Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 17 januari 2008 - Strasbourg

1. Öppnande av sammanträdet

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ
Vice talman

(Sammanträdet öppnades kl. 10.00)

2. Inkomna dokument: se protokollet

3. Kvinnornas roll i industrin (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande (A6-0519/2007) av Ilda Figueiredo, för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, om kvinnornas roll i industrin (2007/2197(INI)).

Detta betänkande är mycket viktigt och kommer antagligen att få stor uppmärksamhet i media.

  Ilda Figueiredo, föredragande. − (PT) Jag måste börja med att tacka ledamöterna och personalen i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och föredraganden för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi för deras stöd och värdefulla bidrag, särskilt genom deras förslag i anslutning till betänkandet som möjliggjorde att det kunde antas enhälligt. Detta arbete tog flera månader och innefattade en offentlig utfrågning där ledamöter från de båda parlamentsutskotten och gäster utifrån, särskilt sociala organisationer, lämnade värdefulla bidrag.

Syftet med betänkandet är att uppmärksamma kvinnornas roll i industrin. I genomsnitt drygt 14 procent av EU:s förvärvsarbetande kvinnor är anställda inom industrin. I en del länder är denna andel över 25 procent, t.ex. i Bulgarien och Tjeckien, och i andra runt 20 procent, t.ex. i Portugal, Grekland och Ungern.

Vi vet att kvinnorna utgör en majoritet av arbetstagarna inom vissa industrisektorer som t.ex. textil-, konfektions- och skoindustrin, delar av livsmedelsindustrin samt kork-, kabel-, elmateriel- och elektronikindustrin, medan de är underrepresenterade på de spetsteknologiska områdena. Detta innebär att vi behöver olika strategier men måste ha som gemensamt mål att stödja de kvinnor som arbetar inom dessa sektorer genom att garantera icke-diskriminering i fråga om anställning och kontrakt, likalön, karriärmöjligheter, yrkesutbildning, goda arbetsförhållanden och bättre lön, och genom att respektera moderskap och faderskap som grundläggande sociala värden.

För att kunna garantera de kvinnliga industriarbetarna anställning med rättigheter och för att underlätta deras möjligheter att få anställning inom denna viktiga produktionssektor är det också nödvändigt att ägna större uppmärksamhet åt situationen inom olika industrier i Europeiska unionen och att uppmärksamma de utmaningar de står inför och de lämpliga åtgärder som är nödvändiga. Detta gäller även den internationella handeln och i samband med övervakning av situationen när det gäller import av känsliga produkter som t.ex. inom textilsektorn.

Det är nödvändigt att särskilt uppmärksamma de omstruktureringar och omlokaliseringar av de multinationella företagen som påtagligt inverkar på kvinnors förvärvsarbete och leder till ökad arbetslöshet bland kvinnor, särskilt i de regioner där det inte finns några alternativa anställningsmöjligheter. Kampen mot den lönediskriminering som fortfarande förekommer och som drabbar kvinnliga arbetstagare, särskilt den indirekta diskrimineringen, kräver att vi utarbetar en metod för att exakt kunna analysera vad arbete medför, en metod som garanterar rätten till lika lön för kvinnor och män, som respekterar individer och yrken och som samtidigt behandlar arbete som en strukturell faktor. Syftet är att öka företagens produktivitet, konkurrenskraft och kvalitet och att ge arbetstagarna, både kvinnor och män, ett bättre liv.

Vi måste därför uppmuntra initiativ som bidrar till att företagen vidtar positiva åtgärder och hanterar de mänskliga resurserna på ett sätt som främjar jämställdhet mellan könen. Vi måste också uppmuntra informations- och yrkesutbildningsåtgärder som gör det möjligt att främja, överföra och tillämpa framgångsrika metoder. I detta sammanhang vill jag fästa uppmärksamheten på vissa projekt utvecklade med stöd av programmet Equal som jag har erfarenhet av från Portugal. Detta program förtjänar helhjärtat stöd från Europeiska kommissionen för att det ska kunna fortsätta och utökas.

Såsom framhålls i betänkandet är förhandlingar och kollektivavtal av största vikt i kampen för att avskaffa diskrimineringen av kvinnor, särskilt när det gäller anställning, löner, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, karriärmöjligheter och yrkesutbildning. Medlemsstaterna och kommissionen har dock ett särskilt ansvar och spelar en viktig roll för att främja jämställdhet och bekämpa all slags diskriminering, garantera anställning med rättigheter och bekämpa den bristfälliga anställningstrygghet som särskilt drabbar kvinnor.

Vi uppmanar dem därför att agera, antingen genom att fastställa högt satta normer för hälsoskydd på arbetsplatsen med beaktande av jämställdhetsaspekten, i synnerhet skyddet av mödrar, eller genom arbetstider och en arbetsorganisation som respekterar familjelivet, eller genom att skapa effektiva inspektionsmekanismer för att se till att anställningsrättigheter och fackföreningsfrihet respekteras, eller genom att sörja för ett heltäckande socialt trygghetssystem och bra social service till överkomligt pris, särskilt daghem, förskolor och äldreomsorg.

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Kommissionen välkomnar varmt förslaget till en resolution om kvinnornas roll i industrin. Jag gratulerar föredraganden, Ilda Figueiredo, som tar sig an den komplicerade frågan om kvinnornas situation och roll i industrin. En av flera orsaker är att problemen med jämställdheten är större inom industrin än i andra sektorer, vilket betänkandet också visar.

Inom industrin tenderar arbetsmiljöproblemen, löneklyftan och svårigheten att förena arbete och privatliv att vara ännu mer uttalade.

Det är också en komplicerad fråga eftersom den sträcker sig utanför jämställdhetspolitiken och handlar om situtionen i stort i Europas industri, och hur gemenskapspolitiken kan stödja industrin och arbetstagarna – både män och kvinnor – i globaliseringens komplicerade värld. Som ni vet betonade innebär antagandet av ”En färdplan för jämställdhet” 2006 att unionen betonar sitt åtagande att göra sitt yttersta för att komma närmare verklig jämställdhet mellan män och kvinnor.

De sex prioriterade områdena i färdplanen avser förbättringar av kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Den första är att skapa ekonomiskt oberoende för kvinnor och män, den andra är att ge möjlighet att förena privatliv och yrkesliv, den tredje är att uppnå jämn könsfördelning i beslutsfattandet, och den fjärde är att bekämpa stereotypa könsroller. Kommissionen ser med tillfredsställelse att parlamentets förslag om en resolution lyfter fram just dessa områden. Även om obestridliga framsteg gjorts när det gäller jämställdhet mellan könen finns det fortfarande stora problem. Kommissionen delar föredragandens åsikt att vi måste fortsätta våra ansträngningar och konsolidera det som hittills har uppnåtts.

När det gäller kvinnors deltagande i industrin är det två problem vi måste ta itu med. För det första arbetar fortfarande mycket få kvinnor inom industrin jämfört med servicesektorn. För det andra arbetar ofta de kvinnor som finns inom industrin i typiskt kvinnliga sektorer som är mycket arbetsintensiva, har dålig arbetsmiljö och låga löner. Kommissionen vidtar olika åtgärder för att lösa dessa problem. Att motarbeta könsrollstänkande inom utbildningen kommer på lång sikt att ge fler högutbildade kvinnor inom tekniska och vetenskapliga yrken, och kommer också att bidra till att vissa industrisektorer får den arbetskraft de behöver, manlig eller kvinnlig. Det är också viktigt att stödja kvinnliga ingenjörer i karriären genom nätverk, mentorer och åtgärder för att balansera yrkes- och privatliv.

För att kvinnor ska kunna utvidga sina arbetsområden inom industrin är det mycket viktigt att erbjuda möjligheter till utbildning och omskolning. Europeiska socialfonden ger viktigt stöd inom detta område. Det är också mycket viktigt att förbättra den nuvarande situationen för kvinnorna i industrin. Det finns till exempel fortfarande en omotiverat stor klyfta mellan kvinnor och män. Inom industrin är skillnaden hela 30 procent.

Av denna anledning antog kommissionen i juli 2007 ett meddelande om att åtgärda löneklyftan mellan kvinnor och män. I meddelandet granskades vilka resurser som måste mobiliseras för att målet ska nås. Näringslivets deltagande är viktigt för att nå framsteg när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsplatsen, löneskillnaden mellan könen, balans mellan yrkesliv och privatliv samt karriärutveckling. Förutom lagarna om likabehandling som alla företag måste följa är det viktigt att uppmuntra till frivilliga åtgärder som främjar jämställdheten, särskilt företagens sociala ansvar.

Avslutningsvis kommer kommissionen inom kort att återuppta en medvetandehöjande kampanj för företag om stereotypa könsroller. Rapporten om kvinnor i industrin betonar den viktiga roll som balans i arbetslivet har för att uppnå verklig jämställdhet mellan könen, och kommissionen är av samma åsikt. Denna punkt togs upp då parlamentet antog Kauppi-betänkandet i september 2007.

Kommissionen kommer under 2008 att rapportera om arbetet för att nå Barcelonamålen när det gäller barnomsorg. Den andra fasen av samrådet med arbetsmarknadens parter för balans mellan arbets- och privatliv avslutades i juli. Kommissionen menar att problemet bör angripas med en kombination av olika instrument, inklusive ändring av gällande gemenskapslagstiftning för att bättre ta hänsyn till nya utmaningar.

Som jag tidigare betonat återspeglar frågan om kvinnor i industrin också den allmänna situationen för Europas industri. Kommissionen kommer att fortsätta driva den politik som behövs för att möta globaliseringen, se till att industrin i medlemsstaterna har en framtid och hjälpa arbetstagare av båda könen i samband med omstruktureringar av deras företag.

Europeiska lagar om rätten till information och samråd för anställda, social dialog och Europeiska socialfonden är alla instrument som utformats för detta syfte. Europeiska globaliseringsfonden, som inrättades 2007, kommer att bidra med upp till 500 miljoner Euro per år, och enligt bestämmelserna för fonden ska speciell hänsyn tas till jämställdhet mellan könen. Kommissionen möter därmed alla de problem som tas upp i betänkandet om kvinnornas roll i industrin genom att vidta åtgärder av olika slag: förbättra jämställdheten, arbetsförhållandena och kvinnornas roll i industrin, motarbeta stereotyper, skapa större möjligheter att förena yrkes- och privatliv och ge generellt stöd åt företag och arbetstagare inom de industrisektorer som har problem.

Jag vill gärna göra ett personligt uttalande: Jag stöder helhjärtat detta sätt att angripa problemen inom detta specifika område.

  Den Dover, föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. − (EN) Herr talman! Jag välkomnar varmt denna rapport, som jag stöder fullt ut. De konservativa i Storbritannien stöder den, och så gör även PPE-DE-gruppen. Om Europa ska kunna spela en ledande roll i en mycket konkurrensinriktad, ja, en våldsamt konkurrensinriktad global värld behöver vi alla resurser som finns tillgängliga och på allra högsta nivå.

Även om jag inte håller med om att man genom kvotering ska bestämma hur många kvinnor som ska finnas på olika nivåer i ett företag – och jag är speciellt emot allt tvång i det hänseendet – vill jag gärna se så många kvinnor som möjligt nå högsta möjliga nivå med hänsyn till sin kompetens. Det beror ofta på hur vi definierar ”industrin”, och industrin förändras. Allting är mycket flexiblare idag, och jag är glad över att kvinnorna har en roll att spela i industrin i sina olika positioner.

Jag håller inte med om att det måste finnas ett visst handikapp eller en viss underrepresentation inom den nya tekniken, eftersom kvinnorna har tillräckligt med hjärna, intelligens och know-how för att visa vad de går för.

För det första stöder jag åsikten att vi alltid bör eftersträva lika lön överallt där det är möjligt. När det gäller detta betänkande blev jag väldigt glad över att föredraganden tog med åsikter från olika grupper och att vi uppnådde enighet. Jag vill ha bättre pensionsförmåner för kvinnor – de ska kunna föra över pension från den ena arbetsgivaren till den andra för att få högre pension ju längre tid de arbetar – och flexiblare förmåner, så att kvinnor kan få balans mellan familje- och arbetsliv.

Som sagt, jag stöder denna rapport fullt ut. Den innebär ett steg framåt. Vi behöver kvinnor på alla nivåer och jag önskar dem lycka till. Jag välkomnar särskilt vår nya ledamot av kommissionen, som är en mycket duglig person.

  Edit Bauer , för PPE-DE-gruppen. – (SK) Jag vill framföra ett tack för det arbete som har lagts ned på detta betänkande av Ilda Figueiredo. I viss utsträckning redogörs i betänkandet för de problem som drabbar kvinnor som är anställda inom olika industrisektorer.

En del av problemen verkar vara eviga, t.ex. löneklyftan mellan kvinnor och män, kvinnors otillräckliga representation i företagsstyrelser eller svårigheten att förena arbete och familjeliv. En del frågor som inte diskuteras lika ofta tas också upp i betänkandet, t.ex. det otillräckliga intresset för de specifika kraven på skydd av kvinnors hälsa på arbetsplatsen eller de sociala problem som uppstår till följd av att produktionen flyttas till områden med lägre produktionskostnader.

En del av förslagen i betänkandet innebär en inskränkning av subsidiaritetsprincipen eller krav som inkräktar på arbetsmarknadsparternas behörighetsområde och systemet med kollektivavtal. PPE-DE-gruppen kommer inte att stödja dessa förslag.

Trots att betänkandet mer eller mindre utgör en sammanfattning av problem som redan är relativt välkända framgår det att förändringar på dessa områden sker långsamt, vilket man t.ex. kan se när det gäller löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Forskningen visar entydigt att vändpunkten kommer när barnen föds: från denna tidpunkt skiljer sig mäns och kvinnors yrkeskarriärer. Svårast av allt är att bryta med de stereotyper som har en sådan avgörande betydelse, och detta är fallet även när vi inte längre verbalt ger uttryck för dessa uppfattningar. I betänkandet uppmärksammas också frågan om överförbarhet och flexibilitet för pensionsrättigheter, en fråga som blir allt känsligare i takt med att det skapas en enhetlig arbetsmarknad och kraven på arbetskraftens rörlighet ökar. Jag anser att detta är en fråga som bör ägnas tillbörlig uppmärksamhet.

  Christa Prets, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Först vill också jag tacka föredraganden för hennes hjälp och samarbete. Vi utnyttjade till fullo våra möjligheter att samarbeta över de politiska gränserna, och jag vill framföra ett varmt tack för detta.

Jag vill börja med att påpeka att vi redan har lagt fram ett stort antal betänkanden om detta ämne. Kravet på lika lön för lika arbete har funnits i över 30 år, och vi har ännu inte kunnat förverkliga det. Vi tar naturligtvis små steg framåt och vi producerar det ena dokumentet efter det andra, men situationen för kvinnorna i industrin är fortfarande långt från det mål vi har arbetat för under hela denna tid.

I t.ex. tillverkningsindustrin är 85 procent av de anställda kvinnor, i IKT-sektorn är siffran 15 procent och kvinnorna är faktiskt mycket svagt representerade i de högteknologiska industrierna. Det innebär inte att kvinnor har sämre utbildning utan bara – och detta gäller särskilt landsbygdsregionerna – att det helt enkelt inte finns några möjligheter till annat förvärvsarbete.

Kvinnorna arbetar fortfarande inom låglönesektorn, och även här finns det skillnader mellan mäns och kvinnors löner. Det råder fortfarande diskriminering och bristande jämställdhet, och det gäller inte bara lönenivåerna utan även arbetsvillkoren. Vi vädjar därför också till fackföreningarna att göra mer för att förhindra detta slags lönediskriminering när de deltar i löneförhandlingar.

Stödet för olika yrkesutbildningsprogram är fortfarande bristfälligt och sorgligt otillräckligt. Det krävs utbildning och yrkesutbildning för att ge de kvinnliga arbetstagarna karriärmöjligheter, även inom områden med lågkvalificerad arbetskraft. Vi uppmanar också företagen att tillämpa en familje- och kvinnovänlig personalpolitik, vilket kommer att vara till gagn för alla: när alla mår bra går företaget bättre, och det gagnar också de kvinnor som arbetar inom företaget.

  Anneli Jäätteenmäki, för ALDE-gruppen. – (FI) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden för hennes utmärkta betänkande och omfattande samarbete. Jag tackar henne särskilt för att hon har fäst uppmärksamheten på hur olika män och kvinnor behandlas, trots att vi nästan aldrig får gehör för problemet.

Jag är säker på att kommissionsledamoten är personligen engagerad i frågan, men när jag lyssnade på ert officiella svar om den färdplan som har antagits och om åtagandet att tillämpa den tänkte jag att man därefter naturligt nog kanske hade förväntat sig att få höra en redogörelse för vad som faktiskt hade hänt. Tyvärr måste vi säga att nästan ingenting har hänt i fråga om jämställdhet under denna kommissions mandatperiod. Det är beklagligt. Det är kanske inte det slags viktiga fråga som kommissionsledamöterna eller andra skulle kunna vinna poäng på. Men jag vill ändå rikta en uppmaning till oss alla att göra mer eftersom vi har ett ansvar för kvinnornas ställning i EU.

Jag ska ge er ett exempel. I Finland fick kvinnorna rösträtt 1905 medan landet ännu var en del av ett mycket konservativt Ryssland. Det var förvånansvärt. När jag nu blickar framåt tror jag inte, nu när vi är en del av EU, att det kommer att vara möjligt för kvinnorna i de olika medlemsstaterna att få samma lön och behandlas på samma sätt i EU, även om EU talar om mänskliga rättigheter och är progressivt. Jag anser att EU skulle kunna studera de beslut som fattades under tsartiden och fatta djärva beslut om likalön och jämställdhet på arbetsplatsen. Tsaren hade modet att ge kvinnorna rösträtt, men EU har inte modet att göra någonting för att genomföra lika lön för lika arbete i EU:s medlemsstater.

  Wiesław Stefan Kuc, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag har tydliga minnen från 1950-talet i Polen. Vi såg på den tiden många enorma plakat med bilder på leende flickor som körde traktor. Detta var flickor från den så kallade Polska serviceorganisationen. Vi såg hur de lyfte upp hackor och spadar över axeln och glatt marscherade iväg till arbetet. Det fanns också kvinnor som arbetade vid vävstolar och svarvar. Tiderna har förändrats. Nu ser vi kvinnor arbeta på ritkontor, med datorer eller med nya produktionslinjer för elektronisk utrustning, mobiltelefoner och tv-apparater. Vi ser också hur kvinnor med trötta ansikten skyndar sig hem efter många timmars hårt arbete för att ta itu med andra vardagssysslor. Det var dessa bilder jag kom att tänka på när jag läste Ilda Figueiredos betänkande om kvinnornas roll i industrin.

Sedan många år har det gjorts insatser för att skydda kvinnor, minska deras arbetsbörda och behandla dem på samma sätt som män behandlas. Olikheterna består tyvärr fortfarande. Listan över förväntningar är mycket välvald även om den kanske inte är fullständig. Det finns fortfarande skillnader när det gäller hur män och kvinnor behandlas i arbetslivet, både i fråga om lön och karriärmöjligheter och i fråga om bedömningen av deras arbete och kvalifikationer. Det mest beklagliga är att det inte har visat sig möjligt att skapa förutsättningar för kvinnor att förverkliga sina förhoppningar och ambitioner, så att de kan vara säkra på anställningstrygghet och karriärmöjligheter.

  Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Herr talman! Det har redan påpekats – och jag vill också påminna er om det – att kvinnornas roll i industrin liksom i så många andra fall på ett tydligt sätt är betingad av ett antal stereotyper, av vilka några är uppenbart skadliga.

Vi måste anstränga oss för att få bukt med sådana stereotyper, och just därför anser jag att Figueiredobetänkandet innehåller fundamentala och viktiga tankar och det är också därför vår grupp stöder det.

Det finns många sakförhållanden som ligger till grund för betänkandet och ett antal förslag som vi säkert tror kommer att välkomnas inte bara av EU-institutionerna utan också av företagen själva, som ju när allt kommer omkring måste godkänna dem och genomföra dem.

Ett sådant sakförhållande är att den genomsnittliga andelen kvinnor som arbetar inom industrin i EU bara är 14 procent. Man bör dock ha i åtanke att 21 procent av denna andel utgörs av deltidsanställda: inom industrisektorn är faktiskt 65 procent av de deltidsanställda kvinnor. Jag anser att detta är en av nyckelaspekterna och en av de viktigaste frågorna i debatten.

Det andra sakförhållandet är att det är just kvinnor med osäkra anställningsförhållanden, kvinnor som arbetar deltid eller har tillfälliga anställningar med atypiska villkor, som oftast drabbas av lönediskriminering eller som, när de vill ta ut föräldraledighet, får sämre möjligheter till grundläggande, kontinuerlig yrkesutbildning.

Bland förslagen i betänkandet finns därför ett förslag om att omedelbart vidta åtgärder för att direktiv 75/117/EEG om principen om lika lön för kvinnor och män ska genomföras fullt ut och effektivt för att motarbeta lönediskriminering. Detta har vi krävt ganska länge, och vi hoppas att direktivet ska genomföras så snart som möjligt.

För det andra vill vi att incitament ska ges för initiativ, positiva insatser och personalpolitik som främjar jämställdhet. Vi vill att medlemsstaterna och kommissionen ska erbjuda fler och bättre skattelättnader för företag som i sin dagliga verksamhet lever upp till kraven i uppförandekoder och uppfyller kriterierna för företagens sociala ansvar. Vi vill se bättre arbetsförhållanden, särskilt i fråga om arbetstider, och föräldraledighet för både kvinnor och män – här måste ansvaret delas av båda parter – vilket innebär garantier för att manliga och kvinnliga arbetstagare efter en sådan ledighet får möjlighet att gå tillbaka till sina tidigare arbetsuppgifter. Det är också viktigt att uppmärksamma frågan om hur arbete och familjeliv ska kunna förenas. För att allt detta ska bli verklighet krävs alltså i betänkandet att dessa rättigheter ska förverkligas i lagstiftning i hela Europeiska unionen.

Slutligen vill jag tala om att jag inte håller med Den Dover i frågan om kvotering. En del av oss, såväl kvinnor som män, ser kvotering som ett nödvändigt instrument, och därför anser vi det nödvändigt att påpeka att Europeiska unionen bör följa Norges exempel och vidta åtgärder för att öka antalet kvinnliga styrelseledamöter i allmännyttiga företag till minst 40 procent och införa regler om 40 procents kvinnlig representation i styrelser för privata bolag.

Det är uppenbart att detta inte är lösningen, men jag hävdar att det är en framkomlig väg och en metod som visar sig värdefull ur andra aspekter, en metod som vi gärna skulle vilja se tillämpas i Europeiska unionen.

  Věra Flasarová , för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Min utskottskollega Ilda Figueiredo har som alltid utfört ett utmärkt arbete. Hon har dokumenterat fakta som jag själv anser grundläggande, särskilt det faktum att kvinnor utgör en majoritet av arbetstagarna i tillverkningsindustrin, där de flesta arbeten kräver färre kvalifikationer, är manuella och dåligt betalda. Fördomen att det är en kvinnas lott att arbeta som hantlangare åt andra illustreras tydligt här. Jag har haft möjlighet att besöka åtskilliga fabriker inom livsmedelsindustrin i olika länder. Dessa fabriker är mycket lika trots att de är geografiskt spridda. Männen sköter förmansuppgifterna och det okvalificerade arbetet vid bandet utförs av kvinnor. De tjänar lite, de arbetar mekaniskt i ett bedövande tempo, utan någon motivation att utvecklas inom sitt yrke, och de arbetar under ogynnsamma förhållanden. Detta är naturligtvis fel.

Det krävs fortfarande en hel del arbete för att skapa jämställdhet mellan könen. Vi måste inse att detta område ännu inte täcks tillräckligt av statistiken och att jämställdhetsfrågan är ett relativt nytt statistiskt fenomen. I den verkliga världen är nackdelarna för kvinnorna inom industrin i jämförelse med männen ännu tydligare. Men det är nödvändigt att inrikta sig på de frågor som föredraganden med rätta betecknade som prioriteringar: den ogynnsamma lönesituationen för kvinnor och att det finns få kvinnor inom de tekniska områdena, som i jämförelse med den viktiga tillverkningsindustrin är tekniskt mer krävande och erbjuder högre löner. Kvinnor måste kunna få tillträde till högre utbildning eftersom yrkeskvalifikationer är av betydelse i det här sammanhanget. De bör också få möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden, men också till vidare studier, efter mammaledighet. Denna rätt gäller naturligtvis även män som tar hand om barn.

I en del regioner i Europeiska unionen, i synnerhet i öst, håller industristrukturen på att förändras. Dessa förändringar framtvingar större rörlighet för arbetskraften och omskolning. Jag känner till denna utveckling av egen erfarenhet, eftersom jag kommer från den industrialiserade delen av Tjeckien, och jag är medveten om dess effekter, särskilt för yrkesarbetande kvinnor.

Ett annat besläktat problem är flyttningen av fabriker till länder utanför Europeiska unionen där arbetskraften är billigare. Kvinnors förvärvsarbete hotas också av inflödet av billiga varor från Asien men även från andra länder som tillverkar stora mängder konsumtionsvaror för utländska marknader i stället för att försörja den egna marknaden, där det inte finns någon köpkraft. Alla dessa faktorer har en tydlig inverkan på kvinnors anställning inom industrin, och man bör successivt försöka mildra de negativa effekterna.

  Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Herr talman! Statistiken säger oss att det runtom i Europeiska unionen i varje åldersgrupp finns fler män än kvinnor som förvärvsarbetar. Detta kan bero på ett personligt val eller på tradition, men det är ofta följden av diskriminering på arbetsplatsen. I alla Europeiska unionens medlemsstater tjänar kvinnor dessutom i genomsnitt mindre än män. Därför är det viktigt att utnyttja lagstiftning och regler för att påminna företagare och arbetsgivare om deras skyldighet att till fullo följa principen om lika behandling, inte bara i fråga om lön.

Den ojämna fördelningen av kvinnor inom industrin är ett problem som bör lösas på ett rationellt sätt eftersom de industribranscher som definieras som ”kvinnliga” kräver mindre fysisk och mental ansträngning. Kvinnor skulle kunna rådas att söka sig till dessa branscher, men det behöver inte innebära lägre lön. Det är svårt att föreställa sig att fler män än kvinnor skulle anställas inom broderiindustrin eller fler kvinnor än män skulle anställas i smältverksindustrin. Den broderiindustri jag nämnde som exempel kanske erbjuder bättre löner än t.ex. livsmedelsindustrin på grund av det konstnärliga inslaget.

Det är viktigt att se till att män och kvinnor får lika lön på alla olika områden och att få bort exploatering och andra orättvisor från arbetsplatsen. Man bör öka möjligheterna till deltidsarbete, särskilt för kvinnor, parallellt med olika typer av flexibilitet som underlättar omskolning och lärande.

I mina anföranden och i de ändringsförslag jag har lagt fram har jag upprepade gånger föreslagit inte bara att man ska garanteras rätten att återgå till sitt arbete efter mamma- eller föräldraledighet utan också att sådan mamma- eller föräldraledighet ska klassificeras som arbetstid och att man i sinom tid ska få motsvarande ekonomisk ersättning. Detta skulle motverka låga ålderspensioner och även bidra till att minska arbetslösheten. Framför allt skulle det innebära att barn garanteras en god uppfostran och utveckling, och barn är ju varje familjs, varje nations och även Europeiska unionens framtid.

  Lydia Schenardi (NI). – (FR) Herr talman! När man läser det här betänkandet skulle man kunna frestas att säga ”på västfronten intet nytt” – inga nyheter med andra ord.

Bilden är alltid densamma: seglivade fördomar vid valet av riktlinjer för utbildning och yrkesverksamhet, överrepresentation av kvinnor inom vissa sektorer som t.ex. textilindustrin, löneklyftan, arbetsförhållandena och karriärmöjligheterna. Men rekommendationerna är ständigt desamma: att främja jämställdhet mellan män och kvinnor i yrkeslivet i fråga om lön och kvinnors deltagande i bolagsstyrelser eller att utveckla strukturer för barnomsorg och flexibilitet inom arbetslivet.

Detta är bra, men vad händer sedan? Exakt vilka förändringar kommer detta femtielfte betänkande om kvinnors rättigheter att leda till, inom och utanför industrisektorn? Trots tvångsåtgärder som bygger på ”positiv särbehandling” – en missvisande formulering eftersom den verkliga innebörden är obligatorisk kvotering – är det mycket svårt att ändra på ett inrotat könstänkande.

Att i enlighet med principerna om jämställdhet och icke-diskriminering framtvinga strukturer som ibland kan vara onaturliga kommer inte att leda till att kvinnor på ett mer naturligt sätt anammar sin roll inom företagen oavsett vilka dessa är. Kvinnor har inte ett så allvarligt handikapp att man systematiskt måste framtvinga ett accepterande av dem. Stimulansåtgärderna får inte vara tvångsåtgärder.

När vi tillämpar stadgan om de grundläggande rättigheterna bör vi dessutom inte glömma att vi också måste ge alla företagare friheten att anställa vem de vill, så länge alla anställda behandlas på samma sätt oavsett deras kön.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) En större koncentration av den textil- och konfektionsindustri som kvinnliga arbetstagare är beroende av är typisk för en del regioner i EU. En av dessa regioner är Prešov-regionen i nordöstra Slovakien.

Om vi vill behålla arbetstillfällen specifikt för kvinnor i dessa missgynnade regioner där textil- och konfektionsindustrierna har en egen tradition måste vi stödja dessa industrier som en produktiv industrisektor genom lämpliga åtgärder: genom att skapa nya program som t.ex. är inriktade på att presentera och marknadsföra nya produkter vid specialistmässor och internationella mässor. En mer omfattande tillämpning av den europeiska teknikplattformens strategiska forskningsagenda samt införande av innovativ teknik och nya företagsmodeller kan, enligt min uppfattning, bidra till en bättre framtid för textil- och konfektionsindustrierna.

Trots en ökning av antalet kvinnor som studerar tekniska och naturvetenskapliga ämnen vet vi alla att de hinder de möter på arbetsplatsen leder till att kvinnor överger vetenskapliga karriärer inom industrin. Med tanke på hur viktigt det är att upprätthålla en viss standard i fråga om utbildning och kunskap måste det vetenskapliga arbetet ständigt fortgå. På vissa vetenskapliga institutioner finns det inga bestämmelser om att kvinnor under en del av sin arbetstid kan arbeta hemma om det inte är absolut nödvändigt att de är på arbetsplatsen. Mentaliteten kring övertidsarbete kanske är ett av de specifika hindren. Av dessa orsaker är kvinnor underrepresenterade inom högteknologiska sektorer.

Ansvaret vilar i första hand på medlemsstaterna. Därför vill vi be de berörda nationella institutionerna att utarbeta och införa åtgärder som syftar till att göra arbete och privatlig förenliga, att underlätta större flexibilitet i fråga om arbetstid och att över huvud taget förbättra möjligheterna till barnomsorg. Det är också viktigt att uppmana arbetsgivarna – särskilt i små och medelstora företag – att se till att denna policy förverkligas genom effektiva tekniska åtgärder och om möjligt även genom ekonomiskt stöd.

Avslutningsvis vill jag tacka föredraganden Ilda Figueiredo för hennes arbete och vår skuggföredragande Edit Bauer, som gjorde det möjligt för oss att förbättra betänkandet genom våra synpunkter. Jag uppskattar också i hög grad de åsikter som framförts av min kollega Den Dover från utskottet för industrifrågor, forskning och energi.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag ta upp en teknisk fråga. Det är mycket kallt här i kammaren under debatterna, även under dagens debatt. Kylan här i kammaren skapar inte någon god arbetsmiljö för oss ledamöter, och den har allvarliga konsekvenser för vår hälsa. Jag vill be er att se till att förhållandena förbättras.

  Zita Gurmai (PSE). – (HU) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vår politik för industriutveckling och för tillverkningssektorerna kan bidra till att EU:s ekonomi blir ledande i fråga om konkurrenskraft, kunskap och hållbarhet, i linje med Lissabonmålen.

Lissabon står för ökad sysselsättning, en betydande ökning av sysselsättningen bland kvinnor, krav på rimliga villkor för anställning av kvinnliga arbetstagare och ett omfattande stöd för lika möjligheter – och framför allt kvinnornas positiva roll inom ekonomin.

Lika möjligheter måste främjas på alla områden inom industrin: anställning, lön, befordran, möjlighet till yrkesutbildning, tillgång till och övervakning av olika former av flexibelt arbete och strävan att göra arbete och privatliv förenliga.

Kvinnor inom industrin måste överallt få anständiga arbetsförhållanden och en ordentlig representation i de organisationer som har till uppgift att tillvarata deras intressen. Dessa områden utgör inte något undantag från kravet att sörja för jämställdhet mellan könen, och principerna om integrering av ett jämställdhetsperspektiv måste tillämpas konsekvent även här.

Det är viktigt att vi får korrekt information om de faktiska arbetsförhållandena inom de många, i grunden olika industrisektorerna och om skillnaderna mellan dessa sektorer. Det krävs omfattande statistisk information för att utarbeta och lägga fram strategier och konkreta förslag. En mängd internationella forskningsprojekt om företagsledning har visat att kvinnors speciella ledaregenskaper kan ha stor betydelse för ett företags framgång. EU får inte gå miste om denna möjlighet. Tack.

  Lena Ek (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag gratulerar föredragandena och dem som arbetat med betänkandet till den utmärkta kartläggningen av aktuell statistik och dagens situation i EU när det gäller kvinnor i industrin. Men trots detta blir man besviken, eftersom liknande dokument har producerats sedan 1950-talet och fortfarande har väldigt lite förändrats. Det gäller kvinnor i industrin, kvinnors hälsa och sjukvård, karriär- och utbildningsmöjligheter och möjligheter att vidareutbilda sig, för att inte nämna möjligheten att kunna kombinera arbete och familj.

Jag skulle därför vilja använda hälften av min talartid till att ställa frågor till kommissionen. För det första är det skrämmande att vi efter flera årtionden fortfarande har en så dålig statistik. Här skulle kommissionen verkligen kunna kräva en förbättring av den europeiska statistiken. Som jag ser det vilar ansvaret för detta huvudsakligen på kommissionen.

När jag var universitetslärare för 25 år sedan undervisade jag mina studenter om reglerna om lika lön som kom från Bryssel och de dåvarande medlemsstaterna. Domstolsfallen (Danfoss I och II) inträffade för över 25 år sedan. Är det inte dags för en ny lagstiftning med mer skärpa? Även detta är kommissionens ansvar.

Jag skulle också vilja ha en uppföljning så här i mellantid av färdplanen för jämställdhet mellan könen, som innehåller en massa vackra ord men inte någon lagstiftning så långt ögat kan nå.

För det fjärde, vid vårens toppmöte kommer man att arbeta med Lissabonfördraget. Dessa frågor bör tas upp i mars. Och för det femte, när kommissionen – och parlamentet – arrangerar seminarier för högnivågrupper bör vi tillämpa samma regler som Norge gör för företagsstyrelser, det vill säga en procentuell könsfördelning på 40/60.

  Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Herr talman! Kvinnornas roll inom ekonomin kommer att växa, om inte annat på grund av demografiska problem. Därför är det viktigt att ta denna fråga under noggrant övervägande.

Som polska, kvinna och utbildad fysiker kan jag nämna att den genomsnittliga utbildningsnivån i mitt land är högre för kvinnor än för män. Det är också fler kvinnor som är verksamma inom små och medelstora företag. I den vetenskapliga världen har jag inte lagt märke till någon diskriminering på grund av kön. Trots detta tjänar kvinnor mellan 15 och 20 procent mindre än män, och betydligt färre kvinnor än män är representerade i företagsledningarna. Dessutom är det fler kvinnor än män som har osäkra anställningar. Även om det är viktigt med yrkesutbildning och olika sätt att förbättra kvinnors kvalifikationer kan man således konstatera att detta inte är tillräckligt för att minska diskrimineringen.

Fattigdom bland kvinnor beror inte bara på låga löner utan också på pensionssystemens utformning. Efter reformeringen av det polska pensionssystemet infördes en bestämmelse som innebär att pensionsavgifter för personer som tar ut mamma- och förädraledighet finansieras genom statsbudgeten. Detta var till stor hjälp för kvinnorna eftersom pensionssystemen har en tendens att bestraffa dem hårt för moderskap. I betänkandet påpekas att denna fråga måste lösas.

Jag ser det också som mycket viktigt att behandla frågor om hälsa och säkerhet ur en könsspecifik synvinkel, särskilt när det gäller kvinnor med arbetsuppgifter som leder till muskuloskeletala besvär. Dessa frågor har också behandlats i betänkandet.

  Kathy Sinnott (IND/DEM). – (EN) Herr talman! År 1996 slog en underklädesfabrik igen i min valkrets. 160 personer blev arbetslösa, nästan alla medelålders kvinnor med inga eller endast få yrkeskunskaper utanför fabriken. Bara 100 av dessa kvinnor fick ett nytt arbete igen. De kvinnor som fick arbete var tvungna att efter 30 års tjänst i fabriken börja om på minimilöner eftersom de inte hade fått kontinuerligt fortbildning och deras erfarenheter inte var värda något. Fabriken flyttade till ett billigare område inom EU och har senare flyttat vidare till Asien.

Företag kommer att fortsätta att utlokalisera sin verksamhet för att få billigare arbetskraft, och vi måste skydda kvinnorna – särskilt inom sådana branscher som textilbranschen – genom att ge dem möjligheter att förbättra sin yrkesskicklighet och ge dem kontinuerlig utbildning.

Jag vill också kort nämna lärlingsutbildning: i Irland har endast 5 procent av kvinnorna en lärlingsplats. Det är ett dubbelt problem. Uppmuntras de till att bli rörmokare och snickare? Är det inte också ett problem att lärlingsplatserna har försvunnit inom de flesta områden?

Lärlingsutbildningen var ett mycket bra sätt att föra vidare information och yrkeskunskaper och att få erkännande för dessa, och när lärlingsplatserna försvinner förnekar vi många personer – både män och kvinnor – möjligheten att föra vidare sina kunskaper och bli uppskattade.

  Anna Záborská (PPE-DE). – (SK) Jag vill framhålla tre viktiga punkter när det gäller denna fråga.

Arbetsgivarna måste lära sig att inte placera kvinnor på olämpliga arbeten där deras kvalifikationer inte värderas tillräckligt. Europeiska unionens institutioner måste hålla ett öga på de organ som tar emot hjälp från dem för att förvissa sig om att de respekterar gemenskapens regelverk. Även om det finns olika uppfattningar måste samhället respektera att män och kvinnor är olika men att de samtidigt kompletterar varandra. Det är livets grundläggande princip och det bör också vara den grundläggande principen för politiken för lika möjligheter för kvinnor och män.

Mångfald och kompatibilitet på arbetsmarknaden och i samhället är av grundläggande betydelse. I Ilda Figueiredos betänkande beskrivs vårt ansvar för att genomföra Lissabonstrategin under EU:s ”demografiska vinter”. I betänkandet framhålls med rätta de hälsorisker och olika typer av yrkessjukdomar som kan vara olika för män och kvinnor.

Jag stöder till fullo föredragandens krav på en grundlig analys av de nuvarande förhållandena och deras konsekvenser. En sådan analys måste också omfatta de specifika effekterna för mödrar. Det finns ingenting som kan rättfärdiga att blivande mödrar, för sin framtida yrkeskarriärs skull, utsätts för hälsorisker som kan ha negativa effekter på graviditeten. På samma sätt är det industrisektorns ansvar att inte bestraffa kvinnor om de vill ha barn, och sektorn bör göra det möjligt för dem att återgå till sitt ursprungliga arbete efter mammaledigheten.

  Edite Estrela (PSE). – (PT) Herr talman! I handlingsplanen från Peking hävdas det att målen jämställdhet, utveckling och fred inte kan nås utan ett aktivt deltagande av kvinnor och en integrering av ett kvinnoperspektiv på alla beslutsnivåer. För att nå målen för Lissabonstrategin är det dessutom nödvändigt att kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden ökar. Eftersom 59 procent av dem som har akademisk utbildning är kvinnor är det svårt att förstå varför de flesta nya arbeten för kvinnor är deltidsarbeten, ibland osäkra och otrygga, dåligt betalda och med få karriärmöjligheter.

Detta betänkande av Ilda Figueiredo, som jag gratulerar, innehåller två förslag som jag vill fästa uppmärksamheten på. Det första gäller främjande av kvinnligt företagande. Med tanke på att 61 procent av kvinnorna tar hänsyn till familjesituationen när de överväger att starta företag, i jämförelse med endast 49 procent av männen, är det nödvändigt att vidta åtgärder som gör det lättare att förena yrkesliv med familje- och privatliv.

Det andra förslaget gäller långa arbetstider. Det är viktigt att kommissionen genomför en undersökning av de negativa konsekvenserna av långa arbetstider, dvs. konsekvenserna för familjen och på det personliga och sociala planet, t.ex. att barn lämnas ensamma under många timmar vilket ofta leder till misslyckanden i skolan och till kriminalitet. Medlemsstaterna bör också uppmanas att förbättra kontrollen av företag som tvingar sina anställda att arbeta längre än den lagstadgade arbetstiden och införa strängare straff.

  Petya Stavreva (PPE-DE). – (BG) Fru kommissionsledamot, herr talman, kolleger! Lika deltagande av kvinnor och män på arbetsmarknaden är en förutsättning för hållbar ekonomisk tillväxt och harmonisk social utveckling.

Under de senaste decennierna har EU gjort betydande framsteg när det gäller att främja jämställdhet mellan könen. I betänkandet om kvinnornas roll i industrin sammanfattas några av dessa resultat, samtidigt som det framförs krav på en strängare tillämpning av jämställdhetsprincipen.

Man kan dock tyvärr konstatera att en rad EU-direktiv och resolutioner ännu inte har genomförts ordentligt, trots det befintliga regelverket. Kvinnornas roll i industrin bör bygga på principerna om lika lön och lika delaktighet i beslutsfattandet.

Arbetsmarknadssituationen i medlemsstaterna visar att kvinnorna är ojämnt fördelade inom de olika sektorerna. De utgör t.ex. en stor andel av de anställda inom servicesektorerna och är underrepresenterade inom det högteknologiska området.

Att verka för anständiga arbetsförhållanden ligger i linje med Europeiska unionens värderingar, och medlemsstaterna måste vidta effektiva åtgärder för att se till att kraven uppfylls och att anständiga arbetsförhållanden kan garanteras inom de olika industrisektorerna.

Jag anser att vi alla står inför den allvarliga utmaningen att genomföra en rad politiska åtgärder som framför allt gör det möjligt att förena arbete, privatliv och familjeliv. EU-medborgarna, både kvinnor och män, förtjänar lika möjligheter och bör vara jämställda inte bara på papperet utan också i verkligheten. Tack.

  Britta Thomsen (PSE). – (DA) Herr talman! Jag vill varmt tacka föredraganden för ett mycket angeläget betänkande, vars huvudtema är den ökande bristen på jämställdhet mellan könen på arbetsmarknaden vid en tidpunkt när vi alla lovar varandra att bekämpa lönediskriminering och arbeta för verklig jämställdhet. Kvinnorna innehar för närvarande de sämst betalda lågkvalificerade jobben i industrin, och deras villkor riskerar att försämras ytterligare om vi inte omedelbart inför en målinriktad vidareutbildning. Vi måste kräva könsuppdelad statistik om såväl lönenivåer som balansen mellan könen inom varje enskild sektor. Det är fullständigt oaceptabelt att kunskapen på dessa områden forfarande är så dålig. Hur kan vi åstadkomma förändringar om vi inte har en klar uppfattning om hur den aktuella situationen faktiskt ser ut?

Vi måste också bedriva en industripolitik som innebär att könsaspekten beaktas, liksom de speciella utmaningar som kvinnor möter när det gäller löner, barnafödande, osäkerhet på arbetsmarknaden och monotona och enformiga arbeten. Detta bör ske i samarbete med arbetsmarknadens parter, som även måste se till att kvinnorna är tillräckligt företrädda inom organisationerna.

  Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Förslaget framför oss tar upp en mycket viktig fråga som fortsätter att elda på den globala debatten. Kvinnornas roll i industrin påverkar alla delar av samhället och har vittgående effekter på sysselsättnings- och välfärdspolitik, familje- och barnpolitik, för att inte tala om den ekonomiska politiken. Jämställdhetslagarna garanterar visserligen kvinnorna mammaledighet, men erfarenheten visar att de blir utsatta för karriärmässig och ekonomisk diskriminering. Det sker visserligen på ett diskret sätt (eftersom man måste följa lagen) men det är ändå ett framträdande drag i en oflexibel företagskultur.

I Irland utbröt nyligen högljudda protester när en ekonom inom media påpekade just detta och han blev rejält kritiserad. Det är ingen mening att förneka det uppenbara. Kanske betänkandet framför oss skulle ha underrubriken ”Moderskap och kvinnohat”, som det stod i en ledare i Sunday Tribune i förra veckan.

Vi i Europaparlamentet måste stödja förslaget framför oss som jag till stora delar instämmer i – å ena sidan för att industrin behöver kvinnor på alla nivåer, och å andra sidan för att samhället behöver barn. Vi måste alla – även arbetsgivare industrimän – respektera mamma- och pappaledighet som grundläggande sociala värden. Även om jag fortfarande drar mig för obligatorisk kvotering för kvinnors deltagande, vare sig det gäller inom politiken eller affärslivet, har min tro på meritokratin blivit hårt prövad ju äldre och förhoppningsvis klokare jag blivit.

Jag vill gratulera föredraganden. Det finns kanske en eller två punkter som jag behöver fundera på, men jag kommer att stödja betänkandet och jag tycker att det anstår oss alla i parlamentet att stödja ett mycket bra betänkande som har krävt ett ofantligt arbete.

  Teresa Riera Madurell (PSE). – (ES) Herr talman! Även jag vill gratulera föredraganden till hennes arbete och hennes förutsättningslösa upplägg, som har inneburit att vi har kunnat omsätta företagens allmänna skyldigheter när det gäller respekten för principen om jämställdhet mellan kvinnor och män i yrkeslivet i konkreta åtgärder.

Betänkandet innehåller åtgärder för att garantera lika möjligheter i fråga om tillträde till sysselsättning, utbildning och karriärmöjligheter och respekt för kvinnors och mäns rättigheter på arbetsmarknaden, bland annat – vilket förtjänar att understrykas – skydd mot sexuella trakasserier, samt åtgärder för att göra det lättare att förena yrkesliv med privat- och familjeliv.

Kanske har de mest innovativa bidragen emellertid framför allt handlat om olika maktfördelningsåtgärder. Detta skulle exempelvis kunna leda till en jämnare fördelning mellan antalet kvinnor och män i företagsstyrelserna och i alla beslutsfattande befattningar, vilket ligger i linje med den nya lag som införts i mitt land Spanien.

För det andra rekommenderar man att varje enskilt företag ska förhandla fram och upprätta en egen jämställdhetsplan. Det innebär att betänkandet är oerhört viktigt för en sektor som har stor strategisk betydelse för EU.

  Roselyne Lefrançois (PSE). – (FR) Herr talman! Jag ser mycket positivt på att parlamentet har initierat detta betänkande – hur viktig kvinnornas roll i industrin än är så är deras situation på arbetsmarknaden fortfarande på det hela taget mycket osäkrare än männens.

I betänkandet redogörs alltså för ett stort antal situationer där kvinnor diskrimineras och där det krävs omedelbara åtgärder. Det handlar framför allt om att kvinnor hänvisas till vissa sektorer och vissa typer av arbeten där lönerna är låga och karriärmöjligheterna begränsade, att de är överrepresenterade bland anställda med atypiska anställningsförhållanden, framför allt deltidsarbetande, eller om de problem de möter vid återinträdet på arbetsmarknaden efter mammaledighet.

Jag anser att en av de åtgärder som nämnts för att komma till rätta med situationen är mycket intressant, nämligen tanken på att belöna företag som främjar åtgärder som gör det lättare att förena yrkes- och familjeliv, och givetvis bör kvinnors karriärmöjligheter förbättras genom att livslångt lärande uppmuntras.

Jag har emellertid vissa invändningar mot betänkandets omfång. Jag anser att texten är alltför lång och i viss mån ostrukturerad, vilket gör den svårläst och mindre slagkraftig.

  Gabriela Creţu (PSE). – (RO) Betänkandet kan kanske ge intrycket att vi talar om avsaknaden av kvinnor i industrin. Det är givetvis ett inslag i betänkandet. Det som betonas är emellertid kvinnornas närvaro i industrin – kvinnorna har lågavlönade arbeten i lågavlönade industrigrenar, de är i majoritet där fackföreningar saknas och går följaktligen miste om den trygghet som kollektivavtal innebär. Kvinnorna arbetar i utsatta industrigrenar och är de som först blir friställda vid kollektiva uppsägningar. Kvinnorna finns på arbetsplatserna men är osynliga i företagsledningarna. De får bara göra jobbet utan att vara med och bestämma.

I betänkandet diskuteras det som saknas men också det som kvinnor har. Kvinnor har utbildning men inga meriter. De drabbas av yrkessjukdomar som inte erkänns som sådana. De vill gärna utbilda sig efter 40 års ålder, men de får ingen möjlighet till detta. De är mödrar, men det finns inga daghem. Män blir föräldrar och saknar också daghem, men de har sina fruar.

Vad ska vi göra? Gällande bestämmelser, våra betänkanden, kommissionens färdplan för integrering av ett jämställdhetsperspektiv – allt detta visar att vi vet vad som bör göras. Vi och kommissionen måste komma ihåg, och bör framför allt påminna medlemsstaterna om, att medborgarna och i första hand kvinnorna inte avgör hur handlingskraftiga vi är efter hur många beslut vi fattar utan efter vår förmåga och vilja att genomföra dem. Och det verkar vara just detta som saknas.

ORDFÖRANDESKAP: ROTHE
Vice talman

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). – (PL) Fru talman! Endast mellan 14 och 25 procent av de yrkesverksamma kvinnorna i EU är anställda i industrin. Deras antal inom de olika industrisektorerna är dessutom ojämnt fördelat till följd av det slentrianmässiga tänkande som styr utbildnings- och yrkesval.

Kvinnorna är huvudsakligen sysselsatta inom textil-, konfektions-, sko-, livsmedels- och livsmedelsberedningssektorn, där lönerna allmänt sett är låga. Kvinnor är påtagligt underrepresenterade inom de mer högavlönade tekniksektorerna. Medlemsstaterna bör inrätta program som syftar till att utbilda kvinnor och främja deras företagaranda. De bör även erbjuda ekonomiskt stöd till sådana program. Åtgärder bör också vidtas för att stimulera kvinnor som arbetar inom industrin till regelbunden vidareutbildning.

Alla medlemsstater är skyldiga att rätta sig efter principen om lika lön, att tillhandahålla värdiga arbetsförhållanden och karriärmöjligheter och att samtidigt respektera sociala värden som föräldraskap. Om arbetsmarknadsnormerna, bland annat rätten till säkerhet, socialt skydd och föreningsfrihet, respekteras kommer det att bli lättare att motverka all slags diskriminering av kvinnor på arbetsplatserna.

Avslutningsvis vill jag gratulera Ilda Figueiredo till ett väl genomarbetat betänkande.

  Ljudmila Novak (PPE-DE). – (SL) Våra uttalanden om kvinnorna i industrin kunde lika gärna gälla kvinnor i affärsvärlden och inom hälso- och sjukvården. Kvinnor och män har av naturen utrustats med olika fysisk förmåga, och följaktligen lämpar sig vissa arbeten bättre för kvinnor och andra bättre för män. Om arbetets karaktär och förmågan att utföra det däremot inte kräver viss fysisk styrka är det oacceptabelt att kvinnor får lägre lön än sina manliga kolleger. Kvinnoyrkena är dessutom i dagsläget automatiskt sämre betalda, trots att de inte på något vis är lätta och trots att de fordrar en betydande ansträngning.

Vi har hört vår kollega i parlamentet säga att vi för 30 år sedan antog liknande betänkanden om bristen på jämställdhet för kvinnorna. Varför har inget förändrats? Eller varför går förändringarna så långsamt? Eller är allt företagens fel? Jag anser att vi klart och tydligt måste peka ut de skyldiga och visa ansvar och större beslutsamhet och därmed se till att kvinnornas situation äntligen förändras i mer positiv riktning.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – (RO) När vi talar om kvinnor i industrin bör vi också tala om utbildning, forskning och företagande. Vi har i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män till fått en redogörelse för kvinnornas roll i industrin från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. Av de som har högre utbildning är 15 procent kvinnor. Kvinnorna utgjorde 33 procent av det sammanlagda antalet forskare i Europa 2006 och endast 18 procent av forskarna i den privata sektorn. Det bör emellertid understrykas att det endast är 28 procent av de kvinnliga forskarna som har barn. Lönerna är högre i industrin, särskilt i oljeindustrin och den kemiska industrin samt i transport-, el- och fordonsindustrin.

Det finns emellertid i hela Europa könsbetingade löneskillnader (ungefär 20 procent inom företagsledningarna och 19 procent inom teknik/vetenskap). Av kvinnorna i industrin har 34 procent barn, och vi bör poängtera att endast 20 procent av industriföretagarna är kvinnor. Vi bör därför ägna mer uppmärksamhet åt kvinnors utbildning och yrkesutbildning och framför allt åt möjligheterna till barnomsorg.

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag vill tacka ledamöterna för en mycket intressant diskussion, och jag tar tillfället i akt att svara på några av deras frågor.

Som svar på Ilda Figueiredos fråga vill jag säga: det är sant att jämställdhetsprogrammet avslutas 2008, men i Europeiska socialfondsförordningen för 2007-2013 är jämställdhet mellan könen en övergripande prioritering.

Till Edit Bauer vill jag säga: i juni 2007 hade vi den första behandlingen av den viktiga lagstiftningsfråga ni nämnde – överföring av pensionsrättigheter – och rådet för sysselsättning och socialpolitik behandlade den i december 2007. Vi hoppas kunna nå snabba framsteg under 2008.

Som svar på Anneli Jäätteenmäkis fråga vill jag säga att jag förstår att hon inte sitter i kammaren, men hennes fråga var mycket viktig så jag vill gärna besvara den. Kommissionen antog i juli 2007 ett meddelande om att åtgärda löneklyftan mellan män och kvinnor. I detta meddelande tillkännagav kommissionen att man under 2008 ska undersöka hur relevant dagens lagstiftning är, med tanke på hur de rättsliga instrumenten påverkar orsakerna till löneklyftan, och föreslå ändringar av gemenskapslagstiftningens rättsliga ramar där det är nödvändigt. Efter denna undersökning kan kommissionen föreslå nödvändiga förändringar av nuvarande rättsliga ramar.

Som svar till Raül Romeva i Rueda vill jag säga att lagstiftning om antidiskriminering och jämställdhet mellan könen inte hindrar medlemsstaterna från att utveckla och genomföra positiva åtgärder. Kommissionen är för att en större andel kvinnor deltar i beslutsfattandet. Vi kommer att skapa ett nätverk av kvinnor på beslutsfattande poster, troligen under 2008.

Svar till Věra Flasarová: vi kan inte hindra företag från att utlokalisera, men vi har instrument för att åtgärda problemet. Europeiska globaliseringsfonden inrättades 2007 i just detta syfte.

Som svar på Lena Eks fråga om statistiken vill jag säga att kommissionen fortsätter att samarbeta med Eurostat för att utveckla en särskild jämställdhetsstatistik. Dublinstiftelsen för förbättrade levnads- och arbetsvillkor tar hänsyn till jämställdhet mellan könen i sina regelbundet återkommande rapporter. Under 2009 kommer en regelbunden publikation att ges ut i ämnet forskningsstatistik om kvinnor.

Svar till Avril Doyle angående mammaledighet: kommissionen ska förbereda en utvärdering av konsekvenserna av eventuell ny lagstiftning där man för in nya ledighetsformer – ledighet för adoption, och ledighet för att ta hand om andra familjemedlemmar än barnen.

  Ilda Figueiredo, föredragande. − (PT) Fru talman! Jag vill först och främst tacka såväl mina kolleger i parlamentet som kommissionsledamoten för deras uttalanden i dag och för deras medverkan som har inneburit att debatten har fått ännu större tyngd.

Som andra redan har gjort måste emellertid även jag uppmana till fortsatta konkreta åtgärder. De förslag vi har lagt fram måste få genomslag i människors tillvaro, i företagens verksamhet, bland de kvinnliga arbetstagarna och i familjerna, eftersom det, som ett flertal personer har konstaterat här i dag, är helt oacceptabelt att vi 30 år efter ett direktiv om lika löner för kvinnor och män fortfarande har denna uppenbara skillnad på 30 procent mellan genomsnittslönen för kvinnor och män i industrin. Det är dubbelt så mycket som den genomsnittliga löneskillnaden inom EU.

Vi kan följaktligen inte låta denna situation bestå i ytterligare 30 år, och jag uppmanar därför såväl kommissionen som medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder. Åtgärderna kan vara av lagstiftningskaraktär eller innebära en utökad kontroll, men de måste säkra ett ökat främjande av lika rättigheter och möjligheter och medverka till att detta mål lyfts fram och konkretiseras genom utbildningsåtgärder. Vi ska också, som framhållits här i dag, bekämpa slentrianmässigt tänkande, och vi måste se till att arbetstiden, dess förläggning och jobben i större utsträckning anpassas till kvinnornas rättigheter och rätten till föräldraskap, som erkänns som grundläggande sociala värden inom EU.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Gyula Hegyi (PSE), skriftlig. – (HU) Jag välkomnar detta viktiga betänkande och vill understryka att det framför allt är kvinnor som drabbas av yrkessjukdomar. Av en ny undersökning framgår att 140 000 personer i EU, vilket i detta sammanhang motsvarar 3,5 procent, dör i yrkessjukdomar varje år och att en av de viktigaste orsakerna är kemikalier. Kemikalier finns även med i bilden i 86 procent av de cancerrelaterade yrkessjukdomarna.

Det är här viktigt att komma ihåg att kvinnor, som i allmänhet lever längre än män, som grupp är känsligare för kemikalier och mer sårbara, eftersom kemikalier undan för undan lagras i fettvävnaden och kan överföras till det ofödda barnet. Vi måste alltså ha en väl genomtänkt europeisk strategi för att minska förekomsten av yrkessjukdomar och antalet dödsfall och ge kvinnorna bästa möjliga skydd.

  Véronique Mathieu (PPE-DE), skriftlig. – (FR) I betänkandet om kvinnornas roll i industrin betonas med all rätt de många problem som kvinnor möter på arbetsmarknaden och inom vissa ekonomiska sektorer, men förslagen i betänkandet ger upphov till två frågor.

För det första tycks man i betänkandet bortse från att lagstiftarens handlingsutrymme är begränsat. Europas arsenal av rättsliga instrument är för närvarande en av världens mest omfångsrika när det gäller kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen. Det ankommer således på de valda företrädarna och på medborgarna att se till att respekten för kvinnornas rättigheter upprätthålls inom EU. Nyttan av en femtielfte avsiktsförklaring är följaktligen något begränsad.

För det andra innehåller betänkandet ett förslag som är minst sagt egendomligt. Att föreslå att kvinnor genom lagstiftning ska kvoteras in i de privata företagens styrelser ter sig som ett allvarligt angrepp på individens frihet och gör kvinnorna en otjänst. Att behandla kvinnor på ett sätt som mer för tankarna till välgörenhet än till jämställdhet bidrar till att i än högre grad utestänga dem från vissa samhällssektorer.

Medborgarna förväntar sig nu att vi stöder dem och låter ord följas av handling.

  Marianne Mikko (PSE) , skriftligt. – (EN) Lissabonmålen, som fastställdes 2000, kommer med all säkerhet inte att ha uppnåtts 2010 som avsikten var.

Dagens könsstrukturer och attityder spelar en viktig roll i detta misslyckande. Europa använder inte potentialen hos halva befolkningen på ett adekvat sätt. Kvinnor har inte lika möjligheter att nå framgång i produktionsindustrin.

Kvinnor är inte heller adekvat representerade i den sociala dialogen. Varken arbetsgivarorganisationerna, fackföreningarna eller den offentliga sektorn har tillräckligt många kvinnor på högre positioner.

Det är anmärkningsvärt och alarmerande att framtidens arbetsmarknad och samhälle bestäms av den halva av befolkningen som inte tar lika ansvar för barnuppfostran och hushållsarbete.

I allt högre grad används sådana antisociala åtgärder som ökande orapporterad övertid och okompenserad flextid för arbetstagarna för att öka produktiviteten. Priset vi betalar för denna skenbara ökning är för högt.

Medlemsstaterna bör lägga kraftigt ökad tonvikt på jämställdheten mellan könen i den sociala dialogen. Samtidigt bör många medlemsstater stärka den sociala dialogens roll i samband med de politiska besluten.

Kvinnor har den största möjligheten att snabba på utvecklingen inom vår högteknologiska industri. Europa måste använda den.

4. Resultat från Forumet för förvaltning av Internet (Rio de Janeiro, 12-15 november 2007) (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är uttalandet från kommissionen om resultaten från Internet Governance Forum i Rio de Janeiro i november förra året.

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Idén om ett forum för förvaltning av Internet (Internet Governance Forum, IGF) föddes vid världstoppmötet om informationssamhället i Tunis i november 2005, och definierades som ett icke-bindande forum för flerpartsdiskussioner.

Kommissionen stöder forumet i denna form. Hittills har två möten hållits: 2006 i Aten och 2007 i Rio. Kommissionen välkomnar forumet i alla former. Kommissionen välkomnar också parlamentets deltagande i detta forum och tackar för det utmärkta samarbetet vid båda mötena.

Liksom året dessförinnan innebar även mötet i Rio en utmärkt ram för ökat åsiktsutbyte, och en mängd olika relevanta synpunkter kunde samlas in.

Kommissionen ser därför ett värde i att upprätthålla mötets huvuddrag, speciellt deltagandet av olika intressenter och den icke-bindande karaktären.

Jag vill också tacka så mycket för möjligheten att säga något mer konkret om det IGF (vi har antagit denna förkortning) som ägde rum i november i Rio de Janeiro.

Först av allt vill jag tacka Catherine Trautmann, Malcolm Harbour, Maria Badia i Cutchet och Gunnar Hökmark, som representerade parlamentet vid mötet, för deras aktiva deltagande och för det fortsatt utmärkta samarbetet. Det gjorde att vi även detta år tillsammans kunde lyfta fram ett antal europeiska prioriteringar, till exempel yttrandefrihet, minskande av den digitala klyftan, säkerhet och skydd för barn på nätet.

Det är viktigt att Europa kontinuerligt för fram dessa frågor i förgrunden på den internationella agendan. Kommissionen stöder IGF. Konceptet, som utvecklades under världstoppmötet om informationssamhället, är fortfarande av stort värde, och alla frågor som tas upp är positiva för de åtgärder vi försöker få till stånd inom området.

Faktum är att över hela skalan av ämnen som rör Internet visar antalet deltagare – omkring 3 100 – tydligt att det finns ett stort intresse för ett sådant här diskussionsforum.

Det faktum att inget dokument förhandlats fram vid detta forum ska ses som en styrka snarare än en svaghet i processen. Forumet tillåter ett öppet åsiktsutbyte utan att man måste få fram ett resultat i form av ett bindande dokument.

Detta kan vara en bas för ökad ömsesidig förståelse och bana väg för gemensamma lösningar. Dynamiska koalitioner som skapats vid forumet är faktiskt ett exempel på att IGF kan fungera som en plattform där människor med gemensamma intressen kan samarbeta vidare.

Forumet för förvaltning av Internet i Rio gav en utmärkt ram för ökat åsiktsbyte, och många olika åsikter i ämnet kunde samlas in.

Jag vill än en gång tacka ledamöterna och hoppas att vi kommer att fortsätta vårt utmärkta samarbete. Detta är ett av de mest lovande områdena för vårt framtida arbete

  Gunnar Hökmark, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Fru talman, det är viktigt att betona de snabba förändringar som användningen av Internet och ICT har fört med sig, inte bara för enstaka samhällen utan för hela världen. Inom alla sektorer i samhället har Internets påverkan förändrat mönster och möjligheter. Det är viktigt för att behålla perspektivet inför framtiden, eftersom Internets styrka har varit dess oberoende natur, dess möjligheter och dess förmåga till anpassning till samhällets skiftande möjligheter och krav, baserat på ett antal olika aktörer och användare.

Det är viktigt för att vi, när vi ser framåt, måste se till att Internet kan användas för att överbrygga klyftor mellan länder och människor, hjälpa till i kampen mot fattigdom och stödja utvecklingen – det är till exempel av avgörande vikt för milleniemålen. Utvecklingen av ny teknik bör också användas för att göra det enklare för människor i fler samhällen att använda Internet.

Inom EU har vi tre viktiga saker att fokusera på. Först och främst måste vi engagera oss i och stödja IGF-processen och dess oberoende och icke-bindande karaktär. Detta är av största vikt eftersom det är en bra process som är mycket mer dynamisk när den är oberoende och icke-bindande.

För det andra bör vi bidra till förberedelserna inför nästa IGF i New Delhi, och se till att vi för diskussioner med parlamentariker och civilsamhället för att understryka dess oberoende, men också alla möjligheter. För det tredje bör vi se till att Internet garanteras frihet och yttrandefrihet.

  Catherine Trautmann, för PSE-gruppen. – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det andra Internet Governance Forum (IGF) ägde rum i Rio den 12–15 november förra året och samlade 2 100 deltagare från samtliga fem världsdelar. Deltagarna företrädde berörda parter på Internetområdet inom alla offentliga och privata sektorer.

Forumet är en viktig plattform i sökandet efter lösningar på framtida problem med anknytning till informations- och kommunikationsteknik (IKT). Med en gemensam kultur och ett partnerskap som grund förbereds de beslut som ska fattas om informationssamhället såväl under kommande världstoppmöten som i de egna staterna.

Genom forumet möjliggörs även ett förutsättningslöst tankeutbyte om Internets mångskiftande karaktär, liksom en snabb kartläggning av dess tekniska, etiska och juridiska begränsningar, eftersom det finns viktiga frågor vid sidan av dem som ligger EU varmt om hjärtat: minskning av den digitala klyftan, yttrandefriheten på webben, den kulturella mångfalden och skyddet av barnen. Jag kan även nämna radiofrekvensidentifiering (RFID), det vill säga uppkomsten av ett ”föremålens Internet”, riskerna för en överbelastning av näten 2010–2012, digitaliseringen av framför allt kulturföremål, följderna för skyddet av immateriella rättigheter, och framför allt den ökade tillgången till IKT för utvecklingsländerna.

Europa håller förvisso jämna steg när det gäller lagstiftningen. Det lovar gott för oss som européer, men vi får inte slå oss till ro med detta. I många av de rättsliga frågorna eller lagstiftningsfrågorna har förbättringar dessutom skett i samband med översynen av telekommunikationspaketet.

Jag vill i detta sammanhang uppmana till en ny fas av målinriktat politiskt och framtidsorienterat arbete, exempelvis genom inrättande av dels ett europeiskt IGF med deltagande av de nationella parlamenten och de lokala myndigheterna, som kan påbörja sin verksamhet senast 2009, dels också ett eventuellt världsforum i Europa till följd av Litauens ansökan för 2010.

Jag vill som delegationschef tacka samtliga parlamentsledamöter, kolleger och tjänstemän för deras arbete och tillgänglighet. Den resolution som vi kommer att rösta om har karaktären av en färdplan. Jag gläder mig över att den stöds av samtliga grupper i parlamentet. Fler parlamentsutskott är välkomna att ge tyngd åt åtgärderna, och jag vill tacka kommissionen och uppmana ledamöterna att stödja Viviane Reding. Avslutningsvis vill jag be rådet att på sin dagordning föra upp förbindelserna med Indien och förberedelserna för forumet i New Delhi, och jag vill uppmana samtliga medlemsstater att delta i det utökade samarbetet.

  Toomas Savi, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! I Rio de Janeiro den 13 november 2007 diskuterades bland annat värdet av Internet inom den offentliga förvaltningen. Numera är det tid som är de europeiska medborgarnas mest begränsade tillgång, och det är mycket viktigt att regeringarna i medlemsländerna inför offentlig förvaltning via Internet.

I mitt hemland Estland har det gjorts mycket på det här området: e-röstning, e-skattedeklarationer, e-förvaltning och e-registreringsmyndigheter är bara ett fåtal exempel på lyckade e-projekt som skulle kunna införas i hela Europa.

Jag vet att det är mycket lättare att genomföra reformer i ett litet land, där cirka 66 procent av invånarna använder Internet. Men att flytta ut den offentliga förvaltningen på Internet är mödan värt.

En av förutsättningarna för att demokrati ska fungera är deltagande. E-lösningar gör det möjligt att delta med minimal ansträngning: det finns inga köer eller tjänstemän som utövar sin makt godtyckligt. Internet ger medborgarna mer självständighet och ser till att deras angelägenheter behandlas på ett opartiskt sätt.

Det är viktigt att påbörja utbildning på det här området redan på ett tidigt stadium i skolorna. Å andra sidan har datorerna lyckats där esperanto misslyckades – datorkunskap har blivit det mest universella språket – och vi bör anstränga oss för att överbrygga den digitala klyftan inte bara på regional och global nivå, utan även med olika åldersgrupper och sociala grupper i åtanke.

Sist men inte minst verkar Europaparlamentet ofta sysselsätta sig med att producera enorma volymer papper. Varför inte uppgradera våra demokratiska redskap och införa pappersfri administration?

  Ryszard Czarnecki, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Internet kan liknas vid en kniv. En kniv kan användas för att skära upp vårt dagliga bröd men också för att döda. Det är svårt att föreställa sig dagens värld utan Internet och arbetslivet utan Internet, men Internet missbrukas också, bland annat av pedofiler.

EU handlade följaktligen mycket klokt när man angav skyddet av barn på Internet som en prioriterad fråga inför det senaste Internet Governance Forum i Brasilien för två månader sedan. Vi bör vinnlägga oss om att förena öppenhet och maximal tillgång till Internet med säkerhet, såväl för barnen som för alla som riskerar att utsättas för fara till följd av missbruk av Internet.

Det är inte utan orsak som det kommande Internet Governance Forum kommer att äga rum i Indiens huvudstad New Delhi. Indien är ett land som trots sin relativa fattigdom har uppnått en ledande ställning inom informationsvetenskap. Landet förser globala företag med tjänster och möjliggör därmed för hundratusentals människor att höja sin levnadsstandard.

Två förslag förefaller angelägna att stödja. Det första gäller ett Internet Governance Forum som ska äga rum om två år i någon av de nya medlemsstaterna, förslagsvis Polen eller möjligen Litauen. Det andra förslaget handlar om att eventuellt inrätta ett eget Internet Governance Forum – det vill säga ett eget europeiskt forum, inte ett världsforum. Europaparlamentets roll i detta sammanhang är oerhört viktig. Tillgången till Internet varierar helt klart kraftigt i unionens medlemsstater. I mitt land Polen är den inte särskilt utbredd, framför allt av ekonomiska skäl. EU bör agera för att få till stånd en likvärdig tillgång, framför allt i landsbygdsområdena.

  Malcolm Harbour (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag tror att jag talar för alla mina kollegor när jag instämmer med Catherine Trautmann och tackar parlamentets ordförandeskap för att ha gjort det möjligt för oss att åka som officiell delegation.

Detta var något som uppmärksammades av de många deltagarna. Vi var den aktivaste av alla de politiska delegationerna där, och Europaparlamentarikerna var fler i antal än några andra. Nu börjar vi se tecken på att även andra parlament intresserar sig för Forumet för förvaltning av Internet och inser att de behöver engagera sig i det, eftersom det behandlar centrala allmänna riktlinjer som de behöver vara med och påverka.

Mina kollegors inlägg har täckt ett antal av de frågorna. Jag skulle bara vilja framföra några generella kommentarer om hur jag upplever att processen utvecklas, särskilt som jag är den ende parlamentsledamoten som har deltagit i båda världstoppmötena om informationssamhället, och dessutom varit med ända sedan första början av processen. Det finns en känsla av att forumet i Rio nu börjar komma med betydligt mer praktiska idéer, och folk börjar inse hur värdefullt det är att kunna utbyta information och bästa lösningar världen över.

Detta bygger på en uppfattning om att det faktiskt inte kommer att vara formella, internationella, rättsliga strukturer som kommer att förse oss med många av de fördelar vi söker. Faktum är att vi kommer att behöva handskas med många av de här frågorna genom samarbete regeringar emellan, och i många fall genom samarbete mellan frivilliga eller icke-statliga organisationer.

När det till exempel handlar om att skydda barn, som föregående talare tog upp, har de mest framgångsrika initiativen utförts av frivilligorganisationer, som Internet Watch Foundation i mitt land. Det var mycket viktigt att faktiskt prata med folk om sådana organisationer.

Jag ska avsluta med att ge er ett tydligt mer allmänt exempel på hur värdefulla sådana utbyten är. Jag deltog i en workshop om konsumentskydd och underrättelse om dataintrång, ett ämne som snart kommer att diskuteras i parlamentet som en del av europeisk lagstiftning. Jag har en hel dossier om vad som har gjorts i andra länder, och jag skulle vilja säga till kommissionen att deras nuvarande förslag är extremt svagt. Det skulle ha mycket att vinna på att man granskade den här informationen. Det är den sortens praktiska fördelar vi kan dra från sådana forum, och jag är säker på att vi i parlamentet kommer att kunna vara med och bidra till att utveckla agendan för nästa forum, för att göra det ännu mer effektivt.

  Francisca Pleguezuelos Aguilar (PSE). – (ES) Fru talman! Jag upplever att kommissionsledamoten och alla vi som har yttrat oss i dag är eniga om vikten och de politiska och sociala konsekvenserna av dessa forum, som lockar allt fler deltagare.

Jag anser följaktligen att vi ska gratulera oss själva till vårt engagemang i Europa. Jag anser emellertid också att vi nu bör ta det politiska tillfället i akt att, som Caroline Trautmann sa, reflektera över det nya telekommunikationspaketet. I detta sammanhang måste såväl kommissionen som parlamentet göra stora insatser inte bara för att ge européerna tillgång till de bästa digitala tjänsterna utan även för att gå i spetsen för att informationssamhället som en social tillgång ska utvidgas till att även innefatta länder som har behov av europeiskt samarbete och ledarskap.

I detta sammanhang anser jag att dagens uttalanden är oerhört viktiga – vi måste nämligen ta oss an de gemensamma problemen, bland annat vaksamhet, yttrandefrihet på Internet och skydd, det vill säga frågor som enligt min uppfattning bör ha högsta prioritet.

Just nu anser jag det vara av största betydelse – och med detta kommer jag att sätta punkt – att vi ser till att föra samman de globala frågorna med lokala frågor. Jag anser att detta bör prioriteras, och ställningstagandena i den resolution som vi kommer att anta i dag är alltså motiverade. Jag tror att resolutionen kommer att ge kommissionen ett tillräckligt incitament för att även i fortsättningen ta med dessa prioriterade frågor på sin politiska dagordning.

  Lambert van Nistelrooij (PPE-DE). – (NL) I forumet kan intressenterna tillsammans komma fram till de mycket viktiga begränsningar som troligen längre fram kommer att tillämpas i de globala förbindelserna och även kommer att bli föremål för EU-förordningar.

Dialogen rymmer en del tämligen komplicerade frågor. Jag tänker på domännamnen, ikonen och det amerikanska inflytandet över detta. Den bakomliggande tanken är att vi anser att det är oerhört viktigt att webben även i fortsättningen ska vara verkligt global och entydig till sin inriktning. Därför måste de åsikter som kommit fram i denna debatt avspeglas i den nya inställningen till ikonen, och olika partners tankar måste beaktas.

Jag vill bringa klarhet i en speciell fråga i dag. Jag är mycket positiv till ett europeiskt forum, en europeisk version av det forum for förvaltning av Internet för framtiden, som allra helst bör äga rum före valet 2009. Vi måste se till att även de nationella parlamenten engageras i debatterna. De initiativ som tagits i en del länder, bland annat Storbritannien, visar att dessa frågor är mycket aktuella. Med tanke på den betydelse de har för framtiden, för sysselsättningen och välfärden, liksom för informationsfriheten och delaktigheten, är det angeläget att vi får med oss såväl de nationella parlamenten som övriga intressenter i en europeisk strategi.

Eftersom jag läste i dokumentationen att det saknas tillräckliga instrument eller ekonomiska resurser för att stödja olika åtgärder vädjar jag till kommissionen att välja en annan strategi. Det finns gott om pengar. Titta till exempel på i2010 eller gå igenom forskningsprogrammen. Jag skulle verkligen vilja se prov på en mycket generös inställning som syftar till att ännu tydligare lägga fast den europeiska synen på dessa problem före valet 2009.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Fru talman! Tack för att jag får tillfälle att bidra till den intressanta debatten.

Jag är mycket positiv till tanken på att inrätta forum för förvaltning av Internet, där ledamöter av parlamentet deltar. Internet är i dagsläget ett oundgängligt inslag i EU-medborgarnas liv, oavsett ålder. I missgynnade regioner är det emellertid så gott som omöjligt att få en snabb Internetuppkoppling. Jag tittar ofta avundsjukt på reklamen i slovakiska privata och offentliga medier om en fyra gånger så snabb Internetuppkoppling och alla dess fördelar. Där jag bor har vi inte denna möjlighet, och våra valmöjligheter inskränks endast till lokala källor med otillräcklig hastighet.

Kommissionsledamot Kuneva! Vad kan kommissionen göra för att se till att missgynnade regioner och människorna som bor där inte glöms bort, och hur kan man garantera dessa människor samma möjligheter att delta i den digitala världen?

  Gunnar Hökmark (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag ville bara säga en enda sak. Jag vill tacka Catherine Trautmann som ledde delegationen till Rio och gjorde det på ett mycket bra sätt. Jag nämnde det inte i mitt första anförande, men jag tycker att det är viktigt att ta upp det. Vi tyckte alla att hon var en mycket god ledare. Jag vill bara att det noteras.

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. - (EN) Fru talman, låt mig börja med att beskriva nästa steg, som är mer konkreta. Nu efter toppmötet i Rio kommer överläggningar att hållas i Genève nästa månad, för att samla in synpunkter på resultaten från Rio och på förberedelserna inför nästa möte i New Delhi. Kommissionen deltar i den rådgivande gruppen som assisterar FN:s generalsekreterare med förberedandet av Forumet för förvaltning av Internet. Vi kommer naturligtvis att informera ledamöterna om resultaten från detta möte, som vi har gjort alltsedan världstoppmötet om informationssamhället. Jag skulle nu vilja besvara några av de specifika frågor som ställts av Europaparlamentets ledamöter, och jag börjar med Catherine Trautmann.

Vi välkomnar att Catherine Trautmann behandlade frågan om ”föremålens Internet”, och möjligheten att ta upp detta vid nästa års forum, i sitt anförande vid öppnandet. Som svar på den andra delen av Trautmanns anförande kan jag nämna att regionala forum för förvaltning av Internet har bildats på ett flertal platser, och detta verkar vara ett användbart sätt att fokusera på de Internetfrågor som är särskilt viktiga för en viss region. Kommissionen stöder den här idén starkt.

Vidare till Toomas Savi: vi instämmer helt i hans anförande, och det är därför kommissionen engagerar sig för att utveckla e-lösningar med brett inriktade program och lagstiftning.

Till Ryszard Czarnecki vill jag säga att kommissionen är engagerad i alla initiativ som rör skydd av barn. Vi förde fram den punkten på agendan för forumet, och vi kommer inom kort att föreslå ett förnyat program för skydd av barn på Internet.

  Talmannen. – Avslutningsvis har jag mottagit ett resolutionsförslag som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen och har undertecknats av sex politiska grupper.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 12.00.

(Sammanträdet avbröts kl. 11.40 och återupptogs kl. 12.00)

ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING
Talman

5. Datum för sammanträdesperioderna: se protokollet

6. Omröstning

  Talmannen. – Nästa punkt är omröstningen.

(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet.)

6.1. (A6-0514/2007, Michael Cashman) Flerårigt ramprogram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter för 2007–2012 (omröstning)

6.2. (A6-0447/2007, Agustín Díaz de Mera García Consuegra) Inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) (omröstning)

- Efter omröstningen om ändringsförslag 62:

  Alexander Alvaro (ALDE). – (DE) Herr talman! Nu när parlamentet i sin oändliga visdom har antagit kompromissändringsförslag 62 är ändringsförslag 61 som ALDE-gruppen föreslagit nu överflödigt och dras därför tillbaka.

6.3. (A6-0516/2007, Lydie Polfer) En effektivare EU-politik för södra Kaukasien: från löften till handling (omröstning)

– Före omröstningen om ändringsförslag 3:

  Lydie Polfer, föredragande. − (FR) Herr talman! Jag ville bara fråga Charles Tannock om hans förslag till tillägg verkligen är ett tillägg eller om han tänker försöka få bort avsnittet om våld och misshandel i häkten och på fängelser. Om hans ändringsförslag ska uppfattas som ett tillägg kan jag givetvis stödja det. Om han däremot vill att någon del av den nuvarande texten ska utgå kan jag endast rekommendera att vi röstar emot ändringsförslaget.

  Charles Tannock (PPE-DE). – (FR) Det är ett tillägg. Tack.

– Före omröstningen om ändringsförslag 7:

  Lydie Polfer, föredragande. − (FR) Herr talman! I punkt 32 upprepar vi de båda villkoren, det vill säga självbestämmande och territoriell integritet, trots att de redan nämns i punkt 30. Förslagsställaren har emellertid lagt till formuleringen ”självbestämmande för de människor som är bosatta där”. Jag rekommenderar starkt att vi stryker orden ”för de människor som är bosatta där”, eftersom vi annars skulle utesluta flyktingar och personer som fördrivits i sitt eget land. Om författaren till ändringsförslaget samtycker till att stryka de orden kommer jag alltså att kunna stödja ändringsförslaget. I annat fall rekommenderar jag att vi förkastar det.

  Charles Tannock (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag har godtagit den förändringen av det muntliga ändringsförslaget.

(Parlamentet gav sitt samtycke till att detta muntliga ändringsförslag skulle beaktas.)

– Före omröstningen om ändringsförslag 8/rev:

  Charles Tannock (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Som vi kom överens om i början av sammanträdet, kommer det nu att bli ett tillägg. I själva texten står det att orden ”gasledningen mellan Baku, Tbilisi och Erzurum” ska ersättas med orden ”projekten inom den transkaspiska energikorridoren”. Men genom förhandlingar i början av omröstningen har jag redan gått med på att detta bör vara ett tillägg snarare än en ersättning, så kan vi inkludera orden ”projekten inom den transkaspiska energikorridoren”?

(Parlamentet gav sitt samtycke till att detta muntliga ändringsförslag skulle beaktas.)

6.4. (A6-0510/2007, Roberta Alma Anastase) En ny strategi för regionalpolitiken vid Svarta havet (omröstning)

6.5. Situationen i Kenya (omröstning)

- Före omröstningen:

  Jan Mulder (ALDE). – (EN) Herr talman, sedan vi formulerade den här resolutionen har viktiga förändringar skett i Kenya. Det nyvalda parlamentet – och enligt alla observatörer gick parlamentsvalen rättvist till – utsåg en ny talman. Talmannen kommer från oppositionen.

Vi ser detta som ett hoppingivande tecken, och jag vill därför föreslå ett muntligt ändringsförslag, i form av ett nytt stycke med följande innehåll: ”Europaparlamentet välkomnar att det nyvalda parlamentet gav prov på sin oberoende ställning när det valde Kenneth Marende till talman och understryker den avgörande roll som det nyvalda parlamentet kommer att spela när det gäller att att återupprätta de medborgerliga fri- och rättigheterna i Kenya.”.

(Parlamentet gav sitt samtycke till att detta muntliga ändringsförslag skulle beaktas.)

6.6. (A6-0519/2007, Ilda Figueiredo) Kvinnornas roll i industrin (omröstning)

– Före omröstningen om ändringsförslag 39:

  Ilda Figueiredo, föredragande. − (PT) Herr talman! Det muntliga ändringsförslaget stöds av kvinnliga ledamöter från fem politiska grupper och även av en manlig ledamot. Det syftar till följande ändring av första delen: ”Europaparlamentet betonar att kvinnor som har tvingats avbryta sin yrkesverksamhet måste genomgå omskolning för att förbättra sin anställbarhet” och därefter ”uppmanar medlemsstaterna att öka möjligheterna till livslångt lärande”. Detta är det ändringsförslag vi lägger fram.

(Parlamentet gav sitt samtycke till att detta muntliga ändringsförslag skulle beaktas.)

6.7. Resultat från Forumet för förvaltning av Internet (Rio de Janeiro, 12-15 november 2007) (omröstning)

7. Datum för sammanträdesperioderna: se protokollet

8. Röstförklaringar

  Talmannen. – Jag vill föreslå följande inför omröstningen: Vi inleder med röstförklaringarna, och därefter avbryter vi sammanträdet kl. 13.00. De röstförklaringar som inte behandlats kan då läggas fram i eftermiddag efter debatten och när samtliga omröstningar genomförts.

(Livliga applåder)

(Parlamentet godkände förslaget.)

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman

Röstförklaringar

Betänkande: Cashman (A6-0514/2007)

  Roger Helmer (NI). – (EN) Herr talman! Jag måste säga att när det gäller just den här åtgärden röstade jag emot. Michael Cashman är en charmerande gentleman, men jag får lov att säga att när jag ser något med hans namn på, betraktar jag det alltid med ett visst mått av skepsis.

Problemet här är att vi har Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, precis som om det inte fanns något sådant skydd för mänskliga rättigheter i medlemsländerna. Jag ifrågasätter om det finns behov av den här institutionen på europeisk nivå. Är det inte bara ett sätt att utvidga byråkratin och skapa nya halvoffentliga organisationer – quangos, som vi kallar dem i Storbritannien? Det här är en börda för skattebetalarna, och i mångas ögon kommer den inte att verkligen bidra till mänskliga rättigheter.

Utan den konstitution som vi blev lovade, och som ni nu föreslår ska drivas igenom utan folkomröstning, finns det dessutom ingen grund för detta.

  Derek Roland Clark (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Jag röstade emot det här betänkandet eftersom Storbritannien redan respekterar mänskliga rättigheter. Storbritannien har undertecknat många internationella avtal och behöver inte bli upplyst om hur det ska uppföra sig av EU, som struntade blankt i resultaten från de franska och nederländska folkomröstningarna trots att de var helt författningsenliga.

De röstade emot konstitutionen. Den har ersatts med ett likvärdigt fördrag som nu har godkänts innan de som skrev under det ens har sett det i sin helhet.

EU har uppenbart ingen respekt för demokratiska rättigheter och kan därför inte anses vara en säker eller tillförlitlig väktare av mänskliga rättigheter.

  Thomas Wise (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Tack för den här möjligheten att förklara min röst. Det här är första gången jag har gjort något liknande. Jag röstade emot det här förslaget eftersom utskottet i fråga må heta utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, men det ger ingen frihet till medborgarna, det ger inte rättvisa, och det lägger sig i inrikesfrågor. Vi i Storbritannien blev lovade en folkomröstning. Vi kommer inte att få det. Vad tänker EU göra åt detta?

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Tack så mycket för att jag har fått möjlighet att förklara min röst i den här viktiga frågan.

Ni kanske inte är medveten om detta, men valkretsen som jag representerar är London, den främsta staden i världen, huvudstad i det främsta landet i världen.

Vad man måste förstå är att London faktiskt är en stad med mycket stor mångfald. Jag ska förklara: vi har redan 300 språk och 14 religioner, och på det stora hela kommer vi mycket bra överens. Så EU skulle faktiskt kunna lära sig en hel del av London och hur staden har sett till att mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet respekteras.

Vi behöver inte få de här frågorna lösta på EU-nivå. Vad skulle London, den mest mångkulturella staden i Europa – kanske till och med i världen – kunna lära sig av den här institutionen? Vad skulle London kunna lära sig om mänskliga rättigheter? Vad skulle London kunna lära sig om grundläggande rättigheter? Absolut ingenting!

Jag skulle vilja tillägga följande: den kommande ratificeringen av den europeiska konstitutionen, som sker trots att konstitutionen blivit nedröstad i två folkomröstningar, är odemokratisk, feg…

(Talmannen avbröt talaren)

  Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Herr talman, på vilka rättsliga grunder bygger vi upp den här byrån? Byrån för grundläggande rättigheter skulle ha fått sina befogenheter från den europeiska konstitutionen. Den skulle ha fått sina befogenheter från Lissabonfördraget. Men den enda juridiska grund den har just nu är en bräcklig väv av kommunikéer, pressmeddelanden och resolutioner från rådet.

EU har inte problem med systematiska överträdelser mot mänskliga rättigheter. Däremot finns det problem med systematiska överträdelser mot demokratiska rättigheter. Problemet vi har är att en stadga om mänskliga rättigheter som skrivits ner på papper är meningslös om det inte också finns mekanismer för att kunna ställa ledarna till svars.

Om man tittar på författningarna i före detta Östtyskland och Sovjetunionen så var de fulla av dessa underbara löften om frihet. Men, som folken i dessa olyckliga länder fick erfara, betydde de ingenting utan demokrati.

Om ni vill införa den här stadgan om mänskliga rättigheter borde ni först rådfråga folket genom en folkomröstning. Pactio Olisipio censenda est!

  Jim Allister (NI). – (EN) Herr talman! Jag röstade också emot det här skrattretande förslaget om en byrå för mänskliga rättigheter i EU.

Storbritannien, liksom många andra länder, har sedan länge undertecknat den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Sådana rättigheter som kräver extern övervakning finns där, och alla domstolar som behövs för att följa den konventionen kan hittas i den här staden , inte för att följa något som krävs från EU:s sida.

Så detta är fullständigt onödigt, ett rent slöseri med offentliga medel. Det primära syftet är att förse EU med ytterligare ett lager av statligt maskineri, så att unionen kan stoltsera med att vara någon sorts superstat inom ett Europa som ger rättigheter till sina medborgare, rättigheter som de redan har.

Om EU vill ge rättigheter, så kan man börja med att erkänna den grundläggande rätten att få rösta om frågor som att säga ”ja” eller ”nej” till en konstitution.

Betänkande: Díaz de Mera García Consuegra (A6-0447/2007)

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Herr talman! Eftersom brottsligheten ständigt ökar och terroristhotet fortsätter att växa krävs det ett flexiblare Europol.

De tre tilläggsprotokollen från 2000–2003 som ändrar och kompletterar Europolkonventionen har fortfarande inte trätt i kraft. En organisation som ska upprätthålla lagen kan givetvis inte vara effektiv om ändringar av grundläggande rättsakter inte träder i kraft förrän flera år efter beslutet om att anta dem. Förslaget till rådets beslut åtgärdar den här situationen och det är anledningen till att jag röstade för förslaget.

En viktig förändring i förhållande till den nuvarande situationen är att Europol ska finansieras genom gemenskapsbudgeten och att Europols personal kommer att få status som EU-tjänstemän. Det kommer att öka Europaparlamentets delaktighet i Europols ledning och underlätta hanteringen av budget- och personalfrågor. Dessutom kommer Europaparlamentets position att stärkas när den demokratiska hanteringen av Europol förbättras. Gemenskapens utgifter kommer vidare att kunna jämföras med medlemsstaternas löpande utgifter.

  Oldřich Vlasák (PPE-DE) . – (CS) Herr talman! Låt mig förklara varför jag inte deltog i omröstningen om detta betänkande. För det första fungerar Europol bra på grundval av bilaterala avtal och bilateralt samarbete. För det andra har Tjeckien tillsammans med andra länder anslutit sig till Schengenområdet. Det är nödvändigt att först och främst vänja sig vid detta samarbete, analysera och sedan förbättra det. Dessutom kommer all vidare integration för att omvandla Europol till en europeisk polisstyrka att kräva en ratificering av Lissabonfördraget. Först då kan vi prata om eventuella förändringar av Europols rättsliga grund.

  Roger Helmer (NI). – (EN) Herr talman! Jag noterade med intresse att ni stängde av min kollega Syed Kamalls mikrofon så fort 60 sekunder passerat, medan ni är betydligt mer generös när folk säger sådant som faller er bättre i smaken.

Ett av felen som vi gör i EU är att blanda ihop ”samarbete” med ”överstatlighet”. Jag är helt för polissamarbete – det skulle vilken förnuftig person som helst vara i dessa dagar. Däremot är jag helt emot att det skapas överstatliga myndigheter – som Europol är tänkt att bli. Som en av mina kollegor sa om byrån för grundläggande rättigheter, är detta ett av de statskännetecken som EU gör anspråk på.

Problemet är att de här organisationerna saknar demokratisk legitimitet, och detta är mycket farligt. Både Europol och EU kommer att sakna demokratisk legitimitet tills en folkomröstning om Lissabonfördraget kommer till stånd.

  Derek Roland Clark (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Jag är helt oenig med det här betänkandet. Jag röstade emot det. Samarbete mellan poliskårer, ja. Påtvingat samarbete och måsten, nej – särskilt som den här polisstyrkan kommer att omfatta beväpnad polis som kan skickas vart som helst inom EU.

Vi har som regel inte beväpnad polis i Storbritannien. Vi kommer inte att acceptera att beväpnad polis kommer in på Europols befallning. Vi tror inte på det. Vi sköter vårt land på ett annat sätt!

Jag är särskilt besviken över att se att ändringsförslagen 56 och 57 röstades ner, eftersom de skulle ha avskaffat den här poliskårens immunitet om de hade blivit antagna. I Storbritannien är vi vana vid att ha en poliskår som kan ställas till svars efteråt om de orsakar skada på egendom, kränker individer eller arresterar utan goda skäl. Men jag skulle inte bli förvånad, för nu är det ju så att ni också är beredda att driva igenom en konstitution utan att fråga någon.

  Thomas Wise (IND/DEM). – (EN) Herr talman! För andra gången reser jag mig för att uttrycka min röst emot det här förslaget.

I Storbritannien finns det en enkel filosofi: ingen står över lagen. Inte ens drottningen, den engelska monarken, står över lagen. Allmänna lagar och regler gäller. Med den här lagstiftningen har vi skapat en situation där det finns folk som står utanför lagen och inte kan ställas till svars på ett lagligt sätt.

Jag har sagt det förut här i parlamentet: om EU är svaret, då måste det ha varit en förbaskat dum fråga, och aldrig har detta varit så sant som nu.

Jag avslutar med Kennedys ord: ”De som gör fredliga protester omöjliga gör våldsamma protester ofrånkomliga”.

  Nirj Deva (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det är mycket viktigt att vi samarbetar över nationella gränser mot internationell brottslighet, terrorism, droger och så vidare. Europol sköter det jobbet just nu tillsammans med andra poliskårer.

Men att skapa ett europeiskt poliskontor som ökar den centrala makten kommer inte att lösa problem som har uppstått i olika lokalsamhällen runtom i Storbritannien. Mitt land, mitt parti, har idag röstat emot den här resolutionen som lojala medlemmar av det konservativa partiet.

Mitt parti har också efterfrågat en folkomröstning om EU:s konstitutionella fördrag. Jag har ingen annanstans än här att protestera mot vad Gordon Brown gör när han tar tillbaka det löfte han gav om att hålla en sådan folkomröstning.

Jag skulle därför vilja be att vi uppmanar Gordon Brown att ge det brittiska folket den folkomröstningen.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag förstår att det här förslaget till ett beslut i rådet, som det beskrivs i betänkandet, avser att göra Europol till en EU-byrå.

Vi måste vara medvetna om att detta kommer att få två konsekvenser. För det första kommer finansieringen att behöva tillhandahållas från gemenskapsbudgeten, och Europol-personal kommer att få status som EU-tjänstemän. Betänkandet innehåller även bestämmelser om samordning, vilket vi alla välkomnar, samt om organisation och genomförande av utredningar och operativ verksamhet i samarbete med berörda myndigheter i medlemsländerna eller genom gemensamma utredningsteam.

Det konservativa partiet stöder öppet samarbete mellan poliskårer i kampen mot brottslighet, inom hela EU och utanför. Men vi accepterar verkligen inte att EU har någon som helst roll i att centralisera sådant samarbete. Alltså är Europol är en onödig byrå, eftersom det redan finns andra organisationer som uppfyller den här funktionen på global nivå.

Av det skälet skulle jag vilja tillägga att den kommande ratificeringen av den europeiska konstitutionen, trots att den blivit nedröstad i två folkomröstningar, är odemokratisk, feg och illegitim.

  Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag är glad över den här möjligheten att förklara min röst. Jag ansökte om att få yttra mig i debatten om den här frågan, men en av följderna av mitt partis olyckliga mesallians med Europeiska folkpartiet är att ledamöter från det brittiska konservativa partiet systematiskt förvägras talartid i viktiga debatter.

Vad jag vill säga är att det här betänkandet grundas på ett begreppsmässigt missförstånd. Folk säger att eftersom vi har gränsöverskridande brottslighet behöver vi en gränsöverskridande poliskår.

Det har vi redan. Nationalstaternas poliskårer har samarbetat med goda resultat i årtionden. Vi har Interpol, vi har Haagkonventionen, vi har utlämningsavtal, vi godkänner tid i fängelse i ett annat land som en del av domen, och så vidare.

Skillnaden är att dessa saker grundas på demokratiska beslut självständiga stater emellan, medan det som föreslås med Europol innebär federalisering av vad som borde vara en känslig nationell fråga – nämligen upprätthållandet av straffrätten.

Om vi verkligen vill göra det här, borde vi först fråga efter folkets åsikt i en folkomröstning, och därför behöver vi en folkomröstning om Lissabonfördraget.

  Jim Allister (NI). – (EN) Herr talman! Vissa av de argument som spritts för att motivera det här förslaget om Europol är ren bluff. Det har framförts att vi behöver förändra den rättsliga grunden, att vi behöver förse Europol med EU-finansiering, att dess anställda behöver vara EU-tjänstemän, att vi behöver utöka dess befogenheter, och att vi behöver denna byrå så att vi kan bekämpa organiserad brottslighet och terrorism. Vilket komplett nonsens! Vi har bekämpat organiserad brottslighet och terrorism effektivt genom äkta långvarigt samarbete mellan poliskårerna.

Det här handlar helt om att skapa ytterligare en institution för EU:s överstatlighet, så att det finns en effektiv EU-poliskår. Det är vad de tjänstemännen kommer att bli. De kommer att lägga sig i medlemsländernas interna angelägenheter och – som redan har påpekats –med immunitet för sina handlingar och utom räckhåll till och med för rättslig prövning i nationalstaterna. Detta är ett befängt förslag och fullständigt onödigt.

Betänkande: Polfer (A6-0516/2007)

  Nirj Deva (PPE-DE). – (EN) Herr talman! När det gällde Lydie Polfers betänkande röstade det konservativa partiet med den föredragande i frågan om Sydkaukasien.

Men det är väl ganska underligt att vi är så måna om att skydda de demokratiska friheterna och rättigheterna i Sydkaukasien, att se till att folket där har sin legitimitet och sin självbestämmanderätt – samtidigt som Gordon Brown från labourpartiet, i den viktiga frågan om EU:s konstitutionella fördrag, har lovat att ge oss en folkomröstning men nu tagit tillbaka det löftet.

Mitt parti, det konservativa partiet, är upprörda över att ett löfte har brutits. Därför står jag här och ber labour-regeringen att ge oss en folkomröstning om den här viktiga konstitutionella frågan, likaväl som vi bryr oss om vad som händer i Sydkaukasien.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag förstår att den här betänkandet välkomnar att Armenien, Azerbajdzjan och Georgien inkluderas i den europeiska grannskapspolitiken, och att man ansluter sig till bilaterala handlingsplaner inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken.

Jag förstår även att föredraganden uppmanar EU att utveckla en regional politik för Sydkaukasien, som ska tillämpas i samverkan med länderna i regionen. Naturligtvis är ett av slagorden som kommer att dyka upp i många av de här betänkandena ordet ”demokrati”. Jag representerar London – kanske är ni inte medvetna om det. Jag representerar London, den främsta staden i världen, huvudstad i det främsta landet i världen. Och i London råkar vi ha ett samhälle med mycket stor mångfald, inklusive många människor från Armenien, Azerbajdzjan och Georgien.

En av de saker som de uppskattar med livet i London är demokrati och rätten att framföra sina åsikter i viktiga frågor. De frågar mig hela tiden: ”Varför predikar ni för oss om demokrati, när ni förvägrar era egna medborgare i Storbritannien just den rättigheten när det handlar om en folkomröstning om konstitutionen?”. Så konstitutionen, som har röstats ner i två folkomröstningar, är odemokratisk, feg och illegitim.

  Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka er för det tålamod och det goda humör ni visar prov på under sessionen. Liksom i går skulle jag också vilja framföra ett tack till personal och tolkar som ser till att vi får det som vi vill ha det.

Den stora frågan i Sydkaukasienregionen är för närvarande striden om valresultaten. Väst blundade mer eller mindre för den Saddamliknande valsegern för den sittande regeringen i Georgien med en röstsiffra på dryga 90 procent i första vändan, och nu, när den kräver omval, bråkar vi om huruvida omröstningen var fri och rättvis.

På vilket utgör vi i EU ett exempel för dessa länder som kämpar för demokrati när vi visar ett sådant förakt för vår egen demokratiska process här i EU? Det känns då och då nödvändigt att påminna parlamentet om att 55 procent av de franska och 62 procent av de holländska valdeltagarna röstade nej till det konstitutionella fördraget, och ändå har vi dokumentet här igen – den här gången utan några folkomröstningar – i form av Lissabonfördraget.

Jag säger det igen: folket måste få rösta om Lissabonfördraget. Pactio Olisipio censenda est!

  Talmannen. – Herr Hannan! Mitt goda humör har svårt att mäta sig med ert. Jag undrar alltid hur ni bär er åt för att pressa in en referens till en folkomröstning. Ni lyckas med det varje gång, oberoende av vilket ämne vi diskuterar.

Betänkande: Anastase (A6-0510/2007)

  Roger Helmer (NI). – (EN) Herr talman! Jag röstade för lagförslaget, inte av min fasta övertygelse utan för att jag, som den lojale konservativ jag är, följde partilinjen.

Om det hade varit min ensak skulle jag antagligen ha lagt ned min röst eller kanske röstat mot. Jag måste säga att frågor som rör Svarta havet inte har högsta prioritet för mina väljare i East Midlands i Storbritannien, och jag misstänker att de inte har andra eller tredje prioritet heller. Därför skulle man nog kunna säga att det här inte är en sak av allra högsta vikt.

utikespolitik, och jag är helt och hållet för att det sker i samverkan när det ligger i deras intresse – vare sig det sker med stater inom eller utanför. EU

I vilket fall som helst kan den gemensamma utrikes – och säkerhetspolitiken inte ha någon demokratisk giltighet om det inte blir någon folkomröstning om Lissabonfördraget.

  Derek Roland Clark (IND/DEM). – (EN) Herr talman! De nya riktlinjerna är förmodligen till för att underlätta bland annat leveransen av olja och gas genom den regionen till Västeuropa.

Det skulle då gälla rysk gas och rysk olja, och därmed har ni öppnat för möjligheten att bli hållna som gisslan. Vi vet alla att Ryssland stängde av gasleveransen till Ukraina för två år sedan, och när de får en ännu större andel av gasleveransen till Västeuropa kommer de kanske att göra samma sak mot oss alla vid tillfälle.

I Frankrike har man i alla fall insett detta och producerar åtminstone 70 procent av sin elektricitet från kärnkraft. Det är på tiden att EU formulerar riktlinjer för att främja den möjligheten i hela unionen.

Det är inte förvånande att ni i stället sysslar med södra Kaukasus, områden runt Svarta havet och regimer som inte är speciellt stabila och som kanske inte vill ha oss där. Men självklart gör ni hellre det än arbetar för en folkomröstning om den nya konstitutionen bland era egna.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag är glad åt att kunna säga att jag fortfarande är här, även om ni och andra kanske inte delar min glädje. Jag skulle vilja tacka er alla för ert tålamod.

Jag har förstått att detta initiativbetänkande egentligen välkomnar kommissionens meddelande ”Svartahavssynergin – ett nytt regionalt samarbetsinitiativ”, som har som målsättning att öka samarbetet med och inom Svartahavsregionen genom att komplettera den bilaterala verksamhet som redan pågår med en regional strategi. För att en sådan strategi ska lyckas krävs att meddelandet följs av fler konkreta åtgärder från EU:s sida för att utveckla en verklig regional dimension avpassad till området.

Vilket område talar vi om? Låt mig bara klargöra att Svartahavsregionen omfattar EU-medlemsstaterna Bulgarien, Grekland och Rumänien samt Turkiet och parterna i den europeiska grannskapspolitiken: Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina samt Ryssland. Den store filosofen Brook Benton– följd och imiterad av Randy Crawford – sa en gång: ”It’s a rainy night in Georgia”. Minsann, när folket i Europa berövas sin röst och folket i Storbritannien berövas sin röst i en folkomröstning om konstitutionen, ja då är det en regnig natt för EU:s demokrati.

  Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag uppskattar ert tillmötesgående. Jag är glad åt att kunna yttra mig om betänkandet eftersom jag har fått den uppfattningen att EU i sin behandling av Turkiet möjligen begår det största misstaget i vår generation.

Det förefaller nu vara tämligen klart att vi aldrig kommer att bevilja Turkiet fullt medlemskap. Det framgår tydligt av majoriteterna i parlamentet och i utgången av löftena om folkomröstning i Österrike och Frankrike där en majoritet på 70 respektive 80 procent är emot medlemskapet.

Om vi från början hade talat om för Ankara att det var på det viset och att vi tänkte arbeta fram något sorts alternativ, hade vi kanske kunnat fortsätta som vänner och partner. I stället håller vi turkarna på sträckbänken, tvingar på dem tiotusentals sidor acquis communautaire , och vill få dem att ge efter vad gäller Armenien och Cypern och behandlingen av minoriteter. Och sedan, efter allt detta, om kanske tio eller till och med femton år, avfärdar vi dem med en vinkning. Genom att göra så riskerar vi att framkalla just det som vi säger att vi fruktar, nämligen en islamistisk stat.

Turkiet är mer av en demokrati än vad EU är. De bytte regering på fredlig väg. Jag önskar att vi skulle ha modet att rådfråga vårt eget folk. Pactio Olisipio censenda est!

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Svartahavsområdet, ett produktions- och transiteringsområde, har strategisk betydelse för att diversifiera och säkra energiförsörjningen till Europeiska unionen. Jag är övertygad om att det regionala samarbetet även bör inkludera EU-medlemsstaterna som likvärdiga partner, vid sidan av Turkiet och Ryssland. Det är därför jag har röstat för betänkandet.

Jag oroar mig för de ständiga konflikterna i den här regionen, som är ett hot mot stabiliteten och utvecklingen i området. Jag vill därför uppmana Europeiska unionen att anstränga sig mer för att lösa konflikterna i detta strategiska område, att engagera sig särskilt i fredsskapande åtgärder och att närmare samarbeta med Rysslands och Ukrainas regeringar. Det finns tydliga problem med den ojämna utvecklingen inom den privata sektorn i flera länder runt Svarta havet. Det är nödvändigt att förbättra investeringsklimatet i regionen, för både lokala och internationella företag, med åtgärder för att stärka kampen mot korruption och bedrägerier och främja marknadsekonomiska reformer.

  Talmannen. – I enlighet med kammarens beslut kommer röstförklaringarna att fortsätta efter eftermiddagens omröstning.

Röstförklaringar

Betänkande: Cashman (A6-0514/2007)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill ge mitt fulla stöd för detta betänkande, som är frukten av ett långt och utmärkt arbete av vår kollega Michael Cashman.

Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet omvandlades till en byrå med uppgift att skydda och främja de mänskliga rättigheterna. Byrån inrättades officiellt den 1 mars 2007. Sedan dess tvingas vi erkänna att den dessvärre inte alls varit driftsklar, eftersom den saknar en direktör och ett flerårigt ramprogram.

För att åtgärda denna tröghet och byråkratiska ineffektivitet föreslår föredraganden ändringar i det fleråriga ramprogrammet på ett fåtal områden. Han uppmanar kommissionen och rådet att påskynda utnämningen av en direktör för att förenkla en snabb överenskommelse mellan EU-institutionerna och därmed på nytt kunna aktivera detta verktyg som är så viktigt för skyddet av medborgarnas mänskliga rättigheter.

Jag uppmanar mina kolleger att stödja det här betänkandet, eftersom det är ett första steg mot att göra byrån driftsklar.

Stödet för EU:s politik för mänskliga rättigheter och dess utveckling kan inte och får inte vara beroende av hänsynstaganden och förseningar av politisk och ekonomisk karaktär.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Jag stödde självklart inrättandet av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter i februari 2007, eftersom jag anser att denna byrå avsevärt skulle kunna bidra till att stärka konsekvensen och sammanhållningen i EU:s politik i fråga om grundläggande rättigheter.

Byrån inrättades officiellt den 1 mars 2007 men det saknas fortfarande viktiga komponenter för att den ska kunna bli driftsklar, nämligen utnämning av en direktör och godkännande av ett flerårigt ramprogram.

Syftet med detta initiativ är att anta det fleråriga ramprogram som ska vara vägledande för byråns arbete under de kommande fem åren genom att definiera de temaområden som byrån ska agera inom.

Jag välkomnar därför föredraganden Michael Cashmans intensiva arbete för att underlätta förhandlingarna. Jag hoppas liksom han att detta kommer att uppmuntra kommissionen och rådet att slutföra både diskussionen om det fleråriga ramprogrammet och processen att välja kandidater till direktörsposten så snart som möjligt.

EU:s medborgare kommer inte att förstå skälen till vidare förseningar som hindrar Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter från att inleda sin verksamhet.

  Sylwester Chruszcz (NI), skriftlig. − (PL) Jag stöder inte inrättandet av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, och därför stödde jag inte heller det fleråriga ramprogrammet för 2007−2012.

Jag anser att inrättandet av den här byrån och dess funktioner inte bara är ett slöseri med pengar utan också ett farligt politiskt initiativ, vars långsiktiga effekter kan skada EU:s medlemsstater. De grundläggande uppgifter som tilldelats den här byrån innebär ett tydligt intrång i medlemsstaternas suveränitet. Byråns existens kan inte motiveras. Samtliga EU-länder har redan institutioner med uppgift att skydda demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Jag anser att den här byråns verksamhet oundvikligen kommer att sträcka sig utanför de temaområden för vilka den inrättats. Under dagens omröstning om ändringsförslag 6 till skälen väcktes exempelvis frågan om att definiera en människa och fastställa den tidpunkt då hon får mänskliga rättigheter.

Den här typen av åtgärder är ett skandalöst försök att i hemlighet införa farliga ideologiska föreställningar inom ramen för Europeiska unionen.

  Glyn Ford (PSE), skriftligt. – (EN) Jag stöder betänkandet, trots mitt motstånd mot och besvikelse över att det tidigare europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet , som startade med att följa direktiv från ministerrådets rådgivande kommittée för rasism och främlingsfientlighet, där jag representerade parlamentet, nu har upplösts för att integreras med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter som är mycket större.

Centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet i Wien gjorde ett ytterst värdefullt arbete genom att främja de bästa metoderna för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och antisemitism och förhindra att sådana företeelser uppkommer, liksom att rapportera om läget i unionen och kandidatländerna. Faran är att detta kommer att försvinna eller åtminstone försvagas genom den nya byrån. Jag kommer att följa utvecklingen mycket noga.

  Patrick Gaubert (PPE-DE), skriftlig. – (FR) PPE-DE-gruppens franska delegation välkomnar antagandet av Cashmanbetänkandet om antagandet av ett flerårigt ramprogram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter för 2007–2012.

Bland annat definieras de exakta temaområdena för byråns verksamhet för att byrån ska kunna utföra sitt uppdrag och nå sina mål.

Majoriteten i den franska delegationen följde gruppens linje och förkastade ändringsförslagen från liberalerna om att utvidga byråns uppdrag till att innefatta homofobi och homofobiskt våld och rasism riktad mot romer. De gjorde inte detta för att uttrycka ett motstånd mot detta legitima och riktiga mål, utan för att dessa frågor redan omfattas av ett förslag till beslut som inkluderar rasism, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans jämte diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder, sexuell läggning eller tillhörighet till en minoritet i byråns temaområden.

Vi välkomnar antagandet av det här betänkandet, som gör att byrån kan bli driftsklar och därmed fullgöra sin uppgift och skydda EU-medborgarnas rättigheter.

  Ambroise Guellec (PPE-DE), skriftlig. – (FR) PPE-DE-gruppens franska delegation välkomnar antagandet av Cashmanbetänkandet om antagandet av ett flerårigt ramprogram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter för 2007–2012.

Bland annat definieras de exakta temaområdena för byråns verksamhet för att byrån ska kunna utföra sitt uppdrag och nå sina mål.

Den franska delegationen följde gruppens linje och förkastade ändringsförslagen från liberalerna om att utvidga byråns uppdrag till att innefatta homofobi, homofobiskt våld och rasism riktad mot romer. De gjorde inte detta för att uttrycka ett motstånd mot detta legitima och riktiga mål utan för att dessa uppdrag redan omfattas av ett förslag till beslut som inkluderar rasism, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans jämte diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder, sexuell läggning eller tillhörighet till en minoritet i byråns temaområden.

Vi välkomnar antagandet av det här betänkandet, som gör att byrån kan bli driftsklar och därmed fullgöra sin uppgift och skydda EU-medborgarnas rättigheter.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Om vi bortser från de aspekter som kritiserats, som vi redan haft möjlighet att understryka, kommer syftet med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter att klargöras så fort dess verksamhet kommer igång.

I debatten om definitionen av målen och prioriteringarna för det fleråriga ramprogrammet för 2007–2012 begränsades temaområdena tydligt till följande: rasism, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans, diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, sexuell läggning eller tillhörighet till en minoritet, ersättning till brottsoffer, förebyggande av brottslighet och därmed sammanhängande aspekter som har betydelse för medborgarnas säkerhet, skydd av barn inbegripet barnets rättigheter, invandring och integrering av invandrare, asylfrågor, visumfrågor och gränskontroller, deltagande i den demokratiska processen i EU, människorättsfrågor som hänger samman med informationssamhället, tillgång till en effektiv och oberoende rättskipning.

Europaparlamentet har lagt till extrem fattigdom och social utslagning. Sociala rättigheter, inklusive rättigheter för arbetstagare, har dock inte prioriterats, inte ens nu när grundläggande sociala rättigheter ifrågasätts i den politik som främjas av EU.

  Elisabeth Morin (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Liksom den franska delegationen i PPE-DE-gruppen välkomnar jag antagandet av Cashmanbetänkandet om antagandet av ett flerårigt ramprogram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter för 2007–2012.

Bland annat definieras de exakta temaområdena för byråns verksamhet för att byrån ska kunna fullgöra sitt uppdrag och nå sina mål.

Liksom den franska delegationen och PPE-DE-gruppen förkastade jag ändringsförslagen från liberalerna om att utvidga byråns uppdrag till att innefatta homofobi, homofobiskt våld och rasism mot romer. De gjorde inte detta för att uttrycka ett motstånd mot detta legitima och riktiga mål utan för att dessa uppdrag redan omfattas av ett förslag till beslut som inkluderar rasism, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans jämte diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder, sexuell läggning eller tillhörighet till en minoritet i byråns temaområden.

Jag välkomnar antagandet av det här betänkandet, som gör att byrån kan bli driftsklar och därmed fullgöra sin uppgift och skydda EU-medborgarnas rättigheter.

Betänkande: Díaz de Mera García Consuegra (A6-0447/2007)

  Bairbre de Brún and Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftligt. – (EN) Jag röstade för det ändrade förslaget därför att det innehåller förbättringar vad gäller dataskydd.

Däremot är jag inte för den ökade överföringen av rättsliga och inrikes frågor från medlemsländerna till EU. Av den anledningen röstade jag mot lagstiftningsresolutionen.

  Gérard Deprez (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag stöder starkt betänkandet från vår utmärkte kollega Agustín Díaz de Mera García Consuegra.

Omvandlingen av Europol till ett EU-organ är en begäran som jag alltid har stött.

Det innebär att Europol från och med nu kommer att finansieras genom gemenskapsbudgeten och att Europols personal kommer att få status som EU-tjänstemän. I båda fallen har Europaparlamentets befogenheter stärkts avsevärt.

Dessutom innebär rådets beslut att Europols räckvidd och handlingskapacitet utvidgas avsevärt, vilket jag också stöder.

Kort sagt stöder jag utan förbehåll beslutet om att göra Europol effektivare och underkasta det verklig demokratisk kontroll.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Rådets fifflande har visat sig ytterst framgångsrikt: de har förvandlat Europeiska polisbyrån, Europol, från en mellanstatlig byrå finansierad genom medlemsstaternas budgetar till ett EU-organ finansierat genom EU:s budget och gett Europols personal status som EU-tjänstemän, och allt på grund av tekniska och inte politiska krav.

Eftersom Europols befogenheter har utvidgats avsevärt så att de nu omfattar andra områden än organiserad brottslighet anser rådet att de nya målen kan hanteras bättre på EU-nivå än på medlemsstatsnivå. Därmed tillämpas den europeiserande logiken om systematisk eliminering av medlemsstaternas behörigheter och fördjupning av den överstatliga modellen i den mycket tvivelaktiga subsidiaritetsprincipens namn.

Det är exakt samma filosofi och strategi som ligger bakom reformerna i Lissabonfördraget, som EU:s ledare och de nationella ledarna tillsammans vill ålägga folk och nationer mot deras egen vilja.

Europeiska unionen lyssnar inte längre på sin befolkning. I stället har man ignorerat och ljugit för dem. När nu 26 EU-länder har meddelat att de inte tänker ratificera det här fördraget genom folkomröstning, låt oss då hoppas att Europas nationer och folk kan räddas av att denna löjliga text förkastas av irländarna, det enda folk som tillåts bestämma själva.

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. − (PL) EU:s medlemsstater skapade Europol som ett institutionellt svar på behovet av att bekämpa organiserad brottslighet. Idag diskuterar vi att bredda Europols befogenheter och strama upp dess verksamhet, tolv år efter det att byrån inrättades.

Föredraganden har gjort en korrekt bedömning av Europols nuvarande rättsliga och faktiska situation. Han kritiserar mycket riktigt det alldeles för komplicerade och långdragna förfarande som ska ge Europol en ny status och införliva det i EU:s organisatoriska struktur. De korrigeringsåtgärder som föreslås i betänkandet är också värda att beakta och stödja.

Tidigare försök att förändra Europols befogenheter visar hur svårt det är för länder att komma överens när de är bundna av principen om majoritetsbeslut. Därför anser jag att vi kommer att kunna göra procedurmässiga ändringar och förbättra situationen först när Lissabonfördraget ratificerats och träder i kraft i samtliga 27 medlemsstater, eftersom fördraget även kommer att reformera EU:s beslutsprocess.

Dessutom kommer Europeiska unionen som helhet att kunna bekämpa organiserad brottslighet på ett effektivare sätt om Europol ges status som EU-organ, med alla konsekvenser det får, inklusive de ekonomiska.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Eftersom varken förslaget till fördrag eller det här förslaget om att anta bestämmelser om Europols struktur, verksamhet, åtgärdsområde och uppgifter genom beslut med kvalificerad majoritet har ratificerats håller EU-institutionerna redan på att tröttna på att försöka omvandla Europeiska polisbyrån till ett EU-organ.

Förutom vår grundläggande kritik mot den här processen är vi bekymrade över följande:

- Risken för att ”särskilda kategorier av uppgifter rörande ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i parti eller fackförening, sexuell läggning eller hälsa” också kommer att behandlas.

- Att man misslyckas med att anta garantier för skydd av personuppgifter som behandlas i samband med polisiärt och rättsligt samarbete på EU-nivå och i förbindelser med tredjeländer, särskilt när det gäller USA (t.ex. passageraruppgifter).

- Att man misslyckas med att garantera att individen får tillgång till sina egna uppgifter eller meddelas när hans/hennes personuppgifter behandlas av Europol.

- Att man misslyckas med att klargöra de nationella parlamentens kontroll.

Detta skulle vara en flagrant överträdelse av medborgarnas rättigheter, friheter och garantier.

  Antonio Masip Hidalgo (PSE), skriftlig. − (ES) Jag röstade för texten som godkänts samstämmigt med bidrag från grupperna. Denna fråga påverkar det nödvändiga samarbetet mot brottslighet. Jag måste dock påpeka, liksom mina kolleger Claudio Fava och Javier Moreno Sánchez gjort, att de högt ställda målen i resolutionen stämmer dåligt överens med den motsträviga attityden hos föredraganden Agustín Díaz de Mera García Consuegra, som var generaldirektör för den spanska polisen den 11 mars 2004 och vägrade samarbeta med den domstol som ledde rättegången om Europas mest omfattande terroristbombningar någonsin.

Dessutom är föredraganden en av dem som ivrigast stöder och medverkar till den skandalösa teorin att det inte var islamistiska celler utan ETA-terrorister som låg bakom denna massaker. Agustín Díaz de Mera García Consuegra och andra individer som beskriver sig själva som ”peones negros” (svarta bönder) försökte förleda den internationella allmänna opinionen, och fastän deras ståndpunkt i slutändan inte behandlades som ett brott (den blev bara föremål för en sanktion och en allvarlig tillrättavisning från domstolen) bör parlamentet få reda på alla fakta. Deras personliga attacker avslöjar deras brist på argument. Slutligen vill jag beklaga att Agustín Díaz de Mera García Consuegra inte visade samma värdighet som sin kollega Jaime Mayor, som åtminstone tog bort sitt namn från texten om terrorism.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill rösta för Agustín Díaz de Mera García Consuegras betänkande om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol). Ändrade omständigheter inom EU, nya former av brottslig verksamhet och nya terroristhot innebär att den nuvarande byrån är i behov av en omorganisering. Jag anser dock att vissa punkter bör förtydligas.

Omvandlingen av Europol till ett EU-organ får inte lägga ytterligare en ekonomisk börda på medlemsstaterna; framför allt får den inte ta i anspråk några av de redan otillräckliga statliga resurser som öronmärkts för nationella polisstyrkor. Tvärtom måste de utredande myndigheterna och de myndigheter som ansvarar för lag och ordning tas om hand bättre och förstärkas. Europols uppdrag måste verkligen vara att stödja och samordna det grundläggande och oersättliga arbete som utförs av medlemsstaternas polisstyrkor. Det gläder mig därför att förslaget innehåller bestämmelser om samordning, organisation och genomförande av undersökningar och operativa insatser som utförs i samarbete med medlemsstaternas behöriga myndigheter eller av gemensamma utredningsgrupper.

Betänkande: Polfer (A6-0516/2007)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta initiativbetänkande avslöjar de verkliga ambitionerna bakom den europeiska grannskapspolitiken, speciellt för Sydkaukasien.

Syftet är att beskriva den geostrategiska agendans politiska, ekonomiska och militära aspekter, med andra ord EU:s plan för intervention i detta viktiga område, med ökade påtryckningar på Kina och Ryssland.

Detta kommer att leda till mer inblandning och påtryckningar i konflikter som uppstår i spåren av Sovjetunionens avveckling, med målet att se till att EU:s långtgående befogenheter och ekonomiska grupper tar kontroll över denna region, där även intern kapitalistisk rivalitet blir väldigt tydlig.

Man behöver bara titta på ”rekommendationerna”, t.ex. uppmuntran att sluta frihandelsavtal och strävan efter ytterligare liberalisering eller den tydliga vädjan om inblandning genom ”stöd” för ”civilsamhällets” verksamhet, samtidigt som man ser till att ”[gemenskapens!] resurser fördelas…utan…statlig inblandning”.

Sättet att se på energifrågan är särskilt signifikant, eftersom det visar betydelsen av elhandlare som kan kringgå Ryssland och kontrollen över energiinfrastrukturer och energikällor.

Till sist kan vi notera motsägelsen i att Europaparlamentet uttrycker ”sitt ovillkorliga stöd för Georgiens territoriella integritet och dess okränkbara internationellt erkända gränser” och vädjan till principerna i FN-stadgan, när detta inte har gjorts i Serbiens fall.

Betänkande: Anastase (A6-0510/2007)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta är ytterligare ett initiativbetänkande med samma logik som betänkandet om Sydkaukasien och den europeiska grannskapspolitiken: med andra ord, inblandning och påtryckningar för att garantera tillträde till (och kontroll över) marknader (i synnerhet energimarknader) och ytterligare liberalisering.

I betänkandet förordas främjande av ”marknadsekonomiska reformer”, uppmuntras till ”harmonisering och ytterligare liberaliseringsåtgärder” och stöds ”upprättandet av ett frihandelsområde i enlighet med WTO:s principer”. Det är en process där EU påstås ha ”en ledande roll att spela” när det gäller att ”uppmuntra regionen att ta de steg som dessa mål kräver”.

Samtidigt betonas i betänkandet ”nödvändigheten av att upprätta och utveckla goda grannstatsförbindelser bland länderna i Svartahavsregionen och med deras grannstater, på grundval av ömsesidig respekt, territoriell integritet, icke-inblandning i varandras inre angelägenheter och förbud mot att använda våld och hot om att använda våld, såsom grundprinciper för att främja det regionala samarbetet”, och ändå talas det i betänkandet om att främja dessa ”europeiska värden”, ”oaktat graden av tillmötesgående som partnerregeringarna uppvisar”. Det finns en tydlig motsägelse/inkonsekvens mellan vad som rekommenderas (för andra) och vilka åtgärder som vidtas. EU begär att andra ska respektera det som man själv inte respekterar. Vilken cynism.

Resolutionsförslag: Situationen i Kenya (B6-0024/2008)

  Karin Scheele (PSE), skriftlig. – (DE) Tills helt nyligen var Kenya ett semesterparadis för många människor. Besökare var väl skyddade från den kolossala korruption och extrema fattigdom som en majoritet av befolkningen levde under. Sedan händelserna i slutet av december och det bedrägliga presidentvalet är Kenya och dess politiska problem plötsligt på allas läppar.

Medan officiella observatörer i allmänhet såg parlamentsvalet som en framgång ifrågasattes om resultatet av presidentvalet var riktigt. När dagens resolutionsförslag om Kenya läggs fram fördömer vi återigen de omfattande oegentligheterna och den sittande presidenten Mwai Kibakis uppträdande, vars avvisande av erbjudandet från president John Kufuor om att hjälpa till att lösa krisen allvarligt har undergrävt medlingsansträngningarna. Vi uppmanar Kenyas politiska ledare att göra allt som står i deras makt för att förhindra ytterligare våldsamheter i landet och garantera respekten för de mänskliga rättigheterna. Under debatten om detta ämne diskuterade och granskade vi återigen frågan om effektiviteten i direkt budgetstöd. Det ämnet, liksom frågan om Kenya, kommer att hålla oss sysselsatta under flera månader framöver.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Med den här röstförklaringen vill jag påpeka att vi genom att erkänna medlingsansträngningarna från grannländer, Södra Afrikas utvecklingsgemenskap och Afrikanska unionen tror att det kenyanska folket kommer att kunna hitta och definiera sin egen väg. Det är det kenyanska folket som på egen hand ska hitta lösningar för att övervinna den nuvarande situationen i sitt land.

Därför ser vi alla försök till inblandning från EU:s sida som någonting negativt, vilket också framgår av resolutionen, särskilt med tanke på de mål som EU tillkännagett i sin ”Afrikastrategi” och det interimperialistiska samarbetet på denna kontinent, en rivalitet som också är väldigt tydlig och har lämnat djupa spår i regionen.

Slutligen vill jag betona att resolutionen saknar en referens till den allvarliga och försämrade socioekonomiska situation i landet – som ligger bakom det uttryck av allmänt missnöje som visats i samband med valet – och det djupgående ansvar för den här situationen som ligger i den nyliberala politik som i synnerhet främjats av de internationella ekonomiska institutionerna, de stora kapitalistiska makterna och deras gränsöverskridande företag.

  Zuzana Roithová (PPE-DE), skriftlig. – (CS) Jag stöder helt vår resolution om situationen i Kenya, som är baserad på en uppdaterad undersökning från EU:s observatörsuppdrag i Kenya i början av året.

Vi måste se till att myndigheterna i Kenya utan dröjsmål utreder omständigheterna kring valet och förhindrar ytterligare våldsamheter. Vi måste insistera på att direktsända radio- och tv-sändningar återkommer och att grundläggande mänskliga rättigheter och de rättigheter som fastställs i den afrikanska stadgan tillämpas. I resolutionen förringas dock Europeiska kommissionens ansvar för att lösa frågan om överföringen av 400 miljoner euro till den kongolesiska regeringen. Jag tror att vi snart kommer att återvända till den här frågan.

Betänkande: Figueiredo (A6-0519/2007)

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för punkt 20 i betänkandet om kvinnornas roll i industrin eftersom det är nödvändigt att kommissionen utför en studie om de negativa konsekvenserna av hur långa arbetstider påverkar privatlivet, familjen och sociala aspekter, t.ex. att barn tillbringar mycket tid ensamma och lämnas åt sig själva, vilket ofta leder till misslyckande i skolan och kriminalitet. Medlemsstaterna måste förbättra övervakningen av företag som tvingar sina anställda att stanna kvar på jobbet efter lagstadgad arbetstid, och de måste införa hårda straff för dessa företag.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) I dag antog Europaparlamentet mitt betänkande om kvinnornas roll i industrin. Det är väldigt positivt fastän jag beklagar vissa mindre ändringar.

I betänkandet erkänns dock kvinnornas viktiga roll i industrin, och kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder, inklusive effektiv övervakning, för att bekämpa stereotyper och diskriminering, särskilt lönediskriminering. Situationen är ännu allvarligare när man beaktar att kvinnors löner är i genomsnitt 30 procent lägre än mäns i industrin, medan genomsnittet för andra sektorer är 15 procent, trots att likalönedirektivet funnits i mer än 30 år.

I betänkandet betonas betydelsen av kollektivavtal för att bekämpa diskriminering av kvinnor, särskilt när det gäller tillgången till arbete, lön, arbetsvillkor, karriär och fortbildning.

Betydelsen av gemenskapsprogram som främjar skapande av varumärken, skydd av ursprungs- och produktionsbeteckningar och främjande av externa säljfrämjande åtgärder för gemenskapsprodukter inom sektorer där kvinnor dominerar betonas.

Slutligen är det väldigt viktigt att garantera ett erkännande av att kvinnliga som manliga arbetstagares rättigheter måste försvaras i omstruktureringsprocessen för industriföretag och att man måste garantera att deras strukturer – särskilt de europeiska företagsråden – får full tillgång till information och möjlighet att vidta viktiga åtgärder i hela processen, bland annat rätt att rösta.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Detta betänkande går in på en rad aspekter som i sig är betydelsefulla, men där medlemsstaterna har kompetensen och ansvaret att utveckla och förbättra sina respektive lagstiftningar. Könsfördelningen i bolagsstyrelser, utvecklingen av jämställdhetsplaner på storföretag och andelen kvinnliga ledamöter i bolagsstyrelser är inte frågor som bäst och effektivast regleras på EU-nivå. Vi har således röstat nej till det aktuella betänkandet.

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. − (PL) Det är uppenbart att den europeiska industrin genomgår en omfattande förändring. Därför är det svårt att inte erkänna dess strategiska betydelse för utvecklingen av EU:s samtliga medlemsstater och deras medborgare, oavsett kön.

Rollen för kvinnor som är anställda inom industrin i EU och de möjligheter som är tillgängliga för dem beror inte bara på ett lands ekonomiska utvecklingsnivå utan också på traditioner i fråga om godtagande av lika möjligheter och respekt för bestämmelser om de mänskliga rättigheterna. Kvinnorna deltar i industrin i stor skala och utgör ett betydande tillskott inom nästan alla sektorer. Trots det måste man hålla med föredraganden om att kvinnornas roll i industrisektorer med anknytning till spetsteknologi, t.ex. flygindustrin och den kemiska industrin, är klart otillräcklig.

Det är därför helt och hållet passande att man i betänkandet understryker den här aspekten och helt riktigt fokuserar på könsfrågor. I betänkandet betonas också att kvinnors deltagande inom industrin inte kan begränsas till arbeten i sektorer med okvalificerade arbeten, där kvinnorna är de som drabbas först vid omstruktureringar.

Föredraganden efterlyser stöd, särskilt till små och medelstora företag, för att behålla den relativt höga andelen yrkesverksamma kvinnor, särskilt när det gäller kvinnor som befinner sig i en mindre gynnsam yrkessituation. Detta förslag är värt att stödja, liksom hela betänkandet, om inte annat så bara av den anledningen.

  Marian Harkin (ALDE), skriftligt. − (EN) Jag stöder punkt 33 eftersom det är nödvändigt att vidta aktiva åtgärder, åtminstone interimistiskt, för att garantera kvinnors deltagande i beslutsprocessen på alla nivåer. Förutom detta ger jag mitt fulla stöd till punkt 20, eftersom det finns ett stort behov av en fullständig kartläggning över hur långa arbetstider inverkar dels på hälsan, både fysiskt och psykiskt, och dels på familjelivet. Om vi ska verka för balans i arbetslivet och en familjevänlig politik behöver vi en sådan undersökning.

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig − (PL) Mänskliga rättigheter utgör grunden för demokrati. Dessa rättigheter inkluderar den mycket viktiga principen om jämställdhet mellan kvinnor och män, givetvis med hänsyn till omständigheter som beror på de biologiska skillnaderna mellan dem. En aspekt av den här frågan gäller kvinnornas sysselsättning och roll i industrin. Det är helt enkelt omöjligt att införa en exakt uppdelning i två lika stora halvor.

Det som gäller här är framför allt lika möjligheter, vilket är beroende av tillgång till utbildning och yrkesutbildning i tekniska och ekonomiska ämnen. En annan mycket viktig fråga är att ge stöd till mödrar för att de ska kunna stanna hemma med sina barn och se till att de inte diskrimineras på sin arbetsplats. Det är viktigt att införa flexibla bestämmelser för pensioner till kvinnor som stannar hemma med sina barn. Perioder av så kallad föräldraledighet måste tillgodoräknas till fullo och läggas till den period som anses som sysselsättning enligt pensionsreglerna.

I många medlemsstater får kvinnor fortfarande mycket lägre lön än män för att utföra samma arbete av samma kvalitet och kvantitet. Det är oförsvarbart att hindra kvinnor från att åta sig lednings- eller styrelseuppdrag i bolagsstyrelser. Det krävs handling för att få bort stereotyperna i det här avseendet. Det framlagda betänkandet är ett steg i den riktningen, vilket är anledningen till att jag röstade för det.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) I många av skälen och punkterna i denna extremt långa resolution konstaterar vi det självklara. Vi kräver åtgärder som lyckligtvis vidtogs för en tid sedan. Det stämmer att vissa direktiv om lika behandling och lika möjligheter för kvinnor och män har tillämpats bristfälligt, men om diskriminering fortfarande återstår på de områden som täcks av dessa åtgärder, vems fel är det då? Alla dessa direktiv innehåller mekanismer för överklagande. Kvinnor som har upplevt diskriminering behöver bara gå till domstol, där de kommer att vinna sin sak, vilket tack och lov har bevisats flera gånger i mitt hemland.

Tyvärr innehåller detta betänkande flera motsägelsefulla krav som inte har något samband med kvinnornas roll i industrin.

Att kräva att 40 procent av ledamöterna i bolagsstyrelser ska vara kvinnor är en inblandning som strider mot subsidiaritetsprincipen i frågor som är förbehållna medlemsstaterna själva.

Det är inte vi som ska kräva att man ska ”övervaka” utlokaliseringen av företag. Det är utopiskt att kräva ”fler valmöjligheter på arbetsplatsen”. Om mitt företag har sitt säte i staden Luxemburg och inte har några filialer, kan jag inte lämna in en begäran om att få jobba i Schifflange där jag bor.

Jag röstade för detta betänkande med dessa förbehåll.

  Zuzana Roithová (PPE-DE), skriftlig. – (CS) Jag håller med om flera av idéerna i det här betänkandet om kvinnorna i industrin. Jag är dock besviken över att det inte tagits särskild hänsyn till den regionala arbetslösheten bland kvinnor som förlorade sina arbeten i europeiska textilfabriker då detta skedde. Jag anser också att det inte finns några kvoter för kvinnors sysselsättning som kan lösa situationen.

Min andra kommentar gäller en balanserade tidsfördelning mellan arbete och familj. Detta påverkar kvinnor såväl som män. Jag anser inte att lösningen finns i resolutioner. Den finns i genomförandet av det europeiska konceptet flexicurity. Holland är ett exempel där en utmärkt rättslig ram har utvecklats för deltidsarbete. Resultatet är minskad arbetslöshet, liksom mer tid för familjeliv för män och kvinnor. En effektiv tillämpning av kortare arbetstid visar också att det inte behöver leda till lägre inkomster.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Som liberal och folkpartist är parlamentets betänkanden som berör jämställdhet alltid lite vanskliga. Folkpartiet har under alla år menat att frivillighet är den väg som helst bör beträdas, men också att detta inte alltid räcker. För Sveriges del har det aktiva arbetet gjort oss kända som ett av världens mest jämställda länder. Vill vi då inte sprida våra framgångar över EU?

Självklart vill vi det! Frågan är bara med vilka metoder. I det berörda betänkandet har jag tvingats rösta nej till ett antal punkter, vars andemening jag stödjer men vars omfång och infallsvinkel kändes tvivelaktiga. Jag tror att både jämställdhetsplaner och mätbara mål kan vara viktiga verktyg för företagen. Däremot tror jag inte att det är något som EU centralt i första hand ska syssla med. Samma sak gäller upprättandet av en EU-sponsrad “metod” som i ”detalj” ska ”analysera arbetsuppgifter” för att ”garantera” lika lön. Globaliseringsfonden, som jag från början varit mycket tveksam till, kan inte heller ta särskild hänsyn till kön – det vore att göra en orättvisa dubbel.

Man kan inte begära att varje betänkande ska vara skrivet som hade man gjort det själv, men här finns en del att anmärka på. Ändå är ämnet så viktigt att jag slutligen röstade ja till helheten.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Jag röstade för betänkandet av Ilda Figueiredo om kvinnornas roll i industrin. Jag vill gratulera föredraganden till ett väldigt bra och grundligt betänkande.

Frågan om lika rättigheter för kvinnor och män är väldigt viktig och vi måste fortsätta att uppmärksamma den så mycket som möjligt, eftersom Europeiska unionen bygger på principen om icke-diskriminering. Vi bör prioritera hanteringen av alla tecken på bristande efterlevnad av denna princip. Detta är särskilt nödvändigt eftersom industrins själva natur håller på att förändras när vi nu strävar efter att skapa ett kunskapsbaserat samhälle. De sektorer där kvinnor traditionellt sett arbetat är kopplade till tillverkningsindustrin, medan de nya industrisektorerna är baserade på utvecklingen av den senaste tekniken, t.ex. informations- och kommunikationsteknik. Vi bör anstränga oss till det yttersta för att se till att principen om lika möjligheter följs i dessa nya sektorer.

Resolutionsförslag: Resultat från Internet Governance Forum

  Cristiana Muscardini (UEN), skriftlig. − (IT) Resolutionen som vi snart ska rösta om kan omöjligen få för lite stöd och röster från UEN-gruppen. Vi hoppas att det snart kommer att finnas en bättre reglering av Internet för att skydda barn och att effektivare åtgärder vidtas mot leverantörer som är värdar för barnpornografiska webbplatser. Omedelbara åtgärder för att stänga olagliga webbplatser måste vidtas av samtliga EU-medlemsstater, genom bättre samordning mellan de ansvariga polisstyrkorna.

Dessutom hoppas vi att det kommer att bli möjligt att tackla den känsliga frågan om terroristorganisationers informationsutbyte med hjälp av Internet och att denna fråga kan bli föremål för framtida forum. Det kan inte finnas frihet utan regler, och framför allt kan och får inte Internet bli en fredad plats för dem som begår brottsliga handlingar och predikar hat och intolerans. Ett nödläge måste hanteras med bestämda och brådskande åtgärder och inte improviserade sådana. Kampen mot terrorismen och mot hatet mellan olika folk måste vara en regel och ett mål för Europeiska unionen och alla fria och demokratiska länder.

9. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet

(Sammanträdet avbröts kl. 13.05 och återupptogs kl. 15.00.)

ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU
Vice talman

10. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet

11. Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer

11.1. Arrestering av den kinesiska dissidenten Hu Jia (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om fem resolutionsförslag om arresteringen av den kinesiske dissidenten Hu Jia⁽¹⁾.

  Milan Horáček, författare. – (DE) Fru talman! Vår grupp har nominerat Hu Jia och hans fru Zeng Jinyan till Sakharovpriset. Eftersom paret befinner sig i husarrest använde de en webbkameralänk för att delta i en utfrågning i Europaparlamentet om situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina. Den förnyade arresteringen av Hu Jia bevisar bara något han själv varnat för. Vill Kina med sitt agerande visa sitt förakt för Europaparlamentets åsikt?

Mänskliga rättigheter måste fast etableras som en fråga som skär genom samtliga förbindelser mellan EU och Kina. Vi måste också agera logiskt och konsekvent i stället för att bara offra våra värderingar på de goda ekonomiska förbindelsernas altare.

Vi uppmanar därför rådet och kommissionen att inte bara ta ställning för Hu Jia utan också att utnyttja nästa toppmöte mellan EU och Kina för att kräva ett åtagande om mänskliga rättigheter.

Kina måste upphöra med sina systematiska hotelser mot människorättsaktivister. Om Kina inte ändrar sitt beteende måste vi återigen ta upp frågan om vårt deltagande i de olympiska spelen. Dessutom ska Ryssland stå värd för nästa vinterolympiad och det är också ett land med dåligt rykte när det gäller de mänskliga rättigheterna.

(Applåder)

  Erik Meijer, författare. – (NL) Fru talman! Problemet med de mänskliga rättigheterna i Kina fortsätter att dyka upp i de här angelägna debatterna, alltid av goda skäl. Kinas ekonomiska tillväxt och förbättrade internationella status har fortfarande inte resulterat i någon verklig förändring när det gäller inställningen till medborgerliga fri- och rättigheter, myndigheternas maktmissbruk, utrymme för opposition och domarkårens oberoende.

Stränga straff utdöms fortfarande, inklusive en frekvent tillämpning av dödsstraffet. Kina är inte det enda land som dömer människor till döden och avrättar dem, men man har rekordet i antalet verkställda dödsdomar. Det enda framsteg som vi kan konstatera är att förövarens skuld undersöks mer noggrant innan dödsdomen verkställs, så att färre oskyldiga människor avrättas.

Under tiden har omvärldens fokus på de tre stora dramatiska händelserna i Kina i stor utsträckning försvunnit. Massakern på himmelska fridens torg 1989, förföljelsen av anhängare till Falun Gong-rörelsen och den förändrade befolkningssammansättningen i Tibet och Östturkestan ges allt mindre uppmärksamhet.

All uppmärksamhet riktas nu mot ekonomisk tillväxt, exportmöjligheter till Kina, möjligheterna till billig import från Kina, Kinas växande roll i Afrika och de kommande olympiska spelen i Kina. Under dessa omständigheter minskar trycket att förbättra människorättssituationen i Kina. De olympiska spelen har blivit en ursäkt för att riva bostadsområden och köra iväg invånarna. Kinesiska ambassadörer säger att deras nations ära kränks när detta kritiseras av omvärlden.

De kommande olympiska spelen kunde ha erbjudit en möjlighet till förbättring. Som det nu ser ut kommer de att gynna turismen och slutförandet av stora offentliga bygg- och anläggningsarbeten men inte respekten för de mänskliga rättigheterna. I Nederländerna har en debatt inletts om att eventuellt bojkotta de här olympiska spelen.

En resolution om en enda arresterad människorättsaktivist, Hu Jia, är nödvändig men inte tillräcklig. Den viktigaste faktorn i förbindelserna mellan EU och Kina bör inte vara ekonomiskt självintresse utan vårt intresse för mänskliga rättigheter i Kina.

  Marcin Libicki, författare. – (PL) Jag håller med Erik Meijer som precis nämnde att vi borde bojkotta de olympiska spelen på grund av den förföljelse som det kinesiska folket utsätts för i Kina. Det är faktiskt inte bara kineserna som hela tiden förföljs i landet. Förföljelsen av det tibetanska folket och andra nationella minoriteter har ofta tagits upp här i kammaren. Idag handlar det om den olagliga arresteringen och förföljelsen av en fredsaktivist, en person som kämpar för frihet i Kina, nämligen politikern Hu Jia. Hans fru och familj delar hans öde.

Jag minns när de olympiska spelen arrangerades av Sovjetunionen och bojkottades för flera decennier sedan. Den handlingen bidrog till kommunistregimens fall. Vi kan nu inte tillåta oss att bli bländade av Kinas ekonomiska framgång. Vi kan gratulera Kina för den men vi får inte blunda för förföljelsen av så många människor och kränkandet av deras grundläggande rättigheter. Som jag tidigare nämnde är det inte bara kineser som drabbas utan även andra bosatta i det som är känt som Kina. Tibet, vars sak har tagits upp upprepade gånger här i kammaren, är trots allt inte Kina. Jag vädjar om en bojkott av de olympiska spelen.

  Thomas Mann, författare. – (DE) Fru talman! Sju månader innan de olympiska spelen ska börja visar Kina sin bristande hänsyn till mänskliga rättigheter. Förhoppningen om att IOK:s beslut skulle förbättra tillståndet i Mittens rike var en illusion.

I oktober och november 2007 förde den statliga säkerhetspolisen bort och misshandlade advokaterna Gao Zhisheng och Li Heping. I slutet av december fängslades människorättsaktivisten och cyberdissidenten Hu Jia, efter anklagelser om att han använt Internet för omstörtande verksamhet mot statsmakten.

Den 10 oktober deltog Hu Jia i en presskonferens om mänskliga rättigheter som hölls i Europaparlamentet i Bryssel. Han deltog direkt per telefon från Kina. Vi tackar honom för denna modiga insats. Förra året nominerade Europaparlamentet honom och hans fru Zeng Jinyan till Sakharovpriset. På sin internetblogg rapporterar han om politiska fångar och om offren för markkonfiskering inför de kommande olympiska spelen.

I ett brev tackade han förbundskansler Angela Merkel för att hon tagit emot Dalai Lama. Det blev tydligen för mycket för det officiella Kina. I ett öppet brev krävde 57 kinesiska intellektuella att Hu Jia skulle friges. Europaparlamentets talman Hans-Gert Pöttering ställde sig bakom detta. Det är ett slag i ansiktet när människorättsaktivister arresteras, särskilt när det sker på grund av att de haft kontakt med Europaparlamentet. Vi måste använda alla diplomatiska verktyg vi har för att se till att han omedelbart friges från fängelset.

Kina har lovat världen de bästa olympiska spelen någonsin. Priset för detta borde inte vara censur eller förakt för rättsstatsprincipen.

  Filip Kaczmarek, för PPE-DE-gruppen. – (PL) Fru talman! År 2001 när det beslutades att Beijing skulle stå värd för de olympiska spelen trodde många av oss att beslutet, trots att det var kontroversiellt, ändå skulle bidra till politisk förändring i det kommunistiska Kina. Vi trodde att värdlandet skulle kunna påverkas att sluta upp med de utbredda kränkningarna av mänskliga rättigheter och öka utrymmet för grundläggande friheter på sitt territorium. Jag är överens med Thomas Mann om att alla dessa förhoppningar har grusats nu, sju månader innan de olympiska spelen börjar. Det är snarare tvärtom: terrorväldet i Kina har ökat.

Försvarare av mänskliga rättigheter som Hu Jia och hans fru frihetsberövas och hålls olagligt utan rättegång på okända platser, plågas, trakasseras och nekas rätten att försvara sig. De kinesiska myndigheterna skickar ut en signal till omvärlden om att det inte finns någon demokrati eller öppenhet i landet. Samtidigt har den kinesiska olympiska kommittén beslutat att spelens motto ska vara ”En värld, en dröm”. De menar att den här drömmen består i en gemensam strävan att blomstra och leva i fred. Man undrar ju vilken typ av fred som kineserna har i åtanke och om de verkligen förstår vad de olympiska spelen handlar om.

  Józef Pinior, för PSE-gruppen. – (EN) Fru talman! Den kinesiske aktivisten Hu Jia arresterades på eftermiddagen två dagar efter jul i sitt hem. Det är väldigt tråkiga nyheter, i synnerhet som Kina, ett framstående land och aktör på världsarenan i vår tid, ska anordna de olympiska spelen i år.

Europaparlamentet och hela EU måste understryka att Kina måste ta itu med sex problem som berör de mänskliga rättigheterna: Kinas misslyckande med att fullt ut genomföra nya regler som tillåter större pressfrihet, Kinas ytliga engagemang för att upprätthålla rättssäkerheten, Kinas begränsade stöd till de internationella insatserna för att skydda civilbefolkningen i Darfour i Sudan, Kinas begränsade deltagande i internationella insatser för mänskliga rättigheter i Burma, Kinas brist på öppenhet vad gäller stöd till korrumperade regeringar och sist men inte minst frigivningen av politiska fångar i Kina.

  Ewa Tomaszewska, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Hu Jia och Zeng Jinyan har båda kommit att symbolisera kampen för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter i Kina. Båda har av parlamentet nominerats till Sakharovpriset, som ett erkännande av deras verksamhet, under det att de kuvas i sitt eget land på grund av just denna verksamhet. Hu Jia arresterades den 2 januari.

På 1980-talet, under perioden av militärt undantagstillstånd i Polen, skyddade öppenheten mot de kraftigaste formerna av förtryck. Press och radiostationer på andra sidan järnridån nämnde dem som fängslats, vilket gjorde att vi kunde hoppas på skydd. Jag fick själv uppleva hur det kändes att bli hjälpt på det här sättet av människor utomlands som inte var likgiltiga inför vår svåra situation. Det är därför viktigt för mig att se till att vår röst, Europaparlamentets röst, hundratals ledamöters röst från olika EU-länder hörs i Kina. De kinesiska myndigheterna måste lyssna till vår vädjan och stoppa förtrycket av Hu Jia och många andra som utsatts för förföljelse.

  Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Fru talman! De olympiska spelen borde både av de kinesiska myndigheterna och av omvärlden ses som en chans för Kina att ändra sin internationella image, som särskilt har påverkats av ständiga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, som drabbat olika grupper av väldigt olika skäl.

Arresteringen av Hu Jia och många andra visar att Kina inte tar fasta på den här möjligheten som de borde. Det är också en ny påminnelse för alla dem som såg Kina som ett land som var förberett och tillräckligt öppet för nya idéer för att kunna organisera ett internationellt evenemang som de olympiska spelen, som efter vad man kan anta fokuserar på solidaritet,.

Kina kan fortfarande rädda ansiktet, men då måste man ta frågor som yttrandefrihet och föreningsfrihet på allvar och upphöra med sin fixering vid arrestering, bestraffning och fällande domar mot kinesiska män och kvinnor som står anklagade för ett så svårbevisat brott som omstörtande verksamhet.

  Kathy Sinnott, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! Varje olympiad erinrar oss om värnadet av mänsklig värdighet som det är fastställt i OS-stadgan. Särskilt olympiaden i Peking 2008 kommer att göra oss uppmärksamma på detta, det gäller hela Kina för övrigt. Förhoppningsvis kommer kinesiska regeringen att känna trycket och ompröva handlingar som anhållandet av Hu Jia. Det är ett bra tillfälle för landet att förbättra sitt dåliga rykte på området.

I stället tycks kinesisika regeringen ha bestämt sig för att sopa brott mot mänskliga rättigheter under mattan genom att fängsla aktivister och dissidenter. En oroande omständighet är de kinesiska myndigheternas inköp av högteknologisk säkerhetsutrustning från väst som uppenbarligen gjorts för att höja säkerheten under spelen. Min oro är dubbel. Jag fruktar att sådan säkerhetsutrustning kommer att användas mot det kinesiska folket i sommar, och att den kommer att fortsätta att missbrukas efter sommaren. Vi måste antingen använda olympiaden till att verka för mänskliga rättigheter i Kina eller bojkotta den. Och det vi absolut inte kan göra är att delta i ett stort firande av Kina om de fortsätter att så uppenbart nonchalera de mänskliga rättigheterna.

  Desislav Chukolov (NI). – (BG) Ärade kolleger! Under 1900-talet föll miljontals människor över hela världen offer för kommunismen. Tyvärr fortsätter denna extremt fördärvliga, människofientliga och mestadels antikristna ideologi att skörda offer än i dag och att ha sina förespråkare. Till och med här i kammaren. Jag ska ge er ett exempel för att illustrera och förtydliga.

För närvarande befinner sig Hu Jia under husarrest i Kina eftersom det finns ett tillräckligt antal människor där som anser att han är en förespråkare för deras idéer. Det är det som gör honom farlig i den kinesiska regimens ögon. Här i Europaparlamentet finns det, tack och lov, ett tillräckligt antal ledamöter som valts av miljontals medborgare för att representera deras åsikter. Ändå har de maktförhållanden som råder inom EU, som många jämför med en ”pyramid”, sina egna prioriteringar och en folkomröstning om Lissabonfördraget är inte en av dessa prioriteringar.

Detta gör oss, alltså de ledamöterna, precis lika farliga som Hu Jia är för den kinesiska regimen. Vi är inte placerade i husarrest, men Hans-Gert Pöttering skulle, om han är tillräckligt öppen och ärlig, kunna erkänna att han kan gå så långt. Jag vill dock försäkra honom om att den risken betyder mindre än att företräda väljarna på ett ärligt sätt. Tack.

  Tunne Kelam (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Tyvärr är fallet med Hu Jia och hans fru inte det enda.

För att få förmånen att anordna årets olympiska spel i Peking åtog sig den kinesiska regeringen att göra ökade insatser för att uppfylla internationellt erkända normer för mänskliga rättigheter. Men det blev tvärtemot så att Peking ser olympiaden som en förevändning för att öka förtrycket mot människorättsaktivister. Så genom att systematiskt bryta mot sitt eget åtagande har kinesiska regeringen visat att den inte har för avsikt att respektera de grundläggande värderingarna i den olympiska traditionen. Det är faktiskt så att den håller på att förlora sin trovärdighet.

Därför kan de demokratiska länderna inte låta reaktionerna stanna vid några ynka klagomål. Om de kinesiska myndigheterna inte förändrar situationen på ett trovärdigt sätt, riskerar de demokratiska länder som deltar i spelen sin egen trovärdighet i fråga om de värderingar de förespråkar.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). – (PL) Fru talman! År 2001 konstaterade vice ordföranden för Pekings organisationskommitté för de tjugonionde olympiska spelen, Liu Jingmin, att det skulle främja de mänskliga rättigheterna att tilldela Peking de olympiska spelen. Under de senaste månaderna har dock de kinesiska myndigheterna tillåtit sig att kränka yttrandefriheten mer än vanligt. De har också kuvat journalister och aktivister. Arresteringen av Hu Jia, en ledande människorättsaktivist som nominerades till Sakharovpriset 2007, sände chockvågor genom samhället. Hu Jia arresterades med förevändningen att han hade försökt driva andra till att kullkasta den kinesiska regeringen. Han vägras fortfarande rätten till advokat och läkarvård.

Kina måste tvingas följa internationella standarder när de gäller de mänskliga rättigheterna och att respektera dem. Kina måste också sluta använda de olympiska spelen som en ursäkt för att olagligt frihetsberöva journalister och dissidenter. Vi bör påminna de kinesiska myndigheterna om tanken bakom den olympiska rörelsen, nämligen att förena idrotten och en vision om ett fredligt samhälle och skydd för den mänskliga värdigheten. Samtidigt bör vi kräva en omedelbar frigivning av Hu Jia och alla andra aktivister som fängslats utan rättegång, så att de kan återvända till sina familjer och få tillgång till nödvändig läkarvård.

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Jag ville bara se om ”catch-the-eye”-strategin fungerade även här. I så fall vill jag kortfattat säga att man när man är i Kina inte kan se några tydliga tecken på hur kontrollsystemet fungerar, men det gör det. Medborgarna känner sig starkt bundna till den förtryckande regim som infört systemet. Vi anser att vi är skyldiga att göra omvärlden medveten om situationen, liksom andra medlemsstater tidigare nämnt. Det är det enda medel vi förfogar över. Vi kan respektera den ekonomiska utveckling som Kina uppnått, men knappast någon annanstans i världen är rädslan och självcensuren så utbredd bland folket. Jag är därför full av beundran för de modiga människor i Kina som är beredda att riskera sin karriär, sin frihet och till och med sitt liv för att uppmärksamma situationen. Det är vår moraliska skyldighet att stå sida vid sida med dem. Det finns ingen annan lösning, ingen annan väg framåt.

  Ryszard Czarnecki (UEN). – (PL) Fru talman! Med tanke på kommentarerna från mina polska kolleger vill jag ställa följande frågor till kommissionsledamot Meglena Kuneva, eftersom hon i dag är närvarande i kammaren: Med tanke på de senaste åren, kan vi verkligen säga att den genuina respekten för de mänskliga rättigheterna ökar i Folkrepubliken Kina? Har de olympiska spel som ska äga rum i Peking i juli verkligen inneburit att kinesiska dissidenter nu kan känna sig säkrare och att relationerna till Taiwan nu är mer civiliserade? Har den fria tillgången till Internet ökat under de senaste två eller tre åren? Jag skulle vara tacksam för kommissionsledamotens svar. I bibeln står det ju trots allt: ”Be, och ni ska få”.

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! För bara en månad sedan i denna kammare gav min kollega kommissionsledamot Ferrero-Waldner uttryck för kommissionens djupa oro inför det ständiga och systematiska förtrycket av försvarare av de mänskliga rättigheterna i Kina. Därför är kommissionen desto mer oroad över att höra att Hu Jia är häktad på godtyckliga grunder och vill påminna om att han har varit utsatt för upprepade trakasserier tidigare på grund av att ha arbetat för mänskliga rättigheter.

Vi vill också framföra vår oro för Hu Jias hälsa. Han lider av hepatit B och måste ta medicin dagligen. Det är oklart om han hans behov av daglig medicinsk vård är tillgodosedd och om han har tillgång till läkare under sin internering i Pekings stadsfängelse i Dougezhuang.

Kommissionen menar att fängslandet av Hu Jia innebär en skyldighet för EU att agera kraftfullt, eftersom det står helt klart att han fängslades efter att ha talat fritt och uppriktigt om förtrycket av människorättsaktivister via en telefonlinje till ett sammanträde i parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter i november 2007.

Det här liknar fallet med Falun Gong-utövaren Cao Dong. Han fängslades och är fortfarande i fängelse efter att ha träffat Europaparlamentets vice talman i Peking i maj 2006. Hu Jias frihetsberövande kräver också en reaktion från EU i dess egenskap av internationell aktör för beskydd av försvarare av mänskliga rättigheter. I går gjorde EU-trojkan en bestämd markering mot de kinesiska myndigheterna genom att begära att han omedelbart friges. Vi hoppas uppriktigt att de kinesiska myndigheterna ska förstå att frågan om människorättsaktivisterna har stor betydelse för den europeiska allmänhetens syn på Kina och att de kommer att handla därefter.

Jag vill försäkra kammaren att EU mycket noggrant kommer att övervaka utvecklingen av Hu Jias fall.

Kommissionen vill ta tillfället i akt och åter uppmana den kinesiska regeringen att tillåta alla former av oppinionsyttringar. Det har betydelse för hur den internationella allmänheten ser på Kina, speciellt i år när världens ögon är riktade mot Kinas förberedelser inför de olympiska spelen. Vi är övertygade om att mycket bättre stabilitet i samhället kan uppnås om man tillåter yttrandefrihet.

Jag vill avsluta med att säga att kommissionen kommer att skärpa sina försök att åstadkomma en generellt förbättring av situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina. I det avseendet kommer vi att fortsätta att spela en framträdande roll i trojkan och förbereda seminarier och meningsutbyte mellan EU och Kina om de mänskliga rättigheterna på ett sätt som fortsättningsvis gör diskussionerna mer målinriktade.

Trots den långsamma utvecklingen av villkoren för mänskliga rättigheter i Kina är det vår fasta övertygelse att dialogen mellan EU och Kina fortfarande är ett av de mest effektiva sätten att engagera Kina i en rättfram och ingående diskussion, med sikte på att åstadkomma konkreta reformer beträffande mänskliga rättigheter.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatten.

(1) Se protokollet.

11.2. Situationen i Republiken Kongo och våldtäkt som ett krigsbrott (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om situationen i Demokratiska republiken Kongo och våldtäkt som ett krigsbrott⁽¹⁾.

  Raül Romeva i Rueda, författare. − (ES) Fru talman! Sexuellt våld och i synnerhet våldtäkt som ett vapen i krig är tyvärr inte något nytt.

Det är inte någon liten sak att det i artiklarna 7 och 8 i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen av 1998 slås fast att våldtäkt, sexuellt slaveri, tvångsprostitution, påtvingad graviditet, tvångssterilisering och alla andra former av sexuellt våld ska behandlas som brott mot mänskligheten och krigsbrott och i fråga om behandling och bestraffning ska jämställas med tortyr och allvarliga krigsbrott vare sig de begås under en väpnad konflikt eller inte.

Kriget i Demokratiska republiken Kongo visar hur mycket mer uppmärksamhet denna fråga förtjänar jämfört med det intresse som den har rönt till dags dato. Det har förekommit tiotusentals rapporter om våldtäkt och sexuella övergrepp i denna region varje år. Många av dessa händelser äger dessutom rum i läger för tvångsförflyttade och flyktingar, och brotten begås ofta av regeringstrupper, rebellgrupper eller andra väpnade styrkor.

Jag anser därför att det är mycket viktigt att Europaparlamentet inte bara fördömer dessa handlingar utan också kräver att myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo omedelbart ska sätta stopp för dem, genomföra undersökningar, ställa de skyldiga inför rätta och se till att de döms samt garantera skydd för offer, vittnen och familjemedlemmar.

Vi måste även påminna våra egna institutioner om att FN:s säkerhetsråd i sin resolution 1325 betonar medlemsstaternas ansvar att sätta stopp för straffrihet och inte lämna dem i fred som gör sig skyldiga till brott mot mänskligheten och krigsbrott, inklusive brott som är förknippade med sexuellt våld och andra typer av specifikt våld mot kvinnor.

  Erik Meijer, författare. – (NL) Fru talman! Europeiska stater sammanförde i sina kolonier i Afrika stammar som inte hade några goda relationer till varandra och delade upp andra stammar genom att dra gränser rakt genom deras länder. Demokratiska republiken Kongo, ett enormt territorium med en mängd folkgrupper, fick ingen möjlighet att växa in i ett oberoende genom att gradvis bygga upp ett självstyre under den belgiska kolonisationen före 1960. Det fanns ingen beredskap för avkolonisering utan det blev plötsligt oundvikligt sedan England och Frankrike hade tillerkänt sina mindre angränsande kolonier oberoende i slutet av 1950-talet, delvis som en konsekvens av frihetskrigen i Marocko, Tunisien, Algeriet och Kenya.

Sedan dess har Kongo varit en ständig krigszon. De tidiga åren dominerades av konflikten mellan Joseph Kasavubu från väst, Patrice Lumumba från nordöst och Moise Tshombe i sydöst. De företrädde var och en olika ideologier och intressen, men framför allt var de populära hos begränsade delar av den kongolesiska befolkningen.

Profitören Mobutus stränga militärdiktatur höll under många år samman landet i skenbar fred, men motsättningarna överbryggades aldrig. De senaste valen skapade heller inte någon enighet eller något gott samarbete. Landet förblir ett konfliktområde med flytande gränser, där det precis som under 1960-talet handlar om att avgränsa etniska territorier och kontrollera gruvområden. Utländska företag har dragit fördel av detta. Den nuvarande konflikten tycks handla om vilken av det stora antalet folkgrupper som ska dominera över de övriga. Som det nu ser ut tycks Kongo sakna framtidsutsikter.

De illdåd som åsyftas i resolutionen och innefattar allmän laglöshet och ständiga våldtäkter mot kvinnor har alla ett samband med detta kaos. Lagen mot sexuellt våld från 2006 kommer inte att lösa detta problem så länge som konflikten fortsätter och det finns så många människor som inte har en fast bostad.

I resolutionen hänvisas med rätta till den roll som spelas av regeringsföreträdare, fredsstyrkor och hjälporganisationer. Deras företrädare bör göra allt de kan för att förhindra sådana illdåd utan att själva bli inblandade i dem. Att EU och FN betraktar våldtäkt, påtvingad graviditet, sexuellt utnyttjande och andra former av sexuellt våld som krigsbrott är en förutsättning, men att undanröja grogrunden för detta våld är något som måste ske på plats.

  Ryszard Czarnecki, författare. – (PL) Fru talman! Jag var i Demokratiska republiken Kongo för bara tre veckor sedan, så min kännedom om situationen bygger inte uteslutande på dokument, även om sådana är mycket viktiga.

Detta är verkligen ett olycksdrabbat land, som har genomgått talrika namnändringar. Landet kallades Kongo, sedan blev det Zaire och nu går det under beteckningen Demokratiska republiken Kongo. Dess befolkning har emellertid drabbats av massförflyttningar som varit mycket talrikare än namnändringarna. De dokument som vi har framför oss visar att enbart förra året tvingades 400 000 av landets invånare att lämna sina hem. Det totala antal människor som under senare år har tvingats till detta är fyra gånger större och uppgår till 1,5 miljoner.

Jag vill också peka på våldtäkt som ett vapen som medvetet används i politiska syften både av partisanerna på rebellsidan och av polis och armé på regeringssidan. Detta är något som saknar motstycke och något som Afrikanska unionen står totalt maktlös inför.

  Tadeusz Zwiefka, författare. – (PL) Fru talman! Jag har ett starkt intryck av att orden ”Demokratiska republiken”, som utgör en del av Kongos officiella namn, klingar ganska ihåligt nuförtiden, eftersom det är just i det landet som vi med egna ögon bevittnar hur en av de värsta humanitära kriserna under senare år utspelar sig.

Över 650 000 människor tvingas ständigt att flytta omkring i landet. Enbart i en provins, Kivu, har 80 procent av familjerna fördrivits under de senaste fem åren, omkring 1 000 kvinnor utsätts varje månad för våldtäkt och tiotusentals barn har blivit soldater. I Demokratiska republiken Kongo utsätts civilbefolkningen för alla möjliga slags brott, såsom våldtäkt, mord och plundring, där arméerna drar fram. Sexuellt våld används för att terrorisera och straffa de invånare i Demokratiska republiken Kongo som har stött fel sida i konflikten. Detta är så vanligt att 75 procent av alla våldtäkter i världen enligt Läkare utan gränser äger rum i östra delen av Demokratiska republiken Kongo. Våldtäkterna åtföljs av barbarisk tortyr såsom slag med klubbor och stympning med knivar. Många unga kvinnor har tvingats till sexuellt slaveri.

Vi ska komma ihåg att FN:s största fredsbevarande styrka i världen, med över 17 000 soldater, för närvarande finns i Demokratiska republiken Kongo. Vilken är den huvudsakliga metoden för att förhindra sexuellt våld? Det är slagord på väggarna med innebörden att våldtäkt är inhumant. Det som oroar mest är att FN-soldaterna själva har blivit inblandade i denna skandal. Vid mer än ett tillfälle har FN:s utredare upptäckt att FN-soldater själva har tvingat kongolesiska flickor till prostitution. Det har emellertid visat sig vara fullständigt omöjligt att straffa de soldater som varit inblandade, eftersom ledarna för deras enheter har gjort allt de har kunnat för att hindra undersökningen. Soldaterna har utövat våld i stället för att skydda mot det vid mer än ett tillfälle, och dessa händelser ökar i antal. Detta kan bara beskrivas som en skandal.

Jag vädjar till det internationella samfundet att stödja en omedelbar beslutsam insats i syfte att identifiera och bestraffa dem som har gjort sig skyldiga till brott av sexuell art. Jag vill också betona att de länder som sänder ut militära enheter under FN:s beskydd är ansvariga för att genomföra en fullständig undersökning av alla anklagelser om kriminellt beteende hos personal som ingår i fredsbevarande uppdrag.

Jag inser att Europeiska unionens möjligheter är begränsade när det gäller att lösa konflikter av detta slag. Trots detta yrkar jag på att medel ställs till förfogande så att en fredskonferens kan hållas i Kivu. Bidrag från Europeiska unionen bör också inriktas mot att ge medicinskt, rättsligt och socialt stöd till alla som utsatts för sexuella brott.

Jag tar för givet att EU och FN formellt kommer att betrakta alla slags brott av sexuell art som brott mot mänskligheten.

  Josep Borrell Fontelles, författare. − (ES) Fru talman! Beskrivningen av sexuellt våld i Kivu i Kongo inger en oundviklig känsla av vämjelse. Våra kolleger har beskrivit vad som pågår där och jag har inte för avsikt att upprepa det. Vi får inte enbart komma överens om att fördöma det, eftersom detta kunde liknas vid en ropandes röst i öknen. Vi måste göra något för att få stopp på det, och vad vi kan göra är att sätta press på den kongolesiska regeringen, för det är inte bara rebellerna utan även landets väpnade styrkor som utför dessa typer av illdåd, som syftar till att förnedra kvinnorna och undergräva de moraliska grunderna i det samhälle där de lever.

Vi måste få FN och EU att förklara att sexuellt våld är ett brott mot mänskligheten. Vi måste uppmana kommissionen att bevilja Kongo medel för utvecklingsbistånd, på ett grundläggande plan och för prioriterad verksamhet som hjälp för offren i form av rättsligt, socialt och medicinskt stöd.

Vi måste få FN:s personal på fältet att betrakta försvaret av offren och sökandet efter de ansvariga som prioriterade uppgifter, och för att göra detta måste vi utvidga FN:s mandat i Demokratiska republiken Kongo så att det mer direkt inriktas mot att förebygga sådana händelser.

Slutligen måste vi uppmana dem som deltar i konferensen i Kivu att åstadkomma en rad specifika resultat med krav på rättvisa och erkännande av ansvar, för om våldtäktsmännen efter allt som har hänt åtnjuter straffrihet när de bär uniformer som tillhör Republiken Kongos officiella armé, så förnedras offren två gånger – först vid själva våldtäkten och sedan när de ser att förövarna undgick straff.

Detta är vad vi kan och måste göra. Jag är säker på att kommissionen tar vederbörlig hänsyn till detta och omfördelar medel för utvecklingsbistånd till Kongo på det sätt som jag har begärt för att hjälpa offren och förhindra en fortsättning av denna barbariska slakt på kvinnors värdighet.

  Urszula Gacek, för PPE-DE-gruppen. – (PL) Fru talman! Den resolution som vi har framför oss innehåller alarmerande uppgifter. Vi bör emellertid tänka på att bakgrunden till denna statistik utgörs av enskilda kvinnors tragedier.

Jag skulle vilja berätta om Lumo för parlamentet. Hon föll offer för en massvåldtäkt 1994. Övergreppet var så brutalt att denna unga kvinna tillfogades bestående inre skador. Efter år av behandling och fyra operationer har hon fortfarande inte återfått sin hälsa och kommer antagligen aldrig att bli fullt återställd. Hon har stötts bort av sin fästman, av större delen av sin familj och av samhället. Hennes mor och den afrikanska välgörenhetsorganisationen HEAL Africa har varit hennes enda stöd. HEAL Africa driver ett sjukhus i Goma, som är Demokratiska republiken Kongos våldtäktshuvudstad. Sjukhuset specialiserar sig på att behandla offer som utsatts för brutalt sexuellt våld. Läkarna har varit mycket framgångsrika och så kallade mödrar erbjuder psykologiskt stöd för offren.

Parlamentet bör lovorda dessa människor för deras arbete, men enbart lovord är inte tillräckligt. Vi måste överväga hur vi kan bistå dem praktiskt. Det är vår plikt att hjälpa Lumo och hennes tusentals kongolesiska systrar.

(Applåder)

  Karin Scheele, för PSE-gruppen. – (DE) Fru talman! Med dagens resolutionsförslag om situationen i Demokratiska republiken Kongo och våldtäkt och övergrepp som ett krigsbrott uppmanar vi EU och FN att formellt erkänna våldtäkt, påtvingad graviditet, sexuellt slaveri och andra former av sexuellt våld som brott mot mänskligheten och en form av tortyr. Vi kräver också att man ska pressa den kongolesiska regeringen till att göra slut på den situation där dessa brott begås under straffrihet. Dessa åtgärder är nödvändiga för att förbättra den fasansfulla situation som hundratusentals kvinnor befinner sig i.

Det våld som kvinnor utsätts för i Demokratiska republiken Kongo är ofattbart. I Kivuprovinsen har mer än en tredjedel av alla kvinnor utsatts för våldtäkt, och många har utsatts för övergrepp vid upprepade tillfällen under långa perioder. Detta har pågått i många år. De flesta förövarna är soldater från båda sidor, medlemmar av kongolesiska säkerhetsstyrkor och polisen. FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor lämnade sin rapport i september förra året.

De illdåd som begås av beväpnade trupper är ofattbart brutala och är avsedda att fullständigt bryta ned kvinnorna fysiskt och psykiskt. Traumat efter våldtäkten förvärras genom att många av offren sedan drabbas av social diskriminering och utfrysning av sina familjer och samhällen. Detta är en av orsakerna till att endast en bråkdel av de våldtäkter som faktiskt begås anmäls.

För att upprepa vad min kollega Josep Borrell Fontelles just har sagt vill vi alltså se att FN:s mandat utvidgas till att innefatta skydd för civilbefolkningen mot sexuellt våld. Rapporter om sexuella brott av medlemmar av FN:s fredsbevarande uppdrag måste undersökas mer ingående och de ansvariga måste ställas inför rätta.

Gomakonferensen om fred, säkerhet och utveckling inleddes för några dagar sedan. Vi uppmanar enträget alla deltagare att angripa problemet med sexuellt våld mot kvinnor och flickor, att ta initiativ till att ställa de ansvariga inför rätta och att få slut på den nuvarande situationen där dessa brott kan begås under straffrihet.

  Marcin Libicki, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Vi diskuterar i dag våldtäkt som ett krigsbrott i Demokratiska republiken Kongo. Ironiskt nog kallas detta land Demokratiska republiken Kongo. Nuförtiden tycks det vara så att ju större utrymme ordet demokrati ges i namn och i tal, desto färre är de mänskliga rättigheter som gemene man åtnjuter.

Jag ska än en gång säga att det enda sättet att hålla tillbaka afrikanska krigsherrar som har upphöjts till presidentämbetet å ena sidan är genom ekonomiska sanktioner och å andra sidan genom väpnad intervention. Till dess att Europeiska unionen skapar en polisstyrka, som naturligtvis inte skulle ingripa i varje inbördeskrig men åtminstone skulle kunna övervaka lägren, de så kallade flyktinglägren, där de allra värsta brotten begås i Demokratiska republiken Kongo, är allt vi kan göra att fortsätta att debattera frågan. Människor kommer att fortsätta att lida och dö medan vi debatterar i all oändlighet.

  Hiltrud Breyer, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman! De fasansfulla massvåldtäkter som äger rum i Kongo planeras systematiskt och det innebär att de också används som en militär strategi; detta är inte bara krig utan sexuell terror mot kvinnor. De brutala våldtäkterna används nu av var och en av de krigförande grupperna i östra Kongo, vare sig de tillhör den lokala stammilisen eller är soldater i den nationella armén, som en maktsymbol och som ett sätt att sprida skräck.

Det är just de svagaste i samhället, nämligen kvinnor, barn och till och med spädbarn, som utnyttjas på ett barbariskt sätt, skadas avsiktligt, stympas, smittas med hiv och andra smittsamma sjukdomar och till och med mördas. Vi vet och har hört att brutaliteten är värre än vad en människa kan föreställa sig, och det är nu absolut nödvändigt att våldtäkt äntligen fördöms som ett brott mot mänskligheten, som ett krigsbrott och en form av tortyr. Dessutom finner våldtäktsoffren ringa eller inget skydd, när de ensamma i sitt traumatiserade tillstånd återvänder till sina byar efter smärtsamma operationer – genom vilka många kvinnor helt och hållet förlorar sina könsorgan.

Jag kan därför bara stödja den uppfattning som Josep Borrell Fontelles och Karin Scheele gav uttryck för: vi måste också använda pengar från EU för att inrätta sovsalar för kvinnor som kan tjäna som ett slags fristad för dem som återvänder från sin sjukhusvistelse och där de sedan kan försöka att bygga upp ett nytt liv. Förutom det fysiska våld som kvinnorna har utsatts för har det oerhörda psykologiska våldet verkligen inga gränser.

Vi vet att de flesta av dessa attacker har utförts av rebeller, men nästan en femtedel av de rapporterade händelserna kan tillskrivas regeringstrupperna och polisen, och det är verkligen skamligt att inte en enda av förövarna hittills har gripits eller ens åtalats. Tiden för tomt prat har därför löpt ut. Vi behöver politiska ingripanden från FN och EU, för om vi …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Fru talman! När jag nyligen tog till orda i en debatt om sexuellt slaveri i Japan under andra världskriget tog jag också avstånd från det brutala våld som för närvarande begås mot kvinnor i Demokratiska republiken Kongo. Enligt Läkare utan gränser begås 75 procent av alla våldtäkter som äger rum i världen i Demokratiska republiken Kongo. Detta är desto mer oroande, eftersom våldet genomförs med särskild grymhet. Till och med treåriga flickor drabbas.

Beväpnade grupper använder våldtäkt som en taktisk metod för att bryta ner motstånd och bestraffa etniska grupper. Detta gäller inte bara beväpnade rebeller utan även den kongolesiska armén. Tillsammans med livsmedelsbrist och sjukdomar har sexuellt våld och andra våldshandlingar i en omfattning utan motstycke bidragit till att förvandla detta område till ett helvete på jorden. Vi ska komma ihåg att rivaliteten mellan stammarna härstammar från kolonialtiden, när en stam favoriserades framför en annan.

  Leopold Józef Rutowicz (UEN). – (PL) Fru talman! Demokratiska republiken Kongo är det största landet i Afrika. Det är rikt på naturtillgångar som vatten, regnskogar och jordbruksmark, men civilisationen har länge varit nära kollaps. Över fyra miljoner människor har förlorat sina liv i Demokratiska republiken Kongo till följd av två inbördeskrig, stamkonflikter och väpnade gruppers och partisaners aktiviteter. För att förvärra den tragiska situationen för människorna har det också förekommit massdeportationer av medborgare från deras tidigare bosättningar, korrupta och ineffektiva regeringar, aidsepidemi och senast utbrottet av Ebolaviruset.

Hur kan man hjälpa dessa människor? Vid sidan av humanitärt bistånd och tekniskt stöd är det viktigt att ta itu med dem som leder och organiserar dessa avskyvärda handlingar. De har varit och fortsätter att vara ostraffade och bör nu utestängas från det kongolesiska samhället. Internationella specialstyrkor borde jaga brottslingar som är ansvariga för folkmord, så att de kan ställas inför rätta.

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Jag tänker inte upprepa det som redan har sagts utan vill bara säga att det står utom allt tvivel att vi måste ge bistånd. Förhoppningsvis kommer biståndet att bli så omfattande och utbrett som möjligt.

Jag vill också säga att jag, när jag var i Demokratiska republiken Kongo i samband med valet, chockerades över att pojkar som var så unga som 13 år och ibland ännu yngre får lära sig två saker: hur man slåss och hur man våldtar flickor som till och med är yngre än de själva. Sådan är bilden av de så kallade soldaterna i den grupp som stöder oppositionens presidentkandidat, Jean-Pierre Bemba. Men detta är inget undantag. I alla falanger finns liknande situationer. Därför stöder jag Josep Borrell Fontelles yttrande att våra medel och resurser bör inriktas bland annat på att uppfostra dessa unga människor på nytt,. Om dessa ungdomar fastnar i sina nuvarande beteenden kan de bara se fram mot ett liv i gäng som begår våldtäkt och mord. Något måste göras åt det. Det verkar som om vi står inför utmaningen att hitta ett sätt att hjälpa dessa människor att ändra sin attityd till livet och till det motsatta könet.

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Kommissionen är fortfarande ytterst orad över den kraftiga försämringen vad gäller mänskliga rättigheter – och då speciellt över det omfattande sexuella våldet – i östra Demokratiska republiken Kongo, och fördömer starkt alla våldshandlingar mot kvinnor.

I det rådande klimatet av våld och osäkerhet är alla beväpnade grupper som befinner sig i östra Demokratiska republiken Kongo, inklusive delar av nationella beväpnade styrkor, i viss utsträckning involverade i den dramatiska ökningen av den här sortens gärningar. I det sammanhanget är det viktigt att stödja kampen mot straffrihet, men också att ta itu med problemens grundorsaker. Det måste sägas att sexuellt våld i östra Demokratiska republiken Kongo är en del av den utdragna konflikten och våldet i området.

Det behövs fred för varaktig säkerhet och stabilitet, två nyckelbegrepp kopplade till utbredningen av sexuellt våld i Demokratiska republiken Kongo. Det är därför kommissionen tillsammans med EU:s medlemsstater oavbrutet arbetar för en politisk lösning på krisen i östra Demokratiska republiken Kongo.

Den pågående konferensen för fred, säkerhet och utveckling i Kivuprovinsen i samband med det nyligen ingångna avtalet mellan Demokratiska republiken Kongo och Rwanda i Nairobi, november 2007, skulle verkligen kunna innebära ett betydelsefullt steg framåt i processen, även om det måste medges att det fortfarande finns många utmaningar på vägen innan en varaktig fred kan nås i Kivuprovinsen.

Men dessa ansträngningar är inte tillräckliga, utan det måste också till aktivt stöd för att öka landets möjlighet att ge folket det skydd de behöver. I det avseendet arbetar kommissionen och medlemsstaterna tillsammans med att stärka rättsstaten och kampen mot straffriheten genom att hjälpa till att reformera säkerhetssektorn som innefattar armén, polisen och rättsväsendet.

Jag skulle vilja komma tillbaka till några av frågorna från ledamöterna och försöka besvara dem. Kommissionen inriktar sig framför allt på problemet med sexuellt våld och kriminalitet genom ett projekt med många bidragsgivare för rättvisa och rehabilitering i östra delen av Demokratiska republiken Kongo. Det är bland annat inriktat på att bygga upp kapaciteten hos rättsliga aktörer och öka tillgången på rättshjälp till offren för sexuellt våld.

Dessutom ger kommissionen ett betydande humanitärt bistånd – grovt räknat 40 miljoner euro per år – till Demokratiska republiken Kongo, särskilt till Uturi och Kivuprovinsen. Våra program för hälsa och humanitärt bistånd tar i beaktande det könsrelaterade våld de nämnde, både ur en konstruktiv och medvetandehöjande synvinkel.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatten.

(1) 1 Se protokollet.

11.3. Egypten (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om Egypten⁽¹⁾.

  Raül Romeva i Rueda, författare. − (ES) Fru talman! Jag vill börja med att säga att parlamentet skulle begå ett mycket allvarligt misstag om det gav efter för trycket från dem som inte vill att vi diskuterar frågor som kan orsaka besvär i vissa länder, särskilt när det handlar om att fördöma brott mot mänskliga rättigheter.

Vi har privilegierade förbindelser med vissa länder, som med dem som omfattas av den Europeiska grannskapspolitiken, med vilka vi måste ha en särskilt tydlig dialog och påminna dem om att affärer inte kan och aldrig får separeras från respekten för mänskliga rättigheter, varken här eller där.

Situationen i Egypten förtjänar en del reflektion, och förbindelserna mellan Egypten och EU kräver också sådan reflektion. Därför är det mer än befogat att, som vi gör i den här resolutionen, fördöma den förföljelse av flera icke-statliga organisationer, särskilt människorättsorganisationer, som för närvarande sker i Egypten, och att stödja den kampanj för föreningsfrihet som leds av ett antal sociala rörelser i landet.

  Paulo Casaca, författare. − (PT) Fru talman! Jag måste också påpeka att det givetvis inte finns några gränser eller heliga platser där mänskliga rättigheter inte är av central betydelse. Vi måste dock ta med i beräkningen att vi kunde se viljan hos Egyptens utrikesminister, som med avsikt kom till EU-parlamentet, till utskottet för utrikesfrågor, och som var beredd att svara på alla frågor som ställdes till honom om överträdelser av mänskliga rättigheter. Jag var där och ställde dessa frågor till honom och fick några svar från ministern.

Vid sidan av vissa negativa faktorer i det här förslaget till resolution betonas en del positiva faktorer som jag tror är viktiga att framhålla, t.ex. åtagandet om att upphäva undantagstillståndet i år, i själva verket inom de närmaste fem månaderna, och samarbetet i kampen för att få ett slut på vapensmugglingen till Gaza. Enligt min åsikt är dock den viktigaste frågan att vi bör utnyttja viljan hos de egyptiska myndigheterna och uppmuntra dem att åtgärda några av de allvarliga överträdelserna. I detta sammanhang måste jag framhålla det fortsatta fängslandet av den tidigare kandidaten till posten som Egyptens president. Jag vill upprepa uppmaningen att få ett slut på den här situationen eftersom det skulle stämma överens med grundprinciperna för ett land som försvarar de mänskliga rättigheterna, som Egypten upprepade gånger har förespråkat och förbundit sig till.

  Erik Meijer, författare. – (NL) Fru talman! Egypten har ingen demokratisk tradition. De unga militärerna Gamal Abdel Nasser och Mohammed Naguib, som avsatte kung Farouks dåligt skötta regim för mer än 50 år sedan, förde med sig hopp om förändring och utveckling. Nasser gav sitt folk stolthet och inspiration inför framtiden. Han gjorde slut på landets status som underutvecklat och förödmjukat. Hans efterträdare, Anwar as-Sadat, gav dem hopp om en varaktig fred med sitt grannland Israel, efter en rad fruktansvärda krig.

Den nuvarande presidenten, Hosni Mubarak, ger inget hopp alls. Han har blivit symbolen för stagnation. Det enda han har gjort är att åstadkomma stabilitet med fast hand, så att omvärlden kan betrakta honom som en allierad mot terrorism och islamisk fundamentalism. Han kan dock varken erbjuda någon utveckling eller någon demokratisering. Opposition tillåts selektivt men utan det normala spelrum som är brukligt i en parlamentarisk demokrati. Därmed skapar han en grogrund för inre konflikt mellan både fundamentalister och demokrater.

Intoleransen mot religiösa minoriteter, inklusive den stora koptiska kristna minoritet som har funnits i Egypten i århundraden, ökar också. En varaktig stabilitet kan inte byggas på dessa grunder, där man inte löser problem utan döljer dem med våld. Därför är denna kritiska resolution befogad.

Sabotage mot icke-statliga organisationer, trakasserier av opponenter, diskriminering av minoriteter, arresteringar och tortyr och alla andra dokumenterade brister får oss att frukta det värsta om vad som kommer efter Mubarakregimen. Egypten verkar i många avseenden ha återgått till den underutveckling som rådde under kung Farouks välde för 60 år sedan. EU:s förbindelser med Egypten bör i möjligaste mån bidra till att få ett slut på denna situation.

  Ewa Tomaszewska, författare. − (PL) Fru talman! Den gradvisa försämringen av respekten för mänskliga rättigheter i Egypten inger allt större oro.

Förändringar av konstitutionen har underlättat brott mot de mänskliga rättigheterna. Under förevändning av behovet att ge skydd mot terroristattacker och i samband med det påstådda problemet med smuggling av vapen till Gazaremsan har säkerhetstjänsten getts ytterligare befogenheter. Det är nu lättare för den att komma undan ansvar för användning av tortyr. Förtryck på grund av religiös tro, arresteringar och kvarhållning i häkte utan rättvis rättegång tillämpas ännu mer frekvent.

Organisationer som Amnesty International, som övervakar respekten för mänskliga rättigheter, har riktat uppmärksamheten på världssamfundets likgiltighet inför situationen. Jag uppmanar Europeiska kommissionen att överväga effektiva metoder för att pressa de egyptiska myndigheterna att sätta stopp för den här processen.

  Jana Hybášková , författare. – (CS) Fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Egypten är utan tvekan det mest framstående av arabländerna. Landet är den forntida civilisationens vagga och den viktigaste arabstaten. Ingen i EU eller i parlamentet tvivlar på att Egypten inte bara är en viktig partner för EU utan också en dynamisk partner, redo och stark. Det är skälen till att vi anser att en dialog med detta land är mycket viktig och betydande. Nya förhandlingar inleds nästa vecka om en handlingsplan mellan EU och Egypten. Det är bra att vårt parlament enhälligt och tydligt uttrycker stöd för dessa förhandlingar och därmed är en aktör i den internationella politiken. Vi hävdar tydligt att ett land som tillåter allvarlig inblandning i en gammal demokratisk institutions – domstolarnas – oberoende, som tillåter tortyr i fängelser och dödande av immigranter, som kränker yttrandefriheten, spärrar Internet och skickar parlamentsledamöter, som brorsonen till president Anwar as-Sadat, till krigsrätt inte kan vara en partner till EU. Egypten är en viktig allierad i kampen mot terrorismen, och landet måste förbli en viktig allierad, särskilt i vår kamp mot orsakerna till terrorism och islamisk radikalisering. Av just den anledningen kan inte Egypten agera på det sätt det gjorde när landet förbjöd registrering av icke-statliga organisationer, det får inte krossa yttrandefriheten och det måste i synnerhet försvara den rättsstatsprincip som alltid har funnits i Egypten. Vi anser att Egypten kan lyckas med detta, och vi anser i synnerhet att vår resolution kommer att hjälpa Europeiska kommissionen att fastställa en förstklassig handlingsplan tillsammans med Egypten. Tack för ert stöd.

  Bernd Posselt, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman! Jag är en av få här i kammaren som närvarade när president Anwar as-Sadat höll sitt berömda tal i Europaparlamentet. Detta tal skulle kunna tas som ett policydokument för året för interkulturell dialog, som just har börjat. Det är ett av de största tal som någonsin hållits här i kammaren.

Genom åren har även president Hosni Mubarak varit en viktig och pålitlig partner för EU, och det naturligtvis trots de många misslyckanden och misstag som vi har sett i Egypten. Jag kan därför helt enkelt inte förstå det tal som det egyptiska parlamentets talman höll som reaktion på detta förslag. Vi säger helt enkelt på ett resonabelt och behärskat sätt att vi anser att Egypten är en av våra viktigaste partner i Medelhavsområdet, men vi påpekar på flera specifika punkter och med hjälp av oemotsägliga fakta att vissa saker fortfarande måste förändras när Egypten går i riktning mot demokrati och rättsstatsprincipen.

Detta är vårt åtagande gentemot våra egna medborgare och gentemot folket i Egypten. Jag tror definitivt att avbrutna förbindelser, som man nu hotar med, vore ett steg i helt fel riktning. Vi måste fortsätta tala med varandra, och av den anledningen stöder jag detta förslag till resolution, som har utarbetats på resonabelt språk, och uppmanar egypterna att inte se detta som ett misslyckande för dialogen utan som en tydlig signal för att starta en intensivare dialog: det är det vi försöker uppnå tillsammans med Egypten med hjälp av detta förslag.

  Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Jag vill hänvisa till två frågor under dagens debatt om Egypten, och jag är säker på att en av dem redan har tagits upp i kammaren.

Samtidigt som jag anser att våra förbindelser med Egypten bör upprätthållas och utvecklas, och att Egypten verkligen bör bli vår huvudpartner i den delen av världen, vill jag börja med att påpeka att koptiska kristna är andra klassens medborgare i landet. Detta gäller både de som följer den ortodoxa riten och de som följer den katolska och bör has i åtanke vid kontakt med Egypten. Dessutom bör vi, som jag redan har sagt vid upprepade tillfällen, studera situationen för de religiösa minoriteterna i den delen av världen och utarbeta en rapport om frågan.

För det andra kan det inte bli tal om någon varaktig fred, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter i området förrän en lösning hittas på konflikten mellan Israel och Palestina i Mellanöstern. Däri ligger orsaken till all brutalitet, allt våld, all terrorism och fanatism som också hotar Europa.

  Marcin Libicki (UEN). – (PL) Fru talman! I och med att vi debatterar fallet Egypten i dag vill jag uttrycka viss belåtenhet med att vi inte måste hänvisa till egentliga brott. I allmänhet under debatterna om mänskliga rättigheter på torsdagseftermiddagarna, när jag vanligtvis yttrar mig, diskuterar vi extremt allvarliga och farliga fall. Det brukar handla om brott mot mänskliga rättigheter, mord och våldtäkt. I dag kan vi dock känna en viss belåtenhet, för jämfört med många andra fall ingriper vi i Egypten i ett skede när inga brott ännu har begåtts, även om de grundläggande friheterna kränks. Det finns en chans att detta lägliga ingripande därför kommer att bli effektivare och förebygga allvarligare konsekvenser. I det första skedet gäller det restriktioner för medierna – i det här fallet menar vi arrestering av journalister – och restriktioner för föreningsfriheten. Vi tänker också på fackföreningar och förföljelse av religiösa minoriteter. Nästa skede är brottsligheten. Lyckligtvis har vi ännu inte kommit till det skedet i det här exemplet.

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Situationen för demokrati och mänskliga rättigheter i Egypten följs noga av kommissionen. Egypten är ett av våra partnerländer i den europeiska grannskapspolitiken. Via vår delegation i Kairo och genom vårt samarbete med medlemsstaterna följer vi utvecklingen mycket ingående. Kommissionen står också i regelbunden kontakt med lokala och internationella icke-statliga organisationer som ägnar sig åt demokrati och mänskliga rättigheter.

Kommissionen delar er oro över den påtagliga försämringen av situationen för mänskliga rättigheter i Egypten och över antalet rapporterade fall av kränkningar av mänskliga rättigheter, såväl i fråga om yttrandefrihet, tortyr och misshandel som respekt för religiösa minoriteter.

Kommissionen har krävt större politiska reformer, och respekt för mänskliga rättigheter utgör en del av EU:s partnerskap med Egypten. Därför används alla till buds stående medel för att uppmuntra de egyptiska myndigheterna att gå framåt inom området.

Som medlem i FN:s råd för mänskliga rättigheter har Egypten åtagit sig att upprätthålla högsta möjliga nivå när det gäller att främja och skydda mänskliga rättigheter. I sina bilaterala kontakter med Egypten, och även i kontakter på högsta nivå, betonar EU ständigt vikten av att respektera mänskliga rättigheter, särskilt på grundval av artikel 2 i associeringsavtalet.

Med antagandet av den gemensamma handlingsplanen EU–Egypten i mars 2007, inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, har vi nu ännu ett politiskt redskap för att väcka respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i Egypten, baserade på vad vi uppfattar vara gemensamma värderingar. Handlingsplanen tillgodoser behovet av att skapa en formell och regelbunden dialog om mänskliga rättigheter och demokrati med medverkan av underutskottet för politiska frågor, dvs. mänskliga rättigheter och demokrati och internationella och regionala frågor. Detta underutskott har i uppgift att underlätta dialogen och att nå ömsesidig förståelse och respekt för båda sidors ställningstaganden när det gäller alla aspekter av mänskliga rättigheter och demokrati samt internationella och regionala frågor, och det på ett övergripande plan där alla frågor kan tas upp. Första sammanträdet kommer att äga rum nästa vecka, den 23 och 24 januari 2007 i Kairo, och Egypten kommer att då att få tillfälle att på ett positivt sätt visa sitt engagemang för gemensamma värderingar.

Det är kommissionens fasta övertygelse att dialogen med Egypten, inom ramen för de politiska åtgärder som framlagts i associeringsavtalet och i handlingsplanen för den europeiska grannskapspolitikens , är det effektivaste sättet att framhålla för den egyptiska regeringen att EU lägger stor vikt vid respekt för mänskliga rättigheter och internationell lag.

Kommissionens åtagande att bidra till Egyptens reformprocess genom ekonomiskt och tekniskt bistånd samt stöd till politiska reformer kvarstår. Mänskliga rättigheter och demokrati förblir en prioritet inom det nationella vägledande programmet 2007–2010 och det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

Jag är säker på att Europaparlamentet kommer att bli en stark bundsförvant och stödja dessa insatser.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Vi ska nu genomföra omröstningen.

(1) Se protokollet

12. Omröstning

  Talmannen. – Nästa punkt är omröstningen.

(För resultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet.)

12.1. Arrestering av den kinesiska dissidenten Hu Jia (omröstning)

- Efter omröstningen:

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Kan det vara så att de som de senaste dagarna ständigt har krävt omröstning med namnupprop inte har gjort det i eftermiddag eftersom de flesta av dem inte är här?

(Applåder)

  Talmannen. – De har alla blivit informerade, herr Posselt.

12.2. Situationen i Demokratiska republiken Kongo och våldtäkt som ett krigsbrott (omröstning)

12.3. Egypten (omröstning)

13. Röstförklaringar (fortsättning)

  Talmannen. – Vi ska nu fortsätta med röstförklaringarna från middagstid.

Zuzana Roithová, Roger Helmer, John Whittaker, Derek Roland Clark, Michael Nattrass, Thomas Harold Wise, Nirj Deva, Daniel J. Hannan och Syed Kamall har bett att få förklara sin röst om eftermiddagens återstående betänkanden.

Jag noterar att dessa ledamöter inte är närvarande, men om de vill kan de lämna in skriftliga röstförklaringar.

14. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet

⁂

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Jag vill tacka er särskilt för att ni läste upp namnen på de som i förmiddags hävdade att det inte finns någon demokrati i den här kammaren eftersom de inte fått tillfälle att tala. Om ni tittar i bänkraderna där de satt, de som högljutt demonstrerade och klagade över att det inte finns någon demokrati, ser ni att de inte ens har tagit sig tid att stanna till sammanträdets slut. De är själva knappast någon förebild för Europa. Jag vill att detta särskilt ska protokollföras.

  Talmannen. – Herr Rübig! Er kommentar kommer att noteras.

15. Beslut om vissa dokument: se protokollet

16. Skriftliga förklaringar införda i registret (artikel 116 i arbetsordningen): se protokollet

17. Översändande av texter som antagits under sammanträdesperioden: se protokollet

18. Datum för nästa sammanträdesperiod: se protokollet

19. Avbrytande av sessionen

  Talmannen. – Jag förklarar Europaparlamentets session avbruten.

(Sammanträdet avslutades kl. 16.20.)

Med hänvisning till min muntliga fråga http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=QT&reference=H-2007-0806&language=SV" av den 11 oktober 2007 och ert skriftliga svar av den 14 november 2007 vill jag påpeka att enligt texten i Europaparlamentets resolution av den 15 november 2007 om det europeiska intresset - för framgång i en globaliserad värld (http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&reference=P6-TA-2007-0533&language=SV" ) beror apprecieringen av eurons växelkurs dels på allt större obalanser i tredjeländer, dels på trög efterfrågan i euroområdet.

Vilken roll anser rådet att Europeiska unionen bör spela för att komma till rätta med denna tröga efterfrågan som tar sig uttryck i en svag efterfrågan hos konsumenterna och bristande investeringar från företagens sida?

(SL) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i januari 2008 i Strasbourg.

Som redan sagts i svaret på fråga H-0806/07 av den 14 november 2007, tillämpar EU de ekonomiska riktlinjer som fastställts av Lissabonstrategin för att öka sysselsättningen i EU och stärka den ekonomiska effektiviteten.

Det har visat sig att den inhemska efterfrågan i EU faktiskt har ökat under de senaste månaderna, något som borde kompensera långsam tillväxt inom andra ekonomiska områden. Anledningen är att sysselsättningen har ökat betydligt, vilket borde främja en stark inhemsk efterfrågan även i framtiden.

I vår kommer rådet att, inom ramen för integrerade riktlinjer för tillväxt och sysselsättning, uppdatera de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik. Rådet kommer också i enlighet med artikel 99.2 i fördraget att delge Europaparlamentet sin rekommendation avseende de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. I rekommendationen kommer mycket tydliga stödåtgärder att fastställas för att målen i Lissabonstrategin ska förverkligas på medlemsstats- och EU-nivå, inklusive åtgärder för att stimulera efterfrågan hos konsumenterna och främja investeringar.

Eftersom EU vill minska sitt beroende av det ryska gasmonopolet har man inlett Nabuccoprojektet vilket innebär att området kring Kaspiska havet, Mellanöstern och Europa ska kopplas samman. Denna pipeline är planerad att gå från Iran via Turkiet till Bulgarien, Rumänien och Ungern. En gren ska fortsätta till Österrike och en annan till Polen via Slovakien. Polens sammankoppling till EU:s gasnät skulle bidra till att lösa problemet med anslutningen av Litauen, Lettland, Estland och Finland, som idag utgör en isolerad ö inom EU när det gäller gasdistribution.

Mot bakgrund av Nabuccoprojektet, hur ser rådet på avtalet mellan det italienska företaget Eni och det ryska företaget Gazprom som innebär att företaget ”Sydström” grundats. Detta företag är tänkt att kontrollera den gas som går till Sydeuropa och med en planerad gren till Mellaneuropa. När ska Nabuccoprojektet genomföras?

(SL) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i januari 2008 i Strasbourg.

Ärade parlamentsledamot, jag vill inleda med att säga att i riktlinjerna för de alleuropeiska energinäten erhöll Nabuccogasledningen status av ett projekt av europeiskt intresse. Det visar på hur betydelsefullt Nabuccoprojektet är för rådet och parlamentet. Men rådet kan inte yttra sig om det aktuella avtalet mellan Eni och Gazprom eftersom det är av privat natur. Däremot kan rådet yttra sig om projektet South Stream, som det finns allmänt tillgänglig information om, eftersom detta projekt, om det genomförs planenligt, kommer att bidra till att trygga EU:s energiförsörjning från olika håll. I det avseendet vill rådet uppmärksamma att det i handlingsplanen ”Energipolitik för Europa”, som Europeiska rådet antog vid vårmötet 2007, ”betonas att det är nödvändigt att öka försörjningstryggheten både för EU i dess helhet och för varje enskild medlemsstat genom effektiv diversifiering av energikällor och transportvägar, vilket också kommer att bidra till en mer konkurrenskraftig inre marknad för energi”.

Enligt information från investerare och från kommissionens samordnare för Nabuccoprojektet kommer byggandet av Nabuccoledningen att börja 2009. Ledningen beräknas kunna tas i bruk 2012.

Frankrikes EU-minister presenterade den 26 november 2007 i det politiska utskottet i EU-Medelhavsområdets parlamentariska församling ett förslag om en ”Medelhavsunion”, som den franske presidenten tidigare ställt i utsikt. I sitt anförande påpekade Jean-Pierre Jouyet att alla försök att blåsa liv i Barcelonaprocessen varit fruktlösa och att detta grepp är fullt begripligt för Europeiska kommissionen och samarbetsländerna, vars reaktioner varit positiva.

Vilka åtgärder tänker rådet vidta för att blåsa liv i Barcelonaprocessen? Vad anser rådet om förslaget om en ”Medelhavsunion”?

(SL) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i januari 2008 i Strasbourg.

I november 2007 hade utrikesministrarna ett mycket framgångsrikt möte i Lissabon. Bland annat antog de ett omfattande arbetsprogram för 2008 och hälsade två nya länder (Albanien och Mauretanien) välkomna till Barcelonaprocessen. Ett historiskt ministermöte om migration ägde rum i Albufeira.

Barcelonaprocessen är och kommer att fortsätta att vara en betydelsefull del i förbindelserna mellan EU och Medelhavsländerna.

Vi välkomnar alla initiativ som kan bidra till att förbättra regionens uppbyggnad och befolkningens levnadsvillkor. EU fortsätter att söka de mest effektiva vägarna för samordning av försöken att förbättra förhållandena i regionen.

Det återstår för rådet att diskutera det franska förslaget om att upprätta en ”Medelhavsunion” och därför kan vi inte yttra oss om frågan.

När kommer rådet, mot bakgrund av resultatet av ett domstolsförfarande nyligen i Förenade kungariket, formellt att besluta att den dom av EG-domstolen ska verkställas enligt vilken EU:s klassificering av Iranska folkets mujahedin som terroristorganisation förklaras olaglig?

(SL) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i januari 2008 i Strasbourg.

Beträffande brittiska besvärsnämnden för förbjudna organisationer har rådet informerats om att brittiske inrikesministern har för avsikt att inlämna klagomål, men rådet har inte möjlighet att yttra sig om nationella förfaranden.

EU avgjorde 2001 att motordrivna skotrar (som används av rörelsehindrade för transport) ska klassificeras som transportfordon snarare än som handikappmedel. Denna klassificering innebär att en importtull på 10 procent skulle behöva tillämpas i de tre länder som importerar sådana fordon. Beslutet om att införa en tull grundades på ett yttrande från Världstullorganisationen i vilket man menade att dessa motorfordon skulle kunna användas för transporter på en golfbana. USA avfärdade dock detta yttrande.

Skulle rådet ställa sig positivt till att importtullen på motordrivna fordon avskaffas?

(SL) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i januari 2008 i Strasbourg.

Det stämmer att motordrivna skotrar klassificeras som transportfordon med tariffnummer EU 8703 10 18, på vilket 10 procent importtull tillämpas.

Klassifikationen utgår från förordningar som tillämpar de internationellt överenskomna klargöranden av tullnomenklaturen som inkluderats i gemenskapslagstiftningen. Tullnivåerna, satta i enlighet med EU:s tullbestämmelser, är resultatet av internationella förhandlingar inom världshandelsorganisationen och utgör en kompromiss mellan alla berörda parter. Detta innefattar också skydd för EU-leverantörer.

David Martin är säkert medveten om att tullsatserna är fastställda av kommissionens förordning om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan⁽¹⁾ (antagen i enlighet med rådets förordning [EEG] nr 2658/87 av den 23 juli 1987).

Rådet kan bara diskutera upphävandet av autonoma tullsatser för varorna i fråga enligt Gemensamma tulltaxans nomenklatur, om kommissionen föreslår det.

Allt fler rapporter pekar på att Kosovo avser att snart förklara sig självständigt. Möjligheten att Kosovo kommer att göra detta ensidigt utesluts inte. En enhetlig ståndpunkt från EU:s sida är avgörande i denna fråga. Om inte EU talar med en enda röst kommer unionen inte att lyckas med att hantera den största utmaningen i sin utrikespolitik, nämligen att framgångsrikt genomföra förvaltningsuppdraget i ett självständigt Kosovo.

Vilka åtgärder vidtar rådet eller avser att vidta för att EU:s medlemsstater ska uppvisa enighet i Kosovofrågan? I vilken grad anser rådet att EU är förberett för att förvalta Kosovo? Hur ser den konkreta planeringen ut för genomförandet av detta uppdrag ut?

(SL) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i januari 2008 i Strasbourg.

Vid Europeiska rådets möte den 14 december 2007 var stats- och regeringscheferna i EU:s medlemsländer eniga med FN:s generalsekreterare om att det nuvarande läget i Kosovo är ohållbart, och de betonade vikten av att nå en överenskommelse, vilket skulle vara av avgörande betydelse för den regionala stabiliteten.

Europeiska rådet betonade också att EU är berett

– att överta en ledande roll för att stärka stabiliteten i regionen och för att verkställa en överenskommelse om Kosovos framtida status,

– att hjälpa Kosovo att uppnå hållbar stabilitet, bland annat genom ett ESFP-uppdrag (vad gäller ett sådant uppdrag avgör rådet [allmänna frågor och yttre förbindelser] vilka åtgärder som ska vidtas och vilket datum det ska inledas),

– att bidra till att upprätta ett internationellt civilt kontor som en del av den internationella förlikningen.

För att underlätta detta skickade EU två förberedelsegrupper till området förra året med uppdrag att förbereda marken för ett eventuellt samarbete för att lösa Kosovoproblemet. Förberedelserna går bra.

Förberedelsegruppen för att upprätta det internationella civila kontoret (ICO/EUSR-förberedelsegrupp) inledde sin verksamhet i oktober 2006. Dess uppdrag är att planera nästa internationella civila kontor, inklusive kontoret för Europeiska unionens särskilda representant, och förbereda för att verkställa en eventuell överenskommelse om regionens status.

Planeringsgruppen för ett eventuellt uppdrag på rättsstatsområdet (EUPT Kosovo) har varit verksam i Kosovo sedan maj 2006. Det planerade ESFP-uppdraget skulle innebära handledning, övervakning och rådgivning inom en bredare insats på rättsstatsområdet. Det skulle också ha verkställande befogenhet inom vissa av polisens arbetsområden, bland annat säkerställande av allmän ordning, rättsväsende och tull. Uppdraget beräknas leda till anställning av runt 1800 internationella medlemmar.

Med rådets gemensamma ståndpunkt 2007/120/GUSP⁽¹⁾ av den 19 februari 2007 om förlängning av restriktiva åtgärder mot Zimbabwe förlängdes bland annat inreseförbudet för Robert Mugabe och hans närmaste medarbetare till och med den 20 februari 2008. Dessa sanktioner infördes 2002 på grund av de allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som Zimbabwes regering gör sig skyldig till.

I början av december 2007 annonserade Förenta staterna en skärpning av sanktionerna mot Zimbabwe. Framför allt ska inreseförbudet utvidgas till 38 personer. Fem barn till högt uppsatta regimledare lär bli förbjudna att studera i Förenta staterna. Även ekonomiska sanktioner ska utvidgas till vissa personer.

Planerar även rådet att skärpa sanktionerna mot Zimbabwe? I så fall på vilket sätt? Om inte, vilka är skälen till att inte göra det?

(SL) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i januari 2008 i Strasbourg.

Det återstår för rådet att avhandla den fråga som ställts av parlamentsledamoten. Diskussioner i ärendet är dock inplanerade inom kort. EU följer mycket noga skeendet i Zimbabwe, speciellt med tanke på det kommande presidentvalet som är planerat till mars 2008. EU stödjer de insatser som görs av Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) för att hitta en lösning på Zimbabwes problem och väntar på dess rapport som kommer att underlätta kommande diskussioner.

Kan rådet redogöra för läget i dag i fråga om reseförbud för enskilda politiker och organisationer? Vem beslutar om vilka som ska finnas med på denna förteckning, vilka som för närvarande finns med där och när den ska ses över? Hur effektiva anser rådet att reseförbuden varit?

(SL) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i januari 2008 i Strasbourg.

Inreserestriktioner är en del av de restriktiva åtgärder som rådet kan vidta i enlighet med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Dessa åtgärder måste vara förenliga med GUSP:s mål som de definieras i artikel 11 i Fördraget om Europeiska Unionen.

Inreserestriktionerna avgörs alltid av rådets gemensamma ståndpunkt, som fastställer en sanktion, förklarar bakgrunden till beslut om åtgärd och gör en förteckning över alla vidtagna åtgärder. Alla gemensamma ståndpunkter publiceras i Europeiska unionens officiella tidning.

Rådets gemensamma ståndpunkter tillämpas vanligen under ett år och deras effektivitet omprövas också åtminstone en gång var tolfte månad.

Det bör påpekas att de gemensamma ståndpunkterna också innehåller föreskrifter om motiverade undantag från inreserestriktionerna och dessa tar hänsyn till värdländernas internationella åtaganden och de humanitära behov som personen i fråga kan ha.

Kan rådet ange vilka särskilda åtgärder den avser att vidta för att främja mer politiskt och ekonomiskt samarbete mellan EU och Amerika under de kommande månaderna?

(SL) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i januari 2008 i Strasbourg.

1. EU och USA samarbetar när det gäller alla större utrikespolitiska utmaningar. Följande frågor är aktuella:

– Ett nära samarbete i Balkanfrågor, speciellt Kosovo.

– Samarbete på plats i Afghanistan, gäller speciellt polisutbildningen där Eupol Afghanistan deltar.

– Samarbete i frågor rörande Iran – kombinerat angreppssätt (dual approach).

– Samarbete i fredsprocessen i Mellanöstern, speciellt inom Mellanösternkvartetten.

– EU:s och USA:s handlingsplan för krishantering, antagen av rådet i december 2007.

I handlingsplanen förordas nära samarbete och överläggningar mellan EU och USA då det gäller konfliktförebyggande, stabilitet, förnyelse och krishantering.

2. Vid det senaste EU–USA-toppmötet förstärktes det ekonomiska samarbetet, då beslutet togs att fastställa en ram för att stärka det transatlantiska ekonomiska partnerskapet och det transatlantiska ekonomiska rådet. Detta råd har redan haft sitt första möte och ett följande är planerat att äga rum i vår, före EU-USA-toppmötet.

Vid senaste EU–USA-toppmötet nåddes en överenskommelse om särskilt samarbete på andra områden inom den nya ramen för att stärka det transatlantiska ekonomiska partnerskapet.

3. Vad gäller klimatförändring och energipolitik är klimatförändringen en prioritet inom EU, så även inom dess förbindelser med USA. Båda parterna var nyckeldeltagare vid Balikonferensen om klimatförändringen i december förra året, anordnad inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), och parterna samarbetar via bilaterala initiativ vad gäller klimatförändring och energipolitik.

Vid toppmötet 2007 nåddes en överenskommelse om närmare samarbete mellan EU och USA inom tre huvudområden: politiska frågor och säkerhetsfrågor, ekonomiskt partnerskap samt klimatförändringar och energipolitik.

Kan rådet ange vilka initiativ det fullföljer eller avser att fullfölja i framtiden för att bidra till att uppnå en fredlig överenskommelse grundad på ömsesidig respekt och samexistens mellan de palestinska och israeliska folken?

(SL) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i januari 2008 i Strasbourg.

En politisk dialog mellan Israel och palestinierna upprättades förra året och kulminerade i möten mellan premiärminister Olmert och president Abbas. Europeiska rådet lovordade de båda parternas allvarliga försök, som resulterade i Annapoliskonferensen den 26 och 27 november 2007. Vid mötet den 14 december 2007 framförde Europeiska rådet att det till fullo stödde de förhandlingar mellan palestinier och Israel som tog sin början vid Annapoliskonferensen och fortsatte vid givarkonferensen i Paris. EU välkomnade deltagandet av många representanter för arabländerna i båda konferenserna och uppmanade dem att fortsätta sitt konstruktiva samarbete.

Beträffande EU:s insats, speciellt rådets insats, rörande de omständigheter som Seán Ó Neachtain tar upp i sin fråga, har rådets generalsekreterare/höge representant i nära samarbete med kommissionen arbetat fram EU:s åtgärdsstrategi, som har som mål att undersöka EU:s hela verksamhet för att finna ytterligare stöd för båda parter i de pågående förhandlingarna och under den period av verkställande som kommer. Vid givarkonferensen i Paris den 17 december 2007 uttryckte EU sitt stöd för den palestinska reform- och utvecklingsplanen som presenterades av premiärminister Fayyad, och har åtagit sig att även fortsättningsvis ge palestinska regeringen betydande stöd i den fredsprocess som initierades vid Annapoliskonferensen. Vid Mellanösternkvartettens möte den 17 december 2007 upprepade EU åter sitt åtagande att fortsätta sitt nära samarbete med och stöd till båda parterna i deras ansträngningar att nå en fredsuppgörelse före slutet av år 2008. Kvartetten beslutade att ha regelbundna möten under 2008 för att få en överblick över utvecklingen och ge stöd till båda parternas satsningar. Den 17 december 2007 hade kvartettens ledare också möte med de arabiska utrikesministrarna och diskuterade hur man ska gå vidare. I samarbete med kvartettens talesman, Tony Blair, planerar EU att stärka sina stödprogram för institutionella reformer, gott styre, deltagande av det civila samhället och utveckling av den palestinska ekonomin.

FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp har nyligen uppmärksammat de dramatiska följderna av den israeliska blockaden av Gazaremsan, som har pågått i flera månader, och de militära räderna där. Enligt en FN-representant tenderar blockaden att orsaka bestående skador på ekonomin i området och göra befolkningen ännu mer beroende av hjälp utifrån. De redan små livsmedelsreserverna, prishöjningarna, den stigande arbetslösheten och inkomstbortfallet har redan fått katastrofala följder. Liknande klagomål på den på den israeliska blockaden av palestinierna har framförts av Internationella Röda Kors-kommittén och åtskilliga andra internationella organisationer.

Avser rådet att vidta några konkreta åtgärder för att få de israeliska myndigheterna att upphöra med de repressalier som lamslår Gazaremsan och Västbanken och som får katastrofala följder för hela den palestinska befolkningen som bor i dessa områden?

(SL) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i januari 2008 i Strasbourg.

Europeiska unionens råd har ofta framhållit sin oro över de humanitära förhållandena i Gaza och vädjat om ytterligare garanti för grundläggande tjänster. Av humanitära och ekonomiska skäl inbjöds alla parter i konflikten för att arbeta fram öppnandet av gränsövergångar till Gaza. EU har välkomnat det första steget, det vill säga att övergången nyligen öppnats för export av jordbruksprodukter. Sådana åtgärder kommer att bidra till en positiv utveckling på det politiska området. Den 14 december 2007 uttalade Europeiska rådet sitt fulla stöd för förhandlingarna mellan palestinier och israeler som började vid Annapoliskonferensen och fortsatte vid givarkonferensen i Paris.

Parlamentsledamoten ställer frågan om vilken roll EU och rådet har i detta, och svaret är att den höge representanten i fullt samarbete med kommissionen arbetade fram EU:s åtgärdsstrategi ”Statsbygge för fred i Mellanöstern”. I enlighet med strategin undersöks EU:s alla verksamheter för att trygga stöd till båda parterna under de aktuella förhandlingarna och under den period av verkställande som kommer.

Kan rådet redogöra för hur många ekonomiska partnerskapsavtal som EU upprättat med afrikanska stater och som träder i kraft i januari 2008? Vilka klara fördelar har dessa ekonomiska partnerskapsavtal för afrikanska stater?

(SL) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i januari 2008 i Strasbourg.

För bättre klarhet på det här området är det lämpligt att skilja mellan ett fullständigt ekonomiskt partnerskapsavtal och ett interimsavtal som följs av beslut om ett fullständigt avtal.

Avtalen om ekonomiskt partnerskap är fortfarande slutmålen för förhandlingarna och kommer att täcka regioner och sektorer i stor omfattning. Vad gäller de undertecknande staternas uppgörelse bör avtalen, förutom bestämmelser för varuhandel och utvecklingssamarbete, innehålla bestämmelser relaterade till handel och tjänster. EU:s uppfattning är att sådana fullständiga avtal skulle vara de mest effektiva redskapen för att genomföra Cotonouavtalet och att de skulle säkra bästa möjliga effektivitet i utarbetandet av avtalen. I maj 2007, vid AVS–EG-ministerrådets senaste möte, bekräftade båda parter sina åtaganden vad gäller avtalen om ekonomiskt partnerskap. Vid utgången av 2007 hade CARIFORUM-gruppens område undertecknat ett fullständigt ekonomiskt partnerskapsavtal, men andra områden kommer att behöva mer tid för att fullt och framgångsrikt fullfölja den komplexa processen.

Efter den 31 december 2007 var det nödvändigt att söka en lösning som var förenlig med Världshandelsorganisationens (WTO) regler för att avlägsna handelshinder med AVS-länder som inte klassificeras som minst utvecklade länder. Med andra ord, efter det datumet gäller inte längre handelspreferenserna i Cotonouavtalet, som WTO har beviljat i enlighet med undantaget. Interimsavtal är en sådan lösning eftersom de är förenliga med WTO:s regler. Dessa avtal innefattar varuhandel och alla andra avtalspunkter som de underskrivande länderna har kommit överens om, och är en interimsfas som kommer att följas av ingåendet av fullständiga ekonomiska partnerskapsavtal. Interimsavtal som kommer att följas av ingåendet av fullständiga ekonomiska partnerskapsavtal undertecknades av alla berörda AVS-partner, det vill säga majoriteten av de afrikanska länder som inte klassificerats som minst utvecklade länder, liksom många afrikanska länder från gruppen av minst utvecklade länder. Sådana avtal, rättare sagt deras effekt på regleringen av varuhandel mellan EU och AVS-länder, har inkorporerats i EU-lagstiftningen genom regleringen av marknadstillträdet.

Interimsavtal, som ännu inte har möjlighet att utvecklas till fullständiga ekonomiska partnersavtal, är redan en förbättring av Cotonousystemet och medför direkta fördelar för våra AVS-partner. För det första är alla undertecknande AVS-länder garanterade obegränsat tillträde till EU:s marknad utan att beläggas med tullar och kvoter (övergångsperioder planeras för socker- och rismarknaderna). I enlighet med förordningen ”Allt utom vapen” är det för närvarande endast de minst utvecklade länderna som har tillgång till det. För det andra omfattar interimsavtalen också mer gynnsamma ursprungsregler. De kommer att göra det möjligt för AVS-länderna att till fullo utnyttja tillträdet till EU-marknaden. De nya ursprungsreglerna är förmånligare än de som ingick i ”Allt utom vapen”-systemet, vilket gör interimsavtalen intressanta även för de minst utvecklade länderna.

I maj 2007 uppmanade Europaparlamentet rådet och kommissionen att granska Somalilands begäran om självständighet. Den nordliga delen av Somalia förklarade sig självständig redan 1991. Somaliland anstränger sig för att uppnå goda styrelseformer och stabilitet. Parlamentsvalet 2005 förlöpte relativt sett under ordnade former och med insyn och regionen profilerar sig som en ung och aktiv demokrati. Men på de mänskliga rättigheternas område finns det fortfarande ett antal problem och nyligen visade Somalilands regering prov på brister i skyddet av flyktingar från Somalia.

Har rådet redan befattat sig med denna fråga?

I pressen stod det nyligen att det inom administrationen Bush höjs alltfler röster till förmån för erkännande av Somalilands självständighet. Framför allt i militära kretsar lär man anse att stödet till Somalias provisoriska regering är otillräckligt och att det vore större skäl att tillämpa en strategi av uppdämning (”containment”) gentemot Somalia. För detta ändamål måste ett självständigt Somaliland erkännas.

Avser EU avvakta med sitt erkännande till dess att länderna i regionen och/eller Somalias provisoriska regering givit sitt erkännande eller kommer en ändrad amerikansk ståndpunkt att kunna leda till att den europeiska ståndpunkten ses över?

(SL) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i januari 2008 i Strasbourg.

Rådet har upprepade gånger fastslagit att det stöder Somalias federala övergångsregering och de åtgärder som vidtas i enlighet med övergångsstadgan (Transitional Federal Charter). Som framgår av dess beslut av den 10 december 2007 fäster rådet stor vikt vid respekten för mänskliga rättigheter i hela Somalias territorium.

EU är medlem i den internationella kontaktgruppen för Somalia. Rådet kommer att fortsätta att rådgöra med andra internationella partner i gruppen, inklusive USA, om händelser i Somalia.

Det är allmänt känt att USA:s sexton underrättelsetjänster i en nyligen offentliggjord rapport om Irans kärnenergiprogram konstaterar att Iran sedan 2003 inte längre tillverkar kärnvapen och inte längre utgör ett hot. Dessa uppgifter kompletterar ett uttalande i frågan av Mohamed ElBaradei, chef för Internationella atomenergiorganet (IAEA), enligt vilket Iran till fullo accepterat byråns kontroller. Det är dock välkänt att USA och vissa andra länder öppet ignorerar dessa uppgifter och insisterar på att FN:s säkerhetsråd ska utfärda sanktioner mot Iran.

Anser rådet med anknytning till fråga http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=QT&reference=H-2007-0937&language=SV" http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+QT+H-2007-1028+0+DOC+XML+V0//SV" \l "def1" att Iran har en laglig rätt att använda kärnenergi i fredliga syften? Tänker rådet sätta stopp för försöken att utfärda sanktioner mot Iran under förevändning att landet inte skulle respektera sina skyldigheter gentemot Internationella atomenergiorganet? Har rådet diskuterat vad som skulle kunna hända om Iran efter olagliga och oacceptabla ingripanden från USA:s och deras allierades sida skulle dra sig ur Internationella icke-spridningsavtalet?

(SL) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i januari 2008 i Strasbourg.

Den senaste bedömningen gjord av Förenta staternas underrättelsetjänst medför ingen ändring i sak av EU:s bedömning av situationen. Enligt rapporten hade Iran fram till 2003 varit engagerat i uppbyggnaden av krigsmateriel. Det är i sig en kränkning mot fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT). Om Iran beslutar att ge upp sina försök och inte bara temporärt upphöra med dem, måste landet ge insyn i all verksamhet inom det här området och bjuda in Internationella atomenergiorganet (IAEA) för att bekräfta att utvecklingen av programmet fullständigt har upphört. Det finns fortfarande ytterligare två anledningar till oro – anrikning av uran och program för ballistiska missiler – och Iran uppfyller inte de krav som ställs av IAEA-kommittén eller FN:s säkerhetsråd.

Den 14 december 2007 upprepade därför Europeiska rådet sina farhågor om Irans kärntekniska program och underströk att det skulle vara oacceptabelt om Iran skaffade kärnenergiprogram för militärt bruk. I det avseendet beklagade rådet att Iran inte hade fullföljt sina internationella åtaganden, som är fastställda i FN:s säkerhetsråds resolutioner nr 1696, 1737 och 1749, om att Iran måste upphöra med all verksamhet som har att göra med anrikning och upparbetning av uran. Detta är en förutsättning för att skapa förtroende för att utvecklingen av programmet har uteslutande fredliga syften. Europeiska rådet gav därför Iran tillfälle att svara fullständigt, klart och övertygande på alla frågor IAEA ställt om tidigare och nuvarande kärnenergiverksamhet. Rådet gav sitt fulla stöd åt det arbete FN:s säkerhetsråd utför då det gäller att vidta ytterligare åtgärder inom ramen för FN-stadgans kapitel 7, artikel 41.

EU har alltid vidhållit att Iran har rätt till fredlig användning av kärnenergi. Kärnbränslecykeln tillhör den känsliga verksamhet som Iran måste upphöra med tills internationellt förtroende återupprättats. Låt mig påminna om att erbjudandet som EU:s höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken lades fram i juni 2006 fortfarande står fast, och det skulle möjliggöra för Iran att utveckla ett kärnenergiprogram som tillgodoser det behov som finns.

Alla uppgifter som framkommit tyder på att USA, tillsammans med andra reaktionära krafter i Europa, ännu en gång driver en kampanj för att få bort president Evo Morales och därmed sätta stopp för Bolivias nya konstitution och andra framåtsträvande reformer som landets regering, vald med stor majoritet 2005, planerar. I Sucre och andra regioner har många blodiga incidenter inträffat, och reaktionära krafter har inte tvekat att sätta in väpnade trupper mot befolkningen. Det kommunistiska partiet i Bolivia, den socialistiska rörelsen MAS, och andra framåtsträvande krafter har lagt fram bevis som visar att USA och deras allierade står bakom reaktionära aktioner i Bolivia.

Fördömer rådet de reaktionära och omstörtande åtgärder som USA och deras allierade har genomfört mot president Evo Morales och Bolivias demokratiskt valda regering? Kommer rådet att respektera det bolivianska folkets vilja att stödja en framstegsvänlig politik som tillgodoser arbetarnas behov i dagsläget?

(SL) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i januari 2008 i Strasbourg.

Rådet vill framhålla för Georgios Toussas att alla, särskilt president Morales (enligt vad denne gav uttryck för i nyligen hållna möten och diskussioner med EU-företrädare), högt värdesätter EU:s aktiva roll, och då särskilt EU:s uppdragschefer, vad gäller att upprätthålla och uppmuntra dialogen bland alla parter i Bolivia. Även utrikesminister David Choquehuanca välkomnade EU:s medling, när han nyligen besökte några europeiska huvudstäder.

Vi uppskattar också de samtal president Morales nyligen hade med prefekterna i en anda av samverkan och med målsättningen att återupprätta en nationell dialog.

EU kommer att fortsätta sin roll som initiativtagare om detta är ett önskemål från alla parter i Bolivia.

Statliga fonder utgör ett nytt slags investeringsform med den viktiga och särskiljande egenskapen att de ägs av stater, inte sällan odemokratiska sådana. Nya, mer aktiva investeringsstrategier har skapat oro hos vissa medlemsstater, särskilt när det gäller investeringar i företag som man anser har nationell strategisk betydelse.

Som exempel på investeringar som statliga fonder gjort på senare tid kan nämnas de investeringar som Abu Dhabi Investment Authority gjort i Citigroup, men även Bourse Dubais bud på OMX samt naturligtvis ryska intressen i europeisk energiinfrastruktur.

Den brasilianska regeringen har planer på att inrätta en statlig fond för att hålla nere den stigande realen, vilket skulle innebära en direkt inblandning på finansmarknaden.

Jag uppmanar rådet att försvara öppenheten i finanssystemet men samtidigt kräva insyn i de statliga fondernas agerande, för att säkra att investeringsstrategierna styrs av hänsyn till ekonomiska och inte strategiska mål.

Hur tänker rådet agera i frågan om statliga fonder? Kommissionen har lagt fram en rad förslag om dessa, i form av europeiska gyllene aktier, riktlinjer samt initiativ för att främja insyn och öppenhet. Vilken linje skulle rådet föredra?

Slutligen, har rådet några planer på att övervaka utvecklingen av statliga fonder på europeiska marknader?

(SL) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i januari 2008 i Strasbourg.

Rådet har inte diskuterat ämnet och har därför ingen uppfattning i frågan.

Enligt vad som meddelats kommer energipolitiken att vara ett av de områden som det slovenska ordförandeskapet har för avsikt att prioritera under de sex månader det har till sitt förfogande.

Vad tänker ordförandeskapet göra för att ge ytterligare en skjuts åt ansträngningarna att liberalisera energimarknaden? Hur tänker ordförandeskapet balansera liberaliseringen av energimarknaden med genomförandet av EU:s gemensamma energipolitik? Vilka utmaningar och hinder räknar rådet med att möta på detta område, och vad tänker det göra för att övervinna dessa?

(SL) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets första sammanträdesperiod i januari 2008 i Strasbourg.

I besluten från mars 2007 enades Europeiska rådet om att en av de prioriterade åtgärderna i handlingsplanen för energi var den inre marknaden för gas och el. Europeiska rådet antog ett antal politiska riktlinjer på området i avsikt att öka konkurrensen, garantera effektiva förordningar och främja investeringar till förmån för konsumenterna.

Som svar på ett beslut taget av rådet lade kommissionen i september 2007 fram fem förslag till lagstiftning. Detaljerade debatter om förslagen ledde till en lägesrapport, som fick stöd av TTE-rådet den 3 december 2007. Principer och bestämmelser med brett stöd har granskats inom ramen för debatten, likaså frågor, områden och möjligheter som enligt vissa medlemsländer är i behov av fortsatta diskussioner och bättre förklaringar av riktlinjerna.

TTE-rådet planerar två möten under första halvåret 2008 med målet att nå en politisk överenskommelse om hela paketet eller endast en del av det. Det är därför av stor vikt att Europaparlamentet ger sin åsikt om paketet i god tid före TTE-rådets junimöte.

Den 30 oktober 2007 ställde jag en fråga till kommissionen om oegentligheter och missvisande reklam på webbplatser för elektronisk försäljning av flygbiljetter (http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=WQ&reference=E-2007-5538&language=SV" ) där kommissionen tillfrågades om den skulle vidta några konkreta åtgärder för att undvika reklambedrägerier på det elektroniska området, i syfte att skydda de europeiska konsumenternas rättigheter.

En vecka senare läste jag i pressen att kommissionen skulle offentliggöra namnen på de flygbolag som vilseleder på Internet och stänga deras webbplatser om dessa oegentligheter inte upphör. Regelbrotten består huvudsakligen i att flygplatsavgifterna och kostnaderna för kreditkortsbetalning inte ingår i priset och att man gör reklam för erbjudanden som inte är tillgängliga eller har inkorrekta kontraktsvillkor, exempelvis med klausuler som inte är tillgängliga på användarens språk.

Av denna anledning, kan kommissionen upplysa om vilket förfarande den avser använda om dessa företag inte följer lagen inom den nämnda tidsfristen, och dessutom hur den tänker offentliggöra namnen på flygbolagen och stänga deras webbplatser? Med tanke på att det är centralregeringarna – eller i Spaniens fall de autonoma regionernas regeringar – som har befogenhet att bestraffa, kan kommissionen kräva att de eventuellt berörda konsumenterna erhåller skadestånd?

Dessutom, eftersom det finns ett europeiskt samarbetsnätverk för gränsöverskridande fall, vilken handlingsmarginal har kommissionen inom detta område?

(EN) Som parlamentsledamoten känner till använder kommissionen alla tillgängliga medel för att se till att kraven för konsumenternas rättigheter effektivt uppfylls inom hela EU.

Förordningen om konsumentskyddssamarbete utgör ramen för ett omfattande samarbete som möjliggör gemensamma satsningar för statliga myndigheter, till exempel i form av gemensam marknadsövervakning och gemensamma verkställande åtgärder och utbyte av erfarenheter och god praxis.

Kommissionen stöder denna gemensamma verksamhet genom EU-medel och genom koordination av den gemensamma marknadsövervakningen och de verkställande åtgärderna.

När det gäller just uppföljningen av ”genomsökningen” bland den elektroniska försäljningen av flygbiljetter i september 2007 gör de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna för närvarande en undersökning av webbplatserna, och vid upptäckt av oegentligheter som kan styrkas kommer man att vidta lämpliga åtgärder. Dessa kan variera beroende på de rättsliga ramarna i varje medlemsstat. Kommissionens roll var att samordna medlemsstaternas ”genomsökningsåtgärder” och att övervaka uppföljningen.

När de pågående åtgärderna har slutförts kommer kommissionen att presentera resultaten för uppföljningen utifrån medlemsstaternas ”genomsökning”. Detta beräknas ske i början av 2008.

Kan kommissionen i samband med sina planer avseende kollektiva prövningsmöjligheter meddela hur dessa hänger samman med kommissionens kommande vitbok om skadeståndstalan? Kan kommissionen också ange hur den tänker förhindra kollektiv talan i amerikansk stil, som finansiellt sett kväver företag i USA?

(EN) Angående frågan om kommissionens planer avseende kollektiva prövningsmöjligheter:

Kommissionens kommande vitbok om skadeståndstalan vid överträdelser av EG:s konkurrenslag kommer att innehålla ett avsnitt som berör kollektiva prövningsmöjligheter vid skada som orsakats av brott mot konkurrenslagen.

För närvarande undersöker kommissionen även om ytterligare initiativ angående kollektiva prövningsmöjligheter vid skada som drabbar konsumenter är nödvändiga på EU-nivå, och i så fall vad för slags initiativ.

Kommissionens avdelningar för konsumentfrågor och konkurrens samarbetar mycket nära med varandra, för att deras arbete när det gäller kollektiva prövningsmöjligheter ska vara samstämmigt.

Angående frågan om kollektiv talan i amerikansk stil:

Kommissionen tror inte att ett system för kollektiv talan liknande det som för närvarande finns i USA kommer att införas i EU.

Kommissionen kan inte ingripa i ett rättsligt system i tredje land.

Vilka möjligheter ser kommissionen att skydda konsumenter från den diskriminerande praxisen att inhemska personer och turister får betala olika priser, till exempel på restauranger, för inträden till kulturminnesmärken och museer och i vanliga affärer?

(EN) Enligt EG-fördraget är all diskriminering på grund av nationalitet förbjuden för medlemsstaterna (se t.ex. artiklarna 12, 43 och 49). Följaktligen får medlemsstaterna inte införa eller behålla orättvisa restriktioner vid ekonomisk verksamhet inom gemenskapen.

Handelns praxis med parallella prisangivelser kan ibland vara ekonomiskt berättigad, t.ex. när syftet är att etablera sig på en ny marknad eller att befästa sin redan befintliga position.

Oberättigade parallella prisangivelser som innebär att turister och lokalbefolkning får betala olika priser kan emellertid förvägra konsumenter att dra fördel av den inhemska marknaden och dessa är som sådana inte godtagbara.

I det här avseendet har EG-domstolen uttryckligen förbjudit sådan diskriminering på grund av nationalitet som tillämpas på tillträde till kulturella monument enligt artiklarna 12 och 49 i EG-fördraget⁽¹⁾. Friheten att tillhandahålla tjänster enligt artikel 49 i EG-fördraget omfattar även friheten att motta tjänster, vilket inkluderar turister som besöker en annan medlemsstat för att ta del av de tjänster som finns där på samma villkor som inhemska personer i medlemsstaten. Domstolen har bekräftat att det finns ett nära samband mellan den fria rörlighet som turister har enligt EG-fördraget och de villkor som finns för tillträde till museer, eftersom museibesök hör till de viktigaste skälen för turister att i egenskap av tjänstemottagare besluta sig för att resa till en annan medlemsstat. Diskriminering vid tillträde till museer kan påverka villkoren för hur tjänsterna tillhandahålls, inklusive priserna för dem, och därmed även beslutet för vissa personer att besöka landet.

Kommissionen har emellertid inte haft behov att gå vidare i denna fråga eftersom det inte funnits några specifika indikationer på konstant praxis i medlemsstaterna som strider mot dessa principer.

I framtiden kommer det att på grundval av tjänstedirektivet⁽²⁾ vara möjligt att hantera diskriminering av tjänstemottagare, och där i synnerhet på grundval av artikel 20 som förbjuder diskriminering som grundas på tjänstemottagarnas nationalitet eller bosättningsort. Medlemsstaterna måste ha uppfyllt de krav som anges i tjänstedirektivet senast 2009.

Oberättigad prisdiskriminering kan även bedömas på grundval av direktivet om otillbörliga affärsmetoder, vilket måste vara tillämpligt i medlemsstaterna senast den 12 december 2007.

Detta direktiv innehåller en allmän klausul som förbjuder orättvis affärspraxis. Det är inte otänkbart att statliga domstolar och i sista hand Europeiska gemenskapernas domstol vid en viss tidpunkt kommer att behöva avgöra huruvida det hör till yrkesmässig arbetsamhet eller ej att begära högre priser i restauranger och affärer av turister på grund av deras nationalitet. För närvarande kan kommissionen föreställa sig att så är fallet.

Kan kommissionen göra en aktuell uppskattning av alla de viktigaste åtgärder den nyligen genomfört och som den avser att genomföra inom den närmaste framtiden för att garantera att de högsta säkerhetsnormerna tillämpas på samtliga leksaker som säljs i EU?

(EN) Efter ”återkallandenas sommar” ställer sig många i Europa den enkla frågan: ”Vilka åtgärder finns det eller kommer det att finnas för att garantera att högsta säkerhetsnormer tillämpas på leksaker”?

De flesta svaren finns i utvärderingen om produktsäkerhet vars resultat lades fram i november 2007.

I utvärderingen fokuserar man på tre nyckelord för leksaker och produktsäkerhet i allmänhet: ”förpliktelse”, ”tillsyn” och ”konstruktion”:

– Förpliktelse: Marknadsaktörer måste ta sitt fulla ansvar för de produkter de tillverkar och gör tillgängliga för konsumenter. Ansedda företag satsar stora resurser på att trygga produktsäkerheten för sina produkter. Men alla aktörer måste öka säkerheten eftersom det fortfarande finns ett tydligt flöde av osäkra leksaker som cirkulerar i Europa. Industrin har samtyckt till att samarbeta med kommissionen under de närmaste månaderna angående ett antal åtgärder som syftar till att återuppbygga konsumenternas förtroende, bland annat genom en ”säkerhetspakt” och en grundlig utvärdering av åtgärder som har genomförts av företag som levererar leksaker. Denna utvärdering kommer att vara avslutad under första kvartalet år 2008.

– Tillsyn: Myndigheter för marknadsövervakning i medlemsstaterna har visserligen gått på djupet under de senaste månaderna, men i samband med utvärderingen har man konstaterat att det fortfarande finns möjligheter till förbättring. Kommissionen stöder de marknadsövervakande myndigheterna i medlemsstaterna i deras arbete att identifiera och utbyta god praxis för mer målinriktade och riskbaserade kontroller. Produkter ska bli lättare att spåra: kommissionen har redan i sitt föreslagna paket för varor på den inre marknaden tagit med villkoret att det ska finnas en bestämmelse som kräver att marknadsaktörer måste ange vilka leverantörer de har och på så sätt garantera öppenhet och kontinuitet i leverantörsleden. De statliga myndigheterna kommer att utsättas för visst grupptryck då kommissionen avser att under 2008 offentliggöra jämförande uppgifter om förmågan att säkerställa efterlevnaden i konsumentresultattavlan. Marknadsövervakningskapaciteten i medlemsstaterna kommer också att stärkas då kommissionen kommer att fortsätta att finansiera välplanerade gemensamma marknadsövervakningsprojekt (1,3 miljoner euro ekonomiskt stöd från gemenskapen under 2007). Utöver dessa åtgärder som syftar till att förbättra skyddet inom EU har även flera andra åtgärder påbörjats för att stärka skyddet vid gränserna. Stora förändringar i EU:s tullagstiftning nyligen kommer att bidra till högriskutsändningar kan identifieras för kontroller. Säkra metoder för tullutbyte kommer också att möjliggöra snabba insatser när information om nya typer av farliga produkter kommer ut. Metoderna används för att sprida sådan relevant information som finns tillgänglig i systemet för snabbt informationsutbyte om farligt gods (RAPEX), i syfte att underrätta behöriga konsumentmyndigheter om en specifik, potentiellt farlig last. På internationell nivå kommer samarbetet med våra viktigaste handelspartner USA och Kina att fördjupas och utökas. Särskilt med Kina har det nuvarande samarbetet redan gett konkreta resultat med avseende på kontroller och åtgärder som syftar till att motverka osäkra produkter av kinesiskt ursprung som finns i Europa. Nästa steg för kommissionen är att stödja de kinesiska myndigheterna i deras arbete med att upprätta ett inrikes alarmsystem, liknande det europeiska RAPEX, för att bättre kunna spåra undermåliga och farliga produkter, särskilt leksaker.

– Konstruktion: Leksaker måste skapas säkra. Säkerheten är inte ett tillägg eller tillval, utan den ska vara inbyggd i leksaken, redan från allra första början i produktionsprocessen. För det här behöver vi tydliga rättsliga stadgar som skärper säkerhetskraven. I detta avseende innehåller kommissionens kommande förslag till översyn av leksaksdirektivet skärpta säkerhetsföreskrifter i syfte att identifiera fysiska, mekaniska och kemiska risker med leksaker. Kommissionen håller även på att utarbeta en tillfällig åtgärd för att kräva varningar på magnetiska leksaker, i avvaktan på översynen av den relevanta standarden för att identifiera riskerna med dessa leksaker.

I artikel 50.3 i direktiv 2005/36/EG⁽¹⁾ om erkännande av yrkeskvalifikationer, vilket har sin grund i den fria rörligheten för personer och tjänster, heter det att ”om bevis på formella kvalifikationer /…/ har utfärdats /…/ och innefattar utbildning som erhållits helt eller delvis vid en inrättning som etablerats lagligt i en annan medlemsstat, skall den mottagande medlemsstaten ha rätt att hos det behöriga organet i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats kontrollera /…/ huruvida utbildningskursen vid den institution som gav utbildningen har godkänts formellt av utbildningsanstalten i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats”.

I vilka medlemsstater finns det högre utbildningsanstalter (fria utbildningsinstitut) som ger utbildning som godkänts formellt av utbildningsanstalten i den medlemsstat där examensbeviset utfärdats? Har medlemsstaterna rätt att (på grundval av artikel 149 i EG-fördraget) förbjuda utbildningsanstalter som verkar enligt metoden med godkännande via utbildningsanstalter vars säte ligger i en annan medlemsstat?

(EN) Kommissionen är medveten om att det finns utbildningsanstalter som ger utbildning som godkänts formellt av utbildningsanstalten i den medlemsstat där examensbeviset utfärdats i följande medlemsstater: Grekland, Italien, Tyskland och Spanien. Det kan dock inte uteslutas att liknande utbildningsinstitutioner även finns i andra medlemsstater.

Enligt artikel 149 i EG-fördraget är medlemsstaterna fullt ansvariga för innehållet i och organisationen av sina utbildningssystem och yrkesutbildningar. Utbildning som ges i enlighet med bestämmelserna i artikel 50.3 i direktiv 2005/36/EG utgör emellertid inte en del av utbildningssystemet i de medlemsstater där den institution som ger utbildningen finns. Denna typ av utbildning utgör en del av utbildningssystemet i de medlemsstater där det universitet som godkänner utbildningen och utfärdar examensbeviset har sitt säte. Därför får medlemsstater inte, på grundval av artikel 149 i EG-fördraget, förbjuda institutioner att inom statsgränserna ge utbildning som regleras av ett avtal med ett universitet med säte i en annan medlemsstat.

EG-domstolen har meddelat sitt utslag i de så kallade målen Viking Line och Laval. Särskilt i målet Viking Line ställde kommissionsledamoten McCreevy sig starkt bakom arbetsgivarpartens synvinkel.

Hur ser kommissionen på fackliga sympatistrejker efter dessa rättsutslag?

(EN) I målet Viking Line hänsköt en brittisk domstol ett flertal frågor till Europeiska gemenskapernas domstol om vilken inverkan artikel 43 i EG-fördraget angående etableringsfriheten har på fackliga organisationers möjligheter till stridsåtgärder, medan Laval-målet gällde hur direktivet om utstationering av arbetstagare ska tolkas och även artikel 49 i EG-fördraget gällande friheten att tillhandahålla tjänster.

Fastän målen skiljer sig åt gör Europeiska gemenskapernas domstol i båda fallen ett antal förtydliganden angående den fråga som ledamoten ställer. Viktigast bland dessa är att domstolen har fastställt att rätten att vidta stridsåtgärder måste erkännas som en grundläggande rättighet som utgör en integrerad del av de allmänna principerna i gemenskapsrätten.

Samtidigt har domstolen klart fastställt att detta faktum inte innebär att rätten att vidta stridsåtgärder faller utanför ramen för tillämpningsområdet för gemenskapsrätten, eller med andra ord, att gemenskapsrätten inte kan tillämpas på den. Vissa begränsningar kan gälla för utövandet av denna rätt. Detta återger till stor del situationen i de nationella rättsordningarna: både i Finland och i Sverige liksom i andra medlemsstater där denna rätt åtnjuter skydd i grundlagen får den inte utövas utan vissa begränsningar.

Med hänsyn till domstolens utslag kommer arbetstagare och arbetsgivare att fortsätta att ha rätt att vidta åtgärder för att försvara sina intressen, vilket inkluderar sympatistrejker på arbetstagarnas sida. När fackliga stridsåtgärder vidtas mot företag i en annan medlemsstat som stationerar ut arbetstagare på sitt område eller mot ett företag som vill etablera sig i en annan medlemsstat, måste gemenskapsrätten emellertid respekteras.

Med andra ord måste sådana fackliga stridsåtgärder som inskränker etableringsfriheten eller den fria rörligheten för tjänster motiveras av ett legitimt syfte i enlighet med gemenskapsrätten, och dessutom måste de vara tillbörliga för att nå ett sådant mål. Domstolen har gett nyttig vägledning och kommissionen är övertygad om att arbetsmarknadens parter kommer att fortsätta att kunna försvara sina rättigheter och göra detta på ett ansvarsfullt sätt.

Jag ställde en fråga till kommissionen om varför kommissionen beslutat att senarelägga reformen av upphovsrättsliga avgifter och om när den på nytt tänker ta itu med frågan (http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=QT&reference=H-2007-0147&language=SV" ). I sitt skriftliga svar den 13 mars 2007 förklarade kommissionen att den kommer att ”noga följa den fortsatta utvecklingen” och ”fortsätta att utvärdera hur avgifter samverkar med digitala tjänster och IT-sektorn i allmänhet”.

Nu har det gått åtta månader och till min besvikelse har jag inte sett att kommissionen åstadkommit något i fråga om reformen av upphovsrättsliga avgifter. Jag ser med oro att kommissionen inte ägnar denna fråga den prioritet den förtjänar.

Jag skulle därför vilja veta vilka konkreta resultat vi hittills fått av det som kommissionen tillkännagivit om uppföljning och utvärdering i sitt svar i mars 2007. Vilka kommer följande konkreta åtgärder att bli och när kan vi vänta oss något konkret från kommissionens sida för att åtgärda den synnerligen brådskande frågan om reformen av upphovsrättsliga avgifter?

(EN) Kommissionen vill tacka parlamentet för att man visar intresse för det pågående arbetet med att reformera de upphovsrättsliga avgifterna för privatkopiering.

De nu gällande avgiftssystemen är, som alla känner till, både komplexa och kontroversiella. Det finns inte bara enorma skillnader i kostnaderna för samma eller liknande utrustning som används för privatkopiering – det saknas också en enhetlig beräkning i medlemsstaterna av avgifterna för identisk digital utrustning. Resultatet är en enorm mängd olika avgifter för samma produkter inom Europa – med avgiftsskillnader på upp till 1 500 procent för identiska produkter.

Mot denna bakgrund undersöker kommissionen hur upphovsrättsliga avgifter för privatkopiering inverkar på både den inre marknaden och författarnas och artisternas försörjning. Kultur och kulturell mångfald är, som ni känner till, de centrala målen bakom alla kommissionens initiativ när det gäller upphovsrätten. Politiken följer den dubbla målsättningen att se till att avgiftsbaserade system endast har liten eller ingen negativ påverkan alls på den inre marknaden för digital utrustning och tomma mediabärare samtidigt som det garanteras att upphovsmännen inte lider någon ekonomisk skada av den allmänt utbredda privatkopieringspraxisen.

Konsumenterna tycker inte om restriktioner om hur och när de får konsumera upphovsrättsskyddat material. En undersökning som publicerades i den spanska tidningen El País den 20 december 2007 visar att 94 procent av dem som svarat är för att det upphovsrättsliga avgiftssystemet för privatkopiering tas bort.

En rimlig kompromiss måste komma till stånd mellan konsumenternas frihet och artisternas kompensation för privatkopiering. Varje reform på detta känsliga område måste behandlas varsamt och med yttersta försiktighet.

Tills dess att vi kan se problemen i ett klarare ljus vore det improduktivt att spekulera i hur framtida åtgärder kommer att se ut.

Jag skulle vilja uppmärksamma ett problem till följd av antagandet av direktiv 2005/36/EG⁽¹⁾. I detta direktiv gör lagstiftarna ingen åtskillnad mellan en reseledare, som tar hand om en turistgrupp under en resa, och en guide. En guides ansvar är inte bara att organisera resan på bästa sätt utan också att förmedla fackkunskaper om historia, traditioner, konstföremål och minnesmärken. För denna sysselsättning utbildas man också på särskilda kurser som avslutas med examen. Tack vare en hög nivå på kurser och examina garanteras en hög nivå på tjänsterna. Det bör påpekas att i många av EU:s länder, bland annat Polen, är guide ett reglerat yrke. För att få denna kvalifikation krävs dokument som intygar att kurser och utbildning genomgåtts. Att jämställa reseledare med guide skulle sänka turisttjänsternas kvalitet. För att detta inte ska ske bör man införa ett examenssystem för hela Europa som certifierar guidernas kompetens.

Ser kommissionen en möjlighet att utarbeta ett kurs- och examenssystem för guider i hela Europa, där sakinnehållet och anordnandet skulle anpassas till de enskilda medlemsstaterna?

(EN) Kommissionen har inte för avsikt att utarbeta ett EU-omfattande kurs- och examenssystem för turistguider.

Inom ramarna för EG-fördraget är medlemsstaterna fria att reglera tillträde till och utövande av yrken, vilket alltså även gäller yrkena turistguide och reseledare. Varje förslag till ett lagstiftande instrument på EU-nivå som syftar till att anpassa kraven på utbildning och kurser för dessa yrken till varandra kräver enligt gällande fördrag ett enhälligt antagande av alla medlemsstater. Hittills har kommissionen inte fått in några övertygande bevis på att det finns problem när det gäller de gränsöverskridande bestämmelserna för turistguidernas tjänster vilka skulle rättfärdiga ett förslag till ett direktiv för att skapa enhetliga bestämmelser inom EU för detta yrke.

Kommissionen är underrättad och förordar icke-lagstiftande initiativ på europeisk nivå, som t.ex. arbetet för en CEN⁽²⁾-standard som syftar till att införa baskrav för utbildning av turistguider (EN 15565), vilket genomförts av den europeiska organisationen för standardisering (CEN) och som godkändes den 1 januari 2008. Även om sådana självreglerande instrument inte är rättsligt bindande utgör de en mycket effektiv utgångspunkt för precisering av den kunskaps- och färdighetsnivå som kvalificerade yrkesutövare ska ha förvärvat för att få utöva sitt yrke.

Statliga fonder utgör ett nytt slags investeringsform med den viktiga och särskiljande egenskapen att de ägs av stater, inte sällan odemokratiska sådana. Nya, mer aktiva investeringsstrategier har skapat oro hos vissa medlemsstater, särskilt när det gäller investeringar i företag som man anser har nationell strategisk betydelse.

Som exempel på investeringar som statliga fonder gjort på senare tid kan nämnas de investeringar som Abu Dhabi Investment Authority gjort i Citigroup, men även Bourse Dubais bud på OMX samt naturligtvis ryska intressen i europeisk energiinfrastruktur.

Den brasilianska regeringen har planer på att inrätta en statlig fond för att hålla nere den stigande realen, vilket skulle innebära en direkt inblandning på finansmarknaden.

Jag uppmanar kommissionen att försvara öppenheten i finanssystemet men samtidigt kräva insyn i de statliga fondernas agerande, för att säkra att investeringsstrategierna styrs av hänsyn till ekonomiska och inte strategiska mål.

Hur tänker kommissionen agera i frågan om statliga fonder? Kommissionen har lagt fram en rad förslag om dessa, i form av europeiska gyllene aktier, riktlinjer samt initiativ för att främja insyn och öppenhet. Vilken linje tänker kommissionen följa?

Slutligen, har kommissionen några planer på att övervaka utvecklingen av statliga fonder på europeiska marknader?

(EN) Kommissionen är fast besluten om att försvara öppenheten i det europeiska finanssystemet. Kommissionen delar dessutom till fullo uppfattningen att investeringar ska göras utifrån ekonomiska och inte strategiska kriterier. Kommissionen noterar den oro som nyligen uttryckts kring nationella placeringsfonder, men vill även betona att ett flertal sådana fonder har varit verksamma under årtionden och tillfört EU:s ekonomi värdefulla investeringar. Kommissionen uppmanar även tredje land att tillåta en proportionell öppenhet för EU-investerare.

Kommissionen bevakar noga denna fråga. I det här skedet föredrar man att inte utarbeta nya lagstiftande metoder, men det finns goda skäl till att utveckla en gemensam strategi inom EU för att kunna inta en samordnad ståndpunkt på den inre marknaden med avseende på verksamheten hos nationella placeringsfonder. Vissa riktlinjer för att förbättra insynen och kontrollen av nationella placeringsfonder kan bli nödvändiga. I oktober 2007 bad G7 Internationella valutafonden (IMF) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) att undersöka möjligheten till riktlinjer för insyn eller en uppförandekod för nationella placeringsfonder och mottagarländer. I det transatlantiska ekonomiska rådet den 9 november 2007 fick kommissionen möjlighet att diskutera dessa frågor med förvaltningen i USA, och kommissionen delade dess uppfattning om nyttan med att utarbeta dessa regler på internationell nivå.

Sammanfattningsvis arbetar kommissionen både inom EU och i internationella forum för att ta fram passande och effektiva verktyg som syftar till att skingra den oro som dessa investerares verksamhet kan ge upphov till. Kommissionens avsikt är att åstadkomma en gemensam ståndpunkt inom EU på detta område som skyddar den grundläggande frihet som anges i fördraget. Även initiativ i medlemsstaterna på området nationella placeringsfonder måste bedömas utifrån denna kontext. Det är i detta sammanhang som en kontroll av verksamheten hos de nationella placeringsfonderna blir särskilt viktig. Kommissionen bevakar utvecklingen noga och i samarbete med internationella organisationer (OECD, IMF). Dialogen mellan USA och EU om investeringar och dialogen med tillsynsmyndigheter för finansiella tjänster gör det dessutom möjligt för kommissionen att undersöka frågor kring nationella placeringsfonder i nära samarbete med amerikanska finansministeriet och andra amerikanska departement.

Konsumenter av detaljvaror spelar en avgörande roll i den inre marknaden för finansiella tjänster. Detaljisttjänster som exempelvis bankkonton och konsumentkrediter är en av grundpelarna i gemenskapens handlingsplan för finansiella tjänster som infördes 1999. Sedan dess har integreringen av finansiella marknader släpat efter och stora skillnader mellan medlemsstaternas finansiella tjänster består, exempelvis i fråga om avgifter för ekonomiska transaktionerna mellan bankinstitut i olika medlemsstater, kreditkortsavgifter m.m. Som exempel kan nämnas att transaktionsavgifterna vid överföringar från en lettisk bank till en belgisk bank är fyra gånger högre än avgifterna i motsatt riktning.

Vilka åtgärder tänker kommissionen vidta för att påskynda integrationen av den finansiella detaljmarknaden? Vilken fördel kommer konsumenterna ha av dessa åtgärder?

(EN) Betydande framsteg har gjorts för att skapa en inre marknad för finansiella detaljisttjänster. Integrationen av finansiella detaljisttjänster har dock ännu inte uppnått sin fulla potential och konkurrensen på vissa marknader är bristfällig, särskilt på områden som betalning och banktjänster till privatpersoner och mindre företag. Detta gör att EU-konsumenter inte fullt ut kan utnyttja fördelarna på den inre marknaden. Mot denna bakgrund och i samband med översynen av den inre marknaden antog kommissionen en grönbok om finansiella detaljisttjänster på den inre marknaden⁽¹⁾. Grönboken byggde på kommissionens vitbok om finansiella tjänster 2005-2010⁽²⁾, på resultatet av kommissionens branschutredning om banktjänster till privatpersoner och mindre företag⁽³⁾ och på delrapporten om företagsförsäkringar⁽⁴⁾. I grönboken beskrevs även kommissionens övergripande mål att utveckla en integration av marknaden för finansiella detaljisttjänster inom EU genom att se till att öppna marknader med lämplig reglering och stark konkurrens levererar produkter som uppfyller konsumenternas behov, öka konsumenternas förtroende genom att se till att de har ett ordentligt skydd och att leverantörerna är finansiellt tillförlitliga och pålitliga, samt stärka konsumenterna så att de kan fatta rätt beslut i förhållande till sina finansiella omständigheter genom ökad förmåga att förstå finansiell information, lämplig information i rätt tid och rådgivning av hög kvalitet. I samband med att grönboken publicerades genomfördes ett offentligt samråd om kommissionens strategier på området finansiella detaljisttjänster, vilket fick nästan 190 svar. Den offentliga frågestund som hölls den 19 september 2007 var också välbesökt med över 300 deltagare.

Den 20 november 2007 publicerades ett arbetsdokument om initiativ på området finansiella detaljisttjänster⁽⁵⁾, jämte kommissionens meddelande om en inre marknad för framtidens Europa⁽⁶⁾. I detta föreslås ett antal målriktade initiativ i syfte att stärka konsumenternas valmöjligheter och rörlighet, särskilt när det gäller bankkonton (en finansiell produkt som används av de flesta av Europas medborgare), stödja marknaderna för försäkringar till privatpersoner och mindre företag (till exempel genom att utforma en ”resultattavla” för bilförsäkringspremier i Europa), undersöka behovet av en mer enhetlig strategi till produktupplysning och distributionskrav för investeringsprodukter för privatpersoner och mindre företag (till exempel investeringsfonder, livförsäkring av ”unit-linked”-typ etc.) och främja finansiell utbildning, finansiell integration (t.ex. tillgång till ett grundläggande bankkonto för alla) och adekvat upprättelse för konsumenter.

Kommissionens avsikt är att åstadkomma konkreta fördelar för de europeiska konsumenterna i form av lägre priser och fler valmöjligheter genom ökad konkurrens och effektivitet på marknaden för finansiella detaljisttjänster. Av denna anledning stöder kommissionen starkt projektet för ett gemensamt eurobetalningsområde (SEPA), ett initiativ från bankväsendet för att skapa en integrerad och mer konkurrenskraftig marknad för betalningar i euro, vilket planeras kunna vara fullt verksamt senast i slutet av 2010. Den nationella lagstiftningen måste uppfylla de krav som anges i direktivet om betaltjänster senast november 2009. Direktivet borde kunna skapa mer konkurrens när det gäller villkoren för betaltjänster och därmed leda till lägre priser. Direktivet innehåller även villkor för ökad insyn och gör det möjligt att fritt avsluta ett ramavtal efter 12 månader, vilket kommer att underlätta konsumenternas rörlighet och främja konkurrensen.

Angående den specifika frågan om bankkonton så presenterade kommissionen som en del av paketet för översyn av den inre marknaden sina politiska planer som syftar till att underlätta konsumenternas rörlighet i samband med bankkonton och på så sätt främja konkurrens och effektivitet. Kommissionen vill uppmuntra branschen att till mitten av 2008 utarbeta en uppförandekodex som innehåller en transaktionstjänst, vilken ska vara tillgänglig för konsumenter i varje EU-medlemsstat och göra det ännu enklare att genomföra transaktioner från ett bankkonto till ett annat. Kommissionen har även klargjort för branschen att ingen diskriminering av kunder får ske på grund av nationalitet eller bosättningsort när bankkonton öppnas över gränserna. Det ska vara enkelt för kunder att öppna bankkonton i andra medlemsstater.

Anser kommissionen att dagens budgetprognoser för 2008 är tillräckliga för att tillgodogöra Frontex behov när det gäller kontroll av illegal invandring?

(EN) Efter budgetutskottets andra behandling röstade parlamentet för en ändring som innebar att budgeten för Frontex år 2008 ökades med ytterligare 30 miljoner euro. Den största delen av denna summa kommer att gå till utgifter för verksamheten.

Ändringen innebär en ökning med 79 % i jämförelse med den ursprungliga preliminärt föreslagna budgeten. Ökningen innebär ett totalt EU-stöd på 68 miljoner euro, vilket avsevärt stärker de finansiella resurserna för Frontex och därigenom bidrar till att öka dess kapacitet att utföra sina åtaganden när det gäller illegal immigration.

Frontex har godkänt sitt arbetsprogram för 2008 på grundval av den ökade budgeten. I och med det reviderade arbetsprogrammet förväntas den gemensamma verksamheten vid de delar av de yttre gränserna som mest utsätts för olaglig migration pågå under en betydligt längre tid.

Mot denna bakgrund är kommissionen övertygad om att den verksamhet som samordnas av Frontex kommer att få väsentligt bättre verkan i jämförelse med 2007.

Under 2008 kommer kommissionen att noga bevaka situationen med avseende på utgifter och finansiellt behov.

De små och medelstora företagen utgör 99,8 procent av EU:s alla företag och utgör med andra ord en nyckelfaktor med tanke på den europeiska ekonomin och sysselsättningen. I många medlemsstater utgörs en stor del av dessa mindre företag av familjeföretag och mycket små företag. Vilka åtgärder tänker kommissionen vidta för att hjälpa de här företagen att bevara sin konkurrenskraft, att bättre kunna utnyttja möjligheterna på den inre marknaden och att utan överdrivet stora kostnader anpassa sig till de skyldigheter som EU:s lagstiftning ger upphov till?

På vilket sätt tänker kommissionen dessutom underlätta de här företagens möjlighet att överleva och hur ämnar kommissionen främja utvecklandet av flera sådana här mindre företag som kan konkurrera med alla de stora multinationella företag och kedjor som verkar runtom i unionen? Anser kommissionen att grundandet av centrumen för övervakning av den inre marknaden i var och en av medlemsstaterna kommer att motverka risken för att dessa familjeföretag och mycket små företag ska försvinna?

(EN) Små och medelstora företag spelar mycket riktigt en viktig roll i den europeiska ekonomin eftersom de står för två tredjedelar av den totala privata sysselsättningen. De utgör alltså en nyckelfaktor i strävan efter att uppnå målen i Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning.

Kommissionen har under flera år aktivt arbetat för att främja entreprenörskap och förbättra företagsklimatet för små och medelstora företag, särskilt för små företag, vilka utgör 90 procent av denna grupp. År 2000 undertecknade Europeiska rådet stadgan för småföretag som syftar till att förbättra företagsklimatet för småföretagen. Stadgan utgör idag referensramen för 44 länder och ett flertal regioner.

Sedan politiken för de moderna små och medelstora företagen antogs i november 2005 följer kommissionen med största uppmärksamhet verksamheten på fem viktiga områden, nämligen sådan som syftar till att främja entreprenörskap, att minska den administrativa bördan, att hjälpa små och medelstora företag att komma in på marknaderna, att främja deras tillväxt och att stärka dialogen med intressegrupperna. Översynen efter halva tiden, som antogs i oktober 2007, har visat att små och medelstora företag blir allt viktigare i gemenskapsprogrammen och gemenskapspolitiken. Det finns dock fortfarande utvecklingspotential, och kommissionen har beslutat att prioritera små och medelstora företag ännu mer på den politiska agendan i och med att den, på grundval av dess utvärdering av den första treårscykeln av den granskade strategin för tillväxt och sysselsättning, godkänt den europeiska småföretagslagen (Small Business Act) för 2008. Detta nya initiativ håller på att förberedas och ett omfattande samråd kommer att äga rum under de kommande veckorna.

Vissa av de åtgärder som vidtagits av kommissionen syftar särskilt till att hjälpa små och medelstora företag att dra fördel av möjligheterna på den inre marknaden. Ett exempel är syftet att förbättra deras tillträde till marknaden för offentlig upphandling. Kommissionen leder för närvarande en konsekvensutredning för att förbereda ett förslag till en Europabolagsordning med syftet att underlätta de små och medelstora företagens gränsöverskridande verksamhet. Kommissionen har också sedan 20 år tillbaka hjälpt mindre företag via ett stödnätverk; detta nätverk kommer att förstärkas under 2008 i syfte att ytterligare öka medvetenheten när det gäller EU-politik och EU-program och för att erbjuda rådgivning och handledning samt låta små och medelstora företag komma till tals.

När det gäller de kostnader för små och medelstora företag som följer av deras skyldigheter att anpassa sig till europeisk lagstiftning är situationen sådan att små företag spenderar upp till tio gånger mer än de stora företagen⁽¹⁾ för att kunna uppfylla de administrativa kraven. Av denna anledning har kommissionen beslutat att förenkla den administrativa bördan och att prioritera en förbättrad regleringsprocess. Kommissionen avser minska den administrativa börda som följer av gemenskapens lagstiftning med 25 procent fram till 2012 och uppmanar medlemsstaterna att aktivt delta i processen. Utifrån principen ”tänk småskaligt först” införs specifika bestämmelser för små och medelstora företag i alla nya förslag där så är rådligt, till exempel när det gäller förenklade rapporteringskrav för exempelvis mindre livsmedelsföretag på området hygien.

En annan svårighet för små och medelstora företag är tillämpningen av standarder och EU:s lagstiftning. Av denna anledning kommer kommissionen att avsevärt stärka sitt stöd för att bättre involvera små och medelstora företag i den europeiska och nationella standardiseringsprocessen, för att underlätta deras tillgång till standarder och ytterligare erbjuda hjälp åt dessa företag genom ett gemenskapsprogram för stöd på området europeisk miljölagstiftning.

När det gäller familjeföretag så är fallet att de flesta små företag är familjeföretag och de omfattas därmed av initiativen för små företag. För närvarande undersöker kommissionen dock vilka potentiella specifika svårigheter dessa kan tvingas konfronteras med.

I ett tal den 10 november 2005 inför det Europeiska företagsinitiativet om skatter sade kommissionsledamoten McCreevy att ”han inte kommit till Berlaymont för att tassa omkring ljudlöst” och tillade vidare att ”en harmonisering av skatterna varken stod eller skulle komma att stå på dagordningen”. I maj sa McCreevy dessutom att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB) skulle inverka negativt på konkurrenskraften, undergräva små och växande marknader, motverka utländska investeringar och vara till förfång för unionens långsiktiga utveckling och sysselsättningsnivå”.

Kan kommissionen, med tanke på betydelsen av att Lissabonfördraget ratificeras i Irland, bekräfta att det aktuella förslaget om CCCTB stryks från dagordningen och att kommissionen inte kommer att ”tassa omkring” utan kraftfullt försvara medlemsstaternas behörighet när det gäller skattefrågor och skattekonkurrens inom företagsskatteområdet?

(EN) Kommissionen följer med största uppmärksamhet ratifikationsprocessen för Lissabonfördraget i alla medlemsstater. Kommissionens ståndpunkt beträffande CCCTB⁽¹⁾ framgår av kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram 2008⁽²⁾. En konsekvensanalys har påbörjats för att undersöka alternativen och deras konsekvenser.

För närvarande kommer det stöd som EU ger till AVS-staterna från två olika källor: gemenskapsbudgeten och Europeiska utvecklingsfonden. Den del av samarbetet med AVS-staterna som ligger utanför budgeten omfattas inte helt av Europaparlamentets offentliga kontroll och är alltså utesluten från ett av EU:s viktigaste beslutsförfarande. Om man tar med stödet till AVS-staterna i budgeten skulle stödet få större legitimitet. Det skulle dessutom säkra en riktig insyn och ge ökad effektivitet, vilket är en av de största utmaningarna inom utvecklingssamarbetet.

Hur långt har kommissionens förslag kommit om att ta med EUF-stödet till AVS-staterna i EU:s budget? Vilka åtgärder avser kommissionen vidta för att upptagandet av EUF i gemenskapens allmänna budget verkligen kommer att ske?

(FR) Under en ganska lång tid nu har kommissionen efterlyst ett upptagande i gemenskapens budget då det gäller finansieringen av det geografiska samarbetet med länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS). Det är ett önskemål som har sin utgångspunkt i effektivisering och samordning av instrumenten för gemenskapens utvecklingsbistånd och i att våra aktiviteter utåt på utvecklingsområdet ska sättas i ett sammanhang och bli politiskt synliga.

Under förberedelserna för perioden efter nionde Europeiska utvecklingsfonden (EUF) drog kommissionen upp en detaljerad översikt över sin ståndpunkt i meddelandet ”Vägen mot en fullständig integration av samarbetet med AVS-länderna i EU:s allmänna budget”⁽¹⁾. Vid sitt möte den 15–16 december 2005 uttalade sig Europeiska rådet till sist för (punkt 70) att man ska hålla det geografiska samarbetet med AVS-länderna inom EUF:s mellanstatliga utgiftsramar. Man inrättade också tionde utvecklingsfonden och anpassade den till tidsplanen för budgetplanen (2013), och till nivån på bidragen från varje medlemsstat till tionde utvecklingsfonden. Bidragen ligger i allmänhet mitt emellan bidragen till nionde utvecklingsfonden och medlemsstaternas bidrag till gemenskapens budget.

Det är kommissionens fasta avsikt att vid en lämplig tidpunkt åter ta upp frågan om EUF:s budget.

Vid Europeiska rådets möte i december 2005 ombads kommissionen att på nytt lägga fram en översyn av budgeten 2008–2009. Kommissionen hoppas kunna återuppta debatten om upptagandet av EUF i budgeten i samband med detta, speciellt i ljuset av ändringen av fördraget som Europeiska rådet antog i december 2007, och som, då det gäller yttre verksamhet, utökar medbeslutandeförfarandet till hela gemenskapens budget och stärker parlamentets roll.

Enligt artikel 1.1 i det interna avtalet om den tionde utvecklingsfonden⁽²⁾ ska kommissionen under 2010 förbereda en resultatöversyn, som ska bidra till ett beslut om beloppet för det finansiella samarbetet efter 2013. En parallell diskussion ska äga rum inom ramen för debatten om grönboken om relationerna mellan Europeiska Unionen och de utomeuropeiska länderna och territorierna (ULT) och översynen av associeringsavtalet med ULT beställd till 2011.

Kommissionen har uppfattningen att stora framsteg redan uppnåtts då det gäller att underlätta för ett beslut om upptagandet av EUF i budgeten och kommer att fortsätta att söka uppnå målen inom ramen för perioden som följer på tionde EUF. Kommissionen vill dock understryka att ett beslut i frågan ligger hos medlemsstaterna.

Är kommissionen medveten om och kan kommissionen göra något åt det som tillkännagivits av Frankrikes regering, nämligen att ”i enlighet med direktiv 2004/38/EG⁽¹⁾ kommer från och med den 5 januari 2008 Frankrikes hälsovårdssystem inte längre att omfatta personer som är medborgare i andra EU-länder än Frankrike och bor i Frankrike, så att alla dessa personer blir tvungna att sjukförsäkra sig privat?

Tidigare var det olagligt för sådana personer att vara privat sjukförsäkrade i Frankrike, eftersom EU-medborgare som bosatte sig i Frankrike var skyldiga att avsluta sina gällande försäkringar och gå med i det statliga systemet i stället. Nu gör Frankrikes regering en helomvändning av gällande föreskrifter i efterhand.

Detta kommer att ge upphov till särskilda problem för personer som lider av någon kronisk sjukdom: de var tvungna att säga upp sina tidigare privata sjukförsäkringar, men med hänsyn tagen till sitt hälsotillstånd kommer de inte att kunna teckna någon ny privat försäkring.

Det är alltid beklagligt med retroaktiv lagstiftning. Vad kan kommissionen göra för att råda bot på detta missförhållande?

(EN) Kommissionen har fått skrivelser från ett flertal brittiska medborgare, bosatta i Frankrike, som har informerats av berörda franska myndigheter om att de inte kommer att kunna fortsätta att omfattas av det allmänna sjukvårdsystemet (couverture maladie universelle, CMU) på grund av ovan angivna anledning.

Enligt den information som kommissionen har garanterar CMU enligt lag 99-641 av den 27 juli 1999 att alla som är fast eller regelbundet bosatta omfattas av det allmänna sjukförsäkringssystemet om de inte har obligatoriskt sjukförsäkringsskydd. Därav följer att alla personer som är fast eller regelbundet bosatta i Frankrike, oavsett nationalitet, enligt lag är skyldiga att gå med i CMU om de inte omfattas av något annat lagbundet sjukförsäkringssystem i Frankrike eller annat land.

Direktiv 2004/38/EG föreskriver i samband med rätten till bosättning för inaktiva unionsmedborgare att tillräckliga tillgångar ska finnas för att undvika att dessa personer ligger det sociala bidragssystemet i värdmedlemsstaten till last under den tid de bor där och att de har en omfattande sjukförsäkring. Direktivet föreskriver även att så snart unionsmedborgaren har fått rätt till permanent bosättning, normalt efter fem års laglig och kontinuerlig bosättning, omfattas denna rätt inte längre av ovanstående villkor.

Dessutom föreskriver artikel 24 i direktivet att i enlighet med sådana särskilda bestämmelser som uttryckligen anges i fördraget och sekundärlagstiftningen ska alla unionsmedborgare som enligt detta direktiv uppehåller sig i den mottagande medlemsstaten åtnjuta samma behandling som medlemsstatens egna medborgare på de områden som fördraget omfattar. Inom ramen för direktivet förutsätter likabehandling att villkoren för bosättning är uppfyllda.

När det gäller social trygghet har gemenskapsrätten, förordning (EG) nr. 1408/71⁽²⁾, som målsättning att samordna socialförsäkringssystemen i medlemsländerna för att motverka att tillämpningen av de olika nationella lagstiftningarna får negativ effekt för personer som utövar sin rätt till fri rörlighet inom europeiska unionen. Varje medlemsstat är alltså fri att besluta om detaljerna i det egna socialförsäkringssystemet, inklusive om förmåner, villkor för berättigande och avgifter. Medlemsstaterna måste dock fortfarande rätta sig efter gemenskapsrätten vid utövandet av denna befogenhet. I förordning (EEG) nr 1408/71 anges de gemensamma regler och principer som måste följas av alla statliga myndigheter vid tillämpning av nationell lagstiftning.

Enligt denna förordning är alla anställda, egenföretagare och pensionärer samt deras familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat än i den där de arbetar eller betalar sin pension berättigade till sjukvårdförmåner i den medlemsstat där de är bosatta på samma villkor som medborgarna i denna medlemsstat, men för den medlemsstats räkning där de arbetar eller som betalar ut deras pension. För att kunna åtnjuta dessa sjukvårdsförmåner måste berörda personer registrera sig hos sjukförsäkringsinstitutionen i den medlemsstat där de är bosatta via blankett E106 (för anställda eller egenföretagare) eller E121 (för pensionärer).

För att kommissionen ska kunna avsluta sin undersökning om huruvida ett uteslutande från franska CMU-systemet av inaktiva unionsmedborgare som är regelbundet bosatta i Frankrike är förenligt med gemenskapsrätten eller ej, har den tagit kontakt med franska myndigheter i frågan och inväntar svar.

Jag skulle vilja veta om mandatet för kommissionens nya expertgrupp om människohandel har godkänts? Om så är fallet, skulle jag vilja få tillgång till dokumentet.

Jag undrar också vilket förfarande och vilka tidsramar som gäller när medlemsstaterna och frivilligorganisationerna föreslår möjliga nya medlemmar till kommissionens expertgrupp om människohandel?

(EN) Sedan den bildades 2003 har expertgruppen för frågor om människohandel försett kommissionen med åsikter och synpunkter kring många viktiga frågor. 2004 publicerade gruppen den rapport som fortfarande utgör en källa till inspiration för ytterligare verksamhet.

Beslutet att bilda en ny expertgrupp och precisera mandatet för denna godkändes den 17 oktober ⁽¹⁾. I beslutet har man tagit hänsyn till de nödvändiga förändringar som följer av utvidgningen och till behovet att garantera särskild expertis, särskilt när det gäller arbetskraftsexploatering.

Expertgruppen kommer att bestå av 21 medlemmar med följande sammansättning: upp till 11 medlemmar från medlemsstaternas förvaltning, upp till 5 medlemmar från mellanstatliga, internationella och icke-statliga organisationer, upp till 4 medlemmar från arbetsmarknadens parter och arbetsgivarorganisationer, 1 medlem från Europol⁽²⁾ och upp till 2 medlemmar från universitet eller andra forskningsinstitut.

Ansökningsinformation kommer att offentliggöras inom kort i den Europeiska unionens officiella tidning och på webbplatsen för Generaldirektoratet för rättvisa, frihet och säkerhet med ett sista ansökningsdatum i mitten på februari 2008.

Kommissionen lade fram det tredje energipaketet under hösten 2007 som innebär att de målsättningar som tidigare gällt för EU:s energipolitik står fast, nämligen: liberalisering av energimarknaderna genom en rättslig och funktionell uppdelning mellan producenternas distributionsnät och/eller åtskillnad av motsvarande ägarförhållanden inom elsektorn och gassektorn.

Gasproducenten Gazprom, som har en monopolställning inom EU, är aktieägare i flera olika gasdistributionsnät.

Kan kommissionen upplysa om vilka aktieposter inom de olika gasdistributionsnäten som innehas av Gazprom? Vilka konsekvenser kommer genomförandet av det tredje energipaketet att få för Gazprom? Hur många EU-företag har andelar i det ryska gasdistributionsnätet och hur stora är dessa andelar?

(EN) I sitt energimarknadspaket av den 19 september 2007 föreslår kommissionen åtskillnad när det gäller ägande av överföringssystem och överföringssystemens systemoperatörer eller alternativt etablerande av oberoende systemoperatörer för kontroll och utveckling av överföringssystemen. Med hänsyn till distributionssystemen förändras inte de gällande rättsliga kraven i det tredje paketet som innebär en rättslig och funktionell åtskillnad när det gäller stora distributionssystemsägare och som trädde i kraft den 1 juli 2007. Klausulen gällande tredje land (artikel 7 i det föreslagna gasdirektivet) gäller också endast överföringssystemens systemoperatörer.

I bilaga VIII av konsekvensbedömningen i det tredje förslagspaketet⁽¹⁾ finns detaljerad information om ägarskap av överföringssystem utanför EU. När det t.ex. gäller de tre baltiska staterna så äger Gazprom ungefär en tredjedel av andelarna i vart och ett av de statliga gasöverförings- och distributionsföretagen, vilka driver och äger både överförings- och distributionsnäten i alla tre medlemsstaterna. När det gäller EU-företagens andelar i det ryska gasdistributionsnätet är denna information tyvärr inte tillgänglig för kommissionen eftersom de bakomliggande avtalen ofta behandlas som affärshemligheter.

Angående de föreslagna stadgarna om åtskillnad gäller samma sak för Gazprom som för alla andra företag inom eller utanför EU: varje leverantör eller producent som är verksam inom EU måste särskilja systemoperatören för överföringssystemet oavsett medlemsstat på sådant sätt som föreslås av kommissionen. Paketet innehåller skyddsmekanismer som syftar till att säkerställa att företag från tredje land som önskar en betydande andel i eller till och med kontroll över ett EU-nät bevisligen och ofelbart rättar sig efter samma åtskillnadskrav som EU-företag. Kommissionen har dessutom föreslagit ett krav på att enskilda eller stater i tredje land inte ska kunna få kontroll över ett överföringssystem eller en systemoperatör för ett överföringssystem inom gemenskapen om detta inte tillåtits genom en överenskommelse mellan EU och tredje land. Målet är att garantera att företag från tredje land respekterar samma regler som företag inom EU måste rätta sig efter.

Inför utsikten att Kosovo unilateralt ska ta steget mot självständighet uttrycks på många håll farhågor om att ett eventuellt erkännande av den nya staten från världssamfundets sida kommer att skicka en positiv signal till andra separatiströrelser runtom i världen och framför allt i Europa.

Vad tänker kommissionen göra om Kosovo agerar i denna riktning, och vilka initiativ tänker kommissionen ta för att förhindra att sådana tendenser sprider sig ytterligare, tvärtemot världssamfundets beslut?

(EN) FN:s säkerhetsråds resolution 1244, som antogs efter Kosovokonflikten 1999, var avsedd att åstadkomma en tillfällig civil förvaltning under ledning av FN för att se till att tillfälliga institutioner för ett demokratiskt självstyre bildades i avvaktan på en politisk lösning.

FN:s generalsekreterare inledde processen med att fastställa Kosovos slutgiltiga status i samband med utnämningen av det särskilda sändebudet tillika förre presidenten Martti Athisaari i november 2005. Efter 14 månaders engagemang från båda parter lade Martti Athisaari fram ett övergripande förslag till avtal om Kosovos status i mars 2007, vilket diskuterades i FN:s säkerhetsråd under flera månader utan att enighet kunde uppnås.

Mot denna bakgrund samtyckte FN:s generalsekreterare till en 120-dagarsprocess av fortsatt engagemang under beskydd av en trojka sammansatt av EU, Ryssland och USA för att ge båda partner en ny chans att enas.

Europeiska unionen har gjort allt som står i dess makt för att nå fram till en gemensam lösning. Vi beklagar djupt att en sådan lösning inte har kommit till stånd mellan Belgrad och Pristina i den process som leds av den internationella trojkan.

Europeiska unionen har konsekvent understrukit att situationen i Kosovo är av speciell karaktär och inte utgör något prejudikat för andra regioner i världen. Alldeles nyligen, i december 2007, klargjorde Europeiska rådet sin ståndpunkt att en lösning på den oavgjorda frågan om Kosovos status utgör ett sui generis-fall som inte har någon som helst prejudicerande verkan.

Det ligger i Europeiska unionens och västra Balkans intresse att man snarast finner en lösning på frågan om Kosovos status för att trygga freden och stabiliteten. Detta är också den absoluta målsättningen i resolution 1244 från FN:s säkerhetsråd. Den här processen har alltså ingenting gemensamt med det som ledamoten kallar ”andra separatiströrelser runtom i världen”.

Vid en presskonferens den 26 november 2007 riktade doktor Georgi Kastjiev, under många år ordförande för Bulgariens kärnenergimyndighet, en vädjan till kommissionen om att omedelbart sätta stopp för kärnenergiprogrammet i Belene på grund av bristen på certifierad personal, bristande erfarenhet i fråga om drift och kontroll av reaktorn liksom den stora seismiska aktiviteten i området. Känner kommissionen till dessa uppgifter, och på vilket sätt tänker kommissionen ta dem i beaktande vid utvärderingen av kärnenergiprogrammet i Belene? Vilka omedelbara åtgärder tänker kommissionen vidta? Hur skyddas grannländerna mot riskerna vid en eventuell olycka?

(EN) Den 7 december avgav kommissionen sitt yttrande angående upprättandet av ett nytt kärnkraftverk i Belene i form av ett utlåtande och överlämnade det till de bulgariska myndigheterna.

Kommissionen ansåg, utifrån den bedömning som gjorts på grundval av Euratomfördraget och en diskussion med kärnkraftsoperatören Natsionalna Elekrticheska Kompania (NEK), att alla aspekter av investeringen i fråga överensstämmer med innehållet i Euratomfördraget. Det måste poängteras att bedömningen har gjorts i enlighet med bestämmelserna i Euratomfördraget, utan att denna har någon påverkan på andra framtida bedömningar, och att fallet överensstämmer med de bestämmelser för konkurrens och miljö, inklusive för miljökonsekvensbedömning, som anges i EG-fördraget och de skyldigheter som följer därav och av sekundärlagstiftningen.

Kommissionen har i sitt yttrande tagit hänsyn till den informationen som investeraren uppgett om att utformningen i Belene inbegriper åtskilliga passiva säkerhetssystem liksom ett förbättrat skydd mot yttre risker såsom jordbävningar och flygplanskrascher.

De seismiska riskerna och beredskapsplaneringen kommer att utvärderas ytterligare av kommissionen inom ramen för strålskydd enligt artikel 37 i Euratomfördraget. Detta inkluderar även en bedömning av möjliga konsekvenser av icke planerade utsläpp till andra medlemsstater, och bilaterala eller multilaterala åtgärder för att underlätta akuta reaktioner.

Utöver detta har kommissionen klart uttryckt att Bulgarien måste utarbeta en plan för en långsiktig hantering av det radioaktiva avfall som bildas under driften och för en senare nedstängning av kraftverket, särskilt med avseende på det högaktiva avfallet.

Enligt artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71⁽¹⁾ har varje försäkrad person som inte kan få lämplig vård i den medlemsstat där denne är bosatt rätt att bege sig till en annan medlemsstat för att där få lämplig vård. Men trots att Maxime Vaniov Petkov, som lider av spasmodisk torticollis, inte kan få lämplig vård för sin åkomma i Bulgarien har försäkringskassan inte gett honom den nödvändiga blanketten E112. Det är dessutom inte första gången som denna institution utan skäl motsätter sig tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71.

Vilken sorts påtryckningar avser kommissionen att utnyttja för att få slut på det ovan beskrivna brottet mot förordningen?

(EN) Kommissionen vill understryka att, enligt domstolens rättspraxis, måste tillstånd ges, när lämplig vård inte kan fås i den medlemsstat där personen är bosatt inom normal tid för den medicinska vård som krävs. Hänsyn tas också till personens aktuella hälsotillstånd och till hur sjukdomen kan komma att utvecklas. Det medför att hänsyn ska tas till patientens medicinska tillstånd och inte till administrativa förhållanden, som till exempel väntelistor. Under alla förhållanden kan avslag på tillstånd inte ges utan en motivering.

Med beaktande av ovanstående har kommissionen för avsikt att be de bulgariska myndigheterna om ett klargörande för att förvissa sig om att de kriterier för tillstånd som fastställts av gemenskapsrätten, har följts i det fall som parlamentsledamoten tar upp.

Vid folkomröstningen var två tredjedelar av Österrikes valberättigade för en EU-anslutning av landet. Sedan flera år tillbaka ligger dock Österrike i bottenskiktet i den standardiserade opinionsundersökningen Eurobarometer. Våren 2007 ansåg 25 procent av österrikarna att EU-medlemskapet var något mycket dåligt (näst sista plats) och 43 procent såg nackdelar med medlemskapet (och Österrike blir därmed en av de mest EU-kritiska medlemsstaterna).

Detta beror säkerligen också på medborgarnas bristande kunskaper om Europeiska unionen. Vilka strategier följer kommissionen för att i Österrike på ett bättre sätt kommunicera effekterna av europeisk lagstiftning, institutionernas funktionssätt och de möjligheter som skapas för enskilda medborgare i samhällelig, kulturell och ekonomisk bemärkelse?

(EN) Kommissionen är djupt engagerad i att främja allmänhetens förståelse för och den offentliga debatten om europeiska frågor genom att anpassa informationen om EU till nationella, regionala och lokala förhållanden. Kommissionens representationskontor i Österrike arbetar för att informera medborgare, medier, politiker och andra intressegrupper i Österrike om den europeiska agendan och de europeiska prioriteringarna.

Dialogen med medborgarna har första prioritet för kommissionen. Inom ramen för plan D anordnar kommissionens representationskontor evenemang för att främja debatten om EU-politik i samarbete med parlamentets informationskontor i Wien. Ett annat centralt mål är samarbete mellan kommissionens representationskontor och intressegrupper på nationell, regional och lokal nivå. Representationskontorets arbete i regionerna kompletteras av 11 informationskontor inom nätverket Europa Direkt i förbundsländerna, 9 centrum för europeisk dokumentation och 27 medlemmar från Team Europe, en expertgrupp med hög kompetens i EU-frågor.

Ökad kunskap om EU är nyckeln till ökat EU-medborgardeltagande i den europeiska integrationsprocessen. Av denna anledning anordnar kommissionens representationskontor i Österrike, med särskild fokus på yngre studerande, regelbundet öppet hus för skolor i sina lokaler. Under 2007 arrangerade representationskontoret 46 sådana evenemang med ungefär 1000 deltagare totalt.

I sitt mediearbete fortsätter kommissionen dessutom att aktivt arbeta för att sätta nationella frågor i en bredare europeisk kontext. För att synliggöra EU-frågor och se till att media täcker upp ett brett fält, har representationskontoret ett nära samarbete med media, vilket inkluderar besök av kommissionsledamöter i Österrike, där dessa regelbundet deltar i offentliga debatter (20 under 2007). Under 2007 gjordes 11 informationsbesök av journalister och informationsförmedlare i Bryssel, vilket gav besökarna möjlighet till förstahandsinformation och diskussion av EU-frågor med experter och politiska beslutsfattare. För att bättre kunna nå ut till den bredare allmänheten vidareutvecklar kommissionen sin aktivitet på webben, vilket inkluderar användning av nya innovativa verktyg som t.ex. direktuppspelning via webben.

Slutligen ska alla dessa aktiviteter stärkas inom ramen för ett förvaltningspartneravtal mellan kommissionen, parlamentet och den österrikiska regeringen, vilket kommissionen hoppas på att kunna få till stånd från och med 2008. Detta partnerskap som delfinansieras av kommissionen skulle möjliggöra för båda parter att bättre upprätthålla och samordna sina kommunikationsstrategier och planera gemensamma aktiviteter, alltså förbättra den allmänna medvetenheten om EU. Särskild stor vikt kommer att läggas på att förklara institutionsfrågor och på energifrågor och klimatförändringar.

Enligt vissa medier har Europeiska unionen och Schweiz startat en kampanj i vissa afrikanska länder för att avskräcka afrikaner från att komma till Europa.

Stämmer dessa rapporter? Handlar det om ett gemensamt initiativ från EU och Schweiz? Vem eller vilka institutioner har tagit detta initiativ? I vilka länder äger denna kampanj rum och på vilket sätt och med vilka medel? Avser kommissionen att utvidga kampanjen till andra afrikanska länder? Vad kostar kampanjen?

(EN) Kommissionen finansierar informationskampanjer i västafrikanska länder som Mauretanien, Senegal, Niger, Mali, Ghana, Nigeria, Kongo och Kamerun, som handlar om riskerna förbundna med olaglig migration. Dessa kampanjer förbereds och drivs av Internationella migrationsorganisationen, inom ramen för ett projekt som stöds av 2004 års budget inom Aeneas-programmet⁽¹⁾. Projektet – som blev utvalt för finansiering genom en ansökningsomgång 2004 – började genomföras under 2005.

I vissa av de länder som projektet riktar sig till samarbetade Internationella migrationsorganisationen med andra givare och organisationer, för att etablera samverkan och undvika upprepning eller motsägelsefulla budskap. Vad gäller Senegal till exempel, fick den EU-finansierade informationskampanjen stöd av Spanien. Kampanjen i Nigeria och Kamerun gynnades också av den schweiziska statens invandrarverk.

Kostnaden för informationskampanjerna inom projektet som drivs av Internationella migrationsorganisationen uppgår till265 000 euro.

Aeneas-programmet och dess efterföljare, det tematiska programmet för samarbete med tredje land inom områdena migration och asyl, stöder informationskampanjer för att höja medvetandet om riskerna i samband med olaglig migration, vilket i många fall leder till döden, extrema omständigheter, arrestering, människohandel, exploatering och tvångsrepatriering.

Som ett led i sin folkfientliga politik med provokativa och orättvisa bestämmelser befriar EU och medlemsstaternas regeringar bankkoncerner från deras avtalsmässiga skyldigheter så att bankerna bjuds på miljarder euro som de är skyldiga arbetstagarnas försäkringskassor, medan det offentliga, det vill säga arbetstagarna, belastas med skattehöjningar. Den nydemokratiska regeringens beslut att försäkringskassan för de anställda vid före detta Kreditbanken ska gå upp i den allmänna försäkringskassan för banktjänstemän (ETAT) är ytterligare en orättvis reglering och en fortsättning på den bestämmelse som den tidigare Pasok-regeringen införde och som innebar att Alpha Bank tjänade 600 miljoner euro på att försäkringskassan för de anställda vid Joniska folkbanken (TAPILT) gick upp i Socialförsäkringsinstitutet (IKA). Med denna arbetarfientliga politik är det nu fritt fram för bankkoncerner i monopolställning att härja efter behag och plundra arbetstagarnas försäkringskassor på deras tillgångar.

Vad anser kommissionen om den bestämmelse som Ny demokrati infört och som innebär att Alpha Bank befrias från att fullgöra sina avtalsmässiga skyldigheter gentemot arbetstagarnas försäkringskassor?

(EN) Vad gäller överföringen av pensionsrättigheter, kan kommissionen i första hand hänvisa till beslut 597/2006 av den 10 oktober 2007 som gäller reformen av den allmänna tilläggspensionen inom den grekiska bankväsendet. I detta beslut drog kommissionen slutsatsen att överföringen av den första pelarens pensionsrättigheter från en speciell ordning till det allmänna pensionsförsäkringssystemet inte innefattade statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

Kommissionen undersöker för närvarande ett klagomål gällande den situation som den ärade ledamoten hänvisar till och som avser en överträdelse av direktiv 2002/14/EG⁽¹⁾. Kommissionen har sänt en skrivelse till de grekiska myndigheterna med en begäran om mer information om detta. Dessutom håller kommissionen nu på att undersöka de eventuella frågor om statligt stöd som kan uppkomma i den särskilda situation som den klagande hänvisar till.

Efter cyklonen Sihr den 15 november var Europeiska unionen i själva verket en av de första organisationer som gav ekonomiskt bistånd till Bangladesh. Kan kommissionen redogöra i detalj för vad som givits sedan dess och vilka planer på lång sikt man har under övervägande?

(EN) Några timmar efter cyklonen drabbade området frigjorde kommissionen 1,5 miljoner euro som skulle användas till de drabbades mest akuta behov. Kommissionen var således en av de första givarna som gav bidrag i denna humanitära kris. De fyra icke-statliga organisationer som hjälpte till med denna första insats började distribuera mat och andra förnödenheter inom en vecka efter det att cyklonen dragit fram. Tidiga varnings – och evakueringsprogram (runt 3 200 000 människor evakuerades) sattes igång 24 timmar före cyklonen, vilket i hög grad begränsade antalet döda i jämförelse med andra cykloner som drabbat Bangladesh tidigare.

På grundval av ytterligare information från området, där det talades om stora humanitära behov, beslöt kommissionen att anta ett ytterligare beslut om nödåtgärder på 5 miljoner euro den 3 december 2007. Detta ska kompletteras med ännu ett beslut om nödåtgärder på 1,925 000 euro inom ramarna för 2007 års budget, vilket betyder att den totala tilldelningen till cyklonoffren överstiger 8,4 miljoner euro. Dessa nya medel används till livsviktiga behov som vatten, mat, logi, elementära hushållsredskap, akut sjukvård, förbättring av vatten och sanitära förhållanden för att undvika spridning av vattenburna sjukdomar, och för att stödja livsuppehälle och tidig rehabilitering. Verksamheten kommer som vanligt att genomföras av parterna till kommissionens avdelning för humanitärt bistånd: icke-statliga organisationer, FN-organ och Röda kors- och Röda halvmånefederationen.

De fyra icke-statliga organisationer som anlitades inom ramen för det första beslutet om nödåtgärder på 1,5 miljoner euro har avslutat sitt arbete. De har nått fram till 278 000 personer med mat, andra förnödenheter och förbättring av vattentillförseln. Detta bistånd hade enorm betydelse för lokalbefolkningen.

Men förstörelsen som orsakades av cyklonen Sidr är mycket stor, med fler än 8,5 miljoner drabbade, inklusive mer än 2,6 miljoner som fortfarande behöver akut hjälp: mer än en halv miljon hus har förstörts, såväl som allmän infrastruktur. Förstörelsen av skörd och boskap är också dubbelt som stor än vad som tidigare beräknats.

Vid ett möte den 3 december 2007 mellan Bangladeshs statschef och det internationella samfundet fastställdes återuppbyggnadsbehoven på längre sikt till runt 1 miljard USD⁽¹⁾, varav det mesta går till att bygga upp infrastrukturen: fördämningar vid kusten, ytterligare cyklonskydd, skolor, vägar och broar samt återplantering av skog i Sunderbans mangroveskog som är ett världsarv.

Kommissionen är fullt mobiliserad genom sin delegation i Dakka, som samarbetar med regeringen och andra hjälporganisationer. En samfällig bedömning av situationen och behoven efter katastrofen ska göras mot slutet av 2007 eller början av 2008 av EU, Världsbanken och FN.

Under dessa omständigheter undersöker kommissionen möjligheten att skänka ytterligare hjälp till Bangladesh, inklusive ytterligare humanitär hjälp. Kommissionen överväger också användningen av ett stabilitetsinstrument som stöd till tidiga återhämtningsinsatser. Ett annat alternativ vore att omdirigera eller intensifiera pågående verksamhet inom de nio distrikt som drabbats värst av cyklonen, främst med hjälp av pågående EU-finansierade program inom utbildning, hälsovård och livsmedelssäkerhet.

Det står klart att Bangladesh – det mest tätbefolkade landet på jordenoch även ett av de fattigaste – kommer att behöva oavbrutet stöd i flera år för att effektivt kunna hantera effekterna av Sidr och förbättra beredskapen inför naturkatastrofer med hänsyn till det hot som klimatförändringen utgör.

Kommissionen är den främsta givaren vad gäller katastrofberedskap i Bangladesh. Sedan 1994 har 5,9 miljoner euro har avsatts till gemensamma projekt inom ramen för insatser för katastrofberedskap (Dipechoprogrammet), vilket syftar till att förbättra förmågan att hantera katastrofer hos den befolkning som riskerar att drabbas. Kommissionen bidrar (med 9 miljoner euro) till den bangladeshiska regeringens övergripande katastrofhanteringsprogram.

Detta kommer snart att kompletteras med ytterligare ett bidrag till klimatförändring och katastrofberedskap.

Kommissionen förhandlar för närvarande om ett associeringsavtal med Andinska gemenskapen. Enligt de latinamerikanska förhandlarna insisterar kommissionen på att länderna i Andinska gemenskapen ska ingå ett frihandelsavtal, som kommer att innebära en mer omfattande liberalisering än WTO:s krav och än vad som gäller i avtalet med Chile, till exempel när det gäller immateriell äganderätt. För de europeiska förhandlarna innebär dessutom skyldigheten att bevilja utvecklingsländerna särskild och differentierad behandling endast att man ger en frist på fem till sju år för de fattigaste länderna.

Kan kommissionen ange vilka kvalitativa åtgärder man tänker vidta för att uppfylla skyldigheten att bevilja utvecklingsländerna särskild och differentierad behandling? Vilka åtgärder kan komma i fråga?

Kan kommissionen bekräfta att man inte kommer att ta med frågorna från Singapore och frågan om tjänster i dessa förhandlingar?

Anser inte kommissionen att om Chile och Mexiko inte klarar av att genomföra vissa kapitel i avtalet, kommer fattiga länder som Peru och Bolivia i ännu mindre grad att kunna göra det?

(EN) I enlighet med de förhandlingsdirektiv som rådet antog i april 2007, håller kommissionen nu på att förhandla fram ett associeringsavtal tillsammans med Andinska gemenskapen, som omfattar politisk dialog, samarbete och handelsförbindelser. De senare ska syfta till en gradvis och ömsesidig liberalisering, med ett ambitiöst, vittomspännande och balanserat frihandelsområde, helt i enlighet med Världshandelsorganisationens (WTO) regler och förpliktelser men ändå mer långtgående än WTO:s grundläggande regler.

Som grundläggande regel har kommissionen och Andinska gemenskapen beslutat att associeringsavtalet, särskilt dess handelsdel, ska innehålla asymmetrier och särskild och differentierad behandling, både från region till region om så krävs, samt inom Andinska gemenskapen, medan differentieringen av förpliktelser mellan dess länder ska begränsas till ett minimum. Den exakta innebörden av denna grundläggande princip ska utgör en del av förhandlingarna i varje kapitel av det framtida avtalet, och har fortfarande inte preciserats, men kommissionen begränsar inte nödvändigtvis räckvidden till agendan för liberalisering av varuhandeln. Kommissionen är beredd att undersöka fler förslag från Andinska gemenskapen gällande de asymmetrier och den särskilda och differentierade behandling som är förenliga med handelsliberaliseringens allmänna målsättning samt WTO:s regler och förpliktelser.

Kommissionen kan bekräfta att handel med tjänster och de s. k. Singaporefrågorna (handelslättnader, investering, statlig upphandling och konkurrens) utgör en del av förhandlingarna, i enlighet med rådets direktiv och i i fullt samförstånd med Andinska gemenskapen. Kommissionen är övertygad om att dessa frågor är av yttersta vikt för EU men även för Andinska gemenskapens regionala integrationsprocess och dess medlemmars hållbara utveckling.

Kommissionen anser att avtalen EU–Chile och EU–Mexiko har genomförts framgångsrikt av alla parter på alla aktuella områden och ser i princip inget skäl till varför detta inte skulle vara möjligt för medlemsländer av Andinska gemenskapen i ett framtida associeringsavtal. Naturligtvis kommer lämpligt stöd och samarbete att ges, speciellt vad gäller institutionell och teknisk kompetens.

EG-domstolen dömde Danmark (mål C-382/02) till att ändra lagen om moms på försäljning av flygplan, leveranser av bränsle till flygplan samt leveranser till flygskolor. Orsaken är att de danska bestämmelserna strider mot art. 15.6–15.7 och 15.9 i rådets direktiv 77/388/EEG⁽¹⁾.

Storbritannien fortsätter emellertid med momsfria leveranser till flyg och momsbefrielse för försäljning av flygplan till privatpersoner.

Kommission ombeds följaktligen redogöra för på vilken rättslig grund ett land som t.ex. England, mot bakgrund av gemenskapslagstiftningen, kan låta bli att lägga på moms på försäljning av flygplan till privatpersoner och på leveranser till flygbolag som i huvudsak flyger inrikes.

(EN) Artikel 148 i direktiv 2006/112/EG⁽²⁾ (”momsdirektivet”), jämförd med artikel 169 b i detta direktiv, innehåller ett undantag för avräkning av den moms som betalats i det föregående skedet (”nollskattesatser”) för bland annat de flygplan ”som används av flygbolag som huvudsakligen bedriver internationell flygtrafik mot betalning”. Det står klart att inget medlemsland genom detta villkor får lov att bevilja nollskattesats vid försäljningen av flygplan till privatpersoner och /eller flygbolag som främst flyger inrikes.

Andra övergångsbestämmelser i momsdirektivet (till exempel artikel 110 eller artikel 371, jämförd med kategori 11 i bilaga X, del B) verkar inte heller kunna täcka en så bred tillämpning av nollskattesatsen som påstås tillämpas i Storbritannien. På grund av detta ska kommissionen kontakta de brittiska myndigheterna gällande deras nuvarande momstillämpning på flygplan.

Kan kommissionen ange vilka initiativ den avser att ta i år för att främja mer ekonomisk aktivitet inom vattenbruket i Europa?

(EN) Kommissionen anser att vattenbruk, som en del av en högkvalitativ livsmedelsindustri, är av strategisk betydelse om det växande efterfrågan på hälsosamma fisk- och skaldjur ska kunna tillgodoses. Därför ska kommissionen, vilket redan angivits i dess lagstiftnings- och arbetsprogram för 2008⁽¹⁾, samma år anta ett meddelande om den hållbara utvecklingen av det europeiska vattenbruket som ett prioriterat initiativ.

Eftersom tillväxtmålen för 2002 års plan för vattenbruk⁽²⁾ inte uppnåtts till fullo, kommer det viktigaste syftet med detta meddelande vara att identifiera och ta itu med de största svårigheterna som förhindrar en hållbar tillväxt inom denna ekonomiska verksamhet. Grundat på ett omfattande samråd som inleddes 2007, kommer man i meddelandet att försöka bedöma de roller som alla berörda parter ska spela, speciellt de offentliga myndigheterna, för att främja och tillhandahålla ett lämpligt regelverk för branschen som uppmuntrar enterprenörskap och innovation och också garanterar att höga hälsokrav vad gäller miljö och folkhälsa uppfylls. Men det är för tidigt att säga exakt vilka åtgärder som kommer att fastställas i detta sammanhang.

År 2008 ska kommissionen även anta tillämpningsbestämmelser för två viktiga rådsförordningar som antogs 2007, om användningen av främmande och lokalt frånvarande arter i vattenbruk⁽³⁾ och om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter, inklusive vattenbruksprodukter.⁽⁴⁾

Kan kommissionen ange vilka mekanismer den har utvecklat för att säkra och garantera att kommissionen inte lägger fram onödiga eller obefogade förslag om att reglera EU:s ekonomi?

(EN) Kommissionen vill försäkra den ärade ledamoten om sitt starka engagemang för tillämpningen av strategin för bättre lagstiftning. Insyn och högkvalitativ analys är viktiga delar av kommissionens konsekvensbedömningssystem, som utgör ett grundläggande verktyg för utvecklingen av välfungerande lagstiftningsförslag. Dess mål är att se till att endast de förslag som ger mervärde och som är förenliga med subsidiaritetsprincipen ska läggas fram och skräddarsys för att bäst kunna uppfylla de politiska målen. Om dessa kriterier uppfylls, finns det ytterligare kontrollmöjligheter för att se till att alla förslag är proportionerliga och effektiva för att hantera ett specifikt problem. Till exempel krävs det enligt riktlinjerna för konsekvensbedömningar från mars 2006 att en standardkostnadskalkyl används för att fastställa effekterna av eventuella administrativa bördor.

Kommissionen är i princip förpliktigad att utföra konsekvensbedömningar för varje initiativ inom sitt lagstiftnings- och arbetsprogram. Dessutom åtföljs ett ökat antal andra initiativ av analyser i förhållande till deras effekt. Konsekvensbedömning gör det möjligt för kommissionen att noggrant bedöma olika handlingsalternativ på grundval av resultatet av de berörda parternas åsikter. Offentliga samråd sker alltid i enlighet med kommissionens minimistandarder för samråd, vilket inkluderar en aktiv strategi för att se till att intressenterna har möjlighet att dela med sig av sina expertutlåtanden. Dessutom ger den nyligen inrättade konsekvensbedömningsnämnden oberoende kvalitetsstöd och kontroll för de konsekvensbedömningar som kommissionen förbereder. I vissa fall har konsekvensbedömningar lett till beslutet att inte gå vidare med något av EU:s åtgärdsförslag.

Det är viktigt att betona att målet för en konsekvensbedömning är att ge politiska beslutsfattare en fullständig och objektiv bild av alla potentiella effekter och att belysa eventuella kompromisser och synergier. Det slutgiltiga beslutet förblir naturligtvis politiskt, och fattas genom det vanliga interinstitutionella förfarandet. Som en del av detta förfarande har kommissionen, parlamentet och rådet enats om ett interinstitutionellt gemensamt tillvägagångssätt för konsekvensbedömning.

Håller kommissionen med om att EU:s ledare gett klara garantier till irländska och europeiska jordbrukare om vilka belopp som ska betalas ut inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken under perioden 2007-2013?

Följaktligen bör kommissionen inte ha rätt till att på nytt ta upp frågan om de ekonomiska åtaganden som EU åtagit sig gentemot irländska och europeiska jordbrukare för perioden 2007-2013 i samband med ”hälsokontrollen” av jordbrukspolitiken.

(EN) I oktober 2002 fastställde Europeiska rådet ett övre tak, vilket säkerställde ett finansiellt resursperspektiv för den gemensamma jordbrukspolitikens (GJP) första pelare (marknadsåtgärder och utgifter för direktstöd) för perioden 2007–2013. 2003 års GJP-reform antogs av jordbruksrådet i juni 2003 helt i enlighet med denna finansiella ram. Vid Europeiska rådets möte i december 2005 ändrades inte detta tak för den första pelaren, med det undantaget att utgifterna för Bulgarien och Rumänien (gradvis) integrerades under taket, medan nettoeffekten för den andra pelarens finansiering innebar en minskning.

Kommissionen anser att de nya utmaningar som hör samman med de frågor som behandlats i meddelandet ”Förberedelser inför ”hälsokontrollen” av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken”⁽¹⁾ innebär en ytterligare förstärkning av den andra pelaren (åtgärder för landsbygdsutveckling) – en förstärkning som är nödvändig inom nuvarande finansiella ramar, särskilt med tanke på de åtstramningar som medlemsstaterna nu står inför. En förstärkning är också nödvändig för att möta behovet av ytterligare insatser inom området innovation, och hantera nya utmaningar på konkurrens- och miljöområdet. Med GJP-budgeten fastställd fram till 2013, kan en förstärkning av andra pelarens finansiering endast åstadkommas genom ökad obligatorisk modulering.

Under 2008 ska kommissionen utveckla sin strategi inför budgetöversynen den 2008/2009 i enlighet med meddelandet ”Budgetreform för ett Europa i förändring” ⁽²⁾. Denna ”hälsokontroll” av den gemensamma jordbrukspolitiken bidrar till diskussionen om framtida prioriteringar inom jordbruket och syftar till att förbereda EU-jordbruket för en bättre anpassning till snabbt föränderliga villkor. Den innebär alltså inte nya ekonomiska åtaganden beträffande den gemensamma jordbrukspolitiken och föregriper inte resultatet av budgetöversynen.

Vilka praktiska vetenskapligt grundade gemensamma åtgärder planerar kommissionen, i samband med toppmötet EU–Afrika och utfästelserna om att använda vetenskap och investeringar för att bemöta utmaningar med anknytning till vatten, för att åtgärda frågan om större vattensäkerhet, bättre normer för hygien och positivt påverka klimatförändringen?

(EN) Vattenforskning har utgjort en viktig del inom successiva EU-miljöforskningsprogram i mer än tre årtionden. Forskningsverksamhet med fokus på starkt internationellt samarbete har finansierats inom det sjätte ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling, som stöd åt EU:s vatteninitiativ och de vattenrelaterade millenieutvecklingsmålen och världstoppmötet om hållbar utveckling. Dessa program handlar, genom tillämpning av en integrerad forskningsstrategi, om multidimensionell vattenförvaltning (en strategi som alla berörda parter deltar i, socioekonomiska aspekter och könsaspekter, institutionella system m.m.), främjar kapacitetsuppbyggnad genom träning på plats, medvetenhet, mer kunskap och innovationsförvaltning i utvecklingsländer. Vad gäller effekterna av klimatförändringen handlar dessutom vissa forskningsprojekt inom sjätte ramprogrammet om att analysera, kvantifiera och förutspå beståndsdelarna inom det nuvarande och framtida globala vattenkretsloppet, för att bedöma osäkerheter och klargöra vattenresursernas allmänna sårbarhet. Intressenter, såväl som den stora allmänheten, deltar i forskningsplaneringen och genomförandet av de flesta av dessa projekt redan från början, för att att projekten ska vara genomförbara och forskningsresultaten nå fram.

Till exempel handlar Newater-projektet⁽¹⁾ om övergången från nuvarande system för vattenförvaltning av flodavrinningsområden till mer integrerade och anpassningsbara system inför globala framtida förändringar. Newater fokuserar sitt arbete på sju internationella gränsöverskridande flodområden (varav två i Afrika) med speciellt fokus på EU:s vatteninitiativ. Antinomos-projektet⁽²⁾ söker sammanföra högteknologiska framsteg gällande vattenresurser och sanitet med lokala resurser och uppfinningar på gräsrotsnivå. Netssaf-projektet⁽³⁾ syftar till att utveckla ett verktyg för sanitetshantering vari alla berörda intressenter deltar, så att konsumenter kan använda storskaliga sanitetskoncept och tekniker, anpassade efter de olika förhållanden som råder i Afrika. Genom Techneau-projektet⁽⁴⁾, ska utvecklingen och användningen av innovativa och kostnadseffektiva europeiska strategier och tekniker för rent dricksvatten stimuleras. Grundat på erfarenheter och tendenser inom olika representativa europeiska och afrikanska regioner söker Techneau möta de stora utmaningar som vattensektorn står inför i hela världen (klimatförändring, nya smittoämnen, föråldrad infrastruktur, brist på högkvalitativa och behandlingsbara resurser, alltmer krävande tillsyn och konsumentbehov) med betoning på anpassningsbara strategier, ny teknik och operativ praxis. Switch-projektet⁽⁵⁾ behandlar de problem som trycket från en ökande global förändring, ökade kostnader och andra risker som är förbundna med sedvanlig vattenskötsel i staden orsakar i stora städer runtom i världen (två av dem i Afrika). Switch-programmet fokuserar på konceptet allianser för lärande i städer och efterfrågestyrd forskning och demonstration. Allianser för lärande syftar till att sammanföra intressenter i städerna och på en global nivå för en produktiv samverkan och för att skapa lösningar som alla vinner på inom vattenkedjan, att främja en ny form av efterfrågestyrd forskning genom ett nära samarbete med lokala intressenter, samt förbättra kommunikationen mellan vattensektorns institutioner i demonstrationsstäderna, öka insynen och den vetenskapliga grunden för beslutsprocesserna, hjälpa till att bryta ner de politiska hindren för att lösa globala urbana problem och vattenproblem, möjliggöra bättre representation av alla intressenter i beslutsprocessen och visa andra sektorer (offentlig hälsovård, jordbruk, fysisk planering etc.) att strategin med allianser för lärande är genomförbar och resulterar i snabbare antagande. Slutligen uppmuntrar Rosa-projektet⁽⁶⁾ resursorienterade sanitetskoncept som en väg till en hållbar och ekologiskt sund sanitetshantering för att man ska kunna nå millenieutvecklingsmålen. Dessa koncept tillämpas i fyra städer i Östafrika.

Forskningsdelen inom EU:s vatteninitiativ utgör en plattform för sammanslagning av forskningsverksamhet som är sammanlänkad både på EU-nivå, genom fortsatt stöd från generaldirektoratets ramprogram för forskning, och på medlemsstatnivå, genom det europeiska forskningsnätet (ERA-NET). Projektet African Water⁽⁷⁾ hjälpte flera medlemsländer i EU att inrätta en ram för ett bredare långsiktigt deltagande av afrikanska forskare inom vattenforskningen, samt att fullfölja deras politiska åtaganden och stärka den afrikanska kapaciteten inom vattenforskning. Detta ledde till ett framgångsrikt ERA-NET-projekt (Splash)⁽⁸⁾ som finansierades genom sjätte ramprogrammet. ERA-NET:s konsortium består av 15 forskningsprogramägare/förvaltare från elva länder och syftar till att förbättra kommunikation, samarbete och samordning av nationella forskningsprogram för att minska risken för dubblering och upprepning och till att förbättra synergier mellan EU-finansierad forskning och utveckling och nationella forskningsprogram i medlemsländerna.

Insatserna fortsätter inom sjunde ramprogrammet. Under denna process lägger man inom sjunde ramprogrammet stor vikt vid att utveckla analysen av de globala förändringarnas konsekvenser för vattenresurserna och deras tillgänglighet i kvantitativ och kvalitativ bemärkelse. Dessutom ska åtgärder som rör vattensäkerhet övervägas utifrån olika aspekter.

Som exempel pågår en upphandling om de första forskningsprojekten inom detta område. Några av dessa projekt är: i) bedömning av klimatförändringar och effekten på vattenkvalitet och vattenkvantitet, särskilt i sårbara bergstrakter ii) att överbrygga klyftan mellan anpassningsstrategier när det gäller klimatförändringseffekter och europeisk vattenpolitik och iii) bedömning av forskningsbehov och handlingsalternativ i områden som drabbats av torka.

Dessutom planeras annan verksamhet inom de närmaste åren, i syfte att undersöka förändringar under extrema hydrologiska förhållanden i Europa och därmed sammanhängande effekter på vattenkretsloppet (inklusive besläktade globala hot mot regional/global vattensäkerhet).

Jag ber kommissionen förklara för oss i vilken mån flygbolaget Ryanairs politik när det gäller biljettpriser inverkar menligt på villkoren för sund konkurrens på området för lufttransporter. Jag undrar också i vilken mån passagerarnas säkerhet äventyras, eftersom det här bolaget, enligt sina egna pressmeddelanden (till exempel 8.11.2007, 22.11.2007 och 28.11.2007) använder sig av regionala och sekundära flygplatser vars säkerhetsnivåer är under utredning. Slutligen vill jag fråga om huruvida det här bolaget, med tanke på de två frågorna ovan, rent allmänt är i stånd att uppfylla befintliga säkerhetsvillkor?

(EN) Enligt tillämplig lagstiftning gällande en inre marknad på luftfartsområdet, särskilt vad gäller priser, kan flygbolagen själv bestämma vilka priser som ska gälla. Det verkar inte som om Ryanairs biljettpriser har en negativ inverkan på konkurrensen inom luftfarten. Den ekonomiska modell som Ryanair använder är välkänd och grundad på en maximal minskning av kostnaderna för flygbolaget och en mycket hög lastfaktor mellan rutterna.

Kommissionen känner inte till att det skulle finnas lägre säkerhetsnivåer vid sekundära eller regionala flygplatser eller undersökningar om detta.

Beträffande säkerheten hos flygbolaget ”Ryanair” bör det noteras att dess driftstillstånd, ”Airs Operators Certificate” (AOC), utfärdas av den irländska staten, som är den som utövar tillsynen i detta sammanhang.

På grundval av de uppgifter vi har idag, inklusive resultaten av de rampinspektioner som utförts inom det europeiska Sata⁽¹⁾-programmet, fick kommissionen ingen information om dålig luftsäkerhet hos bolaget i fråga.

Efter svaren på frågorna http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=QT&reference=H-2007-0663&language=SV" ⁽¹⁾ och http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=QT&reference=H-2007-0775&language=SV" ⁽²⁾ om sexvärt krom i dricksvatten återstår flera frågetecken att räta ut. Vilken är kommissionens slutliga ståndpunkt i frågan om användningen av dricksvatten som innehåller sexvärt krom i koncentrationer på 1–50 μg/l? Kommissionen uppger att det väntas in resultat från studier i Förenta staterna om förtäring av sexvärt krom. I dokumentet ”Toxicological Profiel for Chromium” (USDH och HS, september 2000, s. 329) anges emellertid 0,05 μg/l sexvärt krom som europeiskt gränsvärde för drickvatten, och det hänvisas till WHO:s litteratur (1970, 2nd ed. Geneva 33, ”European Standard for Drinking Water” och 1988, ed. Geneva 197, ”Environmental Health Criteria: Chromium 6”). I bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006⁽³⁾ (Reach) klassificeras sexvärt krom och dess föreningar som PBT-ämnen.

Står kommissionen även med denna nya information fast vid sin ståndpunkt att inte godkänna ett gränsvärde på 0,05 μg/l för sexvärt krom i dricksvatten? Anser kommissionen det nödvändigt att vidta exceptionella åtgärder avseende distribution och förtäring av dricksvatten som innehåller 8-15 eller rent av 50 μg/l sexvärt krom, som i fallet med floden Asopos?

(EN) Kommissionen medger att maxkoncentrationen av sexvärt krom i dricksvatten är 0,05 mg/l. I dricksvattensdirektivet⁽⁴⁾ fastställs att gränsvärdet för krom (all valenser sammantagna) i dricksvatten är 50µg/l, vilket är detsamma som 0,05 mg/l. Det nuvarande dricksvattensdirektivets parametervärde för sexvärt krom är grundat på Världshälsoorganisationens (WHO) riktlinjer från 1992, och WHO:s riktlinjer från 2004 införde inga förändringar vad gäller krom.

Dricksvattensdirektivets gränsvärde gäller för dricksvatten som levereras till konsumenterna (i kranen) och inte flodvatten.

Vad gäller den förmodade nedsmutsningen av Asoposfloden, inledde kommissionen en undersökning på eget initiativ med syftet att ta reda på om Grekland uppfyller sina åtaganden enligt gemenskapens miljölagar. Kommissionen har sänt en skrivelse till de grekiska myndigheterna med en begäran att få full information om de åtgärder som vidtagits. Kommissionen granskar all tillgänglig information och kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder, och vid behov även inleda ett överträdelseförfarandeför att försäkra sig om att EU:s miljölagstiftning följs.

Strömmen av farliga varor som transporteras genom unionen blir bara större och större. Under perioden 1990–2002 noterades en uppgång med 13%, framför allt för järnvägstransporter (+27,4%) och flod- och sjötransporter (+11,1%). Transportörerna trycker på för att självdeklaration av farliga varor ska bli regel, något som bara skulle öka riskerna för katastrofer. Här har EU ett faktiskt ansvar. Unionen måste vidta alla förebyggande åtgärder som krävs.

Tänker kommissionen under rationell tillämpning av försiktighetsprincipen förbjuda varje form av självdeklaration av farliga varor som cirkulerar på EU:s territorium?

(EN) Den europeiska lagstiftningen om transport av farligt gods innehåller inte begreppet ”självdeklaration”. Däremot ålägger den avsändare och transportörer att transportera farligt gods i enlighet med reglerna, vilka inbegriper krav på klassificering, förpackning, märkning, dokumentation och fordonskonstruktion. Efterlevnaden av dessa regler kontrolleras av de nationella myndigheterna. Beträffande vägkontroller, är kan nämnas att kommissionen nyligen sammanställt en rapport om detta⁽¹⁾.

Spanien införlivade sent om sider direktiv 2003/98/EG⁽¹⁾ genom lag 37/2007. Artikel 7.3 i lag 37/2000 föreskriver att om handlingar vidareutnyttjas av en förvaltning eller offentlig myndighet som utgångsmaterial för dess kommersiella verksamhet, som inte ryms inom myndighetens åligganden, skall samma offentliga avgifter och andra villkor för tillhandahållande av handlingarna tillämpas för den verksamheten som för andra användare.

Överensstämmer detta stycke med direktivets innehåll?

Finns det inte risk för att vissa medlemsstater kan använda sig av direktivet för att ta betalt för tjänster som hittills varit kostnadsfria? Känner kommissionen till om detta har inträffat i någon medlemsstat?

(EN) Nationell lagstiftning om genomförande av direktivet i Spanien antogs den 16 november 2007 och kommer att börja gälla den 17 januari 2008.

Kommissionen vill först förklara de viktigaste syftena med den offentliga sektorns informationsdirektiv. Direktivet syftar till att göra information från den offentliga sektorn tillgänglig för återutnyttjande inom informationsekonomin. Detta gäller till exempel tjänster för kartläggning och bilnavigering. Viktiga aspekter underlättar gränsöverskridande vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn och förhindrar en snedvridning av konkurrensen. Direktivets viktigaste bestämmelser reglerar i synnerhet icke-diskriminering, övre gränser för debitering, insyn och praktiska verktyg som bidrar till att det lätt går att hitta och vidareutnyttja offentliga dokument.

Den första delen av frågan gäller införlivandet i nationell lag av artikel 10.2 i direktivet. Denna artikel förebygger ogynnsamma subventioner i situationer där offentliga myndigheter vid sidan av sina offentliga uppgifter bedriver rent kommersiell verksamhet. Som ett exempel kan man nämna en offentlig myndighet som producerar grundläggande fakta och som också säljer mervärdesprodukter i konkurrens med andra ekonomiska aktörer. Detta är fallet i flera medlemsstater inom områden som geografisk och meteorologisk information. För att undvika en snedvridning av konkurrensen, måste konkurrenterna kunna vidareutnyttja dessa grundläggande fakta på samma villkor som den kommersiella delen av en offentlig myndighet.

Den spanska tillämpningslagen rör den ovan beskrivna frågan om korssubventionering som regleras av artikel 10.2 i direktivet, i ordalag som stämmer överens med direktivets.

Den andra delen av frågan gäller möjligheten att medlemsstater tillämpar direktivet på ett sådant sätt att tjänster som tidigare varit gratis numera kostar pengar. Kommissionen känner inte till konkreta situationer där detta har inträffat och detta är verkligen inte direktivets mening. I direktivet uppmanas medlemsstaterna att främja ett bredare vidareutnyttjande av offentliga dokument. I ingressen uppmanas de att göra dokument tillgängliga för mycket små summor eller gratis. I situationer där betalning krävs, fastställer direktivet villkoren och en övre gräns för tillåtna kostnader.

Kommissionens förvaltning följer noga genomförandet och tillämpningen av direktivet i medlemsstaterna. Det finns uppmuntrande exempel på att vidareutnyttjandet av offentlig information har ökat och att nya innovativa tjänster har skapats, till förmån för både europeiskt affärsliv och medborgarna. Kommissionen ska i enlighet med artikel 13 i direktivet genomföra en översyn av dess tillämpning under 2008.

Det talas om en europeisk radiostation som från och med april 2008 skall sända program med en europeisk infallsvinkel. Stationen skall inledningsvis sända en halvtimme politiska nyheter per dag, rapportera om de stora kulturella evenemangen i Europa och även varje vecka sända ett program med bakgrund till aktuella händelser.

Även om en alleuropeisk radiostation är ett verkligt berömvärt initiativ avsätter kommissionen verkligt stora penningsummor för ändamålet. Den nya radiostationen kommer att få 5,8 miljoner EUR i stöd per år under fem år i sträck. Detta innebär omkring 15 890 EUR varje dag.

Tycker kommissionen det är på sin plats med ett sådant belopp och kan kommissionen förklara hur det kan komma sig att radiostationen, trots dessa ekonomiska subventioner, inte kommer att sända på alla länders språk? Nederländska kommer inte att finnas med förrän 2009, fastän såväl en nederländsk som en belgisk radiostation ingår i konsortiet av organiserade radiostationer.

(EN) Den 14 december 2007 undertecknade kommissionen ett årslångt tjänsteavtal (som kan förnyas fyra gånger) med ett konsortium av 16 europeiska radiostationer (och sju associerade medlemmar).

Under det första året ska summan som tilldelats konsortiet möjliggöra för de 16 radiostationerna att sända 45 minuters EU-information per dag. Detta innebär en kostnad per sändningstimme på 1 377 euro, antagligen den lägsta kostnaden på radiomarknaden. Konsortiet ska producera och sända ungefär 4 200 timmar program om EU på tio olika medlemsspråk. Fullständigt redaktionellt oberoende garanteras i avtalet.

Den beräknade räckvidden för dessa program kommer att vara 19 miljoner européer och 50 miljoner människor i resten av världen. Radiosändningarna kommer att kompletteras med en flerspråkig Internetportal, med ljus, pod-casting och andra tekniska möjligheter och informationstjänster till lyssnarna på begäran. Webbsidorna förväntas besökas mellan 60-80 miljoner gånger per månad.

Konsortiet kommer att ha en öppen karaktär, där nya medlemmar kan bli antagna om de uppfyller de krav som fastställs i avtalet. Syftet är att locka minst en radiostation per EU-land och så många associerade medlemmar som möjligt. Sålunda kommer antalet språk som täcks öka varje år, för att slutligen omfatta alla 23 officiella EU-språk 2012. Samtidigt ska antalet sändningstimmar öka regelbundet och associerade stationer öka programbearbetningen på sina respektive språk.

Den inre marknaden är ett grundläggande ekonomiskt instrument som tjänar EU:s medborgare och regioner. Idag efterlyses ny drivkraft för att Europa skall kunna möta globaliseringens utmaningar, bidra till ekonomisk tillväxt och till skapande av arbetstillfällen och samtidigt garantera rättvisa priser för producenter och konsumenter och finna lösningar på sociala och miljörelaterade problem.

På vilken sätt ämnar kommissionen – inom ramen för översynen av den inre marknaden – att tackla problemet med den fortsatta utslagningen av öområden inom EU (särskilt små och medelstora öar), men även av de personer – producenter och konsumenter – som är bosatta på dessa öar, och som en följd av detta dessa områdens svårigheter att få tillgång till den inre marknaden?

(EN) Den fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning⁽¹⁾– som antogs av kommissionen den 30 maj 2007 – bekräftar den vikt som kommissionen fäster vid en större territoriell sammanhållning i Europa och de särskilda svårigheter som vissa områden står inför. Bland annat betonas i rapporten de utmaningar och möjligheter som finns i områden med särskilda naturliga handikapp.

Sammanhållningsrapporten har redan sammanställt en rad frågor som kan ligga till grund för en diskussion om den framtida politiken. Bland annat ställer kommissionen frågan ”Hur kan sammanhållningspolitiken på ett bättre sätt främja en harmonisk, balanserad och långsiktig utveckling med hänsyn till skillnaderna mellan EU:s territorier, t.ex. mindre gynnade områden, öar, landsbygds- och kustområden, men också städer, nedgångna industriregioner och andra områden med särskilda geografiska förutsättningar?”. Kommissionen ser fram emot att få många svar på denna viktiga fråga och ska rapportera resultaten i samband med den femte framstegsrapporten om sammanhållning som ska vara klar under våren.

De nya förordningarna för 2007–2013 och gemenskapens strategiska riktlinjer innehåller tydliga bestämmelser för områden med geografiska och naturliga handikapp; de utgör sålunda grunden för inriktningen på territoriella särdrag i programdokumenten. Under det informella ministermöte som ägde rum i Leipzig i slutet av maj 2007, presenterade kommissionsledamoten med ansvar för regionalpolitik ett dokument med en granskning av hur man inom ramen för de nationella strategierna för 2007–2013 planerar att ta itu med territoriella frågor. En av hennes iakttagelser var att endast få medlemsstater föreslog klara och tydliga insatser för speciella områden (t ex bergs- och kustområden, öar eller glesbefolkade områden). Ministrarna som deltog i mötet begärde att kommissionen skulle utveckla denna analys och lägga fram en rapport om territoriell sammanhållning 2008.

Kommissionen ska alltså lägga fram en grönbok om territoriell sammanhållning i september 2008, där man ska försöka ge en översiktlig och sammanhängande bild av territoriella utmaningar, inklusive dem som gäller för bergsområden, öar och andra områden med geografiska svårigheter. I detta sammanhang ska kommissionen studera hur olika sektorer, t. ex. Transportsektorn, hanterar frågan om territoriell sammanhållning. En övergripande taktik krävs för att möjliggöra en solid grund för gemenskapspolitiken, särskilt sammanhållningspolitiken, och för att bidra med lämpliga lösningar för en harmonisk och balanserad utveckling i unionen. Denna gemensamma vision är grundläggande för att undvika en splittring av europeisk politik när vi beaktar dessa områdes särdrag.

Grönboken ska först och främst ge en uppdaterad analys av olikheter inom europeiskt territorium och av särskilda territoriella särdrag. Den ska diskutera definitionen och användningen av begreppet på gemenskaps- och medlemsstatsnivå (rättsliga frågor, tillämpningsfrågor i samband med en enkät som skickats till medlemsstaterna, och även den territoriella dimensionen av de nationella strategiska referensramarnas operativa program). Den kommer slutligen att föreslå några frågor för debatt. Öar och bergsområden kommer att ges ett lämpligt utrymme i detta arbete.

Planerna från företaget ΑΓΕΤ-LAFARGE på att använda ett system för att förbränna standardiserat avfall och industriavfall (RDF) efter ett positivt uttalande av den grekiska regeringen har lett till häftiga protester från invånarna i Aliverion. Under förbränningsprocessen tillsätts tvålolja, bildäck, avfall från Psyttalia och annat material. Vetenskapliga organisationer och rapporter understryker de risker för folkhälsan och miljön (cancerframkallande ämnen, bidrag till växthuseffekten) som de luftförorenande gaser som uppstår vid förbränningen av avfallet medför.

Känner kommissionen till om miljökonsekvensbeskrivningar har genomförts som visar att företaget ΑΓΕΤ-LAFARGE kan använda ett sådant system för förbränning av avfallsbaserat bränsle och om de i så fall är förenliga med gemenskapslagstiftningen? Anser kommissionen att sådan verksamhet är förenlig med strävan att minska utsläppen av gaser som bidrar till växthuseffekten, och har kommissionen blivit ombedd att stödja detta program?

(EN) Den kombinerade förbränning av avfall i cementfabriker behandlas i avfallsförbränningsdirektivet 2000/76/EG⁽¹⁾. Syftet med detta direktiv är att hindra eller begränsa negativa effekter på miljön och de efterföljande riskerna på folkhälsan från vanlig och kombinerad förbränning av avfall. För att uppnå detta syfte, innehåller direktivet stränga driftsvillkor och tekniska krav, gränsvärden för utsläpp och kontrollkrav för denna typ av anläggningar. De krav som fastställts för de anläggningar som sysslar med kombinerad förbränning garanterar att en likvärdig nivå av miljöskydd uppnås som i anläggningar som är särskilt avsedda för avfallsförbränning.

Till kraven som ingår i avfallsförbränningsdirektivet tillkommer att alla cementbrännugnar med en produktionskapacitet som överstiger 500 ton per dag också lyder under direktiv 96/61/EG⁽²⁾ om samordnande åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC).

ΑΓΕΤ-LAFARGE-anläggningen omfattas av IPPC-direktivet och måste därför uppfylla alla krav i detta direktiv. Det bör understrykas att anläggningen har fått sitt miljötillstånd på grund av att den nationella lagstiftningen införlivar IPPC-direktivet och direktiv 85/337/EEG om bedömning av miljöeffekter⁽³⁾. Dessutom bör det nämnas att beslutet om godkännande av miljövillkoren⁽⁴⁾ för driften av en anläggning för bearbetning av avfallsvatten vid Psytallia ⁽⁵⁾ ger olika alternativ, inklusive förbränning, till omhändertagande av den torkade slagg som produceras.

De behöriga myndigheterna måste se till att dessa anläggningar drivs på ett sådant sätt att alla lämpliga förebyggande åtgärder vidtas mot förorening, framför allt genom att tillämpa bästa tillgängliga teknik (BTT).

Tillstånden för IPPC-anläggningar ska inkludera utsläppsgränsvärden för alla relevanta förorenande ämnen, på grundval av bästa tillgängliga teknik. Dessa gränsvärden kan vara strängare än de som krävs enligt avfallsförbränningsdirektivet och kan avse andra förorenande ämnen. Bästa tillgängliga teknik fastställs på EU-nivå genom ett informationsutbyte mellan experter, som leder till kommissionens godkännande av referensdokument för bästa tillgängliga teknik, kända under namnet BREF-dokument. De 31 BREF-dokumenten finns allmänt tillgängliga på det europeiska IPPC-kontorets hemsida.

BREF-dokumentet om tillverkningen av cement var det första som antogs 2001. Detta BREF-dokument håller just nu på att revideras och den uppdaterade versionen kommer i synnerhet att innehålla ny information om användningen av avfall i cementbrännugnar. Den kommer också att innehålla nya slutsatser för bästa tillgängliga teknik för denna verksamhet.

Den kombinerade förbränningen av avfall i cementbrännugnar, när denna sker i enlighet med EU:s miljölagstiftning, leder inte till en generell ökning av växthusgasutsläpp. Användningen av avfallsbaserat bränsle minskar behovet att bränna vanligt fossilt bränsle i dessa anläggningar, vilket, som i fallet med avfall från biomassa, också reducerar CO2-utsläppen.

Kommissionen har inte blivit ombedd att medfinansiera programmet för kombinerad förbränning av avfallsbaserat bränsle⁽⁶⁾ vid ΑΓΕΤ-LAFARGE-anläggningen.

Enligt gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet som fastställdes 2004 utgör IJssel Rhen-projektet en del av de prioriterade projekten – för att vara mer exakt, av det prioriterade projektet nr 24 (järnvägsförbindelsen Lyon/Genua–Basel–Duisburg – Rotterdam/Antwerpen).

IJssel Rhen-projektet finns inte med på den förteckning över utvalda projekt som får finansiering under perioden 2007–2013 och som kommissionen presenterade den 21 november.

Även om genomförandet av ett projekt är beroende av ett suveränt beslut från de berörda medlemsstaterna har kommissionen lovat att ”göra allt den kan för att se till att projektet genomförs i enlighet med riktlinjerna” (svar på fråga http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=QT&reference=H-2006-0759&language=SV" http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+QT+H-2007-1036+0+DOC+XML+V0//SV" \l "def1" ). Hur kommer kommissionen att uppfylla detta åtagande?

Tänker kommissionen också utse en samordnare som underlättar dialogen mellan de berörda medlemsstaterna och garanterar genomförandet av verksamheten?

Finns det nu ingen möjlighet för IJssel Rhen-projektet att få EU-stöd för perioden 2007–2013?

(FR) I motsats till vad parlamentsledamoten hävdar finns IJssel Rhen-projektet, som en del av transeuropeiska nätet, faktiskt med i den förteckning över utvalda projekt som får ekonomiskt stöd från gemenskapen under perioden 2007-2013 och som lades fram för medlemsstaterna av kommissionen den 28 november 2007. Förteckningen över projekt meddelades även av vice ordföranden med ansvar för transportfrågor vid ett gemensamt möte mellan budgetutskottet (BUDG) och utskottet för transport och turism (TRAN) den 21 november 2007.

Kommissionens beslut, som antas när parlamentet har utövat sin granskningsrätt, är beräknat till början av 2008.

En finansiering på 7,29 miljoner euro, motsvarande 50 procent av de stödberättigade kostnaderna för de föreslagna studierna, går att finna i förteckningen som projekt nr EU-24090.

Det prioriterade projektet nr 24 (järnvägsförbindelsen Lyon/Genua–Basel–Duisburg – Rotterdam/Antwerpen) övervakas också av Karel Vinck, europeisk samordnare för det europeiska trafikstyrningssystemet (ERTMS).

Den 4 april i år offentliggjorde kommissionen en lägesrapport (KOM(2007)0168) om tillämpningen av förordning (EG) nr 261/2004⁽¹⁾ om rättigheter för flygresenärer. Det visade sig då att det fanns en hel del brister i tillämpningen av denna förordning i medlemsstaterna. Kommissionen aviserade i förslaget att man skulle vidta åtgärder för att se till att bestämmelserna följs bättre. Under tiden har siffror från olika källor publicerats om antal klagomål från passagerare. Enligt svar P–1880/06 på min skriftliga fråga tog kommissionen 2005 emot totalt 3 488 klagomål. I kommissionens lägesrapport KOM(2007)0168 framgår att medlemsstaterna hade fått in 18 288 klagomål.

European consumer center network konstaterar i en rapport från den 6 december 2007 att klagomålen nästan har fördubblats, från 1 521 till 2 979. Jag vill därför fråga kommissionen hur långt den har kommit med de åtgärder som aviserades i lägesrapporten och som skulle förbättra tillämpningen av förordning (EG) nr 261/2004? Planerar kommissionen lagstiftningsinitiativ i detta avseende? Hur många klagomål och vilken typ av klagomål har kommissionen och medlemsstaterna tagit emot? Har kommissionen sammanställt de fragmentariska uppgifter om klagomål som finns tillgängliga? Vilka åtgärder kommer kommissionen att vidta på kort sikt för att få medlemsstaterna att bättre tillämpa förordning (EG) nr 261/2004?

(EN) Vad gäller de klagomål som mottagits av medlemsstaterna, föreskriver inte förordning 261/2004 att medlemsstaterna ska uppge information om handläggningen av klagomål till kommissionen. Kommissionen har därför inga uppgifter om antalet klagomål som har mottagits av nationella tillsynsmyndigheter 2007.

Beträffande de klagomål som kommissionen har mottagit, fick generaldirektoratet för energi och transport in 3 819 sådana 2006, och under 2007 mottog man 2 180 fram till slutet av november.

Den 4 april 2007⁽²⁾, angav kommissionen i sitt meddelande att en bättre tillämpning av förordningen bland flygbolagen samt tillsyn av nationella tillsynsorgan är nödvändigt. Svårigheterna beror på bristen på enhetliga förfaranden för tillsyn och vissa oklara delar i förordningen, t. ex. om förseningar och inställda flygningar, avgång från länder som inte tillhör EU, nedgradering och tillhandahållande av information till frivilliga som nekats att gå ombord.

För att rätta till dessa svagheter, anordnade kommissionen sex möten med nationella tillsynsorgan och flygindustrin under 2007. Dessa möen resulterade i

en överenskommelse om vem som är ansvarig för vad när det gäller klagomålshantering och informationsutbyte,

ett förtydligande av de delar av lagstiftningen där olika tolkningar kan förekomma.

Dessutom analyserar kommissionen för närvarande de nationella åtgärder som har vidtagits för att verkställa gemenskapslagstiftningen om flygpassagerares rättigheter att kontrollera att lämpliga åtgärder har vidtagits.

Samtidigt, och i samarbete med nationella tillsynsorgan och flygindustrin, har en standardiserad klagomålsblankett för flygpassagerare i EU utformats. Denna kommer att göras tillgänglig för allmänheten i början av 2008. Informationsmaterial för passagerare om deras rättigheter har skrivits om och förtydligats.

Resultaten av de mål som rör definitionen av långa förseningar och inställda flygningar som just nu handläggs av EG-domstolen borde också bidraga till en tydligare tolkning av texterna i fråga.

Känner kommissionen till att den kyckling som säljs på stormarknader ofta är flera månader gammal? Är kommissionen ense om att en strängare definition av ”färsk kyckling” är nödvändig?

(EN) Kycklingkött är det enda slags kött för vilket detaljerade marknadsföringsnormer existerar.

Marknadsföringsnormerna tillhandahåller en tydligt och restriktiv definition⁽¹⁾ av vad som menas med ”färsk kyckling”. Enligt den ska färsk kyckling ”förvaras i en temperatur som inte vid något tillfälle understiger -2°C eller överstiger 4°C”.

Därför är det inte tillåtet att tina upp kycklingkött och sälja det som ”färskt”.

Men kommissionen medger att ett förtydligande av definitionen skulle vara lämpligt i framtiden för att garantera att den inte tolkas på olika sätt i olika medlemsstater.

I detta hänseende förbereder kommissionen nu en ändring av marknadsföringsnormerna för kyckling.