Debatter

Onsdagen den 16 januari 2008 - Strasbourg

14. En europeisk strategi för romer (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är en debatt om

– en muntlig fråga till kommissionen från Jan Marinus Wiersma, Hannes Swoboda, Katalin Lévai, Adrian Severin och Jan Andersson för PSE-gruppen, om en europeisk strategi för romer (O-0081/2007/ändr. 1 – B6-0389/2007),

– en muntlig fråga till kommissionen från Viktória Mohácsi för ALDE-gruppen, om en europeisk strategi för romer (O-0002/2008 – B6-0003/2008),

– en muntlig fråga till kommissionen från Lívia Járóka för PPE-DE-gruppen, om en gemensam handlingsplan för romer (O-0003/2008 – B6-0004/2008), och

– en muntlig fråga till kommissionen från Roberta Angelilli för UEN-gruppen, om en europeisk strategi för romer (O-0004/2008 – B6-0005/2008).

  Lívia Járóka, frågeställare. − (HU) Tack herr talman. Mina damer och herrar, herr rådsordförande! Många dokument, inklusive Europaparlamentets beslut om romer från 2005, kommissionens studie från 2004, betänkandet om romer från Europaparlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och Eurostats handlingsplan från 2003 utarbetades med det tydliga syftet att lösa den ohållbara situationen för Europas romer.

Trots detta har varken medlemsstaterna eller EU-institutionerna gjort några verkliga framsteg för att främja integreringen av romerna, även om det ligger i både den europeiska arbetsmarknadens och de europeiska samhällenas intresse att lyckas med integreringen av Europas folkrikaste och snabbast växande minoritet.

Rekommendationen i den rapport som lades fram i december förra året av den rådgivande expertgrupp som inrättades av kommissionsledamot Vladimír Špidla var att ta fram en handlingsplan på gemenskapsnivå. Denna handlingsplan måste upprättas, även om det krävs ett mycket starkare och mer genuint engagemang från kommissionens sida för att kunna vidta effektiva åtgärder omedelbart. Detta gäller även för Europaparlamentet och det civila samhället på många områden som påverkar romerna.

Kommissionen och medlemsstaterna måste ta initiativ till, finansiera och genomföra direkt stöd till de mest missgynnade grupperna med hjälp av EU-medel. Om EU:s finansiella instrument används måste man visa den berörda investeringens effekter för lika möjligheter som ett verkligt och jämförbart kriterium. Om utvecklingen finansieras med EU-medel bör det därför vara obligatoriskt för dem som lämnar in anbud att göra en analys av lika möjligheter samt ange en handlingsplan.

Om handlingsplanen blir en obligatorisk del av konkurrensen inom olika utvecklingssektorer och i vissa regioner skulle detta på ett avsevärt sätt bidra till att garantera och gynna lika möjligheter för missgynnade grupper och dem som har hamnat på efterkälken.

Dessutom är det nödvändigt att utforma en kriskarta på EU-nivå. På grundval av denna kan man sedan göra en bedömning av vilka områden i EU där det är mest troligt att romer och icke-romer lider av stor fattigdom och social utslagning. Med hjälp av detta skulle kommissionen, som stöd till medlemsstaterna, sedan kunna inleda arbetet med att minska segregeringen. Detta är något som regeringarna har skjutit upp i decennier på grund av olika politiska åtaganden.

Det är viktigt att de kommissionsledamöter som är direkt eller indirekt ansvariga för integreringen av minoriteter via sina ansvarsområden för utbildning, sysselsättning, lika möjligheter, regionalfrågor och utveckling samordnar sina verksamheter och i form av en teknisk grupp, i samarbete med Europaparlamentet och det civila samhället, förbereder handlingsplanen om romer för 2008. Och de måste börja genomföra denna plan så snabbt som möjligt.

Bortsett från att vi antog en resolution 2005, som vi nu ser inte har haft någon större inverkan, anser jag också att det är viktigt att tillsammans med kommissionen och det civila samhället inleda en dialog mellan parterna så snart som möjligt.

I vilket fall som helst anser jag att vi under 2008 borde se handling och samtal om romerna från alla parters sida. Jag tycker detta är viktigt och på PPE-gruppens vägnar åtar jag mig att sätta i gång med detta arbete under 2008. Tack.

  Roberta Angelilli, frågeställare. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I morse antogs EU:s strategi om barnets rättigheter. En av prioriteringarna i denna strategi är att bekämpa fattigdom och diskriminering. På detta område beslutade vi att ägna en särskild punkt åt romska barn. Dessa står ofta utanför hälsovård och sociala tjänster och går ofta inte i skolan.

Det är välkänt att en stor procentandel av de romska barnen inte går i skolan, eller endast går i skolan i bland. Många romska barn tvingas faktiskt att gå i specialskolor, eller institutioner för funktionshindrade. Av de tillgängliga uppgifterna framgår det att i vissa medlemsstater hoppar mer än 60 procent av de romska barnen av skolan i förtid. Det är tydligt att barn som inte går i skolan, som inte är läs- och skrivkunniga eller i varje fall har en bristfällig utbildning eller yrkesutbildning inte har några framtidsutsikter utan tvingas tigga eller arbeta svart. Hur som helst är deras öde beseglat. I bästa fall kommer de att leva i fattigdom och bli socialt utslagna, i värsta fall kommer de att falla offer för organiserad brottslighet.

Det är förresten värt att tänka på att den romska befolkningen är väldigt ung. Uppskattningsvis 45 procent av denna befolkning är under 16 år. Därför skulle det vara till mycket stor hjälp och viktigt för kommissionen att fastställa specifika, konkreta åtgärder för romska barn, särskilt för att förhindra att de hoppar av skolan och för att främja passande utbildning av hög kvalitet. Utan rätten till utbildning finns inga garantier för lika behandling och framför allt ingen rätt till en framtid.

  Jan Marinus Wiersma (PSE), frågeställare. − (NL) Herr talman! Även vi har ställt frågor till kommissionen och jag förväntar mig att kommissionsledamoten ska besvara dem. I kväll diskuterar vi främst EU:s – Europeiska kommissionens – insatser för att hantera de problem som romerna har, varav en stor grupp blev EU-medborgare för några år sedan och andra förra året. Dessa medborgare lever i de flesta fall under oacceptabla förhållanden. Det gläder oss att vi kommer att få en reaktion från kommissionen här i parlamentet i dag.

Vi är också glada över att Europeiska rådet uppmärksammade situationen för romerna vid toppmötet i Bryssel och bad kommissionen att lägga fram mer uttryckliga förslag om vad EU kan göra för att komplettera politiken i de medlemsstater som har stor romsk befolkning, vad vi kan göra när det gäller samordning och utbyte av bästa praxis och hur de tillgängliga EU-medlen kan användas på ett bättre sätt i dessa länder via de olika fonderna, så att något verkligen görs åt romernas situation.

Detta säger jag framför allt eftersom vi efter anslutningen av ett antal länder – i fjol, men även 2004 – sa ”OK, välkommen in, en av de saker vi måste göra tillsammans är att ta itu med problemet med romerna”. Jag var själv föredragande för Slovakien och jag kommer ihåg att den slovakiska regeringen gav alla möjliga löften. Men jag är tveksam till om dessa löften verkligen har infriats. Detta utgör fortfarande en viktig punkt.

Vi anser också att romerna inte kan betraktas som en typisk nationell minoritet, som exempelvis ungrarna i Slovakien eller ryssarna i de baltiska staterna. De är en typisk europeisk minoritet och tillsammans med medlemsstaterna bör vi utarbeta en särskild europeisk politik där EU ges ett särskilt ansvar – vilket faktiskt erkändes i uttalandena vid Europeiska rådets möte i Bryssel.

Vi vill framför allt be kommissionen att garantera större samordning inom själva kommissionen. Hur kan vi förbättra samarbetet? Hur kan vi ge en person, eventuellt någon på kommissionsledamotsnivå, huvudansvar för en politik för romer? Kanske borde vi undersöka möjligheten att erkänna romerna som ett slags europeisk minoritet för att i viss mån kunna kringgå subsidiaritetsprincipen, som för närvarande tillämpas på medlemsstaterna minoritetspolitik.

Avslutningsvis anser jag att alla har goda avsikter, men att det krävs bättre samordning och mer handling.

  Viktória Mohácsi, frågeställare. − (HU) Tack så mycket. Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja påminna om att parlamentet uppmärksammade den bristande integreringen av romerna redan 1983. I en resolution från 1994 uppmanade parlamentet dessutom kommissionen, rådet och medlemsstaternas regeringar att göra allt de kunde för att integrera romerna socialt, ekonomiskt och politiskt.

Ni minns säkert att vi i den resolution som parlamentet antog i april 2005 uppmanade kommissionen att anta en handlingsplan med tydliga rekommendationer för medlemsstaterna och kandidatländerna om att integrera romerna socialt, ekonomiskt och politiskt.

I november 2007 fördes, på min rekommendation, frågan om romernas sociala integration på nytt in i texten till parlamentets resolution om fri rörlighet i form av en strategi för romer på EU-nivå. Vi uppmanade än en gång kommissionen att omedelbart ta fram en strategi på EU-nivå för att integrera romerna i samhället med hjälp av integrationsfonden och strukturfonderna.

Samtidigt vet vi med säkerhet att romska barn, i åtminstone tio av unionens medlemsstater, fortfarande tvingas studera i separata klasser och i segregerade institutioner och att vi, romerna, omotiverat klassificeras som funktionshindrade, sägs vara förutbestämda för ett visst yrke och stämplas för all framtid.

I alla medlemsstater känner vi tyvärr till den slum och under de fruktansvärda förhållanden som romer bor i. Det smärtar mig att säga att vi också vet att den genomsnittliga medellivslängden i alla medlemsstater är 15 år lägre för romer än för EU-medborgare. Det bör upprepas att romerna är överrepresenterade bland arbetslösa i samtliga medlemsstater.

Samtidigt går det inte en månad utan att någon rasistattack mot romer sker i någon medlemsstat. Vi vet från nyheterna – eller vi kanske inte har hört just detta – att natten den 4 januari 2008 sattes ett slumområde i Roms Marconidistrikt, där det bodde uppskattningsvis 250 romer, i brand. Tre dagar senare slängdes molotovcocktails in i den lokala romska bosättningen i Aprilia, även det i Italien, vilket utgjorde ett direkt hot mot hundratals människor. I båda fallen låg rasistiska motiv bakom attackerna.

Det finns inget utrymme för tvekan. Ansvar måste utkrävas. Vi behöver ett resolutionsförslag, vi behöver en strategi på EU-nivå och varje medlemsstat måste ta fram en handlingsplan för att integrera romerna. Det finns inga undantag, ingen kan agera som om det inte fanns några romer i deras land – oavsett om de erkänner dem eller inte – och det som har sagts gäller samtliga EU:s medlemsstater, utan undantag. Tack.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Först och främst skulle jag vilja tacka Lívia Járóka, Roberta Angelilli, Jan Marinus Wiersma och Viktória Mohácsi för att de har tagit upp dessa frågor. Eftersom min kollega Vladimír Špidla för närvarande befinner sig i Kina besvarar jag frågorna på hans vägnar och det ger oss en möjlighet att diskutera detta mycket viktiga ämne.

Förra året intensifierade både EU-institutionerna och medlemsstaterna sina insatser för att permanent förbättra situationen för romerna i EU. Vi har hört att detta var nödvändigt och jag håller med. Vissa viktiga åtgärder har redan vidtagits på detta område. Det handlar om allt från Europaparlamentets beslut 2005 om att införa ett europeiskt år för lika möjligheter för alla till arbetet i expertgruppen om integrering av etniska minoriteter och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, samt de slutsatser som nyligen antogs vid Europeiska rådets möte i december och som redan har nämnts.

Vi kan inte bara strunta i den svåra frågan om diskriminering, som den romska befolkningen upplever det, och det faktum att de inte är integrerade i samhället och står utanför arbetsmarknaden. För att förbättra situationen har vi beslutat att använda oss av alla tillgängliga instrument, exempelvis lagstiftning, strukturfonder och informationskampanjer. Det är uppenbart att sysselsättningsprogram och socialpolitiska program och åtgärder inte används på rätt sätt för att främja integreringen av romer i samhället. Därför måste vi framför allt koncentrera alla våra insatser på att med hjälp av en tydlig plan öka tillgängligheten till dessa åtgärder. En sådan plan måste självklart bygga på kraftfulla och långsiktiga åtaganden från medlemsstaternas sida och effektiv användning av gemenskapsinstrument och gemenskapspolitik.

Låt mig därför kort besvara era frågor och redogöra för våra förslag för 2008. I sommar kommer kommissionen att anta riktlinjer om den reviderade strategin för att bekämpa diskriminering – en uppföljning till Europeiska året för lika möjligheter för alla. Enligt Europeiska rådets slutsatser i december 2007 kommer dessa riktlinjer till största delen att handla om de problem som romer har och expertgruppens rekommendationer om integrering av etniska minoriteter. Dessa riktlinjer kommer att kompletteras av ett arbetsdokument från kommissionens tjänsteavdelningar med en analys av hur framgångsrika och effektiva dessa åtgärder till förmån för romerna är, såväl på politisk nivå som på lagstiftningsnivå, och även vid planeringen av program för strukturfonderna.

Samtidigt erbjuder vi oss att anordna ett högnivåforum för romer, i syfte att sammanföra företrädare för de nationella regeringarna och parlamenten, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, samt ledande personer från det romska civilsamhället och andra viktiga aktörer. Vi är övertygade om att romernas rättigheter kan stärkas av en öppen diskussion på hög nivå och att resurserna skulle kunna användas på ett mycket mer målinriktat sätt och på så sätt gynna dem.

Min kollega Vladimír Špidlas medarbetare kommer att förbereda initiativen i fråga och sedan koncentrera sig på romernas problem inom områdena diskriminering, Europeiska socialfonden, sysselsättning och social integration. Eftersom romernas situation rör flera av kommissionens verksamhetsområden, till exempel regionalpolitik, utbildning, folkhälsa och rättsväsendet kommer det särskilda interinstitutionella organet för romerfrågor, som inrättades 2004, att stå för utbytet av information. Slutligen ingick kommissionen för några veckor sedan ett partnerskapsramavtal med det europeiska informationskontoret för romer, ERIO. Genom detta partnerskap upprättas permanent, direkt kontakt mellan EU:s organ och det romska civilsamhället.

För övrigt påminner jag om att flera initiativ nu genomförs både på nationell nivå och på EU-nivå som ett led i Europeiska året för interkulturell dialog som precis har inletts. Syftet med dessa initiativ är att lyfta fram, och på så sätt göra människor ännu mer medvetna om, vikten av dialog mellan kulturer och framför allt alla de fördelar som den kulturella mångfalden medför för våra samhällen.

Under våren 2008 kommer kommissionen att offentliggöra en grönbok om utbildningsfrågor i samband med elever som har invandrarbakgrund eller tillhör en missgynnad minoritet. I grönboken kommer man också att ta upp de viktigaste aspekterna som påverkar romerna, exempelvis segregerad utbildning. Denna grönbok bör bidra till att en omfattande debatt om ämnet kan inledas och kanske leda till en handlingsplan på EU-nivå.

Dessutom skulle jag vilja tillägga – för att direkt besvara en fråga från Viktória Mohácsi – att kommissionen, precis som vi angav i vårt arbetsprogram, har för avsikt att under 2008 lägga fram förslaget till direktiv om tillämpningen av principen om lika behandling utanför arbetsplatsen, dvs. ett horisontellt direktiv.

Detta är de grundläggande frågor som vi arbetar med för närvarande och jag ser nu med intresse fram emot debatten. Det blir kanske nödvändigt för mig att lägga till några kommentarer i slutet av debatten.

  Roberta Alma Anastase, för PPE-DE-gruppen. – (RO) Jag anser att det är ytterst viktigt att vi anordnar en debatt om denna fråga under en sammanträdesperiod och att det är nödvändigt att utarbeta en förteckning över EU:s åtgärder för den romska befolkningen samt analysera metoderna så att dessa blir effektivare.

