Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 14 november 2007 - Strasbourg

11. Frågestund (frågor till rådet)

  Talmannen. − Nästa punkt på föredragningslistan är frågor till rådet (B6-0382/2007).

Följande frågor har lagts fram.

Fråga nr 1 från Manuel Medina Ortega (H-0777/07)

Angående: ”Svängdörrar” i invandringspolitiken

Vissa politiker och experter har föreslagit att ett avtal kan ingås mellan medlemsstaterna så att det blir möjligt att kombinera en kontroll av unionens yttre gränser med en ny invandringspolitik med ”svängdörrar” så att de invandrare som kommit till unionen på laglig väg kan återvända till sina ursprungsländer utan att behöva vara rädda för att stå inför stängda dörrar då de vill återvända till unionen stängs.

Anser rådet att denna väg är framkomlig och vore det möjligt att skapa en sådan politik med de enklare medlen av interinstitutionellt samarbete eller är det nödvändigt att skapa nya institutionella mekanismer i detta syfte?

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Liksom den ärade ledamoten vet lade kommissionen i maj 2007 fram ett meddelande till Europaparlamentet, rådet och Regionkommittén om cirkulär migration och partnerskap för rörlighet mellan Europeiska unionen och tredjeländer. I sitt meddelande betraktar kommissionen cirkulär migration som ett användbart instrument som kan utvecklas på gemenskapsnivå för att garantera en mer effektiv hantering av migrationsflöden. I slutsatserna från juni 2007 om att utvidga och stärka den globala strategin för migration betonade rådet i sin tur att lagliga migrationsmöjligheter, däribland en välreglerad cirkulär migration, eventuellt kunde gagna alla berörda parter.

Rådet anser att alla välreglerade möjligheter till cirkulär migration därför borde undersökas i nära samarbete med alla berörda parter, i syfte att anta rådets slutsatser senast i slutet av 2007. Behovet av att undersöka dessa möjligheter till cirkulär migration, utifrån kommissionens meddelande av den 16 maj 2007, upprepades också i slutsatserna från Europeiska rådets möte i juni 2007. Rådet undersöker för närvarande frågan om antagandet av särskilda instrument och åtgärder för att underlätta cirkulär migration, och frågan om hur sådana åtgärder ska tillämpas.

Kommissionen har ännu inte föreslagit några särskilda åtgärder.

  Manuel Medina Ortega (PSE). - (ES) Herr talman! Jag anser att det portugisiska ordförandeskapet ägnar en hel del uppmärksamhet åt denna fråga, och jag anser att svaret var korrekt.

Jag är medveten om att det portugisiska ordförandeskapet närmar sig sitt slut, eftersom detta halvår är relativt kort, men jag vet inte om ni anser att det är möjligt att utarbeta ett särskilt förslag före den 31 december, eller om ni kommer att uppmuntra kommissionen att lägga fram mer specifika förslag, särskilt med tanke på de institutionella aspekterna, om de mekanismer som vi har i dag är tillräckliga eller om det vore lämpligt att inrätta en institution av något slag för att underlätta cirkulär migration av detta slag.

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Herr talman! Jag vill tacka den ärade ledamoten för hans vänliga ord. Ordförandeskapen är faktiskt alltid lite kortare under andra halvåret på grund av sommaruppehållet, men om det är bra eller dåligt är jag inte säker på. Vi vill faktiskt göra ytterligare avsevärda framsteg i den här frågan vid slutet av året, men vi är naturligtvis också i viss mån beroende av de initiativ som kommissionen vill lägga fram för att vi ska kunna göra framsteg. Det är vår intention och vår önskan. Just nu kan jag dock inte garantera detta, men om det är möjligt och om vi får tillfälle utnyttjar vi det naturligtvis.

  Josu Ortuondo Larrea (ALDE). - (ES) Herr talman! Jag delar rådsordförandens åsikt om svängdörrar i invandringspolitiken och de nya idéerna om blåkort för att locka till sig högkvalificerade invandrare.

Jag vill dock fråga rådets ordförandeskap om det är övertygat om att det kommer att kunna tygla det enorma tillflödet med invandrare till Europeiska unionen varje år, mot bakgrund av det faktum att det finns länder i världen vars utvecklingsnivå är så begränsad och så låg.

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE). - (PT) Den fråga jag vill ställa om cirkulär invandring är om det inte borde finnas en särskild mekanism för sådan invandring, särskilt när det gäller att ge utbildning i de berörda länderna. Jag tänker på doktorer och sköterskor från Malawi i Storbritannien till exempel.

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Denna fråga om cirkulär invandring har diskuterats eller diskuteras och togs snabbt upp av kommissionen vid en mer omfattande debatt om frågan om invandringen i Europa, särskilt olaglig och laglig invandring, och var en av de mekanismer som det hänvisades till i denna debatt om invandringsrelaterade frågor. Kommissionen har funderat över saken och har uppmanat rådet att göra detsamma och att diskutera frågan. Enligt min åsikt kommer inte enbart mekanismer för cirkulär invandring att lösa alla frågor på detta området och i denna debatt. Det är en åtgärd som skulle kunna vara ett förslag och som skulle kunna vara ett sätt att lätta på vår börda och lösa frågorna med invandring, och i detta fall också frågorna om laglig invandring, men det kommer förvisso inte att lösa alla berörda problem. Det kommer naturligtvis att kräva fler politiska åtgärder, vilket ni vet att rådet faktiskt diskuterar på förslag från kommissionen.

