Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 15 januari 2008 - Strasbourg

14. Flerårigt ramprogram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter för 2007–2012 (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Michael Cashman, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om förslaget till rådets beslut om genomförande av förordning (EG) nr 168/2007 vad beträffar antagandet av ett flerårigt ramprogram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter för 2007–2012 (KOM(2007)0515 – C6–0322/2007 – 2007/0189(CNS)) (A6-0514/2007).

En ordningsfråga här: Skulle ledamoten kunna tala om vilken artikel i arbetsordningen han hänvisar till?

  Roger Knapman (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Det gäller en ordningsfråga enligt artikel 171. Alldeles nyss talade ni om för kammaren att 19 ledamöter hade begärt ordet. Före lunch fick vi veta att det var 14 ledamöter. Jag vet att saker är lite slappa här när det gäller statistik, och särskilt när det inte är någon omröstning med namnupprop, men skulle ni kunna förklara skillnaden mellan dessa två siffror?

  Talmannen. – Det är svårt att ge en förklaring här och nu, men jag ska göra mitt bästa.

Vi får begäranden om ordet i realtid – och jag har haft ordförandeskapet under röstförklaringar vid många tillfällen. Det var med all sannolikhet så att när Alejo Vidal-Quadras Roca gjorde sitt tillkännagivande var det 14 namn på pulten framför honom, och sedan, inom några sekunder eller minuter, var det andra parlamentsledamöter som aktiverade pulten för att meddela talmannen att de ville få ordet. Det är utan tvekan anledningen till att antalet namn ökade från 14 till 19 under tiden mellan Vidal-Quadras’ tillkännagivande och mitt eget alldeles nyss. Det är dock ett mycket intressant påpekande, och vi ska undersöka den aktuella artikeln.

Men låt mig nu återgå till Cashmanbetänkandet, och genast börja med kommissionens företrädare.

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Först av allt skulle jag vilja tacka parlamentet för dess mycket konstruktiva samarbete och stödet för det snabba antagandet av det fleråriga ramprogrammet för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter för 2007–2012.

Jag skulle särskilt vilja tacka föredraganden, Michael Cashman, för hans personliga engagemang i detta ärende. Det fleråriga ramprogrammet 2007–2012 som föreslogs av kommissionen och diskuterades i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor kommer att göra det möjligt för byrån att utnyttja sina förmågor på bästa sätt. Jag skulle vilja säga att jag helt förstår resonemangen bakom vart och ett av de ändringsförslag som föredraganden har föreslagit. Det gläder mig att kunna godta ändringsförslag 1, ändringsförslag 2 om begreppet etniska minoriteter, ändringsförslagen 3, 4, 5, 8 och 13 (delvis) om begreppet multipel diskriminering, ändringsförslag 15 om begreppet social utslagning och ändringsförslag 16 – i alla dessa ändringsförslag återspeglas framför allt de kompromisslösningar som förekom i diskussionerna mellan ordförandeskapet, kommissionen och föredraganden.

När det gäller de andra ändringsförslagen kan jag inte godta dem av ett antal rättsliga och tekniska skäl som jag som hastigast ska förklara här. Vissa av ändringsförslagen motsvarar inte den grundläggande lagstiftningen, nämligen ändringsförslagen 10, 11 och 18. I vissa fall går ändringsförslagen utöver lagstiftningen, särskilt ändringsförslag 17. I vissa andra fall står de, enligt min mening naturligtvis, i strid med förordningen, till exempel ändringsförslag 10. Andra uppfyller inte kraven på bättre lagstiftning, särskilt ändringsförslagen 2, 7 och 13, när det gäller tillägget ”traditionell nationell och språklig minoritet”, som redan omfattas av förordningen.

Vissa ändringsförslag ligger utanför gemenskapens eller byråns befogenheter, nämligen ändringsförslagen 14 och 15 (delvis). Slutligen skulle ändringsförslag 12 i betydande utsträckning begränsa räckvidden för de områden som byrån ska förvalta, som fastställts i artikel 2 i vårt förslag.

En punkt om ändringsförslag 6. Jag är inte emot innehållet i bestämmelsen. Men förslaget om det fleråriga ramprogrammet är inte, enligt min uppfattning, den bästa platsen för att införa allmänna uttalanden om de mänskliga rättigheternas art och definition.

Detta görs bäst i relevanta internationella konventioner och i stadgan. Men jag ska inte motsätta mig detta ändringsförslag om både rådet och parlamentet är villiga att godta det.

Slutligen kan jag inte godta ändringsförslagen 7 och 9. När det gäller ändringsförslag 7 är det fleråriga ramprogrammet utformat för att reglera skyldigheter för EU:s institutioner och/eller medlemsstaterna när det gäller att övervaka efterlevnad av alla internationella människorättskonventioner som medlemsstaterna är parter i.

När det gäller ändringsförslag 9 är det inte nödvändigt att hänvisa till en översyn av det fleråriga ramprogrammet före femårsperiodens utgång eftersom kommissionen, rådet och parlamentet alltid kan begära att gå utanför räckvidden för artikel 2 i ramprogrammet.

Generellt sett fastställdes tidsramen på fem år för att förhindra att byråns effektiva arbete skulle äventyras på grund av att den behöver tid för att planera sitt arbete och prestera resultat. Införandet av en systematisk översyn skulle kunna medföra en risk för att byråns arbete underminerades.

Slutligen har upprättandet av byrån varit en stor framgång när det gäller att främja respekten för grundläggande rättigheter i Europeiska unionen, enligt min mening. Det har också varit en framgång i bemärkelsen interinstitutionellt samarbete. Nu har vi fastställt de verkliga förutsättningarna för att byrån ska drivas framgångsrikt och bevisa sitt värde under de kommande åren.

  Michael Cashman, föredragande. − (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka vice ordförande Franco Frattini för de orden.

Om parlamentet hade fått delta i ett medbeslutandeförfarande om detta ärende skulle vi ha befunnit oss i en mycket starkare ställning. Jag måste säga till kollegerna här i dag att jag precis i början mötte icke-statliga organisationer och civilsamhället, något som även andra skuggföredragande gjorde, för att se över vad vi skulle kunna göra. Redan från början stod det helt klart för mig att om jag skulle ha fått min vilja fram hade förteckningen ha blivit oändlig, eftersom mänskliga rättigheter är så viktiga: de är av största vikt och anledningen till att institutionerna upprättades, så att vi aldrig mer ska hamna i den situation som andra världskriget skapade och i den hemska skugga som föll över så många olika människor och så många olika minoriteter.

Men sanningen är att vi knappt blir rådfrågade, och det är därför som jag har tvingats inta en mycket svår ståndpunkt. Det är oerhört svårt för mig som homosexuell att inte uttryckligen vilja inbegripa homofobi. Men om jag ska vara konsekvent i tillämpningen av principen i bemärkelsen att vi måste ta med det som inte innefattas, så måste jag försaka det som mitt hjärta önskar. Så det har varit svårt.

Det gläder mig att säga att detta betänkande antogs med 48 röster för, inga emot och 8 nedlagda röster. Detta visar att det som vi har här – även om det egentligen finns vissa ändringsförslag som jag personligen inte stöder – är utskottets önskningar. Jag vill hylla det portugisiska ordförandeskapet och mina kolleger som sitter här i kammaren, som samarbetade så nära med mig och som stödde parlamentet för att försöka nå en ståndpunkt som både rådet och kommissionen kunde stödja.

Det gläder mig att kommissionsledamoten har tagit med nio av de arton ändringsförslagen. Vi får 50 procent stöd – jag vill naturligtvis ha 100 procent stöd, men jag lever i den realistiska politiska världen. Jag vill mest av allt att byrån ska bli framgångsrik. Upphovet till byrån är stadgan om de grundläggande rättigheterna och alla de internationella konventioner om mänskliga rättigheter som vi har gemensamt i medlemsstaterna.

Det finns dock vissa delegationer, vissa politiker och vissa medlemsstater som vill att byrån ska misslyckas. De vill inte att den ska vara effektiv, och det är därför som jag har ställt fullkomligt uttömmande krav på denna byrå. Jag vill att den ska bli framgångsrik. Jag anser att de ändringsförslag som antogs i utskottet kommer att bidra till dess framgång, samtidigt som det inte ställs onödiga krav på byrån som kommer att överstiga resurserna, varken de mänskliga eller de ekonomiska.

Det har lagts fram förslag i vissa kvinnogrupper att detta inte går tillräckligt långt, men vi har infört ett genusperspektiv och tagit hänsyn till jämställdhetsinstitutet. Det måste naturligtvis finnas komplementaritet, men vi får inte skapa dubblering eftersom det, återigen, skulle vara ett slöseri med resurser.

Så låt mig avsluta och låt mig lyssna – något som jag skulle vilja hävda är det viktigaste och något av det svåraste i politiken. Låt mig lyssna på debatten, men jag kommer inte att kunna ge mitt stöd till de ändringsförslag som läggs fram inför kammaren i morgon av denna enkla princip: jag sa inledningsvis att jag inte skulle kunna ta med en lång rad ändringsförslag, och att ändra denna ståndpunkt nu skulle vara detsamma som att bryta det avtal som jag slöt med skuggfördragandena. Naturligtvis är minoritetsspråk viktiga, naturligtvis är andra områden viktiga, men det finns inget viktigare än en byrå för grundläggande rättigheter som lyckas i det arbete som vi utser den till att göra.

  Libor Rouček, föredragande för yttrandet för utskottet för utrikesfrågor. – (CS) Mina damer och herrar! Upprättandet av byrån för grundläggande rättigheter i början av förra året är ett mycket betydelsefullt och nödvändigt steg mot skydd och stöd av grundläggande mänskliga rättigheter såväl inom som utanför Europeiska unionen. Den långsiktiga ramen har olyckligtvis inte godkänts än, och det finns fortfarande vissa personalfrågor som är ouppklarade. Utskottet för utrikesfrågor ber därför om att detta ska åtgärdas så snart som möjligt. Vad gäller byråns verksamhet utanför Europeiska unionen stöder utskottet för utrikesfrågor de åtgärder som antagits för att förebygga dubbelarbete och för att se till att den nödvändiga samordningen av verksamheter med internationella organisationer som verkar på detta område garanteras: huvudsakligen Europarådet, FN och OSSE. Vi anser också att en dialog om mänskliga rättigheter är nödvändig för förbindelserna mellan unionen och utvecklingsländerna. Vi välkomnar därför att byrån är öppen för deltagande från kandidatländernas sida. Slutligen förutsätter vi att byrån, så snart som ändringsfördraget träder i kraft och befattningen som hög representant för unionen för utrikesfrågor och säkerhetspolitik upprättas, kommer att ge denne representant allt tänkbart stöd i dennes verksamhet.

  Kinga Gál, för PPE-DE-gruppen. – (HU) Tack för ordet, herr talman. Det gläder mig mycket att vi har nått fram till antagandet av ramprogrammet för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, och jag vill tacka föredraganden för hans arbete och den samarbetsvilja som han har visat under vad som har varit en stor uppgift.

Nu är det lika viktigt för institutionerna, medlemsstaterna och EU:s medborgare att byrån inleder det verkliga arbetet så snart som möjligt, eftersom den upprättades officiellt i Wien den 1 mars förra året, men fortfarande inte har någon struktur, något mandat eller något ledarskap som passar för ändamålet.

Därför är det mycket viktigt att ramprogrammet antas nu. Vi har ställts inför ett komplicerat problem här, eftersom vi å ena sidan kan räkna upp otaliga frågor som rör mänskliga rättigheter och grundläggande rättsliga frågor, men å andra sidan måste överväga vad som verkligen skulle göra att denna byrå tjänade sitt syfte i dag.

Som jag ser det så har min kollega, Michael Cashman, försökt att sammanställa denna åsikt så att den uppfyller de två ovan nämnda kriterierna samtidigt: Att byrån på ett flexibelt och sunt sätt ska kunna hantera de problem som rör mänskliga rättigheter som påverkar oss alla, och att den samtidigt ska fortsätta att tjäna sitt syfte.

Enligt min uppfattning stöder parlamentet dessa förslag fullt ut, och jag hoppas verkligen – fastän jag har lyssnat noggrant till vad Franco Frattini haft att säga om vad som är oacceptabelt för honom och kommissionen – att rådet förstår våra många frågor, eftersom de kan vara lösningarna på hur byrån ska uträtta sitt arbete för att kunna fokusera på de verkliga problemen.

Frågan om språkliga minoriteter och nationella minoriteter utelämnades från den ursprungliga listan, men inkluderades i förslaget. Jag anser att detta är mycket viktigt, eftersom vi nu ser att dessa problem dyker upp om och om igen, och unionen kommer verkligen att ta itu med dem. Den måste engagera sig. Därför hoppas jag att denna byrå ska kunna uppmärksamma dessa frågor. Detta kommer inte att bli en ”papperstiger” utan en institution som verkligen fungerar. Tack för er uppmärksamhet.

  Stavros Lambrinidis, för PSE-gruppen. – (EL) Herr talman! Byrån för grundläggande rättigheter måste nu äntligen börja uppfylla sin betydelsefulla uppgift. Det är anledningen till att föredraganden, som jag vill gratulera, har tvingats begränsa ändringsförslagen till det föreslagna programmet för att underlätta ett snabbt interinstitutionellt avtal om denna viktiga fråga. Det skulle naturligtvis vara att föredra att ämnesområdena omfattade sociala rättigheter, och att det fanns uttryckliga hänvisningar till frågor som rör människohandel samt till skyddet av den privata sfären och mänsklig värdighet inom ramen för de åtgärder som vidtas mot terrorism. Men dörren står fortfarande öppen.

I dag ska jag framför allt fokusera på ett viktigt ändringsförslag som jag och några kolleger har lagt fram, ett ändringsförslag som antogs och i vilket en effektiv, oberoende rättskipning nämns uttryckligen, inklusive rättigheterna för anklagade och misstänkta.

Om allmänhetens förtroende för rättsväsendets oberoende och opartiskhet undergrävs, undergrävs också grunden för våra demokratiska samhällen, och av den anledningen har denna dimension med rätta ingått i byråns ansvarsområden ända från början. Samtidigt tenderar vi dock att glömma att varje enskild person är oskyldig tills han/hon har bevisats skyldig. Schavotteringen av anklagade i medier för att sälja lösnummer/få högre tittar-/lyssnarsiffror, eller till och med av regeringar och tjänstemän för kortsiktig politisk vinning, kränker denna princip på ett flagrant sätt. Och misstänkta kan inte – särskilt inte i denna dag, när det visar sig att man har kunnat tänja på så många grundläggande principer i kampen mot terrorismen – föras bort, misshandlas och berövas sina grundläggande rättigheter utan att det får några följder. Om det är något som kan lära oss detta så är det Guantánamo, som nyss hade sexårsjubileum, vilket tyvärr knappt uppmärksammades alls.

  Sophia in 't Veld, för ALDE-gruppen. – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först och främst vill jag säga att jag har stor respekt för föredraganden, Michael Cashman. Jag betraktar honom som en stor bundsförvant i kampen för att försvara de grundläggande rättigheterna. Därför är det inte i fråga om innebörden eller innehållet som mina åsikter skiljer sig från föredragandens, utan i fråga om tillvägagångssättet. Att ge upp ett par prioriteringar i utbyte mot stöd från rådet är kanske ett sätt att gå tillväga, men erbjuder rådet oss tillräckligt för att vi ska ge upp det vi vill? Enligt min uppfattning gör man inte det, och jag föredrar följaktligen att tydligt tillkännage min ståndpunkt.

ALDE-gruppens ändringsförslag innehåller förslag om fyra ytterligare prioriteringar, nämligen homofobi, sekretess, antiterrorismpolitik och grundläggande rättigheter samt diskrimineringen av romer, och i nuläget utgör dessa de fyra huvudområden där medlemsstaterna ständigt kränker mänskliga rättigheter. Byrån för grundläggande rättigheter bör vara en övervakningsinstans för att hålla medlemsstaterna på rätt väg, men det har den olyckligtvis inte blivit. Den har i alla fall redan blivit en tandlös tiger. Vad mig beträffar borde Europaparlamentet, som den viktigaste partnern till byrån för grundläggande rättigheter, helt enkelt fastställa sina egna tydliga prioriteringar, särskilt med tanke på vad kommissionsledamot Franco Frattini just sa.

Om vi räknar med stöd från eller enighet med rådet måste jag, ärligt talat, fråga var rådet håller hus i dag. Jag är därför rädd att jag, även om jag verkligen ställer mig bakom föredraganden i fråga om innehållet – jag ska rådgöra med min grupp – tyvärr måste säga att jag inte kan stödja tillvägagångssättet.

  Konrad Szymański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Byrån för grundläggande rättigheter utformades utifrån Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet. Denna förändring hade kunnat bli ett förebud om förbättring. Centrumet i Wien var känt för sin opålitlighet och för hur lätt klagomål om rasism och antisemitism kunde missbrukas – det var till exempel fallet 2001 och 2005 i fråga om Radio Maryja, Republican League och mitt eget land, Polen.

Om den nya institutionen följer föredragandens rekommendationer kommer den snart att upprepa de gamla misstagen. Förslaget att gå bortanför temaområdena, flexibiliteten och de så kallade proaktiva åtgärderna – dessa är bara citat från den motivering som tillhandahållits för detta betänkande – är ingenting annat än ett klartecken för byrån att agera på ett okontrollerat sätt, som man påtvingats av extrema ideologier och utanför internationell rätt. Inget av detta skulle egentligen spela någon roll, detta skulle trots allt inte vara det enda fallet där EU:s pengar slösades bort, men ett system för skydd av mänskliga rättigheter som inte befinner sig inom ramen för internationell rätt, och som är utlämnat till professionella antirasister, förlorar den viktigaste tillgång som det har – trovärdigheten.

  Cem Özdemir, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Vi röstade för betänkandet i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Vi ska godkänna det igen här, även om vi ansluter oss till mycket av den kritik som det getts uttryck för i kammaren, och till och med av föredraganden själv. En av mina punkter har redan tagits upp av föredraganden. Även om byrån för grundläggande rättigheter kommer att fortsätta att hantera könsdiskriminering, så hör frågor som homofobi tyvärr inte till dess befogenheter. Mot bakgrund av de debatter som vi fört inom Europa och det nuvarande tillståndet i diskussionerna är det beklagligt att vi inte kunnat nå en kompromiss med rådet och kommissionen.

Det finns fler punkter som bör tas upp. Vi lade fram ändringsförslag i utskottet, men alla förkastades tyvärr. Jag ska bara ta upp några av dem. Diskrimineringen av romerna skulle ha varit ett viktigt problem att ta itu med, liksom skyddet av privatlivet. Dataskydd skulle ha varit en annan betydelsefull punkt. I Europa har vi uppnått en viss standard som vi måste upprätthålla inom unionen för vår trovärdighets skull. Det är dock viktigt att undersöka i vilken utsträckning kampen mot terrorism kan förenas med grundläggande rättigheter, inte minst i ljuset av våra erfarenheter av kamp mot terrorism. Detta är en annan fråga som det skulle vara värt att inkludera i befogenheterna för byrån för grundläggande rättigheter.

Alla håller med om att byrån för grundläggande rättigheter borde börja verka så snart som möjligt, men vi har inte ens lyckats enas om en direktör. Därför finns det utrymme för en viss tvekan i fråga om huruvida byrån verkligen kommer att kunna utföra sina uppgifter. De goda nyheterna är att det inte kommer att bli många fler sådana här förfaranden. När det omarbetade EU-fördraget träder i kraft från och med 2009 kommer förfarandena att se annorlunda ut, och Europaparlamentets delaktighet i dessa debatter kommer att kanaliseras.

  Bairbre de Brún, för GUE/NGL-gruppen. – (GA) Herr talman! Jag välkomnar Michael Cashmans betänkande om Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter. Medlemmarna i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har utfört ett gediget arbete i detta viktiga ämne. Jag vill gratulera både dem och föredraganden.

Men jag välkomnar särskilt de förändringar som innebär att diskriminering vad gäller traditionella språk och minoriteter ska ingå i byråns specifika ansvarsområden. Jag uppmanar ledamöterna att stödja dessa ändringar i morgon.

Förenta nationerna har utnämnt detta år, 2008, till det internationella språkåret. Europeiska unionen måste delta i detta initiativ, och även vi måste följa deras exempel.

Detta är en fråga av särskilt intresse för mig personligen. Jag fortsätter att arbeta på EU-nivå för att kräva de nödvändiga resurserna för iriska som ett arbetsspråk inom EU, och på valkretsnivå för att stödja kampanjen för en irisk språklag, en lagstiftning som i högsta grad behövs på Nordirland för att de irisktalandes rättigheter ska skyddas.

Dessa rättigheter kan inte tillämpas för närvarande. De kommer att bli tillgängliga om de skrivs in i en bindande lagstiftning och om ett organ som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter kan utmana mina landsmän och andra i frågan om språklig diskriminering.

  Koenraad Dillen (NI). – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Jag kommer helhjärtat att rösta mot detta betänkande, eftersom jag betraktar denna byrå som en europeisk övervakningsinstans av den politiska korrekthet som har fått ett allt starkare grepp om Europa. Även om byrån hävdar att man ska skydda medborgarnas grundläggande rättigheter är den egentligen ett hot mot några av våra mest grundläggande fri- och rättigheter och subsidiaritetsprincipen.

Den anda av politisk korrekthet som hemsöker Europa innebär att yttrandefriheten måste underordnas kraven i en viss religion, nämligen islam, där man inte accepterar någon kritik.

Europeiska centrumet för övervakning av rasism, som det är meningen att denna byrå ska efterträda, likställde helt medvetet ett lagenligt uttryckande av åsikter mot invandring och de negativa aspekterna av islam med rasism. Centrumet framhöll också att islamofobi är en ny form av diskriminering och att det, efter striderna om de danska teckningarna, borde finnas lagar mot hädelse. När en studie som hade beställts visade att våldet mot judar i Europa huvudsakligen utövas av unga muslimer förpassade direktören för centrumet den till papperskorgen.

Det är mycket få personer i parlamentet som verkar inse att yttrandefriheten är den främsta grundläggande rättigheten, och att framsteg i historien alltid har drivits av tankefrihet. Europa skulle aldrig ha varit världens centrum en gång i tiden utan friheten att kunna säga sanningen rakt ut och hämningslöst, hur stor anstöt man än väckte. Detta betänkande och denna byrå placerar denna princip på mycket tunn is.

  Íñigo Méndez de Vigo (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Antagandet av ett flerårigt ramprogram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter är en mycket viktig fråga för dem av oss som anser att grundläggande rättigheter utgör en del av européernas DNA. Därför vill jag instämma med föredraganden och andra talare som vill se det fleråriga ramprogrammet och byråns arbete inledas.

Jag anser också att detta betänkande är ett balanserat betänkande, som Kinga Gál, som är talesman för min grupp, sa, i vilket man eftersträvar produktivitet utan att bli överambitiös.

Realistiskt är det uttryck som jag tror att föredraganden använde. Eftersom betänkandet är realistiskt skulle jag vilja uppmana kommissionsledamot Frattini, mina gode vän Franco Frattini, att visa lite större stöd. Att Europeiska kommissionen bara skulle anta nio av de 18 ändringsförslag som vi har lagt fram är i mina ögon inte mycket till ansträngning, och det är ansträngning som krävs i en fråga som är så betydelsefull som denna.

Jag hade turen, och äran, att vara ledare för parlamentets delegation till det konvent som utarbetade stadgan och har dessutom äran att vara ordförande för tvärpolitiska gruppen för ATD Fourth World, och i ett ändringsförslag, nr 15, lyckades vi inkludera kampen mot social utslagning och fattigdom i byråns mål. Varför? Därför att ingen som är socialt utslagen eller lever i eländig fattigdom i slutändan åtnjuter några grundläggande rättigheter. Och det är anledningen till att vi anser att det skulle vara en viktig politisk signal till våra medborgare om ändringsförslag 15 betraktades på ett mer sympatiskt sätt än ni har betraktat det på, herr vice kommissionsordförande. I slutändan företräder vi parlamentsledamöter folket, och folket uppmanar oss att också tänka på dem som har det sämst.

Därför, herr kommissionsledamot, hoppas jag att denna debatt kommer att hjälpa er att förstå betydelsen av att övergå från att anta nio ändringsförslag till att anta fler, och att stödja Europaparlamentets ståndpunkt i denna fråga.

  Magda Kósáné Kovács (PSE). – (HU) Tack så mycket, herr talman! Nio månader efter det högtidliga överlämnandet av byrån för grundläggande rättigheter gläder det mig inte att tala om att institutionen inte har kunnat inleda sitt arbete och fortfarande inte har någon ledning.

Den här veckan kommer det fleråriga ramprogrammet åtminstone att antas av parlamentet, vilket jag vill tacka föredraganden, Michael Cashman, för. Det fleråriga ramprogrammet är av avgörande betydelse för byråns arbete och för hur effektiv den kommer att vara i fråga om att övervaka grundläggande rättigheter och formulera vad som måste göras. Förfarandet för trepartsöverenskommelsen om skapande av en grundläggande stadga har lämnat några vägar öppna som det är vår uppgift att fortsätta att följa.

Ett exempel är yttrandet av rådet om att använda politisk styrka för att nå möjligheten för byrån att undersöka genomförandet av mänskliga rättigheter på området för samarbete med polis och rättsväsende på byråns begäran. Det är viktigt för medlemsstaterna och unionen att utnyttja de möjligheter de har tills detta odiskutabelt är byråns ansvar, efter ändringsfördragets ikraftträdande.

Det är också vårt gemensamma ansvar att nationella och etniska minoriteters enskilda rättigheter och gemenskapsrättigheter otvivelaktigt upprätthålls, inte bara genom förbud mot diskriminering utan också genom krav på en direkt brottsbekämpning. Ett erkännande av sociala rättigheter som mänskliga rättigheter kan i princip inte heller ifrågasättas, eftersom mänsklig värdighet inte existerar utan grundläggande säkerhet.

Det är en kliché, men ändå sant, att varje beslut är värt så mycket av det som genomförs. Vice ordförande Franco Frattinis ord har skapat vissa tvivel, men jag hoppas ändå att byrån kommer att skydda de mänskliga rättigheterna på ett konsekvent sätt.

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill ta tillfället i akt att påpeka två grundläggande saker. Den första är att jag innerligt hoppas och enträget kräver omedelbara åtgärder för att utnämna direktören för denna byrå för grundläggande rättigheter så snart som dess arbetsprogram har antagits, eftersom syftet med att inrätta en byrå är att den ska bli helt funktionsduglig efter en så kort tid som möjligt.

Det andra grundläggande påpekandet är att jag vill utnyttja denna diskussion till att återigen kräva en utvärdering av alla byråers prestanda och användbarhet. Jag är faktiskt inte övertygad om att alla byråer fungerar på det sätt som vi vill att de ska göra eller att de måste existera i all evighet. Jag tror tvärtom fullt och fast att det finns vissa parallella strukturer och att det verkligen skulle vara möjligt att undvara några byråer utan att någon skulle märka det och utan att något skulle bli sämre. Jag vill fråga er när kommissionen har för avsikt att inleda en sådan utvärdering.

  Genowefa Grabowska (PSE). – (PL) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden Michael Cashman, men jag vill också göra ett påpekande, nämligen: Under sammanträdena med utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har vi diskuterat ingående huruvida byrån för grundläggande rättigheter kommer att uträtta samma arbete som Europarådet. Vi kom till den slutsatsen att så inte är fallet, men jag har fått det intrycket att vi avundas Europarådet det faktum att det väger så tungt, vilket ger det möjlighet att tillämpa ett särskilt rättssystem.

Enligt min uppfattning borde byrån för grundläggande rättigheter i hög grad utgå från stadgan om de grundläggande rättigheterna, trots de villkor och den kompetens som man har. Detta borde klargöra att också denna byrå är väktare av stadgan om de grundläggande rättigheterna, även för de medborgare och de medlemsstater som inte har antagit stadgan om de grundläggande rättigheterna fullt ut. Jag anser att detta är mycket viktigt, och jag anser också att byrån för grundläggande rättigheter borde röra sig i denna riktning med vår hjälp, med stöd av Europaparlamentet.

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka alla talare för deras förslag och bidrag.

Först av allt borde Europeiska unionen inte bara vara och uppfattas av medborgarna som den bästa försvararen av de grundläggande rättigheterna, utan också den främsta initiativtagaren till dem. Med detta avser jag gruppers och samhällens rättigheter och individers rättigheter. Detta är en mycket viktig ståndpunkt.

Jag anser också att byrån bör bli det mest effektiva europeiska instrumentet på detta område efter tillkännagivandet av stadgan och undertecknandet av Lissabonfördraget. Av denna anledning skulle jag vilja att parlamentet så snart som möjligt anordnar en intervju med de kandidater som finns med på slutlistan för befattningen som direktör, så att byrån kan börja arbeta efter bästa förmåga.

Jag instämmer helt med föredraganden, Michael Cashman, att vi måste låta byrån börja arbeta nu. Blir den betungad med alltför många uppgifter skulle den riskera att bli ett organ som verkar starkt, men som i praktiken är oförmöget att agera i den takt som krävs.

Slutligen är jag medveten om den oro som många av er har uttryckt, och jag kan lova er att jag kommer att vara redo, långt innan femårperioden har löpt ut, att fullständigt utnyttja kommissionens befogenheter när det gäller att begära att byrån sträcker sig längre än räckvidden för artikel 2, nämligen på området rättvisa och säkerhetssamarbete.

Ett sista ord: jag är välvilligt inställd till det som min vän Íñigo Méndez de Vigo har sagt, och kommer att granska hans förslag noga, särskilt ändringsförslag 15, för att försöka uppfylla de förväntningar som uttryckts när det gäller en europeisk strategi mot fattigdom.

Jag skulle också vilja upprepa att jag är villig att godta ändringsförslag 6, även om jag inte instämmer i principen. Jag hoppas att mitt försök att uppfylla era förväntningar kommer att glädja Michael Cashman.

  Talmannen. – Tack, herr kommissionsledamot. Kammaren tycks uppskatta detta.

  Michael Cashman, föredragande. − (EN) Herr talman! Jag tackar kommissionsledamoten för att han gav efter för den viktiga frågan i ändringsförslag 6, där det står att ”alla människor föds lika och därför är mänskliga rättigheter odelbara och okränkbara”. Jag skulle vilja tacka kollegerna för deras bidrag, och jag vill bara berätta för er att när en av de grupplösa ledamöterna tillkännager att de ska rösta mot mig, när extremisterna i parlamentet röstar mot mig och mot mitt betänkande, fylls mitt hjärta med glädje och mitt intellekt säger mig att vi har lyckats få till något helt rätt. För det får inte finnas någon extremism när det gäller försvar av de mänskliga rättigheterna, förutom ett extremt skydd för de mänskliga rättigheterna.

Jag skulle vilja säga till min goda vän Sophia in ’t Veld att jag naturligtvis håller med henne, men jag anser att frågan om romer, privatliv och homofobi redan täcks. Romerna innefattas faktiskt av diskriminering som grundas på etnicitet och ras. Till min kollega Stavros Lambrinidis skulle jag vilja säga att stadgan om de grundläggande rättigheterna och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna ger oss ett område där vi kan verka på grundval av den enskildes privatliv när det gäller att förebygga människohandel och ta itu med social utslagning. Kinga Gál sa att det var helt rätt att det handlar om byråns funktionsduglighet, och det är detta som vi måste hantera.

Det är därför som jag har innefattat multipel diskriminering. Vi måste komma ihåg att vi inte bara behandlar de områden som de kan täcka. Detta är tematiska områden som bygger på de objektiva grunder som stadgan om de grundläggande rättigheterna och internationella konventioner utgör, som alla medlemsstater har gemensamt.

Till min goda vän Cem Özdemir – çok teşekkür ederim! – skulle jag, när det gäller dataskydd, vilja säga, ja, det täcks. Vi har också datatillsynsmannen och direktiven om dataskydd, och det sista vi vill ha är en dubblering.

Det är intressant, och vi borde fira. Nu är det dags för Angelillibetänkandet. Det är ett initiativbetänkande, och ändå har vi ett absolut åtagande här – inte ett initiativ, inte en begäran – att barns rättigheter ska täckas av byrån som skyddar de grundläggande rättigheterna. Jag gratulerar därför parlamentet. Jag uppmanar det att rösta med mig. Låt oss inte föra in mer, låt oss inte försvaga, låt oss få arbetet gjort – och herr talman, spara er ordförandeklubba till en annan gång!

  Irena Belohorská (NI). – (SK) Jag vill protestera kraftigt mot det som Michael Cashman just sa. Jag hör till de grupplösa ledamöterna, och jag vill säga att jag tidigare, när jag var medlem i Europarådet, utarbetade en rapport om förbudet mot barnarbete, och jag deltog också i utarbetandet av en annan rapport om barnets rättigheter. Det är anledningen till att jag protesterar kraftigt mot kommentarerna från föredraganden, som sa att han inte bryr sig om ifall någon av de grupplösa ledamöterna röstar emot honom.

  Talmannen. – Herr Cashman! Var vänlig svara personligen angående de kommentarer som togs som en personlig attack.

  Michael Cashman, föredragande. − (EN) Herr talman! Jag tänkte naturligtvis inte på parlamentsledamoten när jag framförde min kommentar.

Jag hänvisade generellt till de grupplösa ledamöterna, men särskilt till de kommentarer som Koenraad Dillen framförde, som jag anser extrema. Men jag ville inte på något sätt förolämpa ledamoten, vars meritförteckning talar för sig själv.

  Talmannen. – Jag kan bekräfta, åtminstone i fråga om den franska tolkningen, att kommentaren handlade om extremister och inte om grupplösa ledamöter. Föredraganden gjorde en tydlig åtskillnad.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 17 januari 2008.