Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 13 november 2007 - Strasbourg

8. Röstförklaringar

– Betänkande: Helmuth Markov (A6-0413/2007)

  Andreas Mölzer (ITS), skriftlig. – (DE) Även om Bulgarien och Rumänien har lyckats uppnå medlemskap i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet är man i Bryssel tydligen överraskad över bristen på framsteg när det gäller att bekämpa organiserad brottslighet och korruption. Det här är dock omfattande problem som har sin grund i den sociopolitiska utvecklingen i postkommunistiska länder. Allmänheten är trött på kapitalismens anonymitet och likgiltighet och tillgriper istället bekanta och beprövade nätverk.

Det visar än en gång att det inte går att tvinga fram social förändring utifrån, någonting som Förenta staterna försöker göra med sina anfallskrig, medan EU lockar med möjligheten till EU-anslutning. Faktum är att det senare håller på att förlora sin verkan eftersom möjligheten att påverka försvinner när länderna har anslutit sig till ”klubben”. Det är också skälet till att EU inte får upprepa misstaget med Turkiet.

– Betänkande: Barbara Kudrycka (A6-0363/2007)

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Jag vill tala om Barbara Kudryckas betänkande om undertecknande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Ukraina om förenklat utfärdande av viseringar för kortare vistelse. Det här är särskilt viktigt för förbindelserna mellan Polen och Ukraina, två länder och folk som i århundraden har varit sammanknutna av historiska band. De åtgärder som behövs för att införa ett betydligt enklare visumförfarande för våra ukrainska vänner bör vidtas så snart som möjligt, framförallt för unga människor, studenter, akademiker och säsongsarbetare.

På längre sikt bör målet vara att införa ett system med viseringsfria resor. Detta är särskilt viktigt för att skapa förutsättningar för Ukrainas integration i EU i framtiden. EU måste stödja den demokratiska utvecklingen i Ukraina, bidra till att skapa ett civilsamhälle och underlätta kontakterna mellan våra medborgare.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Ukraina om förenklat utfärdande av viseringar för kortare vistelse ska undertecknas parallellt med återtagandeavtalet eftersom de är ”ömsesidigt beroende” av varandra.

Dessa avtal ingår som sagt i EU:s kamp mot ”illegal immigration” och dess instrument. I betänkandet godtar man uttryckligen dessa ”rekommendationer och anser även att EU och i synnerhet kommissionen bör ge Ukraina tillräckligt tekniskt och ekonomiskt stöd så att en hög genomförandegrad av återtagandeavtalet kan garanteras”. Vi är dock kritiska till det.

Trots att avtalet innebär att det införs strikta tidsfrister för förfarandet, att det fastställs särskilt förmånliga viseringsavgifter inklusive en fullständig befrielse från viseringskravet för vissa ”personkategorier” (?) och att ett förenklat förfarande kan tillämpas i en rad olika fall är det mindre än vad tusentals ukrainska medborgare har efterfrågat och kräver.

Det som föredragandena inte har insett är att det behöver genomföras effektiva åtgärder för att underlätta utfärdandet av visum för stora grupper i det ukrainska samhället, eller till och med ett icke-diskriminerande system för undantag från visumkravet som det som Ukraina har för medborgare i de olika EU-länderna.

Vi röstade därför i enlighet med detta.

– Betänkande: Barbara Kudrycka (A6-0364/2007)

  Andreas Mölzer (ITS), skriftlig. – (DE) EU har under alltför lång tid hjälpt länder runt om i världen utan att ställa krav på att de för att få pengarna måste återta olagliga invandrare. Det här har förvärrat den ström av olagliga ekonomiska flyktingar som utan utbildning eller framtidsutsikter väller in i destinationsländerna. Detta har skett parallellt med olika visumskandaler, där otaliga människor har rest in i EU under sken av att vara turister och snabbt försvunnit in i EU:s låglönesektor. Därmed går massor av arbetstillfällen förlorade. Det är hög tid att återtagningsavtal blir ett fast inslag i avtalen. Möjligheten att försvinna in i storstädernas anonymitet måste också till varje pris förhindras.

Den ökande tendensen att inrätta visumcenter – som sedan läggs ned på grund av bristen på ansökningar – måste också behandlas med försiktighet. Detta får under inga omständigheter leda till att visum utfärdas godtyckligt, bara för att undvika nedläggning.

– Betänkande: Marian-Jean Marinescu (A6-0426/2007)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Moldavien om förenklat utfärdande av viseringar för kortare vistelse ska undertecknas parallellt med återtagandeavtalet eftersom de är ”ömsesidigt beroende” av varandra, precis som avtalen med Ryssland och Ukraina.

Trots att avtalet innebär att det införs strikta tidsfrister för förfarandet, att det fastställs särskilt förmånliga viseringsavgifter inklusive en fullständig befrielse från viseringskravet för vissa ”personkategorier” (?) (såsom medlemmar av officiella delegationer, affärsmän, journalister, deltagare i vetenskapliga och kulturella evenemang samt idrottsevenemang, studenter, deltagare i utbytesprogram, nära anhöriga, företrädare för det civila samhället och personer som reser av medicinska skäl) och att ett förenklat förfarande kan tillämpas i en rad olika fall är det mindre än vad tusentals moldoviska medborgare har efterfrågat och kräver. Det behöver genomföras effektiva åtgärder för att underlätta utfärdandet av visum för stora grupper i det moldoviska samhället, eller till och med ett icke-diskriminerande system för undantag från visumkravet som det som Moldavien har för medborgare i de olika EU-länderna.

Dessutom ingår avtalen i gemenskapens politik om invandring och ”Schengenområdet” som innehåller rättsakter om lagring av biometriska uppgifter.

Vi röstade därför i enlighet med detta.

  Adrian Severin (PSE), skriftlig. – (RO) De rumänska ledamöterna i den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet kommer att rösta emot eller lägga ned sina röster när det gäller avtalet mellan EU och Moldavien om viseringar för kortare vistelser och återtagandeavtalet. Det betyder inte att vi är emot innebörden i dokumenten utan de luddiga begrepp som avtalen innehåller och som lanserades av den stalinistiska sovjetregimen för att stödja uppfattningen om att det fanns ett moldoviskt språk som skilde sig från det rumänska språket. Hänvisningen till det moldoviska språket förblir utan kraft och verkan för nämnda ledamöter i Europaparlamentet.

– Betänkande: Henri Weber (A6-0390/2007)

  Ryszard Czarnecki (UEN). - (PL) Herr talman! Jag lade fram det här tidigare. Det rör sig om en förklaring till hur jag röstade om Henri Webers betänkande om digitala interaktiva televisionstjänster. Jag vill säga att det finns ett mycket intressant avsnitt i dokumentet där man hävdar att de offentliga audiovisuella tjänsterna bör stärkas, inte försvagas. Jag röstade för betänkandet eftersom premiärministerkandidaten i mitt land nyligen förklarade att public service-tv bör försvagas. Det gläder mig att Europaparlamentet gör ett tydligt uttalande i det avseendet, nämligen om att public service-tv och de offentliga audiovisuella tjänsterna bör stärkas.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. − Med all respekt för själva sakfrågan vill vi påpeka att detta betänkande hade den Europeiska unionen kunnat vara utan. Detta EU-parlament bör ägna sig åt frågor inom ett smalare område och inte tycka till om allt mellan himmel och jord.

