Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 30 januari 2008 - Bryssel

18. Förenta staternas antimissilsystem (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt gäller rådets och kommissionens förklaring om USA:s antimissilsystem.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Rådet har inte diskuterat installationen av USA:s antimissilsystem på EU:s territorium. Därför kan jag tyvärr inte meddela rådets åsikt i frågan, men jag vill gärna påminna er om att beslutet om utplacering av en beväpnad styrka eller militär utrustning ligger hos varje enskild medlemsstat. Medlemsstaterna fattar beslut i sådana frågor helt självständigt.

Låt mig förtydliga: inga diskussioner har hittills ägt rum mellan EU och USA angående installation av antimissilsystemet. Ingendera parten har heller planerat för ett möjligt samarbete inom området. Europeiska unionens råd har därför inte planerat några diskussioner kring detta, varken med USA eller med Nato. Som alla vet är antimissilförsvaret en samarbetsfråga inom Nato och även inom Nato–Ryssland-rådet.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! jag ska fatta mig helt kort idag, eftersom kommissionen inte har så stora befogenheter inom detta område.

Men låt mig säga att interaktionen mellan USA, Ryssland och EU:s medlemsstater när det gäller frågor som rör säkerhet och försvar har större konsekvenser för dessa viktiga partnerskap. Det är uppenbart. Även om vi som jag nyss sa inte har några egentliga befogenheter eller något ansvar inom detta område, hoppas vi därför att det ska gå att hitta en balanserad lösning som i slutänden är tillfredsställande för alla parter.

Vi har ända från början välkomnat de samtal på hög nivå som inleddes i Moskva i oktober, och som har följts av möten med sakkunniga. Och i den senaste direkta dialogen mellan Moskva och Warszawa ser vi ett tillfälle att klargöra våra respektive ståndpunkter om nationell suveränitet.

Avslutningsvis och oavsett i vilket forum dessa frågor diskuteras, om det så är i Nato eller i OSSE, så tror jag att det vore viktigt att besluten om den europeiska säkerhetsstrukturens framtid även omfattar EU.

  Karl von Wogau, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! När vi i Europa talar om antimissilförsvar brukar diskussionen oftast röra sig om USA:s planerade installationer i Polen och Tjeckien. Många känner inte till att detta bara är en utvidgning av ett redan befintligt system för att skydda USA. Vi i Europaparlamentet måste dock först och främst fokusera på dess inverkan på Europas säkerhet. USA har redan lagt ut mer än 100 miljarder dollar på sitt antimissilsystem och investerar ytterligare tio miljarder om året för den fortsatta utvecklingen av systemet. Ändå ligger USA så mycket längre bort från den potentiella faran än vi i Europa. Dagens situation kan jämföras med att Luxemburg skulle lägga ut pengar på att bygga diken medan Nederländerna inte tycker att det behövs.

Vi måste ställa oss frågan om det verkligen finns ett hot, och om vi i så fall behöver svara på det. Debatten vi just har lyssnat till med Javier Solana visar att situationen i Iran fortfarande är bekymmersam. Vi är också medvetna om det hot som kan uppstå ur den instabila situationen i Pakistan.

Vi i underutskottet för säkerhet och försvar har fört en intensiv dialog med representanter för USA, inklusive generallöjtnant Henry Obering, chef för USA:s missilförsvarsbyrå. Det framkom tydligt vid samtalen att USA:s system i teorin skulle kunna skydda delar av Europa men inte hela kontinenten. Det var speciellt Cypern, Malta, delar av Grekland, Rumänien och södra Italien som inte kunde skyddas. Från en europeisk synvinkel kan vi inte tolerera en uppdelning av Europa i områden med olika säkerhet. Därför måste vi tillsammans fastställa våra gemensamma säkerhetsintressen i Europa när det gäller den här frågan.

Den aktuella bedömningen påminner oss om att det för närvarande inte finns något forum där dessa frågor diskuteras och där de gemensamma europeiska säkerhetsintressena fastställs. Det är helt klart ytterligare ett område där en nära samverkan med Ryssland behövs.

Vi förväntar oss att man vid Nato:s möte i Bukarest i april presenterar förslag till ett gemensamt system, och vi förväntar oss att dessa förslag tar vederbörlig hänsyn till Europas specifika säkerhetsintressen.

