Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 29 november 2007 - Bryssel

4. Utnämning av sju ledamöter av revisionsrätten (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är en gemensam debatt om sju betänkanden av Inés Ayala Sender, för budgetkontrollutskottet, om den föreslagna nomineringen av David Bostock, Michel Cretin, Maarten B. Engwirda, Henri Grethen, Harald Noack, Ioannis Sarmas och Hubert Weber till ledamöter av revisionsrätten.

  Inés Ayala Sender, föredragande. − (ES) Herr talman! Som ni alla vet nomineras revisionsrättens ledamöter av rådet, till en ämbetsperiod på sex år, efter samråd med parlamentet. Det är budgetkontrollutskottet som ansvarar för att förbereda parlamentets yttrande.

Rådet består för närvrande av 27 ledamöter från uninones medlemsstater, och vi är nu beredda att förnya mandatet för fyra kandidater: David Bostock från Storbritannien, Maarten B. Engwirda från Nederländerna, Ioannis Sarmas från Grekland och Hubert Weber från Österrike, samt föreslå nya ledamöter: Michel Cretin från Frankrike, Henri Grethen från Luxemburg och Harald Noack från Tyskland.

Vid förfarandet i budgetkontrollutskottet godkändes alla kandidater, men alla godkändes inte enhälligt. Vi kommer dock att se att, med reservation för vissa förtydliganden, mitt slutliga förslag huvudsakligen är att, om det inte finns några fler invändningar, alla dessa nomineringar ska tillstyrkas.

Efter de personliga intervjuerna med de tre nya kandidaterna vill jag betona vilket bra intryck som gjordes av Michel Cretin, den franska kandidaten, som kommer att ta med sig sin betydande erfarenhet av internationell revision, både i samband med FN och Nato, till revisionsrätten. Budgetkontrollutskottet anser att denna erfarenhet är ett stort plus.

Vid de personliga intervjuerna av de fyra ledamöter vars mandat är på väg att förnyas, var den viktigaste frågan deras åsikt om den självutvärderingsprocess som revisionsrätten har påbörjat och som ska avslutas vid slutet av 2008, samt varje kandidats bidrag till den pågående debatten om behovet att reformera revisionsrättens organisation, särskilt efter utvidgningen, med tanke på att den i nuläget har en styrelse med 27 ledamöter, och även i syfte att förbättra dess effektivitet och modernisering.

I detta sammanhang vill jag säga att Ioannis Sarmas imponerade särskilt, och han fick ett enhälligt stöd av utskottet, förmodligen för att han var så samarbetsvillig under godkännandeförfarandet.

Å andra sidan var den överenskommelse som nåddes mellan Maarten B. Engwirda och den nederländska regeringen inte helt tydlig, och detta väckte en del misstänksamhet i utskottet.

När det gäller Hubert Weber, för närvarande revisionsrättens ordförande, vill jag innan vi röstar reda ut en fråga som särskilt har bekymrat mig och som uppstod efter utfrågningen inför godkännandet i budgetkontrollutskottet, och jag tycker att detta forum utgör ett utmärkt tillfälle att klargöra saken.

Herr talman! Med tanke på detta vill jag be er att lämna ordet till Hubert Weber när jag är färdig för att klargöra följande fråga:

Den 13 november 2007, efter presentationen av årsrapporten från revisionsrätten, där Hubert Weber är ordförande, gjordes olika uttalanden på BBC News av kommissionens förre chefsrevisor som påstod att 80 procent av gemenskapens budget fortfarande inte hade fått grönt ljus. I direkt anslutning till detta citerades Hubert Weber, som sa att den analysen utgjorde det mer ortodoxa synsättet, men att Siim Kallas helt annorlunda uttalande också var korrekt.

Jag skulle vilja höra sanningen och jag vill att Hubert Weber bekräftar huruvida dessa uttalanden är hans, och om de inte är det skulle jag vilja att han författar en dementi och skickar en kopia till parlamentet, för att förhindra de skador som denna typ av motsägelser orsakar den allmänna opinionen.

För att återvända till innehållet i mitt betänkande vill jag uttrycka min frustration över att rådet – vars frånvaro i denna debatt är beklaglig – än en gång inte har brytt sig om de kriterier som parlamentet har fastslagit i sin resolution från 1992, i syfte att åstadkomma större öppenhet.

I princip har rådet, i två fall, ignorerat rekommendationen att inte överstiga två mandatperioder, med andra ord tolv års tjänst, vid revisionsrätten. Än värre är dock att rådet inte har tagit hänsyn till parlamentets rekommendation om behovet att få en bättre balans mellan män och kvinnor i revisionsrätten. I dag finns det fem kvinnor av totalt 27 ledamöter, och nu har man föreslagit att andelen kvinnor ska minskas till fyra. I detta sammanhang anser jag att rådet en gång för alla bör vidta särskilda åtgärder.

I detta avseende kräver vi också att rådet medger att goda förbindelser mellan parlamentet och revisionsrätten är avgörande om kontrollsystemet ska kunna fungera ordentligt. Vi bör därför få rådets förslag, med dess föreslagna nomineringar, i god tid och få möjlighet att samarbeta närmare med ledamöterna under perioden före beslutet.

En sak som är ännu viktigare är att vi vill påminna rådet om behovet att respektera Europaparlamentets yttrande för att undvika en upprepning av det som hände 2004, efter ett negativt yttrande om en av de föreslagna ledamöterna, vilket rådet helt ignorerade.

Med tanke på revisionsrättens framtid vill jag nämna oron, som delas av många av Europaparlamentets ledamöter, över effektiviteten hos ett så viktigt organ när det styrs av en direktion av upp till 27 ledamöter. Därför väntar vi med viss otålighet på slutsatsen från revisionsrättens självutvärdering, och faktum är att jag i mitt betänkande rekommenderar att parlamentet noggrant studerar denna i slutet av 2008 när den läggs fram, och att det tar ställning till de olika möjligheterna.

Under tiden kan dock förbättringar göras, och därför uppmanar jag revisionsrätten att använda alla medel som står till buds för att rationalisera dess arbete, i synnerhet genom att använda de möjligheter som finns enligt det nuvarande fördraget: till exempel möjligheten att anta rapporter genom majoritet och inte alltid genom konsensus, och också möjligheten att upprätta paneler som är ansvariga för särskilda rapporter som därför inte måste behandlas av hela styrelsen.

Därför rekommenderar jag att parlamentet vid antagandet av förslaget till att godkänna de nominerade ledamöterna, med de förbehåll jag nämnt, uttrycker en önskan om att vi hur som helst bör få klarhet i det som jag föreslog tidigare.

  President. − Tack Inés Ayala Sender. Eftersom Hubert Webert inte är närvarande hoppas jag att någon av hans kolleger kan meddela er uppmaning till honom så att han kan svara på era farhågor.

  Petya Stavreva, för PPE-DE-gruppen. – (BG) I dag ska vi rösta om nomineringarna av sju nya ledamöter till revisionsrätten. Europaparlamentet och parlamentsledamöterna har alltid fäst stor vikt vid denna institution. Som parlamentsledamot från Bulgarien och företrädare för en ny medlemsstat anser jag att det är av stor vikt för den finansiella ställningen i hela Europeiska unionen att revisionsrätten fungerar som den ska och att den kan samarbeta effektivt med parlamentsledamöterna.

Under utfrågningarna av kandidaterna i budgetkontrollutskottet fick vi möjlighet att ta reda på deras professionella kompetens, deras personliga kunskap och deras individuella motivation. Naturligtvis kunde vi bara beklaga att det inte fanns någon kvinna eller någon ung person bland kandidaterna, men Europaparlamentet har ingen makt över medlemsstaterna och det urval de gör på nationell nivå.

Vårt ansvar som parlamentsledamöter är att utvärdera nomineringarna, och jag anser att de vi har frågat ut i budgetkontrollutskottet är värda att bli valda till revisionsrätten. Den majoritet som de sju nomineringarna fick under omröstningen i utskottet visar vår höga uppskattning av var och en av kandidaterna. Deras politiska och professionella oberoende var ett av de grundläggande kriterier som styrde vår bedömning av kandidaturerna. PPE-DE-gruppen i Europaparlamentet kommer att stödja alla kandidaturer i hopp om ett gott och fruktbart samarbete med ledamöterna i Europeiska revisionsrätten.

  Gabriele Stauner (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag välkomnar förslagen till utnämning av sju ledamöter av revisionsrätten och kan bara upprepa hur viktigt revisionsrättens arbete är för att skydda EU:s och medlemsstaternas ekonomiska intressen. Revisionsrätten spelar en viktig roll när det gäller att uppnå detta syfte, och den har skaffat sig ett utmärkt rykte. Den utför sitt arbete utan rädsla, på ett rättvist, yrkesmässigt och oberoende sätt, men naturligtvis måste den alltid förlita sig på enskilda individer, för det är människor som bär upp alla institutioner. Och eftersom dess ledamöter föreslås av medlemsstaterna är det till dessa jag främst riktar mina anmärkningar.

En del kanske har invändningar när det gäller kandidaternas relativa höga ålder. För just dessa befattningar betraktar jag dock den personliga och yrkesmässiga erfarenheten som avgörande faktorer, och en revisor som är 25, 30 eller 35 år har helt inte tillräcklig erfarenhet. Enligt min åsikt är kritiken mot den låga andelen kvinnor mer berättigad. Även här måste man dock säga att kandidaternas kvalifikationer är viktigast, oavsett deras kön. Jag fäster stor vikt vid utvecklingen av en lag- och kåranda och vid strävan efter nära förbindelser med nationella revisionsmyndigheter. Det bör finnas ett samarbete, men det måste vara oberoende.

Som ni vet har det under senare tid varit hårda diskussioner om frågan om huruvida revisionsrätten har för många ledamöter. Beslutet har nu fattats tack vare reformfördraget. Det kvarstår en viss oro – och denna oro är legitim – när det gäller huruvida en revisionsrätt med 27 ledamöter fortfarande kan arbeta med maximal effektivitet. Ledamöternas antal och profil måste stämma. Framför allt, särskilt på detta område, får inte den yrkesmässiga kompetensen underordnas politiska överväganden. När det gäller framtida planer på omstrukturering, som säkert kommer att finnas, vill jag som exempel nämna den federala revisionsmyndigheten i mitt hemland, som har ett stort antal ledamöter – jag tror att de är fler än 50 – men där varje ledamot leder en tjänsteavdelning och är helt inbegripen i revisionsverksamheten samtidigt som han eller hon åtnjuter fullt juridiskt oberoende.

Hur än framtiden ser ut för revisionsrätten kommer den att fortsätta vara vår främsta allierade när det gäller att granska budgeten.

  Talmannen. − Jag tycker att vi ska fråga Hubert Weber om han vill säga några ord för att kommentera eller svara på frågan som ställdes av debattens föredragande, Inés Ayala Sender.

Herr Weber, vill ni säga några ord?

  Hubert Weber, revisionsrättens ordförande. − (DE) Herr talman! Jag hade redan lämnat kammaren när denna fråga ställdes. Naturligtvis vill jag klargöra frågan. Det påstods att jag i en BBC-intervju hade tagit parti för Marta Andreasen. Jag kan bara säga att jag gav en intervju till BBC, men Andreasens namn nämndes aldrig i intervjun. Två av mina medarbetare som är närvarande i dag kan intyga detta.

En annan mycket viktig sak är att jag påstås ha sagt att 80 procent av utgifterna fick rött ljus, om jag får uttrycka saken så enkelt. I själva verket sa jag precis tvärtom. Intervjuaren, som naturligtvis har friheten att framställa saker på sitt sätt, frågade mig om jag hade något problem med Siim Kallas uttalande att 40 procent av utgifterna hade fått grönt ljus. Jag svarade att jag inte hade något problem med det. Jag säger detta för att förtydliga att det inte finns någon skillnad mellan Siim Kallas uppfattning och min egen. Man kan alltid argumentera om procentsiffror. Denna siffra kan måhända vara högre än 40 procent, men jag måste återigen bekräfta att jag aldrig nämnde siffran 80. Jag hänvisade inte till Marta Andreasen, eftersom det är en fråga mellan kommissionen och henne, och revisionsrätten har ingen önskan att blanda sig i det. Tack så mycket för att ni gav mig denna möjlighet att svara.

  Talmannen. − Tack för att du bemötte föredragandens farhågor med din förklaring. Den gemensamma debatten är nu avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 11.