Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 28 november 2007 - Bryssel

21. Kontroll av förvärv och innehav av vapen (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Gisela Kallenbach, för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen (KOM(2006)0093 – C6-0081/2006 – 2006/0031(COD)) (A6-0276/2007).

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. − (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Skjutvapen är inte en produkt som alla andra. En rad tragiska händelser – i Erfurt, Antwerpen, Helsingfors och på andra platser – har tydligt visat vilken potentiell fara skjutvapen innebär för våra medborgares säkerhet, särskilt barnens. Vi behöver därför mycket stränga regler för tillverkning, försäljning och innehav av skjutvapen.

Även om det enligt vår europeiska lagstiftning uttryckligen är tillåtet för medlemsstaterna att gå längre än den allmänna skyddsnivå som EU-lagstiftningen ger är jag mycket tacksam för parlamentets strävan att avsevärt höja de skyddsnivåer som tillämpas i EU när det gäller skjutvapen. Jag vill särskilt tacka föredraganden från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, Gisela Kallenbach, och utskottsordföranden Arlene McCarthy. Jag vill specifikt tacka dem båda för deras utmärkta samarbete.

Låt mig erinra er om bakgrunden till dagens beslut. Utgångspunkten var behovet av att göra olika ändringar av vår lagstiftning för att vi ska kunna ratificera FN-protokollet om skjutvapen. Ingen övergripande översyn av EU:s lagstiftning om skjutvapen var planerad innan dess. Tack vare er har vi gjort allt detta i ett stort steg, och faktiskt vid första försöket, eftersom rådet också har gett sin välsignelse till det samlade förslag vi behandlar i dag.

Vi har tvingats finna lösningar på ett antal svåra frågor, och dagens resultat håller för granskning. Vi inkräktar inte på de olika traditionerna och kulturella särdragen i våra medlemsstater, där det finns långa och mycket olika traditioner i fråga om jakt, tävlingsskytte och vapensamling. Dessa har respekterats. Ett europeiskt skjutvapenpass kommer att underlätta resor över gränser och ge en god grund för gränsöverskridande möten mellan jägare och tävlingsskyttar i framtiden. Vi vill också införa lämplig märkning och registrering av skjutvapen för att möjliggöra gränsöverskridande överföring och transport av skjutvapen på den inre marknaden, men med större insyn och därmed på ett säkrare sätt.

En viktig nyhet är registrering av alla privatägda vapen. Vi måste veta vem som har vad. Tack vare registreringen kommer vi i ännu större utsträckning att kunna förhindra olagligt ägande eller olaglig överföring av skjutvapen. Uppgifterna kommer att sparas i 20 år, så att spårbarheten garanteras under en tillräckligt lång period. Det är definitivt välkommet. I detta sammanhang överväger kommissionen dock att i en förklaring klargöra vår tolkning av det nya skälet 9e i dataskyddsdirektivet.

Vi har också beslutat att förbjuda minderåriga under 18 år att förvärva skjutvapen i framtiden. EU sänder därmed ett tydligt budskap om att skjutvapen inte är något som ungdomar bör ha tillgång till. Naturligtvis kommer vi fortfarande att tillåta unga tävlingsskyttar och jägare under 18 år att utöva sin hobby, men endast under tillsyn av vuxna, t.ex. föräldrar eller tränare. Vi har haft för många tragedier med skjutvapen som hamnat i händerna på ungdomar. Jag hoppas att de nya reglerna kommer att bidra till att vi slipper fler tragedier av det här slaget och till att höja medvetenheten, särskilt bland unga tävlingsskyttar och jägare, om att vapen måste hanteras med stor försiktighet.

Vi har ställts inför ett nytt problem till följd av den tekniska utvecklingen och brottslig verksamhet i Europa: ombyggnad av vapenkopior, som i sig är ofarliga, till fullt fungerande vapen. Det här är ett problem som Arlene McCarthy uppmärksammat oss på. Det har gjort det möjligt att i praktiken kringgå lagstiftningen. Nu stoppar vi det. Låt mig i förbigående säga att vi under de närmaste två åren måste titta närmare på problemet med ombyggnad av vapenkopior för att täppa till eventuella säkerhetsluckor. Detsamma gäller frågan om hur vi ska se till att skjutvapen görs obrukbara på ett effektivt sätt.

Som ni vet var kommissionen positiv till att införa påföljder i EU-lagstiftningen, eftersom EG-domstolens avgöranden är tydliga på den här punkten. Kommissionen inser dock att skäl 8 innehåller en hänvisning till dessa påföljder enligt straffrätten och FN-protokollet. Det är viktigt, eftersom efterlevnad av artikel 5 i FN-protokollet kräver att medlemsstaterna tillämpar påföljder. Jag är övertygad om att medlemsstaterna planerar sådana bestämmelser i sin nationella lagstiftning. En förklaring från kommissionen i denna fråga kommer också att överlämnas till Europaparlamentets generalsekretariat.⁽¹⁾ Jag vill särskilt tacka Alexander Alvaro för hans stöd i detta avseende.

EU kommer alltså att få en modern lagstiftning om skjutvapen, som prioriterar medborgarnas säkerhet och tar hänsyn till behovet av att skydda våra barn och ungdomar. Vi höjer därmed den skyddsnivå som EU-lagstiftningen ger.

Det är nu upp till medlemsstaterna att se tidens tecken och, med beaktande av nationella förutsättningar, vidareutveckla dessa bestämmelser på individuell basis. Det betyder att jag personligen kommer att stödja alla medlemsstater som anser att striktare bestämmelser är nödvändiga och lämpliga, och jag kan bara uppmuntra de medlemsstaterna att vidta sådana åtgärder.

Jag litar på att era kolleger i de nationella parlamenten kommer att fatta ett tydligt beslut i frågan om skjutvapen. Mottot måste vara ”säkerheten först”. Dagens beslut kommer att bana väg för detta, och jag vill tacka er för ert stöd i denna strävan.

kommissionens vice ordförande.Kommissionens förklaringar bifogade till debatten

1) Förklaring om sanktioner

”Kommissionen välkomnar det snabba antagandet av rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen, men beklagar att rådet motsatte sig det ursprungliga förslaget i fråga om artikel 16 om straffrättsliga påföljder.

Kommissionen konstaterar att gemenskapen har behörighet att införa straffrättsliga påföljder i enlighet med artikel 5 i protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition, bifogat Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

Följaktligen anser kommissionen att ett eventuellt beslut om att ratificera protokollet bör åtföljas av en förklaring om behörighet som korrekt avspeglar omfattningen av gemenskapens behörighet.

Kommissionen förbehåller sig rätten att hävda sina institutionella rättigheter i detta avseende.”

2) Förslag till förklaring om uppgiftsskydd

”Kommissionen konstaterar att behandlingen av personuppgifter inom ramen för detta direktiv måste vara förenlig med direktiv 95/46/EG och inte får påverka skyddsnivån för enskilda när det gäller behandling av personuppgifter enligt bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen och i nationell lagstiftning, och framför allt inte ändrar de skyldigheter och rättigheter som anges i direktiv 95/46/EG.

Därför kan det vara berättigat att förlänga den kortaste perioden för bevarande av register över vapenägare från tio till tjugo år. Kommissionen är övertygad om att en sådan behandling av personuppgifter är berättigad, både med hänsyn till att dessa vapen är mycket farliga och går att använda under lång tid, och till att de kan missbrukas för kriminella ändamål. Detta innebär att såväl handeldvapen som deras ägare måste gå att spåra.

Dessutom konstaterar kommissionen att med hänsyn till syftet med detta direktiv och i enlighet med kraven i direktiv 95/46/EG bör tillgång till centraliserade uppgiftsregister eller system som ger tillträde till icke-centraliserade registreringssystem endast ges till polismyndigheter och rättsväsende för att de ska kunna förebygga, utreda, upptäcka och åtala brott.”

  Gisela Kallenbach, föredragande. − (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! En väldigt utdragen process närmar sig vad jag hoppas blir ett framgångsrikt slutförande. Jag vill därför till att börja med framföra mitt varma tack till alla som lämnat ett värdefullt bidrag till denna process: skuggföredragandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, Guido Podestà, Lasse Lehtinen och Karin Riis-Jørgensen, utskottsordföranden Arlene McCarthy och det ansvariga sekretariatet, personalen hos föredragandena för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, Alexander Alvaro och andra som stött processen, rådets ordförandeskap företrätt av António Delicado och hans kolleger och, sist men inte minst, kommissionen företrädd av Michel Ayral och hans kolleger, som av sin kommissionsledamot Günter Verheugen motiverats att finna en gemensam lösning.

Jag har lärt mig mycket genom hela denna process. Jag har lärt mig vilken roll lobbyister faktiskt kan spela – en del av dem har bidragit konstruktivt till att nå gemensamma lösningar medan andra avsiktligt försökt hindra processen med halvsanningar och felaktiga uppgifter. Det var redan från början uppenbart för mig att det inte är någon enkel sak att finna den rätta balansen mellan de krav som en välfungerande inre marknad ställer, medborgarnas berättigade säkerhetsfarhågor när det gäller olaglig användning av skjutvapen och den förståeliga önskan från jägare och tävlingsskyttar att i princip obehindrat kunna utöva sina hobbyer. Som Günter Verheugen sa ville vi utnyttja erfarenheterna från tillämpningen av direktiv 91/477/EEG, åtgärda en del av de brister som identifierats och införliva FN-protokollet om skjutvapen, som kommissionen undertecknade 2002, med EU-lagstiftningen. Vi var därför tvungna att införa särskilda artiklar om olaglig användning, olaglig handel och olagligt förvärv av skjutvapen. Genom kompromissen beaktas dessa krav. Jag medger att jag hade föredragit ännu tydligare bestämmelser på vissa punkter, t.ex. för att åstadkomma bättre lagstiftning eller förenkling. Framför allt hade jag velat minska antalet skjutvapenkategorier till två på EU-nivå, vilket redan är fallet i två tredjedelar av medlemsstaterna. Jag lyckades dock inte nå majoritet i den frågan.

På det hela taget är jag ändå mycket nöjd med den kompromiss som nåtts. Låt oss tänka efter ett ögonblick – vi kommer alltså att införa delvis harmoniserad lagstiftning om skjutvapen i 27 medlemsstater. Vi har fortfarande mycket olikartade skjutvapenlagar på nationell nivå, och denna delharmonisering kommer att underlätta laglig handel och bidra till ökad säkerhet. Det går inte att helt och hållet garantera att inget missbruk kommer att äga rum, men som vi redan hört måste vi erkänna att vi har en skyldighet att i möjligaste mån försöka förhindra tragedier som dem som ägt rum i Tyskland, Finland och Belgien.

Jag tänker inte gå in på detaljerna i den nya lagstiftningen nu, ni känner redan till dem och Günter Verheugen har redan nämnt några av dem. Jag välkomnar att vi 2014 kommer att ha ett datoriserat skjutvapenregister i medlemsstaterna. Det kommer att förbättra informationsutbytet och i hög grad bidra till att underlätta spårbarhet vid fall av missbruk och kanske till och med möjliggöra spårbarhet över huvud taget. Vi tar också Internetåldern i beaktande, eftersom bestämmelserna kommer att gälla både Internethandel och traditionell handel.

Jag skulle avslutningsvis vilja göra några påpekanden för att underlätta ert beslut och bemöta argumenten från dem som motsätter sig bättre EU-lagstiftning om skjutvapen. Direktivet kommer inte att gälla vapen- eller ammunitionssamlare, offentliga tjänster eller kulturella eller historiska institutioner. Bestämmelserna kommer inte att gälla retroaktivt. Vi föreslår ett nationellt skjutvapenregister, inte ett EU-register. Vi har visserligen ett sådant register för kor, men det verkar vara svårare att åstadkomma när det gäller skjutvapen. Vi har inte heller några principiella invändningar mot tillverkare, återförsäljare, tävlingsskyttar eller jägare som hanterar skjutvapen ansvarsfullt och med full medvetenhet om deras särskilda karaktär.

Jag har fått veta att mycket allvarliga farhågor uttrycktes när det ursprungliga direktivet diskuterades på 1990-talet, och diskussionerna blev mycket känslomässiga. Senare kom dock detta direktiv att betraktas som mycket användbart, praktiskt och effektivt. I det avseendet är jag övertygad om att den kompromiss ni har framför er också kommer att bli en framgång, och jag räknar med ert stöd.

  Alexander Alvaro, föredragande för yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. − (DE) Herr talman! Jag tycker inte att det finns mycket att tillägga till det som Gisela Kallenbach just sagt, förutom att det har varit ett nöje för mig att arbeta tillsammans med ordföranden för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, Arlene McCarthy, och min kollega i det utskottet, Gisela Kallenbach, som jag hade ett mycket nära och tillitsfullt samarbete med under denna del av processen. Jag vill också inte minst tacka kommissionen, i detta fall företrädd av kommissionsledamot Günter Verheugen. Ett så nära samarbete får man inte ofta uppleva.

Vad hinner man säga på en minut när det tagit 30 sekunder att tacka folk?

I grund och botten är detta vad vi åstadkommit: EU har sänt ett tydligt budskap om att man, när den lagliga skjutvapenhandeln regleras, är lika angelägen om att ta itu med olaglig överföring och missbruk av skjutvapen. Vi har klargjort att EU inte kommer att tolerera någon brottslighet med anknytning till skjutvapen på sitt territorium, att vi inte kommer att tolerera att folk använder vapen som de inte förvärvat på laglig väg, och att vi inte kommer att tolerera en situation där folk missbrukar de rättigheter de fått tack vare EU.

Jag säger detta till alla som i dag liksom jag fått oräkneliga e-postmeddelanden från jägare och tävlingsskyttar som anklagar oss i EU för att begränsa deras friheter: Läs direktivet, kontakta kommissionen, och ni kommer att förstå att EU har agerat för att skydda sina medborgare – inte tvärtom!

  Guido Podestà, för PPE-DE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är tacksam för att föredraganden Gisela Kallenbach och skuggföredragandena från de andra grupperna ständigt har varit tillgängliga för samråd och därmed gjort det möjligt för oss att nå en innovativ men – det måste jag säga – välavvägd kompromiss.

Syftet med den föreslagna ändringen av direktivet är att anpassa det till FN-protokollet mot organiserad brottslighet, när det gäller lagligt förvärv och laglig handel med skjutvapen avsedda endast för civilt bruk. Direktivet gäller frågor som rör alla, t.ex. våra medborgares säkerhet, men även sportsliga traditioner och den inrotade livsstilen för miljontals européer som ägnar sig åt jakt.

Tack vare ett nära samråd med rådet har vi kunnat ta fram en text med den rätta balansen mellan önskan att åstadkomma harmoniserade regler och respekten för enskilda länders kulturella särdrag, i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen.

På den första punkten vill jag framhålla systemet för märkning av skjutvapen och deras väsentliga delar, inte minst för att säkra spårbarhet, skyldigheten att bevara uppgifter så länge som i 20 år, noggrannare övervakning av Internetförsäljning med tanke på de kända risker den medför, restriktioner för användning av skjutvapen för minderåriga och personer som antas kunna utgöra en fara för den allmänna säkerheten samt införande av allmänna principer när det gäller att göra skjutvapen obrukbara.

På den andra punkten vill jag erinra om att klassificeringen i fyra kategorier har bibehållits av respekt för de kulturella och traditionella sedvänjor som redan nämnts. En ny bedömning av för- och nackdelarna med att eventuellt gå ned till bara två kategorier ska göras till 2012.

Rådets bristande tillgänglighet har dock inneburit att det europeiska skjutvapenpasset inte kommer att vara den enda handling som krävs för bärande av skjutvapen, och det ser jag som en förlorad möjlighet.

  Lasse Lehtinen, för PSE-gruppen. – (FI) Herr talman! Jag vill varmt tacka föredraganden Gisela Kallenbach, övriga skuggföredragande och Arlene McCarthy, ordförande för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, för slutförandet av detta komplicerade lagstiftningspaket. När vi inledde arbetet för nästan två år sedan var vi övertygade om att det framför allt skulle handla om en teknisk åtgärd, med det enda syftet att omvandla FN-protokollet om skjutvapen till EU-lagstiftning. Processen blev dock allt annat än teknisk. Somliga ville förbjuda vapen helt och hållet och begränsa människors lagliga innehav av dem, medan andra inte ville ha några kontroller alls av förvärv och användning av vapen.

Under ledning av vår föredragande Gisela Kallenbach kom vi dock fram till en välavvägd kompromiss mellan de största grupperna, där hänsyn tas till individens och samhällets säkerhet liksom till behoven hos dem som tycker om att använda vapen på fritiden och även t.ex. jägare. Det är bra att alla vapen i EU ska registreras så att det blir lättare att spåra dem och att medlemsstaterna i framtiden måste behålla uppgifterna om ett vapen och dess ägare i 20 års tid. Det är också viktigt att vapenimitationer och ombyggda vapen omfattas av direktivet. Jägares och tävlingsskyttars liv kommer att förenklas avsevärt när det europeiska skjutvapenpasset är den enda handling de behöver vid resor mellan länder, och ingen avgift bör tas ut för passet.

Den åldersgräns på 18 år som föreskrivs i direktivet är enligt min mening förnuftig, liksom undantagen. Det innebär t.ex. att de tusentals registrerade minderåriga jägarna i mitt land Finland kan fortsätta att utöva sin hobby med sina föräldrars tillåtelse, precis som de gjort hittills. Det är direktiv av det här slaget som är värdefulla i allmänhetens ögon. EU:s fyra friheter kommer också att stärkas när EU utvecklas som ett säkert område med interna rättigheter.

  Samuli Pohjamo, för ALDE-gruppen. – (FI) Herr talman! Även jag vill börja med att tacka föredraganden Gisela Kallenbach för ett mycket genomarbetat betänkande. Det är viktigt för allas framtid att förhindra olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen. Betänkandet kommer att bidra till att det målet kan nås.

Vi finländare har funderat över om ungdomar i fortsättningen bör tillåtas att jaga för nöjes skull. I Finland krävs licens och noggrann övervakning för att utöva sporten, och vägledning i säker och ansvarsfull vapenanvändning fås av erfarna jägare. Jag anser att det är viktigt att denna bästa praxis och långa tradition i Finland också kan behållas när det nya direktivet har antagits. Det är viktigt att vi i morgon enas om en genomarbetad kompromiss, där medlemsstaternas olika praxis jämkas samman och medlemsstaterna på vissa villkor kan tillåta även ungdomar under 18 år att förvärva och inneha skjutvapen för jaktändamål.

  Andrzej Tomasz Zapałowski, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Det är mycket viktigt att kontrollera innehavet av skjutvapen om vi vill garantera säkerheten för de människor som lever i Europa. Bestämmelserna på området får givetvis inte otillbörligt begränsa medborgarnas rätt att värna sin egen säkerhet på sin egen mark, och deras rätt att värna sin personliga säkerhet vid fullgörandet av viktiga offentliga uppgifter eller därefter får inte heller begränsas.

Dessutom har medborgarna rätt att inneha vapen som är släktklenoder eller används vid jakt eller för sportsliga ändamål. Allt detta ingår i den europeiska traditionen. Alla restriktioner bör ha anknytning till den enskildes psykiska tillstånd och bör även gälla personer som misstänks för förseelser som klassificeras som brott. Vidare anser jag att sådana restriktioner bör tillämpas för personer som offentligt förespråkar fascism eller radikal kommunism och för extremistiska islamiska aktivister.

I Europa finns i dag teknik som gör det möjligt för alla som är händiga att ganska snabbt bygga ett amatörskjutvapen. Införande av opåkallade restriktioner kommer därför inte att hindra brottslingar från att äga skjutvapen utan kommer på ett otillbörligt sätt att begränsa medborgarnas rättigheter, bl.a. deras rätt till självförsvar. Våra gränskontroller måste stärkas ytterligare, för olagliga invandrare lyckas fortfarande ta sig in i Europa och vapen kan smugglas in ännu enklare.

  Jens Holm, för GUE/NGL-gruppen. – Herr talman! De föreslagna ändringarna av EU:s vapendirektiv syftar till en bättre kontroll av vapen. Det kommer att bli en bättre märkning och hårdare krav på handel och tillverkning av vapen. Det är bra, och det är särskilt bra att utskottet vill skärpa detta ytterligare. Det är särskilt viktigt med denna fråga i ljuset av de tragiska dödsskjutningarna i Jokelaskolan i Finland för några veckor sedan. Kombinationen av ungdomar på drift, spridandet av våldskultur på internet och tillgång till vapen är tyvärr livsfarlig. Därför är de viktiga skärpningarna som vi nu ska anta väldigt viktiga.

Det är också bra att detta är ett minimidirektiv. Medlemsstaterna kan alltså gå före och ha en mer progressiv lagstiftning. Jag önskar att all EU-lagstiftning skulle vara på det viset. Då skulle vi lösa många problem. Det ser ut som att vi kan komma överens i en första behandling. Det är bra, då spar vi tid och resurser som vi kan ägna till annat, t.ex. att verka för ett fredligare och barnvänligare samhälle.

  Hélène Goudin, för IND/DEM-gruppen. – Herr talman! Att jaga är en gammal sed. Varje medlemsland har sin unika jakttradition att värna om. Dagens debatt är därför slutet på en lång process. Starka viljor har stått emot varandra, diskussionerna har varit många och skuggföredragande har förbjudits att delta i trepartsmötena.

Flera av de ursprungliga förslagen hade kunnat hota medlemsländernas jaktkulturer. Tyvärr har inte det europeiska skjutvapenpasset räckt som det enda nödvändiga dokument för tillfällig användning av jakt- och tävlingsvapen i annan medlemsstat. Den fria rörligheten förhindras av att vissa medlemsstater tillåts att begära ytterligare dokument. Gemenskapens jägare och tävlingsskyttar blir utsatta för större byråkrati än personer från tredje land. Glädjande nog har avgifterna för dessa tillstånd förbjudits.

Under processens gång har jag som skuggföredragande försökt påverka det slutgiltiga betänkandet de gånger jag har tillåtits delta i mötena. Det är främst två frågor som jag har arbetat med, nämligen mot ett förbud att beställa vapen på internet och mot förändrade möjligheter till dispens för utbildningar för naturbruks- och sportskyttegymnasium. I en region med långa avstånd skulle ett förbud mot att köpa vapen på internet förhindra tillgången till vapen i jaktsyfte. I dag har vi redan i Sverige en god reglering för internetköp som accepteras av både jägare och myndigheter.

Den andra frågan handlade om att göra om kriterierna för åldersdispensen, vilket skulle drabba olika typer av gymnasieprogram. I Sverige fyller jaktutbildningen en viktig funktion för att lära framtida generationer om jakt och viltvård. Nu kan våra jakttraditioner leva vidare. Från att ha varit ett omständligt byråkratiskt förslag har kompromissen, även om den inte är idealisk, nu blivit acceptabel.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Schengen och de allt brutalare kriminella ligorna gör det utan tvekan nödvändigt att inta en strängare hållning till olagligt innehav av skjutvapen och till organiserad brottslighet. Alltihop övergår dock i en fars när oskyldiga medborgare, jägare och tävlingsskyttar i praktiken behandlas på samma sätt som brottslingar. I stället måste den främsta prioriteringen vara att öka antalet poliser, som skurits ned på senare år.

I Storbritannien har brottsstatistiken stigit i höjden sedan handeldvapen totalförbjöds, och det bör enligt min mening få oss att stanna upp och tänka efter. I dessa allt oroligare tider, när staten gör besparingar på säkerhetsområdet, måste det vara tillåtet för oskyldiga medborgare som är vid sina sinnens fulla bruk att vid behov avvärja ett hotande angrepp mot liv och lem. Vid de flesta brott används faktiskt inte lagligt förvärvade vapen.

EU bör kanske i större utsträckning koncentrera sig på att bättre skydda sina gränser, t.ex. genom att öka Frontex resurser, och på att förbättra samarbetet på säkerhetsområdet.

EU-länderna har fullständigt användbar skjutvapenlagstiftning, och om strängare bestämmelser efterfrågas eller är nödvändiga bör beslut om detta fattas i de berörda länderna.

  Andreas Schwab (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Om vi tittar på var vi började och på hur långt vi har kommit tycker jag att man kan säga att vi har lyckats komma tillbaka till ett objektivt läge i denna mycket kontroversiella fråga. Tillsammans med utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har vi funnit en lösning som möjliggör bättre kontroll av skjutvapen i hela EU, utan att bortse från de berättigade intressena hos tävlingsskyttar och jägare, som är oroliga för överdriven byråkrati och orimliga registreringskrav. Jag vill tacka kommissionsledamot Günter Verheugen men även ordföranden för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, Arlene McCarthy, och givetvis vår skuggföredragande, som tillsammans med föredraganden och övriga inblandade kolleger arbetat mycket hårt med detta ärende i många månader. Det här var ingen enkel fråga för de olika berörda grupperna, men jag tror vi har nått en kompromisslösning som – med tanke på förutsättningarna i rådet – var den enda möjliga vägen.

När det gäller den handelsrelaterade aspekten, som omfattas av FN-protokollet och fortfarande kvarstår, är frågan i vilken utsträckning kommissionen kan lägga fram ett förslag som får rådets generella godkännande och gör parlamentets arbete enklare. Jag är inte ironisk, herr kommissionsledamot. Jag önskar er verkligen all framgång med att skickligt övertyga era kolleger i rådet om att de skyldigheter de påtagit sig genom FN-protokollet naturligtvis även måste gälla i EU.

Jag vill därför tacka alla som bidragit till att upprätthålla arbetet med denna mycket kontroversiella fråga. Jag anser att kompromissen utgör en bra lösning för alla berörda, och jag hoppas att vi i morgon kan godkänna den med bred majoritet.

  Arlene McCarthy (PSE). – (EN) Herr talman! Jag uttalar mig nu som engagerad parlamentsledamot, inte som utskottsordförande. Jag menar att vi med denna nya vapenlag kan visa våra medborgare att EU kan agera för att lösa problemet med illegala vapen. Vi har tuffa lagar i Storbritannien, men utan den här EU-lagen kommer vapen att fortsätta att finnas på gatorna i städer som Manchester och Liverpool.

Det här är en kopia av en 9 mm Smith & Wesson – ett konvertibelt vapen som är utformat för skjuta lösa skott eller tårgaspatroner – som efter konvertering går att använda med skarpa skott. Bli inte rädda – den är inte laddad, den är konvertibel, inte konverterad. Det var en sådan här pistol som så tragiskt dödade en tolvårig flicka i Manchester – Kamilah Peniston. Mödrar mot våld (Mothers Against Violence) frågar mig var dessa vapen kommer ifrån och vad vi gör här för att sätta stopp för den olagliga smugglingen av dessa dödliga vapen.

Greater Manchester Police berättar för mig att 46 procent av alla vapen som togs i beslag förra året var konverterade. Konverterade vapen har blivit ett billigt och populärt val för kriminella och de är ett växande problem i EU, inte bara i Storbritannien.

Därför tackar jag kommissionsledamot Günter Verheugen, vår föredragande Gisela Kallenbach, Alexander Alvaro och 25 medlemsstater för deras stöd till mina ändringsförslag för att på allvar ta itu med och skärpa kontrollen av dessa konvertibla vapen. I och med att de underställs samma kontrollsystem som riktiga handeldvapen blir det mycket svårare för kriminella gäng att få tag i dem, och det kommer att minska smugglingen av dessa vapen som är förbjudna i Storbritannien.

Polischefernas organisation (Association of Chief Police Officers) i Storbritannien ger sitt fulla stöd till den här lagen och dess krav i fråga om konvertibla och oskadliggjorda vapen, spårbarhet och kontroll av vapenhandel på distans, inklusive Internet.

Efter de tragiska dödsskjutningarna nyligen i Finland och skottlossningsförsöket i en skola i Tyskland är det uppenbart att vi behöver strängare EU-omfattande normer för vapenkontroll. På så vis skulle EU handla pragmatiskt och vidta konkreta åtgärder för att skydda våra medborgare.

De tragiska och meningslösa dödsskjutningarna av ungdomar i min region – femtonåriga Jessie James, elvaåriga Rhys Jones och tolvåriga Kamilah Peniston – är en mycket känslig fråga. De berövades sina liv. Vi här i EU är skyldiga dem och deras familjer att se till att vi får bort de här vapnen från gatorna.

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!

I dagens samhälle med alla dess risker är alla försök att öka människors säkerhet varmt välkomna. Säkerhet är en förutsättning för all frihet. Säkerhet är ett grundläggande inslag i ett demokratiskt samhälle.

Vi har alla skolmassakern i Jokela i färskt minne, och det var inte första gången något sådant inträffade. Vi måste dock se till att det blev den sista.

Enligt uppgifter från Världshälsoorganisationen är våld mellan personer och självmord den tredje respektive fjärde största orsaken till ohälsa och förtida dödlighet bland personer mellan 15 och 44 år världen över.

Skjutvapen används i en stor del av dessa fall. Enkel tillgång till skjutvapen har förknippats med högre dödlighet i samband med skjutvapen.

Det är mycket välkommet att EU inser behovet av att inrikta sig på detta särskilda hot.

Jag vill ta upp ytterligare en aspekt. Sedan direktivet införlivades 1993 har Internet utvecklats betydligt och blivit en elektronisk marknadsplats.

Direktivets mål att stoppa handeln med skjutvapen kan därför bara nås om Internethandel ingår i dess räckvidd.

Jag anser därför att EU:s medlemsstater måste reagera på ett lämpligt och konsekvent sätt på den rådande situationen i fråga om skjutvapen. För att kunna göra det behöver vi harmoniserade förebyggande åtgärder och straff, och vi måste integrera dem i en gemensam politik.

Slutligen vill jag tacka föredraganden och de personer hon samarbetat med.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag vill bara upplysa Arlene McCarthy om att skjutvapen är förbjudna i kammaren.

  Jim Allister (NI). – (EN) Herr talman! Eftersom jag bara har tid att göra en anmärkning vill jag göra er uppmärksamma på hur orättvist Europeiska skjutvapenpasset fungerar i praktiken, särskilt i fråga om jägarkåren. Om ägaren till ett registrerat vapen vill jaga i de flesta andra EU-länder behöver han bara visa fram sitt Europass vid inträdet, men om han vill komma in i Storbritannien måste han i förväg lämna in sitt Europass i original och sedan vänta sex–åtta veckor på att den lokala polisen ska behandla ärendet. Under den tiden står han alltså utan pass och kan inte jaga i andra tredjeländer.

Det finns inget behov av denna byråkrati som allvarligt skadar marknadsföringen av jaktsemestrar i Storbriannien, även i min valkrets i Nordirland. Visst skulle väl också en kopia av Europasset av hög kvalitet kunna fylla samma ändamål. Jag förutsätter därför att detta missförhållande kommer att rättas till i sinom tid.

  Michl Ebner (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Utgångspunkten för ändringen av detta direktiv var FN-protokollet och frågan om hur vi kan bekämpa terrorism på ett effektivt sätt. Det var också utgångspunkten för kommissionens förslag. I föredragandens förslag intogs en rätt så revolutionerande hållning till det gällande direktivet.

