår tid. I konflikten har 200 000 människor förlorat livet till följd av etnisk rensning och pogromer, och ytterligare 2,5 miljoner har fördrivits. Miljoner flyktingar lever i fruktan för vad nästa dag ska föra med sig, och det enda som finns är en styrka på endast 7 000 utrustade soldater från Afrikanska unionens fredsbevarande uppdrag, som allt oftare blir måltavla för allt blodigare attacker, som attacken i Haskanita i september i år.

Situationen i denna region förvärras dramatiskt och frivilliga från humanitära fredsorganisationer faller offer för kidnappningar. I denna situation är det viktigt att agera så snabbt som möjligt för att få igång det gemensamma FN–AU-uppdraget, som nu har fått den sudanesiska regeringens godkännande. Uppdraget måste även ha ett starkt mandat för att kunna skydda civilbefolkningen fullt ut. Tillräckligt många soldater måste ingå i uppdraget och det måste vara lämpligt utrustat och finansierat. EU, FN och Afrikanska unionen måste göra gemensamma ansträngningar för att blåsa nytt liv i fredsprocessen i Darfur och bidra till insatserna för att nå en rättvis och varaktig överenskommelse som undertecknas av alla berörda parter.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Europeiska kommissionen instämmer med Europaparlamentet och fördömer kraftfullt dödandet av personer från Afrikanska unionens fredsbevarande styrkor i Haskanita och andra incidenter under senaste året och, naturligtvis, det faktum att många andra fortfarande är försvunna.

Vi ska inte låtsas att ens den större fredsbevarande styrka som tar över efter Afrikanska unionens nuvarande uppdrag i Sudan (Amis) kommer att kunna skydda sig på ett lätt sätt när den ska säkra det enorma humanitära uppdrag som stöds av Europeiska kommissionen och många andra givare och bevara freden när det inte finns någon fred av bevara. Det är detta som är frågan.

Vi erkänner den sudanesiska regeringens godtagande av att FN:s fredsbevarande styrkor är närvarande på sudanesiskt territorium. Tillsammans med resten av världssamfundet har vi för avsikt att se till att regeringen håller sitt ord. Vi välkomnar regeringens avsikt att förklara ett slut på fientligheterna när förhandlingarna inleds i Libyen den 27 oktober, men regeringen måste gå ännu längre. Europeiska kommissionen uppmanar också den sudanesiska regeringen att aktivt delta i förhandlingar med målet att på ett rättvist sätt dela på maktbefogenheterna och välståndet i Darfur. Vi instämmer med resten av EU och uppmanar rebellrörelsen att själv stoppa dödandet och plundrandet som fläckar ned deras sak. Vi uppmanar dem också att helhjärtat delta i samtalen i Sirte.

Som ni känner till får en internationell styrka, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1778 av den 25 september 2007, bidra till stabiliseringen av östra Tchad och nordöstra Centralafrikanska republiken, och därmed också garantera säkerheten för den lokala civilbefolkningen, flyktingar och fördrivna personer och stabilisera läget i Sudan.

På grundval av detta beslutade rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 15 oktober att sända en interimistisk och flerdimensionell europeisk styrka på 3 000 man, Eufor Tchad som vi kallar den, för att på kort sikt stödja och komplettera användandet av FN-kontingenten. Med hänsyn till Darfurkrisens regionala dimension är, anser jag, användandet av detta nya Eufor Tchad-uppdrag och ett FN-polisuppdrag parallellt med Unamid i Sudan ett viktigt steg mot en hållbar lösning av konflikten i Darfur och, till sist, också mot det frivilliga återvändandet avseende de sudanesiska flyktingar som har slagit sig ned i Tchad. Jag kan berätta för er att i just detta ögonblick befinner sig en irländsk general på platsen för att undersöka situationen och exakt var Eufor bör placeras.

För att återigen ta upp frågan om själva Sudan vill jag säga att vi tveklöst anser att Sudan i framtiden bör dela med sig av välståndet och maktbefogenheterna genom en federal regering och ett federalt arrangemang. Det var det som regeringen och rebellerna kom överens om i Naivasha i januari 2005 när det heltäckande fredsavtalet undertecknades, vilket innebar slutet på årtionden av inbördeskrig mellan de norra och södra delarna. Världssamfundet måste sluta upp bakom detta heltäckande fredsavtal. Om detta avtal kan upprätthållas – för närvarande finns svårigheter, men dessa måste inte innebära slutet på avtalet – kommer detta på ett kraftfullt sätt att visa att liknande arrangemang med säkerhet även kan tillämpas i Darfur.

Så genom det stöd som även ges enligt Europeiska utvecklingsfonden för återhämtning och rehabilitering i södra Sudan och för en rättvis och hållbar långsiktig utveckling för hela landet, står vi beslutsamt bakom det heltäckande fredsavtalet. Vi stöder även initiativen från EU:s särskilda representant i Sudan för att underlätta freden i Darfur, och vi är, tillsammans med andra givare, beredda att garantera att fredsvinsten – i form av återhämtning och rehabilitering i Darfur – kommer så snabbt som möjligt efter ett förnyat fredsavtal.

Vi anser att det ligger i alla parters intresse – regeringen, Darfurrebellerna, länderna på Afrikas horn och världssamfundet – att Sudan håller ihop. Hur långa och mödosamma, och ibland nedslående, samtalen i Sirte än blir, anser jag att vi måste kämpa för freden i Sudan. Landets förenande ligger inom räckhåll.

  Talmannen . – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatten – efter omröstningen – som i själva verket är nästa punkt.

(1) Se protokollet.

14. Omröstning

  Talmannen . – Nästa punkt är omröstningen.

(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet.)

14.1. Iran (omröstning)

- Resolution: Iran (RC B6-0406/2007)

- Före omröstningen om punkt 15:

  Marios Matsakis (ALDE). - (EN) Fru talman! Jag ber om ert överseende gentemot mig och mina kolleger för att vi i sista minuten lägger fram ett muntligt ändringsförslag på grund av att vi just har fått information om arresteringen av en framstående försvarare av de mänskliga rättigheterna i Iran. Ändringsförslaget ska läggas till punkt 15, och meningen lyder: ”Parlamentet fördömer arresteringen och fängslandet av försvararen av de mänskliga rättigheterna dr Sohrab Razzaghi den 24 oktober 2007, och uppmanar till att han genast och ovillkorligen frisläpps.”

Jag har redan talat med de flesta andra politiska grupperna, och de instämmer.

(Parlamentet gav sitt samtycke till att detta muntliga ändringsförslag skulle beaktas.)

14.2. Pakistan (omröstning)

- Resolution: Pakistan (RC B6-0409/2007)

14.3. Sudan: mord på fredsbevarande soldater från Afrikanska unionen (omröstning)

- Resolution: Sudan och mord på fredsbevarande soldater från Afrikanska unionen (RC B6-0408/2007)

14.4. Bolagsrätt (omröstning)

- Resolutionsförslag: Kommissionens uttalande om bolagsrätt (B6-0399/2007)

15. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet

16. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet

17. Tidsfrist för ingivande av ändringsförslag: se protokollet

18. Inkomna dokument: se protokollet

19. Skriftliga förklaringar införda i registret (artikel 116 i arbetsordningen): se protokollet

20. Översändande av texter som antagits under sammanträdesperioden: se protokollet

21. Datum för nästa sammanträdesperiod: se protokollet

22. Avbrytande av sessionen

  Talmannen . – − Jag förklarar Europaparlamentets session avbruten.

(Sammanträdet avslutades kl. 16.35.)

EU:s utrikespolitik och energisäkerhetspolitik håller på att bli oskiljaktiga. I Europaparlamentets betänkande ”Mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi” förespråkas institutionella omvandlingar och bildandet av en solidaritetsmekanism för EU. Denna skulle dessutom i händelse av ett avbrott i energiförsörjningen säkerställa att medlemsstaternas energibolag fick samma tillgång till energireserverna. Detta är en komplicerad uppgift. Det krävs en överenskommelse på alla sidor, som inbegriper kommissionen, de nationella regeringarna och energiföretagen.

Stöder rådet Europaparlamentets förslag? Hur föreställer sig rådet att EU:s medlemsstater ska bilda sig en gemensam syn på utrikespolitiken för energi?

Hur kan man skapa en bättre koppling mellan bestämmelserna i EU:s grannskapspolitik, strategin för Centralasien, Bakuinitiativet och Svartahavssynergin när man vill sträva efter att stärka energisamarbetet med energiproducerande länder?

Här tänker rådet påskynda EU:s ”energiöars” (Östersjöregionen) integrering i EU:s gemensamma energinät?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Utvecklingen av en gemensam syn på den yttre energipolitiken är ett prioriterat område och måste påskyndas. De prioriteringar som godkändes av Europeiska rådet i mars 2007 för en internationell energipolitik, särskilt förbindelserna med producentländer, innefattar att EU:s förbindelser med Centralasien, området runt Kaspiska havet och Svartahavsområdet intensifieras i syfte att diversifiera källorna och vägarna ytterligare, samt att energiförbindelserna med Algeriet, Egypten och andra producerande länder i Mashreq-/Maghrebområdet intensifieras.

De vägledande principerna i denna yttre energipolitik, marknadernas funktion och diversifieringen definieras i detalj i det gemensamma dokumentet från kommissionen/generalsekreteraren/den höge representanten med titeln ”En extern politik som gynnar Europas energiintressen”, som godkändes av Europeiska rådet i juni 2006.

Europas energitrygghet är ett annat område för prioriterade åtgärder, exempelvis dem som har godkänts av Europeiska rådet i mars 2007 – den trygga försörjningen måste förbättras, å ena sidan genom åtgärder som faller inom ramen för den inre marknaden, exempelvis en integrering av nya kraftverk i alla medlemsstaters elnät, ett bättre regionalt gränsöverskridande utbyte och åtgärder för att påskynda utvecklingen av ett regionalt energisamarbete, samtidigt som man möter utmaningarna från perifera energimarknader och möjliggör en integrering av regionala marknader i EU:s inre marknad.

Europeiska rådet betonade även behovet av att stödja den trygga försörjningen i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna genom att utveckla mer effektiva krisberedskapsmekanismer, på grundval av ömsesidigt samarbete och som fortsättning av de befintliga mekanismerna. Dessa mekanismer, som redan är i drift, skapades särskilt genom rådets direktiv om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning (2004/67/EG) och beslut 1364/2006, om riktlinjer för transeuropeiska energinät. Rådet vill också nämna exempelvis den nyligen föreslagna ändringen av direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el, och respektive förordningar, som har lagts fram av kommissionen. Rådet ger hög prioritet åt analysen av dessa förslag och förväntar sig att Europaparlamentet lämnar sitt yttrande snabbt, och därigenom säkerställer ett snabbt godkännande av dem.

Känner rådet någon oro över effekterna av den nuvarande växelkursen, särskilt eurons värdering i förhållande till våra främsta handelspartners valutor? Vilka åtgärder kommer rådet att vidta med tanke på rådets ansvar för växelkurspolitiken?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Rådet har inte diskuterat förändringar av växelkurserna i förhållande till vare sig euron eller valutorna i de medlemsstater som inte antog euron som sin valuta.

Det som Eurogruppen diskuterade vid sitt sammanträde den 8 oktober var växelkursutvecklingen i tredjeländer, en fråga i vilken Eurogruppen har gjort sin inställning känd:

Tillväxtekonomier med aktuella budgetöverskott bör tillåta justeringar av sina effektiva växelkurser – främst i Kina.

Det noterades att de amerikanska myndigheterna på nytt har bekräftat att en stark dollar ligger i deras intresse.

När det gäller återhämtningen av den japanska ekonomin, som förefaller hållbar, är förhoppningen att marknaderna har detta i åtanke.

Sammanfattningsvis bekräftade Eurogruppen på nytt att en stor rörlighet på de utländska valutamarknaderna inte är önskvärd för den ekonomiska tillväxten, och att växelkurserna bör avspegla de ekonomiska grundförutsättningarna.

I detta avseende bör man även komma ihåg att Eurogruppen i samma meddelande åter betonade sin uppskattning för hur euroområdet har spelat sin roll för att gradvis minska den globala obalansen.

Vid sammanträdet nyligen mellan finansministrarna i G7 informerade vi våra partner i G7 om Eurogruppens inställning – däribland uppfattingen att Kina måste tillåta en påskyndad uppskrivning av sin effektiva växelkurs.

Kan rådet uttala sig om den aktuella politiska situationen i Tchad och ange vilka medlemsstater som kommer att bidra med trupper till den fredsbevarande styrka som skall skickas till Tchad?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Rådet var nöjt med undertecknandet av 82 politiska partier i Tchad, i både majoritet och opposition, av det globala politiska avtalet av den 13 augusti om att stärka den demokratiska processen i Tchad. Avtalet är ett viktigt steg mot att befästa de demokratiska processerna i landet. EU, som undertecknade avtalet med observatörsstatus, gav sitt stöd till förhandlingarna utan att ingripa i processen, och deltar som mötesledare i ”Support and Vigilance-kommittén”, som inrättades genom avtalet för att säkerställa att bestämmelserna i avtalet genomförs. EU kommer att fortsätta att stödja reformen av valprocessen i Tchad i syfte att hålla fria och rättvisa val till slutet av 2009. Situationen i Tchad togs även upp i rådets slutsatser av den 15 och 16 oktober 2007.

Det enhälliga godkännandet av Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1778 (07) den 25 september gjorde det möjligt att skapa en flerdimensionell FN-närvaro i östra Tchad och nordöstra Centralafrikanska republiken, inklusive en militär EU-operation. Den 15 oktober 2007 godkände rådet en gemensam åtgärd avseende Europeiska unionens militära operation i republiken Tchad och Centralafrikanska republiken, under namnet Eufor Tchad/CAF. Denna operation kommer att genomföras inom ramen för Europas säkerhets- och försvarspolitik i syfte att bidra till att skydda civila i fara, särskilt flyktingar, för att underlätta humanitärt bistånd, bidra till att skapa förutsättningar för flyktingar att återvända frivilligt till sina ursprungsplatser och bidra till att garantera säkerheten och den fria rörligheten för FN-personal och associerad personal. Det måste betonas att utnyttjandet av detta uppdrag faller inom den bredare ramen för EU:s engagemang i lösningen av de regionala effekterna av krisen i Sudan.

Olika EU-länder har informellt angett att de har för avsikt att bidra med trupper till operationen, nämligen Frankrike, Irland, Polen, Sverige, Österrike, Belgien, Spanien, Grekland och Finland. Den normala processen för att inrätta styrkan kommer att inledas så småningom.

Kan rådet ange vilka åtgärder man tänker vidta för att hjälpa regeringarna i Syrien och Jordanien att hantera de cirka två miljoner irakiska flyktingar som har anlänt till dessa två länder under de senaste 18 månaderna??

Centrumet för strategiska studier vid Jordaniens universitet har nyligen avslutat undersökningen ”The Iraq War's impact on Growth and Inflation in Jordan”. Enligt undersökningen finns det över en miljon irakiska flyktingar i Jordanien och det konstateras att solidaritet från Europas sida saknats under denna tid som den humanitära krisen i Irak fått enorma negativa konsekvenser för Jordanien.

Anser inte rådet att det med utgångspunkt i Europeiska unionens principer och intressen är skyldigt att sätta in ett katastrofbiståndsprogram för att bistå de länder som för närvarande drabbas hårdast av följderna av den humanitära situationen i Irak, såsom Libanon eller Egypten och framför allt Jordanien och Syrien?

Anser inte rådet att dess underlåtenhet att agera är omänskligt och strider mot de europeiska intressena?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Rådet övervakar utvecklingen av situationen i Jordanien och Syrien mycket noga.

Kommissionen avsatte 10,2 miljoner euro för att bidra till att lösa de behov som har genererats av den humanitära krisen i Irak. Cirka 4 miljoner euro av dessa pengar har använts för att hjälpa personer som lider i Irak. Det mesta av de återstående 6 miljoner euro ska användas i Jordanien och Syrien för grundläggande sjukvård och utbildning för de mest sårbara grupperna och för en målinriktad distribution av livsmedel och nödvändiga hushållsartiklar i dessa länder.

Rådet är fullt medvetet om den resolution som antogs av Europaparlamentet den 12 juli i år om den humanitära situationen för irakiska flyktingar. Andra bidrag diskuteras för närvarande för att lämna bistånd i Jordanien och Syrien.

Utöver detta lämnades ett bidrag om 10 miljoner euro 2006, vilket skedde genom Internationella återuppbyggnadsfonden för Irak, och vilket har till syfte att hjälpa flyktingar i Irak.

Kan kommissionen redogöra för de initiativ som Europeiska unionen tar i syfte att rejält öka anslagen för forsknings- och utvecklingsprojekt? Håller rådet med om att detta är en viktig politisk fråga som måste hanteras så att Europeiska unionen lyckas med att uppnå de mål som satts genom Lissabonagendan?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Rådet har alltid sagt att större investeringar i projekt inom forskning, utveckling och innovation är nödvändiga för att uppnå de mål som har fastställts enligt Lissabonstrategin och eliminera klyftan mellan Europeiska unionen och dess främsta globala konkurrenter.

Enligt sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration 2007–2013, vars finansiering var avsevärt högre jämfört med det föregående programmet, startades olika initiativ för att förbättra samordningen av forskningsverksamhet och -program. Bland dem finns de europeiska teknikplattformarna, genom vilka industrin och andra intressenter utvecklar gemensamma långsiktiga perspektiv och strategiska forskningsdagordningar inom områden av intresse för företag, och ERA-Net-programmet med en ”bottom-up-strategi”, som stöder samordningen av nationella och regionala program.

Rådet söker nu särskilt ett snabbt avtal om godkännandet av de första fyra förordningarna om de gemensamma teknikinitiativen – Artemis (inbyggda datorsystem), IMI (initiativet för innovativa läkemedel), Clean Sky (flygteknik och flygtransport) och Eniac (nanoelektrisk teknik). Rådet bjöd även in kommissionen att så snart som möjligt redogöra för de återstående gemensamma teknikinitiativ som definieras i det särskilda programmet ”Cooperation”, som genomför sjunde ramprogrammet för forskning, och upprepade betydelsen av en öppen hantering av sådana initiativ.

Kan rådet redogöra för utsikterna för ett internationellt avtal om Kosovos framtid före slutet av innevarande år?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Den 18 juni 2007 upprepade rådet sin åsikt att det omfattande förslaget av Förenta nationernas särskilda sändebud, Martti Ahtisaari, utgjorde grunden för lösningen av Kosovofrågan genom en ny resolution av Förenta nationernas säkerhetsråd. Det underströk behovet av att snabbt hitta en lösning på frågan om Kosovos status, vilken var nödvändig som grund för ett demokratiskt och multietniskt Kosovo med ett åtagande om rättsstatliga principer, samt om att bevara och förstärka den regionala stabiliteten. Rådet underströk även att EU stod redo att spela en viktig roll i genomförandet av definitionen av denna status.

På grund av ett dödläge i frågan i Förenta nationernas säkerhetsråd har samtalen för närvarande skjutits upp. I ett uttalande den 1 augusti välkomnade Förenta nationernas generalsekreterare, Ban Ki-moon, kontaktgruppens initiativ att hålla nya samtal mellan Pristina och Belgrad, ledda av en trojka som representerar EU, Ryska federationen och Förenta staterna. Förenta nationernas generalsekreterare bad kontaktgruppen att rapportera till honom till den 10 december. Den 29 juli utnämnde generalsekreteraren/den höge representanten Javier Solana ambassadör Wolfgang Ischinger till EU:s representant i trojkan.

Trojkan inledde sitt arbete i augusti och har träffat parterna flera gånger sedan dess, i en konstruktiv anda. Den första rundan av direkta samtal mellan delegationerna i Pristina och Belgrad ägde rum i New York den 28 september. Den 14 och 22 oktober ägde ytterligare två rundor av direkta och indirekta samtal rum. Parterna har hittills behållit sina diametralt motsatta inställningar i frågan om Kosovos status. Ytterligare förhandlingsrundor med parterna kommer att hållas i november.

Den 15 oktober 2007 uttryckte rådet sitt fulla stöd för trojkaprocessen och för EU:s representant, Wolfgang Ischinger. Det välkomnade den höga hastigheten och den konstruktiva andan i den första samtalsrundan. Rådet noterade att trojkaprocessen kommer att avslutas med inlämnandet av kontaktgruppens rapport till UNSG till den 10 december och uppmanade de två parterna att engagera sig fullt i de återstående samtalsrundorna och agera konstruktivt, djärvt och i en anda av kompromissvilja, samt att sträva efter att säkra en förhandlingslösning av Kosovos status.

Efter trojkaprocessens avslutning kommer Förenta nationernas generalsekreterare att lägga fram en rapport om dess resultat till Förenta nationernas säkerhetsråd.

Det skulle för närvarande vara förhastat att förutspå resultaten av dessa processer.

På Internationella naturvårdsunionens röda lista finns idag 41 415 arter, och antalet arter som är utrotningshotade har stigit från 16 118 förra året till 16 306 arter idag. Totalt har 785 arter utrotats och ytterligare 65 arter finns idag endast i fångenskap eller i odlat tillstånd.

Kan rådet informera om de politiska åtgärder som det för närvarande vidtar och som det planerar att vidta för att förhindra att sällsynta djur utrotas och se till att de djur som tas upp på listan över utrotningshotade arter hamnar i en säkrare situation, med tanke på att det trots tidigare åtaganden har vidtagits mycket få politiska åtgärder för att lösa problemet?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Rådet delar ledamotens oro över den ständiga minskningen av arbetet för den biologiska mångfalden och ekosystemen i EU och globalt, och håller med om att ansträngningarna för att stoppa denna trend snarast måste samordnas och intensifieras, särskilt med tanke på den korta tid som återstår för att uppfylla åtagandena inför 2010. Som ledamoten vet fastställde Europeiska rådet i Göteborg 2001 målet att stoppa förlusten av biologisk mångfald i EU till 2010. EU antog även det globala målet att minska den procentuella förlusten av biologisk mångfald till 2010.

På gemenskapsnivå har lagstiftningen om skydd av naturen traditionellt legat i centrum för miljöpolitiken, med habitatdirektivet (rådets direktiv 92/43/EEG⁽¹⁾) och fågeldirektivet (rådets direktiv 79/409/EEG⁽²⁾), tillsammans med rådets CITES-förordning (EG) nr 338/97⁽³⁾, som avser skydd av arter av vilda djur och växter. Som ledamoten säkert känner till är miljöfrågor för närvarande föremål för det förfarande som föreskrivs i artikel 251 i EG-fördraget, vilket innebär att Europaparlamentet är medlagstiftare. Samtidigt kan naturskyddsområden inte överleva och utvecklas isolerade. Rådet uppmanade därför kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare stärka integreringen av hänsyn till den biologiska mångfalden och ekosystemen i sin politik och sina program inom andra politiska områden, samt att utnyttja den möjlighet som ges i jordbruks-, landsbygds-, skogs- och fiskepolitiken.

Skyddet av den biologiska mångfalden har en framträdande roll på rådets politiska dagordning. I december förra året manade rådet till ett snabbt genomförande av kommissionens EU-handlingsplan fram till 2010 och därefter. I denna handlingsplan definieras politiska områden och de motsvarande målen och stödåtgärderna, vilka avspeglas i specifika mål och konkreta åtgärder.

Rådet har ständigt belyst behovet av att skydda de viktigaste habitaten och arterna och uppmanat kommissionen att inleda en vetenskaplig analys av arter och därefter av de habitat som anges i bilagorna till habitatdirektivet. Undersökningen av medlemsstaternas rapporter enligt habitatdirektivet kan även visa om vissa arters skyddsstatus måste revideras. Ledamoten rekommenderas att konsultera kommissionen direkt för ytterligare information om denna process.

På global nivå är EU en drivkraft i skyddet av den biologiska mångfalden och gör sitt yttersta för att tillämpa multilaterala miljöavtal (MEA), exempelvis konventionen om biologisk mångfald (CBD), konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter (CITES) och konventionen om migrerande arter (CMS). EU-länderna intog en framstående roll vid 14:e partskonferensen i CITES (CoP 14), i juni 2007, anordnad av Nederländerna i Haag. Rådet har nu inlett det förberedande arbetet för det nionde mötet i partskonferensen (CdP 9) i CBD, som ska hållas i Bonn i maj 2008, för att säkerställa att EU spelar en aktiv och konstruktiv roll. Utöver detta deltar EU-länderna genom CMS även i ett möte i Skottland med representanter för Afrika, Europa och Asien (22–25 oktober 2007) för att främja upprättandet av ett nytt potentiellt avtal för bevarandet av migrerande rovfåglar.

Avslutningsvis är Portugal värd för en viktig intressentkonferens om näringsverksamhet och biologisk mångfald i Lissabon den 12–13 november 2007, i samarbete med Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Syftet är att etablera partnerskap med företag för att bevara den biologiska mångfalden, vilket även är viktigt för att mobilisera nya och innovativa finansieringskällor.

Vilka åtgärder kommer rådet att vidta om Kroatien i slutet av 2007 genomför sitt ensidiga beslut att upprätta en miljöskyddszon och fiskeskyddszon, vilket förväntas träda i kraft den 1 januari 2008?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Rådet noterade med oro det kroatiska parlamentets beslut att börja tillämpa miljöskyddszonen och fiskeskyddszonen den 1 januari 2008. Detta beslut strider mot slutsatserna av Europeiska rådet den 17 och 18 juni 2004, där rådet noterade det kroatiska beslutet att inte tillämpa någon aspekt på miljöskyddszonen eller fiskeskyddszonen på EU:s medlemsstater, och välkomnade det avtal som ingicks av Italien, Slovenien och Kroatien vid det trilaterala mötet i Bryssel den 4 juni 2004. Förhandlingsramen kräver även att Kroatien tar full hänsyn till slutsatserna av den 17 och 18 juni 2004.

Möten mellan intressenterna för att nå en tillfredsställande lösning har inte varit framgångsrika. EU har flera gånger betonat för Kroatien, exempelvis vid mötet nyligen i den gemensamma parlamentarikerkommittén den 1 och 2 oktober 2007 i Bryssel, de potentiella följderna för anslutningsförhandlingarna av dess unilaterala tillämpning av miljöskyddszonen och fiskeskyddszonen.

Rådet kommer att fortsätta att granska denna fråga noga och påminner alla relevanta nivåer om slutsatserna av Europeiska rådet den 17 och 18 juni 2004.

Kommissionen beslutade i juli att stänga det polska torskfisket i östra Östersjön för resten av år 2007. Talesmän för den polska regeringen har sagt att de inte har för avsikt att straffa fiskare som bryter mot detta fiskestopp. Vilka åtgärder anser ordförandeskapet att EU ska vidta mot länder som öppet framhåller att de inte tänker se till att fastslagna fiskekvoter och gemensamma överenskommelser inom detta område efterlevs?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Enligt gemenskapens institutionella bestämmelser är kommissionen ”fördragens väktare” och därför ansvarig för att säkerställa efterlevnaden av gemenskapslagstiftningen. I det aktuella fallet är kommissionen ansvarig för att besluta vilka åtgärder som ska vidtas om den finner att förbudet mot det polska torskfisket inte respekteras.

Rådet uppmanar därför ledamoten att vända sig till kommissionen med sin oro.

Trots det reseförbud med vilket EU belagt Zimbabwes president Robert Mugabe och 130 andra personer som i hans regim, kommer Mugabe högst sannolikt ändå att kunna delta vid toppmötet EU-Afrika i Lissabon den 8 december 2007. Ingen annan medlemsstat ställer sig bakom den brittiske premiärministern Gordon Brown, som kräver att Zimbabwe absolut inte ska tillåtas att delta vid toppmötet. Det heter att trycket från västliga makter kommer leda till en ytterligare förvärring av den katastrofala situationen i Zimbabwe och till att Mugaberegimen får stöd från afrikanskt håll, något som är ett felaktigt resonemang. Enligt uppgift lär EU:s medlemsstater motsätta sig Gordon Browns förslag om att utse ett särskilt sändebud för att lösa krisen i Zimbabwe.

Vad är rådets inställning till Gordon Browns förslag? Vad skulle de exakta befogenheterna vara för detta sändebud? Varför är EU:s medlemsstater emot detta förslag?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Ordförandeskapet och generalsekreteraren/den höge representanten har för avsikt att agera i samförstånd för att ge ett uppdrag till ett officiellt sändebud att rapportera om situationen i Zimbabwe på en dag som ska fastställas, så snart ett internt politiskt avtal har ingåtts genom Thabo Mbekis medling.

Målet och uppdraget kommer att offentliggöras av ordförandeskapet tillsammans med generalsekreteraren/den höge representanten, som kommer att föreslå en lämplig tjänsteman. Sändebudet ska bedöma, inte ingripa.

Rådet fortsätter att stödja initiativet av SADC att ge Thabo Mbeki i uppdrag att agera som medlare mellan regeringen och oppositionen i Zimbabwe och välkomnar försiktigt de första resultaten av detta arbete.

Vid det senaste mötet för medlemsstaternas transportministrar stod det klart att det råder oenighet om finansieringen av det europeiska satellitnavigeringsprogrammet Galileo. Liknande problem tycks även finnas i programmet Quaero för en europeisk sökmotor på Internet.

Med tanke på de strategiska fördelar dessa program skulle få för den europeiska ekonomins innovationskraft och unionens tekniska och kulturella självständighet vill jag fråga följande: Har ordförandeskapet i de pågående förhandlingarna i rådet lyft fram risken för att Galileo-programmets strategiska fördelar ska gå förlorade med tanke på sjösättningen av den amerikanska motsvarigheten GPS III? Vilka konkreta åtgärder tänker ordförandeskapet vidta för att överbrygga divergenserna mellan medlemsstaterna? Vad har ordförandeskapet för förslag beträffande finansieringen av dessa projekt?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Som ledamoten måste känna till höll rådet vid sitt sammanträde den 1–2 oktober 2007 en diskussion om de europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Galileo och Egnos) och noterade kommissionens överlämnande av sitt meddelande av den 19 september 2007 med titeln ”Progressing Galileo: omprofilering av den Europeiska GNSS-programmen” och respektive stöddokument, som omfattar ett ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om det fortsatta genomförandet av de euroepiska satellitnavigeringsprogrammen och ett förslag till budgetmyndighetens beslut om översyn av den fleråriga budgetramen. Båda dessa dokument, som upprättades av kommissionen på rådets och Europaparlamentets begäran i dess resolutioner av den 8 respektive 20 juni 2007, belyser Galileos strategiska värde, och kommer att granskas av rådets behöriga myndigheter.

Efter Europeiska rådets begäran, som den 21–22 juni 2007 på nytt bekräftade Galileos värde som nyckelprojekt för Europeiska unionen, antog rådet den 1–2 oktober 2007 slutsatser där det åtog sig att nå ett integrerat beslut om genomförandet av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen före årets slut. Ordförandeskapet kommer att göra sitt yttersta för att se till att denna uppgift utförs framgångsrikt på grundval av det arbete som utförs av de behöriga myndigheterna för rådet och andra institutioner, särskilt Europaparlamentet, med tanke på Galileos mervärde och gemensamma intresse för Europeiska unionen.

Avslöjandena i New York Times om att programmet för frihetsberövande av terrormisstänkta på hemliga orter utanför USA fortfarande pågår har väckt stor uppståndelse. Programmet innebär bland annat att CIA genom ”konfidentiella yttranden bemyndigas” att använda tortyrmetoder. Enligt tidningen håller CIA på nytt människor fängslade ”på hemliga orter” utomlands, och enligt samma källa skall justitieministeriet 2005 under Alberto Gonzales ledning ha gjort ett hemligt uttalande som ledde till att CIA införde brutalare förhörsmetoder än förut, bland annat smärtsamma fysiska och psykiska metoder som slag mot ansiktet, simulerad drunkning och vistelse i mycket låga temperaturer.

Fördömer rådet dessa illegala handlingar från CIA:s sida – handlingar som utförs med den amerikanska regeringens goda minne och stöd? Ämnar rådet vidta åtgärder för att sätta stopp för dessa olagliga arresteringar och denna tortyr av misstänkta som CIA och USA:s regering ägnar sig åt och som helt uppenbart strider mot de internationella människorättskonventionerna och på ett oacceptabelt sätt kränker de grundläggande rättigheterna och friheterna?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Rådet diskuterar aldrig påståenden i pressen.

Rådets inställning i de flesta av dessa frågor angavs i rådets slutsatser från december 2006: ”EU är fast beslutet att verka för ett absolut förbud mot tortyr och mot grym, omänsklig eller förnedrande behandling och bestraffning. Detta styr vårt eget agerande och vi ger uttryck för våra betänkligheter i diskussionerna med tredjeländer. I detta sammanhang upprepar rådet att mänskliga rättigheter, flyktinglagstiftning och internationell humanitär rätt måste respekteras och upprätthållas vid bekämpning av terrorism. Rådet kommer att fortsätta att nära följa utvecklingen med avseende på de mänskliga rättigheterna vid bekämpning av terrorism och att vidta lämpliga åtgärder så att dessa skyddas. Förekomsten av hemliga inrättningar där frihetsberövade personer kvarhålls i ett rättsligt tomrum är inte förenlig med internationell människorätt och humanitär rätt.”

Utöver detta fastställs i EU:s riktlinjer om tortyr att EU ska uppmana tredjeländer att särskilt vidta följande åtgärder:

– ”Säkerställa att uttalanden som erhållits genom tortyr och misshandel inte åberopas som bevis i ett rättsligt förfarande, utom mot en person som anklagas för tortyr såsom bevis för att uttalandet gjorts. (…)

– Säkerställa att inga som helst särskilda omständigheter, vare sig krigstillstånd eller

krigshot, inre politisk instabilitet eller annan allmän nödsituation får anföras för att rättfärdiga tortyr eller misshandel.

– Säkerställa att ingen tvingas återvända till ett land där han eller hon riskerar att utsättas för tortyr eller misshandel.”

Marocko har olagligen ockuperat Västsahara sedan 1976 då det annekterade landet, något som är en grov kränkning av internationell rätt.

Trots att folkfronten Polisario, som är det sahariska folkets legitima företrädare, och FN, gjort avsevärda ansträngningar och visat god vilja har fredsprocessen under en lång tid blockerats av Marockos oförsonlighet, eftersom landet vägrar följa internationell lag och fortsätter att ockupera området.

Marockos attityd har blockerat fredsprocessen. De marockanska förslagen har i princip förhindrat det sahariska folkets rätt att bestämma om sitt eget öde, en rätt som fastställts i FN:s resolutioner och FN:s stadga.

Marockos förtryck i de västsahariska områdena håller på att öka. Hur ser rådet mot bakgrund av detta på Marockos ståndpunkt? Vad har rådet gjort för att i praktiken tillämpa FN:s resolutioner om Västsahara och respektera det sahariska folkets legitima och oförytterliga rätt till självbestämmelse som är en enhetlig och hållbar ram för en rättvis och hållbar lösning på konflikten i Västsahara?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Rådets inställning är tydlig. Rådet stöder till fullo arbetet av Förenta nationerna och Förenta nationernas generalsekreterares personliga sändebud för att hitta en politisk lösning på problemet. Rådet har hela tiden vidhållit att lösningen måste vara rättvis, ömsesidigt godtagbar och innehålla hänsyn till självbestämmandet av folket i Västsahara, i enlighet med FN:s resolutioner.

Efter flera år av politiskt dödläge utgör Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1754 av den 30 april 2007 en möjlighet att injicera ny kraft, och sätta igång en uppmaning till direkta förutsättningslösa förhandlingar mellan parterna. Den 18–19 juni och den 10–11 augusti i år hölls två samtalsrundor under Förenta nationernas överinseende, och en ny runda planeras inför hösten. Vi hoppas att parterna och staterna i området fortsätter att samarbeta till fullo med Förenta nationerna och varandra för att göra framsteg mot en politisk lösning av denna fråga.

Stamområdet Waziristan har blivit ett paradis för al-Qaida och för vapen- och narkotikasmugglare, vilket får konsekvenser för västliga intressen och säkerheten.

Vilka åtgärder har rådet föreslagit eller föreslår rådet den pakistanska regeringen för att lösa problemet och förhindra en ytterligare talibanisering av Pakistan?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Situationen i Waziristan har varit föremål för ständig uppmärksamhet från rådets sida. Trots att vi erkänner att detta är en intern fråga diskuterar vi regelbundet situationen med de pakistanska myndigheterna.

Vi anser att mer kan göras för att bidra till att skapa ett klimat av förtroende, exempelvis på områdena för personliga kontakter, den ekonomiska utvecklingen i gränsområdena, hanteringen av gränser och flyktingfrågor. Vi står redo att hjälpa till.

För närvarande sker vår huvudverksamhet genom EG-instrument. Det framtida gemenskapsstödet till Pakistan kommer att vara inriktat på landsbygdsutveckling och utbildning i de provinser som gränsar till Afghanistan. Vi har avsatt medel för regionalt samarbete som är inriktat på gränshantering och underlättandet av regional handel, vilket är viktigt för att förbättra det gränsöverskridande samarbetet. EU arbetar även för att komplettera initiativ för ekonomisk utveckling genom sitt programstöd för utbildning, särskilt yrkesutbildning.

Det amerikanska företaget Blackwater har samlat en privat armé av legosoldater och särskilda styrkor för kväsande av uppror som verkar i Irak, Afghanistan samt i ytterligare 56 länder. De mördar civila och anfaller arbetare i skrämselsyfte, i strid med internationell rätt. Blackwaters privata arme – 180 000 soldater – bär i samarbete med den amerikanska ockupationsarmén ansvaret för mordet på 11 irakiska medborgare och skadorna på ytterligare 18 irakiska medborgare under en räd i Bagdad den 16 september 2007. Enligt tillgängliga uppgifter verkar det som om företagets privata armé varit inblandad i omkring 200 blodiga episoder i Irak från 2005 fram till dags dato. Det ser också ut som om denna armé deltog i det angrepp som jämnade staden Falluja med marken hösten 2004 och massavrättningarna av medborgare som ägde rum där. För denna kriminella verksamhet kammar företaget Blackwater, enligt uppgifter i internationella medier, in ett belopp som överstiger 100 miljoner dollar om året.

Hur ser rådet på företaget Blackwater och dess kriminella verksamhet? Fördömer rådet de här angreppen mot Iraks och Afghanistans befolkning som USA:s och Natos ockupationsarméer och Blackwaters legoarmé har begått? Instämmer rådet i den internationella allmänna opinionen om att USA:s och Natos ockupationsarméer omedelbart bör dra sig tillbaka från Irak och Afghanistan?

Det amerikanska företaget Blackwater har samlat en privat armé av legosoldater och särskilda styrkor för kväsande av uppror som verkar i Irak, Afghanistan samt i ytterligare 56 länder. De mördar civila och anfaller arbetare i skrämselsyfte, i strid med internationell rätt. Blackwaters privata arme – 180 000 soldater – bär i samarbete med den amerikanska ockupationsarmén ansvaret för mordet på 11 irakiska medborgare och skadorna på ytterligare 18 irakiska medborgare under en räd i Bagdad den 16 september 2007. Enligt tillgängliga uppgifter verkar det som om företagets privata armé varit inblandad i omkring 200 blodiga episoder i Irak från 2005 fram till dags dato. Det ser också ut som om denna armé deltog i det angrepp som jämnade staden Falluja med marken hösten 2004 och massavrättningarna av medborgare som ägde rum där. För denna kriminella verksamhet kammar företaget Blackwater, enligt uppgifter i internationella medier, in ett belopp som överstiger 100 miljoner dollar om året.

Hur ser rådet på företaget Blackwater och dess kriminella verksamhet? Fördömer rådet de här angreppen mot Iraks och Afghanistans befolkning som USA:s och Natos ockupationsarméer och Blackwaters legoarmé har begått? Instämmer rådet i den internationella allmänna opinionen om att USA:s och Natos ockupationsarméer omedelbart bör dra sig tillbaka från Irak och Afghanistan?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Rådet har inte diskuterat handlingarna av Blackwater USA som sådana.

Den multinationella styrkan i Irak, däribland amerikanska styrkor, är i landet på begäran av Iraks regering och på de villkor som anges i FN:s säkerhetsråds resolutioner. Den multinationella styrkans uppdrag förlängdes med ytterligare ett år den 28 november 2006. Enligt sin resolution förklarar säkerhetsrådet att det kommer att avsluta uppdraget tidigare om Iraks regering begär det. Rådet respekterar Iraks regerings åsikter om den multinationella styrkans närvaro.

På liknande sätt är den Natoledda Isaf (internationell säkerhetsstyrka) närvarande i Afghanistan på begäran av den afghanska regeringen och under FN:s säkerhetsråds bemyndigande. EU stöder till fullo 2006 års avtal om Afghanistan, som är baserat på ett partnerskap mellan den afghanska regeringen och det internationella samfundet, med syftet att bygga upp varaktig afghansk kapacitet och varaktiga institutioner. Ett sådan syfte uppfylls inte genom Isafs omedelbara tillbakadragande.

På vilket sätt avser rådet att stödja demokratiseringsprocessen i Burma och landets befolkning ur humanitär synvinkel?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Rådet står fast vid att det främsta målet med EU:s politik i förhållande till Burma innefattar en fredlig övergång till en legitim civil regering. EU fortsätter att föra en balanserad politik, där de restriktiva åtgärderna förstärks å ena sidan, och stödet till Burmas folk ökas å den andra.

