Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 11 december 2007 - Strasbourg

15. Europeiska unionens årliga rapport om mänskliga rättigheter (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är rådets och kommissionens uttalanden om Europeiska unionens årsrapport om de mänskliga rättigheterna.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det är en stor ära för mig att vara med om denna debatt om EU:s nionde årsrapport om de mänskliga rättigheterna. Rapporten täcker perioden från den 1 juli 2006 till den 30 juni 2007 och lades formellt fram för Europaparlamentet den 26 november i Bryssel.

Som under föregående år är EU:s nionde årsrapport om de mänskliga rättigheterna 2007 en verkligt gemensam rapport som utarbetats av ordförandeskapet, Europeiska kommissionen och rådets generalsekretariat. Syftet med rapporten är att ge en översikt om det arbete för de mänskliga rättigheterna som Europeiska unionen genomfört under det finska och det tyska ordförandeskapet. Rapportens syfte är att illustrera hur de gemensamma värden som EU bygger på omsätts i konkreta verksamheter för de mänskliga rättigheterna i bilaterala förbindelser med tredje länder, i multilaterala forum och i samband med ett antal temafrågor. Ett andra mål med rapporten är att ge inblick i EU:s verksamheter för de mänskliga rättigheterna och även att se till att dessa många och oerhört viktiga verksamheter blir synliga.

Jag vill nu betona de mest påtagliga allmänna aspekterna i EU:s politik för de mänskliga rättigheterna under den aktuella perioden. De var följande: genomförandet av EU:s riktlinjer om de mänskliga rättigheterna – som ni vet har vi redan riktlinjer om tortyr, dödsstraff, försvarare av de mänskliga rättigheterna och barns rättigheter i väpnade konflikter; utvecklingen av nya mer heltäckande EU-riktlinjer om barns rättigheter, ursprungligen fokuserade på våld mot barn; det första året av FN:s råd för mänskliga rättigheter; avslutandet av institutionsbyggandet för det nya organet och slutligen integreringen av de mänskliga rättigheterna i alla aspekter av EU:s politik, inbegripet krishantering i operationer och uppdrag inom EU:s säkerhets- och försvarspolitik.

Även om rapportens struktur i stort sett har samma uppläggning som förra året, försöker man i årets utgåva att ge ytterligare fokus på analys för att erbjuda en mer heltäckande och djupgående översikt över konsekvenserna och effektiviteten av EU:s åtgärder inom områdena för de mänskliga rättigheterna och demokratisering. Fokuseringen på analys härrör från Europaparlamentets förslag i Coveneybetänkandet i april.

I rapporten presenteras därför EU:s verksamheter för de mänskliga rättigheterna både tematiskt och från ett landsperspektiv. I år har två nya avsnitt lagts till: det ena om grannskapspolitiken och det andra om religions- och trosfrihet. Vi ville på detta sätt understryka den vikt vi fäster vid att bekämpa intolerans som grundas på övertygelse eller religion.

I årsrapporten ingår kommentarer till den resolution som Europeiska unionen stött om detta ämne under 2006 års session av Förenta nationernas generalförsamling. Jag har nöjet att informera er om att vi i år igen stödde en resolution om intolerans grundad på religion eller övertygelse som enhälligt antogs i FN:s tredje utskott.

Under den session med rådet för mänskliga rättigheter som inleddes igår den 10 december i Genève kommer ännu en EU-resolution om religiös intolerans att läggas fram. Detta syftar särskilt till att förnya den särskilda rapportörens mandat. Vi hoppas att denna resolution kommer att antas enhälligt. I rapporten ingår också ett mer heltäckande avsnitt om Europaparlamentets verksamheter för att främja och tillvarata de mänskliga rättigheterna och demokratin, särskilt genom resolutioner, men även genom utfrågningar och diskussioner som arrangeras av underutskottet för de mänskliga rättigheterna, utskottet för utrikes frågor och utskottet för utveckling och med företrädare för tredjeländer.

Europaparlamentets viktiga bidrag till våra gemensamma insatser för att främja och tillvarata de mänskliga rättigheterna är obestridligt. I rapporten nämns även de mekanismer som utvecklats inom EU för att garantera respekten för och skyddet av de mänskliga rättigheterna. Nämnas bör också i detta sammanhang inrättandet av byrån för grundläggande rättigheter den 1 mars i år, för att ersätta Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet. I rapporten betonas bland andra verksamheter de steg som vidtagits för att genomföra EU:s riktlinjer om de mänskliga rättigheterna.

Jag vill börja med att nämna de åtgärder som vidtagits under året för att genomföra riktlinjerna om dödsstraff. Genom att samarbeta med länder i alla regioner har EU givit kraft åt sin kampanj mot dödsstraff. Under hela rapportperioden har EU vidtagit många åtgärder i fråga om dödsstraff och försökt övertyga länder om att ändra sin inställning till denna fråga och också försökt rädda människoliv. Det var också i samband med dessa riktlinjer som vi 2006 lade fram en förklaring om dödsstraff till Förenta nationernas generalförsamling, vilket ledde till att resolutionen mot dödsstraff antogs den 15 november i år.

Vi har också förstärkt vår ståndpunkt mot tortyr i samband med riktlinjerna och fortsatt att förbättra genomförandet av riktlinjerna om barn i väpnade konflikter och även om försvarare av de mänskliga rättigheterna. I år har EU också tagit initiativ till och utvecklat en rad riktlinjer om barns rättigheter som med största sannolikhet kommer att antas av rådet i slutet av året.

Kärnan i rapporten fortsätter att vara EU:s verksamheter inom området utrikes- och säkerhetspolitik, samtal om de mänskliga rättigheterna med olika länder och trojkasamråd. Information ges om utvecklingen av politiken och åtgärder inom 20 olika teman, inte bara inom de områden där EU har antagit riktlinjer för de mänskliga rättigheterna, utan också om andra temafrågor, som kvinnors rättigheter, barns rättigheter, kampen mot rasism och människosmuggling.

I rapporten ingår en analys av EU:s verksamheter i grannländer och en översikt över EU:s verksamheter i internationella organisationer. Här vill jag påminna er om att den analyserade perioden sammanfaller med det första året av verksamheter i FN:s råd för mänskliga rättigheter, vars arbete Europeiska unionen aktivt har bidragit till.

En annan prioriterad fråga för EU i samband med de mänskliga rättigheterna har som under föregående år varit att integrera de mänskliga rättigheterna inom alla aspekter av EU:s politik. Jag tänker på planeringen och genomförandet av krishanteringsåtgärder och uppdrag inom EU:s säkerhets- och försvarspolitik och utnämnandet av särskilda rådgivare för de mänskliga rättigheterna och jämlikhetsfrågor vid uppdrag. Mandaten för Europeiska unionens särskilda företrädare har nu också blivit konkreta instruktioner för detta område.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag välkomnar också denna EU-rapport, som är en gemensam rapport från rådet och Europeiska kommissionen. De av er som närvarade i parlamentet vid mitt första anförande som kommissionsledamot vet att jag alltid har velat att vi ska ta upp denna fråga tillsammans. Jag vill även tacka de parlamentsledamöter som har bidragit till rapporten. När allt kommer omkring är detta ett mycket bra dokument som innehåller det vi vill säga och det vi har gjort när det gäller mänskliga rättigheter.

I går firade världen den internationella dagen för mänskliga rättigheter, som är särskilt viktig i år eftersom den inleder firandet av 60-årsdagen av antagandet av den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter. Det var första steget mot att utarbeta ett omfattande internationellt ramverk för skyddet av mänskliga rättigheter, vilket de gångna årtiondena har följts av en imponerande kodifiering av internationell människorättslagstiftning.

Utmaningen är nu att genomföra den i praktiken över hela världen. Den beklagliga människorättssituationen i Burma/Myanmar, Sudan/Darfur, Iran och Zimbabwe är en skarp påminnelse om den utmaning vi står inför, och Sacharovpristagaren Salih Mahmoud Osman tydliggjorde ytterligare ett exempel för oss i dag. Han har utan tvekan visat oss vägen.

Jag vill uppmärksamma er på fyra viktiga utvecklingspunkter som särskilt har präglat EU:s verksamhet de gångna åren. För det första har FN:s system för mänskliga rättigheter genomgått viktiga förändringar. Uppbyggnadsfasen för FN:s råd för mänskliga rättigheter har mer eller mindre avslutats och det finns anledning att vara försiktigt optimistisk, förutsatt att rådet tar upp brott mot mänskliga rättigheter i rätt tid närhelst och varhelst de förekommer.

Mot bakgrund av detta var det glädjande att FN:s råd för mänskliga rättigheter efter EU:s initiativ har vidtagit åtgärder när det gäller de allvarliga brotten mot mänskliga rättigheter i Burma/Myanmar samt i Sudan/Darfur. Vi välkomnar dessutom inrättandet av systemet med en allmän periodisk översyn, som från och med nästa år även kommer att möjliggöra en regelbunden noggrann undersökning av människorättssituationen i varje medlemsstat i FN.

Även om FN har inrättat ett råd för mänskliga rättigheter utgör det tredje utskottet i FN:s generalförsamling naturligtvis fortfarande ett lika viktigt forum för frågor om mänskliga rättigheter. EU kommer att fortsätta att vända sig till det utskottet med förslag till både tematiska resolutioner och landsresolutioner. Årets sammanträde var en särskild framgång i och med antagandet av den första resolutionen om ett moratorium för dödsstraff. Tack vare EU:s initiativ och inrättandet av en interregional koalition utgör denna historiska fördömelse ett viktigt steg mot att uppnå internationellt samförstånd om ett slutligt avskaffande av dödsstraffet.

För det andra är människorättsdialogerna ett av de viktigaste till buds stående verktygen för att ta upp frågor om mänskliga rättigheter med tredjeländer. Dessa gör det även möjligt att ta upp särskilda frågor om mänskliga rättigheter med ett partnerland, lämna rekommendationer om förbättringar och diskutera olika alternativ för att främja reformer genom utbildningsprojekt eller samarbete. Sista året har antalet människorättsdialoger ökat väsentligt.

Vi för nu en dialog med omkring 25 partnerländer. Vi har till exempel inrättat människorättsdialoger med de flesta länder som gränsar till Europa, och de inledande sammanträdena har i allmänhet varit ganska – och ibland mycket – konstruktiva.

Den första rundan dialoger med människorättsexperter, bland annat med Afrikanska unionen, har lett till nya möjligheter att samarbeta med den afrikanska kontinenten kring mänskliga rättigheter. I maj 2007 höll EU sin första människorättsdialog med Uzbekistan, och EU:s strategi för Centralasien är att inrätta en dialog med alla centraleuropeiska länder.

I takt med att antalet dialoger ökar måste vi dock vara noga med att eftersträva konsekvens och effektivitet – vilket Europaparlamentet med rätta betonade i sin resolution av den 6 september 2007.

För det tredje vill jag ta upp EU:s riktlinjer för mänskliga rättigheter. Det gläder mig att vi under 2007 har antagit nya riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter tillsammans med en genomförandestrategi, vilket rådets ordförandeskap redan har uppmärksammat. Den mycket viktiga frågan om våld mot barn ska ges högsta prioritet enligt dessa riktlinjer.

Liksom för alla EU-riktlinjer är det naturligtvis genomförandet som räknas. EU har särskilt varit aktivt när det gäller riktlinjerna för dödsstraff, tortyr och misshandel och har inte bara vidtagit många allmänna åtgärder utan även gjort särskilda uttalanden i enskilda fall av dödstraff och tortyr i en lång rad tredjeländer. Vi kommer genomgående att ta upp dessa frågor under möten för politisk dialog med tredjeländer.

Avslutningsvis måste jag nämna det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, som har funnits sedan januari 2007. Instrumentet gör det möjligt för oss att ge direkt finansiering till det civila samhällets organisationer över hela världen utan inblandning av regeringar. Instrumentet är absolut nödvändigt för att stärka gräsrotsorganisationer runt om i världen, vilka är en förutsättning för en fortsatt utveckling av de mänskliga rättigheterna och demokratin. Genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter lyfts demokratifrämjandet återigen fram, och det ger oss också möjlighet att stödja åtgärder till stöd för EU:s riktlinjer för mänskliga rättigheter.

En annan nyhet är möjligheten att mobilisera medel till stöd för människorättsförsvarare som svävar i fara på grund av sin verksamhet. Det kommer årligen att finnas sammanlagt omkring 140 miljoner euro inom ramen för detta instrument, och de första inbjudningarna att lämna projektförslag har offentliggjorts.

Jag har inte tid att ta upp fler frågor i dag. Vid en genomläsning av denna utmärkta och intressanta årsrapport går det dock inte att undgå att slås av den stora geografiska spridningen på våra människorättsåtgärder och antalet tematiska frågor.

Förutom de frågor jag redan har nämnt vill jag säga att EU har varit aktivt i frågor av skiftande karaktär, såsom främjande av medlemskap i Internationella brottmålsdomstolen, kvinnors rättigheter och funktionshindrades rättigheter.

Under 2007 har vi uppnått mycket. Vi är dock medvetna om att brott mot mänskliga rättigheter fortsätter att förekomma i stor utsträckning runt om i världen. I år när vi firar 60-årsjubiléet av den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter kommer vi naturligtvis att fortsätta att sträva efter att rättigheterna i denna förklaring blir till verklighet för oss alla.

ORDFÖRANDESKAP: DOS SANTOS
Vice talman

  Laima Liucija Andrikienė, för PPE-DE-gruppen. – (LT) Först av allt vill jag tacka er för att ni har utarbetat årsrapporten. Inte bara Europaparlamentet utan även sådana institutioner som FN:s råd för mänskliga rättigheter, Europarådet och frivilligorganisationer som fortsätter att arbeta inom området skydd av de mänskliga rättigheterna, en dialog som inte kan överskattas, har sett fram mot detta dokument. Jag talar om dialogen mellan Europaparlamentet, dess underutskott för de mänskliga rättigheterna och FN:s råd för mänskliga rättigheter, samhället och grupperna inom dem.

Jag instämmer i de idéer som har framförts av det land som är ordförande för rådet och av kommissionsledamoten. Trots detta vill jag betona flera punkter.

Årsrapporten är en detaljerad översikt över de åtgärder som EU vidtagit globalt inom de mänskliga rättigheterna. Den omfattar verksamheten i EU:s medlemsstater, kommissionen och Europaparlamentet. I rapporten redovisas förhållanden i olika regioner i världen men enligt min mening saknas flera frågor som skulle ha gjort rapporten ännu mer värdefull.

För det första saknar rapporten en utvärdering av EU:s politik för de mänskliga rättigheterna. I slutet av året vore det bra att få veta rådets och kommissionens inställning till resultaten och effekten av de nämnda åtgärderna. En sådan redogörelse skulle vara av mycket större värde än enbart en lista över vidtagna åtgärder, hur lång den listan än må vara. En resultatinriktad översikt skulle betona alla åtgärder som EU vidtagit på området för de mänskliga rättigheterna och understryka deras obetydligt. Detta gäller också de enskilda fall som nämns i rapporten: vilka resultat har Europeiska unionen verkligen uppnått? Kan det vara så att vår taktik och våra verksamheter inte har gett några resultat alls eller till och med bara negativa konsekvenser?

Jag saknar också en tydlig redogörelse för Europaparlamentets arbete och rekommendationer till resolutioner som vi har antagit. För Europaparlamentet vore det fördelaktigt att få information om vilka av dess rekommendationer som har beaktats av kommissionen och rådet, vilka av dem som har genomförts och vilka resultat de har haft.

  Raimon Obiols i Germà, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag vill göra tre korta kommentarer om denna den nionde rapporten, samt en kort reflektion om framtida rapporter.

Kommentarerna är positiva kommentarer. För det första vill jag säga er att även om rapporten följer samma uppläggning som i föregående versioner finns det en större omsorg om detaljanalysen. Vissa frågor granskas från två perspektiv: geografiskt och tematiskt. Detta är ett positivt drag.

För det andra är ett annat positivt drag rapportens ökade betoning av avskaffandet av dödsstraff, tortyr, barns rättigheter och större omsorg om skyddet av försvarare av mänskliga rättigheter,

Vi bör också vara nöjda med den ökade medvetenheten om kvinnors särskilda sårbarhet i våldssituationer, och följaktligen behöver deras skydd förstärkas.

Min tredje kommentar är att rapporten täcker det första året av FN:s råd för mänskliga rättigheter. EU har spelat en aktiv roll i införandet av mekanismen för universell granskning och detta skulle kunna skapa vissa oerhört positiva synergier.

Slutligen önskar jag delge er en tanke som delvis sammanfaller med Laima Liucija Andrikienës. Vi gör stora framsteg i att ställa en mycket mer heltäckande diagnos varje år, men vi har fortfarande långt kvar till att omsätta denna uttömmande och skarpsinniga analys till mer påtagliga och effektiva resultat av Europeiska unionens åtgärder.

Detta innebär därför att vi måste utveckla ett konceptuellt och analytiskt sätt att utvärdera våra egna instrument. Vårt sätt att inleda dialog med tredjeländer, villkorligheten, våra ordalag när vi protesterar mot vissa förhållanden, huruvida vi tillämpar olika normer beroende på det ena eller andra landets storlek eller strategiska vikt, allt detta anser vi bör granskas och vi hoppas att det kommer att beaktas i kommande versioner av våra årsrapporter.

(Applåder)

  Sarah Ludford, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag tycker att Europaparlamentet står för en bra inledning av firandet av 60-årsjubiléet av den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter i och med tilldelningen av Sacharovpriset för tankefrihet till den imponerande Salih Mahmoud Osman.

Han sa dock att vi inte fullgör vår skyldighet att skydda människorna i Darfur och att EU måste göra det genom att visa beslutsamhet och bidra med resurser, inklusive trupper. Hur kan en människorättsförespråkare som EU tillåta att 600 000 människor mördas och 4 miljoner människor tvångsförflyttas? EU måste utveckla kapacitet för att ingripa i situationer som denna. Utan åtgärder är allt tal om främjande av gemensamma värderingar bara tomma ord. Jag tror att flera av mina väljare och de lidande människorna i Darfur måste ha förvånats över att se EU-ledarna dricka cocktailar i Lissabon förra helgen tillsammans med både Zimbabwes och Sudans presidenter.

I sin rapport om mänskliga rättigheter 2007 nämner rådet och kommissionen dock ingenting om de avslöjanden som inte minst parlamentet gjort av att EU-regeringarna har en hemlig överenskommelse om extraordinära överlämnanden. Vi har hört att EU har varit aktivt i tortyrfrågan. Hur kommer det sig att EU, som kämpar för mänskliga rättigheter och avskaffande av tortyr, i stället för att ta ansvar eller tala sanning blankt har förnekat och lämnat meningslösa garantier om sin medverkan i denna grymhet? Undertecknandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna denna vecka – vilket är välkommet inte minst för att det är första gången som diskriminering på grund av sexuell läggning förbjuds i ett internationellt människorättsdokument – betyder ingenting om vi i praktiken ägnar oss åt hyckleri.

Avslutningsvis uppmärksammade Salih Mahmoud Osman oss även på att rättvisan och ansvarigheten inte får äventyras av en politisk överenskommelse och att den onda cirkeln av straffrihet måste brytas. Jag menar att vi kan tillämpa detta på den rådande situationen på Balkan. Serbien får inte tillåtas utöva utpressning mot EU för att unionen ska underteckna associeringsavtalet som tröst för att Serbien förlorar Kosovo, om inte och till dess att Ratko Mladić och Radovan Karadžić förs till Haag. Vi kan inte bortse från Haag-åklagaren Carla Del Pontes uppfattning att den serbiska regeringen medvetet har underlåtit att överlämna Ratko Mladić och Radovan Karadžić till rättvisan. Vi får inte belöna Serbien för att landet avhåller sig från en våldsam reaktion mot Kosovo.

  Konrad Szymański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Försvaret av de mänskliga rättigheterna borde vara en samvetsfråga och inte handla om att hänga med i det som råkar vara de senaste intellektuella modesvängningarna. Jag efterlyser därför att Europeiska unionens verksamheter inom detta område ska genomsyras av större känslighet när det gäller frågan om religionsfrihet. De troendes samvetsfrågor angrips allt oftare och problemet har nu nått dramatiska proportioner.

Jag kan nämna Kina, Burma, Nordkorea, Iran, Sudan, Eritrea, Vietnam och även Ryssland, Saudiarabien, Uzbekistan och Kuba. Är den listan lång nog? Därför är det slående att så lite uppmärksamhet ägnas åt problemet, särskilt i den första delen av rapporten. Jag välkomnar att jämlikhetsfrågor och barns rättigheter prioriteras i vår agenda, men beklagar den bristande uppmärksamheten på religionsfrihet. Detta kan tolkas som ett tecken på att somliga i Europa har fördomar mot trosuppfattningar överhuvudtaget.

Europeiska unionen bör snarast utveckla allmänna riktlinjer om religionsfrihet. Religionsfrihet är den mänskliga rättighet som oftast ostraffat kränks nuförtiden.

  Hélène Flautre, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! Jag välkomnar årsrapporten. Det är ett viktigt arbete som ger oss en helhetsbild av de initiativ som tagits under ett år och två ordförandeskap för att genomföra EU:s politik för de mänskliga rättigheterna. Det är uppenbart inte någon dålig prestation: rapporten är ett praktiskt verktyg och ett referensdokument.

Trots detta anser jag att Laima Liucija Andrikienë har rätt. Rapporten saknar en viss objektiv utvärdering, analys och kritisk anda, och eftersom inga slutsatser dras av de frågor som tas upp finns det inga rekommendationer. Framgångarna eller misslyckandena för politiken utvecklas inte tillräckligt i rapporten. Jag hoppas och är övertygad om att detta kommer att bli fallet när ledamöterna arbetar med det betänkande som parlamentet ska utarbeta under våren: att deras arbete kommer att gå i denna riktning.

Det finns också vissa störande utelämnanden i rapporten. Som Sarah Ludford nämnde avslutas avsnittet om de mänskliga rättigheterna i relation till terrorism tyvärr med en hänvisning till parlamentets arbete om CIA-flygningar och extraordinära överlämnandena, men inget sägs om rådets passivitet när det gäller att genomföra undersökningar, väcka åtal mot de ansvariga och ännu mindre om ersättning till de offer som orättmätigt överförts, fängslats eller torterats.

I avsnittet om asyl och migration sägs inget heller om masskränkningarna av migranternas rättigheter, ingen utvärdering görs av genomförandet av avtalen om en rad återtaganden, ingenting om den kvasimilitariserade gränsförvaltningen, ingenting om de tusentals människor som dör i försöken att nå våra kuster, trots ledamöternas omfattande och regelbundna arbete för dessa frågor.

När vi läser rapporten kan vi inte heller förstå varför våra medlemsstater har försatt sig i den ytterst genanta positionen gentemot våra partnerländer och internationell rätt genom att flagrant vägra att ratificera konventionen om migrerande arbetstagare och deras familjer. I dessa frågor har vår interna politik haft konsekvenser direkt utanför våra gränser.

Jag välkomnar antagandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna som hjälper oss att granska oss själva på ett mycket klokare sätt, inbegripet Storbritannien och Polen. Analysen av våra framgångar kan också tjäna som inspiration för våra framtida strategier. Benita Ferrero-Waldner har rätt: EU:s avgörande roll för antagandet av FN:s råd för de mänskliga rättigheterna är lovande och krävande arbetsmekanismer, såsom antagandet nyligen av en resolution som efterlyser ett moratorium för dödsstraff, måste analyseras. Ett aktivt ordförandeskap, ett mobiliserat råd, ett Europaparlamentet på offensiven och ihärdiga civilorganisationer bidrar till att forma Europa som en verklig världsaktör: detta är mycket goda och uppmuntrande nyheter.

  Patrick Louis, för IND/DEM-gruppen. – (FR) Mina damer och herrar! ”En ny människa för de mänskliga rättigheterna föddes som inte har något gemensamt med sin föregångare från 1789 utom namnet”: detta var den spetsfundiga beskrivning som filosofen Marcel Gauchet använde för att beskriva stadgan om de grundläggande rättigheterna som proklamerades här och som gjordes bindande genom artikel 6 i Lissabonfördraget.

Vi vet att det stora antal rättigheter som den innehåller strider mot de rättigheter och friheter som skyddas i våra nationella konstitutioner. Europeisk rätt är överordnad nationell rätt, även konstitutionell rätt. Vad kommer då att finnas kvar av den sekulära principen inför artikel 10 i stadgan, där religionsfrihet föreskrivs, inbegripet frihet att uttrycka sin religion både offentligt och privat? Vad blir kvar av principen om jämlikhet inför artikel 20 och följande artiklar, som innehåller en katalog över offrens rättigheter på grundval av att dess tillhör en viss grupp? Vad blir kvar av principen om frihet, som innefattar rätten till självbestämmande, inför artiklarna 6 till 19 som sammanblandar detta med personliga rättigheter och den enkla befogenheten att begära en tjänst av andra?

Det som vi försöker göra är att påskynda förvandlingen av medborgare som styr sin egen framtid till blott konsumenter, passiva serviceleverantörer, och vi kunde inte göra detta bättre. Till mina parlamentskolleger som uppskattar sina egna länders sekulariserade friheter och rättigheter som skyddas av deras konstitutioner, kan jag bara säga två ord: vakna upp.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! En politik för de mänskliga rättigheterna som inte är konsekvent är hyckleri och saknar trovärdighet. Europeiska unionen har rätt i att vilja stödja de mänskliga rättigheterna i tredjeländer, men för att vara trovärdig måste vi också respektera alla grundläggande demokratiska rättigheter hos oss själva.

Vi gör inte alltid det, särskilt inte när det gäller yttrandefriheten. Denna frihet är en av de mest grundläggande rättigheterna, om inte den mest grundläggande, men den ses alltmer som ett problem. Särskilt kritik av den misslyckade invandrings- och integrationspolitiken betecknas alltid som rasism och är därför kriminaliserad.

I den rapport som vi diskuterar nu görs också det misstaget. Människor riskerar att bli åtalade och dömda, inte på grund av något de har gjort, utan på grund av sina åsikter och att de uttryckt dem. Därför leder inte den bedrivna politiken till lösningar på problemen utan till att själva politiken blir en del av problemet.

  Ari Vatanen (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag är tacksam för den här rapporten men vill framhålla att våra mänskliga rättigheter fortfarande är selektiva – de är politiskt korrekta. Inte ens i parlamentet kunde vi anordna en fotografisk utställning om grymheterna i Tjetjenien eftersom vi var rädda att ryssarna inte skulle tycka om det.

Under vår människorättsdialog med Kina nämnde vi inte de mellan 30 och 40 miljoner flickor som, demografiskt sett, saknas i Kina. Var är dessa barn? De har aborterats, mördats efter födseln eller övergivits eller har hamnat i den organiserade brottsligheten. Nästa gång bör vår uppgift därför vara att ta upp denna fråga med de kinesiska myndigheterna.

Ser det bättre ut i EU? Jag vill för all del inte få någon att känna sig skyldig. Jag ber er endast att fundera över vad som är mänskligt. Varför pekar vi – helt med rätta – ut de länder som tillämpar dödsstraff, när EU också gör det genom att över nio miljoner barn dödas innan de kan födas? Jag undrar bara om detta är mänskligt. Kan vi bygga ett sundare samhälle om människolivet inte har ett absolut värde?

Vår första uppgift är att försvara de försvarslösa, dem som är mest utsatta. Det är verklig solidaritet. Detta kanske inte är politisk korrekt men vi måste fråga oss vilken ställning värdena har. Är de förhandlingsbara? Kan människorättsprinciper ena dagen vila på ett majoritetsbeslut som nästa dag kan vara ett minoritetsbeslut? För att uttrycka det enkelt är den första mänskliga rättigheten att födas. Jag är mycket glad över att ha fötts och jag är säker på att mina kolleger är glada över att ha fötts. Genom att inse människolivets absoluta värde kan vi bygga ett samhälle av medkänsla och kärlek. Vi kan inte bygga en bättre framtid på sand som är våt av ofödda barns tårar.

  Józef Pinior (PSE). –(PL) Herr talman! Vi har framför oss EU:s årliga rapport om de mänskliga rättigheterna. Det är en utmärkt rapport. Det är faktiskt ett av de bästa dokument som producerats på senare tid i Europeiska unionen och ett positivt exempel på samordnad handling inom området för de mänskliga rättigheterna i alla EU:s huvudinstitutioner, i detta fall rådet och kommissionen.

Europeiska unionens politik för de mänskliga rättigheterna är den bäst utvecklade av alla dess politikområden. Det symboliserar vad Europeiska unionen står för i den samtida civilisationen i början av 2000-talet, långt utöver den gemensamma marknaden. Europeiska unionen talar enhälligt om de mänskliga rättigheterna på den internationella arenan. Den tvekar inte att lägga fram sin egen ståndpunkt som inte alltid överensstämmer med Förenta staternas. Unionen har visat sig allt mer effektiv och hjälpsam för enskilda personer som förföljs i odemokratiska regimer världen över.

Herr talman! Trots detta måste vi inse att det fortfarande återstår mycket att göra. Årets Sacharovpristagare Salih Mahmoud Mohamed Osman har gjort detta klart exempelvis i dagens anförande för kammaren. Vi bör överväga vilken handling som krävs för att göra Europeiska unionens politik för de mänskliga rättigheterna mer effektiv. Jag tänker särskilt på en undersökning av situationen för de mänskliga rättigheterna i Ryssland efter valet i det landet. Jag tänker också på läget i Kina inför de olympiska spelen som kommer att äga rum där nästa år. Det finns mycket för Europeiska unionen att göra, särskilt för de mänskliga rättigheterna.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). - (FI) Herr talman! Rådsordföranden sa att de mänskliga rättigheterna måste beaktas inom alla politikområden. Det är riktigt och det är just vad som bör ske inom utrikespolitiken men EU bör också granska sin egen bakgård. Behandlas utländsk arbetskraft inom EU på ett sätt som beaktar varje persons mänskliga rättigheter? Det finns mycket fattigdom här. Det faller faktiskt inte under EU:s officiella politik. Det läggs ut på entreprenad till kyrkan och välgörenhetsorganisationer. EU måste ta en mer beslutsam ställning till de mänskliga rättigheterna. Det är bara handling som räknas, inte ord.

Jag vill ta upp frågan om den humanitära krisen i Irak, som håller på att nå katastrofala proportioner. Ungefär 4,5 miljoner människor har tvingats lämna sina hem och irakierna utgjorde förra året den största gruppen av asylsökande i Europa. EU har reagerat på krisen genom att anslå 4 miljoner euro till arbetet inom FN:s flyktingkommissariat och Nederländernas Röda kors, och ytterligare 11 miljoner euro planeras för landets hälsovård och skolor. Är detta tillräckligt stöd från ett rikt EU till dessa 4,5 miljoner människor som utan egen förskyllan befinner sig i en sådan svår situation? Irakkrisen är nu en av världens värsta.

  Hanna Foltyn-Kubicka (UEN). – (PL) Herr talman! I denna rapport välkomnar jag särskilt åtgärder som utförs av ledamöterna i detta parlament. Tilldelningen av Sacharovpriset till Alexander Milinkievich, tillsammans med ett starkt och entydigt fördömande av mordet på Anna Politkovskaya, visade att Europa inte kommer att stå passiva vid sidan om, och strunta i kränkningar av de mänskliga rättigheterna på andra sidan vår östra gräns. Mycket återstår dock att göra i detta avseende.

Det senaste parlamentsvalet i Ryssland visade att de grundläggande principerna och friheterna rutinmässigt kränks där. De händelser som ägde rum i Ryssland ger anledning att ifrågasätta de regelbundna samråden mellan Europeiska unionen och Ryska federationen om de mänskliga rättigheterna. Tiden har kanske kommit att definiera om dessa mötens natur, att införa sanktioner för bristande framsteg i genomförandet av ingångna åtaganden och att fastställa mekanismer för att övervaka genomförandet. En sak är säker. Ryssland rör sig allt längre bort från demokrati.

Vi kan hoppas att vi nästa år kommer att ha större anledning att gratulera oss själva till att inte ha slösat bort tid och möjligheter att göra världen till en bättre plats.

  Milan Horáček (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Rapportens uppläggning innehåller bra nyheter. Det finns till exempel ett kapitel om EU:s grannskapspolitik. I rapporten beskrivs också den förvärrade situationen för de mänskliga rättigheterna i Ryssland men varnar för att vidta åtgärder för att isolera landet. Trots detta är det dock viktigt att de kommande samtalen bör innehålla ytterligare diskussion av frågor som yttrandefrihet, pressfrihet och religionsfrihet och lagstiftning mot frivilligorganisationer och mot extremister, kampen mot terrorism och Tjetjenienfrågan. Rådet och kommissionen måste upprätta en uppföljningsmekanism. Vidare finns det en fullständig brist på vilja från Rysslands sida att samverka med frivilligorganisationerna. Vi måste hoppas att den ryska regeringen till sist kommer att gå med på att delta i samråd som leder fram till samtal om de mänskliga rättigheterna.

Rapporten visar att EU har blivit mycket mer aktivt inom området för de mänskliga rättigheterna men rapporten missar tyvärr tillfället att göra mer kritiska reflektioner om situationen för de mänskliga rättigheterna inom EU självt. Detta behöver dock göras om vi ska kunna föra en trovärdig politik inom de mänskliga rättigheternas område.

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE). - (RO) Mina damer och herrar! Jag vill gratulera EU-institutionerna till att ha utarbetat denna rapport som utgör ett verkligt bevis för den vikt som Europeiska unionen fäster vid de mänskliga rättigheterna och främjandet av demokratiska värden i hela världen. Det är en detaljerad rapport och jag uppskattar initiativet att utsträcka den även till andra områden. Enligt samma förbättringstema vill jag samtidigt påpeka tre aspekter av största vikt som bör vara prioriterade i EU:s handlande i framtiden.

För det första vill jag betona vikten av att främja och respektera de mänskliga rättigheterna, som fredsgaranten i Europa. Dagens Europa är ett globaliserat och multietniskt Europa och erkännandet och den ömsesidiga respekten för våra rättigheter och friheter ska ligga till grunden för främjandet av tolerans och förståelse. Att garantera minoriteternas rättigheter, särskilt i länderna på Västra Balkan och i grannskapspolitiken liksom att intensifiera Europeiska unionens insatser i denna riktning, är av största vikt. Samtidigt bör romernas rättigheter och deras integration i den europeiska gemenskapen främjas, bland annat genom att inrätta en byrå med ansvar inom detta område.

Läget för de mänskliga rättigheterna inom Europeiska unionen, som gör anspråk på rollen som främjare av de mänskliga rättigheterna, är inte mindre viktigt och därför en del av uppdraget. Här är jag oroad över försämringen nyligen av rumänernas situation i Italien, vilket har lett till omfattande kränkningar av deras rättigheter. Jag uppmanar därför kommissionen och rådet att vidta bestämda åtgärder för att återställa rumänernas rättigheter och förhindra att situationer av detta slag uppstår i framtiden.

Slutligen vill jag fästa rådets och kommissionens uppmärksamhet på behovet att konsolidera EU:s utvärderingsmekanismer inom ramen för de årliga rapporterna om de mänskliga rättigheterna. Endast genom att känna till de konkreta resultaten är det möjligt att utveckla dessa åtgärder på ett sammanhållet och effektivt sätt. Granskningen och utvärderingen av Europeiska unionens regionala åtgärder, inbegripet utvecklingen av Svartahavssynergin, bör också integreras i framtida rapporter.

  Richard Howitt (PSE). - (EN) Herr talman! Jag välkomnar också 2007 års rapport från rådet och kommissionen. Den är utan tvekan ett framsteg eftersom den, såsom vi tidigare har krävt, är mer omfattande. Om jag får säga det så är dock beskrivningen fortfarande lite längre och analysen lite kortare än vi skulle önska.

Jag vill dock helhjärtat gratulera det portugisiska ordförandeskapet till de nya riktlinjerna om barnets rättigheter – ett stort framsteg.

Jag hoppas att kommande ordförandeskap under nästa år ser till att byrån för grundläggande rättigheter spelar en effektiv roll, att EU-lagstiftningen utvidgas till att omfatta ett effektivt skydd mot all form av diskriminering samt att man fortsätter att utöva påtryckningar för att få länderna på Västra Balkan att överlämna krigsbrottslingar till rättvisan.

I dag uppmanar jag även EU att nästa år särskilt stödja slutrapporten från FN:s generalsekreterares personliga representant för mänskliga rättigheter i näringslivet. Som parlamentets föredragande i frågan är jag djupt oroad över att indiska domstolar i Bangalore kommer att utfärda en internationell häktningsorder denna vecka mot sju nederländska aktivister från kampanjen Rena Kläder för att de offentliggjort en rapport på Internet om att en indisk leverantör till modemärket G-Star kränkt arbetstagare, bland annat genom påtvingad övertid och fysisk och psykisk misshandel.

Detta strider mot den indiska regeringens åtaganden enligt artikel 19 i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Jag uppmanar rådet och kommissionen att undersöka detta fall och vädjar till EU-regeringarna att inte samarbeta kring denna häktningsorder, som avser mänskliga rättigheter såsom arbetstagares rättigheter och yttrandefrihet.

  Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Herr talman! Rapporten innehåller information om samtalen med ryska och kinesiska ledare om respekten för de mänskliga rättigheterna. Tyvärr är informationen inte särskilt specifik. Under tiden fortsätter konflikten mellan polisen och armén i Ryssland om organ som tillhör tjetjenerna. Tjetjenerna grips i sina hem och när alla organ som är lämpade för transplantation har avlägsnats från deras kroppar dumpas de.

I Kina tas organ från politiska fångar. Europarådet har gjort uttalanden om dessa fall tidigare i år. Allt vårt parlament lyckades göra vara att montera ned en bildskärm som visade de brott som Ryssland har begått mot det tjetjenska folket. Bildskärmen togs ned en kväll eftersom den ansågs för chockerande. Jag vill betona att det var bildskärmen som ansågs för chockerande inte de handlingar den visade.

Hur länge ska vi fortsätta att se genom fingrarna med folkmord? Jag vill be om ett klargörande av om det problem som jag refererade till tagits upp i samtalen med Ryssland och Kina.

  Ana Maria Gomes (PSE). – (PT) Jag måste gratulera det portugisiska ordförandeskapet till denna rapport som innehåller en detaljerad beskrivning av det värdefulla arbete som utförts och som är särskilt viktigt för mig i fråga om moratoriet för dödsstraff. Det saknas dock en kritisk, och framför allt en självkritisk analys. Jag avser bristen på svar från Europeiska rådet ¨på rekommendationerna från detta parlament och från senator Dick Marty om de så kallade CIA-flygningarna. Trots att Europeiska rådet och i synnerhet det portugisiska ordförandeskapet har ställts inför bevis på att olika medlemsstaters territorium och organ är inblandade i kidnappningen och tortyren av terroristmisstänkta, som därför förvägrades rättslig prövning, har Europeiska rådet och i synnerhet det portugisiska ordförandeskapet hittills inte gjort något för att verkligen ta reda på vad som hänt, klandra och förhindra att sådana brottsliga handlingar sker igen.

Trots medgivanden och utredningar i USA har de europeiska regeringarna fortfarande sina huvuden nedstoppade i sanden och kränker därmed grundläggande europeiska värden och intressen och därmed Europas trovärdighet när det gäller allmänt främjande av de mänskliga rättigheterna.

  Genowefa Grabowska (PSE). – (PL) Herr talman! Jag vill säga hur glad jag över att mitt land, Polen, beslöt sig för att dra tillbaka sitt förbehåll i fråga om inrättandet av världsdagen mot dödsstraff. Detta beslut är inte bara ett sant uttryck för det polska folkets inställning, utan det gör också att unionen kan uttala sig enhälligt.

I fråga om rapporten framför oss välkomnar jag kapitel 4.5, Kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen. Det är bra att Europeiska kommissionen tog med jämställdhet mellan kvinnor och män och kvinnors rättigheter bland sina prioriterade frågor och handlingsramar för 2010. Varje medlemsstat måste nu ha dessa frågor i åtanke och beakta dem i alla politiska initiativ och samarbetsåtgärder inriktade på utveckling.

Vi gör klokt i att beakta situationen på ort och ställe när det gäller dessa frågor. Kan vi verkligen känna oss tillfreds när vi hör vad som verkligen händer? Jag kan till exempel hänvisa till fallet med en 24 årig iransk kvinna, Delaram Ali, som dömdes till 32 månaders fängelse och 10 piskrapp enbart för att hon deltagit i en demonstration mot förföljelsen av kvinnor. Dessutom hittades kropparna efter 42 kvinnor i Basra i juli i år. Hur reagerar vi på det faktum att dessa kvinnor mördats därför att de inte täckt sina huvuden eller hade använt makeup? Inte kan vi tolerera dessa kvinnors onödiga död?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag ska fatta mig mycket kort. När det gäller det betänkande som presenteras och debatteras här i dag och debattens tonläge måste jag till att börja med tacka er för ert stöd. Mer än så faktiskt, jag måste tacka er för ert erkännande av arbetet i rådet, kommissionen och rådets generalsekretariat med att utarbeta detta betänkande och utforma dess innehåll. Ledamöternas kommentarer har varit som musik för våra öron, eftersom de har erkänt detaljerna i och förtjänsterna och ansträngningarna med detta betänkande. Vi har också tagit till oss kritiken, särskilt om att vi på vissa ställen kunde ha förbättrat analysen och trängt djupare in i orsakerna och konsekvenserna. Betänkandet går definitivt åt det hållet: det är mer analytiskt än tidigare betänkanden, eller strävar åt det hållet, och ni kan vara säkra på att vi kommer att fortsätta enligt de linjer som ni har förordat och föreslagit.

Innehållet kommenterades också. En ledamot sa att EU har gjort en del, eller en hel del, men att vi fortfarande har en lång bit kvar. Jag anser att EU förmodligen är det största området för frihet, rättvisa, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. EU har följt en konsekvent och konstant väg i sitt allt starkare och fastare försvar av de mänskliga rättigheterna. Det är dock tydligt att vi alltid kan göra mer, eftersom vi aldrig kommer att nå målet i fråga om frihet och mänskliga rättigheter: det kommer alltid att finnas något att försvara, utveckla, skydda och garantera. Vi borde dock inse att Europeiska unionen har gjort en hel del både internt och externt. Ett aktuellt fall nämndes: de beslut eller åtgärder som vi har fattat och vidtagit på området för till exempel skydd av barns rättigheter. Det är något som vi har gjort.

Jag vill också framhålla fyra eller fem initiativ på området för mänskliga rättigheter som tydligt visar vad EU försöker göra när det gäller att försvara de mänskliga rättigheterna. Vi kommer här i parlamentet att i morgon högtidligt kungöra Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna. Under denna hälft av 2007 har Europeiska unionen garanterat antagandet i Förenta nationerna av en resolution om ett moratorium för dödsstraff. Vi har inrättat Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, som befinner sig i det sista förberedelseskedet. Vi har också inrättat Europadagen mot dödsstraff. Detta är konkreta, specifika och aktuella exempel på hur vi ständigt, ihärdigt och beslutsamt arbetar med att försvara de mänskliga rättigheterna. Vi måste inse att det kommer att finnas problem och att det kommer att finnas bestämmelser, åtgärder eller attityder som inte är perfekta!

Samtidigt måste vi dock erkänna våra stora framgångar på detta område, särskilt i fråga om de yttre åtgärderna, och toppmötet mellan EU och Afrika som ska diskuteras härnäst nämndes. Det får inte finnas några tvivel om att frågan om mänskliga rättigheter och goda styrelseformer var en viktig, ja faktiskt en mycket viktig fråga i den dialog som vi förde i Lissabon vid toppmötet mellan EU och Afrika. Ni vet alla, precis som EU-medborgarna, att i vår dialog med tredjeländer är frågan om försvaret av de mänskliga rättigheterna en konstant och prioriterad fråga på vår dagordning och i vår bilaterala dialog. Det framgår av vårt fördömande av de överträdelser av de mänskliga rättigheterna som sker i tredjeländer och av de åtgärder som vi har vidtagit för att bemöta överträdelser av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer, särskilt genom att anta sanktioner som är specifikt inriktade på att förhindra att sådana överträdelser upprepas. Vi borde därför erkänna våra bedrifter och ansträngningar. Vi måste naturligtvis också rätta till vad som kan rättas till, men vi borde i denna fråga ha en självsäker och positiv inställning och en tro på att vi är på rätt väg i enlighet med våra humanisttraditioner.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Innan jag bemöter några av de frågor som har tagits upp i debatten vill jag säga att jag har tagit med mig ett antal exemplar av rapporten om ni skulle vilja ha dem. De finns här.

När det gäller diskussionen vill jag börja med de allmänna kommentarerna om rapporten. Det gläder mig att flera av er tycker att rapporten är användbar, och vi noterar även de förslag och rekommendationer som ni lämnat under debatten. När det gäller effektivitetsanalysen av vår egen politik, som en del av er nämnde, vill jag bara påpeka att det finns utvärderingar och en analys i kapitel sju som behandlar denna fråga. Det stämmer dock att vi kan bättre, att vi kan göra mer. Jag vill även säga att det finns vissa begränsningar eftersom frågor om mänskliga rättigheter mycket ofta handlar om att ändra hela samhället. Därför är de inte lika lätta att mäta som andra saker som genomförs snabbt.

Jag vill också säga några allmänna saker. Religionsfriheten har nämnts. Naturligtvis motsätter sig EU starkt diskriminering mot religiösa grupper, och syftet med vår dialog med tredjeländer är att förstärka varje regerings egna insatser för att främja och tillämpa människorättsprinciper, bland annat genom nationella institutioner för mänskliga rättigheter.

När det gäller övriga frågor som har tagits upp här, till exempel romernas situation i kandidatländerna, säger vi i rapporten att vi åtar oss att till fullo respektera alla människors, även minoriteters, mänskliga rättigheter. Samtidigt har romer identifierats som en av de mest utsatta minoritetsgrupperna, både inom EU och i kandidatländerna. Jag menar att vi måste fortsätta att ta upp denna fråga och förbättra situationen.

Sedan nämndes även frågan om överlämnanden i allmänhet. Enligt vår mening utgör förfaranden som kallas ”överlämnanden” eller ”hemligt förvar” ett brott mot grundläggande rättigheter. Detta har nämnts tydligt. Här har kommissionen från början aktivt stöttat och underlättat de undersökningar som såväl Europarådet som Europaparlamentet har inlett om överlämnanden och hemligt förvar. Jag vill bara nämna det här. Vi har gjort saker.

När det gäller Sudan har vi i dag lyssnat på Salih Mahmoud Osman. Ett av de viktigaste inslagen i den gemensamma strategin vid toppmötet var frågan om partnerskap för säkerhet och fred. Här lämnar vi ett stort stöd för konfliktförebyggande åtgärder, fredsinsatser och förstärkning av Afrikas konflikthanteringsförmåga på regional och nationell nivå. Ordförande José Manuel Barroso och kommissionsledamot Michel Barnier har tagit varje tillfälle i akt, däribland det senaste toppmötet mellan EU och Afrika, att avskaffa de återstående hindren.

Jag närvarade i dag när Salih Mahmoud Osman talade och han sa även uttryckligen att han fått mycket stöd från Europeiska kommissionens delegationer. Det lämnas redan en hel del stöd men naturligtvis finns det alltid mer att göra.

När det gäller människorättssituationen i Irak, som också tagits upp här, vet vi att den fortfarande är oroväckande, särskilt mot bakgrund av den dåliga säkerhetssituationen och situationen för kvinnor, barn, minoriteter och flyktingar. Här menar jag att vår politik är inriktad på god förvaltning, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, för att de långsamt ska gå i rätt riktning. Vi har ofta krävt att de ska avskaffa dödsstraffet. Detta är bara för att framhäva några få punkter.

EU överlägger med Ryssland om mänskliga rättigheter två gånger per år och vi nämner Ryssland två gånger i rapporten, på sidorna 72 och 73. Först belyser vi överläggningarna och sedan tar vi tydligt upp situationen för mänskliga rättigheter, särskilt i Tjetjenien. Tjetjenien är alltså inte bortglömt.

Avslutningsvis vill jag ta upp Indien. Vi känner till den rättsliga åtgärd som Fibres and Fabrics International vidtagit mot kampanjen Rena Kläder. Denna fråga är särskilt viktig för de av kommissionens generaldirektorat som arbetar med rättvisa arbetsförhållanden. Vi har bett kommissionens delegation i Delhi att hålla oss underrättade om den fortsatta utvecklingen i de indiska domstolarna, och vi måste undersöka det kvarhållande som har nämnts.

Det återstår mycket att säga men jag anser att det var en bred debatt och jag vill inte ta mer tid i anspråk.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.