Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 30 januari 2008 - Bryssel

19. Fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster (debatt)

  Talmannen. - Nästa punkt är andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för transport och turism om fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster (13593/6/2007 – C6-0410/2007 – 2006/0196(COD)) (föredragande: Markus Ferber) (A6-0505/2007).

  Markus Ferber, föredragande. - (DE) Herr talman! Mina damer och herrar! Vi har kommit till slutet av en lång debatt som har sträckt sig över fyra mandatperioder i Europaparlamentet. Den tog sin början 1992, då EU-kommissionen offentliggjorde sin vitbok om utvecklingen av posttjänster, som följdes av antagandet av det första postdirektivet 1997 och översynen av detta direktiv 2002. Nu, vid början av 2008, efter över 15 år, hoppas jag att vi är redo att tillsammans anta ett rationellt regelverk som ska hjälpa oss att förlika konsumenternas intressen, intressena hos de företag som hittills haft monopol på tillhandahållandet av posttjänster, intressena hos konkurrenterna som vill ge sig in på den här lukrativa marknaden, och intressena hos de anställda inom postsektorn. Vi i Europaparlamentet har arbetat mycket hårt för att uppnå de här målen under de gångna månaderna.

Herr talman, jag måste påpeka att klockan går för fort – jag har inte talat i tre och en halv minut än!

Jag tycker att vi har lyckats här i Europaparlamentet med att uppnå en acceptabel kompromiss mellan alla dessa olika intressen. Jag vill tacka alla som har hjälpt till att uppnå detta – mina kolleger i Europaparlamentet, och i synnerhet Brian Simpson. Våra ansträngningar på området för posttjänster lade grunden för en 14-årig vänskap. Vi har följt den här viktiga frågan tillsammans här sedan 1994. Jag vill även tacka kommissionen, som har spelat en mycket konstruktiv roll, både med sina förslag och vid förhandlingsbordet.

Jag måste nog faktiskt rikta ett särskilt tack inte till det nuvarande slovenska ordförandeskapet, utan till det portugisiska ordförandeskapet för rådet, som lyckades formulera en gemensam ståndpunkt 1 oktober förra året.

Det som jag är särskilt stolt över, och som vi i Europaparlamentet alla kan vara stolta över, är att rådet i sin gemensamma ståndpunkt tagit till sig resultaten från våra överläggningar grupperna emellan, och införlivat mer än 95 procent av dem i grunderna för den gemensamma ståndpunkten. Det är en stor framgång för Europaparlamentet, och visar att parlamentet kan lösa så komplexa frågor som avreglering av marknaden för posttjänster, vilket ytterligare berättigar de större befogenheter som anförtrotts till parlamentet genom reformfördraget.

Under diskussionerna i utskotten före den andra behandlingen försökte vi identifiera områden som vi kunde förbättra i den gemensamma ståndpunkten. Vi gjorde det inte lätt för oss, för varje kompromiss har oundvikligen en eller annan aspekt där det kan finnas utrymme för förbättringar. Men i december konstaterade vi i utskottet för transport och turism genom ett överväldigande godkännande i en omröstning att alla de punkter som parlamentet ansåg som viktiga faktiskt hade beaktats, och att vi inte kunde förbättra något mer. Att ändra något skulle ha varit ett steg tillbaka.

Därför kan jag som föredragande nu säga att rekommendationen som gjorts av en stor majoritet av det ledande utskottet är att den gemensamma ståndpunkten antas utan ändringar, och det skulle glädja mig om det inträffade i morgon. Vi skulle också föregå med gott exempel genom att avsluta den komplicerade frågan om liberaliseringen av posttjänsterna, som har sysselsatt parlamentet i 15 år, utan att en enda gång ha behövt tillgripa förlikningsförfarandet. Låt mig bara påminna parlamentet om att vi alltid har lyckats nå en överenskommelse vid den andra behandlingen. Att göra det igen skulle bli pricken över i vid slutet på en lång lagstiftningsprocess. Jag ber därför om ert stöd och upprepar mitt tack till alla som har samarbetat mycket konstruktivt i den här processen.

ORDFÖRANDESKAP: MORGANTINI
Vice talman

  Andrej Vizjak, rådets ordförande. - (SL) Jag är mycket hedrad över att vara här vid ert plenarsammanträde i dag.

Kommissionens förslag till direktiv om fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster har varit ett av de mest krävande lagstiftningsförslagen för medlagstiftarna under de senaste 15 månaderna. När kommissionen lade fram förslaget i oktober 2006, förväntade sig alla ändlösa meningsskiljaktigheter och livliga debatter inom våra institutioner om framtiden för en av de äldsta och mest traditionsbundna offentliga tjänsterna i Europa.

Att diskutera det här ämnet var en extremt krävande uppgift för det tyska ordförandeskapet och särskilt för det portugisiska ordförandeskapet under 2007. Från första början av debatterna fastslog våra institutioner en gemensam målsättning om att undvika populism och demagogi och fokusera på de viktigaste faktorerna, inklusive sociala aspekter för anställda inom postsektorn och permanent finansiering av en samhällsomfattande tjänst.

Som vi vet hotas postsektorn av strukturella förändringar och måste anpassas till nya ekonomiska och sociala omständigheter. Slutfasen av den fullständiga reformen av den inre marknaden för posttjänster innebär en unik tillväxtmöjlighet för alla berörda entreprenörer. När allt kommer omkring förväntar sig allmänheten att vi ska bevara och förbättra posttjänsternas kvalitet och effektivitet, så att användarna ska vinna på förändringen, oavsett var de bor.

Öppnandet av marknaden för posttjänster har hittills varit en framgångssaga. Nya aktörer har kommit in på marknaden och nya möjligheter har utnyttjats, inte enbart av de nya aktörerna utan också av de etablerade. Nya tjänster för användarna har utvecklats. Det är uppenbart att fullständig liberalisering av posttjänsterna är en nödvändig förutsättning för att ge nytt liv åt den här sektorn och trygga dess existens vid sidan av nya former av konkurrens och alternativa tjänster.

Våra två institutioners tillvägagångssätt är ytterligare bevis på de grundläggande principerna om att bevara pålitliga tjänster av hög kvalitet och till ett överkomligt pris för alla användare, och att inte tillåta diskriminerande hinder för nya aktörer på marknaden. Samtidigt inser både Europaparlamentet och rådet att villkoren för vissa marknader för posttjänster inom EU skiljer sig från de övriga. När rådet uttryckte sin gemensamma ståndpunkt antog man därför beslutet att sätta slutet av 2010 som det gemensamma slutdatumet för liberaliseringen. Vissa medlemsstater har dock blivit beviljade en övergångsperiod fram till slutet av 2012 för att införa de nya reglerna. I likhet med den grundläggande principen för alla tidigare direktiv om posttjänster tillåter subsidiaritetsprincipen att medlemsstaterna avpassar de gemensamma reglerna till särskilda nationella omständigheter och ser till att det finns en fristående tillsynsmyndighet som övervakar marknaden för posttjänster.

Låt mig avsluta det här korta anförandet med att gratulera Markus Ferber och föredragandena från alla de inblandade politiska grupperna, dvs. skuggföredragandena, till deras bidrag till våra givande och konstruktiva diskussioner. Jag vill påminna er om att även om vi inte alltid instämde helt i deras särskilda påpekanden, tog rådet ändå med ett antal lämpliga ändringar i sin gemensamma ståndpunkt i november 2007 och visade därigenom prov på sin politiska beslutsamhet, öppenhet och konstruktiva flexibilitet.

Jag vill särskilt framhäva kommissionens fina arbete under hela den gemensamma beslutsprocessen och dess ansträngningar för att effektivt stödja och vägleda medlemsstaterna i alla frågor om genomförandet av det nya direktivet. I morgon kommer ni att få det slutliga beslutet och återigen bekräfta vår överenskommelse enligt rådets gemensamma ståndpunkt och rekommendationen från utskottet för transport och turism den 9 december förra året. Vi är säkra på att ha hittat den rätta balansen mellan de olika målsättningarna och att öppet och lyhört ha behandlat de politiska utmaningarna utan att sätta rättssäkerheten för entreprenörer och konsumenter inom postsektorn i fara.

Ännu en gång tack för ert samarbete och för texten, som jag säkert tror kommer att antas, och tack för er uppmärksamhet.

  Leonard Orban, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! I morgon väntas Europaparlamentet fatta ett historiskt beslut som markerar slutet på en process som inleddes för drygt femton år sedan. Det tredje direktivet om posttjänster slutför på ett bra sätt den väl förberedda och gradvisa processen mot ett fullständigt genomförande av den inre marknaden för posttjänster.

Vad som idag syns vara en självklar och uppenbar lösning var långt ifrån oomstridd när diskussionen startade. Den 18 oktober 2006 lade kommissionen fram sina förslag. De följdes av intensiva och konstruktiva förhandlingar inom institutionerna. Till sist var det Europaparlamentet som med sitt betänkande vid första behandlingen den 11 juli 2007 beredde väg för de kompromissförslag som ni idag har framför er.

Många här i kammaren har aktivt medverkat till detta viktiga resultat, och på min kollega, kommissionsledamot Charlie McCreevys vägnar vill jag särskilt berömma föredraganden, Markus Ferber, och hans kolleger och skuggföredragande från andra politiska grupper som har varit med och utformat kompromissförslaget. Detsamma gäller det finska, tyska, portugisiska och, sist men inte minst, det slovenska ordförandeskapet.

Några kommentarer om innehållet: den text som vi nu ska besluta om är balanserad. De olika politiska gruppernas och medlemsstaternas intressen beaktas. Enligt kommissionens förslag skulle liberaliseringen av marknaden ske tidigare och slutdatumet i det befintliga direktivet om posttjänster fastställdes. Två extra år är en väsentlig tidsperiod. Det kommer att ge alla aktörer tid att slutföra sina förberedelser. Det bör emellertid inte leda till att vi slår oss till ro.

Det viktiga för postsektorn, dess kunder, operatörer och anställda är att vi får ett slutligt och ovillkorligt datum då den fullständiga liberaliseringen av marknaden ska vara genomförd. Genom den gemensamma ståndpunkten får vi rättvisa villkor och åläggs att undanröja marknadshinder.

Ett begränsat antal ändringsförslag har lagts fram inför morgondagens omröstning. I de flesta fall rör det sig om ändringsförslag som avvisades redan av utskottet för transport och turism i december. Som min kollega Charlie McCreevy konstaterade den gången tillför dessa ändringsförslag inget mervärde för den inre marknaden, för användarna av posttjänster, eller för de anställda vid posten. Tiden är inne att fullborda postreformen.

Sammanfattningsvis är den text ni har förelagts balanserad, bra i sak, och om ni ser till de viktigaste bestämmelserna håller ni säkert med mig om att den ligger i linje med vår målsättning, som är en verklig liberalisering av marknaden, inte som ett självändamål, utan som ett verktyg för att uppfylla det övergripande målet om en högeffektiv och långsiktigt hållbar postsektor av hög kvalitet, som är anpassad till 2000-talets behov.

  Reinhard Rack, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman! Under de senaste åren har vi alla, inklusive jag själv, upprepade gånger beklagat att de flesta platserna i rådets bänk har stått tomma även vid mycket viktiga lagstiftningsprojekt. Vi borde därför tydligt uttrycka vår glädje över att det slovenska ordförandeskapet finns representerat på hög nivå vid den här viktiga lagstiftningsdebatten, och över att Slovenien redan anammar andan av Lissabonfördraget, som Slovenien förstås just har ratificerat.

Den inre marknaden för posttjänster har länge varit på väg. Vi är mycket glada över att om allt går väl kommer vårt nuvarande utkast att bidra till att föra processen till en lyckad avslutning. Det första förslaget från kommissionen var i princip sammanhängande och godtagbart, men för oss i Europaparlamentet var den grundläggande principen i många fall alltför allmänt tillämpad, och vi kände att viktiga detaljer förblev olösta.

På gruppen för Europeiska folkpartiet och Europademokraters vägnar framför jag varma gratulationer till vår föredragande, Markus Ferber. Det var bra att vårt utskott under hans ledning kunde fatta beslut med mycket stor majoritet om att lägga till flera viktiga punkter till kommissionens förslag vid första behandlingen, och tolka och vidareutveckla bestämmelserna.

I synnerhet på den finansiella sidan har vi lagt till ett extra alternativ – ett viktigt alternativ, eftersom det ser till att en nyckelfråga inte förbises. Vi förstärkte de sociala bestämmelserna, särskilt i frågor som arbetsvillkor, arbetstider och semesterrättigheter. Framför allt införde vi en tillfällig ömsesidighetsklausul för att se till att direktivet inte ger upphov till lättförtjänsta vinster för ett fåtal kvarvarande monopolinnehavare genom att de expanderar sin verksamhet in på avreglerade marknader.

I gengäld godtog vi att direktivet ska träda i kraft två år senare. Vi anser att förslaget i stort var väl avvägt, och vi känner oss bekräftade genom rådets agerande, som i mycket hög grad stödde Europaparlamentets ståndpunkt. Vi borde anta den ståndpunkten i morgon och liksom rådet, kommissionen och föredraganden vara nöjda över resultatet.

  Brian Simpson, för PSE-gruppen. – (EN) Fru talman! På PSE-gruppens vägnar vill jag tacka Markus Ferber för hans betänkande och stora arbetsinsats som varat i flera år.

PSE-gruppen godtar att en stor del av parlamentets ståndpunkt vid den första behandlingen har godkänts av rådet. Härigenom kommer samhällsomfattande tjänster att garanteras, liksom finansieringen av de tjänsterna, och man erkänner att det måste finnas en social trygghet, samtidigt som genomförandet skjuts upp två år fram till slutet av 2010 för alla gamla medlemsstater och fram till 2012 för de nya.

Enligt min åsikt är detta en bra kompromiss. Det finns fortfarande de som vill utkämpa antiliberaliseringsstriden. Men den striden förlorade vi för femton år sedan när parlamentet gick med på att liberalisera sektorn för posttjänster – den gången mot min vilja.

En del av oss ledamöter har i femton års tid förhalat det fullständiga genomförandet, men till sist kommer det en tid då vi måste se verkligheten i vitögat.

Även om jag personligen skulle vilja ha en andra behandling utan ändringsförslag, anser min grupp att det är rätt att klargöra hur de samhällsomfattande tjänsterna ska finansieras och skydda de tjänster som erbjuds synskadade och blinda. Vi stöder därför ändringsförslagen 1, 2, 6, 18 och 19.

Vi måste se till att posttjänsterna kan konkurrera, inte nödvändigtvis med varandra, men med annan teknik. Men vi behöver rättvisa konkurrensvillkor och jag hoppas, med de reservationer jag har nämnt, att vi ska kunna avsluta vårt arbete i denna fråga på grundval av vår ståndpunkt i första behandlingen och återvända till den viktigaste frågan, som är att erbjuda medborgarna pålitliga och regelbundna posttjänster till överkomliga priser, och erkänna att alla brevbärare i hela unionen utför ett viktigt arbete.

Till sist: när Markus Ferber och jag började arbeta med den här frågan var ingen av oss gråhåriga. Och titta på oss nu!

  Luigi Cocilovo, för ALDE-gruppen. – (IT) Fru talman! Mina damer och herrar! Liksom alla mina kolleger vill jag gratulera föredraganden, Markus Ferber, till hans arbete. Det här arbetet påbörjades för länge sedan och under arbetets gång har vi haft betydande stunder av samförstånd och en del stunder av konstruktiv diskussion. För min och min grupps del har det aldrig funnits något motstånd på principiell eller ideologisk nivå mot idén om liberalisering, som vi alla instämmer med och stöder, samtidigt som vi förstås försöker att se till att samhällsomfattande tjänster garanteras.

I det nuvarande förslaget till direktiv, som antogs av parlamentet vid den första behandlingen och sedan behandlades på nytt av rådet, kan vi se att en sådan garanti finns med, även om vissa av villkoren kunde ha gjorts mer precisa, specifika och detaljerade. Vi vill inte framstå som om vi inte kan se skogen för alla träd, men å andra sidan vill vi inte heller ignorera att ibland kan detaljer vara avgörande. Av det skälet skulle vi ha föredragit att vissa frågor hade behandlats mer i detalj. Detta gäller områdena för tillstånd, konkurrens, avgifter mellan operatören som tillhandahåller den samhällsomfattande tjänsten och andra individuella tjänster, samt rättigheter och skyldigheter kring nätverksåtkomst. Vi skulle ha föredragit det, men majoriteten av åsikterna från parlamentet, som också fanns representerade i utskottet, var nog att det var onödigt att göra garantierna mer precisa, och man föredrog i stället att inte riskera att komplicera överenskommelsen.

Sammanfattningsvis är det så här vi ställer oss till förslaget nu. Angående ändringsförslagen om villkoren för blinda och synskadade vill vi tydligt säga att om dessa och enbart dessa ändringsförslag skulle tvinga fram en förlikning, skulle vi inte stödja det. Om däremot andra ändringsförslag skulle antas ska vi också rösta för det. Annars skulle vi rösta emot alla ändringsförslag som lagts fram.

  Roberts Zīle, för UEN-gruppen. – (LV) Tack, fru talman, herr kommissionsledamot, herrar och fruar rådsmedlemmar. Först av allt vill jag tacka Markus Ferber för hans arbete med att försöka uppnå en kompromiss mellan parlamentet och rådet på ett så politiskt känsligt område som posttjänster. Jag vill betona att de objektiva svårigheterna med att liberalisera samhällsomfattande tjänster, framför allt för de nya medlemsstaterna, bemöttes i direktivet med en adekvat extra tidsfrist på två år då man kan behålla de här tjänsterna. Samtidigt har en solid rättslig ram upprättats för att garantera samhällsomfattande tjänster. Jag anser därför att bollen ligger hos medlemsstaternas myndigheter. Trots de svårigheter som mött postföretag i vissa medlemsstater, däribland i mitt land Lettland, tror jag att en liberalisering av marknaden kommer att lösa den till synes hopplösa situationen med föråldrade tillhandahållare av posttjänster. Vid omröstningen i morgon uppmanar jag er att inte stödja de tidigare nämnda förslagen, eftersom medlemsstaterna måste använda sina befogenheter till att även gynna de synskadade. Tack.

  Eva Lichtenberger, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman! Tyvärr hindrar de faktiska omständigheterna mig från att delta i firandet. Faktum nummer ett: vem kommer att vinna på det här? Konsumenter som bor i storstäder och som älskar att få reklam i brevlådan – de kommer att vinna på det. Likaså företag som specialiserar sig på massutskick och reklamkampanjer via post.

De som är blinda eller synskadade har däremot ingenting att vinna på det här förslaget. Jag ber er därför att stödja vårt ändringsförslag i den frågan. Inte heller de anställda i postsektorn har något att vinna – de kommer att få arbeta för låg lön och under enorm press, som bara kan öka under de planerade villkoren. En annan grupp som inte kommer att vinna på liberaliseringen är de som är bosatta i glesbygdsområden och kommer att bli beroende av privata posttjänster, för vi kommer att få se en smygande nedvittring av servicenivåerna ner till det minsta möjliga och tillåtna. Framför allt kommer inte skattebetalarna att vinna något på detta, eftersom de åter måste finansiera den samhällsomfattande tjänst som tidigare finansierades internt, eftersom den i själva verket subventionerades av inkomster från massutskick och privatpost.

Av de här anledningarna kommer jag att rösta mot direktivet. Jag anser att det är missriktat. Konkurrens är nog bra, men man måste se till att den sker på lika villkor. Det har inte gjorts i det här fallet.

  Erik Meijer, för GUE/NGL-gruppen. – (NL) Fru talman! Posttjänster är en arbetsintensiv offentlig tjänst. Under artonhundratalets andra hälft beslutade staterna i Europa att de behövde ha monopol på posttjänster, eftersom den privata sektorn inte klarade av att sköta dem.

Det har alltid funnits privata företag som försökt ta sig runt den här situationen. De erbjöd billigare tjänster, men selektivt – de valde ut de livligaste delarna av postutdelningstjänsten och erbjöd sämre arbetsvillkor och anställningsvillkor. Sedan 1990-talet har en politisk majoritet försökt att skapa allt större utrymme för sådana företag, och det föreslagna beslutet ger dem nästan helt fria händer. Min grupp befarar att detta kommer att leda till sämre utdelningstjänster för konsumenterna, försämrade villkor för arbetstagarna och merkostnader för medlemsstaterna för att underhålla och återupprätta sina samhällsomfattande posttjänster.

Till och med nu, när de tre största grupperna har kommit överens om en kompromiss om tidsgränser och kompletterande åtgärder, ser min grupp det här valet som ett steg tillbaka. Utöver åtgärder för att förbättra vissa detaljer, som striktare garantier för blinda kunder och för de anställda, föreslår vi därför att denna liberalisering bör avslås. Detta skulle också ligga i linje med vad som nyligen hände i Leipzig, där väljarna sa nej till försäljning av offentliga företag.

  Michael Henry Nattrass, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag noterar uttrycket ”ett bestämt och oåterkalleligt datum”. En sak som EU-fadern Jean Monnet avskydde med demokrati var att ingenting är oåterkalleligt. Ingen demokratisk regering kan binda sina efterträdare vid något oåterkalleligt.

Det finns ett demokratiskt underskott i EU, eftersom den allt hårdare sammanknutna unionen utformades som något oåterkalleligt. Inga demokratiska öppningar. Folk får bara rösta för att stödja vad EU-eliten har bestämt. Det är som en enkelriktad gata. De franska och nederländska folken röstade nej till denna oåterkalleliga union. Att man inte beaktar deras åsikt utan återvänder till samma ratade konstitution bevisar min tes.

Ni drar inte lärdom av historien. Sovjetunionen föll. Hitlers tusenåriga rike varade i tolv år. Genom att inte låta folket rösta kommer ni att få detta intoleranta EU-välde på fall lika säkert som dag följer på natt.

  Etelka Barsi-Pataky (PPE-DE). – (HU) Fru talman! I slutet av 2012 kommer posttjänstområdet att vara fullständigt liberaliserat, och vi kommer att ha förverkligat den gemensamma marknaden också inom det området. Eftersom ett öppnande av marknaden kommer att påverka marknaderna i de olika medlemsstaterna på olika sätt, har vi genom lagstiftningen åstadkommit en stegvis liberalisering av marknaden. Vi har också uppnått en situation där de berörda postkontoren kan behålla och förfoga över sin vinst fram till dispensperiodens slut, vilket jag personligen betraktar som ett resultat. Efter lång tid har vi lyckats skapa en EU-förordning som är sådan att alla befinner sig i en konkurrenssituation. Ett särskilt tack till föredraganden för detta. Efter liberaliseringen av marknaden är förordningen inte till nackdel utan innebär nya framtidsutsikter för de konkurrerande företagen.

Men det är bara en halv seger om vi inte också tar nästa steg. Vilka är då dessa steg? För det första, måste de postkontor som nu har dispens inom de närmaste åren fokusera på att motsvara de krav som konkurrensen inom EU ställer, det vill säga, de måste ta vara på de tidsfördelar som de fått.

För det andra, måste vi genom statliga förordningar och program se till att den samhällsomfattande tjänsten ligger kvar på en jämförbar nivå även om postkontoren bantas med konkurrenskraft som motto. Vi får inte glömma att serviceansvar är och förblir ett statligt åtagande. Förordningen har utformats så att EU-medborgare ska ha tillgång till posttjänster till lämpligt pris och med lämplig kvalitet, var de än bor, också på mycket små orter. Tack för uppmärksamheten.

  Gilles Savary (PSE). – (FR) Fru talman! Jag anser att den fråga som vi ska rösta om i morgon är en historisk fråga, eftersom posten har varit i allmänhetens tjänst från allra första början, ända från monarkins dagar. Distributionen av brevförsändelser var strategisk och utvecklades också till en samhällsomfattande och snabb service.

Vi har just avslutat den offentliga styrningen av posttjänsterna, eller kommer att göra det i morgon, och ska ersätta den med en i stort sett avreglerad postmarknad. Det som föreslås i direktivet är först och främst en fantastisk marknad för advokater och jurister, eftersom liberaliseringen inte innebär harmonisering. Varje medlemsstat kan besluta om sin egen finansieringsmetod och det finns fyra olika metoder. I direktivet föreslås också något fullständigt paradoxalt: att den samhällsomfattande tjänsten ska kompenseras genom statligt stöd, precis som man i vissa länder finansierat sådant som inte var ekonomiskt livskraftigt genom överföring av medel från lönsamma sektorer.

Jag tycker att vi gör ett misstag. Det kommer att visa sig med tiden, men vissa tecken märks redan i dag. I Storbritannien har man investerat över 880 miljoner euro inom posttjänstområdet. I Spanien har man just tillkännagett att landsbygden inte längre kommer att få direkta posttjänster på grund av konkurrenstrycket. I Tyskland har man problem med att minimilönerna inte är i linje med marknaden för posttjänster. Jag har en känsla av att vi gynnar företagen, vi låter dem skumma grädden av de bästa marknadsandelarna men vi ser inte till allmänhetens intresse eller till EU:s internationella konkurrenskraft inom posttjänstområdet.

  Dirk Sterckx (ALDE). – (NL) Fru talman! Jag stöder den kompromiss som Markus Ferber kommit fram till och som tillstyrkts av rådet, eftersom jag är för en öppen marknad inom posttjänstområdet. Jag tror att direktivet ger medlemsstaterna tillräckligt vida ramar för att liberalisera sina marknader på lämpligt sätt, och att det finns olika typer av tjänsteleverantörer som kan konkurrera om kunderna förutsatt att de levererar med given kvalitet.

Avsikten är inte att medlemsstaterna ska utnyttja ramarna för att hindra marknaderna från att liberaliseras, även om det finns viss risk för det. Det skulle vara lätt att tillämpa direktivet så att nya företag ställs inför så stränga krav att inga nya aktörer vill besvära sig med brevförsändelser. Om medlemsstaterna tillämpar direktivet på det sättet kommer vi att ha antagit ett stycke lagstiftning, utan att i praktiken ha ändrat någonting för postkunderna.

Jag anser att vi ska godkänna texten, men jag vill be kommissionen se till att syftet med att skapa en liberaliserad posttjänstmarknad inte kringgås av medlemsstaterna genom olika åtgärder. Jag ser till exempel att man nyss har vidtagit åtgärder som faktiskt på nytt avliberaliserat postmarknaden i föredragandens hemland Tyskland.

  Seán Ó Neachtain (UEN). – (GA) Herr talman! Posttjänsterna på Irland är av central betydelse för livet på landsbygden, i synnerhet för landsbygds- och glesbygdsbor med långt till närmaste granne. Jag välkomnar bestämmelsen om samhällsomfattande tjänster – det är av vitalt intresse för folket på Irland, liksom i övriga medlemsstater.

Jag gratulerar föredraganden till att han hållit fast vid den principen. För att gagna kunderna borde vi ta in det i våra dokumentutkast. I det sammanhanget vill jag också säga att jag glad över den nya finansiella tjänst som Irish Post Office nu etablerar på Irland. Det visar att företag som utför posttjänster kan anpassa sig till nya marknadskrav samtidigt som de fortsätter att leverera samhällsomfattande postservice.

Jag välkomnar också domstolens senaste förordnande om att företag som levererar posttjänster har rätt att sluta avtal om att sköta utbetalning av socialbidrag.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL). – (PT) Rådet har samtyckt till full liberalisering av EU-marknaden inom posttjänstområdet från den 31 december 2010 under Portugals ordförandeskap. Liberaliseringen innebär att man ska tillämpa konkurrensregler på något som av många uppfattas som ett allmännyttigt organ, för att skapa en inre marknad inom posttjänstområdet. ”Det är utmärkt!”, skulle Portugals premiärminister säga. Beslutet är emellertid ett hårt slag för de samhällsomfattande posttjänsterna, särskilt genom att man avskaffar monopoliserade områden och startar en process för att avveckla dem för att sedan överlämna dem till vinningslystna multinationella företag. Beslutet innebär att man på det allmännas bekostnad äventyrar nationella rättigheter och sparkar ut dem som arbetar inom postsektorn.

Om det funnits några tvivel beträffande den verkliga betydelsen av uttrycket ”regler för tjänster i allmänhetens intresse” i fördragsutkastet, kommer det här direktivet att skingra dem: fortsatt avveckling och nedbrytning av allmännyttiga tjänster, hinder mot att äga och ombesörja dessa tjänster via demokratiskt förvaltade och styrda offentliga bolag. Vårt förslag är därför att direktivet förkastas.

  Hélène Goudin (IND/DEM). – Fru talman! Posten är en av de mest uppskattade samhällstjänsterna bland medborgarna, gammal som ung. Detta gör att utformningen av beslutet är särskilt angeläget. Vid tidigare behandlingar av direktivet har jag uttryckt oro för att glesbygdens behov inte skulle tillgodoses. Det har inte varit klart att samma service skulle garanteras till alla. Under en frågestund med kommissionär McCreevy har jag lovats att ingen förändring av förpliktelserna i den allmänna servicen skulle ske. I dag kan vi se en kompromiss som lämnar garantier för att vi i glesbygden kommer att få vår post hämtad och lämnad fem dagar i veckan precis som alla andra. Jag kommer att stödja kompromissen av postdirektivet i morgon. Förhoppningsvis kommer detta att leda till att alla får bättre service, lägre pris och ett effektivare postsystem när vi avreglerar den inre marknaden på ytterligare ett område.

  Corien Wortmann-Kool (PPE-DE). – (NL) Fru talman! Jag vill rikta ett varmt tack till föredraganden Markus Ferber för hans arbete. Han har lyckats ena parlamentet i den här besvärliga frågan vid första behandlingen, även om både han och jag kände att vi borde ha kommit lite längre. Det var förstås vårt eniga ställningstagande som vägledde rådet, och jag ansluter mig helhjärtat till den gemensamma ståndpunkten.

Medlemmar i socialistgrupperna och de gröna grupperna har tyvärr börjat tveka och inser inte de stora möjligheter som direktivet erbjuder när det gäller nya verksamheter och arbetstillfällen. Jag är helt och fullt övertygad om det och jag stöder mig på exempel från flera medlemsstater. Allt hänger nu på om kommissionen håller fast vid direktivet så att det inte stannar vid en pappersprodukt.

Om direktivet införs kommer det helt säkert att uppnå sitt syfte och öppna marknaderna. Konsumenterna får bättre service, och det blir inte som i Tyskland, där nya aktörer, och inte bara nya aktörer utan också nya företag, nya tjänster och nya arbetstillfällen, slås ut från marknaden under förevändning av socialt skydd.

Jag är förstås glad över det gensvar jag fick från kommissionen i går. Om jag förstått det rätt ska kommissionen titta närmare på situationen i Tyskland. Jag uppmanar er att göra det mycket snart eftersom de nya aktörerna på den tyska marknaden har det besvärligt, och det skulle vara hemskt om situationen inte reds upp; det får så att säga en prejudicerande verkan.

Det finns risk för att Frankrike och andra länder följer efter och till slut kommer vi inte att ha uppnått någonting alls. Kommissionen har ett mycket stort ansvar i den här frågan. Jag hoppas att ni använder alla lagliga möjligheter som står till buds och dessutom utövar politiskt tryck för att direktivet ska tillämpas på den europeiska postmarknaden.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – (RO) Fru talman! Herr kommissionsledamot! Posttjänsterna har stor ekonomisk och social betydelse för våra samhällen. Därför måste vi garantera tillgänglighet inom posttjänstområdet och framför allt måste vi se till att tjänsterna har rätt kvalitet. Fullständig liberalisering av posttjänstmarknaden, och däribland postförsändelser som väger mindre än 50 gram kommer att ge ökad konkurrens, nya aktörer och skapa nya arbetstillfällen.

Jag tänkte ta upp två viktiga frågor. Först och främst är det viktigt att garantera samhällsomfattande service och att alla medborgare ska få post, vare sig de bor på fjäll eller på öar. För det andra måste vi se till att de som arbetar inom sektorn får rimliga arbetsvillkor. Vi måste alltså se till att det finns sociala garantier när det gäller arbetstillfällen och inkomster. För det tredje: om medlemsstaterna ska kunna garantera samhällsomfattande service, måste de så snart som möjligt avsätta medel för att finansiera dessa tjänster. I det avseendet ger direktivet medlemsstaterna möjlighet till flexibilitet. För det fjärde: eftersom vi lever i en alltmer datoriserad värld, måste postföretagen kunna utöka sin verksamhet och erbjuda elektroniska tjänster.

I vissa medlemssater kan det dröja ytterligare två år innan posttjänstområdet är fullständigt liberaliserat. Exakt när liberaliseringen äger rum har mindre betydelse, men postföretagen bör ha en effektiv förvaltning som garanterar tjänster med hög kvalitet.

  Dariusz Maciej Grabowski (UEN). – (PL) Fru talman! Det är ett kontroversiellt beslut att låta privata aktörer utföra posttjänster. Tiden kommer att utvisa om det är till konsumenternas fördel.

I vissa nya medlemsstater med lägre utvecklingsnivå har institutioner som försvarar konkurrens- och konsumentintressen har ganska svag förankring i det allmänna medvetandet. Det finns risk för att balansen mellan kapitalets och konsumenternas intressen rubbas. Därför är det bra att fastställa datumet till 2012.

Samtidigt föreslår jag att vi analyserar hur postmarknaden fungerar i de länder som redan antagit de nya reglerna, för att identifiera och förebygga oegentligheter i de övriga länderna, och att vi gör det före 2012. Jag funderar också på om en aktör som utför allmännyttiga tjänster bör få ersättning av myndigheterna och inte bara kompensation – såsom föreslås av författarna till det här betänkandet.

Många års arbete på det här lagförslaget har gett Markus Ferber gråa hår. Jag hoppas att införandet av de nya bestämmelserna inte ska ge honom ännu mer bekymmer så att han börjar tappa håret.

  Gabriele Zimmer (GUE/NGL). – (DE) Fru talman! Markus Ferbers ståndpunkt är tydligen rakt motsatt mot Corien Wortmann-Kools och de övriga ledamöternas ståndpunkter. Jag anser det är fel att privatisering och liberalisering av allmännyttiga tjänster används som standardsvar på globaliseringsfrågor. Jag har också skäl att tro att allt fler människor tar avstånd från det förhållningssättet. Under en omröstning i Leipzig förra helgen röstade 80 procent av de röstande mot privatisering, och har på så sätt hindrat fullmäktige från att genomföra fler privatiseringar under de närmaste tre åren.

Låt mig också säga att det direktiv som vi diskuterar i dag verkligen inte innehåller några garantier för att skydda människor – det vill säga anställda – från social dumpning. I Tyskland har vi har sett hur företag som byggt upp sin verksamhet på rena bottenlöner är motståndare till att införa minimilöner inom posttjänstområdet. Jag är också allvarligt bekymrad över vilka följder det kan få om offentliga institutioner tecknar avtal med sådana företag.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Vi har arbetat med att liberalisera postsektorn i mer än 15 år. Inom EU som helhet är den värderad till mer än 90 miljarder euro per år. Vi står nu inför omröstning och att skriva in den här lagstiftningen i unionens historia och jag vill gratulera föredraganden till ett utmärkt arbete.

I sin nuvarande version är till projektet till stora delar en kompromiss där vi tycks ha uppnått följande huvudsyften: fullständigt genomförande av den inre marknaden inom posttjänstområdet, huvudsakligen genom att monopolet på ordinarie brevförsändelser upphör, och säkrat fortbestånd för allmännyttiga tjänster av hög kvalitet och till låg kostnad.

Den version av direktivet som nu föreligger är emellertid inte lika ambitiös som kommissionens ursprungliga förslag. Under den pågående liberaliseringen har avsteg från liberaliseringens idé till förmån för en gradvis och ganska försiktig liberalisering av postmarknaden när det gäller brev som väger mindre än 50 gram blivit allt tydligare. Det framgår av det kompromissdatum då direktivet ska träda ikraft, särskilt ifråga om nya medlemsstater och länder med liten befolkning, små geografiska områden och klausuler om allmännyttiga tjänster.

Det angivna datumet, 31 december 2012, för medlemsstater som blivit EU-medlemmar 2004 tycks onödigt avlägset. Jag inser att det är en del av den kompromiss som vi förhandlat fram och godkänt, men det kan bromsa de föreslagna förändringarna. Jag är rädd att en så lång period – mer än fyra år – innan direktivet träder ikraft, gör att förändringar som skulle ha blivit genomförda nästan genast om det varit fråga om en tvåårsperiod, kommer att tappa fart.

Slutligen vill jag stödja fru Mrs Pleštinskás begäran om att klausuler som rör blinda och personer med nedsatt synförmåga åter ska införas i förslaget. De saknas i den nu aktuella versionen.

  Saïd El Khadraoui (PSE). – (NL) Fru talman! Jag vill tacka föredraganden och mina medledamöter som hjälpt oss att komma fram till ett resultat som är avsevärt bättre än kommissionens första förslag. Jag förstår varför många av oss tycker att det kan räcka nu, men bakom de positiva inslag som lagts till direktivet finns det också flera riskfaktorer. Vi har fortfarande inte uppnått någonting, eftersom medlemsstaterna ges ett så stort ansvar på två viktiga punkter.

Den första punkten är att det finns mängd frågetecken när det gäller hur den samhällsomfattande tjänsten ska finansieras. Medlemsstaterna har flera alternativ, men det är inte alltid klarlagt om de fungerar i praktiken. I många fall kommer det att leda till tvister, bland annat rättstvister. Jag skulle därför vilja klargöra två saker: för det första att medlemsstaterna åläggs att garantera samhällsomfattande tjänster och finansiera dem, vilka omständigheterna än må vara, och för det andra att medlemsstaterna grundligt och i god tid måste förebereda sig för den nya situationen.

Den andra viktiga punkten gäller det sociala området. Här är det viktigt att peka på att direktivet innebär att medlemsstaterna via ett licenssystem kan kräva att alla postföretag ska följa till exempel samma kollektivavtal eller andra miniminormer. Det är en bra ide, men den är ändå bara frivillig och kommer att tillämpas olika från ett land till ett annat.

Därför tycker jag att direktivet bör skärpas något, inte för att jag är rädd för vad som kommer att hända, utan för att en fri marknad måste regleras och för att en liberalisering måste vara noga förberedd.

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL). – (EL) Fru talman! Vi är inte nöjda med varken Europeiska kommissionen, rådet eller föredraganden, eftersom ingen av dem har hänvisat till variationer inom antalet sysselsatta inom sektorn, arbetsvillkor, antal arbetstimmar eller löner.

Man har inte heller utformat några bestämmelser som rör effektiv kontroll av företagens avgiftsstrategi eller privata monopolsituationer vid pakettransport och expresspost.

I betänkandet betonar man vidare att sysselsättningen i medlemsstaterna är stabil, även om lokala variationer kan förekomma, men man har inte tagit fram några data för att bevisa det.

Underlaget ger alltså ingen möjlighet att göra en riktig utvärdering av arbetstagarnas intressen.

Jag vill slutligen betona att rådet i viss mening ratificerat parlamentets ändringsförslag och samtidigt gett oss tillfälle att ingående diskutera de sociala konsekvenserna, både för dem som är sysselsatta inom posttjänstområdet och för konsumenterna.

  Astrid Lulling (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Fullbordandet av den inre marknaden för posttjänster illustrerar mer än väl sanningen i talesättet: ”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge”. Till och med jag kan stödja det framlagda utkastet som är ett resultat av femton års hårda förhandlingar. Jag råkar vara en av de som hellre hade behållit monopolet för nationell postutdelning av brevförsändelser under 50 gram. Nu är det sista stadiet i den kontrollerade avregleringen av postmarknaden fastställt till den 1 januari 2011.

Med tanke på de luxemburgska posttjänsternas struktur samt det lagstadgade kravet att anställa volontärer från väpnade styrkor i offentlig tjänst och de påföljande kostnaderna kunde jag inte skriva under på en snabb och otillräckligt kontrollerad avreglering av marknaden för posttjänster eftersom detta kunde ha fått oacceptabla konsekvenser för postanställda och kunder.

Inför den första behandlingen bad jag därför föredraganden, Markus Ferber, att tillåta en tvåårig förlängning av tidsfristen för införlivande för små länder med relativt få invånare, så att dessa länder kan fortsätta att begränsa tillhandahållandet av vissa tjänster till leverantören av samhällsomfattande tjänster, och jag tackar herr Ferber för hans förståelse. Jag hade diskret skrivit om överenskommelsen för att garantera att Luxemburg skulle gagnas av undantaget, men ministrarna föredrog att förebygga eventuella missförstånd genom att namnge de berörda länderna. Detta gör oss säkra.

Det viktiga är att kravet på att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster garanterar insamling och snabb utdelning av brev till avsedda privatpersoner och företag under alla arbetsdagar, även i avlägsna eller glesbefolkade områden. Det kan vara nödvändigt med extern finansiering för att täcka nettokostnaderna för de samhällsomfattande tjänsterna. Denna finansiering, och således även problemet med överkomliga taxor, har också reglerats på ett tillfredsställande sätt. Slutligen har bästa möjliga åtgärder vidtagits för att garantera varaktiga kvalificerade arbetstillfällen hos leverantörer av samhällsomfattande tjänster, samt för att garantera att man följer anställningsvillkor och sociala trygghetssystem som baseras på existerande lagbestämmelser eller kollektivavtal, i motsats till vad vänstern ville få oss att tro. De borde läsa utkastets formuleringar. Det är nämligen uttryckligen fastställt att förberedelserna för avregleringen av postmarknaden måste respektera sociala hänsyn.

Vad gäller förslaget om kostnadsfria posttjänster för synskadade, som lades fram av våra filantropiska missionärer, kan jag personligen inte förstå varför förmögna människor med nedsatt syn skulle få skicka sina brev gratis på skattebetalarnas bekostnad. De som föreslår denna ändring är helt ute och cyklar, eftersom det är medlemsstaterna som ska garantera sådana arrangemang. Subsidiarité oblige!

  Zita Gurmai (PSE). – (HU) Tack, fru talman. Mina damer och herrar! Den gradvisa liberaliseringen av marknaden för posttjänster är en viktig milstolpe för fullbordandet av den inre marknaden. Detta kommer att bidra till att sätta stopp för speciella rättigheter inom posttjänsterna, och leda till att ett bestämt och oåterkalleligt datum för liberaliseringen av marknaden fastställs. På samma gång garanteras samhällsomfattande tjänster på en hållbar och hög nivå. Liberaliseringen av marknaden kommer att stärka konkurrensen, och på så sätt kan tjänstenivån förbättras med avseende på kvalitet, pris och valmöjligheter. Denna åtgärd kommer att främja en harmonisering av de grundläggande principerna för reglering av posttjänster och den kommer troligen att ge lägre avgifter liksom bättre och mer nyskapande tjänster. Dessutom kommer den att leda till att bättre förutsättningar för tillväxt och sysselsättning alltjämt skapas.

Förslaget till ändring av direktivet är ett resultat av en utmärkt kompromiss som respekterar de skillnader som uppstår på grund av att medlemsstaternas historia och ekonomi skiljer sig åt. Man tar hänsyn till att det tar längre tid att förbereda liberaliseringen i vissa länder, framförallt i de östeuropeiska länderna. På samma gång tar man även med andras intressen i beräkningen. För att förhindra snedvridning av marknadskonkurrensen kan inte de länder som ännu inte har liberaliserat sin marknad tillhandahålla tjänster i de länder där postsektorn redan är fullständigt liberaliserad före 2012. Då går tidsfristen för undantaget ut. Jag skulle vilja tacka Markus Ferber för hans arbete, men jag vill naturligtvis också tacka Brian Simpson, vår skuggföredragande.

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE). – (PT) Jag gratulerar Markus Ferber och Brian Simpson för kvaliteten i deras betänkande, och jag tackar även alla inblandade medlemmar och parter för deras öppenhet under förhandlingsprocessen. Liberaliseringen av marknaden för posttjänster har fortfarande långt ifrån lett fram till en konkurrenskraftig marknad där konsumenter och företag är de största vinnarna. Därför hävdade jag att kommissionens strategi kanske inte kan garantera tillgång till samhällsomfattande tjänster i tillräckligt stor utsträckning. Således stödde jag skuggföredraganden Brian Simpsons ståndpunkt om att man bör garantera de samhällsomfattande tjänsterna och inrätta en kompensationsfond. Jag stödde även hans ståndpunkt om att man ska liberalisera posttjänster under 50 gram 2010, eller i särskilda fall, som de nya medlemsstaterna med yttersta randområden, senast den 31 december 2012. Jag är också nöjd med tanke på de stater som omfattades av de särskilda villkoren, även om jag måste påpeka att dessa villkor kanske inte är tillräckliga. I så fall kommer ytterligare åtgärder att krävas.

När det gäller sysselsättningen är jag glad över det tidigare införda tillägget om att en rapport måste läggas fram om den allmänna utvecklingen av sysselsättningen inom sektorn, de arbetsvillkor som tillämpas av alla operatörer i en medlemsstat och eventuella framtida åtgärder. Jag är väldigt nöjd med den gemensamma ståndpunkt som uppnåtts, men jag stöder ändringsförslagen som lagts fram av mina kolleger Gilles Savary, Saïd El Khadraoui och Inés Ayala Sender, bland andra, och av min parlamentariska grupp. De befäster nämligen idén om att liberaliseringsprocessen måste vara genomtänkt för att jämlik allmän tillgång, utveckling och sysselsättning ska förstärkas. På grund av alla dessa orsaker uppmanar jag er att stödja betänkandet och rådet, samt att stödja parlamentets ståndpunkt.

  Richard Howitt (PSE). – (EN) Fru talman! Parlamentet bör godkänna våra ändringsförslag om att återinföra obligatoriska kostnadsfria posttjänster för blinda i direktivet.

Herr Vizjak! Trots att ni säger att ni var öppen och flexibel avvisade ni helt parlamentets ändringsförslag om obligatoriska kostnadsfria posttjänster för blinda. Vi har i kväll hört Leonard Orban säga, på kommissionsledamot Charlie McCreevys vägnar, att våra ändringsförslag inte tillför något mervärde för användarna av posttjänster.

Herr Orban! Använder inte blinda posttjänster? Och är inte det verkliga mervärde ni talar om den faktiska merkostnad som blinda kommer att tvingas betala?

Till Markus Ferber måste jag tyvärr säga att jag tror att ni gjorde fel som accepterade en kompromiss och gav upp det krav som parlamentet godkände vid första behandlingen. Igår underlät ni också att besvara min fråga om huruvida posttjänsterna för blinda är hotade. Jag hoppas att ni besvarar min fråga idag. För om det inte finns något sådant hot, vilka skäl kan ni då ha för att inte vilja ta med det i direktivet? Om det finns ett hot visar det att vi måste ta med det i direktivet. I Italien, Tyskland, Finland, Nederländerna, Grekland och Portugal är det postkontoret och inte regeringen som tillhandahåller dessa kostnadsfria posttjänster. Nya och befintliga tjänsteleverantörer på en liberaliserad marknad kommer oundvikligen att försöka hålla nere kostnaderna, och då får blinda inte drabbas. Efter liberaliseringen på Nya Zeeland upphörde posttjänsterna för blinda. Vi får inte låta samma sak hända här.

Slutligen några ord till dem som sympatiserar med funktionshindrade personer, men som inte tycker att det här är rätt forum eller sätt att uttrycka det. Ni sa detsamma till oss om hissdirektivet och om bussdirektivet, andra exempel på inremarknadslagstiftning. Men parlamentet sa nej, och vi insisterade på tvingande lagstiftning om tillgänglighet för funktionshindrade. Idag måste vi återigen insistera på tvingande rättigheter för Europas blinda och synskadade.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Fru ordförande! Tack för att ni ger mig ordet.

Rådets gemensamma ståndpunkt inkluderar inte ändringsförslagen om kostnadsfria posttjänster för blinda trots att parlamentet vid första behandlingen röstade för att behålla dessa tjänster även efter liberaliseringen av den europeiska postmarknaden.

Jag hade för avsikt att rösta för ändringsförslag 3 som Eva Lichtenberger lagt fram. I detta förslag upprepades parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen. Tidigare hade man enats om en kompromiss att anta direktivet om fullbordandet av gemenskapens inre marknad för posttjänster vid andra behandlingen. Efter dagens diskussion med föredraganden Markus Ferber, blev jag informerad om att godkännandet av något av ändringsförslagen skulle äventyra denna kompromiss, vilket skulle kunna betyda att man blir tvungen att ingå förlikning.

Jag inser vikten av att anta direktivet. När det införlivats i nationell lag, kommer medlemsstaterna att kunna lösa detta problem i enlighet med principen om subsidiaritet och krav på samhällsomfattande tjänster. Jag uppmanar därför alla medlemsstater att tillhandahålla kostnadsfria posttjänster för blinda och synskadade i enlighet med principen om subsidiaritet och kravet på samhällsomfattande tjänster.

  Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Fru talman! Jag skulle också vilja stödja ändringsförslagen om synskadade personer. Om EU deklarerar för alla och envar att man inte tillåter diskriminering innebär detta att tillgången till posttjänster måste vara lika för alla. För de synskadade betyder det att de får assistans i sin tillgång.

  Gerard Batten (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Det här direktivet är bara ännu ett exempel på hur oflexibel och dålig EU-lagstiftning påverkar det brittiska folket negativt. Direktivet leder till att postkontor slår igen och till att postanställda blir arbetslösa. Postkontoren spelar en viktig roll i samhället, i synnerhet för gamla, fattiga, personer med nedsatt rörlighet och funktionshindrade. Detta är bara en av otaliga EU-lagar som har skadat mitt land och kommer att fortsätta göra det. Det brittiska medborgarna är medvetna om detta och det är ett av skälen till att de inte får rösta om EU-konstitutionen. Om konstitutionen ratificeras kan de se fram emot mycket mer av samma slag.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Fru talman! Jag anser att föredraganden i stort – om än inte helt – har uppnått en bra balans. Genom tillhandahållandet av samhällsomfattande posttjänster garanteras konsumenterna full tillgång till posttjänster, samtidigt som medlemsstaterna flexibelt får bestämma hur de bäst och mest effektivt kan tillhandahålla de samhällsomfattande posttjänsterna.

De samhällsomfattande posttjänsterna innebär också att ett tillräckligt antal inlämningsställen måste inrättas för att fullt ut beakta användarnas behov i landsbygdsområden och glesbefolkade områden, något som jag vet kommer att välkomnas, i synnerhet i mitt hemland Irland.

Jag måste säga att jag från början hade en del reservationer när det gäller direktivets konsekvenser för de postanställda, men medlemsstaterna har fortfarande befogenhet att reglera anställningsvillkoren och kollektivavtalen inom sektorn, så detta leder inte till orättvis konkurrens.

Slutligen vill jag säga att jag stöder ändringsförslaget om obligatoriskt tillhandahållande av kostnadsfria tjänster för blinda och synskadade. Jag är inte av samma uppfattning som Leonard Orban – eller var det kommissionsledamot Charlie McCreevy? Jag tror faktiskt att detta innebär ett mervärde, då kostnadsfria tjänster för blinda och synskadade kommer att försvinna på en fullt liberaliserad marknad, och därför är det ett mervärde om vi kan garantera dessa människor att de kostnadsfria tjänsterna finns kvar.

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Fru ordförande! Tack för att ni ger mig ordet. Först av allt skulle jag vilja tacka Markus Ferber för ett enastående betänkande. Tack vare det kommer snart det efterlängtade direktivet att träda i kraft, vilket betyder att gemenskapens inre marknad för posttjänster kommer att vara fullständigt genomförd 1 januari 2009.

Jag är framför allt nöjd över att principen om subsidiaritet har behållits och att det konkreta implementerandet har överlåtits åt medlemsstaterna, som kommer att skapa en lagstiftning som är specifik för deras egen situation. Jag skulle dock även vilja betona den sociala aspekten av denna lagstiftning vad gäller rättigheterna för handikappade, i synnerhet blinda eller synskadade, och deras rätt att utnyttja kostnadsfria posttjänster.

Jag uppmanar mina kolleger i parlamentet att stödja de relevanta ändringsförslag som togs upp i plenum i veckan och som antogs av parlamentet vid första behandlingen. Dessa tjänster är adekvata och fundamentala för följande befolkningsgrupper: människor med exceptionellt låg inkomst, områden med mycket höga nivåer av arbetslöshet och människor i svåra sociala situationer, för att inte nämna de som drabbas av social uteslutning.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Tack för detta tillfälle att bidra till debatten. Jag lyckönskar föredraganden till hans arbete. Jag tror att det är allmänhetens uppfattning att denna process redan har inletts, eftersom det i många medlemsstater inte finns postservice som är likvärdig för alla regioner. Jag är glad över att subsidiaritet ska gälla i denna fråga så att medlemsstaterna får besluta hur de bäst ska genomföra principen om en liberaliserad marknad.

Jag måste stödja min gruppordförande Richard Howitt i frågan om funktionshinder. Tyvärr var det någon som sa att förmögna blinda kommer att gynnas. Beklagligt nog finns det alldeles för få förmögna, blinda människor i Europa och världen. Jag önskar att vi kunde säga att de var förmögna och berömda allihop, men så är inte fallet.

Jag menar att vi måste ta tydlig ställning i denna fråga, bara för att visa att EU visserligen handlar om fri rörlighet för kapital och tjänster, men att EU också bryr sig om dem som saknar röst och dem som inte kan se.

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman

  Andrej Vizjak, Rådets ordförande. − (SL) Dagens livliga debatt har visat att det finns många berättigade olika åsikter om regleringen av denna traditionella och äldsta offentliga tjänst. Det var också riktigt att många olika åsikter och frågor uttrycktes.

Likväl måste vi poängtera att den föreslagna texten är en balanserad kompromiss mellan, å ena sidan, liberaliseringen av den inre marknaden som säkrar konkurrenskraft och det mervärde som därigenom uppstår och, å andra sidan, konsumentskydd och skydd av rättigheter för konsumenter och sårbara konsumentgrupper samt för de som bor i avlägsna områden. I korthet är det enligt rådets uppfattning en bra kompromisstext, och jag skulle vilja uttrycka mitt stöd för denna åsikt.

Vi är också medvetna om avsikten bakom vissa ändringsförslag, men genom diskussioner i tidigare debatter framkom en slutlig kompromisslösning. Vi anser därför att detta är en bra text, och jag hoppas att ni kommer att använda mycket politisk visdom i morgon när ni har er sista chans att stödja den.

  Leonard Orban, Kommissionen. − (RO) Först av allt skulle jag vilja tacka alla deltagare i debatten och betona att denna debatt har bevisat att parlamentsledamöterna har ett stort intresse i denna fråga. Detta intresse hör även samman med den avgörande roll som posttjänster spelar i den europeiska ekonomin och i det dagliga livet för EU-medborgarna.

Jag skulle även vilja betona att fullbordandet av denna process kommer att garantera en bestående hög kvalitet av samhällsomfattande tjänster för alla EU-medborgare och för affärsvärlden.

Huvudmålet för postreformen är att gynna alla konsumenter och användare av posttjänster, inklusive grupper med särskilda behov. I detta sammanhang tog jag särskild hänsyn till flera medlemmars inlägg om att man även i fortsättningen ska tillhandahålla kostnadsfria tjänster för blinda och synskadade.

Kommissionen är mycket medveten om att detta är en angelägen fråga. Vi anser att liberaliseringen av marknaden inte kommer att förändra situationen och att de internationella kraven även fortsättningsvis kommer att uppfyllas helt och hållet. Jag skulle vilja understryka att man i den gemensamma ståndpunkten förtydligar att marknadsliberaliseringen inte kommer att förhindra tillhandahållandet av kostnadsfria tjänster för blinda och synskadade.

I enlighet med artikel 23 i direktivet måste kommissionen utarbeta en rapport om tilämpningen av direktivet, och denna rapport måste även innehålla information om ovan nämnda grupper. Kommissionen anser att direktivet, i sin nuvarande utformning, är den bästa rättsliga ramen, och att det kommer att leda till hög kvalitet och hållbarhet hos de europeiska posttjänsterna, samtidigt som det uppfyller internationella krav.

Sammanfattningsvis anser vi att betänkandet, som det sammanställts av Markus Feber och antagits av en bred majoritet i transportutskottet, borde stödjas.

  Markus Ferber, föredragande. − (DE) Fru talman, herr ordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Tillåt mig att bara göra några få anmärkningar.

För det första skulle jag vara glad om de medlemmar som höll passionerade anföranden för hela världen åtminstone stannade i kammaren under resten av debatten. De gjorde mig snarare besviken och jag måste säga att jag syftar i synnerhet på ledamöter som Eva Lichtenberger.

För det andra måste jag påpeka att i det här fallet talar vi om liberalisering och inte om privatisering. Ägandestrukturen hos de existerande posttjänsterna intresserar inte EU och nämns inte i direktivet.

För det tredje, låt mig säga att när de första posttjänsterna inrättades för 500 år sedan var det privata företag som tillhandahöll dess tjänster. Det var inte förrän senare som regeringarna bestämde att de själva kunde göra det bättre. Så låt oss inte snedvrida historien, tack.

För det fjärde skulle jag vilja påminna kammaren om att statliga monopol också missbrukas. Jag är glad över att Gabriele Zimmer uppmärksammade detta problem. Hon kommer från ett område där staten nästan helt säkert missbrukade sitt postmonopol 1990, till skada för oskyldiga människor. Detta är en annan punkt som särskilt måste betonas i den aktuella debatten.

Låt mig göra en sak klar: vi glömde inte bort de blinda i lagstiftningen. De är inkluderade, men på ett sätt som stämmer överens med andan i direktivet. Genom sina bestämmelser berättar EU för medlemsstaterna att de är ansvariga för de samhällsomfattande tjänsterna och för att finansiellt se till att kravet på att tillhandahålla dessa tjänster uppfylls. De är dessutom ansvariga för att genom licensiering och tillståndsförfaranden se till att vissa tjänster, som posttjänster för blinda, kan upprätthållas på lång sikt. Jag är kommissionsledamoten väldigt tacksam för att han har tillkännagett att kommissionen avser att ta detta i beaktande i sin rapport, i enlighet med artikel 23 i direktivet. Vi har inte glömt någonting, vi har inte glömt de blinda. Likväl undrar jag om blinda ska ha fri tillgång, garanterad genom EU:s lagstiftning, medan rullstolsburna inte ska ha det. Det är också en fråga som bör övervägas.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum imorgon, den 31 januari 2008.

Skriftliga förklaringar (Artikel 142)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar godkännandet vid andra behandlingen av rådets gemensamma ståndpunkt om ändring av 1997 års posttjänstdirektiv om fullständigt genomförande av den inre marknaden för posttjänster, och jag gratulerar min hedervärda tyska kollega Markus Ferber för det enorma arbete han har utfört.

Jag är nöjd över att rådet antog alla de viktiga aspekterna i parlamentets ståndpunkt. I synnerhet är jag nöjd med att man sköt upp liberaliseringen av den allmänna marknaden till den 31 december 2010, med en tvåårig förlängning för de länder som blivit medlemmar i EU efter 2004. Jag är också nöjd med att man behållit principen om en samhällsomfattande tjänst som omfattar åtminstone en utdelning och en insamling om dagen fem dagar i veckan för alla EU-medborgare med tillräckligt många inlämningsställen på landsbygden samt i avlägsna och glesbefolkade områden. Slutligen är jag nöjd med att man följer subsidiaritetsprincipen när det gäller sociala hänsyn – en fråga som jag hoppas att arbetsmarknadens parter kommer att arbeta med på EU-nivå. Jag är ledsen över att bestämmelser för att skapa en europeisk regleringsmekanism inte finns med. Min sista anmärkning är att jag är angelägen att se att operatörer snart kommer överens om att införa ett EU-frimärke för försändelser som väger 50 gram, och jag har för avsikt att ta ett politiskt initiativ för detta syfte inom en snar framtid.

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Den gemensamma ståndpunkten tillfredsställer såväl de krav som parlamentet genom sina röster ställde inför första behandlingen som de ändringsförslag som föreslogs av utskottet för sysselsättning och sociala frågor. Kommissionen måste emellertid alltjämt tillhandahålla tydliga undersökningar om vilka effekter liberaliseringen av posttjänsterna kommer att ha på sysselsättningen.

I sitt yttrande efterfrågade utskottet en konsekvensanalys av denna åtgärds effekter på de fem miljoner eller fler arbetstillfällen som hänger samman med eller är beroende av posttjänsterna. Denna studie underlättas av att posttjänsterna redan har liberaliserats i åtskilliga medlemsstater, såsom Storbritannien, Sverige och Nederländerna. Erfarenheterna i dessa länder har ännu så länge inte visat på att liberaliseringen har lett till fler arbetstillfällen inom sektorn, eller till arbeten med högre kvalitet.

Jag anser att vissa skyddsmekanismer borde tillåtas i de fall då uppkomsten av nya leverantörer av posttjänster på marknaden kommer att leda till ett stort överskott. En av de tillgängliga mekanismerna för de drabbade företagen och medlemsstaterna skulle kunna vara Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

  Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Fru talman! Vägen till liberaliseringen av posttjänster blir längre, och detta kan man delvis beskylla parlamentet för eftersom det har förlängt kommissionens tidsfrist med två år. De nationella delegationernas ståndpunkter speglar de olika marknadssituationerna i de 27 medlemsstaterna. Sverige, Storbritannien och Finland, som är förgrundsgestalter för den liberaliserade marknaden, liksom Tyskland och Nederländerna, som har gått långt i den riktningen, ser alla den slutliga tidsfristen som en seger för protektionismen. Med utgångspunkt i sin statligt kontrollerad ekonomi ser de nya medlemsstaterna inte bara det ursprungliga förslaget 2009 utan även kompromissen 2011 som ett hot för jobben i postsektorn. I till exempel Polen har Poczta Polska 100 000 anställda, och Poczta Polska kan inte möta öppen konkurrens på medellång sikt. Eftersom dessa länder har funnit allierade bland offentliga tjänsteföretag i Västeuropa, först och främst i Frankrikes La Poste, har de lyckats att förhandla till sig särskilda villkor som senarelägger införandet av den fria marknaden till slutet av 2012.

Således har de postanställdas gemensamma intresse vägt tyngre än intresset hos konsumenterna, som blev utsatta för hårda prövningar under julruschen i december 2007 när postmonopolets oförmåga tydligt demonstrerades. Den långsamma utvecklingen av sektorns liberalisering på EU-marknaden, en liberalisering som började så tidigt som 1989 med det första utkastet till direktiv, visar styrkan hos de gemensamma intressen som försvarar status quo mot en utvidgning av det allmänna intresset.

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. – (EN) Än en gång ser vi ett ideologiskt motiverat förslag, denna gång om posttjänster. Det har inte föregåtts av någon analys av sociala konsekvenser, och inget seriöst samråd med postkontor, anställda eller konsumenter.

Det finns ingen efterfrågan på att marknaden för posttjänster ska liberaliseras, ingen logik i och inga skäl till att göra det. Folk vill inte ställas inför en rad konkurrerande postkontor som marknadsför sina produkter. De vill inte att deras lokala postkontor ska slå igen bara för att marknaden inte är tillräckligt lönsam för de privata postföretag som kommer att översvämma marknaden och tvinga offentliga operatörer som An Post på knä.

Folk vill ha en pålitlig postservice som levererar deras post så smidigt som möjligt och låter de lokala postkontoren ligga kvar mitt i de samhällen de betjänar.

Hur ska folk kunna ta idén om ett EU som främjar ett socialt Europa på allvar när man med detta förslag slår ännu en spik i dess kista?

Det är dags att sätta stopp för den ideologiskt motiverade tvångsmarschen mot liberalisering och privatisering.

Det irländska folket har möjlighet att hejda detta genom att rösta nej till Lissabonfördraget.

  Katrin Saks (PSE), skriftlig. – (ET) Jag är för att en liberalisering av marknaden genomförs så snabbt som möjligt och jag välkomnar det direktiv som fullbordar genomförandet av den inre marknaden för posttjänster.

Nedläggningen av små postkontor i Estland har retat upp befolkningen, men det är tydligt att efterfrågan på traditionella posttjänster har avtagit i och med att ny teknik som till exempel Internet har börjat användas.

Om det finns konkurrens kan en ny affärsverksamhet för Internetbaserade tjänster växa fram, och detta måste välkomnas. Jag förstår även medlemsstaternas behov av att få ett fastställt datum.

Det är därför viktigt att principen om ömsesidighet tillämpas när medlemsstater tillåts vägra att öppna sina marknader för tillhandahållare av posttjänster från grannstater vars tillhandahållare skyddas av lagen.

Viktigt är också att samhällsomfattande posttjänster är garanterade för alla, även för de som är bosatta i avlägset belägna områden eller på öar. Posttjänsterna måste ha rimliga priser, hålla hög kvalitet och vara tillgängliga för alla.

Det är nödvändigt att utarbeta planer för kostnadsrelaterade samhällsomfattande posttjänster, eftersom man ser olika på konceptet i olika medlemsstater. Jag tror att det finns skäl till att kräva att kostnadsöverväganden för alla tjänster ska vara undantagna från indikatorn för de samhällsomfattande posttjänsterna.

  Richard Seeber (PPE-DE), skriftlig. – (DE) En liberalisering av posttjänsterna kommer att ske i hela EU – inte 2009 som ursprungligen planerats, men 2011. Ekonomiskt sett är postsektorn mycket viktig och den har även inverkan på andra ekonomiska sektorer. Precis som på alla andra områden med ekonomisk verksamhet är det klokt med mer konkurrens vid leverans av postförsändelser. Inte bara företagen gagnas av detta, utan även konsumenterna får stora fördelar. Så blir dock inte fallet om de grundläggande villkoren inte stämmer. Med andra ord måste man garantera att breven precis som tidigare kommer att levereras på ett effektivt sätt och till rimliga priser. Man måste se till att de allmänna bestämmelserna för samhällsomfattande posttjänster är garanterade på lång sikt – och detta överallt, även i avlägset belägna områden.

Särskilt viktigt är att det finns goda arbetsvillkor och framför allt arbetstrygghet för alla som arbetar med posttjänster. Det är också viktigt att samma villkor gäller för verksamhet hos alla tillhandahållare av posttjänster. Det fastslogs klart och tydligt redan från början att det här inte skulle vara en tygellös liberalisering.

Vi måste skapa bra och hållbara förutsättningar för alla – postföretagen, deras anställda och naturligtvis också deras kunder.

  Esko Seppänen (GUE/NGL), skriftlig. – (FI) Öppnar man upp för fri konkurrens för posttjänster kommer detta oundvikligen att innebära en försämring av tjänsterna, särskilt i glest befolkade länder som Finland. Posten bör vara en offentlig tjänst, och vi måste garantera att den har tillräckligt med kapital genom att använda de pengar som tjänas in via tjänster som är ”lätta” att förvalta, för att kunna bistå de områden som är ”svårare”. En nation som vill bevara sin sammanhållning och gemenskapskänsla kommer inte att privatisera offentliga posttjänster. Vi är också beroende av en offentlig tjänst för att kunna garantera integritetsskydd och det slags säkerhet som vi kräver av posten. Privatisering skulle kunna resultera i en osund personalpolitik som skadar förtroendet för posten. Av denna anledning röstar vår grupp emot rådets ståndpunkt om privatisering.

  Alexander Stubb (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Liberaliseringen av marknaden för posttjänster är ett viktigt område för den europeiska inre marknaden.

Medan den här diskussionen har pågått har det funnits många frågetecken kring de samhällsomfattande posttjänsterna. Jag tror att vi kan luta oss mot erfarenheterna från en del europeiska postmarknader som redan har avreglerats. Posttjänsterna har tryggats i dessa länder, samtidigt som kvaliteten och servicen har förbättrats genom en mer affärsmässig verksamhet. Samtidigt möter jag när jag reser omkring i Europa dålig och långsam service i många av de länder som försöker få så många undantag som möjligt från den planerade liberaliseringen.

Dessutom ger det här betänkandet medlemsstaterna stor handlingsfrihet vid genomförandet av liberaliseringen. Många av de källor till oro som har nämnts kan på så vis hanteras av de nationella myndigheterna.

Jag vill tacka Markus Ferber för hans envishet i hanteringen av denna mycket besvärliga process.

  Iuliu Winkler (PPE-DE), skriftlig. – (RO) En fullständig liberalisering av posttjänsterna i medlemsstaterna kommer inte bara ha en positiv inverkan på användarna av posttjänster och konsumenterna, vilka kommer att dra fördel av nya och innovativa tjänster och lägre postavgifter, utan även på medlemsstaternas ekonomi totalt sett.

Det direktivförslag som diskuteras är komplett i sin nuvarande form, då det för vissa medlemsstater är möjligt med en förlängning av fristen för en fullständig liberalisering av marknaden för posttjänster.

Rumänien är ett av de länder som gagnas genom de nya bestämmelser som antagits av Europaparlamentet. De rumänska leverantörerna av samhällsomfattande tjänster är under omstrukturering enligt ett program för 2007-2010 som antagits av den rumänska regeringen, och förberedelserna för liberalisering kommer att påbörjas först därefter.

Detta tidsschema gagnar de rumänska konsumenterna, eftersom en liberalisering av marknaden efter den 1 januari 2013 innebär tjänster med förbättrad kvalitet till överkomligt pris.