Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Måndagen den 10 december 2007 - Strasbourg EUT-utgåva

19. Leksakers säkerhet (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Nästa punkt är kommissionens uttalande om leksakers säkerhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag vill tacka parlamentet för dess fortsatta intresse för produktsäkerhetsfrågor, och för att jag får tillfälle att kort presentera de första resultaten av den produktsäkerhetsinventering som offentliggjordes den 22 november 2007. Jag närvarade vid sammanträdet i utskottet för inre marknaden och konsumentskydd den 26 november och jag är nu glad att få vända mig till hela Europaparlamentet.

Mina tre utgångspunkter och principer gäller fortfarande och kan bekräftas: det går inte att kompromissa när det gäller konsumentsäkerhet, vi tror på öppna marknader och rättvis konkurrens, och vi vill arbeta i internationellt partnerskap med kineser och amerikaner.

Resultaten av inventeringen visar att de rättsliga ramarna lämpar sig för ändamålet, om och när de tillämpas korrekt. Särskilt effektivt är Rapex, systemet för snabb varning, som garanterar att farliga produkter återkallas från marknaden i hela Europeiska unionen.

I inventeringsrapporten identifieras ändå ett visst utrymme för förbättringar när det gäller förebyggande åtgärder, internationellt samarbete och stärkt tillsyn.

Vissa planerade förbättringar har redan kommit en bra bit på vägen mot konkreta åtgärder, bland annat översynen av direktivet om leksakers säkerhet.

Min avsikt är att föreslå mina kolleger i kommissionen att vi i väntan på en översyn av standarden antar en tillfällig bestämmelse om krav på varningar på magnetiska leksaker, för att ta itu med de risker som dessa leksaker kan innebära. Denna rätt har vi enligt artikel 13 i direktivet om allmän produktsäkerhet. Jag hoppas att denna bestämmelse träder i kraft snart, men jag är också medveten om att detta bara kommer att vara en ofullständig och tillfällig lösning tills det finns en relevant standard som behandlar risker med magneter på ett övergripande sätt.

Kommissionen hjälper medlemsstaternas marknadstillsynsmyndigheter att identifiera och utbyta bästa metoder för en bättre marknadstillsyn. I oktober 2007 rapporterade medlemsstaterna om initiativ för bättre samarbete med ekonomiska aktörer och om särskilda tillsynsinsatser för leksaker. Kommissionen planerar att under första kvartalet 2008 offentliggöra jämförande data om tillsynskapacitet på resultattavlan för konsumentfrågor.

Kommissionen fortsätter också konkret att stärka medlemsstaternas kapacitet för marknadstillsyn, genom att bidra till finanseringen av genomtänkta gemensamma projekt för marknadstillsyn (som kommer att få 1,3 miljoner euro i EU-medel 2007).

För att skydda konsumenterna mot farliga produkter krävs en konsekvent skyddsnivå, inte endast inom EU utan även vid EU:s yttre gränser. Förutom de åtgärder som ska förbättra skyddet inom Europeiska unionen pågår olika insatser för att stärka skyddet vid gränserna. På senare tid har EU:s tullagstiftning förändrats grundligt, vilket kommer att göra det lättare att identifiera vilka försändelser som är förknippade ned hög risk och därmed bör kontrolleras. Säkra mekanismer för utbyten mellan tullmyndigheter kommer också att göra det möjligt att vidta snabba åtgärder när det kommer information om nya typer av farliga produkter.

Samarbetet mellan dessa två nätverk intensifieras i praktiken genom regelbundna utbyten av varningar mellan Rapex-systemet och tullmyndigheternas RIF-system (risk information form). Genom detta system uppmärksammas gränsinspektörerna på specifik och potentiellt farlig last.

Kommissionen har framhållit spårbarhet, som är ett mycket viktigt område för ytterligare förbättringar. Statistik visar att andelen produkter av okänt ursprung som registrerats genom Rapex hade gått ner för första gången i oktober 2007, då den låg på 3 procent jämfört med 17 procent 2006. Kommissionen utvärderar just nu, med medlemsstaternas hjälp, hur man kan se till att förbättringen inte bara blir tillfällig.

I lagstiftningspaketet för den inre marknaden för varor har kommissionen redan tagit med en bestämmelse om att de ekonomiska aktörerna ska kunna identifiera sin leverantör, vilket bör underlätta marknadstillsynen när denna lagstiftning väl har trätt i kraft.

Kommissionen har också frågat vad Kina kan göra när det gäller spårbarhet, och välkomnar de initiativ som tas i Kina för krav på streckkodning på fabriksnivå av vissa kategorier av högriskprodukter.

