Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 16 januari 2008 - Strasbourg

8. Situationen i Kenya (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden om situationen i Kenya.

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Det gläder mig mycket att Europaparlamentet i dag ska diskutera situationen i Kenya och även debattera resolutionsförslaget om den rådande situationen där.

Bara det faktum att Europaparlamentet sände ett valobservatörsuppdrag under ledning av Alexander Lambsdorff och en delegation ledd av Jan Mulder gav en mycket viktig signal om att Europaparlamentet intresserar sig för situationen i Kenya.

Valet i Kenya ägde som vi vet rum den 27 december. Det stora valdeltagandet är ett bevis för det kenyanska folkets engagemang för den demokratiska processen, och för deras förtroende för den processen.

EU:s observatörsuppdrag var på plats och leddes av Alexander Lambsdorff. Man uppmärksammade ett stort antal oegentligheter i samband med räkningen och registreringen av rösterna under valet. Oegentligheterna gav upphov till allvarliga tvivel om valresultatet. Som vi vet ledde offentliggörandet av resultatet till våldsutbrott i huvudstaden Nairobi och i andra delar av Kenya.

Anhängare till oppositionsledaren Raila Odinga drabbade flera gånger samman med säkerhetsstyrkorna och gick även till angrepp mot president Mwai Kibakis sympatisörer. Säkerhetsstyrkorna avlossade skott in i folkmassorna. Enligt Louise Arbour, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, reagerade säkerhetsstyrkorna med onödigt våld.

Minst 600 människor dödades och nästan en kvarts miljon fördrevs. Allt detta hände alltså i Kenya, ett land dit flyktingar från grannländerna, Somalia och södra Sudan, brukar ta sin tillflykt.

Händelserna har inte bara påverkat ekonomin i Kenya utan även i grannländerna, särskilt de som inte har egen havskust. Det är en tragedi. Samtidigt är det ett hårt slag mot demokratiseringsprocessen och ett slag mot hela den afrikanska kontinenten, där Kenya setts som en förebild.

EU har fördömt våldet i Kenya. Vi har vädjat till de kenyanska ledarna om att de ska besvara frågorna om valets regelmässighet, men först och främst upprätta en dialog och finna en politisk lösning. Vi har naturligtvis försökt tillgodose det kenyanska folkets behov av humanitär hjälp. EU välkomnade medlingen av Ghanas president John Kufuor, som är ordförande för Afrikanska unionen.

Vi har också uttryckt vårt stöd för en grupp framstående afrikanska personligheter, med FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan i spetsen, som bör komma till Nairobi inom kort. Under tiden har president Kibaki utsett sin regering utan att samråda med oppositionsledaren Odinga. Denne har uppmanat till massdemonstrationer i Kenya under tre dagars tid.

Mer positivt är att det kenyanska parlamentet sammanträdde för första gången i går. Oppositionens kandidat valdes till parlamentets talman. Detta var hoppingivande såtillvida att vissa demokratiska regler fortfarande gäller i landet och att oppositionen fortfarande har medbestämmanderätt.

För EU:s del står det fullständigt klart att normala förbindelser med Kenya inte är möjliga förrän en politisk kompromiss kan nås. Kompromissen måste leda till en permanent lösning som innebär att det kenyanska folkets vilja respekteras, att man vinner folkets förtroende och att Kenya återgår till stabilitet.

På EU:s vägnar kan jag säga att allt som hänt efter valet i Kenya har varit en stor missräkning och att situationen fortfarande är oroande. Vår besvikelse kan dock inte jämföras med den som det kenyanska folket själva känner, det folk som i stort antal deltog i valet i hopp om en bättre framtid.

  Louis Michel, ledamot av kommissionen. − (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Kommissionen är självfallet djupt oroad över den allvarliga kris som pågår i Kenya. Dagen efter valet, när vi såg varningstecknen på det kaos som följde på händelserna särskilt i samband med rösträkningen, började vi också agera och tog kontakt med myndigheterna på båda sidor – den avgående majoriteten och oppositionen. I det avseendet vill jag även påpeka att jag inte hade några svårigheter att komma i direkt kontakt med Raila Odinga personligen. Däremot har jag inte sedan dess, trots upprepade försök, lyckats komma i direkt kontakt med Mwai Kibaki personligen, vilket är förvånande med tanke på hur lätt det varit att kontakta honom tidigare. Detta ger en god antydan om den oro som rådde.

Våldet efter valet, som lett till att över 600 personer dödats och drygt 250 000 fördrivits, är givetvis ett uttryck för den frustration och ilska som det kenyanska folket känner inför de allvarliga problemen med socioekonomiska orättvisor och korruption som undergräver det kenyanska samhället och riskerar att leda till etniska sammandrabbningar. Valet har emellertid också tydliggjort det kenyanska folkets demokratiska ambitioner. Dessa ambitioner har kommit på skam på grund av oegentligheterna på valdagen, som väcker allvarliga tvivel om det officiella resultatets giltighet. Vi ställer oss till fullo bakom slutsatserna och förklaringarna från EU:s valobservatörsuppdrag under ledning av er kollega Alexander Lambsdorff, som jag verkligen vill gratulera till det utmärkta arbetet. De internationella myndigheterna utanför EU, som inledningsvis intog en något mindre kategorisk och på vissa sätt en något mindre objektiv hållning, ställde sig faktiskt till sist bakom Alexander Lambsdorffs iakttagelser och slutsatser och gav dem sitt stöd.

Kommissionens ståndpunkt om den politiska situationen i Kenya kunde inte vara tydligare. Kenyas politiska ledare måste snarast göra en bedömning av sitt ansvar och omedelbart göra ett allvarligt åtagande om att finna en politisk lösning. Utan ett sådant åtagande kommer EU med största sannolikhet inte att ha något annat alternativ än att se över sina förbindelser med Kenya, som hittills varit utmärkta, det ska påpekas. Kenya ansågs vara på rätt väg när det gäller styrelseformer, mänskliga rättigheter och demokrati, och landet spelade också en viktig roll för stabiliteten i regionen. Det måste vi komma ihåg.

Strävan efter en politisk lösning är därför främst de kenyanska ledarnas ansvar. Detta kräver ett omedelbart upphörande av provokationerna och våldet på gatorna, men även i medierna och i offentliga ståndpunkter. Det är av avgörande betydelse att president Mwai Kibaki och oppositionsledaren Raila Odinga kan enas om en kompromiss genom att erkänna att valresultatet inte återspeglas på ett riktigt sätt i utövandet av makt och ansvar, och att maktdelning är en nödvändighet för att undvika att den politiska krisen fortsätter. En sådan maktdelning skulle kunna vara en tillfällig lösning, exempelvis till dess att nyval kan hållas.

Till sist är det viktigt att den politiska klassen i Kenya inser det tvingande behovet av att lösa de grundläggande problem som ligger bakom våldsutbrottet, oavsett om det gäller den författningsmässiga maktorganisationen, landets politiska styre eller den allvarliga diskrimineringen och de socioekonomiska orättvisorna.

Kommissionen och EU som helhet stöder helhjärtat den afrikanska medling som inletts av president Kufuor och fortsatts av Kofi Annan, tack vare Graça Machel och Benjamin Mkapa. De uppmanar president Kibaki och Raila Odinga att samarbeta fullt ut för att nå en politisk lösning. Jag talade länge med Desmond Tutu i början av krisen, under hans medlingsuppdrag. Dessutom hade jag en lång diskussion med Kofi Annan, som menade att det lämpligaste vore om den afrikanska medlingen åtföljdes av en process för förnyat närmande. Jag har lovat att kommissionen ska stödja denna medling, med politiska eller ekonomiska medel.

Oavsett vad som händer bör vi vara glada över att det kenyanska parlamentets talman valdes under korrekta former i går kväll. Det bör vi se som ett tecken på respekt för de författningsmässiga ramarna, åtminstone i det avseendet. De närmaste dagarna blir dock avgörande. Vi kommer att följa situationen noga och stå i ständig kontakt med de afrikanska medlarna. Vi kommer att anpassa våra förbindelser med Kenya, även med avseende på samarbete, för att spegla förändringar av situationen och båda sidors åtgärder.

Alla alternativ ligger nu på bordet. Både europeisk och internationell dialog behövs så att det vi gör får största möjliga effekt. Världssamfundet tycks för närvarande vara på samma våglängd och det finns inte längre några skillnader i synsätt, politisk tendens eller ens strategi. Detta är viktigt. Så var det inte nödvändigtvis i början, direkt efter valet. Jag menar att det är något som vi nu har åstadkommit, och det är bra.

När det gäller den humanitära situationen har kommissionen reagerat mycket snabbt. Efter bedömningar av experter från generaldirektoratet för humanitärt bistånd (Echo) och våra partner på fältet har kommissionen frigjort ett första katastrofbistånd på 5,5 miljoner euro för att tillgodose de fördrivna människornas behov av vatten, mat, skydd och sjukvård.

  Maria Martens, för PPE-DE-gruppen. – (NL) Herr talman! Som redan sagts har Kenya varit ett viktigt exempel på demokrati och stabilitet i regionen sedan 2002. På senare år har landet gjort stora politiska och ekonomiska framsteg. Det kenyanska valet visade att en stor majoritet av kenyanerna vill ha demokrati i stället för diktatur. De har visat att de har större förtroende för valda företrädare än för militären. Ändå har alarmerande våldsutbrott ägt rum, och nu råder en humanitär kris som redan har lett till hundratals döda och mer än 250 000 flyktingar. Detta kommer att få följder för landets ekonomiska situation.

Vad ska vi då göra? Det är viktigt att EU ger sitt fulla stöd till den grupp av ”framstående afrikanska personligheter” som Afrikanska unionen tillsatt och som leds av Kofi Annan. Om vi kan lära något av historien är det att vi inte får tro att vi i Europa kan lösa Afrikas problem. Afrikanska problem kräver afrikanska lösningar, och jag välkomnar kommissionens stöd för detta.

Vår grupp stöder resolutionen till fullo. Det är dock en sak till jag vill säga, något som vår grupp ser som oerhört beklagligt. Det är att Europeiska kommissionen dagen efter valet överförde mer än 40 miljoner euro i budgetstöd till regeringen. Detta skedde alltså vid en tidpunkt då resultatet var klart och, som kommissionsledamoten sa, en mängd oegentligheter redan hade konstaterats. Man väntade inte ens på slutsatserna från vår egen observatörsgrupp, som händelsevis offentliggjordes bara tre dagar senare.

Detta politiska beslut kan inte motiveras med formaliteten att utbetalningen redan hade skjutits upp en gång, till efter valet, och att det bara var den tredje i en serie utbetalningar. Utbetalningen kunde ha skjutits upp och det borde också ha skett. Beslutet var oerhört olyckligt, inte minst därför att medlemsstaterna själva redan hade dragit in sitt stöd. Det får inte hända igen.

  Emilio Menéndez del Valle, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! Ytterligare ett bevis för att majoriteten av det kenyanska folket inte stödde president Mwai Kibaki är att Raila Odingas oppositionsparti fick dubbelt så många röster som president Kibakis parti i parlamentsvalet, som hölls samtidigt som presidentvalet.

Som vi vet innebar detta att Odingas parti fick talmansposten när parlamentet öppnade i går i Nairobi. Vid valet besegrades samtidigt 22 av Kibakis ministrar, som hade hoppats på platser i parlamentet.

President Kibaki bär enligt min mening ansvaret för en hel del, inte bara för valfusket. Hans fem år vid makten har resulterat i frustration, besvikelser och bedrägerier. Ekonomin har visserligen vuxit med 6 procent, men mer än hälften av befolkningen lever fortfarande under fattigdomsgränsen. Dessutom har flera statsråd, utsedda av Kibaki som en uppenbar provokation, kopplats till fall av korruption.

Presidenten, som orättmätigt försöker behålla makten, bär också ansvaret för en annan allvarlig fråga: hans agerande har fått den etniska konflikten att blossa upp på nytt, en spiral som kan bli svår att tygla.

Som om inte detta var tillräckligt uppgav faktiskt ordföranden för den kenyanska valkommissionen för två veckor sedan att han inte visste vem som vunnit presidentvalet.

Mot denna bakgrund är det enligt min mening helt rimligt att, som sägs i punkt 11 i parlamentets gemensamma resolutionsförslag, kräva nyval om det är omöjligt att organisera en korrekt, öppen och trovärdig omräkning av rösterna vid valet den 27 december från ett oberoende organs sida.

  Alexander Lambsdorff, för ALDE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag vill först och främst tacka rådet, kommissionen och även mina kolleger här i Europaparlamentet. Det råder stor enighet mellan institutionerna. Det gläder mig personligen väldigt mycket, och jag talar också för min grupp av mer än 150 valobservatörer, varav minst 50 har varit stationerade i Kenya i över en månad. Vår enighet i frågan är ett gott tecken.

Jag vill i det här sammanhanget nämna att en del av observatörerna nu är på väg till Pakistan eller har redan kommit dit, där nästa besvärliga val förestår. Valövervakning är ibland ett svårt och farligt arbete. Jag vill uppriktigt tacka dessa människor för deras engagemang.

Vad vi än står för så är Europa vårt gemensamma värde. Vi kan vara stolta – som kommissionsledamoten just sa – över att andra övervakningsuppdrag har anslutit sig till vår bedömning, t.ex. Brittiska samväldets delegation och Internationella republikanska institutet från Förenta staterna. Jag anser att arbetet inom övervakningsuppdraget därför har lagt grunden för en gemensam insats där EU, Afrika och Förenta staterna samarbetar för att nå en lösning på krisen i Kenya.

I sin resolution kommer Europaparlamentet att belysa de vägar det anser som lämpliga. Som chefsobservatör har jag inte själv deltagit i samrådet. Jag anser att uppdragets neutralitet otvetydigt måste bibehållas tills det är över. Och det betyder till dess att vår slutrapport, som vi nu håller på att sammanställa, lagts fram.

Tillsammans med våra observatörers professionella arbete på fältet har neutraliteten varit vår främsta tillgång. Neutralitet och professionalism innebär också att vi bara grundar vårt arbete på fakta. Vi har dragit slutsatsen att det råder skepsis mot resultatet av presidentvalet. Som observatörsuppdrag har vi aldrig påstått att en viss kandidat vann valet. Däremot har vi sagt att det inte går att avgöra vem som vann.

Jag skulle vilja citera de kenyanska valobservatörerna, som skriver så här på engelska:

Vi anser att hela valprocessen i samband med det allmänna valet 2007 var trovärdig när det gäller röstning och rösträkning. Valprocessen förlorade i trovärdighet mot slutet vid hopräkningen och tillkännagivandet av presidentresultatet.

Uttalandet kommer från de nationella kenyanska observatörerna, som hade mellan 16 000 och 20 000 personer på plats. Det överensstämmer helt och hållet med våra slutsatser.

Jag vill nu säga något som gäller mig, hela gruppen och alla andra: vi hoppas att krisen snabbt kan lösas, att våldet upphör och att flyktingarna så snart som möjligt kan återvända till sitt hemland.

  Konrad Szymański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman, herr premiärminister, herr kommissionsledamot! Det kenyanska problemet gäller mer än bara president Kibakis valfusk. Det handlar om en humanitär kris för civilbefolkningen.

Mest dramatisk verkar situationen vara i Eldoret, i katolska kyrkan i Langas. Där har ett antal mord med politiska och etniska förtecken begåtts. Många kenyaner har drivits från sina hem, som sedan bränts ned. Den 1 januari 2008 tog över 3 000 personer sin tillflykt till Langas församling. Flyktingarna har inte tillgång till vare sig mat, rent vatten eller sanitära anläggningar. Den 2 januari i år rapporterade den katolska nyhetsbyrån MISNA att mellan 7 000 och 10 000 personer tagit sin tillflykt till katedralen i Langas. Det är inte bara politisk medling som behövs utan också åtgärder för att garantera att inget utbrott av etniskt och religiöst hat tillåts.

  Marie-Hélène Aubert, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! Jag anser att EU, mot bakgrund av den rådande situationen, bör göra en insats för att säkra sin trovärdighet när det gäller de observatörsuppdrag som sänds till dessa länder. För om det alldeles tydligt framgår, som i det här fallet, att resultatet är uppenbart felaktigt och att presidenten inte kan anses legitimt vald, då bör EU vara konsekvent i sin politik och åtminstone inledningsvis låta bli att erkänna presidenten, i det här fallet Mwai Kibaki. För det andra bör EU föreslå och så snabbt som möjligt se till att ett nytt presidentval hålls, så att presidenten kan väljas på ett korrekt och ärligt sätt den här gången.

Tyvärr har vi tidigare exempel, särskilt i Etiopien, där presidenten också brukade våld för att komma till makten, trots att det fanns bevis för fusk vilket ledde till ett omfattande repressivt våld. EU:s godtagande av detta fullbordade faktum bidrar till att underminera värdet i att sända observatörsuppdrag.

Vad är det för mening med att sända europeiska observatörsuppdrag med det allvar och engagemang som finns hos alla våra kolleger på detta område, som drar slutsatser som enhälligt erkänns av alla, om det ändå slutar med att vi ligger lågt och några månader senare godtar en kupp av en president som inte ens lyssnar på oss? Skulle vi acceptera en sådan situation i våra egna länder? Naturligtvis inte.

I demokratins namn och med tanke på de valprocesser som vi stöder kan vi därför inte tillämpa två olika standarder, en som gäller i EU och en annan som varierar beroende på olika aktörers intressen i dessa regioner.

Jag tror att det kenyanska folket vill komma till klarhet om situationen och kräver nyval för att undanröja alla tveksamheter.

  Gabriele Zimmer, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Vi är alla definitivt eniga om att händelserna i Kenya är tragiska och att det våld som fortfarande pågår måste upphöra helt. Krisen i Kenya är djupgående och, enligt min åsikt, inte bara politisk till sin natur. Den kan faktiskt också påverka situationen i de afrikanska grannländerna.

Det stämmer att det finns uppviglare som försöker väcka hat mellan etniska grupper för att vinna makt. Men om man exempelvis läser den fria kenyanska pressen i dag är det mycket uppmuntrande att se hur många journalister som ständigt strävar efter att försvara landets enighet och enigheten bland det kenyanska folket, och som vänder sig mot samhällsplittringen. Problemet är främst att det inte har varit möjligt att låta de breda lagren av den kenyanska befolkningen ta del av Kenyas ekonomiska uppsving, vilket ger grogrund för ett tilltagande våld. I samband med vårt utvecklingssamarbete bör vi snarare betona att ett verkligt försök till förändring pågår, framför allt för att genomföra en konkret kampanj mot fattigdomen i Kenya.

Jag anser även att det är problematiskt att diskutera ett indragande av budgetstödet till Kenya, eftersom detta underblåser framtidsoron i landet. Jag välkomnar särskilt, herr kommissionsledamot, att EU tydligt ställt sig på samma sida som Kofi Annan och andra medlare från Afrikanska unionen och vill bidra till att lösa problemen i Kenya tillsammans med afrikanska politiker.

  Valdis Dombrovskis (PPE-DE). – (LV) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först och främst vill jag berömma den intensiva aktiviteten bland Kenyas medborgare på valdagen. Valet kännetecknades av högt deltagande och tålamod från medborgarnas sida, trots långa köer och tekniska problem i vissa distrikt. När det gällde att få fram resultatet av presidentvalet var situationen tyvärr en helt annan. Den nödvändiga öppenheten kunde inte åstadkommas. De många luckorna och avvikelserna i informationen gör att det tillkännagivna valresultatet kan ifrågasättas. Tyvärr har vi getts intrycket att resultatet tagits fram enligt principen att det inte är hur man röstar som är det viktiga, utan hur rösterna räknas. Om det inte går att genomföra en tillförlitlig och öppen omräkning av rösterna bör ett nytt presidentval hållas i Kenya. När valresultatet tillkännagetts övergick det redan spända läget tyvärr i våld. Den mest tvingande prioriteringen nu är att stoppa våldet och avvärja en humanitär kris. EU måste stödja uppdraget under ledning av Afrikanska unionen och Kofi Annan för att medla mellan presidenten och oppositionen för att stoppa våldet och finna en lösning på den politiska krisen. Vid behov bör EU vara berett att fortsätta medlingen. EU måste definitivt ge Kenya den humanitära hjälp som behövs för att lindra situationen för de tusentals fördrivna som på grund av våldet tvingats lämna sina hem. Humanitär hjälp bör dock ges på så sätt att den verkligen kommer fram till de fördrivna människorna och utnyttjandet av medlen kan kontrolleras ordentligt. I det avseendet kan man ifrågasätta Europeiska kommissionens beslut dagen efter valet att föra över 40 miljoner euro i budgetstöd till den kenyanska regeringen utan att ta hänsyn till EU-observatörernas kritik mot valets genomförande. Budgetstöd garanterar tyvärr inte någon strikt kontroll av hur medlen används, och beviljande av sådant bistånd till en president och en regering som kommit till makten efter ett tvivelaktigt val bör övervägas noga. Jag uppmanar kommissionen att granska ärendet och underrätta Europaparlamentet om de åtgärder som vidtagits för att förhindra att en sådan situation uppstår på nytt.

  Glenys Kinnock (PSE). – (EN) Herr talman! Vi måste verkligen klargöra att Kenya är ett land där de flesta människor faktiskt lever på ett par dollar om dagen.

Det finns utbrett missnöje och fattigdom, en hel armé av missnöjda människor som har skapats av det aktuella läget eftersom de inser att klyftan mellan dem med tillgångar och dem utan har blivit större i Kenya, detta trots att den årliga tillväxten av BNP ligger på 6 procent, liksom andra redan har påpekat.

Kenya är en låginkomst- och lågresursekonomi. Det är tyvärr även ett land som är nedsmutsat av beskyddarverksamhet och korruption. I detta nu kan vi se hur människor hamstrar mat, och hur människor åter är ute på gatorna i Nairobi och på andra platser i Kenya.

Jag stöder därför dem som har sagt att EU tillfälligt måste bryta sitt budgetstöd till Kenya till dess att man finner en politisk lösning av den aktuella krisen. Det är givetvis oacceptabelt att 40,6 miljoner euro sändes iväg dagen efter att kritiken mot valet framfördes.

Det gläder mig att kommissionsledamot Louis Michel vid utskottssammanträdet i måndags meddelade att budgetstödet genast skulle omprövas. Jag skulle vilja höra mer detaljer om detta. I stället för att slussa pengar via ministerierna i Kenya måste vi fundera över hur vi kan göra detta genom att stödja projekt, vilket även garanterar att Kenyas fattiga inte skadas av sådana åtgärder.

Jag anser att vi måste vara mycket tydligare med att det är nödvändigt att biståndet villkoras av goda styrelseformer. Detta är något som anges i Cotonoupartnerskapsavtalen men som vi inte har följt. Tyvärr har vi vänt bort blicken och struntat i de allvarliga anklagelserna om korruption i landet.

Avslutningsvis måste de som har gjort sig skyldiga till de felaktiga valresultat som observatörerna har rapporterat om ställas till svars och får inte tillåtas att komma undan.

Jag anser dessutom att EU måste spela sin roll i övervakningen av medlingsprocessen. Vi har gått i främsta ledet för denna process och jag skulle vilja att rådet och EU är kraftfullare och mer konsekvent i sin syn, och ser till att Kofi Annan får allt stöd han behöver från EU, och att den nya valkommissionen kan inrättas så snart som möjligt

  Anna Záborská (PPE-DE). – (SK) Jag vill gärna ställa några frågor och framföra några synpunkter.

Vad hände med de EU-medel som funnits vid delegationen i Nairobi sedan november? Varför sköts överföringen upp till valet och varför betalades pengarna ut dagen efter valet? Vid den tidpunkten fanns det bara preliminära resultat, och redan då hade de första tvivlen om valets tillförlitlighet uppstått. Vem kontrollerar utnyttjandet av de medel från EU:s skattebetalare som avsatts för utvecklingsbistånd? Om det rådde tvivel kring valets förlopp borde det på förhand ha fastställts tydliga regler om att medlen inte skulle ställas till förfogande förrän det officiella valresultatet hade tillkännagetts.

När jag var i Kenya en månad före valet var det många som i likhet med kommissionsledamoten påpekade för mig att situationen skulle kunna bli våldsam. Eftersom det ekonomiska biståndet är avsett för folket får inte stödet vara beroende av huruvida situationen har stabiliserats. Detta skulle innebära att vi tvingades dra in det ekonomiska stödet till fler länder, inte bara i Afrika.

Jag motsätter mig att utvecklingsbistånd används i manipulativa syften. Att dra in medel är en form av politisk påtryckning, och det blir de som skulle ha fått stödet som blir lidande. EU:s skattebetalare delar på kostnaden, och de människor vi hjälper får inte bli de politiska ledarnas gisslan. Överenskommelser får inte vara avhängiga av utvecklingsbistånd – ofta är de inte avhängiga av respekten för de mänskliga rättigheterna. Folket i Kenya behöver vår hjälp, oavsett om de stöder Kibaki eller Odinga. De bor bredvid varandra i slum och extrem fattigdom.

Vi vet att det hållits val i Afrika. Även om rösträkningen kanske inte gick rätt till överallt menar människor i Kenya att resultatet inte skulle ha förändrat någonting. Därför får vi inte straffa det folk som är beroende av vår hjälp, och mina tankar går till européer och slovaker som trots den allvarliga situationen har stannat kvar och fortsätter att genomföra de bilaterala projekten. Jag kan garantera att medlen för dessa projekt används effektivt och utan korruption.

  Josep Borrell Fontelles (PSE). – (ES) Herr talman! Vi européer kan inte bara säga att vi är mycket bekymrade men verkligen hoppas att allt ska återgå till det normala, för en återgång till normalitet till priset av att Mwai Kibakis falska seger godtas är inte en lösning vi kan acceptera.

I alltför många afrikanska länder har valfusk lett till att medborgarna berövats all tro och alla förhoppningar på det demokratiska systemet. Ytterligare ett sådant fall, den här gången i Kenya, skulle vara ödesdigert för Afrikas demokratiska förhoppningar.

Endast med hjälp av starka påtryckningar utifrån kan en lösning nås. Utan ett starkt tryck utifrån kommer de två ledarna inte att komma fram till någon överenskommelse, och vi måste tydligt tala om för Mwai Kibaki att hans regering är olaglig och agera därefter. I annat fall skulle våra valövervakningsuppdrag vara meningslösa.

Vi har talat om det afrikanska folkets ansvar, men vi måste också komma ihåg vårt eget ansvar. Vi har alltför länge blundat för det som pågått i Kenya. Vi har alltför länge lovsjungit landet som en demokratisk förebild och glömt de sociala orättvisorna och den utbredda korruptionen i landet. Sedan självständigheten har Kenya tagit emot 16 miljarder US-dollar i bistånd, och man har bara haft fyra presidenter.

Kenya betalar ett mycket högt pris för det skydd och stöd som vi har gett dess fattiga regeringar, utan att kritisera dem. Den här gången får vi inte blunda.

  Thijs Berman (PSE). – (NL) Herr talman! I dag har nytt allvarligt polisvåld mot demonstranter ägt rum. Ännu fler har dött i Kenya. Kan vi få ett slut på oroligheterna utan ett nytt presidentval? Det tvivlar jag på. Under alla omständigheter krävs en oberoende utredning av valfusket, vars slutsatser måste respekteras av alla parter även om detta innebär nyval.

Kenya tar oerhörda risker. Det ligger i kenyanernas, regionens och även EU:s intresse att oron upphör. Att tillbakavisa dialog nu vore oansvarigt. Dessutom är en sak säker: ytterligare budgetstöd till en odemokratisk regering som denna är uteslutet.

Kofi Annan har blivit sjuk, och en släng av influensan har sällan kommit så olägligt. Men EU måste ändå snarast ge sitt fulla stöd till hans uppdrag och vid behov erbjuda tekniskt och ekonomiskt bistånd. Det är naturligtvis de afrikanska ledarna som måste medla i första hand, men om situationen riskerar att trappas upp ytterligare innan Kofi Annan anländer måste EU vara redo att tillsammans med Afrikanska unionen sända en högnivådelegation till Nairobi utan dröjsmål. Kenya får inte bli ett nytt Somalia. Ännu är det inte för sent.

  David Martin (PSE). – (EN) Herr talman! Jag håller med Josep Borrell Fontelles om att om situationen efter valet i Kenya har fört något gott med sig är det att vi har sett att den så kallade kenyanska framgångssagan är byggd på lös grund. Även om det är sant att vanliga kenyaner har en stark längtan efter demokrati och att Kenya har haft en stark ekonomisk tillväxt är det också tydligt att den regering som har haft ansvaret för detta ekonomiska uppsving har misslyckats med att se till att det ekonomiska uppsvinget har kommit hela befolkningen till godo.

Vi vet nu att det finns ett djupt socialt och ekonomiskt kaos i landet och att regeringens arbete i åratal har byggt på korruption och bristfällig ekonomisk förvaltning. Glenys Kinnock påpekar mycket riktigt att konceptet goda styrelseformer och respekten för demokrati är villkor för EU-stöd. Det innebör att vi i stället bör slussa vårt bistånd via organ och organisationer som kan se till att pengarna kommer fram till de fattiga, de mest behövande och de mest utsatta i Kenya. Om valresultatet inte övervakas och respekteras kan vi givetvis inte fortsätta att slussa pengar via den kenyanska regeringen. Vi måste skicka ett tydligt budskap. Goda styrelseformer är ett villkor för EU-stöd.

