Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 13 december 2007 - Strasbourg

5. Handel och ekonomiska förbindelser med Korea (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är David Martins betänkande (A6-0463/2007), för utskottet för internationell handel, om handel och ekonomiska förbindelser med Sydkorea (2007/2186(INI)).

  David Martin (PSE), föredragande. − (EN) Herr talman! Detta betänkande fick utarbetas ganska snabbt, eftersom vi förutsåg och till och med hoppades att frihandelsavtalet mellan EU och Korea kanske skulle ingås i slutet av detta år. Så kommer det uppenbarligen inte att bli, men vi är ändå glada över att betänkandet kan läggas fram för parlamentet i dag och vi hoppas att vi genom detta betänkande kommer att kunna påverka kommissionens ståndpunkt.

Vissa av mina kolleger har arbetat mycket hårt för att vi ska nå dit där vi är i dag, och jag vill tacka Christopher Ford från utskottet för internationell handel och Emmanuelle Le Texier från PSE-gruppen, som har gjort väsentligt mer än plikten kräver för att få betänkandet klart i tid. Jag vill även tacka kommissionsledamot Peter Mandelson och hans medarbetare för det goda samarbete jag haft med kommissionen i arbetet med betänkandet, liksom Koreas ambassadör, som hållit mig informerad om Koreas ståndpunkt i dessa förhandlingar.

Historiskt sett har frihandelsavtalen mellan EU och asiatiska länder inte omfattat så mycket handel, trots namnet. Jag anser att detta är undantaget som bekräftar regeln. Korea har visat en vilja och förmåga att förhandla fram ett långtgående och omfattande bilateralt handelsavtal.

Korea är en betydande aktör i den asiatiska regionen. Det är nu ett rikt land, världens elfte största ekonomi. Dess inkomst per capita är i nivå med Spaniens. Koreas ekonomi växer snabbt och handeln mellan våra båda regioner – mellan Korea och EU – uppgick till 60 miljarder euro förra året. Det är alltså ett bra avtal och om vi kan få till det rätt anser jag att alla vinner på det. Den koreanska tillverkningsindustrin vinner till exempel tillträde till europeiska tjänster, som gör det möjligt för koreanska tillverkningsföretag att expandera och konkurrera på ett bättre sätt. Vi vinner genom att vi får tillträde till den koreanska marknaden för vissa av våra viktigaste varor och tjänster.

Tidsplanen var, som jag nämnde inledningsvis, att avtalet skulle ingås vid årets slut. I dag verkar det realistiskt att förhandlingarna kan slutföras tidigast i maj nästa år. Efter fem förhandlingsrundor finner jag det dock hoppingivande att samtalen tycks börja handla om väsentligheter och att det börjar bli allvar. Det finns uppenbarligen fortfarande en lång bit kvar till EU:s ståndpunkt i frågor som ursprungsmärkning, tekniska standarder för bilindustrin och tullmedgivanden för varor. Det viktiga är dock att förhandlingarna nu förs på en seriös och detaljerad nivå.

Mina farhågor är störst främst inom området sociala och miljömässiga standarder. Trots förseningen tycks avtalet med Korea vara det första av den nya generationens frihandelsavtal som vi ingår. Avtalet kan i sig användas som förlaga för andra frihandelsavtal och jag skulle vilja att våra ambitioner för miljömässiga och sociala standarder var högre. Jag skulle vilja att avtalet får en tvistlösningsmekanism. Jag anser inte att vi bör nöja oss med mindre än Förenta staterna, som har en sådan mekanism i sitt avtal. Jag anser att det inte räcker med gentlemen’s agreement eller att bara uppmuntra människor att göra saker när det gäller frågor som ratificering av centrala ILO-konventioner och tillämpningen av ett eventuellt nytt klimatförändringsavtal efter 2012. Vi måste faktiskt ha någon slags mekanism för att lösa tvister och jag hoppas att kommissionen kommer att titta på denna fråga igen.

Jag vill också hävda att industrianläggningen i Kaesong (KIC) bör behandlas välvilligt i ett sådant avtal. Jag godtar kommissionens strategi att vi först måste ro frihandelsavtalet i hamn, men om vi kan klara detta bör vi innan vi undertecknar det undersöka hur vi kan hjälpa Sydkorea att uppmuntra Nordkorea att ta steget ut i den verkliga världen. Industrianläggningen i Kaesong, som ligger i Nordkorea men drivs av sydkoreanska företag, är ett sätt att knyta Nordkorea till resten av världen och det är en process vi bör stödja. Jag menar att vi genom vårt handelsavtal kan göra mycket för att bistå Sydkorea i denna process. Det ligger inte bara i Sydkoreas intresse utan i hela världens. Samarbete mellan Nordkorea och Sydkorea gör världen till en säkrare plats.

Jag anser att detta är ett viktigt frihandelsavtal som gör både EU och Korea till vinnare om vi kan få till det rätt. Jag stöder kommissionens ståndpunkt att vi inte bör ha för bråttom att ro avtalet i hamn och att ett bra avtal vid en senare tidpunkt är bättre än ett dåligt avtal tidigt. När Korea får en ny president i början av nästa år hoppas jag att den personen uppmanar sina medarbetare att oförtröttligt arbeta för att få till stånd detta avtal före sommaren.

  Peter Mandelson, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag välkomnar det utmärkta och snabba arbete som föredraganden David Martin med kolleger och personal har utfört. Tillsammans har de utarbetat ett övergripande och balanserat betänkande, som jag lovordar.

Parlamentets antagande av detta resolutionsförslag kommer att sända en tydlig signal om att parlamentet stöder kommissionens politik att eftersträva ett ambitiöst och övergripande frihandelsavtal med Sydkorea, som ett led i den strategi som fastställdes i meddelandet Europa i världen från oktober 2006. Att just Sydkorea valts ut som partner i denna generation frihandelsavtal visar att landet har betydande ekonomisk och politisk potential, men det är också ett erkännande av att det finns stora och bestående hinder för starkare ekonomiska och handelsmässiga band mellan oss.

Förslaget kommer vid rätt tidpunkt. Förhandlingarna om frihandel inleddes med Sydkorea i maj 2007 och har hittills gått snabbt framåt. Vi är redo att arbeta för ett tidigt ingående av ett avtal så länge innehållet och kvaliteten är den rätta. Det är vår utgångspunkt och kommer så att förbli.

Vårt frihandelsavtal med Sydkorea bör vara fullständigt förenligt med WTO:s regler. Det är en självklarhet. Vi eftersträvar en långtgående liberalisering av handeln med varor och tjänster och av investeringar. Vi lägger särskild vikt vid icke-tariffära handelshinder och vid regler och förordningar inom centrala områden, t.ex. immateriella rättigheter, konkurrens och offentlig upphandling. Jag instämmer helt i den vikt som läggs vid icke-tariffära handelshinder i betänkandet samt vid effektiv tvistlösning när det gäller denna och andra aspekter av det framtida avtalet.

Undersökningar har visat att icke-tariffära handelshinder nu är större än själva tullarna inom vissa koreanska sektorer. Att uppnå väsentliga förbättringar när det gäller dessa handelshinder inom landet och att skapa verkligt marknadstillträde för EU-export till Sydkorea är helt centralt för att frihandelsavtal ska ingås.

Bland de få särskilda problem som tagits upp ger Kaesong upphov till komplexa tekniska och politiska frågor. Vi välkomnar de ändringsförslag som lagts fram om denna fråga, eftersom de visar hur komplex den är. Frågan kommer att behöva prövas noggrant. Erkännande och främjande av handelns sociala och miljömässiga aspekter – hållbar utveckling – kommer att vara en central del av frihandelsavtalet med Sydkorea.

Jag håller med om att ett effektivt upprätthållande av standarder är viktigt för att säkra ett ambitiöst och effektivt resultat i fråga om hållbar utveckling i detta avtal. Man kommer dock mycket längre på detta område med en samarbetsvillig ton än en hotfull. Vi räknar med att täcka ett större antal multilaterala miljöavtal och att inkludera frågor som anständiga arbetsvillkor och ett starkare åtagande om ILO:s kärnkonventioner. Vi räknar även med att komma längre än man gjort i andra avtal som ingåtts nyligen, till exempel frihandelsavtalet mellan Korea och Förenta staterna. Vi kommer även att sträva efter att involvera arbetsmarknadens parter och det civila samhället i detta samarbete.

Bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling har inletts. De huvudsakliga resultaten i utkasten till rapporter i de olika faserna kommer att diskuteras med det civila samhället. Vi har beslutat om bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling för att säkra en fortlöpande och snabb återkoppling i förhandlingsprocessen. Detta bygger på de inledande kontakter vi har haft med det civila samhället i förhandlingarnas inledningsskede.

Vi har även haft ett nära samarbete med Europaparlamentet. Samarbetet med föredraganden och utskottet för internationell handel har varit utmärkt. Både jag själv och generaldirektören har regelbundet uppdaterat utskottet. När det gäller ratificeringsförfarandet kommer detta att bero på innehållet i själva avtalet, men kommissionen vill involvera parlamentet så mycket som fördraget tillåter.

Slutligen kommer ett eventuellt framtida frihandelsavtal som omfattar bilaterala handelsförbindelser med Sydkorea att ingå i en övergripande och sammanhängande ram för EU:s förbindelser med Sydkorea. Det nuvarande bilaterala ramavtalet kommer att fortsätta att styra det bilaterala samarbetet och den politiska dialogen.

Avslutningsvis är frihandelsavtalets syfte att komplettera ett ambitiöst resultat av Doha genom att fördjupa och utveckla de bilaterala förbindelserna med Sydkorea. Tidigare erfarenhet visar att sådana avtal kan generera lösningar med liberalisering på prov och bli en språngbräda för WTO:s framtida utveckling. Ett ambitiöst och övergripande frihandelsavtal med Sydkorea är inte bara viktigt för handeln, utan kommer även att innebära en väsentlig upplyftning av de bilaterala förbindelserna mellan EU och Sydkorea. Det är också ett erkännande av EU:s engagemang på den koreanska halvön och i regionen. Mer allmänt ingår detta avtal i vårt övergripande åtagande att se till att EU:s handelspolitik i Asien kan hålla jämna steg med den dramatiska utvecklingen i regionen och säkra förmåner för båda parter när det gäller arbetstillfällen, tillväxt och ökande handel.

  Werner Langen (PPE-DE), föredraganden för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. − (DE) Herr talman! Utskottet för industrifrågor, forskning och energi tackar föredraganden för att han tagit till sig våra förslag. Vi tycker att det är rimligt att ingå ett avtal, men skulle ändå vilja peka på att det tidigare funnits stora sektorspecifika problem med Sydkorea. Det jag tänker på är t.ex. diskussionen om dumpning av priser inom varvsindustrin på senare år, där det också förekommit stämningar. Vi vill säkerställa att de här sektorspecifika problemen kan lösas så att vi kan vara säkra på att båda sidorna verkligen öppnas och att Sydkorea inte ensamt gynnas och att ömsesidighet kan garanteras – också när det gäller vår läkemedelsindustri, bilindustrin och flera andra industrisektorer.

En viktig fråga var Kaesong. Kommissionsledamoten har just tagit upp frågan om hur de nordkoreanska specialzonerna ska hanteras. Vad jag har förstått planeras ytterligare åtta specialzoner. Det är utskottet för industrifrågors uppfattning att internationella standarder måste gälla här. Vi kan inte undergräva våra egna frihandelsavtal på det här sättet. Vi vill därför att just den här aspekten granskas noggrant. I övrigt vill vi tacka alla, också kommissionen, för de här förhandlingarna!

  Peter Šťastný, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Låt mig först gratulera min kollega, föredraganden David Martin, till detta omfattande betänkande av hög kvalitet. Våra förhandlare bör ta till sig detta. Vi bör även ta lärdom av det frihandelsavtal som nyligen ingåtts mellan USA och Sydkorea och som visar att snabbhet är viktigt när avtal ska ingås, men inte det viktigaste. Huvudmålet måste vara att uppnå en hög kvalitet och rättvisa spelregler för handelsflödena. I dag hindras dessa flöden fortfarande i hög grad av icke-tariffära handelshinder.

Sydkorea tillämpar inte internationella normer eller märkningskrav för bilprodukter och andra viktiga produkter som läkemedel, kosmetika och elektronik. Det finns även ett behov av förtydliganden när det gäller immateriella rättigheter och varumärkesförfalskning. Dessa frågor måste lösas innan vi undertecknar frihandelsavtalet, för att garantera en fri och rättvis handel. Om dessa frågor inte går att lösa på ett fullgott sätt för oss råder jag kommissionen att inte underteckna avtalet.

Jag beundrar Sydkoreas ekonomiska mirakel, som avspeglas i att Sydkorea är EU:s fjärde största handelspartner. Landets starka demokrati har uppenbarligen varit mycket gynnsam för koreanerna och man kan bara beklaga deras bröder och systrar i Nordkorea.

Vi bör vara beredda att göra allt vi kan för att få till stånd en känslofull återförening precis som den vi såg mellan Öst- och Västtyskland i slutet av 80-talet. Grunden skulle givetvis vara demokrati, som har gjort Sydkorea så framgångsrikt.

  Erika Mann, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag vill ta upp tre frågor. Först vill jag tacka den föredragande, David Martin, å min grupps vägnar. Betänkandet är noggrant skrivet och berör faktiskt alla viktiga punkter som måste diskuteras. Betänkandet rekommenderar också viss försiktighet på en del områden, t.ex. inom fordonssektorn. I det avseendet anser jag att det är ett utmärkt betänkande, vilket är en bra förutsättning och kommissionen och rådet bör därmed beakta betänkandet. Jag är glad att höra att kommissionsledamoten har bemött betänkandet med sådan noggrannhet.

För det andra skulle jag vilja ställa en fråga till kommissionsledamoten: Hur kommer enligt din uppfattning förhandlingarna med Sydkorea att gå vidare? Förhandlingarna pågår och befinner sig i ett mycket komplicerat skede. Jag menar att det såg mycket bättre ut från början, än det har gjort under processens gång. Parallella förhandlingar med alla Asean-länder tillkommer också, förstås. Förhandlingarna befinner sig också – som jag har uppfattat det av protokollet – i ett mycket komplicerat skede. Hur bedömer kommissionen detta? Hur kommer våra pågående förhandlingar med Asean att påverka förhandlingarna med Sydkorea?

Min sista fråga till kommissionsledamoten handlar om det faktum att stats- och regeringscheferna ska underteckna reformfördraget i dag, den 13 december. I enlighet med reformfördraget kommer parlamentet i framtiden att få ett betydligt större inflytande inom detaljistsektorn, något som vi i parlamentet har kämpat länge för. Jag vill tacka kommissionen och inte minst kommissionsledamot Mandelson för att ha ställt sig bakom detta.

Jag frågar mig dock: Är det troligt att kommissionen kommer att stödja oss när vi ber rådet om den rättighet som redan förts fram i samband med det kommande frihandelsavtalet och att parlamentet därmed kommer att behålla skyldigheten att ge sitt stöd? Kan vi utgå från att vi har kommissionsledamoten på vår sida i den här frågan?

  Ignasi Guardans Cambó, för ALDE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag vill också å min grupps vägnar gratulera föredraganden David Martin till den höga kvaliteten på det betänkande han presenterar för parlamentet. Alla betänkanden håller inte samma kvalitet. Vi genomför omröstningar utifrån olika typer av underlag och det är då viktigt att lyfta fram de dokument som har ett innehåll och en vederhäftighet som gör att de kan granskas i detalj och som tar upp alla områden som är föremål för debatt. Jag vill därför gratulera den föredragande och den grupp som stödde honom i arbetet med betänkandet.

Det stämmer att vi inte talar särskilt mycket om Sydkorea här. Vi talar för lite om landet, trots att det utan tvekan är en av våra viktigaste handelspartners och den fjärde största handelspartnern utanför Europa, vilket också nämns i betänkandet. EU är den största investeraren i Sydkorea, ett land som är en av de största demokratierna i den här regionen.

Om vi å ena sidan har det jag just nämnt och å andra sidan svårigheterna på multilateral nivå och den verklighet där det finns hinder för att gå in på marknaden med europeiska produkter och tjänster, dvs. betydande icke-tariffära handelshinder, är det uppenbart att det på detta område krävs ett bilateralt avtal som har fullt stöd av parlamentet. Det här avtalet måste dock vara väl formulerat, noggrant förhandlat och långtgående.

Det finns svårigheter på vissa områden. Jag skulle vilja lyfta fram området tjänster, vilket redan har nämnts, och området piratkopiering, i ett av de länder som har störst Internet-användning i världen, och där det därför uppstår problem som beror på att upphovsrätten och rättigheter som skyddar det audiovisuella området inte tas på allvar.

Slutligen frågan om Kaesong: Min grupp kommer att stödja texten som den är formulerad i betänkandet. Med andra ord är vi medvetna om och förstår den politiska spänningen mellan Sydkorea och Nordkorea på det här området, men vi förstår också att om frihandel med EU helt enkelt infördes mot den här bakgrunden skulle det kunna ge leda till allvarliga problem. Därför skulle vi inte ställa oss bakom att Kaesong-området bara inkluderas i ett eventuellt avtal med EU.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! När jag ställer mig upp för att tala för gruppen Unionen för nationernas Europa i debatten om ekonomiska relationer och handelsrelationer mellan EU och Sydkorea vill jag lyfta fram följande frågor. I ett läge där Sydkorea har undertecknat frihandelsavtal med Efta och Asean och även med USA, men inte vill underteckna ett sådant avtal med EU kommer konkurrenskraften hos de europeiska företag som utnyttjar den tullfria tillgången till den koreanska marknaden att minska. Detta kommer att ha en negativ effekt på den ekonomiska tillväxten och arbetslösheten i EU-länderna.

För det andra kommer två tredjedelar av de fördelar som uppstår genom ett sådant avtal att gå till Sydkorea och bara en tredjedel till EU, enligt analyser som genomförts av oberoende forskningsinstitut. Det krävs därför att Sydkorea, vid sidan av det här avtalet, förbinder sig att följa europeiska sociala standarder, och framför allt grundläggande krav som rör arbetstagare samt standarder för miljö- och konsumentskydd.

För det tredje innebär det här angreppssättet en möjlighet att få till stånd en rättvis konkurrenssituation mellan sydkoreanska och europeiska företag. På så sätt kommer sydkoreanska företag att inkludera de totala kostnaderna för arbete, miljöskydd och konsumentskydd i sina tillverkningskostnader och priset på deras produkter kommer då att återspegla hela tillverkningskostnaden.

  Caroline Lucas, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill börja med att tacka David Martin för hans betänkande och understryka dess avgörande betydelse. Avtalet mellan EU och Sydkorea blir den första tillämpningen av EU:s nya handelsdoktrin Europa i världen, som är mycket kontroversiell, inte minst för att man efterstävar ett fördjupat marknadstillträde genom att undanröja alla slags hinder för fullständig penetration för import, precis i ett skede då allt fler människor blir medvetna om att många förlorar, även om några vinner, på en fullständigt liberaliserad global ekonomi.

Positivt är dock att betänkandet innehåller ett antal mycket bra standarder för handel och för det sociala och miljömässiga området, vilket de gröna är helt och hållet för. I det avseendet anser jag att betänkandet är ett mycket viktigt exempel på hur parlamentet bör förhålla sig till andra kommande frihandelsavtal, exempelvis med Indien och Asean. Vi välkomnar därför att det anges i betänkandet att det inte får finnas några undantag från regeln att efterlevnad av miljöskyddsnormer är en förutsättning för tillträde till EU:s inre marknad.

Vi välkomnar kravet på bindande klausuler om sociala frågor och miljö i handelsavtalet med Sydkorea, och såvitt vi förstår gör detta i sig det svårt att tänka sig att den nordkoreanska industrianläggningen i Kaesong skulle omfattas av frihandelsavtalets bestämmelser. Framför allt syftar betänkandet till att vässa dessa bindande klausuler genom kravet på att de ska omfattas av den vanliga tvistlösningsmekanismen.

Vi har dock även flera allvarliga farhågor om betänkandet. För det första har vi kravet på att alla icke-tariffära handelshinder ska slopas utan något försök att skilja mellan vad som faktiskt är ett lagligt icke-tariffärt hinder och vad som inte är det. Vi borde inte utgå från att alla hinder för fri handel är olagliga hinder. Det finns flera mycket goda skäl att begränsa handeln, särskilt när den offentliga politiken syftar till att inrätta kontroller av sociala, hälsorelaterade eller miljömässiga skäl.

Vi är även emot att fullt ut införliva de så kallade Singapore-frågorna i frihandelsavtalet. Återigen finns det goda skäl att hålla total investeringsfrihet eller offentlig upphandling utanför handelsavtalet. Korea drabbades av ett fritt utflöde av kapital som var förödande i slutet av 90-talet, och landet har tillämpat en skyddad politik för offentlig upphandling för att komma på fötter igen sedan dess. Nu är det upp till oss att avgöra om de å sin sida bör erbjuda dessa saker, men vi får göra vår egen bedömning och min grupp vill inte ge utländska investerare obegränsad frihet i EU eller omintetgöra möjligheten att använda offentliga utgifter för sociala syften via en särskild inhemsk upphandlingspolitik.

  Philip Claeys (NI). - (NL) Herr talman! Sydkorea är en av EU:s viktigaste handelspartners utanför Europa, vilket tydligt framgår av detta balanserade betänkande. Det är ett land som väcker sympati genom sin omedelbara närhet till den mest bakåtsträvande, mest totalitära kommunistregimen i världen.

Handelsrelationerna har ökat avsevärt på senare år, vilket i sig är mycket bra, men det innebär inte att det inte finns problem. Om vi ingår ett frihandelsavtal med Sydkorea måste det bygga på fullständig ömsesidighet. Sydkorea har fortfarande för många tariffära och icke-tariffära handelshinder för att vi ska kunna tala om ömsesidighet.

EU måste insistera på att de här handelshindren tas bort och måste kunna sluta avtal som är minst lika fördelaktiga som frihandelsavtalet mellan Sydkorea och Förenta staterna.

  Hubert Pirker (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Som ledare för Europaparlamentets delegation för relationerna med den koreanska halvön vill jag gratulera den föredragande och säga att jag är glad att kunna ställa mig bakom det här betänkandet.

Jag vill också lyfta fram något som många fortfarande inte känner till: att Republiken Korea är en viktig handelspartner. Av just det skälet är det viktigt att vi ingår ett frihandelsavtal. Syftet med det här avtalet måste vara att uppnå rättvisa handelsvillkor som är till allas vår fördel.

Jag kan också säga att jag är nöjd med att förhandlingarna har fortlöpt betydligt bättre under den femte rundan än som var fallet under den fjärde rundan. Jag vill uppmana Sydkorea att stödja EU:s förslag för att snabbare och ömsesidigt avveckla importtullarna. EU:s mål för detta är 2015.

Som vi alla känner till är och förblir fordonssektorn en utmaning i förhandlingarna. Inom EU förväntar vi oss att våra säkerhetsstandarder godkänns av Sydkorea på samma sätt som vi godkänner Sydkoreas standarder inom den här sektorn.

Jag ser optimistiskt på att handelshindren inom läkemedels- och servicesektorerna och framför allt inom sektorerna bank och juridisk rådgivning kan tas bort. När det gäller Kaesong menar jag att det skulle vara avgörande om förhandlingsparterna hittar ett sätt att stödja Kaesong-projektet och andra projekt på ekonomiska och politiska grunder, framför allt när det handlar om att föra in Nordkorea i världssamfundet.

Vi är i princip på rätt spår och jag hoppas att ett avtal kan ingås i början av eller under första halvåret 2008.

  Kader Arif (PSE). - (FR) Herr talman! Jag vill först tacka David Martin för betänkandets höga kvalitet. När vi förhandlar om detta framtida frihandelsavtal med Sydkorea kan det vara bra att komma ihåg att vår prioritet fortsatt bör vara multilaterala avtal, eftersom vi vet att alltför många bilaterala avtal har en negativ effekt på den reglerade multilaterala struktur som vi ingår i. Därför ska avtalen, om vi går in i en ny period med bilaterala frihandelsavtal, inkludera garantier och principer. En del sådana nämns i David Martins betänkande.

Det framtida frihandelsavtalet med Sydkorea ska vara aktuellt och inkludera restriktiva miljökrav och sociala krav som de som finns i de grundläggande ILO-konventionerna och som syftar till att främja rimliga arbetsförhållanden.

Efter parlamentets beslut att möjliggöra en ökad tillgång till generiska läkemedel är jag dessutom mycket nöjd med att bestämmelserna om folkhälsa har inkluderats och att vårt önskemål om att eventuella krav som skulle begränsa våra partners förmåga att utnyttja flexibilitetsbestämmelserna i Doha-avtalet inte skulle inkluderas har tillmötesgåtts.

Trots betänkandets positiva punkter är det å andra sidan oacceptabelt att arbetarnas öde i frihandelsområdet Kaesong inte nämns i den här texten, vilket vår föredragande ville, och jag beklagar detta.

  Bogusław Rogalski (UEN). – (PL) Herr talman! Sydkorea är en av världens ledande ekonomier, men samtidigt har landet de största inkomstskillnaderna bland OECD-länderna. Sydkorea är EU:s fjärde största handelspartner utanför Europa, samtidigt som EU under 2006 var den största utländska investeraren i Sydkorea.

Det främsta problemet i våra bilaterala handelsrelationer är svårigheten att nå ut på marknaden och ta sig förbi icke-tariffära handelshinder, vilket också inkluderar avsaknaden av accepterade normer och internationella standarder. Ett frihandelsavtal med Sydkorea bör inkludera skydd för utländska investeringar, en konkurrenspolitik, öppenhet och handelslättnader.

Vi måste dock även ha i åtanke att det här avtalet kan ha en negativ inverkan på EU:s fordonsindustri. Kommissionen måste därför noggrant överväga strategin att gradvis ta bort EU:s importtullar. Till att börja med måste icke-tariffära handelshinder på den sydkoreanska sidan tas bort, så att det inte blir så att Sydkorea blir den enda part som gynnas av det här samarbetet.

  Glyn Ford (PSE). - (EN) Herr talman! Jag vill precis som övriga talare gratulera David Martin till hans betänkande om ett frihandelsavtal med Sydkorea, som är EU:s fjärde största handelspartner utanför Europa och världens elfte största ekonomi.

Jag vill kortfattat ta upp två frågor. För det första fackföreningarnas och jordbruksorganisationernas motstånd mot frihandelsavtalet med Sydkorea och för det andra industrianläggningen. I det första fallet måste vi få perspektiv på detta motstånd. Tusentals har demonstrerat mot USA:s avtal med Sydkorea och många människor har bränt sig själva till döds. I stället för tusentals har vi bara dussintals som protesterar, kanske för att vi försöker införliva ett åtföljande politiskt samarbetsavtal i vårt frihandelsavtal – sociala, politiska och arbetsmarknadsmässiga klausuler, som ska bidra till att skydda arbetsstandarderna i de sydliga länderna och som mycket väl kan förstärka dessa. Samtidigt slipper vi den diskussion om ris som Sydkorea hade med Förenta staterna.

När det gäller Kaesong hävdar vi inte att anläggningen bör inkluderas. Vi hävdar att vi inte automatiskt bör exkludera den. Det är en helt annan ståndpunkt och jag hoppas att liberalerna mot denna bakgrund kommer att kunna rösta annorlunda. Som Jamaicas förre premiärminister en gång sa är det bara en sak som är värre än att bli utnyttjad – att inte bli det. Några av oss hade tillfälle att besöka Kaesong förra månaden, inom ramen för ett EU-seminarium om ekonomiska reformer som hölls i Nordkorea. Jag såg tusentals glada och välklädda nordkoreaner strömma ut från området, tack vare att de har en levnadsstandard som är sex gånger högre än i norra delen av landet. Detta är en politisk och ekonomisk möjlighet att faktiskt förändra denna regim och få saker och ting att gå i rätt riktning. Kaesong kan omvandla Nordkorea och bör med hänsyn till svårigheterna uppmuntras, inte skjutas i sank.

  Peter Mandelson, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Låt mig kortfattat ta upp tre punkter. För det första, när det gäller Kaesong, anser jag att Glyn Fords ord, att vi inte automatiskt bör exkludera Kaesong, är rätt förhållningssätt. Vi i kommissionen kommer att närma oss denna fråga med stor försiktighet, men mot denna bakgrund anser jag att ändringen sannolikt är värd besväret.

För det andra fick jag en fråga om de allmänna förhandlingsutsikterna och jag kan bara säga att i mitt arbete har jag inte varit med om en enda handelsförhandling som varit enkel. Jag kan dock säga att denna förhandling är mindre svår än vissa andra handelsförhandlingar jag skulle kunna nämna.

Slutligen frågade Erika Mann om Europaparlamentet kan få rättigheter i fråga om detta avtal innan fördraget ratificeras. När jag fick samma fråga i ett annat sammanhang gick jag i min entusiasm längre än mitt kollektiva ansvar inom kommissionen medger, så i dag ska jag uttrycka mig lite försiktigare och bara understryka att vi kommer att sträva efter att involvera parlamentet så mycket som möjligt.

(Applåder)

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

Omröstningen äger rum i dag klockan 11.30.

ORDFÖRANDESKAP: GÉRARD ONESTA
Vice talman