Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2006/0031(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A6-0276/2007

Debatter :

PV 28/11/2007 - 21
CRE 28/11/2007 - 21

Omröstningar :

PV 29/11/2007 - 7.15
CRE 29/11/2007 - 7.15
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0559

Fullständigt förhandlingsreferat
Torsdagen den 29 november 2007 - Bryssel EUT-utgåva

8. Röstförklaringar
Protokoll
  

Muntliga röstförklaringar

 
  
  

- Betänkande: Jo Leinen (A6-0412/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Leinen-betänkandet är ytterligare ett exempel på det fördärvliga system med självbetjäning som detta EU utvecklar i alla politiska partier. Enligt min åsikt är det typiskt att t.o.m. europeiska valkampanjer nu finansieras av skattebetalarna, kampanjer som man givetvis driver på EU-vänliga partiers vägnar, eftersom ribban med avsikt har satts högt som vi vet, och EU-skeptiker finner det i själva verket omöjligt att uppfylla kriterierna för att få medel. Detta är det femtielfte fallet av skattestöld, maskerat och torgfört i detta parlament som demokratisering. De människor som nu tar för sig, tar för sig av pengar från den gemensamma potten, är samma människor som uttryckligen vägrat att hålla en demokratisk folkomröstning i Frankrike, i Nederländerna och tidigare i Danmark och fortfarande vägrar nu. Det är samma människor som säger att våra medborgare inte får yttra sig om Turkiet bör gå med i EU eller inte. För Guds skull, be dem tiga om demokratisering och sluta att framställa sitt glupska begär efter pengar som en önskan om att hjälpa samhället.

 
  
  

- Betänkande: Martine Roure (A6-0444/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag röstade mot Roure-betänkandet av flera grundläggande skäl. Ett av dem är att medlemsstaterna är fullt kapabla att föreskriva lagstadgade skyddsåtgärder mot rasism, med andra ord rimmar EU:s verksamhet på detta område synnerligen illa med subsidiaritetsprincipen. Ramdirektivet är också ett angrepp på yttrandefriheten. Medan det är godtagbart att bekämpa rasism – och med rasism menar jag det uttryckliga incitamentet till eller bruket av våld – är det inte acceptabelt att blanda ihop detta begrepp med berättigad offentlig debatt, som motstånd mot massinvandring, motstånd mot islamisering eller försvar för nationell identitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Louis Bourlanges (ALDE). – (FR) Herr talman! I likhet med alla mina kolleger röstade jag för Martine Roures betänkande om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen. Jag gjorde det för att jag sympatiserar med den hållning som uttrycks i det, men också för att föredraganden och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter har gett oss ett betänkande som avser att skydda tanke-, forsknings- och yttrandefriheten. Varje sådant beslut innebär en risk: risken att ge en politisk makt rätt att tala om för människor vad de får och inte får tänka, säga och skriva enligt lagen.

I mitt land har vi sett viss olämplig lagstiftning: till exempel ville Bruno Gollnisch att skolornas kursplaner skulle inbegripa smickrande referenser till Frankrikes koloniala verk. På ett listigare sätt har lagar vars avsikt var mycket tydlig, som Christiane Taubiras, misstolkats eller missbrukats för att oberättigat åtala historiska verk vars objektivitet, intellektuella skärpa och akademiska förträfflighet rent allmänt hade välkomnats av historiker över hela världen.

Det verkar troligt att den åsikt som vi omfattar förhindrar sådant missbruk, för det första därför att den formellt erkänner yttrandefrihet som en grundläggande rättighet och för det andra därför att rambeslutet inte avser att straffa kommentarer, analyser eller åsikter, utan incitament till hat, vilket är något helt annat. Låt oss hoppas att alla medlemsstater och politiska grupperingar kan inta samma balanserade och kloka inställning som vår föredragande.

 
  
  

- Betänkande: Jo Leinen (A6-0412/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Koenraad Dillen (NI). – (NL) Herr talman! Jag röstade mot Leinen-betänkandet om finansiering av europeiska politiska partier därför att det inte är acceptabelt att EU-medel kanaliseras till de europeiska politiska föreningar som redan finns och därigenom diskriminerar grupper som inte känner behov av att organisera sig på EU-nivå. Och det är mycket cyniskt att framställa EU:s finansiering av europeiska valkampanjer och alla slags europeiska politiska inrättningar som en förstärkning av EU:s demokrati. Det råkar nämligen vara så, som Philip Claeys sa för en stund sedan, att de berörda partierna är just de som alltid har ropat i kör att vi måste avfärda de franska och nederländska nej-rösterna om EU:s konstitution och bara fortsätta med ratificeringsprocessen. Dessa partier har också alltid hållit en låg profil i frågan om en folkomröstning om Turkiets anslutning. Ändå skulle det verkligen innebära en förstärkning av EU:s demokrati. Men att finansiera är helt klart bara lämpligt om det gäller partier som är politiskt korrekta i sitt sätt att se på EU. Av det skälet bör vi rösta mot betänkandet.

 
  
  

- Betänkande: Martine Roure (A6-0444/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Eftersom jag riktat skarp kritik mot det första Leinen-betänkandet för en stund sedan vill jag bara helt enkelt upprepa de känslor som min vän Philip Claeys uttryckte när han faktiskt helt adekvat svarade på de något egendomliga kommentarerna från Jean-Louis Bourlanges. Föreställningarna om rasism å ena sidan och berättigad offentlig debatt å den andra håller på att bli ytterst förvirrade. Det framgår tydligt av kommentarerna från Europeiskt centrum för övervakning av rasism när det sa att islamofobi var en ny form av diskriminering och att svaret på de danska teckningarna var en lag mot hädelse. Det är mycket farligt när vi väl förstått att normal offentlig debatt om islam och islamisering kan tolkas som provokation till att hata muslimer. Av alla dessa olika skäl anser vi hela debatten occeptabel och vi röstade mot både Leinen- och Roure-betänkandet.

 
  
  

- Betänkande: Jo Leinen (A6-0412/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag röstade mot Leinen-betänkandet eftersom reglerna för att finansiera europeiska partier, som jag redan betraktar som oacceptabla i sig, nu vidgas. För att kvalificera sig ska inte bara numeriska utan också ideologiska krav tillämpas, och det innebär att partier som går mot strömmen inte kommer att ha någon chans. De etablerade partierna och grupperna avgör vem som får medel. Det finns inte ens någon bestämmelse om att överklaga sådana beslut.

Vi måste också vara medvetna om beslutsfattandet i smyg, den typiska salamitaktik som används här. Principen om att finansiera europeiska partier fördes försiktigt på tal för ett par år sedan. Man beslöt då uttryckligen att medel inte skulle användas för att finansiera valkampanjer. Och vad händer nu? Valkampanjer kommer i högsta grad att finansieras. Och inte nog med det, pengar kommer att flöda till alla slags politiska inrättningar. Under sådana omständigheter förstår ni säkert, herr talman, att jag röstade mot denna självbetjäningsformel.

 
  
  

- Resolution om Georgien (RC-B6-0481/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Sylwester Chruszcz (NI). – (PL) Herr talman! Jag röstade i dag för att anta resolutionen om situationen i Georgien. Jag vill uttrycka min djupa oro över de händelser som nyligen inträffat i Tbilisi och våldet från säkerhetsstyrkornas sida.

Situationen i regionen kräver en dialog med alla parter, inklusive oppositionsledarna. Det internationella samfundet, som EU och Ryssland tillhör, måste göra allt för att se till att det kommande valet i Georgien blir demokratiskt med respekt för mänskliga rättigheter och mediernas frihet.

Jag blev emellertid förvånad över att se att medlemmarna i UEN-gruppen ville stryka ett uttryck i punkt C som refererade till frisläppandet av personer som ansågs vara politiska frångar.

Herr talman! Jag tror inte att ni hade uppfattat mitt namn riktigt i början, därför startade jag med en längre inledning. Jag var inte säker på om jag redan hade fått ordet.

 
  
  

- Betänkande: Jo Leinen (A6-0445/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Jaroslav Zvěřina (PPE-DE). – (CS) Jag delar inte den entusiasm för denna text som allmänt råder här. Enligt min åsikt måste de tio Guds bud som världen fick av Moses för länge sedan fortfarande vara giltiga på de mänskliga rättigheternas område. Självklart gäller också innehållet i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Det som vi värderar högst måste vara individens frihet, som endast får begränsas för att bevara andras frihet. Det är särskilt vissa bestämmelser om sociala rättigheter som inte klart definieras här och som kan bli svåra att tolka. Det gäller i första hand antidiskrimineringsbestämmelser, men också sådana rättigheter som den självklara rätten för äldre att delta i socialt och kulturellt liv. Jag tycker inte att självklara sanningar ska behandlas med lagstiftningsmedel. Bestämmelsen som rör arbetstagares rättigheter leder till problem snarare än klara principer.

Enligt min åsikt är EU inte bara en sammanslutning för anställda arbetare. Därför fungerar stadgan snett när den inte tillräckligt betonar skydd för privat egendom och rättigheter för ägare och företag. Jag har kommit till slutsatsen att förekomsten av denna stadga inte kommer att väsentligt berika våra liv.

 
  
MPphoto
 
 

  Seán Ó Neachtain (UEN). (GA) Herr talman! Jag röstar för detta betänkande eftersom jag är fast övertygad om att ändringsfördraget, eller Lissabonfördraget, ger rättslig status åt stadgan om de grundläggande rättigheterna med dess 54 individuella rättigheter, inberäknat rätten till liv, förbud mot tortyr, jämlikhet inför lagen, respekt för familjelivet och rätten att överklaga.

Jag tror att de flesta människorna i Irland stöder denna stadga, som också regeringen gör, med tanke på att de godkände den europeiska konstitutionen för några år sedan.

Vi ska hålla en folkomröstning i Irland, herr talman, om ändringsfördraget, dvs. Lissabonfördraget, och om den ska få framgång kommer vi att behöva bedriva en tydlig, öppen, påtaglig och professionell kampanj. Jag tror att en irländsk röst för framför allt kommer att bero på de åtgärder som EU vidtar för att garantera att de mänskliga rättigheterna fullt ut respekteras i fördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Kathy Sinnott (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Artikel 3d i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tillåter terapeutisk kloning genom att endast förbjuda reproduktiv kloning. Det strider mot Förenta nationernas deklaration om mänsklig kloning av den 8 mars 2005, vari behovet av att förbjuda alla former av mänsklig kloning erkänns. Kloning, oavsett orsak, förgör mänskliga embryon. Jag kan inte rösta för detta. Jag hade velat stödja artikel 26 om rättigheterna för personer med funktionshinder.

 
  
MPphoto
 
 

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Jag vill inte att det ska uppstå något missförstånd här, herr talman. Det faktum att jag röstade nej till Leinen-betänkandet om grundläggande rättigheter får förvisso inte tolkas som att jag är mot att EU-medborgare får mer grundläggande fri- och rättigheter, tvärtom. Både i och utanför denna kammare har jag ofta uttalat mig till försvar för yttrandefrihet och mot lagar som sätter munkavle på folk. Saken är den att detta betänkande inte handlar om grundläggande rättigheter. Européer är lyckligtvis redan försedda med mycket grundläggande rättigheter och mycket grundläggande friheter som de kan använda för att försvara sig mot övergrepp i sina egna länder och på EU-nivå. Jag röstade mot, eftersom om man gör denna stadga bindande innebär det i själva verket ett mycket stort steg mot ett federalt EU. Jag är för EU som ett förbund av fria nationer och följaktligen röstade jag mot detta betänkande om grundläggande rättigheter, givetvis utan att vara motståndare till grundläggande rättigheter i sig.

 
  
MPphoto
 
 

  Mario Borghezio (UEN). – (IT) Herr talman! Mina damer och herrar! Sju timmar under jorden i en cell i det belgiska Palais de Justice tack vare Bryssels borgmästare och behöriga myndigheters tystnad gav mig gott om tid att tänka på grundläggande rättigheter.

Jag vill lyfta fram, och det är därför Lega Nord röstade mot stadgan om de grundläggande rättigheterna, den brist på uppmärksamhet som har riktats mot de risker som ligger i artikel 10. Vad beträffar religionsfriheten, inget problem, men friheten att iaktta den, utan begränsningar? De begränsningar som finns i mitt lands, Italiens, konstitution: gränser för allmän anständighet, säkerhet och lag och ordning.

Är EU medvetet om att kannibalism är ett pågående problem? Vet EU vad voodooriter är? Jag anser att våra flamländska kolleger gjorde rätt i att i mycket klara ordalag påpeka tvetydigheten i de texter som EU lägger fram, till exempel mot islamofobi. Det talas emellertid aldrig om kristendomsfobi, om anti-vit rasism. Detta är verkliga problem och EU bör också uppmärksamma dessa risker och faror och skydda sina egna medborgare, sin kultur och sina traditioner, de europeiska folkens identitet, om vi vill ha ett EU av olika folkslag och inte ett EU som blir en smältdegel där grundläggande rättigheter inte riktigt skyddas.

Vi vittnar om detta, vi som har kastats i fängelse för att ha försvarat våra idéer och EU-medborgares rättigheter medan EU tyst tittade på.

 
  
MPphoto
 
 

  Francesco Enrico Speroni (UEN). – (IT) Herr talman! Mina damer och herrar! Jag röstade också mot betänkandet om stadgan om de grundläggande rättigheterna, inte för att jag är mot de rättigheterna utan för att belysa en tvetydighet, en fara som ligger i ordalydelsen av de rättigheterna, särskilt, som Mario Borghezio redan har påpekat, i artikel 10 där det inte finns några gränser för friheten till religiös dyrkan och religiösa seder och bruk.

Eftersom det inte finns några gränser skulle satanism, voodooriter, riter som strider mot allmän ordning, mot allmän moral, mot andra rättigheter mycket väl kunna tillåtas och praktiseras. EG-domstolen i Luxemburg skulle, om den ville tolka texten ordagrant, inte ha något annat val än att avkunna domar till förmån för vilken som helst gärning som begåtts av dem som utövade sådana riter, något som skulle strida inte bara mot urgamla traditioner utan också mot sunt förnuft.

 
  
  

- Betänkande: Alain Lipietz (A6-0409/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papastamkos (PPE-DE). – (EN) Herr talman! PPE-DE-gruppen har beslutat att rösta för Alain Lipietz betänkande om handel och klimatförändringar vid denna minisession. Betänkandet är välgrundat och tar upp mycket av den oro vi alla känner. Vi har dock beslutat att rösta mot några av ändringsförslagen till punkterna, eftersom vi anser att man måste ta itu med den globala uppvärmningen genom hållbara åtgärder som inte har någon negativ inverkan på den ekonomiska tillväxten eller på de långsiktiga framtidsutsikterna för Europas sociala modell.

Som politisk grupp är vi mycket känsliga för problemet med klimatförändringar. Europeiska unionen har intagit en tätposition när det gäller att föreslå långtgående lösningar på hur man bör ta itu med klimatförändringen. Vi anser att EU-förslagen har fungerat som riktlinje för all framtida diskussion, och att de är kompatibla med vår ekonomiska modell.

Vi anser att global handel har varit fördelaktig för världsekonomin, men samtidigt medger vi att mer behöver göras, särskilt inom transportsektorn, för att minska skadliga utsläpp. Världshandeln som sådan får dock inte snedvridas.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

- Betänkande: Arlene McCarthy (A6-0430/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. (EN) Jag tänker rösta för det här betänkandet, eftersom det åtminstone tillåter medlemsstaterna, och särskilt Förenade kungariket, att fortsätta att använda brittiska måttenheter.

Personligen föredrar jag metersystemet, men det finns vissa områden där själva karaktären på arbetet som utförs kräver användning av brittiska måttenheter. Jag menar inte grönsaksförsäljning, utan arbeten som upprustning av historiska och kulturarvsliga transportsätt, och särskilt turistjärnvägar.

Jag vill påpeka att inte alla i Förenade kungariket använder brittiska måttenheter. I rugbyligan började man använda metersystemet för flera år sedan.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. (EN) Det står nu klart att – trots att en del gjort rejäla försök att svärta ned Europeiska unionen på grundval av måttenheter – EU kan hantera frågor på ett praktiskt sätt. Användningen av brittiska måttenheter parallellt med metersystemet har tillämpats i Förenade kungariketunder en period. Även om man i skolan numera hänvisar till ett metersystem, och många har växt upp med dessa måttenheter, är det en princip för många andra att använda brittiska måttenheter. Detta är välkommet och borde lugna många som blev förvirrade av tidigare uppgifter i pressen om motsatsen.

 
  
  

- Betänkande: Kader Arif (A6-0452/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Libanon är nu en av de mest skuldtyngda länderna i världen, och EU:s beviljande av makroekonomiskt finansiellt stöd är fullständigt berättigat. Det måste dock inrättas villkor för att se till att EU:s finanser är beräknade på rätt sätt och att nolltolerans råder för bedrägeri och bristfällig förvaltning. Det är värt att notera att det återigen är EU som betalar notan för Israels attacker på ett grannland.

 
  
  

- Betänkande: Ioannis Varvitsiotis (A6-0428/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. (PT) Vi måste se till att rättvisa i EU inte förblir begränsad inom nationella gränser som redan fysiskt försvunnit mellan medlemsstaterna.

Det är nödvändigt att garantera lika behandling för alla EU-medborgare, oavsett nationalitet eller hemvistland. En misstänkt, som inte är bosatt i den stat där rättegången sker, får inte behandlas annorlunda än en misstänkt som är bosatt där.

Kontrollåtgärder som inte innebär frihetsberövande får för närvarande inte införlivas eller överföras mellan medlemsstater, eftersom det inte finns något ömsesidigt erkännande av dessa åtgärder. Detta äventyrar det rättsliga skyddet för individuella rättigheter.

Jag stöder därför detta förslag till rambeslut om en europeisk övervakningsorder för förfaranden före rättegång. Det skulle tillåta ett ömsesidigt erkännande av åtgärder för rättslig övervakning före rättegången och göra det möjligt för misstänkta att återvända till sin hemviststat under utredningstiden.

Detta minskar utrymmet för häktningar (särskilt när det gäller mindre allvarliga förseelser) medan det uppmuntrar till mer effektivt rättsligt samarbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I likhet med tidigare processer är detta rambeslut av rådet om europeisk övervakningsorder för förfaranden före rättegång mellan medlemsstaterna, som parlamentet nyligen godkänt, en del av ett försök att stärka och fullfölja ett ”gemensamt rättsligt område inom EU” i spåren av Tammerfors- och Haag-programmen på jakt efter ett ”EU utan (inre) gränser”.

Bland annat förespråkas i förslaget till rambeslut och betänkandet att utvidga användningen av den europeiska arresteringsordern för att täcka alla lagöverträdelser (utan att sätta en tröskel).

Dessa och andra planerade åtgärder syftar till att utvidga utrymmet för samordningen av strafflagen i de olika medlemsstaterna i EU, stärka EU:s federalistiska karaktär, och påskynda och hämta kraft från ändringsfördraget som flyttar nya domkretsar i rättsliga och inrikes frågor från staterna.

 
  
  

- Betänkande: Martine Roure (A6-0444/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Patrick Gaubert (PPE-DE), skriftlig.(FR) Efter mer än fem års förhandlingar har rådet till slut kommit överens om rambeslutet om att bekämpa vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet genom strafflagen. Medan vi kanske välkomnar detta genombrott måste vi samtidigt beklaga att det har kommit till på bekostnad av minimiskyddet.

Som påpekas i Martine Roures betänkande upprättar rambeslutet bara en miniminivå av samordning och dess effektivitet och omfattning har allvarligt begränsats av de många undantag som det inbegriper.

Trots att parlamentet, när man konsulterade det om denna text, bemödade sig om att ge den större kraft, saknar rambeslutet ambitioner och kommer inte att räcka till för att ta itu med de problem som vi står inför: att bekämpa rasism och svara för att våra universella värden delas.

Detta rambeslut måste ses som ett första steg i processen att komma till rätta med rasism och främlingsfientlighet på EU-nivå och nå maximal samordning på detta område.

Trots dessa brister röstade jag för att anta detta betänkande i plenum eftersom det är absolut avgörande för EU och för parlamentet i synnerhet att skicka en stark politisk signal till stöd för grundläggande rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig.(FR) Jag stöder den uppfattning av en minoritet som framförts officiellt av Koenraad Dillen. Ramdirektivet om kriminalisering av ”vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet” är frihetsförstörande EU-lagstiftning som gör lika mycket för att skada tanke- och yttrandefriheten som Gayssot- och Taubira-lagarna i Frankrike.

Inget politiskt tal som försvarar nationella identiteter, uttrycker stolthet över nationell historia eller motsätter sig migrationsspridningen och den allmänna fara för friheten som den obevekliga islamiseringen av vår kontinent utgör kommer nu att undgå tankepolisens vrede. Ännu en gång tar inte EU sina invånares parti, eftersom de som formulerade detta direktiv och de parlamentsledamöter som just har antagit det redan har bestämt sig för vilka som är de förmenta brottslingarna och vilka som är de förmodade offren.

Vad beträffar samordningen av strafflagen har vi, i en tid när vår kontinent fortfarande hotas av terrorblodbad och när förhärdade brottslingar utnyttjar avskaffandet av gränserna till att utföra ohyggliga brott i det ena landet efter det andra, mer brådskande saker att uträtta än att göra dem som stöder alla utländska företeelser och påtvingad multikulturalism till intellektuella och rättsliga diktatorer.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Lang (NI), skriftlig.(FR) Syftet med Martine Roures betänkande är att bekämpa rasism. Det är ett mycket berömvärt mål, men det utnyttjas dessvärre som ursäkt för en politik som diskriminerar medborgare i våra medlemsstater, som blir andra klassens medborgare i sina egna land.

Två tragiska händelser förra söndagen kan illustrera detta. Mordet på en ung fransyska, Anne-Lorraine Schmitt, av en dömd våldtäktsman av turkisk härkomst hamnade aldrig på löpsedlarna. Det gjorde däremot olyckan som dödade två ”ungdomar”, Moushin och Larami, som körde för fort på en oregistrerad minimotorcykel utan störthjälmar och kolliderade med en polisbil. Olyckan fick mycket uppmärksamhet i tv-nyheterna och den franske presidenten träffade de båda tonåringarnas föräldrar.

Måste man bränna och plundra en stad, som de hundratals huliganer gjorde som påstod att de skulle hämnas sina döda ”kompisar” Moushin och Larami, om man vill ha myndigheternas sympati? Varför får oskyldiga offer mindre uppmärksamhet än brottslingar? Det är hög tid att sätta stopp för detta vansinne: myndigheternas milda behandling, den sinnessjuka invandringspolitiken under de senaste 30 åren och den påstådda antirasism som i Frankrike i alla avseenden mer liknar rasism mot fransmän.

 
  
MPphoto
 
 

  Martine Roure (PSE), skriftlig.(FR) Europeiska unionen är inte bara en inre marknad. Den är framför allt en union av människor med gemensamma värderingar, framför allt skyddet för individens grundläggande rättigheter. Det var därför hög tid att anta ett rambeslut om att bekämpa vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen.

EU vidtar åtgärder för att bekämpa rasism och diskriminering. Därför behövs det ett instrument som garanterar samma skyddsnivå mot rasistiska och främlingsfientliga handlingar i alla medlemsstater. Vi måste hitta rätt balans genom att kunna garantera samma straff för ord och handlingar som uppviglar till våld och hat, samtidigt som vi garanterar rätten till yttrandefrihet. Därför respekterar vi till exempel nationella traditioner när det gäller att fördöma revisionism.

Jag beklagar emellertid att tillämpningsområdet för detta förslag har inskränkts genom kravet på enhällighet i rådet, och jag vill uppmana medlemsstaterna att gå ännu längre, tillsammans med Europaparlamentet, när denna text behandlas på nytt.

 
  
MPphoto
 
 

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. Roures betänkande orsakade en hel del huvudbry. Jag instämmer naturligtvis helhjärtat i ambitionen att på flertalet fronter bekämpa rasism och främlingsfientlighet var helst det uppstår. Det finns goda skäl att diskutera lagstiftning på EU-nivå. Idéer, bra som dåliga, flyttar sig snabbt mellan gränser och människor. Det juridiska skyddet är, på sina håll, bristfälligt i Europa.

Samtidigt finns det anledning att vara försiktig när man kommer till harmonisering av straffrätt, inte minst på ett område som griper in på grundlagsområdet. Sverige har en generös attityd vad gäller yttrandefrihet, pressfrihet och religionsfrihet. Delar av Europa har det inte, på givna grunder. Rådsbeslutet som mödosamt förhandlades fram av det tyska ordförandeskapet säkerställer ett minimiskydd. Roures betänkande ville gå längre och innehöll därtill ett antal mycket otydliga formuleringar. Därför röstade jag till slut för avslag på betänkandet.

Yttrandefriheten kan naturligtvis inte vara absolut. Det innebär dock inte att alla inskränkningar måste vara synnerligen väl motiverade.

 
  
  

- Betänkande: Hieronymi (A6-0442/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Hélène Descamps (PPE-DE), skriftlig.(FR) Den text som antogs i dag utgör ett viktigt steg för den audiovisuella mediesektorn och även för EU:s medborgare.

Den är resultatet av långvariga förhandlingar, där Europaparlamentet har spelat en framträdande roll.

Den tillför Europeiska kommissionens ursprungliga förslag betydande förbättringar, framför allt genom att utsträcka direktivets tillämpningsområde till de nya medierna och genom praktiska åtgärder för att främja europeiska, audiovisuella produktioner.

De punkterna garanterar att traditionella och digitala audiovisuella medier kan utvecklas konkurrenskraftigt, samtidigt som man skyddar den kulturella mångfald som ger Europa dess identitet.

Att erkänna rätten att få tillgång till korta utdrag innebär också ett verkligt framsteg för tv-bolagen, inklusive de paneuropeiska bolagen, under förutsättning att denna rätt utövas med omdöme.

Slutligen kommer vi för första gången att få tydliga regler om produktplacering. Detta är något som redan förekommer, men som för närvarande utvecklas utan fasta regler och följaktligen utan insyn eller rättssäkerhet. Tack vare de föreslagna garantierna kommer produktplacering att öppna nya möjligheter för europeisk, audiovisuell produktion och kreativitet, samtidigt som man erbjuder det konsumentskydd och den information som krävs..

 
  
MPphoto
 
 

  Henri Weber (PSE), skriftlig.(FR) Här står vi nu, i slutet av en lång och invecklad process. Vi har lyckats få så mycket från rådet som det kunde ge oss. Vi har lagt till det vi tyckte var avgörande i texten och till vår förvåning och glädje måste vi medge att praktiskt taget alla våra nya förslag har accepterats.

Naturligtvis skulle vi vara gladare om vi hade kunnat hålla tillbaka de privata bolagen och operatörerna när det gäller avregleringen av reklammarknaden. Naturligtvis hade vi hellre sätt att produktplacering hade förbjudits. Naturligtvis hade vi föredragit en fastare hållning när det gäller reklam riktad till barn. Men detta var tydligen inte majoritetens ståndpunkt, varken i parlamentet eller i rådet.

Eftersom de audiovisuella medietjänsterna behöver denna nya lagstiftning så snart som möjligt, och eftersom vi måste medge att rådet och det tyska ordförandeskapet samarbetade öppet och i slutändan produktivt, kan vi nu säga att glaset är halvfullt. Den socialdemokratiska gruppen stöder därför förslaget att godkänna den text som är resultatet av förhandlingarna.

 
  
  

- Betänkande: Kallenbach (A6-0276/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. (PT) Den olagliga tillverkningen av och handeln med vapen, vapendelar, komponenter och ammunition påverkar säkerheten för samtliga invånare i EU negativt. Att kunna spåra vapen är dessutom av stor betydelse i kampen mot organiserad brottslighet.

Det är viktigt att vi vidtar de åtgärder som krävs för att förebygga, bekämpa och utrota denna typ av brott.

Enligt uppgifter från Världshälsoorganisationen hamnar interpersonellt våld och självmord på tredje respektive fjärde plats bland världens främsta orsaker till sjukdom och förtida dödsfall bland personer i åldern 15–44 år. En stor andel beror på användningen av vapen.

Syftet med detta initiativ är därför att anpassa direktivet om kontroll av förvärv och innehav av vapen och att fastställa gemensamma regler som gör det möjligt för medlemsstaterna att övervaka förvärv och innehav av vapen och överföring av vapen till andra medlemsstater.

Även om kommissionens förslag är i stort sett positivt, begränsas det till att ta med vissa aspekter av FN:s protokoll från 2001. Det är viktigt att man också beaktar de förändringar som kommissionen angav som nödvändiga i sin rapport från 2000.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade för min gruppkollega Gisela Kallenbachs betänkande om vapen, som utgör en välförtjänt kompromiss.

Den lagliga användningen av skjutvapen spelar en viktig roll i hela Europeiska unionen. Skjutvapen bidrar till olika delar av ekonomin, det kan vara tillverkningen eller försäljningen av dem eller i delar av landsbygdsekonomin där det är nödvändigt att skjuta. Tusentals människor ägnar sig också åt skytte på sin fritid.

Inte desto mindre är det viktigt att det finns lämpliga kontroller för att förhindra att lagliga skjutvapen övergår till det kriminella området. I dagens betänkande finns en klok balans som gör det möjligt för dem som lagligt använder skjutvapen att fortsätta med det, medan det motarbetar dem som försöker bedriva verksamhet utanför lagen.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. (PL) Herr talman! Jag röstar för antagandet av Gisela Kallenbachs betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG av den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv och innehav av vapen (KOM(2006)0093 – C6-0081/2006 – 2006/0031(COD)). Jag håller med om att olaglig tillverkning av och handel med vapen, deras delar och ammunition får skadliga effekter för säkerheten för samtliga invånare i EU.

I betänkandet påpekas helt riktigt att handeldvapen är verktyg för våld i samhället, eftersom de är lätta att få tag på, billiga, portabla och lätta att använda.

I betänkandet understryks också behovet av att Internethandel och tillhandahållandet av Internetplattformar för handel med vapen omfattas av direktivets tillämpningsområde.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet och välkomnar Europeiska gemenskapernas anslutning till FN-protokollet om förvärv och innehav av skjutvapen. Protokollet möjliggör ett större konsumentskydd eftersom det stärker kontrollen av marknaden, tillåter snabb spårbarhet av vapen tack vare datoriserade databaser, och förstörelse av illegala vapen, vilket därmed bidrar till att sänka den otillåtna tillverkningen av och handeln med skjutvapen på medlemsstaternas territorier.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Vapen är inga normala produkter. De utgör en stor fara, framför allt för barn och ungdomar, som hotas av att en vapenkultur sprids via Internet. I Europa har vi på senare tid fått bevittna ett antal mycket negativa incidenter, där huvudrollen spelades av unga människor som använde vapen. Jag är glad över att vi inte har förblivit passiva åskådare av händelserna i Finland och i Antwerpen i Belgien.

Jag är medveten om att ett vapenförbud skulle leda till en ökning av den olagliga handeln, följaktligen kräver denna fråga stor politisk fingertoppskänsla. FN:s protokoll erbjuder en utgångspunkt för detta direktiv. Innan de ratificeras måste deras skyldigheter införas i EU:s lagstiftning.

Jag röstade för betänkandet, eftersom det erbjuder en livskraftig kompromiss som begränsar den olagliga handeln med vapen, samtidigt som jägarnas och sportskyttarnas legitima intressen tillvaratas. Direktivet kommer att leda till en förbättrad märkning av vapen och i direktivet erkänns också att varje medlemsstat har sina egna traditioner och kulturer när det gäller vapenanvändning. Direktivet inför ett förbud för människor under 18 år att använda vapen. Ungdomar kommer enbart att kunna delta i sportsammanhang under uppsikt av sina tränare och föräldrar.

Jag anser att EU kommer att få en modern vapenlagstiftning tack vare det ansvarsfulla arbete som utförts av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Den delvisa samordningen av reglerna inom unionen kommer inte bara att eliminera den olagliga försäljningen. Den kommer dessutom att se till att farliga vapen, som utgör ett hot mot oskyldiga människor, gradvis försvinner från våra gator.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Det här betänkandet om kontroll av förvärv och innehav av vapen bör välkomnas. Att ta itu med vapenbrottslighet och illegal vapensmuggling till EU måste prioriteras.

 
  
  

- Betänkande: Dumitrescu (A6-0450/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE-DE) , skriftlig. – (FR) Jag röstade för Cristian Dumitrescus betänkande och det gläder mig verkligen att vi har kunnat anta en livskraftig kompromiss för alla berörda parter tack vare parlamentets insatser. För Luxemburg är artikel 5 i förordningen av stor betydelse.

Genom den artikeln återinförs den avtalsmässiga friheten och den gör det möjligt för de båda parterna – konsumenten och näringsidkaren – att välja vilken nationell lag som ska gälla för deras avtal, antingen den i konsumentens hemmedlemsstat eller den i näringsidkarens medlemsstat.

I sitt förslag försökte kommissionen ändra på detta genom att säga att enbart lagen i konsumentens hemland skulle gälla. Detta skulle ha fått ödesdigra konsekvenser för de mindre medlemsstaterna, eftersom företag som är verksamma på den inre marknaden från dessa länder skulle ha tvingats tillämpa upp till 27 olika nationella lagstiftningar, vilket skulle ha avskräckt framför allt små och medelstora företag från kommersiell verksamhet utanför det egna landets gränser.

Konsumenterna i de mindre medlemsstaterna skulle ha fått bevittna en betydande minskning i utbudet, eftersom det ökade byråkratiska krånglet på grund av detta förslag kunde ha förmått operatörerna att sluta erbjuda tjänster åt konsumenter som är bosatta i de länderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Inger Segelström (PSE), skriftlig. Vi svenska socialdemokrater röstade för betänkandet, då vi anser att det är viktigt ur rättssäkerhetssynpunkt och mot bakgrund av den utveckling som skett inom både handel och marknadsföring att vi får moderna gemensamma regler för lagval i avtalsförpliktelser. Vi är dock inte helt nöjda med den kompromiss som tagits fram och röstade således emot punkt två i ändringsförslag 77 som rör konsumentavtal. Vi anser att Europa behöver ett starkare konsumentskydd med tydliga regler för både näringsidkare och konsumenter. Kompromissen löser enligt vår syn inte detta på ett tillfredsställande sätt.

Trygga konsumenter, medvetna om sina rättigheter och med förtroende för gränsöverskridande inköp, är viktigt för Europas ekonomi och välstånd. Vi delar dock den oro småföretagen uttryckt inför den börda som läggs på dem som bedriver e-handel i Europa vad gäller införskaffande av kunskap om medlemsstaternas olika konsumentlagstiftning. Detta är en viktig fråga som återstår att lösa.

 
  
  

- Betänkande: Scheele (A6-0299/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för Karin Scheeles betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder eftersom jag anser att de förändringar som presenteras i betänkandet och som syftar till att utöka förordningens tillämpningsområde stärker Europaparlamentets roll i samband med tillämpningen, vilket i sin tur främjar bättre lagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Europaparlamentet godkände i dag Karin Scheeles betänkande om genetiskt modifierade livsmedel och foder. Som bekant råder det fortfarande stor osäkerhet om genetiskt modifierade livsmedel, framför allt vad gäller deras effekt på människors och djurs hälsa. Försiktighetsprincipen måste därför tillämpas i frånvaron av vetenskaplig säkerhet.

Att utfodra djur med genetiskt modifierat foder innebär dessutom att dessa produkter också kommer in i vår livsmedelskedja, även om det inte finns några vetenskapliga garantier för att detta är skadligt för hälsan.

I detta betänkande stöder Europaparlamentet kommissionens ståndpunkt om de genomförandebefogenheter som tilldelas kommissionen och inför en serie villkor för den befintliga lagstiftningen utan att lösa grundproblemet.

Därför kan vi inte rösta för betänkandet. Även om villkoren eventuellt kan vara positiva, så löser de inte grundproblemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Min grupp har lagt fram ett viktigt ändringsförslag till Karin Scheeles betänkande. Vi anser att Europaparlamentet fullt ut bör kunna granska frågor som handlar om genetiskt modifierade organismer. Jag anser att genetiskt modifierade organismer är ett stort hot mot hälsan och miljön i EU och att alla beslut om sådana frågor förtjänar största möjliga granskning.

 
  
MPphoto
 
 

  Renate Sommer (PPE-DE), skriftlig. (DE) Efter långvariga överläggningar har vi, föredragandena från de olika politiska grupperna i parlamentet, kommit överens om ett kompromissändringsförslag till förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder vad gäller de genomförandebefogenheter som ges kommissionen. Denna kompromiss kom vi fram till efter samråd med andra organ, inklusive rådet. Det tar i alla avseenden hänsyn till det nya föreskrivande förfarandet med kontroll.

Vi lyckades å ena sidan bredda parlamentets befogenheter jämfört med dem som angavs i kommissionens förslag. Vi lyckades också korrigera förslaget till betänkande från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och göra om det till ett praktiskt användbart och realistiskt förslag. Alla ändringar som var avsedda att föra in ändringar av de viktigaste inslagen i den befintliga lagstiftningen om genetiskt manipulerade organismer bakvägen genom ett missbruk av det nya kommittéförfarandet avvisades.

Faktum är att vi inte har råd att vända ryggen åt grön genetisk ingenjörskonst. Tvärtom är genetiskt modifierade organismer omistliga för vår framtid. Mot bakgrund av klimatdiskussionen borde det nu stå klart, även för ideologiskt överlastade gröna politiker, att vi måste tillämpa metoderna inom biologisk ingenjörskonst för att förbättra de förnybara källorna vid framställningen av biomassa och energi. Vi har helt enkelt inte tillräckligt mycket odlingsbar mark för att kunna odla tillräckligt stora mängder konventionella energigrödor. Vi måste dessutom se till att livsmedels- och energigrödor inte behöver konkurrera om utrymmet. Godkända genetiskt modifierade organismer är säkra, och ingen blir mätt av ideologi!

 
  
  

- Betänkande: Leinen (A6-0412/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Vi säger nej till ytterligare subsidier till politiska partier på EU-nivå. Demokratin förutsätter att politiska partier byggs underifrån genom att medborgare bildar opinion, formulerar politiska program, startar partier och vinner stöd i allmänna val. Att låta det politiska och teknokratiska etablissemanget inrätta EU-partier uppifrån med hjälp av skattebetalarnas pengar är en demokratiskt motbjudande idé. Resultatet blir att partierna gör sig oberoende av sina medlemmar, men beroende av en politisk elit.

Det är därför helt fel att nu ytterligare höja subsidierna till EU-partier genom anslag för att skapa politiska stiftelser på europeisk nivå. EU-partierna kostar redan skattebetalarna över 10 miljoner euro i 2007 års EU-budget, och det lutar åt att de politiska stiftelserna kommer att få lika stora ekonomiska bidrag. Det innebär att EU:s skattebetalare i framtiden per år ska betala omkring 190 miljoner svenska kronor till EU-partierna och till dem kopplade organisationer. Medlen går till EU-partier som är rena skrivbordsprodukter från Bryssel, partier som folken aldrig efterfrågat vare sig i sin egenskap av medborgare eller av skattebetalare.

Det är också moraliskt tvivelaktigt att politikerna i denna kammare så lättvindigt anslår skattemedel till sina egna organisationer samtidigt som de offentliga utgifterna i medlemsländerna skärs ner.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Samtidigt som man försöker införa kärnan i ett fördragsförslag som redan har förkastats och som ömsom kallas ”konstitutionellt”, ömsom ”mini”, ”förenklat” eller ”reformerande”, fortsätter EU:s överstatliga institutioner att främja det konstlade inrättandet av en ”europeisk allmänhet”.

Vi minns också hur denna beslutsamhet blev till något av ett korståg sedan fransmännen och holländarna förkastat ”den europeiska konstitutionen” och man har tillgripit alla upptänkliga medel, inklusive ”de europeiska politiska partierna” och nu deras politiska gräsrötter, för att främja ”utvecklingen av ett europeiskt medvetande”.

Som det portugisiska ordförandeskapet har sagt, är engagerandet av ”alla våra medborgare i denna fascinerande europeiska konstruktionsprocess” den ”verkliga substansen”, det ”verkliga uppdraget”, den ”verkliga frågan”. Vi måste därför fråga varför, trots all denna entusiasm, man undviker folkomröstningar om EU-fördraget.

Men det är inte vad de dominerande krafterna i EU vill. Det de nu vill, bland annat, är att gemenskapens budget ska finansiera Europaparlamentets valkampanjer med europeiska politiska partier, vilket kunde innebära en tydlig inblandning i varje enskilt lands interna politiska frågor och demokratiska funktion.

 
  
MPphoto
 
 

  Kartika Tamara Liotard and Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. (NL) I länder där olika folk har levt tillsammans är det vanligt att det inte finns några partier som agerar över hela landet. Det tidigare Österrike-Ungern hade att antal socialdemokratiska, katolska och liberala partier, som vart och ett företrädde olika befolkningsgrupper, vart och ett knutet till sina egna gruppintressen och sitt eget språk. Sedan decennier tillbaka har även Belgien inte längre några nationella partier, endast flamländska och vallonska partier. Så hur skulle EU kunna ha ”europeiska” partier?

Vårt parti, det nederländska socialistpartiet, ser partier som gräsrotsorganisationer, folkrörelser som samarbetar för att förverkliga sin vision av hur samhället borde vara och som tar tillvara intressena för den grupp som ger ett visst parti sitt förtroende. Partier är inte en del av statsmaskineriet och de bör inte inrättas med skattepengar. Därför röstade vi mot tidigare beslut om finansiering av europeiska partier och vi är också mot att öka nivån på den finansieringen till 85 procent. Vi anser också att det är orealistiskt att främja europeiska snarare än nationella kampanjer för framtida val till Europaparlamentet. Tjugosju nationella val äger rum i ett antal olika situationer. De leder fram till ett enda parlament med ett internationellt medlemskap som består av grupper av likasinnade människor. Vi är för internationellt samarbete mellan likasinnade, men för det krävs ingen EU-finansiering.

 
  
MPphoto
 
 

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL), skriftlig.(EL) De politiska partierna på europeisk nivå har olika och ibland motstridiga politiska åsikter om den europeiska politiken inom olika områden. Alla europeiska politiska organisationer som är knutna till de politiska partierna måste därför vara fristående, så att de kan främja sina egna politiska åsikter på det sätt de själva vill.

De europeiska politiska organisationerna inom ramen för denna förordning ska få i uppdrag att främja den officiella europeiska politiken på olika områden, vilket ofta strider mot de politiska partiernas uttalade ståndpunkter. Detta innebär en direkt inblandning i de europeiska politiska partiernas verksamhet och verksamheten i de nationella politiska partier som de består av. Det skulle också innebära en indirekt inblandning i medlemsstaternas politiska processer och valförfaranden, eftersom den planerade finansieringen skulle ge upphov till ”gynnade” och ”icke gynnade” politiska partier, med följande återverkningar på resultatet i valet till Europaparlamentet.

Alla eventuella förordningar måste därför främja åsiktsfrihet och öppenhet, utan något inbördes beroende som skulle verka hämmande på de europeiska och nationella politiska partiernas aktiviteter.

 
  
  

- Betänkande: Sturdy (A6-0342/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar det här betänkandet som försöker se till att gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder är minimala. Det är en viktig fråga för djurs och människors hälsa.

 
  
  

- Proklamation av samförståndet kring det humanitära biståndet (B6-0484/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Som vi påpekade tidigare kan vi inte stödja ”samförståndet” kring EU:s principer, mål och strategier för det humanitära biståndet till tredjeland, vilket skulle kräva att vi främjade så kallade ”humanitära” ingripanden som en ”rättighet” eller till och med en ”plikt” och att använda ”tvingande åtgärder, inklusive militära ingripanden” som en ”sista utväg”, vilket strider mot grundprinciperna i internationell rätt..

Dessvärre är konsekvenserna av en sådan politik tydliga (trots att de döljs och utelämnas). Politiken döljer otillåtliga mål och intressen bakom en ridå av ”goda avsikter” som om ett ständigt fördömande av Förenta staternas och dess allierades militära aggression mot och ockupation av Irak inte skulle vara nog, med de hundratusentals dödsfall som det har lett till, och plundringen av landets enorma naturresurser.

”Humanitära ingripanden” är ett instrument som stormakterna har använt för att rättfärdiga sina ingripanden i situationer de så ofta har skapat själva och sedan förvärrat genom år av ingripanden för att tillfredsställa sina strategiska intressen och till stöd för de multinationella företagens skrupelfria manövrer.

För att lösa de allvarliga problem som drabbar miljontals människor krävs respekt för den nationella suveräniteten, att man löser internationella konflikter på fredlig väg och att man tillfredsställer de ekonomiskt svagaste nationernas tvingande behov.

 
  
  

- Situationen i Georgien (RC-B6-0481/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE), skriftlig. (RO) Jag röstade för denna resolution i förhoppningen att den skulle få konkret betydelse för situationen i Georgien och det landets beslut att fortsätta med sina demokratiska reformer, samt processen att konsolidera EU:s åtgärder i landet och, mer allmänt, i våra östra grannländer.

Som föredragande för Svartahavssamarbetet vill jag upprepa betydelsen av att upprätta ett område med politisk stabilitet och faktisk demokrati i denna region. I mitt betänkande nämns detta område bland andra nyckelprioriteringar i det regionala samarbetet, och situationen i Georgien bekräftar för oss det tvingande behovet av att främja och konsolidera samarbetet på detta område. Jag tror att tre faktorer är avgörande för detta syfte: att konsolidera den demokratiska reformen i Georgien, att upprätta goda grannskapsförbindelser i regionen, och Rysslands konstruktiva medverkan i denna process och slutligen EU:s djupgående och mer aktiva engagemang i den faktiska stabiliseringen och demokratiseringen av Georgien och, i allmänhet, av Svartahavsregionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Bara ett par kommentarer om Europaparlamentets resolution om situationen i Georgien.

För det första, även om den konstaterar den förvärrade politiska situationen och repressionen i Georgien, är den ytterligare ett uttryck för EU:s inblandning, som med en förskönande omskrivning beskrivs som stöd för ”nödvändiga politiska och ekonomiska reformer” och ”euro-atlantiska värderingar”.

För det andra, och som en konsekvens av detta, konstaterar man i resolutionen ”de politiska, demokratiska och ekonomiska framsteg som uppnåtts av den nuvarande georgiska presidenten och regeringen”, trots att innehållet i resolutionen säger raka motsatsen och underlåter att nämna den våg av förtryck som landets progressiva cirklar sedan länge har varit utsatta för.

För det tredje ignorerar man i resolutionen det faktum att det är försämringen i den sociala och ekonomiska situationen i Georgien och levnadsvillkoren för majoriteten av befolkningen – med sjunkande inkomster och stigande arbetslöshet – som är roten till det nuvarande sociala missnöjet och har skärpt de interna motsättningarna, vilket de som har makten försöker utnyttja och manipulera, på samma sätt som de också har gjort på senare tid.

Slutligen, som en reaktion på dessa viktiga händelser ”uppmanar” Europaparlamentet president Micheil Saakasjvili och de georgiska myndigheterna, när det har ”fördömt” andra för betydligt mindre allvarliga saker.

 
  
  

- Betänkande: Leinen (A6-0445/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. (PT) Stadgan om de grundläggande rättigheterna som godkändes i Nice 2000 är en förteckning över gemensamma europeiska värderingar som alla medborgare kan identifiera sig med.

Dessa värderingar är framsprungna ur de olika EU-ländernas rika kulturarv, deras konstitutionella traditioner och lagar, och de präglar unionen, inte bara som en ekonomisk enhet, utan som en gemenskap av värderingar.

Europaparlamentet har systematiskt begärt att stadgan ska få status av primärrätt, vilket skulle göra den till en central utgångspunkt för EU-domstolen och de nationella domstolarna, förutom att göra den rättsligt bindande.

Det gläder mig därför mycket att äntligen få detta bekräftat, och jag gläder mig också åt att konstatera att utkastet till reformfördrag innehåller det centrala i Del II av Fördraget om upprättandet av en europeisk konstitution.

Det är synd att stadgan ingår i form av en bilaga, snarare än att utgöra en del av huvudtexten till fördraget, vilket den skulle förtjäna med tanke på dess betydelse. Det är också tråkigt att Förenade kungariket och Polen har utövat sin rätt att välja bort möjligheten att visa sitt engagemang för de grundläggande rättigheterna, även om uttalanden nyligen från den nya polska regeringen verkar antyda en annan attityd och en som stämmer bättre överens med den gemensamma andan.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det står helt klart att detta betänkande om stadgan om de grundläggande rättigheterna används som en rökridå för att återupprätta det centrala i Europeiska konstitutionen och kringgå den suveräna folkviljan i Frankrike och Nederländerna, där fördraget avvisades, för att undvika att hålla folkomröstningar om det så kallade reformfördraget. Detta är skandalöst och vi har därför röstat mot.

På sätt och vis är det hyckleri att tala om att försvara de grundläggande rättigheterna när man gör ett försök att dölja innehållet i detta fördrag från allmänheten, undviker att diskutera öppet för att klargöra frågorna och förhindrar medborgarna från att uttrycka sina åsikter i nationella folkomröstningar.

Vi måste emellertid än en gång understryka att stadgan är svagare än andra instrument, såsom den portugisiska republikens konstitution, den europeiska socialstadgan och Europarådets konvention för skydd av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, som har internationell giltighet, är mer omfattande och erkända som lag.

Slutligen får vi inte glömma att huvudsyftet med stadgan är att underlätta det nyliberala, federalistiska och militaristiska språng framåt som är målet för det så kallade reformfördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig.(FR) Det faktum att Europeiska unionen än en gång förbereder sig på att godkänna stadgan om de grundläggande rättigheterna visar i vilken grad Europas invånare blir bedragna. Den första versionen av stadgan ändrades, framför allt vad gäller dess juridiska verkan, för att Förenade kungariket skulle kunna underteckna konstitutionsfördraget i Rom. Detta var en eftergift gentemot britterna.

I protokoll 7 till det kommande Lissabonfördraget, som innehåller en klausul om avstående för Storbritannien och Polen sägs ”för att skingra varje tvivel” att ”stadgan ska inte utvidga Europeiska unionens domstols... möjlighet” att besluta om lagar och andra författningar i de länderna på grundval av stadgan. Stadgan ska heller inte medföra ”rättigheter tillämpliga på Polen eller Förenade kungariket som kan bli föremål för rättslig prövning”. Detta innebär att de rättigheter som beskrivs i stadgan inte kommer att bli gemenskapsrättigheter. Jag vill inte ha något att göra med ett sådant bedrägeri.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Samtliga EU-institutioner är redan idag bundna av internationell rätt som garanterar skyddet för mänskliga rättigheter. Detta framkommer klart och tydligt av EG-domstolens avgörande i målet Racke. Utöver detta har samtliga EU-länder ratificerat Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Konventionen är bindande för samtliga stater och fyller sin funktion väl.

En ny text skulle tvärtom innebära risk för rättslig osäkerhet och att EG-domstolen i Luxemburg fattar beslut som strider mot beslut som fattas av den redan verksamma Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg.

Vi ogillar att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, enligt den version som bifogas detta betänkande, ges en rättsligt bindande karaktär.

Vi anser att det är fel att ge talmannen mandat att, innan det nya fördraget undertecknas, högtidligt proklamera stadgan, och motsätter oss alla åtgärder för att offentliggöra den i Europeiska unionens officiella tidning innan ratificeringsförfarandet avslutas med positivt resultat, om så någonsin sker.

Vi uppmanar i stället medlemsstaterna att inleda förhandlingar om att låta EU tillträda konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, således att även EU-institutionerna omfattas av dessa gemensamma mänskliga rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det verkar som om Europaparlamentet har antagit (?) ”Stadgan om de grundläggande rättigheterna” för andra gången, sju år efter första gången.

Vi måste konstatera att stadgan om de grundläggande rättigheterna utarbetades av ett så kallat konvent som tillsattes i detta syfte och som kom fram till en gemensam uppfattning som byggde på minsta gemensamma nämnare under påtryckning av krafter som företrädde högst reaktionära ståndpunkter, nämligen den brittiska Labourregeringen som leddes av Tony Blair.

Resultatet av denna process är en stadga som är betydligt svagare vad gäller sociala rättigheter än till exempel Republiken Portugals konstitution eller Europeiska sociala stadgan, som Portugal har ratificerat.

Försvaret av rätten till arbete som tydligt och uttryckligen finns inskriven i Republiken Portugals konstitution (artikel 58) och i Europeiska sociala stadgan (artikel 1) ”anpassas” och ”moderniseras” i stadgan om de grundläggande rättigheterna och blir till ”rätten att söka arbete”.

Det finns andra exempel i de förklaringar som utarbetats av presidiet till det konvent som utarbetade stadgan och som sedan uppdaterats under översyn av Europeiska konventets presidium som utarbetade ”Europeiska konstitutionen”. De ”förklaringarna” är grundläggande för en förståelse av innehållet i stadgan om de grundläggande rättigheterna, men de åtföljer den praktiskt taget aldrig. Jag undrar varför.

 
  
MPphoto
 
 

  Jules Maaten (ALDE), skriftlig. (NL) ”Europas folk har mellan sig skapat en allt fastare sammanslutning och har beslutat att dela en fredlig framtid på grundval av gemensamma värden.” Så lyder första meningen i ingressen till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som EU:s ledare undertecknade i Nice den 7 december 2000.

Och redan i denna mening formuleras en viktig sanning. I vår union har vi gemensamma värderingar och normer som nu genom stadgan är inskrivna som rättigheter: friheter, jämlikhet, mänsklig värdighet, solidaritet, medborgerliga rättigheter och rättvisa.

Min åsikt är att det skulle ha varit bättre om EU bara hade undertecknat Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Men till syvende och sist är detta en acceptabel lösning. Det är ett uttryckligt erkännande av de mänskliga rättigheterna i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar och röstade för Jo Leinens betänkande om stadgan om de grundläggande rättigheterna. Jag lade dock ned min röst om det ändringsförslag som uppmanade Polen att göra sitt yttersta för att tillämpa stadgan om de grundläggande rättigheterna helt och hållet – som brittisk ledamot tycker jag att det kan vara lite hyckleri.

 
  
MPphoto
 
 

  José Ribeiro e Castro (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag avstod från att rösta om förslaget eftersom den portugisiska konventionen ger ett bättre skydd för de grundläggande rättigheterna och eftersom åsikten som vissa företräder, att gemenskapsrätten står över medlemsstaternas inhemska lagar, kunde leda till mycket skadliga rättsliga tvister.

 
  
MPphoto
 
 

  Marek Siwiec (PSE), skriftlig. (EN) I dag röstade jag för det nya antagandet av stadgan i dess nya form så att den blir bindande för EU:s institutioner. Mitt socialistparti i Polen och Europa ger ett starkt stöd till antagandet av stadgan, och det gör jag med. Stadgan är ett viktigt instrument i vår union, som ger rättigheter åt alla medborgare i unionen – individuella rättigheter och rättigheter kopplade till medborgarskap. Med denna stadga täpper vi till ett stort hål. Ett undantag är inte något riktigt undantag eftersom stadgan är bindande för institutionerna och gemenskapsrätten, även om några länder fortfarande hoppas att det inte ska påverka den inhemska lagen. EG-domstolen kommer att se till att stadgan tillämpas korrekt. Förklaringen till den reviderade stadgan och referensen i det nya fördraget gör Europeiska unionen starkare som ett gemensamt område med gemensamma värderingar och gemensamma rättigheter. Därför hoppas jag fortfarande att stadgan kommer att gälla alla 27 medlemsstater, utan undantag – inklusive mitt hemland Polen först och främst.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. (PL) Jag röstar för ett antagande av Jo Leinens betänkande om Europaparlamentets godkännande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Jag anser att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna borde antas utan reservationer, och även av mitt eget land, Polen.

När det nya reformfördraget antas kommer stadgan att bli ett bindande rättsligt dokument som jämställs med fördragen. Det är viktigt för våra medborgare, och det är också en anledning till att kontrollera EU-institutionernas handlingar på områden där medlemsstaterna har gett dem rätt att agera. Alla medborgare kommer att kunna åberopa stadgan direkt och hävda sina rättigheter i domstolar i hela Europeiska unionen på grundval av EU-rätten.

 
  
MPphoto
 
 

  Konrad Szymański (UEN), skriftlig. (PL) Stadgan om de grundläggande rättigheterna komplicerar systemet för att skydda de grundläggande rättigheterna i Europa. Det gör systemet ännu svårare att förstå för medborgarna och många européer hyser tvivel om det. Därför har två medlemsstater beslutat om protokoll som skyddar dem mot eventuella oväntade effekter av stadgan. Och därför röstar jag mot Jo Leinens betänkande.

 
  
  

- Betänkande: Christensen (A6-0446/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson, Ole Christensen, Göran Färm, Anna Hedh, Dan Jørgensen, Christel Schaldemose, Inger Segelström och Britta Thomsen (PSE), skriftlig. Vi svenska och danska socialdemokrater valde att rösta för ändringsförslag 41 i betänkandet. Det finns problem på arbetsmarknaden med otrygga anställningar och löner som det inte går att försörja sig på. Detta måste åtgärdas. I vissa länder gör man detta genom lagstadgade minimilöner. I andra länder löses dessa frågor genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. I Norden har vi valt den senare modellen. Vi svenska och danska socialdemokrater förordar att vi även i fortsättningen ska använda oss av vår kollektivavtalsmodell för att tillförsäkra löntagarna anständiga löner.

Eftersom ändringsförslaget hänvisar till att målet ska implementeras genom medlemsstaterna nationella system, anser vi att detta är förenligt med den kollektivavtalsmodell vi valt att använda oss av.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Bushill-Matthews (PPE-DE), skriftlig. (EN) PPE-DE-gruppen ger ett starkt stöd till ”flexicurity”-principen och att arbetstagare och arbetsgivare bör få hjälp med att anta utmaningarna med globaliseringen. Vi har samarbetat nära med andra politiska grupper och med PSE-gruppens föredragande för att utarbeta ett betänkande som var positivt och balanserat och har nått en hållbar överenskommelse på alla viktiga punkter.

Vi har dock också klargjort att vi inte kan stödja det slutgiltiga betänkandet om de sena ändringsförslagen antas. Vi kan inte godta sista minuten-ändringsförslaget (41) från GUE/NGL-gruppen om en tvångsförkortning av arbetstiden, vilket skulle begränsa individuella val och individuell ersättning. Vi kan inte heller godta deras ändringsförslag 45 om en unionsomfattande minimilön, eftersom fördraget slår fast att detta är en fråga för EU:s medlemsstater, att den inte ligger inom EU:s behörighet och inte har i det här betänkandet att göra.

Vi kommer att fortsätta att samarbeta nära med alla politiska grupper som strävar efter att utarbeta konstruktiva idéer för att hjälpa arbetstagare att hantera utmaningen med förändringen. Men vi är inte imponerade av någon grupp som föredrar att ägna sig åt publikfrieri i syfte att locka till sig väljare hellre än att sätta människors verkliga behov främst.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade mot betänkandet eftersom det är oacceptabelt att Europaparlamentet stöder Europeiska kommissionens centrala målsättning i samband med flexicurity. Genom att acceptera att arbetstagare och arbetsgivare har intresse av flexibilitet, kommer texten att godkänna det centrala i Europeiska kommissionens meddelande, som eftersträvar en avreglering av arbetsmarknaden, mjukar upp rätten att avskeda arbetstagare utan rättvisa skäl, minskar värdet av kollektivavtal och försvagar fackföreningarna och arbetstagarnas kamp, även om texten i vissa avseenden är kritisk mot meddelandet.

I texten hänvisas det upprepade gånger till behovet av ”flexibla arbetsmarknader”, ”anpassningsbara avtalsarrangemang” och en ”anpassningsbar arbetsstyrka”. Det lämnar inget utrymme för tvivel om betänkandets verkliga avsikter, resultatet av en överenskommelse mellan de två största politiska grupperna i Europaparlamentet, PPE och PSE, vilket inkluderar de portugisiska parlamentsledamöterna från PS, PSD och CDS/PP.

Vi beklagar att våra förslag har förkastats, inklusive vårt motstånd mot att ta med principerna om ”flexicurity” i Lissabonstrategin, granskningen av sysselsättningsriktlinjerna för perioden 2008–2010 och de nationella reformplanerna, samt användningen av gemenskapens fonder för att finansiera attackerna på de anställdas rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Medlemsstaternas respektive arbetsmarknadspolitik ska fastställas nationellt genom en bred och demokratiskt förankrad debatt baserad på forskning och nationella erfarenheter. EU-ländernas respektive arbetsmarknadspolitik ska växa fram under institutionell konkurrens.

Att vi nu lyckligtvis kan diskutera den danska modellen med flexicurity beror på att EU inte har infört en gemensam arbetsmarknadspolitik för säg 25 år sedan. Om så hade varit fallet, hade några stater på kontinenten ledda av Tyskland genomfört en EU-lagstiftning som skulle ha fått förödande följder för sysselsättning och tillväxt i Europa och som skulle ha varit hart när omöjlig att ändra. De nya medlemsstaterna skulle ha påtvingats den politiken som en del av acquis communautaire och därmed tvingats starta under orimliga förhållanden.

Det är tack vare att det inte finns någon gemensam politik på området som vi nu kan ställa flexicurity, den nordiska modellen, den anglosaxiska modellen och den kontinentala mot varandra och jämföra. Det är tack vare denna institutionella konkurrens om att finna goda lösningar som vi har i sinnevärlden existerande lösningar att jämföra.

Vi har utifrån ovanstående argumentation röstat nej vid slutomröstningen och till samtliga ändringsförslag som innehåller synpunkter på vilken form av som arbetsmarknadspolitik medlemsstaterna ska bedriva.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Spridningen av nya ord är ett av symtomen på ett obotligt problem: bristen på talang eller expertkunskaper, trots den rika befintliga vokabulären. Det innebär också en förskjutning mot det enhetliga språk som används av en elit utan hemland, utan tro och utan lagar, och dess propagandamaskiner.

”Flexicurity”, som sägs vara en metod för att uppnå välstånd i hela Europa genom en balanserad kombination av ”flexibilitet” på det ekonomiska området och ”säkerhet” på det sociala, är ännu en av Europaivrarnas proglobaliserings-gimmickar.

För Europeiska kommissionen innebär detta helt enkelt att man mjukar upp arbetslagstiftningen för att bekämpa arbetslösheten. I verkligheten blir emellertid huvudeffekten av detta liberala koncept att det blir lättare och billigare för företagen att avskeda anställda för att kunna rekrytera billigare arbetskraft. Det kommer att öka inflödet av migranter från länderna utanför Europa, men det kommer också att innebära ett socialt hot genom att det får en dominoeffekt och gör lågavlönade arbeten lite mindre säkra, för att sedan även påverka de högavlönade.

Parlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor försökte ändra texten för att mildra effekterna på sysselsättningen, men det kommer inte att räcka för att mätta Europaivrarnas ultraliberala aptit.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Ole Christensens betänkande, eftersom det tillämpar en lämplig strategi med brett stöd för att kombinera flexibilitet och säkerhet. Av betänkandet framgår klart att en flexibel arbetsmarknad kan gå hand i hand med trygga arbeten.

Termen ”flexicurity” hånas ofta, men i detta betänkande har vi lyckats komma bort från de negativa konnotationerna i vad som borde vara en vägledande princip för den europeiska sysselsättningspolitiken. Att skapa nya arbeten är av avgörande betydelse om vi ska kunna bekämpa arbetslösheten i Europa, som förblir för hög, trots framstegen under senare år. ”Flexicurity” ger oss en realistisk möjlighet att nå Lissabonstrategins mål.

Om vi ska klara det måste vi hitta sätt att underlätta tillträdet till arbetsmarknaden och utbilda skickliga, flexibla, rörliga och motiverade arbetstagare.

Att ha ett jobb är det bästa skyddet mot alla former av social utestängning. EU måste uppmuntra medlemsstaterna att underlätta för dem som försöker komma in på eller komma tillbaka till arbetsmarknaden.

All lagstiftning om sysselsättning och arbetsvillkor är en fråga för medlemsstaterna, och jag stöder de ändringsförslag som stärker subsidiaritetsprincipen.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar i stora drag huvudinriktningen i kommissionens dokument om ”flexicurity”. Med det här betänkandet klargör parlamentet att ”flexicurity” förbättrar anställningstryggheten och främjar arbetstryggheten. Ingen arbetstagare ska nekas rättigheterna till likabehandling, livslångt lärande eller social trygghet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Claude Martinez (NI), skriftlig.(FR) ”Flexicurity” är en rökridå som döljer försöken att göra arbete och arbetstagare till en handelsvara.

Denna rökridå verkar komma från Danmark. Efter den svenska modellen på 1960-talet, den jugoslaviska modellen med självförvaltning från 1970-talet, den eviga maoistiska modellen, den före detta sovjetiska modellen, Blairmodellen och till och med Zappatistmodellen, har vi nu fått den danska modellen. Det är rena ”Andersen-manin”. Margaret Thatcher utklädd till den lille havfrue för att vi ska tro att om vi ger ”engångsarbetare” ett par bidrag, lite utbildning och snabb återintegrering så blir de tryggare.

Danmark har fler strejkdagar än Frankrike, men strunt i det. ”Flexicurity” har gjort landet till ett paradis av flexibla arbetsmarknader och lyckliga anställda (fast man kan inte låta bli att undra varför de fortfarande strejkar …).

Vad är sanning i allt detta? Sanningen är att vi försöker skapa ”mindonger” i Europa, de kinesiska halvbönder och halva industriarbetare som arbetar under sämsta tänkbara förhållanden.

Hela tanken är att sänka den skyddsnivå som erbjuds av socialförsäkringslagen och arbetsmarknadslagen.

”Flexicurity” är fariseism tillämpad på arbetsmarknadslagstiftningen. Det ekonomiska resultatet – precis som var fallet med sänkningen av bidragen från försäkringskassan som inte kunde råda bot på den bristande balansen i produktionskostnader mellan Asien och Europa – kommer att bli illusoriskt.

 
  
MPphoto
 
 

  Bairbre de Brún och Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Vi välkomnar att betänkandet bidrar till att återbalansera kommissionens meddelande till fördel för skyddet för arbetstagarnas rättigheter. Samtidigt som vi välkomnar erkännandet av behovet att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet, tillhandahålla resurser för livslångt lärande, kompetensutveckla och utbilda arbetstagare kontinuerligt och ha särskilda strategier för att inkludera yngre arbetstagare och kvinnor, beklagar vi att åtagandena är otydliga och att det saknas konkreta mål för dessa områden.

En dynamisk och flexibel ekonomi måste tjäna arbetstagarnas rättigheter och behov liksom företagens intressen. Vi avvisar den ensidiga versionen av flexibilitet som presenteras.

Vi motsätter oss betänkandet på grund av att EU och medlemsstaterna har misslyckats med att agera trots den ökande användningen av tillfällig arbetskraft och utnyttjandet av atypiska arbetstagare, särskilt beträffande arbetstagare vid personaluthyrningsföretag.

 
  
MPphoto
 
 

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig.(EL) Jag röstade mot Ole Christensens betänkande om ”flexicurity”, eftersom det i namn av flexibla relationer på arbetsmarknaden försvagar skyddet av en fast anställning och den anställdes trygghet. Trots arbetet och förslagen från Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster har Europaparlamentet, tack vare kompromissen mellan den europeiska högern och socialisterna, antagit grundfilosofin – trots vissa individuella ändringar – i kommissionens nyliberala förslag. Mot bakgrund av konkurrenskraft och företagsvinster betraktas numera fackföreningarnas resultat som ”brist på flexibilitet” och ”en börda”. Det blir enklare att avskeda och det kommer inte att kosta något för företagen, och kostnaderna för att skydda de arbetslösa ungdomarna läggs över på samhället. Företagens ansvar mot de anställda ersätts av samhällets ansvar mot de arbetslösa. Kollektiva förhandlingar och fackföreningarnas roll försvagas allvarligt i denna nya modell. Genom sina förslag till utskottet för sysselsättning och sociala frågor och till kammaren driver den europeiska vänstern på, i samarbete med fackföreningarna, för att skydda samtliga anställda, oavsett vilken typ av anställningskontrakt de har. Vi hävdar att rätten att vidta kollektiva åtgärder är en viktig del av arbetsmarknadslagstiftningen. Vi uppmanar medlemsstaterna att främja fast anställning och att säkra och förbättra de anställdas rättigheter, med ett socialt skydd på hög nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Pierre Pribetich (PSE), skriftlig.(FR) Ett mycket viktigt ändringsförslag till Ole Christensens betänkande om gemensamma principer för ”flexicurity” har dessvärre förkastats av majoriteten i Europaparlamentet, och jag har därför röstat mot betänkandet.

Ändringsförslag 41 om främjandet av en europeisk lönepolicy gällde en minimilön på minst 50 procent av den nationella genomsnittslönen, och detta tycker jag var nödvändigt för att bekämpa de låga löner som ofta leder till fattigdom.

En samordning av minimilönerna på EU-nivå skulle kunna leda till viktiga framsteg i anställningsvillkoren för Europas arbetstagare. Jag beklagar djupt att denna omröstning dessvärre än en gång har hindrat det sociala Europa från att göra framsteg mot ökad rättvisa och sammanhållning.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. (EN) Lösningen för arbetskraftsrörligheten över hela EU är att det finns en fastställd mängd grundläggande rättigheter som kan stödjas med lagliga medel vid behov.

Mot bakgrund av trycket på sysselsättningen för miljoner människor i en modern liberaliserad ekonomi, och mot bakgrund av effekterna av genomförandet av den inre marknaden är det viktigt att en korrekt och effektiv balans skapas. Jag stödde delarna i det här betänkandet som tog upp de problemen av de skäl som jag nyss nämnde.

 
  
MPphoto
 
 

  Renate Sommer and Gabriele Stauner (PPE-DE), skriftlig. (DE) Vi röstade mot betänkandet, eftersom det är ett lapptäcke av motstridiga uttalanden utan någon klar linje i någon av de stora sociala frågorna. Man kan tolka in vad som helst i betänkandet. Framför allt ger det kommissionen fria händer att agera utan någon riktig rättslig grund. Vi förkastar dessutom begreppet ”flexicurity” som en meningslös lek med ord.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) ”Flexicurity” kan endast fungera om ett rimligt stöd ges till den som förlorar sitt arbete, i form av både ekonomiskt stöd och hjälp att hitta ett nytt arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. Begreppet flexicurity har nu tyvärr fått ett sådant starkt fäste i debatten att det inte går att ducka för det. Striden står istället kring vems definition som ska vara den rådande. Något förenklat innebär det att de konservativa vill lägga tyngdpunkten på flexibiliteten och socialisterna på tryggheten. I det betänkande om flexicurity som vi idag har röstat om i Europaparlamentet är det lyckligtvis den förra definitionen som är rådande. Det är av den anledningen som jag kunnat stödja betänkandet, ett antal mindre bra skrivningar till trots. Att få bort den stelhet som hindrar framför allt ungdomar och äldre arbetstagare att ta sig in på arbetsmarkanden måste ges högsta prioritet om vi ska få bukt med utanförskapet!

 
  
  

- Betänkande: Costa (A6-0399/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE), skriftlig. (PT) Europeiska kommissionen lägger fram sitt förslag till en ny turistpolitik för EU i meddelandet ”En ny turistpolitik för EU: Mot ett stärkt partnerskap för turismen i Europa”, som behandlas i detta betänkande och förtjänar vårt fulla stöd.

Betänkandet stärker och kompletterar innehållet i kommissionens förslag och innebär följande förbättringar.

– Försvar för en samordning av kvalitetsstandarder för turistinkvartering i EU och inrättande av ett europeiskt ”paraply” för kvalitetssäkringssystem.

– Konsumentskydd, särskilt när det gäller elektroniska turisttjänster (bokningar och betalningar).

– Tillgänglig turism, med hänsyn inte bara till rörelsehindrade turister utan även till de problem som regioner med särskilda naturliga eller geografiska egenskaper har, t.ex. de yttersta randområdena.

– Främjande av hållbar turism (ekonomiskt, socialt, territoriellt, miljömässigt och kulturellt).

– Förstärkning av passagerarnas rättigheter inom luftfartsområdet.

– Främjande av Europa som resmål och av europeiska turistdestinationer.

Därför röstade jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Även om vi välkomnar vissa delar av betänkandet, t.ex. när det gäller att främja kvalitetsstandarder för turistinkvartering, förbättra tillgängligheten för turistdestinationer och turism för alla, beklagar vi att våra förslag, som lyfte fram följande behov, avvisades:

– Skydda arbetstagarnas rättigheter och arbetstillfällen av hög kvalitet genom investeringar i utbildning och utveckling av mänskliga resurser, och trygga säkra anställningsavtal och rättvisa, värdiga löner.

– Tillämpa en övergripande strategi för sektorn i EU:s politik och finansiering genom att inrätta ett särskilt gemenskapsprogram som ska komplettera medlemsstaternas initiativ.

– Minska säsongsvariationerna i efterfrågan, minimera effekterna av resursanvändning och resursslöseri, utveckla en turism som är tillgänglig för alla utan något slags diskriminering.

Vi välkomnar godkännandet av de förslag som syftar till

– att garantera en hållbar turism som stödjer ekonomisk verksamhet i tidigare och senare marknadsled, värdesätter landskapet och vårt kulturella, historiska och miljömässiga arv samt främjar territoriell sammanhållning,

– att motverka utvecklingen av turistanläggningar som bygger på massturism och som kan få en kraftigt negativ inverkan på lokalsamhällen, miljön och det historiska och kulturella arvet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade för Paolo Costas betänkande om turismpolitik. Turismbranschen spelar en viktig roll i ekonomin för varje europeisk nation och är absolut avgörande i många landsbygdsområden, som skotska högländerna och öarna. Det är viktigt att vi i EU ger vårt fulla stöd till utvecklingen av en turismbransch som beaktar lokala ekonomier, kulturell och språklig mångfald och sund miljö.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Tack vare de möjligheter som den nya tekniken erbjuder turistnäringen undviker turister i allt större utsträckning mellanhänder och resebyråer och gör sina bokningar – främst i fråga om resor och inkvartering – elektroniskt.

Det förekommer ofta att konsumenterna blir besvikna när de inte får de tjänster de har betalat i förskott för. Jag upplystes nyligen om metoderna vid Victoria Garden Suites Hotel i Strasbourg, när slovakiska turister degraderas från ett trestjärnigt hotell till ett tvåstjärnigt och behandlades som andra klassens medborgare. Hotellet ersatte dem inte för skillnaden i de tjänster som de hade betalat för jämfört med vad de faktiskt fick, trots att det inte var för mycket begärt att kräva detta.

Utvecklingen i användningen av IT för turisttjänster kräver ett regelverk för att skydda konsumenter och personuppgifter vid elektroniska bokningar. Det är viktigt att konsumenterna får information som är korrekt, inte vilseledande, och som är aktuell och otvetydig. För att stärka konsumentskyddet skulle det vara bra med en certifiering av de webbplatser som lämnar information och erbjuder turisttjänster (bokningar och betalningar) på elektronisk väg.

Inget skadar turismen mer än missnöjda EU-konsumenter och därför har jag gett mitt fulla stöd till betänkandet om ”En ny turistpolitik för EU: Mot ett stärkt partnerskap för turismen i Europa”, precis som föredraganden Paolo Costa föreslagit, och jag identifierar mig framför allt med hans inriktning på konsumentskyddet.

 
  
MPphoto
 
 

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet eftersom det innehåller många bra idéer om hur turismpolitiken kan utvecklas. Jag vill dock belysa vikten av det industriella kulturarvet och hur det kan bidra till att återskapa gamla industriområden och fortfarande förse oss med kultur och historia.

Bevarandet av vårt industriella kulturarv är precis lika viktigt som bevarandet av antika föremål eller geografiska företeelser. Jag kommer från en region där den industriella revolutionen föddes, en revolution som var så avgörande för så många människors liv att den förtjänar ett erkännande som en del av vår unika europeiska kultur.

Ändå ges bara små resurser till det industriella kulturarvet både på nationell och på EU-nivå, jämfört med andra turismsektorer.

Den europeiska federationen för musei- och turistjärnvägar (Fedecrail), till exempel, är världsledande på området järnvägsbevarande och får ändå lite hjälp från EU.

Europeiska unionen bör erkänna vikten av det industriella kulturarvet och prioritera denna särskilda del av turismen så att unga människor kan förstå betydelsen av vårt industriella förflutna.

Tiden är verkligen inne för att erkänna möjligheten för det industriella kulturarvet att spela en viktig roll i all framtida europeisk turismpolitik.

 
  
MPphoto
 
 

  Renate Sommer (PPE-DE), skriftlig. (DE) Jag stöder betänkandet om en ny turistpolitik för EU. Det lyfter fram möjligheterna till EU-åtgärder på turismområdet.

EU har visserligen inga övergripande befogenheter på området, men vi kan ändå vidta åtgärder för att främja turismen. På så vis kan EU bidra till att öka konkurrenskraften i turistindustrin, som är en viktig ekonomisk faktor och en ännu viktigare källa till sysselsättning.

Jag lägger särskilt stor vikt vid målsättningen att främja hållbar turism, dvs. en form av turism där miljömässiga, ekonomiska och sociala faktorer beaktas i lika hög grad. En hållbar turism är nödvändig som grund för att utveckla och fortsätta med turistverksamhet och är avgörande för att bevara och förbättra vårt naturliga och kulturella arv. Bevarandet av naturarvet är mycket viktigt för att denna ekonomiskt betydelsefulla industri ska kunna fortsätta att blomstra och gör det möjligt för de europeiska turistdestinationerna att försvara sin plats i den internationella konkurrensen. Dessutom får vi inte heller glömma att EU alltid fungerar som ett skyltfönster. Inom en mängd verksamhetsområden följer man allt oftare vårt exempel i många delar av världen. Detta är ett stort ansvar för oss. Därför uppmanar jag mina parlamentskolleger, särskilt de som kommer från turistregioner, att stödja strävan efter hållbarhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig.(FR) Den nya turistpolitiken för EU måste stärka konsumentskyddet. Därför kräver jag att det ska införas en certifiering av webbplatser som erbjuder turisttjänster. Konsumenterna måste erbjudas en tydlig och öppen tjänst som uppfyller relevanta säkerhetsnormer i fråga om bokningar och betalningar.

Trots att det verkligen gjorts framsteg när det gäller att främja Europa som resmål genom inrättandet av en portal för turistdestinationer uppmanar jag kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta arbetet med att utveckla isolerade regioner med stor turismpotential (särskilt de yttersta randområdena), där turismen är den viktigaste verksamhetssektorn och är avgörande för deras ekonomiska och sociala utveckling.

Jag uppmanar även branschorganisationer inom sektorn att komma överens om ett gemensamt betygssystem för inkvartering och inrätta offentlig-privata partnerskap för det ändamålet.

Slutligen uppmanar jag kommissionen att genomföra en konsekvensanalys av säsongsturismens inverkningar på lokal nivå och tidigare. Om vi förstår denna företeelse kan vi bekämpa den effektivare.

 
  
MPphoto
 
 

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. Redan i första stycket (A) konstaterar man att det saknas rättslig grund för europeisk turistpolitik. Sedan fortsätter betänkandet och talar om turismens viktiga roll för den sociala integrationen och vikten av ökat samarbete för att underlätta för turister. Det handlar mycket om statistikinsamling och gemensamma åtgärder för kvalitetssäkring och konsumentskydd. Även formuleringar om vikten av bevarandet, skyddandet och restaurerandet av det europeiska kulturarvet återfinns.

Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer för medlemsstaterna för att få till stånd en bättre politisk samordning i utvecklingen av turismen på nationell, regional och lokal nivå. Europaparlamentet vill även kulturmärka det europeiska kulturarvet för att kunna öka stödet till de delar man anser sig vilja bevara (europeiska kulturvägar och monument nämns som exempel).

Turistpolitik är i mina ögon och i befintlig lagstiftning en nationell angelägenhet. Turistnäringen måste utvecklas i konkurrens med andra länders turistverksamhet, och varje land måste ges möjlighet att utforma sin egen politik. Jag har därför röstat nej till detta betänkande.

 
  
  

Betänkande: Alain Lipietz (A6-0409/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Caspary (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag har beslutat att rösta för Alain Lipietz betänkande om handel och klimatförändringar vid minisessionen i november i Bryssel. Betänkandet är välgrundat och tar upp mycket av den oro vi alla känner. Jag har dock beslutat att rösta mot några av ändringsförslagen till punkterna, eftersom jag anser att man måste ta itu med den globala uppvärmningen genom hållbara åtgärder som inte har någon negativ inverkan på den världsekonomiska tillväxten eller på de långsiktiga framtidsutsikterna för Europas sociala modell.

Jag är mycket känslig för problemet med klimatförändringar. Europeiska unionen har intagit en tätposition när det gäller att föreslå långtgående lösningar på hur man bör ta itu med klimatförändringen. Jag anser att EU-förslagen har fungerat som riktlinje för all framtida diskussion, och anser att de är kompatibla med vår ekonomiska modell.

Jag anser att global handel har varit fördelaktig för världsekonomin, men samtidigt medger jag att mer behöver göras, särskilt i transportsektorn, för att minska skadliga utsläpp. Världshandeln som sådan får dock inte snedvridas.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för Lipietz-betänkandet om handel och klimatförändringar eftersom jag anser att EU bör vara världsledande i kampen mot klimatförändringarna. Jag menar att EU:s handelspolitik måste förändras i grunden för att främja ett samhälle med låga koldioxidutsläpp.

I rapporten betonas behovet av att utveckla produktion, konsumtion och handelsmönster som mildrar klimatförändringarna och deras ekonomiska konsekvenser. Det krävs alltså åtgärder för att uppmuntra till lokal produktion för att minska transportbehovet och införa gemensamma EU-standarder och märkningssystem för att öka konsumenternas kunskap om olika produkters miljöpåverkan.

 
  
MPphoto
 
 

  Christofer Fjellner (PPE-DE), skriftlig. Vi moderater lyckades idag övertyga Europaparlamentet om att rösta nej till att införa särskilda tullar för varor från länder som inte undertecknat Kyotoprotokollet. Likaså övertygade vi Europaparlamentet om att inte heller ställa sig bakom beskrivningen att marknadsekonomin är att skylla för världens miljöproblem. Vi har därför röstat för betänkandet om handel och klimatförändringar.

Handel är i sig inget hot mot miljön - tvärtom. Handel skapar det välstånd vi behöver för att klara våra framtida miljöutmaningar. Den ger oss effektivare användning av knappa resurser och lyfter människor ur fattigdom, som är roten till de flesta av världens miljöproblem. Öppenhet och handel är också förutsättningen för tekniköverföring, vilket gör att u-länder idag snabbare kan få en bättre miljö än vi själva fick.

Transporter som inte bär sina miljökostnader är däremot ett stort problem. Vi moderater anser dock att parlamentets ställningstaganden i dagens omröstning med flera förslag om att bekämpa och begränsa handeln är fel. Parlamentet borde istället fokusera på att tvinga transporterna att bära sina miljökostnader. Allas vår omtanke om miljön får inte bli en ursäkt för protektionism, eftersom protektionismen är ett hot mot utvecklingen och därmed ett hot mot en god miljö.

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Alain Lipietz tar i sitt betänkande upp en viktig fråga. Om vi menar allvar med att försöka kontrollera produktionen av växthusgaser måste vi se till att dessa kostnader tas med i beräkningen vid varje tillfälle. Handel – frihandel – är en viktig motor för den globala ekonomin och något vi måste stödja. Hur som helst kan vi inte på lång sikt fortsätta att frakta gods tusentals kilometer runt jorden, när så gott som identiskt gods transporteras i motsatt riktning, utan garanti för att den fulla kostnaden täcks. Ändå måste denna övergång hanteras noggrant om inte några av världens fattigaste folk ska tvingas bära bördan för den industrialiserade världens slöseri med att vårdslöst utnyttja planetens miljöresurser. EU har ett ansvar för att skydda dessa folk, vars uppehälle har byggts – inte på grund av dem själva – på ett misslyckande med att värdera långsiktig bärkraft för planeten snarare än kortsiktig lönsamhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Junilistan anser att EU har en viktig roll att spela i kampen för att minska mänsklighetens påverkan på jordens klimat. Som en av de största aktörerna i världshandeln har EU därmed möjlighet att utöva inflytande på miljöeffekterna av produktion och internationella transporter.

Det finns emellertid stora risker förenade med detta betänkande. Man kan läsa både på och mellan raderna att en politik baserad på dessa överväganden kommer att öppna dörren för de protektionistiska strävanden som många intressegrupper och länder i EU fortfarande står bakom. Särintressen försöker alltid uppträda som företrädare för allmänintresset. Att stödja detta betänkande är därför mycket riskfyllt. I förlängningen kan vi få ökad protektionism och därmed stora kostnader för världens fattiga och EU:s konsumenter.

EU bör istället fortsätta på den inslagna vägen som ett föredöme och en bundsförvant för alla länder som vill ta ansvar för klimatförändringarna i världen. Junilistan har därför valt att rösta emot detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi håller helt och hållet med om konstaterandet i betänkandet, dvs. att ”den rådande ekonomiska modellen som medför konstant maximering av konsumtion, produktion samt handel är ohållbar” och att ”dagens handelssystem leder till en global arbetsdelning som förutsätter en mycket hög grad av transporter” av produkter som skulle kunna produceras lokalt på ett mer hållbart sätt.

Vi vill dock lyfta fram vissa negativa aspekter, som kravet på ett avtal om att avskaffa tariffära och icke-tariffära hinder för ”gröna varor och tjänster” inom ramen för de pågående WTO-förhandlingarna i Doharundan, och det underförstådda godkännandet av förhandlingar om frihandelsavtal, vilket motsäger det som sas tidigare i betänkandet om det nuvarande handelssystemet.

Vi motsätter oss också kraftfullt att principen ”förorenaren betalar” ska införas, ”helst genom att systemet för handel med utsläppsrätter utökas till att gälla globalt” – ett system som vi avvisar på grund av dess konsekvenser.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade för Alain Lipietz betänkande om handel och klimatförändringar. Klimatförändringen är en av dagens mest överhängande frågor och kräver effektiv handling på nationell och global nivå samt på EU-nivå.

Samtidigt som jag stöder dagens betänkande, vari tas upp många av de viktiga internationella frågorna, vill jag också belysa den skotska regeringens lagförslag till förnyad klimatpolitik. Regeringen har satt upp ett obligatoriskt långsiktigt mål att uppnå en 80-procentig minskning av Skottlands utsläpp fram till 2050. Jag anser att detta bör lovordas och hoppas att övriga EU-länder antar lika ambitiösa mål i sitt arbete med att bekämpa den globala uppvärmningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Syed Kamall (PPE-DE), skriftlig. (EN) Då det finns ett brett samförstånd om behovet av att minska skadliga utsläpp uppmanade författaren till detta betänkande till åtgärder som skulle begränsa handeln med fattigare länder – vilket skulle döma dessa medborgare till fattigdom, störa globala leverantörsmöjligheter och införa orealistiska straff.

De konservativa anser att bästa sättet att minska skadliga utsläpp är att satsa mer på teknik, komma överens om realistiska mål och öka handeln med fattigare länder, så att de kan ha råd att investera i renare, grönare teknik och processer.

 
  
MPphoto
 
 

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriflig. (EL) Förslaget till resolution är utsmyckat med billiga miljövänliga färger och generella uttryck för goda avsikter för att dölja det reaktionära innehållet, som är präglat av imperialistiska grupperingar och organisationer.

I resolutionsförslaget kritiseras luft- och vägtransporter för att de är stora källor till koldioxidutsläpp jämfört med sjö- och järnvägstransporter, men ändå framförs budskapet att valfriheten (för de multinationella företagen) är avgörande för världshandeln.

I fråga om transportsektorn krävs handel med utsläppsrätter, som har misslyckats med att minska koldioxidutsläppen men som har visat sig vara en lönsam börsmekanism för kapital. I resolutionsförslaget stöds de internationella monopolens mål för en generös finansiering via mekanismen för ren utveckling.

Europeiska investeringsbanken får rollen som ”miljövänlig” övervakare som ska agera ”i enlighet med råden från OECD, G8” och kommande förslag ska dikteras av WTO.

Den springande punkten är att naturresurser fortfarande plundras av multinationella företag, skogar skövlas, reserverna av rent vatten minskar och försämras, ökenspridningen fortsätter, genmodifierade grödor blir allt vanligare, giftiga kemikalier orsakar föroreningar, väpnade konflikter och imperialistiska ingripanden pågår i det oändliga, växthusgaserna ökar, miljarder människor får utstå kapitalets plundringar och ockerverksamhet, och denna resolution kommer att ge backning och stöd till detta.

Vi ledamöter från Greklands kommunistiska parti kommer därför att rösta mot resolutionsförslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar det här betänkandet, som innehåller flera realistiska åtgärder om hur handeln kan användas som en del av kampen mot klimatförändringen. Lösningar som att bevilja nolltullsats för produkter vars produktion/konsumtion ger upphov till låga halter av växthusgaser, förbjuda import av exotiska träslag, en politik för märkning av energieffektiva produkter och integrering av luftfarten i handeln med utsläppsrätter bör alla utvecklas.

 
  
MPphoto
 
 

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. Lipietz betänkande om handel och klimatförändringar berör två av de områden där EU har mest makt att påverka internationellt. Att vi från Europaparlamentet yttrar oss i frågan är därför av största vikt. Alla världens länder behöver ta del av den internationella ekonomin genom handel. Först med en utvecklad handel och ekonomisk utveckling ges en riktig möjlighet att lyfta människor ur fattigdom och påverka miljön. Europas engagemang för miljö och utveckling måste få fortsätta vara en katalysator till en hållbar ekonomi som bygger på handel, inte ett hinder för densamma. Därför beklagar jag att det betänkande som idag röstades igenom drev en linje som inte till fullo gynnar handel och utveckling. Jag valde ändå att med stor tveksamhet rösta ja, då de mest problematiska formuleringarna försvann.

 
  
  

- Betänkande: Luisa Morgantini (A6-0432/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Jim Allister (NI), skriftlig. (EN) I omröstningen om ändringsförslag 6 i Luisa Morgantinis betänkande om vidareutveckling av jordbruket i Afrika fick vi en talande inblick i GUE/NGL-gruppens och den större delen av vänsterflygelns tillhörighet och sympatier. Genom att träda fram som anhängare till tyrannen Robert Mugabe och motsätta sig motståndet mot hans närvaro vid EU/Afrika-toppmötet i Lissabon bekände de färg. Eftersom jag anser att Robert Mugabe är en föraktlig despot som har fått sitt land på knä, var jag mycket glad över att rösta mot ändringsförslag 6 som ett sätt att uttrycka indignation över hans beteende och hans avsikt att närvara på toppmötet. Att parlamentet antog det, om än med liten marginal, är en förfärlig reklam för den tyrannen.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi fördömer den oacceptabla politiska manövern som under ledning av de mest reaktionära delarna av Europaparlamentet syftar till att utnyttja ett betänkande om ”Afrikas jordbruk” för att föra fram kritik mot att presidenten för Republiken Zimbabwe – ett fullvärdigt medlemsland i Afrikanska unionen – helt legitimt ska kunna delta i det kommande toppmötet mellan EU och Afrika. Denna manöver måste i allt väsentligt förkastas.

När det gäller själva betänkandet anser vi att det innehåller flera positiva inslag, t.ex. kritiken som går ut på att stöd för att ”vidareutveckla Afrikas jordbruk” för att ”underlätta handel” endast ska baseras på ekonomiska partnerskapsavtal vilket utgör ett slags utpressning för att främja liberaliseringen av handeln med jordbruksprodukter.

Att uppmuntra flera av dessa länder att göra sin jordbruksekonomi beroende av EU är ett försök att binda dessa länder till ett avtal som påtvingar dem en jordbruksmodell som bygger på monokultur för export, vilket leder till uppenbara och allvarliga ekonomiska, sociala och miljömässiga problem både för invånarna i många afrikanska länder och i EU.

Vi menar därför att vi kan hjälpa jordbruket i Afrika genom att stödja en ansvarsfull utveckling av en jordbruksmodell som bygger på deras egna särskilda behov och på livsmedelssuveränitet och säkerhet för varje land.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy