Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 15 november 2007 - Strasbourg

6. Röstförklaringar

  Talmannen. - Nästa punkt är röstförklaringarna.

- Betänkande: Leinen (A6-0412/2007)

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Jo Leinen påpekar särskilt i sitt betänkande att den viktigaste nyheten i kommissionens förslag är att det nu även är möjligt att finansiera inte bara europeiska politiska partier, utan också politiska stiftelser på EU-nivå som är anslutna till dessa partier med medel från unionens budget.

Jag håller med om att den föreslagna bestämmelsen kommer att förbättra de europeiska politiska partiernas ekonomiska stabilitet och underlätta finansieringen av deras valkampanjer i valet till Europaparlamentet 2009.

- Betänkande: Coelho (A6-0441/2007)

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) För ett år sedan såg det fortfarande ut som att datumet för utvidgning av Schengenområdet skulle skjutas fram till 2009. Det gläder mig att vi alla har arbetat hårdare och hittat en konstruktiv lösning för att förverkliga den fria rörligheten för människor utan passkontroll.

Därför välkomnar jag Carlos Coelhos betänkande som bekräftar anslutningen av nio nya medlemsstater till Schengenområdet. Jag anser att den fria rörligheten för personer utan passkontroller är en riktig framgångshistoria för den europeiska integrationen, och därför röstade jag för detta betänkande. Anslutningen av de nya medlemsstaterna, däribland Slovakien, till Schengenområdet, är ett tydligt budskap till EU:s medborgare att järnridån, som byggdes upp mellan Väst- och Östeuropa av de totalitära kommunistregimerna, kommer att förpassas till historieböckerna efter den 21 december 2007.

För mig är omröstningen om detta betänkande en historisk händelse eftersom den äger rum samma vecka som de slovenska och tjeckiska republikerna firar – den 17 november – den artonde årsdagen av fallet för den totalitära regim som hindrade människor från att resa fritt i Europa. Jag tror att alla EU-medborgare kommer att välkomna denna julklapp.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Jag röstade mot Coelhos betänkande i första hand för att betona de många problemen med Schengenavtalets öppna gränspolitik. Trots allt är det så att Schengensystemet står och faller med dels en strikt, vattentät kontroll av dess yttre gränser – vilket uppriktigt sagt inte sker – och dels ett strikt förhållningssätt till brottslighet i alla medlemsstater, som samordnas i alla medlemsstater – vilket är alltför ovanligt. Slutligen måste alla Schengenländer också driva en strikt invandringspolitik, vilket går helt i stick i stäv med till exempel de vågor av masslegalisering som vi har sett i en hel del medlemsstater under de senaste åren.

Under dessa omständigheter kan jag inte, varken som privatperson eller politiker, glädjas åt att inte längre behöva passera gränskontroller vid våra inre gränser, eftersom brottslingar och illegala invandrare inte heller behöver göra det, och det är skadligt för vårt samhälle.

  Oldřich Vlasák (PPE-DE). - (CS) Herr talman! Låt mig tala om min kollega Carlos Coelhos betänkande om utkastet till rådets beslut om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i de nio medlemsstater som anslöts till EU 2004. Personligen anser jag att detta beslut är absolut nödvändigt. Anslutningen av våra länder, däribland mitt hemland Tjeckien, bör inte skjutas upp under några som helst omständigheter. I alla analyser hittills visas objektivt att alla dessa länder är väl förberedda för utvidgningen av Schengenområdet. Tack vare de berörda medlemsstaternas omfattande arbete, av de många experter som deltog i inspektionerna, polisen, de rättsliga myndigheterna, tjänstemän och andra, är dessa medlemsstater i dag tillräckligt förberedda för att tillämpa alla bestämmelser i Schengenregelverket på ett tillfredsställande sätt. Därför utgår jag från att rådet (rättsliga och inrikes frågor) också kommer att uttrycka sitt stöd för detta beslut vid sitt möte den 6 och 7 december i år. Den symboliska vikten av det avskaffande av de inre gränserna som våra medborgare associerar med anslutningen till Schengenområdet kommer att gå till historien och kan endast jämföras med järnridåns fall för nästan 20 år sedan.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Mina damer och herrar! Det gläder mig att – trots det tekniska problemet – vi alla tillsammans deltog i omröstningen om betänkandet där det bekräftas att de nya medlemsstaterna, däribland Republiken Tjeckien, kommer att kunna anslutas till Schengenområdet redan 2008. Jag uppskattar medlemsstaternas och kommissionens arbete och öppenhet under de intensiva tekniska samråd som krävdes före utvidgningen. Det utvidgade Schengenområdet kommer utan tvivel att medföra större utmaningar för EU:s inre säkerhet, men å andra sidan, och jag vill understryka detta, är det kulmen på insatserna för att uppnå en fri rörlighet i ett verkligt integrerat område. Nästa år kommer EU att vara enat på ett sätt som det aldrig varit förut. Järnridån är definitivt borta, och det tackar jag er för.

  Sylwester Chruszcz (NI). – (PL) Herr talman! Polens anslutning till Schengenområdet medför inte bara potentiella fördelar i samband med att det blir enklare att korsa gränserna, utan också hot.

En negativ företeelse som Polen redan erfarit i några år är svårigheterna för de medborgare som lever i våra östra grannländer att komma in i vårt land, även polacker som lever i Vitryssland och Ukraina. Bristen på gränskontroller kan leda till många negativa företeelser kopplade till kriminalitet och illegal invandring. Vi är också oroade över de åtgärder som har vidtagits för att avskaffa gränskontrollerna i medlemsstater som åtnjuter alleuropeiska gränsöverskridande tjänster. Detta är anledningen till att jag avstod att rösta i denna fråga.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Som vi har argumenterat för länge anser vi att rättsliga och inrikes frågor tillhör staternas grundläggande befogenheter, särskilt när det gäller den portugisiska staten. Därför är vi emot den gradvisa överföringen till EU:s överstatliga institutioner i en process som rättfärdigar varje nytt ”framsteg” på grundval av det senaste ”framsteget”.

Detta är fallet med inrättandet av Schengenområdet med sitt Schengenregelverk, som tjänar som en katalysator för överföringen till gemenskapens behörighet av politik eller åtgärder kopplade till gränskontroll – visum, asyl eller invandring – eller polisiära och rättsliga mekanismer.

Detta gäller i ännu högre utsträckning när denna överföring sker inom en ram där de mäktigaste staterna inom EU tillsammans ser till att beslutsprocessen ger dem möjlighet att försvara och skydda sina egna intressen, vilket inte gäller för Portugal.

Som vi har sagt är ett nödvändigt internationellt och europeiskt samarbete mellan oberoende stater med lika rättigheter i dessa frågor en sak, men ett oacceptabelt överlämnande av grundläggande delar för skyddandet av den nationella suveräniteten och demokratin till överstatliga institutioner som domineras av de mäktigaste staterna i EU för att skapa en ”fästning Europa” är en helt annan sak.

Därav vår röst.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstar mot detta betänkande eftersom, som jag redan har förklarat utförligt nyligen och vid flera andra tillfällen i mina anföranden i parlamentet, jag bestämt motsätter mig Schengenavtalet. Jag är särskilt emot det när detta avtal blir ett redskap för illegala invandrare och farlig verksamhet inom EU.

Gränserna till de länder som vill ansluta sig till Schengenregelverket är lätta mål för brottslingar. De skulle utgöra ännu ett sätt att ta sig in för den okontrollerade invandringen från de länder som tidigare tillhörde Sovjetblocket och från Mellanöstern, för att inte nämna den sociala oreda som medborgarnas fria rörlighet inom EU onekligen orsakar Italien och andra länder.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. − Schengensamarbetet måste stå öppet för alla medlemsländer som vill ansluta sig och delta i samarbetet. Däremot är det oerhört viktigt att alla länder som deltar i samarbetet uppfyller alla krav redan vid inträdet eftersom samarbetet innebär en gemensam yttre gräns. Finns det brister i ett land har Sverige ingen möjlighet att kontrollera gränsskyddet. De granskningar som gjorts visar att det finns problem som måste åtgärdas och det rimliga skulle vara att avvakta med inträdet tills alla krav uppfyllts.

- Betänkande: Braghetto (A6-0408/2007)

  Jan Andersson, Göran Färm och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Undertecknade svenska socialdemokratiska ledamöter i Europaparlamentet vill i och med denna röstförklaring förtydliga hur vi röstat i ärendet (A6-0408/2007) Braghetto.

Vi tycker att det är väldigt viktigt att inrätta en återhämtningsplan för tonfisk. Tonfisken har sedan länge varit utrotningshotad efter ett allt för stort uttag av tonfisk. På sikt riskerar detta att skada hela ekosystemet i de aktuella fiskevattnen. Vi tycker dock att kommissionens resolution inte är fullt tillräckligt och röstade därför emot denna.

Vi röstade för utskottens ändringsförslag 4 och 6. Två ändringsförslag som innebär att två enligt oss tveksamma undantag för tonfiskfisket stryks.

Vi stödde också ändringsförslag 13 som hade inneburit att vi skulle anta en återhämtningsplan värd namnet. Förslaget gick betydligt längre än det ursprungliga förslaget, något som vi helt och fullt ställer oss bakom. Tillståndet för tonfiskebeståndet är fortfarande allvarligt låg och Europeiska unionen måste ta ett större ansvar för återhämtningen av tonfiskebeståndet.

  Gérard Deprez (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag vill förklara min röst om betänkandet om en återhämtningsplan för tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet.

Mot bakgrund av den verkligt kritiska situationen för tonfisken reagerar Europeiska unionen på följande sätt genom denna förordning: en stadig minskning av fångstkvoterna, en begränsning av fångstperioderna samt en ökning av kontrollåtgärderna för att bekämpa det illegala fisket. Jag stöder dessa förslag.

Jag är dock besvärad av en viss pessimism.

För det första för att forskarna redan säger att bestämmelserna i denna förordning inte är tillräckliga för att garantera att bestånden återhämtar sig. De anser att det skulle finnas goda skäl att bestämma kvoter som sträcker sig mycket längre än de årliga fångster som bestäms av ICCAT (Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten). Jag är beredd att tro på dem, därför stöder jag ändringsförslag 13 som har lagts fram av gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen.

Med tanke på närvaron i Medelhavet av flottor från länder utanför EU som till exempel Libyen, Turkiet, Tunisien, Japan och Kina, som inte är medlemmar i ICCAT, är det tydligt att den förordning vi diskuterar bara kommer att ha någon effekt om dessa länder undertecknar bestämmelserna i förordningen, och det är inte säkert att de kommer att göra det.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Upprättandet av en flerårig återhämtningsplan för tonfisk är ett praktiskt genomförande av en av de åtgärder som antogs av Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten.

I planen föreslås bland annat en stadig minskning av fångstkvoterna, införandet av fredningstider, en ökning av minsta storleken samt ett övervakningssystem ombord på fiskefartyg och vid fiskodlingar.

Enligt den antagna rekommendationen ska även ekonomisk ersättning utgå till fiskare under perioder då fiske är förbjudet för att skydda flottan och sysselsättningen inom sektorn.

Vi tycker också att det är att viktigt att förbättra kontrollen genom att regelbundet uppdatera fångstvolymen från de olika fartygen för att förhindra att vissa länder överskrider de tilldelade kvoterna på bekostnad av andra, vilket sker för närvarande. Ni minns säkert att fisket av tonfisk förbjöds mellan september och december eftersom det misstänktes att vissa länder redan hade överskridit kvoterna, vilket visade sig vara sant.

Slutligen beklagar vi att vårt förslag, där vi betonade att småskaligt kustfiske och traditionellt fiske, förutom att det ger tusentals arbetstillfällen, möjliggör ett hållbart utnyttjande av fiskeresurserna, förkastades.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta förslag till rådsförordning om upprättande av en flerårig återhämtningsplan för tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet. Enligt förslaget kommer yrkesfiskarna att få ersättning för förluster under de perioder då fiske är förbjudet och till följd av de minskade kvoter som införts för att beståndet ska kunna återhämta sig. Man rekommenderar att det inte görs några undantag för förbjudna perioder eller minsta storlek. Det behövs stränga åtgärder för att se till att detta fiskbestånd inte utarmas helt.

- Resolution: Det europeiska intresset (B6-0435/2007)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL) , skriftlig. – (PT) Vi röstade mot denna resolution där man har tagit upp de viktigaste aspekterna av den nyliberala politiken på gemenskapsnivå och försöker uppmuntra till att den genomförs på världsnivå.

Enligt denna resolution ska ”flexicurity” accepteras som ett begrepp som ska utvecklas och integreras i de nationella reformprogrammen i varje medlemsstat, och i resolutionen försöker man dölja den konkreta innebörden och de inneboende målsättningarna i Lissabonstrategin och i dess riktlinjer för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken, särskilt de avregleringar och privatiseringar som förknippas med denna.

Vi kan inte acceptera en resolution där man välkomnar avsikten att utveckla en yttre dimension av Lissabonstrategin, särskilt främjandet av avregleringen av marknader i hela världen, och där man betonar dess nyliberala natur och blandar sig i tredjeländers ekonomiska riktlinjer.

I kommissionens meddelande om dess bidrag till mötet mellan stats- och regeringschefer i oktober står det att nystarten för Lissabonstrategin för tillväxt och arbetstillfällen har varit framgångsrik, men kommissionen borde ha lagt till orden ”för de stora nationella och internationella ekonomiska och finansiella grupperna” som har fått se sina vinster öka exponentiellt, medan arbetarna har ställts inför en urholkning av sina rättigheter.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Mina brittiska konservativa kolleger och jag anser att det är mycket viktigt att EU-medlemsstaterna tillämpar strategier för att stärka EU:s konkurrenskraft i den globala ekonomin. Vi anser att EU bör genomföra Lissabondagordningen kraftfullt för att nå en överenskommelse i samtalen om världshandeln, uppmana till ytterligare avregleringar för att ge industrin och näringslivet friare händer så att vi kan konkurrera på världsmarknaden, främja avregleringar på den inre marknaden, genomföra tjänstedirektivet på ett effektivt sätt samt föra en sund konkurrenspolitik. Allt detta måste förstärkas av ett orubbligt åtagande för fri handel och öppna marknader. Vissa av dessa delar finns med i förslaget, vilket vi ser positivt på.

Tyvärr anser vi att man på det stora hela inte har utnyttjat de mycket stora möjligheter som detta gemensamma förslag erbjuder. Det borde ha innehållit de grundläggande principerna för en EU-strategi för att hantera globaliseringen enligt ovan, men gör det inte. Vissa av de åtgärder som föreslås skulle kunna undergräva EU:s förmåga att konkurrera framgångsrikt i den globala ekonomin.

  Marie-Noëlle Lienemann (PSE), skriftlig. – (FR) Denna resolution borde ha inneburit ett tillfälle att bekräfta en del viktiga frågor och uttrycka det som Europaparlamentet faktiskt förväntar sig av Europeiska unionens institutioner för att säkerställa en nytändning av tillväxt, delade sociala framgångar i våra 27 medlemsstater samt utveckling för utvecklingsländerna.

Det finns inget av detta, utan endast samma gamla visa om hur bra globaliseringen är. Det finns ingenting om en demokratisk motvikt till ECB som driver en penningpolitik som gynnar industrin och jobben. Det finns ingenting om en strategi för att motverka att EU genomsyras av hedgefonder och statliga investeringsfonder. Det finns ingenting om gemenskapspreferensen och det strikta införandet av sociala normer (ILO) eller miljönormer. Det finns ingenting om utvecklingsstöd, vilket är avgörande för den gemensamma utvecklingen.

Varför är vi förvånade över den låga tillväxten i Europa, de sociala problemen och medborgarnas misstro?

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta gemensamma resolutionsförslag till svar på kommissionens meddelande ”Det europeiska intresset – För framgång i en globaliserad värld”. I resolutionen lyfter man fram ett antal förslag till hur EU kan utnyttja de möjligheter som globaliseringen medför: främja lika villkor inom konkurrens- och handelsfrågorna, förbättra EU:s beslutsfattande så att det är mer samordnat och betona behovet av att stärka EU:s sociala dimension.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Jag ser positivt på denna resolution, där man uppmärksammar en rad frågor som har samband med varandra – allt från sociala rättigheter till ekonomiska bestämmelser och medborgarnas ökade medvetenhet tack vare de utvidgade marknaderna. Det krävs en balans mellan liberala marknadsförhållanden och utvecklingsländernas behov, och det är absolut nödvändigt att vi regelbundet återkommer till diskussionen om dessa frågor.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) EU kommer inte att lyckas bekämpa den växande fattigdomen och den globala uppvärmningen – globaliseringens största utmaningar – om vi hela tiden lägger tonvikten på avreglering. Det är ju den fria handeln som skapar dessa problem. Globaliseringen skapar en illusion av att den allmänna välståndsnivån i världen gradvis ökar, men samtidigt kan jag notera en ständigt ökande klyfta mellan rika och fattiga i medlemsstaterna. Avregleringarna är också orsaken till den enorma miljökatastrof vi har framför oss om vi inte skyndar oss att vidta avgörande, genomförbara åtgärder för att bekämpa den globala uppvärmningen.

Det är ansvarslöst och kriminellt att inte ha någon kraftfull politik på detta område. Att investera i en energieffektiv ekonomi och skapa arbetstillfällen inom detta område är dock en lovande strategi. Principen om att förorenaren ska betala nonchaleras alltför ofta. Som medlem av gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen beklagar jag att denna insats saknas.

Om EU vill ha en inre marknad med fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital, bör vi också fastställa höga sociala och miljömässiga normer som ger skydd och statuerar exempel för resten av världen.

Den föreslagna texten är fortfarande vag och ytlig och kännetecknar än en gång kommissionens politik.

- Resolution: Tillämpning av direktiv 2004/38/EG (B6-0462/2007)

  Mario Borghezio (UEN). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det vore verkligen hyckleri om parlamentet, efter att med en mycket stor majoritet ha röstat för Roberta Angelillis muntliga ändringsförslag, som innebär att Europaparlamentet ska sända kondoleanser och stöd till familjen till ett offer för ett så omotiverat och allvarligt brott i vårt land, och sedan inte lyckas inta en tydlig ståndpunkt för att förhindra dessa dåd, denna massaker på hederliga medborgare, som sker tack vare bristen på kontroll.

Ingen vill att det ska finnas främlingsfientlighet i Italien, särskilt inte om den riktas mot ett folk som rumänerna, som, vilket vi kunde läsa om i en ledare i tidningen L’Avvenire, har gett oss författare och filosofer som Mircea Eliade, Eugène Ionesco och Emil Cioran. Det är en stor civilisation som också är nära knuten till vår egen. Tillströmningen av kriminella, och särskilt uppkomsten av romska grupper, är en helt annan sak. När det gäller dessa behövs gränskontroller och avskräckande åtgärder, till exempel genom att vi om möjligt inför ett system för igenkänning av fingeravtryck så att vi vet vilka som kommer in i vårt land och vad de har för avsikter och, vilket är ännu viktigare, så att vi kan fastställa det exakta datum då de kom in i landet.

Även om vi inte vill införa drakoniska åtgärder i EU måste vi, om vi säger att kontroller måste utföras efter tre månader, känna till det exakta inresedatumet, och detta är för närvarande inte fallet, vilket Giuliano Amato erkände i Italiens deputeradekammare.

  Robert Evans (PSE). - (EN) Herr talman! Jag röstade för denna resolution eftersom jag inser att den fria rörligheten för personer är en av EU:s grundläggande principer, en princip som alla medlemsstater måste respektera och värna om.

Dessutom anser jag att vi gör rätt i att ännu en gång betona att en av grundtankarna med EU faktiskt är att bekämpa alla typer av rasism, främlingsfientlighet och diskriminering. Alla här i parlamentet bör även erkänna att Europas romer antagligen är den mest diskriminerade gruppen, i vissa länder på en fullkomligt oacceptabel nivå. Vi måste inse att EU fortfarande inte har uppnått målen för likabehandling, social integration och skydd av den romska minoriteten, och vi måste alla arbeta för att nå dessa mål inom ramen för den fria rörligheten.

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade mot resolutionen om fri rörlighet i Europeiska unionen som lades fram av center- och vänstergrupperna – jag ska förklara varför om en liten stund – efter att jag hade förklarat att jag helt och fullt stöder Mario Mantovanis förslag att vägra tillträde till EU och därmed även Italien för tredjelandsmedborgare i tre år. För EU-medborgare är jag mycket positiv till den fria rörligheten för arbetstagare, medborgare och turister, under förutsättning att detta inte innebär rätten att döda.

Det är ofattbart att en 45-årig kvinna ska behöva dö på vägen hem från arbetet och en läkare som bara har några dagar kvar till pension ska bli dödad under ett inbrottsförsök i sitt hem i Milano. Båda dessa händelser har inträffat under de senaste dagarna i Italien. Detta är inte fri rörlighet!

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE). - (RO) Jag röstade för resolutionen om fri rörlighet som lades fram av PSE-gruppen, ALDE-gruppen, den gröna gruppen och GUE/NGL-gruppen, även om den bara till en del uppfyller det syfte som jag anser bör ligga till grunden för denna resolution.

Jag anser att resolutionstexten borde ha innehållit ett ännu tydligare stöd för de EU-medborgare som inte bor i sina ursprungsländer, det vill säga de rumänska medborgare som bor i Italien och lyder den italienska lagen.

Den text vi har röstat om innehåller inget fördömande av de främlingsfientliga attityderna mot rumänska medborgare och ingen hänvisning till den ökade spänningen mellan de rumänska grupperna i Italien och det italienska folket, som också skapas av den olämpliga tillämpningen av det direktiv som utfärdades av den italienska ministerkommittén samt uttalanden från vissa italienska politiker.

Jag anser också, vilket nämns i PPE-DE- och UEN-gruppens gemensamma resolution, att situationen kunde ha förhindrats om de italienska myndigheterna hade tillämpat de rättsliga bestämmelserna på ett effektivt sätt.

Jag uppmanar både Europeiska kommissionen och de italienska myndigheterna att också beakta bestämmelserna i PPE-DE- och UEN-gruppens gemensamma resolution, som inte finns med i den text som antogs i dag.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Saker och ting blir alltmer skrattretande. Nu anser en majoritet av kammaren att det är nödvändigt att anklaga Italiens medborgare och regering för att vara främlingsfientliga. Dessutom står det i resolutionsförslaget att den italienska regeringens förhållningssätt till problemet med brottslighet bland de rumänska romer som bor där har bidragit till den ökade spänningen. Italienarna har därför enbart sig själva att skylla för allt detta, och landet borde ha deltagit i Europeiska socialfondens program för integration av romerna.

I denna situation vill jag klargöra att det italienska folket och den italienska regeringen har rätt att försvara sig, och att det som har inträffat i huvudsak visar att direktivet är olämpligt och att det måste bli lättare, inte svårare, att deportera brottslingar – brottslingar, märk väl, inte hederliga människor som arbetar för sitt uppehälle.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för denna gemensamma resolution där man slår fast att rätten till fri rörlighet är en grundläggande rättighet för alla EU-medborgare. Medlemsstaterna är skyldiga att sörja för de medborgare från andra medlemsstater som lever i deras länder och garantera att alla EU-medborgare, oavsett var de bor, behandlas med värdighet och att deras rättigheter respekteras.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag motsätter mig starkt dessa resolutionsförslag och vill uttrycka mitt kraftiga motstånd. Allt detta har sina rötter i att den italienska regeringen, som nu har insett att Italien befinner sig i kris, handlade för sent och utan resultat, tyvärr endast efter att fruktansvärda illdåd hade begåtts av EU-medborgare.

Det står tydligt i direktiv 2004/38/EG: ”Varje unionsmedborgare ska ha rätt att uppehålla sig inom en annan medlemsstats territorium … om den berörda personen … har tillräckliga tillgångar för att kunna försörja sig själv och familjen, så att de inte blir en belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem.”

Därför ter sig dessa resolutionsförslag som meningslösa förevändningar. Enligt fördragen ska alla medborgare kunna röra sig fritt inom EU, och ingen vill diskriminera någon på grund av dennes ursprungsland. Om EU-medborgare dock begår allvarliga och avskyvärda våldsbrott i en annan medlemsstat, eller om de inte kan uppge något skäl till sin vistelse, vilket krävs enligt direktivet, ligger det i hela unionens intresse att de ska skickas tillbaka till sitt eget land.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för resolutionen om fri rörlighet, som har tillkommit på initiativ av PSE-gruppen tillsammans med andra politiska grupper eftersom jag anser att det är mycket viktigt att den situation som har uppkommit i Italien inte skapar ett farligt prejudikat som ifrågasätter själva respekten för Europeiska unionens grundläggande principer.

Jag anser att situationen måste lösas omedelbart för att inte Europeiska unionens medborgare ska bli diskriminerade, oavsett nationalitet.

De åtgärder som har föreslagits i resolutionen kommer att skydda alla EU-medborgare från kränkningar. EU behöver alla sina medborgare, och rumänerna bör kunna känna solidaritet från Europas invånare eftersom det finns tusentals rumäner som arbetar i andra länder och som uppskattas för sitt hårda arbete, sin hederlighet och sitt oklanderliga uppförande.

I unionens stadga som ska bifogas till det reformfördraget räknas EU-medborgarnas grundläggande rättigheter upp: värdighet, frihet, jämlikhet, solidaritet, medborgarskap, rättvisa. EU garanterar demokratin, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna samt skyddet för minoriteter. I detta sammanhang kommer de åtgärder som föreslås i resolutionen att bidra till en bättre integration av romerna.

- Resolution: Tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket (B6-0448/2007)

  Zita Pleštinská (PPE-DE). - (SK) För att upprepa vad som står i resolutionsförslaget vill jag också ge Portugals regering ett erkännande för att ha lagt fram ett förslag om en teknisk övergångslösning – SISone4all – som innebär att nya medlemsstater kan kopplas samman med SIS under 2007, i väntan på att kommissionen genomför det nya SIS II.

De nya medlemsstater som ansluts till Schengenområdet bör också berömmas för sitt omfattande arbete för att uppfylla alla Schengenkrav på en sådan kort tid. Utvidgningen av Schengenområdet med nio nya stater från den 21 december 2007 är också ett välförtjänt resultat av Europaparlamentets arbete för att hålla den ursprungliga tidsplanen. Därför röstade jag för detta resolutionsförslag.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade mot denna resolution eftersom vi principiellt motsätter oss överföringen av rättsliga och inrikes frågor till gemenskapens behörighet, ett område som ligger till grund för staternas suveränitet. Det ”reformerade” fördraget är ett försök att göra denna överföring av befogenheter till gemenskapen till en gemensam politik.

Överföringen av befogenheter till gemenskapen – det vill säga förlusten av den nationella suveräniteten – är ännu allvarligare när den sker i ett sammanhang som karaktäriseras av politik och åtgärder på gemenskapsnivå som på ett farligt sätt äventyrar medborgarnas rättigheter, friheter och garantier som utgör civilisationens framåtskridande och grundläggande demokratiska landvinningar.

Tänk på den restriktiva asylpolitiken och de ökande svårigheter som asylsökande ställs inför när de vill säkra sina rättigheter och garantier. Titta på invandringspolitiken med sitt säkerhetsorienterade förhållningssätt, sin kriminalisering av illegala invandrare, sina omänskliga ”förvarsenheter” och återsändandeåtgärder, sin diskriminerande, utnyttjande och rovgiriga behandling av arbetskraft från tredjeländer. Notera den ökade användningen av information och den ständigt ökande lagringen av uppgifter – även biometriska uppgifter – som blir tillgängliga för allt fler organ, även i tredjeländer, till exempel amerikanska myndigheters tillgång till uppgifter om flygpassagerare.

- Resolution: Pakistan (B6-0472/2007)

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Det aktuella politiska klimatet i Pakistan är förvisso kritiskt, sedan presidenten utlyst undantagstillstånd och tydliga brott mot mänskliga rättigheter begåtts, genom frihetsberövande, våld mot fredliga demonstranter och tystade media. Detta är vi bestämt emot, men vi vänder oss också mot att EU-parlamentet genom denna resolution gör ännu ett försök att låta EU ta över de självständiga medlemsländernas utrikespolitik.

FN är det enda organ som har kompetens och befogenhet att å medlemmarnas vägnar använda påtryckningar i det globala samfundet. Det är mycket angeläget att återupprätta stabilitet och fred och återställa respekt för de mänskliga rättigheterna i Pakistan, men detta är inte en uppgift som EU ska ta ifrån medlemsländerna.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Jag håller med om att det utlysta undantagstillståndet (i praktiken krigslagar) bör upphöra och civilrätten återinföras med omedelbar verkan, vilket jag röstade för.

För många av oss som följer den pakistanska politiken är det nedslående att se hur illa berörda pakistanierna i våra valkretsar är.

Återgången till en demokratisk process är avgörande för den pakistanska politikens trovärdighet och lämpliga genomförande.

- Resolution: Balikonferensen on klimatförändringar (B6-0432/2007)

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). - (FI) Herr talman! Vår grupp ansåg att ändringsförslaget om erkännandet av kärnkraftens roll i vår förklaring om klimatkonferensen utgör en mycket viktig del av denna resolution. Därför är vi nöjda med att parlamentet bekräftade detta genom att anta ändringsförslag 7. Vi är inte ensamma om att tycka detta. FN:s klimatpanel IPCC bekräftade också kärnkraftens roll som ett utsläppssnålt energislag. Kanske bör vi också påminna oss om att denna kammare fattade ett historiskt beslut i samband med Herbert Reuls betänkande, med 509 röster för. Europaparlamentet erkände att kärnkraften för närvarande är EU:s viktigaste energikälla med låga utsläpp koldioxid, och underströk samtidigt dess roll i kampen mot klimatförändringarna.

Å andra sidan stödde inte vår grupp avsnitt 25 i resolutionen eftersom denna enligt vår åsikt innehöll en onödig koppling eller jämförelse mellan det fredliga användandet av kärnkraft och spridandet av kärnvapen och hotet om terrorism. Vi bör komma ihåg att det inte finns några moralkritikeri atmosfären. Den ogillar inte en viss form av energi och sympatiserar med en annan av ideologiska skäl. Endast bristen på utsläpp är betydelsefullt, och för tillfället är utsläppen inte välkomna. Hur som helst vill jag säga att vi är glada över att parlamentet har skickat ett tydligt budskap för klimatkonferensen och erkänt allvaret i hotet från klimatförändringarna.

  Karin Scheele (PSE). – (DE) Herr talman! Min delegation, de österrikiska socialdemokraterna, avstod från att rösta om betänkandet om Balikonferensen av exakt samma anledningar som Eija-Riitta Korhola tog upp. Vi stöder de andra politiska budskapen i detta betänkande. Betänkandet är mycket bra. Min delegation kan inte stödja att man skickar en signal om att kärnkraften utgör en grundläggande del i kampen mot klimatförändringarna. Jag anser också att det borde vara upp till de enskilda staterna och kontinenterna vilken strategi de ska följa.

Jag vill än en gång understryka min delegations stöd för alla delar av detta betänkande, även uteslutandet av kärnkraftsprojekt från mekanismen för ren utveckling. Vi ville dock inte ställa oss bakom denna politiska signal för kärnkraft, så vi avstod från att rösta. För att visa att vi stöder resten av betänkandet, vilket på det stora hela är bra, röstade vi inte mot det.

  Bairbre de Brún, Jens Holm och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi stöder resolutionen om den kommande konferensen på Bali. I resolutionen tas flera viktiga punkter upp. Bland annat tydliggörs de stora utsläppen från animaliesektorn. Man understryker också vikten av relevant stöd till utvecklingsländerna i deras förebyggande arbete för att begränsa klimatförändringens negativa effekter. Vi stöder dock inte förslaget om att kärnenergin bör betraktas som ett nödvändigt verktyg för att förhindra klimatförändringen.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Europaparlamentets förslag till resolution om att begränsa den globala klimatförändringen till 2 grader Celsius – vägen framåt för Balikonferensen om klimatförändringar och därefter (COP 13 och COP/MOP 3). Med tanke på att klimatförändringarna är en stor utmaning för dagens samhällen anser jag att det är grundläggande för Europeiska unionen att förnya sin ledande roll vid Balikonferensen, samt att ett globalt klimatavtal för tiden efter 2012 måste uppnås.

  Elisa Ferreira (PSE), skriftlig. – (PT) Ändringsförslag 7 förstör hela den kompromissanda som rådde under förhandlingarna om den slutliga texten. Dess antagande innebar en grundläggande förändring i en text som borde ha behållit en bred parlamentarisk samsyn om Baliutmaningarna.

Därför, med tanke på detta övergripande mål, och även om jag som skuggföredragande antydde till socialistpartiet att jag skulle rösta för resolutionen, fann jag mig personligen tvingad att avstå i den slutliga omröstningen i protest mot två saker: införandet av ovan nämnda ändringsförslag 7 som stöder kärnkraften samt den metod som användes av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater med tanke på den kompromissvilja som rådde under förhandlingarna om texten.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL) , skriftlig. – (PT) Det stämmer att vi kan bevittna mycket tydliga, snabba och onaturliga klimatförändringar som orsakas av många faktorer, dock särskilt av den nyliberala politikens rovdriftskaraktär. Vi behöver effektiva åtgärder för att anpassa det mänskliga samhället till nya levnadsomständigheter.

Det är inte säkert att de klimatförändringar som förutspås i olika vetenskapligt trovärdiga och motiverade scenarier blir långsamma och gradvisa, beroende på de åtgärder som vidtas under tiden.

Vi måste snabbt vidta djupare, tvärgående åtgårder för att undvika ännu allvarligare problem i framtiden, även ökningen av mänskliga och miljömässiga tragedier.

Vi måste dock även understryka behovet av att bryta med den nyliberala politiken på EU-nivå och global nivå, annars kommer stormakterna och de multinationella företagen att fortsätta att driva sina egna vinstintressen, både när det gäller utnyttjandet av naturresurser och i den internationella handeln, även handeln med utsläppsrätter, vilket kommer att få ytterst negativa effekter för den balanserade mänskliga utvecklingen.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Miljöproblem är gränsöverskridande och därför utgör FN:s klimatkonferenser en viktig diplomatisk arena för förändringar på global nivå. I den aktuella resolutionen vill EU samla medlemsländerna under gemensam fana för att driva konferensförhandlingarna i vad EU anser vara den rätta riktningen.

Att stävja klimatförändringar är ett gott mål om något, men det är beklagligt att global miljöpolitik i EU:s händer trampar över i gränslandet till utrikespolitik, samtidigt som man dikterar för tredjeländer såväl som för medlemsländer hur deras nationella klimatpolitik bör se ut. Junilistan anser att varje land ska ha en egen röst vid klimatkonferensen och vi har därmed valt att rösta nej till denna resolution.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för denna resolution från det tillfälliga utskottet för klimatförändringar, som innehåller förslag om EU:s ståndpunkt inför inledandet av förhandlingarna om det framtida samarbetet för att bekämpa de globala klimatförändringarna efter 2012. I resolutionen föreslås en sund och progressiv EU-ståndpunkt för att främja minskningar av de globala växthusgasutsläppen. Man behandlar även de sociala följderna av klimatförändringarna och EU:s strategi för att begränsa den globala uppvärmningen till högst två grader och lyfter fram det brådskande behovet av ett globalt system för handel med utsläppsrätter.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. − (EN) På Fine Gael-delegationens (PPE-DE) vägnar: Ledamöterna i Fine Gael röstade för detta resolutionsförslag eftersom vi anser att det är viktigt att Europaparlamentet enas om en ståndpunkt i klimatförändringsfrågan före konferensen på Bali. Vi röstade dock mot ändringsförslag 7 eftersom vi traditionellt sett är emot kärnkraft.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Jag vill tacka föredragandena i denna fråga som uppmärksammar ett av vår tids största problem.

Strategin med utsläppstak och minskningsmål i kombination med alternativ energiproduktion utan kol genomförs inte i vissa länder på det sätt som EU har enats om. Konferensen utgör därför en stor möjlighet för att enas om och samordna internationella åtgärder på detta område.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), skriftlig. − (RO) Resolutionen om att begränsa den globala klimatförändringen till 2 grader Celsius är ett mycket viktigt dokument för vår framtid och av detta skäl röstade jag för att det skulle antas.

Klimatförändringarna utgör en stor utmaning med katastrofala konsekvenser på miljön och på samhällen.

Vi diskuterar ett problem vi borde ta itu med genom åtgärder på kort, medellång och lång sikt. Klimatförändringarna har redan haft katastrofala effekter på jordbruket, de hydrologiska systemen, skogarna samt djur- och växtlivet. Länder som Grekland, Rumänien, Bulgarien, Spanien och Portugal har drabbats av både perioder av torka och översvämningar.

EU borde återigen bekräfta sin ledarroll när det gäller att minska klimatförändringarna. De finansiella mekanismer som finns för att skydda vattenresurser, undvika avskogning och främja icke-förorenande teknik bör utökas, och medlemsstaterna bör få tillgång till dem.

Vi måste låta varje medlemsstat definiera sin egen energimix för att tillhandahålla sina energiresurser. Samtidigt bör de medlemsstater som producerar kärnenergi garantera säkerheten i dessa anläggningar samt i synnerhet en lämplig avfallshantering. Forskningsfonder för att minska mängden avfall och öka anläggningarnas säkerhet krävs.

- Betänkande: Raimon Obiols i Germà och Charles Tannock (A6-0414/2007)

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Jag vill på intet sätt nedvärdera det gedigna arbete som har utförts av de två föredragandena för detta betänkande om den europeiska grannskapspolitiken, men jag vill påpeka att betänkandet innehåller en lucka. I texten riktas ingen uppmärksamhet på den enorma utmaning som utgörs av invandringen söderifrån, och i detta hänseende anser jag att de nordafrikanska länderna själva bär ett mycket stort ansvar.

Jag skulle önska att betänkandet innehöll en vädjan om att EU:s medlemsstater och de nordafrikanska länderna ska införa en gemensam politik för att bekämpa den illegala invandringen, en politik som skulle ställa de nordafrikanska länderna själva till svars och göra goda grannförbindelser och ekonomiskt och materiellt stöd från medlemsstaterna beroende av god vilja, i en gemensam strategi för denna enorma utmaning.

Denna – som jag ser det – grundläggande aspekt finns inte med i betänkandet, och därför har jag avstått från att rösta.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Till följd av detta beslut om att ta nya och viktiga steg i den europeiska kapitalistiska integrationen, särskilt på den nivå som kallas ”EU:s roll i världen” som återspeglas i det pågående ”konstitutionella” projektet – nu återupplivat i det ”reformerade” fördraget – och i den rådande EU-politiken, godtar majoriteten av Europaparlamentet ett betänkande som är obligatorisk läsning ..., om stärkandet av den europeiska grannskapspolitiken.

Alla tvivel om EU:s verkliga syften och ambitioner med den europeiska grannskapspolitiken undanröjs snabbt om man läser detta betänkande. Det handlar om ett program för att faktiskt ingripa i och kontrollera hela Medelhavsområdet, Mellanöstern, Centralasien och Östeuropa. Det är ett program som syftar till att uppnå sådana mål som att ”väcka och stärka engagemanget för politiska och ekonomiska reformer hos regeringarna i partnerländerna”, assimilering av EU:s ”gemensamma politik”, deras ”anpassning till EU:s utrikespolitik” och att ”skapa ett frihandelsområde”.

I betänkandet förespråkas också ökad dialog och samordning och ”fler gemensamma åtgärder mellan EU och USA” för ”främjandet av demokrati, förbättring av energisäkerheten och förstärkning av den regionala säkerheten i EU:s grannskap”, en punkt som var så genomskinlig att den tonades ner vid omröstningen i kammaren.

Det vore bäst att läsa betänkandet ...

  Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Grannskapspolitiken har fått en ny innebörd i en tid när ytterligare utvidgning av Europeiska unionen börjar bli omodernt. Grannskapet i Medelhavsområdet skiljer sig från grannskapet i Östeuropa, där många länder som har befriats från Sovjets inflytande öppet förklarar att de vill ansluta sig till Europeiska gemenskapen. I detta fall, som polacker, ungrare och litauer mycket väl förstår, kommer inga alternativa former av delaktighet att tillfredsställa de nationella ambitionerna. De har mindre inflytande på den önskade riktningen för den politiska och ekonomiska utvecklingen i dessa länder. De ger mindre stimulans för att stärka förfarandena för en stat grundad på demokrati, rättsstatlighet, ekonomiska marknadsprinciper och en genuin respekt för medborgarnas rättigheter.

Om man betraktar detta ur perspektivet från ett EU-gränsland som Polen verkar det som att den bästa politiken är maximal öppenhet för önskemålen hos länder som ligger bortom vår östra gräns. Detta är tydligt kopplat till upprättandet av ett område med stabilitet runt Europeiska unionen och begränsandet av handlingsutrymmet för demagogi, som det finns gott om i unga demokratier.

Det är också motiverat med en budgetsatsning baserad på ENPI, det nya instrument som ska ersätta Tacis- och Medaprogrammen, som stöder den önskade utvecklingen i vår del av världen. Än så länge har det östeuropeiska grannskapet fått mindre finansiering än grannskapet runt Medelhavsområdet. Ju större Europeiska unionen blir, desto större blir vårt ansvar för den gamla kontinenten.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I betänkandet om den europeiska grannskapspolitiken sammanfattas metoderna för imperialistisk inblandning i grannländer. Det faller inom ramen för EU:s allmänna imperialistiska strategi för hela världen. Som vanligt används i betänkandet ”demokratiska reformer” och ”demokratisering” i grannländerna som den mest passande förevändningen för att utöva tvång och påtryckningar mot regeringar som inte anpassar sig med sin politik. Detta görs för att stödja och finansiera verksamheten för de många organisationerna från det civila samhället, så att de kan fortsätta med sin undergrävande roll inom dessa länder och främja EU:s interventionistiska planer.

Europaparlamentet uppmanar grannländerna att delta i EU:s anti-invandringspolitik genom att öka de repressiva åtgärderna mot invandrare. Det uppmanar dem att ha ett nära samarbete med alla dess repressiva mekanismer, till exempel Europol och gränsmyndigheten Frontex, det inbegriper dem i EU:s planer för att begränsa den demokratiska friheten och slå ner på folkrörelserna, med kampen mot terrorismen som förevändning. Det kräver öppet ”gemensamma åtgärder mellan EU och USA i strävan att nå gemensamma mål”, som till exempel gemensamma imperialistiska ingripanden och fördelning av bytet.

Det ligger i folkets intresse att motsätta sig och kullkasta EU:s och USA:s imperialistiska planer på detta område samt att öka kampen för nationellt oberoende och folkens suveränitet.

  Pierre Schapira (PSE), skriftlig. – (FR) Stärkandet av den europeiska grannskapspolitiken, som beskrivs i detta betänkande, kräver ett fördjupat samarbete mellan Medelhavets två sidor med hjälp av en ökad dialog mellan regeringar, lokala myndigheter och företrädare för det civila samhället. Det är också mycket nödvändigt att komma ihåg att den europeiska grannskapspolitiken måste följa den linje som Europeiska unionens utvecklingspolitik har stakat ut. Nästan alla länder söder och öster om Medelhavet är utvecklingsländer, enligt den officiella lista som har upprättats av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd. Att uppnå millennieutvecklingsmålen bör därför prioriteras när det gäller EU:s verksamhet i regionen.

- Betänkande: Zaleski (A6-0396/2007)

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). - (SK) Jag är för stärkandet av förbindelserna med Ukraina, och jag stöder ytterligare strukturerad dialog med detta land, som är vårt östra grannland.

Under det senaste valet visade Ukrainas företrädare stor beslutsamhet när det gäller att genomföra demokratiska förändringar. Det beslutade att fortsätta med en koalition som är klart proeuropeisk, modern och progressiv. Vi måste också komma ihåg att Ukraina är ett vidsträckt land med en attraktiv ekonomisk potential och en seriös partner i ekonomiska förbindelser. Det är verkligen på tiden att vi undertecknar ett avtal med Ukraina om ekonomiskt samarbete, om ett frihandelsområde. Vi måste reagera på att Ukraina är på väg att ansluta sig till Världshandelsorganisationen.

Jag stöder fullt ut utarbetandet av ett pålitligt system för energiöverföring mellan Ukraina och EU. Jag är mycket positiv till ett samarbete i frågor som rör jordbruk och miljö, men jag vill främst betona det vetenskapliga och tekniska samarbetet, samt stärkandet av den dimension som rör den kunskapsbaserade ekonomin.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). - (SK) Ukraina är ett grannland av strategisk vikt för EU och en naturlig ”bro” som förbinder EU med Ryssland och Centralasien. Det är ett stort land vars orangefärgade revolution har placerat dem på vägen mot demokrati. Ukraina har blivit en viktig partner i Europeiska unionens grannskapspolitik.

Vårt samarbete med Ukraina måste förbättras, och vi måste ge allt tänkbart diplomatiskt och politiskt stöd till Ukrainas anslutning till WTO. Förhandlingarna om frihandelsområdet bör starta så snart som möjligt, så att ett ambitiöst avtal kan undertecknas så snart som möjligt. Vi förstår alla hur komplicerad situationen är i Ukraina: det är en mycket ung och skör demokrati. I dag måste landet fatta ett strategiskt beslut: Att röra sig mot Ryssland eller att röra sig mot Europeiska unionen?

Därför kommer detta utmärkta och välavvägda betänkande av föredraganden Zbigniew Zaleski i en tid när Ukraina behöver ett tydligt europeiskt perspektiv. Jag välkomnar detta betänkande, och jag gav det mitt entydiga stöd i omröstningen. Jag anser att landet efter förhandsvalet till parlamentet kommer att kunna bilda en regering som kommer att föra Ukraina ännu närmare vårt gemensamma Europa.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Europeiska unionens avsikt borde vara att upprätta starkare och allt närmare förbindelser med Ukraina. Zbigniew Zaleskis betänkande, som vi har antagit, innehåller många förslag på hur detta kan göras.

Ukraina bör vara en strategisk partner till oss, inte bara på grund av landets särskilda geografiska situation och storlek, utan i synnerhet på grund av den roll det spelar i regionen när det gäller förbindelserna med Ryssland och staterna i Centralasien. Därför ligger det i EU:s intresse att stärka och utveckla ekonomiska och politiska band med detta land.

Vi är alla medvetna om hur mycket mer arbete som ligger framför det ukrainska folket på vägen mot att uppnå västerländsk standard i deras ekonomi, levnadsförhållanden och sociala frågor samt för att stärka statens demokratiska system. EU bör bistå med hjälp för att dessa mål ska kunna uppnås, och ett sätt att göra detta på är att sluta ett frihandelsavtal med Ukraina, samt att stödja dess anslutning till WTO. Detta skulle kunna bidra till att stärka marknadsekonomin, demokratin och civilsamhället, vilket kommer att föra Ukraina närmare ett EU-medlemskap.

Det är en svår process att föra EU och Ukraina närmare varandra. Det är en process som måste föras på flera nivåer, men den är hur som helst nödvändig. För att de två parterna ska kunna mötas måste Ukraina fortsätta med de ekonomiska och sociala reformer de har påbörjat, hålla fast vid sin proeuropeiska politik och stärka sin demokrati. EU måste för sin del skicka ut en tydlig signal för att visa att det finns utsikter för ett ukrainskt medlemskap i EU.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan är varmt för ökad handel samt fördjupade ekonomiska relationer med Ukraina. En sådan utveckling skulle gynna båda aktörerna på både kort och lång sikt. Dock så går det att skönja att det bakomliggande syftet med detta betänkande inte enbart är att utveckla de ekonomiska relationerna utan även att bedriva utrikespolitik från EU:s sida. Tonen i betänkandet är påtagligt befallande och de förslag till samarbete som ges framställs nästan uteslutande enbart på EU:s villkor och med EU:s egna intressen i förgrunden. Därför har Junilistan valt att rösta emot detta betänkande.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande som jag var den socialdemokratiska gruppens skuggföredragande för. I betänkandet behandlar man olika områden där EU och Ukraina bör stärka sina förbindelser samt diskuterar ett frihandelsområde med Ukraina, energitillgångar och förbindelser med Ryssland. Jag skulle vilja se starkare och fördjupade förbindelser mellan EU och Ukraina. Handel och ekonomiska förbindelser är en mycket viktig del av detta.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) EU:s förbindelser med Ukraina faller inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken som, vilket betonas i betänkandet, syftar till att stärka marknadsekonomins utveckling i EU:s grannländer, eller med andra ord kapitalismen.

Syftet med betänkandet är ett undertecknande av ett frihandelsavtal (FTA), det vill säga att Ukraina ska integreras i EU:s inre marknad genom ”Ukrainas gradvisa antagande av gemenskapens regelverk”.

Följaktligen står det i betänkandet att Europaparlamentet

- ”uppmanar Ukraina ... att i högre grad uppmärksamma marknadsavregleringar genom att garantera ett framgångsrikt genomförande av privatiseringsprocessen, nedmontering av monopol och en oberoende centralbank”,

- uppmuntrar till ”tillnärmning och konvergens mellan standarder inom jordbruk, industri och tjänster” genom att säkra ”överensstämmelsen med EU:s standarder”, och erinrar mot bakgrund av Ukrainas villkorliga anslutning till det ”gemensamma ekonomiska området” med Ryssland och andra tidigare Sovjetrepubliker ”om att vissa bestämmelser i avtalet om det gemensamma ekonomiska området, om de genomförs till fullo, kan strida mot upprättandet av ett fungerande frihandelsavtal med EU”. Tro det eller ej, som föredraganden skriver, avtalet med Ryssland ”skulle i själva verket hindra Ukraina att få en verklig ekonomisk suveränitet och kraftigt påverka landets oberoende”.

Nog sagt ...

- Resolution: EU:s hantering av instabila situationer i utvecklingsländer (B6-0476/2007)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi tycker att vissa av de trender ”som till viss del kommer att forma EU:s humanitära metoder i framtiden” är mycket oroande och extremt negativa när de yttrar sig i form av initiativ som ”EU:s hantering av instabila situationer i utvecklingsländer” eller ”det europeiska samförståndet om utveckling”, som främst riktar sig mot afrikanska länder men även mot länder i Västindien och Stillahavsområdet.

En analys av dessa initiativ avslöjar att den viktiga frågan om att inkludera ”utveckling” som en extern dimension för att uppnå målen för EU:s viktigaste maktinstanser (GUSP/ESFP) är liktydigt med att främjandet av ”utveckling” är ett medel för ingripande och styrning i en strategi som betecknande nog inte utesluter ”militärt ingripande med våld”.

Därför finns ett helt program och en stor mängd olika instrument som enligt vår mening blandar samman och förvillar gränserna mellan ”bistånd” och ingripande, t.ex. i sådana grundläggande frågor som ”statsbyggande”.

Det finns absolut ett akut behov av att visa solidaritet med många länder vars situation efter kolonialismen är katastrofal och som är offer för årtionden av ingripanden, men sådan solidaritet måste för att vara effektiv grundas på respekt för principerna om nationell suveränitet och oberoende och på ett effektivt och äkta utvecklingsbistånd och samarbetspolitik.

- Betänkande: Elizabeth Lynne (A6-0400/2007)

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE) . – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det är med stor glädje jag kan säga att jag röstade för Elizabeth Lynnes förslag till hur man tacklar den fattigdom som existerar i Europa.

Jag måste dock inför detta fullsatta parlament här i Strasbourg kritisera det faktum att man i Italien diskriminerar de äldre pensionärerna. De måste leva i fattigdom om de blir arbetsoförmögna efter 65 års åder medan de får betydande bidrag om det händer innan de fyllt 65.

Herr talman, eftersom det nya fördraget kommer att undertecknas den 12 december 2007 i Bryssel och göra stadgan om de grundläggande rättigheterna rättsligt bindande, kräver jag att överträdelseförfarande mot Italien inleds den 12 december eftersom landet bryter mot de äldres rätt till samma behandling som övriga medborgare.

  Jan Andersson, Göran Färm och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater röstade för betänkandet. Det är viktigt att kampen mot fattigdom och social utslagning intensiveras i Europa. Vi vill dock förtydliga vårt ställningstagande. I punkt 32 talar man om ett inrättande av en anständig minimilön på medlemsstatsnivå. I betänkandet står det tydligt att detta ska göras med arbetsmarknadens parter där så är tillämpligt. Vi anser därför att den kollektivavtalsmodell vi har valt i Norden täcks av skrivningen.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Moderaterna är positivt inställda till stora delar av betänkandet om kartläggning av den sociala verkligheten 2007. Vad gäller många av förslagen, rörande t.ex. arbetskraftsinvandring och ökade möjligheter att kombinera förvärvsarbete och familj, har vi varit mycket drivande i den nationella politiken.

Moderaterna har dock valt att rösta emot betänkandet eftersom flera av förslagen överträder subsidiaritetsprincipens gränser. Vi anser t.ex. inte att Europaparlamentet ska ägna sig åt behandlingsprogram vid kriminalvårdsanstalter eller åt behandling av spelberoende. Europaparlamentet bör heller inte ha åsikter om i vilken regi medlemsländerna väljer att bedriva sin hälso- och sjukvård, och vi ställer oss negativa till påståendet att en avreglering skulle försämra kvalitén på vården. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder såsom införande av minimilöner bör även det lämnas till beslut på nationell nivå.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade för betänkandet eftersom det innehåller viktiga fakta om den sociala situationen: 78 miljoner europeiska medborgare lever fortfarande i fattigdom, 8 procent av Europeiska unionens medborgare lider trots förvärvsarbete av fattigdom och klyftan mellan rika och fattiga i många av medlemsstaterna ökar.

Det innehåller också några positiva rekommendationer såsom behovet av att fastslå en anständig minimilön, skydda arbetslöshetsersättningen och stötta människor med funktionshinder, även om det inte angriper grundorsakerna till den sociala situationen och inte uppmanar till att upphöra med den nyliberala politiken, vilket vi föreslår.

Få krav ställs alltså på att genomföra de förändringar av politiken som är nödvändiga. Tyvärr innehåller betänkandet endast delvis de förslag som antogs av utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, bland vilka jag vill nämna vädjan till gemenskapsinstitutioner och medlemsstater om att i största möjliga utsträckning prioritera kvinnors sociala integration och rättigheter genom att förändra sin politik i enlighet härmed, även avseende inkomstfördelning.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Mina brittiska konservativa kolleger och jag anser att medlemsstaterna bör få bestämma själva om socialpolitiken. Vi vill inte att EU:s befogenheter ska utvidgas till detta område, eftersom det kan leda till att medlemsstaterna kan tvingas anta strategier som kanske inte bidrar till deras ekonomiska och sociala välbefinnande. Vi anser också att den europeiska sociala modellen utgör ett hinder för den ekonomiska och sociala utvecklingen.

Det finns frågor i detta betänkande som vi stöder, som att hjälpa människor ur fattigdom, hjälpa människor tillbaka till arbete, stöd till funktionshindrade personer och äldreomsorg. Strategierna inom dessa och andra sociala frågor tas bäst fram av medlemsstaterna som kan ta hänsyn till de nationella omständigheterna. Vi anser fullt och fast att starka ekonomier är den bästa vägen för att göra sociala framsteg i samhället.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Detta betänkande om kartläggning av den sociala verkligheten i Europa klargör i grunden de verkliga ekonomiska och sociala förhållandena. Det innebär ett erkännande av maktlösheten i den mängd europeiska absurda lösningar som den ultraliberala, globala tankepolisen spottar ur sig.

Sedan 2000 har ingen åtgärd för att motarbeta arbetslösheten, fattigdomen och utanförskapet gett något resultat. Och vad värre är, medan EU uppmanar till större ekonomisk invandring och att skydda sin så kallade sociala modell, påminner rapporten oss om att 78 miljoner européer lever i fattigdom.

Man glömmer att nämna det som följer i den helvetiska fattigdomens spår och som inte är rent ekonomiskt. Det handlar om psykologi för miljoner européer som känner sig kulturellt och socialt utan hemvist i sitt eget land när de ser hur deras jobb försvinner iväg utomlands vid omlokaliseringar. Det handlar också om psykologi när våld och otrygghet, till stor del sprungen ur invandrargrupper som är frustrerade över svårigheterna att integreras i samhället, förvärrar hela situationen.

Lösningen är därför inte att erkänna det ultraliberala, schizofrena, europeiska blandsystemet utan att utmana det för att skapa ett Europa med återvunna identiteter som ger skydd och gemenskapspreferens till Europas medborgare först av alla!

  Bogulaw Liberadzki (PSE), skriftlig. – (PL) Jag instämmer i att social integration och social trygghet är några av EU:s grundläggande värden och en grundläggande rättighet för alla medborgare.

Betänkandet betonar helt riktigt behovet av att ta hänsyn till etniska och religiösa olikheter vid lagstiftning inom EU för att skydda alla människor från våld och diskriminering.

Jag instämmer också i formuleringen att tillgången till varor och tjänster bör vara en rättighet för alla EU:s medborgare.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Socialpolitiken faller till stor del under medlemsstaternas behörighet, och därför är jag för ett arbete för den öppna samordningen såväl som utbyte av bästa praxis för att bekämpa socialt utanförskap.

Sociala trygghetssystem måste grundas på principer som motiverar mottagarna att söka arbete och inte tvärtom fungerar som incitament till inaktivitet.

Befolkningens låga utbildningsnivå och det stora antalet människor som avbryter sin skolgång borde få oss att stanna upp och tänka efter, eftersom det är de med lägst utbildning som löper störst risk att hamna i socialt utanförskap.

Situationen är särskilt oroande i mitt hemland Portugal, där över 39 procent av de unga (mellan 18 och 24 år) endast hade utbildning motsvarande grundskolans högstadium år 2005.

Den trenden måste vändas och medborgarna måste få nödvändiga kunskaper för att kunna träda in på arbetsmarknaden.

Eftersom betänkandet följer dessa linjer röstade jag för detta.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Jag röstar för Elizabeth Lynnes betänkande om kartläggning av den sociala verkligheten.

Hon har helt riktigt anmärkt att den förnyade Lissabonstrategin inte bara fokuserar på ekonomiska resultat och konkurrenskraft utan också på en önskan om bättre social sammanhållning och den sociala dimensionen av en hållbar tillväxt. Social integration och social trygghet är grundläggande värden inom EU. De är alla människors fundamentala rättigheter, oavsett etniskt ursprung, ålder, kön, funktionshinder, sexuell läggning eller religion.

Tyvärr finns det fortfarande fattigdom inom delar av EU. Medlemsstaterna föreslår olika former av skydd mot fattigdom och socialt utanförskap. Jag anser därför att det bör finnas ett större samarbete och utbyte av modeller för bästa praxis mellan medlemsstaterna inom detta område.

Man bör också uppmärksamma problemet med ungdomsarbetslösheten och kampen mot barnfattigdom, eftersom barn från fattiga familjer har färre chanser att få arbete i framtiden.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. − Det finns många lovvärda skrivningar om anti-diskriminering och vikten av likabehandling i detta betänkande som förtjänar att uppmärksammas. Dessvärre innehåller den även extremt långtgående skrivningar om bl a införande av minimilöner. Sverige är emot politiskt bestämda minimilöner. Alldeles oavsett vad man tycker är rimlig socialpolitik måste EU acceptera att medlemsländer väljer olika lösningar. Detta får inte bli ännu ett exempel på där EU går in och detaljreglerar inom ett område som helt och fullt ut måste ligga på medlemslandsnivå.

EU-länderna befinner sig dessutom på enormt skilda utvecklingsnivåer, att införa minimilöner förhindrar de fattigaste länderna att komma ikapp.