Kommissionen framhåller också konsekvent de ekonomiska aktörernas ansvar för produktsäkerhet. Jag välkomnar industrins åtagande att utveckla åtgärder som ska bygga upp konsumenternas förtroende. Vi har enats om vad jag kallar en ”säkerhetspakt”. Jag kommer också att skicka experter för att genomföra en studie av affärssäkerhetsåtgärder i leverantörskedjan och rapportera vidare om detta under första kvartalet 2008, eftersom vi i globaliseringens era aldrig är starkare än den svagaste länken i vår kedja.

Jag anser också att det är viktigt att kommunicera med EU:s medborgare om produktsäkerhetsfrågor och lyssna till deras farhågor. Detta är viktigt eftersom både ni och jag vill bli ännu bättre på att bemöta deras frågor och behov. Min senaste webbchatt under ämnet ”Ha en säker jul” (som var väldigt trevlig) var mycket upplysande och engagerande, och jag svarade på nästan 50 intressanta frågor.

Slutligen tog vi upp produktsäkerhet med de kinesiska ledarna vid toppmötet mellan EU och Kina den 28 november 2007. Ledarna på båda sidorna delade uppfattningen att en hög produktsäkerhetsnivå är central för konsumenternas förtroende och ömsesidig handel. För detta ändamål har de behöriga myndigheterna upprättat omfattande samarbetsförbindelser. Båda sidorna är villiga att fortsätta och fördjupa dialogen, regelbundet utbyta information och sikta på mätbara, fortsatta förbättringar.

På samma sätt har kommissionen, inom ramen för transatlantiska ekonomiska rådet, kommit överens med den amerikanska regeringen om att utöka vårt samarbete i importsäkerhetsfrågor.

Jag tror att denna rapport till er har visat att jag och alla mina kolleger i kommissionen har tagit de steg som krävs för att förbättra konsumentproduktsäkerheten, tillsammans med alla berörda aktörer, på ett så effektivt, proportionerligt och engagerat sätt som möjligt.

Jag vill återigen tacka parlamentet för våra många inspirerande debatter om denna fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Marianne Thyssen, för PPE-DE-gruppen. – (NL) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det är naturligtvis ingen slump att PPE-DE-gruppen har begärt denna specifika och angelägna debatt nu strax före jul, särskilt eftersom denna fråga diskuterades redan i september, överraskande nog. PPE-DE-gruppen vill med denna debatt också förmedla en tydlig politisk signal och vi har ett politiskt syfte. Vi vill göra vårt yttersta för att få en starkt konsumentskydd och vi vill att omsorgen om de minsta, mest sårbara konsumenterna – barnen – ska stå högt upp på agendan.

Fru kommissionsledamot, jag välkomnar era uttalanden i denna fråga. Vi noterar att ni i kommissionen redan arbetat mycket med frågan och vi vill naturligtvis även se att medlemsstaterna inspireras att göra sin del av arbetet. De måste självklart också fortsätta stärka tillsynen av leksaksmarknaderna. Vi vet också att ni personligen har lagt ner mycket arbete på konsumentskyddet. Vi värdesätter särskilt dessa insatser och håller även med er om att vi inte behöver utforma ytterligare strategier för leksakers säkerhet utan i stället arbeta för att täppa till luckorna i det befintliga systemet.

Det är några punkter som jag gärna skulle vilja ha ett förtydligade om: ni har nämnt – och ni hänvisade också nyss till detta – att de kinesiska myndigheterna också anstränger sig på området. För en tid sedan meddelade ni att de skulle inrätta något slags kinesiskt Rapex-system. Kan ni kanske klargöra detta ytterligare?

För det andra undrar jag också om det har slutits några särskilda avtal med leksaksindustrin, eller om varje medlemsstat sköter allt på sitt eget sätt? Jag skulle också ha velat höra hur det kommer sig att vi fortfarande väntar på det nya leksaksdirektivet, eller kommissionens förslag om ändring av det befintliga leksaksdirektivet. Vi hade förväntat oss det vid det här laget. Tydligen har det blivit försenat. Kanske ni kan förklara varför? Dessutom vill jag tillägga att ni har fullständigt rätt i att den inre marknaden även är till för konsumenterna. Om inte konsumenterna har förtroende för den så kommer de inte att använda den i tillräckligt hög grad. Detta är en synnerligen viktig fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Evelyne Gebhardt, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Tack så mycket för den sammanfattning ni gett oss i dag igen om hur diskussionerna fortskrider.

Vi har definitivt gjort framsteg redan nu, men för mig är detta naturligtvis inte nog. Många frågor kvarstår fortfarande. En av dessa har vi redan diskuterat ett flertal gånger: EU måste självt genomföra det förberedande arbetet. Jag beklagar också att ändringarna av leksaksdirektivet ännu inte har lagts fram. När jag hörde att vi skulle få ett ändringsförslag i december utgick jag från att man menade december 2007, inte december 2008. Nu är det december och vi vet att vi inte kommer att få det. Jag hoppas verkligen att vi inte behöver vänta till december 2008, utan att det kommer senast i januari, eftersom det brådskar.

En annan punkt, fru kommissionsledamot, är att medlemsstaterna också måste uppfylla sina skyldigheter. De måste börja använda Rapex effektivare och mer konsekvent. Det är en sak. Sedan måste de även ta sitt ansvar för att övervaka marknaden på mycket större allvar. Vi måste också här göra framsteg så att vi kan uppnå den säkerhet som krävs.

Men detta berör inte bara regeringarna och deras myndigheter utan även leksakstillverkarna. De måste själva se till att de har en lämplig kvalitet på sina produkter. De kan inte fortsätta att bara skjuta över ansvaret till andra. Vi kan inte bara låta dem åka till Kina och säga: ja, vi vill ha leksaker, men de får inte kosta mer än så och så mycket. Det går ut över kvaliteten, vilket de måste vara medvetna om. Vi kan inte låta tillverkarna komma undan, utan vi måste kräva att de gör detta också. Som vi redan är sagt är dock övervakning ännu bättre och det är det vi måste åstadkomma.

Jag hoppas att ni kommer att göra verkliga framsteg med hjälp av det säkerhetspaket som ni har arbetat med.

 
  
MPphoto
 
 

  Marios Matsakis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! För vissa familjer kommer denna jul att bli en tragisk tid – tragisk på grund av förlusten av ett barn. Vad som gör en sådan tragedi ännu mer smärtsam är att a) den lätt hade kunnat förhindras och b) den förorsakades av en kärleksgåva – en glädje som förvandlades till ett mordvapen. Ja, ett mordvapen. De som tillverkar osäkra leksaker vet nämligen mycket väl att dessa leksaker kan och så småningom, kanske, kommer att döda ett barn. Att släppa ut en sådan dödlig leksak på marknaden är därför, enligt min mening, samma sak som att begå ett mord, och följaktligen är alla de som genom försummelse inte förhindrar ett sådant brott medbrottslingar till dådet.

Fru kommissionsledamot! Vi vet alla vilka de syndare är som dödar eller skadar våra barn på det här sättet. Det är tillverkarna av billiga kinesiska leksaker. Och vilket skydd har ni att erbjuda medborgarna? Inte tillräckligt, måste jag tyvärr säga. Ni tycks nöjd med att det vidtogs korrigeringsåtgärder i 43 procent av de fall som anmäldes i den senaste Rapex-rapporten om Kina. Men vad säger ni om de 57 procent av fallen där inga korrigeringsåtgärder vidtogs? Och hur är det med de potentiellt farliga leksaker som inte anmäldes över huvud taget?

Ni har sagt att ”i den här världen kan man inte ge hundraprocentiga garantier”, men ”man kan se till att systemet lämpar sig för ändamålet”. Vilket ändamål? Ändamålet att göra avkall på säkerheten för att inte uppröra den kinesiska regeringen?

Det finns bara ett sätt att hantera problemet förbjud all import av kinesiska leksaker tills den kinesiska regeringen kan ge en hundraprocentig garanti för att inga farliga leksaker kommer att säljas i Europa. Först då kommer ni att fullgöra er viktigaste uppgift, att verkligen förhindra att våra barn dör på grund av kinesiska leksaker. Och kom ihåg att det inte räcker med att Kina gör framsteg, för om ett barn dör är det ett för mycket.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Herr Matsakis! Jag ber om ursäkt för att jag sa att ni hade en minut på er att tala. Det var vårt misstag och ni hade faktiskt två minuter. Jag ger alltid extra tid till dem som talar på ett annat språk än sitt eget. Er engelska är fantastisk!

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Angelilli, för UEN-gruppen. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi får inte göra några eftergifter när det gäller leksakers säkerhet. Det massiva återtagandet från marknaden av leksaker från Kina har fört konsumentsäkerheten i centrum av debatten, och särskilt säkerheten för de minsta konsumenterna, som oftast inte har röst eller styrka att försvara sina intressen själva.

Det finns i själva verket en mycket lönsam marknad för hälsovådliga produkter, en marknad där det tjänas ofantligt med pengar varje år och som alltid finner vägar och kryphål för att legalisera sådant som i själva verket är olagligt och skadligt. Därför välkomnar vi kommissionens förslag att stärka kontrollen över produktsäkerheten, i synnerhet för leksaker.

I detta sammanhang anser vi att samarbetet med Kina och Förenta staterna är särskilt viktigt för att stoppa strömmen av farliga produkter in på den europeiska marknaden. Ett antal åtgärder måste prioriteras för att återskapa förtroendet hos konsumenterna, bland annat en övergripande granskning av säkerhetsåtgärder och produktsäkerhetsavtal mellan producenter och importörer.

När det gäller medlemsstaterna är det av yttersta vikt att förbättra samarbetet mellan tullen och de myndigheter som ansvarar för att kontrollera marknaden. Översynen av leksaksdirektivet är mycket viktig för att ta fram bestämda regler för planering av adekvata kontroller på produktionsstadiet och vid tullhanteringen.

Jag vill dock avsluta med att säga att Kina absolut måste spela sin roll i detta och att kommissionen måste kräva att Kina gör det. Kina måste ge garantier och engagera sig i en hård och kompromisslös kamp mot olagliga metoder. I annat fall måste EU vidta stränga åtgärder och stänga dörren för pirattillverkning och illojal och olaglig konkurrens.

 
  
MPphoto
 
 

  Hiltrud Breyer, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Vi blandar ihop direktiven i den här debatten. Fru kommissionsledamot, ni förväxlar produktsäkerhetsdirektivet med direktivet om leksakers säkerhet! I själva verket har vi ett problem med genomförandet av produktsäkerhetsdirektivet, medan vi har ett problem med lagstiftningen när det gäller leksaksdirektivet. Mer övervakning hjälper inte här eftersom vi har kryphål, som till exempel att farliga kemikalier inte är förbjudna.

För två månader sedan garanterade kommissionsledamot Günter Verheugen att leksaksdirektivet skulle läggas fram den här månaden. Han sa att leksaker som innehåller bly inte ska kunna komma in på den europeiska marknaden. Vad gäller hans första påstående har vi inte sett skymten av översynen av leksaksdirektivet.

Vad gäller det andra påståendet har Günter Verheugen skriftligen medgett att han hade fel i att leksaker med bly är förbjudna i EU. Det här stämmer inte heller. Ni förväxlar produktsäkerhetsdirektivet och leksaksdirektivet. Det blir därför mycket märkligt när ni säger att det behövs en streckkod för särskilt farliga produkter. Förhoppningsvis menar ni inte att detta ska gälla leksaker! Farliga produkter är inte mindre farliga i barns händer!

Vi behöver preventionsprincipen. Det finns heller inga varningsmeddelanden om magneter. Och hur blir det med varningstexter på leksaker som innehåller cancerframkallande ämnen? I EU har vi exempelvis frågan om polyaromatiska kolväten. Vi ska förbjuda dem i bildäck men de är tillåtna i leksaker, trots att de är cancerframkallande. Debatten är helt absurd eftersom ni förväxlar de båda direktiven.

Jag ber er koncentrera ert andra svar på direktivet om leksakers säkerhet och svara på frågorna om när det äntligen ska läggas fram och när kryphålen kommer att täppas till – som vi föreslagit i vår resolution – och var snäll och sluta blanda ihop de två direktiven. Övervakning är bra, men lagar är bättre.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL-gruppen. – Herr talman! Det är naturligtvis helt oacceptabelt att barn utsätts för leksaker som innebär risker för deras hälsa. I stort sett alla tror ju faktiskt att man kan vara trygg när man köper CE-märkta leksaker inom EU. Någonting annat är ju helt otänkbart. Men i verkligheten köper vi, mot vår vilja, leksaker som innehåller cancerframkallande ämnen och bly. Bara tanken på att dessa ämnen används i leksaker som barn ofta stoppar i munnen är helt osannolik! Barnens säkerhet kräver omgående insatser från kommissionen. Tillverkarnas, leverantörernas och importörernas vinstintressen får aldrig vara viktigare än barnens hälsa. En enda farlig leksak är en leksak för mycket!

 
  
MPphoto
 
 

  Malcolm Harbour (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamot Meglena Kuneva för att hon kommit till kammaren i dag, på vårt förslag, och gratulera henne till att hon är så positiv och stark i sina insatser. Sedan våra första debatter i september har hon varit i Kina. Vi har sett resultaten av det. Hon har också mycket tydligt sagt att det inte går att kompromissa när det gäller konsumentsäkerhet. Vi är alla övertygade om att det är så.

När det gäller de praktiska aspekterna har ett antal kolleger redan påpekat att detta är en ytterst komplex fråga där många aktörer är inblandade. Jag välkomnar därför kommissionsledamot Kunevas försäkran om att hon kommer att arbeta med medlemsstaterna för att stärka deras kapacitet att inspektera, testa och även stoppa farliga försändelser, som kan identifieras korrekt tack vare de informationsflöden som inrättats. Låt oss vara realistiska. Vi har att göra med ett mycket stort antal tillverkare och ett mycket stort antal produkter.

Men något av det sista vi vill göra är att demonisera de leksaksproducenter som redan gör ett enastående jobb och tillverkar attraktiva och välkonstruerade leksaker till ett bra pris, som uppskattas av konsumenterna och deras barn i hela Europeiska unionen, och som, vilket vi alla vet, är mycket viktiga för barns utveckling. Det är helt fel att peka ut kineserna, som vår kollega från Cypern gjorde i ett mycket känslomässigt och inskränkt anförande. Produkterna kommer från många länder. Det viktigaste är att garantera en högkvalitativ design redan från början, och att de ansvariga ingenjörerna arbetar tillsammans med leverantörerna för att se till att alla kontroller görs. Tro mig, det finns många företag som tillverkar leksaker av mycket hög kvalitet i Kina. Vi vill att alla ska göra det och att det ska ske nu. De viktiga beslut som fattas nu, före jul i år, gäller nämligen de leksaker som barnen kommer att ha i sina händer nästa jul. Det är vad vi pratar om. Därför arbetar vi vidare och därför var det mycket viktigt att kommissionsledamoten var här i kväll.

 
  
MPphoto
 
 

  Arlene McCarthy (PSE). - (EN) Herr talman! Syftet med kvällens debatt och kommissionsledamotens uttalande måste självklart vara att sända en mycket stark signal till konsumenterna och till Kina – och till dem som köper in leksaker från andra tredjeländer – om att vi är fast beslutna att befria våra marknader från giftiga leksaker. Många leksaker har återkallats inför jul, vilket får oss att inse att vi måste hålla uppe trycket på åtgärder. Och jag vill tillägga, fru kommissionsledamot, att i razzior som gjorts på senare tid i min region Manchester har fler än 20 000 olagliga och varumärkesförfalskade leksaker beslagtagits, till ett värde av 150 000 euro. De var uppenbart avsedda att fylla tomrummen efter de återkallade leksakerna.

De laglydiga leverantörerna och tillverkarna av leksaker måste därför uppfylla de högsta säkerhetsstandarderna, om barn inte ska utsättas för risker genom farliga och varumärkesförfalskade leksaker. Så låt mig, som ordförande i parlamentets konsumentsutskott, vara tydlig med vad vi uppmanar er att göra med stöd från oss. Vi vill snarast ha en översyn av EU:s lagar om leksakssäkerhet, för att hantera nya problem från tredjeländer, kinesisk import och självklart nya och farliga leksaker, som magneter, som har dykt upp sedan det ursprungliga direktivet antogs 1995. Det är föråldrat och behöver ses över. Vi behöver komplettera den lagen med starkare, informationsstyrd efterlevnadskontroll och tillsyn, för att vi ska kunna slå ned på dåliga tillverkare.

Fru kommissionsledamot! Jag ger er mitt personliga stöd, och kommer att fortsätta att göra det, om ni behöver gå så långt som till att förbjuda import av farliga leksaker från Kina. Men det måste sägas att era åtgärder gett resultat – vi har nu sett 93 förbud från Kinas sida och, sedan juli, 184 ytterligare undersökningar, vilket innebär att färre farliga leksaker lämnar Kinas gränser. Vi måste trappa upp åtgärderna och stöder er, men även importörerna måste ta ansvar för importen av farliga leksaker, och därför välkomnar jag översynen av leverantörskedjan för att fylla de luckor som tillverkarna lämnat.

Vi är inte beredda att kompromissa om leksakers säkerhet. Det kanske inte räcker med varningar. I till exempel USA finns det förbud mot vissa leksaker för barn under tre år och varningar för barn över sex år. De klagar på att de importerar våra farliga leksaker från den europeiska marknaden, så kanske behöver vi följa den amerikanska modellen på det här området. Låt oss därför vidta snabba och effektiva åtgärder för att återupprätta konsumenternas förtroende för leksaksmarknaden. Jag lovar att mitt utskott kommer att arbeta med er för att åstadkomma det.

 
  
MPphoto
 
 

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN).(PL) Herr talman! Jag vill fästa uppmärksamheten på några mer allmänna frågor i samband med debatten om leksakers säkerhet.

För det första är det så att den liberalisering av handeln som genomförs under Världshandelsorganisationens ledning och som gör EU-marknaden alltmer lättillgänglig inte bara skapar fördelar för konsumenterna i form av lägre priser på många varor, utan också medför faror, vilket dagens debatt om farliga leksaker tydligt visar.

För det andra hänger de sydostasiatiska ländernas starka konkurrenskraft på den europeiska marknaden ofta samman med att de inte täcker hela kostnaden för tillverkning av produkterna. I många fall underlåter de att betala kostnader för miljöskydd, kostnader i samband med de anställdas rättigheter eller kostnader i samband med produktsäkerhet, för att ge några exempel.

För det tredje är det därför nödvändigt för de institutioner i EU-länderna som ska skydda konsumenter och konkurrenskraft att använda sig av de instrument de har till sitt förfogande för att reagera snabbare och mer effektivt på sådana situationer och inte bara få bort farliga produkter från marknaden, utan också tillverkare eller importörer av dessa produkter.

För det fjärde och sista måste EU i sina fortlöpande förhandlingar inom WTO om ökat tillträde till EU-marknaden kräva att tredjeländer följer reglerna om lokal konkurrens, och särskilt att de i sina produktpriser tar med hela tillverkningskostnaderna, enligt europeisk standard.

 
  
MPphoto
 
 

  Heide Rühle (Verts/ALE). - (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag har redan i utskottet förklarat hur mycket vi uppskattar ert arbete och tackat er för detta.

Det finns dock en del saker i detta som belyser att någonting är fel. Om man till exempel vill införa varningar om magneter så visar det bara på att leksaksdirektivet inte är bra. Tyvärr grundas direktivet på den nya metoden, som kräver inblandning av standardiseringskommittéerna. Tyvärr har inte standardiseringskommittéerna varit aktiva i fråga om magneter, och inte heller i fråga om cancerframkallande ämnen. I nuläget är bara tre cancerframkallande ämnen förbjudna – resten är det inte. Det är viktigt att vi vid översynen av leksaksdirektivet kontrollerar om den nya metoden verkligen är den rätta eller om det inte är mycket viktigare att de europeiska lagstiftarna fastställer standarder för leksakssektorn redan nu, eftersom leksaker främst är till för barn och barnen måste få särskilt skydd. Jag uppmanar er att än en gång kontrollera om den nya metoden verkligen är rätt för leksaksdirektivet, eller om vi i själva verket borde använda en annan metod vid översynen.

Jag vill också påpeka att vi har understrukit importörernas ansvar vid översynen av produktpaketet. Importörerna måste ta sitt ansvar på allvar. Jag hoppas att ni och kommissionen också kommer att stödja detta i trepartsmötet. Importörerna måste göras ansvariga i samma mån som tillverkarna.

En sista punkt: medlemsstaterna. Här kan man se att produktsäkerhetsdirektivet helt enkelt har varit för svagt. Medlemsstaterna måste tvingas övervaka det och de måste också tvingas att faktiskt fasa ut vissa produkter. Tyvärr är det nämligen så att inte alla produkter har fasats ut.

 
  
MPphoto
 
 

  Iliana Malinova Iotova (PSE). - (BG) Fru kommissionsledamot! Det finns flera skäl till min fråga i dag. Det första är ert svar vid diskussionen om detta ämne i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, som jag anser var för allmänt hållet. Det andra är den skriftliga fråga jag redan ställt och hoppas få svar på tillsammans med dagens övriga svar. Det tredje skälet är att jag vill fästa er uppmärksamhet på Ole Christensens rapport från 2005 om de nya medlemsstaternas integrering i konsumentskyddssystemet som kompletterar den inre marknaden i EU. Rapporten innehåller rekommendationer till kommissionen om att fästa särskild uppmärksamhet på de nya medlemsstaterna, vilket även innefattar mitt land.

En personlig iakttagelse: trots de insatser som kommissionens gjort på detta område är det bara tre procent av Bulgariens medborgare som känner sig skyddade som konsumenter. Min specifika fråga är därför: Vad har kommissionen gjort för att garantera att de kinesiska leksaker som säljs inför jul och nyår på de nya medlemsstaternas marknader är säkra, med tanke på det relativt svagare konsumentskyddet i dessa länder?

 
  
MPphoto
 
 

  Vicente Miguel Garcés Ramón (PSE). - (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! Utan dramatiska överdrifter diskuterar vi här ett problem som påverkar hela EU. Låt mig bara ge ett exempel – varje dag förs 40 000 lastcontainrar in i Spanien. Flera tusen av dessa innehåller leksaker.

Vi undrar om systemet med godkänd ekonomisk aktör, som införs från och med januari 2008, verkligen kommer att underlätta effektiva åtgärder mot de kommersiella transaktioner som sätter barns hälsa i fara och som redan har fördömts så många gånger.

I sin resolution av den 26 september om produktsäkerhet, särskilt avseende leksaker, uppmanade Europaparlamentet kommissionen och medlemsstaterna att se till att konsumentvaror som marknadsförs i EU inte utgör någon fara för konsumenternas hälsa.

Det är dags att påskynda antagandet av de åtgärder som krävs för att genomföra Europaparlamentets resolution. Vi måste förbättra kontrollen och tillsynen av de marknader som redan nämnts. I globaliseringens tidevarv är inte leksaker bara en vara, vilken som helst. Utan kontroller kommer den typ av incidenter som återigen rapporterats att upprepas om och om igen. Ideligen ser vi nya exempel på kommersiell dumpning och risker för en allvarlig påverkan på konsumenternas hälsa, och särskilt barnens.

 
  
MPphoto
 
 

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Låt mig börja med att svara Marianne Thyssen om vad vi gör för att öka vårt positiva inflytande på den kinesiska marknaden. Om vi ska nå framgång bör Europa utveckla sin roll som föregångare, och det är just vad vi försöker göra. Rapex-Kina ger de kinesiska myndigheterna tillgång till närmare information om risker som konstaterats hos kinesiska produkter som säljs i Europa, och det är en mycket värdefull informationskälla för dem.

Kina inrättar just nu ett eget nationellt system för tidig varning, med det europeiska systemet som förebild. Detta är verkligen ett stort framsteg för produktsäkerheten på världsnivå. Det garanterar att information sprids snabbt till lokala enheter för åtgärder, och detta bör inledas i slutet av året. Om detta fortsätter att utvecklas som planerat kommer Europa att kunna gratulera sig självt till en stor framgång vid årsskiftet, eftersom det har varit en förebild för de kinesiska myndigheterna.

Jag vill också framhålla att nästa år kommer att bli mycket intensivt för mig, eftersom det kommer att utarbetas ett samförståndsavtal med Kina. Det beror på att det nuvarande avtalet, som har gällt sedan 2006, löper ut i början av 2009. Detta kommer att innebära ett mycket konkret arbete från kommissionens sida.

Många av er har hänvisat till leksaksdirektivet. Leksaksdirektivet ingår i vice ordförande Günther Verheugens portfölj, och jag kan inte kommentera något som tillhör hans ansvarsområde, även om vi har ett mycket bra samarbete. Ni bör dock känna till att en översyn av detta direktiv är på gång och kommer att tillkännages mycket snart. Innan jag skulle träffa er kontrollerade jag detta med kommissionsledamot Verheugens avdelningar och med honom själv, och jag vet därför att kommissionen snart kommer att diskutera direktivet. Jag är säker på att hans avdelningar arbetar för fullt.

Vi får inte blanda ihop dessa två strategier, dvs. industristrategin, som innefattar leksaksdirektivet, och den strategi som är grunden för mitt arbete och som innefattar ett direktiv om allmän produktsäkerhet. Jag kan försäkra er om att åtskillnaden verkligen är mycket tydlig inom kommissionen.

Det är just det vi försöker göra med den nya strategin – att upprätthålla dessa två uppsättningar kontroller parallellt med varandra. En kontrolltyp avser krav på leksaker som industriprodukter, och den andra avser, oavsett dessa insatser, kontroller vid vissa tillfällen av hur säkra leksakerna är för våra barn. Ett bra exempel är magneter som används i leksaker. De omfattas nu av direktivet om allmän produktsäkerhet och vi kan göra kontroller, förbjuda farliga produkter och efterlysa en ny standard, medan leksakerna under tiden får ett varningsmärke. Sedan kommer vi att lägga fram ett förslag. Sannolikt blir det tal om standardisering och förbud mot vissa sätt att använda magneter. Denna strategi går ut på att fylla säkerhetsluckor, genom ett grundligt direktiv om allmän produktsäkerhet. Detta är ett utmärkt exempel på varför vi behöver hålla ihop dessa båda strategier.

Jag började med att svara Heide Rühle om magneter. Kommissionen kommer att behandla mitt förslag om att anta en särskild bestämmelse om krav på specifika varningar på magnetiska leksaker, och det skulle fylla ett tomrum tills relevanta standarder gör det möjligt att hantera denna risk på rätt sätt. Som ni vet är processen lång, men det ligger inte i kommissionens händer. Detta är lagstiftning som vi helt enkelt verkställer och som handlar om hur vi tillämpar våra standarder.

Jag skulle vilja uppehålla mig ett ögonblick vid den åsikt som framfördes av Marios Matsakis. Min poäng är ganska enkel,eftersom jag anser att Malcolm Harbour svarade mycket konsekvent. Farliga leksaker har inga pass och vi bör ta itu med faran varifrån den än kommer. Låt mig bara påminna er om att även om 50 procent av de farliga leksakerna i Europa kommer från Kina, förvånar det mig att vi över huvud taget inte har diskuterat varifrån de övriga 50 procenten kommer. Jag måste upplysa er om att 30 procent av de farliga leksakerna kommer från just Europa. Därför insisterar jag på säkerhet, oavsett pass. Vi måste än en gång diskutera vikten av förtroende för våra marknader. Det ansvaret kommer jag inte att lägga på andra.

I artikel 1 i det allmänna produktsäkerhetsdirektivet anges att alla tillverkare endast får tillverka säkra varor, och att vem som än släpper ut en vara på marknaden för första gången – importören, detaljhandaren eller producenten – ska kontrollera leksakernas säkerhet och ansvarar för den.

När det gäller Iliana Malinova Iotovas fråga vill jag svara på bulgariska, eftersom hon ställde sin fråga på det språket.

(BG) Mitt svar var mycket detaljerat i enlighet med kommissionens standarder. Det vi har gjort under det senaste året är avsett att förbättra lagstiftningen. Ja, en del av lagstiftningen gäller industrivaror och hör till en annan kommissionsledamots ansvarsområde, men vi samarbetar inom en rad frågor. En del av frågorna gäller också REACH-direktivet som inte heller hör till min portfölj, men även här gör vi vad som krävs för att garantera säkerheten på grundval av den befintliga lagstiftningen.

Många möten har hållits med alla berörda under processen – tillverkare, behöriga nationella myndigheter, återförsäljare och många icke-statliga organisationer.

Jag skulle dessutom vilja påpeka att vi inte gör skillnad mellan länderna och inte delar upp dem i nya och gamla medlemsstater. Produktsäkerheten är lika viktig i hela unionen. Jag kan försäkra er att det finns en del gamla medlemsstater som haft allvarliga problem redan innan de tolv nya länderna anslöt sig, och jag har inte för avsikt att överge dem. Kommissionens ansvar för lagstiftningens genomförande, särskilt i de nya medlemsstaterna, är naturligtvis något som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Det jag gör i de nya medlemsstaterna är därför att tala mer med myndigheterna och insistera på att de behöver en nationell budget för utveckling av marknadstillsynsmyndigheter.

Jag kan försäkra Iliana Iotova att Bulgarien har 180 marknadsinspektörer. I går, eller rättare sagt tidigare i morse, hade jag ytterligare samtal med alla deltagare i säkerhetskedjan, och vi ingick vad vi kallar ”julpakten” som inbegriper tillverkare på EU-nivå samt handlare och regeringsmyndigheter i Bulgarien. Efter de samtal jag hade med Bulgariens ekonomiminister ökade inspektionerna fyrfalt. Jag kommer därför att fortsätta arbeta enligt samma linje, och precis som förra gången vill jag gärna förnya min inbjudan till parlamentet att fortsätta arbetet tillsammans. Jag är övertygad om att vi kan lyckas bättre på det sättet.

(EN) Jag vill avsluta där jag började, nämligen med att säga att alla våra åtgärder bör vara proportionerliga och bygga på solidaritet och subsidiaritet, vilket kommer att ge oss mer styrka för att tackla detta mycket viktiga problem.

Jag har lyssnat noggrant till er alla, till era vänliga ord och till era uppmaningar att intensifiera vårt arbete. Om det i något skede uppkommer särskilda fall som ni skulle vilja diskutera med mig vill jag mer än gärna fortsätta att göra det.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Jag vill tacka kommissionsledamoten och alla kolleger som har talat under denna debatt.

Jag vill också göra en liten iakttagelse: för några år sedan fick min äldsta dotter en present, en gummidocka som var tillverkad i Kina. Huvudet lossnade och inuti fanns en liten gummikula som huvudet skulle sitta på. Den som hade tillverkat denna leksak hade ritat ett litet ansikte på gummikulan. Men det var inget glatt ansikte, det var ett mycket sorgset ansikte, och den som hade ritat det hade försökt förmedla något slags budskap om sina arbetsvillkor. Jag är glad att jag fick tillfälle att berätta om detta offentligt här i kväll.

Debatten är härmed avslutad.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy