Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 15 januari 2008 - Strasbourg

18. Vuxenutbildning: Det är aldrig för sent att lära (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Doris Pack, för utskottet för kultur och utbildning, om Vuxenutbildning: Det är aldrig för sent för att lära (2007/2114(INI)) (A6-0502/2007).

  Doris Pack, föredragande. − (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Titeln på kommissionens meddelande och handlingsplan om vuxenutbildning, ”Det är aldrig för sent för att lära”, och dess tyska titel, Man lernt nie aus (”Man lär så länge man lever”), är båda välkända talesätt, men när man läser mellan raderna i detta citat innebär de faktiskt ett erkännande av tidigare försummelser på området europeisk utbildningspolitik. Trots detta gläder det oss att kommissionen med detta meddelande och denna handlingsplan har gått in i en era som präglas av en växande medvetenhet om behovet av livslångt lärande, en tid där nya demografiska utmaningar måste bemötas.

Ekonomiska och sociala förändringar inom EU kräver betydande anpassningar av yrkesmässiga färdigheter och kvalifikationer. Utmaningarna på arbetsmarknaden måste bemötas, med detta menar jag att de enskildas möjligheter att få anställning måste vara ett av de främsta målen med vuxenutbildning.

Men utbildning, och särskilt vuxenutbildning, är också ett led i människors personliga utveckling, en del av deras självtillit, deras medborgerliga engagemang, deras sociala integrering och deras medverkan i en interkulturell dialog. Många olika undersökningar har visat att inlärningen har viktiga icke-ekonomiska fördelar, den främjar god hälsa, deltagande i det samhälleliga livet för alla åldrar och minskar naturligtvis brottsligheten.

Det är därför min politiska prioritet att öka människors intresse för livslångt lärande. Mediekampanjer, informations– och rådgivningscentrum, och anpassade former av kommunikation för mindre gynnade grupper är mycket viktigt. Särskilda telefonnummer och webbplatser har också visat sig mycket framgångsrika i vissa länder.

I detta avseende är det också mycket viktigt att förena arbete, familjeliv och livslångt lärande. Låt mig i korthet lägga fram några hjälpmedel i detta syfte: anpassning av arbetstider, flextid, utbildningsprogram för distans och informellt lärande. Användningen av ny teknik måste ständigt förbättras, särskilt genom att skapa större tillgång till Internet som uppmuntrar till användandet av sådana nya inlärningsmetoder. Tillgången till offentliga och privata daghem samt barnstugor på företag måste fortsätta att öka.

En annan viktig faktor, enligt min åsikt, är solidaritet mellan generationer och mellan kulturer. Vuxna och pensionärer som för vidare kunskap och tekniskt kunnande till yngre människor, särskilt sakkunskap inom handel eller affärer, kan spela en viktig stödjande roll. De kan ge praktisk vägledning, och det måste också finnas ett utrymme för att bilda nätverk i detta syfte. På detta sätt tror jag att alla kan lära av varandra.

Men det finns också en familjebaserad metod för inlärning. Föräldrar motiveras att börja lära sig igen för att kunna hjälpa sina barn i skolan. Dessutom är vuxenutbildningen beroende av frivilliga medhjälpare, som berikar den genom att dela med sig av sin erfarenhet och ge skicklig handledning.

Invandrares särskilda behov måste också tas med i beräkningen, vilket leder mig till ämnet språkkurser. Vi behöver dessa språkkurser så att invandrare kan lära sig språket i sitt värdland, men vi behöver också språkkurser så att vuxna kan lära sig grannländernas språk eller andra främmande språk, något som vi alltid har förespråkat.

Tillgång till inrättningar för högre utbildning måste också bli större för vuxna med praktisk yrkeserfarenhet. Ett mycket viktigt budskap är att kvaliteten på befintliga centrum för vuxenutbildning, och den utbildning de erbjuder, måste förbättras. Det finns behov för välkvalificerade utbildare inom vuxenutbildning såväl som särskilda kursprogram för vuxenutbildning. Jag kan bara tala för Tyskland, där det finns en högskolekurs som leder till examen i vuxenutbildning. Jag anser att vi alla måste påminna de institutioner som ger kurser att de kan få bidrag från exempelvis Europeiska socialfonden, eller från någon av strukturfonderna, för sina erbjudna kurser. Jag förväntar mig naturligtvis att kommissionen ska erbjuda det nuvarande programmet för livslångt lärande inom både programmen Grundvig och Leonardo i syfte att se till att vi också kan bidra med vår del när det gäller att inleda handlingsplanen.

Jag anser det finns många sätt att utföra ett gott arbete inom detta område, och att vi bör göra detta snarast.

Låt mig betona en sista punkt: resultat inom vuxenutbildning måste kunna mätas, annars kommer ingen att veta vem som gör vad. Det finns många aktörer på detta område och de måste alla tas med i beräkningen, oavsett om de är privata, universitetsbaserade eller offentliga utbildningsinstitut. Det finns i korthet mycket att göra, och jag föreslår att vi genast börjar.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag vill verkligen uttrycka min uppskattning för detta betänkande och gratulera föredraganden, Doris Pack, till hennes engagemang, ansträngningar och bidrag, och också Jan Andersson från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och Věra Flasarová från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Det gläder mig mycket att våra två meddelanden från 2006 och 2007 har väckt ett så konkret och starkt gensvar från Europaparlamentet. Det första handlade om vuxenutbildning och det andra, om den europeiska handlingsplanen för denna fråga, antogs i september. Som ni har märkt ökar betydelsen av vuxenutbildning påtagligt. För det första är den globala konkurrensen verklighet. Vi måste investera i utbildning i alla skeden av livet och på alla nivåer, och vuxnas färdigheter och kompetens måste ständigt uppgraderas. För det andra innebär demografiska förändringar att människor måste arbeta åtminstone några år längre, och de måste upprätthålla tillämpligheten av sina färdigheter för att kunna göra det. För det tredje bidrar vuxenutbildningen till att bekämpa social utslagning. Alltför många vuxna med låg utbildning riskerar att uteslutas från arbetsmarknaden.

Därför har vuxenutbildning en avgörande roll i strategierna för livslångt lärande. Jag välkomnar ert stöd av många anledningar, särskilt i fråga om att förbättra kvaliteten på och tillgången till vuxenutbildning, bland annat genom bättre barnomsorg och e-lärande, och särskilt för grupper med specialbehov, liksom att skynda på bedömningen av färdigheter och värdera informellt lärande, att investera mer i allmänhet och dessutom att anpassa den till behovet för kvinnor, invandrare och den åldrande befolkningen. Och sist men inte minst i fråga om att utveckla tillförlitliga och jämförbara uppgifter för att utvärdera vuxenutbildningen, som Doris Pack sa. Vi kommer att följa upp alla dessa element i genomförandet av den europeiska handlingsplanen.

Det finns, som ni säger, alla möjliga sorters goda metoder i medlemsstaterna som vi kommer att tillämpa i vårt samarbete. Vi kommer att stödja dessa bästa metoder via aktiviteter för ömsesidigt lärande och studier, genom programmet för livslångt lärande och Europeiska socialfonden som nämndes tidigare, för att kunna dela kunskap och erfarenhet. Vid genomförandet av handlingsplanen i samarbete med medlemsstaterna kommer vi att analysera effekten av nationella reformer för vuxenutbildning, särskilt i ljuset av den nyligen antagna europeiska ramen för kvalifikationer. Vi kommer också att utarbeta normer för personal inom vuxenutbildning och kvalitetssäkringsmekanismer baserade på befintlig god praxis. Vi vill uppmuntra medlemsstaterna att fastställa mål för förbättring av kunskapsnivån hos vuxna och att skynda på processen för bedömning och erkännande av icke-formellt och informellt lärande för riskgrupper. Sist men inte minst kommer vi att föreslå en uppsättning centrala uppgifter för att förbättra övervakningen av sektorn. Jag ser fram emot debatten, men framför allt mot ett fortsatt stöd i denna riktning.

  Jan Andersson, föredragande av yttrande från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. − Herr talman, herr kommissionär! Jag vill tacka föredraganden för ett utmärkt betänkande. Det anknyter ju till hela den strategi som vi har inom EU och hela Lissabonprocessen att utbildning är något centralt, inte bara för hur vi ska klara tillväxten och sysselsättningen i framtiden utan också för hur vi ska kunna bekämpa det sociala utanförskapet. För att EU-länderna ska kunna klara sig i den globala konkurrensen spelar utbildning och inte bara fler jobb utan även bättre jobb samt människor med hög kompetens en väldigt stor roll. Därför välkomnar vi detta betänkande.

Jag vill göra ytterligare några kommentarer. Det är viktigt att vi använder alla möjligheter som finns för att möjliggöra utbildning för olika grupper. Ett exempel är barnomsorg. Det måste vara möjligt för både män och kvinnor som är småbarnsföräldrar att kunna delta i utbildning. Därför måste det även finnas en strategi för barnomsorg. Det är viktigt att vi tittar på speciella grupper, t.ex. de äldre. Det finns väldigt få äldre i arbetskraften idag. Det beror till stor del på att de inte får tillgång till vidareutbildning och vuxenutbildning. Vi måste koncentrera oss på den gruppen. En annan grupp är de redan lågutbildade. Tittar vi på utbildningen idag, vidareutbildning och vuxenutbildning ser vi att det är de som redan har hög utbildning som får mest utbildning. Det är viktigt att vi har en jämlikhetsaspekt i utbildningen också. Eftersom min talartid är kort, vill jag slutligen bara påpeka att det är viktigt att ha ett gott samarbete och att arbetsmarknadens parter ingår i denna process.

  Věra Flasarová, föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. – (CS) Mina damer och herrar! Jag välkomnar betänkandet från min kollega Doris Pack och gratulerar henne till hur hon har behandlat ämnet. Jag vill betona behovet av utbildning för kvinnor, de socialt utsatta, invandrare och minoriteter. Jag vill nämna ännu en aspekt på utbildning. I en värld där det mesta är underordnat ekonomi, handel, reklam, karriärer och konkurrens på arbetsmarknaden, verkar utbildning bara vara ett led på vägen till att nå en bättre samhällsposition. Om utbildning kan bidra till detta praktiska mål och bättre förbereda någon för ett arbete, och om denna person kan hävda sig bättre i konkurrensen, är detta något positivt. Men den viktigaste aspekten på utbildning är att den berikar människan på insidan och gör henne bättre utrustad för att skilja mellan det som är bra och det som är dåligt. Vårt samhälle går igenom en värderingskris. I stället för traditioner och myndigheter har vi fått den personliga frihet som vi har eftersträvat under hela vår moderna historia. Men det är också friheten att veta eller inte veta, friheten att se eller att blunda, friheten att bilda sig egna åsikter och friheten att godta andras idéer. Utbildning i sig själv kan inte lösa våra problem, men den kan uppmuntra oss att begrunda dem.

  Pál Schmitt, för PPE-DE-gruppen. – (HU) Tack, herr talman! Herr kommissionsledamot! Den demografiska situationen inom EU gör det nödvändigt att omorganisera pensionssystem och höja pensionsåldern, och vi hör allt oftare talas om kontrollerad invandring i stället för ett förverkligande av den dolda potential som våra egna medborgare som är över 50 år besitter.

Välorganiserad vuxenutbildning gör det möjligt för experter som har arbetat i flera årtionden att friska upp sin kunskap och anpassa sig efter ändrade förhållanden. Det möjliggör också för vuxna som är utestängda från arbetsmarknaden, men inte i pensionsålder, att delta och arbeta, genom omskolning, språk, IT, och annan yrkesmässig utbildning. Denna aspekt av vuxenutbildningen är särskilt viktig för länderna i Central- och Östeuropa, där sysselsättningsgraden ligger långt under genomsnittet för EU–15.

Förutom dess betydelse för arbetsmarknaden har vuxenutbildningen även en tredje, social och personlig, dimension, eftersom språkkurser på Internet, dans- eller matlagningskurser för äldre människor bidrar till att förbättra deras livskvalitet och positiva attityd.

Det finns två saker som jag anser är av särskild vikt för effektiv vuxenutbildning: å ena sidan förbättring av information och tillgänglighet, presentationen av framgångsrika projekt och utbyte av erfarenheter med de berörda aktörerna. Låt oss inte glömma att en mycket få av de äldre människorna i de nya medlemsstaterna använder Internet, och vi måste använda konservativa, traditionella metoder som de kan nå. En viktig roll här tilldelas lokala myndigheter, som har ingående kunskap om lokala förhållanden och behov.

Å andra sidan är det viktigt att bedöma behov, det vill säga att medlemsstaterna tillsammans med ekonomiska aktörer, företag och arbetsgivare bör besluta hur de ska utforma sina program för vuxenutbildning. De ekonomiska behoven i landet i fråga måste tas med i beräkningen, så att de medel som används till vuxenutbildning inte slösas bort, utan för med sig ett bevisligt värde för individen, samhället och ekonomin.

Jag skulle vilja gratulera Doris Pack till hennes viktiga och lägliga betänkande. Tack för er uppmärksamhet.

  Maria Badia i Cutchet, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först av allt vill jag gratulera föredraganden, Doris Pack, för ett utmärkt arbete och hennes samarbetsvilliga inställning till våra förslag.

Jag skulle vilja understryka att detta betänkandes verkligen kom lägligt, i en tid då de omfattande socioekonomiska förändringar, den snabba övergången till ett informationssamhälle och den demografiska trend som är förbunden med en åldrande europeisk befolkning kräver en betydande insats när det gäller vuxenutbildning och ett livslångt lärande. De är mycket viktiga delar för att nå det som vi kallar målen i Lissabonstrategin.

När det gäller själva betänkandet skulle jag vilja uppmärksamma behovet att främja människors motivation att fortsätta lära. Men jag anser att detta måste åtföljas av aktiva politiska åtgärder, som framför allt underlättar föreningen av lärandet, familj och arbete, för att vara effektivt, i synnerhet för kvinnor.

Dessa åtgärder bör fungera som stimulansåtgärder för att ta del av utbildningsprogram och mer specifikt också öka tillgången till offentlig barnomsorg och utbildning, liksom äldreomsorg, kort sagt för behövande, och på så vis befria familjer från bördor som fortfarande ofta blir kvinnornas lott.

Dessutom är jag övertygad att det är passande att främja en inlärningskultur, som erkänner förtjänster och förbättrar möjligheterna till sysselsättning för lågutbildade, samt bidrar till ökad social integration och personlig utveckling. Denna strategi är särskilt viktig för ”riskgrupper”.

Jag ser det också som livsviktigt att modernisera högskolesystemen och göra dem mer flexibla, så att de blir mer tillgängliga för människors växande och olikartade sociala behov, samtidigt som utbildningskvaliteten och tillgången förbättras.

Slutligen vill jag nämna betydelsen av att öka tillgången på utbildning inom digital teknik, i syfte att minska den digitala klyfta som också finns i samhället mellan könen, mellan generationerna och mellan befolkningen i olika geografiska områden.

Kort sagt, jag välkomnar kommissionens förslag och hoppas att den beaktar parlamentets förslag, så att vi tillsammans kan hjälpa till att höja medlemsstaternas medvetande om behovet att agera så snart så möjligt på detta område, inte bara för att bryta ner hindren för vuxnas deltagande i inlärandet, utan för att uppmuntra till det, godta dess ekonomiska, sociala och kulturella värde i alla länder och utbyta uppgifter mellan länderna, så att de framgångar som görs kan jämföras och mätas.

  Jolanta Dičkutė, för ALDE-gruppen. – (LT) Livslångt lärande blir allt viktigare i det moderna samhället. Det är tacksamt att betydelsen och behovet av vuxenutbildning analyseras mer aktivt och får ett bättre erkännande i alla EU:s medlemsstater och inom huvudinstitutionerna. Sakkunniga på området vuxenutbildning i Litauen lägger också aktivt fram förslag till detta meddelande. Genom regeringsprogrammet ämnar man öka tillgången till informell vuxenutbildning inom kommunala utbildningsanstalter för att se till att utbildningsanstalternas byggnader och miljön för vuxenutbildning är moderna och attraktiva och att dessa centra får tillgång till moderna läromedel. Jag vill också betona att vuxenutbildare och deras organisationer behöver en mer aktiv förespråkare och att politiker måste lyssna på dem och stödja dem, så att framgångar på området kvalitetsförändringar inom vuxenutbildningen kan uppnås. Vi får inte bara diskutera de problem som uppkommer, utan måste också lösa dem på lämpligt sätt, för detta kommer att avgöra hur vuxenutbildning utvecklas under de kommande åren.

Problemet i Litauen är mycket relevant i detta sammanhang – integreringen av utsatta grupper i samhället, särskilt de funktionshindrade. Dessutom har problemet med hur vuxna med yngre barn ska kunna utbilda sig efter arbetet inte lösts. Ofta kan föräldrar inte utbilda sig eftersom de inte har någon barnpassning. Det finns också en brist på flexibilitet inom vuxenutbildningen. Ibland vill människor som inte gått ut högstadiet och som ännu inte fyllt 18 fortbilda sig i ett program för vuxenutbildning, men det går inte eftersom en sådan utbildning bara är tillgänglig för dem som fyllt 18. Utan tvekan är bristen på bidrag också ett viktigt problem. Jag håller med Litauens president, Valdas Adamkus, som sa att alltfler människor i Litauen inser att lärandet inte bara är unga människors skyldighet. I dag är livslångt lärande en utmaning för vårt land och våra medborgare. Vi måste ta vara på denna möjlighet, så att vi kan visa den snabbt föränderliga omvärlden att Litauen är ett kreativt land, öppet för nyskapande och orädd för ambitiösa målsättningar när det gäller bana väg för nya möjligheter och utbildningssätt.

  Mikel Irujo Amezaga, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag skulle också vilja börja med att tacka Doris Pack och gratulera till hennes betänkande – tack vare hennes tillmötesgående inställning införlivades de flesta av de ändringar som vår grupp lade fram i det. Jag vill påstå att vuxenutbildning alltid har varit ett av de bästa sätten att åstadkomma social och ekonomisk utveckling och att den bidrar till en bättre fördelning av tillgångarna.

I detta föränderliga informationssamhälle där vi ständigt måste uppdatera vår kunskap, är vuxnas grundläggande utbildning och påföljande fortlöpande utbildning av högsta vikt. Vuxna måste anpassa sig till den kontinuerliga förändring som följer av globaliseringen och fatta beslut för att överleva, samtidigt som de bibehåller en adekvat livskvalitet.

Men de flesta utbildningssystem uppfyller inte människors behov så väl att de kan följa med i det föränderliga samhälle som de lever i. Som en kontrast till föregående epoker är inte det utbildningens roll att sprida lärdom som kan användas i bekant värld, utan en i värld stadd i förändring, vilket kan leda till oförutsägbara omständigheter.

Poängen är därför att skapa ett utbildningssystem som kan bemöta behov hos vuxna som lever i ett ständigt föränderligt samhälle. I korthet måste utbildningen förbereda människor på att se framåt och på nymodigheter, och inte bara bekymra sig för att passa in.

Vi befinner oss i en övergång mellan det industriella och det efterindustriella samhället, och den typ av samhälle som vi håller på att utvecklas till kommer att bilda ramen för vuxenutbildningen. På denna punkt har jag gratulerat föredraganden, och jag vill också gratulera kommissionen, för jag anser att detta betänkande är skrivet i samma anda.

  Thomas Wise, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Livslångt lärande är något som Storbritannien alltid har utmärkt sig i. Vårt öppna universitet var den första institutionen av detta slag i världen. Det grundades på 1960-talet och baserades på ett koncept från 1920-talet. Hundratusentals så kallade ”mogna studenter” har tagit examen vid det öppna universitetet, och många av dem har tagit examen efter att ha återupptagit sina studier. Därför anser jag att Storbritannien är bra när det gäller livslångt lärande, och jag anser med all respekt att vi inte behöver acceptera mer inblandning härifrån detta organ i utbildningen, som fortfarande faller inom den nationella behörigheten.

Men här är det aldrig tillräckligt att bara göra någonting tillgängligt. Nästa steg är naturligtvis tvång. För vad är det egentligen för mening med att tillhandahålla något som inte utnyttjas? Men så har EU också ett förflutet på detta område för flera miljarder euro och annan valuta som dess institutioner har slösat bort, och att nationalstaterna glatt följer order är bara vad man kan förvänta sig.

Men för att föra ämnet närmare vår egen plan – i synnerhet inför byråkraterna och politikerna här i kammaren – står det nu klart för mig att ni aldrig lär er, hur länge ni än lever! Ni vill inte ens lyssna. Ni fortsätter bara med era projekt och åt helsike med dem som inte håller med eller som ser det ur en annan synvinkel. Det påminner mig om det gamla citat som tillskrivs Sun Tzu men som blev allmänt känt efter att ha uttalats av Kennedy: De som gör fredliga protester omöjliga gör våldsamma protester oundvikliga. Om man inte lär av sina misstag är man dömd att upprepa dem.

  Milan Gaľa (PPE-DE). – (SK) Först av allt vill jag tacka Doris Pack för all energi hon har lagt ner på att förbereda detta betänkande. Jag vill också tacka företrädarna i Europeiska kommissionen för de initiativ som ledde till en förbättring av den aktuella situationen.

Som föredragande för yttrandet för utskottet för kultur och utbildning om den europeiska referensramen för kvalifikationer, anser jag att livslångt lärande är mycket viktigt, från två synvinklar. Den första rör förbättringen av kvalifikationerna, ökade möjligheter att finna anställning och minskade skillnader på arbetsmarknaden, såväl som en förbättring av geografisk och professionell rörlighet. Den andra rör strävan efter en livslång personlig utveckling och integrering i samhället.

Alltför få vuxna deltar i utbildning och yrkesmässig utbildning. Jag anser att det är ett positivt framsteg att fokusera på medborgarnas intresse när det gäller livslångt lärande. Det är ytterst viktigt att i detta fall begrunda förbättrade omständigheter för att förena arbete och familj, solidaritet mellan generationer och kulturer, språkinlärning och en kvalitetsförbättring av utbildningen och dess framtidsutsikter. Det som ska lovordas är erkännandet och uppskattningen av icke-formell och informell utbildning. De viktiga målsättningarna syftar till att förbättra kvalifikationerna för lågutbildade arbetstagare, som utgör en tredjedel av den europeiska arbetsstyrkan – upp till 72 miljoner människor – och, slutligen, utbildningen av invandrare.

Om vi vill nå målet med ett deltagande i vuxenutbildningen på 12,5 procent före 2010, vilket betyder att ytterligare fyra miljoner människor ska delta – kommer ett av kraven vara att fastställa ett samband mellan utbildningssystemen på europeisk nivå och de nationella referensramarna för kvalifikationer.

  Talmannen. − Jag skulle vilja försäkra Doris Pack om att ordförandeskapets erkännanden är ett korrekt och institutionellt tecken på respekt för föredragandena och de åsikter som de uttrycker, även om vi skulle vara helt oeniga om innehållet.

  Gyula Hegyi (PSE). – (EN) Herr talman! ”En god präst fortsätter att lära ända till döden” lyder ett ungerskt ordspråk. Nu för tiden bör inte bara präster, utan alla vuxna, fortsätta att lära under årens gång. Jag välkomnar Doris Packs betänkande och kommissionens handlingsplan för vuxenutbildning. Det är naturligtvis mycket beklagligt att bara 9,6 procent av våra vuxna medborgare deltar i livslångt lärande. Det är inte lätt att börja studera när man är vuxen. Att kombinera familjeliv, arbetsliv och studier är en svår uppgift, men på längre sikt kommer både familjen och yrkeskarriären att gynnas av vuxenutbildningen.

I Europa finns det miljontals arbetslösa människor, och samtidigt miljontals otillsatta tjänster som kräver utbildad arbetskraft. Den låga kvalifikationsnivån innebär hög risk för arbetslöshet, men fortlöpande utbildning och lärande kan kanske hjälpa både personen och ekonomin. Jag håller med Doris Pack om att livslångt lärande inte bara bör främjas utan att det också behövs ekonomiska verktyg för att uppmuntra arbetsgivare att anställa äldre arbetstagare. Det finns bara en lösning på den utmaning som vårt åldrande samhälle utgör: att respektera äldre arbetstagare och tillhandahålla ordentliga jobb också till den äldre generationen. Då krävs naturligtvis ett livslångt lärande och också livslång yrkesrelaterad fortbildning.

  Ramona Nicole Mănescu (ALDE). – (RO) Vi är medvetna om att medlemsstaterna erkänner hur oerhört viktigt det är med livslångt lärande, då det medverkar till medborgarnas välfärd, självförtroende, sociala integrering och interkulturell dialog. Likväl är fortfarande vuxnas tillgång till program för livslångt lärande begränsat, trots Europeiska unionens målsättning att uppnå en delaktighet på 12,5 procent före 2010.

Det är därför som medlemsstaternas genomförande och gynnande av effektiva europeiska utbildningsprogram för vuxna, särskilt för de äldre, funktionshindrade och invandrare, kan leda till en mer framgångsrik integrering i samhället och ökad rörlighet på arbetsmarknaden.

Som ledamot av utskott för utbildning och kultur, anser jag att utvecklingen av frivilligprogram för solidaritet mellan generationerna, och medverkan från regering, privata företag och enskilda är en nyckelpunkt för att bemöta de nya utmaningar som skapas av demografisk förändring, fattigdom och social utslagning.

I kraft av rätten till läs- och skrivkunnighet samt utbildning, och medlemsstaternas skyldighet att ge sina vuxna medborgare kvalitetsutbildning, anser jag att också vi är ansvariga för utvecklingen av hållbara redskap för finansiering av och stöd till livslångt lärande och utbildning.

  Kathy Sinnott (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Om kommissionsledamoten skulle fråga människor om var de utbildas så skulle de tala om var de gick i skolan. Men det mesta av lärandet sker utanför denna erfarenhet av formell utbildning.

Utmaningen på området för livslångt lärande handlar inte bara om att erbjuda vuxna tillfälle att få nya och fler kvalifikationer, utan också om att finna ett sätt att erkänna och utnyttja den mycket värdefulla utbildning som många vuxna har fått informellt genom livs- och arbetserfarenhet. En av mina väljare har utfört banbrytande arbete för att få till stånd en framgångsrik hantering av några av de svåraste underarterna av fiskar och också de miljövänliga fiskodlingstekniker som de kräver. Han har ingen högskoleexamen, så när kommissionen tillhandahåller stöd på detta område går det inte till honom. I stället går det till akademiker utan erfarenhet, som sedan kommer till honom för att ta reda på hur han gör det han gör. Han är trött på denna bluff, och det är en förlust för fiskeindustrin.

Jag uppmanar kommissionsledamoten att undersöka detta, eftersom det måste finnas ett bättre sätt att hantera det på.

  Tomáš Zatloukal (PPE-DE). – (CS) Herr ordförande, herr kommissionsledamot! De största hinder som avhåller vuxna från att delta i utbildning är tidsbrist på grund av arbete eller familjeplikter. En annan negativ faktor är bristen på information och motivation: enligt allmänhetens opinion värderas inte vuxenutbildning tillräckligt högt och belönas inte nog. En viktig aspekt på vuxenutbildningen är dess effektivitet och rättvishet. I de europeiska medlemsstaternas utbildningssystem inriktar man sig först och främst på utbildning och yrkesutbildning av unga människor. Endast små framsteg har gjorts för att ändra denna situation, och dessa framsteg har hittills varit av liten betydelse. Den allmänna målsättningen bör därför vara att maximalt utnyttja de olika tillhandahållarna av utbildning inom vuxenutbildningen. Det är vårt mål att ge tillgång till bra och läglig information om möjligheterna inom vuxenutbildning och att förklara inträdeskraven och kostnaderna, för att inte nämna fördelarna med att fullborda en sådan utbildning.

Jag instämmer i föredragarens åsikt att medlemsstaterna måste införa system för kvalitetssamråd och ekonomiska stimulansåtgärder som inriktas på enskilda. De måste även stödja utvecklingen av lokala partnerskap. Dessutom är det viktigt att tillämpa ett system för erkännande och kontroll av resultaten från en sådan utbildning jämfört med andra nationella kvalifikationer, och ta hänsyn till den europeiska referensramen för kvalifikationer. Fördelarna med att investera i vuxenutbildning bekräftas också av den forskning som OECD har genomfört. Fördelarna för offentlig och privat sektor omfattar högre anställbarhet, ökad arbetsproduktivitet, lägre belopp som används till arbetslöshetsbidrag och socialbidrag, samt lägre förtidspensionering. I detta betänkande uppmanas vi att ompröva de fastställda politiska prioriteringar på området vuxenutbildning och vidta konkreta åtgärder. Jag gratulerar föredraganden.

  Marianne Mikko (PSE). – (ET) Mina damer och herrar!

Till följd av utvidgningen 2004 ökade den ekonomiska tillväxten i EU med en siffra som skapade ett obefogat förtroende. I dag ger nedgången i ekonomin emellertid upphov till sociala spänningar även i de nya medlemsstaterna.

Jag avser det förslag om anställningsavtal som för närvarande orsakar debatt i mitt hemland Estland. För att påskynda friställningar försöker estländska affärsmän se till att det blir de friställda som får ta stöten av de sociala effekterna av de förlorade arbetstillfällena. Kanske de som är svagast, nämligen de arbetstagare som har förlorat sina arbeten, än en gång inte förstår vad det är de straffas för egentligen.

I avsaknad av effektiva åtgärder förvandlas både säker flexibilitet och livslångt lärande endast till tomma ord, i vars skugga de svagare i samhället lämnas utan det stöd de behöver. Att höja pensionsåldern i linje med den ökade genomsnittliga medellivslängden innebär att en 45-årig arbetstagare fortfarande inte har nått ens halvvägs i sitt yrkesliv. Detta betyder en ny början i medelåldern.

Trots detta är diskriminering på grund av ålder och kön en obestridlig realitet på arbetsplatserna världen över, även inom EU. Tendensen att föda barn senare i livet innebär även att kvinnor får dubbelt så svårt att återvända till arbetsmarknaden.

Programmet för livslångt lärande är en möjlighet att åtminstone i någon mån uppväga de orättvisor som råder i dag. Likaså bör arbetsgivarna uppmuntras att investera i människor med livserfarenhet. Arbetsgivarna måste övertygas om att kunskap och färdigheter som förvärvas inom andra områden i livet, ja även i privatlivet, är oerhört värdefulla.

Jag vill återigen betona att systemet för livslångt lärande endast bör vara ett komplement till de sociala åtagandena, inte en ersättning för dessa. Bilförare, hur erfarna de än är, måste alltid köra med säkerhetsbältet på.

Jag tackar och gratulerar föredraganden till ett bra arbete. Tack, fru Pack!

  Ljudmila Novak (PPE-DE). – (SL) Människan är en mycket anpassningsbar varelse, och därför har många vuxna redan accepterat att man måste fortsätta att förvärva nya kunskaper även i mogen ålder och när man är gammal. I framtiden kommer de som aldrig slutade att bilda sig verkligen ha en fördel när det gäller att anpassa sig till de snabba förändringar som vi dagligen ställs inför.

Det är även viktigt för de äldres välbefinnande att fortsätta att delta i utformningen av samhället genom att använda sina kunskaper och erfarenheter. Detta ger dem tillfredsställelsen av att veta att de är nyttiga och behövda i samhället. Eftersom befolkningen blir äldre måste nya yrken som bäst passar de äldre skapas.

En av mina vänner, som har tio barn och ingen mormor som kan hjälpa henne att uppfostra dem, frågade mig: ”Vet du var jag kan köpa en mormor till mina barn?” Jag minns även ofta historien om en läkare som bad en pensionerad lärare att undervisa en svårt brännskadad pojke på sjukhuset. Pojken förväntades inte överleva. Tack vare lärarens envishet, tålamod och erfarenhet började pojken besvara hennes frågor. Han började tro på livet. Varför skulle läkarna skicka en lärare att arbeta så hårt med en pojke som de inte trodde skulle överleva? En äldre persons kunskaper räddade ett ungt liv.

De unga har stor förmåga och många fördelar att lära sig saker som de ibland inte utnyttjar helt, men äldre människor måste finna viljestyrka och bli uppmuntrade att lära eftersom det är aldrig för sent att förvärva kunskap, och de kan ta igen sådant som de kanske inte hade tid eller pengar för i sin ungdom. Att förvärva kunskaper betyder att njuta av livet mer fullständigt.

  Rolf Berend (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Under detta århundrade är det inte svårt att övertyga någon om att allmän och yrkesinriktad utbildning inte längre kan inskränka sig till skolåren och åren därefter, utan måste uppdateras och utvidgas under hela arbetslivet. Föränderliga demografiska tendenser är till exempel ett tillräckligt bevis på detta behov.

I detta sammanhang lägger Doris Pack i sitt utmärkta betänkande fram en lång rad goda idéer och lyfter mycket framgångsrikt fram behovet av att skapa en kultur av lärande, särskilt bland vuxna. För att detta mål ska kunna nås räknar hon upp ett antal åtgärder som bör vidtas på flera olika nivåer. Vuxenutbildning är naturligtvis främst en uppgift för medlemsstaterna. Av detta skäl kan inte EU bestämma att åtgärder måste vidtas, utan vi måste i stället komma med förslag och be, uppmuntra och uppmana medlemsstaterna att vidta en rad åtgärder som kan leda till att fler söker sig till vuxenutbildningen.

Precis som föredraganden anser jag fullt och fast – och jag säger detta som vice ordförande för utskottet för regional utveckling – att många medlemsstater inte är fullständigt medvetna om vikten och användningen av Europeiska socialfonden och andra strukturfonder som instrument för livslångt lärande. De bör övervaka strukturfonderna med detta mål i åtanke och se till att mer resurser anslås till dem som har störst behov av livslångt lärande. Kort sagt, i betänkandet framförs en tydlig uppmaning till medlemsstaterna om att aktivt tillämpa instrument som Europeiska socialfonden, och kommissionen uppmanas att förstärka speciella program på vuxenutbildningsområdet.

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det gläder mig stort att i kväll tala inför en så, måste jag säga, välbesökt kammare.

Betänkandet om vuxenutbildning – det är aldrig för sent att lära – har lagts fram för oss i dag av Doris Pack med hennes sedvanliga intelligens och sakkunskap. Det gläder mig att se kommissionens företrädare här, däribland Ján Figeľ, som hör till dem som är mest aktiva och entusiastiska i detta arbete, eftersom det verkligen behövs åtaganden, då detta område – det vill säga, utbildning och lärande för yngre, arbetande och äldre personer – verkligen kan bidra till att föra medborgarna närmare EU.

Jag vill säga något om en särskild grupp vuxna som kan dra nytta av lärande, eftersom det finns unga, medelålders och äldre vuxna. Med äldre vuxna menar jag de som har slutat arbeta, blivit pensionärer och äntligen får tid att läsa det ämne som de alltid har velat fördjupa sig i men aldrig haft tid. Själv skulle jag till exempel studera astronomi, andra kanske väljer fysik eller geografi.

Enligt min åsikt är det rätt och viktigt att EU underlättar övergången från arbete och arbetsför ålder till den ålder när man slutar arbeta, då man har lika stor rätt till att lära och få utbildning. Jag är därför mycket nöjd med detta betänkande och initiativ från parlamentet om att även främja lärande bland äldre.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Mina damer och herrar! I kampen mot arbetslösheten är det mål som står i centrum för strategin att göra det lättare för arbetstagarna att anpassa sig till arbetsmarknaden, och detta kan åstadkommas genom livslångt lärande. Målet är att minst 12 procent av medborgarna ska delta i vuxenutbildning till 2010. Vi är nu medvetna om att detta mål inte kommer att nås. Jag vill emellertid påpeka att det finns några länder, som Nederländerna och Österrike, som redan har nått Lissabonmålet tack vare betydande stimulansåtgärder, till exempel att tid och finansiella utgifter delas mellan arbetstagarna, företagen och staten. Den danska erfarenheten är också värdefull. Där gör man det lättare för de anställda att utveckla sina kvalifikationer genom avlösning. När en anställd utbildar sig tas dennes plats av en person som vid det tillfället är arbetslös. Dessa länder och andra visar att det kan göras, att flexibilitet på arbetsmarknaden är rätt väg mot innovationer som skapar nya arbetstillfällen. Resultatet är den lägsta långtidsarbetslösheten: den är bara 0,8 procent i Danmark. Jag vill tro att situationen kommer att förändras väsentligt även i de nya medlemsländerna på grundval av goda exempel och omfattande incitament som tillhandahålls genom Europeiska socialfonden. Jag välkomnar kommissionens meddelande och betänkandet av Doris Pack.

  Mihaela Popa (PPE-DE). – (RO) Det är självklart aldrig för sent för att lära. Jag vill gratulera föredraganden till hur hon har valt att behandla denna fråga, som är central såväl inom som utanför EU. Tyvärr tror många medborgare fortfarande att utbildning är något man förvärvar i början av livet.

Vi måste främja tillgång till de EU-medel som finns tillgängliga för vuxenutbildning, särskilt i de medlemsstater som nyligen har anslutit sig till unionen. Graden av upptagande av medlen är tämligen låg i dessa medlemsstater, och antalet personer som deltar i yrkesmässig omskolning och livslångt lärande är mycket lågt.

Jag anser att det är nödvändigt att förändra mentaliteten hos de unga som fortfarande befinner sig i det inledande skedet av sin utbildning för att förbereda dem för ett EU i utveckling. Genom att utforma nya program på EU-nivå bör vi ingjuta tanken hos dem att utbildningen inte upphör när man har tagit sin första examen. Det är viktigt att vara medveten om att vem som helst när som helst kan förvärva nya färdigheter och kompetens, oavsett ålder, etnisk tillhörighet, kön eller bosättningsort. Om man beaktar alla dessa faktorer framträder ett grundläggande koncept: vi måste ha möjligheter till lärande.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Mina damer och herrar! De mycket snabba förändringarna i arbetsmarknadens struktur kräver högt kvalificerade arbetstagare. Personer med få meriter stannar kvar i utkanten av den sociala och ekonomiska utvecklingen.

Kreativitet och innovation är centrala faktorer i den moderna tidsåldern. Ju mer uppfinningsrik en person är, desto värdefullare är han eller hon som kreativ källa för ekonomin. De ekonomier som går bra är de som investerar i människor (och detta betyder att investera i utbildning), i arbetskraftens grundläggande tekniska och språkliga färdigheter. Det är viktigt att genom livslångt lärande väcka de slumrande talanger hos människor av alla åldrar som väntar på att användas.

Jag anser att detta strålande betänkande av föredraganden Doris Pack, ”Vuxenutbildning: Det är aldrig för sent att lära”, inte kommer att förbli bara ord; jag tror att vi kommer att lyckas omsätta det i handling. Kommissionsledamot Figeľ, tack för ert personliga engagemang på området för livslångt lärande.

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE). – (RO) Jag instämmer i mina kollegers gratulationer till Doris Pack för hennes arbete som föredragande. Ämnet är mycket viktigt för dagens, och särskilt morgondagens, EU.

Utvecklingen av ett nytt slags samhälle och ökad social sammanhållning är mycket nära kopplade till utbildning, och här bör vi inte bara tänka på formell utbildning, utan vi bör även främja icke-formell och informell utbildning med stark inriktning på individen.

Jag vill uppmärksamma vikten av utbildning av migranter. Jag anser att vi har sett i praktiken att utbildning av migranter är nödvändig för deras sociala integration, för tolerans, stabilitet, prestationer och för EU:s allmänna utveckling.

  Jerzy Buzek (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden Doris Pack, och även kommissionsledamoten, som fullgör sina uppgifter på ett utmärkt sätt, även när det gäller hans arbete med Europeiska teknikinstitutet. I dag diskuterar vi emellertid något annat. Jag vill uppmärksamma en särskild fråga.

I början av 1900-talet kämpade Europa mot analfabetismen, och andra hälften av 1900-talet kunde alla européer läsa och skriva. Dagens analfabetism är bristen på datorkunskaper och bristen på tillgång till Internet. Jag vill föreslå att denna fråga betonas ännu mer.

Den digitala klyftan påverkar även generationsklyftan. Det viktiga här är att vi måste veta om hur många år, fem eller tio, som alla européer kommer att veta hur man använder en dator, oavsett ålder, och kommer att ha tillgång till Internet. Internetkaféer, där flera datorer placeras i ett enda rum, och alla invånare kan utnyttja dem, kan användas för detta syfte i mycket avlägsna delar av Europa. Detta är utmaningen för 2000-talet.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. – (SK) Jag anser att många av inläggen verkligen stimulerar till ett engagemang i frågan om vuxenutbildning.

Om man följer denna filosofi, och detta har redan påpekats, är det aldrig för sent att lära. Det andra argumentet är att det alltid finns ett bra skäl till eller en bra tidpunkt för att lära. Jag vill säga att jag betraktar betänkandet av Doris Pack och de många initiativ som har nämnts här som ett komplement eller tillskott till det som kommissionen har föreslagit. Denna filosofi är följaktligen mycket värdefull och välkommen. Jag vill återigen nämna några av de specifika åtgärderna, eftersom de bidrar till och förbättrar det som är viktigt för synsättet som helhet: vikten av att motivera vuxna att utbilda sig, behovet av att göra det lättare att förena arbets- och familjeliv och livslångt lärande, behovet av solidaritet mellan generationer och kulturer, vikten av språklärande eller undervisning, respekt för de särskilda behoven hos svagare grupper och vikten av lärare av hög kvalitet som har diskuterats nyligen, det är en av nyckelfaktorerna för en framgångsrik utbildning, och en bättre strategi för högre utbildning och insamling av jämförbara statistiska data eller information.

Kommissionen kommer även att beakta er uppmaning att utvärdera de karriärmöjligheter som är kopplade till vuxenutbildning och frågan om finansiering av vuxenutbildningen. Detta är mycket uttryckliga frågor, som även hör till medlemsstaternas ansvarsområde.

Avslutningsvis kommer ett av resultaten, inte bara av detta betänkande utan även av kommissionens dokument, att bli medlemsstaternas diskussion och ministerrådets slutsatser i februari. Jag tror att de kommer att vara uppriktiga och stödja tillgänglig vuxenutbildning av hög kvalitet. Låt mig bara framföra en tanke som slutsats: jag känner inte bara uppskattning och tacksamhet, utan uppskattar även den inspiration som ni tillför. Som kommissionsledamot, politiker och far är jag övertygad om att utbildning – och jag menar tillgänglig utbildning av hög kvalitet – är den allra viktigaste faktorn för individens politiska, ekonomiska, sociala och kulturella utveckling och för samhället som helhet. Dessutom är utbildning en viktig utjämningsfaktor, vilket innebär att den utjämnar de faktorer som är nödvändiga för att nå jämställdhet för alla. Tack så mycket, och jag ser fram emot vårt samarbete.

  Doris Pack, föredragande. − (DE) Herr talman! Först och främst vill jag tacka alla som har deltagit för de blommor som de har gett mig. Jag vill gärna ge några blommor ur den här buketten till kommissionsledamot Ján Figeľ. Efter att ha arbetat för vuxenutbildning sedan 1993 och ha sett de första resultaten av dessa insatser är jag tacksam över att vi nu har nått ett stort genombrott eftersom vikten av vuxenutbildning erkänns inom alla områden av den politiska verksamheten.

Jag är särskilt angelägen om att alla möjliga incitament ska skapas för att motivera vuxna att börja utbilda sig igen. Många har aldrig haft den möjligheten, och många behöver motiveras. Det finns även ett behov av att besegra dessa personers hämningar och undanröja hinder. Därför anser jag även att de många institut, stiftelser och välgörenhetsorganisationer som bedriver vuxenutbildning och som, vilket vi vet, redan gör ett enastående arbete på detta område bör stödjas och att dessa utbildningstillhandahållares höga standard – och jag ser inget skäl till att de inte kan bli ännu högre – bör upprätthållas. Som jag sa tidigare, vi måste garantera att kvaliteten på vuxenutbildningen höjs ytterligare.

Det gläder mig att höra att en arbetsgrupp redan har inrättats inom ert ansvarsområde i kommissionen, kommissionsledamot Figeľ. Jag är även glad över att detta kanske även kan kopplas ihop med Grundtvig så att vi kan engagera de nationella regeringarna i detta.

Låt oss därför sätta igång att arbeta. De många vackra orden måste nu omsättas i handling, och vår uppgift är helt enkelt att motbevisa det ärevördiga ordspråket att ”man inte kan lära gamla hundar sitta”. När det gäller vuxenutbildning kan detta inte vara längre bort från sanningen, och jag hoppas därför att vi nu kommer att försöka, genom våra egna insatser och med er hjälp, att hiva upp de nationella regeringarna i sadeln så att de kan börja trava, för det kommer att dröja en tid innan de är redo att börja galoppera.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag den 16 januari 2008 kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Edit Herczog (PSE), skriftlig. – (HU) Jag vill gratulera föredraganden och utskotten för deras framgångsrika och utomordentliga sociala arbete. Samtidigt kunde jag tyvärr konstatera att det inte finns en enda hänvisning i betänkandet till frågan om att utveckla informations- och kommunikationsfärdigheterna. Vi behöver bara tänka på hur mycket lagstiftning som vi har tagit fram under årens lopp där nya rättigheter för EU-medborgarna erkänns och i hur många fall vi har bestämt att arbetstagare, konsumenter, pensionärer eller till och med turister ska ha tillgång till relevant information och informationskanaler via Internet.

Allt detta är vettigt om mottagarna kan få tillgång till informationen. Utvecklingen av ”e-kunskaper” inom livslångt lärande och inom den allmänna grundskolan kommer att bli ytterst viktigt som en grundsten i det kunskapsbaserade informationssamhället. En annan viktig uppgift för medlemsstaterna kommer att vara att främja lika möjligheter när det gäller IT- och elektronisk integration. Jag är glad över att alla ungerska partier är eniga om detta, även om de inte är överens om många andra saker.

Modern informations- och kommunikationsteknik utgör i sig en helt ny och unik möjlighet att verkligen främja sammanhållning och lika möjligheter, men vi kan endast utnyttja denna möjlighet om vi garanterar att det finns förutsättningar för att integrera alla under hela livet, så att titeln på utskottets betänkande även kommer att bli oundvikligen sann för e-lärande: ”Det är aldrig för sent”. Tack för er uppmärksamhet.