  Anders Wijkman (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Denna situation är som alla andra har påtalat mycket tragisk. Den påminner mycket om vad som hände i Addis Abeba för några år sedan.

Jag tvivlar på att det går att hitta en lösning utan nyval. Det bästa vore om det gick att nå en lösning genom dialog i Kenya, helst med stöd från Afrikanska unionen. Men än så länge har vi sett mycket få framsteg. Och tiden är knapp: medan vi talar håller landet på att falla samman.

Vi kan inte stå vid sidan och titta på om situationen inte får en lösning. Men under de rådande omständigheterna måste vi tillfälligt avbryta stödet. Om försoningsprocessen misslyckas måste EU dessutom träda in och erbjuda sina medlingstjänster. Är kommissionen eller rådet redo att göra detta? I ett långsiktigt perspektiv anser jag att vi på allvar måste ompröva inte bara vår utvecklingspolitik i allmänhet utan vår politik om goda styrelseformer i synnerhet. Framför allt måste vi hjälpa de politiska partierna att bli riktiga partier och dessutom stärka det kenyanska parlamentet som institution. Detta är nämligen ett av de största problemen just nu.

  Colm Burke (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Eftersom jag tidigare har besökt Kenya och särskilt slumområdena i Nairobi känner jag till den korruption som fanns även före valet. Jag fördömer att så många som upp till 600 människor har förlorat livet, och den kritiska människorättssituation som råder i Kenya efter valet den 27 december. Jag uppmanare de relevanta myndigheterna och de berörda parterna att göra allt de kan för att åter skapa fred i Kenya och se till att de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen respekteras.

Det är djupt olyckligt att Kenya, som är ett av de mest stabila och ekonomiskt mest välutvecklade länderna i Östafrika, nu har stigit ned i ett sådant kaos, eftersom detta förmodligen kommer att ha en negativ inverkan på grannländerna. EU:s valobservatörer rapporterade i sina slutsatser att bristen på öppenhet och lämpliga säkerhetsarrangemang på ett allvarligt sätt gjorde presidentvalsresultatet mindre trovärdigt.

I dag har Raila Odingas oppositionsparti än en gång uppmanat till generalstrejk mot förra månadens presidentval. Dessa oppositionsmöten kommer att pågå i tre dagar, trots att regeringen har förbjudit dem. Protesterna kan leda till ytterligare blodsutgjutelse. Mycket av dödandet verkar ha skett på grundval av etniska motsättningar. Det värsta var den brutala attacken på en kyrka nära staden Eldoret där fler än 30 kikuyo tros ha dött.

Jag uppmanar Mwai Kibaki att respektera sitt lands demokratiska åtaganden i enlighet med Kenyas nationella konstitution och riktlinjerna i den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folks rättigheter. Jag uppmanar EU:s ordförandeland och kommissionen att noga övervaka det medlingsuppdrag under ledning av Kofi Annan som kommer att inledas senare i veckan och, vid behov, se till att man fortsätter dessa medlingsansträngningar genom en EU-delegation på hög nivå, eventuellt ett gemensamt EU–AVS-initiativ.

  Karin Scheele (PSE). – (DE) Herr talman! Jag skulle vilja följa upp frågan från min kollega Glenys Kinnock till kommissionsledamot Louis Michel. Vilka är huvudpunkterna? Hur kan vi åskådliggöra detta? På vilket sätt ska budgetstödet ändras?

Ytterligare en fråga: Jag antar att det gällande systemet för budgetstöd redan innehåller bestämmelser om att stödet ska dras in i en sådan situation som rådde i Kenya efter valet?

  Jan Mulder (ALDE). – (NL) Herr talman! Vi är alla eniga om att det står klart att presidentvalet gått snett i Kenya. Något som emellertid avlöpt relativt väl är parlamentsvalet, valet av ledamöter till det nationella parlamentet.

Jag håller med kommissionsledamot Louis Michel om att gårdagens händelser i det kenyanska parlamentet är uppmuntrande. Talmannen har valts – partierna och oppositionen har visat sig vara starka nog att genomföra valet av ny talman. Jag anser därför att Europaparlamentet måste göra allt det kan för att stödja den parlamentariska demokratin i Kenya och om möjligt stärka den. Det budgetstöd som beviljades dagen efter valet har väckt kritik från många håll i parlamentet.

Jag skulle vilja ställa följande fråga till kommissionsledamoten – även om det antagligen formellt sett inte är tillåtet. Skulle han kunna tänka sig att göra framtida beslut om beviljande av budgetstöd till föremål för ett yttrande från Europaparlamentet? Enligt min mening bör inte en liten grupp tjänstemän i kommittén för Europeiska utvecklingsfonden fatta ett sådant beslut. I stället bör kommissionsledamoten först inhämta Europaparlamentets yttrande. Jag skulle vilja ha ett tydligt svar på denna fråga.

  Filip Kaczmarek (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Kenyas exempel visar vad ett sammanbrott för de demokratiska normerna kan leda till, och hur viktigt det är att val är fria, öppna, ärliga och rättvisa.

Personer som förlorat val, oavsett om de förlorat i ärlig tävlan eller till följd av fusk från valorganisatörernas sida, får ändå inte ägna sig åt våld och förstörelse. Att slumpmässigt skada människor, även kvinnor och barn, är inte förenligt med godtagbara former för kampen för de egna rättigheterna. Problem av det här slaget kan endast lösas på ett effektivt sätt om man kan övertyga makthavarna och oppositionen om att politikens överskuggande mål inte är att skaffa sig eller behålla makt utan att se till folkets bästa.

En återgång till normala förhållanden i Kenya måste därför börja med att våldet och förstörelsen upphör. Jag inser att det är målet för medlarna från Afrikanska unionen, och EU bör stödja den processen. Jag vill tacka kommissionsledamot Louis Michel för hans uttalande i den riktningen.

  Michael Gahler (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Korruptionens omfattning i Kenya har varit uppenbar en längre tid, och det har lett till att många medlemsstater – allihop, faktiskt – de senaste åren har stoppat budgetstödet och till och med övergått till projektstöd. Det är också en av de punkter där jag vill kritisera kommissionen, eftersom man tydligen inte har uppmärksammat medlemsstaterna på dessa problem och har fortsatt med budgetstödet. Även jag stöder nu fortsatt stöd i lämplig form, men inte i en form som innebär att pengarna fördelas som budgetstöd genom de tidigare strukturerna.

Jag stöder också starkt framtida stöd till den institution som nu stadfästs, dvs. det kenyanska parlamentet. Vi kan inte automatiskt utgå från att alla parlamentsledamöter uppför sig korrekt och att det inte finns någon korruption. Här gör jag mig inga illusioner. Men vi bör ändå styra en stor del av stödet till Kenyas politiska institutioner, till att främja parlamentet och våra kollegers arbetskapacitet. Då kan vi ge dessa nyvalda kolleger möjligheten att leda Kenya mer effektivt i framtiden än den nuvarande regeringen lyckats göra.

  Eoin Ryan (UEN). – (EN) Herr talman! Jag tror att det är allmänt accepterat att det val som nyligen genomfördes i Kenya inte var rättvist. Det är oerhört synd eftersom Kenya är ett land som har varit politiskt stabilt i flera decennier. Tyvärr har detta ändrats de senaste två veckorna och vi har blivit vittnen till hur fler än 600 människor har dödats och fler än 250 000 har fördrivits. Tyvärr handlar det än en gång om etniskt våld.

Frågan är nu vad det internationella samfundet och vi själva kan göra för att återge Kenya politisk stabilitet innan situationen förvärras ytterligare? Vi måste prioritera en konstruktiv dialog mellan båda sidor och jag håller med övriga talare om att gårdagen var en positiv dag i Kenyas parlament. Utan politiskt engagemang kommer det emellertid inte att bli någon överenskommelse och EU uppmanar till politiska samtal. Jag är mycket glad att Kofi Annan och presidenterna i Tanzania och Uganda snart kommer dit för att försöka att medla om något slags överenskommelse.

Många av de fördrivna personerna har flytt till Uganda, vilket innebär att de regioner som omger Kenya redan har påverkats. När det gäller bistånd och EU:s ökade finansiella stöd till humanitära program i Kenya skulle jag vilja höra kommissionsledamot Louis Michels svar på exakt hur dessa pengar kommer att spenderas och hur man ska se till att de har spenderats på ett korrekt sätt, något som även föregående talare tog upp.

Vi bör alla komma ihåg – framför allt bör det kenyanska folket och politikerna komma ihåg – att historien om och om igen visar att där det finns ett politiskt vakuum fylls detta vakuum ofta av extremister. Men Kenyas befolkning förtjänar ett bättre öde.

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Josep Borrell Fontelles påpekade att vi inte får begränsa oss till att bara uttrycka vår oro. Det håller jag med om, och det är så jag vill besvara frågan från Anders Wijkman: Är EU berett att bidra till att finna en lösning? Ordförandeskapets ståndpunkt är att vi måste vara redo att aktivt hjälpa till med att finna en lösning. Men vilken lösning?

Maria Martens betonade vikten av att afrikanska problem får en afrikansk lösning. Även det håller jag med om. Med andra ord är det inte EU som ska tvinga fram sina egna lösningar på problem av det här slaget – tvärtom. Vi måste dock aktivt stödja arbetet med att finna en lämpning lösning tillsammans med andra parter i världssamfundet, särskilt de vars värden vi delar och som Alexander Lambsdorff nämnde. I det avseendet kommer ordförandeskapet att försöka ge starkt stöd till den framstående grupp av afrikanska personligheter som leds av FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan. Vi gör också bedömningen att det humanitära biståndet måste fortsätta, givetvis på lämpligt sätt.

Herr talman! Jag vill tacka alla parlamentsledamöter för deras bidrag. Vi kommer att ge våra kolleger i rådet en noggrann redogörelse för dem. Det gläder oss mycket att institutionerna i stort sett har samma generella ståndpunkt. Vi kommer att följa utvecklingen i Kenya mycket noga.

  Louis Michel, ledamot av kommissionen. − (FR) Herr talman! Jag vill först helt kort nämna de 40,6 miljoner euro – inte 30 miljoner – som för flera månader sedan utgjorde den andra delutbetalningen inom det program på 120 miljoner euro som benämns ”budgetstöd för att minska fattigdom”.

Utbetalningsbeslutet hade skjutits upp i avvaktan på resultatet och rekommendationerna från Internationella valutafondens (IMF) tredje översyn av programmet.

Resultatet har varit känt sedan början av november, och i november gav kommissionen, mot bakgrund av IMF:s positiva yttrande, i en skrivelse till Kenyas finansminister sitt principiella godkännande av utbetalningen på 40,6 miljoner euro.

Med hänsyn till valet och risken för att regeringen skulle använda pengarna till valkampanjen beslutade kommissionen dock, i samråd med medlemsstaterna, att inte göra utbetalningen förrän efter valet, före brytdatumet för finansiella åtaganden den 31 december enligt gällande förfaranden. Det är den formella orsaken till att utbetalningen gjordes den 28 december.

Jag förstår den upprördhet som detta orsakar, men jag vill bara påminna er om att det var först fredagen den 28 december på kvällen och lördagen den 29 december som oegentligheterna började framkomma, när överföringen av resultaten från de sista 49 valkretsarna av sammanlagt 210 försenades på ett avvikande sätt, och som ni vet var det först på måndagen den 1 januari, efter helgens händelser, som EU:s valövervakningsuppdrag lämnade sin preliminära analys som visade att valen inte motsvarat internationella standarder. Därför var det i tekniskt avseende för sent att förhindra eller blockera utbetalningen av beloppet på 40,6 miljoner euro.

För det andra vill jag – för att det är viktigt för debattens skull – påpeka att jag håller med om mycket av det som sagts, men att det också finns sådant som jag inte alls håller med om. När någon antyder att budgetstöd är en metod eller en teknik utan några villkor eller någon kontroll är det uppenbart fel. Jag vill bara framhålla att vi, innan vi plötsligt drar in budgetstöd, först bör kontrollera att det förslag om att omvandla budgetstödet till projektstöd, som lagts fram av bl.a. Glenys Kinnock, kan genomföras snabbt, eller i alla fall lika snabbt som budgetstöd. Annars riskerar vi att försätta folket i en ännu mer katastrofal bristsituation. Det är ju lätt att hävda principer, men vi måste fortfarande se till att resultatet och följderna av att tillämpa dessa principer inte bidrar till att förvärra situationen.

Det leder mig till två tankar om budgetstöd. Budgetstöd kontrolleras. Det finns underlag, och systemet är inte mindre öppet än vad som gäller för projektstöd.

Jag vill säga till Glenys Kinnock och andra att det är självklart att budgetstödet, som i viss mån är en garanti för att landet i fråga uppfyller vissa standarder, definitivt inte längre kommer att kunna utnyttjas om inte en snabb lösning nås mellan parterna för att återställa lugnet och förhoppningsvis enas om att eventuellt hålla nyval, som herr Wittmann önskar. Då måste vi finna andra sätt att ge stöd. Men jag håller inte med om att vi utan vidare bör dra in utvecklingsbiståndet till Kenya. Vi måste alltid komma ihåg att stödet går till människor. Jag tycker det är viktigt att klargöra det.

Jag vill slutligen ge min respons på ytterligare två punkter. Måste det hållas val omedelbart? Jag anser att det är önskvärt att parterna kommer överens. Vi kan uttrycka vilka önskemål vi vill, men att tro att valet kommer att hållas omedelbart om inte parterna enas är orealistiskt. Vi måste också akta oss för att uppmuntra en utveckling som förvärrar folkets svårigheter och motgångar. Det här får vi inte förlora ur sikte, och vi måste gå mycket försiktigt fram. Jag är positiv till ett val om det har en överenskommelse som grund.

Vi kommer att stödja den afrikanska medlingen till fullo, och kommissionen står givetvis, som rådet sa, till förfogande för ett medlingsuppdrag. Jag har kontaktat Kofi Annan och haft en lång diskussion med honom. Jag sa att vi, även den höge representanten, stod till förfogande för medlingsarbete. Givetvis hoppas man nu att medlingen främst blir afrikansk. Det är något som jag menar att vi inte får förlora ur sikte.

Avslutningsvis vill jag säga, som svar på Jan Mulders fråga, att om Europeiska utvecklingsfonden integrerades i den allmänna budgeten, som parlamentet och jag vill, skulle förfarandet för budgetstöd – t.ex. i fråga om belopp, teknik, kontroll, verifiering och övervakning – ske automatiskt, vilket skulle förenkla det avsevärt.

Ni kan inte föreställa er hur mycket enklare och effektivare mitt liv skulle bli om parlamentets val, alternativ och kontroll i mycket större utsträckning var direkt avgörande för utnyttjandet av min budget.

I dagsläget är det tyvärr inte möjligt, men det är helt klart en fråga som jag skulle vilja diskutera. Den fråga ni ställer visar återigen att en integrering av Europeiska utvecklingsfonden i den allmänna budgeten i hög grad skulle bidra till att göra vårt stöd effektivare.

  Talmannen. − Jag har mottagit sju resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 17 januari 2008.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Glyn Ford (PSE). – (EN) Det är med viss sorg som jag bidrar till denna debatt. För fem år sedan, i december 2002, deltog jag i Europaparlamentets valobservationsstyrka i Kenya under ledning av baronessan Nicholson. Detta val genomfördes i enlighet med internationella riktlinjer, vilket gav resultatet stor integritet, och resultatet bekräftade att oppositionen segrade. Vi fick tillfälle att möta den tillträdande presidenten, Mwai Kibaki, och vi kände alla, förutom att vi var övertygade om att valet av honom att skett på ett rättvist sätt, att Kenyas framtid såg ljusare ut med en ny era av större effektivitet och mindre korruption i sikte.

Precis som i George Orwells bok ”Djurfarmen” har grisarna nu blivit människor och människorna grisar. Den regim som gav oss så stora förhoppningar har blivit lika korrupt och oduglig som sina föregångare och samtidigt förstört miljontals kenyaners hopp och framtid. Jag välkomnar det kraftfulla uttalandet från chefen för EU:s valobservatörer. Jag hoppas att kommissionen kommer att uppmuntra till försoning mellan de stridande fraktionerna och hota med kraftfulla åtgärder om dessa inte lyckas komma överens.

  James Nicholson (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Som en av Europaparlamentets före detta valobservatörer i Kenya är jag mycket oroad över händelseutvecklingen efter valet i december. Att Kenya under många år har setts som det mest stabila landet i denna del av Afrika gör utvecklingen dubbelt oroande. Kenya är i likhet med mitt eget land medlemmar av samväldet. Jag stöder förslaget från samväldets observatörsstyrka att oberoende samväldesdomare ska sättas in för att granska valresultatet. EU:s egen valobservationsstyrka föreslog att det borde göras en oberoende granskning av resultaten.

Vår första prioritet är att Kenya återgår till ett normaltillstånd, dvs. ett fredligt samhälle där det inte råder några tvivel om den demokratiska processen. Dagens nyheter om att säkerhetsstyrkorna hindrade oppositionspolitiker från att anordna ett protestmöte är olycksbådande. Jag uppmanar EU att göra allt som står i dess makt för att arbeta tillsammans med andra internationella organisationer för att se till att Kenya kan återgå till både normala förhållanden och demokrati.

(1) Se protokollet.