Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 13 november 2007 - Strasbourg

15. Tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket – Tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien (fortsättning på debatten)

  Talmannen. - Nästa punkt är debatten om rådets uttalande om tillämpningen av bestämmelserna i Schengenregelverket och betänkandet av Carlos Coelho om tillämpningen av bestämmelserna i Schengenregelverket i Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien.

  Marek Aleksander Czarnecki (UEN). - (PL) Herr talman! Jag vill börja med att tacka den portugisiska regeringen för den tekniska lösning som den föreslog för övergångsperioden. Den kommer att göra det möjligt för de nya medlemsstaterna att ansluta sig till SIS före årets slut, innan kommissionen har godkänt och genomfört det nya systemet.

Jag gläder mig för mina landsmäns räkning som kommer att resa tillbaka till Polen till jul. Den här gången kommer de inte att behöva stå timmar i kö och vänta på att ta sig över gränsen på hemvägen.

Allt det här har dock blivit möjligt på grund av att alla de berörda länderna, efter vissa inledande svårigheter, har tagit itu med och löst de problem som uppstod i samband med genomförandet av SIS-systemet och anpassat det till lokala förhållanden.

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman

  Edit Bauer (PPE-DE). - (SK) Jag vill också ta tillfället i akt och uttrycka min uppskattning för det portugisiska ordförandeskapet för dess handlingsförmåga och för att det hittade en lösning när de föreslog SIS one4all, som gjorde det möjligt för nio nya medlemsstater att ansluta sig till Schengenområdet.

Åtgärdens historiska betydelse för medborgarna i dessa länder kan inte betvivlas. Den förverkligar inte bara principen om fri rörlighet för personer utan utgör också ett historiskt steg mot Europas återförening.

Jag vill även tacka föredraganden, Carlos Coelho, för ett utmärkt arbete och för en utomordentlig förståelse för alla frågorna. Jag vill också tacka kommissionsledamot Franco Frattini för hans stora engagemang och all hjälp med att uppfylla Schengenkriterierna.

Det betonades några gånger i betänkandet att medlemskapet i Schengenområdet var en fråga om ömsesidigt förtroende och jag menar att förtroende också är det underliggande temat i vår nuvarande debatt. Det är uppenbart att gränssäkerhet inte bara är en fråga om teknik utan även om ömsesidigt förtroende. Detta gäller emellertid från båda håll. Mer tekniskt avancerade system skulle säkert också hjälpa enskilda medlemsstater att lita på de länder som skyddar unionens yttre gränser. Vi måste därför fråga varför och hur mycket längre vi måste vänta på SIS II, som kommer att öka säkerheten och underlätta både det rättsliga och det polisiära samarbetet mellan medlemsstaterna på området. Att förlänga användningen av tillfälliga lösningar är både en dyr och otillräcklig kompensation för avsaknaden av SIS II.

Jag stöder också det framlagda ändringsförslaget om uppfyllandet av Schengenkriterierna som går ut på att parlamentet inom sex månader bör underrättas om bedömningen av läget i medlemsstaterna. Vi vill inte se någon upprepning av den situation som uppstod då kommissionen inte ville ge parlamentet information som var nödvändig för dess beslutsfattande.

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (EN) Herr talman! Det är förståeligt att tjugohundratalets nya EU-medborgare är glada över den fantastiska julklappen. Utvidgningen av Schengenområdet – med ett visst portugisiskt drag – är en historisk händelse av stora psykologiska och symboliska mått som undanröjer både gränser och skiljaktigheter i Europa.

Samtidigt som vi nu har möjlighet att resa från Vilnius vid Östersjön till Lissabon vid Atlanten håller vi på att dra för en ny europeisk ridå, en ekonomisk och byråkratisk ridå i stället för den gamla järnridån, mot Ukraina, Ryssland, Moldavien och Vitryssland. För inte så länge sedan kunde våra grannar resa utan visum till många nya Schengenländer medan de nu måste betala 35–60 euro. Det är en fjärdedels eller till och med en tredjedels månadslön i en del av dessa länder. Vi behöver inte Fästning Europa även om Schengenregelverket, med en del förbättringar, är nyckeln till ett starkare och mer inkluderande Europa.