Ni känner naturligtvis också till att det portugisiska ordförandeskapet i sitt program prioriterar alla frågor om invandring, såväl laglig som olaglig. Vid nästa månads rådsmöte i december, vilket markerar slutet för vårt ordförandeskap, skulle vi vilja kunna lägga fram en rad slutsatser om den allmänna frågan om laglig invandring och om att bekämpa olaglig invandring, vilket är ett tecken på verkliga framsteg på dessa båda områden.

Vad gäller de konkreta tekniska frågor som ställts till särskilda grupper, har den reflektion som rådet är och måste vara engagerad i ännu inte slutförts, och jag är säker på att den ärade ledamoten kommer att förstå att jag för närvarande inte kan tala om vilket resultatet av denna reflektion är, särskilt i mycket särskilda och specifika frågor.

  Talmannen. −

Fråga nr 2 från Claude Moraes (H-0779/07)

Angående: Ansvarsfördelning på asyl- och invandringsområdet

Vilka framsteg har gjorts i frågan om ansvarsfördelning inom ramen för programmet Solidaritet och hantering av migrationsströmmar 2007–2013?

Vilka praktiska åtgärder har medlemsstaterna vidtagit för att säkra en rättvis inbördes fördelning av ansvaret för asyl och invandring?

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) I maj 2007 antog Europaparlamentet och rådet tre beslut: beslutet om att inrätta Europeiska flyktingfonden 2008-2013, beslutet om att inrätta Fonden för yttre gränser 2007-2013, och beslutet om att inrätta Europeiska återvändandefonden 2008-2013. I juni 2007 antog rådet också beslutet om att inrätta Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare 2007-2013. Dessa fyra beslut utgör en ingående del i det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar”.

I enlighet med de mål som fastställts av Europeiska rådet är syftet med detta program en rättvis fördelning av ansvaret bland medlemsstaterna i fråga om den finansiella bördan i och med införandet av den integrerade hanteringen av EU:s yttre gränser och genomförandet av den gemensamma asyl- och invandringspolitiken.

Europeiska flyktingfonden är förenlig med målen i artikel 63.2 b) i EG-fördraget om antagande av åtgärder för främjande av en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot flyktingar och fördrivna personer och bära följderna av detta.

Rådet eftersträvar också solidaritet med andra medel. I rådets slutsatser av den 18 september 2007 om att stärka EU:s södra sjögränser, till exempel, uppmuntrade rådet medlemsstaterna att ge bilateralt stöd till medlemsstater som står inför särskilda påfrestningar, och konstaterade att detta stöd kan ges inom ramen för återvändandeförfaranden, mottagningsförhållanden, ärendehanteringsexperter eller genom att frivilligt åta sig ansvaret för asylsökande, flyktingar, personer som beviljats subsidiärt skydd eller ensamresande barn.

  Claude Moraes (PSE). – (EN) Det var ett heltäckande uttalande om den teoretiska ståndpunkten i fråga om att dela bördorna. Vi vet vilka instrumenten är, men jag måste fråga er rakt ut: när det gäller Malta, Lampedusa och Kanarieöarna, hur ser tillämpningen då ut? Anser ni att rådets ledamöter, också de från Västeuropa, under det senaste halvåret har tagit sitt åtagande att dela bördorna på allvar när det gäller de platserna, som befinner sig i ett nödläge? En del av våra kolleger här vet det och ser det varje dag.

Det är ingen som säger att Portugal på något sätt är likgiltigt i den här frågan, men hur skulle det vara om rådet aktivt hade delat bördorna? Görs det? Var snäll och svara uppriktigt.

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Jag är mycket glad över att få svara den ärade ledamoten, och jag talar naturligtvis för det portugisiska ordförandeskapet i enlighet med dess åsikter i denna fråga. Den ärade ledamoten vet att migration och migrationsflöden, särskilt olagliga migrationsflöden, i synnerhet från regionerna söder om Europa, utgör ett nytt problem som vi inte var drabbade av för bara ett par år sedan.

Vi måste därför naturligtvis reagera på detta nya och okända fenomen och vidta lämpliga åtgärder. Men liksom alltid är fallet utarbetas dessa åtgärder, denna reaktion och de instrument som det hänvisats till gradvis, precis som vår medvetenhet om vikten av och allvaret med detta problem. Jag måste säga i detta hänseende att nyckelordet i denna fråga för det portugisiska ordförandeskapet och för Portugal som medlemsstat är solidaritet. Precis som vi alla förstår att när andra frågor drabbar en eller två medlemsstater så måste de betraktas som ett problem för alla, så är det lämpliga ordet när det gäller olaglig invandring också solidaritet, eftersom vi är medvetna om att dessa fenomen ofta drabbar i synnerhet enskilda stater.

Det är sant att vi tämligen ofta inte gör annat än pratar, och det är sant att vi måste och borde göra mer än att bara prata. Den nuvarande medvetenheten om att den aktuella frågan är ett globalt problem som drabbar alla och att det är allas ansvar är dock ett första steg. Vi är naturligtvis övertygade om att vi gradvis och realistiskt, men också med den nödvändiga ihärdigheten, kan fortsätta att hänvisa till ”solidaritet” samtidigt som vi omvandlar det till konkreta åtgärder och insatser. Det är ordförandeskapets roll, och det är vad Portugal måste göra som medlemsstat. Ni förstår också att det inte är upp till en enda medlemsstat eller ett enda ordförandeskap att påverka alla händelser och alla åtgärder, vilket man kanske skulle vilja. Men jag kan försäkra er om att det finns en ökad och allt starkare medvetenhet om att vi måste dela detta ansvar och genomföra denna solidaritet.

  Simon Busuttil (PPE-DE). – (MT) Jag är med all vederbörlig respekt, herr tjänstgörande rådsordförande, inte övertygad av ert svar, för samtidigt som ministerrådet funderar över saken drunknar människor i Medelhavet och det finns Medelhavsländer som inte kan hantera denna kritiska situation, och därför är jag inte övertygad. Jag vill be er om något särskilt: Malta lade fram ett förslag i rådet om att fördela bördan, om ansvarsfördelning. Malta bad att alla invandrare som räddas ur havet utanför EU-vattnen – i till exempel Libyens vatten – skulle fördelas på alla EU-länder. Jag skulle vilja veta vad rådet svarade på det.

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Jag är väl medveten om denna situation och jag är väl medveten om den fråga som Maltas regering har tagit upp i detta hänseende, och er fråga täcks av det svar som jag redan gett en kollega i kammaren: ordförandeskapet, liksom Portugal som medlemsstat, är medvetna om att Portugal också är ett sydligt land, och vi kommer därför också att göra allt vi kan för att se till att ordet ”solidaritet” faktiskt omvandlas till praktiska åtgärder samtidigt som vi kommer ihåg de befintliga svårigheterna och problemen, även om detta fall liksom många andra också kräver ihärdighet och uthållighet.

  Talmannen. −

Fråga nr 3 Från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0781/07)

Angående: Åtgärder för att trygga levnadsvillkoren för olagligt invandrade kvinnor och barn

Vilka åtgärder tänker rådet vidta för att garantera värdiga förhållanden under den tillfälliga vistelsen för illegala invandrare, i synnerhet kvinnor och barn, och för att medlemsstaterna på ett enhetligt sätt ska fullgöra sina internationella åtaganden?

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Herr talman! Jag vet inte om detta är möjligt eller om det är förenligt med reglerna, men när frågan presenteras vill jag veta exakt vem av de ärade ledamöterna som är författare, eftersom mitt svar uppenbarligen i första hand kommer att vara riktat till dem.

Liksom jag är säker på att ni vet omfattar Europaparlamentets och rådets förslag till direktiv om gemensamma normer och förfaranden i medlemsstaterna för att återsända tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna specifika regler för behandlingen av sådana personer. I artikel 13 i förslaget till direktiv föreskrivs garantier om vistelsevillkoren i väntan på återvändande för alla personer som omfattas av direktivet. I artikel 15, där villkoren för tillfälligt frihetsberövande fastställs, fastställs hur tredjelandsmedborgare i väntan på återvändande ska behandlas. I artikel 15.3 anges att särskild uppmärksamhet ska ägnas åt situationen för sårbara personer, och det finns särskilda bestämmelser för underåriga. Som ni också vet undersöker Europaparlamentet och rådet för närvarande detta förslag till direktiv.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Tack, herr talman! Låt mig upprepa Claude Moraes kommentarer: ni besvarar teoretiskt sett era frågor mycket väl och detaljerat. Men vilket är medlemsstaternas ansvar när vi ännu inte har fått era analyser? Finns det några internationella fördrag och tillämpas de likadant för alla medlemsstater, eller bidrar vissa medlemsstater av särskilda skäl mer eller mindre? Vilket ansvar har de anslutningsländer som tjänar som transitväg för olagliga invandrare, främst kvinnor och barn? Vid gårdagens sammanträde nämnde jag för kommissionsledamoten att till och med en 14 år gammal olaglig transportör av olagliga invandrare hade arresterats.

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Jag har just sagt att ett förslag till direktiv för närvarande diskuteras i rådet och Europaparlamentet i vilket denna fråga behandlas. Eftersom förslaget till direktiv ännu inte har antagits kan jag inte säga exakt vilka åtgärder som kommer att föreslås i direktivet för att försvara och skydda de svagaste personer som behöver det största skyddet. Vi får se. Detta förslag till direktiv tar nu upp denna fråga för att skydda de svagaste.

Jag kan också tydligt tala om för er att när vi, det portugisiska ordförandeskapet, tar upp frågan om olaglig invandring, säger vi alltid att kampen mot denna invandring bygger på två grundläggande principer: solidaritet och respekt för människor och för den humanitära tragedi som ligger bakom fenomenet. Vi borde inte behandla personer som objekt, och varken ordförandeskapet eller Portugal accepterar eller har någonsin accepterat att den humanitära dimensionen inte beaktas eller betraktas som sekundär i dessa situationer. Det är vår principiella ståndpunkt som ordförandeskap, det är vår ståndpunkt som EU-medlemsstat och det är en ståndpunkt som vi inte kommer att överge under några omständigheter.

  Talmannen. −

Fråga nr 4 från Georgios Papastamkos (H-0784/07)

Angående: Europeiska säkerhetsstrategin

Vilka resultat har genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin gett så här långt? Mer konkret, vilka är resultaten av att säkerhetszonen utvidgats till EU:s grannskap? Är rådet tillfreds med strategin för ”fred genom regional integration” och ”regional integration genom fred” i EU:s geopolitiska omgivning?

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Herr talman! Ärade ledamot! Under de fyra år som gått sedan den europeiska säkerhetsstrategin antogs i december 2003, har Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik utvecklats dynamiskt.

Vi har med framgång reagerat på de hot som konstaterats inom ramen för den europeiska strategin, genom att följa den centrala linje som vår strategi byggde på. Vi har tvingats vara mer aktiva, mer sammanhållna och också mer kompetenta. De nya hoten med terrorism, spridningen av massförstörelsevapen, regionala konflikter, statens degenerering och organiserad brottslighet har bemötts med många konkreta åtgärder som återspeglar den rad instrument som EU för närvarande förfogar över. Dessa omfattar diplomatiska åtgärder, civila och militära uppdrag och handel och utvecklingsverksamhet.

Vi har förespråkat en verklig multilateralism, genom att stödja och öka vårt samarbete med FN i fråga om krishantering, kriget mot terrorismen och icke-spridning. Vår verksamhet i fråga om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken är vårt synligaste bidrag till global fred och säkerhet och visar på vår vilja att ta på oss ett globalt ansvar. Sedan 2003 har vi initierat 16 krishanteringsoperationer, fyra militära och 12 civila, i olika delar av världen. Dessa operationer inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken omfattar tre kontinenter och allt från rent militära operationer, däribland en reform av säkerhetssektorn och institutionell utveckling, till polisuppdrag för att garantera rättssäkerheten. Från Aceh till Ramallah, från Kinshasa till Sarajevo, inför EU de katalysatorer som är centrala för att skapa fred och stabilitet.

Trycket på unionen ökar dock. Vi har just beslutat att i princip leda ett militärt uppdrag till Tchad och Centralafrikanska republiken för att hjälpa till att få ett slut på de regionala konsekvenserna av Darfurkrisen. Vi är också beredda att leda ett polisuppdrag för att garantera rättssäkerheten i Kosovo. Från Västra Balkan och Östeuropa till Medelhavet har vi arbetat aktivt för fred och stabilitet i vårt grannskap genom att använda alla tillgängliga medel. Jag tror att det arbete som utförs av den höga representanten Javier Solana, EU:s utvidgningspolitik, Barcelonaprocessen, den europeiska grannskapspolitiken som just debatterats här, EU:s särskilda representanter i Bosnien-Herzegovina, före detta jugoslaviska republiken Makedonien, Moldavien och Sydkaukasus och fredsprocessen i Mellanöstern, såväl som EU:s roll som medlem i kvartetten för Mellanöstern och trojkan för Kosovo, samt de övriga EFSP-uppdrag som jag nämnt här återspeglar vår beslutsamhet att skapa fred i vårt grannskap.

  Georgios Papastamkos (PPE-DE). – (PL) Tack för ert svar, herr talman! Jag anser verkligen att den europeiska säkerhetsstrategin visar sig mer framgångsrik i uppdrag utanför den europeiska kontinenten än när det gäller att möta utmaningarna inom EU. Jag anser att situationer som den i Kosovo, hanteringen av en framväxande kris, villkorspolitiken i Fyrom, som är ett kandidatland vars politiska system är allvarligt problematiskt, och rysslandsfobin hos våra kolleger från länderna i före detta Östeuropa, oavsett om den är berättigad eller inte – allt detta utmanar oss att utforma en mer sammanhängande och effektiv europeisk säkerhetsstrategi.

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Vi har precis haft en diskussion här vid parlamentssammanträdet om den europeiska grannskapspolitiken, som är avsett för just våra partner på denna kontinent. Jag förmodar att en allmän slutsats, trots de eventuella problem som finns och de förbättringar som kan göras, var att denna europeiska grannskapspolitik som ingår i vår strategi har fungerat bra och har gjort att många av våra partner- och grannländer kan åtnjuta stabilitet, ekonomiska framsteg och en ekonomisk och social utveckling.

Av välkända historiska orsaker upplever nu många av våra partner vad som kan kallas faser av övergång, demokratiskt befästande och befästande av rättssäkerheten, och liksom så ofta är fallet är dessa processer inte undantagna från svårigheter, kaos eller problem. Detta stämmer kanske för vissa av dessa länder. Vi talade nyligen om Georgien, och jag nämnde då att jag var ordförande för associeringsrådet med Georgien för ungefär tre veckor sedan och fick tillfälle att informera våra georgiska kolleger om att vi på ekonomiområdet var glada över att kunna konstatera att avsevärda framsteg hade gjorts i fråga om den ekonomiska utvecklingen, trots landets problem med Ryssland. Vi måste därför vara redo för de avsevärda framsteg som vi förväntar oss och vill ha, men av välkända skäl måste vi också ibland förvänta oss steg bakåt som vi uppriktigt hoppas kommer att vara endast tillfälliga, och vi hoppas att staterna och länderna snabbt kommer att återgå till att göra framsteg och till att stärka rättssäkerheten.

Jag måste därför uppriktigt tala om för den ärade ledamoten att även om vi EU-medborgare ibland tenderar att vara mycket blygsamma när det gäller vår förmåga att skapa resultat och angående själva resultaten, måste vi vara lite snällare mot oss själva som man brukar säga. Jag anser att vi har lyckats med något trots svårigheterna.

  Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Mot bakgrund av det som står i unionens fördrag och innehållet i reformfördraget när det gäller säkerhet och försvar, och med tanke på det som Frankrikes president sa här i går och att Frankrike kommer att ta över ordförandeskapet nästa år, undrar jag om rådet kan berätta för kammaren om det förutser att vi får en gemensam försvarspolitik i Europeiska unionen under det här parlamentets livstid, eller under nästa mandatperiod, och när det tror att den kommer att bli verklighet?

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Som den ärade ledamoten känner till kommenterar rådet inte anföranden från stats- och regeringscheferna för EU:s medlemsstater. Jag har dock naturligtvis noterat president Sarkozys åsikt, som är åsikten hos statschefen för en mycket viktig EU-medlemsstat. Om vi ska gå i den riktningen eller inte, mot ett Europa med ett ökat försvar, kommer det att vara rådet som kommer att få besluta, och som ni förstår kan jag inte förekomma rådets beslut. Om rådet fattar ett sådant beslut – och som ni vet är försvar ett mycket specifikt område som kräver en mycket stark enighet – då kommer vi naturligtvis att kunna gå framåt längs den vägen, men beslutet ligger uppenbarligen hos rådet. Jag har inte någon kristallkula och kan därför inte tala om för er hur långt denna idé kommer att gå. Vi får se, men eftersom det är ett förslag från president Sarkozy kommer det naturligtvis att uppmärksammas mycket noga, liksom alla hans förslag.

  Talmannen. −

Fråga nr 5 från Bernd Posselt (H-0788/07)

Angående: Anslutningsförhandlingar med Makedonien

Hur ser rådet på det aktuella läget när det gäller Makedoniens närmande till EU, och när anser rådet att det är möjligt och önskvärt att fastställa ett datum för att inleda anslutningsförhandlingarna?

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Herr talman! Ärade ledamot! Europeiska rådets beslut från december 2005 om att bevilja före detta jugoslaviska republiken Makedonien status som kandidatland var ett erkännande av landets reformresultat. Europeiska rådet angav att ytterligare steg mot ett EU-medlemskap måste beaktas till att börja med mot bakgrund av debatten om utvidgningsstrategin, enligt rådets slutsatser av den 12 december 2005 som ledde till det ”förnyade samförstånd” om utvidgningen som nåddes vid Europeiska rådets möte den 14-15 december 2006. För det andra mot bakgrund av före detta jugoslaviska republiken Makedoniens förenlighet med Köpenhamnskriterierna, för det tredje mot bakgrund av kraven i stabiliserings- och associeringsprocessen och det effektiva genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalet, och slutligen mot bakgrund av behovet av ytterligare avsevärda framsteg för att bemöta de övriga frågorna och kriterierna för medlemskap i kommissionens yttrande och genomförandet av prioriteringarna för det europeiska partnerskapet.

I sina lägesrapporter har kommissionen undersökt utvecklingen i detalj. Efter bedömningen av situationen i före detta jugoslaviska republiken Makedonien, som det redogjordes för i kommissionens rapport från 2006, beklagade rådet vid dess sammanträde den 11-12 december 2006 att den iakttagna reformtakten hade minskat under 2006. Den 14-15 december 2006 upprepade Europeiska rådet att varje lands framsteg mot unionen skulle bero på dess ansträngningar för att följa Köpenhamnskriterierna och på villkorligheten med stabiliserings- och associeringsprocessen. Rådet uppmanade före detta jugoslaviska republiken Makedonien att påskynda reformtakten på centrala områden och genomföra de prioriteringar som fastställts för det europeiska partnerskapet för att gå framåt i anslutningsprocessen. Det fjärde mötet i stabiliserings- och associeringsrådet mellan EU och före detta jugoslaviska republiken Makedonien ägde rum den 24 juli förra året. Vad som var särskilt viktigt bland de budskap som framfördes i unionens gemensamma ståndpunkt för stabiliserings- och associeringsrådet var dess betoning på att stabilitet och ett korrekt funktionssätt för de demokratiska institutionerna var grundläggande aspekter för de politiska kriterier som är avgörande för att garantera framsteg mot europeisk integration. Institutioner som regeringen, parlamentet och presidenten måste fungera och samarbeta effektivt. De måste också spela sina olika roller och interagera konstitutionsenligt. Ett konstruktivt politiskt klimat måste inrättas och upprätthållas så att landet kan koncentrera sig på de reformer som är nödvändiga för att göra framsteg mot EU. Vidare ansträngningar måste också göras för att skapa ett förtroende mellan etniska grupper på alla nivåer. EU erinrade om att ett konsekvent genomförande av ramavtalet från Ohrid var ett centralt inslag i de politiska kriterierna. Alla ansträngningar måste göras för att nå bredast möjliga politiska överenskommelse om de associerade reformerna, i full förenlighet med avtalets innehåll och anda.

Vid sammanträdet erinrades också om vikten av att göra framsteg på områdena för rättvisa och inrikesfrågor, särskilt när det gäller att bekämpa organiserad brottslighet och korruption. Samtidigt påminde rådet också om att regionalt samarbete och goda grannförbindelser var ett grundläggande inslag i processsen med EU-integration. Slutligen vill jag säga att rådet mycket noga granskar den rapport som kommissionen lade fram den 6 november, som kommer att vara föremål för slutsatser från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte i december.

  Bernd Posselt (PPE-DE). - (DE) Tack, herr tjänstgörande rådsordförande för ert mycket uttömmande svar. Jag har bara två korta kompletterande frågor. Anser ni till att börja med att det är genomförbart att fastställa ett datum för inledande av anslutningsförhandlingar under nästa år? Makedoniens ansökarstatus är mer än två år gammal, och det är verkligen hög tid att fundera över ett datum.

Min andra kompletterande fråga är vilken strategi som antas? Görs försök att koppla samman Makedoniens anslutning med andra länders, däribland Serbien, eller behandlas detta land verkligen separat från alla andra?

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Som den ärade ledamoten förstår kan jag inte säga om vi kan fastställa ett datum under det kommande året för inledande av anslutningsförhandlingar med före detta jugoslaviska republiken Makedonien eller inte. Komplicerade och krävande villkor och kriterier måste uppfyllas innan sådana förhandlingar kan inledas, så före detta jugoslaviska republiken Makedonien kommer att vara längre från eller närmare att informeras om datumet för inledandet av förhandlingar beroende på i vilken utsträckning landet uppfyller dessa kriterier och villkor. Vad jag dock vill säga är att kandidatlandet borde ha lättare att svara på den frågan än Europeiska unionen.

Vad gäller att sammanföra anslutningsförfarandena hävdar ordförandeskapet och har alltid hävdat att varje kandidatstat måste bedömas separat utifrån sina egna meriter. Om kandidatstaten bedöms lämplig för status för att den uppfyller åtagandena och villkoren för att inleda anslutningsförhandlingar borde den beviljas sådan status oavsett av vad som kan komma att hända i liknande processer med andra kandidatstater.

  Talmannen. −

Fråga nr 6 från Sarah Ludford (H-0790/07)

Angående: Skydd av tigern

Vad har EU gjort och vilka ytterligare åtgärder har planerats för att uppmuntra och hjälpa Indien och andra berörda länder att skydda sina tigerbestånd på ett sätt som involverar lokalbefolkningen och skapar ett intresse för den av att skydda dessa djur?

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Herr talman! Ärade ledamot! Konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter, eller Cites, utgör den internationella rättsliga ramen för bevarandet av tigrar och andra utrotningshotade arter. EU och dess medlemsstater är starka förespråkare av Cites, både politiskt och finansiellt.

Under senare år har EU särskilt betonat behovet av att i högre grad inrikta åtgärderna på den praktiska tillämpningen av Cites-kontroller för att minska illegal slakt och handel och garantera en hållbar handel med arter. För att understryka detta behov har kommissionen publicerat rekommendation nr 207/425/EG av den 13 juli 2007, där en rad åtgärder fastställs för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem. Arten ”pantera tigris” är dock upptagen på bilaga A i kommissionens förordning (EG) nr 1332/2005 av den 9 augusti 2005, och står också med på bilaga I i Cites, vilket innebär att exemplar av den arten endast kan flyttas under exceptionella omständigheter, under rigorösa kriterier. Om dessa kriterier ska uppfyllas och beslut om att tillåta handel ska bli möjligt måste garantier göras om att verksamheten inte inverkar negativt på läget för artens bevarande.

Vi vill också uppmärksamma er på behovet av internationellt samarbete och i synnerhet av kapacitetsbyggande för att underlätta tillämpningen av politiska linjer för bevarandet och en hållbar användning vilda djur och växter i stater där sådana arter finns. EU stod därför bakom besluten om asiatiska stora kattdjur, som antogs vid det fjortonde mötet för parterna till Cites i början av året, med målet att stärka tillämpnings- och bevarandeinsatserna.

Vi är dessutom beredda att ge stöd till Indien och de andra staterna i spridningsområdet när det gäller att genomföra dessa beslut. Vi inser att den effektiva tillämpningen av bevarandeåtgärder kräver deltagande av lokalbefolkningen. Vi har betonat behovet, genom Cites, av att garantera stödet för och samarbetet med lokalsamhällena och landsbygden när det gäller förvaltningen av resurserna av vilda djur och växter och följaktligen att bekämpa den illegala handeln med dem.

  Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Jag tackar ordförandeskapet så mycket för det och kommer att läsa de handlingar som nämndes.

Problemet är emellertid att tigrarnas situation är krisartad. Det finns förmodligen bara 3 000 kvar i vilt tillstånd. 2020 kan de vara utrotade som vilda djur. Huvudproblemet är tjuvskytte, som sker på grund av att det är så lukrativt att handla med tigerhudar och kroppsdelar, en handel som påstås sträcka sig in i Östeuropa. De indiska skogsmyndigheterna säger att de inte kan komma åt tjuvskytteligor, eftersom de kroniskt har för lite pengar. Kan EU hjälpa till här? Har vi några specifika projekt?

En kinesisk statstjänsteman sa nyligen att det är mycket svårt att stå emot trycket att öppna tigerhandeln. Säkerligen är nyckeln å ena sidan utbildning, men också att ge lokalbefolkningen ett ekonomiskt intresse av att hålla högre nivåer. Vad gör EU egentligen i form av specifika projekt?

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Den ärade ledamoten kan notera att jag uttömmande, utförligt och i detalj hänvisat till den internationella lagliga och rättsliga ram som Europeiska unionen existerar och verkar inom. Jag har naturligtvis också framför rådets villighet, beredvillighet och engagemang att göra sitt yttersta inom denna internationella ram för att se till att de åtgärder som den föreskriver verkligen tillämpas.

Jag har också sagt mycket öppet att vi också inser att vi måste arbeta tillsammans med de lokalbefolkningar som har direkt kontakt med dessa utrotningshotade arter. Kampen mot tjuvskytte och liknande olaglig verksamhet är inte enkel, liksom de som har erfarenhet av dessa situationer vet. De är medvetna om att det är en komplicerad men nödvändig kamp, vilket är en bedömning som jag håller med om.

Hela EU:s allmänna opinion är med er, för vad som har framkommit nyligen i fråga om olaglig handel med utrotningshotade arter visar att människor är mycket mer medvetna om behovet av att uppmärksamma dessa frågor än vad de brukade vara. Påtryckningarna genom den allmänna opinionen och dess uppmärksammande på grund av dessa situationer är nu därför mycket större än förut. Ni kan därför uppenbarligen räkna med denna allmänna medvetenhet, som också är nödvändig för att garantera att vi i EU och i medlemsstaterna kan agera mer effektivt. Som jag sa måste vi inse att detta är en komplicerad kamp.

  David Martin (PSE). – (EN) Herr ordförande! Ni har gjort det mycket klart att ni och rådet som helhet har åtagit er att skydda och bevara tigrarna. Den indiske premiärministern har också i en rad uttalanden visat sitt stora engagemang för att försvara tigrarna. Eftersom vi nu är involverade i en bilateral förhandling med Indien om ett nytt bilateralt avtal mellan EU och Indien, anser ni att det här är ett ämne som skulle kunna tas med i detta avtal och att vi skulle kunna gå längre än våra nuvarande åtaganden i CITES för att hjälpa till med utbildning, bevarande – det slags åtgärder som baronessan Ludford talade om?

  Reinhard Rack (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Herr tjänstgörande rådsordförande! Min fråga gäller detta område, men en något annorlunda aspekt. Jag tror – och det nämnde ni med rätta – att frågor som den som vi diskuterar väcker starka känslor hos den stora allmänheten. Har vi i Europeiska unionen å andra sidan – och ni nämnde den rättsliga ståndpunkten – rätt att tillskansa oss lagstiftningsmässiga eller kontraktsenliga befogenheter i alla frågor som djupt berör någon inom EU? Eller borde vi kanske utöva lite självbehärskning i dessa frågor?

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Nåväl, jag måste erkänna herr talman att jag inte fullt ut förstod den andra frågan, kanske på grund av att tolkningen fördröjdes.

Vad gäller frågan om tigrar och dialogen med Indien, måste jag säga helt uppriktigt och ärligt att detta är en specifik fråga som jag inte har reflekterat över, men som vi kommer att reflektera över i framtiden, och därför noterar jag den ärade ledamotens förslag. I vår bilaterala dialog med Indien – ett toppmöte mellan EU och Indien ska hållas – kan vi också diskutera denna fråga om skyddade arter och hur vi bättre kan skydda utrotningshotade arter.

Jag måste erkänna att på grund av tolkningen tror jag, så förstod jag inte er andra fråga.

  Reinhard Rack (PPE-DE). - (DE) Tack så mycket och ursäkta för att jag talade så snabbt. Jag försökte medvetet att undvika att dra över tiden. Jag anser att det är viktigt att vi hanterar sådana frågor när de har betydelse för Europas folk. Å andra sidan ska vi också vara medvetna om unionens rättsliga gränser och vara noga med att respektera dessa i så hög grad som möjligt.

Den strategi som ni föreslagit tycks intressant, men vi borde inte låta oss anklagas för att unionen gör anspråk på befogenheter i alla globala frågor.

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Jag håller med den ärade ledmaoten om att Europeiska unionen inte kan och inte borde vara ansvarig för allt, och inte borde anklagas eller dömas för allt. Enligt fördragen ligger många av dessa aspekter och skyldigheter hos medlemsstaterna, och i detta fall kan ansvaret ligga hos både medlemsstaterna och de stater där dessa situationer uppstår.

Europeiska unionen är och kan inte vara en universell patentlösning, framför allt eftersom det finns en princip, nämligen subsidiaritetsprincipen, som alltid måste respekteras.

  Talmannen. −

Fråga nr 7 från Gay Mitchell (H-0792/07)

Angående: Centrum för finansiella tjänster i tredjeländer

Skulle rådet kunna uttala sig om på vilket sätt det samarbetar med centrum för finansiella tjänster i tredjeländer inom områden av gemensamt intresse?

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Herr talman! Ärade ledamot! I de slutsatser som antogs i maj 2006 välkomnade rådet kommissionens vitbok om finansiella tjänster för 2005-2010. Rådet välkomnade särskilt, och jag citerar: ”de förslag som har lämnats avseende den yttre dimensionens växande betydelse i fråga om finansiella tjänster – dvs. att fördjupa och bredda regelbundna dialoger med tredjeländer och arbeta för ytterligare öppnande av de globala marknaderna för finansiella tjänster”.

Angående det portugisiska ordförandeskapets initiativ granskade Ekofin-rådet den 9 oktober nuläget för de makroekonomiska, finansiella och tillsynsrelaterade dialogerna med unionens främsta partner – USA, Japan, Ryssland, Indien och Kina. Vikten av dessa strategiska dialoger betonades under diskussionen. Sådana dialoger gör det möjligt att stärka konvergensen, samarbetet och den ömsesidiga förståelsen mellan globala partner, och därigenom bidra till att underlätta tillträdet till de respektive marknaderna och att främja makroekonomisk och finansiellt stabilitet, särskilt inom finansiella tjänster. Dialogerna har lett till avsevärda framsteg i fråga om konvergensen och överensstämmelsen hos redovisningsstandarderna.

Rådet stöder kommissionens arbete och anser att globaliseringen av finansmarknaden kräver större insatser för att nå konvergens och samarbete på internationell nivå, i enlighet med kommissionens och rådets strategiska vision om behovet av att stärka Lissabonstrategins yttre dimension genom främjandet av och en internationell strategi för tillsynssamarbete och konvergens och överensstämmelse hos standarderna.

Det betonades också hur viktigt det är för Europeiska unionen att garantera en sammanhängande strategi på detta område, och det ansågs att information om utvecklingen av sådana dialoger borde fortsätta att sändas till rådet regelbundet.

  Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Jag vill tacka rådets ordförandeskap för svaret. Är ordförandeskapet medvetet om att det finns en skola som anser att utvecklingsländerna skulle tjäna mycket på att ha en finanssektor? Med tanke på Portugals erfarenheter särskilt i Afrika, skulle jag vilja fråga rådets ordförande, om han inte har svaret där i sina papper, om han skulle kunna undersöka och driva den här frågan, för det kan mycket väl vara ett sätt att inte bara hjälpa utvecklingsländerna utan också att få ett globalt utbyte som även det skulle gagna den delen av världen mycket.

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Den ärade ledamoten har rätt, och jag har inte ett skriftligt svar i min dossier att ge er, men jag ska tala om vad jag tycker. I detta avseende har vi fört en mycket intressant diskussion den här morgonen om globalisering, när vi också diskuterade finansiella tjänster och frågor om störningen på vissa finansmarknader.

En fråga som jag anser är grundläggande i fråga om Afrika och som är nära sammanbunden med toppmötet mellan Europa och Afrika rör Afrikas ståndpunkt i fråga om globalisering: Borde Afrika vara en fullständig partner, som vi anser att det borde, när det gäller problemen och utmaningarna med globaliseringen, borde Afrika vara en aktiv partner och borde det ha verkliga instrument till sitt förfogande så att det verkligen kan vara en fullständig globaliseringspartner, eller borde vi å andra sidan vilja ha ett Afrika som är fördömt till krig, osäkerhet, underutveckling och fattigdom?

I detta sammanhang kan därför de finansiella eller övriga instrument, initiativ eller mekanismer som faktiskt kan föra upp Afrika tillsammans med oss alla, med Europeiska unionen och med de andra stora framväxande blocken, på dagordningen för samtalen, debatten och globaliseringsfrågan endast välkomnas.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Jag tackar talmannen och rådets ordförande för att de är här på övertid, som vi alla; vi uppskattar det.

Vilka hinder anser ni att det finns för större framsteg på det här området, och anser ni att det görs tillräckligt som det nu är? Det vi talar om är ju nämligen konsumenternas förtroende för finanssektorn, både i och utanför EU.

  Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Detta ämne, dvs. genomförandet av dessa dialoger och så vidare på detta specifika område, vilket ingår i den fråga som jag fick, har skötts av kommissionen och faller under dess ansvarsområde. Jag måste också erkänna att jag inte är någon finansspecialist och därför inte har den detaljerade kunskap som krävs för att ge er ett tekniskt svar. Ni ber om ett tekniskt svar och jag kan inte lämna ett sådant. Jag kan ge er ett politiskt svar med en redogörelse för en ny verklighet, ett nytt problem och en ny utmaning, men också en ny möjlighet. Detta problem borde undersökas och har nu undersökts och har utvecklats i oöverträffad utsträckning. Vi i Europeiska unionen måste också naturligtvis söka lämpliga svar när problem uppstår, och de nödvändiga instrumenten måste finnas till vårt förfogande när det handlar om att utvecklas och göra framsteg.

Jag kan inte tala om för er specifikt vilka hinder som har uppstått eller som kan uppstå, även om jag kan ge er en uppfattning, liksom jag har gjort, om vad EU:s politik och rådets ansvar på detta område har varit. Slutligen kan jag säga att det är ett stort nöje för mig att kunna förlänga min vistelse här hos er, särskilt eftersom detta uppdrag närmar sig sitt slut. Jag har endast ytterligare ett tillfälle att vara med er, så jag måste göra det mesta av det.

  Talmannen. − Frågor som inte har besvarats på grund av tidsbrist besvaras skriftligt (se bilagan).

Frågestunden är avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 19.45 och återupptogs kl. 21.05.)

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman