Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 11 december 2007 - Strasbourg

10. Utdelande av Sacharovpriset (högtidligt möte)

  Talmannen. - Ärade ledamöter, mina damer och herrar! Europaparlamentet har i nästan två decennier delat ut Sacharovpriset för tankefrihet till män och kvinnor från alla delar av världen som kämpar för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.

Det gläder mig att idag hälsa vinnaren av Sacharovpriset 2007 mycket varmt välkommen hit till Europaparlamentet, Salih Mahmoud Osman.

(Applåder)

Jag har också det stora nöjet att mycket varmt välkomna hans fru, Salwa Ahmed Faragalla Ali, som alltid har stått vid hans sida under svåra stunder i hans liv. Vi hälsar er välkomna hit till oss.

(Applåder)

Beslutet att tilldela Sacharovpriset 2007 till Salih Mahmoud Osman fattades enhälligt av talmanskonferensen, som består av ordförandena för de politiska grupperna, utifrån ett förslag som antogs av ett stort antal Europaparlamentsledamöter från olika grupper. Europaparlamentet har därmed på nytt bekräftat sin solidaritet med folket i Darfur och sin övertygelse om att det krävs rättvisa, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna för att få till stånd en hållbar lösning för regionen.

Den konflikt som har plågat Darfur sedan 2003 har förvärrat den redan svåra situationen i ett land som är svårt sargat av över tjugo år av inbördeskrig. I likhet med de flesta konflikter är det civilbefolkningen som har drabbats hårdast av milisens angrepp, förstörelsen av byar, den brända jordens taktik och tvångsförflyttningar.

Konflikten har skördat minst 400 000 liv och har gjort att över två och en halv miljon människor tvångsförflyttats eller tvingats fly, trots att fredsavtalet undertecknades i Darfur 2006.

I likhet med Europaparlamentet finner sig 2007 års vinnare av Sacharovpriset inte i den orättvisa situationen utan protesterar mot att de som orsakat den kommer undan ostraffat. Salih Mahmoud Osman har i många år försvarat offrens rättigheter i Darfurkonflikten. Tusentals människor som har fängslats utan rättegång, torterats och utsatts för dödshot, som har tvingats lämna sina hem, tvångsförflyttats eller utsatts för sexuellt våld känner till namnet Salih Mahmoud Osman.

Hans engagemang är enastående i flera avseenden. I ett land där våldet ständigt ökar riskerar Salih Osman dagligen livet i kampen för mänskliga rättigheter och rättvisa.

I den mänskliga värdighetens namn försäkrar Salih Osman de nödlidande, försvarslösa och skrämda män och kvinnor som inte längre tror att världen är medveten om deras lidande om att de inte är bortglömda och att de har skäl att hoppas på att kunna återgå till ett fullkomligt normalt och humant liv.

Sedan 2004 har Salih Osman arbetat för att inrätta och förvalta Amalcentret i Nyala för rehabilitering av offer för våld och sexuella övergrepp. Amal betyder ”hopp” på arabiska. I ett övervägande muslimskt land är Salih Osman en av få män som aktivt kämpar för kvinnors rättigheter och särskilt för att offer för sexuellt våld ska få rätt till ersättning.

I rättvisans namn kämpar Salih Osman dag efter dag för att se till att krigsförbrytare ställs till svars både nationellt och internationellt. Eftersom det sudanesiska rättssystemet fortfarande har många brister som innebär att man inte har lyckats få bukt med den rådande rättslösheten i landet kan det internationella rättssystemet vara ett alternativ.

De sudanesiska myndigheterna vägrar dock att överlämna misstänkta krigsförbrytare till den internationella brottmålsdomstolen. Det belyser den internationella rättvisans begränsningar och visar att det finns mycket kvar att göra innan rättsstatsprincipen kan få fäste i Darfur och i hela Sudan.

Därför är Salih Osmans arbete inte begränsat till att ge offren rättshjälp. Han har sedan 2005 varit ledamot för oppositionen i det sudanesiska parlamentet och tvekar inte att bekräfta sina övertygelser på den sudanesiska politiska scenen eller att delta i insatser för att få till stånd en genomgripande reform av rättssystemet.