  Arūnas Degutis (ALDE). – (LT) Jag kan inte annat än välkomna och glädjas över den utmärkta utvidgning av Schengenområdet som ska äga rum vid årets slut. Begreppen ”Schengen” och ”roaming” är de idéer som bäst förstås av EU:s medborgare. De kan se att de faktiskt fungerar. Alla har påverkats av dem på ett eller annat sätt. För de flesta européer är de nära förknippade med idén om ett enat Europa.

Nio nya medlemsstaters anslutning är ett historiskt steg, inte bara för Litauen utan för hela Europa. För Litauen är det ytterligare ett steg mot en djupare europeisk integration. Förberedelserna har krävt mycket arbete och stora insatser. Jag är glad att experterna har bedömt dessa insatser och tyckt att de var acceptabla och att alla nio kandidater kommer att kunna ansluta sig efter att ha ”klarat provet”. Jag vill tacka ordförandelandet Portugal för att ha hittat lösningen för Schengens informationssystem, som innebär att våra länder slipper slösa bort flera år.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). - (PL) Herr talman! Det framgår av Carlos Coelhos betänkande att nio nya medlemsstater är tillräckligt förberedda för att kunna öppna sina landgränser den 21 december i år och sina luftgränser den 30 mars 2008.

Trots tidigare tvivel har alla länderna lyckats komma ikapp och inrätta ett informationssystem som gör det möjligt för organisationer som ansvarar för skyddet av EU:s yttre gränser att utbyta information med varandra.

Därför kommer principen om fri rörlighet för personer att genomföras omkring tre år efter det att länderna har anslutit sig till unionen. Jag vill påminna parlamentet om att det här är en av de fyra huvudprinciper som styr EU:s verksamhet.

Det var också bra att Europeiska rådet infriade Europaparlamentets förhoppningar och fattade det formella beslutet att öppna gränserna mellan den 20–21 december i år. Det kommer att komma som en mycket speciell julklapp för de tusentals européer som reser mellan de gamla och de nya medlemsstaterna under jul- och nyårshelgen.

  Simon Busuttil (PPE-DE). - (MT) Jag vill börja med att göra som mina kolleger och tacka och gratulera Carlos Coelho till ett utmärkt arbete.

Herr talman! Utvidgningen av Schengenområdet är inte bara ytterligare ett historiskt steg i Europas utveckling utan det är dessutom en stor vinst för EU:s medborgare eftersom de får nya rättigheter. Vi glömmer ibland bort att det fanns en tid då migrationstjänstemän skulle stämpla ens pass, oavsett vart man åkte i Europa. För att kunna lämna sitt land och resa in igen var man tvungen att fylla i ett inreseformulär för att myndigheterna skulle veta vart man skulle och hur länge man skulle vara borta. Vid ankomsten passerade man gränskontrollen igen, väntade i kön och blev sedan utfrågad: Varför har ni kommit, vad ska ni göra, hur länge ska ni stanna? De behandlade en snarare misstänksamt än välkomnande, vilket irriterade många människor.

När man skulle resa tillbaka till sitt eget land fick man gå igenom samma sak med kontroller i avreselandet och kontroller när man kom tillbaka till sitt eget land. Vi bör inte heller glömma bort att fram tills för inte så länge sedan kontrollerade tulltjänstemännen ens bagage och frågade en vad man hade köpt, hur mycket pengar man hade spenderat och om man hade något slags smuggelgods.

