Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 13 december 2007 - Strasbourg

11.2. Kvinnors rättigheter i Saudiarabien

  Talmannen. - Nästa punkt är de sex resolutionsförslagen om kvinnors rättigheter i Saudiarabien⁽¹⁾.

  Adam Bielan (UEN), författare. − (PL) Fru talman! Jag vill hänvisa till incidenten i oktober 2006 och påminna om bristen på rättsligt skydd för kvinnor i Saudiarabien. Men framför allt vill jag understryka de förhållanden som återigen har blivit tydliga genom det sociala fördömandet av våldtäktsoffren som försökte starta en offentlig debatt om frågan och uppmana de saudiska myndigheterna att omedelbart upphöra med denna typ av beteende.

Fru talman! Europeiska unionen får absolut inte förhålla sig passiv inför dessa skandalösa kränkningar av kvinnors rättigheter och personliga frihet i tredjeland. En stat med ansvar för att skydda sina medborgare får inte bryta mot rättsstatens principer med ursäkten att man ska skydda principen om domstolarnas självständighet, vilket skedde när det gällde den dom som avkunnades mot kvinnan från Qatif. Jag uppmanar därför den saudiska regeringen att fördubbla sitt arbete med att bevara kvinnors grundläggande rättigheter.

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), författare. − Fru talman! Jag måste säga att det känns så otroligt sorgligt att kränkningar och våld mot kvinnor aldrig verkar upphöra. Det gäller både denna resolution och följande. Jag vill tacka alla som har arbetat för att få fram denna resolution. Det är nästan obegripligt att fortfarande 2007 är kvinnorna i Saudiarabien fråntagna alla mänskliga rättigheter.

Det är alltså inte nog med att kvinnor ska behöva utsättas för förnedrande och kränkande gruppvåldtäkter. Sen ska man dessutom straffas av myndigheterna, samtidigt som förövarna går fria. Jag menar att vi alla, både kvinnor och män, i solidaritetens namn måste göra allt vi kan för att mänskliga rättigheter ska gälla för kvinnor även i Saudiarabien. Vi uppmanar kommissionen och rådet liksom naturligtvis alla medlemsstater att i alla sammanhang lyfta de här frågorna vid kontakter med Saudiarabien.

Vi har en mängd internationella konventioner och vi har uttalande ifrån EU i många sammanhang. Ibland känns det frustrerande att vi talar och talar och detta våld ändå fortsätter och fortsätter. Tack till alla som har tagit initiativet och arbetat med denna resolution!

  Charles Tannock (PPE-DE), författare. − (EN) Fru talman! Nyligen avlade kung Abdullah av Saudiarabien ett kontroversiellt statsbesök i Storbritannien. Vår biträdande utrikesminister hyllade Storbritanniens och Saudiarabiens gemensamma värderingar. Jag fann detta smicker absurt, då de värderingar jag värnar om, nämligen demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, av tradition har varit okända företeelser i Saudiarabien.

EU:s förbindelser med det saudiska kungahuset bygger givetvis på regional stabilitet och viktiga handelsförbindelser, särskilt handel med olja och vapen. Förbindelserna är faktiskt så viktiga att en tre år gammal brittisk utredning om misstänkta mutor från en vapenleverantör till saudiska ministrar lades ned på order av premiärminister Tony Blair med hänvisning till den nationella säkerheten.

Ett orosmoment är att Saudiarabiens fundamentalistiska gren av islam, wahabismen, sprider sig till övriga världen. I min valkrets London har man i textböcker som används i en skola finansierad av Saudiarabien hittat hatfulla skrivningar om kristna och judar.

Fallet med kvinnan i Qatif som utsattes för en gruppvåldtäkt och sedan dömdes till 200 piskrapp har chockerat världen. I parlamentets gemensamma resolutionsförslag uttrycks avsky mot och avståndstagande från kungadömets värderingar. För tjugo år sedan sändes en brittisk tv-dokumentär om ett liknande fall där en saudisk prinsessa avrättades offentligt efter att ha dömts för otrohet.

EU och Saudiarabien har haft gemensamma utrikespolitiska intressen av stor betydelse, däribland att stödja fredsprocessen i Mellanöstern, uppmuntra saudierna i egenskap av sunnimuslimer att hålla tillbaka de iranska shiamuslimernas expansion och stödja Saudiarabiens kamp mot al-Qaida, vars medlemmar i många fall tyvärr har sitt ursprung i Saudiarabien.

Vi måste dock också kräva att Saudiarabien uppfyller sina åtaganden enligt FN:s konvention att stoppa diskrimineringen av kvinnor, som inte ens får köra bil eller rösta i lokalvalen. Låt oss dock inte lura oss själva att tro att vi har några värderingar gemensamma med denna fundamentalistiska och medeltida regim.

  Marios Matsakis (ALDE), författare. − (EN) Fru talman! Jag uttalar mig personligen i denna fråga. Saudiarabien styrs av en hänsynslös diktatur som i stor omfattning är skamligt legitimerad i västvärlden, däribland många EU-länder. Skälet är Saudiarabiens ofantliga oljerikedomar, som till viss del används i västländer för att muta dem att låtsas att de inte ser, hör eller förstår vad det är som pågår i detta land.

Till och med skolbarn vet dock att Saudiarabiens käcka ledare, som i huvudsak utgörs av släktingar till en enda man, hans gudomliga majestät kung Abdullah, förtrycker sitt folk på det mest brutala sätt. Ett tydligt exempel är att kvinnor behandlas som slavar eller ägodelar. Trots detta fick kung Abdullah och hans sex flygplan stora följe ett överdådigt och praktfullt mottagande i Storbritannien och Vatikanen för bara några veckor sedan, såsom Som Charles Tannock påpekade nyss. Inte ett enda ord om mänskliga rättigheter lyckades Englands drottning undslippa sig, och inte heller den brittiske premiärministern eller påven. Så kan hyckleri och dubbelmoral yttra sig, är man frestad att säga.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), författare. − (ES) Fru talman! Redan 2005 hade vi en möjlighet att diskutera kvinnornas situation i Saudiarabien i samband med kommunalvalen och det faktum att kvinnor inte hade rösträtt.

Men när det gäller politiska rättigheter finns det förutom denna diskriminering många andra typer av diskriminering som har rapporterats i olika medier, nyligen och löpande, som motiverar denna andra resolution som vi diskuterar i dag.

Den utlösande faktorn var utan tvekan den obegripliga domen motkvinnan från Qatif. Hon dömdes till 200 piskrapp för att ha suttit i en bil och talat med en man som inte hörde till familjen. Det påstådda brottet och följaktligen domen är inte bara oacceptabelt. Situationen förvärras dessutom av att den dömda kvinnan inte kunde få lämplig juridisk rådgivning.

Dessvärre är detta inte det enda fall där man måste beklaga klart diskriminerande domar för olika brott och rättssystemets oförmåga att försvara kvinnor. Det är dessvärre snarare regel än undantag. Hur kan man till exempel anse att ett rättssystem är rättvist som anger att ett våldtäktsoffer är skyldigt till ett sådant övergrepp?

Det krävs strukturella förändringar i Saudiarabien. Europeiska unionen måste hjälpa dem som arbetar såväl utanför som inne i landet att uppnå detta. Här behöver man inte ta några speciella hänsyn. Mänskliga rättigheter, viket inkluderar kvinnornas rättigheter, är och måste vara universella och de måste försvaras i alla sammanhang.

Jag ansluter mig därför till det krav som framförts av Eva-Britt Svensson och uppmanar kommissionen och rådet än en gång att ta tillvara varje tillfälle de får att uppmana de saudiska myndigheterna att göra lämpliga strukturella och institutionella förändringar som eliminerar all form av diskriminering mot kvinnor. Bland annat måste myndigheterna erkänna kvinnors rättigheter, såväl privata som offentliga, och framför allt i politiska, juridiska och rättsliga sammanhang.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE), författare. − (PL) Fru talman! Saudiarabien är ett land där lagen verkställs enligt wahabiska principer, den mest radikala sunnifalangen inom islam. Politisk, social och religiös frihet är kraftigt begränsad och spöstraff, amputation av händer eller fötter och dödsstraff utdöms dagligen.

I ett land som har kallats en människorättsöken av Human Rights Watch är det i första hand kvinnor som drabbas av olika former av diskriminering i privat och offentligt liv. Kvinnans identitet erkändes formellt så sent som 2001, genom att de fick identitetshandlingar med ett fotografi. Dessförinnan skulle de bevisa sin identitet genom att använda ett familjedokument med en bild av sin man eller far. Även om de har råd att äga en bil får de inte köra den. De får studera, men föreläsningar som ges av män måste de kvinnliga studenterna följa via tv. De har inte rätt att rösta och alla beslut om skilsmässa och barn fattas av män.

Kvinnor drabbas ideligen av orättvisa och stötande domar. Fallet med flickan från Qatif gäller ett 19-årigt offer för en gruppvåldtäkt som dömdes till 200 piskrapp och sex månaders fängelse för att hon varit ensam med en främmande man när hon fördes bort.

Trots att Saudiarabien undertecknat konventionen om avlägsnande av alla former av diskriminering mot kvinnor tillämpas den inte. Myndigheterna måste börja genom att ta bort alla begränsningar för kvinnors fria rörlighet och vidta åtgärder för att gradvis öka kvinnors deltagande i det politiska beslutsfattandet på jämställd fot med män. Kvinnor måste få allmän tillgång till sysselsättning på alla nivåer av förvaltningen och möjlighet att utföra alla slags offentliga uppdrag.

Vi måste dessutom kräva ett totalförbud mot spöstraff och alla andra typer av förnedrande fysisk bestraffning, eftersom sådana straff strider mot internationell rätt och FN:s konvention mot tortyr, som Saudiarabien har undertecknat.

  Paulo Casaca, för PSE-gruppen. – (PT) Fru talman! Jag vill ansluta mig till de övriga ledamöter som har talat och framför allt påpeka att vi just nu firar det europeiska året för lika rättigheter för alla. Lika rättigheter kan per definition inte ha några gränser, och vi kan helt enkelt inte förbli likgiltiga inför vad som händer med kvinnorna i Saudiarabien och även i övriga Mellanöstern.

Jag vill framför allt ta upp en fråga som nämndes av Charles Tannock och som gäller rätten att köra bil. Kommittén av kvinnor som kräver rätten att få köra bil inrättades i Riyadh den 27 september. Den 6 november firade kommittén 17-årsjubiléet av demonstrationen mot detta förbud. Den har redan samlat in tusen namnteckningar och den har en enorm kraft. Den leds av fyra saudiska kvinnor. Jag vill uppmana hela parlamentet, framför allt ordförandeskapet, att ge detta saudiska initiativ sitt helhjärtade stöd och jag vill också påminna om att förutom i Saudiarabien är läget till och med ännu allvarligare i Irak. Låt mig påminna er om avrättningen i år i Basra av 40 kvinnor som inte respekterade de klädregler som för närvarande införs i Irak, ett land där kvinnor fick rösträtt före kvinnorna i Portugal och där i dag den mest extrema fanatism införs. Vi kan inte stå likgiltiga inför den situationen heller.

  Toomas Savi, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! När vi diskuterar kvinnors rättigheter i Saudiarabien är det en sak vi måste komma ihåg och det är att det inte görs någon åtskillnad mellan religion och stat i islamiska samhällen. Staten är religionen och vice versa. Bristen på respekt för kvinnors rättigheter har sina rötter i islamisk lag och genom att förstå och ta till oss detta enkla faktum kan vi ta ett steg närmare mot en förbättring av situationen.

Vi kan inte påtvinga andra våra värderingar, som har utvecklats bortom våra judisk-kristna traditioner, men vi kan inleda en dialog där vi kräver ömsesidig förståelse och lägger grunden för en reform, då flera uppfattningar som inte överensstämmer med vår världsomfattande åsikt nu vederläggs.

Med detta sagt är kvinnornas situation i Saudiarabien förfärlig och någonting måste göras snarast. Jag uppmanar därför mina kollegor att enhälligt stödja detta betänkande.

  Koenraad Dillen (NI). – (NL) Fru talman, mina damer och herrar! Den diskussion vi för här i dag om Saudiarabien, framför allt den förskräckliga situationen vad gäller kvinnors rättigheter, bör egentligen utsträckas till att omfatta en större del av den islamiska världen. Det är bara ett fåtal personer, såsom den nederländska medborgaren Ayaan Hirsi Ali, som vågar påtala detta. Diskrimineringen av och förtrycket mot kvinnor är rotade i islams heliga texter.

Diskrimineringen av kvinnor i Saudiarabien och i nästan hela den islamiska världen har sin grund i och rättfärdigas genom Koranen. Detta är en grundläggande sanning som vi måste erkänna i denna diskussion. Det demonstrerades nyligen i Sudan där en 54-årig lärare dömdes till 15 dagars fängelse för att ha kallat en teddybjörn Mohammed, till dess hon benådades efter internationella diplomatiska påtryckningar. I Saudiarabien drabbades en 20-årig kvinna av gruppvåldtäkt, men dömdes själv. Det kan inte bli tydligare än så.

Men Saudiarabien är en av USA:s allierade och kan därför bete sig lite som man vill. Trots allt är Saudiarabien, liksom Kina, ett rikt land och vi kan därför tydligen vara lite mer flexibla när de ädla principer vi har diskuterat så ofta denna vecka står på spel. EU bör därför också uppmana Washington att utnyttja sitt stora inflytande för att förbättra situationen i Saudiarabien.

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. − (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Kommissionen är oerhört tacksam för möjligheten att kunna säga något i dag om läget vad gäller kvinnors rättigheter i Saudiarabien.

Det fall som ligger till grund för er resolution ger anledning till stor oro. En ung kvinna dömdes till 200 piskrapp och sex månaders fängelse efter att ha våldtagits av en grupp på sju män. EU tog genast tag i detta. EU:s trojka protesterade hos den saudiska regeringen i Riyadh och uttryckte EU:s avsky över domen från domstolen i El Katif. Domen strider inte bara helt klart mot Saudiarabiens internationella skyldigheter, framför allt FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling, utan den ställer dessutom skuldprincipen på huvudet genom att förklara att offret är skyldigt.

Detta fall sätter strålkastaren på ett land där diskrimineringen av kvinnor dessvärre är en del av vardagen. Europaparlamentet har med all rätt vid flera tillfällen uppmanat den saudiska regeringen att avskaffa begränsningarna för kvinnors fria rörlighet, inklusive förbudet mot att köra bil. Detta krav gäller också begränsningarna för kvinnors tillgång på sysselsättning, deras juridiska person och rätt till företrädare i rättsprocesser. Jag instämmer helt i Europaparlamentets oro över läget för kvinnor i Saudiarabien.

Samtidigt är Saudiarabien som medlem av FN:s människorättsråd skyldigt att skydda och främja de mänskliga rättigheterna. Saudiarabien har undertecknat FN:s konvention om avlägsnande av alla former av diskriminering av kvinnor. Det måste sägas att landet ratificerade konventionen med ett förbehåll: om det uppstår en konflikt mellan konventionens klausuler och den islamiska rätten har konungariket ingen skyldighet att därefter uppfylla några klausuler som strider mot den lagen. Europeiska unionen har upprepade gånger uppmanat Saudiarabien att lyfta bort sina förbehåll när det gäller denna FN-konvention – framför allt vad gäller att bevilja kvinnor och män samma rättigheter när det gäller nationaliteten för deras barn – och kommer att fortsätta med det.

Människorättsfrågor, såsom frågan om kvinnors situation, blir regelbundet föremål för framställningar från Europeiska unionen till Saudiarabien. Europeiska unionen påminner Saudiarabien om dess skyldigheter enligt internationella människorättsregler, tar upp frågan om behovet av att behandla kvinnor och män lika och att bekämpa våldet mot kvinnor och uppmanar Saudiarabien att skydda och främja kvinnors rättigheter.

Två förändringar som vi har sett på senare tid skulle eventuellt – och jag säger detta mycket försiktigt – kunna vara ett tecken på att Saudiarabien gör vissa framsteg.

Den saudiska nationella föreningen för mänskliga rättigheter offentliggjorde sin första rapport om läget för mänskliga rättigheter i Saudiarabien i maj i år. Kränkningar av kvinnors, fångars och arbetares rättigheter offentliggörs i denna rapport, liksom domstolarnas domar. Resultaten och rekommendationerna i denna rapport bör följas upp och genomföras omgående av den saudiska regeringen.

I oktober offentliggjorde kung Abdullah dessutom en grundläggande rättslig reform som stärkte domarnas självständighet och förenklade utredningsförfarandet enligt sharialagarna under överinseende av högsta domstolen.

För ett land som Saudiarabien är detta uppmuntrande tecken. Vi bör därför inte bara vid behov rikta uppmärksamheten på kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Saudiarabien, utan också välkomna och rapportera om de reformer som nyligen så försiktigt har börjat visa sig.

  Talmannen. - Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag efter debatterna.

(1) Se protokollet.