EU-parlamentets utskott för kultur och utbildning bör läggas ned då det behandlar frågor som ligger utanför samarbetet inom EU. Mestadels producerar utskottet betänkanden som föreslår att unionen ska gå in och reglera detaljområden som EU inte har kompetens för.

I EU-samarbetet av idag är det bestämt att medlemsstaterna har ett exklusivt ansvar för undervisningens organisation. Kulturfrågor är också en fråga för medlemsstaterna och unionen har idag ett mycket begränsat samarbete runt olika kulturprogram.

Av dessa anledningar har EU-parlamentets utskott för kultur och utbildning inget existensberättigande.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för det här betänkandet. Jag stöder användningen av interaktiv digital-tv-teknik eftersom den gynnar EU-medborgarna på många olika sätt. I betänkandet betonas vikten av övergång från analog teknik, som pågår i Storbritannien men som släpar efter i en del andra medlemsstater i EU.

  Joseph Muscat (PSE), skriftlig. – (MT) Jag vill ta det här tillfället i akt och förklara mitt missnöje över hur den digitala televisionen utvecklar sig på Malta.

Vissa grundläggande principer måste respekteras.

För det första bör de maltesiska konsumenterna ha rätt att fortsätta titta på kostnadsfria nationella kanaler.

I praktiken bör alla leverantörer av digitala televisionstjänster sända dessa kanaler utan kostnad. Dessutom bör alla som inte köper en digital mottagare från dessa företag fortfarande ha rätt att ta emot signaler från dessa kanaler.

Min andra punkt handlar om kompabiliteten mellan olika plattformar, i Maltas fall marksänd digital-tv och kabel-tv. Bristen på kompabilitet i det maltesiska systemet begränsar utbudet för konsumenterna eftersom de måste installera en annan mottagare när de vill utnyttja ett annat företags tjänster.

Jag hoppas att de myndigheter som ansvarar för den här frågan kommer att ta itu med problemen i sin uppdaterade politik.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Henri Weber har lagt fram ett mycket intressant betänkande om något som för närvarande är en kontroversiell fråga. I den nuvarande digitala miljön har tjänster, nätverk och affärssystem genomgått betydande förändringar och konsumenterna har nu ett brett urval. Kompabilitet har därför blivit ett grundläggande begrepp inom informations- och telekommunikationsnät.

Jag håller med om att användarnas behov bör vara av största vikt i marknadsutvecklingen. Därför är det viktigt att fokusera på tittarna och på att se till att de kan göra välinformerade val så att de verkligen kan dra nytta av den nya teknikens alla möjligheter.

Debatten om kompabilitet handlar främst om att utöka konsumenternas utbud när det gäller interaktiva televisionstjänster. Utbudet handlar dock till stor del om vilka tjänster som operatörerna erbjuder snarare än om utrustningen, särskilt eftersom det finns olika typer av utbud och abonnenterna kan välja mellan olika plattformar beroende på vilket innehåll och vilka tjänster som finns.

Jag håller med föredraganden om att det är lämpligt att fortsätta att främja de öppna standarder som EU:s standardiseringsorgan har utvecklat för övergången till digitala tjänster och tjänsternas kompabilitet och att göra detta genom att lansera europeiska digitala televisionsstandarder i andra delar av världen.

– Betänkande: Paulo Casaca (A6-0407/2007)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi anser inte att fiskeriutskottets ändringsförslag tillför något positivt till kommissionens resolution, utan snarare ett steg bakåt. Vi kan inte acceptera några som helst inskränkningar i öppenheten, något som betänkandet de facto innebär.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Syftet med kommissionens förslag till ny rådsförordning om insamling av uppgifter inom fiskerisektorn är att utarbeta långsiktiga provtagningsprogram som är väl integrerade på regional nivå och som omfattar ekologiska, ekonomiska, miljömässiga och sociala uppgifter. Översynen av förordningen om insamling av uppgifter syftar till att möta de nya krav som har uppstått i och med det ökande behovet av fiskeriförvaltning (flott- och områdesbaserad förvaltning snarare än beståndsbaserad) och en ekosystembaserad strategi för fiskeriförvaltningen.

Syftet är att se till att man har en strategi som ligger mer i linje med de olika förhållandena i fiskerisektorn. Här krävs det en rad olika strategier för att bekämpa ett gemensamt problem. Syftet är också att göra processerna öppnare och på så sätt garantera en bättre och lönsammare behandling och användning av fiskeriuppgifter.

Parlamentets betänkande förtjänar mitt stöd.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Syftet med det här förslaget är att från och med 2008 ersätta rådets förordning (EG) nr 1543/2000 om upprättande av en gemenskapsram för insamling och förvaltning av uppgifter av grundläggande betydelse för den gemensamma fiskeripolitiken.

Det finns vissa skillnader mellan det här förslaget och den nuvarande förordningen som bör framhävas, till exempel införandet av nya typer av uppgifter, användningen av en metod som är mer inriktad på flottor och på skillnaden mellan olika regioner (fiskeområden) samt utarbetandet av nationella treåriga program.

I den text som har antagits idag klargör man bland annat vilken typ av uppgifter som kommissionen kommer att ha tillgång till och man insisterar på att säkerställa uppgifternas konfidentialitet. Man inför olika nivåer av påföljder beroende på hur allvarliga medlemsstaternas överträdelser av den nya förordningen är, vilket bland annat innebär att gemenskapens finansiella bidrag görs beroende av de nationella program som medlemsstaterna ska utarbeta. Man uppmanar även kommissionen att tydligt definiera vad som avses med ”officiell begäran om uppgifter” och ”ofullständigt nationellt program”.

Det måste vara upp till varje medlemsstat att anta åtgärder – baserade på tillförlitliga uppgifter som är så fullständiga som möjligt och som ska användas för vetenskaplig fiskeriforskning – för att garantera en ordentlig förvaltning av landets marinbiologiska tillgångar. Medlemsstaternas behörighet att göra detta ifrågasätts emellertid på ett oacceptabelt sätt i reformfördraget.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för kommissionens förslag till förordning om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken. Det är ett okontroversiellt betänkande som med tiden bör leda till att den gemensamma fiskeripolitiken fungerar bättre.

– Betänkande: Georgios Papastamkos (A6-0355/2007)

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Det är inte mer än rätt att små grupper inte har oproportionerligt stort inflytande i parlamentet. Samtidigt som jag respekterar rätten att se till att mångfalden av åsikter respekteras i debatten bör detta inte omfatta administrationen av parlamentet och andra tekniska frågor. Jag välkomnar därför en minskning av de grupplösas representanter vid talmanskonferensen, där en handfull ledamöter hittills har haft fler representanter än vad politiska grupper med över 200 ledamöter har haft.

– Betänkande: Karin Scheele (A6-0365/2007)

  Karin Scheele (PSE). - (DE) Herr talman! Jag sa det som jag hade att säga under röstförklaringarna för att spara tid under omröstningen. Det gläder mig att parlamentet har antagit det här betänkandet med överväldigande majoritet, bland annat för att jag är medveten om att det har förts mycket svåra och intensiva diskussioner i rådets arbetsgrupper. Vi skickar en tydlig signal från parlamentet idag.