  Jan Marinus Wiersma , för PSE-gruppen. – (NL) Herr talman! Det här är inte första gången vi diskuterar denna fråga; det är inte heller första gången vi får samma svar från rådet som säger att det inte har några befogenheter när det gäller detta, och likaså gör kommissionen, men – och jag måste gratulera kommissionsledamoten till detta – hon sa faktiskt avslutningsvis att man behövde organisera saker och ting annorlunda inom EU.

Om något händer som påverkar säkerheten för alla människor i Europa, och det omfattas av den säkerhetsstrategi som herr Solana beskrev för oss, så måste vi kunna tala med varandra om det. Parlamentet kan som tur är diskutera det. Det är en fråga som rör både medborgarna och medlemsstaterna i EU, så det är helt i sin ordning att det finns på dagordningen.

Jag tänker inte gå igenom alla invändningar som vår grupp redan har uttalat mot den plan som USA har lagt fram. Vi tycker det är fel att bilaterala förhandlingar pågår med två Natoländer som – av en tillfällighet eller ej – också är medlemmar i EU. Detta påverkar relationerna med Ryssland och även EU:s relationer med landet. Det är också fel att systemet utvecklats ensidigt, även om det är inom Nato, och att man inte tydligt har förklarat varför det är nödvändigt, om det kommer att fungera och om det kommer att bli för dyrt.

Det pågår för närvarande en intressant debatt i Polen, där den nya regeringen har uttalat att man eventuellt är beredd att samarbeta om systemet, men det gör man därför att det är vad USA önskar och därför att USA:s säkerhet står på spel snarare än Polens. När allt kommer omkring är systemet mera ett hot än en förbättring för Polens säkerhet. Det är anledningen till att Polen ber om ytterligare hjälp med att utveckla sitt militära luftförsvar, vilket skapar en slags kapprustning.

Det är intressant att debatten om huruvida systemet är användbart eller nödvändigt har tagit fart igen i Polen, och att Polens nye premiärminister eller åtminstone Polens utrikesminister har mod nog att ta upp ämnet med Ryssland. Vi stöder detta helhjärtat.

Situationen är helt annorlunda i Tjeckien, där vi har fått intrycket att systemet och Tjeckiens bidrag till detta tvingas igenom mot folkets vilja. Jag tror att 70 procent av tjeckerna är emot att utveckla systemet. Jag fruktar därför att det finns rörelser på gång för att tvinga fram beslut i år i avsikt att ingå avtal med Polen och Tjeckien innan en ny regering – förhoppningsvis – tar över i USA. Vi vet att demokraterna är ganska skeptiska till att utveckla luftvärnsrobotsystemet.

Hur som helst så hoppas vi på en diskussion i rådet, och vi uppmanar er till att ta frågan på största allvar. Om det går igenom kommer det att påverka vår redan besvärliga relation med Ryssland. Allmänheten är orolig. Vi har en ny kapprustning, och det finns flera andra saker som vi menar att Europaparlamentet helt enkelt måste tala öppet om. Vi har gjort det förr, och vi ska fortsätta göra det.

Jag tror att vår huvudsakliga uppgift blir att undersöka om det här är nödvändigt, om det innebär början på en ny kapprustning, om det verkligen kommer att öka säkerheten och om det verkligen kommer att hjälpa oss att bekämpa ”skurkstaterna”. Jag är fortfarande inte övertygad om att Iran kommer att ha kapacitet att fyra av missiler så snabbt som USA påstår. Det är ytterligare något som vi har fått motsägande information om. Jag hoppas att vi kan föra diskussionen i ämnet framåt här i parlamentet, och även bevaka vad som händer i Tjeckien och Polen. Min grupp motsätter sig systemet.

  Anneli Jäätteenmäki, för ALDE-gruppen. – (FI) Herr talman! Det största hotet mot mänskligheten är inte att kärnvapen sprids till andra länder. Det verkliga problemet är att kärnvapen existerar över huvud taget. Det enda etiska och långsiktiga sättet att förhålla sig till antimissilsystem och andra kärnvapensystem är att sluta använda dem. Även EU borde teckna nya vapenavtal och vara aktiva och förutseende i sina försök att inleda nedrustningsprocessen.

Det amerikanska antimissilsystemet skulle öka risken för kärnvapenkrig. Kärnvapenskölden som planeras för Polen och Tjeckien grundas på antagandet att ett kärnvapenkrig kan vinnas. Den typ av antimissilsystem som används av Förenta staterna skiljer sig radikalt från den tidigare avskräckningspolitiken, som hade som målsättning att hindra ett land från att hämnas på ett annat. Kärnvapnens tidigare avskräckande effekt är alltså inte längre aktuell. Därmed försvinner terrorbalansen. Därför är ett amerikanskt antimissilsystem i Polen och Tjeckien en mycket viktig fråga för hela Europa och alla medlemsstaterna. Det är viktigt att EU debatterar den här frågan och informerar om sina medborgares oro. Vi borde också tänka över om det här kommer att förbättra Europas säkerhet och försvar, eller om det nya systemet tvärtom faktiskt försvagar säkerheten i Europa.

  Ģirts Valdis Kristovskis, för UEN-gruppen. – (LV) Mina damer och herrar! Då och då påminner president Putins retorik oss om möjligheten att Ryssland riktar sina missiler mot Europa. Detta bevisar att det finns en viss strategisk balans mellan Förenta staterna och Ryssland. Däremot finns det ingen sådan balans mellan Europa och Ryssland. Den kan inte heller skapas genom Frankrikes och Storbritanniens ”kärnvapenparaplyer”. Därför anser jag att det är rätt att fråga hur Europas, snarare än Förenta staternas, förenade missilförsvar kan säkras. Diskuterar vi de här frågorna bara för att Förenta staterna tar hand om sitt eget försvar? Fru Ferrero-Waldner, kommissionsledamöterna och EU:s medlemmar verkar inte alls bry sig om den här formen av försvar. Tycker ni inte att det bara är naturligt att Förenta staterna, Nato och även vissa medlemsstater fattar beslut om detta tillsammans? Jag anser att EU måste formulera en otvetydig ståndpunkt som sedan bör sättas i verket tillsammans med Nato och Förenta staterna. I annat fall bör vi inte slösa vår tid här, eftersom allt kommer att beslutas av Nato.

  Daniel Cohn-Bendit, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! Herr minister! Fru kommissionsledamot! Jag medger att detta utan tvivel är den nya europeiska politiken. Den påminner mig om min son när han var fyra år gammal. När man frågade honom: ”Var är du?”, slog han händerna för ögonen och sa: ”Jag är inte här”. Det är vad kommissionen säger till oss: ”Vi är inte här. Detta har ingenting med oss eller med Europa att göra”.

(DE) Ursäkta mig, men det är rent nonsens. Vi måste bestämma oss nu för om vi vill ha en gemensam europeisk utrikes- och säkerhetspolitik. Vi har till och med ett nytt fördrag som ger oss en egen utrikesminister med ansvar för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. När vi nu har en gemensam utrikesminister kommer vi säkerligen att behöva diskutera de här frågorna på europeisk nivå, inte som individuella regeringar som diskuterar sina länders säkerhet med andra individuella regeringar, eller som Karl von Wogau, som fasthåller att Europa hotas av Iran eller vem vet vilka andra länder. Jag delar inte det här synsättet, och det minsta vi måste göra är att diskutera saker och ting på europeisk nivå. Vi kan inte bara säga att amerikanerna har hittat på någon vettlös plan, och att George Bush inte kommer att sitta kvar vid makten längre om sex månader, så då kanske de ger upp sin vettlösa plan – men vi européer har ingenting alls att göra med det hela.

Vi är högst skeptiskt inställda till hela den här missilförsvarsstrategin, men vi tror fullt och fast att det är något som vi européer är förpliktigade att diskutera. Det är inte ett beslut som ska fattas av de polska ledamöterna eller de tjeckiska ledamöterna eller ledamöter av någon viss nationalitet över huvud taget – rumäner och bulgarer i morgon, sicilianare i övermorgon eller hur det nu skulle bli. Nej, det ligger i vårt gemensamma intresse att fatta beslut om vår säkerhet. Det fastslås i själva verket i fördraget som ni har ratificerat och som vi tänker ratificera, i bestämmelserna om en gemensam europeisk utrikes- och säkerhetspolitik. Följaktligen måste det här ämnet vara en fråga för EU. Beslutet får inte fattas bilateralt mellan Polen och Förenta staterna eller mellan Tjeckien och Förenta staterna. Det är ett europeiskt beslut. Det är ett europeiskt problem, och vi måste hitta en europeisk lösning.

  Vladimír Remek, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! Jag är glad att frågan om att installera amerikanskt antimissilförsvar i Tjeckien och Polen, det vill säga på EU:s territorium, behandlas av Europaparlamentet. Parlamentet är den mest demokratiska institutionen eftersom det är direktvalt av unionens medborgare, som berörs av den här frågan.

I det här sammanhanget skulle jag vilja betona att jag har stöd från mina kolleger i GUE/NGL-gruppen, och jag stöder mig också på min egen erfarenhet som militär expert. Viktigast är dock att jag har stöd från en majoritet av invånarna i mitt land, där 70 procent av befolkningen är emot att man installerar det amerikanska radarsystemet.

Det amerikanska antimissilförsvaret presenteras för oss som en försvarssköld. Varför fick då till exempel inte Tjeckien sälja det passiva Tamara-radarsystemet utan aktiva militära komponenter till Kina? Anledningen som framfördes var att Kina skulle få otillbörliga fördelar i sina relationer med andra länder. Är inte det ordvrängeri? Handlar inte frågan om att förlägga radarsystemet till Tjeckien också om att skaffa sig fördelar? Till och med en lekman kan förstå vad krigare har vetat sedan långt före Hannibal: en sköld i en soldats hand är ett medel för att bättre och effektivare kunna använda sitt svärd.

Det talas om ökad säkerhet, men handlar det inte egentligen om ökade säkerhetsrisker? Det är bara logiskt att vi omedelbart kommer att bli mål nummer ett för potentiella angripare. Vi får höra att vi borde gå USA till mötes för att bevisa att vi är goda allierade. Kanada har inte heller gjort USA till lags – gör det dem till dåliga allierade? Är det inte så att Kanada kanske har lärt sig en läxa efter den konstruerade motiveringen för ett militärt ingripande i Irak?

Vi är förvånade över Rysslands reaktion. Men med tanke på att USA ensidigt drog sig ur ABM-avtalet och handlar i sitt eget intresse, är det inte någon ologisk reaktion. Var Förenta staterna glada över att ha de sovjetiska missilerna på Kuba så nära inpå sig en gång i tiden?

Det finns inga tvivel om att USA är en supermakt, och dess synpunkter, förslag och krav kan inte bara viftas undan. Men om vi verkligen bryr oss om större säkerhet, särskilt i Europa, så går vägen dit längs en mer komplicerad stig, via förhandlingar och avtal, inte ensidiga handlingar. Ansvaret för detta ligger inte bara på de större aktörerna – USA och Ryssland – utan även på EU.

  Jana Hybášková (PPE-DE). – (CS) Det pågår en enorm spridning av vapenbärare med medellång till lång räckvidd nu i början av 2000-talet. Utan ett internationellt säkerhetssystem är ett effektivt försvar tyvärr det enda sättet att stoppa denna vapenspridning.

Effektivt försvar är EU-medlemsstaternas främsta rättighet. De förhandlingar om styrkornas status som just nu pågår i Prag är Tjeckiens lagliga rättighet. Eftersom radarinstallationerna på tjeckiskt territorium kommer att trygga många europeiska länders säkerhet, och eftersom det här är den första möjligheten för Tjeckien, som var ockuperat under många år, att bidra aktivt till den europeiska säkerheten, måste den tjeckiska regeringen handla extremt ansvarsfullt.

Antimissilsystemet måste vara trovärdigt och defensivt, och det måste respektera att säkerheten är odelbar. Vi välkomnar därför information om toppmötet i Bukarest, där beslut borde fattas om konstruktion av ett komplementärt system för missilförsvar. Att flytta förhandlingarna till Nato garanterar odelbarheten. Att tydliggöra att detta är ett rent defensivt system är ett ämne för förhandlingar mellan USA, Polen, Tjeckien och Ryssland.

Min sista punkt handlar om effektivitet. Med tanke på vad vi vet om Irans tester i november, måste vi inse att vi har ett gemensamt ansvar. Vi får inte förstöra vårt gemensamma försvars effektivitet genom att gräla om ifall vi ska försvara oss över huvud taget.

  Libor Rouček (PSE). – (CS) Låt mig använda det här anförandet på en minut till att uppmana Europeiska unionens råd och den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken att diskutera det amerikanska antimissilsystemet på europeisk nivå.

Installationen av det amerikanska antimissilsystemet i Europa är en fråga för hela Europa. Det är inte bara en fråga för tjecker, polacker eller amerikaner. Relationerna inom EU, mellan EU och Nato, mellan EU och USA och mellan EU och Ryssland står alla på spel. Jag efterfrågar därför att den här frågan tas med på rådets dagordning.

Jag vill nämna något om Tjeckien: 70 procent av de tjeckiska medborgarna är emot det här systemet. Tre fjärdedelar av de tjeckiska medborgarna vill ha en folkomröstning i frågan. Den tjeckiska regeringen kommunicerar inte med allmänheten, den tjeckiska regeringen informerar inte ledamöterna av det tjeckiska parlamentet, den tjeckiska regeringen gör allt bakom ryggen på det tjeckiska folket. Detta är viktigt att veta, och det måste lyftas fram i Europeiska unionens råd.

  Janusz Onyszkiewicz (ALDE). – (PL) Herr talman! Låt mig först påminna alla om att försvarsskölden mot missiler inte bara rör Polen och Tjeckien – den rör även Storbritannien och Danmark, eftersom anläggningar i dessa båda länder kommer att ingå i systemet. Så vi ska inte bara tala om Polen eller Tjeckien.

Min andra punkt är att försvarsskölden, och anläggningarna som utgör delar av den, inte kommer att locka terrorister till sig. Terrorister slår mot mjuka mål, inte välförsvarade militärbaser.

Slutligen, en tredje punkt: EU är inte en militär allians. Kanske är det synd att så inte är fallet, men så är det, och det nya fördraget, Lissabonfördraget, förändrar ingenting i det avseendet. Därmed ligger ansvaret för försvarsfrågor antingen på Nato, eller på de länder som inte har beslutat att ansluta sig till en allians och vill försvara sig självständigt. Naturligtvis måste det bli en diskussion i Nato om hur det här systemet passar in i andra system som Nato tänker utveckla. Det är av absolut största vikt. Låt oss inte glömma att 21 EU-länder är medlemmar i Nato.

  Milan Horáček (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! En av de mest storartade antikrigsromanerna är den om den tappre soldaten Svejk, av Jaroslav Hašek. Kommissionens och rådets handlande ställer dock Svejk i skuggan. Det överträffar Franz Kafka, och det överglänser vilken struts som helst. Vi kan inte fortsätta med den här köra-huvudet-i-sanden-politiken. Vi måste diskutera den här frågan oss emellan, i Europaparlamentet, men vi måste naturligtvis även diskutera den medNatomedlemmarna. Vi måste diskutera den med tjeckerna, polackerna och ryssarna. Det här är en nödvändig process som måste genomföras på alleuropeisk nivå.

  Tobias Pflüger (GUE/NGL). – (DE) Herr talman! Det planerade antimissilsystemets tekniska funktion är att slå ut en potentiell fiendes andraslagsförmåga – inget tvivel om saken. Med andra ord är det även ett anfallssystem. Detta måste hållas i åtanke under debatten. Oavsett om missilsystemet byggs upp av Förenta staterna, av Nato tillsammans med Förenta staterna eller av någon annan kombination, är och förblir det ett vapenprogram. Det mest anmärkningsvärda för mig är att EU inte lyckas komma fram till någon gemensam ståndpunkt. I den här frågan gör sig EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik till åtlöje. Daniel Cohn-Bendit kan citera reformfördraget tills han blir blå – så länge den nuvarande situationen varar och ingen gemensam ståndpunkt antas, kommer vi i EU bara att bli utskrattade.

Vi måste säga klart och tydligt att vi inte vill ha det här antimissilsystemet. Faktum är att en mycket klar majoritet av Europaparlamentet säger nej till systemet. I länderna i Europa, inklusive Tjeckien, vänder sig den allmänna opinionen starkt emot antimissilsystemet, och den polska regeringen har förstås utvecklat sin tidigare ståndpunkt. Av dessa skäl skulle jag välkomna att vi antar en resolution där parlamentet tydligt avvisar missilsystemet.

  Jan Zahradil (PPE-DE). – (CS) Låt mig tacka rådet, här representerat av det slovenska ordförandeskapet, och kommissionen, här representerad av kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner, för att ganska strikt ha följt tonen i de europeiska fördragen. Enligt fördragen är de här frågorna helt de enskilda staternas ansvar. Jag borde nämna att till och med i det nya Lissabonfördraget står det uttryckligen att frågor om nationell säkerhet enbart är de individuella medlemsstaternas befogenhetsområde.

Jag är övertygad om att den europeiska säkerheten på ett odelbart sätt hör samman med hela den euroatlantiska regionens säkerhet, och i en situation där EU inte kan skydda sina medlemmar från nya risker, de må vara finansiella eller tekniska, blir det här sambandet oerhört viktigt.

Angående den allmänna opinionen, som har nämnts här flera gånger, kan jag bara säga att de som hänvisar till opinionsundersökningar ofta är samma personer som var emot en folkomröstning om en annan mycket viktig fråga, nämligen det nya europeiska fördraget.

  Oldřich Vlasák (PPE-DE). – (CS) Mina damer och herrar! Låt mig sammanfatta alla de olika argumenten.

I grund och botten handlar den här frågan inte bara om att öka Tjeckiens och Polens säkerhet, utan faktiskt om att öka säkerheten för hela Europa. Förhandlingarna om var ett sådant system ska placeras är den enskilda statens ansvar. Liknande system finns i andra länder, i medlemsstater av EU.

Dagens talare har tydligt betonat att det finns en verklig fara. Vi måste inse att beslut om säkerhet måste fattas mycket fort. Sådana beslut kan också ha en förebyggande funktion. Bara om vi är redo och starka kan vi tvinga angripare att förhandla och uppfylla säkerhetskrav.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att jag helt avvisar påståendet om att den tjeckiska regeringen inte skulle ha kommunicerat med sina medborgare om det här systemet. En informationskampanj har pågått under flera månader.

  Miloslav Ransdorf (GUE/NGL). – (CS) Jag skulle vilja säga fyra saker om det här ämnet.

Den första har att göra med grundakten mellan Nato och Ryska federationen från maj 1997. I akten förband sig båda sidor gemensamt att eliminera användandet av våld, till och med hot om våld, på den europeiska kontinenten. Om den här akten är giltig så utesluter den faktiskt möjligheten att en sådan situation som vi har diskuterat här ska kunna uppstå på vår kontinent.

Den andra punkten handlar om Helsingforsprocessen. De som undertecknade avtalen och förklaringen i Helsingfors förband sig att dra ner på militära system i Europa. Den här handlingen skulle vända trenden. Enligt min åsikt borde vi fortsätta att minska antalet militära system på den europeiska kontinenten.

Den tredje punkten handlar om antalet baser. Det finns amerikanska baser i 18 europeiska länder. Om vi inkluderar de nya skulle siffran stiga till 20. Vi skulle med andra ord bekräfta Zbigniew Brzezińskis ord om att EU i praktiken är ett amerikanskt protektorat.

Den fjärde punkten handlar om syftet med hela systemet. Jag tycker att det är klart nog: att försäkra sig om att kunna bevaka och kontrollera hela den europeiska kontinenten på underrättelseområdet.

  Urszula Gacek (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Premiärminister Donald Tusk är lyhörd för sina europeiska grannars argument. Polens möjliga deltagande i det här amerikanska projektet får inte bli en källa till missförstånd inom själva unionen. Den nya polska regeringen värdesätter goda relationer med Förenta staterna, men vet att Polen framför allt är en medlem i den europeiska familjen.

Polen tar också hänsyn till Rysslands reservationer och reagerar med lugn, trots den skarpa ton som använts av vissa representanter för de ryska väpnade styrkorna. I nuläget, när EU inte har någon gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, kommer det slutgiltiga beslutet om huruvida delar av försvarsskölden mot missiler ska placeras på polskt territorium vara Polens suveräna beslut. Polen respekterar olika åsikter och tar inte illa vid sig av kritik.

Vi ber er att respektera vår ståndpunkt, som först och främst måste syfta till att garantera våra egna medborgares säkerhet.

(Applåder)

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. - (SL) Jag vill tacka Daniel Cohn-Bendit för att han påminde oss om hur Slovenien i går blev den andra medlemsstaten att ratificera det nya Lissabonfördraget. Fördraget har dock ännu inte trätt i kraft. Som vi vet behöver ytterligare 24 länder ratificera det. Sloveniens ordförandeskap hoppas att staterna kommer att ratificera fördraget i tid och att det nya Lissabonfördraget kommer att träda i kraft inom den tidsram som planerats.

Jag skulle vilja betona att detta inte kommer att medföra större förändringar eller något nytt inom de grundläggande förutsättningar som europeisk säkerhets- och försvarspolitik grundas på. Framför allt kommer det inte att förändra att den här typen av politik grundas på nationell beslutanderätt, som medlemsstaterna behåller på området för nationell säkerhet och försvar.

EU har redan en europeisk säkerhets- och försvarspolitik, som redan utgör en ram för diskussioner även inom rådet. Alternativt kommer sådana diskussioner att ske inom ramen för rådet, men det kommer att bero mindre på ordförandeskapet än på medlemsstaternas vilja och intresse. Jag försäkrar att rådet kommer att informeras i detalj om dagens debatt och de åsikter som uttryckts i den.

  Talmannen. - Debatten är härmed avslutad.