Om vi tittar på vad vi diskuterar i dag och ska rösta om i morgon ser vi att det är en kompromiss som, vilket så ofta är fallet, inte helt tillfredsställer alla parter. Kompromissen är denna: å ena sidan försöker vi bekämpa allt som är olagligt – och här är vi aldrig tillräckligt stränga – och å andra sidan vill vi inte göra det alltför komplicerat att använda lagliga skjutvapen. Det finns definitivt vissa aspekter, t.ex. kategorier eller registrering, där strängare regler grundade på subsidiaritetsprincipen skulle ha varit lämpliga, men detta var ingen hundraprocentig framgång. Det är dock ett första steg, och vi får se hur det hela fungerar i praktiken och hur medlemsstaterna hanterar frågan.

Jag menar att det här är en genomförbar kompromiss, och jag vet att alla inblandade har arbetat mycket hårt för att komma fram till den, så även jag vill uttrycka min tacksamhet.

I detta sammanhang anser jag dock att vi ständigt måste vara medvetna om skillnaden mellan lagliga och olagliga skjutvapen. Vi måste hantera frågan om olaglighet på ett strikt och konsekvent sätt, men vår strävan på det rättsliga området måste vara att agera omdömesgillt och undvika byråkratisk komplexitet.

  Véronique Mathieu (PPE-DE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den text vi ska rösta om i morgon är en kompromiss som till sist tillfredsställer nästan alla lagliga vapenanvändare. Kommissionens ursprungliga text var helt godtagbar för oss, och det var också rådets ståndpunkter. Föredraganden hade tyvärr rätt märkliga åsikter, och vi tvingades kämpa ganska hårt mot hennes ursprungliga idéer. Jag vill också tacka Guido Podestà för hans verkliga hästarbete, hans tålamod och hans diplomati inom PPE-DE-gruppen och vid många arbetsmöten.

De kompromisser vi har åstadkommit är tillfredsställande för alla lagliga vapenanvändare. Jag kan säga att franska jägare är mycket nöjda med att de fyra kategorierna har bibehållits. Det här är en viktig fråga i Frankrike, och jag är mycket glad i kväll för att vi har lyckats behålla dem. Jag kan också med glädje säga att jag är nöjd med det centrala registreringssystemet, för det är också logiskt att vi bör kunna spåra vapen. Det ser jag som ytterst viktigt för medborgarnas säkerhet. Vapenhandlarna är också belåtna med kontrollmärkningen. Vi är även nöjda med distansförsäljning och relativt nöjda med texten som helhet.

Med detta sagt anser jag att det gångna årets arbete bör få oss att reflektera över frågan om föredragandenas inledande ståndpunkter, och jag måste säga att vi bör akta oss för att anta alltför oflexibla ståndpunkter i vissa grundläggande frågor. Om inte kommissionen, rådet och PPE-DE-gruppen beslutsamt försvarat sina ståndpunkter tror jag faktiskt att vi hade letts i riktning mot en text som hade varit omöjlig att tillämpa, och mot gröna ståndpunkter och en ideologi som skulle ha varit till stor nackdel för jägare och lagliga vapenanvändare.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag vill bara fråga Arlene McCarthy om det vapen hon har med sig är märkt och registrerat och om hon har tillstånd att ta det med sig till kammaren.

  Arlene McCarthy (PSE). – (EN) Herr talman! Jag måste besvara den frågan, eftersom den visar att Paul Rübig inte förstår den lagstiftning som han har framför sig. Eftersom det inte definieras som ett skjutvapen behöver du ingen licens: vem som helst på gatan kan köpa det – en kriminell kan köpa det. Paul Rübig bör kontrollera fakta innan han uttalar sig.

Som en ordningsfråga vill jag också svara på en anklagelse från Hélène Goudin och jag vill att protokellet korrigeras. Ingen skuggföredragande har utestängts från dessa trepartssamtal. IND/DEM-gruppen var inbjuden, den utsåg en föredragande för 18 månader sedan, den personen dök inte upp på några möten i utskottet eller vid några utfrågningar och dök inte heller upp under några trepartssamtal. Hélène Goudin vet mycket väl att hon utsågs först för två veckor sedan för att ta över efter skuggföredraganden som aldrig dök upp.

Jag kommer att försvara det arbete som vår föredragande, skuggföredragandena och utskottet har utfört. Vi tar våra uppdrag på allvar, vi arbetar seriöst och IND/DEM-gruppen borde också ta sitt arbete på allvar.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

(1) Se ”Kommissionens förklaringar bifogade till debatten”.