När det gäller den demokratiska processen i landet hänvisar rådet främst till politiska och diplomatiska instrument för att påskynda denna förändring. EU:s uppdragschefer tog nyligen två initiativ tillsammans med den burmesiska regeringen. Ordförandeskapet, den höge representanten och kommissionsledamoten för utrikesfrågor utfärdade en serie deklarationer där myndigheterna uppmanades att utöva återhållsamhet, frige politiska fångar och inleda en inkluderande dialog med de inblandade parterna. Rådet uttryckte även sin beredskap att hjälpa Burma i dess övergångsprocess, om regeringen faktiskt skulle besluta sig för att följa denna väg.

På ambassadörsnivå har EU-trojkan tagit initiativ i olika huvudstäder i området. Rådet håller en nära och regelbunden kontakt med sina partner i området, det vill säga Indien, Kina och medlemsländerna i ASEAN.

Vid ministersammanträdet den 15 oktober stödde rådet entydigt medlingsuppdraget av FN:s särskilda sändebud, Ibrahim Gambari, och gav sitt stöd för andra FN-initiativ, däribland av säkerhetsrådet.

Rådet gick även med på att förstärka ett antal restriktiva åtgärder mot regimen i Burma utan att skada befolkningen, som redan är offer för påtryckningar. EU är redo att granska, ändra eller förstärka sådana åtgärder på grund av utveckling på marken och resultaten av Ibrahim Gambaris uppdrag.

När det gäller humanitärt bistånd är EU en av de största biståndsgivarna till Burma. Europeiska kommissionen och medlemsstaterna är enhälliga i sin avsikt att fortsätta att ge humanitärt bistånd till Burmas folk, och till burmesiska flyktingar i grannländerna. Kommissionen arbetar för närvarande för att stärka detta bistånd.

Det är djupt beklagligt att EU:s sanktioner mot Burma är så begränsade. Effekten av förbudet mot vapenförsäljning har varit minimal, liksom effekten av visumförbudet, som överträtts ett flertal gånger. Effekten av att frysa tillgångarna har också bara varit symbolisk. De totala tillgångar som frusits i hela Europa kan ha uppgått till endast 57 GBP. Tillbakadragandet av handelsprivilegier na är en välkommen åtgärd, men EU har fortfarande varit en av Burmas största investerare och handelspartners. Mot bakgrund av att diskussioner om utvidgning av restriktiva åtgärder från EU:s sida mot Burma för närvarande är på väg, kan rådet binda sig för att alla europeiska företag och medborgare ska förbjudas att investera i Burma? Kan rådet anta ett förbud mot import av varor och tjänster från företag som ägs av militären, militär personal eller personer associerade till militären? Kan rådet åta sig att förbjuda import av strategiskt viktiga varor som ädelstenar och timmer? Kan rådet åta sig att förbjuda internationella finansiella transaktioner från EU?

Kan rådet utöva påtryckningar på FN:s säkerhetsråd för obligatoriska sanktioner mot Burma? Kan rådet, tillsammans med FN, komma överens om införande av riktade sanktioner, som inbegriper ett obligatoriskt vapenembargo, investeringsförbud och ett förbud mot export från Burma av strategiskt viktiga varor, däribland gas, olja, ädelstenar och timmer, tills irreversibla framsteg uppnåtts mot en politisk övergång, eller tills en demokratiskt vald regering i Burma begär att de ska hävas?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

EU har haft ett vapenembargo mot Burma sedan 1990 och en omfattande rad självständiga sanktioner sedan 1996. De restriktiva åtgärderna har sedan dess gradvis förstärkts och regelbundet uppdaterats. Sanktionerna är inriktade på militärregimen, personer som gynnas mest av dess dåliga ledning och alla dem som aktivt motverkar processen för nationell försoning, respekt för mänskliga rättigheter och demokrati.

De restriktiva åtgärderna omfattar nu visumrestriktioner, frysning av tillgångar och ekonomiska resurser som omfattar cirka 386 personer – SPDC (Statens råd för fred och utveckling), regionala befälhavare och vice regionala befälhavare, ministrar, militära officerare (från brigadgeneral), tjänstemän med ansvar för att förvalta fängelser och polisen, personer som gynnas av regeringens ekonomiska politik och chefer på företag som tillhör medlemmar i de väpnade styrkorna och deras familjer, förbud mot att bevilja lån/krediter och att delta i burmesiska aktiebolag, vilket omfattar 41 företag eller organisationer, ett vapenembargo och ett förbud mot export av utrustning för internt förtryck, inställande av icke-humanitära biståndsprogram (med undantag inom nyckelområden såsom vård, utbildning och minskning av fattigdomen), diplomatiska åtgärder, däribland inställande av besök på hög nivå till Burma och tillbakadragande av militärattachéer från EU-medlemsstaternas ambassader.

Efter det starka fördömandet av de brutala kraftåtgärderna mot demonstranter i Burma i slutet av september och det förtryck som plågar landet beslutade rådet den 15 oktober att öka de direkta påtryckningarna på regimen genom mer kraftfulla åtgärder och ytterligare restriktiva åtgärder på export, import och investeringar i sektorerna trä och timmer och gruvbrytning av metaller, mineraler och ädelstenar och halvädelstenar. EU stöder även ett ytterligare aktivt engagemang av FN, bland annat av säkerhetsrådet.

Rådet erinrar om att det har använt en rad olika verktyg för att bidra till att förbättra situationen i Burma, däribland fullt stöd till medlingsuppdraget av Förenta nationernas särskilda sändebud Ibrahim Gambari och en politisk dialog med Burmas grannländer. Som uttryck för solidariteten med Burmas folk har även omfattande humanitärt bistånd skänkts i de mest sårbara befolkningsgrupperna i Burma och till burmesiska flyktingar i grannländerna.

På senaste tiden har det framkommit uppgifter om ett problem som drabbar arbetstagare från en medlemsstat, nämligen Spanien. Det rör sig närmare bestämt om personer från min region, Galicien, som gränsar till Portugal. Nästan alla dessa personer är anställda inom sjukvården i grannlandet och pendlar varje dag med sina bilar, som är registrerade i Spanien, där de är bosatta.

Den portugisiska bilskattelagstiftningen kan tillämpas på medborgare från andra medlemsstater om de har en inkomst i Portugal och befinner sig mer än sex månader i landet. I den gällande lydelsen avser termen ”gränsöverskridande arbetstagare” enbart personer som arbetar i en angränsande kommun. I annat fall måste de enligt lag vara skattepliktiga invånare. Myndigheterna vidtar därför åtgärder mot dessa medborgare genom att bötfälla dem och beslagta dokumentationen för bilen samt själva bilen. Den drabbade har två val: att registrera bilen i Portugal eller föra ut den ur landet.

Jag har fått veta att de spanska och portugisiska myndigheterna håller på att undersöka denna fråga till följd av protesterna från några av de drabbade personerna. Kan ordförandeskapet säkerställa att man faktiskt vidtar åtgärder för att snarast möjligt finna en lösning på denna situation, som hindrar den fria rörligheten för arbetstagare?

Spanskregistrerade bilar i Portugal har väckt misstankar, särskilt bilar som tillhör arbetstagare som bor i gränsområdena och som dagligen åker till grannlandet för att där utöva en avlönad yrkesverksamhet.

Särskilt arbetstagare från Galicien som arbetar i norra Portugal inom hälsosektorn har drabbats av denna situation. Enligt den portugisiska lagen undantas ”gränsöverskridande arbete” från de allmänna bestämmelserna som tillämpas på utländskt registrerade fordon på nationellt territorium. Det är dock inte helt och hållet klart vad denna bestämmelse går ut på. Följden är att spanska arbetstagare som arbetar i Portugal har straffats i kontroller av de portugisiska polismyndigheterna, eftersom de inte kunnat visa att de uppfyller lagens definition av ”gränsöverskridande arbete”.

Eftersom det inte finns någon exakt definition finns det en risk för att bristen på klarhet vid tillämpningen av dessa bestämmelser ger upphov till en massa tolkningar som skadar den goda stämning som vi alla önskar att ska karakterisera förbindelserna mellan Portugal och Spanien i ett europeiskt sammanhang.

Kan det portugisiska ordförandeskapet därför se till att allting görs för att garantera att det inte finns några tvetydigheter i den rättsliga situationen för dessa arbetstagare?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Rådet kommenterar inte åtgärder som vidtas eller ska vidtas av en medlemsstat.

Trots att min roll i detta plenarsammanträde är att representera unionens ordförandeskap kan jag, eftersom den aktuella frågan hör samman med ett problem som direkt omfattar den portugisiska staten, som medlem i den portugisiska regeringen med glädje ge klarhet i denna fråga.

Portugal och Spanien har utmärkta bilaterala förbindelser. I detta sammanhang måste de portugisiska myndigheterna vara ytterst uppmärksamma på att lösa situationen med spanska medborgare som är bosatta i Spanien (generellt, och inte bara i Galicien) som bedriver ett yrke i Portugal, särskilt i hälso- eller utbildningssektorerna.

Jag är i en sådan ställning att jag kan meddela att enligt den allmänna statsbudgeten för 2008, som för närvarande diskuteras i det portugisiska parlamentet, ska gränsöverskridande arbetstagare från och med den 1 januari 2008 kunna resa i Portugal med fordon som är registrerade i Spanien, förutsatt att deras arbetsplats ligger inom 60 kilometer från den portugisiska gränsen.

Allt detta har varit möjligt tack vare det gemensamma arbetet av de portugisiska myndigheterna och Solvit-centren i Portugal och Spanien, som prioriterade dessa fall, vilket vi har haft tillfälle att informera de spanska myndigheterna om.

En livlig diskussion har uppstått i EU:s medlemsstater om det hot som användningen av ny teknik och överföringen av passageraruppgifter för att upptäcka terrorister kan utgöra mot medborgerliga fri- och rättigheter, och även det hot som det tidigare antagna direktivet om registrering av telefonsamtal innebär. De som är kritiska mot överföringen av passageraruppgifter och registreringen av telefonsamtal menar att sådana planer hotar alla människors integritet och riskerar att utsätta icke EU-medborgare för ytterligare diskriminering. Dessa hot är också högst relevanta för de nio länder som ska gå med i Schengen-samarbetet inom de närmaste månaderna eftersom man menar att en sådan plan för insamling av uppgifter kommer att kränka både invandrares och EU-medborgares rättigheter.

Vad anser rådet om genomförandet av en plan för insamling av passageraruppgifter? Vad kommer rådet att göra för att garantera att medborgerliga fri- och rättigheter inte kränks utan i stället garanteras och skyddas.

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Rådet har ännu inte tagit emot det förslag från kommissionen om passageraruppgifter (PNR) som ledamoten nämner och kan därför inte meddela sin synpunkt.

Om det ”direktiv om registrering av telefonsamtal” som nämns i frågan avser direktivet om lagring av uppgifter påpekar rådet att det inte tillåter registrering av telefonsamtal. Direktivet rör utredningsverktyget ”lagring av trafikuppgifter”, exempelvis från vilken telefon till vilket nummer ett samtal ringdes, och samtalets varaktighet. Innehållet i samtal kan inte registreras enligt detta direktiv.

Vid sammanträdet i rådet (RIF) nästkommande november förväntar sig rådet att nå en global överenskommelse om ett rambeslut om skydd av personuppgifter genom vilket minimiljudnormer införs för att skydda uppgifter under den tredje pelaren.

Vilka åtgärder kommer rådet att vidta för att se till att luftfartygsoperatörer från tredje länder ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter mot bakgrund av det beslut som fattades under ICAO:s (International Civil Aviation Organization) septembermöte om marknadsbaserade åtgärder för att komma till rätta med klimatförändringar, och med tanke på den fientliga inställning som vissa stater utanför EU visade mot att låta sina luftfartssektorer ingå i EU:s system för handel med utsläppsrätter? På vilken rättslig grund kommer i så fall dessa åtgärder att vidtas?

(PT) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid Europaparlamentets sammanträde i oktober 2007 i Strasbourg.

Som ledamoten vet undersöker rådet och Europaparlamentet kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om att även föra in flygverksamhet i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen. Detta direktiv kommer att godkännas genom medbeslutandeförfarandet, och därför med parlamentets fullständiga deltagande. Rådets förberedande organ diskuterar förslaget i detalj, samt dess tekniska, juridiska och politiska följder. Trots resultaten av den 36:e generalförsamlingen i Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) är rådet fast beslutet att gå vidare med en omfattande syn på minskningen av utsläppen från luftfarten, vilken ligger i linje med EU:s politik och mål samt Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), vilken innefattar ett intensivt arbete med kommissionens förslag om att föra in luftfart i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen.

Rådet kommer även att fortsätta att arbeta inom ramen för Förenta nationerna och bilateralt för att involvera tredjeländer i arbetet för att uppnå en överenskommelse efter 2012 om klimatförändringar. EU anser att en av nyckeldelarna med förhandlingarna efter 2012 är att korrigera utsläppen från den internationella luftfarten på ett mer ekonomiskt sätt, nämligen genom att bredda och expandera koldioxidmarknaden. Rådet förstår vikten av att involvera tredjeländer, särskilt utvecklingsländer, och kommer att fortsätta med arbetet på diplomatisk nivå för att klargöra för utvecklingsländerna hur flygbolagens deltagande i systemen för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen i praktiken kan ge nettofördelar.

Antalet undersökningar och uppgifter som hänför sig till svindel i samband med användningen av medel från strukturfonderna till Syditalien och särskilt regionen Basilicata ökar allt mer.

Det är klart att kontrollerna och granskningarna i första hand skall utföras av de nationella och regionala myndigheterna, och att de behöriga förvaltningsmyndigheterna skall dra slutsatser av dessa samt göra de rättelser som behövs. Kan kommissionen precisera vid hur många och vid vilka tillfällen som de italienska myndigheterna har efterlyst hjälp från OLAF för att genomföra dessa undersökningar?

Finns det enligt kommissionens mening inte ett problem som rör hela det interna systemet med institutioner och företag, särskilt i regionen Basilicata?

Kommissionens granskningar utförs alltid bara i andra hand och inom ramen för en årlig strategi. Ämnar kommissionen vidta åtgärder av någon typ för att kontrollera att strukturfondsmedlen utnyttjas korrekt och för att förhindra svindel i regionen Basilicata?

(EN) Summan av de strukturfondsmedel som tilldelades regionen Basilicata för programperioden 2000–2006 var 848 035 000 euro. 433 885 000 euro tilldelades Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) (51,16%), 220 900 000 euro gick till Europeiska socialfonden (ESF) (26,05%) och 193 250 000 euro (22,79%) till Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) – utvecklingssektionen. Regionen Basilicata har därmed tilldelats cirka 2,5 procent av gemenskapsfinansieringen till Italien för programperioden 2000–2006.

Ledamoten har rätt när han pekar på det ökande antalet rapporterade missförhållanden. Det skedde 80 missförhållanden i Basilicata bara under 2006. Dessutom klassificerades 79 av dessa 80 missförhållanden som misstänkt bedrägeri av de italienska myndigheterna och de omfattar en summa om cirka 3,7 miljoner euro. De representerar cirka 11 procent av antalet missförhållanden som rapporterades av Italien. Uttryckt som belopp är andelen mycket lägre (1,6%).

De flesta av de rapporterade fallen rör EUGFJ – utvecklingssektionen.

Trots att statistiken förefaller visa att det har skett en betydande ökning av antalet misstänkta bedrägerier mot just denna fond låter dock kommissionen sig lugnas av att tillsynsmyndigheterna har upptäckt och rapporterat alla dessa fall av missförhållanden.

Kommissionen har vidare informerats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) om att den bara har ett fall i ett uppföljande skede som hör samman med regionen Basilicata och inga aktiva utredningar.

Ingen begäran togs emot från de italienska myndigheterna om OLAF:s bistånd i genomförandet av utredningarna i regionen Basilicata i förhållande till strukturfonderna.

När det gäller programperioden 2000–2006 rapporterade Basilicata vidare till OLAF, via den centrala samordningspunkten på Presidenza del Consiglio dei Ministri – Dipartimento politiche comunitarie, totalt 93 missförhållanden.

En korrekt användning av strukturfonderna garanteras av flera aktörer på nationell nivå och gemenskapsnivå. Revisioner av användningen av strukturfonderna genomförs både av nationella myndigheter och av de behöriga tjänsterna på kommissionen som hanterar strukturfonderna (generaldirektoratet för regionalpolitik, generaldirektoratet för sysselsättning, sociala frågor och lika möjligheter, generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling och generaldirektoratet för fiske och havsfrågor). Varje år tar kommissionen emot en rapport från Italien (i enlighet med artikel 13 i förordning 438/2001) avseende deras lednings- och kontrollsystem för stöd som beviljas under strukturfonderna. Rapporten diskuteras vid det årliga bilaterala samordningsmötet mellan de italienska myndigheterna och kommissionen. Årets möte kommer att äga rum i december.

När det gäller EUGFJ – utvecklingssektionen reviderades regionen Basilicata 2004 inom ramen för programperioden 2000–2006. Ytterligare en revision planeras till december 2007. Efter revisionen av generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling 2004 pågår ett skattekorrigeringsförfarande (i enlighet med artikel 39 i förordning (EG) nr 1260/1999).

När det gäller ERUF har regionen Basilicata hittills inte reviderats inom ramen för programperioden 2000–2006. Den andel fel som har upptäckts av de nationella revisionsmyndigheterna är relativt låg (0,18%).

Inom ramen för dess årliga strategi och de planerade revisionerna kommer revisionsavdelningarna på generaldirektoratet för regionalpolitik (GD REGIO) snart att genomföra en riskanalys (vars parametrar definieras i förväg).

Eftersom GD REGIO vidare inte har tagit emot någon information om eventuella missförhållanden är det just nu inte möjligt att uppge huruvida det operativa programmet för regionen Basilicata kommer att bli föremål för en revision inom en nära framtid.

I förhållande till ESF vill kommissionen hänvisa ledamoten till det svar som lämnades på hans skriftliga fråga E-4158/07.

Avslutningsvis är det också värt att nämna att de italienska myndigheterna tidigare denna månad undertecknade ett avtal, som harmoniserar deras förfaranden med andra medlemsstaters förfaranden när det gäller rapportering av bedrägerier och missförhållanden mot gemenskapsbudgeten. Det visar hur allvarligt de italienska myndigheterna ser på kampen mot bedrägerier mot gemenskapsbudgeten.

Vilken företagsmässig verksamhet inom fastighetsbranschen (uppgifter och funktioner, direkt eller indirekt deltagande i verksamheten, t.ex. i form av aktier eller delägarskap) är kommissionsledamot Kallas särskilde rådgivare för närvarande involverad i? Hur länge har han utövat denna verksamhet?

Hur går detta ihop med kommissionsledamot Kallas påstående i budgetutskottet den 2 maj 2007 att hans särskilde rådgivare hade lämnat alla uppdrag inom fastighetsbranschen?

Kommissionen har gett den särskilde rådgivaren tillgång till konfidentiella och marknadsrelevanta uppgifter om kommissionens planer i Bryssel. Hur bedömer kommissionen det kommersiella värdet av dessa uppgifter?

(EN) 1. Richard Boomers företagsmässiga verksamhet:

Richard Boomer har utnämnts till särskild rådgivare till vice ordförande Siim Kallas med det allmänna uppdraget att ge honom råd inom området byggnadspolitik, att förbättra förbindelserna med de ansvariga myndigheterna i Bryssel och Luxemburg och optimera effektiviteten hos kommissionens investeringar inom detta område.

Vid sitt utnämnande till särskild rådgivare till kommissionsledamot Kallas för perioden från den 1 april 2007 till den 31 mars 2008 och på grundval av de arrangemang som har införts av kommissionen för rekryteringen av sådana rådgivare har Richard Boomer informerat kommissionen om de övriga professionella verksamheter som han fortsätter att utöva i tillägg till sitt uppdrag som särskild rådgivare till kommissionsledamoten. Han har lämnat försäkringar till kommissionen om att denna verksamhet inte på något sätt ska leda till en intressekonflikt med hans uppgifter som särskild rådgivare.

Kommissionen känner inte till några aktier som innehas av Richard Boomer eller partnerskap som han kan vara inblandad i, vilka kan medföra en intressekonflikt med hans nuvarande funktioner som särskild rådgivare.

2. Motsägelse mellan Richard Boomers yrkesverksamhet och förklaringen av vice ordförande Kallas vid mötet i CoCoBu den 2 maj 2007:

Ledamoten hänvisas till informationen under punkt 1.

3. Richard Boomers tillgång till konfidentiell och relevant information:

För det första vill kommissionen understryka att den i utvecklingen av sina framtidsplaner för fastighetsverksamheten i Bryssel förlitar sig på olika källor till information och analyser. I detta sammanhang uppmanas den särskilde rådgivaren att med hänsyn till hans sakkunskap på detta område också lämna sin åsikt, som är en bland andra i ett stort forum. I denna egenskap har Richard Boomer tillhandahållit sakkunskap i beskrivningen av det nyligen antagna meddelandet om byggnadspolitik, som innehåller breda riktlinjer som syftar till att öka öppenheten på marknaden och stärka konkurrensen mellan olika fastighetsoperatörer. Kommissionen känner inte till något ärende i vilket Richard Boomer kan ha använt eller missbrukat information som har lämnats till honom i hans egenskap som särskild rådgivare åt vice ordförande Kallas.

Om ledamoten känner till frågor som kan vara relevanta och som ännu inte har förts till kommissionens kännedom uppmanas hon att meddela dem.

Kommer kommissionen att yttra sig om obalanserna i handeln mellan Europeiska unionen och dess viktigaste handelspartner? Är kommissionen oroad över handelsbalansunderskott? Vilka åtgärder har kommissionen för avsikt att vidta för att ta itu med dessa frågor?

(EN) Kommissionen följer och analyserar situationen noga. Den förstår helt allmänhetens oro över handelsbalansunderskottet i EU. Det måste dock sättas i perspektiv. EU:s handelsbalansunderskott förklaras främst av oljepriset, för när det gäller tillverkade produkter har EU:s handelsbalans ett överskott och det fortsätter att öka, och uppgick till 154 miljarder euro 2006. De tillgängliga uppgifterna för det här året visar dessutom att EU:s totala handelsbalansunderskott (inklusive olja), ackumulerat över årets första åtta månader, förbättrades jämfört med 2006. Handelsbalansunderskottet med Kina utökas dock snabbt. När det gäller euroområdet har handelsbalansen till och med gått från underskott till överskott under samma period jämfört med 2006. Detta är naturligtvis totalsiffror och enskilda medlemsstaters positioner kan skilja sig från varandra, då en del av dem har stora överskott, till exempel Tyskland, medan andra har underskott, exempelvis Spanien och Frankrike.

EU är fortfarande ett mycket framgångsrikt handelsblock internationellt för handeln med tillverkade varor med en stabil marknadsandel trots frammarschen för stora tillväxtekonomier som Kina, Indien eller Brasilien. I detta avseende presterar EU klart bättre än Förenta staterna (USA) och Japan, som stadigt tappar mark i form av marknadsandelar.

Det är dock en instabil jämvikt, och EU:s position kan vara i risk – EU tappar redan mark i högteknologiska produkter, medan länder som Kina snabbt kommer ikapp. Den geografiska destinationen för EU:s export är också mycket viktig, och i detta avseende måste EU fokusera på sitt handelsarbete gentemot länder där efterfrågan snabbt växer. Annars riskerar EU att missa marknadstillfällen inom dynamiska områden som redan står för hälften av världens importtillväxt.

Rätt strategi är inte protektionism utan att hålla marknaderna öppna och aktivt söka ett ytterligare marknadsöppnande från våra partner. Det är den exakta andan i den dagordning för Global Europe som har utformats för att öka EU:s konkurrenskraft hemma och utomlands. Den medför en serie sammankopplade strategier för marknadstillträde, handelsförsvarsinstrument, skydd av immateriella rättigheter, EU:s politik om Kina och en ny generation bilaterala handelsavtal för att komplettera EU:s åtagande gentemot Världshandelsorganisationen (WTO). Som sådan representerar den den yttre sidan av Lissabondagordningen.

Kommissionen är oroad över storleken på den globala bytesobalansen och den risk som den medför för den globala ekonomiska instabiliteten. Euroområdet deltog aktivt i diskussionerna inom Internationella valutafondens multilaterala samrådsram, där alla deltagare uttryckte sitt stöd för en omfattande strategi för att minska obalansen genom politik som ligger i varje enskilt lands eget intresse samt är önskvärd ur ett multilateralt perspektiv. Dessa politiska planer omfattar bland annat att främja nationellt sparande i USA och en gradvis ökning av Kinas växelkursflexibilitet.

Hur bedömer kommissionen utvecklingen av handelsförbindelserna med västra Balkan och då särskilt kandidatlandet Makedonien?

(EN) EU är den första handelspartnern till västra Balkan. Handeln spelar en grundläggande roll i EU:s vidare politik gentemot denna region – stabiliserings- och associeringsprocessen. Djupare handelsförbindelser med EU, och inom regionen, är faktiskt avgörande för den ekonomiska utvecklingen och, i sin tur, den politiska stabiliteten.

EU:s bilaterala handel med varor med västra Balkan har ökat stadigt sedan 2002. EU:s totala import har ökat med 7,2 procent per år och EU:s totala export med 1,8 procent.

Under det första halvåret 2007 ökade EU:s handel med Balkan snabbare än med övriga världen (12,6 procent snabbare tillväxt för import och 5,2 procent snabbare tillväxt för export).

För att övergå till f.d. jugoslaviska republiken Makedonien bedrivs handelsförbindelserna inom ramen för stabiliserings- och associeringsavtalet, som trädde i kraft den 1 april 2004, och ersatte bestämmelserna i det interimsavtal som trädde i kraft den 1 juni 2001.

Sedan interimsavtalets ikraftträdande har den bilaterala handeln med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien ökat stadigt, vår import har nästan fördubblats och vår export har ökat med omkring 20 procent.

Avslutningsvis är kommissionen mycket nöjd med utvecklingen av vår bilaterala handel med västa Balkan, särskilt med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

Kan kommissionen tillhandahålla en fullständig, korrekt och uppdaterad rapport om det aktuella läget i världshandelssamtalen?

Är EU närmare ett avtal än vid denna tid förra året? Om så är fallet, kan kommissionen i stora drag ange vilka medgivanden som har lämnats från EU:s sida för att föra samtalen framåt, särskilt de som har anknytning till jordbruksprodukter, och vilka medgivanden som EU i gengäld har fått från sina handelspartner?

Kan kommissionen lämna en uppskattning av sannolikheten för att ett slutgiltigt världshandelsavtal kommer att slutas inom en nära framtid?

Kan kommissionen redogöra för det nuvarande läget för Doha-rundan i WTO-förhandlingarna?

(EN) Kommissionen anser fortfarande att en överenskommelse om utvecklingsdagordningen från Doha är möjlig. De förhandlingstexter som lades fram av utskottsordförandena i juli förra året pekar på en möjlig landningszon.

Förhandlingarna fortsätter i Genève i syfte att utfärda reviderade förhandlingstexter om jordbruk och industriprodukter till november 2007, tillsammans med texter om tjänster, regler och förenklade handelsprocedurer. På denna grund bör vidare förhandlingar äga rum, bland annat på ministernivå, i syfte att ingå ett avtal om modaliteter före slutet av 2007. Om detta blir fallet eller ej, om ett genombrott sker eller ej, beror dock helt på förhandlingsengagemanget hos de olika aktörerna.

I ekonomiska termer är de återstående klyftorna minimala, problemet handlar i stället om den politiska viljan att göra de tunga lyften och acceptera en kompromiss.

Utmaningen för förhandlarna de närmaste veckorna består av att gå in på detaljerna i förhandlingarna – i stället för att spela taktiska spel – och underteckna ett avtal.

Vi kommer nu till sanningens ögonblick för förhandlingarna om industrivaror, precis som vi gjorde tidigare när det gällde jordbruk. Tillväxtekonomierna vägrar för närvarande att uppfylla sina åtaganden och lämnar i bästa fall ett blygsamt bidrag till rundan genom att i viss mån öppna sina marknader för industriprodukter, och de försöker förvandla förhandlingarna till en uppgörelse mellan nord och syd.

Det som begärs av de cirka 30 tillväxtekonomier som skulle behöva bidra till denna runda kan dock betraktas som blygsamt – att konsolidera avgifterna till de nivåer som faktiskt tillämpas, och för vissa länder och vissa sektorer göra begränsade justeringar på 1–2 procent av de tariffer som för närvarande tillämpas – under en tioårsperiod.

EU har med rätta sagt sig vara redo att förbättra sitt jordbrukserbjudande, om de andra medlemmarna i Världshandelsorganisationen (WTO) också visar flexibilitet och uppfyller sin del av avtalet. Nyligen tillkännagav Förenta staterna (USA) att man godtar de villkor och siffror som anges i texten från ordföranden i jordbruksgruppen, men det bör inte på något sätt påverka vår inställning.

Om tillväxtekonomierna nu skulle vägra att lämna bidrag och be om mer flexibilitet skulle det göra förfärligt stor skada på den nuvarande förhandlingsprocessen, och dränera förhandlingarna på deras återstående kraft.

Vidare skulle en sådan vägran strida emot vår uppfattning av vad det innebär att Doha är en "utvecklingsrunda", eftersom följderna för utvecklingsländerna skulle bli en kraftig minskning av de nya möjligheterna för dem att handla med varandra.

När det gäller frågan om inhemska subventioner i jordbruket är USA:s drag att övergå till att förhandla om modaliteterna i Falconerdokumentet ett uppmuntrande tecken, men vi har alltid varit tydliga med att USA någon gång skulle behöva bli realistiskt när det gäller det inhemska stödet. Medan vi reformerade vår jordbrukspolitik redan 2003 släpar USA fortfarande efter. USA:s drag ger därför ingen anledning för oss att ändra kurs.

EU kommer att stå fast på denna linje, samtidigt som vi fortsätter att försöka nå våra förhandlingspartner på ett konstruktivt sätt, för att skapa den nödvändiga kraften för en bred överenskommelse om modaliteter till slutet av året. Vi anser att denna överenskommelse inte bör vara begränsad till jordbruk och industrivaror, utan ge en bred plattform för den sista delen av förhandlingarna om den övergripande dagordningen för rundan, inklusive tjänster, regler, geografiska beteckningar och förenklade handelsprocedurer.

Det är faktiskt nödvändigt att nå denna överenskommelse om modaliteter i år. Det är en illusion att tro att förhandlingarna bara kan läggas på is tills den nya amerikanska regeringen har tillträtt.

Kan kommissionen redogöra för den rådande situationen när det gäller handelsförbindelserna mellan EU och Brasilien, och de frågor som kommissionen för närvarande är intresserade av rörande driften av Brasiliens nötköttsindustri?

(EN) EU och Brasilien har goda handelsförbindelser, med ökande handelsflöden i båda riktningarna. Den brasilianska exporten blir allt mer diversifierad då andelen tillverkade varor ökar. Brasilien är dessutom en nyckelaktör i Världshandelsorganisationens (WTO) utvecklingsdagordning från Doha, och spelar en viktig roll som ledare i G-20-gruppen. Brasilien är också medlem i Mercosur, som EU förhandlar med om ett associeringsavtal mellan regioner sedan 2000.

Brasilien är en nyckelpartner och interlokutör för EU i strävan att möta några av de viktiga mål som ligger framför oss – att slutföra utvecklingsdagordningen från Doha, hantera globaliseringen, hantera klimatförändringarna och minska fattigdomen.

Europeiska unionen är Brasiliens första handelspartner, och står för 24 procent av dess export och 21 procent av dess import. Trots sin ekonomiska storlek står Brasilien dock bara för 1,8 procent av EU:s totala handel, vilket bara placerar det på elfte plats bland EU:s handelspartner.

EU är den första investeraren i Brasilien, med europeiska investeringar som uppgår till 80 miljarder euro. EU:s investeringar bara i Brasilien överstiger EU:s investeringar i Ryssland, Indien och Kina tillsammans. Brasiliens utländska investeringar ökar – trots att de fortfarande ligger på en låg nivå – och EU-marknaden är den första mottagaren.

Kommissionen strävar efter att se till att produkter på EG-marknaden (importerade eller producerade i gemenskapen) uppfyller stränga EU-krav och förlitar sig i detta avseende tungt på sin inspektionstjänst.

EU är den största importören av jordbruksprodukter från Brasilien. Av denna anledning övervakar kommissionen mycket noga de sanitära villkoren för de jordbruksprodukter som vi importerar från Brasilien. Denna övervakning omfattar ett intensivt program för inspektioner som utförs av kommissionens tjänster på plats, kontroller av importer och även slumpmässiga tester på den inre marknaden vid destinationen.

Resultaten av dessa inspektioner visar några brister, särskilt i nötköttssektorn.

Den senaste inspektionen av nötköttssektorn ägde rum i mars förra året, och efter dess slutförande informerade kommissionen de brasilianska myndigheterna om att vi kanske måste ta upp godkännandet av importer av nötkött till ny prövning om de inte före årets slut har lämnat reviderbara bevis på att alla kvarvarande brister har avhjälpts.

En ytterligare inspektion av kommissionens inspektionstjänst (generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd (SANCO), kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor) kommer att äga rum i november.

Kommissionsledamoten med ansvar för hälsofrågor och kommissionens tjänster med ansvar för sanitära och fytosanitära frågor har lämnat omfattande information till parlamentet om den sanitära situationen för det brasilianska köttet. Kommissionsledamoten var också närvarande den 9 oktober förra året i parlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling, där denna fråga var föremål för en intensiv debatt.

Kommissionen kan försäkra ledamoten att den kommer att vidta lämpliga åtgärder om allvarliga riskfaktorer kan sätta EU:s konsumenter, djur eller växter i risk.

I sitt svar på fråga http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=QT&reference=H-2007-0671&language=SV" ⁽¹⁾ angav rådet att textilförvaltningskommittén höll på att granska olika alternativ i syfte att bemöta den oro som många medlemsstater har signalerat med anledning av att det så kallade samförståndsavtalet om export av vissa textil- och konfektionsprodukter från Kina till EU löper ut den 31 december 2007.

Enligt vad som meddelats kommer kommissionen att föreslå att det ska införas en mekanism för ”dubbel kontroll” av importen från Kina – dels av medlemsstaternas tullmyndigheter, dels av de kinesiska myndigheterna – för endast åtta av de tio kategorier som omfattas av samförståndsavtalet, och enbart fram till slutet av 2008.

Hur tänker kommissionen göra för att undvika att den situation som utspelades 2005, då textilimporten ökade exponentiellt, upprepas 2008? Varför väljer inte kommissionen att förlänga gällande restriktioner och tillämpa dem på nya kategorier, i likhet med vad som gäller i avtalen mellan Kina och USA?

(EN) Efter upphörandet av avtalet om textil och konfektion 2005, som svar på stigande nivåer av textilimporter från Kina, förhandlade kommissionen och Kina fram samförståndsavtalet från Shanghai. I detta samförståndsavtal infördes avtalade importnivåer från Kina till EU för tio produktkategorier fram till slutet av 2007. Samförståndsavtalet fortsätter dock i sig att gälla fram till slutet av 2008.

Det var en överenskommelse en gång för alla med Kina baserat på bestämmelserna för deras inträde i WTO och gav extra andrum till EU:s industri för att anpassa sig till de nya utmaningar som Kina innebär som viktig världsaktör i textilsektorn.

De sista månaderna diskuterade kommissionen och det kinesiska handelsministeriet olika sätt och medel för att garantera en mjuk övergång 2008. I separata möten med EU:s industri och med EU-handlare har kommissionsledamoten med ansvar för handel förmedlat samma budskap om en mjuk övergång 2008. Det anses att en mjuk övergång är en fråga om gemensamt ansvar bland alla berörda parter och det ligger även i allas intresse. Ingen vill ha en repris av 2005.

Diskussionerna med Kina slutfördes i september 2007 och Kina är villigt att samarbeta med kommissionen för att införa en gemensam övervakningsmekanism för handel med åtta textilproduktkategorier inför 2008 (kategori 4 t-shirtar, kategori 5 tröjor, kategori 6 byxor, kategori 7 blusar, kategori 20 sänglinne, kategori 26 klänningar, kategori 31 bysthållare och kategori 115 lin- och ramigarn). Samtidigt ville kommissionen inte genomföra våra interna regler i form av övervakning med en enda kontroll för de två återstående kategorierna (kategorierna 2 bomullstyger och 39 dukar och kökslinne) under samförståndsavtalet. Genom denna gemensamma övervakning har Kina i praktiken accepterat att vi delar ansvaret för att säkerställa en mjuk övergång efter detta års slut av de nivåer som har avtalats i samförståndsavtalet. Kommissionen kommer att samarbeta med sin kinesiska motpart i detta syfte.

Avtalet omfattar de ekonomiskt viktiga kategorierna och de som är särskilt känsliga. De två kategorier som inte omfattas är de där utnyttjandet av de avtalade nivåerna har varit och fortsätter att vara lägst under perioden 2005–2007.

Sedan början av sommaren 2007 har kommissionen också haft kontakt med medlemsstaterna i möten på olika nivåer och med parlamentet, särskilt genom de många skriftliga och muntliga frågor som har lagts fram av flera parlamentsledamöter. En del har föreslagit att de avtalade nivåerna bör utvidgas, andra att handeln nu bör avregleras helt, medan ytterligare andra föreslog att en mekanism för övervakning av handeln skulle inrättas.

Mellan utvidgningen av det nuvarande systemet och en fullständig avreglering, som båda var dödsdömda, föll EU:s val på övervakning genom dubbelkontroller, särskilt på grund av att andra länder ingick andra avtal med Kina 2005, med olika löptider och olika tillämpningsområden.

Kommissionen anser att 2005 års avtal har visat sig användbart och framgångsrikt och att det nu är dags att ta nästa steg framåt, steget mot fullständig avreglering. När vi tar detta steg tyder erfarenheten på att det nu vore klokt att övervaka handelsflödena i de känsligaste kategorierna på samma gång. Det övervakningssystem med dubbelkontroller som beskrivs ovan gör precis det och det ingår i kommissionens åtgärder för att undvika en upprepning av 2005. Det gemensamma ansvaret hos alla berörda parter i både EU och Kina är en annan aspekt på samma strävan.

Kommissionen anser att detta är en bra lösning och noterar medlemsstaternas breda stöd och gynnsamma inställning. Det ligger längst upp i det som kan förväntas att kineserna går med på, och ett system med dubbelkontroller är både tekniskt och politiskt att föredra framför ensidiga EU-åtgärder. Industriella aktörer – tillverkare, importörer och återförsäljare – har välkomnat det.

Som nästa steg har kommissionen offentliggjort motsvarande förordning den 19 oktober 2007.

Kommissionen har lovat att höja sysselsättningen genom Lissabonstrategin och offentliggjorde nyligen en publikation om sysselsättningen bland ungdomar, där man uppmanar medlemsstaterna att göra effektivare investeringar i den yngsta generationen och se till att höja andelen ungdomar som utbildar sig, arbetar och deltar i samhället i stort. Mot bakgrund av detta tillfrågas kommissionen följande: Kan kommissionen ange hur den tänker se till att funktionshindrade ungdomar får samma möjligheter att få och behålla en anställning?

(FR) Kommissionen anser att övergången från utbildning till en första anställning är avgörande för att främja integreringen av ungdomar med funktionshinder i arbetslivet och samhället i allmänhet. Kommissionen stöder, och följer noga, genomförandet av samförståndsavtalet mellan Europeiskt handikappforum och Europeiskt ungdomsforum, som undertecknades på den europeiska dagen för personer med funktionshinder.

Den europeiska handlingsplanen om situationen för personer med funktionshinder understryker hur viktigt det är att dess sysselsättningspolitik integrerar frågan om funktionshinder.

I arbetet enligt den europeiska sysselsättningsstrategin har kommissionen ett nära samarbete med medlemsstaterna, som har till uppgift att genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att främja anställning av ungdomar med funktionshinder. Medlemsstaterna kan också välja att ställa upp nationella mål för anställning av funktionshindrade personer. Kommissionen har framställt en handledning baserad på sina nya integrerade riktlinjer⁽¹⁾för att hjälpa medlemsstaterna att hantera frågor som hör samman med funktionshinder på ett effektivare sätt i sina nationella reformprogram.

Europeiska socialfonden stöder medlemsstaternas arbete för att främja en aktiv social och yrkesmässig integrering av personer med funktionshinder. Från om med i år kommer tillgänglighet för funktionshindrade personer att vara ett av huvudkriterierna i valet av vilken verksamhet som ska finansieras. Samtidigt förbereder kommissionen en ny förordning om statligt stöd för att förenkla reglerna om sysselsättning och utbildning för personer med funktionshinder.

Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling⁽²⁾ har införts i lagen i alla medlemsstater. I dess bestämmelser om att uppfylla principen om likabehandling av personer med funktionshinder anges att alla arbetsgivare har en skyldighet att tillhandahålla lämplig utrustning för funktionshindrade personer. I artikel 7 i direktivet anges vidare att medlemsstater får behålla eller besluta om särskilda åtgärder för att förhindra att personer missgynnas på grund av funktionshinder eller att kompensera för ett sådant missgynnande.

Kommissionen välkomnar slutsatserna av Europeiska rådet våren 2006 om identifiering av ungdomsanställning och anställning av funktionshindrade personer som prioriterade områden. Slutligen erbjuder kommissionens meddelande om ”flexicurity”⁽³⁾nya utsikter för att på ett effektivare sätt stödja anställningen av ungdomar med funktionshinder när de avslutar sina studier (exempelvis genom deltidsarbete och vikariat, praktikplatser och praktisk arbetserfarenhet).

Kan kommissionen garantera att den gör sitt allt för att göra sin webbsida så användarvänlig som möjligt?

(EN) Kommissionen kan verkligen försäkra ledamoten att den gör sitt allt för att göra sin webbsida så användarvänlig som möjligt, bland annat genom att öka webbsidans interaktivitet. Kommissionen har nyligen lanserat en användarundersökning – med ett onlineformulär och flera fokusgrupper och jämförelser med andra e-förvaltningssidor. Resultaten av användarundersökningen kommer att användas för att göra en fullständig analys av hur EUROPA och särskilt kommissionens sidor kan förbättras och omarbetas.

Kommissionen kommer att använda slutsatserna av denna undersökning och under de följande månaderna lämna konkreta förslag i en ny Internetstrategi för att underlätta en användarvänlig tillgång till sina webbsidor, såsom har tillkännagetts i meddelandet om "Samarbete för kommunikation om Europa", som antogs den 3 oktober 2007.

Den belgiska dagstidningen La Dernière Heure har meddelat att vissa ledamöter av kommissionen fruktar att en eventuell splittring av Belgien skulle kunna bli ett exempel för andra europeiska regioner, såsom Baskien och Katalonien. Chefen för Europeiska kommissionens representation i Belgien säger att fransktalande i flamländska gränsregioner fruktar för att dagens arrangemang skall försvinna.

Stämmer denna information? Ställer sig kommissionen bakom uttalanden från chefen för kommissionens representation i Belgien? Har frågan om en uppdelning av Belgien redan diskuterats inom kommissionen? I vilka instanser och på vilket sätt? Anser sig kommissionen vara behörig att göra uttalanden om eller agera i saken?

(EN) Kommissionen står fast vid sin inställning, att som princip inte göra uttalanden om en medlemsstats inre angelägenheter.

Det irländska flygbolaget Aer Lingus har meddelat att man kommer att lägga ner sin linje från Shannon-flygplatsen till London Heathrow och istället kommer att flyga från Belfasts internationella flygplats till London Heathrow. Mot denna bakgrund tillfrågas kommissionen om den har erhållit någon begäran om statligt bidrag från den brittiska regeringen eller den nordirländska förvaltningen för att med hjälp av statligt stöd finansiera utvecklandet av Belfasts internationella flygplats? Kan kommissionen också ange om EU-medel har använts för upprättandet av den nya flyglinjen?

(FR) Kommissionen har inte tagit emot något meddelande om statligt stöd från vare sig brittiska myndigheter eller Nordirlands verkställande organ med avseende på Belfasts internationella flygplats. Enligt den information som står till kommissionens förfogande har ingen offentlig finansiering (från nationella eller europeiska källor) använts för att tillhandahålla den nya Aer Lingus-länken mellan Belfast och London Heathrow.

I januari 2007 offentliggjorde kommissionen sin slutrapport med en utredning av sektorn för banktjänster till privatpersoner och mindre företag (KOM(2007)0033). Av kapitlet om avgifter för kreditöverföringar framgår det att grekiska banker tar ut högre avgifter än banker i andra länder i euroområdet i samband med betalningar från ett konto till ett annat i samma bank (”on-us credit transfers”). Vidare är de vägda genomsnittliga avgifterna för betalningar från en bank till en annan (”off-us credit transfers”) fem gånger högre i Grekland än genomsnittet i euroområdet. Även när det gäller kreditöverföringar mellan banker (”interchange credit transfers”) tillhör Grekland de dyraste medlemsstaterna. Vad anser kommissionen om detta? Vad beror de höga avgifterna för banköverföringar i Grekland på? Hur tycker kommissionen att banksektorn i Grekland fungerar? Vilka åtgärder tänker kommissionen vidta för att skydda de grekiska konsumenterna mot bankernas omotiverade avgifter?

(EN) Stora prisskillnader mellan olika betaltjänster i Europa och den potentiella bristen på konkurrens på vissa marknader är oroande för kommissionen. Därför genomförde kommissionen en sektorsenkät avseende sparbanker i Europa⁽¹⁾, i det vidare sammanhanget att säkerställa att de fullständiga förmånerna av den inre marknaden når de europeiska konsumenterna. I slutrapporten från denna sektorsenkät rekommenderar kommissionen en rad olika åtgärder, däribland verkställande av konkurrensrätten och kontroll-/egenkontrollåtgärder för att stärka konkurrensen i sparbankssektorn. De upptäckta svagheterna på EU:s betalningsmarknad hanteras också i direktivet om betaltjänster, som antogs i april 2007 av parlamentet.

Generellt är marknaderna för betaltjänster i EU:s medlemsstater till största delen nationella. Dessutom påverkar konsumenternas beteende och preferenser starkt strategierna hos bankerna, t.ex. i Grekland är antalet icke-kontanta betalningstransaktioner per capita det klart lägsta i EU. Av dessa orsaker stöder kommissionen starkt projektet med ett gemensamt eurobetalningsområde (Sepa), ett initiativ från bankbranschen för att skapa en integrerad och mer konkurrenskraftig marknad för eurobetalningar, vilken ska sättas i full drift till slutet av 2010. Samtidigt förväntas direktivet om betaltjänster, som ska genomföras till november 2009, generera mer konkurrens genom att avlägsna hindren för marknadsinträde och garantera rättvis tillgång till marknaderna. Det kommer även att harmonisera reglerna om informationskrav och rättigheterna och skyldigheterna för konsumenterna när det gäller betaltjänster.

Kommissionen kommer att fortsätta sitt arbete inom området för ekonomiska tjänster till konsumenter. Såsom angavs i grönboken om ekonomiska tjänster till konsumenter är kommissionens mål att föra konkreta fördelar till de europeiska konsumenterna när det gäller pris och valfrihet. Politiska initiativ kommer att vidtas under förutsättning att det finns ett starkt ekonomiskt motiv för dem och konsumenternas förtroende och makt förbättras till följd av det.

Sedan resultaten av kommissionens sektorsenkät inom området för banktjänster till konsumenter offentliggjordes följer kommissionen upp de problem som har identifierats i nära samarbete med de nationella konkurrensmyndigheterna, inom Europeiska konkurrensnätverket. Kommissionen och den grekiska konkurrensmyndigheten undersöker särskilt hur de ska hantera resultaten av sektorsförfrågan avseende Grekland.

Skulle kommissionen kunna redogöra för hur fred och förlikning kan fås till stånd om kommissionen vägrar inleda en dialog med valda företrädare för det palestinska folket som har samröre med Hamas som fick flest röster i det palestinska val som hölls nyligen?

(EN) Ledamoten känner till att kommissionen stödde det palestinska valet till lagstiftningsrådet och respekterar resultatet av det.

Kommissionen har inget samröre med rörelser som finns på EU:s lista över terroristorganisationer, till exempel Hamas.

Kommissionen hoppas att Hamas med tiden kommer att övertygas om att stöda arbetet av president Abbas i förhandlingarna med Israel.

Kommissionen anser att försoning och nationell enighet bakom president Abbas program är det enda sättet att uppnå Palestinas nationella mål.

Mot bakgrund av den ökande alkoholkonsumtionen bland unga kvinnor i Europa föreligger en stor risk att foster får neurologiska skador som kan orsaka fetalt alkoholsyndrom och andra komplikationer.

Kommissionens meddelande om ”en EU-strategi för att stödja medlemsstaterna i arbetet med att minska de alkoholrelaterade skadorna” innehöll ett förslag om ett forum för alkohol och hälsa vilket sedan inrättades den 7 juni 2007.

Mot denna bakgrund undrar jag följande:

Håller kommissionen med om att detta forum noga bör undersöka frågan om gravidas alkoholkonsumtion och att kvinnor behöver få information om de risker som är kopplade till alkoholkonsumtion under graviditeten?

(EN) Kommissionen känner till att på grund av den ökande alkoholkonsumtionen bland unga kvinnor finns en stor risk för neurologiska skador på foster. Kommissionen har tagit upp detta problem i sitt meddelande från den 24 oktober 2006, där skyddet av det ofödda barnet placeras bland de prioriterade handlingsområdena. Som exempel på goda seder hänvisar meddelandet till att vissa medlemsstater har infört, eller planerar att införa, märkning av alkoholhaltiga drycker för att skydda gravida kvinnor och det ofödda barnet. När det gäller sådana varningsmärken kommer kommissionen i samarbete med medlemsstater och intressenter utforska potentialen att utveckla effektiva gemensamma strategier i hela gemenskapen för att lämna tillfredsställande information.

Varningsmärken är dock bara en – om än viktigt – av en rad åtgärder som kan förbättra informationen och öka medvetenheten, och de bör därför ingå i en vidare strategi. Kommissionen kommer därför att stödja medlemsstaterna och intressenterna i deras strävan att utveckla informations- och utbildningsprogram när det gäller alkoholkonsumtion och graviditet. Det kommer att göras genom att följande två strategier kombineras:

– tillsammans med de relevanta intressenterna ska kommissionen, inom ramen för Europeiskt alkohol- och hälsoforum, utveckla konkreta åtgärder i syfte att skydda EU:s medborgare mot ett skadligt alkoholmissbruk. Parlamentet har bjudits in att delta som observatör i forumet och kan därför följa dess framsteg,

– inom den nya kommittén för nationell politik och nationella åtgärder (som består av företrädare för medlemsstaterna) kommer kommissionen att utforska utrymmet för att formulera EU-mål för att minska förekomsten av fetalt alkoholsyndrom och fetalt alkoholspektrum.

Det motsvarar en specifik begäran som framfördes i parlamentets resolution av den 5 september 2007.

Sammanfattningsvis kommer kommissionen därför inte bara att använda alkoholforumet för att se till att kvinnor får information om de risker som hör samman med alkoholkonsumtion under graviditeten utan även samarbeta aktivt med medlemsstaterna i detta syfte.

Den inre marknaden översköljs alltmer med importerade textilprodukter som blekts med azofärger. Dessa utgör en hälsorisk och uppfyller inte kriterierna i direktiv 2002/61/EG om azofärger⁽¹⁾. Det är paradoxalt att det finns stränga villkor för (exempelvis) handskar som är tillverkade av läder eller textilmaterial, men inte för produkter som har kontakt med en avsevärt större yta av huden och under längre tid, exempelvis nattkläder och sängkläder. För närvarande kan det gå mer än tre och en halv månader mellan det att tygprover tillhandahålls och det att en varning utfärdas i Rapex-systemet, vilket är tillräckligt länge för att en farlig produkt ska hinna bli helt slutsåld på marknaden.

På vilket sätt kan tidsperioden mellan det att tygprover tillhandahålls och det att en varning utfärdas i Rapex-systemet kortas ned så mycket som möjligt?

Skulle kommissionen stödja utvecklingen av en bärbar apparat som enkelt och snabbt i förväg kan identifiera produkter som sannolikt innehåller förbjudna azofärger?

Om en hög procentandel av textilprodukterna på den inre marknaden skulle visa sig innehålla förbjudna azofärger, kommer kommissionen då att tillämpa begränsningar för att minska importen?

(EN) I direktiv 2002/61/EG⁽²⁾fastställs en övre gräns om 30 miljondelar för aromatiska aminer som frigörs genom azofärger i textil- eller läderartiklar som kan komma i direkt och långvarig kontakt med huden. Alla de tre typer av artiklar som nämns av ledamoten, det vill säga nattkläder, sängkläder och arbetshandskar, omfattas av denna gräns, och om den överskrids får de aktuella textilierna inte placeras på marknaden i EU. Gränsen sattes så lågt som möjligt utifrån vad som är möjligt att mäta med tillförlitlighet med den känsligaste tillgängliga tekniken. Begränsningen gäller för de azofärger som genom den kemiska processen reduktiv klyvning kan frigöra några av de 22 cancerframkallande aromatiska aminer som anges i bilagan till direktiv 2003/3/EG⁽³⁾.

Sedan den 31 december 2004 använder de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna de CEN-testmetoder⁽⁴⁾som anges i direktiv 2004/21/EG⁽⁵⁾ när de verkställer gränsen. Testmetoden kräver en kemisk behandling av textilen för att frigöra aromatiska aminer från azofärger genom reduktiv klyvning innan de mäts kvantitativt med hjälp av kromatografi. Testet tar cirka 1–2 arbetsdagar i ett laboratorium med kapacitet att utföra just detta test. Den kommersiella marknaden för en portabel anordning som kan extrahera prover i kombination med en korrekt analys på ett snabbt och enkelt sätt sträcker sig långt utanför azofärgernas område. Även om utvecklingen av ett instrument för sådana mätningar på plats var möjlig är det ekonomiska incitamentet att utveckla en sådan anordning redan så stort att ytterligare stöd från kommissionen för att utveckla en sådan anordning bara för att upptäcka azofärger skulle förefalla överflödigt.

Den klart största delen av den genomsnittliga tiden från produktprovtagning till validering och offentliggörande av ett meddelande i RAPEX-systemet⁽⁶⁾, som knyter samman tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna, beror på hur lång tid det tar för medlemsstaterna att testa, utvärdera och rapportera om provprodukterna. Det är särskilt fallet för kemiska risker, där en visuell analys av ett prov inte räcker.

Det är dessutom värt att nämna att meddelanden från RAPEX rör restriktiva åtgärder som vidtas av myndigheter eller ekonomiska operatörer i förhållande till produkter som utgör en risk för konsumenternas hälsa och säkerhet. Därför bör tiden för antagande, offentliggörande och meddelande om dessa åtgärder också tas med i beräkningen. I fall som innehåller särskilt brådskande aspekter (t.ex. på grund av risknivån, omfattningen, den geografiska storleken och den politiska känsligheten hos ett återkallande) komprimeras naturligtvis tiden mellan provtagning och offentliggörande i RAPEX-systemet, åtföljt av information till myndigheter, massmedier och medborgare till några dagar eller till och med några timmar.

Kommissionen uppmanar regelbundet medlemsstaterna att bidra till att förbättra RAPEX-systemets hastighet, och samarbetar hela tiden med myndigheterna i detta syfte. Dessutom kommer kommissionen, vid nästa möte i arbetsgruppen med ansvar för direktiv 2002/61/EG om azofärger, som planeras till den 3 december 2007, att be medlemsstaterna att rapportera sin marknadsövervakning och eventuella svårigheter vid verkställandet av lagstiftningen.

År 2000 antog Europeiska unionen en lagstiftning som förbjuder diskriminering på grund av ras eller etnisk tillhörighet inom områdena arbete, yrkesutbildning, socialt skydd, hälsovård, utbildning och tillhandahållandet av varor, tjänster och bostäder. EU har vidare antagit lagstiftning som förbjuder diskriminering på grund av funktionshinder, ålder, religion, övertygelse eller sexuell läggning. Detta direktiv omfattar dock enbart områdena arbete och utbildning. Vissa medlemsstater, däribland Belgien, går mycket längre och förbjuder all direkt eller indirekt diskriminering på grund av kön, ålder, sexuell läggning, civilstånd, religion eller livsåskådning, nuvarande eller framtida hälsotillstånd, funktionshinder eller socialt ursprung.

Vore det inte lämpligt att kommissionen, i samband med det Europeiska året för lika möjligheter, utvidgar EU-lagstiftningen mot diskriminering på grund av ålder, funktionshinder, religion eller sexuell läggning till att omfatta andra områden än arbetssfären så att alla EU-medborgare får samma rättigheter och samma skydd?

(EN) Kommissionen strävar efter att se till att alla i Europeiska unionen kan uppfylla sin potential, utan att förutfattade meningar, rasism eller stereotyper tillämpas på dem. Kommissionen välkomnar att ett antal medlemsstater har gått bortom de befintliga EU-direktiven baserade på artikel 13 i fördraget för att erbjuda skydd mot diskriminering. En studie som genomfördes för kommissionen i slutet av 2006 visade dock att samtidigt som de flesta medlemsstater hade någon form av skydd mot diskriminering på grund av religion eller övertygelse, ålder, funktionshinder och sexuell läggning fanns det variationer mellan medlemsstater när det gällde skyddets karaktär.

Mot bakgrund av dessa skillnader och parlamentets krav på åtgärder för att slutföra gemenskapens antidiskrimineringsram tillkännagav kommissionen följande i sin årliga politiska strategi för 2008:

”Som en uppföljning av det europeiska året för lika möjligheter för alla (2007) kommer kommissionen att utvidga och stärka sin politik för lika möjligheter. Kommissionen kommer särskilt att föreslå nya bestämmelser som skall förhindra och bekämpa diskriminering utanför arbetsmarknaden – t.ex. sådan diskriminering som bygger på kön, religiös tillhörighet, trosinrikting, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.”

Arbetet har redan börjat med den konsekvensbeskrivning som är nödvändig för alla större kommissionsinitiativ, med en studie som har beställts för att samla in uppgifter om diskriminering och samråd med allmänheten, näringslivet, icke-statliga organisationer och sociala partner. En konferens som hölls i parlamentet den 11 och 12 oktober 2007 i samband med det europeiska året för lika möjligheter för alla bidrog också till detta arbete.

Tillgängligheten för funktionshindrade och personer med nedsatt rörlighet när det gäller flygplan har förbättrats avsevärt. Har kommissionen med tanke på det några planer på att försöka uppmuntra hotellägare i Europa att vidta åtgärder inom denna bransch för att bättre kunna ta emot denna kategori av gäster?

(EN) Politik som rör tillgänglighet, särskilt tillgänglighet för byggnader, däribland hotell, vilar i huvudsak på medlemsstaternas ansvar.

Kommissionen har dock gett sitt stöd åt arbete som har utförts för att förbättra denna tillgänglighet genom ett antal transnationella projekt⁽¹⁾. Dessa projekt rör främst utbildning av yrkesverksamma inom tillgänglig design⁽²⁾, integrering av tillgänglighetskriterier i den offentliga upphandlingsprocessen⁽³⁾eller utveckling av verktyg för att genomföra en detaljerad tillgänglighetsrevision av byggnader⁽⁴⁾.

På lagstiftningssidan inrättas genom direktiv 2000/78/EG en allmän ram för likabehandling i anställning och yrkesliv, och diskriminering på grund av funktionshinder, ålder, religion, övertygelse och sexuell läggning i anställning och utbildning förbjuds. Enligt artikel 5 i detta direktiv är arbetsgivare skyldiga att vidta ”rimliga anpassningsåtgärder” för funktionshindrade anställda. Detta direktiv har införts av alla medlemsstater, och om funktionshindrade personer diskrimineras i arbetslivet kan de ha rätt till ett lagligt avhjälpande på nationell nivå. Detta direktiv gäller dock inte utanför området för anställning, yrkesliv och utbildning.

Som kommissionen tillkännagav i sin årliga politiska strategi för 2008⁽⁵⁾– och som fortsättning på en studie av den befintliga antidiskrimineringslagstiftningen i medlemsstaterna⁽⁶⁾– planerar den att föreslå åtgärder i syfte att förhindra och bekämpa diskriminering utanför arbetsmarknaden, bland annat på grund av funktionshinder. En konsekvensbedömning genomförs liksom ett offentligt onlinesamråd⁽⁷⁾, som slutade den 15 oktober 2007.

När det specifikt gäller turism kan kommissionen på grund av sina begränsade befogenheter inte anta lagstiftning på detta område. Kommissionen ökar dock medvetenheten om utmaningar såsom behovet av att underlätta resor för äldre personer och personer med särskilda behov.

Kommissionen har exempelvis genomfört en studie om hur man kan förbättra informationen om tillgänglighet hos turistinrättningar för funktionshindrade personer. I denna vägledning beskrivs hur stora och små turistinrättningar och resmål som helhet kan förbättra kvaliteten på den service de erbjuder funktionshindrade personer och andra som kommer att gynnas av den bättre tillgängligheten.

Till stöd för det ”europeiska året för lika möjligheter för alla” organiserade kommissionen konferensen ”Europa för alla – intressentkonferens om tillgänglig turism” och en konferens om social turism med särskild inriktning på äldre personer. Huvudsyftena med dessa konferenser var att öka alla intressenters medvetenhet om effekten och affärsmöjligheterna av den kommande processen med demografiskt åldrande som samtidigt kommer att leda till en ökande andel turister med behov av större tillgänglighet och högre servicekvalitet.

Inom ramen för det kommande meddelandet om en ”dagordning för en hållbar och konkurrenskraftig europeisk turism” kommer kommissionen att fortsätta sitt arbete för att uppmuntra turismindustrin att erkänna att turister med särskilda behov utgör en viktig konsumentgrupp. Den kommer dessutom att organisera konferenser och stödja ett stärkt skapande av plattformar där lärdomar som har dragits av goda och dåliga seder kan utbytas.

Vilka åtgärder har kommissionen vidtagit i enlighet med EU:s direktiv 2001/95/EG⁽¹⁾ om allmän produktsäkerhet i syfte att uppmana Europeiska standardiseringskommittén (CEN) att antal säkerhetsnormer för cigaretter med krav om att en teknik för ”minskad antändlighet” måste användas vid tillverkning av alla cigaretter som säljs inom EU?

(EN) Bortglömda cigaretter är en av de ledande orsakerna till bränder med dödlig utgång, kanske till och med den ledande.

Cigaretter med begränsad antändningsbenägenhet⁽²⁾kan ha stor betydelse för att avsevärt sänka antalet offer och skador som orsakas av dessa bränder. Dessa cigaretter är obligatoriska i flera delstater i USA⁽³⁾och Kanada. Australien håller på att utveckla lagstiftning.

Kommissionen har inlett en diskussion med produktsäkerhetsmyndigheterna i medlemsstaterna. Efter insamlande av uppgifter och en omfattningsövning som visar fördelarna med och kostnaderna för en eventuell regel om cigaretter med begränsad antändningsbenägenhet enades de om att en produktsäkerhetsstandard för cigaretter med begränsad antändningsbenägenhet bör fastställas på EU-nivå. Detta är en högprioriterad åtgärd för flera medlemsstater.

Vissa industriaktörer har uttryckt vissa reservationer men anser att cigaretter med begränsad antändningsbenägenhet kan införas även i EU inom rimlig tid, så att de kan anpassa sig till de nya kraven.

Kommissionen förbereder för närvarande ett kommissionsbeslut om säkerhetskraven för cigaretter med begränsad antändningsbenägenhet, vars syfte är att lämnas in till omröstning av den föreskrivande kommittén i direktiv 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet i november 2007.

Om kommittén lämnar ett gynnsamt yttrande kommer GD SANCO⁽⁴⁾att begära att CEN⁽⁵⁾utvecklar en säkerhetsstandard för cigaretter med begränsad antändningsbenägenhet, med hänsyn till befintliga standarder som gäller i lagstiftningen om cigaretter med begränsad antändningsbenägenhet världen över.

Turkiets president Abdullah Gül genomförde den 18 september 2007 ett olagligt besök i den norra, ockuperade delen av Cypern. Denna handling strider mot folkrättsliga principer, partnerskapsavtalet mellan Turkiet och EU och 21 september-förklaringen. Vidare står den i strid med säkerhetsrådets resolutioner 541 och 550.

Tänker kommissionen, och i så fall hur, i solidarisk anda stå upp för Republiken Cyperns suveränitet och de egna principer och värderingar som kränkts genom Abdullah Güls besök och som kränks dagligen till följd av den turkiska arméns ockupation av europeiskt territorium på Cypern? Vilka konsekvenser kan sådana handlingar, liksom den fortsatta ockupationen av Cypern, få för Turkiets väg mot EU-anslutning?

(EN) Den välkända inställningen hos kommissionen och EU som helhet är att med undantag för Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden på Cypern är hela territoriet på ön Cypern en del av republiken Cypern. I protokoll 10 till anslutningsakten 2003 görs en skillnad mellan de områden i republiken Cypern där republiken Cyperns regering utövar en effektiv kontroll och de områden där den inte gör det. EU-medlemsstaterna erkänner inte den så kallade ”Turkiska republiken norra Cypern”.

Ledamotens fråga visar hur brådskande en lösning av Cypernproblemet är. Kommissionen strävar till fullo efter att stödja ett återupptagande av samtalen under ledning av Förenta nationerna (FN) för en omfattande lösning av Cypernfrågan så snart som möjligt.

Världsfackföreningsorganisationen (ITUC) har just publicerat sin årsrapport över läget för fackligt aktiva runtom i världen. Statistiken är nedslående, i synnerhet för Colombia. Av de 144 mord som begicks mot fackligt aktiva i världen skedde över hälften (78 stycken) i Colombia. Förutom morden hotades och förföljdes ett mycket stort antal fackaktivister. Så gott som alla mord i Colombia utfördes av paramilitära grupper som står regeringen nära eller av regeringsarmén själv.

EU har tidigare avbrutit sitt handelssamarbete med Vitryssland. Orsaken var bl.a. kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Nyligen gjorde EU samma sak med Burma. Just nu håller EU på att förhandla om ett nytt frihandelsavtal med Colombia.

Peter Mandelson har tidigare, bland annat under ett möte i Europaparlamentet den 5 juni 2007, konstaterat att arbetarnas rättigheter skall skyddas och att i det fall något land bryter mot ILO:s konventioner kommer kommissionsledamoten att agera med kraft.

Är kommissionen redo att, med hänsyn till ovanstående, suspendera de pågående handelsförhandlingarna mellan EU och Colombia, eller hur ämnar kommissionen agera för att de mänskliga rättigheterna inte kränks i landet?

(EN) Det bör erkännas att president Uribes administration har gjort betydande ansträngningar för att stärka de rättsstatliga principerna trots våld från narkotikahandlare, gerilla och före detta paramilitärer. Dessa ansträngningar har delvis varit framgångsrika, även om den människorättsliga situationen i Colombia fortsätter att vara mycket oroande för EU. Colombias regering förtjänar därför vårt bestämda stöd.

Vårt stöd bör naturligtvis varken vara ovillkorligt eller blint. EU tar regelbundet upp sin oro när det gäller de mänskliga rättigheterna i sin politiska dialog med regeringen. I detta sammanhang har vi hela tiden uppmanat Bogotá att öka sitt arbete för att skydda de mest sårbara befolkningsgrupperna, exempelvis fackligt aktiva och företrädare för brottsofferföreningar. Varje inblandning av statliga styrkor i brott mot de mänskliga rättigheterna är särskilt oroande. Det är nödvändigt att detta utreds till fullo och förövarna straffas.

Med tanke på den inneboende kopplingen mellan narkotikaproduktion, handel och brott mot de mänskliga rättigheterna är skapandet av alternativa källor till inkomst och sysselsättning en central programpunkt i EU:s politik gentemot Colombia. Denna politik kommer att stödjas av det framtida associeringsavtalet mellan EU och länderna i Andinska gemenskapen, som genom ytterligare avreglering av handeln kommer att skapa fler marknader för den lagliga colombianska ekonomin. Dessutom kommer avtalets tillämpningsområde att sträcka sig mycket längre än en fri handel. Avtalet kommer även att ge möjlighet till en bättre politisk dialog och ett närmare samarbete över gränsen – och därmed skapa nya kanaler och en stärkt institutionell ram för att göra regeringen uppmärksam på oro som hör samman med mänskliga rättigheter.

Kommissionen är därmed övertygad om att vi kan bidra bättre till att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna och ge ett bättre stöd till dem som försvarar de mänskliga rättigheterna genom att engagera Colombia i ett associeringsavtal i stället för genom att ställa in förhandlingarna.

Är kommissionen medveten om hur viktigt det är att E20:an (A63) leds genom en tunnel när vägen dras genom Hull (Castle Street-avsnittet), både för att undvika en flaskhals i detta viktiga transeuropeiska vägnät (genom vilket huvuddelen av trafiken i anslutning till handeln mellan Irland och norra delen av England och Europas fastland rör sig) och för att se till att vägen inte längre skiljer åt staden Hulls centrum från hamnen, vilket för närvarande är ett hinder för en balanserad harmonisk utveckling av staden?

Kan kommissionen meddela om ett sådant projekt kunde understödas med europeiska medel, antingen via TEN-medel eller medel från strukturfonderna eller ur någon annan källa?

(FR) Kommissionen känner till att en tunnel genom Hull diskuteras som ett av alternativen för att organisera om trafiken i Castle Street-området. De brittiska myndigheterna har dock aldrig officiellt kontaktat den avseende projektet.

De operativa planerna för Yorkshire och Humber (under Europeiska regionala utvecklingsfondens program för regional konkurrenskraft och sysselsättning 2007–2013) innehåller inget anslag från strukturfonderna för investeringar i transportinfrastruktur under planeringsperioden 2007–2013.

Kommissionen skulle behöva mer information för att bedöma huruvida projektet kan anses vara av gemensamt intresse, i enlighet med beslut 1692/96/EG.⁽¹⁾

Kommissionen vill påminna ledamoten om möjligheten att söka ett lån från Europeiska investeringsbanken.

Den 13 september 2007 sände BBC Television Four ett dokumentärprogram om barnhem i Bulgarien. I programmet visades svältande barn och uppenbar misshandel av föräldralösa barn.

Vad kan kommissionen göra för att ändra på dessa omänskliga förhållanden och denna omänskliga behandling?

(FR) Kommissionen påpekar att medlemsstaterna behåller ansvaret för skydd av barn, barns sociala integrering och hanteringen av barnomsorgsinstitutioner.

I sina rapporter före Bulgariens anslutning till Europeiska unionen följde kommissionen dock noga den bulgariska regeringens genomförande av sin politik för avinstitutionalisering och dess arbete för att förbättra de institutionella levnadsförhållandena och utveckla alternativa tjänster, exempelvis fosterhem.

Relevanta förändringar infördes i bulgarisk lag i september 2003.

Reformerna var inriktade på personalutbildning, decentralisering av tjänster, införandet av samarbetsarrangemang som omfattar lokala myndigheter och icke-statliga organisationer som arbetar med skydd av barn och social integrering av barn som bor i institutioner.

Situationen för dessa barn har generellt förbättrats sedan den nya lagstiftningen trädde i kraft. Av denna anledning togs frågan inte upp i jämförelsen i enlighet med kommissionens beslut av den 13 december 2006 om fastställande av en mekanism för samarbete och verifiering av framstegen i Bulgarien för att hantera specifika jämförelser inom områdena för rättslig reform och kampen mot korruption och organiserad brottslighet.

Kommissionen uppmuntrar utbyten av goda seder och politisk samordning under den öppna samordningsmetoden, inom området för socialt skydd och social integrering. Den gemensamma rapporten 2007 om socialt skydd och social integrering visar att medlemsstaterna har svarat på begäran från Europeiska rådet i mars 2006 om att vidta åtgärder för att utrota fattigdomen bland barn och erbjuda lika möjligheter för alla. I sin utvärdering av den bulgariska strategiska rapporten om socialt skydd och social integrering, som ingick i den gemensamma rapporten 2007, har kommissionen identifierat den pågående reformen av det institutionella långvårdssystemet (det vill säga vård som ges i en institutionell miljö) som en utmaning för de bulgariska myndigheterna. Kommissionen kommer att fortsätta att följa utvecklingen inom detta område i förberedelserna inför nästa runda av nationella strategiska rapporter för perioden 2009–2011.

Under den nya budgetramen 2007–2013 för strukturfonderna är ett av huvudmålen för Europeiska socialfonden (ESF) att främja social integrering och lika möjligheter för alla. Det bulgariska operativa programmet med titeln ”Utveckling av mänskliga rättigheter”, som finansieras av ESF 2007–2013 och nyligen godkändes av kommissionen, har bland sina prioriterade områden social integrering och uppmuntran av den sociala ekonomin, och dess specifika mål innefattar förbättring av kvaliteten på de tjänster som erbjuds i institutioner och fortsatt avinstitutionalisering.

När det gäller BBC:s bedömning av situationen förbehåller sig kommissionen rätten att i större detalj utforska de fakta som har rapporterats i dokumentären.

Fransk lagstiftning ger kommuner och flerkommunala organ möjlighet att i besparingssyfte slå samman sina tjänster (artikel L. 5211-4-1 II i Code Géneral för lokala och regionala myndigheter). Kommissionen anser emellertid att avtalen om sammanslagning av tjänster omfattas av lagstiftningen om offentlig upphandling, vilket lett till att ett överträdelseförfarande inletts mot Frankrike. Detta synsätt strider mot tanken bakom den stabilitetspakt som antagits av Europeiska rådet och som gäller för medlemsstaterna och deras lokala myndigheter. Sammanslagningen av tjänster överensstämmer med målen i stabilitetspakten genom att förhindra att tjänster överlappar varandra något som ökar omkostnaderna och utgör slöseri med medlen. Sammanslagningen av tjänster har således ett allmänt syfte och ett gemenskapssyfte, nämligen bättre genomförande och bättre styrning av de offentliga utgifterna.

Kan kommissionen förklara varför den vidtar åtgärder i en fråga som fråntar franska kommuner ett juridiskt instrument som gör det möjligt att bättre hantera de offentliga utgifterna och som effektiviserar de offentliga tjänsterna?

(EN) Avtal mellan kommuner och offentliga inrättningar för samarbete mellan lokala myndigheter⁽¹⁾, varigenom en kommuns tjänster görs tillgängliga för en offentlig inrättning i vilken kommunen är medlem, utgör offentliga avtal i den mening som avses i direktiven om offentlig upphandling 2004/17/EG och 2004/18/EG. Sådana avtal bör därför tilldelas i enlighet med de förfaranden som anges i direktiven.

Dessa ”avtal” uppfyller faktiskt helt definitionen av ett ”offentligt avtal” i direktiven om offentlig upphandling. De är avtal i vilka en betalning ska ske mellan två olika juridiska enheter – kommunen, som agerar som ekonomisk operatör, och den offentliga inrättningen, som agerar som avtalsslutande myndighet eller enhet. Vidare innebär inte det faktum att de två parterna båda är offentliga organ att de är undantagna från direktivens tillämpningsområde.

Direktiven om offentlig upphandling har till syfte att garantera att den offentliga upphandlingen öppnas för konkurrens och även att garantera möjligheten för avtalsslutande myndigheter att få bästa möjliga valuta för pengarna för sina avtal. Kommissionen ser därför ingen motsägelse mellan sina åtgärder i detta sammanhang å ena sidan och kontrollen av de offentliga utgifterna, de offentliga tjänsternas effektivitet och de regler som anges i stabilitetspakten, som ledamoten nämner i sin fråga, å den andra.

I Sverige tillämpas sedan 2002 en 6 procentig momssats på böcker. Momssatsen är densamma för tryckta böcker och ljudböcker. Texten från de tryckta böckerna återges ordagrant i ljudböckerna.

Marknaden för ljudböcker växer och idag används ljudboken av allt fler personer. Ljudboken har alldeles speciellt stor betydelse för synskadade och personer med läs- och skrivsvårigheter. Nu planerar kommissionen att inleda ett överträdelseförfarande mot Sverige för att tvinga Sverige att höja momsen på ljudböcker.

Vilka motiv har kommissionen för att förorda olika momssatser för tryckta böcker och ljudböcker när texten är identisk?

Anser inte kommissionen att olika momssatser skulle diskriminera synskadade och personer med läs- och skrivsvårigheter?

(EN) Enligt de gällande reglerna är medlemsstaterna skyldiga att tillämpa en standardsats för mervärdesskatt (moms) på minst 15 procent på alla varor och tjänster. De kan dock välja att tillämpa en eller två reducerade satser på en del av eller alla varor och tjänster i en förteckning som anges i bilaga III i mervärdesskattedirektivet⁽¹⁾. Bilaga III utgör ett undantag till det allmänna system som inrättas genom mervärdesskattedirektivet, enligt vilket skattpliktig verksamhet måste beskattas till standardsatsen för mervärdesskatt, och den måste därför tolkas strikt.

Kategori 4 i denna bilaga avser utrustning för funktionshindrade personer och kategori 6 rör böcker. Samtidigt som skyddet och främjandet av kultur naturligtvis är av grundläggande intresse måste medlemsstaterna ändå respektera gemenskapsrätten.

Det verkar finnas två kategorier inlästa böcker i Sverige – talböcker, som är exklusivt avsedda för användning av funktionshindrade personer och ljudböcker, som utgör vad som allmänt betraktas som valiga ljudböcker.

Kommissionen anser inte att ljudböcker är kvalificerade för en sänkt mervärdesskattesats eftersom de inte kan betraktas som ”böcker” (kategori 6) i strikt bemärkelse eller ”medicinsk utrustning” (kategori 4) uteslutande för personlig användning av funktionshindrade personer.

Kommissionen startade dock en bred debatt om frågan om sänkta skattesatser genom sitt meddelande av den 5 juli 2007⁽²⁾. Den skulle välkomna att frågan om ljudböcker togs upp i denna debatt.

I år bad jag den amerikanska regeringen om tillstånd att få besöka de kubanska medborgarna René González, Gerardo Hernández, Antonio Guerrero, Ramón Labañino och Fernando González som sitter olagligen fängslade i nordamerikanska fängelser. Jag fick avslag på min begäran med motiveringen att jag inte kände fångarna innan de fängslades.

I september i år fick jag ännu en gång höra att ansökningarna om besökstillstånd för hustrurna till två av fångarna hade förkastats. Dessa kvinnor har inte på nio år kunnat besöka sina män, eftersom ansökningarna alltid förkastats.

Vad anser kommissionen om den här situationen där man inte visar någon respekt för dessa medborgares mänskliga rättigheter? Är kommissionen redo att ta upp denna fråga med de nordamerikanska myndigheterna?

(EN) Kommissionen känner till fallet med de fem kubanska fångarna i USA. När det gäller frågan om besök av fångarnas familjer ser kommissionen ingen grund för att ingripa i detta fall.

Eftersom de folkrättsliga normer som rör frågan om familjebesök hos alla fångar bara är rekommendationer behåller de amerikanska myndigheterna beslutsrätten när det gäller vem som tillåts besöka fångar.

Det finns dessutom ingen internationellt erkänd rätt för fångar att få besök av en tredjelandsmedborgare som de inte är släkt med eller har annan koppling till.

Kan kommissionen göra ett uttalande om huruvida alla mobiltelefonbolag i Europa har anpassat sig till EU-reglerna om kraftigt sänkta roamingavgifter för mobiltelefonanvändare i Europa?

(EN) Genom roamingförordningen⁽¹⁾ införs skyldigheter för leverantörer av internationella mobilroamingtjänster att begränsa konsumentpriserna för att ringa och ta emot samtal vid roaming i Europeiska unionen. Enligt förordningen är mobiloperatörer även skyldiga att begränsa grossistpriserna, det vill säga de priser som de tar ut från varandra, och att förbättra öppenheten genom att tillhandahålla konsumenterna grundläggande prisinformation om roamingen, samt mer detaljerad prisinformation på konsumentens begäran. Tidsfristen för att uppfylla alla dessa skyldigheter var fram till den 30 september 2007, även om operatörerna var skyldiga att uppfylla de mellanliggande stegen, exempelvis skyldigheten att erbjuda en Eurotariff till slutet av juli 2007. Enligt förordningen är de nationella tillsynsmyndigheterna skyldiga att övervaka efterlevnaden av dessa skyldigheter. Baserat på sina egna förfrågningar och på resultat av en ytterligare undersökning som har genomförts av ERG (European Regulators Group), som för samman de nationella tillsynsmyndigheterna i EU:s medlemsstater, förefaller det som att alla operatörer har erbjudit en Eurotariff i enlighet med förordningen och att ett antal av dem, i olika medlemsstater, erbjuder Eurotariffer under de högsta tillåtna nivåerna.

Kommissionen kommer att rapportera till parlamentet i slutet av 2008 om förordningens funktion och om så är lämpligt rekommendera huruvida förordningens varaktighet bör förlängas bortom dess nuvarande dag för upphörande, den 30 juni 2010, och/eller huruvida den bör ändras för att innefatta andra tjänster, exempelvis sms eller data. Kommissionen kommer även att ta upp andra frågor, såsom den eventuella effekten av förordningen på mindre operatörer, utvecklingen av avgifterna för inhemska mobiltjänster, ofrivillig roaming och trafikstyrning.

Mer information om ERG:s övervakning och om de Eurotariffer som är tillgängliga i medlemsstaterna finns på kommissionens roamingwebbplats på följande länk:

http://ec.europa.eu/information_society/activities/roaming/index_en.htm"

Kan kommissionen redogöra för nivån på användningen i Europa av metamfetamin, en typ av drog som på engelska också är känd under namnet ”crystal meths”? Utgör denna drog ett ökande hot mot det europeiska samhället eller inte?

(EN) Historiskt har användningen av metamfetamin i EU varit mycket låg, och främst koncentrerad till Tjeckiska republiken (sålt som Pervetin) och i viss utsträckning Slovakiska republiken. Färska beräkningar av problemet med metamfetaminmissbruk rapporteras av dessa två länder. I Tjeckiska republiken beräknas det finnas mellan 18 400 och 24 000 metamfetaminmissbrukare (2,5–3,2 fall mer 1000 vuxna personer mellan 15 och 64 år). I Slovakiska republiken är beräkningen mellan 6 000 och 14 000 missbrukare (1,5–3,7 fall per tusen vuxna personer mellan 15 och 64 år). Vissa rapporter om ökat missbruk bland subpopulationer i Ungern har tagits emot.

Epidemiologiska uppgifter om narkotikamissbruk samt indikatorer på behandlingsbehov tyder på att det inte finns något betydande metamfetaminmissbruk i andra EU-länder. När metamfetamin missbrukas i andra EU-länder rör det främst en mindre andel av det totala metamfetaminmissbruket. I EU har missbruket av stimulantia av amfetamintyp inklusive metamfetamin generellt stabiliserats och visar en nedgång i ett allt större antal länder. Relativt höga nivåer av metamfetamin inklusive crystal meth/ice har i många år rapporterats från länder utanför EU, däribland Förenta staterna, Fjärran östern och Australien.

När det gäller effekterna av denna substans är metamfetamin ett ämne som stimulerar centrala nervsystemet, vilket orsakar högt blodtryck och takykardi med en känsla av ökat självförtroende, social förmåga och energi. Det är nära besläktat med amfetamin.

Crystal meth är en kristalliserad form av metamfetamin som har högre renhet. Crystal meth kan rökas (t.ex. hettas upp på en bit aluminiumfolie), men även injiceras, eftersom det är lättlösligt i vatten.

Det finns inga tecken på en ökande trend inom användningen eller produktionen av metamfetaminer (crystal meth) i Europeiska unionen. Rapporter om ökad tillgänglighet hos crystal meth i vissa medlemsstater har inte kunnat bevisas – antalet beslag av metamfetamin är fortfarande bara en bråkdel av antalet beslag av amfetaminer, och så har det varit i flera år.

När metamfetamin röks når det hjärnan mycket snabbare än när det snortas eller injiceras. Det är därför starkt beroendeframkallande.

Metamfetaminberoendet kan orsaka följande:

psykiska hälsoproblem (agitation, minskad motivation, depression och oro, psykos, förvärrade symtom av schizofreni, minskad koncentration och minne),

fysiska hälsoproblem (sömnrubbningar, viktförlust på grund av dålig aptit, hjärtklappning och bröstsmärtor samt injektionsrelaterade problem såsom abscesser),

injektionsriskbeteenden (hepatit C-infektioner och andra blodburna sjukdomar på grund av delade nålar osv.),

Sociala och ekonomiska problem.

På grund av att metamfetaminet har högre renhet i crystal meth och ”basmetamfetamin” har dessa typer av metamfetamin högre potential att utveckla hälsoproblem och sociala problem än ”vanliga” former av substansen.

Känner kommissionen till OLAF.s undersökning av påståendena om svindel och finansiella oegentligheter inom CDE?

Om ja, vilka åtgärder är kommissionen beredd att vidta för att garantera att alla personer åtalas som anklagas för att ha förorsakat missförhållanden, att den styrelse som tycks ha förlorat AVS-ländernas förtroende avsätts och att Terry Battersby, som avslöjade dessa påstådda oegentligheter, skyddas mot trakasserier och repressalier från CDE-ledningens sida?

(EN) Kommissionen hänvisar till sitt svar på den skriftliga frågan E-3104/07 från Ashley Mote, där den förklarar att den hade informerat antibedrägeribyrån (OLAF) om påståenden om eventuella bedrägerier i december 2006, och den informerades sedan av OLAF om att den bedriver en pågående utredning av denna fråga. Den har även informerat OLAF om de ekonomiska och budgetrelaterade försiktighetsåtgärder som den har vidtagit, framför allt genom att sätta igång externa ekonomiska revisioner och omplaneringen av frigörandet av medel. Kommissionen kan därför inte kommentera detta vidare. Dessutom ska de inblandade beloppen fortfarande fastställas under den pågående utredningen.

När det gäller styrelsen för Centrum för företagsutveckling (CDE) föreskrivs i artikel 5 i beslut nr 8/2005 av AVS-EG-ambassadörskommittén av den 20 juli 2005 om CDE:s status och arbetsordning att ambassadörskommittén ska vara tillsynsmyndighet för detta centrum medan det i artikel 6 föreskrivs att styrelsen och ledningen ska vara centrets tillsynsorgan.

Styrelsen utses av ambassadörskommittén och består av tre EU-medlemmar och tre AVS-medlemmar. Den nuvarande styrelsens uppdrag upphör i december 2007. Diskussioner pågår inom ambassadörskommittén avseende en förlängning eller ersättning av de nuvarande styrelseledamöterna.

Kommissionen, rådets sekretariat, AVS-sekretariatet och Europeiska investeringsbanken (EIB) har alla observatörsstatus vid styrelsesammanträden. Det är i egenskap av observatör vid styrelsemötena, samt via regelbundna kontakter med ledningen och personalkommittén i CDE som kommissionen noggrant kommer att följa att förfarandena för personalen respekteras, och den har redan fått försäkringar från styrelsen om att detta kommer att bli fallet.

Klimatförändringarna ställer ovillkorliga krav på ökat miljöskydd och gör det till en absolut nödvändighet att höja allmänhetens medvetenhet om en hållbar utveckling. Med anledning av det förslag som Atens borgmästare för en tid sedan lade fram för Europaparlamentets talmän och kommissionen, om att göra begreppet ”europeisk miljöhuvudstad” till en institution i enlighet med konceptet för de europeiska kulturhuvudstäderna, undrar jag om Europeiska kommissionen har för avsikt att förverkliga det här initiativet som skulle bidra till att bekämpa villfarelser om att allt nog ordnar sig till det bästa av sig själv, och göra miljöfrågorna till en prioritet både för kommissionen och i medlemsstaterna?

(EN) Kommissionen håller med ledamoten om det brådskande behovet av att skydda miljön från klimatförändringarna och betydelsen av att öka förståelsen och medvetenheten hos den större allmänheten om en hållbar tillväxt och andra miljöutmaningar som möter vårt samhälle.

Kommissionen välkomnar även förslaget nyligen från Atens borgmästare om att införa en ”europeisk ekologisk huvudstad” som har formats efter mallen för den europeiska kulturhuvudstaden. Detta initiativ skulle säkert kunna bidra till att placera miljön i hjärtat av kommissionens och medlemsstaternas prioriteringar.

Under tiden har kommissionen gett sitt fulla stöd åt tanken på att inrätta ett ”system för att utse en europeisk grön huvudstad”, och generaldirektoratet för miljö är ansvarigt för att utveckla initiativet.

Som avslutning vill kommissionen betona den stora betydelsen av städer i förhållande till EU:s mål om en hållbar utveckling, eftersom de redan är hem för 80 procent av EU:s medborgare. Det faktum att städerna kan spela en ledande roll i en hållbar utveckling kommer att bidra till att sporra arbetet för att uppnå mer åtgärder på individuell nivå.

Europeiska jämställdhetsinstitutet skulle enligt planerna inleda sin verksamhet 2007, efter att ministrarna med ansvar för sociala frågor i ministerrådet den 1 december 2006 bekräftat beslutet att förlägga institutet till Vilnius.

Kan kommissionen redogöra för Europeiska jämställdhetsinstitutets framsteg hittills och tillgängliggöra dess preliminära verksamhetsplan för innevarande år?

(EN) Förordning 1922/2006 om inrättande av ett europeiskt jämställdhetsinstitut antogs den 20 december 2006⁽¹⁾. Kommissionen strävar efter att sätta institutet i drift så snart som möjligt. Sedan antagandet av förordningen kan framsteg rapporteras när det gäller utnämnandet av direktören, inrättandet av styrelsen och förberedelsen av sätet.

När det gäller utnämnandet av direktören offentliggjorde kommissionen den 27 april 2007 den lediga befattningen som direktör. I enlighet med förordningen håller kommissionen för närvarande på att upprätta en lista över kandidater. Direktören kommer att utses av styrelsen på grundval av den lista som föreslås av kommissionen. Innan den kandidat som väljs av styrelsen utses måste han eller hon lämna en förklaring inför de behöriga utskotten i Europaparlamentet.

När det gäller styrelsen har de 18 företrädarna för medlemsstaterna utsetts genom ett beslut av rådet den 30 maj 2007, medan kommissionen utsåg sin representant och suppleant den 30 april 2007.

Styrelsens konstituerande sammanträde hölls i Bryssel den 8 oktober 2007. Till ordförande utsågs Eva Welskop-Deffa, chef för avdelningen för lika möjligheter inom det federala ministeriet för familjefrågor, äldre personer, kvinnor och ungdomar (Tyskland) och till vice ordförande utsågs Michel Pasteel, chef för jämställdhetsinstitutet (Belgien).

Styrelsen kommer att fatta de nödvändiga besluten för institutets drift. Den ska särskilt anta det årliga arbetsprogrammet och arbetsprogrammet på medellång sikt, på grundval av ett förslag som upprättas av direktören, efter samråd med kommissionen. Enligt förordningen ska det första årliga arbetsprogrammet antas senast nio månader efter direktörens utnämnande. I direktörens frånvaro kan institutet därför ännu inte tillhandahålla det arbetsprogram som nämns av ledamoten.

Kommissionen samarbetar med de litauiska myndigheterna för att hitta lämpliga lokaler för institutet. Kommissionen reste på ett preliminärt och tekniskt besök till Vilnius den 4 maj 2007. Diskussioner med de relevanta myndigheterna pågår fortfarande. Kommissionen understryker att det kommer att vara upp till institutet, som oberoende organ, att fatta det slutgiltiga beslutet om lokalerna.

Nästan hälften av alla osäkra produkter i EU kommer från Kina. Dessutom kommer 79 procent av alla varumärkesförfalskade varor som beslagtas av tulltjänstemän i EU från Kina.

Kan kommissionen med hänsyn till detta ge en aktuell lägesrapport om diskussionerna med kinesiska myndigheter om att göra de produkter som är avsedda för EU-marknaden säkrare och bekämpa tillverkningen av varumärkesförfalskade varor i Kina?

Vilka åtgärder är kommissionen beredd att vidta för att se till att EU:s krav på produktsäkerhet och produkters äkthet uppfylls?

(EN) Den gemensamma vägledande principen för alla kommissionens åtgärder på detta område är att det kan finnas och kommer att finnas en kompromiss om konsumentsäkerhet. Lagen är tydlig: bara säkra produkter kan marknadsföras och osäkra produkter är förbjudna.

Kommissionen vidtar olika konkreta åtgärder, både på europeisk och internationell nivå, för att på ett effektivt sätt hantera oron kring säkerheten hos produkter som importeras till EU från Kina eller från ett annat tredjeland.

Kommissionen har beslutat att inleda samarbetet med den kinesiska regeringen under ett samförståndsavtal sedan 2006.

Inom denna ram får de kinesiska myndigheterna detaljerad information om osäkra kinesiska produkter på EU-marknaden, och de har åtagit sig att utreda varje fall och göra de nödvändiga ingripandena och förbättringarna av sitt system. Detaljerade rapporter om förebyggande och uppföljande åtgärder måste lämnas till kommissionen varje kvartal. Den senaste rapporten är från slutet av september 2007 och dess detaljerade analys är på gång.

I detta sammanhang, fortfarande i oktober 2007, ska produktsäkerhetsexperter från kommissionen resa till Peking för att diskutera denna rapport med sina kinesiska motsvarigheter och, mer generellt, möjliga sätt att förbättra marknadsövervakningen över farliga produkter av kinesiskt ursprung.

Kommissionen anser att det befintliga säkerhetssystemet för konsumentproduktsäkerhet fungerar väl för att hantera de aktuella problemen. Slutsatserna av den nuvarande inventeringen kommer senare under 2007 att ge svaret på frågan vilka ytterligare åtgärder som kan behövas av kommissionen eller medlemsstaterna.

Tullen spelar en viktig roll i kampen mot förfalskningar och piratkopiering. Antalet beslag av falska varor som kommer in i EU ökade dramatiskt under 2006. Det avspeglar i viss mån en ökad aktivitet av tullen på detta område, liksom framgången med att föra en politik för tullkontroll som är baserad på riskhantering.

Kommissionen har ett nära samarbete med medlemsstaternas tulladministrationer för att vidareutveckla det skydd som tullen ger mot förfalskningar och piratkopiering vid den yttre gränsen och stärka det administrativa samarbetet med tredjeländer, däribland Kina.

Kommissionen övervakar också mycket noga utvecklingen på den kinesiska sidan och förväntar sig att få se konkreta åtgärder. Toppmötet mellan EU och Kina i slutet av november är en idealisk möjlighet att föra upp denna fråga till högsta nivå.

Framtiden är i dag osäker för två av medlemsstaternas största tekniska samarbetsprojekt, som genomförts under kommissionens ledning: det europeiska satellitnavigeringsprogrammet Galileo och Internetsökmotorn Quaero. Med tanke på hur betydelsefull innovation är för Lissabonstrategin och vilket mervärde dessa båda projekt skulle få för kunskapssamhällets konsolidering och EU:s tekniska självständighet vill jag fråga följande: Vilken roll har kommissionen haft i försöken att sammanjämka medlemsstaternas åsikter, framför allt i fråga om projektens finansiering? Har kommissionen studerat några alternativa finansieringsförslag? Vad har kommissionen gjort för att följa upp parlamentets resolution http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&reference=P6-TA-2007-0272&language=SV" av den 20 juni 2007 om finansieringen av Galileo-programmet?

(FR) När det gäller Galileoprogrammet delar kommissionen helt den åsikt som har uttryckts av Europaparlamentet i dess resolution⁽¹⁾av den 20 juni 2007, särskilt när det gäller full finansiering av Galileoprogrammet ur EU:s budget och behovet av en ersättningsmekanism för offentliga ekonomiska bidrag om offentlig-privata partnerskap bildas.

Den 19 september 2007 antog kommissionen ett paket av texter, som innehöll å ena sidan ett kommissionsmeddelande⁽²⁾och ett mer detaljerat arbetsdokument från kommissionens tjänster⁽³⁾och å andra sidan ett ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning⁽⁴⁾, för att säkerställa en fortsättning av det europeiska GNSS-programmen (globalt system för satellitnavigering), och ett förslag till Europaparlamentets och rådets beslut avseende en översyn av den fleråriga budgetramen 2007–2013⁽⁵⁾. Dessa förslag avspeglar en grundlig studie av alla tänkbara lösningar. De har till syfte att säkra finansieringen för programmen Galileo och Egnos (European Geostationary Navigation Overlay Service) under perioden 2007–2013, och de motsvarar de krav som har ställts av parlamentet i den ovan nämnda resolutionen av den 20 juni 2007.

I sin roll som medlagstiftare och budgetmyndighet måste parlamentet och rådet nu undersöka texterna så snart som möjligt så att ett beslut om finansieringen av de två programmen kan fattas före slutet av 2007.

När det gäller Quaeroprogrammet är det ett franskt forsknings- och innovationsprojekt på området för avancerade audiovisuella sökningar som omfattar flera industri- och forskningsaktörer, med stöd av den franska myndigheten för industriell innovation. Quaero är inte ett EU-finansierat projekt eller organiserat under kommissionens beskydd. Det valdes ut till ett av fem prioriterade områden för forskning och utveckling inom teknisk innovation av president Jacques Chirac och förbundskansler Gerhard Schröder. Projektet tillkännagavs ursprungligen som ett fransk-tyskt initiativ 2005 och utvecklades sedan till två olika projekt på förslag från två separata forskningskonsortier under ledning av franska och tyska partner, Quaero- respektive Theseusprojektet. Quaero innefattar offentlig finansiering från den franska regeringen och har nyligen meddelats kommissionen för dess bedömning under lagstiftningen om statligt stöd. Det franska konsortiet väntar nu på kommissionens beslut. Theseus får stöd av de tyska myndigheterna och godkändes av kommissionen under reglerna om statligt stöd i juli 2007.

Investeringar i ny informationsteknik är en viktig del av Lissabondagordningen och kommer att bidra väsentligt till den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen i Europa. Kommissionen välkomnar initiativ som Quaero så länge reglerna om statligt stöd respekteras Det offentliga stödet får inte snedvrida konkurrensen i en utsträckning som strider mot det gemensamma intresset. I Theseus fall fann kommissionen att de positiva effekterna av programmet överväger de snedvridande effekterna på konkurrensen. Dessutom stöder kommissionen å sin sida direkt, inom ramen för sina forskningsprogram, flera projekt på området för sökning av audiovisuellt innehåll, som involverar många andra forskningsteam i hela EU. Kommissionen har för avsikt att fortsätta att stödja forskning och utveckling om multimediesökmotorer i framtida inbjudningar i det sjunde ramprogrammet.

Den pågående globaliseringen medför enorma förändringar i samhället samt på det politiska, ekonomiska och kulturella området. Globaliseringens vinnare är ekonomiskt starka nationer som dominerar på det kulturella planet. Svagare nationer med färre invånare förlorar successivt sin överhöghet och nationella identitet. Ett oroväckande fenomen är att språken, som utgör grunden för den nationella kulturen, dör ut. Av de omkring 7 000 språk som för närvarande används runtom i världen, kommer omkring 3 000 att dö ut under de närmaste 100 åren. Snabbast dör språken ut i Australien, de centrala delarna av Sydamerika, sydöstra Stilla havet och i Sibirien. Tillsammans med språken försvinner även mycket kunskap, särskilt i frågor som rör natur och medicin. Språkdödsfenomenet existerar även i Europa och i Europeiska unionen, och det måste därför vidtas åtgärder för att skydda och dokumentera språken. Det måste dessutom utarbetas en rapport om språken. Avser kommissionen att utarbeta en sådan rapport, och i så fall när?

(FR) I sitt meddelande med titeln ”En ny ramstrategi för flerspråkighet”⁽¹⁾förnyar kommissionen sitt åtagande när det gäller flerspråkighet, och betonar att respekten för språklig mångfald är en av Europeiska unionens kärnvärderingar.

Unionens nya politik om flerspråkighet uppmuntrar till användning av alla språk. Den har till syfte att skapa ett klimat där undervisning i så många språk som möjligt uppmuntras.

Denna omfattande strategi avspeglas även i programmet för livslångt lärande 2007–2013. Under nyckelaktiviteten ”Främjande av språkinlärning” har alla språk i Europeiska unionen rätt till finansiering för projekt och/eller nätverk. Europeiska unionen lämnar därmed ett praktiskt bidrag till att bevara mindre använda språk och språk som riskerar att utrotas.

Som en del av sitt stöd för åtgärder för att främja och skydda regionala språk och minoritetsspråk i unionen har kommissionen också finansierat en rapport med titeln ”Euromosaic: Presence of Regional and Minority Language Groups in the Member States”⁽²⁾, vilken omfattar 25 medlemsstater och snart kommer att utvidgas till att även omfatta Bulgarien och Rumänien.

Dessutom ska kommissionen under hösten 2008 anta ett meddelande om fastställande av en ny strategi för flerspråkighet i Europeiska unionen.

Kommissionen har inga planer på att framställa en rapport om tillståndet för språk i hela världen.

Vilket svar fick kommissionen från de irländska myndigheterna på det motiverade yttrandet av den 29 juni 2007 om att undanta rivningsarbeten från tillämpningsområdet när det gäller Irlands införlivande av direktiv 85/337/EEG⁽¹⁾(1) om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt?

Hur bedömer kommissionen Irlands svar, och hur tänker kommissionen agera i denna fråga?

(EN) Det extra motiverade yttrande som nämns av ledamoten rörde ett antal aspekter på Irlands genomförandelagstiftning och genomförandet och tolkningen av direktiv 85/337/EEG⁽²⁾ om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt⁽³⁾. Bland andra frågor förklarade den sig oenig med en strategi av Irland enligt vilken, i samband med projektkategorier som omfattas av direktivet, vissa beslut om att tillåta rivning eller avlägsnande av vissa historiska strukturer eller arkeologiska platser inte hanteras som att de omfattas av direktivet. Kommissionen diskuterar för närvarande fortfarande svaret från de irländska myndigheterna i syfte att fatta beslut om nästa steg i förfarandet.

Enligt ny amerikansk lagstiftning ska alla containrar genomlysas och skannas för att man ska kunna upptäcka t.ex. vapen och sprängämnen innan de förs in i Förenta staterna. Det betyder att europeiska hamnar måste inrätta skanningsutrustning vilket medför stora omkostnader.

Mot denna bakgrund undrar jag följande: Har kommissionen varit i kontakt med de amerikanska myndigheterna angående denna fråga?

Vad anser kommissionen om att europeiska hamnar, transportföretag och i slutändan de europeiska konsumenterna kommer att betala för Förenta staternas nationella säkerhet och bekämpning av terrorismen?

Kommer kommissionen att argumentera mot metoden med skanning av alla containrar och i stället verka för en fokusering på de svaga leden i kedjan?

Eftersom det rör sig om en konkurrensnackdel för europeiska företag undrar jag om kommissionen kommer att ta upp frågan i WTO och vilken förhandlingsståndpunkt man i så fall då kommer att inta?

(EN) Kommissionen är väl medveten om ”Rekommendationerna för genomförandet av 11-novemberkommissionens rättsakt från 2007”, som undertecknades av president George Bush den 3 augusti 2007. En obligatorisk skanning av havscontainrar på väg till Förenta staterna (USA) är verkligen ett stort problem för Europeiska gemenskapen – det är ensidigt, ineffektivt och dyrt och medför allvarliga politiska och ekonomiska konsekvenser. Om denna åtgärd genomförs skulle den bli mycket störande för handeln på grund av både höjda kostnader och medföljande förseningar. Detta måste undvikas med alla medel.

Kommissionen har uttryckt ett starkt motstånd mot denna åtgärd i flera uttalanden och kontakter med amerikanska beslutsfattare. Kommissionen kommer att ta upp denna allvarliga fråga i det kommande mötet i den politiska dialogen om gräns- och transportsäkerhet mellan EU och USA (1 november 2007), transatlantiska ekonomiska rådet mellan EG och USA (9 november 2007), samt i andra evenemang på hög nivå mellan EG och USA.

Kommissionen kommer att ta upp detta problem i multialterala fora, däribland i Världstullorganisationen.

Redan inom ramen för Internationella havsorganisationen under perioden från 2005 och 2007 försökte USA gynna nya bestämmelser i sin ”Förenklingskonvention” och i ”Internationella koden för sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar”, för att lägga ett nytt säkerhetsansvar på operatörer av fartyg och hamnanläggningar när containerfrakt skulle levereras till dem från leveranskedjan på land, trots att dessa operatörer inte hade några möjligheter att kontrollera vad som sker i denna leveranskedja. Det har framgångsrikt motarbetats av EU:s medlemsstater och kommissionen.

Kommissionen förstår och delar USA:s oro när det gäller säkerheten, men vill inte att Europas hamnar och företag ska behöva betala för USA:s nationella säkerhet. Den kommer att fortsätta att arbeta med USA:s regering för att hitta ett fungerande alternativ för 100-procentig skanning. Kommissionen har ett nära samarbete med de amerikanska tull- och gränsskyddsmyndigheterna för att utveckla ett gemensamt projekt för ”säker handel”, baserat på ömsesidigt erkännande av respektive säkerhetsstandarder och en riskbaserad strategi i flera lager, vilket är rätt riktning för ökad fraktsäkerhet. EU och USA har även identifierat antagandet av en vägkarta för ömsesidigt erkännande av program för handelspartnerskap (auktoriserad ekonomisk operatör – EU) och (tullhandelspartnerskap mot terrorism – USA) som dokument för mötet den 9 november i det transatlantiska ekonomiska rådet.

Kommissionen vill försäkra er att den kommer att göra sitt yttersta för att hitta en politiskt och praktiskt genomförbar lösning. Ett aktivt engagemang av parlamentet kommer att vara nödvändigt för att uppnå våra mål i denna politiskt känsliga fråga.

Den minskade spannmålsproduktionen i Grekland och i EU, som är resultatet av snedvridna interventioner, skamligt låga interventionspriser, kravet på träda och de usla väderleksförhållandena, har lett till att foderpriserna har fördubblats och till att boskapsuppfödningen i landet, som redan är hårt drabbad av den gemensamma jordbrukspolitiken, står på tröskeln till en kollaps med katastrofala följder för små och medelstora uppfödare, människors livsmedelsförsörjning och handelsbalansen i landets jordbruk.

Har kommissionen för avsikt att vidta några omedelbara åtgärder (subventionering av animalieprodukter) samt åtgärder på medellång och lång sikt som kan minska trycket på små och medelstora uppfödare och förhindra en kollaps i den redan tynande boskapsuppfödningen?

(EN) Negativa meteorologiska förhållanden har lett till att skörden i Europeiska unionen 2007 blev en besvikelse. EU:s spannmålsskörd beräknas nu till cirka 255–260 miljoner ton, vilket ligger under det långsiktiga genomsnittet. Grekland drabbades särskilt hårt av värmeböljor och skörden i denna medlemsstat föll till 3,2 miljoner ton.

Kommissionen reagerade på den framväxande svåra situationen på spannmålsmarknaden och de rekordhöga prisnivåerna genom att föreslå rådet (jordbruk och fiske) att fastställa det obligatoriska markuttaget till 0 procent för sådden hösten 2007 och våren 2008. Efter parlamentets granskning enligt ett snabbförfarande fattade rådet beslutet den 26 september. Enligt kommissionens beräkningar bör den extra spannmålsproduktionen vid skörden 2008 till följd av denna åtgärd (mer än 10 miljoner ton) mildra den förväntade låga nivån på slutlagren i juni 2008.

Kommissionsledamoten med ansvar för jordbruk och landsbygdens utveckling har dessutom tillkännagett samma dag att hon skulle föreslå kommissionärskollegiet att kommissionen skulle skicka ett förslag till rådet om ett totalt upphävande av importavgifterna på spannmål för det innevarande marknadsåret.

Dessa kortsiktiga åtgärder bör bidra till att avlasta den hårda fodermarknaden och lätta på trycket för boskapsuppfödning.

På längre sikt kommer hälsokontrollsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken att börja nästa månad och den blir en möjlighet att utvärdera de nuvarande marknadsinstrumenten och behovet av att vidta åtgärder på medellång och lång sikt.

Hur bedömer kommissionen Montenegros framsteg på vägen mot integration i Europeiska unionen mot bakgrund av associeringsavtalet?

(EN) Stabiliserings- och associeringavtalet undertecknades den 15 oktober i Luxemburg. Arrangemangen för handel och handelsrelaterade frågor kommer att träda i kraft, genom ett interimsavtal, i januari 2008. Stabiliserings- och associeringsavtalet kommer att erbjuda en stabil ram som främjar ytterligare ekonomisk och social utveckling och politiska och institutionella reformer och kan representera en ”inkörsport till kandidatstatus”, om det genomförs på rätt sätt.

Det senaste året har Montenegro tagit viktiga steg för att stärka sin administrativa kapacitet i väntan på avtalets ikraftträdande. Det stärkte samordningen av europeiska integrationsfrågor och vidtog åtgärder för att förbättra genomförandekapaciteten inom områdena tull och handel, offentlig upphandling och konkurrens. Interimsavtalets och senare, efter ratificeringen, stabiliserings- och associeringavtalets ikraftträdande kommer att kräva en ihärdig ansträngning på genomförandenivå och fortsatta reformer inom de områden som täcks av avtalet.

Det kommer att vara viktigt för Montenegros framsteg längs den europeiska integrationsvägen att bygga upp en tillfredsställande meritlista när det gäller genomförandet av skyldigheterna i stabiliserings- och associeringsavtalet och det europeiska partnerskapets rekommendationer.

Den 6 november kommer kommissionen i detalj att rapportera de framsteg som har gjorts i vart och ett av kandidatländerna, inklusive Montenegro.

Uppgifter har inkommit om att ny lagstiftning är på väg att antas både i Tyskland (Nordrhein-Westfalen) och i Polen som − i direkt strid med tjänstedirektivet − förhindrar IKEA från att etablera sig på nya marknader. Om kommissionen inte agerar aktivt väntas fler medlemsstater följa i protektionismens spår och omöjliggöra eller försvåra etableringen av vissa typer av innovativa försäljningskoncept, t. ex ”allt under ett tak”. För de europeiska konsumenterna, som åtnjutit betydligt lägre priser tack vare framväxten av detta koncept, vore detta djupt olyckligt. För Europa i sin helhet vore det likaledes beklagligt om den här typen av trender tilläts slå rot, till förfång för tjänstedirektivets och gemenskapspolitikens andemening.

Kan jag lita på att den kommission som lyft fram principen om fri etablering som ett fundament i strategin för tillväxt och konkurrens nogsamt kommer att övervaka implementeringen av tjänstedirektivet, samt agera aktivt gentemot de medlemsstater som inte uppfyller sina åtaganden?

(EN) Kommissionen känner till den lagstiftning som nämns av ledamoten. Den undersöks för närvarande för att bedöma om den skulle kunna ge upphov till problem som rör förenligheten med de grundläggande friheterna i EG-fördraget, särskilt artikel 43 i EG-fördraget, som rör etableringsfriheten. Om kommissionen till följd av denna utvärdering anser att den redan antagna lagstiftningen inte är förenlig med EG-fördraget kommer den att överväga att vidta relevanta åtgärder, främst genom att inleda förfaranden om fördragsbrott baserat på artikel 226 i EG-fördraget.

När det gäller direktiv 123/2006/EG om tjänster på den inre marknaden (”tjänstedirektivet”)⁽¹⁾ kan kommissionen försäkra ledamoten att den fäster största vikt vid ett korrekt genomförande av detta instrument, som verkligen utgör ett viktigt steg mot realiseringen av den inre marknaden för tjänster. Genomförandet av tjänstedirektivet måste slutföras till 2009 års utgång. Med tanke på denna tidsfrist övervakar kommissionen framstegen noga och ger aktivt stöd till medlemsstaterna för att säkerställa att direktivet, inklusive bestämmelserna som syftar till att avlägsna omotiverade begränsningar av etableringsfriheten, genomförs på rätt sätt.

Mängder av studerande inom turistbranschen skickas av resebolag från EU-medlemsstater till stora hotellkedjor i Grekland, där de erbjuds ”slavkontrakt” och tvingas arbeta under usla förhållanden med okontrollerade arbetstider på upp till 16 timmar om dagen, utan försäkring och med ynka 380 euro i månadslön. På så sätt utnyttjar resebolagen, i samarbete med privata arbetsförmedlingar (”slavförmedlingar”), tusentals unga arbetstagare och undergräver grundläggande rättigheter och krav för arbetstagare i medlemsstaterna – kollektivavtal, socialförsäkringar m.m. – detta samtidigt som tusentals människor går arbetslösa i turistbranschen. Under sådana oacceptabla former arbetar tusentals studenter över hela EU, framför allt under sommarmånaderna.

Fördömer kommissionen denna olagliga företagsverksamhet bland resebolag som gör enorma vinster genom att exploatera arbetskraft? Hur bedömer kommissionen denna företeelse med arbetstagare som transporteras i massor och exploateras i medlemsstaterna?

(EN) Kommissionen anser att exploatering av arbetstagare och kränkning av deras rättigheter är helt oacceptabelt.

Enligt gemenskapsrätten⁽¹⁾ har EU-medborgare som utövar sin fria rörlighet inom Europeiska unionen rätt att behandlas likadant som medborgarna i värdmedlemsstaten när det gäller anställnings- och arbetsvillkor, inklusive löner, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen samt arbetstid. Det är upp till de nationella myndigheterna, inklusive domstolarna, i värdmedlemsstaten att tillämpa lagen i praktiken, på grundval av fakta i det aktuella målet.

Kommissionen erinrar om att den nyligen har diskuterat frågan om verkställighet av lag i grönboken ”Modernising labour law to meet the challenges of the 21st century”⁽²⁾. I detta avseende anser kommissionen att samarbetet mellan offentliga institutioner, däribland brottsbekämpande och rättsliga myndigheter, yrkesinspektioner, icke-statliga organisationer och andra tjänsteleverantörer, måste upprättas eller stärkas på både nationell och internationell nivå.

Har kommissionen undersökt produktionskostnaderna för biobränslen, hur stor vattenförbrukningen är för råvarorna samt hur detta påverkar miljön och klimatförändringarna?

(EN) Kostnaden för produktion av biodrivmedel beror på vilken resurs och omvandlingsteknik som ska användas. De nuvarande biodrivmedlen (bioetanol, etyltertiärbutyleter (ETBE), vätebehandlad vegetabilisk olja och fettsyrametylester (FAME, biodiesel)) är baserade på traditionella jordbruksgrödor som har odlats i stor utsträckning i EU, och därför har det inte funnits något behov av särskild forskning om deras kostnader och om vattenförbrukningen, eftersom dessa parametrar är välkända. Flera studier har genomförts för att avgöra deras inverkan på miljön och klimatförändringarna. Besparingarna när det gäller växthusgaser från dessa biodrivmedel beror till stor del på ett antal faktorer, inklusive bearbetningen. Kommissionen kom i sin lägesrapport om biodrivmedel⁽¹⁾ tidigare i år till slutsatsen att första generationens biodrivmedel, som produceras i Europa med den mest ekonomiskt attraktiva produktionsmetoden, leder från källa till hjul till utsläpp av växthusgaser som ligger mellan 35 och 50 procent lägre än utsläppen från de konventionella drivmedel som de ersätter.

”Andra generationens” biodrivmedel, som produceras av solid biomassa, är fortfarande i utvecklingsskedet och ännu inte kommersiellt tillgängliga inom EU. Dessa biodrivmedel är baserade på antingen trä eller annan biomassa där frågan om vattenförbrukning inte är kritisk. Flera studier har genomförts om miljöprestandan hos ”andra generationens” biodrivmedel. Alla har visat att de kommer att ha betydligt bättre prestanda än ”första generationens” biodrivmedel.

Produktionen av biodrivmedel baserade på jordbruksgrödor kan dock leda till en negativ övergripande effekt på miljön om den sker på olämpliga sätt. Därför kommer det kommande lagstiftningsförslaget om förnybar energi att innehålla åtgärder för att se till att de biodrivmedel som används för att uppfylla EU:s mål uppfyller lägsta normer för hållbarhet. På detta sätt kommer allmänheten att få försäkringar om att alla biodrivmedel som får stöd från medlemsstaterna, och som jämförs mot EU-mål och nationella mål, inte är skadliga för miljön.

Kommissionen har nyligen offentliggjort ytterligare faktainformation om många av dessa frågor i den översyn av ekonomiska och miljörelaterade uppgifter⁽²⁾som medföljde den lägesrapport om biodrivmedel som nämndes tidigare.

I juni i år offentliggjorde Cámara de Comptos (revisionsverket för den autonoma regionen Navarra) en rapport om de EU-medel som mottagits av Navarra inom ramen för socialfonden under åren 1997–2003. I rapporten uppdagas en rad missförhållanden i Navarras regionalförvaltnings administration av stödbeloppen från Europeiska socialfonden under den ovannämnda perioden. Bland annat nämns en mängd överträdelser av lagstiftningen om strukturfonderna och Europeiska socialfonden i fråga om genomförande och kontroll av samt berättigande till gemenskapsstödhttp://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+QT+H-2007-0769+0+DOC+XML+V0//SV&language=SV" \l "def1#def1" . Mot bakgrund av att gemenskapens ekonomiska intressen kan vara hotade ställs följande frågor till kommissionen:

Känner kommissionen till denna rapport? Har kommissionen för avsikt att undersöka de missförhållanden som påtalas i den?

(FR) Kommissionen har noterat revisionsrapporten om den finansiering som har tagits emot (mellan 1997 och 2003) av den autonoma gemenskapen Navarra från Europeiska socialfonden, vilken framställdes av revisionsrätten för Navarra. Den studerar för närvarande innehållet i rapporten och har under tiden vidtagit vissa åtgärder.

Kommissionen kommer att skriva till förvaltningsmyndigheten för Europeiska socialfonden i Spanien (UAFSE) och begära mer information om den aktuella rapporten och om de åtgärder som den anser nödvändiga för att avhjälpa de missförhållanden som har upptäckts av den regionala revisionsrätten för Navarra. Den kommer noga att se till att de begäranden om betalningar som skickas till kommissionen inte innehåller några oegentliga belopp och att lämpliga ekonomiska justeringar görs med avseende på eventuella oegentliga belopp som redan kan ha bekräftats.

En kopia av rapporten kommer att skickas till EU:s antibedrägeribyrå (OLAF), så att den kan utvärdera de förmodade missförhållandena och vidta de nödvändiga åtgärderna för att skydda Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen.

Organisatörerna för Fortis Marathon Rotterdam (13 april 2008) tar ut en avsevärt högre anmälningsavgift för utländska deltagare än för deltagare från Nederländerna.

Enligt organisationen handlar det om högre kostnader för porto och information via mail, men det förklarar inte varför beloppet är så högt – ibland tiotals euro högre.

Vad anser kommissionen om en sådan praxis, och kommer kommissionen försöka att komma till rätta med situationen genom att göra en markering?

(EN) Inom ramen för EG-fördraget är varje diskriminering på grund av nationalitet oförenlig med gemenskapsrätten, särskilt med artikel 12 i EG-fördraget. EG-domstolen slog också fast att varje differentiering när det gäller tillgången till en tjänst på grund av bostadsort kan anses vara diskriminerande eftersom de flesta personer med annan bostadsort är utlänningar.⁽¹⁾

Enligt EG-domstolen⁽²⁾ kan dessutom gynnsamma inträdespriser till turistmål, som beviljas av lokala eller decentraliserade delstatsmyndigheter endast till medborgare och personer som är bosatta inom dessa myndigheters territorier, utgöra ett åsidosättande av artiklarna 12 och 49 i EG-fördraget.

Domstolen har också hela tiden vidhållit att friheten att tillhandahålla tjänster, vilken föreskrivs i artikel 49 i fördraget, innefattar friheten för mottagare av tjänster att vända sig till en annan medlemsstat för att ta emot en tjänst där.⁽³⁾

Dessa allmänna principer är också tillämpliga inom området för idrottstjänster. I det fall som diskuteras kan uttag av olika avgifter för deltagare i Rotterdam maraton vars bostadsort ligger utanför Nederländerna utgöra en diskriminering som är oförenlig med gemenskapsrätten. Hittills har dock EG-domstolen aldrig haft möjlighet att klargöra om privata operatörer som tar ut olika avgifter för tillträdet till idrottsevenemang också omfattas av artikel 49 i EG-fördraget. Enligt den tillgängliga informationen förefaller Rotterdam maraton anordnas av privata enheter. Kommissionen kan därför inte vidta de åtgärder som avses i artikel 226 i fördraget inom ramen för kontroll av tillämpningen av gemenskapsrätten, om inte offentliga myndigheter har varit inblandade i organisationen av detta maratonlopp.

Kommissionen vill också rikta ledamotens uppmärksamhet mot att tjänstedirektivet, som ska införas av medlemsstaterna till den 28 december 2009, kommer att innehålla ett förbud mot diskriminering när det gäller tillgång till tjänster på grundval av mottagarens nationalitet eller bostadsort. Detta förbud kommer inte bara att gälla för offentliga myndigheter, utan även för privata leverantörer.

Flera grekiska industriregioner (exempelvis Voiotia och Euboia) har fått stora problem med dricksvattnet, där sexvärt krom förekommer i koncentrationer på runt 15 μg/l.

Den grekiska regeringen hävdar att vattnet är tjänligt att dricka och hänvisar till rådets direktiv 98/83/EG⁽¹⁾om kvaliteten på dricksvatten (bilaga I, del B, ”Kemiska parametrar”), där det högsta tillåtna värdet för krom är satt till 50 μg/l, utan att någon åtskillnad görs mellan trevärt och sexvärt krom.

Enligt internationell litteratur är sexvärt krom och dess föreningar betydligt farligare än trevärt krom och dess föreningar. Detta innebär exempelvis att kromtrioxid, CrO3 (sexvärt krom), är anhydriden av den ytterst skadliga kromsyran och den beskrivs i direktiv 67/548/EEG⁽²⁾, ändrat genom direktiv 92/32/EEG⁽³⁾, som cancerframkallande, mutagen, oxiderande, mycket toxisk, korrosiv, reproduktionstoxisk och miljöfarlig.

Vad anser kommissionen om sexvärt kroms skadlighet för dricksvattnet? Anser kommissionen att det bör fastställas ett särskilt gränsvärde för halterna av sexvärt krom i dricksvatten?

(EN) Metallen krom förekommer i tre valenser, varav sexvärt krom betraktas som den giftigaste. Den kan ge upphov till allergier och astmasymtom, och inandning av sexvärt krom kan vara irriterande eller till och med perforera andningsvägarna i näsan. Det är känt för sina negativa toxikologiska effekter och för att vara cancerframkallande, och påverkar i första hand lungorna. Det har av Internationella centret för cancerforskning (IARC) placerats i klass 1 (cancerframkallande för människor). Denna klassificering är dock bara lämplig för exponering genom inandning.

När det gäller oral exponering visade däremot en långsiktig cancerstudie som rapporterades i Världshälsoorganisationens (WHO) riktlinjer för kvalitet på dricksvatten⁽⁴⁾inga cancerframkallande egenskaper. De tillgängliga uppgifterna om sexvärt krom är dock begränsade. Både Förenta staternas (USA) miljöskyddsmyndighet och WHO väntar på resultat av studier av sexvärt krom inom det amerikanska nationella toxikologiska programmet. Dessa resultat skulle komma 2006, men har ännu inte offentliggjorts.

Det aktuella parametervärdet för krom i dricksvattendirektivet⁽⁵⁾ (50 µg/l) är baserat på WHO:s riktlinjer från 1992, och WHO:s riktlinjer från 2004 innebar inte att förändringar infördes när det gäller krom. De tillgängliga toxikologiska uppgifterna stöder inte härledningen av ett nytt värde. Med tanke på översynen av direktivet diskuterar dock kommissionen på nytt parameterlistan i förslaget till nytt dricksvattendirektiv. Den följer noga de vetenskapliga studier som för närvarande genomförs och kommer att överväga att lämna nya förslag beroende på de toxikologiska uppgifter som skulle bli tillgängliga till följd av dem.

Skilt från frågan om parametervärdet för krom är kommissionen dock mycket oroad över det aktuella föroreningstillståndet i floden Asopos av sexvärt krom, som nämns i ledamotens fråga. Kommissionen har därför inlett en utredning för att undersöka huruvida de skyldigheter som följer av EG:s miljölagstiftning, det vill säga direktiv 2006/11/EG om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö, direktiv 80/68/EG om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen, direktiv 91/689/EG om farligt avfall och direktiv  98/83/CE om kvaliteten på dricksvatten, har uppfyllts. Det omedelbara syftet med kommissionens åtgärd kommer att vara att se till att föroreningen av floden Asopos från farliga ämnen kan stoppas, så att kvaliteten på dricksvatten för befolkningen i grannskapet kan återställas.