Det här var inte för 50 år sedan, det var inte alls länge sedan. Nu kommer kontrollerna äntligen att upphöra en gång för alla. Det innebär att ett land ligger inom Schengenområdet. När man reser inom Schengenområdet är man lika fri som inom sitt eget land. Man reser ut ur sitt land, reser in i ett annat och återvänder utan kontroller, utan stämplar, utan gränser, utan frågor. Den känsla av frihet som den fria rörligheten utan kontroller medför är en stor vinst som vi verkligen uppskattar och anser vara en av EU:s största framgångar. Vi som kommer från öar känner mer och mer att Schengen förenar oss, bygger en bro mellan periferin och centrum. För oss innebär Schengen en känsla av frihet, en känsla av frigörelse.

  Monika Beňová (PSE). – (SK) Inrättandet av Schengenområdet, som innebär att kontrollerna vid de inre gränserna mellan alla de medverkande staterna slopas och att den fria rörligheten för personer därmed blir verklighet över hela EU:s territorium, kan med rätta anses vara en av EU:s största framgångar.

Medborgarna i de länder som ansluter sig till området i december kommer att välkomna vårt beslut som ett beslut som ligger i folkets intresse och som innebär att deras rätt till fri rörlighet blir verklighet. Utvidgningen av Schengenområdet kräver emellertid också att det införs vissa ersättningsåtgärder, bland annat effektiva kontroller vid de yttre gränserna, bättre samarbete mellan förvaltning, polis, tull och rättsliga myndigheter, en gemensam visumpolitik och inrättandet av Schengens informationssystem. Den slovakiska regeringen har enligt samtliga bedömningar fullföljt förberedelsefasen mycket framgångsrikt och jag är hedrad över att i Europaparlamentet idag kunna förklara att Slovakien är helt förberett på att ansluta sig till Schengenområdet.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Idag håller vi på att avsluta diskussionerna om tillämpningen av bestämmelserna i Schengenregelverket i de nya medlemsstaterna. Jag välkomnar att de blivande Schengenländernas hårda arbete, tillsammans med de befintliga medlemsstaternas och kommissionens insatser, har lett till seger.

Inrättandet av Schengenområdet är ett av EU:s största projekt. För att underlätta genomförandet efter utvidgningen 2004, då vi hade problem med att förverkliga SIS II, visade medlemsstaterna verklig solidaritet. Portugal föreslog versionen SIS one4all som innebär att gränserna mellan de 15 befintliga och de nio nya medlemsstaterna kan öppnas före nästa jul.

Det innebär ökad fri rörlighet inom EU. Det är också ett rationellt beslut som förhindrar att de nya medlemsstaterna drabbas av förlust på grund av förseningarna när det gäller att fastställa ett datum för tillämpningen av SIS II. SIS one4all, som är tänkt att vara i bruk i nästan ett år, kommer att underlätta rörligheten för personer och samtidigt ha en positiv inverkan på ländernas ekonomiska tillväxt.

  Marianne Mikko (PSE). - (ET) Mina damer och herrar! Utvidgningen av Schengen är en stor händelse för samtliga 500 miljoner européer och faktiskt för hela världen. Genom att slopa kontrollerna vid de inre gränserna sätter EU punkt för en era som karakteriserades av delning och motsättningar – Öst och Väst.

Jag tillbringade min barndom och tonårstid i Sovjetunionen. Jag kommer ihåg den oro som uppstod över vetskapen om att marken och himlen var avstängda och att soldater i ockupationsarmén skyddade järnridån. Anslutningen till Schengen betecknar den slutgiltiga frigörelsen från det förflutna. Det är en mäktig symbol för 75 miljoner européer att gränserna försvinner.

De nio länder som ansluter sig till Schengen är beredda att genomföra de förändringar inom informationsutbyte som går hand i hand med förmånen fri rörlighet. Mitt hemland, Estland, skyddar en av våra yttre gränser. Jag är trots det besviken över att denna historiska begivenhet utan något övertygande skäl har delats upp i två mindre händelser, eftersom luftgränserna för östeuropéerna naturligtvis inte kommer att försvinna förrän i slutet av mars nästa år.

  John Attard-Montalto (PSE). – (MT) Jag vill dela med mig av några idéer om Schengen och berätta hur jag ser det. För mig handlar det inte bara om vad som står i fördraget och vad det kommer att innebär eller de regler som tillämpas. Jag ser det som en del av en process, en del av en viktig process för att inkludera olika europeiska stater – i det här fallet två EFTA-länder – och hjälpa dem att känna sig mer integrerade och föra dem närmare varandra. Även om vi är oberoende och självständiga bör vi å andra sidan vara stolta över att vi är delar av en helhet. I det här fallet är in- och utresa via gemensamma gränser – för de kommer att bli gemensamma gränser – en del av en process, precis som euron, en del av en process som innebar att mitt land blev en del av EU. Vi bör alla vara stolta över att vi är en del av en sådan klok kontinent som också exporterar de värderingar som den tror på.

  José Magalhães, rådets ordförande. – (PT) Herr talman, herr vice ordförande för kommissionen, mina damer och herrar! Jag tror att alla i parlamentet är överens om att den kommande utvidgningen inte bara är historisk utan även högst symbolisk. Samförståndet är emellertid inte bara institutionellt utan, vad som viktigare är, det är även socialt eftersom det är vad våra medborgare med rätta vill. Det stämmer att EU:s organ bör lyssna på sina medborgare och i tid handla utifrån deras önskningar. Det är det vi har gjort.

Jag är mycket tacksam för de stora lovorden för det portugisiska ordförandeskapets arbete och för alla dem som i precis rätt tid har bidragit till att de många bitarna i detta komplicerade pussel kunde bli färdiga och falla på plats. För bara ett år sedan stod vi inför en mycket svår situation och det är inte bara en teknisk prestation, som i sig är mycket viktig, utan också en politisk prestation som våra institutioner har åstadkommit för våra medborgare och som ökar institutionernas trovärdighet.

För det andra måste jag understryka att de nya yttre gränserna är en fantastisk julklapp till våra medborgare och kommer att vara det under många jular framöver. De innebär emellertid också ett nytt sätta att sköta de yttre förbindelserna eftersom vi inte vill skapa en andra generationens järnridå mot våra grannar. Det vi ser är början på en elektronisk gräns, som är kraftfull när det gäller att stoppa brottslingar och flexibel, som allting elektroniskt, när det gäller att låta ärliga medborgare snabbt passera, oavsett vem de är eller var de kommer ifrån. Det här är den modell som Europa presenterar för världen och det är det åtagande som vi har förbundit oss till.

För det tredje bygger detta arbete och denna prestation på noggranna förberedelser. De har lett till att partnerstaterna i projektet SIS one4all har den utrustning och har gjort de polisiära förberedelser som behövs. Detta måste vi förena med nya åtgärder, till exempel att stärka Frontex, vilket kommissionen nyligen meddelade, och vår nya modell för en integrerad gränsförvaltning. Detta är därför ytterligare en pusselbit i en komplicerad politik som måste föras och utvecklas.

För det fjärde vill jag understryka att en av hemligheterna bakom framgångarna med det här projektet är att vi kan kombinera säkerhet och frihet, fri rörlighet, mycket mer fri rörlighet, med lämpligt dataskydd. Dessa båda saker är oskiljaktiga. Det här är rätt väg framåt för Europa och här är kommissionen, rådet och Europaparlamentet lyckligtvis också överens. Det finns ingen annan väg framåt än den här.

Den regeln gäller för SIS one4all och kommer även att gälla för SIS II, andra generationen av Schengens informationssystem. Detta framgår tydligt av den lagstiftning som Europaparlamentet har godkänt och av förslagen i Carlos Coelhos betänkande.

Jag måste också säga att detta gäller frågan om att hantera konfidentialiteten och öppenheten. Det går att hitta en balans mellan konfidentialitet och öppenhet och det är nödvändigt att hitta en optimal balans så att alla beslutsfattare har den information som de behöver för att fatta väl avvägda beslut. Detta har åstadkommits under processen och är säkerligen en punkt som lovar gott för framtida framgångar med utmärkta förbindelser mellan kommissionen och rådet på denna grundläggande punkt.

Slutligen måste jag än en gång betona betydelsen av den metod som vi har valt. Vi har inte ryggat för dåliga nyheter eller problem. 2006 insåg vi att det fanns ett allvarligt problem och vi noterade detta allvarliga problem. Vi försökte inte hitta syndabockar utan istället hitta positiva lösningar på problemen genom att se till att institutionerna samarbetade väl tillsammans. Jag har ingenting negativt att säga om kommissionens uppförande under processen. Jag anser inte heller att kommissionen bör ha någonting negativt att säga om rådets uppförande, vare sig under det tidigare tyska, det nuvarande portugisiska eller det kommande slovenska ordförandeskapet eller andra framtida ordförandeskap. Det är den här typen av samarbete som jag anser är nödvändigt för att lösa EU:s problem.

Avslutningsvis måste vi njuta av segern och förbereda oss inför framtiden. Jag vill därför bjuda ni företrädarna för parlamentet att delta i firandet som kommer att äga rum den 21–22 november. Det kommer att bli en symbolisk resa genom platser som tidigare var symboler för slutenhet och som från och med den 21 december kommer att vara symboler för den frihet som är den luft och det syre som ger liv och hopp åt Europa.

  Franco Frattini, vice kommissionsordförande. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Tack så mycket. Jag är också oerhört nöjd med resultatet av den här debatten.

Det resultat som vi har inom räckhåll i dag visar tydligt att de länder som kommer att gå med i Schengen den 21 och 22 december, och deras medborgare, verkligen förtjänar den här julklappen. De förtjänar den eftersom de, samtidigt som vi har arbetat tillsammans de senaste 12-15 månaderna för att lösa vissa tekniska svårigheter – och det portugisiska ordförandeskapet kan inte lovordas nog – också har dragit sitt strå till stacken. De har löst problem och åtgärdat brister – på flygplatser, vid gränsposteringar och ifråga om utbildning av personal – som verkade svåra att komma till rätta med för bara 12, 13 eller 14 månader sedan.

Därför förtjänar de verkligen det som så charmant har kallats en julklapp, och det kan jag säga efter att ha besökt ett antal gränsposteringar personligen, tillsammans med många kolleger – inrikesministrar – som har visat mig vilka enorma framsteg som har gjort mellan besöken. Jag anser att den här utvecklingen har enorm politisk betydelse för Europa och en stor social inverkan, med andra ord inverkan på medborgarna. Den har enorm politisk betydelse eftersom alla medlemsstaterna kommer att betrakta de andra medlemsstaternas gränser som sina egna efter den 21 december. Jag, som är italienare, kommer att betrakta den avlägsna gränsen mellan Polen och Ukraina som min egen. Den kommer att bli mitt lands gräns: detta är den politiska betydelsen av detta beslut som EU har lyckats fatta inom en mycket rimlig tidsperiod.

Sedan har vi den sociala inverkan, med andra ord inverkan på medborgarnas vardag, som om jag får säga det till och med är större än den symboliska effekten av att inte längre behöva köa vid gränsposteringarna. Det betyder att alla laglydiga europeiska medborgare kommer att känna sig som hemma i alla andra länder i Europeiska unionen. Det betyder rörelsefrihet och att man slipper visa passet. Det betyder inte bara att man slipper köa för gränskontroller, utan snarare en känsla av att det europeiska medborgarskapet har blivit en realitet.

Många av er har tagit upp frågan om säkerhet, och jag håller helt med om det som José Magalhães sa nyss. Säkerhet och frihet måste självfallet gå hand i hand. Ju mer vi verkar för att utöka denna rättighet, denna stora frihet, desto mer måste vi göra för att förhindra att brottslingar utnyttjar denna stora frihet för att utvidga sina affärer och olagliga aktiviteter.

Det är därför som detta Europa, detta stora Schengenområde, inte kommer att bli något fort, men ändå verkligen skydda EU-medborgarna från brottslingars förehavanden. Vidare är det av det skälet uppenbart att Schengensystemet – för närvarande det enda Schengensystemet som snart kommer att åtföljas av Schengen II – måste vara utrustat med den bästa tekniken. Brottslingar tenderar förstås att undvika kontroller, och vi måste ha tekniska instrument som förhindrar detta, såsom biometriska uppgifter som till fullo respekterar allas frihet men som kan minska lockelsen hos frestelser.

En sista sak: det som sas om Europas grannar gjorde intryck på mig. Ett utvidgat Schengenområde får förstås inte innebära en risk att de länder som nu gränsar till de utvidgade Schengengränserna stängs ute. Som ni vet måste vi använda det här Schengensystemet för att övervaka och administrera 80 000 km av EU:s yttre gränser, och Frontex kommer att spela en allt större roll här. Det är en enorm uppgift, men vi måste utföra den. Och det får inte inverka menligt på våra grannar, på de förbindelser som en del har nämnt: med Ryska federationen, Ukraina, Moldavien och västra Balkan.

Därför har vi nu en ny strategi, och jag vill än en gång be er, Europaparlamentet, att nu när ni slutgiltigt ger grönt ljus för den här åtgärden bekräfta att ni stöder den politik som jag föreslog för rådet och som ministerrådet har ställt sig bakom. Det är en ny form av viseringspolitik, som syftar till att underlätta för hederliga människor att förflytta sig, genom åtgärder i fråga om dokumentsäkerhet, personlig identifiering och användning av biometriska uppgifter, men som ger medborgare som bor väldigt nära detta europeiska område, men inte i det, en påtaglig möjlighet att någon gång gå på teater i Wien eller se Colloseum i Rom eller besöka Lissabon, utan de enorma svårigheter och kostnader som för närvarande är förknippade med att få ett visum.

Den nya strategin är följande: låt oss göra viseringspolitiken till ett instrument för vår grannskapspolitik, och låt oss göra det samtidigt som vi utvidgar Schengenområdet. Det kommer förhoppningsvis att bli en ny politisk, rent politisk, åtgärd. Det är vare sig en byråkratisk eller en strikt juridisk sak. Det är ett politiskt budskap som vi kan sända till andra stater och deras medborgare, som betraktar oss från Europas grannskap men som inte behöver titta på med avund eftersom vi är fria att resa runt medan de inte ens kan gå en universitetskurs i en europeisk stad.

För att se till att det inte finns någon sådan avund och att EU blir omtyckt av sina grannar bör vi komplettera utvidgningen av Schengen med en vänskapspolitik och använda viseringar och större rörelsefrihet som ett strategiskt instrument.

  Talmannen. - Som avslutning på debatten har jag mottagit resolutionsförslag⁽¹⁾från fem politiska grupper i enlighet med artikel 103.2.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Gyula Hegyi (PSE), skriftlig. – (HU) Vi minns fortfarande hur rädda vi var när vi korsade dåtidens järnridå med giltiga pass i fickorna. Det spelade ingen roll att passet var giltigt och att vi fick alla stämplar i det, för det kunde alltid hända någonting vid gränsen. I alla fall var vi rädda för det, för att korsa en gräns var någonting extraordinärt i Europa.

Gränstrafiken har blivit enklare sedan järnridån föll, men kontrollerna finns kvar och gränserna kan fortfarande bara korsas på några få utvalda platser, vilket i början försvårade tillvaron för dem som bor där. Nu är det slut med det också, och gränserna har försvunnit i tomma intet som ungerska demokrater har velat i många decennier. Från och med nu kommer vi också att finna det naturligt att människor som bor nära gränsen kan ta sig in i ett annat land på samma självklara sätt som från till exempel Budapest till Budakeszi med bil, med 22:ans buss eller till fots på gångvägar.

Fullständig rörelsefrihet utan kontroller är särskilt viktig för människor som tillhör samma nation men som bor på ömse sidor om gränsen. Vi har inte antagit många lagar som är så viktiga som den här på senaste tiden, och jag är stolt över att få vara delaktig i denna underbara process!

(1) Se protokoll.