Talmannen. - Nästa punkt är ett betänkande av Bogdan Golik för utskottet för jordbruk och landsbygdsutveckling om förslaget till rådets förordning om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden och i tredjeland (KOM(2007)0268 - C6-0203/2007 - 2007/0095(CNS)) (A6-0461/2007).
Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag vill börja med att tacka föredraganden, Bogdan Golik, för hans utmärkta betänkande om kommissionens förslag till en enda rådsförordning om säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden och i tredjeland.
Syftet med förslaget är att slå ihop två befintliga rådsförordningar om säljfrämjande åtgärder inom gemenskapen och i tredjeland till en enda förordning. Det övergripande målet ligger här helt i linje med vår förenklingssträvan och är att öka insynen i Europeiska unionens säljfrämjande system för jordbruksprodukter. Målet är inte att i grunden lägga om politiken för informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder.
De ändringar som Bogdan Golik och hans kolleger föreslår gäller flera viktiga frågor som rör EU:s säljfrämjande system. Man vill bland annat, för det första, ge program för säljfrämjande åtgärder i tredjeland ökad betydelse och större budget, för det andra, öka gemenskapens andel i säljfrämjande åtgärder och, för det tredje, minska det ekonomiska bidraget från de förslagsställande organisationerna.
När det gäller bidragsfördelningen mellan de olika parterna vet ni att det normala gemenskapsbidraget är 50 procent och att övriga 50 procent delas mellan medlemsstaterna och de förslagsställande organisationerna, där de senare betalar minst 20 procent.
Denna fördelning av den ekonomiska bördan mellan de olika parterna grundar sig på en mycket lång erfarenhet av programmen för säljfrämjande åtgärder. Om alla parter bidrar och blir ekonomiskt delaktiga förbättras utsikterna till ett effektivt program med rätt inriktning avsevärt. I undantagsfall, såsom i det aktuella fallet med frukt och grönsaker för skolbarn, är det möjligt att öka gemenskapens andel till 60 procent.
Jag är i princip positiv till er tanke att lyfta fram fler program för säljfrämjande åtgärder i tredjeland, men idén måste sättas in i rätt sammanhang. Vårt förslag handlar helt enkelt om att slå ihop två förordningar, inte om politiska diskussioner eller mer pengar. Rätt tidpunkt för denna diskussion är därför när vi överväger framtiden för vår gemensamma jordbrukspolitik, där våra prioriteringar tydligt bör återspeglas i våra budgetanslag.
Det betyder dock inte att jag skjuter de säljfrämjande åtgärderna i bakgrunden. Som ni kanske vet har vi i våra två senaste reformer – den första gällande livsmedel och grönsaker samt den som vi förhoppningsvis kommer att slutföra i början av nästa vecka, nämligen vinreformen – koncentrerat oss på och understrukit betydelsen av säljfrämjande program. När det gäller vin har vi till exempel varje år specifikt anslagit 120 miljoner euro till säljfrämjande åtgärder för våra utmärkta europeiska viner i tredjeländer.
Jag anser att vi är inne på rätt spår, men låt oss återkomma till detta i ett senare skede. Nu handlar det helt enkelt om att slå ihop två förordningar.
Bogdan Golik, föredragande. − (PL) Fru talman! Detta förslag till rådets förordning om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden och i tredjeland är faktiskt avsett att harmonisera och genomföra en teknisk konsolidering av två nu gällande förordningar. Allt detta ingår i den mer omfattande processen med att förbättra gemenskapslagstiftningen och göra den mer insynsvänlig.
Jag vill dock betona att i detta fall ska förbättring endast tolkas som en teknisk process. I det förslag till förordning som vi har framför oss tas de centrala principerna om främjande och information i EU-kommissionens genomförandebestämmelser dock tyvärr inte upp.
Trots dessa begränsningar intog jag en avsevärt mycket bredare och mer strategisk inställning till främjandet av jordbruksprodukter inom EU i mitt betänkande. Europaparlamentet måste kunna hänvisa till de centrala frågorna i sammanhanget med en så viktig mekanism. Detta är särskilt relevant om vi ser till framstegen för de multilaterala förhandlingarna inom WTO, och också till förändringarna av genomförandevillkoren för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Alla typer av exportsubventioner ska avskaffas senast 2013. Det omfattar gemenskapens exportbidrag. Sänkta tullavgifter planeras. Under dessa omständigheter är fler insatser inom främjande och information det enda sättet att bevara konkurrenskraften för exporten av EU:s jordbruksprodukter. Sådana åtgärder kommer också att bidra till att säkra nya marknader i tredjeländer och till att öka konsumenternas medvetenhet om fördelarna med EU-produkter, vilket därmed kommer att stimulera efterfrågan.
Samtidigt kommer inget av detta att påverka villkoren för marknadskonkurrens. Det kommer inte heller att inverka negativt på världshandeln. Därför kan vi inte tillåta att säljfrämjande åtgärder och information åsidosätts. Tvärtom borde vi betrakta dem som en EU-prioritet.
Inom ramen för det nuvarande systemet utarbetar EU-kommissionen en förteckning över specifika produkter från tredjeland som kampanjer kan genomföras för. Denna förteckning kan ses över vartannat år, men programmen i sig kan endast läggas fram en gång om året. Det är vidare upp till Europeiska kommissionen att fatta det slutliga beslutet om huruvida ett visst program ska antas och om storleken på det finansiella stöd som programmet ska beviljas.
2007 års budget för säljfrämjande åtgärder uppgår endast till 45 miljoner euro, och minskar år efter år. Detta är en särskilt förvånande trend om vi tänker på att antalet länder i EU har ökat, och på att det har skett en tydlig ökning av de åtgärder som diskuteras. En sådan politik kan i praktiken inte stärka gemenskapens ståndpunkt och öka medvetenheten om europeiska kvalitetsstandarder, framför allt på marknaderna i tredjeland.
Lämpliga finansiella resurser krävs om dessa ambitiösa mål ska nås. Jag anser därför att tröskeln för gemenskapens finansiella bidrag måste höjas från 50 procent av den verkliga kostnaden för programmen till 60 procent. Jag föreslår också att minimibidraget från branschorganisationerna till finansieringen av programmen borde minskas till 10 procent, så att just mindre organisationer kan bli delaktiga. Dessutom skulle gemenskapens medverkan kunna nå 70 procent för ekologiskt jordbruk och program för åtgärder efter krissituationer som t.ex. fågelinfluensa och BSE.
Programmen borde vara tillgängliga för alla och mer flexibla. Att inkludera alla produkter och alla länder och att också låta organisationerna lägga fram program åtminstone två gånger om året skulle göra det möjligt att reagera snabbt på alla möjligheter som kan uppstå på marknaderna och på alla möjligheter för producenterna att utöka sin verksamhet i tredjeländer.
Om vi återgår till de aspekter av förordningen som rör förenkling vore det förnuftigt att införliva säljfrämjande åtgärder i förordningen om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna. Det skulle öka lagstiftningens insynsvänlighet. Det bör betonas att det finns en hänvisning till gemenskapens säljfrämjande instrument i förordningen om marknaden för frukt och grönsaker och också i förslaget till reform av den gemensamma organisationen av marknaden för vin som ni nämnde fru talman. Alla ansträngningar bör göras för att undvika en situation där bestämmelserna om säljfrämjande åtgärder luckras upp på ett otillbörligt sätt.
Sammanfattningsvis skulle jag vilja utnyttja detta tillfälle för att tacka ledamöterna i utskottet för jordbruk som enhälligt antog detta betänkande, Europeiska kommissionens företrädare som jag träffat flera gånger, de 24 jordbruksministrar av vilka jag fått brev om detta ämne och också de berörda nationella och europeiska branschorganisationerna. Jag vill framföra min tacksamhet för deras aktiva samarbete och förnuftiga kommentarer. Dessa samråd gjorde att jag kunde bedöma det befintliga systemet och också bekanta mig med önskemålen hos dessa länder och organisationer så att jag kunde införliva dem.
Slutligen tror jag att om en lämpligt större budget görs tillgänglig skulle säljfrämjande åtgärder och information göra det möjligt för EU:s producenter och jordbrukare att ta sig in på nya marknader. Märkningen ”Made in Europe” kommer också att erkännas globalt i högre utsträckning, och det är så det borde vara.
ORDFÖRANDESKAP: MORGANTINI Vice talman
Pilar Ayuso, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag vill börja med att gratulera föredragande Golik till hans utmärkta arbete och även med att tacka honom för hans strålande samarbete med oss som skuggföredragande.
I dag påpekade ni med rätta herr kommissionsledamot att kommissionen föreslår en enda rättslig ram för att slå samman två befintliga rådsförordningar till en enda förordning om säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter. Syftet är att minska och förenkla förfarandena för att göra det möjligt att tillämpa denna politik samtidigt som den särskilda karaktären hos den berörda åtgärden bevaras, beroende på var den ska tillämpas.
Detta är ett oerhört viktigt förslag, som erkänns i de två förslag som antagits och som ska antas om den gemensamma organisationen av marknaden för vin. I förslaget anses det viktigt att främja jordbruksprodukter. Dessutom beaktas inte enbart säljfrämjande åtgärder inom och utanför EU, utan en multiplikatoreffekt skapas också genom nationella åtgärder och privata åtgärder inom sektorerna.
Sedan 2000 har åtgärder vidtagits för att göra reklam för förtjänsterna och det höga näringsvärdet hos EU:s livsmedel för konsumenterna, för livsmedelssäkerhet, tillverkningsprocesser, djurskydd och så vidare. De nuvarande reglerna för säljfrämjande åtgärder – och jag nämner detta för att jag ansvarade för dessa två förordningar i det spanska jordbruksministeriet – har dock en tendens att äventyra systemet, och de måste ses över och förenklas så att de kan fungera mer effektivt när det gäller korrekt användning av medel.
Politiken för säljfrämjande åtgärder måste vara ett modernt, flexibelt och ambitiöst verktyg om det ska kunna uppfylla operatörernas strävan. Jag tror att det är avsikten med kommissionens förslag, och det är den exakta avsikten med de ändringsförslag som enhälligt antogs av utskottet för jordbruk och landsbygdsutveckling. Jag vill särskilt nämna ändringsförslagen om syftet och räckvidden, eftersom det vore bra om säljfrämjande åtgärder vidtas för varumärken och inte enbart inriktas på allmänt säljfrämjande åtgärder.
Jag hoppas att rådet och kommissionen kommer att beakta detta betänkande, och jag tackar dem för deras uppmärksamhet.
Silvia-Adriana Ţicău, för PSE-gruppen. – (RO) Fru talman! Förenklingen av gemenskapssystemet för information och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden och i tredjeland följer Europaparlamentets mål att förenkla regelverket.
Detta dokument är också oerhört viktigt eftersom vi under denna period även diskuterar reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, och i det sammanhanget bör gemenskapens mekanismer för att främja jordbruksprodukter spela en viktig roll.
Reformerna på området för frukt och grönsaker och även på området för vin kommer inte heller att bli framgångsrika om EU inte lyckas med att lansera sina jordbruksprodukter ordentligt.
5 procent av den arbetsföra befolkningen inom EU är direkt anställda inom jordbrukssektorn och bidrar därmed till de 1,6 procenten av EU:s BNP.
När väl det nya fördraget träder i kraft kommer medbeslutandeförfarandet också att gälla för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Som socialister stöder vi en global och gradvis öppenhet på marknaderna, dock med korrekta och i synnerhet ömsesidiga regler. Vår jordbruksmodell omfattar höga standarder på området för sociala frågor och miljön och livsmedelskvalitet. Det innebär också att vissa kostnader tillskrivs jordbrukarna, men vi borde betona att miljöskydd också bör beaktas.
Kvaliteten hos våra produkter bör vara den främsta angelägenheten när det gäller internationell handel. Som socialister anser vi att märkningen ”Made in Europe” borde införas, identifieras och också relateras till produktkvaliteten enligt EU-standarder. Säljfrämjande åtgärder för EU:s jordbruksprodukter är också mycket viktigt.
Jag gratulerar föredraganden.
Nils Lundgren, för IND/DEM-gruppen. – Fru talman! Detta betänkande leder min tanke till Alice i Underlandet, and Madam President, it is irresistible to challenge the interpreters by exclaiming ‘ “Curiouser and Curiouser!” cried Alice’. Vad håller vi på med? Är det verkligen rimligt att EU ska använda de europeiska skattebetalarnas pengar i reklamkampanjer för att övertyga samma medborgare om att de ska köpa de varor som de redan har subventionerat. Naturligtvis inte. Ett av EU:s mål med den gemensamma jordbrukspolitiken är att garantera konsumenterna rimliga priser. Men när detta sker med hjälp av skattefinansiering istället för genom produktivitetsökning betalar konsumenterna lika mycket för maten i alla fall, bara på en annan väg. Men därtill kommer att incitamenten för att öka produktiviteten försämras. Maten blir alltså dyrare på längre sikt på grund av denna jordbrukspolitik.
Utskottet förespråkar konkurrensbegränsningar. När tullar försvinner hotas medlemsstaternas produktion av billigare produkter från tredje land och i betänkandet föreslås ökade anslag till kampanjer som syftar till att stärka unionens varumärke och konsumtion. Det stinker dold protektionism om hela förslaget! Vi har många tidigare exempel på EU:s reklamkampanjer:
År 1997 genomfördes reklamkampanjer för EU-producerade snittblommor när importen blivit billigare tack vare avskaffade tullar. Den framstående svenske kolumnisten Johan Hakelius skrev då följande i en ledande svensk tidning: ”När EU-medborgare över hela Europa köper samma sorts blommor så växer förstås samhörigheten och den europeiska harmonin. Det är viktigt med tulpaner för freden.” I denna kammare är det kanske nödvändigt att påpeka att detta var avsett som ironi...
År 2000 hade EU 450 000 ton olivolja i lager och EU beslöt att satsa på reklamkampanjer i Norden för att informera oss om hur bra och nyttig olivolja är.
År 2007 röstade Europaparlamentet om reklampengar till mjölksektorn för att skydda denna näring från ökad marknadsliberalisering.
Det pågår faktiskt en reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det går långsamt, men det går något framåt. Men med föredragandens förslag tas flera steg tillbaka. De vill ersätta de reformer som äntligen genomförts med ökade säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer. Föredraganden skyller på WTO och vill öka antalet produkter som ska få detta stöd. Detta är inget annat än illojal konkurrens mot jordbruksproducenter i länder utanför EU. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste på sikt avskaffas och pris och produktion bestämmas utifrån utbud och efterfrågan precis som på alla andra områden.
Genom olyckliga beslut i det förgångna sitter vi fast i ett orimligt system. Desto viktigare då att vi går åt rätt håll. Här rekommenderas dessvärre att vi ska gå åt fel håll. De pengar som nu kan komma att frigöras för Europas befolkning genom tullsänkningar, borttagna exportbidrag och sänkta nationella stöd får inte slösas bort genom ökade budgetanslag till säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer. Kampanjer och reklam för varor och tjänster ska betalas av producenterna, inte av kuvade skattebetalare.
Europa är på helt fel spår på detta område liksom på så många andra. EU måste bli ett frihetens Europa där människor och företag kämpar om konsumenternas gunst, inte om protektionisternas. För Europas skull önskar jag att jag kunde känna optimism, men det kan jag tyvärr inte.
Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag vill tacka ledamöterna för deras inlägg i denna mycket viktiga debatt. Jag hoppas att vi alla kan hålla med om att det är viktigt att det finns en budget så att vi kan förklara de europeiska produkternas höga kvalitet för konsumenter både inom Europeiska unionen och på marknader utanför EU.
Jag måste säga att det förvånar mig en aning att detta kan betraktas som ett protektionistiskt grepp, eftersom situationen är den att alla medlemsstater inom Europeiska unionen, liksom alla andra aktörer på marknaden för jordbruksråvaror, vidtar säljfrämjande åtgärder för sina produkter gentemot konsumenten.
Här har vi i Europeiska unionen fullständigt tydliga ståndpunkter, eftersom vi har produkter av hög kvalitet med avseende på miljö, djurskydd och stränga veterinärmedicinska normer.
När det gäller underutnyttjandet av budgeten och det faktum att budgeten minskat har det inte varit möjligt att använda pengarna eftersom det inte har funnits intresse på marknaderna utanför EU hos producentorganisationerna. Jag hoppas att detta problem kommer att lösas när vi slår ihop de två förordningarna, så att saken kan hanteras mycket enklare och mycket flexiblare.
Jag är öppen för en diskussion – kanske inom ramen för hälsokontrollen – om hur vi sätter upp mål för framtida säljkampanjer för våra jordbruksprodukter. Jag anser i alla händelser att en lämplig tidpunkt att diskutera detta vore i samband med diskussionen om budgeten för framtiden, det vill säga efter 2013.
Jag anser dock att vi inom ramen för både frukt- och grönsaksreformen och vinreformen har sänt tydliga signaler om betydelsen av säljfrämjande åtgärder för vår produktion.
Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.
Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 12 december 2007.
Skriftliga förklaringar (artikel 142)
Gábor Harangozó (PSE), skriftlig. – (EN) Mot bakgrund av reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken nyligen och den eventuella framtida utvecklingen av WTO-förhandlingarna finns det helt klart ett verkligt behov av att förbättra gemenskapens säljfrämjande mekanismer för jordbruksproduktionen. För att genomföra handlingsplanen för förenkling krävs dessutom att en gemensam rättslig ram för säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter utarbetas för marknader både inom gemenskapen och i tredjeland. Säljfrämjande instrument och säljkampanjer bör tillmätas största betydelse med tanke på de planerade tullsänkningarna, slopandet av exportbidragen och sänkningarna av gemenskapens nationella stöd. I detta hänseende bör vi självklart utvidga tillämpningsområdet och budgeten för säljfrämjande åtgärder för vår jordbruksproduktion, i syfte att ge våra produkter god konkurrenskraft på marknader både inom gemenskapen och i tredjeland. I själva verket är det nödvändigt att öka budgetmedlen för att garantera kvalitetsmässiga säljfrämjande instrument och genomblickbara åtgärder inom en gemensam och förenklad rättslig ram. I synnerhet är förmiddagens debatt om reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för vin ett oerhört bra exempel på det trängande behovet av att satsa tillräckligt på effektiva säljfrämjande instrument och marknadsföringsåtgärder inom och utanför unionen.
Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. – (PL) Fru talman! Vi håller alla med om att informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter såväl på den inre som yttre marknaden är väsentligt. Vi håller också med om behovet av att förenkla och harmonisera bestämmelserna och begränsa de administrativa förfarandena för tillämpning av informationspolitiken. Dessutom inser vi att lämplig information och tillräckligt med säljfrämjande åtgärder stimulerar handeln och bidrar till att säkra marknader för produkterna. Vi är alla också eniga om att beloppet på 45 840 000 euro som framförts som anslagsnivån för 2007 är alldeles för lågt.
Hur ska vi bemöta denna situation? Vad bör vi särskilt betona? Jag anser att vi borde inrikta oss på att främja hälsosamma ekologiska jordbruksprodukter som är fria från genetiskt modifierade organismer. Vi borde börja med unga människor och utbildningsinrättningar. Särskild marknadsföring för skolbarn borde omfatta en rad hälsosamma ekologiska produkter utöver frukt.
Ett märkningssystem med information till konsumenten, till exempel om ursprung, kvalitet, produktionsmetod, produktens säkerhet och näringsvärde, är avgörande för att nå framgång. Denna information bör lämnas på förpackningen på konsumentens lokala språk. Lämpliga ändringar måste göras när det gäller handel och märkning i livsmedelsbutiker, särskilt i de nya medlemsstaterna.
Följande åtgärd är avgörande om de önskade resultaten ska kunna nås: forskning om nya marknader, förbättring av hela kontrollsystemet och ett bra samarbete mellan alla medlemsstater.
Andrzej Tomasz Zapałowski (UEN), skriftlig. – (PL) Fru talman! Det betänkande vi i dag diskuterar om säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter borde innehålla ordet ekologisk i titeln. Samhället kan trots allt bara konsumera en viss mängd livsmedel, så vi bryr oss inte så mycket om att konsumera mer, utan är mer måna om en hälsosam konsumtion och livsmedel av god kvalitet.
Många storköksinrättningar inom EU lagar mat som innehåller så många kemikalier och gödningsmedel att det knappast är förvånande att varje generation av EU-medborgare blir fetare än den föregående. Jag vill inte främja den typen av livsmedel, som har gjort att EU-medborgarna lättare blir sjuka och feta. Om vi börjar ge våra medborgare hälsosamma livsmedel kommer våra produkter att bli världsberömda. Vi måste övertyga världen om att EU producerar och säljer livsmedel av hög kvalitet.
Jag stöder fullt ut de delar i betänkandet där regional självförsörjning förespråkas i produktionen av traditionella livsmedel för varje område. Jag vill slutligen tacka Bogdan Golik för ett bra betänkande.