Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 13 november 2007 - Strasbourg

16. Europa-Medelhavspartnerskapet (debatt)

  Talmannen. - Nästa punkt på föredragningslistan är uttalanden av rådet och kommissionen om förberedelser inför Euromeds ministerkonferens om migration.

Innan jag ger ordet till rådet och sedan kommissionen vill jag be ledamöterna att strikt hålla sig till sin talartid, för den lilla marginal vi hade har nu försvunnit. Visst är det så att den föregående debatten var viktig, och om alla håller tiden kommer det i teorin att gå bra.

  José Magalhães, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Herr talman, herr vice kommissionsordförande, mina damer och herrar! Den första Euromed-ministerkonferensen om migration ska hållas i Santa Eulália i Algarve, Portugal den 18-19 november. Det låter som ett mycket banalt uttalande, men det är det inte. Vi har lyckats organisera denna ministerkonferens på hög nivå efter det att våra stats- och regeringschefer gjorde detta till en prioriterad fråga i november 2005. Det var nästan två år sedan, i samband med 10-årsdagen av toppmötet i Barcelonaprocessen, när migrationsfrågornas ökande betydelse i vårt Europa-Medelhavspartnerskap framhölls. Därefter hade vi, som en del av er säkerligen kommer ihåg, tillfälle att återigen bekräfta vår gemensamma politiska agenda i Rabat, Tripoli.

Det gjorde vi på ett realistiskt och klart sätt, enligt rådet. Det finns nu betydande invandrargrupper på båda sidor av Medelhavsregionen som spelar en mycket viktig roll i våra samhällen. Det är vår skyldighet att ge partnerskapet ny skjuts, så att det kan utnyttja att dessa livaktiga grupper finns. Eftersom migrationsfrågorna är så komplicerade och betydelsefulla måste alla ta itu med dem, både ursprungsländer och transit- och mottagarländer. Vid denna första konferens i Algarve anser rådet att debatten bör inriktas på de mest trängande frågorna och bara på dessa, med en steg-för-steg-linje i dessa.

De viktigaste punkterna på föredragningslistan kommer att bli de prioriterade områden som fastställdes vid ministermötet i Tammerfors, nämligen invandring och utveckling, laglig migration och kampen mot olaglig migration. Dessa områden omfattar så viktiga ämnen som ramen för återsändande av migranter, den nya utmaningen mikrokrediter, de möjligheter till laglig migration som vi skapar i Europeiska unionen och på båda sidorna av Medelhavet, den grundläggande frågan om dokumentsäkerhet som togs upp nyligen i ett annat sammanhang av vice ordförande Frattini – säkra resehandlingar är avgörande för att migrationsströmmar ska kunna utvecklas under säkra förhållanden – och den mycket viktiga frågan om återvändandevillkor, i tillämpliga fall.

Jag tror att det förberedande arbete som har gjorts de senaste veckorna kan få en positiv upplösning som bådar gott för den debatt som ska hållas i Algarve. Båda parter är fast beslutna att finna positiva lösningar och konkreta åtgärder och att godkänna och genomföra dessa åtgärder. Således informerar rådet Europaparlamentet att det är övertygat om att konferensen kommer att komma fram till en överenskommelse om konkreta åtgärder som kommer att göra det möjligt för oss att utveckla vårt partnerskap.

Vi hoppas att dessa bemödanden kommer att leda till ett slututtalande som, tack vare de noggranna förberedelserna, kommer att godkännas av ministrarna i Algarve. I detta uttalande måste de högst prioriterade frågorna lyftas fram på ett otvetydigt sätt och de specifika projekt som ska genomföras på kort sikt fastställas. Därför anser vi att det här initiativet utvecklas på ett positivt sätt, och vi tror att det kommer att bli en inspirationskälla och en viktig etapp i vårt Europa-Medelhavspartnerskap. Detta är rådets skyldighet och det resultat som vi vill ha, och det ligger helt inom räckhåll.

  Franco Frattini, vice ordförande i kommissionen. − (EN) Herr talman! Att förbättra migrationshanteringen i Medelhavsområdet kommer säkerligen att bli ett prioriterat område för EU och dess Euromedpartner. Alltför många drunknar och vi utnyttjar inte i tillräcklig grad den potential som en väl förvaltad migrationspolitik kan föra med sig.

Vid det nyss nämnda toppmötet 2005 antog stats- och regeringscheferna inom Euromed ett arbetsprogram som ställer upp samarbetsmål om frågor som migration, social integration, rättvisa och säkerhet. Tack vare det förträffliga initiativ som togs av det portugisiska presidentskapet kommer de ministrar med ansvar för migration att ges tillfälle att ta nästa steg för att samarbetet ska bli mer konkret. Det ser ut att bli en viktig milstolpe. Jag välkomnar att presidentskapet lagt tonvikten på att konferensen ska ge konkreta operativa resultat eftersom våra medborgare behöver se mycket konkreta resultat.

De tre ämnena för det här mötet är alla väl balanserade och helt i linje med den globala strategin. Det första ämnet är laglig migration: Vi lever i en värld med ökande rörlighet och väl förvaltad migration ligger i alla parters intresse. Europeiska unionen vill att invandringen ska ske under fullständig respekt för lagen. Behovet av arbetskraft i många av EU:s medlemsstater är redan uppenbart, exempelvis inom jordbruk, hälsovård och turism. Men EU måste också kunna ta hand om och integrera dessa invandrare. Vi måste bli bättre på att ta vara på yrkeskunskaper, och vi måste förbereda invandrarna för ett liv inom EU och för att kanske återvända om deras migration är av tillfällig eller kringresande art. Ingen invandringsstrategi är möjlig om den europeiska politiken för att integrera invandrare som bor och arbetar inom EU inte följer lagarna helt och fullt.

Vi kommer att diskutera hur vi ska använda Europeiska integrationsfonden som nu för första gången finns tillgänglig, tack vare ett förslag som för ett och ett halvt år sen lades fram av kommissionen och som stöddes av rådet och parlamentet. Vi måste göra Europa mer attraktivt för lagliga invandrare. Vårt nya förslag om ett europeiskt “blått kort” för högutbildade invandrare är ett första exempel och det kan tillämpas inom ramen för Euromed.

Nästa år kommer lagstiftningsinitiativ om outbildad arbetskraft, säsongsarbetskraft och avlönade praktikanter. Förslagen att initiera diskussioner om dessa frågor med våra Euromedpartner verkar logiska och verkar ligga rätt i tiden.

Den andra punkten är migration och utveckling. Om vi ska kunna hantera migrationsströmmarna, måste vi också titta närmare på orsakerna till migrationen, t.ex. ekonomiska skillnader, obefintliga karriärmöjligheter, instabilitet, dålig samhällsstyrning, osv. Ett gott samarbete med partnerländer och ingående kännedom om situationen på fältet, uttryckt som behov av arbetskraft, brist på yrkesutbildad arbetskraft och kapacitetsökande åtgärder, är väsentliga för dessa insatser. Det är därför som ministrarna och kommissionen ska diskutera de konkreta förslagen om invandrares penningöverföringar och hur de kan göras mer produktiva för utvecklingen – en debatt som bör välkomnas.

Det tredje diskussionsämnet är den olagliga invandringen, eftersom vi, för att se saken från alla sidor, också måste ta itu med illegal invandring och skydda Europas yttre gränser.

Våra Euromedpartners är destinationsländer, translitländer och ursprungsländer. Vi bör rikta in oss på att åstadkomma samarbete och förhindra att människor drunknar på sin väg hit. Vid Euromedkonferensen kommer vi att tala med ministrarna om samarbete och om att Frontex skulle kunna få en ny roll inom söknings- och räddningsaktiviteter, inte bara för att utföra patrullering och skicka tillbaka olagliga invandrare. Om det blir så, måste vi se till att respektera våra skyldigheter i fråga om internationellt skydd och mänskliga rättigheter. Vi skulle vilja stödja en utveckling där Frontex blir ett stödverktyg för länderna utanför EU i deras strävanden att hantera migration och kontrollera sina gränser bättre genom att fullständigt respektera internationella skyldigheter.

Vi ser fram emot det här ministermötet. Migration är ett ämne av vitalt intresse som väcker starka känslor på medlemsstats- och gemenskapsnivå. Det är likadant i våra partnerländer. Men samarbete är inte enda sättet att gå framåt. Jag skulle vilja påstå att det inte längre räcker med bara samarbete. Vi behöver partnerskap som baseras på gemensamma mål och på jämställdhet mellan alla parter. Vi behöver politiska paket, bland annat åtgärder både för att förbättra rörligheten för ärligt folk och respekt för nationella och europeiska lagar, och för att öka den lokala tillväxten i ursprungsländerna.

Som avslutning vill jag påstå att ministrarna kommer att identifiera konkreta områden för samarbete. Kommissionen är beredd att stödja genomförandeprocessen, även ekonomiskt. Vi tänker stödja sådana verksamheter genom Meda-programmet, genom det europeiska instrumentet om grannskap och partnerskap och genom de nya temainriktade programmen.

  Francisco José Millán Mon, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag välkomnar verkligen detta möte med Medelhavspartnerna. Jag skulle dock ha föredragit om utrikesministrarna hade varit närvarande, som vid Europa-Afrikamötet i Rabat. Varför? Jag ville ha dem här för att understryka att invandring måste vara en stor fråga i våra förbindelser med länderna i södra Medelhavsområdet.

De är grannländer med enormt stora inkomstskillnader. Många av deras medborgare arbetar nu norr om Medelhavet och överföringen av dem är, som redan har sagts, en viktig utvecklingsfråga. Dessa länder upplever en omfattande befolkningsökning, och denna befolkning söker sig nu ett bättre liv i Europa. Vi lider av effekterna av olaglig invandring från dessa länder, som i sin tur också är transitländer för migranter från länderna söder om Sahara.

Det betyder att integrationen av invånarna, sambandet mellan invandring och utveckling och olaglig invandring är av avgörande betydelse. Således har ministermötet i Algarve mycket att göra.

Vi diskuterade nyligen invandring i kammaren: jag syftar på Klich- och Morenobetänkandena. Jag är säker på att de kommer att beaktas i diskussionerna.

Jag vill bara göra några kommentarer om detta.

Den första är att vi måste se till att de sydliga länderna samarbetar nära med oss för att kontrollera migrationsströmmarna och uppmuntra dem med vad jag skulle vilja kalla ”positiv villkorlighet”. Invandringen är mycket lättare att kontrollera när den politiska viljan finns. Om grannen verkligen vill samarbeta når man resultat.

För det andra är olaglig invandring fortfarande i hög grad en aktuell fråga. Vi måste förhindra olagliga invandrare att ta sig in via havet, där de också riskerar sina liv. Det finns till och med barn som faller offer för dem som utan skrupler handlar med människoliv. Medelhavsländerna måste ombes att underteckna och ratificera de två protokollen till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet om handel med människor.

För det tredje måste jag upprepa att vi måste upprätta återtagandeavtal. Detta har gjorts med Ryssland, Ukraina och Moldavien, så varför har det ännu inte gjorts med Marocko efter så många år? Vad händer med Algeriet?

Herr talman! Jag önskar Euromedkonferensen lycka till. Jag hoppas att deltagarna kommer att trygga specifika åtaganden och solida överenskommelser som faktiskt kommer att genomföras och inte sluta som bara önskelistor som inte sedan följs upp i praktiken.

  Javier Moreno Sánchez, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman, herr vice kommissionsordförande, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Vetenskapsmännen hävdar att klimatförändringar för nästan två miljoner år sedan ledde till den första storskaliga migrationen från Afrika till Europa. I vår tid är det fortfarande fattigdom och brist på frihet och möjligheter som är huvudskälen till att stora mängder migranter riskerar sina liv för att få det bättre i vår världsdel, även om klimatförändringarna kan ha viss inverkan.

Den utmaning som vi som européer har är att göra migrationen till en verklig del av utvecklingen för både ursprungs- och mottagarländerna och att se till att utvecklingen bidrar till att minska den olagliga invandringen. Därför måste vi arbeta tillsammans med ursprungs- och transitländerna för verklig rörlighet för en arbetsstyrka med rättigheter och skyldigheter, inte en arbetsstyrka av slavar.

Därför vill jag upprepa att vi behöver dialog, samarbete och solidaritet för att bygga ett område för sammanlevnad norr och söder om Medelhavet. Således välkomnar vi helhjärtat detta Euromedtoppmöte i enlighet med ministerkonferenserna i Rabat och Tripoli. Dialogen mellan ursprungs- och transitländer och europeiska stater som tar emot invandrare måste institutionaliseras för att bli en hörnpelare för en verklig gemenskap som bygger på utveckling.

Mina damer och herrar! Jag vill ta en titt på några områden som kan granskas under toppmötet. Invandrare måste komma in i Europa och arbeta där fullt lagenligt. Det betyder att initiativ som direktivet om ”blå kort” är ett nödvändigt steg, men det räcker inte. Det måste utökas genom ett direktiv som är tillämpligt på mindre högt kvalificerade invandrare och som åtföljs av åtgärder för att öka den cirkulära migrationen, en verklig cirkulär migration som förhindrar kunskapsflykt och gör det möjligt för återvändande migranter att genomföra viktiga projekt i sina egna länder, med de sociala och ekonomiska förutsättningar som krävs.

Euromedområdet måste vara ett område med välstånd, frihet och utveckling. Vi måste fortsätta att, som Spanien nu gör med ett antal av de här länderna, undersöka möjligheten att rekrytera och utbilda arbetstagare vid ursprunget genom att inrätta verkstadsskolor och yrkesskolor där.

Mina damer och herrar! Låt oss genom informationskampanjer sända ut ett tydligt budskap om chansen att invandra och arbeta lagligt i Europa, och en varning för de meningslösa riskerna med olaglig migration för att förhindra att tusentals unga människor hamnar i händerna på maffior och riskerar sina liv i rangliga båtar och kanoter.

Slutligen vill jag be att toppmötet uppmärksammar de mest sårbara migranterna, kvinnor och barn, särskilt ensamkommande barn, särskilt.

  Marco Pannella, för ALDE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! De här frågorna kommer att diskuteras vid ett möte som ska hållas här i parlamentet den 6-8 december på initiativ av ALDE-gruppen och tillsammans med de transnationella radikalerna. Jag anser att vi behöver slå in på en ny väg här.

Jag kanske är förmäten men jag vädjar till er personligen, mina damer och herrar i det sittande ordförandeskapet, kommissionsledamot Frattini och också er, herr talman, att inte låta era institutioner minska sin vaksamhet. Den fråga som vi diskuterar, grannskapspolitiken, detta berömvärda nya initiativ, kommer utan tvivel att köra fast i byråkratin liksom så många andra. Lissabon, men också Barcelona och alla andra. Ordförande Prodi sa en hel del när han avtäckte grannskapspolitiken, han talade om allt utom institutionerna. Nej, problemet är ett annat!

Ni, herr Frattini, sa att vi måste göra mer på vårt område. Detta är inte det traditionella problemet, vi är tillräckligt à jour. På andra sidan Medelhavet finns det dock behov av företagaranda, av det slag som Israel har ägnat sina ökenområden under lång tid. Min tid är nästan slut, så jag vill verkligen uppmana er att notera datumet för det här mötet och ha i åtanke att problemet, haken, är partnerskap. Utmaningen är medlemskap. Europa skulle inte ha tillkommit om det hade begränsats till partnerskap, som en del ville på den tiden. Problemet är att vårt Europa har gränser. Sultan Hassan II pekade på lösningen 1987. Låt oss nu genomföra den trots Europas blindhet.

  Hélène Flautre, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! Som alla har sagt, inklusive de som talade i förmiddags, är migration en prioriterad fråga för Europeiska unionen och Euromed-förbindelserna. Den är en stor fråga för de människor som ofta tvingas lämna ett hemland som har ödelagts av fattigdom, ökenutbredning, översvämningar, krig och så vidare.

Kommer Euromed-ministerkonferensen att vara uppgiften vuxen? Ingenting kan vara mindre säkert. Förberedelsedokumenten har en hopplös brist på substans. Det är knappast förvånande eftersom vi vet att inga av organisationerna på fältet – inklusive de som faktiskt varje dag konfronteras med hur de migranter har det som antingen befinner sig i transit, irrar planlöst eller i livsfara driver omkring på Medelhavet – har deltagit i förberedelserna, inte ens HCR.

Förutfattade meningar betyder att man är blind för asylrätten, olaglig internering av migranter och respekten för deras rättigheter, om de så råkar vara legitima eller inte, det oacceptabla våld som de utsätts för, särskilt kvinnliga migranter, minderårigas rättigheter och kriminaliseringen av hjälp till migranter och deras familjer. Denna blindhet är total när det gäller att uppfylla unionens internationella åtaganden och de överenskommelser som ska genomföras eller ratificeras: för en del Genèvekonventionen och för andra, nämligen alla länderna i Europeiska unionen, konventionen om rättsskydd för alla migrerande arbetare och för deras familjemedlemmar.

Vad hoppas vi egentligen åstadkomma med en sådan Europa-Medelhavspolitik, med en så klar avsaknad av krav i fråga om nationernas gemensamma rättigheter och skyldigheter? Vad är risken? Risken är att vi får en rökridå av handplockade lagliga migranter, bakom vilken vi finner en varaktig och massiv kränkning av alla de övrigas rättigheter. Om konferensen försöker skona de mer känsliga själarna genom att ge upp en verkligt ambitiös politik så gör den sitt bästa för att verkligen bli ett slöseri med tid. Då rättfärdigar den från första början spridningen av bilaterala avtal liknande det mellan Italien och Libyen, som ingås i smyg och som bryter mot principen om icke-avvisning och gör det fullkomligt ostraffat.

Det är inte för sent att agera. Bjud in HCR, bjud in en företrädare från de icke-statliga organisationerna, börja om från början med det första dokument som las fram av länderna i södra Medelhavsområdet, som är mycket mer ambitiöst, så kan konferensen faktiskt bli en positiv och betydelsefull milstolpe.

  Luisa Morgantini, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den kommande Euromed-ministerkonferensen är utan tvivel viktig, komplex och brådskande med tanke på de tragedier som vi dagligen åser på våra hav. Icke desto mindre anser jag att det är synd att de icke-statliga organisationerna inte har varit delaktiga. De har ju faktiskt en hel del erfarenhet av migrationsfrågor, däribland till exempel projekt som mikrofinansiering.

Förra helgen ägde ett möte med parlamentsledamöter, internflyktingar, flyktingar och icke-statliga organisationer rum i Volterra, där vi lanserade en stadga om asylrätt och flyktingar, ett ämne som jag anser saknas vid ministerkonferensen. Vid det tillfället gjorde vi klar åtskillnad mellan flyktingar och migranter, och hävdade båda gruppernas rättigheter: den förstnämnda gruppens rättigheter sanktioneras av Genèvekonventionen från 1951 och den sistnämndas av konventionen om rättsskydd för alla migrerande arbetare och för deras familjemedlemmar, som jag tror har ratificerats av endast fem av de 37 länder som deltog i Barcelonaprocessen.

Därför hoppas jag att kommissionen och rådet kommer att försöka fastställa vilka hindren är och mana till ratificering.

  Gerard Batten, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Tack, herr talman! José Magalhães sa att Euromed-mötet den 18–19 november skulle vara Euromeds första möte om invandring.

Den illegala invandringen till Europa är verkligen ett massivt problem för många EU-länder och utgör särskilda problem för länder med kustremsor som ligger inom bekvämt räckhåll från Nordafrika. Storbritannien har också sina egna problem med invandring. Den illegala – och legala – invandringen till Storbritannien är nu okontrollerad, obegränsad och urskillningslös i ordets rätta bemärkelse. Storbritannien har ett omfattande problem med illegal invandring, men just nu beror det största problemet på den legala invandringen från Europeiska unionen. Så vitt man vet invandrar omkring 500 000–600 000 personer till Storbritannien per år. Det innebär att det sker en nettoförändring av folkmängden på omkring 200 000 personer per år och att folkmängden ökar med en miljon vart femte år. Storbritannien är ett av de mest tättbefolkade länderna i världen och England, sett för sig, toppar listan över de mest tättbefolkade länderna. En fortsatt invandring till Storbritannien i den här takten är ohållbar. Det innebär outhärdliga påfrestningar på infrastruktur och offentliga tjänster. Invandringen till Storbritannien skulle kunna kontrolleras med hjälp av några mycket grundläggande åtgärder. Inga av dessa åtgärder är möjliga medan vi är medlemmar i EU. De vore olagliga. Om man vill kontrollera invandringen är lösningen för Storbritannien helt enkelt att gå ur Europeiska unionen.

  Dimitar Stoyanov, för ITS-gruppen. – (BG) Vår grupp besökte Europas sydligaste punkt – ön Lampedusa, där ett invandringscenter ligger. Där träffade vi en grupp människor vilkas båt hade sjunkit så att människor dog. Trots att de hade förlorat vänner var dessa olagliga invandrare vid riktigt gott mod och skälet var enligt mig den alltför höga toleransen mot olagliga invandrare i EG. De är tolererade i så hög grad att de känner det som om de har lyckats när de har nått EU:s stränder.

Därför ska åtgärder vidtas för att tala om för olagliga invandrare att risken för att drunkna är alldeles för stor före avresan. Och även om detta inte händer och invandraren når Europeiska unionens territorium så måste det stå klart att han eller hon inte får stanna här.

För om vi bryr oss om att människor dör när de försöker sig på olaglig invandring måste vi se till att inga människor gör sådana försök.

Tack!

  Patrick Gaubert (PPE-DE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Först vill jag ägna några ögonblick åt att uttrycka att jag, vi, stöder kommissionsledamot Frattini och med eftertryck säga till honom att de attacker som gjordes mot honom i samband med frågan om romerna i Italien är helt oacceptabla.

Vi vet alla vilka värden kommissionsledamoten försvarar, de värden som har att göra med försvaret av mänskliga rättigheter, de värden som är Europeiska unionens, och i fråga om dessa värden är ni oantastlig, herr kommissionsledamot.

För att återgå till Euromed så välkomnar jag sammankallandet av Europa-Medelhavskonferensen om migration, som ska hållas i Algarve, för det kommer att bli den första i sitt slag, den första som helt ska ägnas åt frågan om migrationsströmmar i Europa-Medelhavsområdet.

Frågan om migrationsströmmar är en viktig fråga som måste stå i centrum för vår dialog, vårt partnerskap och vårt samarbete med länderna i Europa-Medelhavsregionen, som en uppföljning av konferenserna i Rabat och Tripoli.

Detta är ett område där medlemsstaterna inte kan agera ensamma. Vi behöver stöd och samarbete från våra partnerländer, som själva ofta är ursprungsländer eller transitländer, om vår migrationspolitik ska bli mer ändamålsenlig.

Vi måste arbeta tillsammans med dem för att nå konsensus om återvändandepolitiken, öka antalet överenskommelser om återtagande och genomföra en politik för intelligent samutveckling så att medborgare i dessa länder kan stanna kvar i sina hemländer och bidra till deras tillväxt.

Frågan om migrationsströmmar har en säkerhetsdimension, men den har också en mänsklig dimension som inte ska nonchaleras. Det är därför jag vill att respekt för grundläggande mänskliga rättigheter ska vara ett av temana för konferensen. Jag hoppas att mötet ska bli ett tillfälle till öppna och realistiska diskussioner, så att vi tillsammans kan finna de bästa lösningarna för alla inblandade.

  Béatrice Patrie (PSE). – (FR) Herr talman, herr minister, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag är också nöjd med att invandring har blivit ämnet för nästa möte med utrikesministrarna i Euromed-området.

Jag tycker att vi hittills har misslyckats med att införa en europeisk invandringspolitik. Vi vet att det här är en svår fråga eftersom den påverkar medlemsstaternas suveränitet och de gärna vill ha en mycket strikt tillämpning av subsidiaritetsprincipen på det här området. Vi vet också att ämnet invandring, eller migration, är omstritt i våra mellanhavanden med partnerländer i söder, som ofta förebrår oss för att vi bara hanterar det här problemet som en säkerhetsfråga. Jag tackar kommissionsledamot Frattini för att han har en mycket mer global inställning i den här frågan, som inkluderar migrationsströmmarnas ekonomiska och sociala dimensioner.

Laglig invandring och olaglig invandring är två sidor av samma mynt och det går inte att bekämpa olaglig invandring utan att samtidigt etablera kanaler för legaliserad invandring till Europa. Därför välkomnar jag systemet med blå kort, som är den europeiska motsvarigheten till amerikanernas gröna kort, och är glad över att de kanaler för laglig invandring som rådet rekommenderar uppenbarligen både tar hänsyn till Europas ekonomiska krav och fyller de reella behov som länderna i söder har.

När det gäller utfärdandet av viseringar anser jag att unionen bör göra detta till en enklare process, särskilt för studerande, forskare och företrädare för civilsamhället. Jag anser att återtagandeavtal, särskilt med Algeriet och Marocko, bör se till att återvändandeförfaranden strikt styrs av mekanismer som tryggar migranternas rättigheter. Slutligen stöder jag, med tanke på den nya migrationsvåg som kommer från länderna i Afrika söder om Sahara, till fullo tanken på att Europa inte får använda Barcelonaprocessen för att återföra ansvaret för att hantera migrationsrörelserna till gränserna för Medelhavsområdet för att vi inte klarar att sköta detta vid våra egna gränser.

  Cem Özdemir (Verts/ALE). - (DE) Herr talman! Migration är en prioriterad fråga i Europeiska unionen. I den meningen är Euromedregionen en strategiskt viktig region för oss. Euromed-ministerkonferensen om migration kommer att bli den första i sitt slag som enbart inriktar sig på den här frågan och där Euromed-partnerna är med. Därför är det desto mer beklagligt att något samråd med civilsamhällets organisationer inte har förekommit inför konferensen.

Det är också beklagligt att asylfrågan ströks från ministerkonferensens föredragningslista, särskilt med tanke på den hopplösa situationen för flyktingar i många delar av södra och östra Medelhavsområdet på grund av att det saknas lagstiftning som ger dem ett ordentligt skydd. Som vi vet har inga av de här länderna några asyllagar. Det är bara några få av dem som erkänner FN:s flyktingkommissariat. Libyen, Syrien, Libanon och Jordanien har inte ratificerat Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning.

Det är också beklagligt att medlemmarna i Barcelonaprocessen talar om invandrares rättigheter men tiger när det gäller olagliga invandrares rättigheter. Faktum är att olagliga invandrare också har rättigheter, särskilt när det gäller att upprätthålla lönenivåer, få tillgång till utbildning för sina barn och grundläggande hälso- och sjukvård, särskilt för kvinnliga invandrare, där relevanta skyddsbestämmelser är tillämpliga.

Om vi vill ha samarbete i våra bemödanden att bekämpa olaglig invandring så får vi inte förneka eller nonchalera en sak: respekten för invandrares och flyktingars rättigheter.

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). - ( SK) I förberedelsearbetet för Euromed-ministerkonferensen, som ska äga rum den 18-19 november, är det viktigt att unionen noterar att det parlamentariska Euromed-mötet är det enda forum där Europaparlamentets ledamöter företräder EU vid sidan av ledamöter av nationella parlament från södra Medelhavsregionen, inklusive Israel och Palestina.

Det gläder mig att få delta i arbetet inom Euromeds policysektion, som jag anser har en nyckelroll i samband med Barcelonaprocessen. Man kunde inte ha valt ett bättre ämne för det här mötet. Migrationsproblemet innehåller många utmaningar, det må vara utveckling, i och med att invandrare behöver information om mikrokrediter och andra typer av lån, aspekter av laglig invandring till EU, eller den glödheta frågan om olaglig invandring, som skyndsamt måste lösas.

Jag välkomnar att EU har fördjupat sina förbindelser med en del av Medelhavsländerna, som visar politisk vilja och vidtar åtgärder för att förändra sig. Associeringsavtal har faktiskt redan undertecknats med en del av dem. När det gäller olaglig invandring måste vi finna en lösning på den svåra situation som skapas genom att tusentals ovälkomna invandrare anländer. Detta medför allvarliga konsekvenser för säkerheten, i synnerhet i Malta och Italien, men också i några andra EU-medlemsstater. Mitt eget land har också upplevt ett inflöde av både lagliga och olagliga invandrare. Jag är för att Europeiska unionen ska välkomna kvalificerade invandrare. Som kommissionsledamot Frattini sa behöver vi deras kunskaper och de kan bidra till jordbruket, hälsovården och turismen i EU, men de måste redan vara kvalificerade när de släpps in. Okvalificerade invandrare bör som regel inte accepteras, och jag tror att systemet med blå kort också kommer att hjälpa till att lösa det här problemet.

ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU
Vice talman

  Hubert Pirker (PPE-DE). - (DE) Fru talman, herr vice kommissionsordförande, herr rådsordförande! Invandringsfrågan visar oss mycket tydligt hur nära Europa Afrika ligger. Det som händer i Afrika påverkar Europa direkt.

Migrationsströmmar från krisområdena söder om Medelhavet slutar i Medelhavsländerna i Sydeuropa, vilket naturligtvis innebär att de direkt påverkar Europa som helhet.

Afrika är en världsdel med en mängd begåvade människor. Vi, och Afrika, måste vara smarta och utnyttja denna potential i och för Afrika. Det partnerskap som vi eftersträvar med Afrika erbjuder en enorm möjlighet. Det erbjudande som vi vill ge från Europeiska unionen är en stor utmaning. Det sträcker sig från hjälp till självhjälp i fråga om säkerhet, handel och god förvaltningssed till stabiliseringsprogram, däribland hjälp att bekämpa brott, skapande av utbildningsplatser och arbetstillfällen, erbjudanden om mikrokrediter och informationskampanjer om möjligheterna till lagliga former av migration samt alla konsekvenser av olaglig migration och åtgärder för att bekämpa den.

Europeiska unionen måste dock också ställa krav vid nästa toppmöte. Ett av dessa krav måste vara återtagandeavtal med alla länder i södra Medelhavsområdet innan vi lanserar alla våra åtgärdsprogram, för alla dessa frågor hänger samman och det är ett partnerskap vi vill ha.

Jag håller med kommissionsledamot Frattini när han säger att det vi nu talar om är partnerskap och inte längre samarbete. Det handlar om partnerskap och att erbjuda sammansatta paket. Europaparlamentet är redo för detta, kommissionen stöder det och det gör parlamentet också, och Afrika måste uppmanas att utnyttja dessa erbjudanden för att stabilisera Nordafrika och värna om EU-medborgarnas trygghet.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Kommissionen och parlamentet har redan gett grönt ljus till den aktiva och, vad viktigare är, gemensamma invandringspolitiken, hur impopulär den än må vara. Invandringen är verkligen en realitet för ett välmående, åldrande Europa. Vi vet att olaglig invandring kan sänka många länders BNP med upp till 20 procent, samtidigt som deras ekonomiska tillväxt begränsas genom att antalet kvalificerade arbetare minskar. Det är dags att förstärka den internationella samordningen och komma överens om rimliga gemensamma regler.

Jag är säker på att Euromed-ministerkonferensen i Algarve nästa vecka kommer att gå vidare på den vägen och att man där inte bara kommer att diskutera, utan också komma överens om gemensamma åtgärder för att hantera invandringen på ett framgångsrikt sätt och föreslå åtgärder för att minska konsekvenserna för transitländerna. Vi måste komma överens med tredjeländer om internationella skyldigheter för att skydda de migranter som tar risken att fly över havet.

I egenskap av transitregion har Medelhavsländerna ett oproportionerligt inflöde av invandrare som reser till EU och således krävs det särskilda åtgärder. Deltagarna i den kommande konferensen kan vara förvissade om att parlamentet tar den här frågan på största allvar. Våra gemensamma prioriteringar är att se till att det finns anständiga kvarhållandeområden för invandrare från tredjeländer och att bekämpa de faktorer som orsakar massmigration. Vi måste värna om migranternas liv och värdighet.

Jag vill också uppmana Euromed att göra det klart att det blå kortet som ska reglera kvalificerade invandrare inte är något hot mot européerna. Tvärtom är det en möjlighet som globaliseringen ger oss. Arbetstagarorganisationernas motstånd mot det blå kortet är en oansvarig, populistisk gest, som gränsar till främlingsfientlighet. Det är inte den lagliga invandringen som leder till dumpning på den europeiska arbetsmarknaden utan den olagliga.

Kommissionsledamot Frattini vill att Europa ska dra till sig kvalificerad arbetskraft. Vi måste locka hit dem från USA, där det årliga inflödet är 55 procent, att jämföra med det magra inflödet till Europa på 5 procent i dag. Jag är övertygad om att detta är rätt strategi och att det ligger i linje med EU:s ståndpunkt i det globala sammanhanget. Laglig och olaglig invandring hänger samman. Det blir ett test på EU:s mognad om en sammanhängande, säker och gemensam migrationspolitik blir en framgång.

  José Magalhães, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Fru talman, herr vice ordförande, mina damer och herrar! Från den här debatten kommer rådet att ta med sig en fast övertygelse om att Europa-Medelhavspartnerskapet måste utvecklas och förstärkas och att det är rätt att hålla ministerkonferensen i Santa Eulália. Detta samarbete, detta partnerskap – som är ett nytt ord och begrepp – måste bygga på konkreta projekt för att garantera framgång. Det finns många goda skäl till detta och många dramatiska situationer, som parlamentets ledamöter så uttrycksfullt har frammanat, gör det nödvändigt för oss att förändra status quo. Det kan bara ske om vi kan se långsiktigt och agera snabbt.

Vi har en övergripande vision, en global strategi, handlingsplaner och ambitiösa lagstiftningsförslag, som vice ordförande Frattini har nämnt här i dag. Vi måste vidta konkreta åtgärder när det gäller projekt, särskilt på de tre nämnda områdena. När det för det första gäller invandring och utveckling måste vi vidta åtgärder för att ta fram särskilda insatser. Det är vad ministerkonferensen planerar att göra i fråga om penningöverföringar och mikrokrediter. Det är därför som vi måste sammanföra alla aktörerna (vilket inte är ett beslut som ledamöterna, kommissionen eller rådet kan fatta), såsom banker, Världsbanken, Europeiska investeringsbanken, invandrarföreningar och civilsamhället för att finna specifika sätt att uppmuntra användningen av finansiella tjänster och göra dem mer ändamålsenliga, i synnerhet genom alternativa sätt att överföra pengar och användning av ny teknik som också verkligen kan hjälpa oss att nå våra mål. Vi kommer säkerligen inte att ha några problem med att upprätta en Europa-Medelhavs-webbplats med fullständig information om penningöverföringar, inklusive kostnader, för att stimulera konkurrens och minska dessa kostnader, vilket är ett centralt mål som vi har gemensamt med våra partner.

När det gäller laglig invandring behöver vi specifika initiativ också på detta område. Vi skulle vilja tillsätta en arbetsgrupp med företrädare för Euromed-partnerna och andra arbetsmarknadsparter för att studera arbetsmarknadssituationen och arbetsmarknadernas behov mer ingående, utveckla utbildningsinsatser för migrerande arbetstagare innan de migrerar, undersöka möjligheterna att göra Europeiska unionens portal tillgänglig för alla Euromed-partner i fråga om migration och sysselsättning, och skapa arbetsförmedlingar och informationscenter i Euromed-länderna, självfallet i enlighet med de nationella befogenheterna på området.

Vi behöver också särskilda projekt i fråga om olaglig invandring. Med tanke på att många Euromed-partner också är mottagar- och transitländer för migrationsströmmar är det viktigt att vi ökar den institutionella kompetensen att bekämpa olaglig invandring. Därför måste vi också ta fram specifika åtgärder som följande: för det första bör vi utveckla dokumentsäkerheten eftersom det är det enda sättet att korrekt kunna identifiera människor och strömmar, skapa större tillförlitlighet och större rörelsefrihet. För det andra bör vi ge Euromed-partnerna större tillgång till Frontex-kurserna så att de kan öka sina kunskaper om att bekämpa olaglig invandring, i enlighet med alla de internationella instrument som vi är bundna av, i synnerhet sjöräddningsinstrumenten. Detta skulle kunna vara ett första konkret steg mot deltagande i gemensamma åtgärder samordnade av Frontex. Vi behöver också initiativ i fråga om frivilligt återvändande och återtagande. En öppen diskussion om denna fråga skulle vara nyttig för att ta ställning till informationskampanjer, identifieringsprocesser, förfaranden för assisterat frivilligt återvändande och förhandlingar om återtagandeavtal med ursprungsländer. Dessa punkter och många andra kommer att behandlas i Santa Eulália i Algarve.

Fru talman, mina damer och herrar! Det kan finnas många olika åsikter men en sak står helt klar, och jag lämnar den här debatten med detta intryck: det finns inget alternativ till denna väg med dialog och effektivt partnerskap. Det är enda sättet att förändra status quo och vi är alla fullständigt överens om att det är viktigt att förändra status quo. Santa Eulália kan bli ett mycket viktigt steg i det avseendet.

  Franco Frattini, vice kommissionsordförande. − (IT) Fru talman, mina damer och herrar! I den här debatten har det kommit fram många praktiska idéer och en del intressanta tankar.

Jag anser att en strategisk politisk fråga är hur vi ska gå från samarbete till ett verkligt partnerskap, så att vi i slutändan blir medlemmar i ett verkligt gemensamt Europa-Medelhavsområde. Marco Pannellas idé är mycket intressant och en sådan strategi kräver helt klart ett långsiktigt tänkande från vår sida. Inte förrän det finns ett verkligt gemensamt Europa-Medelhavsområde kommer det att finnas en gemensam känsla av tillhörighet som får oss att arbeta för det gemensamma mål som vi nu håller på att sätta upp. Först måste vi få konsensus av alla 27 medlemsstaterna och nu samråder vi med våra partner på den södra sidan. Vägen har stakats ut.

Den andra mycket praktiska idén, som jag definitivt kommer att ta upp vid Euromed-mötet, är en vädjan till alla deltagarna vid detta möte att se till att deras respektive länder ratificerar de befintliga internationella konventionerna. Låt oss innan vi börjar drömma om nya regler ha i åtanke att mycket få länder har ratificerat och genomfört några oerhört viktiga internationella konventioner. Jag tänker bland andra på konventionen om åtgärder mot människohandel. Om det finns något ämne där en konvention måste ratificeras omedelbart så är det internationell människohandel.

Den tredje idén kom från Patrick Gaubert, och jag är mycket tacksam för att han betonade den humanitära dimensionen av denna stora debatt. Vi talar inte om lagar eller byråkratiska frågor här. Vi talar om kvinnor, män och barn som – som andra har sagt – riskerar och ofta förlorar sina liv. Därför handlar det om solidaritet. Att visa solidaritet med människor som lider anser jag är en hörnsten i byggandet av ett förhållande som verkligen baserar sig på lika rättigheter för våra partner.

Den fjärde idén som jag tar med mig från den här debatten är hur vi, för att vara lite rakt på sak, ska gå vidare från slutdokument till påtagliga åtgärder. Vi har sammanställt åtskilliga dokument och om sanningen ska fram har vi tagit några viktiga praktiska initiativ. Nu måste vi bygga vidare på dessa praktiska aktiviteter, till exempel genom att besluta hur vi bäst ska använda medlen för utvecklingsstöd. Om vi i Europeiska unionen har tillgängliga medel för att bidra till lokal utveckling måste vi naturligtvis också ha förmåga att förstå hur vi bäst ska använda dem. Som någon sa måste vi till exempel ha sätt att ge dessa partner, dessa länder som aktivt samarbetar i vår gemensamma strategi, positiva incitament.

Mot bakgrund av att det finns en gemensam strategi, som sedan Barcelona går under namnet Europa-Medelhavsstrategin, och mot bakgrund av att en del länder tillämpar den i högre grad än andra anser jag att dessa länder bör få ett incitament, någon slags positiv erkänsla. Det anser jag vara ett exempel på ett meningsfullt sätt att utrota korruption. Korruption är en av grundorsakerna till olaglig invandring. Om det fanns mindre korruption i ursprungsländerna, och om det fanns mindre korruption i transitländerna, skulle många människohandlare stoppas på väg till Europa och det skulle finnas mer samarbete, men det är bara ett exempel.

Slutligen har vi frågan om att inta en trovärdig, fast ståndpunkt i fråga om rättsstridiga inställningar. José Magalhães betonade detta och jag instämmer helt: vi har ingen trovärdighet om vi inte visar att rättsstridiga inställningar vare sig kan belönas eller tolereras. På den punkten måste vi vara fullkomligt tydliga. En del ledamöter tog upp frågan om återtagandeavtal i det här sammanhanget. Återtagandeavtal ger vår politik trovärdighet, eftersom människor som inte följer våra lagar måste återsändas, med all vederbörlig respekt för deras individuella rättigheter.

Det finns dock en politisk poäng här: ursprungsländer som tar tillbaka sina medborgare kan inte fungera som Europeiska unionens gränspoliser. Jag säger det lite rakt på sak: de är inte beredda att samarbeta med oss enbart av säkerhetsskäl.

Av det skälet är en fråga som jag kommer att ta upp på den här konferensen hur vår viseringspolitik och rörligheten för personer kan användas som ett politiskt incitament för de här länderna, till exempel i termer av större rörlighet för studerande och affärsmän. Låt oss använda EU:s viseringspolitik för att underlätta en sådan rörelsefrihet och därigenom sända ut en positiv politisk signal till de länder som vi vill ha återtagandeavtal med. Det gjorde vi med västra Balkan, och jag anser att tiden nu är mogen att överväga samma generella strategi för Medelhavsområdet.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.