Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 10 december 2007 - Strasbourg

17. Luftkvalitet och renare luft i Europa (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är en andrabehandlingsrekommendation från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om luftkvalitet och renare luft i Europa (16477/1/2006 – C6-0260/2007 – 2005/0183(COD)) (Föredragande: Holger Krahmer) (A6-0398/2007).

  Holger Krahmer, föredragande. − (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Kompromissen om direktivet om luftkvalitet är det huvudsakliga resultatet av ett framgångsrikt samarbete. Jag vill betona det redan från början. Jag vill särskilt tacka alla mina kolleger som aktivt har bidragit till att fastställa texten i direktivet, särskilt föredragandena Anja Weisgerber från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och Dorette Corbey från socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, och även Satu Hassi från gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen. Jag vill även tacka kommissionen för dess värdefulla medverkan och det portugisiska rådsordförandeskapet som avsevärt har bidragit till detta goda resultat som en öppen och konstruktiv förhandlingspart.

Kompromissen ger EU:s framtida luftkvalitetspolitik ett säkert fotfäste. I det nya direktivet upprätthålls balansen mellan ambitiösa mål- och gränsvärden och den flexibilitet som krävs för genomförande i medlemsstaterna. Fokus riktas dessutom mer mot exponering och ökad medvetenhet om behovet av åtgärder vid föroreningskällorna.

Låt mig först i stora drag skildra de centrala punkterna i kompromissen. Vi har gjort betydande framsteg när det gäller bestämmelserna om de finaste PM2.5-partiklarna, vilket även är avsikten med ändringen av luftkvalitetslagstiftningen. Alla experter var överens om att de finaste partiklarna som endast människan ger upphov till utgör den största risken för människors hälsa. Fina PM2.5-dammpartiklar som är mindre än 2,5 mikrometer i diameter och som därför inte kan skådas med blotta ögat kan tränga igenom lungorna och orsaka allvarliga, långvariga andningssjukdomar. Det är därför hög tid att fokusera på de minsta partiklarna i den europeiska luftkvalitetspolitiken.

I Förenta staterna har det funnits ett strikt gränsvärde för PM2.5 sedan 1997. Förenta staterna ligger gott och väl tio år före EU när det gäller lagstiftning på det här området. Med all respekt för Förenta staternas luftkvalitetspolitik vill jag dock säga att vi inte bara kan ta efter vad de har gjort under många år. Vi har helt andra förhållanden i Europa, särskilt när det gäller befolkning och trafiktäthet.

Kravet från miljöorganisationer att omedelbart införa ett strikt gränsvärde för PM2.5 är orealistiskt. Vi har inga övertygande data i Europa och mätningarna är bristfälliga – alltså inga bra förutsättningar för att hastigt införa ett gränsvärde. Rådet och parlamentet har varit eniga om två faser sedan man påbörjade regleringen av PM2.5. För det första ska det finnas ett målvärde från och med 2010 och sedan ett gränsvärde från och med 2015 på 25 mikrogram per kubikmeter. Parlamentet har hela tiden utövat påtryckningar på kommissionen och även fört en kampanj mot rådets opposition för ett striktare PM2.5-värde. Det är därför tack vare parlamentet som vi idag vill minska gränsvärdet för PM2.5 till 20 mikrogram per kubikmeter i ett andra skede 2020.

Utöver mål- och gränsvärdet för PM2.5 kommer ett krav på en exponeringskoncentration på 20 mikrogram att införas för medlemsstaterna 2015. Detta syftar till att minska bakgrundskoncentrationen och det kommer att inverka positivt på skyddet av människors hälsa i synnerhet i storstadsregioner. På samma sätt har den modell som Europaparlamentet föreslagit för att minska koncentrationerna av PM2.5 senast 2020 genomförts. Enligt medlemsstaterna finns det här en differentiering och man kommer att ta mer hänsyn till indata.

När det gäller PM10 har en majoritet i parlamentet utövat påtryckningar för att det ska finnas ett ambitiös årligt gränsvärde som även bättre står i relation till det dagliga gränsvärdet. Rådets och kommissionens ståndpunkt att inte överhuvudtaget inte ändra de gränsvärden som för närvarande gäller har fått erkännande i förhandlingarna. I och med att fristen för PM10 förlängs med tre år är den förlängda fristen garanterad till 2012 efter att det nya direktivet träder i kraft för de lokala myndigheter som inte har kunnat hålla sig till gränsvärdena på grund av sitt geografiska läge eller sina meteorologiska förhållanden, trots alla påvisbara ansträngningar.

Även om det kommer att vara en stor utmaning för EU även i framtiden att förbättra luftkvaliteten vill jag ta upp tre punkter som enligt min åsikt bör noteras i samband med att direktivet genomförs och översynen av lagstiftningen sker 2013.

För det första har luftföroreningarna minskat drastiskt de senaste årtiondena. En ny undersökning av Europeiska miljöbyrån visar att omkring 50 procent av stoftutsläppen minskade under perioden 1990-2004, alltså även innan gränsvärdena för PM10 infördes. Detta har inte så mycket åstadkommits genom lagstiftning som genom tekniska framsteg.

För det andra varierar förutsättningarna i EU och mellan medlemsstaterna kraftigt. Jag har redan nämnt de meteorologiska och geografiska förhållandena. Störst inflytande har emellertid huvudsakligen den stora variationen när det gäller folkmängd, trafik och industritäthet. Vi måste ta mer hänsyn till det när framtida lagstiftning genomförs.

För det tredje kommer varken kortsiktiga åtgärder som vägblockader och trafikförbud eller striktare gränsvärden på pappret att innebära någon ytterligare minskning av luftföroreningarna.

Parlamentet välkomnar kommissionens uttalande om antagandet av åtgärder vid källan, som ska offentliggöras tillsammans med det nya direktivet i EU:s officiella tidning 2008. Luftföroreningarna kan enbart minskas på lång sikt, och på EU-nivå särskilt genom förstärkta gränsöverskridande åtgärder. Den politik som är inriktad på källorna och som hittills inte har beaktats i särskilt hög grad bör stå i centrum i framtiden, särskilt med avseende på de privata förbränningsanläggningarna, sjöfartsnäringen och även jordbruket.

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag hanterar den här frågan på min kollega kommissionsledamot Stavros Dimas vägnar, eftersom han är på Balikonferensen.

Jag vill börja med att tacka och gratulera föredraganden Holger Krahmer till hans utmärkta arbete med direktivet om luftkvalitet, samt utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, särskilt skuggföredragandena, för deras positiva bidrag.

Att ta förslaget så här långt har inte varit någon lätt resa. Europaparlamentet har spelat en konstruktiv roll på vägen mot en överenskommelse om en förnuftig och effektiv text. Jag vill framföra kommissionens uppskattning för detta.

I arbetet med kommissionens förslag, liksom under förhandlingarna, har vi tydligt vägletts av vetenskapliga belägg för vikten av att ständigt arbeta för en bättre luftkvalitet, särskilt kravet på åtgärder när det gäller fina partiklar (PM2.5). I genomsnitt minskar EU-medborgarnas förväntade livslängd med mer än åtta månader på grund av luftföroreningar. Detta är oacceptabelt och vi måste göra mer.

Under de senaste åren har luftkvaliteten endast förbättrats i begränsad utsträckning, och PM2.5-nivåerna liksom gällande standarder har stått i centrum för debatten.

Det krävs helt klart fler åtgärder på EU-nivå liksom på nationell, regional och lokal nivå. EU:s åtgärder i fråga om utsläpp vid källan har sammanfattats i den tematiska strategin om luftföroreningar. Vi ligger bra till när det gäller att utveckla och anta dessa åtgärder. Den senaste lägesuppdateringen finns också i den förklaring som bifogas kompromisspaketet. Kommissionen och parlamentet har samma syn på vikten av dessa åtgärder för att verkligen minska utsläppen.

Huvudinslagen i direktivet är följande. I direktivet bibehålls de befintliga gräns- och målvärdena, och det medges viss tid innan bestämmelserna behöver följas helt och hållet i specifika zoner, förutsatt att vissa villkor uppfylls. Kompromisstexten innehåller garantier för att uppskovet begränsas och inte skapar incitament för att skjuta på de åtgärder som måste vidtas. Eftersom luft saknar gränser kommer dessa åtgärder att stödja de ansträngningar som görs för att åstadkomma efterlevnad, också i angränsande regioner och stater.

När det gäller det årliga gränsvärdet för PM10 förstår jag ambitionen bakom utskottets förslag att ifrågasätta detta. Enligt vetenskapliga belägg är det emellertid den fina PM2.5-partikeln, ett delfragment av PM10, som har störst betydelse i samband med permanent exponering. Kommissionen har därför föreslagit att gränsvärdet för PM10 lämnas oförändrat och att man försöker nå denna ambition genom de nya målen för PM2.5. Standarderna för PM10 kommer att ses över i sin helhet i samband med översynen 2013, så att de speglar de senaste vetenskapliga rönen och erfarenheter från det praktiska genomförandet.

Att slå fast lämpliga och realistiska men ändå långtgående mål för PM2.5 har varit den största utmaningen under förhandlingen. Kompromisspaketet innehåller mycket tydliga åtaganden i artikeln om översyn. Den innebär att ett mer långtgående årligt gränsvärde kommer att övervägas i samband med den obligatoriska översynen 2013 och genom fastställande av ett indikativt gränsvärde för PM2.5.

Vikten av att införa en ny, rättsligt bindande gräns för exponeringskoncentration redan 2015 kan inte överskattas. Samtidigt som den nya exponeringsminskningsstrategin redan ger medlemsstaterna flexibilitet att så effektivt som möjligt maximera folkhälsofördelarna med sina insatser för att minska koncentrationen, kommer den nya rättsliga skyldigheten och den förhållandevis korta tiden för genomförande att säkra att medlemsstaterna agerar snabbt och på allvar tar itu med att minska befolkningens exponering för fina partiklar.

Det gläder mig mycket att ge utskottet ett erkännande för den särskilda vikt som lagts vid känsliga grupper, såsom barn. Dessa tillägg kommer att underlätta lämplig hänsyn till känsliga grupper när minskningsåtgärderna utformas.

Med denna viktiga lagstiftning kommer Europeiska unionen att stå beredd att fortsätta att effektivt minska och minimera de stora negativa effekterna av luftföroreningar. Kommissionen stöttar aktivt processen genom att utveckla åtgärder på EU-nivå och kontinuerligt stödja medlemsstaternas genomförande av direktiven, genom att ge vägledning och underlätta utbytet mellan medlemsstaterna.

  Anja Weisgerber, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman! Även jag skulle vilja tacka föredraganden Holger Krahmer och skuggföredragarna för deras effektiva samarbete. Enighet med rådet vid andra behandlingen är en framgång för Europaparlamentet. Denna enighet är ett viktigt steg mot bättre luftkvalitet i Europa. Vi behöver dock stöd från alla inblandade parter. Städerna måste till exempel utarbeta planer för ren luft och upprätta miljözoner om de inte håller sig till gränsvärdena. Medlemsstaterna måste utarbeta villkoren för det här, till exempel genom att tillämpa förordningen om dekaler på motorfordon i Tyskland.

Åtgärder krävs emellertid även i Europa. Endast omkring 20-30 procent av sotpartiklarna i luften kommer från innerstadstrafik. Samtidigt är det bara här som de lokala myndigheterna har något inflytande i slutändan. De lokala myndigheterna har ingen möjlighet att hålla sig till gränsvärdena om det inte vidtas åtgärder på EU-nivå för att minska utsläppen från andra källor än transport. Enbart utsläppsmätningar förbättrar inte luftkvaliteten. Vi behöver åtgärder som innebär att vi motverkar utsläpp av fint damm direkt vid källan. Det kommer att ge ett verkligt hälsoskydd.

Kommissionen har nu förbundit sig även politiskt att vidta dessa åtgärder. Kommissionen vill lägga fram lagstiftningsförslag som exempelvis Euro 6-normen för lastbilar (som i slutändan även leder till ett obligatoriskt införande av sotpartikelfilter), utsläppsnormer för mindre industrianläggningar och nya bestämmelser för fartygsmotorer. De lokala myndigheternas åtgärder måste omfattas av dessa bestämmelser om vi ska åstadkomma en verklig förbättring av luftkvaliteten.

Först och främst kommer det att finnas gränsvärden för de minsta dammpartiklarna. Dessa partiklar är skadligare för människors hälsa eftersom de kan andas in, och därför måste vi undersöka detta. Genom ambitiösa och samtidigt realistiska värden sänder vi ut ytterligare en signal om hälsoskydd. Lagstiftaren har visat prov på gott omdöme här och samtidigt sett till att det finns en hög hälsoskyddsnivå. Eftersom parlamentet har kunnat åstadkomma ett gott resultat när det gäller de minsta dammpartiklarna har vi godtagit rådets ståndpunkt om att lämna de befintliga gränsvärdena för PM10 oförändrade, även när det gäller det dagliga gränsvärdet. I och med detta blir dock inte heller de årliga gränsvärdena för PM10 strängare. Av texten i direktivet framgår klart och tydligt att de lokala myndigheterna inte har någon skyldighet att vidta ineffektiva kortsiktiga åtgärder till exempel genom vägblockader. Fokus bör ligga på långsiktiga, hållbara åtgärder som till exempel miljözoner. De lokala myndigheterna gör redan ett utomordentligt arbete på detta område och bör fortsätta med det.

Städerna kan under stränga förutsättningar emellertid även i framtiden ansöka om en förlängning av fristen när det gäller att uppfylla kraven för de befintliga gränsvärdena för PM10. Jag vill dock medvetet betona att detta dock inte innebär någon fribiljett för de lokala myndigheterna. De får inte överskrida gränsvärdena på obestämd tid och de kan bara få en förlängning av fristen om två strikta krav är uppfyllda, nämligen att de lider av ogynnsamma klimatförhållanden eller fältförhållanden som exempelvis oroliga områden och att de har vidtagit alla tillbörliga och rimliga åtgärder på lokal nivå. Denna flexibilitet för de lokala myndigheterna bidrar till direktivets genomförbarhet, utan att hälsoskyddsnivån åsidosätts.

Vi har lagt fram ett ansvarsfullt paket. Vi har gjort framsteg på hälsoskyddsfronten.

ORDFÖRANDESKAP: SIWIEC
Vice talman

  Dorette Corbey, för PSE-gruppen. – (NL) Herr talman! Ren luft är en grundläggande förutsättning i livet. Luften har blivit renare de senaste 30 åren, men är fortfarande alldeles för smutsig. Efterlevanden av de direktiv som gäller just nu är otillräcklig. Direktivet om luftkvalitet måste ses över om vi ska kunna hantera förordningarna effektivare. Förra året enades parlamentet och rådet om det nya direktivet. Jag välkomnar resultatet och tackar Holger Krahmer, Anja Weisgerber och övriga skuggföredraganden för ett konstruktivt samarbete de senaste två åren. Jag tänkte lyfta fram tre punkter.

För det första: striktare normer. Min grupp har konsekvent arbetat för mer ambitiösa normer för partiklar och andra förorenande ämnen som är skadliga för människor och miljö. Jag är därför glad över att det tack vare oss kommer en ny standard för mikropartiklar. Mikropartikelföroreningar varken syns eller luktar, men är de största hälsobovarna som orsakar hundratusentals dödsfall i förtid bland européer. Många människor lider av astma och andra besvär. Den nya normen gör att vi kan ha en betydligt mer riktad ansats när vi hanterar den här hälsofaran.

Överenskommelsen är därför goda nyheter för folkhälsan. Parlamentet har inte sjunkit till samma ljumma ambitionsnivå som kommissionen och rådet; vi har begärt större åtaganden och fått det. PM2,5-standarden borde sänkas från 25 till 20 mikrogram – enligt forskare ökar det den förväntade medellivslängden med ytterligare fyra-fem månader. Men inte heller de nya normerna är tillräckliga. Ytterligare förbättringar krävs fortfarande, bland annat måste barnen uppmärksammas mer. Vi måste i slutänden komma fram till normer på högst 10 mikrogram partikelmängd per kubikmeter luft. Det är det tak som rekommenderas av Världshälsoorganisationen och som garanterar verkligt ren luft. Det här direktivet är ett steg i rätt riktning.

För det andra: EU måste inte bara fastställa rimliga normer, utan också utveckla instrument som uppfyller målsättningarna. EU är för det mesta bra på att ställa upp allmänna politiska mål, men mindre effektivt när det gäller att skapa rätt instrument för att verkligen uppfylla målen. Utan renare bilar, fartyg, jordbruk och industri blir luftkvalitetsnormerna bara en pappersprodukt.

Nyligen röstade vi om Euro V och Euro VI för renare personbilar från och med 2009 och ännu renare bilar från och med 2014. Den här typen av lagstiftning måste införas snabbt för tunga nyttofordon och bussar. Parlamentet har uppmanat rådet och kommissionen att påskynda arbetet med att utarbeta en kompletterande politik för att hantera källan till föroreningar. Det har lett till ett uttalande från kommissionen där alla åtgärder räknas upp som måste vidtas de närmaste åren. Uttalandet ska bifogas direktivet och kommer att innehålla hänvisningar till det. Detta är en tydlig politisk signal till allmänheten om att EU vidtar åtgärder och påbörjar en uppstädning på alla områden.

Ett tredje diskussionsämne har varit normernas flexibilitet. Vi har 24 medlemsstater som inte kan uppfylla normerna i det gällande direktivet. Det ser inte direkt ut som ett bra exempel på verkningsfull lagstiftning. Jag har alltid tyckt att det är godtagbart att medlemsstater som vidtar en rad åtgärder men inte klarar av att uppfylla normerna får mer tid på sig för att hantera svåra områden, dock på villkor att mycket strängare normer införs på medellång sikt. Det är mycket viktigt att den lagstiftning vi tar fram fungerar och är praktiskt genomförbar.

I dag visar vi att Europaparlamentet tar klagomål från medlemsstaterna om ogenomförbar lagstiftning på allvar. Erfarenheten har lärt oss att luften inte blir renare av att vi struntar i att genomföra direktiv. Det nya direktivet om luftkvalitet är bättre än det gamla. Bättre, striktare normer är bra nyheter för såväl folkhälsan, som lokala myndigheter och byggnadsfirmor. Vi kan andas igen!

  Marios Matsakis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Först vill jag gratulera Holger Krahmer till ett utmärkt betänkande om detta svåra och mycket viktiga ämne.

Samtidigt vill jag gratulera skuggföredragandena och alla de kolleger som har bidragit med förslag, råd och ändringar, vilket till slut har lett fram till en kompromissrättsakt som man enats om efter förhandlingar och som, om den genomförs, är ett försök att åstadkomma bättre luftkvalitet och i viss utsträckning skapa förutsättningar för renare och hälsosammare luft i Europa.

I en tid när luftvägssjukdomar som astma, emfysem och lungcancer ökar i många områden av Europa, där de drabbade framför allt är de svagaste, dvs. barn och äldre, har vi som lagstiftare en skyldighet att se till att vi gör vårt yttersta för att trygga en hälsosammare andning för våra medborgare.

Därför stod vi enade i vår beslutsamhet att inte ge efter för de orimliga kraven från rådet, som inte godtog några förändringar av bestämmelserna om de befintliga dagliga och årliga gränsvärdena för PM10 och helt förkastade parlamentets förslag om att varje avsteg bör få EU att anta fler åtgärder om föroreningskällor.

Även om en överenskommelse har nåtts måste rådet förstå att parlamentet prioriterar miljoner medborgares hälsa högre än ett fåtal europeiska industrijättars rikedom. Alla måste till fullo inse att parlamentet är mycket mer angeläget om att förhindra människors lungor från att bli förstörda av sjukdomar än om att se till att giriga industribaroners plånböcker blir fetare.

Jag är övertygad om att parlamentet i framtiden kommer att få möjlighet att få alla sina bestämmelser antagna i en mindre komprometterande rättsakt, som kommer att ge medborgarna ett verkligt och heltäckande skydd mot allvarliga skador på luftvägarna.

  Mieczysław Edmund Janowski, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag vill för gruppen Unionen för nationernas Europa bekräfta att Holger Krahmers betänkande är av hög kvalitet. Vi fortsätter vårt arbete med direktivet som har stor betydelse för hela ekosystemet, bland annat förbättrar det hälsoläget för Europas invånare och – i ett större perspektiv – även världen.

De ekonomiska aspekterna av bestämmelserna får inte glömmas. Vårt syfte ska därför vara att hitta en kompromiss så att medlemsstaterna verkligen kan införa de parametrar som godkänts och specificera tillåtna gränsvärden för förorenande partiklar och gaser. Jag syftar här på halten PM2,5- och PM10-partiklar och på gaserna kolmonoxid och koldioxid, svaveldioxid, kväveoxider och ozon, bensen, flyktiga organiska föreningar och bly.

Detta innebär alltså tillförlitlig och regelbunden övervakning. För många företag, bland annat energiföretag och värmeleverantörer, kommer det att krävas stora utgifter vid en radikal uppgradering. Grundläggande förändringar krävs av metoder och organisering av land-, luft-, och vattentransporter.

Dessa och andra kostnader måste betalas, det är sant. Men det är också sant att inte alla länder förmår vidta stränga åtgärder på området på den relativt korta tid som har föreslagits utan att drabbas av tydliga ekonomiska förluster. Detta gäller i synnerhet de nya medlemsstaterna, bland andra Polen, som gör mycket på området.

Slutligen vill jag betona att det också är viktigt att de åtgärder EU vidtar får efterföljare på andra håll, särskilt i USA, Kina, Ryssland, Japan och Brasilien. Luften är trots allt gemensam för hela världen.

  Marie Anne Isler Béguin, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, kommissionsledamot, damer och herrar! Vi minns det upprop WHO gjorde den 5 oktober 2006 där det internationella samfundet uppmanades att förbättra luftkvaliteten. Mycket strikta normer behövde antas för luftföroreningar med målet att minska antalet dödsfall i förorenade städer med 15 procent. EU brukar ligga i frontlinjen inom miljölagstiftning, men blev en stor besvikelse vid första behandlingen. Till och med kommissionsledamoten med ansvar för miljö, Stavros Dimas, var upprörd över Europaparlamentets ståndpunkt som försvagade den redan tandlösa befintliga lagstiftningen.

Vid andra behandlingen den 9 oktober 2007 uppmärksammade de gröna miljöutskottet på de administrativa förenklingarnas kontraproduktiva konsekvenser, i synnerhet det höjda antalet dagar då maximala värden kunde överskridas och förlängningen av undantag för vissa förorenande ämnen. Den kompromiss som nyligen förhandlades fram vid Europaparlamentets andra behandling är en skadebegränsning av det som åstadkoms i första behandlingen. Vad gäller PM2,5 i tätbebyggelse föreslås ett nytt gränsvärde på 20 mikrogram per kubikmeter, vilket kommissionen ska se över 2015.

Givetvis kan ytterligare åtgärder genomföras för att ta hänsyn till utsatta befolkningars förhållanden, till exempel barn och äldre. Även om den här kompromissen är en förbättring av den ursprungliga situationen är den ändå inte något större steg framåt för Europaparlamentet. Den kommer inte att tvinga medlemsstaterna att införa de restriktioner som krävs för att förbättra EU-befolkningens hälsa. Effekten av luftföroreningarna beräknas fortfarande vara nio månader kortare förväntad livstid för våra medborgare. Vi måste därför gå längre och införa begränsningar av de partiklar som ännu inte omfattas i ett tidigare skede genom att utnyttja förebyggande instrument för att begränsa utsläppen från olika sektorer, särskilt transportsektorn, och från industrierna.

  Dimitrios Papadimoulis, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman, kommissionsledamot, ärade ledamöter! Varje år dör 370 000 människor i Europa i förtid på grund av sjukdomar förknippade med luftföroreningar. Enligt kommissionens officiella siffror har den förväntade livslängden i vissa europeiska länder sjunkit med mellan åtta månader och två år på grund av exponeringen för farliga luftföroreningar. En bred majoritet av dödsfallen orsakas av fina luftburna partiklar. Min politiska grupp stöder det slutliga förlikningsavtalet och de försiktiga, men ändå positiva, steg som därmed tas för att hantera situationen.

Jag skulle dock vilja ta upp några allvarliga brister: de gränser som angetts genom förlikningen för fina luftburna partiklar är mer än dubbelt så höga som gällande WHO-rekommendationer. Den amerikanska miljöskyddsbyrån har angett strängare gränser än EU. Inga överenskommelser har nåtts om säkrare gränser för fina luftburna partiklar (PM10). Övervakningskraven har sänkts, trots att en fortlöpande övervakning av den kritiska föroreningsbelastningen är mycket viktig om situationen ska kunna förbättras.

Tidsfristerna för bensen har senarelagts, vilket betyder att det största problemet, bränslekvaliteten, inte berörs. Även om alla säger att vi behöver bättre bränslen och renare bilar har luftkvaliteten och kontrollen av den på arbetsplatser undantagits. Medlemsstaterna får dessutom betydande marginaler för att slippa genomföra befintlig lagstiftning och slopa kontrollerna av att den genomförs korrekt. Det här är alltså positiva åtgärder, men de räcker inte. Därför stöder min politiska grupp Europaparlamentets förlikningsavtal, men uppmanar samtidigt rådet och kommissionen att vidta djärvare åtgärder.

  Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag talar i dag för min kollega Johannes Bloklands räkning. Han medverkar just nu i klimatkonferensen på Bali.

Efter långa förhandlingar har till slut ett avtal om luftkvalitet kunnat ingås. Det är ingen dålig bedrift, utan en mycket viktig sådan eftersom luftkvaliteten direkt påverkar miljön och människors hälsa. Jag vill därför varmt tacka föredraganden Holger Krahmer för allt arbete han lagt ned för nå hit.

Direktivet är ett realistiskt bidrag till bättre hälsa och miljö. Luftkvaliteten har redan förbättrats markant på senare år och med direktivet får vi ytterligare förbättringar i framtiden. Ett antal länder tycker dock fortfarande det är svårt att så snart börja följa striktare normer. Därför är jag glad över att avtalet ger utrymme för en senareläggning så att medlemsstaterna bereds möjlighet att anpassa sin luftkvalitet till normerna, under förutsättning att de gör tillräckligt goda försök.

En annan viktig aspekt är att mätningar inte krävs på platser dit allmänheten inte har tillträde och som inte är permanent bebodda. Den flexibiliteten är särskilt viktig i hamnarna. Jag välkomnar också att en särskild hänvisning görs till åtgärder vid källan. Sådana åtgärder, till exempel de nya normerna Euro VI för tunga nyttofordon, är enligt min åsikt avgörande för att få en god luftkvalitet.

Sammanfattningsvis välkomnar jag avtalet och ska rösta ja till det.

  Andreas Mölzer (NI). - (DE) Herr talman! Den ökning av sjukdomar i andningsorganen som just nu noterats bland framför allt barn, äldre och sjuka, liksom ökningen av allergirelaterade andningssvårigheter, hör direkt samman med den trafiklavin som varje dag väller in i våra storstäder och längs de stora transportrutterna.

EU:s misslyckade stödpolitik har de senaste decennierna huvudsakligen märkts på intercitytransporterna. För särskilt känsliga områden, som Alperna, har vi enligt vad som hittills framkommit kunnat vända det förflutnas vackra ord till handling genom att bland annat genomdriva Alpkonventionen. Utförsäljningen av våra offentligägda företag har lett till ett katastrofalt bristfälligt transitnät och har börjat ta ut sin hämnd.

I vilken utsträckning åtgärder som trafikbegränsningar och inrättandet av miljözoner eller stadstullar överhuvudtaget kan påverka något på området är enligt min mening högst diskutabelt. Först och främst är detta ändå de stora syndarna vad gäller förorenande utsläpp, till exempel kommersiella fordon med gamla dieselmotorer, och måste bytas ut mycket snabbt.

  Péter Olajos (PPE-DE). - (HU) Tack, herr talman! Över 300 miljoner människor i världen lider av astma, 30 miljoner av dem i Europa och 200 000 i Ungern. 18 procent av Västeuropas astmatiker är allvarligt sjuka. Antalet astmapatienter i mitt hemland Ungern har ökat med 250 procent de senaste tio åren. Antalet nya patienter som får sin diagnos har fördubblats under samma period. Det främsta orsaken till astma och astmaanfall är luftföroreningar. Jag anser att uppgifterna i betänkandet vi har framför oss talar för sig själva och betänkandets öde, som vi avgör i morgon, handlar bara delvis om miljöskydd och desto mer om livskvalitet och hälsoskydd.

Ett av de största problemen i unionens lagstiftning i dag är bristfälligt genomförande. Tyvärr gäller detta även lagstiftningen om luftkvalitet. Vår viktigaste uppgift är därför inte att rösta igenom fler regler som är ännu striktare, utan att främja efterlevnaden av de regler som finns. Budapest där jag bor är en stad med två miljoner invånare. Beträffande exempelvis luftpartiklar överskred nivåerna de tillåtna under årets första fyra månader. Fyra-fem gånger gränsen är faktiskt inte ovanligt. Vår uppgift är därför att utveckla den befintliga lagstiftningen ytterligare på ett klokt sätt och att ta fram riktlinjer som inte anger ytterligare uppdrag, utan förfinar dem som redan finns så att de verkligen bidrar till renare luft för EU:s befolkning.

Jag anser att Krahmerbetänkandet uppfyller det kravet. Fördelen är att det innehåller förslag om att luftföroreningar framför allt ska mätas och dämpas vid utsläppskällan, vilket tekniskt sett är rätt strategi. Kompromissen är därför inte ambitiös, utan progressiv. Jag litar på att de städer och medlemsstater som berörs nu kan genomföra reglerna mer samstämmigt, medan vi kanske kan överlämna ett mer beboeligt Europa till våra barn. Tack så mycket, herr talman.

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (LT) Jag lyckönskar föredraganden. Jag tänkte börja med att säga att det alltid är trevligt med bra väder. Vi har ingen möjlighet att påverka vädret, men vi kan och måste göra något åt dess kvalitet. Halten av luftföroreningar i EU:s tätbefolkade och industrialiserade storstadsområdena är fortfarande inte godtagbara. Den som befinner sig i de stora städerna i Europa upplever hotet från luftföroreningarna alltför väl. Föroreningarna orsakar dödsfall i förtid för tiotusentals européer varje år. Föroreningarna påverkar inte bara människors liv negativt, utan också livskvaliteten.

Under senare år har vi sett att utsläppen av farliga gaser har minskat markant i EU-länderna. Men det är bara början. Vi måste tämja de monster som sprutar ut gas i luften – de värsta förorenarna på vägarna. Vi måste vidta resoluta åtgärder för att utveckla kollektivtrafiken och uppmuntra människor att använda privata transportmedel mer sällan. Detta är ett stort problem i de nya medlemsstaterna där 20 och till och med 30 år gamla bilar i förfärligt skick fortsätter förorena miljön.

Den ståndpunkt som socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet antagit och den som parlamentet godkänt är mycket viktig för de länder som anslöts till EU på 2000-talet, särskilt när det gäller striktare villkor och mål för att minska luftföroreningar, flexibilitet i genomförandet av dessa mål och samordningen av långsiktiga och kortsiktiga mål.

Vi måste göra allt som står i vår makt för att minska de möjliga halterna av partiklar av olika storlek senast 2015 i flertalet delar av EU. Länder som vidtar aktiva åtgärder för att minska föroreningarna, men ännu inte har uppnått de fastställda målen, ska få en chans att göra det. Det är viktigt att korta undantagsperioden från ”fyra plus två” till ”tre plus två”.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). – (PL) Herr talman! I dag behandlar Europaparlamentet för andra gången förslaget till direktiv om luftkvalitet. Ett syfte med direktivet är att de närmaste åren minska mängden dammpartiklar som svävar i luften, partiklar som vi andas in och som är mellan 2,5 och 10 mikroner stora. Forskare varnar för att de minsta partiklarna är ett allvarigt hot mot människors liv. Det är dessa direktivet under behandling gäller.

Kompromissen mellan parlamentet och rådet innebär eftergifter till rådet som vill se mindre restriktiva regler. Jag hoppas att de åtgärder som anges i direktivet inte visar sig otillräckliga och att mer ambitiösa mål kommer att antas när problemet åter tas upp av kommissionen år 2013, eftersom vi här talar om hälsan för nuvarande och kommande generationer.

Slutligen tackar jag föredraganden för ett gott arbete och påminner er om att det är bättre att undvika än att behöva hantera följderna.

  Hiltrud Breyer (Verts/ALE). - (DE) Herr talman! Den kompromiss som ingåtts är bättre än förväntat, men det vore hyckleri att hylla den som en stor framgång eftersom den är urvattnad. Oavsett om vi jämför den med de ändrade bestämmelserna eller inte har den lakats ur när tungt förorenade platser nu har lämnats utanför.

Den framförhandlade kompromissen utgör dock även en skadebegränsning, eftersom den planerade nådetiden nu helt enkelt kan ses som en inbjudan till att göra ingenting. För att undantaget inte ska bli regel måste kommissionen övervaka de handlingsplaner som tas fram och följa gränserna och utdöma påföljder när de inte införlivas. Kompromissen ska därför inte hyllas som en stor framgång eftersom vi faktiskt vet att direktivet borde ha genomförts för länge sedan.

En positiv sida av kompromissen är ändå att den inte kan ge tyska lokala myndigheter carte blanche för att rulla tummarna. Den nya inbjudan att göra ingenting har därmed förhindrat lokala myndigheter och federala stater från att tvingas ta fram handlingsplaner.

Vi måste ändå betona att den tyska federala författningsdomstolens domslut betyder och har visat Tyskland att lokala myndigheter är skyldiga att agera i vilket fall. Vi vet att det redan finns bra initiativ inom EU, till exempel miljözoner och omställning av fordonsparker. Men det måste också framgå tydligt att det här är ett sista uppskov. Orden måste nu verkligen följas av handling för att den ambitiösa politiken för renare luft inte ska bli helt absurd.

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL). - (CS) Mina damer och herrar! Övervakningen av luftföroreningar och insatser för att förbättra luftens kvalitet är lovvärda. Att vissa delar av förslaget vi diskuterar innehåller strikta krav, medan andra i viss mån förenklar verkligheten är inget problem. Desto allvarligare är att medan fokus i debatten ligger på övervakning och elimineringen av fina partiklar med all rätt flyttats från större till mindre partiklar– från PM10 till PM2,5 – borde bestämmelserna också gälla för partiklar som är ännu mindre än PM2,5. De tränger ända in i käkhålorna och har på grund av den platta ytan potential att absorbera stora mängder skadliga ämnen. Eftersom dessa partiklar inte lagras i övre luftvägarna utgör de en stor potentiell risk. Förutom dessa reservationer stöder jag och GUE/NGL-gruppen som jag ingår i förslaget till direktiv och jag har full tillit till att vi inom en snart framtid åter kan ta upp ämnet på ett mer övergripande sätt.

  Françoise Grossetête (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Vi inser och har alla konstaterat att våra tätbebyggda områden, alltså våra städer, blir allt mer förorenade och att dödsfall på grund av denna nedsmutsning tyvärr blir allt vanligare. Jag är ordförande i ett nätverk som övervakar luftkvalitet inom en avdelning jag inrättade för över 16 år sedan och vill gärna påminna er om att de flesta medborgare ser minskade luftföroreningar som en prioriterad åtgärd för offentliga myndigheter inom miljöskyddet. För 54 procent av Frankrikes medborgare är till och med luften den största orsaken till oro.

Den här texten är därför ett svar på nya utbrott av sjukdomar i luftvägarna, till exempel astma, bronkit och emfysem, som drabbar små barn värst – det enda vi talar om på vintern är bronkit hos småbarn – och lungcancer hos äldre.

Därför är införandet av nya normer för de minsta och mest skadliga partiklarna som hittills inte reglerats en tillfredsställande åtgärd. Vi har dock en mängd lösningar för att höja luftkvaliteten till vårt förfogande, till exempel åtgärder för bränsle, transportsätt och fordon. Vi måste fortfarande tillämpa den plattform av EU-lagstiftning som vi redan har och som flertalet medlemsstater tyvärr inte följer. Enligt villkoren i de texter vi röstar om i morgon ska medlemsstaterna inrätta provtagningspunkter i storstäderna. I själva verket måste alla ha ”partikelplaner”. Vi måste också informera allmänheten om mängden partiklar i luften varje dag, framför allt de personer som är särskilt känsliga.

Slutligen får vi inte glömma luften i slutna rum där vi kanske tillbringar 80 procent av vår tid. Undersökningar av luften i hemmiljön ägnas inte särskilt stort intresse, trots att hälsan borde påverkas minst lika mycket av den som av utomhusmiljön.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). - (RO) Herr talman! Jag tänkte börja med att gratulera föredraganden Holger Kramer.

Förslaget till direktiv om luftkvalitet och renare luft inom EU handlar om förhållandet mellan luftkvalitet och människors hälsa, och innehåller förslag till gemenskapsåtgärder för att förbättra luftkvaliteten i Europa.

Storstadstrafiken står för 40 procent av koldioxidutsläppen, medan utsläpp av andra förorenande ämnen från fordon uppgår till 70 procent. Trafikstockningarna i storstadsområdena kostar EU runt en procent av dess BNP. I många europeiska huvudstäder är trafiken tät och föroreningarna påverkar invånarna i hög grad. Över 66 procent av EU:s medborgare anser att storstadstrafiken med tillhörande föroreningar är problem som har stor inverkan på deras livskvalitet, och de begär att EU agerar samstämmigt och, framför allt, beslutsamt.

Vid Europeiska rådets möte den 8–9 mars 2007 åtog sig EU tydligt att till 2020 sänka utsläppen av växthusgaser med minst 20 procent jämfört med 1990 års nivåer.

EU och medlemsstaterna måste inrikta sina åtgärder på tätbefolkade storstads- och stadsområden och närma sig problemet med luftkvalitet i storstadsområdena genom att följa subsidiaritetsprincipen noggrannare, genom att införa en strategi med samarbete och samordning på EU-nivå. I grönboken om rörlighet i städer lyfts utvecklingen av kollektivtransporter fram, men här finns också tillvägagångssätt för att minska utsläppen av växthusgaser från trafiken.

Vad gäller ändringsförslag 31 vill jag gärna klargöra att vissa åtgärder för obligatoriska tekniska normer för att minska föroreningar från landfordon och insjöfartyg redan omfattas i annan lagstiftning.

Jag anser att det är oerhört viktigt att parlamentet informeras vart femte år om vilka framsteg medlemsstaterna gör för att förbättra luftkvaliteten, men jag tycker det är särskilt viktigt att sådana åtgärder också finansieras via strukturfonderna.

  Leopold Józef Rutowicz (UEN). – (PL) Herr talman! Europaparlamentets och rådets direktiv om luftkvalitet är av största betydelse för EU-medborgarnas hälsa, särskilt med tanke på att ämnen som släpps ut av industrier, från transporter och kraftverk kan förflyttas över stora avstånd, till exempel svavel-, kväve- och blypartiklar och oxider av samma ämnen.

I direktivet anges gränsvärden för utsläpp av sådana partiklar; även vikten av att minska utsläpp och källan till dem betonas. Villkoren för att klara kraven varierar dock. I zoner och storstadsregioner med stor spridning och utsläpp, till exempel koleldade ugnar och fabriker som arbetar med gammal teknik, behövs det tid och betydande ekonomiska insatser för att klara anpassningen till direktivets krav.

I vissa berättigade fall kan därför datum för införandet av direktivets krav senareläggas i enlighet med ändringsförslag 2. Det är rätt att i direktivet betona behovet av att övervaka utsläppen, vilket är viktigt om föroreningarna ska begränsas, inklusive dem som tar sig över gränserna. Jag gratulerar föredraganden Holger Krahmer.

  Richard Seeber (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Jag är glad över att vi så snabbt har nått en överenskommelse i alla grupper i det här viktiga ärendet. Luftkvaliteten är av största betydelse för våra medborgares hälsa och välmående. Jag är också glad över att vi har fastställt strikta gränser, särskilt nya gränsvärden för PM2,5, eftersom de är särskilt hälsofarliga. Tyvärr blev det på flera andra områden ingen uppstramning, vilket hade varit önskvärt. Detta gäller förstås både PM10 och NOx.

Det som däremot skrämmer mig mer än de gränsvärden vi har fastställt är luften i dag i medlemsstaterna. Som ni alla känner till överskrider nästan alla medlemsstater de gällande värdena. Bollen ligger hos oss nu när det ambitiösa lagstiftningspaketet ska genomföras, medan kommissionens roll är att övervaka det. Kommissionen har hittills inte inlett några överträdelseförfaranden, trots att gränsvärden överskrids hela tiden. Å ena sidan måste genomförandet därför vara tydligt. Men å andra sidan måste också kommissionen agera konkret om medlemsstaterna fortfarande inte kan eller vill följa gränsvärdena.

Det är också viktigt att vi har tagit fram samstämmiga kriterier för mätningarna. Här varierar praxis stort mellan olika medlemsstater. När det gäller transporter – en av de största källorna till luftföroreningar även i mitt hemland – måste jag påpeka att kommissionen i viss mån inte heller är redo att stödja ländernas egna initiativ för att följa gränsvärdena för luft. Kommissionen borde verkligen begära att medlemsstaterna här får stöd och inte förhindras i sina insatser för att hålla luften ren. Vi ser att trafiken genom Alperna ökar markant och även här måste något göras för luften.

  Lambert van Nistelrooij (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Under den långa debatten i dag har Europaparlamentet klargjort de normer som krävs för att skydda folkhälsan när det gäller partiklarna PM2.5 och PM10. I dag förbättrar vi avsevärt situationen för de personer som är känsliga för dessa partiklar, nämligen barn och äldre. Jag stöder helhjärtat detta.

Det står också klart att vi kan skräddarsy åtgärderna ännu mer. Vi kan zonindela våra mer tätbebyggda regioner. På så sätt blir det lättare att genomföra åtgärderna utan att vårt slutgiltiga mål påverkas. Det har även klargjorts att åtgärderna numera verkligen genomförs vid källan och att samarbetet i Europa är gränsöverskridande.

Det är dock inte klart – åtminstone inte för mig – om man i den holländska lagstiftningen verkligen har upphävt hindret mot ett antal projekt som syftar till att integrera godkännandet av miljöplanering och fysisk planering. Det är upp till Nederländerna, det holländska parlamentet och lagstiftarna att se till att detta förtydligas i samarbetsprogrammet för luftkvalitet.

I dag ger EU en väldigt tydlig ram över vad som är praktiskt genomförbart, även i Nederländerna. Nu är det upp till Nederländerna att hantera frågan om kopplingen mellan fysisk planering och miljöpolitik för att undvika onödiga hinder. Därför stöder jag verkligen dagens överenskommelse.

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Det övergripande kompromisspaket som nu läggs fram har ett antal centrala inslag.

Viktigast är följande inslag:

- Alternativet att förlänga tidsfristerna för PM10 behålls på samma nivå som i den gemensamma ståndpunkten – åtgärderna får inte dröja och det inrättas ett enhetligt förfarande för att minska den administrativa bördan.

- Oförändrade standarder för PM10-partiklar, enligt kommissionens ursprungliga förslag.

- Ett realistiskt och lämpligt årligt mål för PM2.5 och ett gränsvärde på 25 µg per kubikmeter som ska uppnås 2010 respektive 2015.

- Ett vägledande gränsvärde för 2020 som kompletterar den ambitiösa dagordningen för PM2.5 i samband med den obligatoriska översynen 2013.

- Ett rättslig bindande krav i fråga om exponeringskoncentration till 2015 som kompletterar exponeringsminskningsmålet genom att stimulera till snabba åtgärder som väntas ge maximala fördelar för folkhälsan.

- En förklaring från kommissionen om framstegen med att utveckla EU-åtgärder vid källan.

Det nya skäl 15 stärker också de två medlagstiftarnas beslutsamhet att prioritera lagstiftningsförslag från kommissionen som handlar om utsläpp vid källan på EU-nivå.

Jag vet att dessa inslag var av största betydelse för parlamentet vid första behandlingen och i utskottet den här omgången. Jag tror att den föreslagna aktuella kompromissen kommer att tillfredsställa parlamentet, eftersom det togs ett viktigt steg med den centrala principen om långtgående men ändå realistiska standarder för luftkvaliteten, med en tydlig färdplan som också innefattar antagande av nödvändiga EU-åtgärder och en väldefinierad översyn 2013.

Det gläder mig också särskilt att både parlamentet och rådet sett det som viktigt att nå en kompromiss i detta direktiv. Den resulterande kompromissen och den föresats den vittnar om gör att Europeiska unionen kan ta fler effektiva steg för att garantera hälsosammare luft för sina medborgare.

Avslutningsvis är kommissionen mycket nöjd med förhandlingsresultatet. Vi kan acceptera samtliga föreslagna kompromissändringsförslag.

Jag vill tacka och än en gång gratulera föredraganden Holger Krahmer till hans insatser för att nå en överenskommelse vid andra behandlingen.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 11 december 2007.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Man behöver varken förklara eller förtydliga hur viktigt det är för oss att ha en bra luftkvalitet. EU:s politiska prioritering är nu att snabbt införa en allsidig, sammanhängande och enhetlig lagstiftning för att se till att luften håller hög kvalitet. Det är den rätta strategin enligt min åsikt.

I det förslag till direktiv som vi just nu håller på att debattera kombineras och rationaliseras den gällande gemenskapslagstiftningen genom att man skapar ett enda sammanhängande förslag. Efter att ha analyserat förslaget står det klart att det kompromisspaket som antagits av PPE-DE-gruppen, PSE-gruppen och ALDE-gruppen verkligen gynnar alla de parter som kommer att påverkas av direktivet. Det är ett balanserat förslag för medlemsstaterna, som kommer att känna av vikten av bestämmelserna. Förslaget kommer att leda till att luftkvaliteten förbättras i Europa och att partiklarna minskar på lång sikt.

Förutom den oerhört detaljerade behandlingen av individuella gränsvärden för PM10 and PM2,5, anser jag att det är mycket att man är flexibel så att gränsvärdena för medlemsstaterna är realistiska. De har nämligen redan mycket svårt att följa de tidigare bestämmelserna om luftkvalitet.

Det är också viktigt att fokusera på långsiktiga åtgärder för luftkvalitet. Vi vet av erfarenhet att kortsiktiga åtgärder oftast inte är lika effektiva som långsiktiga. Medlemsstaterna bör uppmuntras att frivilligt tillämpa långsiktiga politiska strategier för luftföroreningar.

  Gyula Hegyi (PSE), skriftlig. – (HU) Rätten till ren luft kan också tolkas som en mänsklig rättighet, eftersom medlemsstaternas och EU:s uppgift är att garantera grundläggande mänskliga levnadsvillkor (rent vatten och ren luft). För 50–100 år sedan var industrisamhällets symbol en rykande skorsten. Våra värderingar har förändrats sedan dess och numera värdesätter vi en ren och naturlig livsstil, åtminstone på papperet. Tyvärr vittnar luften i våra städer bara delvis om detta. Efter det att den tunga industrin kollapsat eller flyttat till tredje världen har de industriella föroreningarna minskat, men motoriseringen har mångdubblats. För 25 år sedan fanns det en miljon bilar i Ungern, som har tio miljoner invånare. I dag finns det tre gånger så många bilar och nära en miljon av dem finns i Budapest. Detta har katastrofala konsekvenser för hälsan. Lungcancer har ökat rekordartat och antalet fall av astma har niodubblats. Unga barn som bor nära stora vägar utsätts hela tiden för stora risker. Det har också visat sig att föroreningar i form av mikropartiklar från dieseldrivna fordon är extremt hälsofarliga. Vi i EU borde skämmas över att våra normer är mycket lägre än Förenta staternas. Det krävs inte bara ord, utan handling. Vi måste använda särskilt utformade verktyg för att begränsa vägtrafiken i tätbefolkade områden och vi måste införa mycket strängare utsläppsregler än hittills för fordonen. Vi måste förändras från ett förorenat samhälle till ett sunt samhälle!

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Europaparlamentet och rådet kommer genom sitt direktiv om luftkvalitet att förbättra unionsmedborgarnas hälsa och bidra till att öka levnadsstandarden i tätortsmiljöer. Eftersom lagstiftningen är bindande kommer detta att uppnås i hela EU.

En svag punkt är att man inte tar upp den ekonomiska aspekten i direktivet. Om medlemsstaterna ska kunna uppnå de mål som fastställts för 2010 eller 2015 krävs det resurser. I början kommer man att inrätta centra för provtagning och mätning av luftföroreningar, och det kommer att innebära stora utgifter. För att nå målen i direktivet kommer medlemsstaterna att kunna utnyttja de medel från strukturfonderna som redan har anslagits för miljöåtgärder, men det kommer att leda till att de ursprungliga beräknade beloppen minskas. Jag menar att man borde inrätta ytterligare en budgetpost när direktivet träder i kraft.

Samtidigt stöder jag förslaget om att införa en flexibilitetsklausul som innebär att man kan godkänna övergångsperioder på upp till två år för medlemsstaterna, förutsatt att de kan bevisa att de verkligen har försökt minska luftföroreningarna.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. – (FI) Vid dagens andra behandling diskuterar vi två direktiv som är viktiga för att vi ska kunna förbättra luftkvaliteten. Ett handlar om havet, det andra om luften. Att skydda luften är ett av de viktigaste och mest traditionella sätten att skydda miljön på, eftersom luftkvalitet och mänsklig hälsa är direkt kopplade till varandra. Som kommissionen har sagt har medellivslängden minskat med 8,5 månader i EU på grund av luftföroreningarna. Livskvaliteten för hundratusentals människor försämras varje dag och miljön hotas, trots att utsläppen har minskat avsevärt de senaste åren. Direktivet om luftkvalitet är enormt viktigt, eftersom de många olika reglerna på detta område sammanförs i en enda rättsakt. Det är en bättre strategi för att hitta en allsidig lösning på problemet.

Först skulle jag vilja tacka rådet för att det har varit tillmötesgående och har diskuterat de viktiga frågorna med parlamentet. Nästan hälften av ändringsförslagen godtogs av alla parter. Dessa förslag handlade om att ersätta vissa gränsvärden för partikelkoncentrationer med bindande gränsvärden, tidsfristerna för detta samt hur de ska tillämpas. Gränsvärdet för PM2.5, som är en av de partiklar som är mest skadliga för den mänskliga hälsan, är oerhört viktigt.

Därför behöver vi verkligen ett ytterst strikt direktiv. Det räcker dock inte bara med fler gränsvärden. Vi måste också inrikta oss på tekniker som förbättrar luftkvaliteten.