Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 12 december 2007 - Strasbourg

7. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

- Betänkande: Adriana Poli Bortone (A6-0464/2007)

  Renate Sommer (PPE-DE). - (DE) Fru talman! I dag infördes äntligen en övergångsperiod för aktuella näringspåståenden och hälsopåståenden på barnmatsburkar. Kommissionen hade glömt det och försökte att lämna parlamentet med denna svåra fråga. Vi förhindrade den från att göra det. Vi tvingade kommissionen att göra ett uttalande och erkänna att det även finns ett behov av att införa övergångsperioder för påståenden som rör barns hälsa och utveckling. Det enda problemet är dock att konkurrensen har snedvridits eftersom kommissionen länge har vägrat lägga fram ett förslag om detta. Produkter har redan tagits bort från marknaden eftersom förordningen trädde i kraft under tiden. Det var verkligen ett fuskjobb från kommissionens sida.

Dessutom föreslog jag på min grupps vägnar att man skulle stryka artikel 4. Det var en politisk demonstration. Vi står fast vid vår åsikt att förordningen är meningslös. Det är inte möjligt att skapa näringsprofiler för alla livsmedel. Nästan hälften av parlamentsledamöterna håller med om detta. EFSA, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, har nu fastställt att den inte kan skapa näringsprofiler för alla produkter. Meningslös byråkrati – en överflödig lagstiftning!

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Fru talman! Jag anser att det är mycket viktigt att vi bör försöka ha hälsopåståenden på produkter, men det är riktigt att vi måste se till att de är riktiga och att de baseras på kunskap. Det är inte lämpligt att ett företag själv står för forskning och ”handelsargument”, som om det skulle räcka för att övervinna hälsoargumenten. Med andra ord måste forskning och kunskap vara sanningsenliga och riktiga, och därmed pålitliga.

Det är mycket viktigt att se till att närings- och hälsopåståendena är riktiga. Det skulle göra det möjligt för vissa att byta över till en mer hälsosam diet. Det är synnerligen viktigt för barn och unga människor eftersom vi känner till de allvarliga problem som finns i Europa, exempelvis övervikt, typ 2-diabetes och andra liknande problem. Vi måste försäkra oss om att näringsvärdet är bra och att hälsopåståendena är sanna.

- Betänkande: Klaus-Heiner Lehne (A6-0453/2007)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Fru talman! Jag röstade mot betänkandet om en avreglering av eftermarknaden för reservdelar. Det är en inkonsekvent strategi.

Å ena sidan insisterar vi på att industrin ska utveckla bilar som är alltmer säkra och vi bekämpar industriell piratkopiering. Samtidigt har parlamentet i dag legaliserat produktion av kopior av reservdelar, vilket påstås göra dem billigare. Konsumenterna kommer dock inte att garanteras att reparerade fordon helt och hållet följer säkerhetsstandarden. Avregleringens anhängare, främst från Storbritannien, bekräftar att små och medelstora företag kommer att tjäna på detta. Den största delen billiga kopior av patenterade reservdelar produceras dock i dag i Asien, inte i Europa. Trots detta är kostnaden för reservdelar i de tio medlemsstater som hittills inte har haft formskydd 7 procent högre än i resterande 17 länder. De sistnämnda fortsätter att ha formskydd, liksom Japan och andra ledande inom bilindustrin. Jag skulle vilja påpeka att vid olyckor kommer bilanvändare och fotgängare nu att utsättas för större risker på grund av att kopiorna av reservdelarna håller lägre kvalitet. Direktivet är tyvärr ett exempel på en inkonsekvent gemenskapsstrategi.

  Jan Březina (PPE-DE). - (CS) Fru talman! Jag är också emot en begräsning av det rättsliga formskyddet för reservdelar. Aldrig tidigare har man ingripit så mycket inom området för industriella rättigheter. Om innehavarna av industriella rättigheter missbrukar dem och skapar ett monopol kan vanliga rättsliga instrument som licenskrav tillämpas. Att skapa industriella former kostar oerhört mycket. Därför är rättsligt skydd relevant även ur ekonomisk synvinkel. Om man avskaffar det kommer det inte att leda till att marknaden för reservdelar avregleras, vilket kommissionen förväntar sig. I stället kommer snarare priserna för slutprodukten att höjas. Producenternas reaktion på att oberoende producenters reservdelar kommer att finnas på marknaden är enkel att förutsäga. Resultatet kommer att blir en sänkning av säkerhets- och kvalitetsnivåerna. Det som bekymrar mig är att i slutändan kommer det att vara kunden som utsätts för risker.

- Betänkande: Giuseppe Castiglione (A6-0477/2007)

  Michl Ebner (PPE-DE). - (DE) Fru talman! Jag vill säga att jag röstade för Giuseppe Castigliones betänkande, eftersom jag anser att det är välbalanserat, i synnerhet med tanke på att man började med 800 ändringsförslag som las fram i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. Föredragandens och de många ledamöternas ansträngningar har utan tvekan gett resultat inom en sektor som drabbats av många svårigheter. Det är mycket viktigt att vi ger vinodlarna bättre framtidsutsikter.

Jag anser att genom betänkandet läggs grunden för att man ska kunna lyckas, och jag hoppas att Europeiska kommissionen agerar i enlighet med de nya fördragen och tar passande hänsyn – full hänsyn, om det är möjligt – till Europaparlamentets beslut.

  Anja Weisgerber (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Dagens omröstning om vinmarknaden är en enorm framgång för Europaparlamentet samt för de olika vinregionerna och vinodlarna. Vi kunde till exempel se till att det fortsättningsvis kommer att vara tillåtet att berika viner med sackaros. Parlamentet avslog också kommissionens planer på att på detta stadium besluta om att förbudet mot nyplantering ska upphävas 2014. I det här fallet föreslog vi en praktisk lösning, nämligen att man inte ska besluta om avreglering förrän en studie har lagts fram 2012. När det gäller märkningen av enskilda viner uppnådde vi också en överenskommelse som tar tillräcklig hänsyn till att det finns olika system för ursprungsbeteckningar i Europa. Vi lyckades dessutom med att införa en bestämmelse om att man ska skydda Bocksbeutel, de speciellt formade flaskor som används i min hemregion Franken.

I dag har vi lagt fram en välbalanserad ram som kommer att vara en bra grund för kommande förhandlingar med rådet. Bollen är nu på rådets planhalva. Vi i parlamentet har utfört vår uppgift och vi har utfört den mycket väl.

  Ryszard Czarnecki (UEN). - (PL) Fru talman! Jag är lättad över att Europaparlamentet stödde jordbruksutskottets förslag, och i synnerhet de polska ledamöternas ändringsförslag om att man ska kunna använda beteckningar som ”fruktvin”, ”äppelvin” eller ”vinbärsvin”. Sådana viner har producerats i mitt land sedan 1200-talet – under nästan 800 år – och jag är glad över att Europaparlamentet har förstått detta.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja gratulera talmannen till hennes utomordentliga ledning av arbetet, i synnerhet i dagens heta – emellanåt överhettade – atmosfär. Fru talman, i egenskap av en sann representant av den brittiska skolan om parlamentariskt uppförande hyllar jag er.

  Armando Veneto (PPE-DE). - (IT) Fru talman, mina damer och herrar! I omröstningen om den gemensamma organisationen av marknaden för vin skulle jag vilja påpeka att jag röstade för ändringsförslag 294, som lagts fram av Vincenzo Lavarra för PSE och som jag har medundertecknat. Jag anser nämligen att konsumenterna har rätt att veta om sackaros har blivit tillsatt i det vin de dricker. Eftersom produktspårbarhet numera är en allmän princip som förespråkas av unionen förstår jag inte varför den inte skulle tillämpas på vinsektorn.

Av samma anledning röstade jag för ändringsförslag 310, som las fram av UEN-gruppen. Inget av dessa ändringsförslag påverkar den kompromiss som Giuseppe Castiglione har arbetat så hårt för att uppnå. Slutligen har jag antagit en annan linje än min grupp i frågan. Det beror på att min politiska inställning är att det är medborgarnas intresse som är det viktiga. Därför accepterar jag det förslag som skyddar dessas intressen, oavsett vilken grupp det kommer från.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Kommissionens ståndpunkt om rådets förordning om den gemensamma organisationen av marknaden för vin diskriminerar vissa länder, framför allt de nya medlemsstaterna.

Att man främjar EU:s viner i tredjeländer beror på att man vill gynna handeln, men av någon anledning råkar det hänga samman med vilka vingårdar som utnyttjats tidigare och med hur medelproduktionen av vin har sett ut de senaste tre åren. Kommissionens avsikt är att stödja vinexport och vissa märken. Producenter och exportörer i de länder som stöds gynnas av konkurrensmässiga fördelar. Att vinproducenter i Lettland och några andra länder utan vingårdar inte får något stöd är oacceptabelt.

Jag röstade mot betänkandet.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Jag stödde reformen av vinmarknaden, eftersom den kommer att förbättra de europeiska vinernas kvalitet och konkurrenskraft. Det gäller främst Italien, där man bör stoppa illegala vingårdar och sluta att ge bidrag till överproduktion av viner. Reformen får dock inte favorisera sydliga producenter framför nordliga. Jag är ovillkorligen mot att man stoppar vinodlingar i Mähren. Allt som produceras där används och regionens traditionella vinproduktion är oerhört viktig både för kulturen och för turismen. Jag är mot att sötning förbjuds i Östeuropa om inte syrning, som tillämpas i sydliga länder, också förbjuds. Jag förstår inte varför vinodlarna i Mähren ska behöva köpa dyr must från Sydeuropa. I så fall sätter man punkt för en 200 år gammal sötningstradition, och därmed ändrar man den traditionella bouqueten och smaken hos områdets kvalitetsviner. Detta står i motsats till principerna om konkurrens på den inre marknaden och jag kan inte göra annat än förkasta förslaget. Jag tackar de kolleger som under omröstningen stod bakom oss och på så sätt lät allmänhetens åsikt råda. Kommissionen kommer nu att vara tvungen att foga sig efter detta.

  Jan Březina (PPE-DE). - (CS) Vi har sett de sydeuropeiska staterna som har en vinodlingssektor som de försvarar sina vinöverskott med näbbar och klor. Samtidigt leder överdrivna bidrag till att de låga priserna på överskottsviner driver bort kvalitetsvinerna från marknaden. Jag motsätter mig att kommissionen behandlar ledarna på den europeiska vinindustrin med silkesvantar samtidigt som länder som Tjeckien behandlas hårt, till och med hårdare. Hur kan vi annars tolka förslaget på att behålla den utbredda användningen av must i de södra delarna av Europa, samtidigt som man förbjuder tillsatser av sackaros. Därför är jag mycket nöjd över att parlamentet förhöll sig på ett ansvarsfullt sätt till reformen och såg till att länderna behandlades likvärdigt och rättvist. Genom att stödja tillsatser av sackaros gynnade parlamentet Tjeckien och andra länder, samtidigt som man demonstrerade sin opartiskhet och inte lät sig påverkas av stridande nationella intressen. Jag förstår att en reform av vinmarknaden är nödvändig. Jag är inte tveksam till de grundläggande målen, utan snarare till hur de uppnås. Jag betonar vikten av att man följer principen om lika behandling och icke-diskriminering.

  Hynek Fajmon (PPE-DE). - (CS) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstade mot Giuseppe Castigliones betänkande, liksom de andra ledamöter från Tjeckien som tillhör det tjeckiska demokratiska medborgarpartiet (ODS). En reform som genomförts på detta sätt kommer varken att gynna vinodlingar i Tjeckien, Mähren eller Europa. I stället för att avreglera och därmed minska reglerna samt de administrativa bördorna, vilket skulle vara till verklig hjälp för vinsektorn, finns det en tendens till fler regler, restriktioner och krav. Central planering har aldrig visat sig ge goda resultat, och det gäller även vinsektorn. Därför stödde jag inte betänkandet.

  Daniel Hannan (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Min valkrets i sydöstra England är den mest snabbväxande vinproducerande regionen i Europa. Följden av klimatförändringarna är att större markområden i England nu används för vinodling än någonsin tidigare, sedan Henrik II:s regeringstid, under den senaste perioden av uppvärmning i Europa.

Vinodlarna i grevskapen närmast London har aldrig sökt bidrag från EU. I Kent och Surrey, Sussex och Hampshire, Oxfordshire, Buckinghamshire och Berkshire har man anlagt kommersiellt gångbara vingårdar som står och faller med skördarnas kvalitet. Ändå hotar nu just deras framgång att hållas emot dem i och med att de närmar sig gränsen för tillåten kommersiell odling.

Efter att ha stått utanför det europeiska regelverket och avstått från allmosorna upptäcker de nu att de ändå ska regleras.

Vi ber inte Bryssel om pengar och vi vill inte ha Bryssels restriktioner. Allt de engelska vinproducenterna begär är frihet att konkurrera.

  Adriana Poli Bortone (UEN). - (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag sa definitivt ”nej” till ett dokument som ytterligare försämrats av olika ändringsförslag, framför allt att man tog med sötning som vi lyckats undvika under åratal. Sötning är nämligen ingenting annat än ett sätt att kompensera naturen på.

Majoriteten av parlamentet förkastade stöd till must som, även om det inte är någonting annat än en ekonomisk åtgärd, skulle ha minskat den skada som uppstod genom att man tillät sötning. Det är en seger för länderna i Nordeuropa och ett nederlag för Medelhavsländerna, som inte kunnat försvara sin stora yrkeskunskap. Den gemensamma organisationen av marknaden skadar kvaliteten och produkternas genuina typiska kvalitet. Dessutom skadar den vinodlare, producenter och konsumenter.

- Resolutionsförslag: Kampen mot terrorism (B6-0514/2007)

  Antonio Masip Hidalgo (PSE). - (ES) Fru talman! Jag anser att det är mycket positivt att civilisationernas allians i dag har fått en ny rättighetsstadga, som tidigare stöddes av premiärminister José Luis Rodríguez Zapatero och FN:s generalsekreterare Kofi Annan. Jag menar att det är en bra början.

Dessutom anser jag att den stadga om grundläggande rättigheter som vi har undertecknat i dag värnar om vår civilisations sanna natur till skillnad från den integrismo som kännetecknar dem som kom hit i dag för att protestera mot den. Deras attityd är beklaglig och hemsk. Det är också beklagligt och hemskt när radikala islamister med samma envishet följer djupt rotade traditioner. Dessa två former av radikalism måste vi bekämpa för att kunna uppnå fred i stället för terrorism.

  Mario Borghezio (UEN). - (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja påpeka att jag röstade mot, även om jag av misstag röstade för – och jag meddelar detta offentligt – betänkandet om terrorism.

Det är ett hycklande betänkande, ett betänkande som visar på det institutionella Europas feghet mot terrorismen. Man vågar inte ens kalla terrorismen vid dess namn: islamsk terrorism. Sedan röstade parlamentet mot ett ändringsförslag som lagts fram av mig och andra medlemmar i UEN-gruppen, i vilket vi uppmanade Europa att uppmärksamma al-Qaidas infiltration i Maghreb. Givetvis la vi fram det för några dagar sedan, och gårdagens händelser visade att våra mest pessimistiska prognoser stämde. Al-Qaidas islamska slakt har drabbat de stackars människorna i Alger, och har också lett till islamsk slakt av dessa människor, som troligen själva är muslimer.

Det är skamligt att det här händer vid Europas gränser och att parlamentet kastar ut ett ändringsförslag som uppmanar till vedergällning. Europa kan inte blunda för det nära förestående hotet.

  Dimitar Stoyanov (NI). - (BG) Jag avstod från att rösta om resolutionen mot terrorism. Jag stöder givetvis inte terrorismens utveckling, men jag kan inte heller stödja ett dokument som, enligt min uppfattning, bara sprider mer panik bland europeiska medborgare och ytterligare bidrar till att uppnå terrorismens slutgiltiga mål, det vill säga terror i sig. Jag var faktiskt nöjd med UEN-gruppens ändringsförslag som antogs och som innebär att man för att lösa ett problem måste ta itu med dess orsak, liksom det gamla ordspråket som säger att sjukdomar ska botas utifrån sin orsak. Även om vi till exempel misslyckas med att få Israel att upphöra med sin segregationspolitik och att bygga den mur som separerar araberna och berövar dem deras grundläggande mänskliga rättigheter kommer vi att bidra mycket mer till kampen mot terrorism än genom att avlyssna telefoner och organisera övervakning av webbplatser. Ändringsförslagen från UEN-gruppen borde inte ha förkastats eftersom de uppmanade till uppmärksamhet på hur terrorismen utvecklas inom Europa. I mitt land utvecklas den under det regerande MRF-partiets beskydd.

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Fru talman! Jag anser att resolutionen är bra men något inkonsekvent, eftersom den emellanåt ger intryck av att ge efter för terrorismen. Med andra ord verkar det inte som att man accepterar idén att terrorism ska utrotas helt och hållet – att den ska dras upp med rötterna – och Cristina Muscardini i UEN-gruppen tog upp denna punkt i sitt muntliga ändringsförslag. För mig är det en av de frågor som kanske skulle kunna ha undersökts noggrannare medan betänkandet diskuterades.

Jag anser att Europeiska unionen bör ha en helt tydlig linje om terrorism. Vi främjar demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet, och vi kan inte under några omständigheter samtycka till terrorism. Jag skulle också ha velat se att man i högre grad betonade utbildningens betydelse när man behandlade terrorismens orsaker. Till exempel bör kampen mot terrorism i palestinska autonoma områden främst baseras på utbildning, så att framtida generationer utbildas och uppfostras fria från hat och därmed lär sig att leva i fredlig samexistens med sina grannar.

  Hubert Pirker (PPE-DE). - (DE) Fru talman! I kampen mot terrorism måste vi använda alla medel som är effektiva, tillgängliga och förenliga med rättstatsprincipen. Om unionen vill vinna kampen måste den samarbeta med sina partners.

Jag röstade mot resolutionen på grund av dess antiamerikanska ton. I stället för att stå upp mot terrorism tar författaren och många andra ställning mot ett partnerskap med USA i kampen mot terrorism. En annan anledning till att jag röstade mot förslaget till resolution är att man uppmanar kommissionen och rådet att flytta fångar från Guantánamo till Europa. Det skulle leda till att terrorismen importeras till Europa. Det skulle vara en missriktad handling.

Den tredje anledningen till att jag röstade nej till resolutionen är att man avvisar åtgärder som uppenbarligen kan användas för att bekämpa terrorism, nämligen att lämna ut passagerarlistor till Europa och stärka Europol.

Skriftliga röstförklaringar

- Betänkande: Johannes Blokland (A6-0416/2007)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Avtalet om luftfart med Marocko är det andra avtalet om det så kallade ”gemensamma europeiska luftrummet” och det första som slutits med ett land utanför den europeiska kontinenten.

I en mer framstående politisk anmärkning beklagar vi att man i avtalet – vilket också tyvärr hände när det gäller fiske – inte uttryckligen klargör att territorium under det marockanska konungadömets jurisdiktion betyder territorium under marockansk suveränitet i enlighet med internationell rätt. Det hade nämligen garanterat respekt för internationell rätt och för folket i Saharas legitima och oförytterliga rättigheter.

Den marockanska suveräniteten över området västra Sahara har inte rättsligen erkänts i internationell rätt, vilket den internationella domstolen i Haag betonade i sitt yttrande i oktober 1975. Marocko, som illegalt ockuperar området västra Sahara, har följaktligen ingen suveränitet eller jurisdiktion över området.

Dessutom baseras avtalet nästan uteslutande på två mål som vi inte håller med om, nämligen att öppna marknaderna och harmonisera bestämmelserna för att främja konkurrens inom lufttransporten.

- Betänkande: Reimer Böge (A6-0485/2007)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) I juni och juli i år mottog kommissionen de tredje och fjärde ansökningarna för utnyttjande av fonden. Ansökningarna handlade om två tyska och ett finskt företag, som alla verkar inom telekommunikationssektorn, inom tillverkning av mobiltelefoner för att vara exakt.

Båda ansökningarna hänger samman med att produktionen flyttats till tredjeländer, vilket har lett till att 4 211 arbetare avskedats.

Hittills har kommissionen, förutom dessa två ansökningar och två franska ansökningar som redan godkänts, fått ytterligare ansökningar från Italien, Malta, Spanien och Portugal. Dessa kommer tidigast att godkännas nästa år.

Som vi har nämnt kan fonden inte användas för att ”minska” de oacceptabla sociala och ekonomiska kostnader som orsakas av att företag flyttar och att personal därmed blir övertalig.

Därför insisterar vi på att vi måste inrätta en rättslig ram som förhindrar att företag flyttar och som bestraffar de företag som ändå gör det. Vi anser att allt offentligt stöd till företag måste vara villkorligt såtillvida att företagen långsiktigt åtar sig att främja regional utveckling och sysselsättning. Företagen får inte heller beviljas stöd som kan användas till en flytt. Det är också viktigt att vi stärker arbetstagarrepresentanternas roll i företagsstyrelsen och vid fattande av företagsbeslut av strukturell natur.

  Nina Škottová (PPE-DE), skriftlig. − (CS) De totala anslag som tagits från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter utgör ungefär 3,6 procent och inbegriper bara tre länder. Globaliseringen påverkar dock all mänsklig aktivitet i större eller mindre utsträckning. Den begränsade användningen av dessa medel väcker åtminstone två frågor. Är globaliseringens effekter så begränsade och vet vi hur vi kan få resurser från fonden? Med andra ord kan vi för det första fråga oss om vi behöver fonden. Om vi anser att vi gör det måste vi, för det andra, tydligare definiera globaliseringens potentiella effekter och se över reglerna för att erhålla medel så att fonden också blir tillgänglig och begriplig för andra länder och deras mer problematiska regioner. Att ta upp ekonomiska, sociala och andra faktorer skulle också hjälpa i detta avseende. Rättfärdigande, såsom ”oförutseddhet” från kommissionens sida, är svårt att acceptera. På grund av dessa invändningar röstade jag nej till förslaget.

- Betänkande: Reimer Böge (A6-0499/2007)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Utnyttjandet av flexibilitetsmekanismen, tillsammans med ändringsförslaget till det interinstitutionella avtalet, är en oskiljaktig del av gemenskapens budgetförslag för 2008.

Förutom korrigeringen på 1,6 miljoner i den fleråriga budgetramen föreslås också att man utnyttjar flexibilitetsmekanismen för att utöka finansieringen av de europeiska programmen för det globala navigationssatellitsystemet (Egnos-Galileo) med cirka 200 miljoner euro. Dessutom kommer EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) också att få ytterligare 70 miljoner euro genom att man utnyttjar flexibilitetsmekanismen.

Det bör uppmärksammas att föredraganden betonar att behoven när det gäller ” de externa åtgärderna i allmänhet, och GUSP i synnerhet, inte är tillräckligt tillgodosedda på lång sikt jämfört med den efterfrågan som nu är fastställd”. Han förklarar att i ”den fastställda efterfrågan” ingår en förstärkning av EU:s ”uppdrag” i Kosovo och Afghanistan. På så sätt ger man EU ytterligare incitament att ingripa och genomföra militära interventioner för att stödja Natos operationer, både på Balkan – ett exempel är förberedelserna att stödja ”Kosovos unilaterala självständighetsförklaring”, i strid med internationell lag – och i Centralasien, främst genom att finansiera dessa ”uppdrag” med hjälp av gemenskapens budget. Dessa är politiska och militära mål som vi inte alls håller med om.

  Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Fru talman! Att utnyttja flexibilitetsinstrumentet är precis som översynen av budgetramen en naturlig följd av överenskommelsen om förlikning av den 23 november om 2008 års budget. Flexibilitetsinstrumentet är i princip avsett för att skydda budgetramen vid exceptionella omständigheter som är svåra att förutse. Enligt min ringa erfarenhet uppfyller emellertid användningen av detta exceptionella instrument kriterierna i det interinstitutionella avtalet.

Så ligger det till med förslaget till budget för 2008. Både 200 miljoner euro för att finansiera Galileoprogrammet under 2008 och beloppet 70 miljoner euro under rubrik IV, för att täcka de ökande behoven inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, är lösningar på förutsebara problem. Trots reservationerna hos Europaparlamentets delegation, som pekade på bristen på adekvat finansiering för satellitnavigering och otillräcklig finansiering i förhållande till EU:s internationella ambitioner, lyckades den inte övertyga rådet om behovet av att öka budgetanslagen i fråga.

I sin slutliga form bäddade budgetramen för svårigheter, som visade sig i förberedelserna för 2008 års budget. Sanningen är den att parlamentet under förlikningsförfarandet löste problem som rådet hade skapat. Med tanke på den felaktiga bild som ges av den här situationen i medierna bör vi dra rätt slutsatser inför framtiden.

- Betänkande: Bogdan Golik (A6-0461/2007)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi kan inte legitimera systemet att använda av skattepengar för att marknadsföra europeiska jordbruksprodukter i tredjeland. Vi anser att man ska vara återhållsam med detta, särskilt i utvecklingsländer, eftersom man riskerar att skada inhemsk industri. Vi anser att EU måste uppmuntra det lokala jordbruket i dessa länder och inte slå undan benen för bönderna. En fungerande lokal produktion kan innbära en möjlighet för dessa länder att utvecklas ekonomiskt och en väg för demokratisk utveckling.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Att förenkla EU:s lagstiftning för informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden och i tredjeländer är ytterst viktigt för utvecklingen av en enklare och mer hanterlig gemensam jordbrukspolitik.

Jag godtar kommissionens förslag till förbättring av systemet, särskilt den konsolidering som innebär att två förordningar omarbetas till en enda förordning om den inre marknaden och tredjeländer.

Jag röstar för Golikbetänkandet och vill understryka det som sägs där om behovet av att lägga större vikt vid frågor rörande informations och säljfrämjande åtgärder i WTO-förhandlingarna.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Fru talman! Jag röstar för antagandet av Bogdan Goliks betänkande om förslaget till rådets förordning om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden och i tredjeland.

Föredraganden påpekar helt riktigt att förenklingen av gemenskapens system för informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden och i tredjeländer är avgörande för att nå framsteg i utformningen av en enkel och effektiv europeisk jordbrukspolitik.

Jag håller med om att informationskampanjer bör användas för att ge konsumenterna goda kunskaper om hållbar produktion inom den gemensamma jordbrukspolitiken, om EU-jordbruksprodukternas höga kvalitet, om ekologiskt jordbruk samt om hälsoaspekter.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Med tanke på att samtalen och åtagandena inom ramen för WTO kommer att leda till att exportbidragen avskaffas, till att EU-stödet sänks till 20,1 miljarder euro och till prissänkningar på mellan 48 och 73 procent för flertalet av EU:s jordbruksprodukter, kommer jordbruksinkomsterna att drabbas hårt.

Med förslaget till förordning vill kommissionen motverka de negativa konsekvenser som tidigare blivit följden av GATT och de föregående reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken, som kommer att intensifieras än mer med WTO och de planerade reformerna av jordbrukspolitiken. Följderna kommer att bli mest märkbara i distributionen av jordbruksprodukter, både till tredjeländer och EU-länder, eftersom importtullar och EU:s interna jordbruksstöd samtidigt kommer att minskas drastiskt.

Säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer föreslås därför. Men de medel som avsätts för dessa kampanjer kan inte lindra följdverkningarna. Följden kommer att bli ännu större svårigheter att få avsättning för EU:s jordbruksprodukter i tredjeländer, men också inom EU, lägre priser till producenterna och en regelrätt katastrof för de små och medelstora jordbruksföretagen, vars jordbruksinkomst redan nu balanserar på en tunn tråd. Å andra sidan kommer kampanjerna i stor utsträckning att gynna stora jordbruksföretag med konkurrenskraftiga produktionskostnader.

- Betänkande: Pedro Gueirrero (A6-0467/2007)

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter, som är en av de fyra pelarna i den gemensamma fiskeripolitiken, ska genomgå en genomgripande omstrukturering.

Prioriterade frågor är konsumentinformation om fiskeriprodukter och en mer rättvis fördelning av det mervärde som produkterna tillförs i hela saluföringsprocessen (med särskild betoning av det första försäljningsstället).

EU ska också finna lösningar för att motverka social dumpning, som nu är vanligt i vissa tredjeländer och som minskar våra fiskeriprodukters konkurrensmöjligheter.

Nationella intressen skyddas i det här betänkandet och därför röstar jag för det.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi välkomnar godkännandet av betänkandet om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter, vilket sänder en tydlig signal till Europeiska kommissionen om att behovet av en ambitiös översyn av denna marknadsorganisation är akut om man ska kunna öka dess bidrag till att garantera inkomsterna inom sektorn, förbättra saluföringen av fiskeriprodukter och höja dessa produkters mervärde, framför allt genom en väsentlig ökning av finansieringen.

Med tanke på att den gemensamma organisationen av marknaden bör ge ett effektivt svar på de målsättningar som låg till grund för marknadsorganisationens inrättande och att de osäkra inkomsterna i fiskerisektorn i stor utsträckning beror på den typ av saluföring som tillämpas i sektorn, prissättningen vid det första försäljningsstället och fiskets oregelbundenhet, beklagar vi att fiskeriutskottet avvisade våra förslag, som verkligen handlar om själva kärnpunkten, däribland följande:

- Införande av högsta vinstnivå.

- Behovet av offentligt stöd och inrättande av effektiva mekanismer för marknadsintervention.

- Beaktande av produktionskostnader när riktpriser fastställs.

- Införande av ekonomisk kompensation för frivilliga och tillfälliga minskningar av fångst eller fiskeansträngning.

Vi kommer trots detta att fortsätta att förespråka dessa rättvisa åtgärder.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeriprodukter ska skapa stabilitet på marknaden och tryggad inkomst för dem som arbetar i sektorn. Dessa syften liksom de syften som fastställs i EG-fördraget är vällovliga och borde ha lett till välstånd för Europas fiskesamhällen.

Tyvärr har de senaste tjugofem årens centraliserad kontroll från Bryssels sida i form av den gemensamma fiskepolitiken varit förödande för dessa samhällen. Det går inte att åstadkomma en blomstrande marknad med säkra jobb inom ramen för den gemensamma fiskepolitiken. Kontrollen över fisket måste återlämnas till de nationer som är beroende av fisket.

- Betänkande: Jörg Leichtfried (A6-0482/2007)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Som vi har påpekat har de nationella myndigheterna länge rättat sig efter och säkrat uppfyllandet av gällande krav enligt internationella avtal inom det civila luftfartsområdet. Samarbetet mellan EU:s medlemsstater och mellan dessa stater och andra länder är redan en realitet. Denna realitet skulle kunna uppmuntras och utvecklas ytterligare, men den tillgodoser redan respekten för varje lands suveränitet, för arbetstagarna och deras rättigheter (garanterar social harmonisering, framför allt genom tillämpning av mest gynnsamma förhållanden) samt för användarnas rättigheter.

Varje medlemsstats befogenheter inom det civila luftfartsområdet överförs dock successivt till EU – en process som är synnerligen negativ när den sker inom ett område där tydligt fastställda gränser saknas.

Inrättandet av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet innebär i själva verket ytterligare ett steg i den riktningen. Det bör understrykas att denna byrå kommer att ansvara för att utöva befogenheter som för närvarande innehas av de olika nationella myndigheterna. Det här är i grunden en åtgärd som syftar till att förverkliga det så kallade gemensamma europeiska luftrummet och liberalisera lufttransporter och flygnavigationen inom EU. Denna liberalisering för den ekonomiska lönsamhetens skull är ett hot mot arbetstagarnas rättigheter, tjänsternas kvalitet och säkerhetsnivån.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Leichtfriedbetänkandet är kulmen på komplicerade förhandlingar mellan parlamentet, rådet och kommissionen. Att EASA:s befogenheter utökas är viktigt för luftfartssäkerheten i Europa och min grupp stödde den slutliga kompromissen.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag bekräftar att jag tidigare röstade för Leichtfriedbetänkandet. Förhandlingarna mellan parlamentet och rådet har med kommissionens hjälp lett fram till denna text som är en bra kompromiss, även om den inte helt överensstämmer med alla de krav som jag stödde. Jag skulle vilja betona att den europeiska byrån för luftfartssäkerhet kommer att få en mycket viktig roll när det gäller att övervaka inte bara luftfarten utan också flygbolagens praxis. Byrån kommer att ha ansvaret för att förnya och utfärda certifikat och tillstånd och kontrollera att enhetliga säkerhetsföreskrifter tillämpas.

Den kommer också att kunna utfärda böter om säkerhetsföreskrifterna inte tillämpas på rätt sätt. Därför är jag glad över att man nådde en kompromiss när det gäller ändringsförslag 15. Detta innebär att byrån blir helt självständig och opartisk, även i frågor som rör indragning av tillstånd och utfärdande av böter. Jag vill också betona att personalen kommer ha stor betydelse vid utvecklingen av byråns arbete. Med tanke på detta delar jag fullständigt föredragandens åsikt att man bör höja statusen på detta arbete, eventuellt genom att utnyttja de möjligheter som erbjuds genom Europeiska unionens tjänsteföreskrifter.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kommer att rösta för det här betänkandet och måste gratulera föredraganden till en mycket viktig teknisk fråga. Jag har dock några synpunkter.

Licensiering av kabinbesättningar är en fråga som uppenbarligen skapar viss oro i en del medlemsstater och som har lett till en målmedveten lobbyverksamhet från kabinpersonalens fackföreningar. Jag tycker att föredraganden har funnit en kompromiss som stillar den oro som en del medlemsstater hyser och ändå erkänner att kabinpersonalen har en viktig funktion. En del flygbolag utnyttjar rent ut sagt sin kabinpersonal genom att inte bara behandla den som ”flygande serveringspersonal” utan också anställa den på kontrakt med lägsta möjliga löner för högsta möjliga antal arbetade timmar, när personalen har betalt sin egen utbildning.

För det andra är det viktigt att inse att EU-OPS, som parlamentet har godkänt, nu hör till EASA:s befogenheter. Men jag vill ta tillfället i akt att påminna kommissionen och EASA om att de flyg- och arbetstider som återfinns i kapitel Q i EU-OPS-förordningen inte kan ändras förrän en trötthetsstudie har beställts och branschen som helhet har rådfrågats.

Slutligen hoppas jag nu att andra aspekter av luftfartssäkerhet kan införas i hela EU, däribland bevakning av dörrarna till förarkabinen och bagageutrymmena.

- Betänkande: Adriane Poli Bortone (A6-0464/2007)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Såsom brukar vara fallet med förordningar inom det här området bygger de specifika målen för detta betänkande på harmonisering av medlemsstaternas lagar, förordningar och administrativa bestämmelser, i syfte att främja utvecklingen av EU:s inre marknad, i det här fallet med avseende på närings- och hälsopåståenden om livsmedel.

Förslaget omfattar två ändringsförslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel. Förslagets syfte är att få till stånd en lämplig övergångsperiod för hälsopåståenden som rör barns utveckling och hälsa.

Näringspåståenden som har använts i medlemsstaterna före den 1 januari 2006 i enlighet med tillämpliga nationella bestämmelser och som inte omfattas av bilagan till förordning (EG) nr 1924/2006 får fortsätta att användas i tre år efter förordningens ikraftträdande. Hälsopåståenden som inte handlar om barns utveckling och hälsa omfattas också av övergångsåtgärder enligt artikel 28.5 och 28.6 i förordningen. Liknande övergångsåtgärder finns nu för påståenden om barns utveckling och hälsa.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för det här betänkandet på grund av de kontroller som måste göras av de påståenden som görs om hälsa och näring. För många är hälsosam mat viktig för ett långt och aktivt liv, men det är också viktigt att konsumenterna får korrekt information. Alltför länge har påståenden från en del tillverkare av populära konsumentprodukter vilselett konsumenterna om dessa produkters närings- och hälsomässiga egenskaper. Jag uppmanar kommissionen att anslå den tid som behövs för att se till att de europeiska medborgarna får tillräcklig klarhet.

- Betänkande: Klaus-Heiner Lehne (A6-0453/2007)

  Bert Doorn (PPE-DE), skriftlig. − (NL) Liberaliseringen av reservdelsmarknaden har varit föremål för intensiv debatt ända sedan 1993. Jag anser att det är hög tid att avskaffa formskyddet för synliga reservdelar. Därför stöder jag helhjärtat kommissionens förslag, eftersom det för närvarande inte finns någon fungerande inre marknad för reservdelar.

När funktionsdelar som backspeglar och lysen ska ersättas måste de reservdelar som krävs för att återställa bilen till dess ursprungliga utseende finnas lätt tillgängliga. Jag är för europeisk liberalisering så snart som möjligt och välkomnar därför en övergångsperiod som är så kort som möjligt – fem år. Jag kommer givetvis att rösta emot alla ändringsförslag som gör det möjligt för medlemsstaterna att strunta i liberaliseringsåtgärder under en övergångsperiod.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det här betänkandet innehåller vissa ändringsförslag till förslaget till direktiv om liberalisering av andrahandsmarknaden för reservdelar, som är tillämpligt för motorfordonsindustrin, maskinindustrin och kapital- och konsumentvaruindustrin.

I kommissionens förslag förespråkas oskyddade marknader, medan man i betänkandet förespråkar en övergångsperiod på fem år för länder med skyddade marknader, däribland Portugal.

Å ena sidan vet vi att skyddade marknader leder till att stora företag får monopol på handeln med reservdelar, eftersom konsumenterna på sådana marknader måste vända sig till originaltillverkaren för att köpa ersättningsprodukter för defekta eller skadade reservdelar. Det argument som används är att produktens form inte får ändras. Det mest välkända exemplet där är motorfordonsindustrin, även om förslaget till direktiv också omfattar andra industrier. Men det förekommer fall där ersättning av en enkel reservdel i praktiken kräver en hel kombination av delar, med motsvarande kostnader för konsumenten.

Samtidigt finns det å andra sidan fabriker i Portugal som är förknippade med framför allt motorfordonsindustrin, som kan fortsätta att bedriva sin verksamhet tack vare att de tillverkar reservdelar för de välkända märkena. För dem kan en ”liberalisering” av marknaden skapa allvarliga problem.

  Janelly Fourtou (ALDE), skriftlig. – (FR) I Lehnebetänkandet om rättsligt formskydd har jag beslutat att stödja och skriva under ett ändringsförslag där en övergångsperiod på åtta år föreslås innan in fullständig liberalisering genomförs för immateriella rättigheter för reservdelar till sammansatta produkter, exempelvis motorfordon, vilka används för att återställa fordonen till deras ursprungliga utseende. Hittills har konsekvensbedömningar inte visat att det skett någon väsentlig nedgång för konsumentpriserna för sådana reservdelar i de medlemsstater där systemet redan har liberaliserats.

Jag är också övertygad om att EU motverkar sina egna intressen här. I andra delar av världen skyddar man sin tillverkning genom industriella äganderätter, medan EU gör fel val och samtidigt säger att man vill skydda konsumenterna och bekämpa förfalskning.

Det är den ekonomiska balansen inom bilsektorn och de europeiska fordonsanvändarnas säkerhet som står på spel.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) I direktivet om rättsligt mönsterskydd och formskydd, som lagts fram för parlamentet, föreslås en fullständig liberalisering av marknaden för reservdelar, särskilt inom motorfordonssektorn.

I föredragandens text ändras förslaget väsentligt genom att man förespråkar att medlemsstaterna ska tillåtas att behålla lagstiftning som ger ett starkt formskydd i ytterligare fem år. Att behålla tillverkarnas monopol på tillverkning av reservdelar är ett sätt att förhindra att EU förlorar arbetstillfällen till länder som Turkiet, Brasilien och Korea, där produktionskostnaderna och kvaliteten är lägre.

En ogenomtänkt liberalisering av denna sektor kan också innebära stora risker, särskilt när det gäller säkerheten. Om fordonstillverkarna inte ska ha något ansvar för tillverkningen av reservdelar finns det ingenting som garanterar att delarna uppfyller specifikationerna eller håller en god kvalitet. Vi måste väl ändå sätta användarnas skydd och säkerhet framför ekonomiska och politiska hänsyn.

Efter att ha gett sig på posttjänster, järnvägar, energi och el har nu Bryssel riktat in sig på fordonstillverkarna. Det tycks inte finnas någon hejd på ultraglobaliseringens logik eller påtvingad och ideologiskt betingad avreglering.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Fru talman! Den inre marknaden är ett ytterst komplicerat system där intressena för de olika grupper som är beroende av denna marknad har balanserats under åtskilliga år i följd.

Direktivets syfte är att åstadkomma en fullständig liberalisering av andrahandsmarknaden för reservdelar. Å ena sidan har vi därför breda grupper av reservdelstillverkare, som kräver att hänsyn ska tas till deras rättigheter i fråga om fri konkurrens och förbud mot marknadsmonopol. Å andra sidan har vi biltillverkare (och här fokuserar vi givetvis på bilindustrin) som baserar försvaret av sin reservdelstillverkning på ett rättsligt formskydd.

I den här situationen, som vid första anblicken tycks låst, stöder jag föredragandens ståndpunkt. Han föreslår ett system med tidsbegränsat mönsterskydd. I praktiken skulle skyddsperioden vara nära kopplad till den sammansatta produktens livscykel.

Jag håller också med föredraganden om att när ett nytt formskydd införs bör skyddet för reservdelar som ingår i den gamla formgivningen upphöra. Skyddet bör också upphöra när man slutar att tillverka en formgivning som saknar ersättning. Det förslaget tycker jag verkar vara det lämpligaste arrangemanget, som också ger bäst skydd för berörda gruppers intressen.

Jag stöder också förslaget om en övergångsbestämmelse enligt vilken medlemsstater, vars lagstiftning ger formskydd för reservdelar, får behålla detta formskydd i fem år efter direktivets ikraftträdande.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag stödde kompromisspaketet och tillbakavisade de ändringsförslag som syftade till att förlänga övergångsperioden för ”reparationsklausulen”.

  Gary Titley (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stödjer en konkurrenskraftig europeisk marknad för reservdelar. Den kommer att bidra till att pressa ned kostnaderna för konsumenterna och främja små och medelstora företags verksamhet. Därför stödjer jag kommissionens förslag, som skulle öppna reservdelsmarknaden för konkurrens.

Jag kan inte stödja ändringsförslag som ökar den avsatta tiden för avreglering av marknaden med upp till 8 år. Det skulle innebära att det tar längre tid att nå vårt mål om en konkurrenskraftig marknad för reservdelar.

- Betänkande: Giuseppe Castiglione (A6-0477/2007)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi röstar emot betänkandet och kommissionens förslag av följande skäl:

- Vi hade hoppats att reformen skulle innebära en besparing för unionens skattebetalare och att man skulle frikoppla vinindustrin från finansiering genom den gemensamma jordbrukspolitiken. På sikt anser vi att den gemensamma skattefinansierade subventionen av europeisk vintillverkning måste upphöra.

- Vi anser att det är förkastligt att man använder sig av skattebetalarnas pengar för att marknadsföra europeiska viner. Det strider mot parlamentets alkoholstrategi som förordar en restriktiv hållning till marknadsföring av alkoholhaltiga drycker. Att i det läget öka satsningarna på marknadsåtgärder är utslag av olycklig dubbelmoral.

- Vi är också emot de förslag som förordar användning av europeiska skattepengar för marknadsföring av viner i tredje land. Vi anser att man skall vara försiktig med marknadsföring av europeiska viner, särskilt i utvecklingsländer, eftersom man då riskerar att slå ut inhemsk industri. Unionen bör inte slå undan benen för lokala producenter i utvecklingsländerna utan istället stötta dessa.

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Fru talman! Jag röstar emot detta betänkande, inte på grund av Giuseppe Castigliones generella angreppssätt, som har vissa positiva punkter, till exempel införande av kvantitativa begränsningar och miljökrav vid röjning, förbud mot användning av must med ursprung i tredjeländer och utvidgning av åtgärder som medlemsstaterna själva kan förvalta. Jag anser dock att stödet för tillsats av sackaros och den bestämmelse som innebär att detta inte behöver anges på informationsetiketten för konsumenter är ytterst viktiga frågor. Avsnittet om de så kallade fruktvinerna är också mycket diskutabelt, liksom betänkandets allmänna syn på must. Som italienare hoppas jag att minister De Castro och hans kolleger kommer att kunna förhandla fram rättsliga ramar som rymmer större respekt för kvalitet och konsumenternas rättigheter.

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. − (PL) Fru talman! Jag stöder till fullo Giuseppe Castigliones betänkande om förslaget till rådets förordning om den gemensamma organisationen av marknaden för vin.

Inrättandet av en vinmarknad som regleras av enkla och effektiva produktionsbestämmelser och principer för en hälsosam konkurrens på EU-marknaden kommer inte bara att höja kvaliteten på europeiska produkter, utan också höja fruktodlarnas levnadsstandard.

Det är också viktigt att konsumenterna känner till produktionscykeln för en viss produkt liksom produktens exakta ursprung.

Dessutom kommer de här förfarandena absolut att gynna produktionen av fruktvin i mitt hemland och det är huvudskälet till att jag stöder betänkandet.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstar emot betänkandet eftersom det inte innebär någon väsentlig förändring av de viktigaste aspekterna i Europeiska kommissionens dåliga förslag om vinsektorn.

Som vi redan har sagt håller vi inte med om denna liberala ståndpunkt, som man hävdar är ett led i att avveckla den gemensamma organisationen av marknaden för vin. Europaparlamentet har självt undersökt detta och sträckte sig till att godkänna tillsats av sackaros och höja den möjliga nivån jämfört med de då gällande nivåerna.

En av de allvarligaste aspekterna är att betänkandet lämnar hela frågan om liberalisering av planteringsrätterna från 2013 öppen, även om föredraganden erkänner att detta bara kommer att leda till att produktionen koncentreras till de största vinodlarna, som redan får betydande offentligt stöd och andra privilegier.

Vi beklagar också att våra förslag om att bibehålla planteringsrätterna och stödja omstrukturering av vinproducerande områden, särskilt familjeföretag, små och medelstora vinodlare samt vinkooperativ, inte antogs. Vi noterar dock med tillfredsställelse att vissa förslag har godkänts, framför allt förslaget om att förespråka destillation av alkohol avsedd för konsumtion.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Även om jag håller med om behovet av att reformera den gemensamma organisationen av marknaden för vin och i stort sett stöder Europeiska kommissionens förslag anser jag att Castiglionebetänkandet har gett ett viktigt bidrag genom att föreslå vissa ändringar som väsentligt förbättrar kommissionens dokument.

Bland flera positiva aspekter noterar jag införandet av möjligheten att fortsätta med stödet till destillation av alkohol avsedd för konsumtion.

Jag röstade för ändringsförslagen 33 och 223 eftersom jag anser att liberaliseringen av sektorn inte bör ske allför snabbt. Däremot röstade jag emot ändringsförslagen 314, 347, 293 och 217 eftersom jag är emot införandet av en möjlighet att fortsätta med tillsats av sackaros, då detta kan skapa obalanser mellan producenterna. I det avseendet stöder jag därför Europeiska kommissionens originaltext.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar huvudinriktningen hos detta betänkande, som omfattar en noggrann genomgång av Europeiska kommissionens förslag, som för övrigt inbegriper en omfattande röjning, som påverkar 400 000 hektar vinodlingar. Det förslaget tar ingen hänsyn till vinsektorns sociala verklighet och skulle leda till att ännu mer mark läggs i träda, vilket påverkar landskapet negativt. I betänkandet ses röjning som en möjlig nyttig åtgärd, som kan föreslås på frivillig basis.

Ett annat positivt förslag gäller att eventuellt införa omstruktureringsåtgärder inom vinindustrin. Den europeiska vinindustrin behöver kraftfulla och framgångsrika aktörer för att kunna stå emot den internationella konkurrensen.

Å andra sidan är förslagen om krisförebyggande nödvändiga, men inte alls tillräckligt långtgående. Med tanke på fluktuationerna i produktionen skulle de föreslagna åtgärderna bara ge tillfällig lindring. Det som saknas är en ordentlig krishanteringsmekanism som tillför de befintliga åtgärderna något nytt.

Till sist beklagar jag att det inte finns något krav på att berikning genom tillsats av sackaros måste anges på etiketten – det skulle ha inneburit enkel och tydlig information till konsumenterna.

  Christa Klaß (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Med den gemensamma organisationen av marknaden för vin försöker kommissionen ta hänsyn till de vinproducerande regionernas särdrag, genom att delegera större ansvar och skapa mer utrymme för initiativ.

I dag har Europaparlamentet satt just dessa mål på pränt. Vi hyser det största förtroende för våra förslag, som har antagits av parlamentsledamöter från alla medlemsstater. Vinodling är en del av vårt europeiska arv. Världens vinproduktion har sin vagga här i Europa. Vinodling betyder näringsverksamhet, inkomster och arbetstillfällen. Det är inte kommissionens uppgift att sträva efter marknadsbalans genom att begränsa vår produktion eller ändra reglerna för att omöjliggöra produktion. Däremot är det kommissionens uppgift att värna om vår globala marknadsandel och se till att våra produkter får det internationella genomslag de förtjänar. Målet kan inte vara att begränsa marknaden, utan måste i stället vara att öppna upp nya marknader. Varför skulle vi ändra tillverkningsmetoderna för viner med goda försäljningssiffror? Våra vintillverkningsmetoder har sina rötter i mycket gamla kulturer och traditioner.

I dag har Europaparlamentet tydligt bekräftat sitt stöd för fler marknadsåtgärder, nationella budgetar och utrymme för regionala initiativ, för en socialt hänsynstagande utfasning av interventionsåtgärder och för bevarande av befintliga oenologiska metoder – med andra ord tillsats av sackaros och rektifierad koncentrerad must, där dessa tillsatser ges samma förutsättningar genom införandet av stöd för användning av rektifierad koncentrerad must.

Jag hoppas att våra förlag kommer att införlivas i den nya gemensamma organisationen av marknaden för vin.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Under år då förutsättningarna för vinodling är ogynnsamma och det är för lite solsken blir druvornas fruktosinnehåll alltför lågt för att den volym alkohol som krävs för jäsning ska kunna produceras. Därför tillsätter vi socker, som inte ändrar vinets smak. Det avgörande är att sockret tillsätts före jäsning, inte efter, vilket innebär att det inte handlar om att göra surt vin sötare. Socker får dessutom bara tillsättas i bordsvin och lantvin.

Så bör det förbli i framtiden. Kommissionens planer på att ersätta betsockret, som hittills har varit standardtillsats, med druvmust från sydliga regioner med produktionsöverskott, håller inte när man ser närmare på dem. Förutom den livliga debatten bland experter om olika smakvariationer finns det också ett miljöargument. För mig verkar det inte klokt att transportera druvmust över hela Europa till områden som redan har tillgång till betsocker.

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Ändringsförslagen till det betänkande som vi i dagens omröstning har haft att ta ställning till har varit rent befängda. Ett exempel: hur mycket socker som skall finnas i olika vinsorter måste de konsumenter som köper varorna faktiskt få avgöra själva. Det ska man inte fastslå i beslutsprocesser mellan EU:s institutioner.

Producenter i andra delar av världen har lyckats producera viner som faller europeiska konsumenter i smaken samtidigt som de är billigare än europeiska viner. Detta måste enligt Europaparlamentets majoritet motverkas genom att mer pengar pumpas in i jordbrukspolitiken, samtidigt som olika typer av kampanjer ska genomföras.

Det råder inga tvivel om att förträffliga viner produceras i Europa. Den principiellt intressanta frågan är om man ska tillåta att fattigare länder trängs ut för att gynna europeisk vinproduktion.

Det är viktigt att ha ett helhetsperspektiv, och då också ett folkhälsoperspektiv, när vinproduktionen diskuteras. Det saknas i betänkandet.

Av dessa skäl har jag röstat ja till att förkasta kommissionens förslag samt nej till Europaparlamentets betänkande i frågan. Vinproducenterna ska verka på en fri marknad och inte som idag erhålla omfattande subventioner från EU.

  Jean-Claude Martinez (NI), skriftlig. – (FR) Vinodlarna i Languedoc-Roussillon, vars occitanska kors på en röd botten symboliserar ett århundrade av revolter, från Marcelin Albert 1907 till André Castéra 1976, detta folk vars domäner sträcker sig från Rhône till Garonne – hotas nu av Europeiska kommissionen. Kommissionen vill köra bort dessa människor och kolonisera deras land med engelska pensionärer. Tedrickare ska tränga ut de män som försörjer sig på att skörda druvor och tillverka vin på vingårdarna i Minervois, Corbières, Costières och Picpoul.

Detta är ett brott mot civilisationen! Och det begås med hänvisning till en lögn, nämligen den påstådda överproduktionen. Men vad är sanningen?

Sanningen är den att det finns 150 000 hektar olagliga vinodlingar i Spanien och Italien. Det är dessa olagliga vinstockar som borde röjas. Det man kallar överproduktion är i själva verket en överimport av 12 miljoner hektoliter vin per år.

För varje vinstock som vi röjer kommer dessutom en ny att planteras i Stillahavsområdet, och när Kina fattar tycke för vin kommer hela världen att drabbas av vinbrist.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Med sitt förslag till reform av vinproduktionen tycks kommissionen ha lyckats med ännu ett paradnummer. Å ena sidan försöker den torka ur Europas vinsjöar genom att stödja minskning av den totala vinodlingsytan, medan den å andra sidan tänker tillåta vinplantering överallt efter 2013. Men om man tar bort odlingsrestriktionerna kommer arbetsintensiv vinodling på bergssluttningar att bli olönsam.

Som om det inte skulle räcka för att få vinproducenterna att frukta för sin existens skulle det planerade förbudet mot tillsats av sackaros beröva hela norra Europa dess skördar under år med relativt lite sol, medan avskaffandet av stöd för koncentrerad druvmust slutligen skulle omöjliggöra vinproduktionen också i södra Europa. Lägg sedan till det omdiskuterade förbudet mot beteckningen bordsvin, som ofelbart skulle leda till ett överflöd av olika slags viner i den lägsta kategorin, så kan man inte komma ifrån att upphovsmännen bakom denna reform helt enkelt verkar sakna nödvändig expertis och mottaglighet. Castiglionebetänkandet är en förbättring av dessa förslag och jag har därför röstat för det.

  Pierre Pribetich (PSE), skriftlig. – (FR) Mina kolleger och jag har med stor majoritet stött Giuseppe Castigliones betänkande om den gemensamma organisationen av marknaden för vin.

Jag stöder framför allt fyra ändringsförslag som jag anser är avgörande, inte bara för att värna om Europas vinindustri, särskilt i Bourgogne och Franche Comté, utan också för att göra den mer konkurrenskraftig.

Jag röstade för ändringsförslag 271, som går emot kommissionens plan att avskaffa chaptaliseringen. Det är faktiskt oerhört viktigt att vi håller fast vid chapitalisering, som är en traditionell vintillverkningsmetod som används i många europeiska regioner, däribland Bourgogne och Franche Comté, som jag företräder.

Jag stödde också ändringsförslagen 33 och 223, som går emot en fullständig liberalisering av planeringsrätterna från den 1 januari 2014. I vinodlarnas intresse bör vi vänta tills röjningssystemet har löpt ut, för att utvärdera dess effektivitet, innan vi överväger liberalisering.

Slutligen röstade jag för ändringsförslag 107, som syftar till att bibehålla obligatorisk destillation.

Jag är i stort sett nöjd med parlamentets ändringsförslag. Jag stödde betänkandet och hoppas att det ska inverka positivt på jordbruksrådets möte den 17–19 december, där våra regioners intressen står på spel.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstar för betänkandet av vår ärade kollega Giuseppe Castiglione. Det har länge funnits ett behov av en reform av vinsektorn som återger gemenskapens viner deras profil och konkurrenskraft och ger de europeiska producenterna möjlighet att ta tillbaka tidigare marknadsandelar och vinna nya. Europeiska, och i synnerhet italienska, producenter möter hård konkurrens från nya producenter.

Detta beror inte så mycket på en nedgång för den inhemska produktionen som på överdrivna produktionskostnader, onödigt stränga och komplicerade regler, som ofta begränsar möjligheten att justera produktionen efter förändringar i efterfrågan, och en alltför räddhågsen försäljnings- och saluföringspolitik. Vi måste göra det mesta möjliga av de europeiska och italienska vinernas kvalitet. För att EU ska kunna befästa sin ledande ställning inom vinsektorn bör reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för vin inriktas på att höja kvaliteten, vilket innebär att främja, bevara och förstärka regionala viners ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, som representerar europeiska kvalitetsprodukter på världsmarknaden.

  Karin Scheele (PSE), skriftlig. − (DE) Under år då förutsättningarna för vinodling är ogynnsamma och det är för lite solsken blir druvornas fruktosinnehåll alltför lågt för att den volym alkohol som krävs för jäsning ska kunna produceras. Därför tillsätter vi socker, som inte ändrar vinets smak. Det avgörande är att sockret tillsätts före jäsning, inte efter, vilket innebär att det inte handlar om att göra surt vin sötare. Socker får dessutom bara tillsättas i bordsvin och lantvin. Så bör det förbli i framtiden. Kommissionens planer på att ersätta betsockret, som hittills har varit standardtillsats, med druvmust från sydliga regioner med produktionsöverskott, håller inte när man ser närmare på dem.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för det här betänkandet, men det finns fortfarande många problemområden som parlamentet har valt att inte ta upp, främst hur man kan göra sektorn mer konkurrenskraftig mot import från tredjeländer och förbättra kvaliteten på det vin som produceras i EU. Tyvärr har nationella och regionala prioriteringar kommit i vägen för ett varaktigt reformprogram.

Vi måste skydda vårt kvalitetsvin i EU och vi måste också diskutera frågan om hur vi ska producera kvalitetsviner till ett överkomligt pris. Det är ingen tvekan om att kommissionens förslag har vattnats ur. Lyckligtvis godkände dock parlamentet mitt ändringsförslag om att höja minimikriterierna liksom ändringsförslagen om att tillåta chaptalisering. Dessa ändringsförslag är avgörande för länderna i norr och mina egna vinproducenter i Storbritannien.

Den europeiska vinindustrin står fortfarande inför många hot och i EU ser vi vår egen marknadsandel försvinna till länderna i den nya världen.

Men varför? Är det för att de kan producera vin med utmärkt kvalitet till överkomliga priser och med en marknadsföringsstrategi som bygger på vad konsumenterna vill ha på 2000-talet, inte på vad romarna planterade på 200-talet? Vi behöver kvalitet, inte kvantitet, och vi behöver producera vin som ger valuta för pengarna.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Vinmarknaden i EU bygger på största möjliga valfrihet och hållbar lokal produktion. För många är frågan om vin en lika kulturell fråga som själva språket. Därför var omröstningen i dag så splittrad.

Sockermärkning eller förbud för vinproducenterna att använda sockertillsatser skulle ha fått en hämmande effekt på vinproduktionen i norra Europa. Många utmärkta viner kommer nu från Storbritannien och särskilt från sydöstra England. Så har det varit sedan romarna först förde in vinet i Storbritannien.

Jag röstade för att bibehålla denna tradition och för en öppen marknad.

- Resolutionsförslag: Kampen mot terrorism (B6-0514/2007)

  Philip Bradbourn (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Vi konservativa röstade emot denna resolution eftersom man i förslaget för det första kräver att EU ska vara mer delaktigt genom det föreslagna reformfördraget, vilket skulle innebära att EU:s befogenheter utökas till det mycket känsliga området nationell säkerhet. Vi konservativa tror på ett starkt partnerskap på global nivå med alla de nationer som utkämpar kriget mot terrorn, och i synnerhet med våra amerikanska allierade. I det här förslaget erkänner man inte att det behövs samarbete snarare än harmonisering i den här frågan.

  Michael Cashman (PSE), skriftlig. − (EN) EPLP välkomnade och röstade för resolutionen om terrorism. Även om den slutliga versionen av den resolution som Europaparlamentet antog inte är perfekt inser vi vikten av att sända ut en klar, otvetydig signal till dem som hotar vår livsstil, en signal om att vi inte ger oss.

EPLP är övertygat om att EU kan och kommer att göra allt som står i dess makt för att bekämpa terrorismen och att vi har större möjligheter att nå detta slutmål om angränsande medlemsstater och internationella allierade arbetar tillsammans, än genom isolationistiska politiska åtgärder.

Vi tar fullt ansvar för vår uppgift som parlamentariker att ingående granska kommissionens förslag på det här området för att se till att lagstiftning som antas är lämplig, väl avvägd och respekterar medborgarnas grundläggande rättigheter. Vi kommer att fortsätta att vara kritiska till våra allierades politik när den skiljer sig från vår, men vi inser och välkomnar att det pågår ett samarbete mellan EU och demokratiska stater, särskilt de viktiga förbindelserna mellan EU och USA i rättsliga och inrikes frågor. Vi är fortfarande övertygade om att det är genom samarbete med våra allierade, inte antagonism eller vedergällning, som vi kan besegra dem som vill förstöra våra värden och principer med våld och hat.

  Sylwester Chruszcz (NI), skriftlig. − (PL) Fru talman! EU:s medlemsstater har en skyldighet att bekämpa terrorism i alla dess former, men inom lagens råmärken och med respekt för mänskliga och medborgerliga rättigheter och friheter. Kampen mot terrorismen känner inga nationella gränser och behovet av internationellt samarbete är uppenbart.

Det är helt nödvändigt att alla institutioner och myndigheter som får särskilda befogenheter i kampen mot terrorismen blir föremål för fullständig demokratisk kontroll av en oberoende rättsinstans.

Kampen mot terrorismen får inte leda till att Bryssels polisiära och rättsliga befogenheter förstärks på de enskilda ländernas bekostnad, vilket man försöker uppnå med den resolution som antagits i dag. Därför stödde jag inte dagens resolution om terrorism i EU.

  Patrick Gaubert (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Terrorismen har blivit ett större hot än någonsin tidigare mot alla EU-medborgares säkerhet. PPE-DE-gruppen har därför gjort kampen mot terrorism till en prioriterad fråga och hade hoppats att en resolution i den andan skulle antas.

I den resolution som lagts fram betonas att det är svårt men nödvändigt att hitta rätt balans mellan säkerhet och respekt för individens friheter. I våra europeiska demokratier behöver vi verkligen se till att antiterrorismåtgärderna står i proportion till sitt syfte, så att de inte inkräktar på våra medborgares personliga friheter.

Samtidigt måste vi komma ihåg att unionens främsta mål är att försvara alla EU-medborgares rätt till liv och säkerhet, och EU strävar efter att nå detta mål genom att förebygga och hindra terrorism.

Det är olyckligt att ett stort antal uppenbart oproportionerliga och i vissa fall omotiverade bestämmelser har rubbat balansen i den här texten. Trots de ändringsförslag som vår grupp lagt fram avspeglar den resolution som slutligen antogs i kammaren varken andan eller bokstaven i vår ståndpunkt i den här frågan, och jag röstade därför emot den.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Även om resolutionen innehåller viss kritik, om än mild, av de människorättskränkningar som begåtts med hänvisning till den så kallade kampen mot terrorismen – kränkningar som vi från första början tydligt och bestämt har fördömt – innebär den inget avståndstagande från denna kamp eller något försök att ifrågasätta den när internationell rätt nonchaleras och statsterrorism utövas i dess namn.

Visst innehåller resolutionen krav på kritik av att rätten till en rättvis rättegång och uppgiftsskydd kränks, av att det finns brister i insyn och demokratisk kontroll och av att rådet har vägrat att svara på ”anklagelserna om förekommet maktmissbruk, under förevändning att det rört sig om bekämpning av terrorism, särskilt i fallet med CIA:s extraordinära överlämnanden och så kallade svarta platser”.

Men vi kan inte godta att parlamentet, med hänvisning till den så kallade kampen mot terrorismen, varmt välkomnar ”det nya reformfördraget” och uppmanar ”medlemsstaterna att ratificera det”, och att det återigen betonar att ”Förenta staterna är en partner av utomordentlig betydelse på det här området”, och därmed sväljer den amerikanska utrikespolitiken med hull och hår, eller att den kräver utökade befogenheter för Europol och att detta organ skulle få självständiga utredningsbefogenheter.

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Jag kunde inte stödja dagens förslag till resolution om kampen mot terrorism av ett antal skäl.

För det första kan jag inte instämma i dess entusiastiska välkomnande av reformfördraget (Lissabonfördraget). Jag tror inte att reformfördraget kommer att göra Europa till en säkrare plats för medlemsstaternas medborgare.

Jag oroar mig också för hur de medborgerliga friheterna behandlas i det här förslaget till resolution. Även om det finns några utmärkta poänger i det här resolutionsförslaget så är det obalanserat och lägger för stor vikt vid lagstiftning och säkerhetssamarbete.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) EU har blivit ett viktigare mål för terroristerna eftersom EU har låtit sig reduceras till en medbrottsling i de kränkningar av internationell rätt och mänskliga rättigheter som begås i den amerikanska utrikespolitikens namn, men också för att EU inte har lyckats agera som en ärlig mäklare i Palestinafrågan. Det är hög tid att EU erkänner att massinvandring från den muslimska delen av världen utgör en potentiell säkerhetsrisk, framför allt eftersom utvandring till Europa har blivit sätt att skaffa sig martyrstatus och infiltration av den kristna västvärlden av muslimska invandrare är ett uttalat religiöst mål.

I stället för att agera mot detta och kräva ett omedelbart stopp för invandring från muslimska länder och i stället för att ta itu med att skicka tillbaka olagliga invandrare antar EU en mjukstrategi för att inte reta upp de muslimer som redan finns här. Det är främst för att man i betänkandet tycks anse att EU:s reformfördrag, med dess ringaktning av demokratin, är botemedlet mot terrorism som jag har röstat emot betänkandet i dag.

  Cristiana Muscardini (UEN), skriftlig. − (IT) Under sammanträdesperioden i juli uppmanade vi Europaparlamentet att på allvar ta itu med terrorismproblemet. Men i stället var det något ljushuvud som beslutade att vi skulle debattera frågan i september och rösta om den i december. Nu har ytterligare fem månader gått till spillo och vi har fått ännu fler uttalanden som snarare syftar till att försvara yttrandefriheten för terrorister, som använder sig av informationsnät i allt högre grad, än till att garantera säkerheten för medborgarna i EU-länder och andra länder som drabbas av terrorism.

Vi ger Sacharovpriset till Salih Mahmoud Osman och överlåter åt honom att ensam försvara miljontals människors liv i Darfur, vi fortsätter att bortse från de fundamentalistiska muslimernas våld i Somalia och vi gråter krokodiltårar över de femtio dödsoffren i Algeriet.

Fy skam!

Därför kan jag inte stödja er resolution och jag kommer att rösta emot den.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Europaparlamentets resolution motsvarar och överträffar i många avseenden den reaktionära politiken och de antidemokratiska åtgärderna i EU, som under förevändning av att bekämpa terrorismen begränsar arbetstagarnas grundläggande personliga rättigheter och demokratiska friheter. I betänkandet kräver man ännu starkare polisiärt och rättsligt samarbete mellan medlemsstaternas, Europols och Eurojusts rättsvårdande myndigheter och säkerhetstjänster, liksom effektivare användning av databaserna SIS II och VIS, för att utvidga och stärka effektiviteten när det gäller att övervaka och registrera information om arbetstagare i hela EU. Det här betänkandet är inte bara fullständigt i linje med den nya dimensionen i EU:s ”strategi för terrorismbekämpning”, det vill säga att bekämpa och förebygga så kallad våldsam radikalisering, utan där krävs också att denna strategi ska försvaras och att den bland annat bör syfta till att bekämpa ”uppviglandet till våldsamma handlingar”. Bakom denna strategi mot ”radikalisering” döljer sig det verkliga målet för denna så kallade terrorismbekämpning från EU:s och dess rättsvårdande myndigheters sida, nämligen alla som motsätter sig och ifrågasätter EU:s reaktionära politik. Men det spelar ingen roll hur många resolutioner som monopolens politiska organ antar – de kommer ändå inte att stoppa oppositionsrörelserna och den stadigt växande underström av åsiktsyttringar som ifrågasätter själva EU som en imperialistisk mellanstatlig union av europeiskt kapital.

- Resolutionsförslag: Kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram för 2008 (B6-0500/2007)

  Colm Burke, Avril Doyle, Jim Higgins, Mairead McGuinness och Gay Mitchell (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Fine Gael-delegationen i Europaparlamentet röstade emot punkt 16 i resolutionen om kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram för 2008 eftersom vi är helt emot EU-initiativ för att skapa en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Vi välkomnar att kommissionen inte tänker föreslå lagstiftning om den här frågan i sitt program för nästa år.

Skattekonkurrens är viktig för att främja tillväxt, locka till sig investeringar och möjliggöra för medlemsstaterna, särskilt i euroområdet, att sköta sin ekonomi. ECB fastställer räntesatser medan låne- och inflationskrav för euroområdet bestäms av stabilitets- och tillväxtpakten. Således är skattepolitiken ett av de viktigaste instrument som återstår för medlemsstaterna i euroområdet enligt fördraget och det måste vi värna om.

Ledamöterna från Fine Gael anser att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas i EU i slutändan skulle leda till en enda skatt i EU, och vänder sig med kraft mot en sådan.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstar emot denna resolution eftersom våra förslag, där vi uttrycker vår allvarliga oro över den allt snabbare liberalisering och avreglering som sker inom många sektorer och som utgör ett hot mot sysselsättningen, kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls och framtiden för offentliga tjänster i EU, inte antogs. Återstoden av resolutionen speglar en negativ syn på staten som en leverantör av tjänster i allmänhetens intresse, eftersom hela tyngdpunkten ligger på liberalisering.

Den monetära politiken och skattepolitiken i EU har också varit restriktiv och det främsta målet är att stabilisera priserna och konsolidera budgeten i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten, trots att vi vet att nominell konvergens inverkar negativt på ekonomisk tillväxt och sysselsättning, ekonomisk och social sammanhållning, verklig konvergens mellan EU:s medlemsstater och offentliga investeringar.

Tyngdpunkten i resolutionen ligger dessutom på den nyliberala Lissabonstrategin, vilket har varit det viktigaste instrumentet i EU för att främja liberalisering och privatisering av tjänster och offentliga inrättningar, flexibilitet och anpassningsbarhet på arbetsmarknaden, lönesänkningar och åtgärder för att öppna upp det mesta inom det sociala trygghetssystemet för privata intressen, även pensioner och hälsovård.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE), skriftlig. − (PL) Fru talman! Arbetsprogrammet för 2008 har ett komplicerat förhållningssätt som syftar till att genomföra en vision av ett EU som tillgodoser sina medborgares förväntningar i framtiden. Europeiska kommissionens huvudprioriteringar för det närmsta året är verksamheter för att främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning, hållbar utveckling och hantering av migrationsströmmarna. De omfattar även klimatförändring, energi, framtida utvidgning av EU och internationella åtgärder.

Det bör understrykas att arbetsplanen har utarbetats efter ingående diskussioner med övriga institutioner, bland annat om de frågor som nyligen diskuterades i globaliseringsdebatten i samband med rådets informella möte i Lissabon. Programmet innefattar också prioriteringar inom kommunikationsområdet som är ett ytterligare steg i kommissionens insatser för att förbättra EU-informationen till de europeiska medborgarna.

Jag välkomnar tillkännagivandet av en ny strategi för genomförandet av subsidiaritetsprincipen och oberoende utredningar av möjliga konsekvenser av lagförslag, för att undvika misstag i framtiden. Det är också mycket välkommet med förslag till ny lagstiftning för att förbättra kvinnors situation, särskilt när det gäller att förena arbetslivets och familjelivets krav, vilket är ett viktigt steg mot att bekämpa den avtagande naturliga folkökningen i Europa.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det finns många aspekter i denna fråga som förtjänar kritik, men jag vill lyfta fram en av prioriteringarna för 2008, som kommissionens ordförande beskriver som en av de allra viktigaste, nämligen ratificeringen av förslaget till fördrag om Europeiska unionen.

En majoritet av Europaparlamentet ”välkomnar kommissionens åtagande att stödja ratificeringen av reformfördraget”, ”uppmanar bestämt kommissionen ... att utöka sina insatser för att utforma en mer effektiv kommunikationspolitik, som kan öka medborgarnas förståelse för EU:s arbete ... i syfte att förbereda ratificeringen av Lissabonfördraget och valet till Europaparlamentet 2009” och ”uppmanar kommissionen att klart och tydligt ange hur den tänker omsätta sina kommunikationsprioriteringar i praktiken, särskilt den prioritering som gäller fördraget”.

Mot bakgrund av kommissionens oacceptabla roll under folkomröstningarna om den så kallade konstitutionen för Europa 2005 kommer sådana avsiktsförklaringar, som uttalats under lång tid och som nu bekräftas, att – om de genomförs – utgöra ett verkligt hinder i ratificeringsprocessen, som är en fråga för de enskilda medlemsstaterna.

Vilken motsägelse det är att kommissionens ordförande som svar på frågan om ratificeringsprocessen säger att det är upp till varje medlemsstat att besluta, samtidigt som han specifikt gör det till en av sina prioriteringar att lägga sig i detta beslut!

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Eftersom det var omöjligt att försäkra sig om privat finansiering, såsom ursprungligen planerades, som komplement till finansieringen av Galileo projektet ”beslutade” EU att det skulle finansieras helt med offentliga medel, i huvudsak från EU:s budget.

Detta är skälet till ändringen av det interinstitutionella avtalet, där budgetramen för 2007–2013 fastställs, som innebär att taket för bemyndiganden som beviljas under underrubrik 1a (konkurrenskraft för tillväxt) för åren 2008–2013 höjs till sammanlagt 1 600 miljoner euro (dagens prisnivå), vilket bekostas genom underbudgetering och undergenomförande av posterna under rubrik 2 (bevarande och förvaltning av naturresurser, det vill säja jordbruk, fiske och miljö) under 2007.

Med denna översyn av det interinstitutionella avtalet och användningen av flexibilitetsinstrumentet säkrar EU framtiden för sin stora ”prioritering” genom att garantera dess finansiering. Det återstår fortfarande att se om inte Galileoprojektet, när det väl har slutförts – med offentliga medel, observera – i ett senare skede kommer att ”bjudas ut” till privat kapital, exempelvis på grundval av något slags offentlig-privat partnerskap, där den offentliga parten får bära kostnaderna medan det privata kapitalet kammar hem vinsten.

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. − (EN) Stöd inte skapandet av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag stöder antagandet av Europeiska kommissionens lagstiftningsprogram för nästa år och jag anser att det återspeglar EU:s politiska prioriteringar mycket bra. De förslag till rättsakter som kommissionen håller på att utarbeta om en ordning för privata bolag och små och medelstora företag borde dock inte påverka den politik för medlemsstaterna som väsentligt har bidragit till den ekonomiska tillväxten de senaste åren, däribland en enhetlig skattesats.

Europeiska kommissionens meddelande nyligen om en ”hälsokontroll” av den gemensamma jordbrukspolitiken är också en god utgångspunkt för institutionella förhandlingar. Europeiska kommissionen måste därför skjuta upp lagförslag som väsentligt ändrar Europeiska kommissionens bestämmelser, till dess att diskussionerna mellan EU:s institutioner och medlemsstater har slutförts.

Sist men inte minst beklagar jag bristen på lagstiftningsinitiativ inom den gemensamma viseringspolitiken, när det gäller ömsesidigt beviljande av fri rörlighet för personer mellan EU och tredjeländer. Jag påminner Europeiska kommissionen om att tolv medlemsstater, som företräder över 100 miljoner EU-medborgare, fortfarande är utestängda från Förenta staternas Visa Waiver-program.

- Förslag till resolution: Avtal om ekonomiskt partnerskap (B6-0497/2007)

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. − (PL) Som ledamot av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen stöder jag resultatet av toppmötet mellan EU och Afrika i Lissabon i förra veckan. Vid den parlamentariska församlingens sista sammanträde i Kigali krävdes att man ska gå försiktigt till väga och undvika förhastad ytterligare reglering av förbindelserna mellan EU och Afrika. Den gemensamma EU–Afrika-strategin måste givetvis utformas med hänsyn till båda parters intresse och samarbetet bör inte ske på bekostnad av en av parterna.

Att EU är flertalet afrikanska länders viktigaste ekonomiska partner och att huvuddelen av Afrikas bistånd kommer från Europa lägger också ett särskilt ansvar på EU. Detta klargjordes i Europaparlamentets och det panafrikanska parlamentets gemensamma uttalande, där man med rätta krävde att båda parlamenten skulle bli mer involverade i utformningen av de framtida förbindelserna mellan de båda kontinenterna. Europaparlamentet har tydligt uttryckt sitt stöd för Kigaliförklaringen av den 22 november 2007, där man kräver att tidsfristen för att slutföra förhandlingarna om ett nytt handelsavtal mellan EU och AVS ska förlängas, att avtalet ska präglas av försiktighet och att de stränga WTO-kraven ska mjukas upp. Det är bra att de prioriteringar som fastställs fram till nästa toppmöte under 2009 inte bara handlar om fred, säkerhet, mänskliga rättigheter, energi, klimatförändring och migration, utan också om fattigdomsbekämpning genom arbete och om investeringar i hälsovård och utbildning.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Om man hyser några tvivel om EU:s verkliga intentioner med de frihandelsavtal man vill få till stånd med AVS-staterna (Afrika, Västindien och Stillahavsområdet) – som beskrivs som ekonomiska partnerskapsavtal och som hamnade i fokus vid det senaste toppmötet mellan EU och Afrika eftersom vissa afrikanska länder vägrade att underteckna dem – behöver man bara läsa den resolution som nu har antagits. Portugals utrikes- och samarbetsminister hade dock redan i egenskap av rådets ordförande talat om hur det är, vid den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens möte i Kigali den 21 november.

Även om EU fick backa (för stunden) försökte man övervinna motståndet genom att lägga fram ett förslag om att förhandla om de ekonomiska partnerskapsavtalen i två etapper, med början med varuhandeln, för att sedan gå vidare till andra områden som tjänster och investeringar. Samtidigt lovar man miljontals euro i utbyte mot AVS-staternas självständighet och oberoende (ekonomiska och, snart, politiska). Detta är målet för det beslut som rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) fattade den 17 november 2007.

En majoritet av Europaparlamentet välkomnar och stöder beslutet. Vi är däremot kritiska till och emot de avsikter och politiska manövrar som EU använder för att försöka kolonisera AVS-staterna på nytt, ekonomiskt.

  Karin Scheele (PSE), skriftlig. − (DE) Jag välkomnar att en stor andel av Europaparlamentet stöder innehållet i Kigaliförklaringen om ekonomiska partnerskapsavtal, som utformades gemensamt i Rwanda av ledamöter från Europa, Afrika, Västindien och Stillahavsområdet. Men jag är besviken över att en gemensamt framförhandlad text, som har antagits av Europaparlamentsledamöter och AVS-parlamentariker vid AVS–EU-mötet i Kigali, plötsligt avvisas av PPE-DE-gruppen och de liberala grupperna i Strasbourg. Jag tror fullt och fast att detta sänder helt fel signal i samband med förhandlingar om en fråga som har oerhört stor betydelse för AVS-staterna.

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) De ekonomiska partnerskapsavtalen får inte bara betraktas som frihandelsavtal i WTO-hänseende och de får framför allt inte undergräva redan sårbara ekonomier i utomeuropeiska samhällen.

De här avtalen måste utgöra ordentliga partnerskap som gynnar inrättandet av nya ekonomiska och handelsinriktade förutsättningar som främjar utvecklingen i alla berörda områden.

Jag är tacksam mot parlamentets ledamöter för att de antog mitt ändringsförslag, där det betonas att utomeuropeiska samhällens intressen ska vara centrala i de ömsesidiga förmånsavtalen med AVS-staterna. Det är avgörande att vi på ett mer konsekvent sätt beaktar de yttersta randområdenas särdrag i förhandlingarna, i enlighet med artikel 299.2 i fördraget. Utomeuropeiska länder och territorier som gränsar till AVS bör också ägnas särskild uppmärksamhet, i enlighet med de associeringsavtal som redan knyter dem till unionen inom ramen för artikel 299.3 i fördraget.

Även om de pågående diskussionerna är problematiska, särskilt när det gäller lokala marknader och förteckningen över känsliga produkter, uppmanar jag kommissionen att försöka hitta kompromisser där de berörda yttersta regionernas och de utomeuropeiska ländernas och territoriernas särskilda intressen respekteras.

(Sammanträdet avbröts kl. 13.50 och återupptogs kl. 15.00.)