Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 17 januari 2008 - Strasbourg

8. Röstförklaringar

  Talmannen. – Jag vill föreslå följande inför omröstningen: Vi inleder med röstförklaringarna, och därefter avbryter vi sammanträdet kl. 13.00. De röstförklaringar som inte behandlats kan då läggas fram i eftermiddag efter debatten och när samtliga omröstningar genomförts.

(Livliga applåder)

(Parlamentet godkände förslaget.)

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman

Röstförklaringar

Betänkande: Cashman (A6-0514/2007)

  Roger Helmer (NI). – (EN) Herr talman! Jag måste säga att när det gäller just den här åtgärden röstade jag emot. Michael Cashman är en charmerande gentleman, men jag får lov att säga att när jag ser något med hans namn på, betraktar jag det alltid med ett visst mått av skepsis.

Problemet här är att vi har Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, precis som om det inte fanns något sådant skydd för mänskliga rättigheter i medlemsländerna. Jag ifrågasätter om det finns behov av den här institutionen på europeisk nivå. Är det inte bara ett sätt att utvidga byråkratin och skapa nya halvoffentliga organisationer – quangos, som vi kallar dem i Storbritannien? Det här är en börda för skattebetalarna, och i mångas ögon kommer den inte att verkligen bidra till mänskliga rättigheter.

Utan den konstitution som vi blev lovade, och som ni nu föreslår ska drivas igenom utan folkomröstning, finns det dessutom ingen grund för detta.

  Derek Roland Clark (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Jag röstade emot det här betänkandet eftersom Storbritannien redan respekterar mänskliga rättigheter. Storbritannien har undertecknat många internationella avtal och behöver inte bli upplyst om hur det ska uppföra sig av EU, som struntade blankt i resultaten från de franska och nederländska folkomröstningarna trots att de var helt författningsenliga.

De röstade emot konstitutionen. Den har ersatts med ett likvärdigt fördrag som nu har godkänts innan de som skrev under det ens har sett det i sin helhet.

EU har uppenbart ingen respekt för demokratiska rättigheter och kan därför inte anses vara en säker eller tillförlitlig väktare av mänskliga rättigheter.

  Thomas Wise (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Tack för den här möjligheten att förklara min röst. Det här är första gången jag har gjort något liknande. Jag röstade emot det här förslaget eftersom utskottet i fråga må heta utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, men det ger ingen frihet till medborgarna, det ger inte rättvisa, och det lägger sig i inrikesfrågor. Vi i Storbritannien blev lovade en folkomröstning. Vi kommer inte att få det. Vad tänker EU göra åt detta?

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Tack så mycket för att jag har fått möjlighet att förklara min röst i den här viktiga frågan.

Ni kanske inte är medveten om detta, men valkretsen som jag representerar är London, den främsta staden i världen, huvudstad i det främsta landet i världen.

Vad man måste förstå är att London faktiskt är en stad med mycket stor mångfald. Jag ska förklara: vi har redan 300 språk och 14 religioner, och på det stora hela kommer vi mycket bra överens. Så EU skulle faktiskt kunna lära sig en hel del av London och hur staden har sett till att mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet respekteras.

Vi behöver inte få de här frågorna lösta på EU-nivå. Vad skulle London, den mest mångkulturella staden i Europa – kanske till och med i världen – kunna lära sig av den här institutionen? Vad skulle London kunna lära sig om mänskliga rättigheter? Vad skulle London kunna lära sig om grundläggande rättigheter? Absolut ingenting!

Jag skulle vilja tillägga följande: den kommande ratificeringen av den europeiska konstitutionen, som sker trots att konstitutionen blivit nedröstad i två folkomröstningar, är odemokratisk, feg…

(Talmannen avbröt talaren)

  Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Herr talman, på vilka rättsliga grunder bygger vi upp den här byrån? Byrån för grundläggande rättigheter skulle ha fått sina befogenheter från den europeiska konstitutionen. Den skulle ha fått sina befogenheter från Lissabonfördraget. Men den enda juridiska grund den har just nu är en bräcklig väv av kommunikéer, pressmeddelanden och resolutioner från rådet.

EU har inte problem med systematiska överträdelser mot mänskliga rättigheter. Däremot finns det problem med systematiska överträdelser mot demokratiska rättigheter. Problemet vi har är att en stadga om mänskliga rättigheter som skrivits ner på papper är meningslös om det inte också finns mekanismer för att kunna ställa ledarna till svars.

Om man tittar på författningarna i före detta Östtyskland och Sovjetunionen så var de fulla av dessa underbara löften om frihet. Men, som folken i dessa olyckliga länder fick erfara, betydde de ingenting utan demokrati.

Om ni vill införa den här stadgan om mänskliga rättigheter borde ni först rådfråga folket genom en folkomröstning. Pactio Olisipio censenda est!

  Jim Allister (NI). – (EN) Herr talman! Jag röstade också emot det här skrattretande förslaget om en byrå för mänskliga rättigheter i EU.

Storbritannien, liksom många andra länder, har sedan länge undertecknat den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Sådana rättigheter som kräver extern övervakning finns där, och alla domstolar som behövs för att följa den konventionen kan hittas i den här staden , inte för att följa något som krävs från EU:s sida.

Så detta är fullständigt onödigt, ett rent slöseri med offentliga medel. Det primära syftet är att förse EU med ytterligare ett lager av statligt maskineri, så att unionen kan stoltsera med att vara någon sorts superstat inom ett Europa som ger rättigheter till sina medborgare, rättigheter som de redan har.

Om EU vill ge rättigheter, så kan man börja med att erkänna den grundläggande rätten att få rösta om frågor som att säga ”ja” eller ”nej” till en konstitution.

Betänkande: Díaz de Mera García Consuegra (A6-0447/2007)

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Herr talman! Eftersom brottsligheten ständigt ökar och terroristhotet fortsätter att växa krävs det ett flexiblare Europol.

De tre tilläggsprotokollen från 2000–2003 som ändrar och kompletterar Europolkonventionen har fortfarande inte trätt i kraft. En organisation som ska upprätthålla lagen kan givetvis inte vara effektiv om ändringar av grundläggande rättsakter inte träder i kraft förrän flera år efter beslutet om att anta dem. Förslaget till rådets beslut åtgärdar den här situationen och det är anledningen till att jag röstade för förslaget.

En viktig förändring i förhållande till den nuvarande situationen är att Europol ska finansieras genom gemenskapsbudgeten och att Europols personal kommer att få status som EU-tjänstemän. Det kommer att öka Europaparlamentets delaktighet i Europols ledning och underlätta hanteringen av budget- och personalfrågor. Dessutom kommer Europaparlamentets position att stärkas när den demokratiska hanteringen av Europol förbättras. Gemenskapens utgifter kommer vidare att kunna jämföras med medlemsstaternas löpande utgifter.

  Oldřich Vlasák (PPE-DE) . – (CS) Herr talman! Låt mig förklara varför jag inte deltog i omröstningen om detta betänkande. För det första fungerar Europol bra på grundval av bilaterala avtal och bilateralt samarbete. För det andra har Tjeckien tillsammans med andra länder anslutit sig till Schengenområdet. Det är nödvändigt att först och främst vänja sig vid detta samarbete, analysera och sedan förbättra det. Dessutom kommer all vidare integration för att omvandla Europol till en europeisk polisstyrka att kräva en ratificering av Lissabonfördraget. Först då kan vi prata om eventuella förändringar av Europols rättsliga grund.