Vid mötet mellan Europaparlamentet och det panafrikanska parlamentet inför förra helgens toppmöte mellan EU och Afrika i Lissabon hade jag möjligheten och det stora nöjet att träffa Salih Osman. Jag blev genast imponerad av hans starka personlighet och okuvliga vilja att kämpa för mänskliga rättigheter trots all den förföljelse och fientlighet som han och hans familj har utsatts för. Jag fick nyligen veta att Ali och ni har tre barn som vi också i högsta grad tänker på idag.

2004 hölls Salih Osman fängslad i sju månader utan att åtalas. Det var först när han började hungerstrejka som han släpptes. Medlemmar i hans familj har torterats och mördats eller fått sina hus nedbrända av milisen.

Den store tyske författaren Johann Wolfgang von Goethe skrev en gång: ”Att veta är inte tillräckligt, vi måste använda kunskapen. Att vilja är inte tillräckligt, vi måste göra.” Salih Osman uttrycker den här typen av vilja och beslutsamhet. Han visar mod i sin dagliga kamp för sina medmänniskor. Han är en föredömlig förkämpe för att öka respekten för rättssäkerheten i sin region. Salih Mahmoud Osman! Ni har vårt starka stöd och vårt varma bifall.

Som ni vet har Europaparlamentet alltid varit särskilt lyhört för de afrikanska folkens lidande. Salih Osman är en av ett antal afrikanska pristagare som parlamentet har gett sitt stöd de senaste åren och som det fortsätter att stödja. Nelson Mandela tilldelades Sacharovpriset 1988, Salima Ghezali 1997, Dom Zacarias Kamwenho 2001 och Hauwa Ibrahim 2005.

Salih Osman! Vi gratulerar er till ert oförtrutna arbete i denna fråga, i denna anda. Vi hoppas att det erkännande som priset ger kan ge er styrka och skydd genom åren så länge er kamp fortsätter. Vi står vid er sida.

(Applåder)

  Salih Mahmoud Osman, sudanesisk advokat som företräder offren för kriget i Darfur. – (EN) Herr talman! Jag tackar för denna fantastiska ära. Detta pris tilldelas efter ett enhälligt beslut i Europaparlamentet – något som ger mig stor tillfredsställelse och, vilket är ännu viktigare, gör att jag får tillfälle att tala till er i dag.

Jag kommer från Darfur och föddes i Jebel Marra, som är ett bergigt område i centrala Darfur. Jag har arbetat som advokat i Darfur i Sudan i många år. Jag har häktats och utsatts för tortyr på grund av mitt arbete. Medlemmar av min familj har torterats och tvångsförflyttats av milisen i Darfur. Under många år har jag arbetat med att företräda tusentals människor som behövt min hjälp när de stått inför rätta. Jag har träffat tusentals människor som blivit torterade. Jag har träffat hundratals kvinnor och unga flickor som har utsatts för sexuella övergrepp. Jag har sett de fyra miljoner människor som tvångsförflyttats från sina hem och de två och en halv miljoner människor som i talande stund sitter i lägren runt städerna Nyala, Al Fashir, Zalingi och Al Geneina i Darfur.

FN:s säkerhetsråd har antagit flera resolutioner om situationen i Darfur. Dessvärre har ingen av dem genomförts fullständigt. Offren är besvikna. De väntar på att få höra från er, från européerna. Era ledare har kritiserat den sudanesiska regeringens politik i Darfur. Än så länge har man dock inte vidtagit några konkreta åtgärder för att med eftertryck och på ett målinriktat sätt ta itu med situationen.

Som företrädare för offren för konflikten kan jag i dag för första gången tala direkt till Europas ledare. Det är viktigt för människorna i Darfur att EU visar en stark, enad ståndpunkt när det gäller skyddet av oskyldiga civila. Människorna i Darfur ber er att skydda dem från det våld, det dödande och den misshandel som de utsätts för dagligen. Människorna i Darfur vill att ni skyddar deras barn och kvinnor från våldtäkter och sexuellt våld, som används som ”krigsvapen”. Detta skydd kan tillhandahållas genom att placera ut Förenta nationernas och Afrikanska unionens hybridstyrka. Det är absolut nödvändigt att internationella och särskilt europeiska styrkor deltar, även om den sudanesiska regeringen för närvarande kanske inte är beredd att tillåta det. Europas roll är att utöva påtryckningar på den sudanesiska regeringen för att underlätta utplaceringen av dessa trupper och göra det lättare att skydda människorna i Darfur.

Jag menar att det inte kan bli fred i Darfur och Sudan utan rättvisa och skydd.

Europa kan också bidra till freden. EU har ett stort ansvar när det gäller att främja fred internationellt. Europas ledare har förmågan att leda fredsprocessen även i Sudan. Jag ber er att omedelbart anstränga er ännu mer för att få rebellgrupperna och den sudanesiska regeringen till förhandlingsbordet.

Det finns dock en splittring inom rebellgrupperna, och detta hjälper inte situationen i Darfur. Jag vill att ni överväger att även ta er an de miljoner tysta offren i lägren och andra människor i Darfur som direkt påverkas av konflikten. Ta er även an medborgarrörelsen, de icke-statliga organisationerna och samhällsledarna. Det skulle hjälpa situationen i Darfur.

Även om vi kan erbjuda skydd och främja fred i Darfur får inte rättvisan och ansvarigheten äventyras av en politisk överenskommelse. För närvarande kan inga offer återvända till sina hus eller hem på grund av avsaknad eller brist på säkerhet. Det är inte bara milisen som angriper våra samhällen utan även den sudanesiska regeringen bombar sönder våra byar genom flygattacker. Trots dessa allvarliga brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt har inga förövare ställts inför rätta eftersom man är oförmögen, inkompetent och ovillig att skipa rättvisa inom det sudanesiska rättssystemet. Förövarna är utom räckhåll för rättvisan i vårt land. Denna konflikt präglas av en kultur av fullständig straffrihet.

Som advokat och invånare i Darfur vet jag att vi aldrig kan uppnå varaktig fred i regionen utan rättvisa. Internationella brottmålsdomstolen har vidtagit en del viktiga åtgärder för att främja ansvarighet. Den onda cirkeln av straffrihet är dock inte bruten. Människorna i Darfur ber er att stödja Internationella brottmålsdomstolens arbete. Internationella brottmålsdomstolen, som har störst kompetens på området, kan ställa alla ökända förövare till svars för deras krigsbrott och brott mot mänskligheten.

För närvarande är de två identifierade misstänkta personerna Ali Kosheib och Ahmed Haroun fortfarande utom räckhåll för rättvisan. Den sudanesiska regeringen står fast vid att den aldrig kommer att överlämna dem till Internationella brottmålsdomstolen.

Darfur är inte den enda regionen i Sudan där det förekommer brott mot mänskliga rättigheter. Medborgare runtom i Sudan drabbas dagligen av begränsningar av yttrandefriheten, föreningsfriheten och andra grundläggande rättigheter som många människor i Europa tar för givna. Jag uppmanar er även att uppmuntra och främja rättsstatsprincipen i mitt land så att alla sudanesiska medborgare kan åtnjuta sina individuella och kollektiva rättigheter. Vi måste se till att de kommande valen 2009 blir fria och rättvisa samt att resultatet respekteras av alla sidor.

Avslutningsvis vill jag tacka de ledamöter av Europaparlamentet som kom till Sudan i juni i år för att med egna ögon se det som jag har beskrivit. Detta besök samordnades av Europeiska kommissionens kontor i Khartoum. Europeiska kommissionens kontor har sedan länge varit ett stort stöd och en partner i mitt arbete. Europeiska kommissionens och ert, Europaparlamentets, erkännande av det arbete som vi människorättsförsvarare utför i Sudan ger oss mod och gör oss beslutna att fortsätta att föra offrens talan och lindra en del av deras lidande.

Avslutningsvis är jag stolt över att ta emot detta pris på övriga kandidaters vägnar: Anna Politkovskaja, den ryska journalist som mördades förra året, de kinesiska dissidenterna Zeng Jinyan och Hu Jia, Joya Malalai, afghansk parlamentsledamot och kvinnorättsaktivist, samt så många andra sudaneser som – liksom jag – tror på mänsklig värdighet och strävan efter rättvisa.

Tack så mycket.

(Parlamentet gav talaren stående ovationer)

  Talmannen. - Mina damer och herrar! Får jag be er att resa er, eller att fortsätta stå, för Europeiska unionens hymn till Salih Osmans ära.

ORDFÖRANDESKAP: ROURE
Vice talman