Flera händelser den senaste tiden har visat att det fortfarande finns stora luckor i EU:s politik på området och för att möta de nuvarande utmaningarna måste politiken uppdateras och justeras.

Ömsesidig tolerans och mångetnisk integration är grundläggande EU-principer och romerna är en viktig grupp på EU-nivå. De har betydande inverkan på både det sociala, politiska och ekonomiska livet i flera av EU:s medlemsstater. Därför måste vi utarbeta en konsekvent vision på EU-nivå när det gäller romerna. Arbetet måste inriktas på romernas integration och på att se till att det finns en gemensam grund av rättigheter och skyldigheter.

Även om jag ställde en fråga till kommissionen om detta ämne i november, och svaret var att det skulle lanseras nya förslag för att integrera romerna, ber jag härmed kommissionen att förtydliga dessa avsikter. För det första skulle jag vara intresserad av att höra hur kommissionen kommer att hantera denna fråga rent institutionellt, så att man ser till att EU-åtgärderna för att skydda och integrera romer samordnas och övervakas på ett effektivt sätt.

Utbildningens roll, och jag skulle vilja säga utbildningen i tolerans, är precis som många kolleger har påpekat minst lika viktig. Alla EU-medborgare skulle gynnas av en sådan utbildning. Det skulle vara en utbildning i tolerans för att stimulera romernas integration, interaktion och sociala relation inom EU. En sådan utbildning skulle underlätta integrationen av romer och samtidigt bidra till att minska stigmatiseringen och diskrimineringen av dem. Jag ber därför kommissionen att informera oss om huruvida sådana program finns och om deras genomförande, men framför allt om den har för avsikt att beakta denna fråga när den utarbetar framtida politik för romer.

Tack. Jag hoppas att denna debatt kommer att leda till tydliga och konkreta beslut om att förbättra EU:s politik för romer.

  Hannes Swoboda, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Tack så mycket för ert svar. Det gick oss åtminstone halvvägs till mötes på några punkter. Ni måste förstå vår otålighet när det gäller dessa frågor eftersom de senaste händelserna återigen har visat hur akut problemet är.

Först skulle jag vilja ta upp forumet för romer. Det är något vi ställer oss bakom. Jag anser att det är en bra idé, särskilt eftersom romerna själva är delaktiga. Det är emellertid viktigt att agera snabbt för jag är rädd att nu när förslaget har lagts fram kommer det att diskuteras ihjäl och det kommer att råda för stor tvekan. Jag anser att forumet för romer bör inrättas så snabbt som möjligt under året. Parlamentet kommer utan tvekan att ge sitt stöd.

För det andra är det också viktigt att engagera lokala myndigheter. Regeringarna har ofta goda avsikter och ger löften, men sedan hamnar problemet hos borgmästaren eller någon annanstans i regionen och inget händer.

För det tredje tackar jag er för ert åtagande när det gäller förslaget om lika behandling utanför arbetsplatsen. Detta är rent generellt ett viktigt ämne som min grupp i allra högsta grad ställer sig bakom.

Trots detta skulle jag emellertid på min grupps vägnar vilja säga att alla dessa tvärfackliga grupper – vi känner alla till dem från vår egen administration – är tungrodda och hjälpsamma. Vi tycker att det skulle vara bra om det fanns en kommissionsledamot som ansvarade för att samordna ämnesområdet, eller att det åtminstone skulle finnas en auktoriserad företrädare bland kommissionsledamöterna som skulle ansvara för att förslagen genomförs.

Jag vet fortfarande inte varför den rumänske kommissionsledamoten har det arbete han har. Om han åtminstone kunde ägna sig åt detta arbete skulle det hjälpa. Jag vet inte.

Men vi vill att dessa frågor ska ges hög prioritet. Utvecklingen går i rätt riktning. Tack för er redogörelse, fru kommissionsledamot, men romerna skulle värdesätta lite mer kraft och lite mer fart.

  Alfonso Andria, för ALDE-gruppen. – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Även om denna debatt har föranletts av muntliga frågor till kommissionen är den i grunden en naturlig följd av ett initiativ som parlamentet tog för en tid sedan och som det nyligen har framhållit. Med tanke på att romerna är dåligt integrerade i EU-ländernas sociala och civila ramar behöver vi helt klart en handlingsplan för att förbättra denna minoritets situation.

Det romska folkets nationsöverskridande karaktär, som är ett av dess särdrag, gör att vi måste utarbeta en EU-strategi så att de kan fly från sina förnedrande, i många fall på gränsen till omänskliga, boendeförhållanden. Detta är något som jag stöder. Dessa förhållanden beror utan tvekan på att de står utanför samhället och leder till olika negativa konsekvenser: allt från utanförskap i värdlandet till urartat våld, antingen som förövare eller offer.

Utöver riktlinjer som kan hjälpa de lokala och nationella myndigheterna att minska antalet personer från minoriteter i medlemsstaterna som får sociala problem behövs tillräckliga medel för att backa upp de åtgärder som ska vidtas. Men det är inte bara ett finansieringsproblem. Det verkliga målet är att ge lika tillgång till utbildning, bostäder, hälsovård, sociala tjänster och de förutsättningar som krävs för att de ska kunna hävda sina medborgerliga fri- och rättigheter, till att börja med beslutsprocessen. För allt detta krävs ett integrerat synsätt som kombinerar åtgärder för att nå dessa mål. Därför är jag rent personligen emot att ge en enda kommissionsledamot ansvar för frågor som rör romer.

Två år efter lanseringen av decenniet för integration av romer (2005–2015) är det fortfarande ganska många åtaganden som de regeringar som stödde dem ännu inte har börjat uppfylla. Vilka initiativ planerar kommissionen att ta i denna fråga? Jag hoppas att de kommer att inledas så snart som möjligt, direkt efter Europeiska året för lika möjligheter för alla, under detta europeiska år för interkulturell dialog.

  Elly de Groen-Kouwenhoven, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Den nuvarande situationen för romerna gör att jag måste börja med att kritisera kommissionen för att den har varit långsam och slö när det gäller att hantera dessa frågor i EU

Titta bara på Europarådet och OSSE som under de senaste två decennierna har haft kontor som enbart har ägnat sig åt romerfrågor. Europarådet har utfärdat många specifika rekommendationer om romer, och OSSE har utarbetat sin handlingsplan för att förbättra situationen för romerna inom OSSE:s område. Jag undrar hur mycket uppmärksamhet kommissionen och EU:s medlemsstater har ägnat dessa dokument och om de tog Europaparlamentets resolution om romerna på allvar, eller handlingsplanerna om decenniet för integration av romerna.

Att enbart ge kritik ligger emellertid inte för mig och Benito Ferrero-Waldner har gett mig viss anledning att vara optimistisk. Jag skulle därför vilja be kommissionsledamoten att dela med sig av detta budskap till ordförande José Manuel Barroso och resten av kommissionen när ni träffas.

För det första bör det så snart som möjligt inrättas en strategi för romer och denna bör främst inriktas på att förbättra levnadsförhållanden för romerna i Europa, skapa sysselsättningstillfällen för de nästan 90 procent av de romer som är arbetslösa, bekämpa antiziganism, stödja utbildning av romer, förbättra hälsan i de romska hemmen och främja romernas politiska integration.

För det andra, för att underlätta en sådan strategi behöver kommissionen en permanent enhet för romer, och kommissionen måste anställa romer som personal på denna enhet. Jag hoppas verkligen att kommissionen kommer att anställa romsk personal på grundval av deras färdigheter snarare än deras hudfärg, vilket vissa medlemsstater tidigare har gjort.

För det tredje bör kommissionen prioritera en särskild europeisk fond för romerprojekt. Europaparlamentet bör givetvis också bidra till en gemensam europeisk ”union av arbete” för att förbättra romernas situation. Vid detta tillfälle skulle jag än en gång vilja ta upp förslaget om en permanent EU-föredragande i frågor om romer. Denne skulle kunna ge en bra översikt och komma med rekommendationer till Europaparlamentet, andra EU-institutioner och medlemsstaterna.

Dessutom skulle jag vilja höra romernas röst tydligare här i parlamentet. Deras intressen bör företrädas av deras Europaparlamentsledamöter .

Avslutningsvis skulle jag vilja betona att EU:s strategi för romer bör ge uttryck för gemensamma politiska värderingar när det kommer till framtida utvidgningar och kampen mot ultranationalism och extremhögern i Europa.

  Vittorio Agnoletto, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja tacka kommissionsledamoten för hennes kommentarer och för de åtaganden hon har gjort, som även verkar ligga i linje med vad Europaparlamentet ofta har uttryckt i sina resolutioner. Men dessa löften om att agera är inte tillräckliga.

Jag skulle vilja veta vilka redskap kommissionen använder och vad den kan berätta för oss om utnyttjandet av de medel som under olika utgiftsrubriker så här långt har ställts till medlemsstaternas förfogande för att integrera romer. För det andra, vilka kontroller görs av det konkreta genomförandet på nationell nivå av de direktiv som antas? För det tredje sällar jag mig till dem som vill att en enda kommissionsledamot ska hantera alla frågor som rör romerna.

För att ta mitt land som exempel måste jag säga att vi står inför en kraftig våg av rasism och stigmatisering som framför allt drabbar romer, främst på grund av att Italien ännu inte till fullo har införlivat direktiv 43/2000/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung. Vilka åtgärder har kommissionen för avsikt att vidta i samband med detta? I den italienska lagstiftningen har man inte införlivat konceptet rasistiska trakasserier, frågan om delad bevisbörda eller skydd för misshandel till följd av rasdiskriminering.

Dessutom frågar jag kommissionen om den känner till att i en större italiensk stad – nämligen Milano – får migrerande barn, som i detta fall huvudsakligen är romer och vars föräldrar saknar rättslig status och uppehållstillstånd, inte gå i statliga skolor. För mig verkar detta strida mot alla EU-dokument, mot EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och även mot en resolution om barnets rättigheter som vi antog i morse.

Avslutningsvis skulle jag vilja påpeka att den italienska regeringen diskuterar det femtioelfte lagdekretet om en fråga som faktiskt har att göra med romerna, nämligen om det är möjligt att inkludera en hänvisning till ekonomiska medel bland de skäl som kan ges för att motivera utvisning av en medborgare från en annan medlemsstat från landet, i detta fall Italien. Bakom den allmänna frågan om invandring riktas detta dekret faktiskt särskilt mot romer. Jag skulle vilja höra era synpunkter.

  Desislav Chukolov (NI). – (BG) Ärade kolleger! Jag vill också säga några ord så att parlamentet äntligen får höra hur det egentligen står till och de hycklande uttalandena upphör, åtminstone för ett tag.

Vad kan vi dra för slutsatser av diskussionen så här långt? Det verkar som om ni oroar er för zigenarbefolkningen i Europa, vilket även innefattar mitt hemland Bulgarien. Jag kan verkligen inte tänka mig att ni just nu är bekymrade över de oerhört låga ålderspensionerna i Bulgarien eller för de ärliga, hårt arbetande bulgarer som dagligen drabbas av zigenarnas brottslighet.

Visa att ni är bekymrade över att det bulgariska socialistpartiet köper zigenarröster i samband med valen i Bulgarien. Betänk att de bulgariska socialisternas koalitionspartner, Movement for Rights and Freedoms, som företräds i ALDE-gruppen, köper alla återstående röster. Dessa röster läggs också av zigenare. Betänk att Ahmed Doghan, ordförande för Movement for Rights and Freedoms, kallar detta köp av röster, av zigenarröster, för ”en normal europeisk praxis”.

Betänk att zigenarna i Bulgarien uppgår till 3–4 procent av befolkningen, samtidigt som 30–40 procent av alla brott begås av zigenare. Och dessa är inte bara fattigdomsbrott, dvs. brott som begås på grund av fattigdom. Det handlar om oerhört fräcka och brutala brott. Våldtäkt och mord på en 79-årig kvinna är inte ett fattigdomsbrott. Det håller ni väl med om?

Det är uppenbart att det inte fungerar med de enorma belopp som fördelas. Denna finansiering fungerar inte eftersom pengarna försvinner i tveksamma stiftelser och icke-statliga organisationer. Enligt vår mening, patrioterna från Atakas mening, är lösningen på problemet att följa lagstiftningen i respektive land. Genom att följa lagstiftningen, utan att särbehandla någon specifik minoritet, kommer vi att nå framgång. I Bulgarien utreds nämligen inte brott som begås av zigenare ingående. Detta är ett faktum. Ett faktum som ni själva kan se.

Mordet på de tonåriga systrarna Belnejski utreddes inte. Det tystades ned. Händelser som denna bör göra oss bekymrade. Särbehandling av en specifik minoritet på bekostnad av majoriteten kommer inte att föra med sig några framgångar, tvärtom. Tack för er uppmärksamhet.

  Katalin Lévai (PSE). – (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Det gladde mig att lyssna till kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner och jag gladde mig över de initiativ som man kan förvänta sig framöver. Jag anser att detta verkligen kommer att förbättra romernas situation, men jag måste hålla med min nederländska kollega som har uttryckt sin otålighet. Jag är också otålig, precis som många andra, eftersom situationen sannerligen förändras mycket långsamt.

Det bor 7–9 miljoner romer i Europa, de flesta av dem har dåliga sociala förhållanden och de kämpar med samma problem som de har gjort i åratal: problem i samband med utslagning och bristande integration i samhället, arbetslösheten, segregeringen i skolorna och diskrimineringen mot romska kvinnor.

De flesta medlemsstaterna betraktar inte romerna som en minoritet i sina länder, de vill inte göra några betydande förändringar när det gäller deras situation och erfarenheterna under de senaste åren har i stället visat på en ökning av radikalismen och zigenarfientliga stämningar i både de nya och gamla medlemsstaterna.

Jag menar att det därför inte finns någon mer tid att förlora och att vi behöver verkliga förändringar och en harmoniserad europeisk politik för romer. Utan en europeisk politik för romer finns det ingen nationell politik för romer. Vi måste förstå och ta itu med detta. Det skulle vara bra om vi vidtog åtgärder för att erkänna romernas transnationella minoritetsställning, eftersom den egentligen är en särskild ställning.

Europaparlamentet och den socialdemokratiska gruppen har redan inlett en åtgärdsplan och i mars kommer vi att resa runt i EU och anordna konferenser, seminarier och möten med lokala romer, icke-statliga organisationer och regeringar i syfte att avslöja diskrimineringsfall, och vi kommer att göra EU-medborgarna medvetna om romernas olyckliga situation och försöka att komma till rätta med den. Tack så mycket.

  Adrian Severin (PSE). – (EN) Herr talman! Romerna är varken efterträdarna till det antika Rom eller de nuvarande invånarna i Rom. De är varken en nation utan en stat eller en nationell minoritet. De utgör en etnokulturell grupp, som fortfarande håller fast vid sina släkttraditioner, och en paneuropeisk gemenskap som hölls som slavar i det prehistoriska och tidiga Europa, som skickades till utrotningsläger av fascistregimerna och inhägnades i de länder som blev till fängelser under kommunistdiktaturerna. De blev fria europeiska medborgare efter det kalla krigets slut och den första postbipolära EU-utvidgningen.

I århundraden var romerna marginaliserade och utstötta och utestängda från det europeiska välståndet och de försökte skydda sig själva genom att utmana den europeiska samhällsordningen. Nu när Europa har försonats med sig själv bör det även försonas med den romska befolkningen. Eller ska den förklara och behandla romerna som andra klassens medborgare som återigen ska koncentreras till vissa medlemsstater som omvandlats till romska getton? Dessa frågor har ett enkelt svar: Romerfrågan är en EU-fråga. Det är ingen enkel fråga utan en stor utmaning – en gemensam utmaning som vi måste klara av tillsammans. Annars kommer vi inte att klara av att integrera romerna i det europeiska samhället och den europeiska samhällsordningen.

Detta är en kulturell och social fråga. EU bör mobilisera medel, utarbeta program och organisera specifika institutionella strukturer för att bistå de nationella myndigheterna i de länder där romerna väljer att bosätta sig så att denna grupp kan erbjudas en godtagbar materiell levnadsstandard, ordentlig utbildning, en rättvis möjlighet att konkurrera med andra, helt utan diskriminering, och en sammanhållen känsla av att existera inom den europeiska civilisationen. Vi förväntar oss att Europeiska kommissionen ska ta rätt steg i denna riktning och hålla Europaparlamentet fullständigt underrättat om de framsteg som uppnås.

  Jan Andersson (PSE). – Herr talman, fru kommissionär! När vi i sysselsättningsutskottet brukar diskutera Lissabonstrategin, pratar vi om hög tillväxt, en hög nivå på sysselsättningen, goda sociala villkor, en god hälso- och sjukvård, och vi säger också att bl.a. utbildningssystemet och kompetensutveckling ska vara en drivande kraft för att vi ska kunna behålla detta. Om vi överför detta, alla dessa målsättningar, på den romska minoriteten i Europa, ser vi en oerhört hög arbetslöshet. Vi ser inte särskilt bra sociala villkor, inte särskilt bra hälsovård, inget bra boende, ett segregerat samhälle för dem, och att även utbildningssystemet är segregerat. Det finns speciella utbildningsinsatser för romer som inte ger dem rätten till en adekvat utbildning. Ändå är Lissabonstrategin till för alla.

Ni hade en del goda förslag. Vi ställer oss bakom dem, men det är viktigt att strategin följs upp av en handlingsplan. Det är viktigt att vi har mainstreaming, men det måste samtidigt finnas en samordning inom kommissionen. Det är viktigt att vi ser över våra fonder, så att de riktar sig till den romska minoriteten. Det är viktigt när vi gör strategier på sysselsättningsområdet, på utbildningsområdet och andra områden att vi alltid beaktar romernas situation så att de blir integrerade i olika strategier.

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE). – (HU) Herr talman! EU har ingen minoritetspolitik för romer och inte heller för traditionella minoriteter eller migrerande minoriteter. Jag anser att romerna tillhör de traditionella nationella minoriteterna, men samtidigt, på grund av deras särskilt missgynnade sociala situation, måste de behandlas som en separat kategori.

Det gläder mig att, som Europaparlamentets levande samvete, de två ungerska ledamöterna av romskt ursprung, Lívia Járóka och Viktória Mohácsi, bland andra, har tagit upp denna fråga eftersom vi med all rätt fördömde händelserna i Italien i november. Det är rätt att vi ständigt bör återkomma till denna fråga.

Vilken skyldighet har Europeiska unionen i sammanhanget? Jag gläder mig över det som kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner har sagt. EU har också en skyldighet, men unionen måste göra en åtskillnad mellan sin egen och medlemsstaternas behörighet. Jag håller dessutom fullständigt med Hannes Swoboda, som inte längre är närvarande, inte på grund av den österrikisk-ungerska monarkin, utan för att han har rätt i att det är på lokal nivå som det avgörs om något kommer att lyckas. Medlemsstaterna måste särskilt få nationella åtgärdsprogram. Jag är stolt över att vi utarbetade Europas första medelfristiga program för romer i mitt regeringsdepartement. Medlemsstaterna måste få pengar, men allt måste beslutas på lokal nivå.

Vad kan EU göra? EU bör övervaka medlemsstaternas åtgärder och tillhandahålla uppgifter om bästa metoder för att lösa saken på bästa sätt. Det handlar inte bara om pengar, utan även om huruvida det finns kvalificerade experter från majoritets- och romsamhället som vill arbeta vidare med dessa frågor. Europas framtid är beroende av minoriteterna.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill först och främst avfärda kritiken att kommissionsledamot Vladimír Špidla skulle vara för lat för att ta itu med detta problem. Jag anser inte att detta är rätt sätt att genomföra diskussioner i kammaren.

Det är viktigt att vi koncentrerar oss på att förbättra tillgången till utbildning för de unga romerna. Vi känner alla till systemet med obligatorisk utbildning och jag anser att språk och läskunnighet, och räkneförmåga – helt enkelt saker som är nödvändiga för att få ett bra liv – ska bli obligatoriska.

Å andra sidan kan jag naturligtvis förstå att alla inte vill bli integrerade. Vi måste naturligtvis erbjuda alternativ till alla dem som inte vill integreras i vårt samhälle. Jag menar att den framtida lösningen främst handlar om att ha ett öppet förhållningssätt till dessa problem.

  Christopher Beazley (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Denna debatt har blottlagt en rad problem som det ämne som vi debatterar ger upphov till. Herr kommissionsledamot! Jag anser att vi i stället för att utarbeta en strategi och tala om för andra vad de ska göra kanske borde fråga företrädare för romerna.

För närvarande har vi två Europaparlamentsledamöter som är romer. Jag kommer också ihåg en mycket berömd spansk ledamot som var medlem av den socialistiska gruppen här i parlamentet. Han valdes in 1989 och var extra engagerad och informativ när det gällde den romska kulturen. Denna kultur är en del av vår kultur och en del av den europeiska civilisationen och speglar vilken typ av människor vi är.

Det vore kanske klokt att titta på romernas historia, att tala med företrädare för den romska kulturen och fråga dem hur vi bäst kan gynna deras framtidsutsikter, i stället för att tala om för dem hur de ska göra för att integreras i vårt samhälle och hur vi bäst kan ta till vara deras sociala behov.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (DE) Herr talman! Låt mig återigen sammanfatta: det var en oerhört intressant debatt och vi kan alla mycket tydligt se behovet av att ta itu med detta. Jag förstår naturligtvis att ni alla vill ha ett så snabbt gensvar som möjligt.

Jag bör tala om för er att det också finns ett direktiv, direktiv 2000/43/EG, genom vilket man redan garanterar tillämpningen av principen om lika behandling utan åtskillnad mellan ras eller etniskt ursprung inom områdena för sysselsättning, sociala frågor och utbildning samt när det gäller tillgång till och utbudet av varor och tjänster, vilket också gäller romerna. Jag anser att detta även är grundläggande här. Detta direktiv möjliggör också praktiska åtgärder i medlemsstaterna. Det är emellertid så att medlemsstaterna inte är tvungna att införliva dessa åtgärder i sin nationella lagstiftning.

EU:s förordningar och direktiv måste emellertid genomföras och jag måste säga att vi i kommissionen är fast beslutna att se till att de genomförs. Kommissionen har faktiskt inlett överträdelseförfaranden under det gångna året mot 22 medlemsstater som inte har genomfört EU-lagstiftningen på ett korrekt sätt, däribland Italien, herr Agnoletto.

När det gäller integrationen av människor på arbetsmarknaden är Europeiska socialfonden vårt viktigaste instrument i sammanhanget. En betydande del av åtgärderna för att förbättra romernas möjligheter till anställning kan samfinansieras genom Europeiska socialfonden. Mellan 2000 och 2006 öronmärktes ungefär 275 miljoner euro för projekt som inriktades särskilt på att integrera romer.

Högnivågruppen med experter på integration av etniska minoriteter har påpekat att vissa projekt som stöds genom Europeiska socialfonden, t.ex. Accederprogrammet i Spanien, är utmärkta modeller för en aktiv integration av romerna. Jag vill därför återigen uttrycka en brådskande vädjan till de enskilda staterna att ta detta tillfälle i akt. Jag håller med Hannes Swoboda om att det naturligtvis inte bara är nationalstaternas organ som spelar en viktig roll här, utan ofta även de lokala organisationerna.

Som vi alla känner till är den sociala utestängningen av romerna ett komplext fenomen och det behövs därför en konsekvent metod som omfattar alla viktiga aspekter av deras liv för att ta itu med den. Detta omfattar utbildning, sysselsättning, hälsa, boende och infrastruktur. Denna metod kräver en effektiv samordning mellan EU-institutionerna. Jag är övertygad om att man kommer att nå verkliga framgångar under det kommande året med hjälp av dessa åtgärder.

Jag har naturligtvis hört att många av er – inte alla – vill att en särskild kommissionsledamot ska arbeta med denna fråga, och jag ska naturligtvis vidarebefordra detta till min kollega Vladimír Špidla. Det handlar emellertid om många olika frågor och det viktigaste är därför att det sker en effektiv samordning. Ni kan naturligtvis tala med Vladimír Špidla återigen om den andra frågan.

Jag skulle mycket kortfattat vilja diskutera några punkter som togs upp särskilt under debatten. Det handlar bland annat om hur dialogen med det civila samhället och även med romerna själva fortskrider. Jag anser att en dialog som denna – särskilt om hur åtgärderna utvecklas för romerna och deras barn – är mycket viktig för att garantera principen om icke-diskriminering å ena sidan och kampen mot arbetslösheten och främjandet av den sociala utvecklingen i de regioner där romerna bor å den andra, samt att avlägsna de hinder som främst sitter i mentaliteten hos majoriteten, så att romerna erkänns som en verklig del av den europeiska kulturen.

Jag instämmer med alla som har tagit upp denna fråga.

Jag själv – och alla som känner mig vet att detta kan betraktas som en slags hobby för mig vid sidan om politiken – har alltid förespråkat en utbildning i mänskliga rättigheter. Det är en utbildning i tolerans. Jag kan bara säga att jag därför förvisso ska ta med frågan om utbildning i mänskliga rättigheter, som jag anser vara enormt viktig, i dessa riktlinjer.

Fru Groen-Kouwenhoven! Jag måste säga i sammanhanget att kommissionen kanske är långsam, men verkligen inte lat. När ni ser att Europeiska rådet och i synnerhet OSSE har inrättat flera program, oftast med stöd från kommissionen, förstår ni att det i allt väsentligt finns en del mycket positiva förhållningssätt till detta.

Min slutkommentar handlar om frågan om transnationella minoriteter. Här vill jag helt enkelt bara säga att man bör beakta att EU inte har behörighet att definiera minoriteter i medlemsstaterna. I detta sammanhang bör man också tänka på att socialpolitiska åtgärder inte är riktade mot etniskt ursprung, utan alltid mot individuella behov. Men som ni vet har särskilt medlemsstaterna en mycket annorlunda uppfattning om vad en minoritet är och hur man definierar en minoritet. Denna fråga går därför inte att lösa snabbt. I övrigt är jag glad över att kunna vidarebefordra era kommentarer. Ni kommer naturligtvis snart att få riktlinjerna om detta.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 31 januari 2008.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Romerna är helt klart en försummad minoritet i EU. Vi får inte låta detta fortsätta. Jag ställer mig helt bakom mina kolleger i deras uppmaning till kommissionen om att vidta fler åtgärder i denna fråga. Vi har en situation där det finns en grupp som räknas som den största etniska minoritetsgruppen i EU och vars levnadsförhållanden underskrider normen, som vi har svårt att skydda och ge stöd. Vi är i desperat behov av konkreta och snabba åtgärder från kommissionen för att hjälpa till att integrera romerna i alla aspekter av samhället, såväl de ekonomiska, sociala som politiska aspekterna. EU måste gå i bräschen för denna utveckling.