  Roger Helmer (NI). – (EN) Herr talman! Jag noterade med intresse att ni stängde av min kollega Syed Kamalls mikrofon så fort 60 sekunder passerat, medan ni är betydligt mer generös när folk säger sådant som faller er bättre i smaken.

Ett av felen som vi gör i EU är att blanda ihop ”samarbete” med ”överstatlighet”. Jag är helt för polissamarbete – det skulle vilken förnuftig person som helst vara i dessa dagar. Däremot är jag helt emot att det skapas överstatliga myndigheter – som Europol är tänkt att bli. Som en av mina kollegor sa om byrån för grundläggande rättigheter, är detta ett av de statskännetecken som EU gör anspråk på.

Problemet är att de här organisationerna saknar demokratisk legitimitet, och detta är mycket farligt. Både Europol och EU kommer att sakna demokratisk legitimitet tills en folkomröstning om Lissabonfördraget kommer till stånd.

  Derek Roland Clark (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Jag är helt oenig med det här betänkandet. Jag röstade emot det. Samarbete mellan poliskårer, ja. Påtvingat samarbete och måsten, nej – särskilt som den här polisstyrkan kommer att omfatta beväpnad polis som kan skickas vart som helst inom EU.

Vi har som regel inte beväpnad polis i Storbritannien. Vi kommer inte att acceptera att beväpnad polis kommer in på Europols befallning. Vi tror inte på det. Vi sköter vårt land på ett annat sätt!

Jag är särskilt besviken över att se att ändringsförslagen 56 och 57 röstades ner, eftersom de skulle ha avskaffat den här poliskårens immunitet om de hade blivit antagna. I Storbritannien är vi vana vid att ha en poliskår som kan ställas till svars efteråt om de orsakar skada på egendom, kränker individer eller arresterar utan goda skäl. Men jag skulle inte bli förvånad, för nu är det ju så att ni också är beredda att driva igenom en konstitution utan att fråga någon.

  Thomas Wise (IND/DEM). – (EN) Herr talman! För andra gången reser jag mig för att uttrycka min röst emot det här förslaget.

I Storbritannien finns det en enkel filosofi: ingen står över lagen. Inte ens drottningen, den engelska monarken, står över lagen. Allmänna lagar och regler gäller. Med den här lagstiftningen har vi skapat en situation där det finns folk som står utanför lagen och inte kan ställas till svars på ett lagligt sätt.

Jag har sagt det förut här i parlamentet: om EU är svaret, då måste det ha varit en förbaskat dum fråga, och aldrig har detta varit så sant som nu.

Jag avslutar med Kennedys ord: ”De som gör fredliga protester omöjliga gör våldsamma protester ofrånkomliga”.

  Nirj Deva (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det är mycket viktigt att vi samarbetar över nationella gränser mot internationell brottslighet, terrorism, droger och så vidare. Europol sköter det jobbet just nu tillsammans med andra poliskårer.

Men att skapa ett europeiskt poliskontor som ökar den centrala makten kommer inte att lösa problem som har uppstått i olika lokalsamhällen runtom i Storbritannien. Mitt land, mitt parti, har idag röstat emot den här resolutionen som lojala medlemmar av det konservativa partiet.

Mitt parti har också efterfrågat en folkomröstning om EU:s konstitutionella fördrag. Jag har ingen annanstans än här att protestera mot vad Gordon Brown gör när han tar tillbaka det löfte han gav om att hålla en sådan folkomröstning.

Jag skulle därför vilja be att vi uppmanar Gordon Brown att ge det brittiska folket den folkomröstningen.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag förstår att det här förslaget till ett beslut i rådet, som det beskrivs i betänkandet, avser att göra Europol till en EU-byrå.

Vi måste vara medvetna om att detta kommer att få två konsekvenser. För det första kommer finansieringen att behöva tillhandahållas från gemenskapsbudgeten, och Europol-personal kommer att få status som EU-tjänstemän. Betänkandet innehåller även bestämmelser om samordning, vilket vi alla välkomnar, samt om organisation och genomförande av utredningar och operativ verksamhet i samarbete med berörda myndigheter i medlemsländerna eller genom gemensamma utredningsteam.

Det konservativa partiet stöder öppet samarbete mellan poliskårer i kampen mot brottslighet, inom hela EU och utanför. Men vi accepterar verkligen inte att EU har någon som helst roll i att centralisera sådant samarbete. Alltså är Europol är en onödig byrå, eftersom det redan finns andra organisationer som uppfyller den här funktionen på global nivå.

Av det skälet skulle jag vilja tillägga att den kommande ratificeringen av den europeiska konstitutionen, trots att den blivit nedröstad i två folkomröstningar, är odemokratisk, feg och illegitim.

  Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag är glad över den här möjligheten att förklara min röst. Jag ansökte om att få yttra mig i debatten om den här frågan, men en av följderna av mitt partis olyckliga mesallians med Europeiska folkpartiet är att ledamöter från det brittiska konservativa partiet systematiskt förvägras talartid i viktiga debatter.

Vad jag vill säga är att det här betänkandet grundas på ett begreppsmässigt missförstånd. Folk säger att eftersom vi har gränsöverskridande brottslighet behöver vi en gränsöverskridande poliskår.

Det har vi redan. Nationalstaternas poliskårer har samarbetat med goda resultat i årtionden. Vi har Interpol, vi har Haagkonventionen, vi har utlämningsavtal, vi godkänner tid i fängelse i ett annat land som en del av domen, och så vidare.

Skillnaden är att dessa saker grundas på demokratiska beslut självständiga stater emellan, medan det som föreslås med Europol innebär federalisering av vad som borde vara en känslig nationell fråga – nämligen upprätthållandet av straffrätten.

Om vi verkligen vill göra det här, borde vi först fråga efter folkets åsikt i en folkomröstning, och därför behöver vi en folkomröstning om Lissabonfördraget.

  Jim Allister (NI). – (EN) Herr talman! Vissa av de argument som spritts för att motivera det här förslaget om Europol är ren bluff. Det har framförts att vi behöver förändra den rättsliga grunden, att vi behöver förse Europol med EU-finansiering, att dess anställda behöver vara EU-tjänstemän, att vi behöver utöka dess befogenheter, och att vi behöver denna byrå så att vi kan bekämpa organiserad brottslighet och terrorism. Vilket komplett nonsens! Vi har bekämpat organiserad brottslighet och terrorism effektivt genom äkta långvarigt samarbete mellan poliskårerna.

Det här handlar helt om att skapa ytterligare en institution för EU:s överstatlighet, så att det finns en effektiv EU-poliskår. Det är vad de tjänstemännen kommer att bli. De kommer att lägga sig i medlemsländernas interna angelägenheter och – som redan har påpekats –med immunitet för sina handlingar och utom räckhåll till och med för rättslig prövning i nationalstaterna. Detta är ett befängt förslag och fullständigt onödigt.

Betänkande: Polfer (A6-0516/2007)

  Nirj Deva (PPE-DE). – (EN) Herr talman! När det gällde Lydie Polfers betänkande röstade det konservativa partiet med den föredragande i frågan om Sydkaukasien.

Men det är väl ganska underligt att vi är så måna om att skydda de demokratiska friheterna och rättigheterna i Sydkaukasien, att se till att folket där har sin legitimitet och sin självbestämmanderätt – samtidigt som Gordon Brown från labourpartiet, i den viktiga frågan om EU:s konstitutionella fördrag, har lovat att ge oss en folkomröstning men nu tagit tillbaka det löftet.

Mitt parti, det konservativa partiet, är upprörda över att ett löfte har brutits. Därför står jag här och ber labour-regeringen att ge oss en folkomröstning om den här viktiga konstitutionella frågan, likaväl som vi bryr oss om vad som händer i Sydkaukasien.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag förstår att den här betänkandet välkomnar att Armenien, Azerbajdzjan och Georgien inkluderas i den europeiska grannskapspolitiken, och att man ansluter sig till bilaterala handlingsplaner inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken.

Jag förstår även att föredraganden uppmanar EU att utveckla en regional politik för Sydkaukasien, som ska tillämpas i samverkan med länderna i regionen. Naturligtvis är ett av slagorden som kommer att dyka upp i många av de här betänkandena ordet ”demokrati”. Jag representerar London – kanske är ni inte medvetna om det. Jag representerar London, den främsta staden i världen, huvudstad i det främsta landet i världen. Och i London råkar vi ha ett samhälle med mycket stor mångfald, inklusive många människor från Armenien, Azerbajdzjan och Georgien.

En av de saker som de uppskattar med livet i London är demokrati och rätten att framföra sina åsikter i viktiga frågor. De frågar mig hela tiden: ”Varför predikar ni för oss om demokrati, när ni förvägrar era egna medborgare i Storbritannien just den rättigheten när det handlar om en folkomröstning om konstitutionen?”. Så konstitutionen, som har röstats ner i två folkomröstningar, är odemokratisk, feg och illegitim.

  Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka er för det tålamod och det goda humör ni visar prov på under sessionen. Liksom i går skulle jag också vilja framföra ett tack till personal och tolkar som ser till att vi får det som vi vill ha det.

Den stora frågan i Sydkaukasienregionen är för närvarande striden om valresultaten. Väst blundade mer eller mindre för den Saddamliknande valsegern för den sittande regeringen i Georgien med en röstsiffra på dryga 90 procent i första vändan, och nu, när den kräver omval, bråkar vi om huruvida omröstningen var fri och rättvis.

På vilket utgör vi i EU ett exempel för dessa länder som kämpar för demokrati när vi visar ett sådant förakt för vår egen demokratiska process här i EU? Det känns då och då nödvändigt att påminna parlamentet om att 55 procent av de franska och 62 procent av de holländska valdeltagarna röstade nej till det konstitutionella fördraget, och ändå har vi dokumentet här igen – den här gången utan några folkomröstningar – i form av Lissabonfördraget.

Jag säger det igen: folket måste få rösta om Lissabonfördraget. Pactio Olisipio censenda est!

  Talmannen. – Herr Hannan! Mitt goda humör har svårt att mäta sig med ert. Jag undrar alltid hur ni bär er åt för att pressa in en referens till en folkomröstning. Ni lyckas med det varje gång, oberoende av vilket ämne vi diskuterar.

Betänkande: Anastase (A6-0510/2007)

  Roger Helmer (NI). – (EN) Herr talman! Jag röstade för lagförslaget, inte av min fasta övertygelse utan för att jag, som den lojale konservativ jag är, följde partilinjen.

Om det hade varit min ensak skulle jag antagligen ha lagt ned min röst eller kanske röstat mot. Jag måste säga att frågor som rör Svarta havet inte har högsta prioritet för mina väljare i East Midlands i Storbritannien, och jag misstänker att de inte har andra eller tredje prioritet heller. Därför skulle man nog kunna säga att det här inte är en sak av allra högsta vikt.

utikespolitik, och jag är helt och hållet för att det sker i samverkan när det ligger i deras intresse – vare sig det sker med stater inom eller utanför. EU

I vilket fall som helst kan den gemensamma utrikes – och säkerhetspolitiken inte ha någon demokratisk giltighet om det inte blir någon folkomröstning om Lissabonfördraget.

  Derek Roland Clark (IND/DEM). – (EN) Herr talman! De nya riktlinjerna är förmodligen till för att underlätta bland annat leveransen av olja och gas genom den regionen till Västeuropa.

Det skulle då gälla rysk gas och rysk olja, och därmed har ni öppnat för möjligheten att bli hållna som gisslan. Vi vet alla att Ryssland stängde av gasleveransen till Ukraina för två år sedan, och när de får en ännu större andel av gasleveransen till Västeuropa kommer de kanske att göra samma sak mot oss alla vid tillfälle.

I Frankrike har man i alla fall insett detta och producerar åtminstone 70 procent av sin elektricitet från kärnkraft. Det är på tiden att EU formulerar riktlinjer för att främja den möjligheten i hela unionen.

Det är inte förvånande att ni i stället sysslar med södra Kaukasus, områden runt Svarta havet och regimer som inte är speciellt stabila och som kanske inte vill ha oss där. Men självklart gör ni hellre det än arbetar för en folkomröstning om den nya konstitutionen bland era egna.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag är glad åt att kunna säga att jag fortfarande är här, även om ni och andra kanske inte delar min glädje. Jag skulle vilja tacka er alla för ert tålamod.

Jag har förstått att detta initiativbetänkande egentligen välkomnar kommissionens meddelande ”Svartahavssynergin – ett nytt regionalt samarbetsinitiativ”, som har som målsättning att öka samarbetet med och inom Svartahavsregionen genom att komplettera den bilaterala verksamhet som redan pågår med en regional strategi. För att en sådan strategi ska lyckas krävs att meddelandet följs av fler konkreta åtgärder från EU:s sida för att utveckla en verklig regional dimension avpassad till området.

Vilket område talar vi om? Låt mig bara klargöra att Svartahavsregionen omfattar EU-medlemsstaterna Bulgarien, Grekland och Rumänien samt Turkiet och parterna i den europeiska grannskapspolitiken: Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina samt Ryssland. Den store filosofen Brook Benton– följd och imiterad av Randy Crawford – sa en gång: ”It’s a rainy night in Georgia”. Minsann, när folket i Europa berövas sin röst och folket i Storbritannien berövas sin röst i en folkomröstning om konstitutionen, ja då är det en regnig natt för EU:s demokrati.

  Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag uppskattar ert tillmötesgående. Jag är glad åt att kunna yttra mig om betänkandet eftersom jag har fått den uppfattningen att EU i sin behandling av Turkiet möjligen begår det största misstaget i vår generation.

Det förefaller nu vara tämligen klart att vi aldrig kommer att bevilja Turkiet fullt medlemskap. Det framgår tydligt av majoriteterna i parlamentet och i utgången av löftena om folkomröstning i Österrike och Frankrike där en majoritet på 70 respektive 80 procent är emot medlemskapet.

Om vi från början hade talat om för Ankara att det var på det viset och att vi tänkte arbeta fram något sorts alternativ, hade vi kanske kunnat fortsätta som vänner och partner. I stället håller vi turkarna på sträckbänken, tvingar på dem tiotusentals sidor acquis communautaire , och vill få dem att ge efter vad gäller Armenien och Cypern och behandlingen av minoriteter. Och sedan, efter allt detta, om kanske tio eller till och med femton år, avfärdar vi dem med en vinkning. Genom att göra så riskerar vi att framkalla just det som vi säger att vi fruktar, nämligen en islamistisk stat.

Turkiet är mer av en demokrati än vad EU är. De bytte regering på fredlig väg. Jag önskar att vi skulle ha modet att rådfråga vårt eget folk. Pactio Olisipio censenda est!

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Svartahavsområdet, ett produktions- och transiteringsområde, har strategisk betydelse för att diversifiera och säkra energiförsörjningen till Europeiska unionen. Jag är övertygad om att det regionala samarbetet även bör inkludera EU-medlemsstaterna som likvärdiga partner, vid sidan av Turkiet och Ryssland. Det är därför jag har röstat för betänkandet.

Jag oroar mig för de ständiga konflikterna i den här regionen, som är ett hot mot stabiliteten och utvecklingen i området. Jag vill därför uppmana Europeiska unionen att anstränga sig mer för att lösa konflikterna i detta strategiska område, att engagera sig särskilt i fredsskapande åtgärder och att närmare samarbeta med Rysslands och Ukrainas regeringar. Det finns tydliga problem med den ojämna utvecklingen inom den privata sektorn i flera länder runt Svarta havet. Det är nödvändigt att förbättra investeringsklimatet i regionen, för både lokala och internationella företag, med åtgärder för att stärka kampen mot korruption och bedrägerier och främja marknadsekonomiska reformer.

  Talmannen. – I enlighet med kammarens beslut kommer röstförklaringarna att fortsätta efter eftermiddagens omröstning.

Röstförklaringar

Betänkande: Cashman (A6-0514/2007)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill ge mitt fulla stöd för detta betänkande, som är frukten av ett långt och utmärkt arbete av vår kollega Michael Cashman.

Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet omvandlades till en byrå med uppgift att skydda och främja de mänskliga rättigheterna. Byrån inrättades officiellt den 1 mars 2007. Sedan dess tvingas vi erkänna att den dessvärre inte alls varit driftsklar, eftersom den saknar en direktör och ett flerårigt ramprogram.

För att åtgärda denna tröghet och byråkratiska ineffektivitet föreslår föredraganden ändringar i det fleråriga ramprogrammet på ett fåtal områden. Han uppmanar kommissionen och rådet att påskynda utnämningen av en direktör för att förenkla en snabb överenskommelse mellan EU-institutionerna och därmed på nytt kunna aktivera detta verktyg som är så viktigt för skyddet av medborgarnas mänskliga rättigheter.

Jag uppmanar mina kolleger att stödja det här betänkandet, eftersom det är ett första steg mot att göra byrån driftsklar.

Stödet för EU:s politik för mänskliga rättigheter och dess utveckling kan inte och får inte vara beroende av hänsynstaganden och förseningar av politisk och ekonomisk karaktär.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Jag stödde självklart inrättandet av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter i februari 2007, eftersom jag anser att denna byrå avsevärt skulle kunna bidra till att stärka konsekvensen och sammanhållningen i EU:s politik i fråga om grundläggande rättigheter.

Byrån inrättades officiellt den 1 mars 2007 men det saknas fortfarande viktiga komponenter för att den ska kunna bli driftsklar, nämligen utnämning av en direktör och godkännande av ett flerårigt ramprogram.

Syftet med detta initiativ är att anta det fleråriga ramprogram som ska vara vägledande för byråns arbete under de kommande fem åren genom att definiera de temaområden som byrån ska agera inom.

Jag välkomnar därför föredraganden Michael Cashmans intensiva arbete för att underlätta förhandlingarna. Jag hoppas liksom han att detta kommer att uppmuntra kommissionen och rådet att slutföra både diskussionen om det fleråriga ramprogrammet och processen att välja kandidater till direktörsposten så snart som möjligt.

EU:s medborgare kommer inte att förstå skälen till vidare förseningar som hindrar Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter från att inleda sin verksamhet.

  Sylwester Chruszcz (NI), skriftlig. − (PL) Jag stöder inte inrättandet av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, och därför stödde jag inte heller det fleråriga ramprogrammet för 2007−2012.

Jag anser att inrättandet av den här byrån och dess funktioner inte bara är ett slöseri med pengar utan också ett farligt politiskt initiativ, vars långsiktiga effekter kan skada EU:s medlemsstater. De grundläggande uppgifter som tilldelats den här byrån innebär ett tydligt intrång i medlemsstaternas suveränitet. Byråns existens kan inte motiveras. Samtliga EU-länder har redan institutioner med uppgift att skydda demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Jag anser att den här byråns verksamhet oundvikligen kommer att sträcka sig utanför de temaområden för vilka den inrättats. Under dagens omröstning om ändringsförslag 6 till skälen väcktes exempelvis frågan om att definiera en människa och fastställa den tidpunkt då hon får mänskliga rättigheter.

Den här typen av åtgärder är ett skandalöst försök att i hemlighet införa farliga ideologiska föreställningar inom ramen för Europeiska unionen.

  Glyn Ford (PSE), skriftligt. – (EN) Jag stöder betänkandet, trots mitt motstånd mot och besvikelse över att det tidigare europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet , som startade med att följa direktiv från ministerrådets rådgivande kommittée för rasism och främlingsfientlighet, där jag representerade parlamentet, nu har upplösts för att integreras med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter som är mycket större.

Centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet i Wien gjorde ett ytterst värdefullt arbete genom att främja de bästa metoderna för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och antisemitism och förhindra att sådana företeelser uppkommer, liksom att rapportera om läget i unionen och kandidatländerna. Faran är att detta kommer att försvinna eller åtminstone försvagas genom den nya byrån. Jag kommer att följa utvecklingen mycket noga.

  Patrick Gaubert (PPE-DE), skriftlig. – (FR) PPE-DE-gruppens franska delegation välkomnar antagandet av Cashmanbetänkandet om antagandet av ett flerårigt ramprogram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter för 2007–2012.

Bland annat definieras de exakta temaområdena för byråns verksamhet för att byrån ska kunna utföra sitt uppdrag och nå sina mål.

Majoriteten i den franska delegationen följde gruppens linje och förkastade ändringsförslagen från liberalerna om att utvidga byråns uppdrag till att innefatta homofobi och homofobiskt våld och rasism riktad mot romer. De gjorde inte detta för att uttrycka ett motstånd mot detta legitima och riktiga mål, utan för att dessa frågor redan omfattas av ett förslag till beslut som inkluderar rasism, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans jämte diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder, sexuell läggning eller tillhörighet till en minoritet i byråns temaområden.

Vi välkomnar antagandet av det här betänkandet, som gör att byrån kan bli driftsklar och därmed fullgöra sin uppgift och skydda EU-medborgarnas rättigheter.

  Ambroise Guellec (PPE-DE), skriftlig. – (FR) PPE-DE-gruppens franska delegation välkomnar antagandet av Cashmanbetänkandet om antagandet av ett flerårigt ramprogram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter för 2007–2012.

Bland annat definieras de exakta temaområdena för byråns verksamhet för att byrån ska kunna utföra sitt uppdrag och nå sina mål.

Den franska delegationen följde gruppens linje och förkastade ändringsförslagen från liberalerna om att utvidga byråns uppdrag till att innefatta homofobi, homofobiskt våld och rasism riktad mot romer. De gjorde inte detta för att uttrycka ett motstånd mot detta legitima och riktiga mål utan för att dessa uppdrag redan omfattas av ett förslag till beslut som inkluderar rasism, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans jämte diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder, sexuell läggning eller tillhörighet till en minoritet i byråns temaområden.

Vi välkomnar antagandet av det här betänkandet, som gör att byrån kan bli driftsklar och därmed fullgöra sin uppgift och skydda EU-medborgarnas rättigheter.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Om vi bortser från de aspekter som kritiserats, som vi redan haft möjlighet att understryka, kommer syftet med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter att klargöras så fort dess verksamhet kommer igång.

I debatten om definitionen av målen och prioriteringarna för det fleråriga ramprogrammet för 2007–2012 begränsades temaområdena tydligt till följande: rasism, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans, diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, sexuell läggning eller tillhörighet till en minoritet, ersättning till brottsoffer, förebyggande av brottslighet och därmed sammanhängande aspekter som har betydelse för medborgarnas säkerhet, skydd av barn inbegripet barnets rättigheter, invandring och integrering av invandrare, asylfrågor, visumfrågor och gränskontroller, deltagande i den demokratiska processen i EU, människorättsfrågor som hänger samman med informationssamhället, tillgång till en effektiv och oberoende rättskipning.

Europaparlamentet har lagt till extrem fattigdom och social utslagning. Sociala rättigheter, inklusive rättigheter för arbetstagare, har dock inte prioriterats, inte ens nu när grundläggande sociala rättigheter ifrågasätts i den politik som främjas av EU.

  Elisabeth Morin (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Liksom den franska delegationen i PPE-DE-gruppen välkomnar jag antagandet av Cashmanbetänkandet om antagandet av ett flerårigt ramprogram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter för 2007–2012.

Bland annat definieras de exakta temaområdena för byråns verksamhet för att byrån ska kunna fullgöra sitt uppdrag och nå sina mål.

Liksom den franska delegationen och PPE-DE-gruppen förkastade jag ändringsförslagen från liberalerna om att utvidga byråns uppdrag till att innefatta homofobi, homofobiskt våld och rasism mot romer. De gjorde inte detta för att uttrycka ett motstånd mot detta legitima och riktiga mål utan för att dessa uppdrag redan omfattas av ett förslag till beslut som inkluderar rasism, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans jämte diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder, sexuell läggning eller tillhörighet till en minoritet i byråns temaområden.

Jag välkomnar antagandet av det här betänkandet, som gör att byrån kan bli driftsklar och därmed fullgöra sin uppgift och skydda EU-medborgarnas rättigheter.

Betänkande: Díaz de Mera García Consuegra (A6-0447/2007)

  Bairbre de Brún and Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftligt. – (EN) Jag röstade för det ändrade förslaget därför att det innehåller förbättringar vad gäller dataskydd.

Däremot är jag inte för den ökade överföringen av rättsliga och inrikes frågor från medlemsländerna till EU. Av den anledningen röstade jag mot lagstiftningsresolutionen.

  Gérard Deprez (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag stöder starkt betänkandet från vår utmärkte kollega Agustín Díaz de Mera García Consuegra.

Omvandlingen av Europol till ett EU-organ är en begäran som jag alltid har stött.

Det innebär att Europol från och med nu kommer att finansieras genom gemenskapsbudgeten och att Europols personal kommer att få status som EU-tjänstemän. I båda fallen har Europaparlamentets befogenheter stärkts avsevärt.

Dessutom innebär rådets beslut att Europols räckvidd och handlingskapacitet utvidgas avsevärt, vilket jag också stöder.

Kort sagt stöder jag utan förbehåll beslutet om att göra Europol effektivare och underkasta det verklig demokratisk kontroll.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Rådets fifflande har visat sig ytterst framgångsrikt: de har förvandlat Europeiska polisbyrån, Europol, från en mellanstatlig byrå finansierad genom medlemsstaternas budgetar till ett EU-organ finansierat genom EU:s budget och gett Europols personal status som EU-tjänstemän, och allt på grund av tekniska och inte politiska krav.

Eftersom Europols befogenheter har utvidgats avsevärt så att de nu omfattar andra områden än organiserad brottslighet anser rådet att de nya målen kan hanteras bättre på EU-nivå än på medlemsstatsnivå. Därmed tillämpas den europeiserande logiken om systematisk eliminering av medlemsstaternas behörigheter och fördjupning av den överstatliga modellen i den mycket tvivelaktiga subsidiaritetsprincipens namn.

Det är exakt samma filosofi och strategi som ligger bakom reformerna i Lissabonfördraget, som EU:s ledare och de nationella ledarna tillsammans vill ålägga folk och nationer mot deras egen vilja.

Europeiska unionen lyssnar inte längre på sin befolkning. I stället har man ignorerat och ljugit för dem. När nu 26 EU-länder har meddelat att de inte tänker ratificera det här fördraget genom folkomröstning, låt oss då hoppas att Europas nationer och folk kan räddas av att denna löjliga text förkastas av irländarna, det enda folk som tillåts bestämma själva.

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. − (PL) EU:s medlemsstater skapade Europol som ett institutionellt svar på behovet av att bekämpa organiserad brottslighet. Idag diskuterar vi att bredda Europols befogenheter och strama upp dess verksamhet, tolv år efter det att byrån inrättades.

Föredraganden har gjort en korrekt bedömning av Europols nuvarande rättsliga och faktiska situation. Han kritiserar mycket riktigt det alldeles för komplicerade och långdragna förfarande som ska ge Europol en ny status och införliva det i EU:s organisatoriska struktur. De korrigeringsåtgärder som föreslås i betänkandet är också värda att beakta och stödja.

Tidigare försök att förändra Europols befogenheter visar hur svårt det är för länder att komma överens när de är bundna av principen om majoritetsbeslut. Därför anser jag att vi kommer att kunna göra procedurmässiga ändringar och förbättra situationen först när Lissabonfördraget ratificerats och träder i kraft i samtliga 27 medlemsstater, eftersom fördraget även kommer att reformera EU:s beslutsprocess.

Dessutom kommer Europeiska unionen som helhet att kunna bekämpa organiserad brottslighet på ett effektivare sätt om Europol ges status som EU-organ, med alla konsekvenser det får, inklusive de ekonomiska.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Eftersom varken förslaget till fördrag eller det här förslaget om att anta bestämmelser om Europols struktur, verksamhet, åtgärdsområde och uppgifter genom beslut med kvalificerad majoritet har ratificerats håller EU-institutionerna redan på att tröttna på att försöka omvandla Europeiska polisbyrån till ett EU-organ.

Förutom vår grundläggande kritik mot den här processen är vi bekymrade över följande:

- Risken för att ”särskilda kategorier av uppgifter rörande ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i parti eller fackförening, sexuell läggning eller hälsa” också kommer att behandlas.

- Att man misslyckas med att anta garantier för skydd av personuppgifter som behandlas i samband med polisiärt och rättsligt samarbete på EU-nivå och i förbindelser med tredjeländer, särskilt när det gäller USA (t.ex. passageraruppgifter).

- Att man misslyckas med att garantera att individen får tillgång till sina egna uppgifter eller meddelas när hans/hennes personuppgifter behandlas av Europol.

- Att man misslyckas med att klargöra de nationella parlamentens kontroll.

Detta skulle vara en flagrant överträdelse av medborgarnas rättigheter, friheter och garantier.

  Antonio Masip Hidalgo (PSE), skriftlig. − (ES) Jag röstade för texten som godkänts samstämmigt med bidrag från grupperna. Denna fråga påverkar det nödvändiga samarbetet mot brottslighet. Jag måste dock påpeka, liksom mina kolleger Claudio Fava och Javier Moreno Sánchez gjort, att de högt ställda målen i resolutionen stämmer dåligt överens med den motsträviga attityden hos föredraganden Agustín Díaz de Mera García Consuegra, som var generaldirektör för den spanska polisen den 11 mars 2004 och vägrade samarbeta med den domstol som ledde rättegången om Europas mest omfattande terroristbombningar någonsin.

Dessutom är föredraganden en av dem som ivrigast stöder och medverkar till den skandalösa teorin att det inte var islamistiska celler utan ETA-terrorister som låg bakom denna massaker. Agustín Díaz de Mera García Consuegra och andra individer som beskriver sig själva som ”peones negros” (svarta bönder) försökte förleda den internationella allmänna opinionen, och fastän deras ståndpunkt i slutändan inte behandlades som ett brott (den blev bara föremål för en sanktion och en allvarlig tillrättavisning från domstolen) bör parlamentet få reda på alla fakta. Deras personliga attacker avslöjar deras brist på argument. Slutligen vill jag beklaga att Agustín Díaz de Mera García Consuegra inte visade samma värdighet som sin kollega Jaime Mayor, som åtminstone tog bort sitt namn från texten om terrorism.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill rösta för Agustín Díaz de Mera García Consuegras betänkande om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol). Ändrade omständigheter inom EU, nya former av brottslig verksamhet och nya terroristhot innebär att den nuvarande byrån är i behov av en omorganisering. Jag anser dock att vissa punkter bör förtydligas.

Omvandlingen av Europol till ett EU-organ får inte lägga ytterligare en ekonomisk börda på medlemsstaterna; framför allt får den inte ta i anspråk några av de redan otillräckliga statliga resurser som öronmärkts för nationella polisstyrkor. Tvärtom måste de utredande myndigheterna och de myndigheter som ansvarar för lag och ordning tas om hand bättre och förstärkas. Europols uppdrag måste verkligen vara att stödja och samordna det grundläggande och oersättliga arbete som utförs av medlemsstaternas polisstyrkor. Det gläder mig därför att förslaget innehåller bestämmelser om samordning, organisation och genomförande av undersökningar och operativa insatser som utförs i samarbete med medlemsstaternas behöriga myndigheter eller av gemensamma utredningsgrupper.

Betänkande: Polfer (A6-0516/2007)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta initiativbetänkande avslöjar de verkliga ambitionerna bakom den europeiska grannskapspolitiken, speciellt för Sydkaukasien.

Syftet är att beskriva den geostrategiska agendans politiska, ekonomiska och militära aspekter, med andra ord EU:s plan för intervention i detta viktiga område, med ökade påtryckningar på Kina och Ryssland.

Detta kommer att leda till mer inblandning och påtryckningar i konflikter som uppstår i spåren av Sovjetunionens avveckling, med målet att se till att EU:s långtgående befogenheter och ekonomiska grupper tar kontroll över denna region, där även intern kapitalistisk rivalitet blir väldigt tydlig.

Man behöver bara titta på ”rekommendationerna”, t.ex. uppmuntran att sluta frihandelsavtal och strävan efter ytterligare liberalisering eller den tydliga vädjan om inblandning genom ”stöd” för ”civilsamhällets” verksamhet, samtidigt som man ser till att ”[gemenskapens!] resurser fördelas…utan…statlig inblandning”.

Sättet att se på energifrågan är särskilt signifikant, eftersom det visar betydelsen av elhandlare som kan kringgå Ryssland och kontrollen över energiinfrastrukturer och energikällor.

Till sist kan vi notera motsägelsen i att Europaparlamentet uttrycker ”sitt ovillkorliga stöd för Georgiens territoriella integritet och dess okränkbara internationellt erkända gränser” och vädjan till principerna i FN-stadgan, när detta inte har gjorts i Serbiens fall.

Betänkande: Anastase (A6-0510/2007)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta är ytterligare ett initiativbetänkande med samma logik som betänkandet om Sydkaukasien och den europeiska grannskapspolitiken: med andra ord, inblandning och påtryckningar för att garantera tillträde till (och kontroll över) marknader (i synnerhet energimarknader) och ytterligare liberalisering.

I betänkandet förordas främjande av ”marknadsekonomiska reformer”, uppmuntras till ”harmonisering och ytterligare liberaliseringsåtgärder” och stöds ”upprättandet av ett frihandelsområde i enlighet med WTO:s principer”. Det är en process där EU påstås ha ”en ledande roll att spela” när det gäller att ”uppmuntra regionen att ta de steg som dessa mål kräver”.

Samtidigt betonas i betänkandet ”nödvändigheten av att upprätta och utveckla goda grannstatsförbindelser bland länderna i Svartahavsregionen och med deras grannstater, på grundval av ömsesidig respekt, territoriell integritet, icke-inblandning i varandras inre angelägenheter och förbud mot att använda våld och hot om att använda våld, såsom grundprinciper för att främja det regionala samarbetet”, och ändå talas det i betänkandet om att främja dessa ”europeiska värden”, ”oaktat graden av tillmötesgående som partnerregeringarna uppvisar”. Det finns en tydlig motsägelse/inkonsekvens mellan vad som rekommenderas (för andra) och vilka åtgärder som vidtas. EU begär att andra ska respektera det som man själv inte respekterar. Vilken cynism.

Resolutionsförslag: Situationen i Kenya (B6-0024/2008)

  Karin Scheele (PSE), skriftlig. – (DE) Tills helt nyligen var Kenya ett semesterparadis för många människor. Besökare var väl skyddade från den kolossala korruption och extrema fattigdom som en majoritet av befolkningen levde under. Sedan händelserna i slutet av december och det bedrägliga presidentvalet är Kenya och dess politiska problem plötsligt på allas läppar.

Medan officiella observatörer i allmänhet såg parlamentsvalet som en framgång ifrågasattes om resultatet av presidentvalet var riktigt. När dagens resolutionsförslag om Kenya läggs fram fördömer vi återigen de omfattande oegentligheterna och den sittande presidenten Mwai Kibakis uppträdande, vars avvisande av erbjudandet från president John Kufuor om att hjälpa till att lösa krisen allvarligt har undergrävt medlingsansträngningarna. Vi uppmanar Kenyas politiska ledare att göra allt som står i deras makt för att förhindra ytterligare våldsamheter i landet och garantera respekten för de mänskliga rättigheterna. Under debatten om detta ämne diskuterade och granskade vi återigen frågan om effektiviteten i direkt budgetstöd. Det ämnet, liksom frågan om Kenya, kommer att hålla oss sysselsatta under flera månader framöver.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Med den här röstförklaringen vill jag påpeka att vi genom att erkänna medlingsansträngningarna från grannländer, Södra Afrikas utvecklingsgemenskap och Afrikanska unionen tror att det kenyanska folket kommer att kunna hitta och definiera sin egen väg. Det är det kenyanska folket som på egen hand ska hitta lösningar för att övervinna den nuvarande situationen i sitt land.

Därför ser vi alla försök till inblandning från EU:s sida som någonting negativt, vilket också framgår av resolutionen, särskilt med tanke på de mål som EU tillkännagett i sin ”Afrikastrategi” och det interimperialistiska samarbetet på denna kontinent, en rivalitet som också är väldigt tydlig och har lämnat djupa spår i regionen.

Slutligen vill jag betona att resolutionen saknar en referens till den allvarliga och försämrade socioekonomiska situation i landet – som ligger bakom det uttryck av allmänt missnöje som visats i samband med valet – och det djupgående ansvar för den här situationen som ligger i den nyliberala politik som i synnerhet främjats av de internationella ekonomiska institutionerna, de stora kapitalistiska makterna och deras gränsöverskridande företag.

  Zuzana Roithová (PPE-DE), skriftlig. – (CS) Jag stöder helt vår resolution om situationen i Kenya, som är baserad på en uppdaterad undersökning från EU:s observatörsuppdrag i Kenya i början av året.

Vi måste se till att myndigheterna i Kenya utan dröjsmål utreder omständigheterna kring valet och förhindrar ytterligare våldsamheter. Vi måste insistera på att direktsända radio- och tv-sändningar återkommer och att grundläggande mänskliga rättigheter och de rättigheter som fastställs i den afrikanska stadgan tillämpas. I resolutionen förringas dock Europeiska kommissionens ansvar för att lösa frågan om överföringen av 400 miljoner euro till den kongolesiska regeringen. Jag tror att vi snart kommer att återvända till den här frågan.

Betänkande: Figueiredo (A6-0519/2007)

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för punkt 20 i betänkandet om kvinnornas roll i industrin eftersom det är nödvändigt att kommissionen utför en studie om de negativa konsekvenserna av hur långa arbetstider påverkar privatlivet, familjen och sociala aspekter, t.ex. att barn tillbringar mycket tid ensamma och lämnas åt sig själva, vilket ofta leder till misslyckande i skolan och kriminalitet. Medlemsstaterna måste förbättra övervakningen av företag som tvingar sina anställda att stanna kvar på jobbet efter lagstadgad arbetstid, och de måste införa hårda straff för dessa företag.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) I dag antog Europaparlamentet mitt betänkande om kvinnornas roll i industrin. Det är väldigt positivt fastän jag beklagar vissa mindre ändringar.

I betänkandet erkänns dock kvinnornas viktiga roll i industrin, och kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder, inklusive effektiv övervakning, för att bekämpa stereotyper och diskriminering, särskilt lönediskriminering. Situationen är ännu allvarligare när man beaktar att kvinnors löner är i genomsnitt 30 procent lägre än mäns i industrin, medan genomsnittet för andra sektorer är 15 procent, trots att likalönedirektivet funnits i mer än 30 år.

I betänkandet betonas betydelsen av kollektivavtal för att bekämpa diskriminering av kvinnor, särskilt när det gäller tillgången till arbete, lön, arbetsvillkor, karriär och fortbildning.

Betydelsen av gemenskapsprogram som främjar skapande av varumärken, skydd av ursprungs- och produktionsbeteckningar och främjande av externa säljfrämjande åtgärder för gemenskapsprodukter inom sektorer där kvinnor dominerar betonas.

Slutligen är det väldigt viktigt att garantera ett erkännande av att kvinnliga som manliga arbetstagares rättigheter måste försvaras i omstruktureringsprocessen för industriföretag och att man måste garantera att deras strukturer – särskilt de europeiska företagsråden – får full tillgång till information och möjlighet att vidta viktiga åtgärder i hela processen, bland annat rätt att rösta.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Detta betänkande går in på en rad aspekter som i sig är betydelsefulla, men där medlemsstaterna har kompetensen och ansvaret att utveckla och förbättra sina respektive lagstiftningar. Könsfördelningen i bolagsstyrelser, utvecklingen av jämställdhetsplaner på storföretag och andelen kvinnliga ledamöter i bolagsstyrelser är inte frågor som bäst och effektivast regleras på EU-nivå. Vi har således röstat nej till det aktuella betänkandet.

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. − (PL) Det är uppenbart att den europeiska industrin genomgår en omfattande förändring. Därför är det svårt att inte erkänna dess strategiska betydelse för utvecklingen av EU:s samtliga medlemsstater och deras medborgare, oavsett kön.

Rollen för kvinnor som är anställda inom industrin i EU och de möjligheter som är tillgängliga för dem beror inte bara på ett lands ekonomiska utvecklingsnivå utan också på traditioner i fråga om godtagande av lika möjligheter och respekt för bestämmelser om de mänskliga rättigheterna. Kvinnorna deltar i industrin i stor skala och utgör ett betydande tillskott inom nästan alla sektorer. Trots det måste man hålla med föredraganden om att kvinnornas roll i industrisektorer med anknytning till spetsteknologi, t.ex. flygindustrin och den kemiska industrin, är klart otillräcklig.

Det är därför helt och hållet passande att man i betänkandet understryker den här aspekten och helt riktigt fokuserar på könsfrågor. I betänkandet betonas också att kvinnors deltagande inom industrin inte kan begränsas till arbeten i sektorer med okvalificerade arbeten, där kvinnorna är de som drabbas först vid omstruktureringar.

Föredraganden efterlyser stöd, särskilt till små och medelstora företag, för att behålla den relativt höga andelen yrkesverksamma kvinnor, särskilt när det gäller kvinnor som befinner sig i en mindre gynnsam yrkessituation. Detta förslag är värt att stödja, liksom hela betänkandet, om inte annat så bara av den anledningen.

  Marian Harkin (ALDE), skriftligt. − (EN) Jag stöder punkt 33 eftersom det är nödvändigt att vidta aktiva åtgärder, åtminstone interimistiskt, för att garantera kvinnors deltagande i beslutsprocessen på alla nivåer. Förutom detta ger jag mitt fulla stöd till punkt 20, eftersom det finns ett stort behov av en fullständig kartläggning över hur långa arbetstider inverkar dels på hälsan, både fysiskt och psykiskt, och dels på familjelivet. Om vi ska verka för balans i arbetslivet och en familjevänlig politik behöver vi en sådan undersökning.

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig − (PL) Mänskliga rättigheter utgör grunden för demokrati. Dessa rättigheter inkluderar den mycket viktiga principen om jämställdhet mellan kvinnor och män, givetvis med hänsyn till omständigheter som beror på de biologiska skillnaderna mellan dem. En aspekt av den här frågan gäller kvinnornas sysselsättning och roll i industrin. Det är helt enkelt omöjligt att införa en exakt uppdelning i två lika stora halvor.

Det som gäller här är framför allt lika möjligheter, vilket är beroende av tillgång till utbildning och yrkesutbildning i tekniska och ekonomiska ämnen. En annan mycket viktig fråga är att ge stöd till mödrar för att de ska kunna stanna hemma med sina barn och se till att de inte diskrimineras på sin arbetsplats. Det är viktigt att införa flexibla bestämmelser för pensioner till kvinnor som stannar hemma med sina barn. Perioder av så kallad föräldraledighet måste tillgodoräknas till fullo och läggas till den period som anses som sysselsättning enligt pensionsreglerna.

I många medlemsstater får kvinnor fortfarande mycket lägre lön än män för att utföra samma arbete av samma kvalitet och kvantitet. Det är oförsvarbart att hindra kvinnor från att åta sig lednings- eller styrelseuppdrag i bolagsstyrelser. Det krävs handling för att få bort stereotyperna i det här avseendet. Det framlagda betänkandet är ett steg i den riktningen, vilket är anledningen till att jag röstade för det.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) I många av skälen och punkterna i denna extremt långa resolution konstaterar vi det självklara. Vi kräver åtgärder som lyckligtvis vidtogs för en tid sedan. Det stämmer att vissa direktiv om lika behandling och lika möjligheter för kvinnor och män har tillämpats bristfälligt, men om diskriminering fortfarande återstår på de områden som täcks av dessa åtgärder, vems fel är det då? Alla dessa direktiv innehåller mekanismer för överklagande. Kvinnor som har upplevt diskriminering behöver bara gå till domstol, där de kommer att vinna sin sak, vilket tack och lov har bevisats flera gånger i mitt hemland.

Tyvärr innehåller detta betänkande flera motsägelsefulla krav som inte har något samband med kvinnornas roll i industrin.

Att kräva att 40 procent av ledamöterna i bolagsstyrelser ska vara kvinnor är en inblandning som strider mot subsidiaritetsprincipen i frågor som är förbehållna medlemsstaterna själva.

Det är inte vi som ska kräva att man ska ”övervaka” utlokaliseringen av företag. Det är utopiskt att kräva ”fler valmöjligheter på arbetsplatsen”. Om mitt företag har sitt säte i staden Luxemburg och inte har några filialer, kan jag inte lämna in en begäran om att få jobba i Schifflange där jag bor.

Jag röstade för detta betänkande med dessa förbehåll.

  Zuzana Roithová (PPE-DE), skriftlig. – (CS) Jag håller med om flera av idéerna i det här betänkandet om kvinnorna i industrin. Jag är dock besviken över att det inte tagits särskild hänsyn till den regionala arbetslösheten bland kvinnor som förlorade sina arbeten i europeiska textilfabriker då detta skedde. Jag anser också att det inte finns några kvoter för kvinnors sysselsättning som kan lösa situationen.

Min andra kommentar gäller en balanserade tidsfördelning mellan arbete och familj. Detta påverkar kvinnor såväl som män. Jag anser inte att lösningen finns i resolutioner. Den finns i genomförandet av det europeiska konceptet flexicurity. Holland är ett exempel där en utmärkt rättslig ram har utvecklats för deltidsarbete. Resultatet är minskad arbetslöshet, liksom mer tid för familjeliv för män och kvinnor. En effektiv tillämpning av kortare arbetstid visar också att det inte behöver leda till lägre inkomster.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Som liberal och folkpartist är parlamentets betänkanden som berör jämställdhet alltid lite vanskliga. Folkpartiet har under alla år menat att frivillighet är den väg som helst bör beträdas, men också att detta inte alltid räcker. För Sveriges del har det aktiva arbetet gjort oss kända som ett av världens mest jämställda länder. Vill vi då inte sprida våra framgångar över EU?

Självklart vill vi det! Frågan är bara med vilka metoder. I det berörda betänkandet har jag tvingats rösta nej till ett antal punkter, vars andemening jag stödjer men vars omfång och infallsvinkel kändes tvivelaktiga. Jag tror att både jämställdhetsplaner och mätbara mål kan vara viktiga verktyg för företagen. Däremot tror jag inte att det är något som EU centralt i första hand ska syssla med. Samma sak gäller upprättandet av en EU-sponsrad “metod” som i ”detalj” ska ”analysera arbetsuppgifter” för att ”garantera” lika lön. Globaliseringsfonden, som jag från början varit mycket tveksam till, kan inte heller ta särskild hänsyn till kön – det vore att göra en orättvisa dubbel.

Man kan inte begära att varje betänkande ska vara skrivet som hade man gjort det själv, men här finns en del att anmärka på. Ändå är ämnet så viktigt att jag slutligen röstade ja till helheten.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Jag röstade för betänkandet av Ilda Figueiredo om kvinnornas roll i industrin. Jag vill gratulera föredraganden till ett väldigt bra och grundligt betänkande.

Frågan om lika rättigheter för kvinnor och män är väldigt viktig och vi måste fortsätta att uppmärksamma den så mycket som möjligt, eftersom Europeiska unionen bygger på principen om icke-diskriminering. Vi bör prioritera hanteringen av alla tecken på bristande efterlevnad av denna princip. Detta är särskilt nödvändigt eftersom industrins själva natur håller på att förändras när vi nu strävar efter att skapa ett kunskapsbaserat samhälle. De sektorer där kvinnor traditionellt sett arbetat är kopplade till tillverkningsindustrin, medan de nya industrisektorerna är baserade på utvecklingen av den senaste tekniken, t.ex. informations- och kommunikationsteknik. Vi bör anstränga oss till det yttersta för att se till att principen om lika möjligheter följs i dessa nya sektorer.

Resolutionsförslag: Resultat från Internet Governance Forum

  Cristiana Muscardini (UEN), skriftlig. − (IT) Resolutionen som vi snart ska rösta om kan omöjligen få för lite stöd och röster från UEN-gruppen. Vi hoppas att det snart kommer att finnas en bättre reglering av Internet för att skydda barn och att effektivare åtgärder vidtas mot leverantörer som är värdar för barnpornografiska webbplatser. Omedelbara åtgärder för att stänga olagliga webbplatser måste vidtas av samtliga EU-medlemsstater, genom bättre samordning mellan de ansvariga polisstyrkorna.

Dessutom hoppas vi att det kommer att bli möjligt att tackla den känsliga frågan om terroristorganisationers informationsutbyte med hjälp av Internet och att denna fråga kan bli föremål för framtida forum. Det kan inte finnas frihet utan regler, och framför allt kan och får inte Internet bli en fredad plats för dem som begår brottsliga handlingar och predikar hat och intolerans. Ett nödläge måste hanteras med bestämda och brådskande åtgärder och inte improviserade sådana. Kampen mot terrorismen och mot hatet mellan olika folk måste vara en regel och ett mål för Europeiska unionen och alla fria och demokratiska länder.