Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 28 november 2007 - Bryssel

23. Makroekonomiskt stöd till Libanon (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Kader Arif för utskottet för internationell handel om förslaget till rådets beslut om gemenskapens makroekonomiska stöd till Libanon (KOM(2007)0476 – C6-0290/2007 – 2007/0172(CNS)) (A6-0452/2007).

  Günter Verheugen, ledamot av kommissionen. − (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka parlamentet för dess stöd till kommissionens förslag från augusti. Som föredraganden Kader Arif betonar i sitt betänkande befinner sig Libanon i en mycket besvärlig situation både politiskt och ekonomiskt. Behovet av finansiering är akut. Med detta makroekonomiska stöd infriar EU sitt löfte vid den internationella givarkonferensen i Paris i januari, när vi enades om att ge finansiellt stöd till Libanon.

Som ni vet är genomförandet av det finansiella stödet förenat med avsevärd osäkerhet på grund av den politiska och konstitutionella kris som ännu inte övervunnits. Kommissionen står dock fast vid sitt löfte att slutföra alla nödvändiga interna förfaranden så att stödet kan komma igång så snart situationen tillåter det.

Våra samtal med de libanesiska myndigheterna om de politiska villkor som ska kopplas till programmet kan snart slutföras, och jag kan försäkra er att dessa villkor helt och hållet kommer att överensstämma med den handlingsplan för EU och Libanon som upprättats inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken och med de libanesiska myndigheternas ekonomiska reformprogram på medellång sikt. Vi kommer givetvis att utnyttja alla till buds stående medel för att i möjligaste mån minimera risken för bedrägeri, korruption och finansiella oegentligheter, vilket efterfrågas i betänkandet.

Jag noterar att föredraganden föreslår en del ändringar av kommissionens förslag. Vi kommer att titta på ändringsförslagen mycket noga och ge rådet vårt yttrande. Jag kan dock redan nu säga att vi inte kommer att ha några invändningar mot de flesta ändringsförslag som gäller de rättsliga bestämmelserna i sig.

Kommissionen är medveten om att parlamentet vid utfrågningarna om nytt ekonomiskt stöd ställdes inför mycket korta tidsfrister. Alla berörda institutioner har haft en snäv tidsplan på grund av den specifika karaktären hos detta ekonomiska stöd som krisinstrument.

För att underlätta situationen och förbättra samarbetet med utskottet för internationell handel lovar kommissionen att i framtiden systematiskt och i förväg underrätta utskottets sekretariat om alla nya transaktioner avseende ekonomiskt stöd. Detta kommer att ske med hjälp av ett informationsmemorandum så snart nytt ekonomiskt stöd förutses.

  Kader Arif, föredragande. − (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det gläder mig att i dag lägga fram det här betänkandet om makroekonomiskt stöd till Libanon för er. I och med detta stöd infriar EU sitt löfte om att hjälpa landet att återhämta sig från de återkommande kriserna.

Libanon är i dag ett av världens mest skuldsatta länder, med en skuldkvot i förhållande till BNP på 180 procent. Följderna av inbördeskriget mellan 1975 och 1990, krisen med Israel sommaren 2006, den kroniska politiska instabiliteten och en ekonomisk politik som driver vind för våg har gett upphov till en allvarlig ekonomisk, finansiell och social kris. Denna situation kräver omedelbara åtgärder.

Det visar sig nu att medel med anknytning till antagandet i januari 2007 av handlingsplanen för EU och Libanon som ett led i den europeiska grannskapspolitiken inte kommer att finnas tillgängliga förrän 2009. Det exceptionella makroekonomiska stöd vi står i begrepp att anta kommer att täppa till den luckan och få omedelbar effekt för de offentliga finanserna och betalningsbalansen i Libanon, förutsatt att det genomförs direkt. Det makroekonomiska stödet kommer att utgöras av en donation på 30 miljoner euro och ett lån på 50 miljoner euro för att hjälpa den libanesiska regeringen att inleda återuppbyggnaden efter kriget och fortsätta den ekonomiska återhämtningen.

I mitt betänkande erkänns till fullo behovet av att säkra detta ekonomiska stöd till Libanon. Det innehåller dock att antal förslag till ändringar av rådets förslag för att uppnå ökad tydlighet och insyn.

Först och främst bör vi komma ihåg att stödet endast får vara ett komplement till den finansiering som Bretton Woods-institutionerna, Parisklubben, bilaterala givare och EU har enats om inom ramen för andra program. Det måste vara förenligt med EU:s yttre åtgärder och politik och garantera att EU:s insats ger ett mervärde.

Rådet måste också uttryckligen och offentligt anamma parlamentets rekommendationer i fråga om de villkor och kriterier som gäller för stödet, dvs. förbättrad insyn och hållbarhet i de offentliga finanserna, tillämpning av de budgetmässiga och makroekonomiska prioriteringar som fastställts, genomförande av åtgärder för att undvika risken för bedrägerier, korruption och resursmissbruk, fördelning av stödet med en lämplig balans mellan utgifter efter konflikter, återuppbyggnad, skenande statsskuld och befolkningens sociala behov, och fullständig efterlevnad av internationella normer för demokrati och mänskliga rättigheter samt grundläggande rättsstatsprinciper. Utbetalningen av stöd till Libanon måste åtföljas av verkliga framsteg på vägen mot dessa mål, och detta måste anges i ett bidragsavtal som upprättas tillsammans med de libanesiska myndigheterna.

Vid sidan av vårt grundläggande arbete med denna text vill jag också nämna några av de svårigheter vi mötte när betänkandet utarbetades, på grund av dess brådskande karaktär. Kommissionen och rådet måste därför, i samband med alla framtida beslut om beviljande av makroekonomiskt stöd, ge oss mycket mer framförhållning. Om parlamentet ska kunna utföra sitt arbete på ett tillfredsställande sätt måste det i god tid få information av bättre kvalitet. Om kommissionen införde ett system för tidig varning skulle parlamentets ansvariga utskott kunna behandla ärendet snabbare, och onödiga dröjsmål som kan medföra allvarliga negativa konsekvenser för den slutliga mottagaren av det ekonomiska stödet skulle kunna undvikas. Kvaliteten och konsekvensen i vårt arbete och kvaliteten på vårt samarbete med övriga institutioner hänger nära samman med detta.

I linje med tidigare resolutioner från Europaparlamentet vill jag betona att ett så omfattande instrument helt enkelt inte kan betraktas som exceptionellt. Det måste ha en regelmässig rättslig grund och får inte baseras på tillfälliga beslut av rådet varje gång det utnyttjas. Det behövs en ramförordning om makroekonomiskt stöd, framtagen genom medbeslutandeförfarandet, för att förbättra insynen, ansvarsskyldigheten, övervakningen och rapporteringssystemen.

Vi måste också snarast inleda diskussioner mellan institutionerna om den lämpligaste rättsliga grunden för ett instrument av det här slaget. När det gäller makroekonomiskt stöd till Libanon, ett av de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken och dessutom klassificeras som ett utvecklingsland, anser vi att den rättsliga grunden för åtgärden borde ha varit artikel 179 i EG-fördraget i stället för artikel 308.

Det är just för att Libanon är ett utvecklingsland som parlamentet framhåller att man inte får bortse från den sociala aspekten av de reformer som den libanesiska regeringen kan komma att genomföra. Enligt FN:s utvecklingsprogram (UNDP) lever nästan 24 procent av libaneserna i total fattigdom, och 52 procent av landets befolkning anses vara underprivilegierade. Nästan 9 procent av befolkningen är analfabeter, mindre än en tredjedel av befolkningen har grundskoleutbildning och endast 13 procent av libaneserna har universitetsutbildning.

Trots att det ser ut så här måste det konstateras att den sociala frågan i dag inte är central i den politiska debatten i Libanon, och det sociala inslaget i den planerade reformen är oerhört begränsat i ekonomiskt och finansiellt avseende. Det ligger dock, som jag redan sagt, i Libanons och dess partners intresse att finna en lämplig balans mellan de olika utgiftsslagen, särskilt medel för utbildning. Vi måste tänka på att bestående sociala orättvisor kan få allvarliga ekonomiska och politiska konsekvenser som kan bidra till att landets instabilitet håller i sig.

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, föredragande för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor. − (ES) Fru talman! Situationen i Libanon är oerhört allvarlig och spänd, och det står klart att vi måste hitta en lösning på den institutionella krisen i landet. Med detta i åtanke kommer en arbetsgrupp från utskottet för utrikesfrågor att besöka Libanon nästa vecka för att göra vad parlamentet alltid har gjort: visa vår institutions solidaritet med strävan efter fred, förståelse, harmoni, försoning och stärkande av demokratin i landet.

Det var just med detta syfte i åtanke som Kader Arif utarbetade sitt betänkande om makroekonomiskt stöd till Libanon. Jag måste säga till honom att vi i utskottet för utrikesfrågor inte ville fastna i teknikaliteter, med tanke på den oerhört allvarliga och spända situationen i Libanon sedan president Émile Lahoud lämnat över makten, som jag redan nämnt. Däremot ville vi givetvis säkra full respekt för parlamentets befogenheter som en gren av budgetmyndigheten, maximal tydlighet och insyn som föredraganden framhåller och därmed ett korrekt och effektivt utnyttjande av medlen så att all slags korruption undviks, som kommissionsledamot Günter Verheugen påpekade i sitt anförande.

I detta avseende anser vi att det makroekonomiska stödet är förenligt med andan i associeringsavtalet eller associeringen mellan EU och Medelhavsländerna, med de framtida ramarna för den europeiska grannskapspolitiken och, naturligtvis, med de förpliktelser som gjorts i avtalen från den tredje Pariskonferensen om Libanons återuppbyggnad och återhämtning. Det är också förenligt med andan i de avtal som ingåtts med de internationella institutionerna.

  Esko Seppänen, föredragande för yttrandet från budgetutskottet. − (FI) Fru talman! Som föredragande för yttrandet från budgetutskottet konstaterar jag med tillfredsställelse att det ansvariga utskottet har antagit de förslag vi lagt fram. Det var mycket modigt av kommissionen att föreslå det nya konceptet med ”tillgänglighetsperioden” för det ekonomiska stödet och tolka det så att rättsaktens giltighet kan förlängas genom ett enkelt kommittéförfarande. Kommissionen är bara ett verkställande organ och kan inte ha en lagstiftande roll. Det skulle den få om den skulle besluta om giltighetstiden för det ekonomiska stödet.

Från budgetutskottets sida noterar jag med tillfredsställelse att det ansvariga utskottet har intagit en positiv hållning till vårt förslag om ändring av den rättsliga grunden, även om det bara skulle göras med avseende på framtida förslag om makroekonomiskt stöd. Vi anser att 179 i EG-fördraget är en mer korrekt rättslig grund, och inte den allmänna artikel 308 som nu tillämpats. Vi hoppas att kommissionen och rådet i framtiden kommer att ta detta budskap från parlamentet i beaktande.

  Tokia Saïfi, för PPE-DE-gruppen. – (FR) Fru talman! Det rådande institutionella tomrummet i Libanon är ett stort hot mot landet och regionen som helhet. Med ett parlament som inte fungerar, parlamentsledamöter som fruktar för sina liv, en destabiliserad regering och en paralyserad ekonomi måste Libanon nu finna en väg ut ur krisen. EU måste också i högre grad än någonsin vara berett att stödja sin granne och allierade.

Det makroekonomiska stöd som EU föreslår i dag är mer välkommet än någonsin tidigare. Detta exceptionella, tidsbegränsade stöd, som syftar till att åtgärda budgetläget i ett land där överenskomna insatser för att minska skuldbördan ödelades av den blodiga konflikten sommaren 2006, faller helt inom ramarna för den europeiska grannskapspolitiken och Europa–Medelhavspartnerskapet. Det handlar alltså inte om något traditionellt stöd, eftersom detta budgetstöd kommer att bidra till att stärka Libanons politiska och ekonomiska suveränitet och oberoende. Stödet måste givetvis vara förknippat med en bedrägeribekämpningsmekanism för ökad insyn i förvaltningen och utbetalningen av medlen.

Vi måste också säkra en bättre samordning mellan de finansinstitut som arbetar med landets återuppbyggnad. Vi måste i praktiken genomföra grannskapsinstrumentet, IMF:s åtgärder och insatserna inom ramen för faciliteten för investering och partnerskap för EU–Medelhavsområdet (Femip) på ett konsekvent sätt för att garantera ett effektivt och hållbart stöd. Konferensen i Annapolis ingav ett visst hopp, och Libanon är fortfarande en nyckelfaktor för fred och stabilitet i regionen.

  David Martin, för PSE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag välkomnar Kader Arifs betänkande. Precis som kan förvänta sig av Kader Arif är det ett välformulerat och välbalanserat betänkande.

Men jag beklagar att EU än en gång måste betala för Israels tendens i Mellanöstern att fälla bomber först och oroa sig över konsekvenserna senare.

Det är sant att Libanon hade ekonomiska svårigheter före konflikten med Israel sommaren 2006, men det kriget var kanske droppen som fick bägaren att rinna över. Precis som Kader Arif sa är Libanon i dag ett av de mest skuldsatta länderna i världen och enligt FN:s utvecklingsprogram UNDP lever nästan var fjärde libanes i fullständig fattigdom.

I Libanon har vi en regering som trots problemen är besluten att skapa ekonomisk stabilitet. I ett sådant läge bör vi vara beredda att ge makroekonomiskt stöd för att bidra till återhämtningen. Kader Arif gör rätt i att kräva garantier för att se till att vi har de rätta strategierna för att motverka korruption och att finansieringen inte missbrukas. Den rätta mekanismen för detta är att skapa total öppenhet beträffande hur pengarna beviljas och används, göra en korrekt övervakning av utgifterna och en utvärdering i efterhand av de åtgärder som vidtagits.

Libanon har, som kommissionsledamoten nämnde, blivit ett av EU:s partnerländer inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Pengarna inom ramen för den politiken kommer inte att göras tillgängliga förrän 2009 eller 2010, men när finansieringen blir tillgänglig ser jag fram emot stöd från EU till de sociala och ekonomiska reformerna i Libanon. Under tiden kan makroekonomiskt stöd göra stor skillnad för Libanons möjlighet att hantera statsskulden och skapa stabilitet i hur landet styrs. Därför välkomnar jag det.

  Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Vi diskuterar i dag makroekonomiskt stöd till Libanon. Landet genomgår nu den allvarligaste ekonomiska och politiska kris det drabbats av sedan kriget tog slut 1990. Parlamentet har från många oberoende Mellanösternexperter hört att EU aktivt bör stödja de demokratiska instanserna i Libanon.

Libanon befinner sig nu i ett synnerligen betydelsefullt skede. Krigets sista spöken kan nu slutligen läggas till vila. Det finns emellertid också en risk för att alla de gamla konflikterna flammar upp igen. Vi bör därför utnyttja de instrument vi har till vårt förfogande och spela en aktiv medlarroll för att hjälpa Libanon att lösa sina interna konflikter. Konflikten mellan Israel och Libanon orsakade enorm skada i ett land som just, med stor svårighet, lyckats återuppbygga sin infrastruktur efter 20 års krig. Konflikten inverkade också negativt på de sociala förhållandena i Libanon. Den ledde till att de radikala krafterna stärktes så att Libanon på nytt kastades in i en intern konflikt mellan folkgrupper.

Libanon måste få tid att stabiliseras igen. Det krävs medling mellan alla parter. Det ekonomiska stödet från EU och andra länder och institutioner kommer att ge Libanon möjlighet att återuppta reformerna. Reformer tar tid, men de leder till att ett politiskt, socialt och ekonomiskt stabilt land kan växa fram.

Jag välkomnar kommissionens initiativ och det faktum att parlamentets ledamöter har tagit itu med frågan om makroekonomiskt stöd. Därigenom kan vi sända ett budskap till Libanons folk om att EU ser sig som deras partner. Jag vill därför också tacka föredraganden för att han så skickligt strävat efter att inkludera parlamentet i beslutsprocessen när det gäller stöd till Libanon. Slutligen måste vi komma ihåg att Libanons återuppbyggnad ligger lika mycket i vårt intresse som européer som i libanesernas intresse.

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 29 november 2007.