Betänkandet ger oss möjlighet att ta fram kvalitativ folkhälso- och arbetsmiljöstatistik. Detta kommer att vara en förutsättning för mycket av den politik som vi kommer att kämpa för i framtiden.

  Romano Maria La Russa (UEN). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag talar delvis i egenskap av framtida föredragande för yttrandet om gemenskapens arbetsmiljöstrategi. Jag vill klargöra min ståndpunkt, som tveklöst är för förslaget till förordning om upprättande av en rättslig ram för systematisk framställning av statistik på det här området. Jag vill ta tillfället i akt och betona att vi behöver ta alla initiativ som kan bidra till en klarare bild av situationen i Europa och i de olika medlemsstaterna som kan ligga till grund för staternas val av lämplig politik.

Därför behöver det antas en bredare europeisk strategi för arbetsolyckor inom EU, ett verkligt gissel i vissa länder. Denna strategi måste gå längre än den nuvarande muntliga överenskommelsen och göra det möjligt att systematiskt samla in uppgifter med jämna, förutbestämda mellanrum. Den måste även utformas med hänsyn till de studier och undersökningar som utförts av Europeiska arbetsmiljöbyrån och Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor. Jämförbara uppgifter, kombinerat med utbyte av bästa metoder och spridning av resultat, kan i sig vara användbara för att uppmuntra länder att försöka ta efter det bästa som görs på andra håll.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Kommissionen ansvarar för att ta fram gemenskapsstatistik genom att samordna den nödvändiga harmoniseringen av statistik, medan medlemsstaterna sköter insamlingen av uppgifterna i frågor som rör definiering av variabler, klassificering, datum för genomförande och frekvens och så vidare. Kön bör också tas med som kategori för att få information om eventuella skillnader mellan könen.

När det gäller arbetsmiljön bör studier och undersökningar av Europeiska arbetsmiljöbyrån och Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor också beaktas. Utanför Europa bör samarbetet med Förenta nationerna fördjupas ytterligare, särskilt med Internationella arbetsorganisationen och Världshälsoorganisationen.

Kompletterande finansiering på arbetsmiljöområdet kommer att ges inom ramen för gemenskapsprogrammet för sysselsättning och social solidaritet (Progress). I princip bör det omfatta finansiellt stöd för att hjälpa medlemsstaterna att bygga upp en nationell kapacitet för att genomföra förbättringar och skapa nya verktyg för insamling av statistik.

  Jules Maaten (ALDE), skriftlig. – (NL) De smittsamma sjukdomar som hotar Europa, till exempel sars och fågelinfluensan, visar att det behövs omfattande åtgärder för att förhindra en eventuell pandemi i Europa.

Medlemsstaternas ensidiga åtgärder räcker inte för att undvika hotet av dessa sjukdomar. Det krävs en samordnad europeisk plan och då är det viktigt att avgöra vilken skyddsnivå som finns i medlemsstaterna.

Det är därför viktigt att ha jämförbara, aktuella uppgifter på gemenskapsnivå om skydd mot eventuella pandemier och vitt utbredda sjukdomar. Vi måste framförallt ta hänsyn till hur stora lager av antivirala medel och vacciner som finns i medlemsstaterna.

Jag skulle tycka att det kändes bättre om jag visste att det redan fanns lager av antivirala medel och vacciner på EU-nivå. Utan nya befogenheter kommer kommissionen att tvingas att hjälplöst se på om en pandemi skulle inträffa.

– Betänkande: Romana Jordan Cizelj (A6-0376/2007)

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade emot Romana Jordan Cizeljs betänkande om Euratoms försörjningsbyrå. Jag anser att byrån bör vara självständig från Euratom, eftersom rollen att främja kärnenergin i praktiken bör vara åtskild från rollen att begränsa den.

Kärnkraftsindustrin ger inte lösningen på EU:s energibehov. EU måste arbeta för att bättre utnyttja våra möjligheter att använda förnybar energi och arbeta för att avveckla behovet av kärnkraft.

– Betänkande: Pál Schmitt (A6-0415/2007)

  Ryszard Czarnecki (UEN). - (PL) Herr talman! Jag skulle vilja förklara varför jag röstade som jag gjorde om den här mycket viktiga resolutionen. Europaparlamentet har tagit sig an en fråga som tenderar att nonchaleras. Det utövas allt mindre fysisk aktivitet i enskilda medlemsstater i EU och idrotten tas på allt mindre allvar, trots dess stora sociala och kulturella betydelse. Jag röstade därför för resolutionen, fullt medveten om vad den innebar. Jag välkomnar parlamentets ståndpunkt i frågan.

  Tomáš Zatloukal (PPE-DE). - (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag stöder gärna Pál Schmitts betänkande om idrottens roll i utbildningen, framförallt för att idrott och fysisk aktivitet kan bidra till att bekämpa en negativ hälsoutveckling. Jag stöder även en modernisering av aktiviteterna inom idrottsundervisningen, särskilt dem som syftar till att skapa balans mellan fysiska och intellektuella aktiviteter i skolan. Jag är för att satsa på idrottshjälpmedel av god kvalitet och att vidta lämpliga åtgärder för att göra idrottslokaler och idrottsämnen i skolan tillgängliga för alla elever, inklusive elever med funktionshinder. På så sätt kommer vi att se till att alla studenter kan delta i olika idrotter. Andra positiva steg handlar om att utöka antalet idrottstimmar i skolan och att främja det rättsliga erkännandet av institutioner och organisationer som bidrar till en bättre integrering av idrottsaktiviteter i skolor och förskolor. Jag vill tacka Pál Schmitt för ett väl genomtänkt betänkande.

  Frank Vanhecke (ITS). - (NL) Herr talman! Jag lade ned min röst om Pál Schmitts betänkande om idrott i utbildningen. För att undvika missförstånd vill jag säga att det här naturligtvis inte handlar om att jag är emot idrott i utbildningen eller att jag är emot att skolorna erbjuder så många idrottstimmar som möjligt, tvärtom.

Självklart tycker jag att idrottslärare bör behandlas på samma sätt som andra lärare.

Jag lade ned min röst för att jag anser att idrott och utbildning, och idrottsundervisning i allmänhet, bestämt måste fortsätta att höra till medlemsstaternas exklusiva behörighet och att EU inte måste ta kontroll över alla områden.

Det som också stör mig när det gäller betänkandet är det eviga tjatet om det mångkulturella samhället och den såkallade jämställdhetsfrågan. Det är lite väl mycket med tanke på den politiskt korrekta anda som genomsyrar betänkandet. Skomakare, bliv vid din läst, och EU, håll er för guds skull till era ansvarsområden.

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater valde att lägga ned våra röster i slutomröstningen (A6-415/2007). Anledningen till att detta är att betänkandet tar upp en rad viktiga aspekter av idrott i utbildningen men samtidigt frågor som är och bör förbli en nationell angelägenhet.

Vi valde att rösta emot skrivningarna i punkterna 10, 24 och 47. Vi delar åsikten att skolidrotten är viktig och att frivilligarbete är en viktig del av idrottsrörelsen i Europa. Huruvida man ska ha 2, 3 eller 4 timmar idrott i veckan är dock ingenting EU ska lägga sig i.

Naturligtvis är det även viktigt att jämställdhet blir en integrerad del av kursplanen och att idrottslärare utbildas i ämnet. Vi delar även uppfattningen att det är en god idé med könssammansatta idrottslektioner men inte heller detta är en EU-fråga.

Vi vill dock betona att vi delar betänkandets syn att idrotten är viktig av flera skäl. Den kan dels ge ett viktigt bidrag till motverkandet av negativa hälsotrender som fetma. Dessutom kan den genom sin fostrande natur bidra till sociala mervärden för samhället i stort.

  Derek Roland Clark och Jeffrey Titford (IND/DEM), skriftlig. – (EN) UKIP samtycker till ökade investeringar i och ökat deltagande i idrotten. Vi kan dock inte acceptera att idrotten görs till ett obligatoriskt skolämne för alla eller att EU slopar undantaget för föräldrar i Storbritannien, med tanke på att många grupper har religiösa eller kulturella invändningar mot idrott och att vissa funktionshindrade barn inte har fysisk förmåga att delta i vissa idrotter även om de skulle vilja. Obligatorisk idrottsundervisning är en fråga för rektorer och styrelser, inte för EU. EU har i vilket fall som helst ingen behörighet när det gäller idrott. UKIP välkomnar belöningen av frivilligas hårda arbete inom idrotten, men anser att en vänskaplig tävlingsanda innebär att detta måste ske på nationell nivå och inte på EU-nivå.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Som det står i betänkandet måste vi fokusera på idrotten på grund av dess sociala och kulturella aspekter och på grund av de fostrande och sociala värden som förmedlas genom idrotten, såsom självdisciplin, prövande av personliga gränser, solidaritet, sund tävlingsanda, respekt för motståndarna, social integrering, motstånd mot alla former av diskriminering, laganda och tolerans.

Därför kan och bör idrotten vara en integrerad del av den formella och informella utbildningen i vårt mångkulturella samhälle. Undersökningar har visat att regelbunden fysisk aktivitet förbättrar det mentala och fysiska välbefinnandet och har en positiv effekt på inlärningsförmågan.

Vi instämmer därför i uppmaningen till medlemsstaterna och de behöriga myndigheterna att se till att större tonvikt läggs vid hälsoutvecklingen i skolornas och förskolornas utbildningsprogram. Detta genom att främja fysisk aktivitet som passar för dessa åldrar och genom att öka medvetenheten i klubbar och föreningar för att barn ska kunna börja med fysisk aktivitet så tidigt som möjligt till gagn för sin utveckling och hälsa och för att garantera att idrottens status motsvarar institutionens profil och aktuell studienivå.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag stöder helhjärtat Pál Schmitts betänkande om idrottens roll i utbildningen. Det är viktigt att uppmuntra våra ungdomar till att delta i idrottsaktiviteter av flera skäl. Idrottsaktiviteter medför inte bara uppenbara fördelar för folkhälsan utan bidrar även till social integration, en känsla av gemenskap samt nationell och europeisk sammanhållning.

Mitt eget land, Skottland, har bland de sämsta hälsotalen i EU. De senaste skotska idrottsframgångarna, däribland att Glasgow får anordna samväldesspelen 2014, har fått människor att tänka till. Vår förhoppning är att dessa framgångar kan tillvaratas på ett positivt sätt och att Skottland kan göra sig av med sin sjukstämpel och bli en förebild i Europa för hur idrotten kan användas för att göra största möjliga nytta i samhället.

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. – (PL) Jag har röstat för det här betänkandet eftersom det behandlar en fråga som är synnerligen viktig för en hel generation unga européers hälsa och således för deras hela liv.

Den ökad marginaliseringen av skolidrott i läroplanerna innebär att den tid som avsätts för skolidrott i EU:s medlemsstater gradvis blir allt mindre. Finansieringen av gymnastik- och idrottslokaler och idrottsanläggningar är långt ifrån tillräcklig. Utrustning som är väsentlig för att leda idrottslektioner är dessutom i dålig kondition. Det finns också orostecken när det gäller kvaliteten på idrottslärarnas utbildning. Den övergripande bilden inger knappast förtroende. Det är därför som vi bör stödja Europaparlamentets initiativ att vända den rådande situationen.

Vi hoppas att initiativets positiva effekter ska visa sig inom några få år. Att verka för ökad skolidrott är inte bara en del av försöken att nå bättre resultat i mästerskap och olympiader. Det är också ett sätt att se till att den här generationen unga européer ska bli märkbart friskare, mer vältränade och inte överviktiga, såsom ofta är fallet idag. Jag vet vad jag talar om, eftersom i mitt land, Polen, har andelen feta eller överviktiga barn och ungdomar ökat i oroväckande grad. Jag anser att parlamentets insatser för att uppmärksamma dessa brister inom det europeiska utbildningssystemet, liksom dess förslag till stödåtgärder, kommer att ge långsiktiga positiva resultat.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för det här initiativbetänkandet som uppmuntrar alla EU:s medlemsstater att införa obligatorisk idrottsundervisning för alla skolbarn. Att uppmuntra ungdomar till fysisk aktivitet kommer att bidra till att ta itu med problemen med fetma och allmänt dålig kondition, samt alla sekundära hälsoproblem som bristen på aktivitet så småningom leder till.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Idrottens roll i utbildningen är en viktig fråga i flera avseenden. Vi kan till exempel ta upp fetman, som ökar i hela Europa, framförallt bland ungdomar. Detta är oroande och ett stort folkhälsoproblem som kommer att påverka dessa människor livet ut. Vi får framförallt inte glömma att dessa människor kommer att ha hälsoproblem livet ut, vilket kommer att få betydande sociala och ekonomiska effekter på våra samhällens organisation och framtid.

Ett annat viktigt faktum är att den tid som avsätts för idrottsundervisning i EU gradvis har minskat. Det är därför uppenbart att det ökade fysiska stillasittandet också har lett till ytterst alarmerande siffror, nämligen att i de 27 EU-länderna i stort är nästan ett av fyra barn överviktigt.

Jag röstade för betänkandet, vars syfte är att bidra till att se till att det vidtas positiva åtgärder för att främja kommande generationers hälsa.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Behovet av att uppmuntra ungdomarna i Europa att börja idrotta har säkert aldrig varit lika aktuellt som det är idag.

Skälet är enkelt. Mot bakgrund av den stillasittande livsstil som våra barn numera utsätts för måste vi hitta alternativ till att småäta och spela dataspel och vi måste göra det snabbt.

Därför håller jag helt och hållet med om det budskap som Pál Schmitt framför i sitt initiativbetänkande där han efterlyser mer obligatorisk idrott från grundskolenivå. Det budskapet träffar verkligen mitt i prick och har dubbel effekt.

För det första för att skolan är en naturlig plats för att ingjuta viktiga sociala värderingar som ärlighet, solidaritet, laganda, tolerans och rent spel i de yngsta medlemmarna i vårt samhälle. Detta är också värderingar som måste introduceras i familjen. Detta är oerhört viktigt.

För det andra måste EU och de 27 medlemsstaterna, mot bakgrund av det dubbla hot som vi nu står inför, det vill säga det folkhälsoproblem som övervikten bland våra ungdomar utgör och de sociala problem som är typiska för ett utbildningssystem som bygger på personliga val, reagera och ompröva förhållandet mellan idrott och utbildning.

Slaget är långt ifrån vunnet. Ett genomsnittligt barn ser på tv två timmar om dagen, vilket är betydligt mer än de 109 minuter i veckan som skolan har avsatt för idrottslektioner.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. − Många positiva målsättningar i betänkandet såsom arbetet för folkhälsa, mot diskriminering och tillgänglighet för handikappade men trots detta är det för många uppmaningar och krav på detaljregleringar som ej bör göras på EU-nivå, jag lägger därför ned min röst i slutomröstningen.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Få ifrågasätter vikten av att skolbarn får idrottsundervisning i skolan. Den negativa trenden av ohälsosam livsstil bland ungdomar tycks förstärkas från år till år. Schmitts betänkande rör därför ett angeläget och viktigt ämne. Problemet med betänkandet, inte minst vad gäller de punkter som röstades specifikt, är att Schmitt går mycket långt. Det är svårt att se varför just EU ska detaljreglera antalet timmar idrott i skolan, inte bara för grundskoleelever utan även gymnasieelever. Jag kan heller inte se någon anledning för Bryssel att detaljstyra idrottspedagogiken, med krav på könsblandade grupper och särskild genusutbildning. Den sista punkten, som vill instifta ett ”särskilt belöningssystem” för olika typer av frivilligengagemang, ter sig särskilt märkligt. Inte för att Europas eldsjälar inte förtjänar uppskattning. Utan därför att det är svårt att se hur ett sådant skulle utformas, administreras och finansieras.

Syftet med betänkandet är tveklöst gott. Den aktuella utformningen blev däremot mycket tveksam. Därför röstade jag nej.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. – (EN) Som före detta idrottslärare kommer jag att stödja Pál Schmitts betänkande, eftersom det både tar upp behovet av att se till att idrott ingår i skolundervisningen och innebär att medlemsstaterna även måste se till att idrottslärarna får tillräcklig utbildning.

I synnerhet på låg- och mellanstadiet bedrivs idrottsundervisningen alltför ofta av en lärare som saknar utbildning i idrott och i en sal som även används som matsal eller teater, särskilt i juletid.

Om vi menar allvar med att bekämpa fetman hos barn, om vi menar allvar med att förbättra barns hälsa och om vi menar allvar med att få barnen att börja idrotta i stället för att spela tv-spel måste vi erbjuda bättre idrottsanläggningar på alla skolor och se till att lärarna har den utbildning som krävs för att lära ut ämnet. Idrott har alltför länge varit ett biämne, särskilt på låg- och mellanstadiet, och lektionerna ställs ofta in vid minsta regndroppe. Detta har inneburit att vi har skapat en generation av barn som är den mest otränade generationen någonsin. Hälso- och idrottsundervisning är lika viktigt som matte och NO, även om man inte skulle få det intrycket om man besöker många av våra skolor.

– Betänkande: Vittorio Prodi (A6-0411/2007)

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Efter visst övervägande och stor tveksamhet inför ordet ”fullständigt” i punkt 8 har jag röstat för punkterna 8 och 10 i Vittorio Prodis betänkande, eftersom jag på det hela taget anser att det behövs ett EU-ramdirektiv på markskyddsområdet för att åtgärda alla brister. Ett sådant förslag måste ske ”enligt principerna om bättre lagstiftning” och helt i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Därför kommer jag imorgon att stödja Cristina Gutiérrez-Cortines förslag till ett proportionerligt EU-direktiv som återinför subsidiariteten, undanröjer dubbla skyldigheter och på det hela taget är mer balanserat än kommissionens förslag om markskydd.

Med 300 marktyper i Europa, endast nio medlemsstater med nationell lagstiftning i frågan och den klimatförändringsproblematik som vi står inför finns det ett mervärde i att ha en enhetlig EU-strategi för att ta itu med de internationella utmaningarna i form av skogsskövling, försämrad vattenkvalitet, allvarlig markerosion, översvämningar, jordskred och säkerställande av livsmedelsproduktionen.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det är väl känt att marken har en grundläggande social funktion som är nödvändig för att producera livsmedel och andra jordbruksgrödor och för att lagra och omvandla energi och mineraler. Marken fungerar dessutom som ett naturligt filter för grundvatten, varifrån det mesta dricksvattnet tas. Den utgör livsmiljö för en rad olika organismer som lever i och på marken, den är en plattform för mänsklig verksamhet och en viktig del av vårt natur- och kulturarv. Den utgör därför en central del i jordens miljö.

Det finns redan flera gemenskapspolitiska åtgärder för att skydda dessa viktiga funktioner, dock inte själva marken. Kommissionens konsekvensanalys visar att markförstörelsen ökar. Därmed ökar intresset för att skydda marken, vilket även är förknippat med oron för klimatförändringen, för att trygga tillgången till rent vatten, skydda den biologiska mångfalden och bekämpa ökenspridning och skogsskövling. Mer gemenskapslagstiftning som är specifikt inriktad på att skydda själva marken bör leda till informationsutbyte och samordning mellan medlemsstaterna, utan att utgöra någon onödig administrativ börda eller ifrågasätta jordbruksproduktionen och markens sociala funktion.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag tycker att kommissionens analys är viktig och jag stöder den föreslagna strategin om markskydd, en icke förnybar resurs som är viktig för människans verksamhet och för ekosystemens överlevnad.

Jag stöder Vittorio Prodis betänkande och anser att hans förslag om att bättre definiera förhållandet mellan marken och frågor som rör den biologiska mångfalden, ökenspridning och klimatförändringen är särskilt viktigt.

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. – (EN) Ändringsförslag 10: Ett ramdirektiv är inte proportionerligt och respekterar inte subsidiariteten. Den öppna samordningsmetoden är i det här fallet en bättre mekanism än ett ramdirektiv. Markproblem är nästan alltid lokala och regionala.

Ändringsförslag 8: Jag anser inte att ett EU-ramdirektiv är fullständigt motiverat. Jag anser att markskyddet bör fortsätta att ligga inom medlemsstaternas behörighet.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Kommissionens förslag om markskydd är allmänt och vagt. Det innehåller inga åtgärder för gemenskapsfinansiering eller grundläggande, nödvändiga projekt för att förebygga och ersätta förstörd mark.

Framförallt i Medelhavsländerna och Grekland är problemen mer akuta på grund av det varma, torra klimatet, de geografiska förhållandena, starka vindarna osv. som bidrar till ökenspridning och markerosion.

Dessutom drabbas kusterna, som är långa i förhållande till ländernas totala yta, av försaltning och marken används för att bygga bostäder. Det saknas en karta över jordmåner och tematiska kartor vilket leder till alltför stor användning av jordbrukskemikalier. I praktiken kan man inte heller främja växelbruk på grund av det misslyckade prissättnings- och subventionssystemet för jordbruksprodukter inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

Läget är dessutom oroande eftersom det inte finns något statligt organ som kan registrera, förebygga och återställa patogen mark osv.

Kommissionens förslag tycks otillräckliga för att ta itu med dessa problem som till stor del borde ha lösts redan. När det gäller ursäkten om att det finns så många olika marktyper (320) skulle det problemet kunna lösas om de föreslagna åtgärderna baserades på de markpatogener som ska förebyggas eller åtgärdas och inte på olika marktyper.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet om kommissionens planer på markskydd, som antogs vid första behandlingen. Jag är för behovet av markskydd, men jag är fortfarande inte övertygad om att ett direktiv är rätt väg att gå eller om det vore lämpligare med en mindre föreskrivande strategi.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet men röstade emot punkterna 8 och 10, eftersom jag inte håller med om att det behövs ytterligare lagstiftning om markskydd.

Det finns redan en rad olika rättsakter för att se till att marken får största möjliga skydd. Jag tycker därför inte att det behövs eller är önskvärt med ytterligare lagstiftning på området förrän dessa rättsakter har genomförts fullt ut och deras effekter har analyserats klart.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Miljöskydd är en politiskt viktig fråga i Europa som har utvecklats snabbt under senare år. Samtidigt är forskning fortfarande en prioriterad fråga för EU. Miljön kan dock inte skyddas i Europa utan att skydda den mark som på olika sätt är utsatt för markförstörelse. Det verkar därför helt logiskt att det behövs särskilda skyddsåtgärder i en ny europeisk ram på området.

Vi inser att marken i huvudsak är privatägd men också att marken är en naturtillgång av allmänintresse och därför måste bevaras för framtida generationer.

Eftersom markskyddet är nära förknippat med de största internationella miljöproblemen behöver vi överväga gemenskapslagstiftning som är särskilt utformad för att skydda själva marken och som kan uppmuntra till informationsutbyte och samordning av bästa metoder bland medlemsstaterna. En förutsättning för att markskydd införs i ett framtida klimatprogram tycks därför vara att man inser att det behövs större kunskap om markens betydelse för att begränsa och anpassa sig till klimatförändringen.

  Luca Romagnoli (ITS), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill uttrycka mitt stöd för Vittorio Prodis betänkande. Europa behöver en gemensam markstrategi. Markförstörelsen fortsätter över hela Europa eftersom gällande lagstiftning inte är tillräcklig för att bekämpa fenomen som erosion, förlust av organiska material, markkompaktering, försaltning, jordskred och markförorening.

Det behöver utarbetas en handlings- och åtgärdsplan på EU-nivå, naturligtvis med vederbörlig hänsyn till nationella omständigheter, i enlighet med subsidiaritetsprincipen och i samarbete med medlemsstaterna.

Detta är framförallt viktigt när det gäller att identifiera riskområden och utarbeta åtgärdspaket. Dessutom är det oerhört viktigt att alla 27 medlemsstater har en viss miniminivå på lagstiftningen på området och att det lanseras utbildnings- och informationskampanjer.

  Bogusław Sonik (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Ett mångfacetterat markskydd är en av de största utmaningarna för miljöskyddet på internationell nivå. Det har också en oerhört stor inverkan på medlemsstaternas ekonomier.

Jag vill uttrycka min oro över konsekvenserna av naturlig markförstöring och markförstöring som orsakas av människans verksamhet. Markförstöring beror ofta på olämplig mänsklig verksamhet inom jordbruk och skogsbruk. Den kan också orsakas av industrin, turism och stadsutveckling.

Jag vill påpeka för parlamentet att om bestämmelserna i direktivet följs kommer förstörd mark att kunna omklassificeras och därmed kan man förhindra att grönområden används i industriella och kommersiella syften. Direktivet kommer också att innebära att mark klassificeras efter dess potential för växt- och animalieproduktion, med särskild hänvisning till produktion av livsmedel av god kvalitet.

Jag vill betona att det behöver utvecklas en europeisk strategi i syfte att identifiera och lösa markförstöringsproblem. På grund av de många olika marktyperna krävs det en europeisk strategi, oberoende av nationella insatser. En sådan europeisk strategi bör vara inriktad på förebyggande åtgärder och syfta till att öka allmänhetens medvetenhet och övertyga allmänheten om behovet av markskydd. Strategin bör dessutom användas för att ringa in riskområden i syfte att lösa problemet på EU-nivå.

Det bör observeras att det är viktigt med en tydlig gränsdragning mellan det här direktivet och annan europeisk markskyddslagstiftning för att undvika dubbelreglering.

Gällande europeisk lagstiftning tycks inte förhindra markförstörelse. Samtidigt är markskyddet nära förknippat med de största internationella utmaningarna när det gäller att skydda naturmiljön. Jag anser därför att det finns ett tydligt behov av att ta fram gemenskapslagstiftning som är inriktad på att skydda själva marken.

  Glenis Willmott (PSE), skriftlig. – (EN) EPLP röstade emot punkterna 8 och 10 i Vittorio Prodis betänkande om den temainriktade strategin för markskydd, eftersom man inte har kunnat visa att det behövs ett ramdirektiv för markskydd. I dess nuvarande version skulle de åtgärder som föreslås i dessa punkter vara oproportionerliga eftersom det inte finns tillräcklig flexibilitet eller subsidiaritet.

– Betänkande: Peter Liese (A6-0402/2007)

  Hans-Peter Mayer (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Jag anser att införandet av luftfartsverksamhet i systemet för handel med utsläppsrätter är ett steg mot att uppfylla villkoren i Kyotoprotokollet, det stämmer.

Får jag dock påminna om vad Nicolas Sarkozy precis sa. Han sa att EU måste kräva ömsesidighet och det finns det ingenting, eller alldeles för lite, av här. Handeln med utsläppsrätter bör inte påbörjas förrän tidigast 2012. I likhet med små fordon måste det införas undantag för små flygplan under 20 ton för att undvika snedvridning. En jumbojet är inte detsamma som en Cessna!

Många av punkterna i miljöutskottets betänkande är helt enkelt för långtgående och ger inte de europeiska företagen något handlingsutrymme eller någon tid att genomföra åtgärderna. Här finns det stor brist på överensstämmelse. För att än en gång påminna om den franske presidentens ord måste vi än en gång mycket noga tänka efter hur vi strukturerar systemet för handel med utsläppsrätter.

  Lasse Lehtinen (PSE). - (FI) Herr talman! Jag röstade för ändringsförslagen 77, 81 och 82 i Peter Lieses betänkande för att se till att de flygbolag som trafikerar Europas randområden ska kunna konkurrera på lika villkor med de centraleuropeiska företagen. Tyvärr tyckte majoriteten emellertid annorlunda.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Herr talman! Parlamentet beslutade att utanför Kyotoprotokollet införa luftfartsverksamhet i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser. Även om luftfartens andel av de totala utsläppen av växthusgaser endast är omkring 3 procent har utsläppen inom luftfartssektorn fördubblats på 15 år. Idag har Europa än en gång visat sitt ledarskap när det gäller att bekämpa klimatförändringen. Vi måste dock hitta en balans. Det är inte mer än rätt att en viss del av utsläppsrätterna fördelas genom auktion istället för att tilldelas gratis. Detta kommer att främja utvecklingen av unga samhällen. Auktionsintäkterna bör användas för att utveckla teknik för att minska koldioxidutsläppen i luftfartssektorn och inte för andra ändamål.

Det är väl känt att den integrerade förvaltningen av flygtidtabeller är en annan strategi för att minska utsläppen. Jag är starkt för ett gemensamt startdatum för både interkontinentala flygningar och inrikesflygningar. Kommissionen måste övertyga tredjeländer att ansluta sig före utgången av 2011. Jag anser att det är ett nödvändigt villkor för sund konkurrens mellan alla europeiska flygbolag, oavsett var bolaget har sitt säte. Målet att minska den globala uppvärmningen med två grader före 2020 handlar om att först av allt övertyga resten av världen. Den internationella konferensen på Bali kommer snart att visa hur framgångsrika vi är på den punkten.

  Christoph Konrad (PPE-DE). - (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Betänkandets syfte, som är att införa den europeiska luftfartsverksamheten i systemet för handel med utsläppsrätter, föranleder en rad frågor. Ett som är säkert är dock att vi har tydliga tecken på att det här inte är något särskilt framgångsrikt system. Trots att kommissionen har uppgifter som visar att det inte är framgångsrikt håller vi nu på att även införa luftfarten i systemet. Däri ligger min huvudsakliga kritik och det fick mig att inte rösta för betänkandet.

Genom att införa den europeiska luftfarten i systemet tar vi oss an detta som en isolerad lösning. Det är emellertid just det som i slutändan äventyrar de europeiska flygbolagens konkurrenskraft och, dessutom, de europeiska flygplatsernas konkurrenskraft. Jag anser inte att det här är acceptabelt. Vi måste göra allt vi kan för att hitta globala lösningar som även omfattar andra flygbolag och andra flygplatser. Det är enda sättet att hitta en lösning som är bra för miljön men som också är bra för konkurrensen i EU.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). - (FI) Herr talman! Jag vill tacka min kollega, Peter Liese, för ett utmärkt samarbete. En konkret fråga som vi försökte hitta en kompromiss kring handlade om användningen av auktionsintäkterna. Jag hade velat se att alla intäkterna gick till flygtrafiken men jag är tacksam för att man delvis beaktade mina synpunkter.

Min utgångspunkt är att luftfarten även är nödvändig ur miljösynpunkt. Dess fördelar framgår tydligt av exempelvis MIPS-undersökningen. En annan grundläggande synpunkt är att det slutgiltiga målet måste vara en utsläppsfri flygtrafik. Därför är jag för att intäkterna används till forskning och utveckling på luftfartsområdet. Om vi verkligen ser den dramatiska ökningen av utsläppen från flygtrafiken som ett problem måste vi lägga alla våra tillgängliga resurser på att se till att forskningspengarna går till att utveckla en utsläppsfri flygtrafik. Jag hoppas att rådet i framtiden kommer att ha detta i åtanke. Jag vill även säga att jag instämmer helt i det som Lasse Lehtinen precis sa.

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater har valt att ställa oss bakom parlamentets betänkande då det är ett första steg för att minska flygets klimatpåverkan. Vi anser det dock beklagligt att en majoritet av parlamentet förespråkar såväl höga utsläppstak som en obetydlig del auktionering av utsläppsrätterna. Dessutom har i kraftträdandet skjutits fram ett år jämfört med det som beslutades i parlamentets miljöutskott.

På sikt ser vi helst att flyget får ett helt eget system för handel med utsläppsrätter.

  Liam Aylward, Brian Crowley och Seán Ó Neachtain (UEN), skriftlig. − (EN) Systemet för handel med utsläppsrätter är det effektivaste sättet att ta itu med utsläppen av växthusgaser och göra det lättare för EU att uppnå målet på 20–30 procent före 2020.

Idag har vi röstat för att beakta de yttersta randområdena i direktivet och för att stryka ett förslag från kommissionen som skulle göra det möjligt för flygbolag att begära att få sina utsläppsrätter omvandlade till Kyoto-stödda utsläppsrätter utan kostnad!

Vi röstade för en sänkning av utsläppstaket som kommer att bli det beräknande faktiska slutresultatet i förhandlingarna under de kommande veckorna, ungefär 85–90 procent jämfört med utsläppen 2004–2006.

Vi röstade för en framtida översyn av auktionerna, om det görs en granskning av andra sektorer. Även om vi inte röstade för auktioneringen idag skulle man kunna tänka sig auktioner inom alla sektorer, eftersom detta skulle kunna minska möjligheten till oväntade vinster och bidra till ökad konkurrenskraft och innovation.

Det viktigaste är att industrin på ett innovativt sätt står för sin del av utsläppsminskningarna utan att lägga hela bördan på flygkonsumenterna.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Peter Lieses betänkande om förslaget om ändring av direktiv 2003/87/EG så att luftfartsverksamhet införs i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, eftersom jag anser att det är nödvändigt att införa luftfartssektorn i det här systemet för att begränsa effekterna av klimatförändringen.

Luftfartens bidrag till klimatförändringen är väsentligt och ökar snabbt. Därför är förslaget till ett direktiv ett viktigt steg för att uppnå de ambitiösa målen om att minska utsläppen av växthusgaser i EU. Det är emellertid nödvändigt att anta åtgärder så att situationen i de yttersta randområdena beaktas i direktivet för att förhindra att systemet med handel med utsläppsrätter får alltför stora sociala och ekonomiska konsekvenser i dessa regioner. Jag beklagar därför att ändringsförslagen 98=100/rev och 97=99/rev inte antogs.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi är ytterst tveksamma till det generella innehållet i de förslag som antagits i Europaparlamentets resolution, och har därför röstat emot det.

För det första tycker vi inte att handel med utsläppsrätter är något bra system. Det skyddar alltid dem som har mer pengar att köpa utsläppsrätter och löser inte problemet med för stora koldioxidutsläpp.

För det andra har det inte tagits tillräcklig hänsyn till de länder och regioner där luftfartstjänsterna är en nödvändighet, till exempel de yttersta randområdena Azorerna och Madeira. Såväl flyget mellan dessa öar som flyget mellan Kontinentaleuropa och dessa regioner är till exempel särskilt viktigt för den territoriella sammanhållningen i EU. Därför förtjänar dessa sträckor särbehandling.

Vi beklagar att man i konsekvensanalysen för direktivet inte har tagit hänsyn till införandet av de yttersta randområdena på EU:s territorium och alla de flyg som ankommer och avgår från europeiska flygplatser. Konsekvenserna kommer att bli större i dessa regioner än i EU i genomsnitt, både på grund av att invånarna använder flygplan och på grund av turismens effekter på den regionala utvecklingen. På samma sätt har man inte tagit hänsyn till att en flygskatt, som deras grannar är befriade från, får dramatiska konsekvenser för deras konkurrenskraft.

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Jag gav inte mitt stöd till betänkandet om att införa koldioxidutsläpp från luftfartsverksamheten i EU:s system för handel med utsläppsrätter.

Luftfarten ingick inte i Kyotoprotokollet och samtidigt som de flesta nationerna i världen inte erkänner Kyotoavtalet vill EU nu göra mer än det som krävs enligt protokollet.

Denna idealism är väl bra ur ett intellektuellt perspektiv men den kommer inte att rädda vår jord, som i sig inte är i någon riktig fara i vilket fall som helst.

EU håller emellertid på att offra hela sin industri, inklusive luftfarten, utan att det får någon väsentlig inverkan på klimatet. Jag måste protestera.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Mina damer och herrar! De polska ledamöterna beslutade sig för att rösta emot betänkandet av en mycket enkel anledning, nämligen att en av våra synpunkter inte beaktades.

Jag vill påpeka att den polska luftfarten var mycket väl förberedd på att minska koldioxidutsläppen för att leva upp till skyldigheterna i Kyotoprotokollet (36 procent jämfört med de 6 procent som man åtagit sig) och koldioxidutsläppen är inte något problem för länder som vårt. De femton gamla medlemsländerna har hittills dock bara minskat utsläppen med 1,5 procent av de 8 procent som man har åtagit sig.

Härav den uppfattning som genomsyrar detta förslag till direktiv, som skulle göra det möjligt för de femton gamla medlemsstaterna att uppfylla sina skyldigheter på de nya medlemsstaternas bekostnad. Är det vad EU handlar om? Det tror jag inte och jag efterlyser ett noggrant arbete och noggrann eftertanke vid andra behandlingen.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet om kommissionens förslag att införa luftfartsverksamheten i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, som antogs vid första behandlingen, och stöder ändringsförslagen om att minska de godkända utsläppen från den föreslagna nivån på 100 procent till 90 procent. Jag stödde även den socialdemokratiska gruppens ändringsförslag om att inkludera samtliga flygningar som startar och landar i EU. Dessvärre stöddes förslagen emellertid inte av övriga partier och gick därför inte igenom. Luftfarten är en viktig och snabbt växande källa till utsläpp av växthusgaser och det är oerhört viktigt att begränsa utsläppen i kampen mot klimatförändringen.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Det håller på att antas åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser i EU och i andra industriländer. Kommissionens förslag att införa luftfarten i systemet för handel med utsläppsrätter är ett viktigt led i en rad åtgärder som ska antas på internationell nivå.

Vi kan inte förneka den betydande ökningen av växthusgasutsläppen i luftfartssektorn. Det tycks därför vara lämpligt att lösa problemet genom handel med utsläppsrätter, särskilt om den är rätt utformad och förenad med andra åtgärder för att främja marknadsstabilitet och förhindra en snedvridning av marknaden.

De åtgärder som har antagits idag kommer att bli prejudicerande för de fortsatta internationella förhandlingarna. Därför måste EU anta en bestämd ståndpunkt med lösningar som faktiskt är effektiva i fråga om att skydda miljön och som samtidigt försvarar vår industri och våra friheter. Jag inser att det här är en svår uppgift och föredraganden måste berömmas för sitt arbete. Dessutom bör alla få beröm för sitt engagemang för att få till stånd kompromisser som är särskilt inriktade på att begränsa effekterna av klimatförändringen och skapa balans mellan sociala och ekonomiska verksamheter i EU.

  Luca Romagnoli (ITS), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill uttrycka mitt stöd för Peter Lieses betänkande. Jag har trots det funnit det lämpligt att stödja några ändringsförslag som ändrar det ursprungliga förslaget, särskilt dem som handlar om att systemet ska träda ikraft 2011.

Det är en särskilt viktig punkt för att, om än bara för en övergångsperiod, undvika en snedvridning av marknaden i EU, vilket skulle innebära att vissa aktörer skulle få fördelar jämfört med andra.

Jag har även röstat för vissa andra ändringsförslag, till exempel i frågor som rör hur stor procent av utsläppsrätterna som ska auktioneras ut och hur auktionsintäkterna ska användas, förutsatt att detta inte leder till att det finansiella handlingsutrymme som ingår i medlemsstaternas exklusiva behörighet minskar ytterligare.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för Peter Lieses betänkande, även om jag är tveksam till dess praktiska möjligheter och dess genomförande. Jag håller med om att luftfarten måste ingå i systemet för handel med växthusgaser. Det måste dock finnas en balans mellan miljöhänsyn och hänsyn till flygindustrin. Det föreslagna systemet är dessutom mycket omtvistat utanför EU och många stater hotar att vidta rättsliga åtgärder mot EU, däribland Förenta staterna, Indien och Kina, eftersom de anser att ett system som omfattar luftfarten måste beslutas internationellt innan det genomförs.

Jag håller med om att luftfarten bör ingå i gemenskapens system för handel med utsläppsrätter. Det är fel att peka ut luftfarten som en stor koldioxidkälla utan att även ta upp sjöfarten och den största koldioxidkällan inom transportsektorn, nämligen vägtransporterna.

Några av de förslag som utskottet för miljö har lagt fram i betänkandet var rent ut sagt extrema. Parlamentet har intagit ett mer pragmatiskt och balanserat perspektiv. Jag tror dock fortfarande att förslaget kommer att stöta på problem under de kommande månaderna, inte minst på den internationella arenan och inte minst på grund av att vi har gjort undantag för privata jetplan.

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig. – (DA) Jag röstade för Peter Lieses betänkande i dess slutliga version, eftersom det var ett litet framsteg jämfört med kommissionens förlag. Däremot lämnar betänkandet mycket övrigt att önska i förhållande till de steg som behövs för att bekämpa klimatförändringen och visar således att Europaparlamentet inte går i täten för denna kamp.

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Tillsammans bidrar de yttersta randområdena till att bekämpa klimatförändringen och visar regelbundet att de är engagerade i att fortsätta i samma stil genom att bli verkliga innovationscenter på området.

Jag stöder de mål som man vill uppnå genom att införa luftfartsverksamheter i systemet för handel med utsläppsrätter.

De yttersta randområdena kunde emellertid inte stödja genomförandet av kommissionens förslag i dess nuvarande form, eftersom det skulle innebära att de flygbolag som trafikerar dessa områden inte skulle ha något annat val än att lägga de nya tilläggsavgifterna direkt på biljettpriserna. Detta skulle drabba utländska resenärer och turister som redan drabbas av de höga flygkostnaderna. Det skulle också öka flygfraktkostnaderna som i sin tur skulle leda till prisökningar som drabbar konsumenter och företag i de yttersta randområdena.

Jag vill tacka föredraganden för att han har lyssnat på mina vädjanden i frågan och parlamentet för att det äntligen har godkänt principen om att särbehandla de yttersta randområden i just denna fråga.

Jag välkomnar även att parlamentet har accepterat möjligheten att använda delar av intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter för att minska projektets negativa inverkan på de yttersta randområdenas tillgänglighet och konkurrenskraft.

  Hannu Takkula (ALDE), skriftlig. – (FI) Herr talman! Som vi alla vet är det viktigt att se till att vi skyddar miljön och bekämpar klimatförändringen. Våra insatser måste dock ligga inom ramen för sunt förnuft och vi som beslutsfattare bör se saken i sin helhet. Jag anser att de flesta i parlamentets utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet inte har beaktat betänkandets alla aspekter. Utsläppen från luftfarten utgör endast 2 procent av de totala utsläppen och bör därför ses i proportion till helheten. Det innebär att även om hela vår luftfart skulle försvinna så skulle det knappt ha någon effekt på den globala uppvärmningen. Vi måste också inse att många flygbolag redan har gjort stora investeringar i att göra sin flygplanspark miljövänligare.

Jag röstade för ändringsförslagen 77, 81 och 82 för att flygtrafiken ska kunna fortsätta att överleva i EU:s mest avlägsna områden. Jag ser ingen vits med att flygtrafiken huvudsakligen är koncentrerad till bara ett fåtal stora flygplatser. Vi bör inte kortsiktigt försämra konkurrensen mellan de nationella flygbolagen till skada för lågprisbolagen. Jag instämmer därför i det som Lasse Lehtinen sa i sitt anförande.

  Talmannen. − Omröstningen är härmed avslutad.