Index 
Debatter
PDF 1257k
Torsdagen den 13 december 2007 - Strasbourg EUT-utgåva
1. Öppnande av sammanträdet
 2. Kommissionens åtgärder till följd av parlamentets resolutioner: se protokollet
 3. 10 år efter antagandet av Ottawakonventionen om förbud mot antipersonella minor (ingivna resolutionsförslag): se protokollet
 4. Textilier (debatt)
 5. Handel och ekonomiska förbindelser med Korea (debatt)
 6. Omröstning
  6.1. Budgetåret 2008, ändrat av rådet (omröstning)
  6.2. Förslag till allmän budget 2008, ändrad av rådet (alla avsnitt) (omröstning)
  6.3. Stabiliserings- och associeringsavtal mellan EG och Montenegro (omröstning)
  6.4. Samarbete mellan Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europarådet (omröstning)
  6.5. Datum för införande av elektronisk identifiering av får och getter (omröstning)
  6.6. Behörighet och samarbete när det gäller underhållsskyldighet (omröstning)
  6.7. Tioårsdagen för Ottawakonventionen om förbud mot antipersonella minor (omröstning)
  6.8. Toppmötet EU/Kina - Dialog EU/Kina om mänskliga rättigheter (omröstning)
  6.9. Kampen mot ökande extremism i Europa (omröstning)
  6.10. Montenegro (omröstning)
  6.11. Fartygsolyckorna i Kertjsundet i Svarta havet (omröstning)
  6.12. System för garanti av insättningar (omröstning)
  6.13. Förvaltning av tillgångar II (omröstning)
  6.14. Textilier (omröstning)
  6.15. Handel och ekonomiska förbindelser med Korea (omröstning)
 7. Datum för sammanträdesperioderna: se protokollet
 8. Röstförklaringar
 9. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet
 10. Justering av protokollet: se protokollet
 11. Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer(debatt)
  11.1. ÖstraTchad
  11.2. Kvinnors rättigheter i Saudiarabien
  11.3. Rättvisa för de så kallade tröstekvinnorna
 12. Omröstning
  12.1. ÖstraTchad (omröstning)
  12.2. Kvinnors rättigheter i Saudiarabien (omröstning)
  12.3. Rättvisa för de så kallade tröstekvinnorna (omröstning)
 13. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet
 14. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet
 15. Beslut om vissa dokument: se protokollet
 16. Anslagsöverföringar: se protokollet
 17. Skriftliga förklaringar införda i registret (artikel 116 i arbetsordningen): se protokollet
 18. Översändande av texter som antagits under sammanträdesperioden: se protokollet
 19. Datum för nästa sammanträdesperiod: se protokollet
 20. Avbrytande av sessionen
 BILAGA (Skriftliga svar)


  

ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO
Vice talman

 
1. Öppnande av sammanträdet
  

(Sammanträdet öppnades kl. 9.00.)

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Corbett (PSE). - (EN) Herr talman! En ordningsfråga. Jag vill ta upp frågan om eventuell tillämpning av artikel 147 i arbetsordningen, med anledning av de skandalösa händelserna i går då vissa av våra kolleger betedde sig som huliganer, rent ut sagt. Jag uppmanar talmannen och talmanskonferensen att utreda denna fråga, att ta god tid på sig och utreda den grundligt, men nog måste detta vara ett fall där påföljder i enlighet med artikel 147 åtminstone bör övervägas.

Vi såg över denna artikel förra året för att göra tydlig åtskillnad mellan protester som är väl avvägda och påtagliga, men som inte stör sammanträdet, och det slags beteende som faktiskt stör parlamentets session. I går blev talare, däribland vår gäst Portugals premiärminister, så utbuade att de inte kunde göra sig hörda. Så beter man sig inte i ett pluralistiskt, demokratiskt parlament där vi för utvecklingen framåt genom god debatt, inte genom att bua ut människor.

Jag uppmanar talmannen att utreda detta och att, eventuellt under sammanträdet i januari, meddela vilka påföljder han tänker besluta om. Det bör minst bli en prickning, men eventuellt kan någon av de allvarligare påföljder som anges i arbetsordningen komma i fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Richard Corbett, bortsett från mina personliga åsikter, som snarast är i linje med era känslor och åsikter, kommer frågan att föras vidare till presidiet enligt bestämmelserna i artikel 147 och jag är övertygad om att talmannen kommer att behandla frågan i enlighet med artikel 147.

 
  
MPphoto
 
 

  Joseph Daul (PPE-DE).(FR) Herr talman! I den här frågan samtycker jag fullständigt med det som Richard Corbett sa till oss. Jag vill bara tillägga att jag närvarade vid sammanträdet i morse och hörde gruppordföranden Jens-Peter Bondes ursäkt för det som hände igår vad gäller vaktmästarna.

Det som inte kan tolereras är att någon i parlamentets personal som bara gör sin plikt och det som talmannen och ordförandeskapet ber honom om utsätts för övergrepp med ord eller meningar som jag inte vill beskriva som för starka, utan uppriktigt sagt jävliga – ursäkta uttrycket, men jag använder bara samma språk.

Jag har inte hört några officiella ursäkter och vi måste därför vidta nödvändiga åtgärder för att försvara parlamentets personal. Det är anledningen till att jag är här idag.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Tack, Joseph Daul. Jag avslutar här begäran om att tilldelas ordet i den här frågan, som är en procedurfråga, genom att ge Christopher Beazley ordet.

 
  
MPphoto
 
 

  Christopher Beazley (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag ska fatta mig kort. Jag vill bara säga att jag helhjärtat instämmer med både Richard Corbett och ordföranden för min grupp, Joseph Daul. Det finns inga som helst ursäkter för gårdagens händelse. Kanske är det dock på sin plats att be talmanskonferensen komma ihåg Daniel Cohn-Bendits råd, som kan vara klokt, nämligen att inte ge de här människorna den uppmärksamhet de eftersträvar genom sitt helt oacceptabla beteende.

Jag undrar om parlamentets avdelningar kanske kunde undersöka om det finns plats över i parlamentets förskola för de personer som lider av den åkomma som tydligen kan benämnas Faragias aggressionssyndrom. Symptomen är ett överdrivet och våldsamt beteende och i dess extrema form kan detta tillstånd vara smittsamt. Jag föreslår att Nigel Farage utnämns till föreståndare för denna förskola, och för dem som känner sig manade att gå där är den enda kända behandlingen att marschera fram och tillbaka med plakat med ett enda ord skrivet på och att skrika till varandra så högt de bara kan. När febern sjunker kan de vila och sedan komma tillbaka till de vuxna. Jag önskar därför en god jul till de personer som höll upp de där absurda plakaten i går och betedde sig förfärligt. Om de får tid att begrunda sitt uppträdande under julledigheten kanske de till och med kommer på vad de vill göra när de blir stora.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Vi kommer också att beakta ert förslag trots att jag personligen har svårt att föreställa mig dessa våra kolleger på ett daghem eftersom vi, av somligas beteende att döma, då skulle riskera en ”massaker på oskyldiga”. Vi kommer att agera helt i enlighet med artikel 147 i arbetsordningen och kommer definitivt att följa bestämmelserna i den.

 

2. Kommissionens åtgärder till följd av parlamentets resolutioner: se protokollet

3. 10 år efter antagandet av Ottawakonventionen om förbud mot antipersonella minor (ingivna resolutionsförslag): se protokollet

4. Textilier (debatt)
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Nästa punkt är debatten om

– en muntlig fråga till kommissionen från Pedro Guerreiro, Jacky Hénin, Roberto Musacchio, Marco Rizzo, Ilda Figueiredo och Helmuth Markov för GUE/NGL-gruppen: Utgången av det så kallade samförståndsavtalet om export av vissa kinesiska textil- och beklädnadsprodukter till EU (O-0077/2007 – B6-0388/2007),

– en muntlig fråg till kommissionen från Gianluca Susta, Ignasi Guardans Cambó och Johan Van Hecke för ALDE-gruppen, Robert Sturdy, Tokia Saïfi, Georgios Papastamkos och Vasco Graça Moura för PPE-DE-gruppen, Erika Mann, Glyn Ford, Kader Arif och Elisa Ferreira för PSE-gruppen, Cristiana Muscardini och Eugenijus Maldeikis för UEN-gruppen, Caroline Lucas och Alain Lipietz för Verts/ALE-gruppen: Textilier (O-0074/2007 – B6-0383/2007).

 
  
MPphoto
 
 

  Patrizia Toia (ALDE), ersättare för frågeställaren. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag talar även för min kollega Gianluca Susta som var den första att ta upp frågan och som är frånvarande idag på grund av viktiga åtaganden som uppkommit i Italien. Återigen vill parlamentet ta itu med frågan om textilindustrins komplicerade situation och uppmanar kommissionen att vidta mer beslutsamma och lämpliga åtgärder.

Sektorn sysselsätter miljontals människor i Europa och har en väsentlig omsättning i flera länder vilket gör Europa till den näst största exportören i världen. Sektorn står därför för ett mycket viktigt bidrag till europeisk export. Enligt min mening är det fel att betrakta sektorn som en mogen sektor eftersom det i många fall finns utrymme för modernisering genom teknisk innovation och forskning om nya material. Sektorn har också en stark koppling till mode, design och andra inriktningar inom vilka många europeiska länder har genuin sakkunskap som är känd världen över.

Detta kräver givetvis att sektorn påtagligt stöds genom en näringslivspolitik som ger den möjlighet att verkligen kunna möta global konkurrens. Det finns även förslag som lagts fram av den högnivågrupp som satts samman, och vi vill följaktligen fråga kommissionen vilka uppföljnings- och tillämpningsåtgärder den har vidtagit. De mest brådskande problemen handlar närmast om vilka åtgärder som bör vidtas inför det avgörande datumet den 1 januari 2008.

Jag ska ta upp tre problem, för det första behovet av mycket noggranna kontroller. Hur avser kommissionen att tillämpa kontrollsystemet för att säkerställa att det finns effektiva säkerhetsåtgärder och hur ska kommissionen hantera risken med indirekta förflyttningar och därmed problemet med dubbla kontroller av licenser? Problemet med alla instrument som ser bra ut på papper är generellt sett hur instrumenten sedan ska användas i praktiken. Det är en fråga om hur produkters tillförlitlighet ska säkerställas och därmed om behovet av att fortsätta bekämpa förfalskningar, piratkopiering och otillbörliga affärsmetoder. Och vi hoppas att rådet, som inte är här idag, kommer att anta förordningen om ursprungsmärkning som verkligen är nödvändig och som skulle vara en verklig säkerhetsåtgärd.

Sedan har vi problemet med konsumentskydd, inbegripet konsumentskydd sett från ett hälso- och säkerhetsperspektiv. Vi bör tillämpa samma hälso- och säkerhetsstandarder för importerade varor som vi använder för tillverkning av varor inom den europeiska marknaden.

Slutligen, och detta riktar vi till kommissionen, har vi problemet med viljan att agera. Om det i början av 2008 skulle ske en kraftig uppgång av importen efterfrågar vi en verklig vilja att tillämpa nya instrument och eventuellt nya åtgärder och säkerhetsbestämmelser.

 
  
MPphoto
 
 

  Tokia Saïfi (PPE-DE), frågeställare. (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! För två år sedan, efter att kvoterna tagits bort, drabbades textilsektorn av en svår kris. För att försöka klara av krisen rekommenderade ni, herr kommissionsledamot, tillfälliga nödåtgärder, i syfte att kontrollera och begränsa importen av vissa kinesiska textilier. Om några få dagar kommer detta att tas bort. Textilhandeln kommer att kontrolleras både av EU och av Kina, och jag hoppas att man kommer att vara uppmärksam och vaksam.

I dag oroar vi oss för hur systemet för gemensam kontroll ska inrättas. Vilka garantier har vi för att systemet kommer att vara lämpligt och effektivt? Textilsektorn har alltid varit global både i termer av produktion och av konsumtion, men den har också fått betala globaliseringens pris.

Globaliseringen kan dock förutspås och regleras. För att detta ska kunna ske krävs en politisk vilja att skapa konkurrensvillkor för vår europeiska textilindustri. Vi måste arbeta för rättvisa och ömsesidiga villkor för marknadsinträde. Vi får inte vara rädda för att använda de verktyg som står till vårt förfogande för att försvara handeln. Att vara beskyddande är inte samma sak som att vara protektionistisk. Vi måste prioritera kampen mot förfalskningar. Morgondagens Europa kommer inte längre att ha någon industri om vi inte försvarar dess immateriella rättigheter och expertis. Bara genom att alla följer samma regler kan en win/win-situation uppnås för alla berörda parter.

Herr Mandelson! Därför önskar jag att vi inför 2008 tillsammans kan se över textilsektorns ljusa framtid i ett fredligare klimat.

 
  
MPphoto
 
 

  Kader Arif (PSE), frågeställare. (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Några veckor efter avslutningen av förhandlingarna om samförståndsavtalet, som innebär att man inför restriktioner mot import av kinesiska textilier, är det mycket viktigt att Europaparlamentet antar en bestämd ståndpunkt om den europeiska textilsektorns framtid, vars strukturer och organisatoriska metoder plötsligt hotas av konkurrensen med Kina.

I den gemensamma resolution vi föreslår i dag efterfrågas ett tydligt åtagande från Europeiska kommissionen och medlemsstaterna på flera punkter.

För det första bör vi stödja de företag och arbetare i sektorn som riskerar att drabbas av omstruktureringar genom adekvata sociala åtgärder och genom att bevilja företagen medel från europeiska fonder så att de kan modernisera sina produktionsanläggningar.

Sedan behöver vi förbättra den europeiska textilsektorns konkurrenskraft genom en stark och ambitiös europeisk industripolitik. Detta mål kan inte uppnås förrän ord blir handling och vi investerar mycket i forskning och utveckling.

Eftersom vissa av våra konkurrenter skaffar sig konkurrensmässiga fördelar illojalt genom social och miljömässig dumpning behöver EU effektiva skyddsverktyg för att försvara sig. Större effektivitet kommer inte att uppnås genom påskyndade reformer, som i stället kommer att försvaga EU:s skyddsverktyg, utan genom en mer öppen och förutsägbar användning av de befintliga verktygen.

Slutligen bör EU använda Europa–Medelhavspartnerskapet som grund för ett integrerat tillverkningsområde där man fullt ut utnyttjar närheten mellan Medelhavsländerna för att bli mer konkurrenskraftig på den internationella textilmarknaden. Utvecklingen hos de medlemsstater vi vill ingå ett partnerskap med beror på om vi kan erbjuda dem fasta politiska åtaganden och sektorer av gemensamt intresse.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristiana Muscardini (UEN), frågeställare. (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Ett par dagar före den ödesdigra tidsfristen den 31 december 2007 när kvotsystemet för textilier från Kina kommer att upphävas för gott ökar oron inom den europeiska industrin.

Kina gick med i WTO för en tid sedan och har dragit stor fördel av detta, till exempel genom att WTO införde ett förbud mot att länderna återinför kvoter för de kinesiska textilexporterna. Kina borde ha återgäldat fördelarna genom att uppfylla de åtaganden som fastställts och ratificerats av WTO. Det verkar inte som om detta har skett, och det är negativt för den internationella konkurrensen. Den är fortfarande långt ifrån rättvis eftersom samma regler inte gäller för alla.

Jag talar inte om de komparativa fördelar av social och miljömässig natur som tyvärr inte ingår i någon rättslig ram i multilaterala handelsförhandlingar och som jag hoppas mycket snart kommer att tas med i en handelsram som verkligen kan beskrivas som rättvis. I dag talar jag om de regler som är viktiga för att bekämpa förfalskningar. Det handlar om säkerhetsnormer för många produkter, från leksaker till mediciner. Våra företag bör ges tillträde till marknader som Kina. Kina, och även andra länder, tillämpar fortfarande tariffära handelshinder och framför allt icke-tariffära handelshinder, inte bara för textilier utan även inom andra sektorer. Därför är det svårt för den europeiska industrin samt för små och medelstora företag att ta sig in på den kinesiska marknaden.

Genom multilaterala internationella avtal har man inrättat olika verktyg i syfte att skydda textilindustrin. Vi får inte vara rädda för att använda dessa verktyg i situationer som den vi nu står inför. En förutsättning är givetvis att de ekonomiska och rättsliga förutsättningarna är uppfyllda. Framför allt bör vi motverka de negativa effekter som kan uppstå när kvoterna försvinner. I detta avseende tänker jag på högnivågruppen för övervakning av textilmarknaden. Gruppens uppgift är att kontrollera export och import på den europeiska marknaden. På så sätt bör vi också kunna få information om indirekt handel och importflöden.

Vi måste våga införa en skyddsklausul som baseras på WTO:s bestämmelser. Vi måste också, åtminstone tillfälligt, våga återinföra kvoterna om vår industri skulle skadas allvarligt på grund av att importen ökar kraftigt. Jag tänker på den oupphörliga användningen av handelspolitiska skyddsåtgärder, såsom antidumpning och antisubventionsregler och mer generellt på att hela tiden hålla en jämförelsekanal mellan Kina och EU öppen.

Vår textilindustri är inte rädd för konkurrens, men den måste försättas i ett sådant läge att den klarar av att konkurrera. Därför måste vi agera på två olika fronter. Å ena sidan är det viktigt att uppmuntra sektorn till modernisering och omstrukturering, eftersom det kommer att göra den mer konkurrenskraftig. Detta sker lämpligen genom att vi ser till att det finns sociala skyddsnät så att industrin kan klara av ett eventuellt bakslag. Å andra sidan måste vi se till att samma villkor och regler gäller för alla inom sektorn.

Därför uppmanar vi kommissionen och rådet att ge fastställandet av produktursprung en bättre start.

 
  
MPphoto
 
 

  Caroline Lucas (Verts/ALE), frågeställare. – (EN) Herr talman! Jag vill understryka att de gröna är fullt medvetna om att följderna för EU-baserade tillverkare av en fullständigt liberaliserad marknad för textil och konfektion fortfarande är en mycket angelägen fråga, särskilt för vissa tillverkningsområden inom EU där industrin är starkt koncentrerad. Hundratusentals arbetstillfällen har gått förlorade sedan början av 2005, även om detta är mindre än vad de allra värsta prognoserna visade.

De gröna har redan från början uttryckt oro över konkurrensens inverkan på europeiska tillverkare. Jag anser att vi måste övervaka situationen noggrant och vara redo att införa importrestriktioner om importökningarna under nästa år blir större än vad den EU-baserade konfektionsindustrin klarar av att anpassa sig till. Vi måste givetvis också kanalisera forsknings- och utvecklingsresurser till denna sektor.

Vi måste dock också vara medvetna om att problemet är mycket allvarligare för vissa fattiga sydliga länder, t.ex. Bangladesh och Filippinerna, som på uppmaning av Världsbanken och andra givare har investerat kraftigt i exportprodukter inom konfektion och nu måste tampas med sjunkande exportmöjligheter, en ständig skuldbörda, bristande finansiella resurser för att anpassa sektorn samt misär, särskilt för de miljontals kvinnor som arbetar nattskift praktiskt taget gratis för att bjuda under det billigaste utbudet på marknaden med ett ännu billigare.

Det är i själva verket detta senare perspektiv som visar att det i vissa sektorer, där alltför många producenter tillverkar alltför många produkter, behövs någon typ av förvaltningsverktyg för att kontrollera utbudet, i majoritetens intresse. Jag uppmanar därför mina kolleger att stödja det ändringsförslag som de gröna och socialdemokraterna har lagt fram gemensamt, där kommissionen uppmanas att utvärdera nyttan av verktyg för att styra utbudet inom beklädnadssektorn i syfte att balansera den globala konkurrensen och motverka en strategi med en minsta gemensam nämnare för sociala och miljömässiga normer.

En fullständig liberaliserad marknad inom sektorer som präglas av överproduktionskapacitet är till fördärv för alla utom ett fåtal. Här anser jag att vi bör följa konfektionsindustrins exempel för att tvinga fram ett nytt tankesätt om hur politiken bör användas för att reglera marknaderna på ett sätt som gynnar alla. Att återinföra någon form av kvoter bör övervägas i denna utvärdering av verktyg för att styra utbudet.

Ett annat alternativ som nämns i den gemensamma resolutionen och som bör utvärderas närmare är inrättandet av en produktionszon för beklädnads- och konfektionsindustrin i Europa–Medelhavsområdet. Detta alternativ innebär inte bara en möjlighet att stärka utvecklingsmöjligheterna i de södra Medelhavsländerna, utan ger också möjligheter för de sydeuropeiska textil- och konfektionsproducenter som skulle dra nytta av kortare transporttider till EU:s marknader. Detta är ett av de bra exempel som finns på hur en ekonomisk zon i Europa–Medelhavsområdet skulle kunna förvaltas på ett känsligt sätt utan att involvera hela Medelhavsregionen i en total liberalisering via ett frihandelsavtal. Min grupp anser att detta alternativ har ett värde i sig som bör främjas oberoende av det omtvistade frihandelsavtalet för Europa–Medelhavsområdet 2010, som enligt de bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling som utförts av kommissionens generaldirektorat för handel skulle få många ganska negativa sociala och miljömässiga konsekvenser.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), frågeställare. – (PT) Vi är glada över att vi har den här debatten som min grupp har bidragit mycket till. Vi hoppas att det kommer att leda till att det blir lättare att skydda arbeten och verksamhet i textil- och beklädnadssektorn. Sektorn är strategisk för EU, men den har skyddats i väldigt liten grad och undervärderats i stor utsträckning.

När det gäller frågorna till kommissionen har vi inget att tillägga. De har lagts fram. När det gäller det gemensamma förslaget till resolution, som ska antas av Europaparlamentet i dag, skulle vi vilja påpeka att även om det innehåller vissa punkter som i själva verket kanske innebär att man skyddar och främjar textil- och beklädnadssektorn i EU reserverar vi oss mot några andra punkter.

Bara för att ge tre exempel: Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter bör inte användas för att tillfälligt lindra de oacceptabla sociala och ekonomiska kostnader som uppstår vid nedläggning eller företagsflytt, med påföljande arbetslöshet. Vi bör ta itu med orsakerna, inte konsekvenserna. Vi måste förändra den aktuella avregleringspolitiken och göra ekonomiska medel tillgängliga så att jobben verkligen kan skyddas och så att sektorn kan moderniseras. Vi måste också främja att andra industrier inrättas, även industrier som är kopplade till textilier och kläder, och därmed bidra till industriell diversifiering i de regioner som verksamheten huvudsakligen är koncentrerad till.

Det är ingen mening att be EU att uppmuntra andra att se över sin penningpolitik om inte EU först kritiskt omvärderar den starka europolitiken och dess konsekvenser för vissa länders export. Det är inte heller någon mening med att främja handelspolitiska skyddsåtgärder mot Kina, samtidigt som man stöder att ett frihandelsavtal inrättas mellan EU och Medelhavsländerna.

Jag hinner inte sammanfatta alla våra förslag angående EU:s beklädnads- och textilindustri i mitt anförande. De finns med i vårt förslag till resolution. Vi vill dock nämna några av de ändringsförslag som lades fram i den gemensamma resolutionen.

Syftet med ändringsförslagen är att gottgöra att man överhuvudtaget inte tar upp de allvarliga konsekvenserna av avregleringen av textil- och beklädnadsindustrin på global nivå. Att många företag läggs ner eller flyttas, i synnerhet till Nordafrika och Asien, leder till arbetslöshet och allvarliga socioekonomiska kriser. I förslagen betonar vi också att systemet för dubbelkontroll inte kommer att tjäna sitt syfte om det inte kan förhindra att situationen 2005 upprepas. Vi understryker hur viktigt det är med nya skyddsåtgärder för att främja sysselsättningen och handeln i EU:s textil- och beklädnadssektor. Vissa länder har antagit skyddsåtgärder som gäller till slutet av 2008, och därför är det svårt att förstå varför EU inte har gjort det.

I förslagen uttrycker man också oro över att kommissionen vill se över de handelspolitiska skyddsverktygen för att gynna intresset hos företag som flyttar sin produktion till länder där produktionskostnaderna är lägre på grund av att löner samt sociala och miljömässiga standarder är låga. Dessutom föreslås att man ska inrätta ett gemenskapsprogram för textil- och beklädnadssektorn, och i synnerhet för de mest förfördelade regionerna som är beroende av ett sådant program. Man ska också ge stöd till små och medelstora företag. I förslagen vidhålls behovet av att inrätta ett regelverk som innebär att man straffar företag som flyttar och ger offentligt stöd till företag som under lång tid åtar sig att främja regional utveckling och sysselsättning. Om villkoren inte uppfylls måste företagen betala tillbaka stödet. Slutligen uppmanar man i förslagen till att arbetsrepresentanternas roll i företagsstyrelser och deras betydelse för viktiga organisatoriska beslut ska stärkas. Vi hoppas att parlamentet kommer att stödja förslagen.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Mandelson, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Som parlamentets ledamöter vet ingick EU och Kina ett samförståndsavtal 2005 som innefattar ett övergångsavtal på två och ett halvt år för att ge EU:s textilproducenter lite andrum efter liberaliseringen av den globala handeln med textilier och kläder.

I överenskommelsen sattes årliga tillväxttak för tio särskilt känsliga textil- och konfektionsprodukter. Dessa tak avvecklas den 31 december 2007, även om själva samförståndsavtalet är giltigt fram till utgången av 2008 och ålägger båda parters industri och regeringar att verka för en stabil övergång till frihandel för textilier.

Jag har alltid haft för avsikt att kräva att Kina ska leva upp till detta åtagande. Kommissionen och Kina förhandlade fram ett system för dubbelkontroll för 2008 som ska omfatta åtta kategorier med särskilt känsliga textilprodukter.

Detta innebär att Kina kommer att utfärda en exportlicens för alla exporter samtidigt som EU:s licenskontor i medlemsstaterna utfärdar en importlicens. Detta är ett välkänt system som välkomnas av såväl tillverkare, importörer som detaljhandlare. Dess värde ligger i att det blir möjligt för oss att övervaka trenderna i textilimporten, och tack vare att importlicens måste utfärdas innan varorna lämnar hamnen i Kina kan vi förutspå den sannolika utvecklingen på förhand.

Jag är den förste att erkänna att textil- och beklädnadsindustrin genomgår en lång period av strukturförändringar. Detta började långt innan kvoterna avvecklades. Framgångsrika europeiska företag försöker inte tävla med massproducenterna utan satsar på teknik och kvalitet. Vi är, och det är alltid värt att betona, fortfarande världens näst största textilexportör. Vi har fler mode- och kvalitetsvarumärken än resten av världen tillsammans. Det är ett bevis för de europeiska textilproducenternas självförtroende och återhämtningsförmåga att de inte har krävt att kvoterna ska förlängas ytterligare. De har hävdat att deras konkurrenskraft nu snarare är beroende av effektiva åtgärder mot varumärkesförfalskning och för tillträde till den kinesiska marknaden.

Givetvis har jag för avsikt att lägga hela vår handelspolitiska vikt bakom dessa två problem. När det gäller marknadstillträde kommer vi att begära nytt tillträde för textilvaror i Doharundan och i alla våra nya frihandelsavtal. Vi har också inrättat en särskild arbetsgrupp för textilier som ett led i den förnyade strategin för marknadstillträde. EU är väl rustat för att utnyttja tillväxtekonomiernas enorma nya marknader för konsumentvaror och vi kommer inte bara att luta oss tillbaka och hoppas att denna utveckling ska gå i vår riktning.

Varumärkesförfalskning om något är ett ännu större problem. Att skydda varumärken och designrättigheter är helt centralt för textilindustrin och jag tar upp dessa frågor med kineserna i alla mina möten med dem.

Vi har haft ett fruktbart samarbete med kinesiska tullmyndigheter och organisatörer av handelsmässor samt det kinesiska patentverket. På det hela taget förblir dock Kina ett enormt problem för innehavare av immateriella rättigheter. Marknaderna för varumärkesförfalskning rensas ena dagen och sedan smyger försäljarna tillbaka nästa dag. Som jag nämnt tidigare har vi inte uteslutit möjligheten att använda oss av WTO om situationen inte förbättras. Patrizia Toia nämnde förslaget om en ”Made in”-märkning för att gynna textilier. Jag utformade detta förslag, jag lade fram det för kommissionen, som godkände det, men tyvärr har inte förslaget godkänts av en majoritet av medlemsstaterna. Med tanke på detta kan jag inte driva förslaget längre än vad jag redan har gjort.

Vid förra månadens toppmöte mellan EU och Kina i Peking var jag mycket mån om att framföra vissa uppriktiga budskap, som är lika relevanta för textilsektorn som för andra områden. Handelsförbindelserna mellan EU och Kina har förändrats de senaste två decennierna. Båda parter har dragit enorm nytta av dem, men balansen har förskjutits. Samtidigt som Kina dominerar våra importmarknader förlorar våra företag i Kina på grund av varumärkesförfalskning och hinder för marknadstillträde. Varje dag försvinner 55 miljoner euro i förlorade affärsmöjligheter. Vårt stigande handelsunderskott avspeglar båda dessa faktorer.

Orsaken är inte bristande konkurrenskraft hos de europeiska producenterna. Vi har ett överskott i varuhandeln med resten av världen och i de fall vi tillåts konkurrera fritt kan vi mäta oss med vem som helst. Så är inte fallet i Kina. I stället för rättvisa förutsättningar har vi fått en betydande nackdel. Vi möts av handels- och investeringsrestriktioner, ohejdad varumärkesförfalskning och lagstiftningshinder inom praktiskt taget varenda sektor. Kinas WTO-åtaganden sex år efter inträdet fullgörs fortfarande alltför sällan.

Jag anser att textilsektorns problem är ett uttryck för de allmänna problem vi står inför i Kina. Vi är Kinas största kund inom beklädnad och textilier. Vi har respekterat Kinas konkurrensfördel när det gäller arbetskrafts- och produktionskostnader. Vi fokuserar på våra egna konkurrensfördelar. Vi rör oss uppåt i värdekedjan genom det vi producerar. Vi förväntar oss samma lika möjligheter och rättvisa behandling på den kinesiska marknaden som Kinas producenter får på våra marknader.

Vid det senaste toppmötet verkade det som om Kinas premiärminister Wen Jiabao tycktes lyssna till och förstå vår starka oro, och han erbjöd sig att inrätta en strategisk mekanism på hög nivå med EU för att försöka komma till rätta med vårt stora handelsunderskott i förhållande till Kina.

Jag välkomnar detta, med det uppenbara förbehållet att det inte är mer dialog eller ytterligare en färdplan vi behöver, utan åtgärder – på plats, på marknaderna, i domstolarna, där det har betydelse för de europeiska exportföretagen. Och det är inte bara handelsministeriet som måste agera, utan alla berörda tillsynsmyndigheter och ministerier som begränsar marknadstillträdet och tillämpningen av lagen i alla delar av Kinas ekonomi. Öppenheten mot Kina hos EU:s egna marknader kommer inte att vara politiskt hållbar om inga åtgärder vidtas.

Jag talar om textilier och beklädnadsprodukter, men också om alla sektorer där EU har exportintressen. Att faktiskt få till stånd förändringar genom den nya högnivåmekanismen för att minska handelsunderskottet, som jag och min motpart med ansvar för handelsfrågor har fått i uppdrag att utforma och införa, blir det slutliga provet på Kinas uppriktiga vilja. Jag hoppas att kineserna har en lika uppriktig önskan som vi att lösa dessa frågor utan att det ska behöva bli en oundviklig konfrontation.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Sturdy, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill säga till kommissionsledamoten att jag för en gångs skull saknar ord. Gratulerar! Jag tror att det var precis detta som parlamentet ville höra och jag hoppas verkligen att han går vidare med de punkter han har tagit upp i dag i förhandlingarna med Kina. Det är hoppingivande och jag tycker att han helt och hållet verkar ha kontroll över situationen. Han skulle inte vänta sig dessa ord från mig, men jag säger dem eftersom jag anser att han har gjort precis det som behövs.

Jag vill bara ta upp en eller ett par, tre saker mycket kortfattat. I går lyssnade jag här i kammaren till ett av de bästa anföranden av en statschef som jag någonsin har hört, nämligen den jordanske kungens tal. En av de saker han nämnde var situationen för Europa–Medelhavspartnerskapet, vilket har särskild relevans för textilier och givetvis är mycket viktigt för stabiliteten i hela Europa–Medelhavsområdet. Kommissionsledamoten kanske bara skulle kunna ta med sina synpunkter på denna fråga, eftersom den snart kommer upp till förhandling. Jag anser att den är särskilt viktig, framför allt eftersom vi har Turkiet på ena sidan och Marocko på den andra. Våra förbindelser med Kina skulle i hög grad påverka allt detta.

För det andra välkomnar jag att han följer dessa linjer, eftersom jag inte tror på handelspolitiska skyddsinstrument utan mer på en fri marknad, med fri och rättvis konkurrens.

För det tredje undrar jag vad exakt som kommer att hända när kommissionens dubbelkontroll upphör – i slutet av 2008 tyckte jag kommissionsledamoten sa – med tanke på att Förenta staterna nyligen har infört mycket stränga importvillkor? Innebär detta en ännu stridare ström av produkter till EU:s marknad än vad som är fallet i dag?

Slutligen, herr kommissionsledamot, vill jag passa på att önska er, Renate och resten av era medarbetare en riktigt god jul och ett framgångsrikt nytt år.

 
  
MPphoto
 
 

  Harald Ettl, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Vad kommer 2008 att föra med sig för EU:s textilindustri? Säkerligen inte något bra. Kina har utvecklat världens mest aggressiva textilmakt och bara under 2006 köpte Kina 50 till 60 procent av de högteknologiska maskiner som producerats för ringspinnings-, väv- och vävnadssektorn. Därför kommer landets kapacitet snart att öka.

Europeiska detaljhandlare och tillverkare lägger inga order längre, utan väntar på bättre erbjudanden från Kina. Ytterligare konkurser är nära förestående. EU:s handelssatsning kommer att skapa ännu större problem för oss i andra sektorer, inte bara i textilsektorn.

Antalet produkter som vi erbjuds kommer givetvis att öka. Variationen av textilier kommer dock att minska. Om problemet ska kunna lösas måste ytterligare omstruktureringar av den europeiska industrin lindras mer effektivt i sociala termer. Bara ett fåtal nischade produkter kommer att kunna överleva.

Denna utveckling har dock ytterligare en dimension. I Kina är arbets- och lönevillkoren för textil-, klädes- och läderarbetare fortfarande mycket dåliga. Europeiska detaljhandlare och investerare sänker dessutom priserna i Kina. Trots Kinas konkurrensmässiga fördelar blir det svårt att överleva eftersom EU ger starkt stöd till den återstående europeiska textilindustrin. Snabba pengar drabbar alltid de små aktörerna negativt.

I egenskap av fackföreningsmedlem förväntar jag mig att idrottsekonomin bakom OS i Kina avslöjar hur Kinas kvinnliga arbetskraft har det där. I dag dör redan 350 till 400 personer varje dag i Kinas textilfabriker och upp till 100 skadar sina händer. Nio av tio kinesiska tillverkare bryter mot internationella arbetsnormer och till och med arbetsnormer som fastställts i den kinesiska lagstiftningen!

Affärerna går dock bra för oss i detaljhandeln. I egenskap av fackföreningsmedlem och vice ordförande i Internationella förbundet för textil-, kläd- och läderarbetare vill jag säga till er att det är sent, men dock inte för sent för oss att vidta sociala åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Ignasi Guardans Cambó, för ALDE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag anser att alla anföranden vi lyssnar till har samma linje. Den senaste tiden har det verkligen varit få debatter där vi har hört folk från olika sidor av parlamentet som representerar olika politiska åsikter. Alla talar samma språk och har exakt samma mål.

Vi stöder, utan tvekan, frihandel och vi stöder den som en mycket tydlig princip. Det handlar därför inte om att skapa hinder. Det handlar om att se till att alla har samma spelregler. Vi måste acceptera att industrin på grund av flera orsaker befinner sig en prekär situation. Kina konkurrerar illojalt genom att införa hinder för marknadsinträde och genom att systematiskt och fortlöpande bryta mot immateriella och industriella materiella rättigheter. Andra orsaker är att importen inte kontrolleras och att växelkursen skiljer sig åt. Dessa faktorer, tillsammans med andra åtgärder från Kinas sida, påverkar inte bara textilindustrin utan också många andra områden inom vår handelsförbindelse. Industrin fortsätter att existera och försvara sig själv för att överleva och den ber inte om skydd, som kommissionsledamot Peter Mandelson mycket riktigt sa i sitt tal, som jag givetvis gratulerar honom till. Den ber inte om hinder utan den ber om att spelreglerna ska vara lika för alla och att den ska kunna spela på lika villkor.

Situationen kommer att ändras helt från och med årets slut. Kommissionen kan inte bara notera och observera, som om det vore fråga om ett meteorologiskt fenomen. Den har många vapen och verktyg till sitt förfogande, såsom importkontroll. Med dessa kan den se till att spelreglerna verkligen är lika. Den kan även använda de försvarsmekanismer den har till sitt förfogande.

 
  
MPphoto
 
 

  Ryszard Czarnecki, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Kommissionsledamot Peter Mandelson vill, som en brittisk gentleman, gärna spela schack, men hans motpart, den kinesiske medspelaren, vill i själva verket spela ett helt annat spel, med helt andra regler.

Vi kan givetvis tala om övervakning, om kontroll av import från Kina, men låt oss inte glömma bort det som kallas för återexport, vilket innebär att Kina skickar vissa varor exempelvis till afrikanska länder. Samma varor kommer sedan till oss som afrikanska produkter fastän de egentligen är tillverkade i kinesiska fabriker belägna i dessa länder, eller helt enkelt är tillverkade i Kina.

Jag vill gärna rikta uppmärksamhet på en fråga som diskuteras alltför lite här, nämligen den artificiella undervärderingen av den kinesiska valutan. Denna undervärdering gör det uppenbart lättare för Kina att exportera varor till Europa. Detta är ett allvarligt problem.

 
  
MPphoto
 
 

  Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag vill börja med att tacka kommissionsledamot Peter Mandelson å det varmaste för hans tydliga argument. Jag hade redan läst om dem utförligt i europeisk press.

Nu till mitt bidrag. Framtiden för den europeiska textilbranschen mot bakgrund av uppsvinget i den kinesiska ekonomin står i fokus i denna debatt. Gång på gång visar sig unionen oförmögen att korrekt förutse Kinas utveckling. Orsaken till detta är unionens oförmåga att skapa en entydig handelspolicy. Europeiska Unionen är delad i två läger, ett nordligt och ett sydligt, både när det gäller kvoter för textilprodukter och handelsskyddsåtgärder.

Det är därför hög tid att medlemsstaterna lär sig att se längre än till sina egna intressen. Ett första steg i denna riktning är att det norra lägret inser att skyddande av den egna industrin mot piratkopiering och mot olagligt statligt stöd inte är detsamma som protektionism, och att effektiva skyddsinstrument krävs för att kunna utverka ett sådant skydd. Det sydliga lägret måste inse att Kinas uppsving har konsekvenser.

Unionen får inte ännu en gång vara oförberedd, som man var när multifiberavtalet löpte ut 2005. Europas industrier måste söka efter marknadsnischer i god tid. Möjligheten att införa kvoter är trots allt begränsad fram till slutet av 2008.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Mot bakgrund av att samförståndsavtalet mellan EU och Kina löper ut inom kort, anser jag att de frågor som här tas upp tydligt uttrycker den befogade oro som finns i branschen och sektorn för både de tidigare och nuvarande konsekvenserna av importen – eller snarare invasionen av – kinesiska produkter till EU:s medlemsländer.

Vid flera tillfällen har jag framhållit det faktum – och jag är inte den enda som har gjort det – att verklig konkurrens och konkurrenskraft för våra produkter på den interna marknaden, i större utsträckning än på den externa marknaden, uppnår vi inte bara eller inte på bästa sätt med hjälp av kvoter, utan framför allt genom att skydda sektorn mot illojal konkurrens. Sådan konkurrens är orättvis därför att den baseras på avsevärt lägre kostnader och sämre produktionsförhållanden. Baserad på sådana kostnader är den kinesiska produktionens mervärde oproportionerligt, på grund av väl kända produktionsfaktorer som är oförenliga med dem som gäller på vår mycket mer civiliserade kontinent.

Hur skulle vi kunna konkurrera med tillverkning där kostnaderna är så mycket lägre, och där produkternas kvalitet nu i många fall är nästan likvärdig med europeiska produkter? Det är min åsikt att vi bara har ett alternativ, bara en lösning som kan återställa något av vad jag skulle kalla för rättvis handel och hållbar konkurrens: ett system för övervakning av kinesisk import bör, enligt min åsikt, baseras på kontroll av att produktionsförhållandena inte i betydande grad skiljer sig från de förhållanden som vår industri måste leva upp till. Vi kan kanske inte begära att kostnaden för arbetsskraft ska vara densamma, men vi kan kräva att varorna garanterat är producerade utan användning av barnarbete eller under förhållanden som är oacceptabla eller slavliknande, och att de produceras utan att orsaka stor skada på miljön, och med säkerställande av miljöskydd, konsumentskydd och certifierad kvalitet.

För att uppnå en ny balans bör en annan policy även tillämpas gentemot europeiska företag som flyttar ut sin tillverkning till länder utanför EU och ägnar sig åt illojal konkurrens i förhållande till företag som fortsätter att producera sina varor inom EU, eventuellt genom skatteåtgärder som motverkar de fördelar som dessa företag uppnår jämfört med företag som inte flyttar ut.

Ett område som också bör kontrolleras mer är återförsäljarsektorn i Europa, i varje fall med tanke på vad som pågår i Italien, där varuhandel som i själva verket är partihandel kamoufleras till detaljhandel.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papastamkos (PPE-DE). - (EL) Herr talman! Europeiska unionen uppmanas fortfarande att omarbeta sin strategi när det gäller den viktiga textil- och beklädnadsindustrin.

Grunddragen i en övergripande EU-strategi skulle kunna bestå av följande. För det första att garantera förbättrat tillträde för europeiska produkter på utländska marknader genom att uppnå största möjliga konvergens av importtullar på låga nivåer över hela världen och undanröja tullhinder.

För det andra att uppnå en effektiv tillämpning av ursprungsreglerna för import.

För det tredje att ge ett påtagligt stöd genom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till små och medelstora företag som påverkas av avregleringen. Jag anser att det skulle vara användbart att inrätta ett gemenskapsprogram för att stödja sektorn, särskilt i EU:s mindre gynnade regioner.

För det fjärde att garantera att det finns ett effektivt sätt att bekämpa piratkopiering med tanke på att textil- och beklädnadsindustrin svarar för mer än 50 procent av de upptäckta fallen.

För det femte att underhålla och förstärka de handelspolitiska skyddsåtgärder som är absolut nödvändiga för att kunna bekämpa den olagliga verksamhet som skadar konkurrensen.

För det sjätte att garantera att produkter som importeras till EU utsätts för liknande säkerhets- och konsumentskyddsregler.

När det gäller Kina är vi oroliga för tillämpningen av dubbelkontrollsystemet i stället för förlängningen av kvoterna av de tio produktkategorierna. I vilket fall ber vi kommissionen – vi ber er kommissionsledamot Peter Mandelson – att systemet ska tillämpas rigoröst och effektivt. Jag vill också påminna om de skydd som Europeiska unionen har rätt att ta till som en sista utväg.

Till sist vill jag påpeka att avregleringen av världshandelssystemet inte innebär någon tolerans för otillbörlig konkurrens, olaglig handelstaktik eller rubbning av den ekonomiska och sociala modellen.

 
  
MPphoto
 
 

  Joan Calabuig Rull (PSE). - (ES) Herr talman! Låt mig gratulera kommissionsledamoten till hans orubblighet och till avtalet som nåddes i oktober med Kina när det gäller dubbelkontrollsystemet av textilexport till Europeiska unionen.

Med tanke på att kvotsystemet försvinner detta år kommer avtalet att hjälpa, eller bör åtminstone hjälpa till att garantera att övergången till en fri marknad under hela 2008 genomförs korrekt. Detta är nödvändigt för europeiska tillverkningsföretag, som redan har haft stora utmaningar, vilket även tidigare talare påpekat. Industrin och myndigheterna kommer att behöva samarbeta för att noggrant övervaka utvecklingen av handelsmönster med Kina och förhindra en upprepning av händelserna 2005.

Vi beklagar dock att de kategorier som omfattades av avtalet från juni 2005 endast inkluderade åtta av de tio produkter som berördes av begränsningarna fram till den 31 december i år. På denna punkt skulle jag vilja be kommissionsledamoten att klargöra vilken strategi kommissionen kommer att använda för att övervaka de två produktkategorier som har uteslutits från det beslutade dubbelkontrollsystemet. Dessa två kategorier är bomullstyger och kökshanddukar.

Det råder ingen tvekan om att Europeiska unionen utöver detta avtal behöver fortsätta agera på andra områden för att kunna garantera att EU:s industri kan konkurrera under rättvisa och ömsesidiga villkor, till exempel med framsteg när det gäller ursprungsmärkning – trots de svårigheter som kommissionsledamoten påpekade – eller genom att främja arbetsvillkor, sociala villkor och miljövillkor vid förhandlingarna om handelsavtal.

Alla institutioner och affärsrörelser måste satsa på forskning och utveckling genom att använda de många möjligheter som erbjuds tack vare gemenskapens sjunde ramprogram. Vi behöver förutse förändringarna och samtidigt beakta effekterna av omstruktureringar genom att vidta de sociala åtgärder som behövs för att stödja arbetstagarna.

Slutligen vill jag välkomna den överenskommelse som uppnåddes vid det tionde toppmötet mellan Europeiska unionen och Kina, som kommissionsledamoten nämnde. Tack vare det kommer en högnivågrupp att upprättas för att tackla nyckelfrågor som handelsbalansunderskottet, svårigheterna att komma in på den kinesiska marknaden och immateriella rättigheter.

Detta är ytterligare ett steg i rätt riktning när det gäller att förbättra våra relationer med Kina och främja fördelaktiga förhållanden för båda parter.

 
  
MPphoto
 
 

  Johan Van Hecke (ALDE). (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Finns det fortfarande en framtid för EU:s textilindustri? Svaret ligger i stor utsträckning hos Europeiska kommissionen. I Peking i förra månaden kritiserade kommissionsledamot Peter Mandelson den bristande säkerheten hos kinesiska produkter, den enorma mängden piratkopierade varor som strömmar in och dumpningen av kinesiska exportvaror. Mycket riktigt hotade han att lämna in ett klagomål till Världshandelsorganisationen. EU:s dagliga import från Kina uppgår till en halv miljard euro och åtta av tio piratkopierade varor som upptäcks kommer från Kina.

Förutom piratkopiering drabbas just nu EU:s textilindustri också av den svaga amerikanska dollarn. Den svaga dollarn intecknar inte bara vår export utan ger också länder som fortsättar att använda dollarn som sin valuta en artificiell fördel. Av en tillfällighet ligger samtliga dessa länder i huvudsak i Asien och inte lika mycket av en tillfällighet håller Kina fast vid dollarn. Detta är oacceptabelt för textilsektorn, som arbetar med stora volymer och små vinstmarginaler.

Vår industri kan inte och får inte falla offer för en stark europeisk valuta. Därför måste vi använda euron alltmer i våra handelsrelationer. Det var väl, har jag för mig, ett av skälen till att vi införde vår gemensamma valuta för fem år sedan.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasco Graça Moura (PPE-DE).(PT) Konsekvenserna av globaliseringen inom EU gör produktionsföretagen till förlorare och företag som exporterar teknik till vinnare. Detta återspeglas tydligt i den inre sammanhållningen. I textilindustrins fall är det faktum att sektorn i huvudsak består av små och medelstora företag en nackdel på en marknad som utgör 6 procent av den totala världshandeln och har en beräknad omsättning på 566 miljarder euro. Dessutom drabbas många producerande områden av den ekonomiska omstruktureringens konsekvenser, vilket gör det svårt att uppnå hållbarhet i sektorn.

Produktionen i EU tvingas konkurrera med produktionen i andra länder som på konstgjord väg devalverar sin valuta, inte respekterar miljöskyddsreglerna, inte står för miljöskyddskostnaderna eller som ofta begår immaterialrättsliga intrång. Ännu allvarligare är att länderna, bortsett från att ha mycket lägre lönekostnader, inte tillämpar lika stränga arbetarskyddsåtgärder som i EU. Därför är det än mer brådskande att se till att Världshandelsorganisationens regler tillämpas. Kommissionen ska kunna övervaka importen och inte tillåta att de överdrifter som noterats i handeln med Kina när det gäller textilimport förbigås med tystnad, vilket tidigare har hänt.

Kommissionen måste vidta alla åtgärder som krävs för att skydda EU:s intressen inklusive om så behövs införa kvotering för Kina, och i så fall möjligtvis fram till slutet av 2008, inom Världshandelsorganisationens rättsliga ram. Kommissionen måste även insistera på total respekt för reglerna om fair play. EU:s producenter saknar incitamenten för forskning och utveckling och för att förbättra arbetsstyrkans kompetens. De har inte lämplig tillgång till externa marknader eller effektiva medel för att förhindra piratkopiering. Immateriella rättigheter är grundläggande för sektorns mervärde och måste till varje pris försvaras för att uppmuntra produktion med ett högre mervärde. Vi får heller inte glömma konsumentskyddet. Det är kommissionens uppgift att förhindra att produkter som kan vara skadliga inte hamnar i EU-medborgares hem.

 
  
MPphoto
 
 

  Stavros Arnaoutakis (PSE). - (EL) Herr talman! I Europeiska unionen och särskilt i Grekland består textilsektorn mest av små och medelstora företag. Många av dessa företag håller på att utvecklas i regionen. Europeiska unionen har en skyldighet att säkerställa sektorns livsduglighet innanför våra gränser och se till att vi skyddar våra affärsverksamheter mot otillbörlig konkurrens och olaglig handel.

Den europeiska textilsektorn måste bli mer konkurrenskraftig internationellt. Vi måste stödja åtgärder för moderniseringen av våra företag, innovation, forskning och utveckling. Självklart måste vi på allvar beakta att den 1 januari 2008 upphör övergångsperioden för importkvoter av textilprodukter från Kina. I ett större sammanhang och för EU-konsumenternas skull måste vi också se till att upprätthålla bindande regler om märkningen ”tillverkad i …” för textilprodukter och effektiv tillämpning av övervakningssystemet för import från tredjeländer.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Laperrouze (ALDE). (FR) Herr talman! När jag talade om detta ämne i kammaren i juli 2005 sa jag att det vi skulle lära oss från textilkrisen skulle så småningom hjälpa oss att bibehålla och utveckla andra sektorer i EU:s ekonomi. Jag anser att vi har gjort vissa framsteg men inte särskilt många. Här står vi nu och ber fortfarande om mer forskning och utveckling och att kommissionen ska kontrollera att den immateriella upphovsrätten respekteras. Detta är avgörande faktorer men de är inte tillräckliga. Det får mig att tro att Världshandelsorganisationen och dess regler i stället för att vara en faktor som bidrar till handelns tillväxt och ekonomiska utveckling fungerar som en broms. Handel är uppenbarligen en källa för tillväxt men för att den ska kunna vara det måste den fungera i båda riktningarna. Textilfrågan visar i stället upp två grundläggande problem: frånvaron av en EU-industripolitik och frågan om EU:s intressen.

När det gäller EU:s intressen välkomnar jag med viss belåtenhet kommissionens meddelande ”Det europeiska intresset – För framgång i en globaliserad värld”, som offentliggjordes i början av oktober. Där står att vi måste se till ”att de har grundläggande regler som inte hindrar våra möjligheter att skydda våra intressen och slå vakt om våra höga krav när det gäller skydd för hälsa och säkerhet, miljöskydd och konsumentskydd”. Vi kommer inte att tolerera att tredjeländer som vill verka i Europeiska unionen tänjer på de regler som tillämpas på den inre marknaden.

Jag anser, herr kommissionsledamot, att vi ska börja med att tillämpa dessa principer på textilindustrin.

 
  
MPphoto
 
 

  Ivo Belet (PPE-DE). (NL) Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten för hans tydliga ingripande. Jag vill dock påpeka två saker för honom. Textilindustrin är inte bara viktig för Sydeuropa utan även för till exempel Belgien, som har en blomstrande textilindustri som sysselsätter 25 000 människor.

Jag vill påpeka för kommissionsledamoten att borttagandet av kvoter för de tio färdiga produkterna den 1 januari hotar att ge allvarliga återverkningar inte bara på de berörda sektorerna utan även på tidigare led. Ta till exempel jeanssektorn där en översvämning av kinesiska produkter, vare sig det blir till vrakpriser eller inte, direkt skulle påverka både tillverkare av denimmaterial och trådtillverkare. Därmed är självfallet förgreningarna mycket bredare än vad de kan verka vid första anblicken.

Min andra punkt är att ”övervakningssystemet” övervakar för närvarande endast volymen av antalet importerade varor. Det skulle vara mycket mera effektivt om övervakningen även utfördes utifrån priserna – och detta på förhand eller när licenser utfärdas. Endast så kan en verkligt proaktiv och förebyggande strategi bli möjlig.

Vi skulle också gärna vilja att kommissionsledamot Peter Mandelson svarade på när kommissionen tänker vidta åtgärder, eftersom det just nu är ganska förvirrat och vagt. Med andra ord hur stora importerna från Kina behöver bli och hur mycket priserna för dessa importer måste sjunka för att kommissionen faktiskt ska vidta åtgärder? Vi anser att det inte är mer än logiskt att vi får tydliga besked om detta i förväg.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Mandelson, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag håller med om de flesta åsikter som kommit till uttryck i debatten. Jag vill dock redan nu invända mot det som Bastiaan Belder sa om att vi inte har någon gemensam handelspolitik i EU och att medlemsstaterna är så splittrade att vi inte kan föra en politik för bland annat textilier.

Vår erfarenhet inom textilier visar bara alltför tydligt att vi faktiskt har en gemensam handelspolitik, som inneburit att vi har kunnat ena medlemsstater med olika hjärtefrågor och olika inriktningar, jämka samman deras åsikter och utforma en gemensam handelspolitik för textilier som konsekvent har följts. Det kan finnas skillnader i hur handelspolitiska skyddsinstrument används, men genom översyn och planerade reformer vill jag bygga upp ett nytt samförstånd och ny solidaritet bland medlemsstaterna om hur sådana instrument bör användas. Framför allt bör de användas i högre grad av små och medelstora företag, vilket jag vill lägga fram förslag om.

Vissa särskilda punkter har tagits upp, t.ex. det system för dubbelkontroll som ska användas under 2008. Kommissionen kommer att övervaka textilimporten från Kina i så nära realtid som är möjligt. Detta innefattar dubbelkontroll och annan övervakning som kommissionen har möjlighet att genomföra, t.ex. inom ramen för Taxud, som tillhandahåller handelsuppgifter på grundval av faktisk handel. Om det skulle blir en plötslig anstormning av kinesiska textilier är kommissionen redo att använda alla instrument som står till dess förfogande, om situationen kräver det.

Jag vill dock understryka att 2005 års avtal var ett engångsavtal och att kommissionen inte har för avsikt att föreslå att de överenskomna nivåerna ska förlängas. Kommissionen har ingenting emot ökad handel i sig och en ökning kan också väntas. Om ökningen antar sådana proportioner att åtgärder krävs kommer dock dessa att baseras på befintliga krav och kriterier. Vi är beroende av att kunna dela ansvaret med Kina för att övergången ska gå smidigt. Kina är väl medvetet om att det inte ligger i dess intressen att händelserna under 2005 upprepas. Vi är också beroende av att näringsidkarna har ett egenintresse av att undvika en återgång till 2005. Textilier ingår nu i samma kategori som övriga produkter, och de vanliga instrumenten, inbegripet handelspolitiska skyddsinstrument, gäller därför, med de vanliga standarderna.

Frågan om EU-stöd till textilindustrin har tagits upp. Jag vill säga två saker om detta. På EU-nivå har kommissionen inom ramen för sjätte ramprogrammet anslagit över 70 miljoner euro till forskning och utveckling i projekt som handlar om textilier och beklädnad. Två förslag till innovationsprojekt har också beviljats stöd inom ramen för initiativet Europe Innova.

Beträffande Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter så är denna öppen för textilsektorn precis som för andra sektorer. Hittills har åtta formella ansökningar om stöd från denna fond lämnats in, varav fyra har anknytning till textilier. Ingen av ansökningarna har dock godkänts av budgetmyndigheten ännu, utan behandlas fortfarande av kommissionens avdelningar.

Till sist vill jag återgå till frågan om Europa–Medelhavsområdet, som Robert Sturdy tog upp. Kommissionen har inrättat en formell Europa–Medelhavsdialog om textil- och beklädnadsindustrins framtid, för att fastställa gemensamma strategier för att förbättra industrins konkurrenskraft i Europa–Medelhavsområdet. Dialogens syfte är att sammanföra Europa–Medelhavsländerna och kandidatländerna för att försöka finna gemensamma lösningar för att förbättra deras konkurrenskraft. Jag ser fram emot de förslag som blir resultatet av denna dialog.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Jag har fått in sex resolutionsförslag som lämnats in i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen(1).

Debatten är avslutad.

Omröstningen äger rum i dag klockan 11.30.

 
  

(1)Se protokollet.


5. Handel och ekonomiska förbindelser med Korea (debatt)
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Nästa punkt är David Martins betänkande (A6-0463/2007), för utskottet för internationell handel, om handel och ekonomiska förbindelser med Sydkorea (2007/2186(INI)).

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), föredragande. − (EN) Herr talman! Detta betänkande fick utarbetas ganska snabbt, eftersom vi förutsåg och till och med hoppades att frihandelsavtalet mellan EU och Korea kanske skulle ingås i slutet av detta år. Så kommer det uppenbarligen inte att bli, men vi är ändå glada över att betänkandet kan läggas fram för parlamentet i dag och vi hoppas att vi genom detta betänkande kommer att kunna påverka kommissionens ståndpunkt.

Vissa av mina kolleger har arbetat mycket hårt för att vi ska nå dit där vi är i dag, och jag vill tacka Christopher Ford från utskottet för internationell handel och Emmanuelle Le Texier från PSE-gruppen, som har gjort väsentligt mer än plikten kräver för att få betänkandet klart i tid. Jag vill även tacka kommissionsledamot Peter Mandelson och hans medarbetare för det goda samarbete jag haft med kommissionen i arbetet med betänkandet, liksom Koreas ambassadör, som hållit mig informerad om Koreas ståndpunkt i dessa förhandlingar.

Historiskt sett har frihandelsavtalen mellan EU och asiatiska länder inte omfattat så mycket handel, trots namnet. Jag anser att detta är undantaget som bekräftar regeln. Korea har visat en vilja och förmåga att förhandla fram ett långtgående och omfattande bilateralt handelsavtal.

Korea är en betydande aktör i den asiatiska regionen. Det är nu ett rikt land, världens elfte största ekonomi. Dess inkomst per capita är i nivå med Spaniens. Koreas ekonomi växer snabbt och handeln mellan våra båda regioner – mellan Korea och EU – uppgick till 60 miljarder euro förra året. Det är alltså ett bra avtal och om vi kan få till det rätt anser jag att alla vinner på det. Den koreanska tillverkningsindustrin vinner till exempel tillträde till europeiska tjänster, som gör det möjligt för koreanska tillverkningsföretag att expandera och konkurrera på ett bättre sätt. Vi vinner genom att vi får tillträde till den koreanska marknaden för vissa av våra viktigaste varor och tjänster.

Tidsplanen var, som jag nämnde inledningsvis, att avtalet skulle ingås vid årets slut. I dag verkar det realistiskt att förhandlingarna kan slutföras tidigast i maj nästa år. Efter fem förhandlingsrundor finner jag det dock hoppingivande att samtalen tycks börja handla om väsentligheter och att det börjar bli allvar. Det finns uppenbarligen fortfarande en lång bit kvar till EU:s ståndpunkt i frågor som ursprungsmärkning, tekniska standarder för bilindustrin och tullmedgivanden för varor. Det viktiga är dock att förhandlingarna nu förs på en seriös och detaljerad nivå.

Mina farhågor är störst främst inom området sociala och miljömässiga standarder. Trots förseningen tycks avtalet med Korea vara det första av den nya generationens frihandelsavtal som vi ingår. Avtalet kan i sig användas som förlaga för andra frihandelsavtal och jag skulle vilja att våra ambitioner för miljömässiga och sociala standarder var högre. Jag skulle vilja att avtalet får en tvistlösningsmekanism. Jag anser inte att vi bör nöja oss med mindre än Förenta staterna, som har en sådan mekanism i sitt avtal. Jag anser att det inte räcker med gentlemen’s agreement eller att bara uppmuntra människor att göra saker när det gäller frågor som ratificering av centrala ILO-konventioner och tillämpningen av ett eventuellt nytt klimatförändringsavtal efter 2012. Vi måste faktiskt ha någon slags mekanism för att lösa tvister och jag hoppas att kommissionen kommer att titta på denna fråga igen.

Jag vill också hävda att industrianläggningen i Kaesong (KIC) bör behandlas välvilligt i ett sådant avtal. Jag godtar kommissionens strategi att vi först måste ro frihandelsavtalet i hamn, men om vi kan klara detta bör vi innan vi undertecknar det undersöka hur vi kan hjälpa Sydkorea att uppmuntra Nordkorea att ta steget ut i den verkliga världen. Industrianläggningen i Kaesong, som ligger i Nordkorea men drivs av sydkoreanska företag, är ett sätt att knyta Nordkorea till resten av världen och det är en process vi bör stödja. Jag menar att vi genom vårt handelsavtal kan göra mycket för att bistå Sydkorea i denna process. Det ligger inte bara i Sydkoreas intresse utan i hela världens. Samarbete mellan Nordkorea och Sydkorea gör världen till en säkrare plats.

Jag anser att detta är ett viktigt frihandelsavtal som gör både EU och Korea till vinnare om vi kan få till det rätt. Jag stöder kommissionens ståndpunkt att vi inte bör ha för bråttom att ro avtalet i hamn och att ett bra avtal vid en senare tidpunkt är bättre än ett dåligt avtal tidigt. När Korea får en ny president i början av nästa år hoppas jag att den personen uppmanar sina medarbetare att oförtröttligt arbeta för att få till stånd detta avtal före sommaren.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Mandelson, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag välkomnar det utmärkta och snabba arbete som föredraganden David Martin med kolleger och personal har utfört. Tillsammans har de utarbetat ett övergripande och balanserat betänkande, som jag lovordar.

Parlamentets antagande av detta resolutionsförslag kommer att sända en tydlig signal om att parlamentet stöder kommissionens politik att eftersträva ett ambitiöst och övergripande frihandelsavtal med Sydkorea, som ett led i den strategi som fastställdes i meddelandet Europa i världen från oktober 2006. Att just Sydkorea valts ut som partner i denna generation frihandelsavtal visar att landet har betydande ekonomisk och politisk potential, men det är också ett erkännande av att det finns stora och bestående hinder för starkare ekonomiska och handelsmässiga band mellan oss.

Förslaget kommer vid rätt tidpunkt. Förhandlingarna om frihandel inleddes med Sydkorea i maj 2007 och har hittills gått snabbt framåt. Vi är redo att arbeta för ett tidigt ingående av ett avtal så länge innehållet och kvaliteten är den rätta. Det är vår utgångspunkt och kommer så att förbli.

Vårt frihandelsavtal med Sydkorea bör vara fullständigt förenligt med WTO:s regler. Det är en självklarhet. Vi eftersträvar en långtgående liberalisering av handeln med varor och tjänster och av investeringar. Vi lägger särskild vikt vid icke-tariffära handelshinder och vid regler och förordningar inom centrala områden, t.ex. immateriella rättigheter, konkurrens och offentlig upphandling. Jag instämmer helt i den vikt som läggs vid icke-tariffära handelshinder i betänkandet samt vid effektiv tvistlösning när det gäller denna och andra aspekter av det framtida avtalet.

Undersökningar har visat att icke-tariffära handelshinder nu är större än själva tullarna inom vissa koreanska sektorer. Att uppnå väsentliga förbättringar när det gäller dessa handelshinder inom landet och att skapa verkligt marknadstillträde för EU-export till Sydkorea är helt centralt för att frihandelsavtal ska ingås.

Bland de få särskilda problem som tagits upp ger Kaesong upphov till komplexa tekniska och politiska frågor. Vi välkomnar de ändringsförslag som lagts fram om denna fråga, eftersom de visar hur komplex den är. Frågan kommer att behöva prövas noggrant. Erkännande och främjande av handelns sociala och miljömässiga aspekter – hållbar utveckling – kommer att vara en central del av frihandelsavtalet med Sydkorea.

Jag håller med om att ett effektivt upprätthållande av standarder är viktigt för att säkra ett ambitiöst och effektivt resultat i fråga om hållbar utveckling i detta avtal. Man kommer dock mycket längre på detta område med en samarbetsvillig ton än en hotfull. Vi räknar med att täcka ett större antal multilaterala miljöavtal och att inkludera frågor som anständiga arbetsvillkor och ett starkare åtagande om ILO:s kärnkonventioner. Vi räknar även med att komma längre än man gjort i andra avtal som ingåtts nyligen, till exempel frihandelsavtalet mellan Korea och Förenta staterna. Vi kommer även att sträva efter att involvera arbetsmarknadens parter och det civila samhället i detta samarbete.

Bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling har inletts. De huvudsakliga resultaten i utkasten till rapporter i de olika faserna kommer att diskuteras med det civila samhället. Vi har beslutat om bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling för att säkra en fortlöpande och snabb återkoppling i förhandlingsprocessen. Detta bygger på de inledande kontakter vi har haft med det civila samhället i förhandlingarnas inledningsskede.

Vi har även haft ett nära samarbete med Europaparlamentet. Samarbetet med föredraganden och utskottet för internationell handel har varit utmärkt. Både jag själv och generaldirektören har regelbundet uppdaterat utskottet. När det gäller ratificeringsförfarandet kommer detta att bero på innehållet i själva avtalet, men kommissionen vill involvera parlamentet så mycket som fördraget tillåter.

Slutligen kommer ett eventuellt framtida frihandelsavtal som omfattar bilaterala handelsförbindelser med Sydkorea att ingå i en övergripande och sammanhängande ram för EU:s förbindelser med Sydkorea. Det nuvarande bilaterala ramavtalet kommer att fortsätta att styra det bilaterala samarbetet och den politiska dialogen.

Avslutningsvis är frihandelsavtalets syfte att komplettera ett ambitiöst resultat av Doha genom att fördjupa och utveckla de bilaterala förbindelserna med Sydkorea. Tidigare erfarenhet visar att sådana avtal kan generera lösningar med liberalisering på prov och bli en språngbräda för WTO:s framtida utveckling. Ett ambitiöst och övergripande frihandelsavtal med Sydkorea är inte bara viktigt för handeln, utan kommer även att innebära en väsentlig upplyftning av de bilaterala förbindelserna mellan EU och Sydkorea. Det är också ett erkännande av EU:s engagemang på den koreanska halvön och i regionen. Mer allmänt ingår detta avtal i vårt övergripande åtagande att se till att EU:s handelspolitik i Asien kan hålla jämna steg med den dramatiska utvecklingen i regionen och säkra förmåner för båda parter när det gäller arbetstillfällen, tillväxt och ökande handel.

 
  
MPphoto
 
 

  Werner Langen (PPE-DE), föredraganden för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. − (DE) Herr talman! Utskottet för industrifrågor, forskning och energi tackar föredraganden för att han tagit till sig våra förslag. Vi tycker att det är rimligt att ingå ett avtal, men skulle ändå vilja peka på att det tidigare funnits stora sektorspecifika problem med Sydkorea. Det jag tänker på är t.ex. diskussionen om dumpning av priser inom varvsindustrin på senare år, där det också förekommit stämningar. Vi vill säkerställa att de här sektorspecifika problemen kan lösas så att vi kan vara säkra på att båda sidorna verkligen öppnas och att Sydkorea inte ensamt gynnas och att ömsesidighet kan garanteras – också när det gäller vår läkemedelsindustri, bilindustrin och flera andra industrisektorer.

En viktig fråga var Kaesong. Kommissionsledamoten har just tagit upp frågan om hur de nordkoreanska specialzonerna ska hanteras. Vad jag har förstått planeras ytterligare åtta specialzoner. Det är utskottet för industrifrågors uppfattning att internationella standarder måste gälla här. Vi kan inte undergräva våra egna frihandelsavtal på det här sättet. Vi vill därför att just den här aspekten granskas noggrant. I övrigt vill vi tacka alla, också kommissionen, för de här förhandlingarna!

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Šťastný, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Låt mig först gratulera min kollega, föredraganden David Martin, till detta omfattande betänkande av hög kvalitet. Våra förhandlare bör ta till sig detta. Vi bör även ta lärdom av det frihandelsavtal som nyligen ingåtts mellan USA och Sydkorea och som visar att snabbhet är viktigt när avtal ska ingås, men inte det viktigaste. Huvudmålet måste vara att uppnå en hög kvalitet och rättvisa spelregler för handelsflödena. I dag hindras dessa flöden fortfarande i hög grad av icke-tariffära handelshinder.

Sydkorea tillämpar inte internationella normer eller märkningskrav för bilprodukter och andra viktiga produkter som läkemedel, kosmetika och elektronik. Det finns även ett behov av förtydliganden när det gäller immateriella rättigheter och varumärkesförfalskning. Dessa frågor måste lösas innan vi undertecknar frihandelsavtalet, för att garantera en fri och rättvis handel. Om dessa frågor inte går att lösa på ett fullgott sätt för oss råder jag kommissionen att inte underteckna avtalet.

Jag beundrar Sydkoreas ekonomiska mirakel, som avspeglas i att Sydkorea är EU:s fjärde största handelspartner. Landets starka demokrati har uppenbarligen varit mycket gynnsam för koreanerna och man kan bara beklaga deras bröder och systrar i Nordkorea.

Vi bör vara beredda att göra allt vi kan för att få till stånd en känslofull återförening precis som den vi såg mellan Öst- och Västtyskland i slutet av 80-talet. Grunden skulle givetvis vara demokrati, som har gjort Sydkorea så framgångsrikt.

 
  
MPphoto
 
 

  Erika Mann, för PSE-gruppen. (DE) Herr talman! Jag vill ta upp tre frågor. Först vill jag tacka den föredragande, David Martin, å min grupps vägnar. Betänkandet är noggrant skrivet och berör faktiskt alla viktiga punkter som måste diskuteras. Betänkandet rekommenderar också viss försiktighet på en del områden, t.ex. inom fordonssektorn. I det avseendet anser jag att det är ett utmärkt betänkande, vilket är en bra förutsättning och kommissionen och rådet bör därmed beakta betänkandet. Jag är glad att höra att kommissionsledamoten har bemött betänkandet med sådan noggrannhet.

För det andra skulle jag vilja ställa en fråga till kommissionsledamoten: Hur kommer enligt din uppfattning förhandlingarna med Sydkorea att gå vidare? Förhandlingarna pågår och befinner sig i ett mycket komplicerat skede. Jag menar att det såg mycket bättre ut från början, än det har gjort under processens gång. Parallella förhandlingar med alla Asean-länder tillkommer också, förstås. Förhandlingarna befinner sig också – som jag har uppfattat det av protokollet – i ett mycket komplicerat skede. Hur bedömer kommissionen detta? Hur kommer våra pågående förhandlingar med Asean att påverka förhandlingarna med Sydkorea?

Min sista fråga till kommissionsledamoten handlar om det faktum att stats- och regeringscheferna ska underteckna reformfördraget i dag, den 13 december. I enlighet med reformfördraget kommer parlamentet i framtiden att få ett betydligt större inflytande inom detaljistsektorn, något som vi i parlamentet har kämpat länge för. Jag vill tacka kommissionen och inte minst kommissionsledamot Mandelson för att ha ställt sig bakom detta.

Jag frågar mig dock: Är det troligt att kommissionen kommer att stödja oss när vi ber rådet om den rättighet som redan förts fram i samband med det kommande frihandelsavtalet och att parlamentet därmed kommer att behålla skyldigheten att ge sitt stöd? Kan vi utgå från att vi har kommissionsledamoten på vår sida i den här frågan?

 
  
MPphoto
 
 

  Ignasi Guardans Cambó, för ALDE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag vill också å min grupps vägnar gratulera föredraganden David Martin till den höga kvaliteten på det betänkande han presenterar för parlamentet. Alla betänkanden håller inte samma kvalitet. Vi genomför omröstningar utifrån olika typer av underlag och det är då viktigt att lyfta fram de dokument som har ett innehåll och en vederhäftighet som gör att de kan granskas i detalj och som tar upp alla områden som är föremål för debatt. Jag vill därför gratulera den föredragande och den grupp som stödde honom i arbetet med betänkandet.

Det stämmer att vi inte talar särskilt mycket om Sydkorea här. Vi talar för lite om landet, trots att det utan tvekan är en av våra viktigaste handelspartners och den fjärde största handelspartnern utanför Europa, vilket också nämns i betänkandet. EU är den största investeraren i Sydkorea, ett land som är en av de största demokratierna i den här regionen.

Om vi å ena sidan har det jag just nämnt och å andra sidan svårigheterna på multilateral nivå och den verklighet där det finns hinder för att gå in på marknaden med europeiska produkter och tjänster, dvs. betydande icke-tariffära handelshinder, är det uppenbart att det på detta område krävs ett bilateralt avtal som har fullt stöd av parlamentet. Det här avtalet måste dock vara väl formulerat, noggrant förhandlat och långtgående.

Det finns svårigheter på vissa områden. Jag skulle vilja lyfta fram området tjänster, vilket redan har nämnts, och området piratkopiering, i ett av de länder som har störst Internet-användning i världen, och där det därför uppstår problem som beror på att upphovsrätten och rättigheter som skyddar det audiovisuella området inte tas på allvar.

Slutligen frågan om Kaesong: Min grupp kommer att stödja texten som den är formulerad i betänkandet. Med andra ord är vi medvetna om och förstår den politiska spänningen mellan Sydkorea och Nordkorea på det här området, men vi förstår också att om frihandel med EU helt enkelt infördes mot den här bakgrunden skulle det kunna ge leda till allvarliga problem. Därför skulle vi inte ställa oss bakom att Kaesong-området bara inkluderas i ett eventuellt avtal med EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! När jag ställer mig upp för att tala för gruppen Unionen för nationernas Europa i debatten om ekonomiska relationer och handelsrelationer mellan EU och Sydkorea vill jag lyfta fram följande frågor. I ett läge där Sydkorea har undertecknat frihandelsavtal med Efta och Asean och även med USA, men inte vill underteckna ett sådant avtal med EU kommer konkurrenskraften hos de europeiska företag som utnyttjar den tullfria tillgången till den koreanska marknaden att minska. Detta kommer att ha en negativ effekt på den ekonomiska tillväxten och arbetslösheten i EU-länderna.

För det andra kommer två tredjedelar av de fördelar som uppstår genom ett sådant avtal att gå till Sydkorea och bara en tredjedel till EU, enligt analyser som genomförts av oberoende forskningsinstitut. Det krävs därför att Sydkorea, vid sidan av det här avtalet, förbinder sig att följa europeiska sociala standarder, och framför allt grundläggande krav som rör arbetstagare samt standarder för miljö- och konsumentskydd.

För det tredje innebär det här angreppssättet en möjlighet att få till stånd en rättvis konkurrenssituation mellan sydkoreanska och europeiska företag. På så sätt kommer sydkoreanska företag att inkludera de totala kostnaderna för arbete, miljöskydd och konsumentskydd i sina tillverkningskostnader och priset på deras produkter kommer då att återspegla hela tillverkningskostnaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Caroline Lucas, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill börja med att tacka David Martin för hans betänkande och understryka dess avgörande betydelse. Avtalet mellan EU och Sydkorea blir den första tillämpningen av EU:s nya handelsdoktrin Europa i världen, som är mycket kontroversiell, inte minst för att man efterstävar ett fördjupat marknadstillträde genom att undanröja alla slags hinder för fullständig penetration för import, precis i ett skede då allt fler människor blir medvetna om att många förlorar, även om några vinner, på en fullständigt liberaliserad global ekonomi.

Positivt är dock att betänkandet innehåller ett antal mycket bra standarder för handel och för det sociala och miljömässiga området, vilket de gröna är helt och hållet för. I det avseendet anser jag att betänkandet är ett mycket viktigt exempel på hur parlamentet bör förhålla sig till andra kommande frihandelsavtal, exempelvis med Indien och Asean. Vi välkomnar därför att det anges i betänkandet att det inte får finnas några undantag från regeln att efterlevnad av miljöskyddsnormer är en förutsättning för tillträde till EU:s inre marknad.

Vi välkomnar kravet på bindande klausuler om sociala frågor och miljö i handelsavtalet med Sydkorea, och såvitt vi förstår gör detta i sig det svårt att tänka sig att den nordkoreanska industrianläggningen i Kaesong skulle omfattas av frihandelsavtalets bestämmelser. Framför allt syftar betänkandet till att vässa dessa bindande klausuler genom kravet på att de ska omfattas av den vanliga tvistlösningsmekanismen.

Vi har dock även flera allvarliga farhågor om betänkandet. För det första har vi kravet på att alla icke-tariffära handelshinder ska slopas utan något försök att skilja mellan vad som faktiskt är ett lagligt icke-tariffärt hinder och vad som inte är det. Vi borde inte utgå från att alla hinder för fri handel är olagliga hinder. Det finns flera mycket goda skäl att begränsa handeln, särskilt när den offentliga politiken syftar till att inrätta kontroller av sociala, hälsorelaterade eller miljömässiga skäl.

Vi är även emot att fullt ut införliva de så kallade Singapore-frågorna i frihandelsavtalet. Återigen finns det goda skäl att hålla total investeringsfrihet eller offentlig upphandling utanför handelsavtalet. Korea drabbades av ett fritt utflöde av kapital som var förödande i slutet av 90-talet, och landet har tillämpat en skyddad politik för offentlig upphandling för att komma på fötter igen sedan dess. Nu är det upp till oss att avgöra om de å sin sida bör erbjuda dessa saker, men vi får göra vår egen bedömning och min grupp vill inte ge utländska investerare obegränsad frihet i EU eller omintetgöra möjligheten att använda offentliga utgifter för sociala syften via en särskild inhemsk upphandlingspolitik.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (NI). - (NL) Herr talman! Sydkorea är en av EU:s viktigaste handelspartners utanför Europa, vilket tydligt framgår av detta balanserade betänkande. Det är ett land som väcker sympati genom sin omedelbara närhet till den mest bakåtsträvande, mest totalitära kommunistregimen i världen.

Handelsrelationerna har ökat avsevärt på senare år, vilket i sig är mycket bra, men det innebär inte att det inte finns problem. Om vi ingår ett frihandelsavtal med Sydkorea måste det bygga på fullständig ömsesidighet. Sydkorea har fortfarande för många tariffära och icke-tariffära handelshinder för att vi ska kunna tala om ömsesidighet.

EU måste insistera på att de här handelshindren tas bort och måste kunna sluta avtal som är minst lika fördelaktiga som frihandelsavtalet mellan Sydkorea och Förenta staterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Hubert Pirker (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Som ledare för Europaparlamentets delegation för relationerna med den koreanska halvön vill jag gratulera den föredragande och säga att jag är glad att kunna ställa mig bakom det här betänkandet.

Jag vill också lyfta fram något som många fortfarande inte känner till: att Republiken Korea är en viktig handelspartner. Av just det skälet är det viktigt att vi ingår ett frihandelsavtal. Syftet med det här avtalet måste vara att uppnå rättvisa handelsvillkor som är till allas vår fördel.

Jag kan också säga att jag är nöjd med att förhandlingarna har fortlöpt betydligt bättre under den femte rundan än som var fallet under den fjärde rundan. Jag vill uppmana Sydkorea att stödja EU:s förslag för att snabbare och ömsesidigt avveckla importtullarna. EU:s mål för detta är 2015.

Som vi alla känner till är och förblir fordonssektorn en utmaning i förhandlingarna. Inom EU förväntar vi oss att våra säkerhetsstandarder godkänns av Sydkorea på samma sätt som vi godkänner Sydkoreas standarder inom den här sektorn.

Jag ser optimistiskt på att handelshindren inom läkemedels- och servicesektorerna och framför allt inom sektorerna bank och juridisk rådgivning kan tas bort. När det gäller Kaesong menar jag att det skulle vara avgörande om förhandlingsparterna hittar ett sätt att stödja Kaesong-projektet och andra projekt på ekonomiska och politiska grunder, framför allt när det handlar om att föra in Nordkorea i världssamfundet.

Vi är i princip på rätt spår och jag hoppas att ett avtal kan ingås i början av eller under första halvåret 2008.

 
  
MPphoto
 
 

  Kader Arif (PSE). - (FR) Herr talman! Jag vill först tacka David Martin för betänkandets höga kvalitet. När vi förhandlar om detta framtida frihandelsavtal med Sydkorea kan det vara bra att komma ihåg att vår prioritet fortsatt bör vara multilaterala avtal, eftersom vi vet att alltför många bilaterala avtal har en negativ effekt på den reglerade multilaterala struktur som vi ingår i. Därför ska avtalen, om vi går in i en ny period med bilaterala frihandelsavtal, inkludera garantier och principer. En del sådana nämns i David Martins betänkande.

Det framtida frihandelsavtalet med Sydkorea ska vara aktuellt och inkludera restriktiva miljökrav och sociala krav som de som finns i de grundläggande ILO-konventionerna och som syftar till att främja rimliga arbetsförhållanden.

Efter parlamentets beslut att möjliggöra en ökad tillgång till generiska läkemedel är jag dessutom mycket nöjd med att bestämmelserna om folkhälsa har inkluderats och att vårt önskemål om att eventuella krav som skulle begränsa våra partners förmåga att utnyttja flexibilitetsbestämmelserna i Doha-avtalet inte skulle inkluderas har tillmötesgåtts.

Trots betänkandets positiva punkter är det å andra sidan oacceptabelt att arbetarnas öde i frihandelsområdet Kaesong inte nämns i den här texten, vilket vår föredragande ville, och jag beklagar detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Rogalski (UEN).(PL) Herr talman! Sydkorea är en av världens ledande ekonomier, men samtidigt har landet de största inkomstskillnaderna bland OECD-länderna. Sydkorea är EU:s fjärde största handelspartner utanför Europa, samtidigt som EU under 2006 var den största utländska investeraren i Sydkorea.

Det främsta problemet i våra bilaterala handelsrelationer är svårigheten att nå ut på marknaden och ta sig förbi icke-tariffära handelshinder, vilket också inkluderar avsaknaden av accepterade normer och internationella standarder. Ett frihandelsavtal med Sydkorea bör inkludera skydd för utländska investeringar, en konkurrenspolitik, öppenhet och handelslättnader.

Vi måste dock även ha i åtanke att det här avtalet kan ha en negativ inverkan på EU:s fordonsindustri. Kommissionen måste därför noggrant överväga strategin att gradvis ta bort EU:s importtullar. Till att börja med måste icke-tariffära handelshinder på den sydkoreanska sidan tas bort, så att det inte blir så att Sydkorea blir den enda part som gynnas av det här samarbetet.

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE). - (EN) Herr talman! Jag vill precis som övriga talare gratulera David Martin till hans betänkande om ett frihandelsavtal med Sydkorea, som är EU:s fjärde största handelspartner utanför Europa och världens elfte största ekonomi.

Jag vill kortfattat ta upp två frågor. För det första fackföreningarnas och jordbruksorganisationernas motstånd mot frihandelsavtalet med Sydkorea och för det andra industrianläggningen. I det första fallet måste vi få perspektiv på detta motstånd. Tusentals har demonstrerat mot USA:s avtal med Sydkorea och många människor har bränt sig själva till döds. I stället för tusentals har vi bara dussintals som protesterar, kanske för att vi försöker införliva ett åtföljande politiskt samarbetsavtal i vårt frihandelsavtal – sociala, politiska och arbetsmarknadsmässiga klausuler, som ska bidra till att skydda arbetsstandarderna i de sydliga länderna och som mycket väl kan förstärka dessa. Samtidigt slipper vi den diskussion om ris som Sydkorea hade med Förenta staterna.

När det gäller Kaesong hävdar vi inte att anläggningen bör inkluderas. Vi hävdar att vi inte automatiskt bör exkludera den. Det är en helt annan ståndpunkt och jag hoppas att liberalerna mot denna bakgrund kommer att kunna rösta annorlunda. Som Jamaicas förre premiärminister en gång sa är det bara en sak som är värre än att bli utnyttjad – att inte bli det. Några av oss hade tillfälle att besöka Kaesong förra månaden, inom ramen för ett EU-seminarium om ekonomiska reformer som hölls i Nordkorea. Jag såg tusentals glada och välklädda nordkoreaner strömma ut från området, tack vare att de har en levnadsstandard som är sex gånger högre än i norra delen av landet. Detta är en politisk och ekonomisk möjlighet att faktiskt förändra denna regim och få saker och ting att gå i rätt riktning. Kaesong kan omvandla Nordkorea och bör med hänsyn till svårigheterna uppmuntras, inte skjutas i sank.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Mandelson, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Låt mig kortfattat ta upp tre punkter. För det första, när det gäller Kaesong, anser jag att Glyn Fords ord, att vi inte automatiskt bör exkludera Kaesong, är rätt förhållningssätt. Vi i kommissionen kommer att närma oss denna fråga med stor försiktighet, men mot denna bakgrund anser jag att ändringen sannolikt är värd besväret.

För det andra fick jag en fråga om de allmänna förhandlingsutsikterna och jag kan bara säga att i mitt arbete har jag inte varit med om en enda handelsförhandling som varit enkel. Jag kan dock säga att denna förhandling är mindre svår än vissa andra handelsförhandlingar jag skulle kunna nämna.

Slutligen frågade Erika Mann om Europaparlamentet kan få rättigheter i fråga om detta avtal innan fördraget ratificeras. När jag fick samma fråga i ett annat sammanhang gick jag i min entusiasm längre än mitt kollektiva ansvar inom kommissionen medger, så i dag ska jag uttrycka mig lite försiktigare och bara understryka att vi kommer att sträva efter att involvera parlamentet så mycket som möjligt.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

Omröstningen äger rum i dag klockan 11.30.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: GÉRARD ONESTA
Vice talman

 

6. Omröstning
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Innan omröstningen inleds har Martin Schulz bett att få ta upp en ordningsfråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Martin Schulz, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag har bett att få tala för min grupp av två skäl: Det första är av ett allmänt skäl – med anledning av gårdagens händelser här i parlamentet – och det andra är att jag har en begäran i anslutning till den kommande omröstningen.

Jag vill dock ta upp det allmänna skälet först. Herr talman, skulle du kunna göra ett uttalande om gårdagens händelser för min grupp, framför allt om när det gäller det fall som rör våra vaktmästare här i parlamentet. Det jag vill säga är: Det är alla mäns och kvinnors absoluta rätt att kunna uttrycka sin åsikt i parlamentet. Vi är också vana att se affischer och t-shirts och att alla är fria att uttrycka sin åsikt här. Alla som är för en folkomröstning har rätt att uttrycka detta i parlamentet. Det vi upplevde i går är dock inte acceptabelt när vi talar om åsiktsfrihet.

(Applåder)

Vi kan diskutera vad enskilda ledamöter gör här, hur de uppför sig, om de skriker eller inte. En sak är dock inte acceptabel och det är att vaktmästarna i parlamentet – och jag talar för alla ledamöter, nästan alla ledamöter, tror jag, i parlamentet – jag har den största personliga och professionella respekt…

(Applåder)

Det är fel – och här talar jag också för min kollega Joseph Daul och, tror jag också, för Graham Watson, Daniel Cohn-Bendit och Francis Wurtz – att vaktmästarna i parlamentet angrips fysiskt och verbalt i en aggressiv diskussion: vaktmästare, som har fullgjort sina uppgifter, och som igår beskrevs som Gestapo och SS. Det här är skamligt, herr talman! Jag anser att parlamentet ska uttrycka sin fullständiga solidaritet med vaktmästarna.

(Lång applåd)

Mina damer och herrar, vaktmästarna i parlamentet är inte privatpersoner, de är tjänstemän i parlamentet. De är talmannens förlängda arm i parlamentet. När en vaktmästare angrips fysiskt här, när en vaktmästare blir slagen här finns det bara en sak man kan göra: Den ledamot som gjort detta måste identifieras! Detta måste rapporteras till polisen och hans eller hennes immunitet måste direkt hävas!

(Applåder)

Herr talman! Å min grupps vägnar vill jag vända mig till gruppen Unionen för nationernas Europa, framför allt Brian Crowley, även om jag inte vet om han är närvarande, angående omröstningen – dvs. omröstningen om resolutionen om extremism, dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU/Kina, Montenegro och förbudet mot landminor. UEN-gruppen är en av undertecknarna av de här resolutionerna. Så länge som ingen officiell ursäkt har kommit från UEN-gruppen för gårdagens incidenter i det här parlamentet kan jag inte, som en representant för socialistgruppen i Europaparlamentet, fortsätta samarbeta med UEN-gruppen.

Jag syftar framför allt på resolutionen om att bekämpa den ökande extremismen i Europa. Bland annat UEN-gruppen sa att vi fördömer rasismen i Europa och att vi gör det med hänvisning till EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Resolutionen skulle ha undertecknats här igår, men röstades ned av en stor del av ledamöterna i den gruppen. Ta tillbaka ert undertecknande av denna gemensamma resolution. Ni kan inte anta en resolution som rör EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, som ni alla röstade ned igår!

(Applåder och protester)

Igår visade ni att ni inte vill ha EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Ta tillbaka ert undertecknande! Vårt samarbete med er är avslutat!

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Mina damer och herrar, jag har den här högen med papper framför mig, som ger er en uppfattning om vilken mängd arbete vi måste gå igenom under förmiddagen. En del ledamöter har dock bett att få tala. Jag vill inte starta en utdragen debatt. Joseph Daul har bett att få tala, liksom Cristiana Muscardini, och jag låter dem därför få tala i högst en minut.

(Oväsen)

 
  
MPphoto
 
 

  Joseph Daul, för PPE-DE-gruppen. (FR) Herr talman! Jag ska fatta mig mycket kort. Jag var i kammaren klockan 9 i morse och väntade på en ursäkt för angreppet på vaktmästarna. Eftersom en sådan inte kom gjorde jag mitt uttalande klockan 9 i morse och jag kommer inte att upprepa det.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristiana Muscardini, för UEN-gruppen. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har suttit i parlamentet i drygt 18 år och har alltid, tillsammans med övriga ledamöter, försvarat mänskliga och medborgerliga rättigheter och mina tal i kammaren samt mina frågor och resolutionsförslag ger stöd för detta.

Jag tänker inte bli uppläxad av Martin Schulz eftersom han inte är något sanningsvittne, varken i kammaren eller utanför den. Demokrati, herr talman, är ett värde som måste försvaras och i det ingår att visa respekt för individer och grupper. Jag känner mig generad å Martin Schulz vägnar eftersom han sagt sådant som han måste skämmas över.

UEN-gruppen ställer sig bakom parlamentets samtliga tjänstemän och framför allt vaktmästarna, som vid flera tillfällen i år har försökt försvara den yttrandefrihet som så ofta har förnekats dem av ett par majoritetsgrupper i parlamentet. Därför, herr talman, stöder UEN vaktmästarna, UEN tror på grundläggande rättigheter och UEN vill se respekt för åtaganden och respekt för människor. Martin Schulz, ta bort din namnteckning!

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Mina damer och herrar, vill ordföranden för någon annan grupp tala? Jag säger avsiktligt ”ordförande” eftersom jag inte tänker låta samtliga 785 ledamöter tala i den här frågan.

Jag kan inte se att det finns någon annan gruppordförande som vill tala och ärendet är därmed avslutat.

(Applåder)

Jag vill bara tillägga något som en poet en gång sa och det är att de vackraste psalmerna sjungs när det faller bomber. Jag tycker därför att det vi hörde här igår var mycket vackert, av just det skälet!

(Applåder)

José Ignacio Salafranca vill tala i ett annat ärende.

 
  
MPphoto
 
 

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE-DE). - (ES) Herr talman! I går inträffade en brutal terroristattack i Beirut, då den libanesiske generalen François el Hajj dödades.

Som parlamentet känner till, herr talman, har Libanon en koppling till EU genom ett associeringsavtal. Vid mini-plenarsammanträdet i Bryssel röstade parlamentet igenom ett viktigt betänkande som ger Libanon makroekonomiskt bistånd och dessutom besökte en delegation från utskottet för utrikesfrågor, där Véronique De Keyser, Ana Maria Gomes, Bastiaan Belder och jag själv ingick, landet i förra veckan, då vi, i likhet med ministrar från de olika medlemsstaterna, uttryckte vår solidaritet med fredsarbetet, att skapa förståelse, harmoni och försoning i landet.

Jag vill be talmannen att vidarebefordra vårt stöd till premiärminister Siniora med anledning av denna brutala terroristattack och vårt odiskutabla och oåterkalleliga engagemang för ett självständigt, demokratiskt, stabilt, livskraftigt och fredligt Libanon.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Jag tycker att ledamöternas applåder tydligt visar att församlingen stöder ditt uttalande. Det kommer att vidarebefordras.

Den sista begäran att få tala kommer från Hubert Pirker och handlar om en ordningsfråga. Vi går sedan vidare med omröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Hubert Pirker (PPE-DE). − (DE) Herr talman! Det här har egentligen ingenting med debatten att göra och jag ville säga det direkt efter den förra debatten: Det är helt enkelt outhärdligt kallt i parlamentet. Det var kanske bra i går eftersom känslorna inte blev lika heta som de annars kunde ha blivit. Men i allmänhet är det helt enkelt för kallt och jag vill föreslå att vi i anslutning till debatten om frihandelsavtalet med Sydkorea försöker få till stånd en rimlig temperatur kanske med hjälp av ett sydkoreanskt luftkonditioneringssystem, om vi inte lyckas med vårt europeiska system.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Jag tror att vi har tagit upp allt vi ville ta upp innan vi går till omröstning.

Nästa ärende är därmed omröstningen.

(För resultat och andra uppgifter om omröstningen: se protokollet.)

 

6.1. Budgetåret 2008, ändrat av rådet (omröstning)
  

- Budgetåret 2008

- Före omröstningen:

 
  
MPphoto
 
 

  Kyösti Virrankoski (ALDE), föredragande. − (EN) Herr talman! Andrabehandlingsmedlingen om budgeten mellan budgetmyndighetens två grenar hölls den 23 november 2007. Parlamentet uppnådde en resultatinriktad budget för sina viktigaste mål: finansiering för Galileo (2,4 miljarder euro) via en revidering av den fleråriga budgetramen 2007–2013 och genom användning av flexibilitetsmekanismen (200 miljoner euro), samt betydande användning av flexibilitetsmekanismen (70 miljoner euro) för att finansiera ökade utgifter för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP).

Budgetutskottet röstade om sina ändringsförslag i andra behandlingen den 29 november 2007, i enlighet med resultatet av medlingen. Efter den tekniska kontrollen av beloppen krävdes ett fåtal tekniska justeringar för att garantera full respekt för resultatet av medlingen den 23 november när det gäller taken för den fleråriga budgetramen och totalnivån för betalningar.

Man enades om följande ändringar:

För det första, i rubrik 1a, justeras åtagandebemyndigande på följande sätt:

Ändringsförslag 335:

06 02 09 01 (Övervakningsmyndigheten för Galileo) till 7 460 000 euro,

06 02 09 02 (Övervakningsmyndigheten för Galileo) till 3 100 000 euro,

08 07 01 (Samarbete – Transport) till 348 922 000 euro.

Ändringsförslag 331:

02 02 01 (Konkurrenskraft och innovation) till 126 300 000 euro.

Ändringsförslag 69:

06 03 03 (Transeuropeiska transportnät) till 955 852 600 euro.

För det andra, i rubrik 1b, ändras betalningsbemyndigandena för nedanstående poster, i syfte att nå upp till den totalnivå för betalningar man enats om under medlingen.

Ändringsförslag 27:

04 02 17 (Europeiska socialfonden) till 3 823 198 181 euro.

Ändringsförslag 140:

13 03 16 (Europeiska regionala utvecklingsfonden – Konvergens) till 10 606 637 496 euro.

Ändringsförslag 141:

13 03 18 (Europeiska regionala utvecklingsfonden – Konkurrenskraft) till 2 540 832 078 euro.

Alla dessa tekniska justeringar godkändes enhälligt av budgetutskottet måndagen den 10 december.

För det tredje kommer flera ändringar av teknisk art och ändringar av kontoplanen att göras, främst för pilotprojekt och förberedande åtgärder. Dessa ändringar har lagts fram för parlamentets talman och innebär varken några förändringar av beloppen eller av den fleråriga budgetramen.

 
  
  

(De tekniska justeringarna godkändes.)

- Efter omröstningen:

 
  
MPphoto
 
 

  Emanuel Santos, rådets tjänstgörande ordförande. – (PT) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig få påpeka, innan jag går över till att kommentera resultatet av godkännandet av EU:s budget för 2008, att i dag är en särskilt bra dag för mig, inte bara som europé, utan också som portugisisk medborgare. Jag syftar förstås på den historiska händelse – undertecknandet av Lissabon-fördraget – som kommer att äga rum om drygt en timme i mitt hemlands huvudstad. Efter EU:s utvidgning till 27 medlemsstater är detta ännu ett avgörande steg i den europeiska integrationen som kommer att göra Europa mer demokratiskt, mer representativt, mer flexibelt och effektivt i sitt sätt att fungera än tidigare.

Om jag får göra en kort och tidig summering av vad det portugisiska ordförandeskapet uppnått skulle jag vilja peka på tre viktiga framgångsområden för EU i framtiden. De är det avtal som möjliggör att EU:s reformfördrag, Lissabonfördraget, kan undertecknas i dag samt toppmötet mellan EU och Afrika och toppmötet mellan EU och Brasilien. Till detta kan vi nu också foga det viktiga avtal vi kunde nå om finansieringen av det strategiska Galileo-programmet.

Mina damer och herrar, i dag har vi den andra behandlingen av budgeten för 2008, det sista steget i en lång förhandlingsprocess som slutligen nådde framgång. Jag är glad att kunna rapportera att det avtal som slutits mellan våra två institutioner vid mötet den 23 november, där alla budgetförslag för 2008 som vi var överens om vid det datumet togs upp.

I enlighet med arbetsordningen måste jag påpeka att rådet kommer att kunna acceptera den maximala ökningstakt som er andra behandling ledde till. Jag noterar dock att vissa mindre justeringar fortfarande behövs när det gäller klassificeringen av utgifterna, där rådet reserverar sig.

Slutligen, herr talman, vill jag använda det här tillfället till att än en gång uttrycka min tacksamhet till ordföranden i budgetutskottet, Reimer Böge, och de två föredragandena, Kyösti Virrankoski och Ville Itälä, till mina kolleger i rådet, till kommissionsledamot Grybauskaité och till alla dem som har hjälpt till att föra fram denna mycket krävande budgetprocess till ett framgångsrikt avslut som kulminerar i parlamentets godkännande.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Herr minister, du har bland annat uttalat den mening jag väntade på. Jag noterar därmed att budgetprocessen har slutförts i enlighet med bestämmelserna i fördraget och det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006. Jag noterar också att i enlighet med artikel 13 i det interinstitutionella avtalet är rådet och parlamentet överens om att godkänna den maximala ökningstakten för icke-obligatoriska utgifter från parlamentets andra behandling. Därmed kan budgetprocessen förklaras avslutad och budgeten definitivt godkänd.

(Applåder)

Som ni vet befinner sig talmannen för närvarande i Lissabon, där en mindre underteckningsceremoni äger rum. Mitt uppdrag som vice talman avslutas här. Det officiella undertecknandet av budgeten för budgetåret 2008 sker på tisdagen den 18december vid plenarsammanträdet i Bryssel.

 

6.2. Förslag till allmän budget 2008, ändrad av rådet (alla avsnitt) (omröstning)
  

- Betänkande: Kyösti Virrankoski, Ville Itälä (A6-0492/2007)

 

6.3. Stabiliserings- och associeringsavtal mellan EG och Montenegro (omröstning)
  

- Rekommendation: Marcello Vernola (A6-0498/2007)

 

6.4. Samarbete mellan Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europarådet (omröstning)
  

- Betänkande: Adamos Adamou (A6-0443/2007)

 

6.5. Datum för införande av elektronisk identifiering av får och getter (omröstning)
  

- Betänkande: Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf (A6-0501/2007)

 

6.6. Behörighet och samarbete när det gäller underhållsskyldighet (omröstning)
  

- Betänkande: Genowefa Grabowska (A6-0468/2007)

 

6.7. Tioårsdagen för Ottawakonventionen om förbud mot antipersonella minor (omröstning)
  

- Resolutionsförslag (B6-0518/2207)

 

6.8. Toppmötet EU/Kina - Dialog EU/Kina om mänskliga rättigheter (omröstning)
  

- Resolutionsförslag (B6-0543/2007)

- Efter omröstningen:

 
  
MPphoto
 
 

  Toine Manders (ALDE). - (NL) Herr talman! En ordningsfråga i enlighet med artiklarna 114 och 166, som kommissionsledamot Mandelson känner till: När vi tas emot i Kina använder vi en officiell symbol, flaggan. Nu tas detta bort från fördraget och jag vill uppmana alla länder att följa Tysklands exempel och än en gång erkänna detta officiellt som en symbol, så att vi kan tas emot med en officiell symbol i hela världen.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Detta kommer att vidarebefordras till berörda institutioner.

 

6.9. Kampen mot ökande extremism i Europa (omröstning)
  

- Resolutionsförslag (B6-0512/2007)

 

6.10. Montenegro (omröstning)
  

- Resolutionsförslag (B6-0494/2007)

 

6.11. Fartygsolyckorna i Kertjsundet i Svarta havet (omröstning)
  

- Resolutionsförslag (B6-0503/2007)

 

6.12. System för garanti av insättningar (omröstning)
  

- Betänkande: Christian Ehler (A6-0448/2007)

 

6.13. Förvaltning av tillgångar II (omröstning)
  

- Betänkande: Wolf Klinz (A6-0460/2007)

- Före omröstningen om ändringsförslag 2:

 
  
MPphoto
 
 

  Margarita Starkevičiūtė (ALDE). - (EN) Herr talman! Jag skulle vilja förtydliga vårt ändringsförslag genom att infoga orden ”indirekt till exempel” så att texten lyder som följer: ”…produkten till enskilda investerare direkt eller indirekt till exempel genom att kombinera den med andra produkter som riktar sig till enskilda investerare”.

 
  
  

(Den muntliga ändringen godkändes.)

 

6.14. Textilier (omröstning)
  

- Resolutionsförslag (B6-0495/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Innan vi går vidare med omröstningen om det sista betänkandet, låt mig tillägna denna sista omröstning till en ledamot som kommer att lämna oss om ett par dagar och som har gjort ett fantastiskt jobb för oss i Europaparlamentet och för hela Europa. Det är förstås Jean-Louis Bourlanges.

(Applåder)

Jean-Louis Bourlanges, jag hoppas att värmen i den här applåden säger mer än något tal om hur mycket vi kommer att sakna dig. Vi önskar dig lycka till.

 

6.15. Handel och ekonomiska förbindelser med Korea (omröstning)
  

- Betänkande: David Martin (A6-0463/2007)

 

7. Datum för sammanträdesperioderna: se protokollet

8. Röstförklaringar
  

Muntliga röstförklaringar

 
  
  

- Resolutionsförslag (B6-0543/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Frank Vanhecke (NI). - (NL) Herr talman! Jag vill bara säga att jag inte stödde resolutionen om dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Kina av flera skäl. Inte minst för att jag menar att vi i den här kammaren redan har producerat mer än tillräckligt med högtravande texter och att EU-institutionerna sällan, om alls, följer upp de här högtravande texterna och högtravande deklarationerna med handling.

Med Olympiska spelen i Peking runt hörnet kommer de europeiska högheterna att än en gång försöka ställa in sig hos den kinesiska ledningen. Detta framgår redan tydligt av den nuvarande resolutionen, som vid sidan av många mycket förnuftiga delar, slår fast att det vid den kongress som det kinesiska kommunistpartiet nyligen höll – och jag citerar – ”lyftes fram tankar … för att införa högre referensnivåer för internationella mänskliga rättigheter”. Detta är världsfrånvänt av parlamentet. Verkligheten i dagens Peking är hotelser, deporteringar, arresteringar och arbetsläger. Det är dags att EU överger den politiska hållning mot Kina som präglas av dubbelmoral.

 
  
  

- Resolutionsförslag (B6-0512/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Dimitar Stoyanov (NI). - (BG) Jag röstade emot resolutionen om extremism eftersom den är frukten av det hat den är tänkt att fördöma. Och vem är det som föreläser för oss om extremism? Kamrat Schulz och kamrat Cohn-Bendit, dessa förespråkare för marxism och leninism, samma ideologi som dödade många miljoner ryssar och ukrainare i början av förra århundradet? Eller kamrat Vigenin, vars parti höll det bulgariska folket i sitt grepp i femtio år och dödade tusentals bulgarer i sina koncentrationsläger? Är det ni som ska lära oss vad extremism är? Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  Frank Vanhecke (NI). - (NL) Herr talman! Ja, det är så det fungerar i parlamentet. Såvida man inte heter Martin Schulz måste man använda röstförklaringar för att kunna uttrycka sina åsikter. Parlamentet har än en gång uttalat sig om ”nödvändigheten” av att bekämpa ”extremismen” – men man talar inte om verklig extremism och verkligt våld, exempelvis om den ökande islamismen i Europa. I stället talar man för femtioelfte gången om att begränsa yttrandefriheten för dem som fredligt står upp för rätten till individualitet, rätten att skydda och bevara våra språk, identiteter, kulturer och vår frihet.

Det är nästan tragiskt att parlamentet hela tiden talar om frihet och mänskliga rättigheter samtidigt som man inför de strängaste, mest drastiska reglerna för att tysta människor som har andra åsikter i frågan och som t.ex. inte deltar i det övriga parlamentets dyrkande av den heliga ko som det så kallade multikulturella samhället är. Jag tar för min del inte den här resolutionen på allvar och min uppfattning är att det inte kan finnas någon frihet om det inte råder total politisk yttrandefrihet.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (NI). - (NL) Herr talman! Jag röstade också emot resolutionen om extremism. Det beror inte på att jag känner att jag har problem med själva begreppet – tvärtom – utan för att, för femtioelfte gången, en legitim politisk diskurs mot fortsatt massinvandring och för en fast assimilationspolitik medvetet förknippas med extremism och våld.

Till och med resolutionens titel är förvirrande och vinklad. Vänsterextremism är uppenbarligen något som per definition inte kan finnas och tydligen har ingen här hört talas om den ökande islamistiska fundamentalismen. Det är som hos Kafka. Det skulle vara roligt om det inte var så deprimerande. Alla som inte är politiskt korrekta misstänkliggörs. Någon kan kanske förklara hur det här hänger ihop med stadgan om de grundläggande rättigheterna som vi undertecknade i går.

 
  
MPphoto
 
 

  Koenraad Dillen (NI). - (NL) Herr talman! Jag röstade också helhjärtat emot den här resolutionen, eftersom den leder åt fel håll. Jag har aldrig sett ett mer hycklande dokument än det här förslaget till en resolution om ”ökande extremism” i Europa – och gudarna ska veta att Europa och det här parlamentet redan har slagit rekord när det gäller hyckleri.

Som mina kolleger sagt finns det trots allt inget som kallas vänsterextremism. Det man pekar ut är inte ens islamisk extremism. Paris förorter brann, men problemet ligger tydligen hos den lilla icke-konformistiska minoritet som har blivit denna aktningsvärda institutions förbannelse.

Vi skulle kanske öppna grindarna till Gulag på nytt för dem som fortfarande vågar kritisera Europa-sekten och det heliga multikulturella samhället – kompletterat med en inkvisition och utvisning till Djävulsön för kättarna. Bara då kommer Europa att rensas på de sista kritikerna och Europa-sekten kommer att ostört kunna fortsätta sin mission att konvertera.

 
  
MPphoto
 
 

  Mogens N.J. Camre (UEN). - (DA) Herr talman! Den här resolutionen innehåller en berättigad kritik av de nyfascistiska och fundamentalistiska rörelserna i vissa europeiska länder. Det tycks dock som den är ensidigt inriktad mot ett problem som beskrivs som EU-medborgare med fascistiska och rasistiska åsikter och det gör resolutionen meningslös. Flera opinionsundersökningar i Danmark har pekat på att invandrare från länder utanför Västvärlden inte känner att de utsätts för någon form av rasism eller fientlig behandling. Däremot har vissa invandrare från icke-europeiska länder begått mycket omfattande våldsbrott mot både danska medborgare och andra invandrare. I den officiella brottsstatistiken är invandrare från länder utanför Västvärlden överrepresenterade.

Vecka efter vecka under de senaste månaderna har det förekommit skottlossning på öppen gata bland invandrargäng och attacker på enskilda. Företrädare för invandringsmyndigheter, som själva har annat etniskt ursprung, har hotats till livet och uppmanats att lämna sina jobb – inte av danskar, utan av personer från främmande kulturer som de försöker hjälpa att integrera i det danska samhället. Vi har en framstående invandrarpolitiker av syrianskt ursprung. Han måste skyddas dygnet runt, inte mot danskar utan mot fundamentalister med islamisk bakgrund. Vår underrättelsetjänst arbetar hela tiden med att förhindra våldsamma attacker mot danskar och danska samhällsinstitutioner, inte från danskar utan från utlänningar. Ur ett danskt perspektiv är den här resolutionen därför absurd. I Danmark är den våldsamma rasismen riktad mot demokratin och de mänskliga rättigheterna. Mot denna bakgrund kunde jag inte rösta för den här resolutionen.

 
  
  

- Resolutionsförslag (B6-0503/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). - (SK) Herr talman! Svarta havet håller på att bli en av huvudrutterna för den ökande oljeexporten i den här regionen och har på senare år tyvärr varit en plats där det ofta inträffat olyckor med tankfartyg och fraktfartyg. Tolv fartyg sjönk eller gick på grund här under en svår storm. De här händelserna fick allvarliga konsekvenser, påverkade människors liv och förorsakade ekologiska katastrofer i stor skala.

Oljeutsläppet från Exxon Valdez i Alaska för mer än 18 år sedan är ett exempel på en katastrof i stor skala och konsekvenserna av detta märks fortfarande i dag.

Med tanke på att cirka 200 tankfartyg färdas på världshaven varje dag anser jag att situationen regelbundet och noggrant bör övervakas, inte bara på Svarta havet utan också på andra hav. Medlemsstaterna och andra grannländer till EU bör säkerställa att man strängare tillämpar den befintliga lagstiftningen inom unionen och maritima säkerhetsstandarder. I det här sammanhanget uppmanar jag rådet att påskynda sina överläggningar och att man antar en gemensam hållning till de återstående lagstíftningsdelarna i det ”tredje maritima paketet” om maritim säkerhet.

 
  
  

- Resolutionsförslag (B6-0495/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Herr talman! Att överge kvoterna och övervakar den kinesiska textilimporten nästa år kommer tveklöst att leda till förbättrade kontrollmekanismer. Jag håller dock inte med om att yllevaror inte ska omfattas av övervakning. Vår resolution är en politisk appell till kommissionen, ett uttryck för vår vilja att man ställer tydligare krav på att internationella åtaganden uppfylls och det är en protest mot kinesiska handelshinder vid import av europeiska produkter. Jag välkomnar att Kina måste utfärda importlicenser, vilket gör det möjligt att genomföra kontrollförfaranden i kinesiska hamnar och på så sätt bättre skydda Europa mot piratkopierade varor. Samtidigt är det kommissionens uppgift att skydda EU:s konsumenter mot giftiga ämnen, t.ex. azo-färgämnen som i dag finns i kinesiska varor. Jag uppmanar därför kommissionen att driva på för en konfiskering vid EU:s gränser av textilier som utgör hälsorisker.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

- Betänkande: Kyösti Virrankoski och Ville Itälä (A6-0492/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Bastiaan Belder (IND/DEM), skriftligt. – (NL) Rådet och Europaparlamentet har nått en överenskommelse om ytterligare finansiering för satellitsystemet Galileo och utgifter för utrikesförvaltning, inklusive polisuppdraget i Kosovo. För det ändamålet har de ökat den fleråriga budgetramen för 2007–2013 och använt flexibilitetsinstrumentet och det har också gjorts omfördelningar inom de befintliga budgetramarna. Dessa omfördelningar kunde ha varit mer långtgående.

Det jag främst har problem med är justeringarna av det tidigare fastställda taket för EU-fonder för perioden fram till 2013 och användningen av flexibilitetsinstrumentet i detta syfte. Användningen av det här instrumentet måste undvikas och till varje pris vara begränsat till mycket exceptionella omständigheter. Eventuella kostnadsförändringar måste främst absorberas genom att man minskar andra budgretramar. Jag tänker främst på utgifter som inte rör de centrala målen för EU och de budgetramar vars införande redan ligger efter vad avser planerade utgifter.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftligt. – (PT) Det avtal som ingåtts mellan kommissionen, rådet och parlamentet om EU:s budget för 2008 avslöjar vilken tyngd de ”stora länderna” och de ”rika länderna” har i praktiken eftersom det uppfyller deras krav på att begränsa EU:s budgettak så mycket som möjligt.

Trots alla försök att dölja det är sanningen den att kommissionens, rådets och parlamentets förslag till EU:s budget och det här avtalet låg under siffrorna för 2008 som fanns i det ekonomiska ramverket för 2007–2013. Så var också fallet förra året och i det ekonomiska ramverket för 2000–2006.

I verkligheten representerar denna EU-budget för 2008 en minskning med drygt 9 miljarder euro när det gäller betalningar, jämfört med vad som fastställdes i det ekonomiska ramverket för 2008 – dvs. när det gäller betalningar har EU-budgeten minskats från 1,04 procent till 0 96 procent av EU:s BNI. Å andra sidan har EU:s budget gradvis flyttat prioriteringarna mot att finansiera EU:s nyliberala, federalistiska och militaristiska politik.

Vi avvisar därför det här avtalet.

 
  
MPphoto
 
 

  Gunnar Hökmark (PPE-DE), skriftlig. − Vi stödjer grundprinciperna för EU:s budget för 2008 och vill understryka att den ska ge medborgarna god valuta för pengarna. De ramar som satts upp genom det finansiella perspektivet bör respekteras och därför välkomnar vi att budgeten med god marginal kommer att hålla sig inom dessa.

Jordbruksstödet är ett av de områden där det finns utrymme för nedskärningar till förmån för ändamål som ligger mer i linje med Lissabonambitionerna, dvs. att EU ska utvecklas till världens ekonomiskt mest framgångsrika område.

 
  
MPphoto
 
 

  Gay Mitchell (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Under budgetförhandlingarna beslutade parlamentet tillsammans med rådet att omfördela 50 miljoner euro från decentraliserade organ för att delfinansiera de europeiska GNSS-programmen (Egnos och Galileo) och Europeiska tekniska institutet. Vilka organ som påverkas angavs inte.

Omfördelningen oroar de organ som omfattas av rubrik 1a, däribland Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, som har sin bas i Dublin. Fonden fyller en viktig funktion för arbetsmarknaden och arbetsvillkoren, och en nedskärning vore oacceptabel och kontraproduktiv.

 
  
MPphoto
 
 

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för den föreslagna budgeten för 2008, i första hand därför att förslaget är tydligt i linje med de principer som fastslagits i budgetplanen för 2007–2013.

I andra hand därför att man i det förslag som efter förhandlingar med kommissionen och rådet blev föremål för omröstning till slut lyckats övervinna de allvarliga problem som uppstått när det gäller Galileos finansiering. Lösningen på detta är också mycket positiv och möjliggör en rimlig finansieringsnivå för projekt som ingår i de transeuropeiska nätverken.

För det tredje menar jag att de finansieringslösningar som nåtts är mycket positiva när det gäller budgeten för betalning av de poster som finansierar Europeiska socialfonden och Europeiska fonden för regional utveckling. Dessa är mycket viktiga för att Portugal ska kunna utveckla de projekt landet behöver för att uppnå betydligt högre nivåer av ekonomisk tillväxt än vad som varit fallet de senaste åren, och därmed komma närmare genomsnittet inom EU.

 
  
  

- Betänkande: Adamos Adamou (A6-0443/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) I syfte att försvara och främja grundläggande rättigheter utarbetade Europarådet för ungefär 50 år sedan ett system med regler och rättsliga verktyg, vilket har blivit ett riktmärke för mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och demokratin i Europa.

Byrån för grundläggande rättigheter, som i rättsligt avseende är efterträdare till Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet, bör bistå i arbetet med att öka samstämmigheten och konsistensen i EU:s politik för grundläggande rättigheter.

Eftersom båda institutioner delar samma målsättning (att stärka skyddet för grundläggande rättigheter) är det ytterst viktigt att se till att de arbetar nära varandra.

Detta avtal syftar till att säkra komplementaritet och mervärde samt att undvika upprepningar av Europarådets arbete, i enlighet med artikel 9 i förordningen om upprättandet av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

Jag stödjer att detta avtal sluts i en anda av samarbete, öppenhet och komplementaritet, i synnerhet upprättandet av ett ramverk för samarbete mellan de två institutionerna som omfattar regelbunden kontakt och möten, utbyte av information och samordning av verlsamhet i syfte att undvika dubbelarbete och för att kunna garantera bästa möjliga resursanvändning.

 
  
MPphoto
 
 

  Marine Le Pen (NI), skriftlig. – (FR) Europaparlamentets paradox, eller möjligen dess hyckleri, består i att det predikar demokratiska principer och värderingar vitt och brett samtidigt som det nonchalerar dem genom att vägra tillämpa dem när det inte passar.

Så var fallet i går när Europaparlamentet sammanträdde i plenum och under allmänt tumult högtidligen proklamerade stadgan om de grundläggande rättigheterna, och därmed bortsåg från separatisternas protester och krav på en folkomröstning om antagandet av det nya konstitutionella fördraget.

Man ger Europaparlamentet dåligt rykte genom att avvisa all diskussion och stigmatisera de av dess egna medlemmar som är fast beslutna att verka för bevarandet av nationell identitet och självständighet.

Yttrandefriheten har inget värde om den inte omfattar ens politiska motståndare. För de konservativa politiska grupperna verkar det som att en del yttranden är illegitima och till varje pris måste motarbetas. Medan Europaparlamentet frångår sina principer genom att göra anspråk på stadgan om grundläggande rättigheter, säger ledamöterna från Front National klart och tydligt att de inte delar samma uppfattning om mänskliga rättigheter och kommer att fortsätta kämpa för respekt för självständighet och identitet för Europas nationer.

 
  
  

- Betänkande: Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf (A6-0501/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag röstar för Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorfs betänkande eftersom det har blivit bråttom att införa ett system för elektronisk identifiering av får och getter. Jag beklagar att kommissionens förslag försenats med 17 månader.

Jag instämmer med det tillägg till kommissionens förslag som innebär att ett specifikt datum fastställs då systemet ska tas i bruk. Som föreslås i Graefe zu Baringdorfs betänkande är den 31 december 2009 det lämpligaste datumet.

Jag instämmer inte med tilläggen 4 och 5, vilka skulle försena ett snabbt förverkligande av systemet. Jag instämmer inte heller med tillägg 3, då detta dokument enligt mig syftar till att fastställa en tidsplan, snarare än att diskutera principer.

 
  
  

- Betänkande: Genowefa Grabowska (A6-0468/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater röstade för betänkandet eftersom det är viktigt att undanröja de hinder som idag finns för indrivning av underhållsbidrag från en medborgare med hemvist i en annan medlemsstat än den underhållsberättigade. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att skydda den svagare parten i indrivningsförfarandet. Vi motsätter oss dock skrivningarna i ändringsförslag 9 och 26 som ålägger parterna att efter oberoende juridisk rådgivning skriftligen ingå avtal om domstols behörighet och vilket lands lag som ska tillämpas för att detta ska få verkan i domstol. Sådana krav är oförenliga med svensk rättstradition.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Den ökande rörligheten inom EU har jämte ett växande antal separationer medfört en ökning av antalet gränsöverskridande tvister om underhållsbidrag.

Nuvarande förfaranden för att erhålla underhållsbidrag tenderar att vara alltför långdragna och komplicerade och i många fall är det omöjligt att uppnå resultat. Samtidigt lever de underhållsberättigade, varav de allra flesta är barn, under mycket fattiga förhållanden och har ofta inte ens pengar för sin överlevnad.

Detta initiativ är därför mycket viktigt, eftersom det torde underlätta för den inre marknaden och rörelsefriheten, genom att eliminera sådana hinder som uppstått på grund av skillnader medlemsstaterna emellan när det gäller att se till att underhållsskyldigheten efterlevs. Det borde därför sörja för att sådana beslut erkänns och verkställs i hela EU på snabbaste och mest effektiva vis och till lägsta möjliga kostnad.

Detta kommer att förenkla livet för medborgarna och bör samtidigt ha en positiv social verkan genom att det kommer att bli lättare för underhållsberättigade bosatta i en annan medlemsstat att framföra sina anspråk till en behörig domstol, och när domstolsbeslutet väl tagits kommer det att erkännas i alla medlemsstater utan ytterligare formaliteter.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Herr talman! Jag röstar för betänkandet om förslaget till rådets förordning om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (KOM(2005)0649 – C6-0079/2006 – 2005/0259(CNS)).

Genowefa Grabowska har rätt i sin observation att det för närvarande inte finns något gemensamt, samordnat system på EU-nivå för erkännande och verkställande av beslut om underhåll.

Jag ansluter mig till initiativet för snabbt, kostnadsfritt verkställande av underhållskrav, i synnerhet i fall som rör personer som förflyttar sig över nationsgränser.

Betänkandet betonar helt riktigt behovet av att sådana åtgärder införs för att ett beslut ska ha samma verkan som i den medlemsstat där det fastställdes, utan att ytterligare formaliteter krävs.

 
  
  

- Förslag till resolution (B6-0518/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Enligt uppgifter från november i fjol har 156 stater anslutit sig till Ottawakonventionen sedan den undertecknades 1997. Betecknande och beklagligt nog är USA inte ett av dessa länder.

I den resolution som antagits i dag betonas helt riktigt hur inkonsekvent Europeiska kommissionen är när man deklarerar sin avsikt att arbeta aktivt för destruktion av personminor och stöd till de drabbade, vilka vi bör komma ihåg oftast är barn, samtidigt som man vid slutet av 2006 tar bort den särskilda budgetposten för personminor.

Med tanke på denna åtgärds betydelse, samt det faktum att stödet till de drabbade är långt ifrån tillräckligt för att möta behoven, anser vi att en särskild budgetpost för personminor, som kan finansiera insatser mot minor, stöd till drabbade och destruktion av lager, bör återinrättas. Därutöver vill vi tillägga att de anslagna medlen bör höjas påtagligt.

Vi beklagar att förslaget från vår parlamentariska grupp inte antagits, i vilket alla länder uppmanas att omedelbart upphöra med produktion av minor, och EU:s trupper anmodas att inte under några omständigheter eller på några villkor använda sig av minor.

 
  
  

- Förslag till resolution (B6-0543/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Jag lade ned min röst om resolutionen om förbindelserna mellan EU och Kina eftersom jag inte gärna vill förknippas med denna typ av förmyndaraktiga tillrättavisningar eller med den moraliserande ton som resolutioner av detta slag anslår. Ett EU som inte kan anta en stadga om de grundläggande rättigheterna som gäller över hela dess territorium är inte särkilt väl lämpat att försöka lära upp resten av världen.

 
  
  

- Förslag till resolution (B6-0512/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Jim Allister (NI), skriftlig. − (EN) Jag företräder Nordirland, en region där Sinn Fein, som har kopplingar till en terroristorganisation som nyligen mördade en ung man vid namn Paul Quinn, har tagits med i en koalitionsregering med enbart demokratiska partier. Jag har därför uppmärksammat och röstat för ändringsförslag 14, med följande text:

”Europaparlamentet beklagar att vissa mittenpartier har gett trovärdighet åt och accepterat extremistiska partier genom att ingå koalitioner och därmed offrat sin moraliska integritet för kortsiktiga politiska mål och kortsiktig nytta.”

 
  
MPphoto
 
 

  Gerard Batten (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Även om UKIP är emot extremism i alla dess former anser vi inte att det brittiska folket behöver EU:s råd i denna fråga, och UKIP vill heller inte uppmana EU att vidta några åtgärder. Denna fråga bör precis som alla andra frågor avgöras av oberoende, demokratiska nationalstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Roland Clark (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Även om UKIP är emot extremism i alla dess former anser vi inte att det brittiska folket behöver EU:s råd i denna fråga, och UKIP vill heller inte uppmana EU att vidta några åtgärder. Denna fråga bör precis som alla andra frågor avgöras av oberoende, demokratiska nationalstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Hanna Foltyn-Kubicka, Wojciech Roszkowski och Konrad Szymański (UEN), skriftlig. − (PL) Herr talman! Vi tar avstånd från rasism, främlingsfientlighet och politisk extremism. Sättet på vilket dessa begrepp har använts och missbrukats i pågående politiska konflikter i parlamentet på sistone, och har blivit till ett hot mot yttrandefriheten, med händelserna i plenisalen den 12 december i år som tydligt exempel, får oss emellertid att misstänka att anhängarna till stadgan om grundläggande rättigheter, vilken vi måste tillägga svämmar över av förbud mot diskriminering baserad på ”politisk åskådning”, vid det laget bröt mot de principer de själva förfäktar.

Avsaknaden av en tydlig definition på politisk extremism och främlingsfientlighet i denna resolution, som är avsedd att bekämpa extremism, gör att vi lägger ned våra röster i denna fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Front National, Vlaams Belang och Freiheitliche Partei Österreichs är inte extremistiska, rasistiska eller främlingsfientliga partier. Genom att bunta ihop dem på ett sätt som är både farligt och felaktigt försöker de ”konservativa” partierna att peka ut dem som extremister, enbart av den anledningen att de vill arbeta för bevarandet av den nationella identiteten.

Demokratin är uppenbarligen i fara, men dem som systemet i förväg pekat ut som skyldiga är inte desamma som faktiskt hotar den. Den hotas inte av folk som kritiserar och ifrågasätter den förda politiken, i synnerhet vad gäller invandringsfrågor, och som därför anklagas för att vara extremister. Den hotas av dem som i de mänskliga rättigheternas och den politiska korrekthetens namn systematiskt stryper yttrandefriheten, och som i själva verket bara döljer sin egen oförmåga att lösa de problem de står inför när det gäller invandring och brist på trygghet och identitet.

Genom att kraftigt utöka lagstiftningen för att motverka extremism i Europa skulle man i parlamentet kunnat glädja sig åt att ha bidragit till att upprätthålla demokratiska principer och värderingar. Dessvärre har man gjort tvärtom. I stället för att rikta in sig på radikala islamister och totalitära kommunistiska regimer ger parlamentet bara ytterligare näring åt sin egen antinationella och globalistiska besatthet.

 
  
MPphoto
 
 

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig. − (PL) Herr talman! Jag tar kategoriskt avstånd från rasism, främlingsfientlighet och politisk extremism. Jag anser emellertid att de dokument som antas av Europaparlamentet bör innehålla tydliga definitioner, särskilt av begrepp som politisk extremism och främlingsfientlighet. Om så inte är fallet finns risken att de trots ädla föresatser i själva verket tjänar motsatta intressen och blir till ett verktyg som kan missbrukas i politikers offentliga verksamhet och kväva yttrande- och åsiktsfriheten.

Ett exempel på en sådan selektiv tolkning av de här begreppen såg vi i den situation som uppstod vid Europaparlamentets plenarsession i Strasbourg den 12 december i år. På vilket sätt går till exempel den artikel i stadgan om grundläggande rättigheter som fastställer att ”all diskriminering på grund av ... politisk eller annan åskådning ... ska vara förbjuden” ihop med att rycka papperslappar märkta ”Referendum” ur händerna på andra ledamöter? Detta rörde sig om ett fåtal valda ledamöters fredliga åsiktsyttring.

Mot bakgrund av denna händelse lade jag ned min röst om resolutionen om kampen mot ökande extremism i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Det är förbluffande hur förlamat Europaparlamentet kan vara – det kan bara se åt höger! I de olika resolutioner som föreslagits av PSE, liberalerna, De gröna eller till och med kommunisterna anses extremism bara komma från ”extremhögern”.

Radikal islamism och alla dessa trotskister och kommunister då? Inte en enda gång nämns dessa sorters extremism.

Detta är ett hån mot alla som fallit offer för totalitära kommunistiska regimer, och för alla dem som på daglig basis drabbas av den radikala islamismens dogmer och illgärningar. Enligt Europaparlamentet behöver dessa sorters extremism inte ifrågasättas. De finns helt enkelt inte, eftersom de inte ingår i parlamentets nuvarande, politiskt korrekta, standardvokabulär.

Av respekt för demokratins, jämlikhetens och toleransens principer och värderingar är PSE-gruppen inte sen att välkomna upplösningen av den högerextrema politiska gruppen Identitet, tradition och suveränitet (ITS), och därefter kräva att de villkor som styr upprättandet av politiska grupper i parlamentet stärks. Det återkommande temat för dessa valda ledamöter är att systematiskt svartmåla sina politiska motståndare i syfte att tvinga på alla andra deras egen konservatism.

Dessa resolutioner är mörkermännens hycklande och tanklösa verk. Vi kommer att rösta emot dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. (EN) Även om jag är helt för verkliga åtgärder som syftar till att stoppa rasism och extremism är en resolution av det här slaget, som utarbetats av vänstern, inte till någon nytta utan har som enda syfte att föra fram vänsterns egen snedvridna agenda. Det finns faktiskt inte mycket som skiljer extremvänstern från extremhögern, och de bidrar till varandras existens. Vänstern har dock framgångsrikt lyckats skyla över sina egna extrema sidor och främjar institutioner och politikområden som gynnar dess egna mål. EU, som ständigt strävar efter att öka sin räckvidd, är ofta medskyldigt i detta. Jag har inget till övers för EU-organ som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter eller för offentligt finansierade konstellationer av icke-statliga organisationer som går vänsterns ärenden. Jag avstod därför från att rösta om resolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Wise (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag är emot extremism i alla dess former, men jag accepterar inte att det brittiska folket ska behöva ta råd från EU i denna fråga, och inte i någon annan fråga heller för den delen. Jag valdes inte för att verka för att EU skulle utöka eller förstärka sin kontroll över Storbritannien. Denna fråga bör även fortsättningsvis avgöras av oberoende, demokratiska nationalstater.

 
  
  

- Förslag till resolution (B6-0494/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig.(NL) 1918 valde det självständiga Montenegro frivilligt att förenas med grannländerna Serbien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina och Slovenien. År 2006, efter Jugoslaviens upplösning, beslutade en enhällig väljarkår i Montenegro, den enda stat som fortfarande var förenad med Serbien, att med demokratiska medel upplösa denna union. Montenegro blev därmed Europas 49:e självständiga stat. Det är nu viktigt att Montenegro blir en normal stat, och inte en större variant av Monaco – ett paradis för rika utlänningar som önskar betala låga skatter, tvätta pengar och bygga palats. Montenegro måste göra mer för att motverka miljöföroreningar och cigarettsmuggling.

Jag är glad över att utskottet för utrikesfrågor har accepterat mina tillägg när det gäller bostäder och arbete för flyktingar från Serbien och Kosovo. Statslösa personer kan inte förbli statslösa för alltid, och Montenegro måste respektera Europarådets överenskommelser i detta avseende. Mitt förslag för återuppbyggnaden av järnvägsförbindelserna mellan nord och syd, till Nikšić vid den bosniska gränsen och Shkodra i Albanien, har även det accepterats. Utökade vägtransporter är ingen bra lösning. Som tur är kräver föredraganden, Marcello Vernola – till skillnad från i hans förra årsrapport – inte en snabb anslutning till Nato och inte heller en ännu mer nyliberal ekonomisk politik än vad som är vanligt i övriga Europa. Anslutning till Nato får inte utgöra ett kriterium för inträde i EU.

 
  
  

- Förslag till resolution (B6-0503/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I den resolution som antagits i Europaparlamentet i dag uttrycks solidaritet med offren för de skeppsbrott som inträffade i Kerchsundet – det vill säga det sund som förenar Svarta havet med Azovska sjön – och gav upphov till en miljökatastrof.

De negativa effekter på miljön som orsakades av att oljederivat släpptes ut i sundet förvärrades av att kraftiga vindar och höga vågor snabbt spred föroreningarna vidare.

Vi instämmer i stort med resolutionens ställningstaganden och betonar medlemsstaternas viktiga roll när det gäller att se till att fartyg som finns registrerade i deras nationella register håller sig till internationella bestämmelser och när det gäller att förhindra olyckor till havs, samt att hantera konsekvenserna av sådana olyckor.

Vi håller med om att det finns ett behov av att genomdriva åtgärder som minskar miljöhoten och arbeta för större säkerhet till havs och menar att alla initiativ som tas på EU-nivå inom detta område bör baseras på utökat samarbete medlemsstaterna emellan, utan att man tar ifrån dem deras ansvar på detta område.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) Utvidgningen av EU kräver att vi visar vår solidaritet med befolkningen i de 431 000 kvadratkilometrarna runt Östersjön.

Denna solidaritet uttrycks i överenskommelsen om att inleda förhandlingar med Turkiet, i tillämpningen av grannskapspolitiken gentemot Georgien och Ukraina, samt i det strategiska partnerskapet med Ryssland. Stormens våldsamma kraft får oss att tänka över vilka konsekvenser klimatförändringarna har även på hemmaplan. Vi behöver en riskhanteringsstrategi som innehåller såväl förebyggande åtgärder som skydd av den biologiska mångfalden.

Vi minns att stormen tog fyra fartyg och orsakade åtta sjömäns liv. Ett ryskt fraktfartyg bröts också av på mitten och släppte ut 4 000 ton eldningsolja längs ett fågelstreck för flyttfåglar på väg från Sibirien. EU skickade ut ett team inom ramen för Övervaknings- och informationscentrumet. Ytterligare åtgärder behövs som en del av detta initiativ. För att förebygga katastrofer i framtiden måste EU se till att höga säkerhetsbestämmelser tillämpas för den ryska fartygsflottan. EU måste ålägga sin ryska partner att använda fartyg med dubbla skrov vid oljetransporter. När den parlamentariska församlingen inom Ekonomiska samarbetet i Svartahavsområdet (BSEC) sammanträder bör vi kräva att bestämmelserna i det europeiska sjösäkerhetspaketet tillämpas.

 
  
  

- Betänkande: Christian Ehler (A6-0448/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Herr talman! Jag röstar för Christian Ehlers betänkande om system för insättningsgarantier.

Föredraganden har lagt fram ett mycket bra betänkande, där uppmärksamheten riktas mot de nya utmaningar som den ökande integrationen av olika marknader innebär för insättningarantierna. Dessa utmaningar måste antas om finansmarknadernas stabilitet ska kunna tryggas. Insättningsgarantierna är en mycket viktig del av EU:s finansmarknadssystem och deras funktion måste kontinuerligt förbättras.

Föredraganden gör rätt i betona problemet med krishantering och krishanteringens säkerhetsnät för gränsöverskridande insättningar.

Jag håller med om att krishanteringen bör vila på en förbättrad tidig identifikation av riskerna, fastslagna och planerade förlopp av samspelet mellan alla deltagare och ett klargörande av tidpunkten för fördelningen av bördorna. Hänsyn måste också tas till skillnader i systemen och olikheter mellan de berörda aktörerna på det offentliga och privata området.

 
  
  

- Förslag till resolution (B6-0495/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Massimport, den märkliga roll en stark euro får i förhållande till en avsiktligt undervärderad utländsk valuta, social och miljömässig dumpning, förfalskningar, piratkopior, farliga produkter och förekomsten av icke-tariffära handelshinder som slår mot den europeiska tillverkningsindustrin – när det gäller såväl textilsektorn som andra sektorer ser alla parlamentets betänkanden och resolutioner likadana ut.

Varför godkände man under sådana omständigheter Kinas medlemskap i Världshandelsorganisationen? Vi röstade emot detta. Varför vägrar man inse att en avreglering av handeln med länder som har bestämt sig för att inte följa reglerna – en avreglering som aldrig ifrågasätts – bara leder till ekonomisk katastrof och socialt förfall för hela regioner och sektorer? Varför acceptera att textilkvoterna avskaffas och att tiotusentals europeiska arbetare sägs upp? Ni oroar er för detta nu men nämner bara i mycket blygsamma ordalag handelsmässigt försvar, säkerhetsåtgärder och gemensam exportövervakning. Det är inte mycket och det är inte tillräckligt men det är bättre än inget.

Vi kommer därför att rösta för denna resolution, trots att den är ungefär lika användbar som en tekanna i choklad.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi är nöjda med att parlamentet antagit de av våra förslag som

- vidhåller att det dubbelkontrollerande övervakningssystemet inte tjänar någonting till om det inte förhindrar en upprepning av den situation som uppstod 2005, samt att nya skyddsåtgärder är ett måste,

- upprepar förslaget om att ett gemenskapsprogram upprättas för textil- och klädsektorn, i synnerhet för de eftersatta regioner som är beroende av denna sektor, samt stöd till små och medelstora företag.

Vi beklagar att majoriteten i parlamentet röstat emot de av våra förslag som exempelvis

- nämnde de allvarliga konsekvenser det medför att avreglera textil- och klädsektorn på global nivå med företag som får lägga ned eller flytta, arbetslöshet och allvarliga socioekonomiska kriser,

- betonade att en del länder har antagit skyddsåtgärder som tillämpas till slutet av 2008 och därför inte kunnat förstå varför EU inte bekänt färg,

- vidhåller att det måste till ett regelverk för att bestraffa företag som flyttar och ge offentligt stöd till affärsverksamheter som ingår långsiktiga avtal för regional utveckling och sysselsättning, med krav på att stödet återbetalas i det fall att villkoren inte uppfylls,

- efterfrågade ett större inflytande för arbetstagarnas representanter i företagsstyrelser och i det grundläggande organisatoriska beslutsfattandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Sedan Multifiberavtalet ingicks har den franska och europeiska textilsektorn förvandlat en del av våra regioner till ekonomiska och sociala ökenområden. Där råder nöd och fattigdom för de tusentals män och kvinnor som förlorat sina arbeten.

Ödeläggelsen av dessa företag, av denna sociala struktur, i globaliseringens och den pro-europeiska ultraliberalismens namn, är en symbol för ett av EU:s allra värsta ekonomiska misslyckanden.

Under åratal har denna politik lett till att tillverkningsindustrin i alla ekonomiska sektorer, även de som höll en mycket hög standard, har flyttat till andra delar av världen, till Nordafrika och framför allt till Asien. Denna globala omställning har faktiskt inte gett de andra länderna någonting, utan bara förvärrat det ekonomiska slaveriet till förmån för en liten kinesisk fabrikselit, och gett upphov till en långsiktig arbetslöshet i Europa mot bakgrund av en ihållande ekonomisk kris.

Det är uppenbart att den globala konkurrens som Världshandelsorganisationen uppmuntrar är den främsta orsaken till den utbredda utarmningen och bristen på dynamik i Europa. EU måste sätta stopp för den här galenskapen och en gång för alla upprätta ett system för gemenskapsskydd och -företräde.

 
  
  

- Betänkande: David Martin (A6-0463/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta betänkande innehåller bland annat en ren missuppfattning. Man tillstår att ”fattigdomen är ett olöst och växande problem i Sydkorea, som enligt OECD:s statistik hör till de tre OECD-länderna med både störst inkomstklyftor och störst ökning av inkomstklyftorna” (vi kan tillägga att Sydkorea inte är ensamt, eftersom inkomstklyftan mellan rika och fattiga har ökat även i EU, särskilt i Portugal där skillnaden mellan de rikaste och de fattigaste fortsätter att öka och ungefär två miljoner invånare lever på fattigdomsgränsen).

Likväl efterfrågas i betänkandet ett ”frihandelsavtal” mellan EU och Sydkorea och avreglering av handeln, trots att man vet att sådana åtgärder har gynnat och kommer att fortsätta gynna en koncentration av välståndet till de stora ekonomiska och finansiella grupperna i både EU och Sydkorea. Det rör sig om ett avtal som i ”konkurrenskraftens” namn kommer att sätta ytterligare press på arbetarna att acceptera låga löner och avsäga sig de rättigheter och sociala framsteg man tillkämpat sig, och som kommer att öka fåtalets makalösa vinster.

Samtidigt nämner man ingenting alls om varvsindustrin ...

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Herr talman! Jag röstar för att vi antar David Martins betänkande om handel och ekonomiska förbindelser med Sydkorea.

Föredraganden har lagt fram ett mycket bra betänkande där han betonar Sydkoreas ekonomiska betydelse som handelspartner för EU. Att sluta ett frihandelsavtal med Sydkorea är en del av den strategi som syftar till att ge Europa en global dimension.

Ett frihandelsavtal mellan Sydkorea och EU skulle kunna utgöra grund för ett främjande av höga sociala och miljömässiga standarder och skulle kunna tjäna som exempel för andra avtal som för närvarande befinner sig på förhandlingsstadiet.

Jag instämmer i att vi måste göra allt som står i vår makt för att se till att EU och Sydkorea själva – inom ramen för det handelsavtal som man nu förhandlar om i ett separat avtal – tar ansvar för att uppfylla sina skyldigheter på människorättsområdet.

 
  
  

(Sammanträdet avbröts kl. 12.50 och återupptogs kl. 15.00.)

 

9. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet
  

ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU
Vice talman

 

10. Justering av protokollet: se protokollet

11. Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer(debatt)

11.1. ÖstraTchad
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Nästa punkt är de sex resolutionerna om östra Tchad(1).

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Bielan (UEN), författare− (PL) Fru talman! Jag måste säga att jag är mycket oroad av upptrappningen av striderna i Tchad men också av att det inte sker några framsteg när det gäller att nå en politisk lösning på konflikten. Jag skulle därför vilja rikta särskild uppmärksamhet mot den roll Europeiska unionens militära insats i Republiken Tchad och Centralafrikanska republiken (EUFOR Tchad/RCA) spelar. Det europeiska initiativets huvudsakliga syfte, vilket också stöds av FN, är att garantera säkerheten i den humanitära zonen.

Med tanke på den pågående krisen i Darfur och hur den destabiliserar läget i hela regionen är det viktigt att komma ihåg att denna konflikt redan spridit sig över gränserna till Tchad och Centralafrikanska republiken. Jag tror att det är mycket viktigt att få neutrala styrkor från medlemsstaterna på plats så snart som möjligt. Jag skulle dock vilja betona att huruvida ett sådant fredsuppdrag lyckas eller ej är högst beroende av de politiska arbete som krävs för att en framgångsrik fredsprocess ska kunna bedrivas.

 
  
MPphoto
 
 

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), författare. − (EN) Fru talman! Jag vill ta upp några viktiga och centrala frågor. Det råder inga som helst tvivel om att en insats krävs i Tchad. Det råder inga tvivel om att den oerhörda mänskliga misären för flyktingarna i den delen av vår värld är outhärdlig att bevittna, men jag vill mycket tydligt understryka att det finns flera grundproblem med den föreslagna insatsen.

Det första problemet är att insatsens mandat är otydligt. Vi säger att detta är ett fredsbevarande och humanitärt uppdrag. Om så är fallet måste detta klargöras extra tydligt i uppdraget för de soldater vi skickar. Jag anser att tydlighet saknas.

Till skillnad från min kollega anser jag inte att en insats som utformas på detta sätt faktiskt kommer att öka säkerheten. Vi har nyligen sett att konflikten tilltar i intensitet och grymhet. Vi har också hört från flera rebelledare att alla insatser, och i synnerhet denna, kommer att uppfattas som fientlig. Detta är ett enormt problem.

Jag måste också påpeka, också det i strid med min kollegas ord, att soldaterna inte kommer att agera som den neutrala styrka som krävs, med dagens truppsammansättning. Med den största respekt för Frankrike och dess folk måste jag säga att det gränsar till det provokativa att ge Frankrike så stor roll i insatsen. Jag anser att det vore ytterst oklokt.

Jag anser inte att vi kan formulera en gemensam europeisk försvars- och säkerhetspolitik. De problem som har uppstått, i det här fallet med Tchad, visar mycket tydligt varför. Jag anser att det är omöjligt eftersom våra traditioner, vår historia och våra utrikespolitiska mål och utsikter är helt olika. Framför allt av detta skäl är det synd och skam att de militärt neutrala staternas skyldigheter, ansvar och kapacitet inte erkänns tillräckligt i EU, framför allt inte i Lissabonfördraget, om jag får lov att säga detta då jag kommer från ett land som fortfarande är militärt neutralt, åtminstone till namnet. Jag anser att länder som har denna tradition skulle kunna göra den slags värdefulla insats, baserad på neutralitet, som min kollega har nämnt.

Avslutningsvis är en insats i Tchad nödvändig. Det viktiga är dock hur vi går till väga. En operation måste genomföras på ett fokuserat sätt. Den måste givetvis vara neutral och måste framför allt ha utsikter att lyckas.

 
  
MPphoto
 
 

  Matsakis, Marios (ALDE). - (EN) Fru talman! Jag ser att det inte finns någon tidsangivelse på tavlan. Innebär det att vi har privilegiet att ha obegränsad tid till vårt förfogande denna eftermiddag eller är det ett tekniskt fel?

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Herr Matsakis! Vi får alla hålla oss till de tidsramar vi vet att vi fått tilldelade.

 
  
MPphoto
 
 

  Colm Burke (PPE-DE), författare. − (EN) Herr talman! Jag tog initiativet till denna brådskande resolution för att utöva politiska och folkliga påtryckningar för att snarast möjligt utplacera EU:s fredsbevarande styrkor i gränsområdet i östra Chad. Den senaste tidens oroligheter i östra Tchad, däribland omfattande sammandrabbningar mellan rebellsoldater och den tchadiska armén, visar att det finns ett akut behov av vår närvaro i denna region för att skydda oskyldiga flyktingar och internflyktingar från att hamna i korselden. De militära framryckningarna förvärrar kriminaliteten och underminerar säkerheten kring internflyktingarnas läger. Biståndsarbetarna har inte bara svårt att få tillträde till lägren utan måste också tampas med banditer, något som begränsar deras möjligheter att ge det humanitära bistånd som så väl behövs.

Jag uppmanar EU och EU:s medlemsstater att leva upp till det politiska beslut som fattats och att ställa mer trupper till förfogande för EU-insatsen, liksom finansiellt, logistiskt och luftburet stöd, bland annat nödvändigt antal helikoptrar så snart som möjligt. EU:s utrikespolitiska trovärdighet på internationell nivå står på spel om unionen inte kan mobilisera tillräckliga trupper och skaffa nödvändig utrustning så att insatsen kan bli operativ. Detta är ett fredsbevarande EU-uppdrag och det berör därför alla EU-medlemsstater, vare sig de deltar eller inte.

Jag vill här och nu slå hål på myten att detta uppdrag kommer att domineras av Frankrike. I uppdraget deltar soldater från Sverige, Nederländerna, Polen, Österrike och Irland. Det är dessutom inte Frankrike som ska leda uppdraget, utan Irland. Den irländske generallöjtnanten Pat Nash har utnämnts till chef för uppdraget och det är han som fattar beslut om styrkans verksamhet på plats. Detta uppdrag kommer att genomföras och sådana kommentarer bidrar inte positivt på något sätt till hur uppdraget uppfattas och slutligen mottas av lokalbefolkningen i Tchad och av rebellgrupperna.

Vissa hoppingivande tecken har märkts under veckan från andra EU-medlemsstater efter Irlands vädjan om att uppdraget ska få tillräckligt med resurser. Ett land har tydligen erbjudit läkemedel, medan andra diskuterar hur man kan ge finansiellt stöd för att möjliggöra det logistiska stöd som behövs, inbegripet flygplan. En ny fjärde generationens konferens måste omedelbart sammankallas för att uppbåda de resurser som krävs för att skydda våra soldater på fältet, så att de kan utföra sin viktiga uppgift att skydda flyktingar. Det är dags att agera nu. Vår passivitet kostar liv.

 
  
MPphoto
 
 

  Alain Hutchinson (PSE), författare. − (FR) Fru talman! Återupptagandet av striderna mellan rebeller och regeringstrupper i Tchad har lett till hundratals döda och sårade och till nya spänningar i gränsområdet mellan Sudan och Centralafrikanska republiken. Denna situation har i praktiken begränsat tillgången till flyktingläger för tusentals människor och kraftigt försvårat hjälparbetarnas uppgift.

Jag ska också påminna er om att i denna del av världen drabbas kvinnor och barn fortfarande av särskilt avskyvärt våld och att mer än 450 000 tvångsförflyttade människor redan lever under fruktansvärda förhållanden i just det område där konflikten nu åter tagit fart.

Mot denna bakgrund kan vi naturligtvis begära att de krigförande fraktionerna upphör med allt stridande, i synnerhet i de områden där civila drabbas. Vi kräver också att de respekterar den internationella humanitära rättens grundläggande principer, vilket innebär att man respekterar de humanitära zonerna och tillåter hjälptransporter, liksom att man inte angriper hjälparbetare.

Mer allmänt är vi också särskilt oroade av att konfliktens parter allt oftare trotsar, eller helt och hållet ignorerar, den humanitära rätten. EU måste agera särskilt mot denna oroande utveckling. Vi uppmanar också myndigheterna i Tchad att systematiskt göra allt som står i deras makt för att ställa dem som gjort sig skyldiga till våldtäkt, krigsförbrytelser och alla sorters allvarliga människorättsbrott, inför rätta.

Jag skulle emellertid vilja hävda att vårt budskap i första hand riktar sig till EU, i synnerhet till ministerrådet, där vi har en mycket större chans att göra våra röster hörda och som vi också uppmanar att ta sitt ansvar. Den 15 oktober antog rådet en gemensam åtgärd om EUFOR Tchad/RCA-insatsen, för att erbjuda skydd åt civilbefolkningen, humanitärt bistånd och säkerhet för lokala och utländska hjälparbetare. Bara två månader senare har EUFOR-styrkan på grund av resurs- och utrustningsbrist ännu inte kommit till stånd. Detta är oacceptabelt, och rådet och kommissionen måste därför snarast skynda på beslutsprocessen så att denna insats kan genomföras så snart som möjligt.

Jag vill också påpeka att fredsbevarande insatser i östra Tchad och norra delen av Centralafrikanska republiken inte kommer att ha någon verkan utan en allmän försoningsprocess för hela regionen. Vi vet redan att EUFOR:s närvaro vid Sudans gräns kommer att göra det svårare för rebellerna att cirkulera fritt över gränserna och därför medföra att en del angrepp förflyttas. Den brådskande och nödvändiga stödinsats som EU åtagit sig kan därför snabbt visa sig vara otillräcklig.

Det är också viktigt att EU nu gör allt som står i dess makt för att uppmuntra att fredssamtalen på regional nivå återupptas, tillsammans med alla inblandade parter i konflikten och det internationella samfundets olika representanter.

Slutligen skulle jag vilja understryka att vi tror att den europeiska styrkans neutralitet i detta fall är särskilt betydelsefull och mycket strategisk. Eftersom rebellerna redan hotat att angripa styrkan om det enbart skulle röra sig om en förklädd fransk insats, uppmanar vi de andra medlemsstaterna att sluta upp på bred front i sammansättningen av denna styrka, så att det inte råder några tvivel för någon om att detta verkligen rör sig om en europeisk styrka.

 
  
MPphoto
 
 

  Marios Matsakis (ALDE), författare. − (EN) Fru talman! Östra Tchad har blivit ett andra Darfur och vi hemsöks återigen av bilder av mord och förödelse som drabbar oskyldiga civila.

Under tiden ägnar vi oss här i EU, som är en del av världens privilegierade elit, åt att i all oändlighet diskutera hur vi ska hantera situationen. Samtidigt som vi, synnerligen klokt men oerhört långsamt, fram och tillbaka överväger vårt beslut att skicka en effektiv fredsbevarande militär styrka till regionen fortsätter de brottslingar som ägnar sig etnisk rensning att obehindrat utföra sin avskyvärda syssla.

Ett viktigt budskap, kanske det allra viktigaste, som måste bli resultatet av dagens debatt är vår starka uppmaning till kommissionen och rådet att snarast inrätta och utplacera Eufor i den berörda regionen. De personer inom rådet och kommissionen, eller inom andra instanser också vad det anbelangar, som förhalar denna insats är ansvariga för den ytterligare eskalering av våldet och tragedin som oundvikligen snart blir följden.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), författare. (ES) Fru talman! Jag anser det vara speciellt betydelsefullt att de tre brådskande resolutioner som vi diskuterar här i dag har det gemensamt att de alla rör olika typer av våld mot kvinnor. Detta bevisar att denna typ av våld påverkar hela världen, även om det tar sig olika form och uttryck i varje enskilt fall.

Det första av de tre fall vi har att göra med i dag, nämligen situationen i Tchad, är ett sorgligt exempel på hur kvinnor ofta blir utnyttjade som sexobjekt i krigssituationer, då våldtäkt blir ett av krigets vapen. Sådana situationer uppstår i synnerhet i flyktingläger, men inte enbart.

Målet med denna resolution är, åtminstone för en del av oss, att understryka att det internationella samfundet, och i synnerhet EU, måste reagera på den här situationen och ta vårt ansvar för att ge skydd åt de drabbade.

Mot denna bakgrund måste ett särskilt avsett uppdrag som EUFOR Tchad/RCA naturligtvis genomföras snarast möjligt, men också på ett ansvarsfullt sätt. Jag ansluter mig till dem som poängterar att det finns en tydlig risk att uppdraget uppfattas som överdrivet förknippat med ett enda land, nämligen Frankrike. Jag menar att detta skulle vara förödande, och säkerligen motverka uppdragets syfte.

Jag skulle därför också vilja betona att styrkans sammansättning bör spegla EU-staternas mångfald så att man undviker all sammanblandning mellan detta uppdrag och det franska uppdrag som går under namnet Operation Sparvhök. Vi måste också inför alla tänkbara organ fördöma den brutalitet med vilken Janjawid-milisen och andra tchadiska grupper attackerat civilbefolkningen, och jag uppmanar därför rådet och kommissionen att göra detta.

Användningen av sexuellt våld som ett vapen i krigföringen är speciellt avskyvärt och det kan inte accepteras att sådana brott inte bestraffas. Jag uppmanar därför myndigheterna i Tchad att ta ansvar för att dessa våldtäkter och övergrepp utreds och att de skyldiga ställs inför rätta.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernd Posselt, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman! Det sägs om de sista kungarna av huset Bourbon att de alltid skred till handling för sent när det gällde idéer, regeringar och arméer. Dessvärre tycks detta också vara fallet för västvärlden och Europa, för vi har redan låtit katastroferna i Darfur och östra Tchad pågå alldeles för länge. Ju senare vi ingriper, desto mer kostsam blir konflikten, inte bara ekonomiskt, utan även militärt och politiskt. Jag är därför mycket tacksam för att Karl von Wogau på ett beslutsamt sätt får saker och ting att ske på det militära och säkerhetspolitiska planet och jag är också mycket tacksam för att Albert Dess gör samma insats på det humanitära området. Vi måste ingripa nu. Staterna dröjer emellertid inte bara med den nödvändiga utrustningen utan också med de styrkor som behövs. Vi behöver styrkor och krafter på plats som har kunskap och erfarenhet från området. Jag anser definitivt att detta inte ska handla om en förklädd fransk insats, vilket inte heller varit på tal, men vi behöver fransmännens kunskap och erfarenhet från området. Det krävs emellertid också ett samarbete med Afrikanska unionen och Arabförbundet, vilka tyvärr fortfarande håller sig undan. Detta får dock inte innebära att vi européer avsäger oss vårt ansvar.

Jag säger det klart och tydligt: Vi vill ingripa men vi får inte göra samma misstag som vi gjorde i Afghanistan, nämligen att ingripa utan att ha en politisk strategi. Den som ingriper måste känna till att man måste ha en strategi för fredssamtal, för samtal över de etniska gränserna och för en lösning på de omfattande stammotsättningar och andra konflikter som förekommer längs de konstgjorda gränserna i såväl östra Tchad som i Darfur. I Europaparlamentet bör vi därför verka för att trupper sänds ut och för humanitärt bistånd men vi bör också så snabbt som möjligt bidra till en hållbar politisk fredsstrategi för området.

 
  
MPphoto
 
 

  Toomas Savi, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag ska fatta mig mycket kort. Det andra toppmötet mellan EU och Afrika var ett komplett misslyckande. De båda parterna kunde inte enas om ett avtal om ekonomiskt partnerskap och förbindelserna mellan dessa båda delar av världen har frysts.

Det spända läget i östra Tchad har inte direkt underlättat det hela. En av förutsättningarna för ett fruktbart samarbete är att det blir ett slut på de de militära konflikter som under flera decennier pågått i Afrika. När konflikten i östra Tchad ska lösas måste EU visa att vi är fast beslutna att nå en fredlig lösning och att skicka vår fredsbevarande militära styrka till östra Tchad snarast möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Koenraad Dillen (NI). (NL) Fru talman! Förra veckan hölls ett toppmöte mellan EU och Afrika i Lissabon. Avsikten var att utarbeta en grund för ett nytt partnerskap mellan Europa och Afrika, ett partnerskap som enligt Europaparlamentets och Panafrikanska parlamentets gemensamma deklaration skulle baseras på gemensamma värderingar och principer, såsom demokrati, mänskliga rättigheter och goda styrelseformer.

EU:s inställning till individer som Zimbabwes Robert Mugabe och Libyens Muammar Gaddafi, för att bara nämna två av dem som välkomnades på röda mattan, visar emellertid att det dessvärre fortfarande finns ett gäspande gap mellan principdeklarationer och verklighet. Situationen i Tchad i dag bevisar också, om bevis nu skulle behövas, att en stor del av Afrika är långt ifrån redo att bli en del av denna ”värdegemenskap”.

Om vi européer vill behålla vår trovärdighet när det gäller mänskliga rättigheter och inte bara ägna oss åt realpolitik bör vårt ingripande därför sända ut en tydlig signal om att laglöshet och godtycklighet snarast måste ersättas med grundläggande demokratiska principer. Dessvärre gäller analysen av Tchad även för ett flertal andra regimer i Afrika. Tchad är inte Afrikas enda sjukling.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Tack för det förtydligandet! Jag måste anmäla de talare som har registrerats för att tala som företrädare för sina politiska grupper. Er politiska grupp är lika lite ifrågasatt som någon annan här, och alla här vet vilken grupp ni företräder.

 
  
MPphoto
 
 

  Alain Hutchinson (PSE). (FR) Fru talman! En korrigering i anslutning till vad ni just sagt om det senaste anförandet: PSE-gruppen talade genom mig. Jag talade i egenskap av författare och som företrädare för PSE-gruppen. Jag vill inte att någon ska tro att vi inte bryr oss om frågan.

 
  
MPphoto
 
 

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Vi känner alla mycket väl till den fruktansvärda humanitära och säkerhetsmässiga situationen i östra Tchad. Denna situation kan inte särskiljas från den vidare regionala katastrofen i Darfur, där 300 000 människor har massakrerats, två miljoner har blivit internflyktingar och fyra miljoner lever av västerländskt livsmedelsbistånd. Under tre år har det internationella samfundet vridit sina händer. Jag erkänner att EU har bekostat storskaligt humanitärt bistånd till regionen. Det är den positiva sidan.

Politiskt har EU:s bidrag inte varit lika lovvärt. EU har deltagit i festligheter tillsammans med den sudanesiske diktatorn Omar El Bashir i Lissabon, och även med Zimbabwes förtryckare Robert Mugabe, samtidigt som man på det mest vedervärdigt hycklande sätt har undertecknat en förklaring om mänskliga rättigheter och goda styrelseformer.

EU:s andra bidrag är att försöka ge sig in i ett ogenomtänkt militärt uppdrag för att få möjlighet att sätta ESFP-emblemet på ännu en militär operation. Faktum är att detta föreslagna uppdrag är undermåligt utformat, att styrkan är för liten, att avgörande medicinskt, logistiskt och transportmässigt stöd saknas, att uppdraget redan är tre månader försenat och att det inte finns någon beredskapsplan om läget skulle förvärras ännu mer.

Vi behöver bara titta på det slumpartade deltagandet i detta uppdrag – som trots allt i hög grad har drivits på av Frankrike – för att förstå varför många i Tchad, Sudan och Centralafrikanska republiken, för att inte nämna våra egna militära ledare, är oerhört skeptiska till detta projekt. Militärverksamheten bör överlåtas åt andra.

Det är oerhört viktigt att FN/AU-insatsen förstärks som ett led i en sammanhängande strategi för hela regionen. Detta bör FN:s generalsekreterare arbeta för politiskt.

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. − (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Kommissionen ser mycket allvarligt på den försämrade säkerhetssituationen i östra Tchad och stöder kraftfullt att man sätter in EUFOR-trupper med full styrka för att skydda flyktingar och fördrivna personer i regionen. Europeiska unionen kommer att utnyttja alla redskap som står till dess förfogande i östra Tchad för att göra detta. Kommissionen kommer inte bara att skicka EUFOR-soldater, utan dessutom bidra med över 50 miljoner euro som en del av en sammanhängande plan.

Med dessa medel kommer åtgärder att finansieras inom följande tre nyckelområden, som sträcker sig från nödhjälp till långsiktigt utvecklingsbistånd.

Det första området är humanitärt bistånd, för vilket Echo redan har avsatt 30,5 miljoner euro 2007 i form av nödhjälp till flyktingar och fördrivna personer i olika delar av Tchad. En liknande finansieringsnivå har också reserverats för att fortsätta de åtgärderna 2008.

Det andra området är uppbyggnaden av en polisstyrka i Tchad som ska ansvara för att skydda människor. I samband med EU:s och FN:s insatser i Tchad ska FN rekrytera, utbilda och utrusta 850 poliser och konstaplar i Tchad som ska sättas in i flyktinglägren i östra Tchad. Europeiska unionen stöder detta FN-program med 10 miljoner euro från stabilitetsinstrumentet.

Det tredje området är integrering och återställning. Under 2008 kommer kommissionen att tillhandahålla 10,1 miljoner euro från nionde Europeiska utvecklingsfonden för utvecklingsåtgärder som främjar återuppbyggnad, konfliktlösning och organisering av den administrativa kapaciteten. Detta är nödvändiga åtgärder för att förbättra säkerhetssituationen i de områden som berörs av FN:s och EU:s gemensamma insats. Ytterligare åtgärder planeras som en del av den tionde Europeiska utvecklingsfonden, för vilken 311 miljoner euro beräknas 2008–2013.

På kort sikt bör fördrivna personer få hjälp att återvända till sina hemländer med dessa åtgärder. Syftet på lång sikt är att stabilisera situationen permanent i Tchad och i regionen som helhet.

Föregående talare har helt riktigt hänvisat till de uppflammande striderna mellan regeringsvänliga rebeller och president Idriss Débys trupper i östra Tchad, något som helt klart har gjort det svårare att nå fram med humanitärt bistånd. Inte ens i områdena runt flyktinglägren kan säkerheten längre garanteras. Den vanskliga humanitära situationen blir dessutom allt mer akut på grund av det ökande antalet flyktingar från stridsområdena. I denna djupt oroande situation får uppgiften att återställa säkerheten högsta prioritet.

För att klara detta krävs militär närvaro. EUFOR-trupperna bör därför sättas in särskilt i dessa krisområden. De kommer emellertid enbart att bli framgångsrika om orsakarna till konflikten undanröjs och om en politisk process inleds samtidigt för att dämpa den underliggande spänningen och lindra fattigdomen genom att underlätta den ekonomiska utvecklingen.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatterna.

 
  

(1)Se protokollet.


11.2. Kvinnors rättigheter i Saudiarabien
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Nästa punkt är de sex resolutionsförslagen om kvinnors rättigheter i Saudiarabien(1).

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Bielan (UEN), författare. − (PL) Fru talman! Jag vill hänvisa till incidenten i oktober 2006 och påminna om bristen på rättsligt skydd för kvinnor i Saudiarabien. Men framför allt vill jag understryka de förhållanden som återigen har blivit tydliga genom det sociala fördömandet av våldtäktsoffren som försökte starta en offentlig debatt om frågan och uppmana de saudiska myndigheterna att omedelbart upphöra med denna typ av beteende.

Fru talman! Europeiska unionen får absolut inte förhålla sig passiv inför dessa skandalösa kränkningar av kvinnors rättigheter och personliga frihet i tredjeland. En stat med ansvar för att skydda sina medborgare får inte bryta mot rättsstatens principer med ursäkten att man ska skydda principen om domstolarnas självständighet, vilket skedde när det gällde den dom som avkunnades mot kvinnan från Qatif. Jag uppmanar därför den saudiska regeringen att fördubbla sitt arbete med att bevara kvinnors grundläggande rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), författare. − Fru talman! Jag måste säga att det känns så otroligt sorgligt att kränkningar och våld mot kvinnor aldrig verkar upphöra. Det gäller både denna resolution och följande. Jag vill tacka alla som har arbetat för att få fram denna resolution. Det är nästan obegripligt att fortfarande 2007 är kvinnorna i Saudiarabien fråntagna alla mänskliga rättigheter.

Det är alltså inte nog med att kvinnor ska behöva utsättas för förnedrande och kränkande gruppvåldtäkter. Sen ska man dessutom straffas av myndigheterna, samtidigt som förövarna går fria. Jag menar att vi alla, både kvinnor och män, i solidaritetens namn måste göra allt vi kan för att mänskliga rättigheter ska gälla för kvinnor även i Saudiarabien. Vi uppmanar kommissionen och rådet liksom naturligtvis alla medlemsstater att i alla sammanhang lyfta de här frågorna vid kontakter med Saudiarabien.

Vi har en mängd internationella konventioner och vi har uttalande ifrån EU i många sammanhang. Ibland känns det frustrerande att vi talar och talar och detta våld ändå fortsätter och fortsätter. Tack till alla som har tagit initiativet och arbetat med denna resolution!

 
  
MPphoto
 
 

  Charles Tannock (PPE-DE), författare. − (EN) Fru talman! Nyligen avlade kung Abdullah av Saudiarabien ett kontroversiellt statsbesök i Storbritannien. Vår biträdande utrikesminister hyllade Storbritanniens och Saudiarabiens gemensamma värderingar. Jag fann detta smicker absurt, då de värderingar jag värnar om, nämligen demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, av tradition har varit okända företeelser i Saudiarabien.

EU:s förbindelser med det saudiska kungahuset bygger givetvis på regional stabilitet och viktiga handelsförbindelser, särskilt handel med olja och vapen. Förbindelserna är faktiskt så viktiga att en tre år gammal brittisk utredning om misstänkta mutor från en vapenleverantör till saudiska ministrar lades ned på order av premiärminister Tony Blair med hänvisning till den nationella säkerheten.

Ett orosmoment är att Saudiarabiens fundamentalistiska gren av islam, wahabismen, sprider sig till övriga världen. I min valkrets London har man i textböcker som används i en skola finansierad av Saudiarabien hittat hatfulla skrivningar om kristna och judar.

Fallet med kvinnan i Qatif som utsattes för en gruppvåldtäkt och sedan dömdes till 200 piskrapp har chockerat världen. I parlamentets gemensamma resolutionsförslag uttrycks avsky mot och avståndstagande från kungadömets värderingar. För tjugo år sedan sändes en brittisk tv-dokumentär om ett liknande fall där en saudisk prinsessa avrättades offentligt efter att ha dömts för otrohet.

EU och Saudiarabien har haft gemensamma utrikespolitiska intressen av stor betydelse, däribland att stödja fredsprocessen i Mellanöstern, uppmuntra saudierna i egenskap av sunnimuslimer att hålla tillbaka de iranska shiamuslimernas expansion och stödja Saudiarabiens kamp mot al-Qaida, vars medlemmar i många fall tyvärr har sitt ursprung i Saudiarabien.

Vi måste dock också kräva att Saudiarabien uppfyller sina åtaganden enligt FN:s konvention att stoppa diskrimineringen av kvinnor, som inte ens får köra bil eller rösta i lokalvalen. Låt oss dock inte lura oss själva att tro att vi har några värderingar gemensamma med denna fundamentalistiska och medeltida regim.

 
  
MPphoto
 
 

  Marios Matsakis (ALDE), författare. − (EN) Fru talman! Jag uttalar mig personligen i denna fråga. Saudiarabien styrs av en hänsynslös diktatur som i stor omfattning är skamligt legitimerad i västvärlden, däribland många EU-länder. Skälet är Saudiarabiens ofantliga oljerikedomar, som till viss del används i västländer för att muta dem att låtsas att de inte ser, hör eller förstår vad det är som pågår i detta land.

Till och med skolbarn vet dock att Saudiarabiens käcka ledare, som i huvudsak utgörs av släktingar till en enda man, hans gudomliga majestät kung Abdullah, förtrycker sitt folk på det mest brutala sätt. Ett tydligt exempel är att kvinnor behandlas som slavar eller ägodelar. Trots detta fick kung Abdullah och hans sex flygplan stora följe ett överdådigt och praktfullt mottagande i Storbritannien och Vatikanen för bara några veckor sedan, såsom Som Charles Tannock påpekade nyss. Inte ett enda ord om mänskliga rättigheter lyckades Englands drottning undslippa sig, och inte heller den brittiske premiärministern eller påven. Så kan hyckleri och dubbelmoral yttra sig, är man frestad att säga.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), författare. − (ES) Fru talman! Redan 2005 hade vi en möjlighet att diskutera kvinnornas situation i Saudiarabien i samband med kommunalvalen och det faktum att kvinnor inte hade rösträtt.

Men när det gäller politiska rättigheter finns det förutom denna diskriminering många andra typer av diskriminering som har rapporterats i olika medier, nyligen och löpande, som motiverar denna andra resolution som vi diskuterar i dag.

Den utlösande faktorn var utan tvekan den obegripliga domen motkvinnan från Qatif. Hon dömdes till 200 piskrapp för att ha suttit i en bil och talat med en man som inte hörde till familjen. Det påstådda brottet och följaktligen domen är inte bara oacceptabelt. Situationen förvärras dessutom av att den dömda kvinnan inte kunde få lämplig juridisk rådgivning.

Dessvärre är detta inte det enda fall där man måste beklaga klart diskriminerande domar för olika brott och rättssystemets oförmåga att försvara kvinnor. Det är dessvärre snarare regel än undantag. Hur kan man till exempel anse att ett rättssystem är rättvist som anger att ett våldtäktsoffer är skyldigt till ett sådant övergrepp?

Det krävs strukturella förändringar i Saudiarabien. Europeiska unionen måste hjälpa dem som arbetar såväl utanför som inne i landet att uppnå detta. Här behöver man inte ta några speciella hänsyn. Mänskliga rättigheter, viket inkluderar kvinnornas rättigheter, är och måste vara universella och de måste försvaras i alla sammanhang.

Jag ansluter mig därför till det krav som framförts av Eva-Britt Svensson och uppmanar kommissionen och rådet än en gång att ta tillvara varje tillfälle de får att uppmana de saudiska myndigheterna att göra lämpliga strukturella och institutionella förändringar som eliminerar all form av diskriminering mot kvinnor. Bland annat måste myndigheterna erkänna kvinnors rättigheter, såväl privata som offentliga, och framför allt i politiska, juridiska och rättsliga sammanhang.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE), författare. − (PL) Fru talman! Saudiarabien är ett land där lagen verkställs enligt wahabiska principer, den mest radikala sunnifalangen inom islam. Politisk, social och religiös frihet är kraftigt begränsad och spöstraff, amputation av händer eller fötter och dödsstraff utdöms dagligen.

I ett land som har kallats en människorättsöken av Human Rights Watch är det i första hand kvinnor som drabbas av olika former av diskriminering i privat och offentligt liv. Kvinnans identitet erkändes formellt så sent som 2001, genom att de fick identitetshandlingar med ett fotografi. Dessförinnan skulle de bevisa sin identitet genom att använda ett familjedokument med en bild av sin man eller far. Även om de har råd att äga en bil får de inte köra den. De får studera, men föreläsningar som ges av män måste de kvinnliga studenterna följa via tv. De har inte rätt att rösta och alla beslut om skilsmässa och barn fattas av män.

Kvinnor drabbas ideligen av orättvisa och stötande domar. Fallet med flickan från Qatif gäller ett 19-årigt offer för en gruppvåldtäkt som dömdes till 200 piskrapp och sex månaders fängelse för att hon varit ensam med en främmande man när hon fördes bort.

Trots att Saudiarabien undertecknat konventionen om avlägsnande av alla former av diskriminering mot kvinnor tillämpas den inte. Myndigheterna måste börja genom att ta bort alla begränsningar för kvinnors fria rörlighet och vidta åtgärder för att gradvis öka kvinnors deltagande i det politiska beslutsfattandet på jämställd fot med män. Kvinnor måste få allmän tillgång till sysselsättning på alla nivåer av förvaltningen och möjlighet att utföra alla slags offentliga uppdrag.

Vi måste dessutom kräva ett totalförbud mot spöstraff och alla andra typer av förnedrande fysisk bestraffning, eftersom sådana straff strider mot internationell rätt och FN:s konvention mot tortyr, som Saudiarabien har undertecknat.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Casaca, för PSE-gruppen. – (PT) Fru talman! Jag vill ansluta mig till de övriga ledamöter som har talat och framför allt påpeka att vi just nu firar det europeiska året för lika rättigheter för alla. Lika rättigheter kan per definition inte ha några gränser, och vi kan helt enkelt inte förbli likgiltiga inför vad som händer med kvinnorna i Saudiarabien och även i övriga Mellanöstern.

Jag vill framför allt ta upp en fråga som nämndes av Charles Tannock och som gäller rätten att köra bil. Kommittén av kvinnor som kräver rätten att få köra bil inrättades i Riyadh den 27 september. Den 6 november firade kommittén 17-årsjubiléet av demonstrationen mot detta förbud. Den har redan samlat in tusen namnteckningar och den har en enorm kraft. Den leds av fyra saudiska kvinnor. Jag vill uppmana hela parlamentet, framför allt ordförandeskapet, att ge detta saudiska initiativ sitt helhjärtade stöd och jag vill också påminna om att förutom i Saudiarabien är läget till och med ännu allvarligare i Irak. Låt mig påminna er om avrättningen i år i Basra av 40 kvinnor som inte respekterade de klädregler som för närvarande införs i Irak, ett land där kvinnor fick rösträtt före kvinnorna i Portugal och där i dag den mest extrema fanatism införs. Vi kan inte stå likgiltiga inför den situationen heller.

 
  
MPphoto
 
 

  Toomas Savi, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! När vi diskuterar kvinnors rättigheter i Saudiarabien är det en sak vi måste komma ihåg och det är att det inte görs någon åtskillnad mellan religion och stat i islamiska samhällen. Staten är religionen och vice versa. Bristen på respekt för kvinnors rättigheter har sina rötter i islamisk lag och genom att förstå och ta till oss detta enkla faktum kan vi ta ett steg närmare mot en förbättring av situationen.

Vi kan inte påtvinga andra våra värderingar, som har utvecklats bortom våra judisk-kristna traditioner, men vi kan inleda en dialog där vi kräver ömsesidig förståelse och lägger grunden för en reform, då flera uppfattningar som inte överensstämmer med vår världsomfattande åsikt nu vederläggs.

Med detta sagt är kvinnornas situation i Saudiarabien förfärlig och någonting måste göras snarast. Jag uppmanar därför mina kollegor att enhälligt stödja detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Koenraad Dillen (NI). (NL) Fru talman, mina damer och herrar! Den diskussion vi för här i dag om Saudiarabien, framför allt den förskräckliga situationen vad gäller kvinnors rättigheter, bör egentligen utsträckas till att omfatta en större del av den islamiska världen. Det är bara ett fåtal personer, såsom den nederländska medborgaren Ayaan Hirsi Ali, som vågar påtala detta. Diskrimineringen av och förtrycket mot kvinnor är rotade i islams heliga texter.

Diskrimineringen av kvinnor i Saudiarabien och i nästan hela den islamiska världen har sin grund i och rättfärdigas genom Koranen. Detta är en grundläggande sanning som vi måste erkänna i denna diskussion. Det demonstrerades nyligen i Sudan där en 54-årig lärare dömdes till 15 dagars fängelse för att ha kallat en teddybjörn Mohammed, till dess hon benådades efter internationella diplomatiska påtryckningar. I Saudiarabien drabbades en 20-årig kvinna av gruppvåldtäkt, men dömdes själv. Det kan inte bli tydligare än så.

Men Saudiarabien är en av USA:s allierade och kan därför bete sig lite som man vill. Trots allt är Saudiarabien, liksom Kina, ett rikt land och vi kan därför tydligen vara lite mer flexibla när de ädla principer vi har diskuterat så ofta denna vecka står på spel. EU bör därför också uppmana Washington att utnyttja sitt stora inflytande för att förbättra situationen i Saudiarabien.

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. − (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Kommissionen är oerhört tacksam för möjligheten att kunna säga något i dag om läget vad gäller kvinnors rättigheter i Saudiarabien.

Det fall som ligger till grund för er resolution ger anledning till stor oro. En ung kvinna dömdes till 200 piskrapp och sex månaders fängelse efter att ha våldtagits av en grupp på sju män. EU tog genast tag i detta. EU:s trojka protesterade hos den saudiska regeringen i Riyadh och uttryckte EU:s avsky över domen från domstolen i El Katif. Domen strider inte bara helt klart mot Saudiarabiens internationella skyldigheter, framför allt FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling, utan den ställer dessutom skuldprincipen på huvudet genom att förklara att offret är skyldigt.

Detta fall sätter strålkastaren på ett land där diskrimineringen av kvinnor dessvärre är en del av vardagen. Europaparlamentet har med all rätt vid flera tillfällen uppmanat den saudiska regeringen att avskaffa begränsningarna för kvinnors fria rörlighet, inklusive förbudet mot att köra bil. Detta krav gäller också begränsningarna för kvinnors tillgång på sysselsättning, deras juridiska person och rätt till företrädare i rättsprocesser. Jag instämmer helt i Europaparlamentets oro över läget för kvinnor i Saudiarabien.

Samtidigt är Saudiarabien som medlem av FN:s människorättsråd skyldigt att skydda och främja de mänskliga rättigheterna. Saudiarabien har undertecknat FN:s konvention om avlägsnande av alla former av diskriminering av kvinnor. Det måste sägas att landet ratificerade konventionen med ett förbehåll: om det uppstår en konflikt mellan konventionens klausuler och den islamiska rätten har konungariket ingen skyldighet att därefter uppfylla några klausuler som strider mot den lagen. Europeiska unionen har upprepade gånger uppmanat Saudiarabien att lyfta bort sina förbehåll när det gäller denna FN-konvention – framför allt vad gäller att bevilja kvinnor och män samma rättigheter när det gäller nationaliteten för deras barn – och kommer att fortsätta med det.

Människorättsfrågor, såsom frågan om kvinnors situation, blir regelbundet föremål för framställningar från Europeiska unionen till Saudiarabien. Europeiska unionen påminner Saudiarabien om dess skyldigheter enligt internationella människorättsregler, tar upp frågan om behovet av att behandla kvinnor och män lika och att bekämpa våldet mot kvinnor och uppmanar Saudiarabien att skydda och främja kvinnors rättigheter.

Två förändringar som vi har sett på senare tid skulle eventuellt – och jag säger detta mycket försiktigt – kunna vara ett tecken på att Saudiarabien gör vissa framsteg.

Den saudiska nationella föreningen för mänskliga rättigheter offentliggjorde sin första rapport om läget för mänskliga rättigheter i Saudiarabien i maj i år. Kränkningar av kvinnors, fångars och arbetares rättigheter offentliggörs i denna rapport, liksom domstolarnas domar. Resultaten och rekommendationerna i denna rapport bör följas upp och genomföras omgående av den saudiska regeringen.

I oktober offentliggjorde kung Abdullah dessutom en grundläggande rättslig reform som stärkte domarnas självständighet och förenklade utredningsförfarandet enligt sharialagarna under överinseende av högsta domstolen.

För ett land som Saudiarabien är detta uppmuntrande tecken. Vi bör därför inte bara vid behov rikta uppmärksamheten på kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Saudiarabien, utan också välkomna och rapportera om de reformer som nyligen så försiktigt har börjat visa sig.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag efter debatterna.

 
  

(1)Se protokollet.


11.3. Rättvisa för de så kallade tröstekvinnorna
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Nästa punkt är de fem resolutionsförslagen om de så kallade tröstekvinnorna(1).

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), författare. − (ES) Fru talman! Eftersom jag varit pådrivande när det gäller den här resolutionen måste jag säga att det gläder mig särskilt att vi äntligen har hittat utrymme och tillräcklig enighet för att lägga fram den. Jag tror nämligen uppriktigt att ämnet förtjänar detta, och ännu mycket mer.

Vi talar här om nästan 200 000 kvinnor, som med en förskönande omskrivning kallades för tröstekvinnor och som tvingades vara sexuella slavar åt den kejserliga japanska armén under och före andra världskriget. Efter 62 år har de överlevande fortfarande inte fått upprättelse.

Under sin livstid har de lidit av dålig fysisk och mental hälsa, isolering och skam. Och ofta extrem fattigdom. Hittills har den japanska regeringen inte uppfyllt internationella bestämmelser om ersättning, vilket inkluderar restitution, kompensation, rehabilitering och skadestånd, inklusive full öppenhet, ursäkter och garantier för att dessa handlingar aldrig kommer att upprepas. Detta är särskilt viktigt eftersom Japan är en av de största bidragsgivarna under efterkrigstiden.

Det fanns därför ett stort behov av att reagera och påpeka, som de överlevande gör, att sanning måste kopplas till rättvisa, och att en ursäkt är meningslös om den inte åtföljs av ett erkännande av ansvar. Låt mig understryka att detta inte enbart handlar om de individuella offrens rättigheter utan om kollektiva rättigheter, som åtföljs av skyldigheten att minnas, så att denna typ av kränkningar inte upprepas.

Det betyder att vi måste uppmana Japan att genomföra en historisk sanningsprocess och inte bara erkänna fakta utan be om ursäkt för sina föregångares räkning och ge offren ersättning.

Slutligen vill jag framföra min djupa respekt för och uppskattning av de kvinnor som har haft och som fortfarande har modet att tala och att kräva rättvisa, och för organisationer som Amnesty International som stöder dem på vägen.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), författare. − Fru talman! Resolutionen kräver rättvisa och upprättelse för de hundratusentals kvinnor, de s.k. tröstekvinnorna, som före och under andra världskriget tvingades till sexuella tjänster. Alla dessa förnedrade kvinnor som har hållits i sexuellt slaveri väntar fortfarande på rättvisa och upprättelser. Visst har de japanska myndigheterna gjort en del, men som resolutionen visar återstår väldigt mycket för den japanska regeringen och myndigheter att göra för att ge kvinnorna rättvisa och upprättelse.

Majoriteten av de kvinnor som tvingades till denna fruktansvärda situation var då mycket unga. Det innebär att har de fått hela sina liv förstörda av dessa fruktansvärda upplevelser. De har tvingats leva sina liv med fysisk och psykisk ohälsa, isolering, skam, och ofta i extrem fattigdom. Att inte dessa kvinnor har fått en fullständig rättvisa och upprättelse innebär också att de som har begått dessa brott har fått immunitet för sina gärningar.

Åter straffas offren, kvinnorna, medan gärningsmännen går fria. Denna resolution är också viktig av det skälet att vi ser det som alltid händer när det är krig och konflikt zoner, att det alltid kvinnorna som drabbas hårdast. Därför är det viktigt att vi lyfter den här frågan. Vi måste försöka sätta stopp för detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Marcin Libicki (UEN), författare. − (PL) Fru talman! När vi talar om brott och särskilt de brott som begicks under 1900-talet, så tänker vi i första hand på de brott som begicks av tyskar och bolsjeviker, eller snarare, för att använda en mer allmän term, kommunisterna. I Europa är vi mindre medvetna om att Japan i Fjärran Östern begick enorma brott från 1930-talet och fram till krigsslutet. Ett av de största av dessa brott var det sexuella utnyttjandet av kvinnor.

Cirka 100 000 kvinnor från de erövrade länderna i Fjärran Östern tvingades till sexuellt slaveri av Japans kejserliga krigsmakt. Detta sexuella slaveri, som i sig var fullständigt kriminellt, fick också andra konsekvenser, såsom tvångsaborter, stympningar och mord i stor skala och en mängd självmord bland dessa kvinnor. De av dessa kvinnor som fortfarande är vid liv i dag är naturligtvis mycket gamla.

Vi måste medge att den japanska regeringen under efterkrigstiden gjorde mycket för att kompensera för dessa ohyggliga kränkningar mot de kvinnor som utsattes för dem. I dag kräver vi i denna resolution att den japanska regeringen gör en politisk, moralisk och ekonomisk slutuppgörelse med de kvinnor som fortfarande finns i livet och med familjerna till de kvinnor som har avlidit. Detta har de sannerligen rätt till.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophia in 't Veld (ALDE), författare. – (NL) Fru talman! Låt mig börja med att uttrycka min solidaritet med dessa kvinnor, något som jag antar alla kan instämma i. Det gläder mig att detta står på föredragningslistan, eftersom det har tagit lång tid. Europaparlamentet har under fem månader vacklat i frågan om mänskliga rättigheter för kvinnor borde vara en prioriterad fråga eller inte.

Koenraad Dillen, som nu har lämnat kammaren, har just sagt att förtryck av kvinnor är typiskt för Koranen. Detta är rent struntprat, eftersom frågan om ”tröstekvinnorna” visar att män inte behöver Koranen för att förtrycka och misshandla kvinnor.

Jag är faktiskt också ganska besviken på Europaparlamentets attityd. Som jag just har sagt har kammaren velat fram och tillbaka i frågan under lång tid, och jag har till och med hört ledamöter i parlamentet som framfört argument som ”jovisst, men 90 procent av de här kvinnorna gjorde det frivilligt” och ”nåja, det är deras kultur, det måste man förstå”. Uppriktigt sagt tycker jag detta är vidrigt. Det handlar om våldtäkt, och våldtäkt är utan undantag ett brott i alla tider och i alla kulturer.

Jag har förstått att de japanska läroböckerna nu har ändrats. Men sen får jag höra från den japanska ambassaden att detta är en historia som måste berättas mycket försiktigt, eftersom eleverna fortfarande inte vet så mycket om sexualitet och det skulle kunna ge psykiska skador. Ingen talar om ”tröstekvinnornad” psykiska skador. Uppriktigt sagt tycker jag detta är ganska chockerande. Hur som helst, det gläder mig att frågan nu är på dagordningen och att vi just ska anta denna resolution.

Det är viktigt att ursäkter är uppriktiga och otvetydiga. Det handlar inte om en ren formalitet. Eftersom den före detta statsministern Shinzo Abe återigen ifrågasätter det hela, räcker det inte att den nuvarande regeringen bara säger ”vi kommer att fortsätta med vår tidigare politik”. Uppriktighet och otvetydighet är vad som krävs.

När jag hör de argument som framförts av den japanska ambassaden under de senaste dagarna – för övrigt med ett erkännande av allt som redan har gjorts – så verkar det som om det återstår mycket att göra vad gäller uppriktigheten. Jag hoppas därför att denna resolution kan uttrycka allas vår solidaritet med offren.

 
  
MPphoto
 
 

  Karin Scheele (PSE), författare. − (DE) Fru talman! Jag är mycket tacksam mot föregående talare, som har riktat uppmärksamheten på det faktum att ingen religion i världen är immun mot massiva kränkningar av kvinnors mänskliga rättigheter, för detta handlar mer om diktatur och auktoritära system än en specifik religion.

Före och under andra världskriget tvingades hundratusentals kvinnor prostituera sig av de japanska kejserliga styrkorna. Historiker beräknar att cirka 200 000 av dessa ”tröstekvinnor” från Korea, Kina, Taiwan och Filippinerna överlämnades till japanska soldater som sexslavar. Systemet med ”tröstekvinnor” är ett av de mest omfattande fallen av människohandel under 1900-talet och det ledde till gruppvåldtäkter i stor skala och tvångsaborter.

Efter krigsslutet mördades många av kvinnorna av de beväpnade styrkorna eller förhindrades att återvända hem. Många av de överlevande förblev tysta, eftersom de skämdes över sitt förflutna och stigmatiserades och förvisades till samhällets utkanter. Frågan om påtvingad prostitution togs aldrig upp i krigsförbrytarrättegångarna och ersättning nämndes aldrig.

Det var först i slutet av 1980-talet som tröstekvinnornas öde kom upp till ytan igen. Skälet till detta var inte en automatisk attitydförändring, utan en snabbt växande kvinnorörelse i Sydkorea. Gradvis började kvinnor som tvingats in i prostitution att berätta offentligt. Under 1992 började man genomföra demonstrationer utanför den japanska ambassaden i Seoul varje vecka med följande ord: den japanska regeringen borde skämmas, inte vi.

Under 1997 uppmanades den japanska regeringen för första gången ta sitt rättsliga och moraliska ansvar internationellt för de allvarligaste kränkningarna av mänskliga rättigheter riktade mot kvinnor. I sin rapport krävde FN:s särskilda sändebud om våld mot kvinnor ekonomisk ersättning för offren och att de skyldiga skulle dömas i domstol. Den japanska regeringens reaktioner vid tillfället i fråga blev att totalt avvisa dessa krav.

Det har redan sagts flera gånger i dag att sanningen måste beaktas. Vi uppmanar därför den japanska regeringen att offentligt tillbakavisa alla påståenden som förnekar eller ifrågasätter tröstekvinnornas underkastelse och slaveri och vi kräver på samma sätt att den tar det moraliska och juridiska ansvaret för förslavningen av 200 000 människor. Vi uppmanar den japanska regeringen att införa system som ger ersättning till alla överlevande offer och deras familjer så snart som möjligt.

Många som drabbats av systemet med tröstekvinnor har avlidit eller är minst 80 år gamla, vilket innebär att det är bråttom. Vi uppmanar emellertid också våra kolleger i den japanska nationalförsamlingen att bidra till att dessa mekanismer accepteras.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrikienė, Laima Liucija, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Fru talman! Det finns historiska händelser som vi aldrig skulle vilja att de upprepas någonstans, någonsin.

En av dessa händelser är historien om de så kallade tröstekvinnorna. Jag talar om den japanska regeringens officiella införskaffande av unga kvinnor under 30-talet och under andra världskriget, vilkas enda syfte var att tillhandahålla sexuella tjänster för det japanska kejsardömets väpnade styrkor. Vi vet inte exakt hur många kvinnor som hölls som slavar, men vi vet att systemet med tröstekvinnor inbegrep gruppvåldtäkter, tvångsaborter, förnedring och sexuellt våld, att det ledde till stympningar, dödsfall och självmord, och att det var ett av de mest omfattande fallen av människohandel under 1900-talet med tusentals, inte hundratals, kvinnor som offer.

I dag är de kvinnor som ännu är i livet 80 år eller äldre och man skulle kunna hävda att problemet inte längre är någon stor fråga. Jag förstår dock till fullo dessa kvinnors och deras familjers önskan att rentvå sina namn. I dag uttrycker vi vår solidaritet med de kvinnor som fallit offer för detta system. Vi uppmanar den japanska regeringen att formellt erkänna och acceptera det historiska och rättsliga ansvaret och att införa effektiva administrativa mekanismer för att ge upprättelse åt alla överlevande offer för systemet med tröstekvinnor och till avlidna offers familjer.

Med beaktande av de utmärkta förbindelserna mellan EU och Japan, som bygger på gemensamma värden som rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna, hoppas jag att Japans regering och parlament kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder för att erkänna sexslavarnas lidanden och undanröja befintliga hinder för upprättelse i japanska domstolar och se till att nuvarande och framtida generationer får kunskap om dessa händelser. Jag är förvissad om att ett officiellt erkännande av att systemet med tröstekvinnor har funnits och en ursäkt på den japanska regeringens vägnar också skulle göra mycket för att läka såren från vår smärtsamma gemensamma historia.

 
  
MPphoto
 
 

  Marios Matsakis, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Människor kan få förlåtelse för sina synder, men människors brott får aldrig glömmas bort. Det gäller Japan lika väl som i som Hitlertyskland eller Stalins Ryssland.

Japanerna begick fruktansvärda och barbariska grymheter under 30- och 40-talens krigsår. Det fick de i viss mån dyrt betala för då USA med atombombens hjälp förintade de två japanska städerna Hiroshima and Nagasaki.

Japan har dock utsatt världen för många förfärliga illdåd under historiens gång och ett av dessa, tröstekvinnornas sexuella slaveri, blev kända först relativt nyligen. Några av dessa fattiga och nu bräckliga äldre damer är fortfarande i livet, som lämningar av ett förflutet som är obekvämt, men plågsamt, för Japan.

Dessa kvinnor begär två mycket enkla saker från dagens rikta och mäktiga Japan, nämligen en officiell ursäkt och ett högst blygsamt humanitärt bistånd. Genom detta gemensamma resolutionsförslag förväntar sig och kräver Europaparlamentet att den japanska regeringen skyndsamt tar itu med båda sakerna. Förutom skammen måste EU annars överväga att vidta särskilt effektiva åtgärder mot Japan.

 
  
MPphoto
 
 

  Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Fru talman! Ämnet för dagens debatt är den kränkning av de mänskliga rättigheterna som ägde rum under 1930-talet under den japanska ockupationen, när unga kvinnor i de kejserliga beväpnade styrkorna utnyttjades sexuellt och tvingades till prostitution, trots att den japanska regeringen hade undertecknat internationella konventioner om att bekämpa handeln med kvinnor och barn och stödde FN:s resolution om kvinnor, fred och säkerhet.

Den uppriktiga sympati som kommit den japanska statsministern till del undergrävs för närvarande av japanska tjänstemän i samband med att det asiatiska kvinnofondsprogrammet och mandatet avslutades i mars 2007, från vilket enbart ekonomisk ersättning har betalats ut till kvinnor.

Samtidigt som vi stöder resolutionen och kravet på ersättning vill vi emellertid påpeka att även i modern tid har gränsen mellan det normala och det patologiska suddats ut, och detta strider helt mot moraliska normer, så det krävs radikala åtgärder för att bekämpa prostitutionen som en form av modernt slaveri. De prostituerade är inte bara offer för ett krig som ägde rum för 50 år sedan. Det kan också vara dagens kvinnor som utnyttjas, i Demokratiska republiken Kongo, till exempel, vilket har återgetts i pressen, och även i många andra länder, till och med i rika länder.

Som ett utslag av respekt för människan bör vi också avslöja spridningen av den hedonistiska och kommersiella kultur som leder till missbruk av sex, och som drar in till och med mycket unga kvinnor och flickor i prostitution och andra former av förnedring.

Respekten för kvinnors identitet och värdighet bygger inte enbart på att man avslöjar brott eller misshandel i samband med sexuell diskriminering eller annan orättvisa. Den bygger i första hand på att man utarbetar utvecklingsprogram och att man i vardagslivet tillämpar principer som omfattar alla delar av kvinnornas liv. Dessa principer måste utgå från att man på nytt inser kvinnans värde som hustru, mor, vårdare eller anställd, som mänsklig varelse och någon som är mannens jämlike, trots skillnaderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. − (DE) Fru talman, mina damer och herrar! År 1993 framförde den dåvarande japanska regeringens talesman Yohei Kono Japans ”uppriktiga ursäkter och ånger till alla dem ... som drabbades av omätligt lidande och obotliga fysiska och psykiska skador som tröstekvinnor”. År 1995 bad den dåvarande statsministern Murayama också offentligt tröstekvinnorna om ursäkt i samband med 50-årsjubiléet av andra världskrigets slut. Samma år inrättades den asiatiska kvinnofonden för att bevilja skadestånd och medicinsk hjälp åt de överlevande för den japanska regeringens och det japanska folkets räkning.

Dessa försök att ge tröstekvinnorna ersättning och en förnyad offentlig ursäkt från den förre japanske statsministern Koizumi, i samband med 60-årsfirandet av andra världskrigets slut 2005 är positiva steg från Japans sida. Japan har därigenom erkänt sitt ansvar för dessa ohyggliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. För bara ett par dagar sedan bekräftade den japanske utrikesministern uttalandet från regeringens talesman Kono, som jag citerade i inledningen, som Japans officiella ståndpunkt.

Vi har nu de överlevandes gripande berättelser och dessa berättelser har återigen väckt intresset till liv för denna hemska period, både i Europa och i Förenta staterna, Kanada och Australien.

Våra åtgärder här handlar inte bara om det förflutna. De handlar om att dra rätt slutsatser av det som hänt och att göra allt som står i vår makt för att bekämpa dagens former av slaveri, sexuellt utnyttjande och människohandel.

Genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter stöder kommissionen aktivt icke-statliga organisationer i hela världen som arbetar med att förebygga våld mot kvinnor och barn och bekämpa människohandel som syftar till sexuellt slaveri. Den 23 november 2007 skickade kommissionen ytterligare en signal på den internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor genom att bekräfta sitt kraftfulla åtagande att bekämpa könsbaserat våld.

Europeiska unionen bedriver en regelbunden människorättsdialog med Japan som omfattar alla EU:s intresseområden, inklusive kvinnors rättigheter. Japan är en global aktör med samma grundinställning som samarbetar konstruktivt med oss i olika multilaterala forum för att förbättra respekten för och skyddet av mänskliga rättigheter. Tillsammans med Europeiska unionen har Japan utfärdat en resolution om mänskliga rättigheter i Nordkorea och fördömt regimens handlingar i Myanmar.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Härmed är debatten avslutad.

Omröstningen om dessa frågor kommer att äga rum i slutet av dagens sammanträde.

 
  

(1) Se protokollet.


12. Omröstning

12.1. ÖstraTchad (omröstning)
  

- Gemensamt resolutionsförslag (RC-B6-0527/2007)

 

12.2. Kvinnors rättigheter i Saudiarabien (omröstning)
  

- Gemensamt resolutionsförslag (RC-B6-0526/2007)

 

12.3. Rättvisa för de så kallade tröstekvinnorna (omröstning)
  

- Gemensamt resolutionsförslag (RC-B6-0525/2007)

- Före omröstningen:

 
  
MPphoto
 
 

  Charles Tannock (PPE-DE), författare. − (EN) Fru talman! Det har skett en ändring i PPE-DE-gruppens omröstningslista. Jag rekommenderar mina kolleger att en ändring görs från positiv till negativ. För originaltexten, skäl B, finns det en begäran från UEN-gruppen om omröstning om originaltexten, och jag rekommenderar mina kolleger att vi nu röstar om att stryka denna punkt, dvs. att vi röstar emot. Nu framstår punkten som positiv och vi vill ändra till ”emot”.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrikienė, Laima Liucija (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag vill lägga fram ett muntligt ändringsförslag så att resolutionsförslagets titel blir följande: ”Rättvisa för de så kallade tröstekvinnorna (sexslavar i Asien före och under andra världskriget)”.

 
  
MPphoto
 
 

  Marios Matsakis (ALDE). - (EN) Fru talman! Det har uppenbarligen skett en ändring av det muntliga ändringsförslaget och författaren är nu för detta ändringsförslag.

 
  
  

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

- Före omröstningen om ändringsförslag 9:

 
  
MPphoto
 
 

  Sophia in 't Veld, författare. − (EN) Fru talman! Vi föreslår att orden ”vilket är alla staters moraliska skyldighet” infogas efter den första meningens första del, så att ordalydelsen blir följande: ”Europaparlamentet uppmuntrar Japans folk och regering att vidta ytterligare åtgärder för att erkänna landets historia i alla dess aspekter, vilket är alla staters moraliska skyldighet”.

 
  
  

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

 

13. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet

14. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet

15. Beslut om vissa dokument: se protokollet

16. Anslagsöverföringar: se protokollet

17. Skriftliga förklaringar införda i registret (artikel 116 i arbetsordningen): se protokollet

18. Översändande av texter som antagits under sammanträdesperioden: se protokollet

19. Datum för nästa sammanträdesperiod: se protokollet

20. Avbrytande av sessionen
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Jag förklarar Europaparlamentets session avbruten.

(Sammanträdet avslutades kl. 16.20.)

 

BILAGA (Skriftliga svar)
FRÅGOR TILL RÅDET (Europeiska unionens tjänstgörande rådsordförandeskap är ensamt ansvarigt för dessa svar.)
Fråga nr 1 från Manuel Medina Ortega (H-0872/07):
 Angående: Straffrättsliga påföljder vid förorening från fartyg
 

Domstolens dom av den 23 oktober 2007 annullerade rådets rambeslut om det straffrättsliga regelverket vid föroreningar orsakade av fartyg. Vilka åtgärder anser rådet att man bör vidta för att täcka det juridiska tomrum som uppstår?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Jag vill påpeka att de lagar som har utfärdats i medlemsstaterna för att uppfylla det upphävda rambeslut som ledamoten nämner inte automatiskt blir ogiltiga genom upphävandet. Beslutet avseende konsekvenserna av en ogiltighetsförklaring av en gemenskapsakt för de nationella akter som inför den är en fråga som omfattas av nationell rätt (se domstolens dom av den 20 oktober 1975, mål 23/75). Med detta sagt måste kommissionen nu besluta om den ska lämna in ett förslag till rådet för att i det gällande direktivet inkludera en skyldighet för medlemsstaterna att införa straffpåföljder för att se till att gemenskapens normer respekteras när det gäller föroreningar från fartyg.

 

Fråga nr 2 från Georgios Papastamkos (H-0874/07)
 Angående: Europeiskt utbildningsområde
 

Vilka resultat har det portugisiska ordförandeskapet hittills nått med främjandet av ett europeiskt utbildningsområde? Vilka är dess prioriteringar fram till slutet av programperioden?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

När det gäller den europeiska ramen för kvalifikationer har det portugisiska ordförandeskapet haft ett nära samarbete med Europaparlamentets föredragande för att upprätta en text som är godtagbar för alla parter och som, utan hinder av vissa formaliteter avseende förfarandet, bör få ett officiellt godkännande i början av nästa år. Förhoppningen är att detta ambitiösa nya instrument kommer att visa sig användbart som koppling mellan olika länders kvalifikationssystem, och fungera som översättningsverktyg som gör kvalifikationer mer begripliga för medlemsstater, arbetsgivare och enskilda personer, så att varje medborgare lättare kan röra sig från ett land till ett annat för att arbeta eller studera.

Det andra området rör samtal mellan parlamentet och rådet i syfte att nå ett samförstånd om förslaget om inrättande av EIT (Europeiska institutet för teknik). Om allt fortsätter att gå lika lätt och konstruktivt som det har gjort hittills är det troligt att ett avtal kan nås snabbt i andra behandlingen i början av 2008. Trots att de inte är direkt kopplande till inrättandet av det europeiska området för högre utbildning kommer inrättningar för högre utbildning tveklöst att spela en viktig roll i EIT, och förhoppningen är därför att de kommer att bidra väsentligt till att inrätta detta område.

Utöver dessa två dokument har det portugisiska ordförandeskapets arbete på området för högre utbildning varit inriktat på tre frågor – för det första den konferens som hölls i Lissabon den 4 och 5 oktober 2007 för att markera 20-årsjubileet av Erasmusprogrammet. En fråga från denna konferens – hur man breddar programmets sociala dimension – diskuterades av ministrarna vid rådets möte den 15 och 16 november 2007. För det andra diskuterades även förslaget att utvidga dess ”systerprogram”, Erasmus Mundus-programmet (och rådet ser fram emot att höra parlamentets inställning i denna fråga), av ministrarna vid sammanträdet den 15 november. Slutligen handlar den tredje frågan om att hitta det bästa sättet att reagera på dagordningen för modernisering av de europeiska universiteten, för vilken rådet godkände en resolution vid samma novembermöte. Alla dessa frågor kan betraktas som att de lämnar ett bidrag till att skapa det europeiska området för högre utbildning.

 

Fråga nr 3 från Claude Moraes (H-0877/07)
 Angående: EU-samarbete angående astma
 

Astma är den största kroniska barnsjukdomen i Europa och den kostar Europeiska gemenskapen tre miljarder euro varje år. Enligt välgörenhetsorganisationen Astma UK behandlas för närvarande 5,2 miljoner människor i Förenade kungariket för astma. Av dessa utgörs 1,1 miljoner barn och i vart femte hushåll i Förenade kungariket lider en person av astma.

EU finansierar för närvarande ett större forskningsprojekt (Gabriel) där mer än 150 vetenskapsmän från 14 europeiska länder arbetar för att identifiera nyckelfaktorer i utvecklingen av astma. Forskningsresultaten hittills har visat att orsaken till astma står att finna i en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer och att ökad urbanisering kan vara en tänkbar orsak till att allt fler personer insjuknar.

Vilka åtgärder vidtas i medlemsstaterna för att komplettera forskningen med praktiska åtgärder för att bekämpa astma?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Rådet har redan undersökt flera av de grundläggande faktorerna i utvecklingen av astma. När det gäller åtgärder för folkhälsan påpekar rådet i sin rekommendation av den 2 december 2002 om förebyggande av rökning och om initiativ för en effektivare tobakskontroll (EGT L 22 25.01.2003, s. 31), att med tanke på de hälsorisker (t.ex. astma) som hör samman med passiv rökning bör medlemsstaterna försöka skydda rökare och icke-rökare från exponering för tobaksrök i miljön.

Rådet rekommenderar att medlemsstaterna genomför lagstiftning och/eller andra effektiva åtgärder som ger skydd från exponering för tobaksrök i miljön på instängda allmänna platser och kollektivtrafik. Flera medlemsstater har redan i praktiken förbjudit rökning på allmänna platser, främst för att skydda barn och gravida kvinnor från exponering för tobaksrök.

När det gäller luftkvaliteten antog rådet den 25 juni 2007 sin gemensamma ståndpunkt om förslaget till direktiv om luftkvalitet och renare luft i Europa. Ett av målen i förslaget för luftkvalitet är skydd av folkhälsan, vilket innefattar inriktning på utsläpp av föroreningar som förvärrar astmaanfall. Utöver att täcka de viktigaste luftföroreningarna riktas särskild uppmärksamhet i detta förslag åt fint damm (även kallat partikulära föroreningar) och till ozon i troposfären, eftersom dessa utgör stora risker för folkhälsan. Detta förslag kommer att innehålla regler för fina partikulära föroreningar i luften, även kallade PM2.5, som tränger djupt in i människors lungor.

När det gäller säkerställandet att personer som lider av astma har tillgång till hälsotjänster och sjukvård bör man komma ihåg att organisationen av tillhandahållandet av hälsorelaterade tjänster och sjukvård, särskilt säkerställandet att konsultation, diagnostik och behandling, är tillgängliga för patienter, helt vilar på medlemsstaternas ansvar.

 

Fråga nr 4 från Sarah Ludford (H-0882/07)
 Angående: Medlemsstaternas genomförande av internationella människorättsinstrument
 

Har rådet formellt antagit en gemensam ståndpunkt om att medlemsstaterna bör underteckna och ratificera FN:s konvention om påtvingat försvinnande, FN:s konvention om korruption, protokoll nr 13 till Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter (gällande avskaffande av dödsstraffet i alla sammanhang) samt Europarådets konvention mot människohandel?

Vad kan rådet göra för att garantera att medlemsstaterna genomför dessa och andra viktiga internationella människorättsinstrument?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Europeiska unionens råd försöker alltid se till att medlemsstaterna antar sina respektive ratificeringsinstrument samtidigt. Medlemsstaterna är dock inte skyldiga att göra det.

Rådet kan upplysa ledamoten om att 17 medlemsstater hittills har undertecknat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden.

FN-konventionen om korruption har undertecknats av 25 medlemsstater och ratificerats av 17.

När det gäller protokoll nr 13 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har det redan ratificerats av 22 EU-medlemsstater och undertecknats av ytterligare 5.

Slutligen bör det noteras att Europakonventionen mot människohandel redan har undertecknats av 23 medlemsstater och ratificerats av 6.

 

Fråga nr 5 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0884/07)
 Angående: Momssänkning
 

Har rådet för avsikt att i samtalen om en sänkning av mervärdesskatten besluta om sänkta momssatser för barnartiklar när det finns undantag för liknande produkter för vuxna, exempelvis sanitära skydd (blöjor), som omfattas av undantag när de är avsedda för kvinnor och vuxna och inte för barn?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

I sitt meddelande till rådet och Europaparlamentet om andra mervärdesskattesatser än standardsatserna för mervärdesskatt från juli 2007 erkänner kommissionen behovet av en politisk debatt i syfte att ange några allmänna riktlinjer innan ett mer detaljerat förslag om en ny ram för sänkta satser kan utarbetas.

Denna debatt pågår i rådet, som därför ännu inte kan besvara ledamotens fråga.

 

Fråga nr 6 från Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (H-0886/07)
 Angående: Europeiska tekniska institutet (P6_TA(2007)0409)
 

Den 26 september 2007 hölls första behandlingen i Europaparlamentet om projektet med Europeiska tekniska institutet, som skall inleda sin verksamhet 2008.

I anledning av det ovansagda skulle jag vilja veta hur det gått med arbetet att välja säte för institutet och samtidigt få veta om vilka städer som kandiderat och vilka urvalskriterier rådet arbetar efter.

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Rådet har ännu inte diskuterat denna fråga på djupet och vill rikta ledamotens uppmärksamhet mot rådets uttalande som återges i bilaga II till rådets (konkurrenskraft) allmänna riktlinjer av den 25 juni 2007 (11058/07), där följande sägs: ”Rådet förklarar att EIT:s säte bör fastställas senast 12 månader efter denna förordnings ikraftträdande”. Det finns anledning till optimism om att ”EIT-förordningen” kan träda i kraft under första halvåret 2008, men tills dess måste ändå tid läggas ned på att diskutera frågan om sätet.

När det gäller frågan om de städer som redan har föreslagits bjuder rådet in ledamoten att vända sig till kommissionen, till vilken ansökningarna formellt sändes.

 

Fråga nr 7 från Olle Schmidt (H-0887/07)
 Angående: Kriminalisering av drogen khat inom EU
 

Narkotikamissbruket av drogen khat är en allt vanligare företeelse i Europa. Bara via Öresundsbron smugglas ca 60 ton khat in till min hemstad Malmö per år. De som drabbas tillhör ofta traditionellt utsatta grupper som flyktingar och personer bosatta i socialt belastade områden. Ungdomar och barn drabbas hårdast. Tullens arbete för att stoppa införseln av khat är därför inte bara kopplat till missbruksbekämpningen utan fyller också en viktig funktion för att motverka utanförskap och social stigmatisering i samhället.

Dessvärre talar inte EU med en röst i frågan om khat. I England och Holland har drogen fortfarande inte narkotikaklassats. Detta resulterar i att länderna i dagsläget fungerar som transitorter varifrån khat, som är en färskvara och inte tål lagring, kan skeppas vidare och smugglas in till länder där khat är olagligt.

Avser det portugisiska ordförandeskapet arbeta för en total kriminalisering av khat inom hela EU och därigenom för en mer restriktiv narkotikapolitik?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

En total kriminalisering av khat har inte diskuteras i rådets organ som arbetar med sådana frågor. Rådets rambeslut 2004/757/RIF om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel omfattar droger som är olagliga enligt villkoren i 1961 års allmänna narkotikakonvention, i dess ändrade lydelse enligt 1971 års protokoll, 1972 års Wienkonvention om psykotropa ämnen, samt ämnen som är föremål för kontroll enligt den gemensamma åtgärden 97/396/RIF. Khat omfattas inte av något av dessa instrument och inga initiativ har tagits för att inkludera det.

 

Fråga nr 8 från Helmuth Markov (H-0888/07)
 Angående: Finansiering av det bulgariska kärnkraftverket Belene
 

Den bulgariska regeringen har tillkännagett att den kommer att ansöka om medel från Europeiska centralbanken och Euratom för investeringar i kärnkraftverket i Belene.

Har rådet några upplysningar om den bulgariska regeringen ansökt om medel för att bygga kärnkraftverket, vilken typ av medel det i så fall rör sig om, och hur mycket de ansökt om?

Vilka jakande svar eller vilka planerade medel, i vilken storleksordning, finns det från Europeiska investeringsbankens, Euratoms eller andra europeiska fonders sida enligt vad rådet känner till?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Rådet känner inte till de projekt som nämns av ledamoten och har ingen information om huruvida den bulgariska regeringen har ansökt – eller vilken summa som kan vara inblandad – om finansiering för att bygga det aktuella kärnkraftverket.

Om en sådan ansökan skulle göras ska man komma ihåg att i enlighet med rådets beslut 77/720/Euratom, enligt vilket kommissionen får befogenhet att utfärda Euratomlån i syfte att bidra till finansieringen av kärnkraftverk, skickas ansökningar om Euratomlån till kommissionen, som har beslutsrätt i denna fråga.

Det är också värt att tänka på att EIB utan hinder av den allmänna lånepolitik som beskrivs i artikel 267 i EG-fördraget är en oberoende institution under ledning av sitt råd och sin styrelse.

Det ankommer därför på kommissionen och Europeiska investeringsbanken att lämna information om de frågor som tas upp av ledamoten.

 

Fråga nr 9 från Dimitrios Papadimoulis (H-0890/07)
 Angående: Turkiets genomförande av associeringsavtalet mellan EU och Turkiet och dess tilläggsprotokoll
 

I punkt 12 i Europaparlamentets nyligen antagna resolution om förbindelserna mellan EU och Turkiet (P6_TA(2007)0472, 24 oktober 2007) står följande: ”Europaparlamentet uppmanar med kraft den nya turkiska regeringen att fullt ut genomföra bestämmelserna i associeringsavtalet och dess tilläggsprotokoll. Parlamentet påminner om att förhandlingsprocessen även i fortsättningen kommer att påverkas allvarligt om Turkiet inte uppfyller sina åtaganden i partnerskapet för anslutning.”

På vilket sätt utövar rådet ”påtryckningar” på Turkiet för att landet fullt ut ska genomföra associeringsavtalet mellan EU och Turkiet och dess tilläggsprotokoll? Har Turkiet gjort några utfästelser gentemot rådet när det gäller tidtabellen för tilläggsprotokollets undertecknande?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

I december förra året noterade rådet att Turkiet inte har uppfyllt sin skyldighet att fullständigt och utan diskriminering genomföra tilläggsprotokollet till associeringsavtalet. Medlemsstaterna beslutade därför, vid sitt möte i den mellanstatliga konferensen, att inleda förhandlingar om de kapitel som omfattar åtgärder som hör samman med Turkiets restriktioner mot republiken Cypern tills dess att kommissionen hade bekräftat att Turkiet hade uppfyllt de åtaganden som det ingick i tilläggsprotokollet. Kapitlen är följande: kapitel 1 – Fri rörlighet för varor, kapitel 3 – Etableringsrätt och frihet att tillhandahålla tjänster, kapitel 9 – Finansiella tjänster, kapitel 11 – Jordbruk och landsbygdens utveckling, kapitel 13 – Fiske, kapitel 14 – Transportpolitik, kapitel 29 – Tullunionen och kapitel 30 – Yttre förbindelser. Vidare enades rådet om att medlemsstater som sammanträdde vid den mellanstatliga konferensen inte skulle avsluta något kapitel provisoriskt förrän kommissionen hade bekräftat att Turkiet till fullo hade genomfört de åtaganden som det antog enligt tilläggsprotokollet.

Rådet samtyckte även till att övervaka och analysera de framsteg som gjorts inom frågor som omfattades av förklaringen av den 21 september 2005 och bjöd in kommissionen att inkludera information om denna fråga i sina kommande årsredovisningar, det vill säga 2007, 2008 och 2009, om det är relevant. I sin rapport om Turkiet 2007 noterade kommissionen att Turkiet sedan rådets beslut från december föregående år inte hade gjort några som helst framsteg mot ett fullständigt icke-diskriminerande genomförande av tilläggsprotokollet. Rådet gjorde en detaljerad analys och bedömning av rapporten vid sitt sammanträde måndagen den 10 december. I sina slutsatser beklagade rådet att Turkiet inte hade uppfyllt sin skyldighet avseende ett fullständigt icke-diskriminerande genomförande av tilläggsprotokollet till associeringsavtalet och tillade att den skulle fortsätta att följa upp och granska framstegen i dessa frågor. Jag kan dock upprepa hur viktigt det är att Turkiet hanterar denna fråga så snabbt som möjligt, eftersom den uppenbarligen påverkar framstegen i anslutningsförhandlingarna.

 

Fråga nr 10 från Bernd Posselt (H-0891/07)
 Angående: Situationen i Angola
 

Hur bedömer rådet situationen i Angola, som lidit så länge av krig och inbördeskrig? Vilka åtgärder har rådet vidtagit 2007 för att stärka detta viktiga partnerland till EU?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Rådet har följt situationen i Angola noga. Den allmänna ram som styr förbindelserna mellan EU och Angola är fortfarande Cotonouavtalet, och det innehåller den politiska dialog som etableras i enlighet med artikel 8 i detta avtal och utvecklingssamarbete under den europeiska utvecklingsfonden. Den dialog som föreskrivs i artikel 8 inleddes i december 2003 och markerade åtagandet, även om den förlorade lite av sin kraft under de följande åren. Nu strävar EU efter att återuppliva och konsolidera detta viktiga instrument (för att undvika missförstånd hölls de senaste samtalen i oktober 2007).

Förbindelserna mellan EU och Angola har generellt utvecklats långsamt inom nyckelområden för samarbete under Cotonouavtalets beskydd när det specifikt gäller demokratisering, utveckling av det civila samhället, respekt för de mänskliga rättigheterna, god förvaltning och kampen mot korruption. Därför har det bara skett en mindre förbättring av de övergripande förbindelserna sedan den 13 oktober 2003, då frågan senast diskuterades i rådet.

Samtidigt som Angola har särskilda intressen i Demokratiska republiken Kongo fortsätter det att vara en viktig partner när det gäller stabiliseringen av området kring de stora sjöarna och har bidragit till EU:s polisuppdrag i Demokratiska republiken Kongo (”Eupol Kinshasa”). Angola avsatte 13 angolanska poliser under valperioden (juli 2006 till mars 2007) för att hjälpa den kongolesiska polisen att garantera säkra val. Det var första gången som den angolanska polisen hade tagit på sig ett internationellt åtagande av detta slag. Dessutom står EU:s särskilda representant för de stora sjöarna i regelbunden kontakt med de angolanska myndigheterna.

 

Fråga nr 11 från Esko Seppänen (H-0893/07)
 Angående: Användningen av Galileo för militära ändamål
 

Finansieringen av Galileo håller på att ändras efter det att företagskonsortiet dragit sig ur. I början var det enbart fråga om ett projekt för civila ändamål. Nu när finansieringen ändras undrar jag om ordförandelandet tror att man kommer att knyta militära ändamål till projektet och om man undersöker möjligheten att göra detta?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Som ledamoten vet har rådet flera gånger uppgett att Galileo per definition är ett civilt globalt satellitnavigeringsprogram under civil kontroll och kontroll av EU. Möjligheten att knyta militära element till Galileoprojektet har aldrig tagits upp i de debatter om detta viktiga europeiska projekt som för närvarande pågår i de behöriga rådsorganen.

 

Fråga nr 12 från Mairead McGuinness (H-0894/07)
 Angående: Ratificering av ändringsfördraget
 

Hur ser rådet på ratificeringsprocessen för ändringsfördraget i EU? Irland är troligen det enda landet som kommer att hålla en folkomröstning om fördraget. Är rådet oroligt för att folkomröstningskampanjen kommer att stå i fokus för de människor och grupper i EU som är emot det europeiska projektet i allmänhet och ändringsfördraget i synnerhet? Kan rådet uttala sig i denna fråga?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Frågan om att välja ratificeringsprocess för reformfördraget omfattas av varje medlemsstats behörighet. Rådet kan därför inte utfärda ett yttrande i denna fråga eller göra något uttalande.

 

Fråga nr 13 från Marian Harkin (H-0928/07)
 Angående: Den konsoliderade texten av ändringsfördraget
 

Ämnar rådet förbereda en konsoliderad text av ändringsfördraget innan samtliga medlemsstater ratificerar fördraget, särskilt före folkomröstningen i Irland som troligen kommer att ordnas sommaren 2008?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Denna fråga ska diskuteras i ett senare skede.

 

Fråga nr 14 från Colm Burke (H-0896/07)
 Angående: ESFP-uppdrag i Tchad, Centralafrikanska republiken och Darfur
 

Vilka medlemsstater – förutom Irland, Frankrike, Belgien och Polen – kommer att skicka trupper på ESFP-uppdrag till gränsen mellan Tchad, Darfur och Centralafrikanska republiken? Kan rådet och medlemsstaterna mobilisera politiskt, ekonomiskt, logistiskt och tekniskt stöd till trupperna som deltar i uppdraget?

Inser rådet hur viktigt det är att våra trupper inte är illa utrustade som Afrikanska unionens belägrade utsända (AMIS) i Sudan? Håller rådet med om att vi måste ge våra trupper allt som krävs för att de ska kunna försvara sig, om vi skickar dem till en orolig region?

Vilket intryck fick rådet av samtalen om Darfur i Tripoli i slutet av oktober? Vilka åtgärder har rådet vidtagit för att övertyga de många splittrade rebellgrupperna om att de måste komma till förhandlingsbordet? Håller rådet med om att samtalen var något av ett misslyckande eftersom flera viktiga rebellgrupper inte deltog? Har rådet uppmanat den sudanesiska regeringen och rebellgrupperna att helt och fullt samarbeta med en oberoende undersökning av attacken i Haskanita och att ställa samtliga ansvariga inför rätta?

Vad har rådet gjort i frågan om den sudanesiska regeringens fortsatta vägran att samarbeta med Internationella brottsmålsdomstolen?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Förberedelserna fortsätter inför ESFP-uppdraget till östra Tchad och nordöstra Centralafrikanska republiken, och det innefattar planering av styrkans sammansättning. Hittills har Belgien, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Nederländerna, Österrike, Polen, Rumänien, Finland och Sverige lovat att bidra till styrkan. Styrkan kommer att få lämplig utrustning och lämpligt stöd. EUFOR/CHAD/CAR kommer att verka inom ramen för kapitel VII, efter enhälligt godkännande i FN:s säkerhetsråds resolution 1778, med lämplig befogenhet att hantera situationen på plats.

Rådet har oroats över fredsförhandlingarna i Darfur de senaste månaderna. I detta avseende innehåller slutsatserna från sammanträdena i juni, juli och oktober av rådet (yttre förbindelser) en tydlig beskrivning av den politiska linje som följs i många bilaterala och multilaterala kontakter, däribland av generalsekreteraren/den höge representanten Javier Solana och EU:s särskilda representant i Sudan. Denna linje innefattar att starkt uppmana alla parter att spela en konstruktiv roll i förhandlingarna och nå en överenskommelse om att omedelbart få våldet att upphöra. Rådet har vidare belyst behovet av en oberoende utredning av Haskatinaattacken samt ett samarbete med Internationella brottsmålsdomstolen. Rådet betonade även sin villighet att diskutera nya åtgärder, inom ramen för Förenta nationerna, mot parter som förhindrar genomförandet av FN:s biståndspaket och användningen av Unamid samt åtgärder som garanterar humanitära förnödenheter och skyddet av civila.

När det gäller fredsförhandlingarna i Darfur stöder rådet fast AU/FN-medlingen under ledning av AU:s och FN:s särskilda sändebud. Den besvärliga inledningen av förhandlingarna i Sirte i oktober förra året var särskilt utmanande. För närvarande är det fortfarande inte tydligt om, när, i vilken form och under vilket organ samtalen kan återupptas. Trots svårigheterna siktar vi på en pågående process och i detta avseende görs mycket för att göra fredsförhandlingarna genuint omfattande med ett långgående deltagande. Vi är tydligt involverade i en svår och komplex process, när det gäller att befästa situationen för olika rebellgrupper och se till att de deltar i framtida samtal. Med detta mål i åtanke står EUSR i Sudan, ambassadör Brylle, i fortsatt tät kontakt med huvudintressenterna i denna process.

 

Fråga nr 15 från Jim Higgins (H-0898/07)
 Angående: Palestina
 

Skulle rådet kunna ge en aktuell översikt över den palestinska-israeliska situationen och EU:s roll i detta sammanhang?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Israel och palestinierna har varit engagerade i en politisk dialog sedan förra sommaren, vilket började med flera möten mellan premiärminister Olmert och president Abbas. Rådet lovordade de framsteg som båda parter hade gjort, vilka ledde fram till Annapoliskonferensen och det gemensamma uttalandet av premiärminister Olmert och president Abbas om att omedelbart inleda nya bilaterala förhandlingar i en anda av god tro i syfte att underteckna ett fredsfördrag till slutet av 2008. Sådana förhandlingar bör leda till inrättandet av en självständig, demokratisk och livskraftig palestinsk stat på Västbanken och Gaza, som förenar alla palestinier, som lever sida vid sida och i fred och säkerhet med Israel och dess grannar. Det är också mycket viktigt att båda parterna uppfyller skyldigheterna inom ramen för vägkartan för fred, parallellt med förhandlingarna. EU välkomnar det breda deltagandet av Arabpartnerna på konferensen och uppmanar dem att fortsätta att spela en konstruktiv roll.

När det gäller EU:s roll i detta sammanhang – som ledamoten nämner i sin fråga – har den höge representanten, i fullt samarbete med kommissionen, upprättat en "handlingsstrategi för EU", där alla EU:s aktiviteter analyseras i syfte att fortsätta stödet för parterna i deras nuvarande förhandlingar och under den senare genomförandeperioden. Detta dokument kommer att fungera som grund för EU:s framtida arbete, och utnyttja resultaten av det internationella Annapolismötet, liksom nästa givarkonferens i Paris, som ska hållas den 17 december. EU kommer att öka takten på sina program som främjar inrättandet av institutioner, god förvaltning, bidrag från det civila samhället och stöd för den palestinska ekonomiska tillväxten, och ha ett nära samarbete med kvartettens representant. Rådet välkomnar Tony Blairs arbete, särskilt hans senaste tillkännagivande avseende en serie projekt med snabb verkan.

 

Fråga nr 16 från Gay Mitchell (H-0900/07)
 Angående: Pakistan
 

Vilka åtgärder vidtar rådet med anledning av den förvärrade politiska situationen i Pakistan?

 
 

Fråga nr 17 från Sajjad Karim (H-0904/07)
 Angående: Undantagstillstånd i Pakistan
 

Den 3 november 2007 förklarade Pakistans president general Musharraf, i egenskap av överbefälhavare, undantagstillstånd och upphävde en betydande del av konstitutionen vilket ledde till att hundratals människorättsförespråkare, politiska aktivister och advokater fängslades, bl.a. Aitzaz Ul Ahsan. Detta agerande stred mot Pakistans internationella skyldigheter beträffande de mänskliga rättigheterna.

Som medlem av FN:s människorättsråd bör Pakistan upprätthålla största möjliga respekt för de grundläggande rättigheterna och frige de som har gripits.

Kommer rådet att meddela vilka konkreta åtgärder den vidtar eller har för avsikt att vidta för att under alla omständigheter se till att de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna i enlighet med internationella normer för mänskliga rättigheter och de internationella instrument som ratificerats av Pakistan respekteras?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Rådet agerade snabbt och synligt på händelserna i Pakistan nyligen. Innan undantagstillståndet förklarades hade den höge representanten Javier Solana talat i telefon med general Pervez Musharraf och försökt att avråda honom från att vidta dessa åtgärder. Efter att undantagstillståndet officiellt hade trätt i kraft beslutade EU omedelbart att skjuta upp mötet mellan de politiska direktörernas trojka och deras motsvarigheter i Islamabad, vilket sände en mycket tydlig signal om att under de rådande omständigheterna kunde förbindelserna mellan EU och Pakistan inte förbli opåverkade.

Uppdragscheferna i Islamabad sammanträde kort efter att undantagstillståndet förklarades och utfärdade ett uttalande som offentliggjordes brett i pakistansk press. Den höge representanten Solana gjorde också ett uttalande där han gav uttryck för sin oro och uppmanade till en snabb återgång till rättsstatliga principer. I ett tredje uttalande formulerade ordförandeskapet tydligt EU:s krav på den pakistanska regeringen om att den skulle: i) återställa konstitutionen, ii) skapa de nödvändiga förutsättningarna för att garantera fria och rättvisa val som planeras till januari, iii) frige alla politiska fångar, däribland medlemmar i rättsväsendet, samt Asma Jahangir, FN:s särskilda rapportör om religions- och trosfrihet, iv) uppfylla presidentens åtagande om att avgå som överbefälhavare till den 15 november, v) ivrigt förespråka en försoning med den politiska oppositionen och vi) lätta på restriktionerna mot medierna.

Rådet håller även med ledamoten om att Pakistan, som medlem i det människorättsliga rådet, är särskilt bundet att upprätthålla respekten för de mänskliga rättigheterna och FN-mekanismerna när det gäller mänskliga rättigheter. [I detta sammanhang är internering av eller utfärdande av arresteringsorder mot FN:s särskilda rapportörer oacceptabelt.]

Rådet fortsätter att övervaka situationen i Pakistan noga och undersöker vilka nya åtgärder som kan vidtas. Alldeles nyligen, vid sammanträdet i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 19 november 2007, diskuterade ministrarna över en lunch de senaste händelserna i Pakistan och uttryckte sin oro när det gäller denna situation, samt krävde att undantagstillståndet skulle hävas.

 

Fråga nr 18 från Manolis Mavrommatis (H-0907/07)
 Angående: Gemenskapsbidrag till romer
 

Enligt ett uttalande av kommissionens ordförande har Italien inte utnyttjat sin rätt till bidrag från EU för att integrera romerna i samhället. Gemenskapens finansiering av åtgärder som syftar till att integrera romerna i EU:s medlemsstater uppgår till 275 miljoner euro. Under perioden 2000–2006 fördelades följande belopp över några av medlemsstaterna: Spanien 52 miljoner euro, Polen 8,5 miljoner euro, Tjeckien 4 miljoner euro och Ungern 1 miljon euro.

Vilka är de exakta beloppen till varje medlemsstat på grundval av finansieringsanslagen? Vilka medlemsstater har ansökt om denna finansiering för att integrera romerna i samhället? Hur ser den fullständiga tabellen ut över utnyttjandegraden för dessa anslag i EU:s medlemsstater?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Denna fråga bör ställas till kommissionen, eftersom frågan faller inom dess behörighet.

 

Fråga nr 19 från Nikolaos Vakalis (H-0911/07)
 Angående: Planer på nya kärnkraftverk i Medelhavsbäckenet
 

Egypten planerar att bygga fyra kärnkraftverk med en sammanlagd effekt på 4 000 MW före 2020. Liknande beslut har också fattats av andra stater kring Medelhavet, av Israel i ett tidigare skede och av Marocko, Algeriet och Libyen för inte så länge sedan. Uppgifter om att även Turkiet och Albanien hyser kärnkraftverksplaner har också offentliggjorts.

Samtliga ovan nämnda länder gränsar till EU och är antingen partner i samarbetet mellan EU och Medelhavsområdet eller kandidatländer som vill ansluta sig till EU. Ämnar rådet mot bakgrund av det här begära att de här länderna inrättar en myndighet för frågor i anslutning till atomenergi, en myndighet som skulle vara sant oberoende och behörig att fatta beslut? Kommer rådet att begära att de här länderna samarbetar med Internationella atomenergiorganet när det gäller kontrollen av dessa kärnkraftverksbyggen och när det gäller att säkerställa att deras kärnkraft används för fredliga ändamål? Kommer rådet att ha något att säga till om i samband med utplaceringen av de här kärnkraftverken, inte minst med tanke på den seismologiska känslighet som kännetecknar Medelhavsområdet? Och med tanke på det faktum att vissa av de länder som nämns ovan inte har ratificerat de internationella konventionerna om icke-spridning av kärnvapen och totalförbud mot kärnvapenprov undrar jag om rådet ämnar rikta en rekommendation till de europeiska företag som verkar inom byggbranschen för kärnkraftverk och inom sektorn för kärnbränsle, om att dessa inte bör ingå avtal med dessa länder innan konventionerna ratificerats?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

När det gäller de länder som nämns och som är partner i Barcelonaprocessen förefaller EU inte ha specifika åtgärder för att ingripa i tredjeländers energival. Såsom förklarades för medlemsstaterna kommer EU dock att försöka se till att dessa val inte strider mot de allmänt etablerade principerna, det vill säga avseende klimatförändringar. Det är helt naturligt att EU arbetar aktivt för att främja goda seder och höga normer, samt för att tillämpa internationella normer inom detta område, särskilt i sin närmaste omgivning. Egypten är, som grundande medlem i Internationella atomenergimyndigheten, i teorin bundet att följa de goda seder som sprids av denna internationella organisation.

 

Fråga nr 20 från Brian Crowley (H-0917/07)
 Angående: Främjande av bättre kondition i Europa
 

Kan rådet uppge om det stöder att Europeiska unionen genomför en informationskampanj i hela EU för att främja bättre kondition i Europa?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Rådet är aktivt engagerad i stödet för högre motionsnivåer och har därför antagit slutsatser i denna fråga. Av slutsatserna om främjande av motion i Europa kan följande noteras: rådets slutsatser om fetma, kostvanor och motion, som antogs den on 3 juni 2005(1)och rådets slutsatser om främjande av hälsa genom kostvanor och motion av den 31 maj 2007(2).

 
 

(1) Dok. 8980/05 (Press 117).
(2) Dok. 10026/07 (Press 119).

 

Fråga nr 21 från Eoin Ryan (H-0919/07)
 Angående: Heroinproduktion i Afghanistan
 

Kan rådet ge en uttömmande redogörelse för den aktuella nivån av heroinproduktion i Afghanistan och ange vilka samordnande åtgärder som har vidtagits inom EU för att sätta stopp för importen av heroin till EU?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Oöverträffade odlingsnivåer och hög produktion ledde till en 34-procentig ökning av opiumproduktionen i Afghanistan 2007. Enligt siffror från FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå uppgick opiumproduktionen i Afghanistan till 8 200 ton 2007. Afghanistans andel av den globala opiumproduktionen ökade från 92 till 93 procent under 2007.

Om allt opium bearbetades till heroin skulle resultatet bli 1 170 ton. FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå rapporterar också att det mesta av det opium som produceras i Afghanistan bearbetas till heroin i landet. År 2007 ökade antalet heroinlaboratorier i landet. De narkotikaprekursorer som behövs för bearbetningen är dock inte tillgängliga i Afghanistan, vilket betyder att de importeras genom grannländer. Afghanistan exporterar en del av sina opiater och importerar narkotikaprekursorer från sina grannländer.

För att stoppa heroinimporten till Europeiska unionen godkände rådet i maj 2006 ett dokument med åtgärder för att öka EU:s stöd för att bekämpa narkotikaproduktionen och -handeln i Afghanistan och minska handeln från detta land, inklusive transitvägarna. Dokumentet rörde särskilt hjälp till Afghanistan i det arbete som landet har utfört för att bekämpa narkotikaproduktionen och -handeln och för att minska handeln från landet. Kommissionen och medlemsstaterna är de främsta internationella bidragsgivarna till Afghanistan (452 miljoner euro). Arbetet kretsar kring alternativa grödor och utrotning.

När det gäller transitvägarna används mekanismen från Parispakten. Iran och Pakistan är också inblandade. Ett möte hölls nyligen i Kabul, där dessa länder deltog. Vid ett högnivåmöte som hölls i Haag under samrådsmekanismen föreslog Europeiska unionen att rundabordssamtal skulle hållas om Svarta havet/Östeuropa och Östafrika.

I sitt arbete i Afghanistan försöker Europeiska unionen ge stödet ett afghanskt ansikte, nämligen genom den afghanska förvaltningsfonden. Att stoppa heroinflödet från Afghanistan har fungerat som incitament för att upprätta handlingsplaner för Centralasien och västra Balkan. Trojkamöten hålls regelbundet i Iran och den första trojkan på hög nivå som omfattar Pakistan kommer att äga rum den 12 december 2007.

 

Fråga nr 22 från Liam Aylward (H-0921/07)
 Angående: EU:s fredsbevarande uppdrag i Tchad
 

Kan rådet ge en uttömmande redogörelse för hur EU:s fredsbevarande uppdrag i Tchad fortgår för närvarande?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

När det gäller planeringsprocessen godkände rådet det operativa konceptet (Conops) den 12 november 2007 och arbetet har redan inletts för processen att ställa samman styrkan.

Tre möten för att generera styrkan har hållits i Bryssel, den 9, 14 och 21 november 2007. Processen visar sig besvärlig, såsom fallet är med alla operationer, på grund av en brist på nödvändig kapacitet. Vi ska gå vidare till nästa steg – operativ planering – när svårigheterna i att sätta samman dessa knappa resurser har övervunnits. Nästa steg är godkännandet av den operativa planen (Oplan) och inledningen av operationen.

Följande tredjeländer har formellt bjudits in för att bilda styrkan: NATO-allierade länder som inte är medlemmar i EU och kandidatländer (Turkiet, Norge, Island, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Förenta staterna och Kanada), tillsammans med Schweiz, Ukraina och Albanien. Inget av dessa länder har lämnat något betydande bidrag hittills.

Under tiden har förhandlingarna om avtalet om styrkornas status gått framåt på ett tillfredsställande sätt med de berörda regeringarna (Tchad och Centralafrikanska republiken) och de bör slutföras snart.

FN:s och EU:s sekretariat har haft ett nära samarbete sedan början. NATOS:s europeiska medlemmar som inte är medlemmar i EU och våra afrikanska partner (regeringarna i Tchad, Centralafrikanska republiken, Kamerun och Sudan) samt Afrikanska unionen (AU) och afrikanska subregionala organisationer har regelbundet hållits informerade.

 

Fråga nr 23 från Seán Ó Neachtain (H-0923/07)
 Angående: Främjande av bredband i Europa
 

Kan rådet förklara i detalj vilka särskilda initiativ det arbetar med för att främja att bredbandsteknik blir tillgängligare i Europa, särskilt på landsbygden?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Bredband har nämnts inom flera politiska områden – e-integration, tillgängligt digitalt innehåll, politiken om radiofrekvensspektret, forskning och utveckling samt regelramen för nätverk och elektroniska kommunikationstjänster hör alla samman med bredband, liksom sammanhållningspolitiken och strategierna för landsbygdens och regionernas utveckling.

I den ministerförklaring som godkändes enhälligt den 11 juni 2006 i Riga vid ministerkonferensen om IKT för ett samhälle för alla enades ministrarna om att prioritera en minskning av skillnaderna i Internetåtkomst mellan alla regioner och öka tillgången till bredband på platser med för lite service. Målet är att nå minst 90 procents bredbandstäckning bland EU:s befolkning till 2010, särskilt genom att använda strukturfonderna och fonden för landsbygdens utveckling och genom att när så är lämpligt stödja skapandet av allmänna punkter för Internetåtkomst med bredband. De beslutade också att de nationella bredbandsstrategierna inom i2010 måste uppdateras för att ge ytterligare riktlinjer och mål avseende täckning och anslutningsmöjligheter i offentliga administrationer, skolor, hälsocentra och andra nyckelplatser.

Vidare rapporteras i kommissionens meddelande ”Det europeiska initiativet för e-integration – Att vara en del av informationssamhället”, som presenterades vid rådets sammanträde den 29 november 2007, att det mål som uppställdes genom Rigaförklaringen om att uppnå en 90-procentig täckning av befolkningen till 2010 redan hade uppnåtts i slutet av 2006, då 89 procent av EU:s befolkningen hade täckning och 70 procent av befolkningen på landsbygden hade täckning 2007.

I samma meddelande från kommissionen beskrivs ett europeiskt initiativ om e-integrering som innehåller en strategisk handlingsram för att genomföra ministerförklaringen från Riga genom att skapa förutsättningar för att alla ska kunna delta i informationssamhället, genom att överbrygga de rådande bristerna inom bredband, tillgänglighet och kompetensbristerna, nämligen följande:

Kommissionen kommer att stimulera regionala initiativ om ett informationssamhälle för alla genom tematiska nätverk inom ramen för Europeiska kommissionens initiativ ”Regioner för ekonomisk förändring”. Sammanhållningsfonden kommer att fortsätta att vara inriktad på investeringar i kunskaper på områden där den kommersiella användningen av IKT-infrastrukur och -tjänster är otillräcklig.

Regionala och lokala myndigheter i EU måste driva på arbetet för att överbrygga bredbandsklyftan, däribland genom att använda EU:s strukturfonder och fonden för landsbygdens utveckling, för att främja ett informationssamhälle för alla, särskilt i avlägsna områden och landsbygdsområden. De måste stödja infrastruktur och e-tjänster samt applikationer för medborgarna (e-hälsa, e-förvaltning, e-lärande och e-integration).

Kommissionen kommer inom ramen för stödprogrammet för IKT-politiken att stödja en webbplattform om regionala initiativ för informationssamhället och genomföra en undersökning av EU:s finansiering för regionala projekt för informationssamhället.

Rådet analyserar för närvarande två kommissionsförslag (ett om upphävande av GSM-direktivet och det andra om mobila satellittjänster), med målet att studera möjligheten att frigöra frekvenser för trådlösa kommunikationstillämpningar genom att fördela dem till mobila tjänster som kan gynna landsbygdsområden och avlägsna områden.

När det gäller upphävandet av GSM-direktivet, och därmed även möjligheten att frekvenser används av 3G-tjänster, är förhoppningen att åtgärden kommer att gynna de europeiska medborgarna genom att väsentligt minska hindren för utvecklingen av avancerade mobila kommunikationstjänster och bidra till att överbrygga den geografiska digitala klyftan.

När det gäller beslutet om mobila satellittjänster är det värt att påpeka att den täckning som dessa paneuropeiska system erbjuder gör det möjligt att förbättra bredbandstäckningen i landsbygdsområden och avlägsna områden, och därmed minska den geografiska digitala klyftan.

Dessutom planerar medlemsstaterna även sina bredbandsstrategier med hjälp av nationella reformplaner som en del av Lissabonstrategin, och en del nya medlemsstater upprättar specifika nationella bredbandsstrategier.

 

Fråga nr 24 från Bill Newton Dunn (H-0925/07)
 Angående: Att finansiera Tony Blair
 

Kommissionen berättade i november för parlamentets budgetkontrollutskott att de betalar för en del av hans kansli och för en assistent. Hur mycket betalar rådet med andra ord?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Som svar på ledamotens fråga om att ”finansiera Tony Blair” kan rådet bekräfta att inga som helst betalningar har gjorts i detta syfte under avdelning II (Rådet) i Europeiska unionens allmänna budget.

 

Fråga nr 25 från David Martin (H-0926/07)
 Angående: Identitetsbedrägeri
 

Vilka diskussioner har förts i rådet den senaste tiden när det gäller bekämpning av användning av falska identiteter?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Rådet vill informera ledamoten om att detta ämne diskuterades i det vidare sammanhanget om kampen mot Internetrelaterad brottslighet. I detta avseende vill rådet hänvisa till rådets slutsatser av den 8 november 2007 om Internetrelaterad brottslighet. I dessa slutsatser nämnde rådet särskilt att hänsyn bör tas till om det fanns ett behov i varje medlemsstat att anta lagstiftning om identitetsstöld, särskilt genom Internetrelaterad brottslighet och om ytterligare åtgärder på EU-nivå behövdes.

 

Fråga nr 26 från Johan Van Hecke (H-0935/07)
 Angående: Åtgärder mot rebelledaren Joseph Kony, ledare för Herrens motståndsarmé
 

Trots att Internationella brottmålsdomstolen har utfärdat en internationell arresteringsorder mot rebelledaren Joseph Kony och fyra av his befälhavare så befinner sig Kony och hans Herrens motståndsarmé fortfarande i Garamba nationalpark i Demokratiska republiken Kongo varifrån han destabiliserar och sprider skräck i norra Uganda.

Fredsprocessen mellan Herrens motståndsarmé och Ugandas regering, som har uttryckligt stöd från rådet, går trögt. Enligt nyliga uppgifter har dessutom Kony skjutit sin högra hand och huvudförhandlare Vincent Otti åt sidan. Samarbete dem emellan har blivit omöjligt pga att Kony misstänker att Otti spionerar för Ugandas regering. Eftersom Otti har setts som en viktig aktör och en förespråkare för förhandlingar betyder hans försvinnande från fredssamtalen ett allvarligt avbräck. Det förefaller dessutom som om Kony redan gör omgrupperingar och beväpnar sina styrkor inför ett kommande sammanbrott i fredssamtalen. Enligt Internationella domstolens åklagare Luis Moreno-Ocampo säljs livsmedelsbistånd till Herrens motståndsarmé systematiskt i utbyte mot vapen.

Mot bakgrund av dessa händelser på senare tid undrar jag om rådet avser att utöva större påtryckningar på regeringarna i Demokratiska republiken Kongo och Sudan för att de ska lämna ut Joseph Kony till Internationella brottmålsdomstolen, eller om rådet hellre väljer att arbeta för att få igång fredssamtalen på nytt? Kommer rådet i så fall att se till att livsmedelshjälpen övervakas bättre?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Rådet är fullt medvetet om betydelsen av verkställandet av de fyra arresteringsorder (om att arrestera Joseph Kony, Vincent Otti, Okot Odhiambo och Dominic Ongwen) som har utfärdats av Internationella brottmålsdomstolen.

Rådet godkände slutsatser om Uganda den 18 juni 2007. Vid detta tillfälle upprepade rådet sitt stöd för de fredssamtal som pågår i Juba och välkomnade utnämnandet av hans excellens Joaquim Chissano till FN:s generalsekreterares särskilda sändebud till områden som har drabbats av Herrens motståndsarmé. Rådet underströk den fortsatta betydelsen av att nå en fredsöverenskommelse som ger både fred och rättvisa åt lokalsamhällena, och är förenlig med önskemålen av lokalsamhällena, nationella lagar och Romstadgan om Internationella brottmålsdomstolen.

När det gäller det problem som tas upp om avledandet av livsmedelsbistånd och eventuellt andra typer av internationellt bistånd kommer rådet att fortsätta att ta upp dessa frågor med sina relevanta internationella partner. När det gäller livsmedelsbistånd vill rådet upprepa att i enlighet med fördragen om upprättande av Europeiska unionen omfattas denna fråga inte av rådets behörighet. EU, närmare bestämt EG, finansierar livsmedelsbistånd som distribueras av WFP och, i mindre utsträckning, av icke-statliga organisationer.

 

Fråga nr 27 från Athanasios Pafilis (H-0937/07)
 Angående: IAEA:s slutsatser om Irans kärnenergiprogram
 

Den senaste rapporten om Irans kärnenergiprogram från FN:s internationella atomenergiorgan IAEA och dess chef Mohamed ElBaradei visar att programmet är fredligt och inte används i strategiska syften och att besluten om sanktioner hittills har baserats på felaktiga uppgifter. Av rapporten framgår det tydligt att de iranska myndigheterna har samarbetat fullt ut och att den information de har lämnat helt och hållet stämmer överens med organets egna uppgifter. Trots dessa försäkringar fortsätter Förenta staterna och EU att hota Iran med sanktioner, som emellertid är orättfärdiga och enbart kommer att drabba landets befolkning, vilket inte minst erfarenheterna från sanktionerna mot Irak visar.

Godtar rådet slutsatserna i IAEA:s rapport? Tänker EU dra tillbaka alla hot om sanktioner mot Iran när de nu har visat sig bygga på felaktiga uppgifter?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Den senaste rapporten från IAEA:s generaldirektör, som analyserades av myndighetens styrelse vid mötet den 22–23 november, innehåller både positiva och negativa aspekter.

I det uttalande som skickades till styrelsen gav EU uttryck för sin oro när det gäller frågor som fortfarande måste lösas avseende det iranska kärnprogrammet och beklagade att Irans samarbete, precis såsom anges i rapporten, har varit mer reaktivt än proaktivt. Det uppgavs också att EU var bekymrad över att myndigheten, såsom IAEA:s generaldirektör rapporterade, får mindre information om Irans nuvarande kärnprogram och att den, om inte tilläggsprotokollet genomförs till fullo, inte kommer att kunna lämna trovärdiga garantier för att det inte finns något odeklarerat kärnmaterial eller någon odeklarerad aktivitet.

I det uttalande som skickades till IAEA:s styrelse noterade EU också med stigande oro att Iran fortsatte att nonchalera UNSC:s tvingande krav och det betonades att Iran, såsom IAEA rapporterade, fortfarande genomförde anrikningsaktiviteter och konstruerade den tungvattenkylda reaktorn i Arak. EU uppmanade Iran att ta hänsyn till vädjan från generaldirektören genom att tillämpa de åtgärder som beslutades av UNSC.

Vid sitt sammanträde den 15 oktober upprepade EU:s ministerråd sitt stöd för säkerhetsrådets resolutioner 1696, 1737 och 1747 och påpekade att säkerhetsrådet i resolutionerna 1737 och 1747 hade visat sin avsikt att anta lämpliga nya åtgärder enligt artikel 41, kapitel VII i Förenta nationernas stadga om Iran vägrade att upphöra med sin urananrikningsverksamhet. Det enades vidare om behovet av att EU diskuterar vilka andra åtgärder som kan vidtas för att stödja FN-processen och för att uppfylla det internationella samfundets gemensamma målsättningar.

 

Fråga nr 28 från Ryszard Czarnecki (H-0941/07)
 Angående: Handelsförbindelser mellan unionens medlemsstater och afrikanska länder
 

Hur bedömer rådet resultaten från det fjortonde mötet i den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, som avslutades i förra veckan i Kigali, Rwanda, i synnerhet när det gäller handelsförbindelserna mellan unionens medlemsstater och de afrikanska länderna?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Rådet noterar att den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, som sammanträdde i Kigali i Rwanda den 19–22 november 2007, godkände Kigalideklarationen om ekonomiska partnerskapsavtal. Deklarationen rör förbindelserna mellan EU och alla AVS-länder, däribland de afrikanska länderna.

Rådet ser det som en proaktiv åtgärd inom ramen för samråds- och dialogprocessen om ekonomiska partnerskapsavtal. Rådet välkomnar och uppmuntrar denna process.

Rådet fäster stor vikt vid ett omfattande samråd om ekonomiska partnerskapsavtal. I slutsatserna om ekonomiska partnerskapsavtal från maj 2007 underströk rådet specifikt betydelsen av en dialog mellan AVS och EU om ekonomiska partnerskapsavtal, utöver den viktiga rollen hos dialogen med parlamentariker, det civila samhället och näringslivet från både AVS-staterna och EU. Denna tanke upprepades i samband med övervakningen av ekonomiska partnerskapsavtal i rådets slutsatser från november 2007.

Rådet erkänner och välkomnar den viktiga roll som spelas av den gemensamma parlamentariska församlingen i Cotonousystemet. I enlighet med artikel 17.2 i partnerskapsavtalet från Cotonou är dess roll som konsultativt organ nämligen att främja demokratiska processer genom dialog och samråd och att diskutera frågor som hör samman med utvecklingen av partnerskapet mellan AVS och EG.

 

Fråga nr 29 från Georgios Toussas (H-0944/07)
 Angående: Övervakning av arbetstagare och deras möten
 

Den 17 november 2007 hölls en manifestation till åminnelse av revolten på den tekniska högskolan i Aten. Efter en kontroll av dataskyddsmyndigheten har det framkommit att den grekiska polisen övervakade den stora manifestationen med hjälp av kameror som enligt uppgift installerats för att övervaka vägtrafiken. Som en följd av denna händelse beslutade dataskyddsmyndighetens ordförande M.D. Gourgourakis, hans vice ordförande och fyra av tjänstemännen vid myndigheten att säga upp sig i protest mot att de bestämmelser som reglerar myndighetens funktion och uppdrag satts ur spel.

Fördömer rådet de grekiska säkerhetsstyrkornas övervakning av arbetstagarnas manifestationer och möten? Anser rådet att det är förenligt med personuppgiftsskyddet och rätten till mötesfrihet att övervaka arbetstagare och deras möten?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Rådet kommenterar inte åtgärder för verkställande av lagar som vidtas av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Bedömningen av huruvida sådana åtgärder är förenliga med skyddet av personuppgifter ligger inte inom rådets behörighet.

 

Fråga nr 30 från Diamanto Manolakou (H-0948/07)
 Angående: Den lettiska regeringens nya antidemokratiska åtgärder
 

Inom några dagar kommer det lettiska justitieministeriet att inför det lettiska parlamentet lägga fram förslag till ändringar i straffrätten. Bland annat vill man införa fängelsestraff på upp till fem år för alla som uttalar sig positivt om det sovjetiska styret och förnekar att det har förekommit ett ”sovjetisk ockupation”. Ministeriet har bekräftat att dessa förslag till ändringar har utarbetats på grundval av EU:s riktlinjer för bestraffning av personer som öppet förespråkar rasism och främlingsfientlighet och som stödjer ”brott som innefattar folkmord”.

Kommer rådet att fördöma dessa nya antidemokratiska åtgärder som den lettiska regeringen är i färd med att vidta och som strider mot arbetarnas grundläggande individuella, demokratiska och politiska rättigheter, inte minst yttrandefriheten? Accepterar rådet den lettiska regeringens ståndpunkt att EU:s politik i fråga om ”straffrättsliga åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet” ger utrymme för åtgärder av det slag som den lettiska regeringen har för avsikt att införa?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

I april 2007 kom rådet fram till en allmän strategi avseende texten i förslaget till rådets rambeslut om kampen mot vissa typer och manifestationer av rasism och främlingsfientlighet under straffrätten, som nämns av ledamoten.

Målet med rambeslutet är en tillnärmning av medlemsstaternas straffrättsliga bestämmelser och en mer effektiv kamp mot brott baserade på ras, hudfärg, trosövertygelse, härkomst och nationellt eller etniskt ursprung.

Rambeslutet har ännu inte godkänts formellt, eftersom det väntar på återtagandet av parlamentets reservationer av olika delegationer.

Efter att rambeslutet har godkänts kommer det att vara medlemsstaternas ansvar att tillämpa det. De nödvändiga genomförandeåtgärderna måste vidtas minst två år efter godkännandet.

Senast fem år efter godkännandet av rambeslutet ska rådet, på grundval av en kommissionsrapport, kontrollera om medlemsstaterna har vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att uppfylla rambeslutet.

Det är därför uppenbart att rådet inte kan uttrycka en uppfattning i den fråga som ställs av ledamoten.

 

Fråga nr 31 från Pedro Guerreiro (H-0951/07)
 Angående: Installation av amerikanskt missilförsvarssystem i Europa
 

Inom ramen för den pågående upprustningen och militariseringen av de internationella relationerna, under ledning av Förenta staterna och dess allierade, avser den amerikanska regeringen att installera delar av sitt missilförsvarssystem i Europa.

Hur ställer sig rådet till dessa planer, med tanke på den militära upptrappning som detta beslut kommer att leda till på den europeiska kontinenten?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Enligt fördraget om Europeiska unionen utvecklar EU en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som inte omfattar territoriellt försvar, vilket är ett nationellt ansvarsområde, och vissa medlemsstater följer en gemensam försvarspolitik inom ramen för NATO.

Samarbetet mellan USA och vissa medlemsstater när det gäller att vara värdländer för missilförsvarssystem är en bilateral fråga som ligger inom de berörda medlemsstaternas behörighet. Rådet gör därför ingen analys av Förenta staternas missilförsvarsplaner i Europa. Frågan om missilförsvar är dock under diskussion i NATO.

 

Fråga nr 32 från Laima Liucija Andrikienė (H-0954/07)
 Angående: Övervakning av valet till den ryska duman den 2 december 2007
 

I uttalandet från EU:s ordförandeskap den 16 november 2007 beklagade ordförandeskapet att OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR), på grund av oöverstigliga begränsningar och en rad byråkratiska hinder, inte kan tillmötesgå Rysslands inbjudan att övervaka valet till den ryska duman den 2 december. Ordförandeskapet återupprepade emellertid sitt fulla stöd för ODIHR:s valövervakning och för de åtgärder som vidtagits för att se till att uppdraget som valobservatör blir av.

Vad har rådet gjort för att undanröja begränsningarna och hindren? Hur värderar rådet valet till den ryska duman den 2 december? Är det ett fritt och rättvist val i enlighet med internationella normer?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Som ledamoten påpekar har det på grund av de hinder som kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) stötte på under förberedelserna för att sända observatörer till det ryska parlamentsvalet den 2 december inte varit möjligt att sända ett observationsuppdrag. Ordförandeskapet beklagar att ODIHR har tvingats fatta detta beslut, med tanke på att det utan svårighet har sänt observatörer varje år till en mängd olika OSSE-stater. Begränsningarna av ODIHR:s verksamhet, det vill säga att inbjudan kom för sent, den gräns som angav för antalet observatörer och de svårigheter som valobservatörerna hade med att få viseringar gav dock inte ODIHR något val.

Med tanke på att de flesta av de huvudsakliga brister vid tidigare ryska val som registrerades av internationella observatörer hörde samman med frågor inför valet är det beklagligt att de begränsningar som har införts av de ryska myndigheterna framför allt har påverkat den långsiktiga aspekten på ett observationsuppdrag. För att genomföra en oberoende valanalys är det avgörande att ODIHR observerar hur valet genomförs inte bara på valdagen utan även under valkampanjen.

När det gäller de åtgärder som har vidtagits av rådet känner ledamoten utan tvekan till att det helt vilar på ODIHR:s ansvar att besluta om ett valobservationsuppdrag ska sändas. Ordförandeskapet uttryckte sin oro för Ryssland och kommer att fortsätta att göra det under de närmaste dagarna.

Rådet kommer att fortsätta att uttrycka sin oro för våra ryska partner vid de regelbundna mötena och uppmana Ryssland att respektera sina internationella åtaganden.

 

Fråga nr 33 från Justas Vincas Paleckis (H-0956/07)
 Angående: Viseringsavgifter för medborgarna i EU:s östra grannländer
 

Utvidgningen av Schengenområdet är den bästa julklappen till medborgarna i de nya medlemsstaterna. Det är en historisk händelse som är förknippad med mycket symbolik. Vid gränserna till EU:s östra grannländer som Vitryssland, Ryssland, Ukraina och Moldavien uppstår emellertid en ny ekonomisk och byråkratisk ridå mot Europa. Det var inte länge sedan som medborgarna i våra östra grannländer kunde resa in i många nya medlemsstater utan visering. Snart kommer de att tvingas betala en tredjedel eller en fjärdedel av sin månadslön för detta. För medborgarna i Vitryssland har viseringskostnaderna för inresa till de nya medlemsstaterna exempelvis ökat från 5 euro till 60 euro

Överväger rådet att ompröva avgifterna för Schengenviseringar för medborgare från EU:s östra grannländer?

 
  
 

(PT) Detta svar har upprättats av ordförandeskapet och är inte bindande för rådet eller medlemsstaterna som sådant.

Rådet [ska besluta][beslutade](1)den 6 december 2007 om ett fullständigt genomförande av bestämmelserna i Schengenregelverket med verkan från den 21 december 2007 i Tjeckiska republiken, republiken Estland, republiken Lettland, republiken Litauen, republiken Ungern, republiken Malta, republiken Polen, republiken Slovenien och Slovakiska republiken.

På denna grund kommer de ovan nämnda medlemsstaterna att fortsätta att utfärda viseringar i enlighet med de gemensamma konsulära instruktionerna om viseringar för diplomatiska uppdrag och konsulära poster för medborgare i de tredjeländer som anges i förteckningen i bilaga I till förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001, med de tredjeländer vars medborgare måste inneha viseringar när de korsar de yttre gränserna och de vars medborgare är undantagna från detta krav. I denna förordning föreskrivs en standardavgift om 60 euro per visering.

Avtal om förenklade viseringsförfaranden och återtagandeavtal har dock ingåtts mellan EU och andra länder, däribland Ryssland, Ukraina och Moldavien. I avtalen om förenklade viseringsförfaranden föreskrivs sänkta avgifter till 35 euro för dessa länder.

Inget avtal av denna typ av inte ingåtts mellan EG och Vitryssland och det finns för närvarande inga förslag om ett förhandlingsmandat i detta avseende.

 
 

(1) Ska kontrolleras före offentliggörandet av det slutgiltiga svaret.

 

FRÅGOR TILL KOMMISSIONEN
Fråga nr 39 från Danutė Budreikaitė (H-0947/07)
 Angående: Reklam för läkemedel
 

TV-stationer i EU:s medlemsstater sänder många hälsoprogram, som egentligen syftar till att sprida direkt reklam eller smygreklam för läkemedel, särskilt livsmedelstillskott. Folk uppmuntras därmed inte till att äta sunt eller motionera utan istället till att konsumera allt mer vitaminer och läkemedel, en konsumtion som kan leda till hälsoproblem om den inte kontrolleras av läkare. Dessutom ger reklamen inte någon sann bild av läkemedlens egentliga verkningar.

Kan kommissionen uttala sig om det regelverk som gäller för läkemedelsreklam i EU?

 
  
 

(EN) EU:s lagstiftning om läkemedelsprodukter för användning av människor innehåller mycket tydliga och restriktiva regler om annonseringen av dessa produkter.

De infördes i början av 1990-talet i det så kallade paketet om ”rationell” användning. Det avspeglar det bakomliggande målet, nämligen att konsumtionen bör vara måttlig och att annonsering om den alls är tillåten inte får främja en överdriven användning av läkemedelsprodukter.

Dessa regler finns nu i direktiv 2001/83. Det innehåller ett förbud mot annonsering direkt till konsumenten av receptbelagda läkemedel och annonsering av receptfria läkemedel är endast tillåten på de villkor som anges i direktivet.

Annonseringen av receptfria läkemedel måste uppfylla sammanfattningen av produktegenskaper som beviljas i förfarandet för marknadsgodkännande. Den ska uppmuntra till en rationell användning av läkemedelsprodukten, genom att den presenteras objektivt och utan att dess egenskaper överdrivs. Den får inte heller vara vilseledande. Därför bör annonseringen inte uppmuntra till konsumtion av mer läkemedelsprodukter.

När det gäller kosttillskott som marknadsförs som livsmedel och presenteras som sådana regleras de i direktiv 2002/46/EG, i vilket det föreskrivs att annonseringen inte får innebära att kosttillskott tillskrivs egenskapen att förhindra, behandla eller bota en mänsklig sjukdom, eller nämna sådana egenskaper. Dessutom får annonseringen av kosttillskott inte innebära att det uppges eller antyds att en balanserad och varierad kost inte kan ge lämpliga mängder näringsämnen i allmänhet.

Vidare gäller förordning 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel även för kosttillskott, framför allt annonseringen av dessa produkter. Genom denna förordning säkerställs det att varje näringspåstående eller hälsopåstående som görs är tydligt, korrekt och underbyggt. Förordningen om påståenden har tillämpats av medlemsstaterna sedan den 1 juli 2007, men listan över tillåtna hälsopåståenden har ännu inte antagits. Antagandet planeras till början av 2010, efter att deras vetenskapliga värde har utvärderats av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

Det är viktigt att betona att genomförandet och tillämpningen av den nuvarande EU-lagstiftningen om annonsering av läkemedelsprodukter och kosttillskott vilar på medlemsstaternas ansvar.

 

Fråga nr 44 från Gay Mitchell (H-0901/07)
 Angående: Olja
 

Varför ligger oljepriset på närmare 100 US-dollar per fat och vilka följder har detta för EU:s konsumenter och för forskningen om alternativa bränslen?

 
  
 

(EN) De historiskt höga oljepriserna (nästan 100 USD per fat) beror på ett sammanflöde av flera faktorer, och av dem förefaller följande vara viktigast:

den globala efterfrågan på olja (främst av länder utanför OECD(1), särskilt Kina och Indien) ökar snabbare än upptäckterna av nya fyndigheter och investeringarna i produktionskapacitet,

OPEC:s åtagande om att öka produktionen har varit lägre än det som krävdes av konsumentländerna och förväntades av marknadsoperatörerna,

ovanligt låga reservlager av olje- och petroleumprodukter i flera stora oljekonsumerande ekonomier (särskilt Förenta staterna), vilket skapar osäkerhet på marknaden om kapaciteten att stå emot ens relativt små försörjningsavbrott,

regionala konflikter i större exportländer (t.ex. Irak och Nigeria) håller stora delar av deras produktionskapacitet ur funktion eller under restriktioner,

fortsatt osäkerhet om distributionen från Iran,

en svag dollar gör att oljeleverantörerna kräver högre nominella priser (eftersom oljeavtalen till stor del är denominerade i dollar).

Konsumenterna berörs mest synbart av denna prisökning genom de priser som de måste betala för bensin och diesel. Det bör dock även noteras att kunderna i EU är relativt skyddade från effekterna av stigande oljepriser, på grund av strukturen på skatter och accisavgifter som minskar chockeffekten. Eurons förstärkning i förhållande till dollarn har också dämpat prisökningen. En positiv bieffekt av de rådande marknadsvillkoren är att de kan förväntas öka allmänhetens intresse för energibesparingar och energieffektivitet liksom för alternativa drivmedel.

Eftersom alternativa drivmedel för transport för närvarande är dyrare än diesel och bensin minskar den senaste ökningen av oljekostnaden (förutsatt att den blir långvarig) väsentligt prisskillnaden. Det gör investeringar i forskning, demonstration och kommersialisering av teknik i förhållande till alternativa drivmedel allt mer attraktiv. Trots dessa ekonomiska trender har kommissionen åtagit sig att avsätta en betydande del av budgeten för energiforskning i det sjunde ramprogrammet för forskning inom biodrivmedel och energieffektivitet hos slutanvändarna.

 
 

(1) Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

 

Fråga nr 45 från Esko Seppänen (H-0913/07)
 Angående: Kvoterna för förnybar energi
 

Kommissionen är i färd med att föreslå olika mål för de olika medlemsstaterna som ett led i strävandena att i genomsnitt 20 procent av primärenergiproduktionen inom EU fram till 2020 ska komma från förnybara källor. Hur kommer utbyggnaden av kärnkraften att påverka målen för de olika länderna? Kommer man alltså att bli tvungen att i motsvarande grad öka produktionen av förnybar energi?

 
  
 

(EN) Kommissionens inställning är att bindande nationella mål för förnybar energi bör fastställas som en andel av den totala slutgiltiga energiförbrukningen 2020. Därmed är ingen ny anläggning av kärnkraftskapacitet relevant i detta sammanhang. En ökad kärnkapacitet har dock en mindre effekt på den totala energiförbrukningen när den mäts såsom slutgiltig i stället för primär energiförbrukning.

När det gäller uppnåendet av målen för utsläpp av växthusgaser innebär kärnkraften en koldioxidbesparing jämfört med kraftproduktion från fossila drivmedel. Det kommer dock inte att förändra skyldigheten för ett land att nå målet avseende förnybar energi.

 

Fråga nr 46 från Vural Öger (H-0914/07)
 Angående: EU:s utrikespolitik för energi
 

I sitt betänkande ”Mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi” (A6-0312/2007P6_TA(2007)0413) begär Europaparlamentet att det tillsätts en hög representant om energipolitikens externa aspekter och att denne i framtiden får ett dubbelt uppdrag och fungerar som förbindelselänk mellan kommissionen och rådet. Vad anser kommissionen om förslaget att inrätta en s.k. ”Mr. Energy”, d.v.s. en EU-utrikesminister för energifrågor? Hur skulle en sådan verksamhet kunna utformas?

Vad anser kommissionen om påståendet att det enda effektiva sättet att stärka EU:s roll som en viktig aktör på den utrikespolitiska arenan är genom en gemensam energipolitik? Hur kan de olika nationella strategierna för den externa energipolitiken harmoniseras? På vilket sätt kan EU profilera sig bättre politiskt och ekonomiskt inom de regioner som är av energipolitisk betydelse (exempelvis Svartahavsregionen, området kring Kaspiska havet och Centralasien)?

 
  
 

(EN) I parlamentets betänkande(1)erkänns behovet av att EU presenterar en gemensam inställning till de internationella förbindelserna på energiområdet. Kommissionen noterar att parlamentet har diskuterat ett förslag om hur gemenskapen bör föra sin yttre energipolitik. Vi måste därför reflektera ytterligare över denna viktiga fråga och hur vi så effektivt som möjligt kan se till att EU talar med gemensam röst. Kommissionen kommer att meddela sin egen ståndpunkt om de vidare aspekterna på den yttre energipolitiken i ett senare skede.

Kommissionen anser att en tydlig och sammanhängande gemensam ståndpunkt och lika tydliga och sammanhängande åtgärder av medlemsstaterna och gemenskapen till stöd för denna politik kommer att ge EU styrkan och trovärdigheten, samt ett påtryckningsmedel i internationella förhandlingar.

Kommissionen delar åsikten att medlemsstaterna bör hålla varandra och kommissionen informerade om och samråda med varandra och kommissionen om strategiska beslut som kan påverka andra medlemsstaters intressen och EU som helhet. Det skulle avse mer omfattande bilaterala avtal med tredjeländer om energiprojekt. Solidariteten och öppenheten mellan medlemsstaterna och kommissionen skulle bidra enormt till att säkerställa att EU:s åtgärder stämmer överens med EU.s intressen som helhet. Det gäller särskilt för regioner som områdena kring Svarta havet och Kaspiska havet och Centralasien.

 
 

(1) ”Mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi ” (A6-0312/2007P6_TA(2007)0413).

 

Fråga nr 47 från Brian Crowley (H-0918/07)
 Angående: Program för energieffektivitet i Europa
 

En del av Europeiska unionens strategiska program handlar om att se till att minska koldioxidutsläppen med tjugo procent före år 2020. Kan kommissionen i det här sammanhanget tala om för oss exakt vilka nya och specifika initiativ den för närvarande driver för att främja större energieffektivitet i Europa?

 
  
 

(EN) Energieffektivitet är ett prioriterat område för kommissionen. I januari kommer en första analys av de handlingsplaner för energieffektivitet som tas emot från medlemsstaterna att presenteras. Den kommer att följas av ett antal åtgärder som angavs i handlingsplanen för energieffektivitet(1). Följande initiativ planeras särskilt inför 2008:

För att förbättra energieffektiviteten i byggnader:

Ett förslag till omarbetning av direktivet om byggnaders energiprestanda(2)

För att förbättra hushållsapparaters energieffektivitet:

Ett förslag till översyn av ramdirektivet om energimärkning(3)

Genomförandeåtgärder om ekodesign(4)för produktgrupper, däribland standbyförbrukning hos alla elektriska hushållsapparater

En arbetsplan som för de följande tre åren innehåller en lista över produktgrupper som kan betraktas som prioriteter för genomförandeåtgärder

För att förbättra energieffektiviteten i transport:

Ett förslag till förordning om avancerade säkerhetsfunktioner (övervakning av lufttryck i bildäck) och däck med lågt rullningsmotstånd

Ett förslag till direktiv om främjande av rena och energieffektiva fordon för vägtransport

För att stödja placeringen av bränsleeffektiva fordon på marknaden förbereder kommissionen en översyn av direktivet om bilmärkning(5).

Kommissionen har föreslagit att luftfart ska införas i systemet för handel med utsläppsrätter(6). Det kommer att ge ytterligare ett ekonomiskt incitament för att förbättra effektiviteten i design och drift av flygplan.

Kommissionen har föreslagit(7)införandet av ett obligatoriskt mål för att minska utsläppen av växthusgaser under livscykeln från transportbränslen. Det kommer att ge ett starkare incitament för att förbättra energieffektiviteten ytterligare i produktionsprocesserna av transportbränslen.

Dessutom planeras följande horisontella åtgärder:

En översyn av energiskattedirektivet för att underlätta en mer målinriktad och sammanhängande användning av energiskatter genom att integrera främst hänsyn till energieffektivitet och miljöaspekter.

En undersökning, inom ramen för den debatt som har inletts om sänkt mervärdesskatt, av den sänkta mervärdesskattens effektivitet under vissa omständigheter.

Ett referensdokument om bästa tillgängliga teknik när det gäller energieffektivitet till följd av informationsutbytet under IPPC-direktivet(8)

Ett förslag till reviderad förordning som tillåter ett frivilligt deltagande av organisationer i gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning (Emas). Denna förordning gör deltagande organisationer skyldiga att rapportera på grundval av kärnindikatorer, däribland energieffektivitet, och att kontinuerligt förbättra sin miljöprestanda. Dessa rapporter kontrolleras och bekräftas av oberoende miljökontrollörer och offentliggörs.

Kommissionen planerar också att anta ett meddelande om grön offentlig upphandling med mål för de gröna offentliga upphandlingarna, genom vilket en process införs för att identifiera miljöspecifikationer som ska användas i offerthandlingar, däribland kriterier som hör samman med energieffektivitet.

 
 

(1) Meddelande om en handlingsplan för energieffektivitet: Att förverkliga möjligheterna – KOM (2006)545 slutlig 19.10.2006
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda, EGT L 1, 4.1.2003, s.65
(3) Rådets direktiv 92/75/EEG av den 22 september 1992 om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser, EGT L 297, 13.10.1992, s.16; svensk specialutgåva Område 13 Volym 23 s. 195
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter, EUT L191, 22.7.2005, s. 29
(5) Direktiv 1999/94/EG
(6) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/87/EG så att luftfartsverksamhet införs i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen KOM/2006/0818 slutlig
(7) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 98/70/EG när det gäller specifikationer för bensin, diesel och gasoljor och om införande av ett system för hur utsläpp av växthusgaser skall övervakas och minskas i samband med användning av vägtransportbränslen och om ändring av rådets direktiv 1999/32/EG när det gäller specifikationen för bränsle som används av fartyg på inre vattenvägar och om upphävande av direktiv 93/12/EEG KOM(2007)18
(8) Rådets direktiv 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar

 

Fråga nr 48 från Alain Hutchinson (H-0932/07)
 Angående: Agrofuels
 

Av flera olika orsaker (ökad brist på livsmedelsgrödor, stigande livsmedelspriser, finansspekulation, etc.) förefaller det som att en kapplöpning om att producera biobränslen skulle kunna förvärra problemet med svält i Syd, särskilt i Afrika. Den 25 oktober 2007 offentliggjorde FN:s särskilda rapportör för livsmedelsfrågor en rapport med krav på ett 5-årigt moratorium för produktion av grödor avsedda för bränsleframställning. Tanken är att man när denna tidsperiod väl har löpt ut skulle kunna gå direkt över till andra generationens biobränslen som tillverkas av skördeavfall. En annan möjlig lösning vore att framställa biobränslen från oätbara grödor som odlas i torra och halvtorra områden. Avser kommissionen att ställa sig bakom ett moratorium och/eller främja generösa stöd till forskning om andra generationens biobränslen för att se till att globaliseringen av ”grön bensin” inte sker på de minst utvecklade ländernas och deras småbrukares bekostnad, mot bakgrund av att de stora producenterna av jordbruksprodukter och de transnationella bolagen dessutom redan är de som är bäst placerade att dra nytta av denna nya energimarknad?

 
  
 

(EN) Kommissionen delar inte den uppfattning som Förenta nationernas särskilda rapportör har. Den senaste ökningen av råvarupriserna från jordbruket beror på en kombination av låg skörd, på grund av dåligt väder, och en ökad efterfrågan från stora tillväxtekonomier. Kommissionen anser att ett moratorium skulle innebära att man struntar i biodrivmedlens potential för att förbättra levnadsstandarden i landsbygdsområden, särskilt i utvecklingsländerna. Kommissionen kommer dock att följa den möjliga negativa effekt som ”första generationens” biodrivmedel kan få på livsmedelssäkerheten noga.

Kommissionen håller med om att allt bör göras för att utveckla andra generationens biodrivmedelsteknik och föra ut dessa drivmedel på marknaden. De kommer att förbättra försörjningstryggheten genom att diversifiera de råmaterial som kan användas. Framstegen för ”andra generationens” biodrivmedel beror dock till stor del på utvecklingen av ”första generationens” biodrivmedel. Kommissionen stöder utvecklingen av dessa teknologier genom sina program för forskning och teknisk utveckling. Den har utvecklat ytterligare en strategi i den färska europeiska strategiska planen för energiteknik(1). Kommissionen ser även över åtgärder för att uppmuntra dem i det kommande direktivet om förnybar energi.

 
 

(1) KOM(2007) 723

 

Fråga nr 49 från Paul Rübig (H-0938/07)
 Angående: Tolkningen av energibesparingsmålen i direktiv 2006/32/EG om effektiv slutanvändning av energi
 

Enligt den gängse tolkningen av direktiv 2006/32/EG(1) får man till energibesparingsmålen räkna bara sådana åtgärder som är verksamma också 2016. Besparingsåtgärder med kort verkan skulle dock till följd av detta komma att genomföras först kort före 2016 (respektive 2020). Enligt denna tolkning uppmuntras man alltså att senarelägga sådana åtgärder i stället för att vidta dem så tidigt som möjligt, med målet att uppnå en största möjliga verkan kring 2016.

Är denna tolkning trots allt korrekt och vilka åtgärder avser kommissionen att vidta för att motverka dessa eventuella följder?

 
  
 

(EN) Syftet med direktiv (2006/32/EG) om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster är att förbättra den kostnadseffektiva förbättringen av den effektiva slutanvändningen av energi. Det sker genom att en strukturell grund etableras för energieffektivitet i medlemsstaterna. I direktivet ställs ett angivande mål upp för medlemsstaterna om 9 procents besparingar i slutanvändningen av energi från den 1 januari 2008 till den 31 december 2016. Besparingarna ska mätas som resultatet av de totala årliga besparingar som uppnås under hela perioden. Alla åtgärder under denna period kan bidra till besparingarna. Villkoret är dock att de resulterande energibesparingarna fortfarande kan kontrolleras och mätas eller åtminstone uppskattas i slutet av det nionde året.

Besparingsåtgärder som har en effekt under en kort period kan komma i fråga för inkludering. De måste dock kunna kontrolleras och mätas eller uppskattas i slutet av det nionde året. Det innebär dock inte att åtgärderna fortfarande måste producera effekter när besparingarna mäts eller uppskattas.

 

Fråga nr 50 från Ryszard Czarnecki (H-0942/07)
 Angående: Möjligheterna att genomföra en gemensam energipolitik inom unionen efter toppmötet mellan EU och Ryssland
 

Hur bedömer kommissionen de praktiska möjligheterna att inom unionen genomföra en gemensam energipolitik mot bakgrund av det senaste toppmötet mellan EU och Ryssland?

 
  
 

(EN) Stödet för den tidiga varningsmekanismen var en av de konkreta produkterna vid det senaste toppmötet mellan EU och Ryssland i Mafra i oktober. Mekanismen har till syfte att snabbt identifiera eventuella problem och risker med försörjning, transit eller efterfrågan för att minimera effekten av eventuella störningar. De tekniska arrangemangen för denna mekanism håller på att införas.

Inrättandet av denna mekanism är ett konkret resultat av den konstruktiva och ömsesidigt gynnsamma dialogen på energiområdet, som fortsätter mellan EU och Ryssland. Det visar också att samarbete och solidaritet mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och kommissionen kan producera konkreta initiativ och åtgärder under den gemensamma yttre energipolitiken.

Vidare kommer aktiviteter som kommer att genomföras inom ramen för de tematiska grupperna i energidialogen mellan EU och Ryssland, exempelvis om uppdatering av listan över infrastrukturprojekt av gemensamt intresse för båda sidorna, också att bidra till att forma en gemensam ståndpunkt från EU:s sida.

Kommissionen anser att medlemsstaterna bör fortsätta att samarbeta nära med varandra och med kommissionen i området för den yttre energipolitiken för att definiera tydliga och sammanhängande gemensamma ståndpunkter och lika tydliga och sammanhängande åtgärder till stöd för denna politik. En sådan fortsatt samordning ger EU styrkan och trovärdigheten, samt påtryckningsmedlen i förhållande till tredjeländer.

 

Fråga nr 51 från Anni Podimata (H-0945/07)
 Angående: Behovet av regionala och lokala mål för främjandet av förnybar energi
 

Kommissionen är medveten om energipolitikens betydelse för miljöskyddet och den regionala utvecklingen och har därför fastställt ambitiösa bindande mål för de kommande åren som innebär att medlemsstaterna ska utveckla förnybara energikällor.

Det behövs starka incitament för att utveckla förnybara energikällor, finns det därför planer på att införa mål på regional och lokal nivå som ett komplement till nationella mål? Vilka åtgärder vidtas för att hjälpa regionala och lokala myndigheter att införa dessa mål? Kommer man exempelvis att göra insatser för att uppmuntra och öka investeringar i förnybara energikällor och energinät på lokal nivå med tanke på att områden med stora möjligheter (t.ex. de grekiska öarna) saknar den energiproduktion och den distributionsinfrastruktur som krävs? Kommer slutligen kommissionen att genomföra en regional undersökning av områden med särskilt stor potential av förnybara energikällor för att en utveckling av dessa ska göras till en prioriterad fråga?

 
  
 

(EN) Kommissionen planerar inte att föreslå mål för förbrukningen av förnybar energi på regional och lokal nivå utöver de bindande nationella målen.

Kommissionen uppmuntrar dock regionerna att ställa upp mål för sig själva som en del av de pågående förhandlingarna om sammanhållningspolitiken och programmen för landsbygdens utveckling. Många regioner har ställt upp lokala mål för förnybar energi. En av de avtalade gemensamma indikatorerna i de regionala programmen för landsbygdens utveckling hör faktiskt samman med den ökade produktionen av förnybar energi.

Medlemsstaterna har hittills avsatt cirka 8 miljarder euro för att främja förnybar energi och energieffektivitet på lokal nivå under finansiering från sammanhållningspolitiken för perioden 2007–2013. Det är dock svårt att beräkna det totala stödet till regionerna, eftersom ytterligare bidrag från andra källor, exempelvis initiativet "Intelligent energi – Europa" och programmet för konkurrenskraft och innovation (2007–2013) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, också kommer att spela en viktig roll för att uppmuntra användningen av förnybar energi på lokal nivå.

Kommissionen ska snart lägga fram ett förslag till ramdirektiv om förnybara energikällor, enligt vilket medlemsstaterna skulle bli skyldiga att lämna in nationella handlingsplaner som beskriver hur de har för avsikt att uppnå de nationella målen för förnybar energi. För vissa medlemsstater bör hänsyn till de regionala aspekterna, exempelvis resurstillgången i olika regioner, vara ett nyckelelement att beakta. Kommissionen har utfört arbete för att bedöma potentialen hos enskilda medlemsstater, men detta arbete har inte gått så långt att det har bedömt potentialen hos specifika regioner inom medlemsstaterna.

 

Fråga nr 52 från Laima Liucija Andrikienė (H-0955/07)
 Angående: Strategisk EU-plan för energiteknik
 

Kommissionen har föreslagit ett meddelande i vilket man uppmanar till en ny strategisk EU-plan för energiteknik som skulle innehålla initiativ från industrin och större forskningsinsatser som en del av planerna att öka användningen av tekniker med låga koldioxidutsläpp inom EU, men man sköt upp förslag om finansieringsfrågorna till nästa år.

Har kommissionen redan utvärderat planens starka och svaga sidor och vad är resultatet av denna utvärdering? Av vem och hur förväntar sig kommissionen att genomförandet av planen kommer att finansieras?

 
  
 

(EN) För framställningen av SET-planen har kommissionen genomfört en detaljerad analys av de starka och svaga sidorna hos det europeiska systemet för forskning och innovation inom energiteknik, samt hos de olika teknologiska vägar som för närvarande följs. Dessa finns i kapacitetskartan och teknikkartan, som presenteras tillsammans med meddelandet om SET-planen. Resultatet av utvärderingen är att innovation inom energi möter många svårigheter, men genom ett närmare samarbete på EU-nivå kan vi hantera dem mer effektivt. Vi måste göra följande: bekräfta den viktiga och strategiska rollen hos energitekniken för att hantera energi och klimatförändringar, gemensamt planera vår forsknings- och innovationsverksamhet, sträva efter att uppfylla våra mål på ett effektivt sätt genom mer målinriktade och kraftfulla instrument, öka de ekonomiska och mänskliga resurserna och förstärka det internationella samarbetet.

När det gäller finansieringsfrågan vill kommissionen betona att det bör vara en kollektiv strävan, och vi skulle därför behöva mobilisera offentliga medel, men även den privata sektorn, och absolut på både EU-nivå och nationell nivå. I SET-planen tillkännager kommissionen ett meddelande i slutet av 2008 som kommer att innehålla en analys av potentiella källor till nyinvesteringar, bland annat från EU:s budget.

 

Fråga nr 56 från Ioannis Gklavakis (H-0881/07)
 Angående: Miljöföroreningar
 

Enligt en studie som institutet Blacksmith i Förenta staterna nyligen låtit utföra (september 2007) visade det sig att utvecklingsekonomierna i Kina, Indien, Ryssland och Argentina belastar miljön hårt, vilket inte bara drabbar de miljontals människor som bor nära industrierna som smutsar ner, utan tyvärr också hela vår planet, eftersom de flesta föroreningar slutar i havet eller i atmosfären, och varken havet eller atmosfären känner, som vi vet, av några gränser. Den förorenade miljön är också boven bakom en hel rad sjukdomar som förekommer hos människan, bland annat bakom det faktum att olika cancerformer numera blivit allt mer frekventa.

Tack och lov har Europeiska unionen i tid insett miljöskyddets betydelse för vår hälsa och arbetet för ett bättre miljöskydd har gjorts till en viktig del av alla politikområden. Men vad händer med den globala miljön? Det talas mycket inom olika internationella fora och officiella slutsatser dras – men när det kommer till kritan är det ingen som tar några konkreta politiska initiativ.

Har Europeiska kommissionen planer på att utöva påtryckning på det internationella samfundet för att se till att effektiva åtgärder vidtas för att skydda miljön som både påverkar dem som förorenar och dem som inte gör det, detta för att säkra en frisk framtid för våra barn, innan det är för sent?

 
  
 

(EN) Den påverkan som stora tillväxtekonomier, särskilt Kina, Indien och Ryssland, har på miljön tas på allvar av kommissionen och det bilaterala samarbetet med dessa länder har ökat. I dag tas varje tillfälle att diskutera miljöfrågor i bilaterala och multilaterala fora i ett försök att få dessa länder ombord.

Miljön har blivit en hörnsten i EU:s bilaterala strategiska partnerskap med Kina, Indien och Ryssland och miljödialoger på hög nivå har etablerats med dessa länder. Dessa dialoger har lett till konkreta aktiviteter inom områdena luft- och vattenföroreningar, klimatförändringar, renare produktion och avfallshantering.

Vid EU-toppmötena med Indien och Kina 2005 enades man om att förbättra samarbetet om klimatförändringarna genom att inrätta partnerskap för klimatförändringar. Under partnerskapet mellan EU och Kina är ett samarbete på gång för att i Kina bygga en koldemonstrationsanläggning med utsläpp nära noll, med avskiljning och lagring av koldioxid för att hantera Kinas snabbt ökande utsläpp av växthusgaser från kolanvändning.

Genom våra regionala strategiprogram för Asien och Latinamerika stöder kommissionen också skyddet av miljön genom en stärkt miljöledning och bättre expertis.

Genom den tematiska budgetkategorin Miljö och skogar (2000–2006) tillhandahålls mer än 300 miljoner euro för att garantera att miljön blev en integrerad del av regionens utveckling. Den hållbara förvaltningen av naturresurser fanns bland de viktigaste prioriterade områden som diskuterades.

Miljön är också en av de viktigaste politiska sektorer som ska finansieras under den regionala strategin för Asien (2007–2013). Över 30 miljoner euro/år kommer att tilldelas aktiviteter under rubriken Miljö, energi och klimatförändringar. Dessa initiativ kommer att bidra till att bygga upp den myndighets-, administrations- och forskningskapacitet som behövs i Asien för att möta dagens miljöutmaningar.

Kommissionen arbetar också i multilaterala fora genom olika FN-organ (Förenta nationerna), framför allt FN-kommissionen för hållbar utveckling och Förenta nationernas miljöprogram, som kräver mer omfattande internationella åtgärder för att hantera de globala miljöhänsynen.

Kommissionen (som representerar gemenskapen) deltar aktivt i utarbetandet, ratificeringen och genomförandet av multilaterala miljöavtal (konventioner/protokoll) och är i dag part i per än 50 miljöavtal som täcker frågor som klimatförändringar, skydd av ozonlagret, ökenspridning, naturskydd, hantering av kemikalier och avfall och gränsöverskridande föroreningar av luft och vatten.

Inom området för luftföroreningar har kommissionen spelat en nyckelroll för att ingå avtal med partner (inklusive Ryssland) för att minska föroreningarna från tungmetaller och svavelutsläpp under konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar.

Globalt har kommissionen krävt ett starkt och effektivt genomförande och en vidareutveckling av Stockholmskonventionen – det viktigaste internationella fördraget för att skydda miljön från giftiga kemikalier, så kallade POP (långlivade organiska föroreningar). Elimineringen av POP kräver viktiga ekonomiska och tekniska resurser. Kommissionen har ett nära samarbete med utvecklingsländer för att hjälpa dem att eliminera POP.

Detta är bara en del av de många initiativ som pågår eller ska inledas och visar kommissionens verkliga åtagande om att arbeta i alla fora för att föra skyddet av den globala miljön vidare för hela mänskligheten.

 

Fråga nr 57 från Sarah Ludford (H-0883/07)
 Angående: Lågenergilampor
 

EU vill fasa ut användningen av vanliga energikrävande glödlampor. Vad gör kommissionen för att garantera att medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter enligt direktivet 2002/96/EF om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter(1) så att distributörer och återförsäljare ser till att det finns återvinningsstationer dit konsumenterna kan lämna de använda lamporna, vilket är särskilt viktigt med tanke på att de innehåller kvicksilver?

 
  
 

(EN) Kommissionen vidtar flera åtgärder för att se till att medlemsstaterna uppfyller sina skyldigheter enligt direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter(1).

För det första kontrollerar kommissionen den tekniska och juridiska efterlevnaden hos de åtgärder som inför direktivet i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Dessa åtgärder bör innebära att producenterna åläggs ett ansvar för att anordna och finansiera insamlande, bearbetning, återvinning och miljömässigt sund kassering av elektrisk och elektronisk utrustning och särskilt belysningsutrustning. Den nationella lagstiftningen bör även se till att producenterna informerar konsumenterna om detta separata insamlande, de system för återlämnande och insamlande som är tillgängliga för dem, deras roll för att bidra till återanvändning och återvinning och om betydelsen av symbolen – en överkryssad soptunna – som finns på elektronisk utrustning. Kontroller av efterlevnaden har redan lett till förfaranden om fördragsbrott mot två medlemsstater (oktober 2007). Förfaranden om fördragsbrott mot andra medlemsstater kommer troligen att följa.

För det andra bedömer kommissionen medlemsstaternas obligatoriska rapporter om genomförandet av detta direktiv. En första rapporteringsrunda skulle ske i september 2007. Kommissionen analyserar för närvarande rapporterna. Den kommer att offentliggöra sina resultat 2008.

För det tredje måste medlemsstaterna rapportera de mängder och kategorier av avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning som samlas in, återanvänds och återvinns inom medlemsstaterna eller exporteras. Den första rapporteringen ska ske i mitten av 2008.

Avslutningsvis hålls regelbundna möten för att bedöma framsteg, lösa problem och utbyta bästa seder med medlemsstaterna, i genomsnitt tre möten per år.

 
 

(1) Direktiv 2002/96/EG, EGT L 37, 13.2.2003, s. 24-38

 

Fråga nr 58 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0885/07)
 Angående: Barns rätt till en hälsosam miljö
 

Enligt uppgifter från Världshälsoorganisationen, WHO, dör över tre miljoner barn årligen av orsaker som är direkt kopplade till miljön, samtidigt som 80 % av alla sjukdomar påverkas av miljöfaktorer.

I den kommande europeiska strategin för barnets rättigheter erkänns miljöförändringarnas betydande inverkan på barns hälsa och välbefinnande, och jag vill därför passa på att fråga följande: Vilka konkreta åtgärder tänker kommissionen vidta för att trygga barns rätt till en ren och hälsosam miljö, och vilka är dess förslag för att minska de särskilda risker som barn är utsatta för, exempelvis intern kontamination, luftföroreningar och användning av giftiga ämnen?

Hur tänker kommissionen förstärka samarbetet med internationella organisationer som WHO och UNICEF i fråga om uppgiftsinsamling och studier för att barn ska få en bättre miljö att leva i?

 
  
 

(EN) Kommissionen främjar skyddet av barns rättigheter både inom unionen och i dess yttre åtgärder. De initiativ som tas ligger i linje med ”barnets rättigheter” i enlighet med artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. De ligger vidare i linje med det som föreskrivs i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

Det är också viktigt att anmärka att i artikel 5 i förslaget till Lissabonfördrag föreskrivs att ”i sina förbindelser med den övriga världen ska unionen […] bidra till […] skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt barnets rättigheter”..

Kommissionen är medveten om att miljöförändringar och särskilda risker har en betydande effekt på barns hälsa och välbefinnande.

Som en sårbar del av befolkningen omfattas barn därför av "den europeiska strategin för miljö och hälsa", som inleddes av kommissionen i juni 2003 som SCALE-initiativet(1), där C står för ett särskilt fokus på barn.

Hänsyn till barn ingår också i hela den plan för miljö- och hälsoåtgärder som antogs i juni 2004.

Inom denna ram hanterar kommissionen effekterna av miljörelaterad press på barns hälsa inom en rad olika forskningsprojekt. Exempelvis har forskningsprojekt om ”mottaglighet” finansierats för att anpassa de politiska svaren på barns behov i de fall där de är särskilt sårbara.

Ett särskilt hänsyn rör luftföroreningar, som utgör en stor risk för människors hälsa. Känsliga grupper, däribland barn, är de som drabbas av mest negativa hälsoeffekter.

Utöver gemenskapsåtgärder som finns i syfte att förbättra luftkvaliteten och som är inriktade på allmänheten, finns därför ytterligare bestämmelser för de känsliga grupperna. Tröskeln för ozoninformation för att förhindra även kortvarig överdriven exponering av vissa delar av befolkningen är ett exempel på detta.

Dessutom innehåller det nya direktivet om luftkvalitet – som för närvarande genomgår andra behandlingen(2)– mål som specifikt har ställts upp för att främja minskningen av bakgrundkoncentrationer i städer av fina partiklar PM2.5. Det förväntas ge de största hälsofördelarna särskilt inom de känsliga grupperna – däribland barn.

Barns exponering för inomhusmiljöer är också särskilt oroande. Kommissionen har inrättat en arbetsgrupp med sakkunniga om luftkvalitet inomhus för att ge råd om möjliga politiska initiativ inom detta område, och finansierat flera forskningsprojekt som hör samman med detta.

 
 

(1) Science, Children, Awareness, Legislation and Evaluation
(2) Interinstitutionell fil 2005/0183 (COD)

 

Fråga nr 59 från Marian Harkin (H-0908/07)
 Angående: Vattenramdirektivet 2000/60/EG
 

Kan kommissionen förklara vilka mekanismer som använts för att uppskatta täckningen av kostnaderna för vattentjänster, såsom det anges i artikel 9 i vattenramdirektivet 2000/60/EG(1), i enlighet med den ekonomiska analys som avses i bilaga III? Har konsumenterna några kanaler till ifrågasättande av kostnaderna, om de förefaller ovanligt höga?

 
  
 

(EN) Enligt vattenramdirektivet (VRD)(1)är medlemsstaterna skyldiga att till 2010 införa en politik för prissättning av vatten med det dubbla syftet att täcka kostnaderna för vattentjänster och ge användarna av tjänsterna ett incitament att använda vatten på ett hållbart sätt.

Mekanismerna för att räkna ut dessa kostnader (såväl finansiella kostnader som miljö- och resurskostnader), verkställa en sådan täckning och beräkna ett tillräckligt bidrag av olika vattenanvändare måste ingå i förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt (se artikel 13 VRD), vilka ska inrättas till slutet av 2009. De måste sedan rapporteras till kommissionen av medlemsstaterna senast den 22 mars 2010.

Medan VRD innehåller de huvudsakliga skyldigheterna ankommer det på medlemsstaterna att utveckla detaljerna i sin prispolitik för vatten i linje med subsidiaritetsprincipen.

Som stöd för detta arbete inledde och organiserade kommissionen framställningen av ett informellt vägledande dokument och andra stödverktyg för att genomföra de ekonomiska instrumenten i VRD. Detta har skett i nära samarbete med medlemsstaterna(2).

I utvecklingen av förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikten måste medlemsstaterna samråda med allmänheten. Förslag till förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt ska göras tillgängliga för samråd i december 2008. Då kan intressenter uttrycka sina åsikter om de planerade åtgärderna, däribland dem som väljs ut för att täcka kostnader.

I VRD föreskrivs att medlemsstaterna kan ta hänsyn till sociala och ekonomiska effekter när de fastställer nivån på kostnadstäckningen för olika användare (se artikel 9.1). Medlemsstaterna kan dessutom undanta särskilda vattenanvändningsverksamheter från bestämmelserna i artikel 9.1, såvida detta inte äventyrar möjligheten att uppnå målen för direktivet (se artikel 9.4).

Vidare är öppna strukturer för prissättning av vatten avgörande för att sådana ekonomiska instrument ska vara effektiva. VRD innehåller i sig inte bestämmelser om konsumentskydd, eftersom det skulle ligga utanför området för dess rättsliga grund. I linje med subsidiaritetsprincipen ankommer det på medlemsstaterna att införa lämpliga mekanismer. Fysiska personer kan dock söka avhjälpande via direktiv 93/13/EEG om oskäliga villkor i konsumentavtal(3).

 
 

(1) Direktiv 2000/60/EG, ET L 327, 22.12.2000
(2) http://water.europa.eu or http://ec.europa.eu/environment/water/index_en.htm
(3) EGT L 95, 21.4.1993; svensk specialutgåva Område 15 Volym 12 s. 169

 

Fråga nr 60 från Hélène Goudin (H-0910/07)
 Angående: Ombyggnad av svenska reningsverk
 

Kommissionen har stämt Sverige inför EG-domstolen på grund av att Sverige inte har byggt om reningsverk så att de får bättre kväverening. I praktiken handlar det om cirka 60 reningsverk som behöver byggas ut till en kostnad av minst en miljard kronor. Reningsverken ligger framför allt i Norrland och Sydsveriges inland. Reningsverkens branschorganisation Svenskt Vatten har anklagat kommissionen för att ha bristfälliga kunskaper i den aktuella frågan. Det svenska Naturvårdsverket har konstaterat att en ombyggnad inte skulle få några positiva konsekvenser. I Sverige är forskare och myndigheter eniga om att det inte i första hand är kvävet som är den avgörande orsaken till övergödningen av Östersjön, utan snarare fosfor, vilket de svenska reningsverken nästan helt tar bort.

På vilka grunder har kommissionen fastslagit att en ombyggnad av de svenska reningsverken verkligen skulle förbättra kvävereningen? I vilken omfattning anser kommissionen att de aktuella reningsverken orsakar gränsöverskridande miljöproblem?

 
  
 

(EN) Östersjön är ett av Europas mest övergödda vattenområden på grund av den höga koncentrationen av fosfor och kväve.

Jordbruk och otillräckligt bearbetat avloppsvatten är de främsta källorna till denna näringstillförsel.

Denna slutsats ingår framför allt i handlingsplanen för Östersjön, som antogs den 15 november 2007 av HELCOM, konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö, i vilken Sverige är part.

HELCOM har beräknat att årliga sänkningar om cirka 15 000 ton fosfor och 135 000 ton kväve skulle behövas för att uppnå en god ekologisk status i Östersjön.

För att skydda miljön från de negativa effekterna av utsläpp av avloppsvatten antog Europeiska unionen 1991 ett direktiv om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, som innehåller relevanta tidsfrister och villkor(1) inom detta område. En nyckeldel av detta direktiv rör identifieringen av känsliga områden, där en strängare behandling av avloppsvatten behövs.

Det faktum att åtta medlemsstater runt Östersjön har betecknat sitt kustvatten som känsligt enligt direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse är en bekräftelse av att övergödningen av Östersjön är ett gränsöverskridande miljöproblem.

De reningsverk som nämns i frågan släpper ut vatten som hamnar i områden som Sverige har definierat som känsliga. Tidsfristen för att införa sträng vattenrening i dessa reningsverk löpte ut den 31 december 1998.

Eftersom Sverige inte hade uppfyllt denna skyldighet inledde kommissionen ett förfarande om fördragsbrott mot Sverige 2002. Kommissionen ansåg faktiskt att Sverige, med hänsyn till både dess skyldigheter enligt direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse och den höga övergödningen av Östersjön som helhet, måste avlägsna kvävet från avloppsvattnet.

En minskning av kväveutsläppen från det svenska avloppsvattnet kommer att gynna Östersjön som helhet.

Det är dock positivt att se att Sverige vidtar andra åtgärder inom detta område. Det är exempelvis värt att nämna att Sverige i april 2007 inom ramen för Östersjörådet gick med på att öka reningen av avloppsvatten för att avlägsna ytterligare kväve.

Att minska övergödningen av Östersjön är ett av våra ansvarsområden för att säkerställa bästa möjliga miljöförutsättningar i Europa.

 
 

(1) Direktiv 91/271/EEG, EGT L 135, 30.5.1991; svensk specialutgåva Område 15 Volym 10 s. 93

 

Fråga nr 61 från Γεωργίου Τούσσα (H-0915/07)
 Angående: Sätt stopp för avsaltningsanläggning i Koiladabukten i Kranidio kommun
 

Företaget Mind Compass Parks AE planerar på grundval av en miljöstudie – som dömts ut som bristfällig i en utvärdering av Greklands tekniska kammares ständiga kommitté för miljö och hållbar utveckling – att bygga en avsaltningsanläggning i området Koilada i Kranidio kommun för att förse turistanläggningar med vatten – exempelvis Delpriza, Killada Hills och Seascape Hills, som för närvarande är under uppbyggnad – samt för att utnyttja det producerade vattnet kommersiellt. Uppförandet av denna anläggning kommer att få ytterst negativa följder för fisket, jordbruksproduktionen och folkhälsan och bli rent förödande för miljön i Koiladabukten, där den antika staden Massetos ligger. Miljön är redan nu hårt belastad på grund av att det biologiska reningsverket i Kranidio kommun ännu inte har färdigställts och på grund av fiskodlingarna i Argolisbukten.

Känner kommissionen till dessa byggplaner? Har kommissionen tagit emot någon ansökan om gemenskapsfinansiering? Är kommissionen medveten om de miljöproblem som detta kommer att leda till i området? Vilka åtgärder tänker kommissionen vidta för att undvika att miljön i Argolisbukten tar ytterligare skada av en avsaltningsanläggning?

 
  
 

(EN) Kommissionen känner inte till denna avsaltningsanläggning i Koiladabukten i Kranidio kommun. Detta projekt har inte medfinansierats med EU-medel.

Avsaltningsanläggningar är inte projekt som omfattas av direktiv 85/337/EEG(1) om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i ändrad lydelse.

Från information som har lämnats av ledamoten förefaller det att en "miljöstudie” ändå genomfördes för detta projekt.

I detta fall har de grekiska myndigheterna uppenbarligen gått utanför sina strikta juridiska skyldigheter enligt EG-rätten. Kommissionen har därför ingen anledning att föra ärendet vidare.

Avslutningsvis, om det skulle finnas brister i förfarandet med miljöstudien av de behöriga myndigheterna i Grekland, så skulle denna fråga hamnar under den exklusiva behörigheten hos medlemsstatens administrativa och rättsskipande myndigheter.

 
 

(1) EGT L 175, 5.7.1985; svensk specialutgåva Område 15 Volym 6 s. 226

 

Fråga nr 62 från Eoin Ryan (H-0920/07)
 Angående: Klimatpolitik
 

Förenta nationerna har nyligen lagt fram rapporter som pekar på att problemen med klimatförändringarna är mer hotande än någonsin. Anser kommissionen mot denna bakgrund att Europeiska unionen bör upprätta ännu ambitiösare mål för att minska koldioxidutsläppen i Europa? För närvarande har Europeiska unionen endast åtagit sig att minska koldioxidutsläppen med 20 procent till 2020.

 
  
 

(EN) Kommissionsledamoten med ansvar för miljöfrågor är för närvarande i Bali på Förenta nationernas konferens om klimatförändringarna, där EU, liksom många av våra partner, hoppas att det internationella samfundet kommer att enas om att inleda förhandlingar om ett nytt globalt och omfattande avtal om klimatförändringarna för perioden efter 2012. Kommissionsledamoten talade länge om detta under plenardebatten i november om Bali(1).

Som han förklarade har EU:s strategi för klimat och energi och det arbete som vi har utfört med globala nyckelpartner under detta år, bland annat vid toppmötena EU-Kina och EU-Indien nyligen, varit viktiga för att fastställa ambitionsnivån inför Bali samt arkitekturen för eventuella klimatavtal efter 2012.

Våra prognoser visar att för att uppnå vårt mål att begränsa de globala klimatförändringarna till 2ºC behöver vi globala utsläppsminskningar om minst 50 procent jämfört med 1990 års nivåer till 2050. De mål som EU har ställt upp för sig själv ligger i linje med uppnåendet av denna ambition, men bara om andra också agerar.

För att visa sant ledarskap måste EU göra sitt. Kommissionen kommer att anta klimat- och energiförslagen i början av nästa år, vilket kommer att ge de nödvändiga verktygen för att nå våra mål om minst 20-procentiga ensidiga utsläppsminskningar och 30 procent vid ett internationellt avtal varigenom andra industriländer förpliktar sig att göra liknande ansträngningar.

Pressen ligger nu på våra partner i industriländerna att tillsammans med oss ta täten och göra ambitiösa åtaganden om absoluta utsläppsminskningar. Vi kan inte förvänta oss att andra vidtar åtgärder i den storleksordning som behövs om inte vi gör det.

Prognoserna för utsläppsökningarna världen över är dock otvetydiga: utvecklingsländerna måste också bidra – inte nödvändigtvis genom absoluta utsläppsminskningar i detta skede, men de bör minska takten på utsläppsökningarna, och vi står redo att hjälpa dem. Vi måste nå toppen av utsläppen av växthusgaser under de närmaste 10–15 åren. Det är bara på detta sätt som vi kan komma in på en väg där vi kan hålla den globala genomsnittliga temperaturökningen inom 2-gradersgränsen.

 
 

(1) Se debatten om muntlig fråga O-0058/07 om kommissionens strategi inför konferensen på Bali om klimatförändringar (COP 13 och COP/MOP 3) vid parlamentets plenarsammanträde i november i Strasbourg, 14.11.2007

 

Fråga nr 63 från Liam Aylward (H-0922/07)
 Angående: Främjande av minskade koldioxidutsläpp i både Kina och Indien
 

Kan kommissionen ge politiska garantier för att Europeiska unionen kommer att använda alla internationella forum som står till buds för att uppmuntra både Kina och Indien att till fullo ingå internationella åtaganden för att minska koldioxidutsläppen i sina respektive länder?

 
  
 

(EN) Kommissionen utnyttjar varje tillfälle i både bilaterala och multilaterala fora för att uppmuntra alla internationella nyckelpartner att enas om att inleda internationella förhandlingar mot en ram för klimatförändringarna efter 2012 och utöka arbetet på nationell nivå för att minska utsläppen av växthusgaser.

Under det senaste året har EU spelat en viktig roll för att föra ut dessa frågor till en allt bredare publik, och säkerställt att de verkliga effekterna av klimatförändringarna diskuteras i ett så brett sammanhang som möjligt.

I år har ett oöverträffat antal diskussioner om klimatförändringarna på hög nivå ägt rum – i Förenta nationerna, G8, det USA-ledda mötet mellan viktiga ekonomier, och i alla EU:s bilaterala kontakter, exempelvis förra månadens toppmöten EU-ASEAN(1), EU-Kina och EU-Indien. Kommissionsledamoten med ansvar för miljöfrågor är för närvarande i Bali, på FN-mötet om klimatförändringar, där vi hoppas kunna säkra de vinster vi har gjort i alla dessa fora och inleda förhandlingar om en global och omfattande ram för klimatförändringarna efter 2012.

Vi kan se tecken på att våra partner tar sitt ansvar på allvar. Kina offentliggjorde i år ett nationellt klimatförändringsprogram med höga ambitioner för utsläppsminskningar, och den indiska premiärministern har inrättat en rådgivande kommitté för klimatförändringar.

EU har ett antal mekanismer till sitt förfogande för att underlätta det bilaterala samarbetet med Indien och Kina i frågor som rör klimatförändringar, däribland partnerskapet mellan EU och Kina om klimatförändringar och initiativet mellan EU och Indien om ren utveckling och klimatförändringar. Dessa är inriktade på konkreta, praktiska åtgärder för att föra fram utvecklingen av teknologier med låga koldioxidutsläpp och hantera klimatförändringarna.

Dessutom har EU:s utvecklingsbistånd olika finansieringsströmmar som är avsedda för miljöprojekt.

 
 

(1) Sydostasiatiska nationers förbund 

 

Fråga nr 64 från David Martin (H-0927/07)
 Angående: Svavelutsläpp från europeisk sjötransport
 

Vilka åtgärder planerar kommissionen att vidta för att minska svavelutsläppen från sjötransporter?

 
  
 

(EN) Sjöfartssektorn är en viktig källa till luftföroreningar, vilket belystes i den tematiska strategin om luftföroreningar(1).

Genom direktiv 1999/32/EG(2)i dess ändrade lydelse enligt direktiv 2005/33/EG(3) har två europeiska havsområden betecknats som områden med kontroll av svavelutsläpp. Det handlar om Östersjön respektive Nordsjön och Engelska kanalen. Till följd av detta får fartyg som färdas genom dessa områden bara använda drivmedel med ett högsta svavelinnehåll om 1,5 viktprocent (eller 15 000 mg/kg eller ppm). Det är cirka 40 procent mindre än det genomsnittliga drivmedel som används i den internationella sjöfarten (2,7 procent). Detta krav gäller även för passagerarfartyg i regelbunden trafik till eller från en gemenskapshamn. Från den 1 januari 2010 kommer förtöjda fartyg dessutom bara att få använda drivmedel med mindre än 0,1 procent svavel (1000 ppm).

Det är dock uppenbart att mer måste göras för att minska luftföroreningarna från fartyg. Även med de nämnda åtgärderna kommer de totala utsläppen av svaveloxid (och kväveoxid) från fartyg i europeiska vatten att vara lika höga som alla landbaserade källor tillsammans till 2020. Därför vidtar kommissionen tillsammans med medlemsstaterna åtgärder på internationell nivå via Internationella sjöfartsorganisationen (IMO). Kommissionen har dock uppgett att den kommer att föreslå gemenskapsåtgärder i avsaknad av framsteg i IMO(4). Kommissionen kommer även att genomföra en översyn av direktiv 1999/32/EC 2008, och då ta hänsyn till IMO:s förslag, som förväntas bli avtalade i oktober nästa år.

 
 

(1) KOM(2005) 446 slutlig
(2) EGT L 121, 11.5.1999
(3) EUT L 191, 22.7.2005
(4) En integrerad havspolitik för Europeiska unionen (KOM(2007) 575 slutlig

 

Fråga nr 65 från Stavros Arnaoutakis (H-0950/07)
 Angående: Gemensamma kriterier för återvinning och återanvändning av kommunalt avloppsvatten
 

Återvinning av vatten är en av de frågor som aktualiserats på grund av den torka som drabbat Medelhavsländerna under senare år. Eftersom återanvändning av renat avloppsvatten medför risker för folkhälsan har många länder och internationella organisationer fastställt kriterier för återvinning och återanvändning av avloppsvatten. För EU står det i artikel 12 första stycket i direktiv 91/271/EEG(1): ”Renat avloppsvatten skall om möjligt återanvändas”.

Finns det gemensamma EU-kriterier för återvinning och återanvändning av kommunalt avloppsvatten? Om så är fallet, vilka är de och tillämpas de? Finns det uppgifter om återanvändning av avloppsvatten i Grekland och andra Medelhavsländer? Finns det några EU-program som uppmuntrar sådan användning av avloppsvatten?

 
  
 

(EN) Frågan om återanvändning av renat kommunalt avloppsvatten är särskilt relevant för länder och regioner med knappa vattenresurser.

Samtidigt som internationella organisationer har upprättat riktlinjer om återanvändning av renat avloppsvatten finns det för närvarande ingen specifik lagstiftning på EU-nivå. Såsom med rätta anges av ledamoten föreskrivs i artikel 12 i direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse(1)att ”renat avloppsvatten skall om möjligt återanvändas”, med förbehåll för vissa villkor, men direktivet innehåller inga harmoniserade kriterier för återanvändningen.

EU:s miljörättsliga ram gäller dock till fullo (särskilt de vattenrelaterade direktiven(2)), liksom förordningen om livsmedelshygien(3)med avseende på återanvändning inom jordbruket.

I vattenramdirektivet från 2000 fastställs målet med god vattenkvalitet (”god status”) för alla vatten, vilket ska uppnås till 2015 i samband med förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt och åtgärdsprogram som ska utvecklas till 2009. Dessa bestämmelser omfattar bland annat incitament för hållbar vattenanvändning samt åtgärder för effektivitet och återanvändning.

Kommissionen har tagit upp frågan om vattenbrist och torka i sitt meddelande till parlamentet och rådet av den 18 juli 2007 om problemet med vattenbrist och torka i Europeiska unionen(4). Den främjar bland annat "vatteneffektiv teknik och praxis".

Jordbruks- och sammanhållningspolitiken och användningen av deras medel stöder genomförandet av det gemensamma regelverket. De kan därför bidra till det ovan nämnda syftet.

I praktiken praktiseras återanvändningen av renat avloppsvatten nuförtiden i EU och Medelhavsländerna och utanför dem.

Dessutom har ett omfattande dokument med titeln "Mediterranean Wastewater Reuse Report" utarbetats av sakkunniga från deltagande länder, intressenter och icke-statliga organisationer under 2007 under gemensamt ordförandeskap av kommissionen och Malta. Det innehåller en bedömning av den nuvarande kunskapen och erfarenheten (inklusive detaljerade fallstudier), ger en översikt över de tillhörande förmånerna och riskerna, en beskrivning av den gällande miljölagstiftningen i Europeiska unionen liksom lagstiftningsramarna i flera länder, och en uppsättning rekommendationer.

Detta dokument bör utgöra grunden för framtida planering och åtgärder på EU- och EU-MED-nivå.

 
 

(1) Direktiv 91/271/EEG
(2) Bland andra direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L327, 22.12.2000, s. 1) och direktiv 91/271/EEG om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, 30.05.1991, s. 40; svensk specialutgåva Område 15 Volym 10 s. 93)
(3) Förordning (EG) nr 852/2004 (EUT L 226, 25.6.2004, s. 3)
(4) KOM(2007)414

 

Fråga nr 66 från Neena Gill (H-0958/07)
 Angående: Utrotningshotade tigrar
 

Under de senaste 5 åren har Indiens tigerstam halverats. Enligt de mest optimistiska uppskattningarna finns det bara 1 300 tigrar kvar i Indien. Omedelbara insatser är nödvändiga. Indiens egna försök att stoppa tjuvjakten har inte varit framgångsrika, eftersom efterfrågan på tigerprodukter ökar i Kina och Fjärran östern.

Tigerns utrotning är inte bara Indiens problem. Förlusten skulle vara oerhörd för oss alla. Kan kommissionen klargöra vilka bidrag och vilket tekniskt bistånd EU kan ge för det vilda djurlivet och framför allt för att skapa nya bevarandeområden för att skydda djuren och främja avel?

Är kommissionen beredd att ta upp frågan om illegal handel med Kina, och likaså behovet av att motverka efterfrågan på tigerrelaterade produkter i hela världen?

 
  
 

(EN) Enligt konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (CITES) har den kommersiella internationella handeln med tigrar och tigerprodukter varit förbjuden sedan 1975.

Kommissionen är dock mycket oroad över den fortsatta tjuvjakt och olagliga handel som hotar de kvarvarande vilda tigerstammarna.

Gemenskapen är fullt engagerad i CITES och spelar en nyckelroll inom konventionen, särskilt för att se till att dess bestämmelser genomförs och verkställs på ett effektivt sätt. Gemenskapen gav sitt fulla stöd åt de beslut som var inriktade på att stärka arbetet för verkställande och tigrarnas bevarande, vilka antogs vid den 14:e konferensen mellan parterna i CITES (CITES CoP14) i juni 2007.

Kommissionen anser att CITES-parterna måste ge större prioritet åt att bekämpa den olagliga handeln med vilda djur. I detta avseende antog kommissionen en EU-handlingsplan om verkställande av CITES i juni 2007. Gemenskapen la också fram ett förslag, som antogs vid CITES CoP14, och som syftade till att stärka verkställigheten av lagar och förbättra det regionala samarbetet.

Kommissionen har vid flera tillfällen uttryckt sin villighet att tillhandahålla finansiering och tekniskt bistånd till Indien för att stödja program för att bevara arten och hantera tjuvjakt. Trots att sådan finansiering och sådant bistånd ännu inte har begärts av Indien har kommissionen tillhandahållit finansiering genom sitt multilaterala program för en asiatisk workshop om genomförande och verkställande av CITES i Kina 2005. Vid denna workshop diskuterades verkställighetsfrågor och regionalt samarbete i kampen mot olaglig handel med tigerprodukter. Kommissionen har även för avsikt att tillhandahålla finansiering för ett CITES-möte om verkställighet avseende tigrar, vilket ska äga rum 2008.

Kommissionen har uppmanat Kina att öka sitt arbete för att hantera den olagliga handeln med vilda djur. Samtidigt som kommissionen förstår att Kina har gjort framsteg med att förbättra verkställandet av CITES har kommissionen för avsikt att ta upp frågan med dem igen vid relevanta tillfällen för att se till att CITES verkställs i praktiken.

 

Fråga nr 68 från Bilyana Ilieva Raeva (H-0960/07)
 Angående: Bulgariens utsläppskvoter för växthusgaser för perioden 2007-2012
 

Kommissionens beslut av den 26 oktober 2007 innebär att Bulgarien tilldelas en utsläppskvot på 42,27 miljoner ton koldioxidekvivalenter för perioden 2007-2012. Det är 37,4 procent mindre än den begärda kvoten, vilket drastiskt minskar utvecklings- och tillväxtmöjligheterna för den fattigaste av EU:s medlemsstater och de främsta industrisektorerna. Varför blev skillnaden så stor?

Kommissionen har felaktigt tagit uppgifter från Bulgariens plan från 2005 som utgångspunkt för sina analyser och beräkningar, utan att ta hänsyn till de grundläggande förutsättningarna i landet, såsom anges i direktiv 2003/87/EG(1). Kommissionen bortser ifrån att reaktor 3 och 4 i kärnkraftverket Kozlouduy har stängts, vilket eliminerar 17 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Kommissionen bedömer den bulgariska ekonomins koldioxidintensitet genom att använda den nominala BNP:n i stället för BNP i köpkraftsparitet. Vidare var vissa grundläggande dokument som behövs för förberedelsearbetet inte tillgängliga (uppdaterade Primes-modeller), inte samordnade eller försenade. Uppenbara tekniska felaktigheter har lett till en betydande minskning av det sammanlagda antalet utsläppsrätter för landet.

Hur ska kommissionen göra för att rätta till denna orättvisa och omotiverade behandling?

 
  
 

(EN) I utvärderingen av de nationella fördelningsplaner som har lämnats in av medlemsstaterna följde kommissionen en öppen och konsekvent metod. I metoden användes 2005 års utsläpp som grund för prognosen om framtida utsläpp under perioden 2008–2012, och hänsyn togs till tillväxten i bruttonationalprodukten (BNP) och de förväntade förbättringarna i koldioxidintensitet. Metoden tillämpades på samma sätt för alla medlemsstater. Med tanke på att inga bekräftade uppgifter om utsläppen 2005 var tillgängliga i Bulgariens fall använde kommissionen utsläppsuppgifterna för 2005, som lämnades i den bulgariska nationella fördelningsplanen.

När 2005 användes som grund för beräkningarna tog kommissionen hänsyn till stängningen av två reaktorer på kärnkraftverket i Kozloduy. Bulgarien får finansiering från EU för att förbättra kapacitetsutnyttjandet i de återstående Kozloduy-reaktorerna och för att investera i förnybara drivmedel och energieffektivitet. Dessutom exporterade Bulgarien en stor del av den el som genererades i Kozloduy.

Kommissionen använde Primes-modellen som grund för sin egen bedömning eftersom det var det bästa verktyg som stod till dess förfogande. Det är en robust ekonomisk modell som har utvecklats av oberoende experter och är baserad på aktuell ekonomisk teori. Dess indata tillhandahålls regelbundet av medlemsstaterna. Modellen har redan använts för politiska beslut av kommissionen och andra offentliga institutioner. Den omfattar dessutom alla de 27 medlemsstaterna i Europeiska unionen.

De anspråk som rör tekniska fel saknar grund. Kommissionens beslut är baserat på en rättvis metod som tillämpas på alla medlemsstater.

 

Fråga nr 69 från Manuel Medina Ortega (H-0873/07):
 Angående: Jordbrukspriser
 

Hur tror kommissionen att jordbrukspriserna kommer att utvecklas under de kommande månaderna?

 
  
 

(EN) Jordbruksvaror har uppvisat mycket stora prisökningar under de senaste månaderna, särskilt när det gäller vete, majs, fjäderfä och många mjölkprodukter. Det finns flera orsaker till dessa utvecklingar. En del är av strukturell karaktär – de hade redan orsakat att priserna de senaste 18 månaderna nådde fastare nivåer, än de som noterades för mer än ett årtionde sedan, och förväntades till stor del i utsikterna på medellång sikt för jordbruket, som kommissionen offentliggjorde i juli 2007.

Utöver dessa strukturella faktorer har jordbrukssektorn drabbats av en rad negativa klimatvillkor de senaste månaderna i många producerande och exporterande regioner. Kombinationen av dessa strukturella och kortsiktiga faktorer har genererat mycket snäva marknadsvillkor, vilka genererar en kraftig uppgång i marknadspriset för många jordbruksvaror.

Kommissionens hantering och övervakning av jordbruksmarknaderna är baserad på en regelbunden och djupgående marknadsanalys på både kort och medellång sikt, och trots att kommissionen noterar kortsiktiga prisprognoser som sådana blir det allt tydligare att effekten av dessa kortsiktiga faktorer på priserna långsamt bör gå ned de närmaste månaderna.

I ett medellångt perspektiv och med all nödvändig försiktighet vid analysen av denna marknadsutveckling anser kommissionen att strukturella faktorer, exempelvis tillväxten i den globala efterfrågan på livsmedel och utvecklingen av nya marknadsområden, rimligen kan förväntas bevara priserna på konstanta nivåer, dock på längre nivåer än dem som har noterats nyligen.

 

Fråga nr 70 från Robert Evans (H-0876/07)
 Angående: Tågresornas konkurrenskraft inom EU
 

Överväger kommissionen några åtgärder för att göra tågresorna inom EU mer konkurrenskraftiga jämfört med flygresorna för att minska antalet flygningar?

 
  
 

(EN) Ett av de stora hindren med Europeiska unionens politik inom järnvägssektorn är att skapa en regelram som stöder konkurrenskraften för detta transportsätt, vars transportandel tills nyligen var på stadig nedgång. Det recept som valdes var att gradvis öppna järnvägsmarknaderna så att de interna vinsterna i form av effektivitet, pålitlighet och tillgänglighet också kunde omvandlas till externa fördelar jämfört med andra transportsätt, exempelvis flygtransport.

Öppnandet av höghastighetslinjer gjorde att järnvägen kunde uppnå betydande marknadsandelar på sträckor där flygtransporten tidigare dominerande. Arbetet av Europeiska gemenskapen till stöd för utvecklingen av ett europeiskt nät av höghastighetsjärnvägar har varit anmärkningsvärt när det gäller det ekonomiska stödet och den tekniska harmoniseringen.

Antagandet nyligen av lagstiftningsförslaget om att öppna marknaden för internationella passagerartjänster med järnväg till januari 2010 kommer att stödja detta drag. Dessutom arbetar kommissionen med den europeiska normen för telematik för järnvägspassagerare, vilken möjliggör mer informerade och effektiva val av och tillgång till järnvägstjänster för passagerare med hjälp av toppmodern teknik.

 

Fråga nr 71 från Katerina Batzeli (H-0902/07)
 Angående: Återuppbyggnad av brandhärjade områden i Grekland
 

Den senaste tidens bränder i Grekland har orsakat enorm förödelse i skogarnas värdefulla ekosystem.

Att de miljömässiga och ekonomiska skadorna återställs och skogsskyddet förvaltas på ett riktigt sätt är av stor betydelse inte bara på nationell utan även på europeisk nivå. För detta ändamål måste det enligt specialister finnas kartor över skogarna.

Är det möjligt med samfinansiering från gemenskapen för att upprätta skogskartor inom ramen för de samfinansierade programmen under perioden 2007–2013?

Har det kommit något förslag om detta från grekiskt håll under utarbetandet av programmet för landsbygdsutveckling 2007–2013, och vad har kommissionen haft för kommentarer?

Vilka ändringar i programmet för landsbygdsutveckling 2000–2006 har Grekland begärt för att underlätta återuppbyggnaden av de brandhärjade områdena, och hur långt har kommissionen kommit i arbetet med att godkänna dessa ändringar?

 
  
 

(EN) Enligt bestämmelserna i förordning (EG) nr 1698/2005 och dess genomföranderegler anses inte upprättandet av skogskartor ge rätt till medfinansiering under Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (ERUF). Därför kan ingen sådan åtgärd inkluderas i programmet för landsbygdsutveckling 2007–2013 i Grekland.

I samband med den tredje programperioden (2000–2006) och inom ramen för det stora projektet "Data och IT-infrastruktur för ett modernt fastighetsregister i Grekland” medfinansieras ett delprojekt för avgränsning av skogsområden genom ERUF. Därför kan ingen medfinansiering av ett sådant projekt eller ett liknande diskuteras vidare under den fjärde programperioden 2007–2013.

Det grekiska programmet för landsbygdsutveckling 2007–2013 har godkänts av kommissionen den 29/11 2007(1). Enligt bestämmelserna i förordning (EG) nr 1698/2005 ingår en åtgärd för återställande av jordbrukets produktionspotential som har skadats av naturkatastrofer och en åtgärd för återställande av skogsbrukspotential samt införandet av förebyggande åtgärder under båda åtgärderna i det föreslagna programmet.

När det gäller programmet för landsbygdsutveckling 2000–2006 har de grekiska myndigheterna ännu inte lämnat in något förslag om ändring av programmet på grund av skogsbränderna nyligen.

 
 

(1) Beslut C(2007) 6015

 

Fråga nr 72 från Yiannakis Matsis (H-0903/07)
 Angående: Mul- och klövsjuka på Cypern
 

Mul- och klövsjukan har nu drabbat får och getter på Cypern. Dagligen avlivas hundratals smittade djur. Landets djurhållning och djuruppfödare, liksom andra relaterade yrkesgrupper, har redan drabbats och kommer att drabbas ytterligare framöver. Samma sak gäller Cyperns ekonomi. Konsekvenserna är förödande.

Vilka konkreta stödåtgärder och ersättningar har så här långt erbjudits och/eller kommer att erbjudas från EU-håll till de drabbade uppfödarna, och hur ska EU hjälpa Cypern? Finns det någon konkret plan? Hur har den genomförts eller hur ska den fortsatt genomföras i samråd med Cypern?

 
  
 

(EN) Skyldigheten att avliva skrapiesmittade djur och problemen med foderförsörjningen utgjorde redan en tung börda på Cyperns får- och getgränser. Utbrottet av mul- och klövsjukan är ytterligare ett slag för de cypriotiska bönderna.

Trots att exporten av den berömda osten halloumi inte kommer att påverkas av de sanitära restriktionerna är det tydligt att dess produktion undergrävs av att den särskilda fårrasen, Chios, är nödvändig för den traditionella framställningen av halloumi. Ersättningen av djur som har gallrats ut av hälsoskäl kan bara ske när lämpliga djur blir tillgängliga.

Gemenskapens utgifter för mul- och klövsjukan hanteras under den så kallade ”veterinärfonden”. Enligt rådets beslut 90/424/EEG kan kommissionen ersätta de utgifter som en medlemsstat ådrar sig för att kontrollera mul- och klövsjukan. För mul- och klövsjukan är medfinansieringen fastställd till 60 procent för ersättningar till ägare för slakt och förstörelse av djur, förstörelse av mjölk, rengöring och desinficering av innehav, förstörelse av smittade foder och, när den inte kan desinficeras, smittad utrustning. Den kan även kompensera för transport av kadaver till bearbetningsanläggningar. Kommissionens förordning (EG) nr 349/2005 innehåller genomföranderegler för dessa åtgärder.

Kommissionen kommer att fortsätta att övervaka situationen.

 

Fråga nr 73 från Sajjad Karim (H-0905/07)
 Angående: Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning
 

Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning är den rätta grunden för Europa att stå på för att möta globaliseringen. Europas framsteg släpar långt efter när det gäller att medverka till globaliseringen enligt den allmänna strategi som överenskoms vid toppmötet i Hampton Court i oktober 2005 och som grundades på Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, ursprungligen lanserad 2000 och förnyad våren 2005. Globaliseringen utvecklas dessutom hela tiden och framstegen mot att uppnå Lissabonmålen har varit tämligen nedslående. FoU-satsningarna måste öka, men målen måste vara realistiska och vara klart och tydligt motiverade. Lissabonstrategins nuvarande mål om att 3 procent av EU:s BNP ska satsas på FoU är varken det ena eller det andra och bör omformuleras.

Vilka åtgärder har kommissionen redan vidtagit för att se till Europa ömsesidigt kommer att stärka sin externa och interna politik så att de kan anpassas till nya händelser, till exempel förändringar på energimarknaderna eller den senaste tidens instabilitet på finansmarknaderna, och så att Lissabonmålen kan uppnås?

 
  
 

(EN) Europeiska unionens svar på globaliseringen har gått till hjärtat av EU:s politiska dagordning. Nylanseringen av Lissabonstrategin våren 2005 sätter åter Europa på rätt väg för att möta konkurrensen som stötesten för att skapa tillväxt och sysselsättning i den moderna globala ekonomin. Som en del av svaret till det informella mötet i Hampton Court i oktober 2005 betonade stats- och regeringscheferna vid Europeiska rådets vårmöte 2006 behovet av att lägga i en högre växel i arbetet med den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, för att gå i spetsen för den europeiska ekonomins svar.

EU arbetar med många av de politiska element som behövs för att rusta unionen att möta den utmaning som följer med globaliseringen. De goda resultaten av den förnyade Lissabonstrategin syns tydligt när vi närmar oss slutet av den första treårscykeln av reformer. Budgetunderskotten har minskat från 2,5 procent av bruttonationalprodukten (BNP) 2005 till förväntade 1,1 procent 2007, medan den offentliga skulden har minskat från 62,7 procent 2005 till strax under 60 procent 2007. Produktivitetstillväxten nådde 1,5 procent 2006, jämfört med en årlig tillväxttakt på 1,2 procent mellan 2000 och 2005. Produktivitetsgapet mellan EU och Förenta staterna (USA) har börjat minska efter vissa indikationer på att andra faktorer än den gynnsamma cykeln också fungerar. Den ekonomiska tillväxten var 3,0 procent i EU-27 2006 (jämfört med 1,8 procent 2005), och den förväntas ligga kvar på 2,9 och 2,4 procent 2007 respektive 2008. Nästan 6,5 miljoner nya arbetstillfällen har skapats de senaste två åren. Ytterligare 5 miljoner arbetstillfällen förväntas skapas fram till 2009. Arbetslösheten förväntas minska till under 7 procent, den lägsta nivån sedan mitten av 1980-talet. Sysselsättningsgraden, på 66 procent, har rört sig mycket närmare det övergripande Lissabonmålet på 70 procent.

Allt eftersom förändringstakten ökar måste arbetsområdena avancera för att öka EU:s kapacitet att utforma dagordningen för globaliseringen. Kommissionen lägger fram nya idéer för att hantera dessa viktiga utmaningar:

– Att få ut så mycket som möjligt från den inre marknaden – EU:s inre marknad ger européerna en fast grund för att anpassa sig till globaliseringen och de strukturella förändringarna. I sin översyn av den inre marknaden den 20 november 2007 har kommissionen beskrivit ett paket av initiativ för att modernisera EU:s inre marknad och ge mer fördelar åt européerna, genom att bygga vidare på tidigare framgångar. Den inre marknaden har redan bidragit till att skapa konkurrenskraftiga företag, sänkta priser, mer valmöjligheter för konsumenterna och ett Europa som är attraktivt för investerarna. Kommissionens åtgärder är baserade på omfattande samråd. De kommer att se till att den inre marknaden gör ännu mer för att utnyttja globaliseringen, ge konsumenterna makt, öppna möjligheter för småföretag, stimulera innovation och bidra till att behålla höga sociala och miljömässiga normer. Bland de viktigaste politiska åtgärder som anges i paketet för den inre marknaden finns initiativ för att hjälpa konsumenterna att utöva sina avtalsenliga rättigheter och få avhjälpande över gränserna, erbjuda konsumenter och småföretag bättre information, reagera på svagheter i sektorer där den inre marknaden bör leverera mer, föreslå en lag om småföretag och införa ett ”forskarpass”, klargöra hur EU-reglerna gäller för tjänster och sociala tjänster av allmänt intresse och främja kvaliteten på sociala tjänster över hela EU. På grund av globaliseringen har myndighetsdialoger med våra nyckelpartner också blivit en prioritet. Deras mål är framför allt att främja större ekonomisk integrering. Det är också att utveckla en konvergens mot höga kvalitetsnormer (exempelvis när det gäller redovisning) och att utveckla multilaterala svar på globala utmaningar, exempelvis när det gäller den rådande ekonomiska turbulensen. EU har utvecklat sådana dialoger med USA, Kina, Japan, Ryssland och Indien.

– Att reagera på Europas nya sociala verklighet – den pågående inventeringen av Europas sociala verklighet handlar om att se på de stora förändringar som pågår i våra samhällen. Det kommer att kräva en ny syn på den sociala dagordningen. EU kommer att behöva mer effektiva medel för att garantera medborgarnas befintliga rättigheter till sysselsättning, utbildning, sociala tjänster, sjukvård och andra former av socialt skydd i hela Europa. I områden där EU har en direkt roll måste den anpassa sina befintliga instrument och sin befintliga politik på ett bättre sätt, men även bygga vidare på nya politiska reaktioner såsom fonden för justering av globaliseringseffekter.

– En hållbar energipolitik för en framtid med låga koldioxidutsläpp – kommissionens initiativ för energipolitiken visar tydligt sin beslutsamhet att förstärka EU:s politik för att anpassa sig till världen i förändring. Slutsatserna från Europeiska rådets vårmöte 2007, som till stor del stödde kommissionens förslag i "En energipolitik för Europa"(1), innehåller en ambitiös EU-strategi för energi och klimatförändringar. Denna strategi är baserad på bindande mål – att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent till 2020, vilket ökar till 30 procent när ett internationellt avtal kommer, och att öka andelen förnybar energi i EU:s energimix från mindre än 7 procent i dag till 20 procent 2020. Den innehåller också ett åtagande om att minska efterfrågan på energi 2020 med 20 procent och att leverera en fullt fungerande inre energimarknad. Kommissionen genomför nu den handlingsplan som Europeiska rådet har enats om. Ett paket för den inre energimarknaden las fram av kommissionen den 19 september 2007. En strategisk energiteknikplan har presenterats den 21 november 2007. I början av 2008 kommer kommissionen att lägga fram de viktigaste lagstiftningsförslagen för att uppfylla målen för klimatförändringar och energi, däribland förnybar energi och avskiljning och lagring av koldioxid. I ett internationellt sammanhang är det nödvändigt att EU vid Balikonferensen i december 2007 arbetar effektivt för att inleda officiella förhandlingar om ett omfattande internationellt avtal för att bekämpa klimatförändringarna för perioden efter 2012, då våra nuvarande Kyotoåtaganden når sitt slut.

– Mer forskning och utveckling (FoU) samt innovation – framstegen när det gäller EU:s FoU-intensitet har hittills varit blygsamma, och står stilla på 1,84 procent av BNP 2006, långt ifrån FoU-målet på 3 procent för 2010. Medlemsstaterna har dock ställt upp nationella mål och ökat sina statsbudgetar för FoU i nominella termer. Om alla medlemsstater uppnår sina nationella mål är prognosen nu att EU:s FoU-utgifter kommer att uppnå 2,5 procent av BNP till 2010. Väsentligt högre EU-finansiering har ställts till förfogande för tillväxt och sysselsättning. Den nya regelramen för programmen inom sammanhållningspolitiken kommer att ställa cirka 210 miljarder euro till förfogande för investeringar i tillväxt och sysselsättning under 2007–2013, en ökning med mer än 25 procent jämfört med 2000–2006. Åtgärder har vidtagits för att förbättra ramvillkoren för FoU och innovation genom antagandet av en ny ram för statligt stöd till FoU och innovation och genom vägledning om skatteincitament och kunskapsöverföring. På utgiftssidan antogs det sjunde ramprogrammet, vilket kommer att öka FoU-utgifterna på EU-nivå med 75 procent mellan 2007 och 2013 och stöd för större offentlig-privata partnerskap.

– En mer dynamisk företagsmiljö – små och medelstora företag (SMF) och företagande har satts högt på reformdagordningen. Europeiska rådet har bjudit in medlemsstaterna att ställa upp sina egna nationella mål för att minska den administrativa bördan till 2008 med jämförbar ambition med det mål som har ställts upp av kommissionen (det vill säga en minskning med 25 procent). Hittills har nio medlemsstater (AT, DE, DK, ES, IT, NL, SE, SK, UK) ställt upp ett 25-procentigt mål för de nationella sänkningarna, medan två andra medlemsstater (CZ, FR) ställde upp ett mål om 20 procent. Den genomsnittliga tiden och kostnaden för att starta ett privat aktiebolag är omkring hälften av det som krävdes 2002 – de beräknas nu till 12 dagar och en kostnad om 485 euro. Kommissionen kommer att inhämta åsikter från små och medelstora företag och deras företrädare för att hjälpa till att utforma en ”lag om småföretag” för EU i syfte att framställa en mängd olika förslag för att stödja SMF till slutet av 2008. ”Kulturen” för bättre lagstiftning har börjat slå rot inom EU – institutionerna måste ta täten. Kommissionen har gjort stora förändringar i sitt sätt att utveckla nya förslag och övervakar genomförandet av det befintliga regelverket. Utöver att minska den befintliga bördan bör särskild hänsyn ges åt huruvida alla administrativa krav i EU:s lagstiftning måste tillämpas till fullo för små och medelstora företag.

– Större anställbarhet och investeringar i människor – globaliseringen och tekniska förändringar riskerar ökad ojämlikhet, vilket vidgar klyftan mellan personer med och utan färdigheter. Nyckeln till ökad prestation ligger i att modernisera utbildningspolitiken. Det finns ett ökande intresse för "flexicurity". Det kan hjälpa människor att hantera anställningsövergångar mer framgångsrikt i tider av accelererande ekonomiska förändringar. Kommissionen har föreslagit gemensamma principer för diskussion vid Europeiska rådet i december 2007. De ger medlemsstaterna en grund att stå på när de arbetar med sina nationella sociala partner för att anpassa flexicurity efter nationella omständigheter och integrerar denna strategi i sina nationella reformprogram.

 
 

(1) KOM (2007)1 slutlig

 

Fråga nr 74 från Manolis Mavrommatis (H-0906/07)
 Angående: Ökad cigarettproduktion i världen
 

Cigarettindustrins produktion går tillbaka kraftigt i industriländerna i väst, mycket tack vare den allt bättre regleringen av rökning på offentliga platser. I länder som infört rökförbud på offentliga platser, exempelvis Italien, Spanien och Frankrike, har även konsumtionen av cigaretter minskat. Resultatet av denna politik är att den totala cigarettkonsumtionen i Europa och Förenta staterna har minskat med 2–3 %. Enligt en färsk undersökning kommer industriländerna att svara för 29 % och utvecklingsländerna för 71 % av cigarettkonsumtionen vid 2010. År 2025 väntas antalet rökare ha ökat till 500 miljoner, av vilka 90 % kommer att befinna sig utanför Europa och Förenta staterna. Mot bakgrund av de positiva resultat som de strängare bestämmelserna medfört i länder med totalförbud för rökning på offentliga platser undrar jag: Tänker kommissionen vidta ytterligare åtgärder på gemenskapsnivå för att skydda konsumenternas hälsa mot rökningens skadliga följder?

 
  
 

(EN) Kommissionen tackar ledamoten för frågan, särskilt för statistiken, som kan bli användbar för en konsekvensbeskrivning, om källan är tillgänglig.

När det gäller politiken om rökfria miljöer planerar kommissionsledamoten med ansvar för hälsofrågor att lägga fram ett förslag till rådets rekommendation till slutet av 2008 för att det ska bli möjligt att införa omfattande lagar om rökfrihet på nationell nivå.

Enligt Världshälsoorganisationens beräkningar är tobak den näst största dödsorsaken i världen, och beräknas orsaka 4,9 miljoner dödsfall per år.

Världshälsoorganisationen förutspår att utan ytterligare åtgärder under 2000 kommer antalet dödsfall som är hänförliga till tobak världen över att fördubblas, och omkring 70 procent av dessa dödsfall kommer att ske i utvecklingsländer.

EU strävar efter att diskutera hälsoprioriteringar i partnerskap med tredjeländer och regioner och besluta om prioriteringar och instrument i enlighet med det europeiska samförståndet för utveckling och principerna i Parisdeklarationen, med respekt för ägandet och en ökad samordning och förutsebarhet hos stödet.

EU har erbjudit ledarskap för och gett sitt stöd åt ramkonventionen om tobakskontroll, FCTC, som det främsta internationella verktyget för detta syfte.

Europeiska gemenskapen och 25 medlemsstater är nu parter i konventionen och nyckelaktörer i processen. Resten av världen vänder sig ofta till EU och drar nytta av dess erfarenhet inom områden som förbud mot annonsering eller kamp mot olaglig handel.

EG är engagerat i att samarbeta och berett att bistå andra parter i genomförandet av FCTC genom de befintliga mekanismerna.

Kommissionen förespråkar tobakskontroll på global nivå. I utvecklingsländerna främjar EU en grundlig analys av prioriterade hälsoproblem och stöder länder i planeringen och finansieringen av nationella hälsostrategier. I detta sammanhang kommer EG, när partnerländerna identifierar tobak och åtgärder som hör samman med ramkonventionen om tobakskontroll som en prioritet, att stödja dessa länders strategier för tobakskontroll.

 

Fråga nr 75 från María Isabel Salinas García (H-0909/07):
 Angående: Importkvoterna för marockanska tomater överskridna
 

Enligt officiella uppgifter från kommissionens GD Skatter och tullar (TAXUD) har importen av tomater från Marocko till EU under perioden 2006–2007 överskridit den fastställda kvoten för förmånsbehandling på 235 330 ton (inkluderat toleransmarginalen på 1 procent) med 16 259 27 ton. De prisfall som drabbat Europa till följd av mättnad av den inre marknaden sammanföll tidsmässigt med att marknaden översvämmades av stora mängder marockanska tomater både i november 2006 och i april 2007, vid en tidpunkt då kvoterna överskreds. Detta utgör klart bevis för att det finns ett samband mellan de otillåtna importerna och störningarna på den inre marknaden.

Avser kommissionen att, utöver enbart en sänkning av kvoterna för kommande period i enlighet med artikel 25 i associeringsavtalet mellan EU och Marocko, vidta verkningsfulla åtgärder för att råda bot på denna uppenbart rättsstridiga situation? Kommer kommissionen att förenkla införselsystemet i syfte att förbättra kontrollen?

 
  
 

(EN) Enligt de siffror som har registrerats av kommissionen från medlemsstaternas övervakningsuppgifter uppgick EU:s totala import av tomater med ursprung i Marocko till 251 589 ton, det vill säga 16 259 ton över de mängder som fastställs i protokoll 1 till associeringsavtalet. I enlighet med de gällande bestämmelserna sänkte kommissionen volymen i den extra kvoten med 20 000 ton för perioden från den 1 november 2007 till den 31 maj 2008.

Enligt villkoren för Världshandelsorganisationen kan inga frivilliga begränsningar införas mellan partnerna (artikel XI i GATT). Därför står det Marocko fritt att exportera kvantiteter tomater utöver preferenskvoterna, då dessa exporter är föremål för de motsvarande tullarna. Kommissionen kan därför inte skriva under på ledamotens tolkning av den ”olagliga karaktären” hos de marockanska tomatexporter som sker utanför preferenskvoten.

Artikel 25 i associeringsavtalet innehåller bestämmelser i händelse av en allvarlig skada för nationella producenter av liknande eller direkt konkurrerande produkter inom samma territorium som en av delarna eller av allvarliga störningar i en sektor i ekonomin eller svårighet som kan leda till en allvarlig försämring av en regional ekonomisk situation. Kommissionen innehar för närvarande inget element som sannolikt kan motivera tillämpningen av sådana bestämmelser.

Kommissionen håller med ledamoten om behovet av att förenkla och uppdatera de gällande reglerna som hör samman med införselsystemet. Därför har kommissionen officiellt förklarat i förvaltningskommittén den 21 november 2007 att dessa är ”viktiga frågor som verkligen måste diskuteras” och som kommer att ”granskas i syfte att presentera lämpliga förslag för ändringar, före den 1 juli 2008”.

 

Fråga nr 76 från Nikolaos Vakalis (H-0912/07)
 Angående: Planer på nya kärnkraftverk i Medelhavsbäckenet
 

Egypten planerar att bygga fyra kärnkraftverk med en sammanlagd effekt på 4 000 MW före 2020. Liknande beslut har också fattats av andra stater kring Medelhavet, av Israel i ett tidigare skede och av Marocko, Algeriet och Libyen för inte så länge sedan. Uppgifter om att även Turkiet och Albanien hyser kärnkraftverksplaner har också offentliggjorts.

Samtliga ovan nämnda länder gränsar till EU och är antingen partner i samarbetet mellan EU och Medelhavsområdet eller kandidatländer som vill ansluta sig till EU. Ämnar kommissionen mot bakgrund av det här begära att de här länderna inrättar en myndighet för frågor i anslutning till atomenergi, en myndighet som skulle vara sant oberoende och behörig att fatta beslut? Kommer kommissionen att begära att de här länderna samarbetar med Internationella atomenergiorganet när det gäller kontrollen av dessa kärnkraftverksbyggen och när det gäller att säkerställa att deras kärnkraft används för fredliga ändamål? Kommer kommissionen att ha något att säga till om i samband med utplaceringen av de här kärnkraftverken, inte minst med tanke på den seismologiska känslighet som kännetecknar Medelhavsområdet? Och med tanke på det faktum att vissa av de länder som nämns ovan inte har ratificerat de internationella konventionerna om icke-spridning av kärnvapen och totalförbud mot kärnvapenprov undrar jag om kommissionen ämnar rikta en rekommendation till de europeiska företag som verkar inom byggbranschen för kärnkraftverk och inom sektorn för kärnbränsle, om att dessa inte bör ingå avtal med dessa länder innan konventionerna ratificerats?

 
  
 

(EN) Kommissionen följer mycket noga den senaste utvecklingen avseende kärnkraft i EU:s närhet, bland annat i Medelhavsområdet.

Trots att det inte är Europeiska unionens roll, eller ens kommissionens roll, att besluta för något av tredjeländerna om de får använda kärnkraft eller ej kan denna utveckling inte ignoreras.

Det är värdefullt att ange att alla länder i Medelhavsområdet, med undantag för staten Israel, har undertecknat icke-spridningsavtalet.

Kommissionen har nyligen tagit upp denna fråga i bilaterala kontakter med några av de berörda länderna och betonat följande förutsättningar:

Kommissionen rekommenderar att den första kontaktpunkten för alla länderna med ambitioner att utveckla ett civilt kärnprogram ska vara Internationella atomenergiorganet (IAEA) i Wien. De berörda länderna bör underteckna de nödvändiga avtalen för att garantera respekten för kärnsäkerhet och uppfylla de relevanta internationella konventionerna om kärnsäkerhet, fysiskt skydd och hantering av kärnavfall.

Det är nödvändigt att den mest avancerade ramen för kärnsäkerhet införs i vart och ett av de länder som har åtagit sig att utveckla civila kärnprogram. Det bör innefatta inrättandet av en oberoende tillsynsmyndighet som måste se till att de åtgärder som är nödvändiga för att garantera höga säkerhetsstandarder, säkerhet och icke-spridning antas och respekteras. Ansvaret för säkerheten hos kärninstallationer fortsätter att vila hos den stat som driver dem.

Kommissionen kan ha en betydande roll inom området för kärnsäkerhet genom att stödja utvecklingen av lag- och regelramar. Den kan även bidra väsentligt till utvecklingen av en kärnsäkerhetskultur i EU:s närområde.

Kommissionen har dock ingen befogenhet att stödja eller underlätta utvecklingen av kärninfrastrukturer.

 

Fråga nr 77 från Philip Bushill-Matthews (H-0916/07)
 Angående: Fri rörlighet inom EU
 

Kan kommissionen bekräfta att medlemsstaterna enligt den befintliga EU-lagstiftningen om fri rörlighet inte har laglig rätt att fastställa kvoter i idrottslag på grundval av spelarnas nationalitet?

Kan kommissionen även ange om en arbetsgivare eller organisation i någon medlemsstat öppet kan lova en person från samma medlemsstat företräde till anställning framför EU-medborgare från andra medlemsstater, även i sådana fall där alla sökande har laglig rätt att arbeta och har lika meriter?

Kan kommissionen ange under vilka omständigheter sådan diskriminering eventuellt kan tillåtas?

 
  
 

(EN) EG-domstolen har flera gånger uttryckt sin inställning till förhållandet mellan gemenskapsrätten och idrotten(1). Domstolen ansåg att idrott endast var föremål för gemenskapsrätten när den utgör en ekonomisk aktivitet, oavsett om den utförs av professionella idrottsmän eller amatörer. Om idrotten innefattar en vinstgivande anställning omfattas den av artikel 39 i EG-fördraget och förbudet mot diskriminering mot EU-medborgare på grund av nationalitet enligt artiklarna 12 och 39 i EG-fördraget gäller.

Enligt artikel 7.4 i förordning 1612/68(2) om fri rörlighet, som också ska gälla, måste dessutom kollektivavtal och regler som styr anställning vara icke-diskriminerande. Det gäller för avtal som ingås av både offentliga myndigheter och privata organ, exempelvis UEFA(3). Domstolen gjorde dock ett undantag från den allmänna regeln om icke-diskriminering för matcher som är av ren idrottslig, inte ekonomisk karaktär (t.ex. matcher mellan landslag). Samtidigt måste man komma ihåg att domstolen klargjorde att varje gång den rent idrottsliga karaktären hos regler åberopas måste en noggrann och strikt analys genomföras på plats för att utesluta en specifik regel från tillämpningen av fördraget.

I detta sammanhang förefaller varje regel som medför inrättandet av kvoter på grundval av nationalitet för sammansättningen av professionella lag utom landslag strida mot gemenskapsrätten om fri rörlighet för arbetstagare. Med tanke på att artikel 39 i EG-fördraget har en direkt effekt har personer som anser att de har blivit diskriminerade möjlighet att vidta rättsliga åtgärder i enlighet med nationell lag och praxis.

 
 

(1) Se särskilt domen i målet C-415/93 Bosman av den 15 december 1995
(2) Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen, EGT L 257, 19.10.1968; svensk specialutgåva Område 5 Volym 1 s. 33.
(3) Europeiska fotbollsförbundet

 

Fråga nr 78 från Seán Ó Neachtain (H-0924/07)
 Angående: Regler för tullfrihet
 

Kommissionen har godkänt en överenskommelse med Singapore om att passagerare som reser från Singapore till ett land inom Europeiska unionen och bär med sig drycker som de handlat tullfritt, och som därefter fortsätter sin resa som transitpassagerare till en annan flygplats inom Europeiska unionen, inte kommer att få dessa drycker beslagtagna av flygplatsmyndigheter inom EU. Det här är den första överenskommelse av det här slaget som kommissionen har ingått med ett tredje land.

Kan kommissionen tala om för oss vilka andra länder som inom den närmaste framtiden kan tänkas komma i fråga för ingåendet av liknande överenskommelser med Europeiska unionen som den överenskommelse som EU slutit med Singapore?

 
  
 

(EN) I juli 2007 antog kommissionen, efter att parlamentet hade utnyttjat sin granskningsrätt, förordning 915/2007(1), som skapade möjlighet till undantag från förbudet mot att ta med sig vätskor förbi säkerhetskontrollerna på EG:s flygplatser för de vätskor som köps på tredjeländers flygplatser, förutsatt att de uppfyller vissa säkerhetsnormer.

Efter förordningen har kommissionen kontrollerat säkerhetsnormerna i Singapore och funnit att de uppfyllde kraven i förordningen. Därför har den föreslagit ett undantag för vätskor som köps på flygplatsen i Singapore. Efter att kommittéförfarandena hade slutförts antog kommissionen förordningen den 31.7.2007.

Sedan antagandet av förordning 915/2007(2) har länder som Argentina, Armenien, Australien, Kroatien, Kanada, Dubai, Israel, f.d. jugoslaviska republiken Malaysia och Mauritius begärt undantag. Kommissionen har begärt att de ska framställa rapporter som visar att de uppfyller säkerhetsnormerna, vilket nu är på gång. När den tar emot dem kommer den noggrant att bedöma huruvida varje land uppfyller normerna, och troligen genomföra kontroller vid flygplatserna. Den kommer sedan att besluta för vilka länder som undantag ska föreslås.

 
 

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 915/2007 av den 31 juli 2007 om ändring av förordning (EG) nr 622/2003 om åtgärder för att genomföra gemensamma grundläggande standarder avseende luftfartsskydd.
(2) Kommissionens förordning (EG) nr 915/2007 av den 31 juli 2007 om ändring av förordning (EG) nr 622/2003 om åtgärder för att genomföra gemensamma grundläggande standarder avseende luftfartsskydd (Text av betydelse för EES) - EUT L 200, 1.8.2007, s. 3–4

 

Fråga nr 79 från Mikel Irujo Amezaga (H-0929/07):
 Angående: Förvaltning av Europeiska socialfonden i Navarra
 

Jag har mottagit kommissionens svar på min muntliga fråga (H-0769/07)(1) om oegentligheter som regeringen i Navarra gjort sig skyldig till vid förvaltningen av Europeiska socialfonden i Navarra. I sitt svar uppger kommissionen att den har för avsikt att sända en skrivelse till den myndighet som förvaltar Europeiska socialfonden i Spanien (UAFSE) med en begäran om tillägginformation om rapporten, samt om vilka åtgärder som anses vara lämpliga för att åtgärda de oegentligheter som upptäckts av revisionsverket i Navarra. På detta sätt förbinder sig kommissionen att undersöka de oegentligheter som fastställs i revisionsverkets rapport. Såsom kommissionen säkert ha noterat, omfattar rapporten om de EU-medel som mottagits av Navarra inom ramen för socialfonden under åren 1997–2003 inte tiden efter år 2003.

Kommer kommissionen mot bakgrund av ovanstående att vidta åtgärder för att begära information om hur regeringen i Navarra förvaltat Europeiska socialfonden under perioden 2004–2007?

 
  
 

(EN) Såsom anges i svaret på den muntliga frågan (H-0769/07) avseende rapporten från revisionsrätten om den självstyrande regionen Navarra ”Medel som tagits emot i Navarra från Europeiska unionen – Socialfondsområde 1997–2003” har kommissionen bett förvaltningsmyndigheten för Europeiska socialfonden i Spanien (UAFSE) om ytterligare information om innehållet i rapporten och om de åtgärder för att avhjälpa oegentligheter som har upptäckts av revisionsrätten i Navarra.

Vidare kommer kommissionen att samarbeta nära med de spanska myndigheterna för att försöka se till att framtida betalningar som tas emot från Navarra inte innefattar oegentliga utgifter och att utgifterna, som redan har bekräftats, blir föremål för en ekonomisk korrigering, när så är lämpligt.

Kommissionen bekräftar också att en kopia av rapporten från revisionsrätten om den självstyrande regionen Navarra har skickats till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF). Kommissionen erinrar om att OLAF utvärderar all inkommande information för att avgöra om den ligger inom dess behörighetsområde. När denna utvärdering har avslutats kommer OLAF att vidta de nödvändiga åtgärderna, däribland, om det är nödvändigt, inleda en undersökning i enlighet med förfarandena i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)(1).

 
 

(1) EGT L 136, 31.05.1999.

 

Fråga nr 80 från Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (H-0930/07)
 Angående: Efterlevnad av bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten
 

Kommissionen har inte velat stoppa förfarandet vid alltför stora underskott mot Polen, trots att Polens budgetunderskott 2007 enligt kommissionens egna prognoser kommer att ligga på 2,7 % av BNP och prognoser för den ekonomiska tillväxten och inflationen 2008 antyder att budgetunderskottet kommer att bli lägre än 3 % av BNP 2008. Polen är en av de få medlemsstater som inför pensionsreformer, vilka kommer att belasta landets budget med flera miljarder złoty om året. De två största medlemsstaterna i euroområdet, Tyskland och Frankrike, överskred däremot klart underskottsgränsen under fyra år i rad, mellan 2002 och 2005, men för att slippa utfärda böter på miljarder euro till dessa länder i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten ändrade man bestämmelserna i pakten. För både Tyskland och Frankrike återstår det nu att reformera sina respektive pensionssystem. Detta skapar onekligen intryck av att kommissionen inte bedömer alla medlemsstater likadant. De större medlemsstaterna som redan tillhör euroområdet kan låta bli att följa bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten, medan andra länder som ansöker om att gå med i euroområdet kontinuerligt uppmanas till ytterligare reformer, trots att de genomfört omfattande reformer av de offentliga finanserna. När kommer det att bli ett slut på den olika behandlingen av medlemsstater när det gäller efterlevnaden av bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten?

 
  
 

(EN) Kommissionen utfärdade den 20 november 2007 ett meddelande till rådet om "Bedömningen av Polens åtgärder i enlighet med rådets rekommendation av den 27 februari 2007 enligt artikel 104.7 under förfarandet vid alltför stora underskott”. I denna rådsrekommendation rekommenderades Polen att korrigera sitt alltför stora underskott före 2007 och i detta syfte vidta åtgärder inom tidsfristen fram till den 27 augusti 2007. Den polska regeringen meddelade kommissionen om de åtgärder som vidtagits och kommissionen gjorde en bedömning av dessa åtgärder baserat på prognosen för hösten 2007, med slutsatsen att inga ytterligare åtgärder under Polens förfarande vid alltför stora underskott behövs i detta skede.

Meddelandet från kommissionen till rådet utgör en mellanliggande bedömning efter utgången av tidsfristen för att vidta åtgärder. För andra länder under förfarandet vid alltför stora underskott har kommissionen också antagit meddelanden till rådet efter utgången av tidsfristen för att vidta åtgärder, naturligtvis under förutsättning att bedömningen av de vidtagna åtgärderna inte var negativ, då en rekommendation för rådets beslut om ett fastställande att de vidtagna åtgärderna är otillräckliga hade antagits av kommissionen.

Beslutet att avskaffa eller inte avskaffa är nästa steg i förfarandet vid alltför stora underskott i Polen. Avskaffandet av förfarandet vid alltför stora underskott kan bara baseras på faktiska uppgifter. 2007 års faktiska budgetuppgifter kommer att kontrolleras av Eurostat i april 2008, och ett avskaffande kan därför inte ske innan dess. För att avskaffa förfarandet vid alltför stora underskott är det dessutom nödvändigt att hållbarheten i korrigeringen av underskottet garanteras. Det ska bedömas mot kommissionens tjänsters prognos våren 2008 för perioden fram till 2009, vilken ska offentliggöras i slutet av april 2008.

Den reformerade stabilitets- och tillväxtpakten gör att hänsyn kan tas till kostnader som hör samman med införandet av en pensionsreform som etablerar en fullt finansierad pensionspelare. När det gäller beslutet om att avskaffa förfarandet vid alltför stora underskott eller ej i Polen ska dessa kostnader diskuteras på villkoren i stabilitets- och tillväxtpakten, det vill säga förutsatt att underskottet har minskat väsentligt och kontinuerligt och nått en nivå som ligger nära referensvärdet.

Kommissionen behandlar alla länder lika. Reformen av stabilitets- och tillväxtpakten gjordes för att införa mer ekonomisk motivering, för att bättre avspegla den ökade ekonomiska heterogeniteten i det utvidgade EU och förbättra det nationella ägandet. Reglerna i den reformerade stabilitets- och tillväxtpakten förhandlades och godkändes av regeringarna i alla medlemsstater, inklusive Polen. Kommissionen övervakar noga budgetutvecklingen i alla medlemsstater och reagerar på lämpligt sätt när det är nödvändigt.

 

Fråga nr 81 från Antonios Trakatellis (H-0931/07)
 Angående: Förorening av floden Axios
 

Industrier vid floden Axios i FYROM, i synnerhet i staden Titov Veles, släpper ut farligt avfall i den här floden – som också får ta emot kommunalt avfall. Floden Axios flyter även genom Grekland där den mynnar ut i Thermaiska bukten.

Känner kommissionen till den här situationen och den förorening av floden som pågår? Har kommissionen – om så är fallet – för avsikt att vidta åtgärder med anledning av den här situationen, för att begränsa de faror som är förknippade med utsläpp av svavelsyra i floden och eventuellt för att sätta stopp för verksamheten vid dessa industrier, eftersom FYROM har ambitioner på att bli medlem i EU?

Axios floddelta ingår i den förteckning över våtmarker som övervakas och beskyddas av Ramsarkonventionen och det europeiska programmet Natura 2000. Ett annat faktum är att EU, på basis av det partnerskapsavtal som ingåtts med FYROM, beviljar landet ekonomiskt stöd via instrumentet för stöd inför anslutningen. Har kommissionen för avsikt att vidta lämpliga åtgärder för att se till att det bistånd som går till FYROM även skulle omfatta frågor som är angelägna med tanke på landets miljö?

 
  
 

(EN) Kommissionen är fullt medveten om de miljöproblem som hör samman med utsläpp av föroreningar i floden Axios. Såsom påpekas i kommissionens svar på frågorna E-0637/06 och H-442/00 har ekonomiskt stöd lämnats för att hantera detta problem sedan 1997. Det finns för närvarande ett nätverk av övervakningspunkter och stationer för kontinuerlig övervakning av den hydrologiska och miljömässiga situationen i Axios avrinningsområde, vilka har gjort det möjligt att genomföra en omfattande analys av vattenkvaliteten. Myndigheterna i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien har meddelat att de kommer att offentliggöra en rapport med alla relevanta hydrologiska, morfologiska, kemiska och biologiska uppgifter om vattenkvaliteten i floden under 2007.

Det åligger de nationella myndigheternas att vidta åtgärder mot föroreningarna. Såsom har understrukits i årets framstegsrapport, har det bara skett begränsade framsteg på området för vattenkvalitet. Regeringens antagande av en ny vattenlag, enligt vilken ansvaret för vattenhanteringen tydligt fördelas till ministeriet för miljö och fysisk planering, är dock ett steg framåt. Kommissionen uppmuntrar myndigheterna att införa och genomföra direktivet om integrerat förebyggande och kontroll av föroreningar så snart som möjligt. Samtidigt som införandet av lagstiftning är i ett långt framskridet skede har myndigheterna uppgett att de inte kommer att kunna genomföra reglerna i direktivet på detta område till fullo förrän i slutet av 2009. Kommissionen kommer att fortsätta att övervaka frågan och ta upp den på nytt i sina bilaterala möten.

När det gäller föranslutningsstödet bekräftar kommissionen i sitt strategiska programdokument för IPA(1)för perioden 2007–2009 att det är nödvändigt att fortsätta att förbättra situationen när det gäller vattenkvaliteten. Den har därför föreslagit att medel ska anslås för verksamhet under rubrik III i området för rening av avloppsvatten. Den framtida verksamheten inom detta område beror dock även förmågan hos regeringen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien att förvalta EU-medel under rubrik III.

 
 

(1) Instrumentet för stöd inför anslutningen

 

Fråga nr 82 från Ivo Belet (H-0936/07)
 Angående: Villkoren för övertagande av företaget Distrigas
 

Ett av de villkor som kommissionen ställde för samgåendet mellan företagen Suez och Gaz de France var att Suez skulle avyttra sina intressen i det belgiska gasdistributionsföretaget Distrigas till en tredje part.

EDF, som är Gaz de France systerkoncern och som också kontrolleras av den franska staten, har redan meddelat att de är intresserade av Distrigas.

Kan kommissionen acceptera att EDF tar över Distrigas?

Hur kan kommissionen garantera konkurrensen på den belgiska gas- och energimarknaden och att konsumenter och företag får valfrihet och priserna faller?

 
  
 

(EN) Ett av de villkor som har angetts av kommissionen för samgåendet mellan Gaz de France och Suez är verkligen att Suez ska avyttra sitt intresse i det belgiska gasdistributionsföretaget Distrigas till en tredje part.

Det är upp till Gaz de France och Suez att föreslå en köpare för sina avyttringar, inklusive Distrigas. Kommissionen kommer därefter att bedöma lämpligheten hos den föreslagna köparen mot bakgrund av kriterierna i kommissionens beslut av den 14 november 2006 om godkännande av samgåendet med villkor och förpliktelser. Godkännandet av en föreslagen köpare kommer att bero på uppfyllandet av dessa kriterier. Kommissionen har ännu inte tagit emot något förslag avseende en köpare av Distrigas. Kommissionen kan inte spekulera i lämpligheten hos en hypotetisk föreslagen köpare.

Om köpet av Distrigas uppfyller de behörighetsvillkor som anges av gemenskapen eller nationella regler för kontroll av samgåenden kommer det dessutom att granskas vidare av det behöriga organet eller de behöriga organen.

 

Fråga nr 84 från Johan Van Hecke (H-0940/07)
 Angående: Spetälska och tuberkulos i Kina
 

Enligt olika hjälporganisationer är sjukdomar såsom spetälska och tuberkulos fortfarande allmänt förekommande i Kina och bekämpningen och behandlingen av dessa är helt och hållet beroende av utländsk hjälp. Under de senaste fem åren har mer än 700 nya fall av spetälska upptäckts i Kina, en oroväckande hög siffra. I till exempel Guangxi, en av de fattigaste regionerna i landet med en BNP som är jämförbar med det afrikanska landet Lesotho, förvisas de sjuka till isolerade byar med förfallna hus, fjärran från det moderna Kina. De får ett statligt bidrag på 150 yuan per månad, omräknat 15 euro, långt under den gräns för extrem fattigdom som FN fastställt.

Känner kommissionen till sjukdomsläget i Kina och landets mycket bristfälliga behandling av sjukdomar såsom spetälska och tuberkulos? Begär man att kinesiska myndigheter själva ska öka insatserna för att bekämpa spridningen av dessa sjukdomar, så att detta inte behöver ske enbart med utländsk hjälp?

 
  
 

(EN) Kommissionen delar ledamotens oro när det gäller spetälska och tuberkulos i Kina.

Tuberkulos är fortfarande den främsta dödsorsaken från infektionssjukdomar bland vuxna i Kina. Enligt Världshälsoorganisationens (WHO) beräkningar har Kina världens näst största epidemi av tuberkulos, efter Indien, med mer än 1,3 miljoner nya fall av tuberkulos varje år.

Efter utbrottet på senare av tid av svår akut respiratorisk sjukdom (SARS) har Kina emellertid visat ett starkt åtagande om att konfrontera tuberkulos och andra smittsamma sjukdomar, däribland genom en stor ökning av den inhemska finansieringen.

Till följd av det ligger Kina nu på andra plats bland länder som har utökat DOTS (directy observed therapy short course) och har uppnått de globala tuberkulosmålen om upptäckt av 70 procent av fallen och en 85-procentig behandlingsframgång till slutet av 2005. Det bör dock noteras att behandlingen för läkemedels- och flerläkemedelsresistent tuberkulos (MDR-TB) ännu inte är tillgänglig för alla och Kina måste också möta utmaningen med tuberkulos bland internflyktingar, och garantera att alla patienter diagnosticeras, behandlas och rapporteras.

EG finansierar för närvarande det sociala trygghetsprojektet mellan EU och Kina med ett bidrag från EG om 20 miljoner euro. Detta stora projekt, som har genomförts sedan 2006, stöder moderniseringen och kostnadseffektiviteten hos de sociala sektorerna, däribland sjukförsäkringssystem på central nivå och i sex pilotprovinser. Projektet förväntas, genom förbättrade modeller för sjukförsäkringssystem, få en betydande effekt på det sociala skyddet av de fattigaste befolkningarna i Kina.

Kina har ännu inte kunnat uppnå det viktiga folkhälsomålet att utrota spetälska. Enligt WHO hade Kina mellan 1400 och 1660 nya fall av spetälska per år mellan 2002 och 2005. Till 2005 har andelen upptäckta fall dock förbättrats och subnationell utrotning på första nivån har uppnåtts i Kina.

EG har finansierat ett särskilt projekt (med EG-finansiering på 0,5 miljoner euro) för spetälska som genomfördes i Guanxiprovinsen för några år sedan av Handicap International.

Dessutom finansierar kommissionen ett forskningsprojekt med titeln "Tuberculosis China", som organiserar analysen av ett stort antal mycobacterium tuberculosis-stammar från Kinas 31 provinser. Det kommer att ge kunskaper om mångfalden bland Kinas TBC-stammar. Projektet har till syfte att öka samarbetet med kinesiska forskare och överföringen av tekniska kunskaper, och att samla uppgifterna i en gemensam databas och framställa befolkningsanalyser. Tekniska kunskaper kommer att överföras till kinesiska laboratorier.

Kommissionen är väl medveten om de utmaningar som kvarstår i Kina när det gäller sjukdomar som tuberkulos och spetälska..

 

Fråga nr 85 från Athanasios Pafilis (H-0943/07)
 Angående: Kränkning av förvisningsön Makronisos historiska minne
 

Ön Makronisos, som fått erkännande som historisk plats genom ett beslut av kulturministern 1989 och genom ett presidentdekret 1992, är bland de historiska platser som skyddas av ICOMOS. Den används i dag som betesmark och av tjuvskyttar. Byggnaderna, teatern och kyrkorna, även de byggnader som restaurerats, har vanhelgats och används som fårhus och som platser för förvaring av gödsel. Enligt en officiell rapport av ansvarig polismyndighet, har de åsamkats allvarliga skador. I sitt svar på en tidigare fråga (H-0205/04(1)) har kommissionen redan förklarat sig beredd att undersöka möjligheten att finansiera arbeten för att låta denna historiska plats och de minnesmärken som finns på området komma till sin rätt och utnyttjas på ett riktigt sätt, om de grekiska myndigheterna lämnar in en begäran om detta.

Skulle kommissionen kunna meddela om de grekiska myndigheterna lämnat in en begäran om finansiering av arbetena på förvisningsön Makronisos? Vet kommissionen om det finns några planer på att låta denna historiska plats komma till sin rätt och utnyttjas på ett riktigt sätt? Har kommissionen planer på att ta itu med frågan om olaglig verksamhet på ön som besudlar det historiska minnet och ”tanke- och idéfrihetens altare”?

 
  
 

(EN) Myndigheterna i en medlemsstat är endast skyldiga att lämna in en ansökan till kommissionen om den rör ett större projekt i den mening som avses i artiklarna 25–26 i rådets förordning (EG) nr 1260/1999(1)för perioden 2000–2006 och artiklarna 39–41 i rådets förordning 1083/2006(2)för perioden 2007–2013. För alla andra projekt vilar beslutet om att inkludera dem helt på de nationella myndigheternas ansvar.

I enlighet med subsidiaritetsprincipen vilar faktiskt ansvaret för genomförandet av strukturpolitiska ingripanden på principen om partnerskap mellan medlemsstaterna och kommissionen. Inom ramen för detta partnerskap för utformning, framställning, genomförande, övervakning, kontroll och utvärdering av medfinansierade ingripanden finns initiativet att inkludera specifika projekt i de operativa programmen de grekiska myndigheterna.

Enligt artikel 4 punkt 7 i förordning (EG) 1080/2006(3) ska Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) under perioden 2007–2013 bland annat fokusera sitt stöd på ”investeringar i kultur, inklusive skydd, främjande och bevarande av kulturarvet, utveckling av kulturell infrastruktur till stöd för den socioekonomiska utvecklingen, hållbar turism och förbättrad regional attraktionskraft, samt stöd för bättre kulturutbud via nya tjänster med större mervärde”. Därför kan det projekt som nämns av ledamoten i princip komma i fråga för medfinansiering av ERUF.

Kommissionen föreslår därför ledamoten att han ska ställa sin fråga till de behöriga grekiska myndigheterna. Kommissionen har själv ingen information om något projekt som hör samman med ön Macronissos.

 
 

(1) Rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna, EGT L161/1999, av 26.6.1999.
(2) Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999.
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1783/1999, EUT L 210, 31.7.2006.

 

Fråga nr 86 från Milan Gaľa (H-0946/07)
 Angående: Bortförda israeliska soldater på Gazaremsan
 

För ungefär ett och ett halvt år sedan fördes tre israeliska soldater bort i Gaza. De unga männen har familjer i Israel och levde tidigare civila liv. Ännu har soldaternas familjer inte fått någon information om vad som hänt med deras anhöriga, något som strider mot alla humanitära lagar i den civiliserade världen.

Har kommissionen några planer på att vidta åtgärder för att få fram information om vad som hänt soldaterna och under vilka förhållanden de hålls fånga? Tänker kommissionen vidta åtgärder för att se till att de friges villkorslöst, eller om det visar sig nödvändigt se till att deras kvarlevor återlämnas under värdiga former till deras hemland?

 
  
 

(EN) Kommissionen delar den oro som uttrycks av ledamoten avseende den fortsatta fångenskapen för de tre bortförda israeliska soldaterna.

Kommissionen fortsätter att använda vidare europeiska och internationella ramar för att kräva deras frigivning.

Kvartetten och rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) har vid upprepade tillfällen begärt att de ska friges. Kommissionen för även en politisk dialog med regeringen i Libanon, med de palestinska myndigheterna och med partner i regionen, däribland om deras arbete i detta avseende.

 

Fråga nr 87 från Diamanto Manolakou (H-0949/07)
 Angående: Skogskartor och den fjärde ramen för gemenskapsstöd
 

Europeiska kommissionens vägran att betrakta upprättandet av grekiska skogskartor som en stödberättigad aktivitet inom den fjärde ramen för gemenskapsstöd utgör ett hinder för all strävan att skydda landets skogsekosystem, eftersom skogskartorna utgör grunden för upprättandet av ett skogsregister och ett fastighetsregister, vilka är absolut nödvändiga för att avgränsa och skydda skogsekosystemen. Kommissionen motiverande sin vägran genom att hänvisa till att den tredje ramen för gemenskapsstöd redan innefattar ett liknande projekt som bedrivs av det grekiska företaget Ktimatologio A.E. och som gäller avgränsning av skogsområden och skogsekosystem. Enligt behöriga myndigheter och vetenskapliga organ berör detta projekt överhuvudtaget inte upprättandet av skogskartor.

Har kommissionen för avsikt att på nytt behandla denna fråga och godkänna upprättandet av grekiska skogskartor som en stödberättigad aktivitet inom ramen för den fjärde ramen för gemenskapsstöd?

 
  
 

(EN) När det gäller landsbygdens utveckling ger upprättandet av skogskartor ingen rätt till medfinansiering under Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), eftersom det inte ligger inom området för åtgärder som ger rätt till sådan finansiering enligt bestämmelserna i förordning (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från EJFLU.

I samband med tredje programperioden (2000–2006) medfinansieras det stora projektet ”Data- och IT-infrastruktur för ett modernt fastighetsregister i Grekland” av Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) under det operativa programmet "Informationssamhället". Inom denna ram planeras ett delprojekt för avgränsning av skogsområden. Dess grundmål är att med hjälp av gamla och färska baskartor klargöra skogsområdena för hela landet, så att skogstjänsten kan förberedas i tid för förklaringarna om statligt ägd mark i skogsmarker..

 

Fråga nr 88 från Pedro Guerreiro (H-0952/07)
 Angående: Gemenskapsfinansiering till den framtida integrerade havspolitiken
 

Kommissionen lade nyligen fram sina förslag för en framtida ”integrerad havspolitik för EU”.

Varje initiativ på detta område måste respektera medlemsstaternas befogenheter att förvalta sitt eget territorium, särskilt sina territorialvatten och de exklusiva ekonomiska zonerna (EEZ), i olika former såsom resursutnyttjande, transporter, forskning, gränsförvaltning och säkerhet, fysisk planering, miljö och näringsverksamhet såsom fiske.

Hur ska denna politik finansieras från gemenskapsbudgeten när den med kommissionens egna ord, ”dessutom kräver en sund finansiell bas”, med tanke på principen att det för nya prioriteringar bör anslås nya finansiella medel?

 
  
 

(EN) Aktiviteter i territorialvatten och exklusiva ekonomiska zoner (EEZ), såsom resursutnyttjande, transport, forskning, gräns- och säkerhetshantering, regional planering, miljö och fiske, påverkas på olika sätt av gemenskapsrätten.

Det finns finansieringsmekanismer som hör samman med denna politik och finansiering, särskilt från Europeiska regionala utvecklingsfonden, gemenskapens sjunde ramprogram för forskning och Europeiska fiskerifonden.

Med tiden kommer den holistiska och övergripande strategin när det gäller havsrelaterade frågor som föreslås i det senaste meddelandet till kommissionen ”En integrerad havspolitik för Europeiska unionen” att leda till ett större sammanhang mellan sektorspolitik som rör hav och även till en mer sammanhängande användning av relaterad finansiering.

Det bör också erinras om att parlamentet i sin resolution av den 12 juli om havspolitiken krävde ”att man inför en budgetpost för pilotprojekt inom havspolitiken för att främja sådana pilotprojekt som syftar till att integrera olika havsövervakningssystem, sammanföra vetenskapliga uppgifter om havet och utveckla nätverk och sprida bästa metoder på området för havspolitiken och kustsamhällenas ekonomi. Parlamentet rekommenderar därför att det i budgetarna för EU:s politik och instrument efter 2013 tas vederbörlig hänsyn till havspolitiken.” Parlamentets antagande av en budget för havspolitiska projekt skulle vara ett viktigt första steg mot finansieringen av havspolitiken.

 

Fråga nr 89 från Jörg Leichtfried (H-0953/07)
 Angående: Djurtransporter
 

När det gäller den muntliga frågan H-0869/07 uppmärksammas på att en fråga tyvärr inte besvarats av kommissionen. De utförliga uppgifterna i det skriftliga svaret av den 13 november 2007 välkomnas tacksamt. Kommissionen ombeds dock att ge svar på ytterligare en fråga:

Hur kan de 60 000 underskrifter som redan insamlats användas på ett effektivt sätt så att parlamentet, kommissionen och rådet i större utsträckning uppmärksammar missförhållandena i samband med djurtransporter?

 
  
 

(EN) Som komplement till kommissionens svar på fråga H-0869/07 vill kommissionen på nytt bekräfta sin stora respekt för den åsikt som har framförts av de mer än 60 000 medborgare som har uttryckt sin oro över djurtransporter.

Kommissionen delar ledamotens åsikt att EU:s regler om djurskydd vid djurtransporter bör verkställas på ett bättre sätt.

Kommissionen har å sin sida redan i sitt tidigare svar förklarat de vidtagna åtgärderna och sina framtidsplaner för att säkerställa detta mål.

Kommissionen har tidigare tagit emot andra framställningar om djurskydd och fortsätter att beakta dem i framställningen av sin politik.

 

Fråga nr 90 från Hans-Peter Martin (H-0957/07)
 Angående: Pensionskostnader för kontraktsanställda inom gemenskapsorganen
 

Gemenskapsorganen har idag flera hundra kontraktsanställda. Dessa har rätt till pensioner som ska finansieras ur gemenskapens budget.

Har kommissionen gjort sig några tankar om eller gjort några beräkningar av de framtida belopp som ska betalas ur gemenskapens budget för pensioner till kontraktsanställda i gemenskapsorganen?

Hur ser kommissionen på denna fråga? Hur ser de eventuella beräkningarna ut? Befarar kommissionen att det i framtiden kommer att uppstå problem när det gäller pensionskostnaderna för kontraktsanställda?

 
  
 

(FR) Kontraktsanställda hos verkställande myndigheter och tillsynsmyndigheter betalar samma bidrag till pensionssystemet som tjänstemän och tillfälligt anställda (1/3 av det belopp som är nödvändigt för aktuariebalansen (som för närvarande är 10,25 procent av grundlönen), och de förvärvar samma pensionsrättigheter (1,9 procent av sin slutliga grundlön per år upp till högst 70 procent).

Situationen för kontraktsanställda skiljer sig därför inte från situationen för tjänstemän och tillfälligt anställda, och hamnar i två kategorier:

Precis som tjänstemän och tillfälligt anställda är kontraktsanställda, som lämnar sin befattning utan att ha förvärvat rätt till ålderspension i de europeiska institutionernas system (mindre än 10 års anställning och under 63 år), skyldiga att överföra aktuariemotsvarigheten av sina ålderspensionsrättigheter, uppdaterade på den faktiska överföringsdagen, till ett annat pensionssystem (artikel 109.1 i CEOS och bilaga VIII, artikel 11.1 i tjänsteföreskrifterna)

Kontraktsanställda som lämnar sin befattning efter minst 10 års anställning eller efter 63 års ålder har rätt till pension på samma villkor som tjänstemän (artikel 109.1 i CEOS och artikel 77 i tjänsteföreskrifterna).

De medel som behövs för betalningen av pensioner föreskrivs i budgeten (avdelning 30, kapitel 1, artikel 13). Förslaget till 2008 års budget innehåller en uppdelning av beräkningarna, inklusive det beräknade antalet pensionärer på
myndigheterna(1).

 
 

(1) see COM(2007) 300, pp. 313 ff.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy