Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 30 januari 2008 - Bryssel

20. Resultatet från konferensen på Bali om klimatförändringar (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är uttalanden av rådet och kommissionen om resultaten från Balikonferensen om klimatförändringarna.

  Janez Podobnik, rådets ordförande. − (SL) Det är en ära för mig att återigen få vara med er i dag och i egenskap av rådets ordförande få presentera utvärderingen av resultaten från Balikonferensen om klimatförändringar. Det gläder mig att Europaparlamentet intog en mycket aktiv roll och engagerade sig i debatten om klimatförändringar. En stark delegation från Europaparlamentet bestående av ett antal framstående representanter för parlamentet och med parlamentets vice talman Alejo Vidal-Quadras i spetsen var också närvarande vid Balikonferensen.

Jag skulle också vilja uttala mitt stöd för den första interimsrapporten om klimatförändringar som lades fram för ert utskott för klimatförändringar förra måndagen. Som ni vet hölls konferensens sista dagar i en så att säga mycket laddad atmosfär av osäkerhet. När det verkade som om förhandlingarna skulle stranda och ingen överenskommelse skulle uppnås involverades även FN:s generalsekreterare, och hans inskridande hade stor betydelse.

Det faktum att förhandlingarna förlängdes med en dag och pågick hela de två sista nätterna är ett bevis för att de var komplicerade. Den slutliga överenskommelsen resulterade i ett beslut om långsiktigt samarbete inom ramen för konventionen som fått namnet Balihandlingsplanen. I enlighet med detta dokument kommer förhandlingar att inledas redan i mars eller april med målet att i slutet av nästa år nå fram till en fullständig global överenskommelse om att motverka klimatförändringar efter 2012.

Tillåt mig att nämna några viktiga punkter i denna överenskommelse: första punkten gäller internationella åtgärder för förbättring, dvs. för att minska utsläppen. I överenskommelsen betonas att de satsningar som industriländerna gör för att minska utsläpp ska kunna jämföras sinsemellan. Detta innebär att USA också kommer att inkluderas när det gäller minskning av utsläpp. Här måste vi betona att den här handlingsplanen, till skillnad från Kyotoprotokollet för 2008–2012, inte förpliktigar till några särskilda mängder.

Nästa viktiga punkt är att även utvecklingsländer kommer att medverka till att minska utsläppen inom ramen för hållbar utveckling. Här är det mycket viktigt att industriländerna visar sitt stöd i form av överföring av teknik och lämplig finansiering. Positiv uppmuntran till och åtgärder för att förhindra uthuggning och ödeläggelse av skogar i utvecklingsländerna, vilket starkt bidrar till de globala utsläppen av växthusgaser, syftar också till att minska klimatförändringarnas effekter.

Den tredje punkten gäller förbättrade anpassningsåtgärder som inkluderar internationellt samarbete. Till den fjärde punkten hör förbättrade åtgärder för att utveckla och överföra teknik som möjliggör anpassning till och dämpning av klimatförändringarna i takt med ekonomisk utveckling. För en mer effektiv dämpning av och anpassning till klimatförändringarna är det nödvändigt att vi ser till att det blir lättare för utvecklingsländerna att få tillgång till miljövänlig teknik. Det femte punkten gäller förbättrad finansiering och investering för att dämpa klimatförändringarna. Detta förutsätter att utvecklingsländerna får stöd så att de kan genomföra de nationella åtgärder som krävs för att dämpa, och även anpassa sig till, klimatförändringarna.

Fortsatta förhandlingar kommer att äga rum under ledning av den nybildade ad hoc-gruppen för långsiktigt samarbete inom ramen för konventionen. Gruppen kommer redan det här året att träffas fyra gånger. Förhandlingsprocessen kommer att bli intensiv och kräva stora insatser från förhandlarnas sida. De pågående förhandlingarna om de skyldigheter som de industriländer som undertecknat Kyotoprotokollet har efter 2012 kommer att fortsätta. Dessa förhandlingar bör vara avslutade i slutet av nästa år. De kommer att löpa parallellt med förhandlingarna inom ramen för Balihandlingsplanen.

Vi anser att de beslut som fattats vid Balikonferensen är riktiga. De omfattar viktiga punkter som ligger i linje med det som vi strävar mot i EU. En av de viktigaste saker som har uppnåtts är att alla länder är engagerade, industriländer som utvecklingsländer, i det gemensamma arbetet med att minska utsläppen. Vi stöder en jämställd allomfattande anpassning. Vi förväntar oss att Balihandlingsplanen förändrar det dödläge som råder när det gäller överföring av klimatvänlig teknik till utvecklingsländerna.

Konferensen gav oss generösa ramar för fortsatta förhandlingar. Den här kompromissen är på sätt och vis det mesta som kunde uppnås utifrån den globala samstämmighet som för närvarande råder. Framtida förhandlingar kommer att bli rättstekniskt och politiskt mycket krävande. Vår uppfattning är att vi kan nå ett framgångsrikt resultat om vi lyckas upprätthålla den tendens som varit tydlig under det gångna året, då frågan om klimatförändringar har fortsatt att klättra uppåt på den politiska agendan.

För att kunna nå fram till en verkningsfull internationell överenskommelse kommer vi att behöva uthållighet och tålamod och även en hel del politisk vilja. Ibland är de allra nödvändigaste åtgärderna de som godtas sist.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Fru talman, mina damer och herrar! Tillåt mig att börja med att tacka er för denna möjlighet att debattera både resultaten från Balikonferensen om klimatförändringar förra året och planerna för det som väntar efter att en överenskommelse har träffats om att inleda förhandlingar.

Först av allt skulle jag vilja uttrycka min beundran för den aktiva roll som Europaparlamentet intagit och det stöd som har kommit därifrån före och under konferensen. Kontakterna och sammanträdena som vi hade med er delegation under konferensens lopp visade sig vara ovanligt fruktbara. Jag skulle särskilt vilja betona Europaparlamentets mycket viktiga roll när det gäller att förse tjänstemän från andra länder med information. Ömsesidigt stöd är nödvändigt när det gäller att informera om och förmedla EU:s ståndpunkt, vilket är av avgörande betydelse för att vi ska kunna upprätthålla vår ledande roll. Detta var till särskild nytta på Bali och det kommer att visa sig vara det än mer under de kommande två åren.

När det gäller själva resultaten från Balikonferensen skulle jag vilja börja med att säga att konferensen blev en odelad framgång, eftersom alla viktiga länder redan vid början av förhandlingarna kom fram till en överenskommelse om klimatförändringar för perioden efter 2012. Överenskommelsen kommer slutgiltigt att godkännas 2009 och den täcker alla de grundläggande delar som EU varit fast beslutet att ha med.

Därmed har vi en utgångspunkt och en välbehövlig drivkraft till att inleda förhandlingar, i syfte att nå fram till en överenskommelse om klimatförändringar. Vårt mål är en överenskommelse som kommer att leda till en drastisk global minskning av utsläppen, i en första fas fram till 2020 och därefter med en ännu större fortsatt minskning. Vi är därför nöjda med resultatet i dess helhet, eftersom de ligger i linje med våra gemensamma mål för Bali.

Det faktum att USA deltog i diskussionerna på Bali är ett tydligt tecken på att de tänker inta en aktiv roll i förhandlingarna. Beslutet från Bali var viktigt, och precis lika viktig är den tonvikt som för första gången lagts på behovet att utvecklingsländerna vidtar aktiva åtgärder.

Den ledande, för att inte säga medlande, roll som EU intagit, tillsammans med de insiktsfulla och konstruktiva insatserna från somliga utvecklingsländer som till exempel Brasilien och Sydafrika, var av avgörande betydelse för att man skulle kunna uppnå det här resultatet. Från och med nu är vårt mål att nå fram till en överenskommelse om de framtida ramarna för klimatförändringar vid 2009 års partskonferens i Köpenhamn. Naturligtvis har vi även som mål att samordna våra forskningsbaserade ambitioner.

Låt oss inte göra några misstag: vägen till Köpenhamn kommer att bli lång och svår. Framför allt måste EU även fortsättningsvis ha en ledande roll, precis som vi med mycket goda resultat hade under förberedelserna inför konferensen på Bali. Vi lade korten på bordet vid konferensens inledning, visade vilken kurs vi skulle styra mot och övertygade andra om våra ståndpunkter redan innan den egentliga konferensen hade börjat. EU hade en markant påverkan på konferensens positiva resultat. Detta måste vi hålla i minnet när vi blickar fram mot Köpenhamn.

Kommissionens förslag som godkändes förra veckan om ett åtgärdspaket för klimat och förnybar energi går precis i linje med detta – man visar att EU är fast besluten att göra framsteg. Jag förlitar mig på ert stöd och er beslutsamhet i den lagstiftningsprocess som precis har påbörjats, så att åtgärdspaketet kan godkännas innan innevarande valperiod är över och i god tid före Köpenhamn. Under de kommande två åren måste vi verkligen upprätthålla det stora politiska tryck som har utövats i den här frågan, eftersom detta visat sig vara ytterst fruktbart under 2007. Vi måste ta tillvara alla möjligheter och se till att den uppmärksamhet som riktas mot frågan inte avtar, varken på europeisk – eller än viktigare – på internationell nivå.

Om vi ska nå fram till en överenskommelse före slutet av 2009 kommer vi utan tvekan behöva ett närmare och också mer strategiskt samarbete med våra viktigaste samarbetspartner. Detta gäller främst våra samarbetspartner från utvecklingsländer, eftersom vi måste få dem att visa ännu större vilja till ännu mer avgörande framsteg i arbetet med att drastiskt minska utsläppen. Utan sådana satsningar vet vi att det tveklöst kommer att bli svårt att övertyga utvecklingsländerna att engagera sig i ytterligare åtgärder. Vi måste därför utnyttja alla tillgängliga internationella forum, inklusive G8-toppmöten, sammanträden mellan de stora ekonomierna och bilaterala dialoger, för att garantera och trygga deras överenskommelse och beslutsamt leda dem i den här riktningen.

Vi vet alla att det kommer att bli svårt att övertyga vissa av våra samarbetspartner. Det finns fortfarande ett stort motstånd från USA:s sida. Å andra sidan vet vi också att vi gör framsteg på statlig nivå, i affärskretsar och mer generellt när det gäller allmänhetens sätt att se på saken. Frågan om klimatförändringen har redan en central plats i den politiska debatten, vilket vi kan se i de pågående amerikanska primärvalen.

Klimat och energi kommer att finnas med bland de punkter som prioriteras på agendan för det här årets G8-toppmöte i Japan. Det förväntas inte bara vara en hjälp när det gäller att förmedla en central och tydlig politik, utan även för att skapa värdefulla tillfällen som vi måste ta väl tillvara i meningsutbytet med våra samarbetspartner från industriländerna. För närvarande pågår det en livlig debatt i Japan om klimatförändringen. Låt oss utnyttja den här möjligheten att föra våra samarbetspartner närmare och visa att framåtsträvan inte är oförenlig med ekonomisk utveckling eller konkurrens.

Tillåt mig att kommentera de parallellt löpande åtgärderna. Av allt att döma kommer FN att förbli det viktigaste förmedlande forumet för en överenskommelse om klimatförändringen för perioden efter 2012, den tidpunkt då man måste ha träffat den slutliga överenskommelsen. För att vara mer specifik så måste vi, med tanke på de begränsade resurser och medel som vi har tillgängliga och den mycket korta tid som är kvar, se till att alla dessa internationella forum och handlingsplaner används strategiskt så att de kan tjäna som stöd för och ett komplement till FN:s handlingsplan utan att på något sätt underminera den. Vi har helt enkelt inte råd att fördubbla insatserna eller slösa tid nu när FN:s handlingsplan i viss mån redan är utarbetad.

Vi behöver även ett närmare samarbete med våra samarbetspartner från utvecklingsländerna, för att vi noggrant ska kunna planera deras delaktighet i och bidrag till en framtida överenskommelse. Som tydligt framgick även på Bali kommer utvecklingsfrågan att vara central vid förhandlingarna, och av denna anledning kommer vår största utmaning att vara att åstadkomma ett arbete baserat på ömsesidigt förtroende. Utvecklingsländerna, åtminstone de mest framskridna, är beredda att vidta åtgärder. De kommer att göra detta under förutsättning att industriländerna fullgör sina befintliga och framtida skyldigheter för att minska utsläppen. Industriländerna måste även göra det möjligt för utvecklingsländerna att få tillgång till teknik eller mer allmänt till finansiering.

Allt detta sammantaget gör att vi måste ha ett nära samarbete med tillväxtekonomierna för att kunna komma fram till den bästa kombinationen av metoder och incitament och se till att dessa ekonomier bidrar med rimliga insatser, insatser som efter 2020 kommer att vara ännu större från deras sida. Bilateralt samarbete och bilateral dialog med viktiga länder som till exempel Kina och Indien kommer att ha avgörande betydelse.

Slutligen skulle jag vilja säga att åtgärdspaketet för klimat och energi är ett bevis på vår beslutsamhet att gå från ord till handling. Det visar också att det här kan göras på ett rättvist och ekonomiskt effektivt sätt som tillåter alla att bli vinnare. Det tror jag är det bästa sättet att påverka våra samarbetspartner i positiv riktning på.

  Karl-Heinz Florenz, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Ni hade ett utmärkt arbetslag på Bali. De arbetade tills de stupade, och jag ber er vidarebefordra detta tack till er personal. Som europeisk patriot anser jag att den verkliga framgången på Bali ligger i de helt avgörande beslut om triangeln med 20-procentiga minskningar som Europeiska unionen fattade i mars förra året, och detta är grundvalen för de liv vi kommer att leva på den här kontinenten under de kommande åren.

Jag tänker inte ta upp de olika framgångsrika resultat som uppnåddes på Bali eftersom mina parlamentskolleger säkert kommer att göra det. Bortsett från att vi hade framgång med Förenta staterna gläder det mig att vi förutom de 38 länder som redan har undertecknat Kyotoprotokollet också kunde förmå de närmaste G77-länderna att förbinda sig att göra någonting i stället för att ständigt beklaga sig över att alla regeringar väntar på att de andra ska agera. Denna katt och råtta-lek är nu slut. Detta genombrott hade för övrigt inte kunnat uppnås utan Förenta staternas hjälp.

Herr kommissionsledamot, herr rådsordförande! Tillåt mig att säga några ord om de frågor vi kommer att beröra i denna debatt. Vi lärde oss på Bali att vi kommer till korta om vi begränsar våra diskussioner till koldioxidutsläppen. Jag anser att vi måste utveckla en betydligt större medvetenhet om hållbarhetsdebatten, och det har också blivit uppenbart att vi inte bara har en klimatkris utan också en råvarukris, men även detta kan vändas till någonting positivt.

Jag anser att vi i långt högre grad måste knyta hållbarhetsbegreppet till våra mål på detta område för att öka medvetenheten. Men detta för mig naturligtvis raka vägen till rådet, herr rådsordförande. Vi kan redan se hur våra medlemsstater drar sig för målen 20/20/20 och försöker göra allt möjligt för att slippa uppnå dem. Jag anser att ni står inför en utomordentligt stor utmaning när ni tillsammans med oss eftersträvar att nå dessa mål, för när scenen flyttas till Poznań och därefter till ett annat land i norr måste vi hålla fast vid vår ståndpunkt. Jag hoppas att kommissionen och parlamentet kommer att stå som garanter för fortsatt framgång i denna fråga.

  Guido Sacconi, för PSE-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill genast säga att jag helt instämmer i de uttalanden som minister Janez Podobnik och kommissionsledamot Stavros Dimas gjorde för en liten stund sedan. Vi träffar dem allt oftare, och snart kommer vi att kunna kommunicera med dem genom kroppsspråk, utan att tala och utan tolkar, eftersom det förefaller mig att vi förstår varandra mycket bra.

Jag instämmer också i vad de sa om att de ytterligare åtaganden som Europeiska unionen gjorde under Balikonferensen tvingar oss att spela vår roll med ännu större konsekvens än tidigare. Men i dag diskuterar vi Bali, och denna fråga bör vi låta vila tills vidare, eftersom vi kanske redan i morgon kommer att godkänna en resolution som förefaller mig vara väl formulerad.

Den mest exakta åsiktsformulering jag har sett när det gäller Bali hade skrivits av Yvo de Boer, och som ni vet är han generalsekreterare för FN:s ramkonvention om klimatförändring. Han skrev om hur ”klimatförändringens Berlinmur” hade fallit. Detta förefaller mig vara en mycket träffande formulering, eftersom man på Bali – vilket vi också har påmints om – fattade beslut om en färdplan för vägen mot Köpenhamnsmötet som är tillräckligt preciserad. Jag vill framhålla att man särskilt diskuterade frågan om anpassning, redan före 2012, och även frågan om förstärkt finansiering. Det fördes en särskild diskussion om överföring av teknik där frågan om avskogning ingick, men framför allt – och för mig är detta den viktigaste och mest lovande frågan – lyckades man övervinna barriären – härav namnet ”Berlinmuren” – i bilaga 1 mellan industrialiserade länder och utvecklingsländer i en värld som har förändrats, en värld där många av de tidigare utvecklingsländerna nu upplever en massiv tillväxt.

Sammanfattningsvis kan man säga att USA:s, Kinas och Indiens metod att lägga över ansvaret på andra för att slippa göra någonting själva har avslöjats, och av denna orsak har det uppstått en situation där svåra förhandlingar – de kommer säkert att bli svåra – har goda möjligheter att leda till ett framgångsrikt resultat.

  Chris Davies, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag anser att ministern har rätt när han säger att vi kan vara nöjda med avtalets innehåll, och vi kan lyckönska dem som medverkat till att få avtalet i hamn.

Jag vill inte underskatta svårigheterna som ligger framför oss fram till Köpenhamn 2009, för utöver andra frågor – som regnskogar och tekniköverföring – finns det alla möjliga hinder på vägen.

Vi ska också vara medvetna om att klimatförändringen kommer att äga rum i alla fall, oavsett utgången av förhandlingarna. I söndags besökte jag den årliga ceremonin för att hedra förintelsens offer i Liverpool, och tänkte på hur vi i Europa, hur våra folk och våra politiker kommer att reagera när miljarder av människor i hela världen konfronteras med akut vattenbrist, med än större folkomflyttningar och ökad migration över hela jordklotet. Vilka sorts reaktioner kommer vi att möta? Hur mycket hyckleri kommer denna oundvikliga konsekvens att leda till?

Vi måste göra vårt bästa. Jag har stora förhoppningar om handeln med utsläppsrätter. Jag anser att den hela tiden förbättras, och jag anser att systemet med maximigränser och handel (cap-and-trade) ger oss möjlighet att på allvar tackla en stor andel av växthusgaserna. Även tekniken förbättras och stimuleras. Nu på eftermiddagen hade jag ett fantastiskt möte om att minska koldioxidutsläppen från bilar, där lagstiftningen verkar ha gett en knuff som redan nu har förändrat attityder och öppnat nya möjligheter. Kanske är det faktiskt möjligt att nå målen utan att det behövs biobränslen. De kan vi använda till kraftverken i stället.

När det så gäller koldioxidlagring (CCS) anser jag verkligen att vi kan vara mer ambitiösa med våra mål. Jag tycker att vi skulle kunna tidigarelägga dem tre eller fyra år och försöka utforma realistiska program som kan börja tillämpas långt före 2020.

Vid det europeiska toppmötet i vår behöver vi ett antal beslutsamma åtaganden från regeringarna. Men vid det europeiska toppmötet måste man också, anser jag, diskutera förnybara energikällor och energibesparing. Jag tror att det finns en stor risk för att regeringarna slirar här, inte levererar vad de ska, och finner det politiskt svårt att få till stånd de institutionella förändringar som krävs, och jag tror att kommissionen behöver utöva så mycket påtryckningar som den någonsin kan, för att hitta nya mekanismer och se till att medlemsstaterna uppfyller de mål de nu har enats om.

  Mirosław Mariusz Piotrowski, för UEN-gruppen. – (PL) Klimatförändringar har följt människan genom historien. Men enligt många framstående vetenskapsmäns uppfattning är människans inverkan på dessa förändringar inte särskilt stor. Denna uppfattning uttrycks till exempel i det öppna brev som sänts till FN:s generalsekreterare av hundra vetenskapsmän runtom i världen. Europeiska kommissionen verkar vara fullständigt omedveten om denna aspekt på frågan, och i stället för att agera för att försvaga de faktorer som bidrar till den globala uppvärmningen går den till angrepp mot sådant som inte alls har något samband med mänsklig aktivitet.

Kommissionen försöker nu påtvinga EU-medborgarna enorma kostnader för en insats som den i sin fantasi har inspirerats till av science fiction – i själva verket mera ”fiction” än ”science”. Enligt preliminära beräkningar kommer varje familj att betala i genomsnitt över 50 euro i månaden för detta projekt vars resultat kanske kan bli märkbara om ungefär 100 år. Det verkliga resultatet kommer dock att bli en försämring av de nya medlemsstaternas ekonomi under de närmaste två till tre åren. En sådan drastisk minskning av koldioxidutsläppen kommer att leda till en allvarlig lågkonjunktur till exempel i Polen vars energi huvudsakligen bygger på kolkraft.

Om Europeiska unionens institutioner vill tillämpa en praktisk strategi för att minska koldioxidutsläppen bör de börja med sig själva. Jag vill påminna er om att 20 000 ton koldioxid släpps ut i atmosfären varje år enbart som ett resultat av de meningslösa resorna till sammanträdena i Strasbourg.

  Satu Hassi, för Verts/ALE-gruppen. – (FI) Fru talman, mina damer och herrar! Klimatkonferensen på Bali var en framgång och vi kan vara stolta över EU:s roll där. Samtal om framtiden för Kyotoprotokollet inleddes officiellt, och alla de viktiga frågorna finns på förhandlingsbordet. Inte en enda fråga har utelämnats. Förenta staterna har således inte lyckats begränsa de framtida förhandlingarna, och de kommer att bli svåra, vilket också har påpekats här.

Det viktigaste budskap som EU kan sända till världen har dock samband med vår egen klimatpolitik. Det bästa sättet att påskynda den svåra internationella processen är att vi antar ambitiösa lagar om handel med utsläppsrätter, förnybar energi och energieffektivitet.

Det gläder mig att kommissionen i förra veckan såg skydd av klimatet som en positiv ekonomisk möjlighet – den nya industriella revolutionen. Det är av avgörande betydelse för vår ekonomiska framtid att vi även i fortsättningen spelar en ledande roll för utvecklingen av ren, ny energiteknik.

Vi måste också förstå att den gordiska knuten när det gäller internationella klimatförhandlingar är rättvisa. Vår planet kan inte räddas om inte stora utvecklingsländer som Kina och Indien också minskar sina utsläpp. För att de ska kunna acceptera detta måste de känna att varje framförhandlad lösning är rättvis. Vi måste vara beredda att på ett eller annat sätt kompensera utvecklingsländerna för att våra utsläpp per capita är flera gånger större än i utvecklingsländerna.

  Dimitrios Papadimoulis, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Sista minuten-kompromissen på Bali har gjort det möjligt för oss att rikta blicken mot Köpenhamnsmötet 2009. Den har också avslöjat vilka krafter som kommer att motarbeta det avtal som krävs. Fram till dess måste EU stå kvar i främsta ledet och arbeta för ett bredare avtal med specifika, ambitiösa åtaganden och en tidtabell. Fördelarna med ett sådant avtal kommer att vara långt större än den ekonomiska kostnaden.

Precis som i Europaparlamentets resolution i november 2007 uppställer min grupp mer ambitiösa och bindande mål än de som kommissionen presenterade för ett par dagar sedan, både för EU och för medlemsstaterna. Min grupp vill ha en mer generös hjälp till utvecklingsländerna. Ett varningsord, herr kommissionsledamot: den traditionella industrilobbyn har redan börjat nagga kommissionens förslag i kanten, och samtidigt försöker kärnkraftslobbyn likt en varg i ekologiska kläder ersätta de förnybara energikällorna med kärnkraft. Ni bör vara medvetna om dessa strävanden.

  Johannes Blokland, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Fru talman! Europeiska unionen reste till Bali full av goda avsikter att uppnå bästa möjliga resultat. Unionen uppnådde inte allt vad den hade föresatt sig, men jag är fortfarande positiv.

Först och främst gläder det mig att alla deltagande länder kunde underteckna handlingsplanen från Bali och att förhandlingar kan inledas. Det är synd att inga specifika utsläppsstandarder har tagits med i den slutliga texten till handlingsplanen, men det har gjorts framsteg på andra områden som till exempel inrättandet av ett program för att ta itu med det allvarliga avskogningsproblemet. Så sent som i förra veckan kom det fler oroväckande rapporter om avskogning i Brasilien. Det är också bra att västländerna ska ge utvecklingsländerna bättre stöd när det gäller utnyttjandet av hållbar teknik.

Slutligen finns det ett problem som inte har lösts och det är utsläppen av växthusgaser från sjöfarten. Denna i hög grad förorenande sektor är så komplex att det krävs en global strategi. Det är nödvändigt att utöva påtryckningar på Internationella sjöfartsorganisationen för att de ska lägga fram en effektiv policy här så snart som möjligt. Herr kommissionsledamot! Ni kan vara helt säker på vårt stöd för er strategi.

  Roger Helmer (NI). – (EN) Fru talman! Jag har förstått att det samma dag som klimatkonferensen på Bali inleddes fanns så många privata jetplan på Balis flygplats att det inte fanns plats för dem. Vad vi gör motsvarar med andra ord inte vad vi säger att vi vill göra.

Det var meningen att Balikonferensen skulle bana väg för en post-Kyoto-överenskommelse, men Kyoto i sig har misslyckats. Inte nog med att vi har misslyckats med att få med oss några av världens största utsläppsländer, utan inom EU är det bara en handfull medlemsstater som faktiskt uppfyller sina åtaganden från Kyoto. Förenta staterna, som vi klankar på för att landet inte har ratificerat Kyotoavtalet, är faktiskt bättre än EU om man ser till utsläppsutvecklingen. Ändå har vi inte kommit överens om så mycket mer på Bali än att fortsätta samtalen i våra försök att ersätta ett misslyckat klimatavtal med ett annat.

Jag skulle önska att vi oroade oss mindre för klimatförändringen och mer för att trygga vår energiförsörjning. Låt oss få höra mindre om vindkraftverk och utsläpp från bilar och mer om att investera i kärnkraftskapacitet och högeffektiva förbränningsugnar.

  Romana Jordan Cizelj (PPE-DE). – (SL) Jag anser att den resolution som utarbetades av utskottet för klimatförändringar återspeglar de viktiga besluten vid Baliförhandlingarna och även Europaparlamentets åsikt. Jag har en mycket positiv uppfattning om Bali-tidtabellen, dvs. slutdatumet för ingående av avtalet för tiden efter 2012. Endast genom en tydlig arbetsplan är det möjligt att säkerställa kontinuitet sedan Kyotoprotokollet har utlöpt, något som parlamentet hela tiden har eftersträvat.

Det gläder mig att även utvecklingsländerna tog på sig en del av ansvaret för att minska koldioxidutsläppen och att de förband sig att verka för hållbar utveckling. Detta innebär naturligtvis förstärkt internationellt samarbete på området ekonomiska och mänskliga resurser. Jag hoppas verkligen att de befintliga och för närvarande genomförda mekanismerna i EU som till exempel kolmarknaden framgångsrikt kommer att omsättas i praktiken på internationell nivå. Men vi måste förenkla dem och förhindra att de blir en oproportionerligt stor börda i förhållande till de potentiella fördelarna. Endast på detta sätt kan vi räkna med att lyckas nå de uppställda målen.

Jag ser den nuvarande situationen i första hand som en möjlighet. Jag ser en framgångsrik, hållbar utveckling som huvudsakligen är beroende av ökad forskningskapacitet. De globala investeringarna i forskning om energiförsörjning har till exempel minskats med 40 procent sedan 1980-talet. Situationen i Europeiska unionen är inte mycket bättre. Vi behöver mer pengar och fler utbildade och kreativa människor. Jag gratulerar Europeiska unionens förhandlare och jag hoppas att vi i framtiden alltid kommer att företrädas av sådana uthålliga, intelligenta och framgångsrika förhandlare. Slutligen vill jag säga att allas blickar vanligtvis riktas mot politikerna när det gäller klimatförändringen, men det är inte bara av politikerna det krävs handling på klimatförändringens område. Det är dags för industrin, företagarna och forskarna att göra en effektiv insats.

  Elisa Ferreira (PSE). – (PT) I den resolution vi kommer att rösta om i morgon erkänner parlamentet Bali-konferensens politiska betydelse. Vetenskaplig kunskap har lett till den politiska viljan att vidta åtgärder, och senast 2009 kommer alla länder, vare sig de är utvecklade, tillväxtländer eller utvecklingsländer, att förbinda sig att bekämpa klimatförändringen med olika men specifika mål.

I motsats till vissa kolleger hade jag velat se ett större engagemang från vissa parter, särskilt från Förenta staterna, på Bali såväl som i Kyoto. Men det är positivt att Balimötet avhjälpte Kyoto-mötets brister på sådana områden som skogsförvaltning, behovet att stödja särskilt de fattigaste ländernas anpassning, teknikens roll och utökningen av klimatansvaret till ekonomier som vanligtvis inte betraktas som utvecklade.

EU:s ledande roll var tydlig, och resolutionen visar att parlamentet har för avsikt att skapa en situation som möjliggör för EU att göra ännu mer ambitiösa åtaganden. Det arbetsprogram som gäller är krävande, och parlamentet är berett att genomföra det.

I detta syfte och på ett mer personligt plan lovordar jag kommissionen för den rad beslut som fattades den 23 januari. Att omsätta politisk vilja i policyinstrument ger Europeiska unionen trovärdighet. Det kommer att krävas ganska mycket detaljerad analys, men jag välkomnar till exempel kvantifiering av förnybara energimål, förtydligande av hållbarhetskriterierna för biobränslen och en översyn av klimatrelaterade finansiella instrument. Personligen gläder jag mig mycket över att systemet för handel med utsläppsrätter från att ha varit en nationell strategi förändras till att bli en sektorstrategi, även om jag anser det brådskande att göra systemet mer förenligt med EU:s konkurrensförmåga före 2009. En framkomlig väg, värd att undersökas, skulle kunna vara att flytta upp systemet för handel med utsläppsrätter till internationell nivå och låta det bygga på avtal för de viktigaste sektorerna bland de största världsproducenterna.

  Holger Krahmer (ALDE). – (DE) Fru talman! När vi tittar tillbaka på Balikonferensen måste vi dra slutsatsen att den var den största, dyraste och bäst förberedda konferens som någonsin hållits och att den faktiskt bara ledde till ett enda resultat, nämligen en överenskommelse om att fortsätta förhandla. Om sanningen ska fram var detta det enda resultatet av konferensen.

En uppriktig utvärdering efter Balikonferensen tvingar oss att analysera konferensen på följande sätt. För det första lyckades FN:s klimatpanel övertyga en stor del av världsopinionen med sina klimatscenarier, men panelen var ingalunda övertygande när det gäller de slutsatser som bör dras av den nuvarande situationen. Samtidigt som EU banar väg på egen hand finns det för det andra inte något tecken på en vilja inom världssamfundet att ingå bindande avtal om minskning av koldioxidutsläppen. Detta gäller inte bara Förenta staterna utan också Japan, Kanada, Australien och många andra länder. En blick på de fyra återstående kandidater som har en realistisk chans att bli president i Förenta staterna visar ganska tydligt att det praktiskt taget inte finns några utsikter till att USA gör några åtaganden i en FN-process på klimatpolitikens område.

Vi – och då menar jag EU – bör ompröva vår strategi. Vad händer om Köpenhamns-konferensen 2009 leder till ett misslyckande? Det finns kostnadseffektiva alternativ till ett internationellt avtal som till exempel överföring av teknik, ett lämpligt system med incitament för att skydda de tropiska regnskogarna, avskiljning och lagring av koldioxid och även utveckling av kärnkraften. Lagen om knappa resurser kommer till slut att tvinga även Förenta staterna och Kina att spara energi och undvika koldioxidutsläpp.

Den nya industriella revolutionen kommer när oljepriset stiger. Vi behöver inte framtvinga den genom att anta lagar.

  Madeleine Jouye de Grandmaison (GUE/NGL). – (FR) Fru talman! Balikonferensen har påmint oss om att den globala uppvärmningen är ett hot mot utvecklingen. Det finns en risk för att den globala uppvärmningen kommer att öka klyftan mellan utvecklade länder och utvecklingsländer. Det råder inget tvivel om att de senare kommer att drabbas mest av klimatförändringens konsekvenser. Detta gäller särskilt öar som är sårbara på mer än ett sätt eftersom de drabbas särskilt av cykloner och stigande havsnivåer. Enligt min uppfattning bör man därför prioritera hjälp till dessa länder när det gäller anpassning och överföring av lämplig teknik.

Insatserna mot klimatförändringen har ett nära samband med kampen mot fattigdom och uppnåendet av millenniemålen. Jag ser detta som det bästa sättet att få stöd från G-77-länderna. Om vi vill att den process som leder fram mot Köpenhamnsmötet 2009 ska lyckas och om vi vill göra tillägg till den blygsamma färdplan som utarbetades på Bali är det av helt avgörande betydelse att göra framsteg i utvecklingsländerna. Jag ser att unionen har uppmärksammat detta, vilket bör välkomnas, men jag vill fästa särskild uppmärksamhet på öarnas situation.

  Irena Belohorská (NI). – (SK) Tack så mycket, fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar. Den Bali-färdplan som man kom överens om vid den internationella konferensen och den nyligen inrättade anpassningsfonden tvingar båda Europeiska unionen att spela en ledande roll.

Europeiska unionen måste dock på ett realistiskt sätt undersöka och bedöma vilken minskningsnivå som är acceptabel. Förslaget att minska utsläppen med 25 till 40 procent fram till 2020 i jämförelse med 1990 eller till och med med 50 procent fram till 2050 tycker jag liknar slumpmässigt valda siffror som inte bygger på någon verklig kunskap om i vilken utsträckning utsläppen kan minskas. Detta är som ett lotteri med procentsatser: en oöverlagd och orealistisk lek som går ut på att plocka siffror ur en hatt. Om inte USA, Kina och Indien deltar kommer desutom inga av EU:s insatser att få önskad effekt eftersom vi inte kan lösa ett globalt problem på egen hand.

Om vi satsar alltför högt kommer det ena landet efter det andra att misslyckas med att uppnå målet, och till sist kommer vi att inse att vi alla har misslyckats. Med tanke på denna situation vill jag säga att vi kommer att komma fram till en förnuftig lösning om vi är mindre ambitiösa men ändå realistiska när det gäller minskningen av utsläpp. Det skulle räcka att titta på hur Europeiska unionen kan uppfylla de mål som fastställs i Lissabonfördraget.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). – (EN) Fru talman! I kritiska medier har partskonferensen på Bali kallats ”diskussioner med solbränna”. Men efter att ha varit med på de fem senaste sessionerna av partskonferensen måste jag säga att jag tyckte att Bali var effektivt. En färdplan togs fram för de närmaste två åren, med förhandlingsspår för alla länder, så att de kan möta klimatutmaningen.

Självklart är det synd att vi måste erkänna att det ännu inte finns något globalt bindande klimatmål och att vi fortfarande är ensamma aktörer. Men det finns åtminstone en teoretisk möjlighet att vi inom två år kommer att gå fram på bredare front än i dag, då bara en fjärdedel av utsläppsländerna deltar.

Inte långt efter resultaten från Bali tog några hoppfulla röster genast upp frågan om huruvida detta automatiskt innebär att fronten är bred nog för de utsläppsminskningar på 30 procent som vi gick med på vid toppmötet i mars, under förutsättning att EU inte agerar på egen hand.

Svaret är emellertid, inte riktigt än. Skälet är inte bara ekonomiskt, utan även miljömässigt. För EU är det politiskt viktigt att ta ledningen, i hopp om att andra ska följa efter, men vår unilaterala ansträngning – som det fortfarande rör sig om – minskar vår konkurrenskraft på världsmarknaden vilket ger förorenarna en konkurrensfördel.

Detta kallas kolläckage, vilket jag vid flera tillfällen har betonat. Det globala kapitalet kommer bara att flytta till länder där det inte kostar något att släppa ut koldioxid. Att flytta runt utsläppen är inte detsamma som att minska dem.

En unilateral klimatpolitik drabbar energi- och sysselsättningsintensiva industrier hårdast och gör att principen om att förorenaren ska betala förvandlas till en princip om att förorenaren vinner eller att förorenaren utlokaliserar. Lyckligtvis har kommissionen insett den risken, vilket kommissionsledamot Stavros Dimas mycket tydligt påpekade nyss, och det tackar jag er för. Som kommissionsledamot Günter Verheugen nyligen sa när han beskrev farorna med ensidiga minskningar: ”Vi exporterar utsläpp och importerar arbetslöshet. Är inte det korkat?”

Han har rätt. Därför måste vi ta fram en mekanism som verkligen bygger på den globala marknaden och jag anser att en balansgång mellan det tredelade dilemmat med energiförsörjning, miljöhänsyn och bevarande av globalt konkurrenskraftig industri för att sysselsätta vår arbetskraft bör vara vår huvudsakliga prioritering i det nyligen offentliggjorda klimatpaketet.

  Riitta Myller (PSE). – (FI) Fru talman! Det bästa resultatet av Balisamtalen var att internationella förhandlingar om ett avtal efter Kyoto har inletts. Det var även viktigt att vi enades om en tidsfrist, det vill säga Köpenhamn 2009.

Flera här har uttryckt förvåning över de procenttal som EU har föreslagit i Baliöverenskommelsen. Det är samma siffror som FN:s klimatpanel IPCC har presenterat i sina bedömningar och som anger de utsläppsminskningar som vi i Europa – och världen – måste uppnå för att kunna hantera klimatförändringen utan att enorma uppoffringar måste till. På knappt två år måste vi komma fram till ett avtal som rymmer ett åtagande att jordens temperatur ska stiga högst två grader. För att klara detta behövs alla. Vi behöver EU som visar vägen, vi behöver utvecklingsländerna och vi behöver gemensamt försöka få med utvecklingsländerna.

Just nu måste vi fullgöra vår egen uppgift. Vi måste se till att de lagförslag som kommissionen lade fram förra veckan behandlas så ambitiöst som möjligt här i parlamentet och sedan genomförs i medlemsstaterna.

  Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Fru talman! Byt ut ”Bali” mot ”Kyoto” eller ”Rio 1992”, så stämmer det in på flertalet av anförandena här. Hur kommer det sig, herr rådsordförande? Ni som kommer från ett litet land kanske kan tala om varför vi aldrig når en lösning. Beror det på de mäktiga storföretagen och affärsintressena, beror det på att det internationella systemet inte fungerar eller beror det på bristande medvetenhet hos allmänheten? Jag tror inte att problemet är bristande medvetenhet längre, framför allt inte hos beslutsfattarna.

I slutändan handlar det om affärsintressen och politik, och jag tror att många misstag sker inom dessa områden. Vi kan inte på ett trovärdigt sätt delta i processen och finna verkligt konstruktiva lösningar om vi inte börjar med oss själva. Konkret innebär detta helt enkelt att man minskar de koldioxidutsläpp som är ett resultat av politik.

Här är ett mycket specifikt exempel som slovenerna kan titta närmare på: Om vi ger upp Strasbourg och håller alla våra sammanträden i Bryssel skulle det vara en liten signal, både i koldioxidfrågan och i andra avseenden. Det skulle verkligen vara möjligt att åstadkomma för vårt ordförandeskap, till skillnad från de stora projekt som i alla fall kommer att behöva överlämnas till någon annan när ordförandetiden löper ut efter sex månader.

ORDFÖRANDESKAP: ROURE
Vice talman

  Janez Podobnik, rådets ordförande. − (SL) Jag vill gärna kortfattat bemöta några av de synpunkter som framförts under denna mycket intressanta debatt. Vi har trots allt fått höra att vi inte åstadkommer några resultat. Ordförandeskapet och rådsordföranden håller inte med. Saker och ting rör på sig och vi når resultat. Balikonferensen och den överenskommelse som ingåtts av såväl utvecklingsländer som flertalet utvecklade länder är trots allt en stor framgång. Denna framgång blir dock fullständig först i Köpenhamn, och de närmaste två åren kommer därför att bli avgörande.

Jag vill även uttrycka mitt stöd för den resolution som Europaparlamentet ska anta i morgon. Vi anser att den är ambitiös och genomgripande, och att den kommer att bidra till att en överenskommelse nås efter 2012. Ordförandeskapet instämmer också i er bedömning, som redan redovisats här, att EU:s delegation var mycket framgångsrik. Den var kompetent, enig och mycket dynamisk. Sist men inte minst var den trovärdig, vilket är mycket, mycket viktigt för EU. Vi kan verkligen vara stolta över EU och EU:s roll på Bali, framför allt dess resultat.

Man har sagt att EU är en föregångare i utvecklingen av ny teknik. Detta gör det också möjligt att bemöta vissa av de berättigade farhågorna eller tvivlen hos EU:s medlemsstater om det nya energi- och klimatpaket som Europeiska kommissionen lade fram så effektivt förra veckan. I gengäld anser vi att det också ger en möjlighet att skapa nya arbetstillfällen och nya ekologiska innovationer, och att det inte finns någon anledning till oro över den ekonomiska utvecklingen.

Vi håller med om att det här inte bara handlar om politik, utan också ekonomi. Vi skulle faktiskt kunna vara ännu mer ambitiösa. Att bemöta klimatförändringen är faktiskt en framgångssaga för EU-politiken. Det är en stor utmaning inte bara för EU:s politik och ekonomi, utan också för medborgarna. Jag stöder starkt kommissionsledamotens ståndpunkt att också mediernas attityder har stor betydelse. Medierna skulle kunna spela en mycket, mycket viktig roll här. Det paket som Europeiska kommissionen antog i förra veckan är resultatet av en expertstrategi. Principerna om rättvisa och solidaritet finns inbyggd där. Eftersom Europaparlamentet har en mycket viktig roll i antagandet av detta paket förväntar vi oss att parlamentet kommer att axla denna roll på ett mycket dynamiskt sätt.

Någon frågade varför det var nödvändigt att resa till Bali med miljömässigt ohållbara transportmedel. Man kan inte ta sig till Bali utan att använda sig av transportmedel. Vårt svar är dock att det var en mycket välvald destination. Varför? Eftersom det var ... Indonesien är ett utvecklingsland. En av huvudpunkterna i Baliöverenskommelsen var att utvecklingsländerna anslöt sig till detta globala avtal. Ett nå en sådan överenskommelse var lättare på indonesiska Bali än på någon annan plats på jorden.

Jag vill avslutningsvis ta upp frågan om 20/20/20. Kommer dessa mål att nås? EU:s trovärdighet står och faller med uppnåendet av dessa mål, inte minst för att EU:s stats- och regeringschefer vid rådets senaste vårmöte gjorde ett åtagande om 20/20/20-målet. Ordförandeskapet är engagerat och kommer att göra allt för att nå dessa mål.

  Pilar del Castillo Vera (PPE-DE). – (ES) Fru talman, herr kommissionsledamot! Givetvis vill jag gratulera kommissionens och parlamentets företrädare till deras insatser på Bali.

Jag ska inta en mer EU-centrisk och EU-inriktad ståndpunkt när jag i det följande tar upp denna och relaterade frågor.

Jag skulle vilja börja med att säga något som redan har sagts, om än med andra ord, nämligen att behov föder möjligheter. Ju större behov, desto större möjligheter. Vad är det vi står inför? Vi står inför två behov. Det ena är att bekämpa klimatförändringens effekter, som främst beror på utveckling och befolkningstillväxt. Det andra är att lösa frågor som rör försörjningen genom traditionella energikällor, vars användning präglas av osäkerhet, antingen för att tillgången till dem blir allt mer knapp eller för att de finns i geopolitiskt besvärliga områden.

Vari ligger möjligheten? Det finns en möjlighet att utveckla effektiva energiformer som gör det möjligt för oss att upprätthålla vår konkurrenskraft, och som är rena och utsläppsfria. Eftersom det handlar om nya energiformer är det också möjligt att garantera deras försörjning.

Vari ligger problemet? Jag menar att EU-institutionerna brister i ledarskap när dessa frågor ska hanteras – ett bristande ledarskap i kommissionen och i parlamentet. Det finns ett enkelt skäl till detta, nämligen att vi inte klarar av att förklara att ren energi omfattar både förnybar energi och kärnenergi.

Det sker inte, det förklarar man inte, trots att det är de styrandes uppgift att presentera lösningar även om dessa kan vara svåra att diskutera vid en viss tidpunkt.

Kommer vi att hamna i den paradoxala situationen att Kina, Indien och andra tillväxtekonomier har renare energi eftersom de har utvecklat sin kärnenergi och dessutom kan konkurrera med lägre löner? Denna fråga måste absolut lösas, herr kommissionsledamot.

Jag hoppas därför att parlamentet och kommissionen kan diskutera kärnenergifrågan på ett sansat men beslutsamt sätt, eftersom vi fortsätter att gå som katten kring het gröt och blundar för den.

  Dorette Corbey (PSE). – (NL) Fru talman! Bali var bara början, ett välkommet första steg på vägen mot ett internationellt klimatavtal 2009. Framgång kunde nås i elfte timmen tack vare EU:s ledarskap och jag gratulerar Stavros Dimas och hans medarbetare.

I december hålls en global konferens i Poznań. Det blir nästa prov för EU:s ledarskap. EU måste agera samfällt och tydligt förespråka kraftfulla åtgärder. Vi måste se till att resten av världen fullt ut förstår var vi står. EU vill minska växthusgaserna med 30 procent till år 2020. Det är fortfarande vår utgångspunkt i förhandlingarna. Vissa regeringars och industriledares ivriga lobbyarbete mot energi- och klimatarbetet har gett fel signaler.

EU:s ledarskap innebär också att vi i våra 27 medlemsstater kommer att genomföra de utsläppsminskningar som vi kräver av andra länder. Detta är viktigt. I Poznań måste vi visa att EU vill och kan gå längre än en 20-procentig minskning. Om vi ska ta samförståndet på Bali på allvar måste vi börja med minst 25 procent. Vi måste visa att vi kan åstadkomma detta utan att arbetstillfällen går förlorade, och jag tror fullt och fast att ett historiskt klimatavtal kommer att undertecknas 2009. En klok europeisk klimatpolitik är dock en förutsättning för detta.

  Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Klimatkonferensen på Bali var ett prov på om det alls finns några möjligheter till globalt samarbete för att bekämpa klimatförändringen. Det är givetvis en ytterst viktig fråga för hela världen, men den politiska arena där vi verkar är oerhört splittrad och vi måste anpassa våra argument efter olika geopolitiska förutsättningar. Även om framgångarna knappast var sensationella uppnåddes mer än vad man hittills har gjort. Vi fick viktiga partner.

I EU är klimatförändringen en prioriterad fråga. För att uttrycka det enkelt: Ingen vill att ljuset ska slockna hemma hos de egna barnen. Alla EU-länder befinner sig dock inte på samma tekniska utvecklingsnivå och det är också en utmaning för EU. Polen är ett land där 96 procent av elkraften kommer från kol, och att anpassa vår energiindustri till år 2020 kan därför innebära orimliga påfrestningar. Vi här i Bryssel, som är ansvariga för alla EU-medborgares väl och ve, måste ta större hänsyn till enskilda länders förutsättningar och inte sätta ribban så högt att bara ett fåtal länder klarar den.

När det gäller att minska gasutsläppen finns det flera sätt än att diversifiera resurserna. Utsläppsfri kolförbränning är också värt att undersöka. En annan möjlighet är kärnkraft. Förutsatt att man vid byggandet av kärnkraftverk antar särskilda strategier för att hantera alla efterföljande driftfrågor, är kärnkraft en av de renaste energiresurserna.

Jag anser helt enkelt att det är avgörande för vår framtid att vi sätter särskild press på forskarsamhället att utveckla ny teknik som är mycket mer fördelaktig och effektiv för vår planet än den vi har för närvarande.

  Adam Gierek (PSE). – (PL) Fru talman! Det energi- och klimatpaket som föreslagits för EU är en omsorgsfull organisatorisk och rättslig mix som syftar till att kraftigt minska koldioxidutsläppen. Kommissionens ambitiösa planer bygger på antagandet att de klimatförändringar som sker i världen är ett obestridligt faktum och ett resultat av koldioxidutsläppen. Ändå har detta inte bevisats och det bekräftades inte på Bali. Alla prognoser inom detta område bygger helt på datorsimuleringar och utgör inga bevis.

För det första, herr kommissionsledamot, krävs mer tillförlitliga uppgifter om koldioxidutsläppens inverkan på klimatet. Koldioxid är en nödvändig del av fotosyntesen. Är den verkligen ett skadligt ämne? Jag vill fästa er uppmärksamhet på skrivelsen, som nämndes tidigare, från ett hundratal ansedda forskare till FN:s generalsekreterare i december.

För det andra kommer kommissionens åläggande av restriktioner för koldioxidutsläpp i EU, utan att frågan löses internationellt, att hämma den ekonomiska utvecklingen, med allvarliga sociala konsekvenser.

För det tredje, och viktigast av allt, har kommissionen i sitt energi- och klimatpaket struntat i den huvudsakliga slutsatsen från Balikonferensen, nämligen samhällenas anpassning till oundvikliga klimatförändringar, såsom omvandling till stäpp eller öken, dricksvattenbrist, översvämningar osv. Detta är de huvudpunkter man egentligen borde lägga resurserna på, i stället för att, som EU nu planerar, lägga dem på att bekämpa klimatförändringen i Europa.

  Ivo Strejček (PPE-DE). – (EN) Fru talman! I debatten om de så kallade klimatförändringarna utgår vi från ett antal förutsättningar, som kan ifrågasättas. För det första att klimatförändringarna verkligen existerar och till största delen orsakas av människan. För det andra att slutsatserna från FN:s klimatpanel IPCC är de enda som är tillförlitliga och att det inte finns några andra grupper av vetenskapsmän med andra uppfattningar om de globala klimatförändringarna. För det tredje att folk i allmänhet är beredda att prioritera framtiden och offra sin nuvarande levnadsstandard. För det fjärde att europeiska industrier och företag kommer att överleva den globala konkurrensen, även med högre priser. För det femte att vi kommer att lyckas övertyga resten av världen om att rätta sig efter våra krav. När jag lyssnar till den här debatten inser jag att jag hör till en minoritet i kammaren, men låt mig ändå förklara min ståndpunkt.

För det första är klimatpanelens resultat överdrivna. Det finns andra grupper av vetenskapsmän som har andra uppfattningar om klimatförändringarna och deras orsaker. För det andra saknas det bevis för att klimatförändringarna huvudsakligen beror på mänsklig påverkan. För det tredje har klimatförändringarna blivit ett tjusigt verktyg för att manipulera folk. För det fjärde bevisade klimatkonferensen på Bali att det inte finns något brett stöd för överdrivna och extremt dyra åtgärder för att möta klimatförändringarna. För det femte kommer europeiska tillverkare att tvingas baka in politiska beslut i sina priser, något som följaktligen leder till högre priser och till att den europeiska konkurrenskraften på global nivå minskar ytterligare. För det sjätte kommer långtgående planer på att minska utsläppen av växthusgaser att skada utvecklingsländerna, vilket leder till att klyftorna mellan rika och fattiga ökar.

Så vad bör vi då göra? Det vore bättre att skära ner i den legendariska EU-byråkratin, begränsa mängden lagstiftning som genereras på överstatlig nivå och låta folk arbeta och komma med idéer.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – (RO) Vi börjar alla märka av klimatförändringen, oavsett vilken världsdel eller vilket land vi lever i. Vi drabbas av översvämningar, ökenutbredning, vattenbrist, skogsbränder, glaciärsmältning och förändringar av floran. FN har utropat 2008 till året för planeten jorden. Balikonferensen är oerhört viktig för att nå ett avtal efter Kyoto, om att bekämpa klimatförändringen.

EU bör gå i spetsen för att vidta åtgärder för att minska klimatförändringen och anpassa oss till dess effekter. Befintlig EU-lagstiftning och det nya paket som kommissionen lade fram nyligen för att främja förnybara energikällor är bra exempel på detta.

Jag är glad över att vi håller denna debatt under den europeiska veckan för hållbar energi. Transporterna svarar för 30 procent av världens energiförbrukning och tätortstrafiken svarar för 70 procent av utsläppen. Att få med lufttransporterna i systemet med utsläppsrätter är ett mycket viktigt steg. Andra EU-mål bör vara att effektivisera stadstransporterna och främja järnvägs- och vattentransporter, som förorenar mindre.

Vi uppmanar kommissionen och rådet att inkludera klimatförändringen i sina prioriteringar, både i EU:s politik och i unionens internationella förbindelser.

  Agnes Schierhuber (PPE-DE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Balikonferensen var ett steg i rätt riktning och jag vill varmt tacka mina kolleger och kommissionen för det goda resultat jag tycker de har uppnått.

Effekterna av att den genomsnittliga globala temperaturen stiger har redan börjat visa sig på många håll i världen. Det är därför absolut nödvändigt att hålla fast vid målet att begränsa den globala uppvärmningen till högst två grader Celsius över de nivåer som rådde före industrialiseringen. Insatserna för att nå detta mål måste förstärkas och främjas genom nya innovationer, investeringar i forskning och utveckling och, framför allt, investeringar i utbildning. Klimatförändringen hänger samman med jordbruket på tre olika sätt. För det första är jordbruket den tredje största föroreningskällan efter transporter och industri. För det andra är det jordbruket som drabbas hårdast av klimatförändringen, eftersom vår jordbruksproduktion sker utomhus och således är mer direkt exponerad för klimatförändringen än någon annan näringsverksamhet.

För det tredje kan jordbrukare också se klimatförändringen som en möjlighet och dra nytta av den. Nya möjligheter öppnar sig för oss i jordbrukarsamhället, som producenter av förnybara energikällor och, framför allt – i andra och tredje generationerna – som producenter av substitut för petrokemiska produkter, för att inte tala om möjligheterna till nya odlingsmetoder. Jag måste återigen understryka vikten av forskning och utveckling liksom utbildning, särskilt inom jordbrukssektorn. Produktionen av förnybara energikällor är dock synnerligen beroende av utvecklingen och tillämpningen av hållbarhetskriterier.

Klimatförändringen, herr kommissionsledamot, är ett globalt problem, som påverkar hela samhällen, inte bara vissa verksamhetsområden. Därför är denna övergripande EU-omfattande och verkligt globala strategi det enda sättet att hantera den. EU bör ha en ledande och främjande roll i dessa insatser.

  Margaritis Schinas (PPE-DE). – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Vägen från Bali till Köpenhamn står nu öppen och jag anser inte att vi bör låta detta överskugga allt. Det avgörande nu är att vi koncentrerar oss på det nya paket med mål som ni har lagt fram, nämligen de tre 20 till år 2020, som jag kallar det, eller Dimaspaketet som andra kallar det. Som det ser ut nu anser jag dock att detta paket med initiativ bör omvandlas till EU-lagstiftning under de närmaste arton månaderna, till dess att parlamentets mandattid löper ut. Det är vår absoluta prioritering. Många har kritiserat er för att ha gjort paketet alltför ambitiöst, medan andra hävdar att det helt saknar ambitioner. Det skulle jag vilja säga är det ultimata beviset för att ni är på rätt väg.

Låt mig bara kort säga en sak till. Det är inte bara regeringarna och Europaparlamentet som måste axla sitt ansvar, utan också de enskilda medborgarna. Vi kan alla göra bättre ifrån oss på detta område. Allt från trafikstockningar till hur vi bygger och bor i hus berör medborgarna, inte bara regeringarna. Jag hoppas att era insatser i Bryssel ska bidra till att öka allmänhetens medvetenhet om detta.

  Genowefa Grabowska (PSE). – (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! När jag lyssnade till dagens debatt noterade jag med förvåning att uttrycket hållbar utveckling inte användes en enda gång. Det var ett populärt, om än något överarbetat begrepp, så sent som i början av 90-talet, vilket framgår av 1992 års konferens i Rio de Janeiro, där de deltagande länderna enades om att skydda och nyttja miljön på ett förståndigt sätt.

Hållbar utveckling är inte ett omodernt begrepp, en övergående fluga bland politiker och miljövänner. Det är ett begrepp där man strävar efter att förena den ofantliga miljölobbys intressen med industrilobbyns intressen. Låt oss därför se på Balikonferensens resultat i ljuset av den gamla principen om hållbar utveckling – en princip som inte bara värdesätts i Europa utan även internationellt. Vi måste skydda vår planet mot klimatförändringen, men inte till priset av att vår industri går under. Låt oss sträva efter en intelligent kompromiss.

  Jerzy Buzek (PPE-DE). – (PL) Herr kommissionsledamot! Jag deltog i Balikonferensen som medlem av den polska delegationen. Konferensen var en måttlig framgång. EU-länderna ansvarar nu för klimatkonferenserna i Poznań och Köpenhamn. Vilket är det största hindret för att nå verklig framgång?

Jag anser att det är bristen på effektiv, tillgänglig och billig teknik. Vi i EU bör inrikta oss på detta och därmed hjälpa vår själva och vår ekonomi, men också hjälpa andra genom överföring och utbyte av bästa teknik. Det blir mycket billigare än att påtvinga vår industri allt mer drastiska utsläppsminskningar. Detta kräver en översyn av EU:s budget och en överföring av resurser. Låt oss besluta att göra detta.

I år vid klimatkonferensen i Poznań kommer den polska regeringen att föreslå en global översyn av den bästa tekniken. De ledande företagen och de mest utvecklade länderna kommer att presentera de bästa tekniska lösningarna. Om Köpenhamn 2009 ska bli en framgång måste vi först göra Poznań 2008 till en framgång.

  Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Efter att ha deltagit i min femte partskonferens och partssammanträde i FN-regi, återvände jag för första gången från Bali med en känsla av att något uppnåtts i denna oerhört viktiga globala fråga.

Ett av de tydligaste budskapen från Bali var att det brådskar att hitta en mekanism för att se till att avskogningen och skogsförstörelsen ingår i någon form av internationell överenskommelse för tiden efter 2012.

Jag önskar att vi var i en position där vi kunde plussa på ytterligare 20 procent på vårt 20-20-20-paket till 2020. Om vi hade ett gemensamt kreditsystem för att belöna eller kompensera ursprungsbefolkningar, och därigenom minska den nuvarande avskogningstakten, i synnerhet i våra tropiska regnskogar – oaktat den enorma svårigheten i att göra en ungefärlig kartläggning över den befintliga beskogningen – skulle vi kunna minska utsläppen av koldioxid med ytterligare 20 procent, och därför måste ”20-20-20-20 till 2020” vara vårt mål.

Bali resulterade i en färdplan för en global överenskommelse vid partskonferensen i Köpenhamn 2009 (COP15), och eftersom ni mycket skickligt förde EU:s talan vill jag lyckönska er till ert bidrag, herr kommissionsledamot.

  Anni Podimata (PSE). – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot! EU går i spetsen för att bekämpa klimatförändringen och i denna kamp spelar ni en mycket speciell roll. Om EU ska fortsätta att vara en föregångare i denna kamp räcker det dock inte att bara utforma lagstiftningsinitiativ eller fastställa bindande mål. EU måste även ha en ledande roll i genomförandet av de bindande mål det har fastställt, med en så enad front som möjligt. Vi kan se att det finns många stora skillnader mellan EU-medlemsstaternas genomförande av klimatförändringsmålen. Därför väntar vi nu på åtgärder, incitament och initiativ som gör att vi kan minska klyftan och göra insatserna för att nå detta mål för EU-medlemsstaterna som helhet mer samordnade.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Som suppleant i det tillfälliga utskottet för klimatförändringar vill jag understryka Europaparlamentets enorma framgångar vid den globala konferensen på Bali.

Europaparlamentet måste bli en visionär kraft som kräver en bestående hållbar utveckling. Vad måste vi göra härnäst? För det första måste vi vara oförtröttliga i våra ansträngningar. EU måste uppmuntra investeringar i forskning och utveckling i syfte att få fram effektiv teknik som kräver mindre energi.

Vi kan inte bara tala om koldioxid. Att införa allt strängare miljökrav är inte lösningen – det riskerar bara att försätta våra europeiska små och medelstora företag i ett ogynnsamt läge. Vi får inte ta avstånd från nya idéer såsom strategin att hjälpa klimatet att återhämta sig med hjälp av vatten.

Ett team med slovakiska och tjeckiska forskare under ledning av Michal Kravčík, en framstående expert på användning av vatten för att återställa uttorkade tätortsområden, har utformat ett nytt synsätt för vatten. Insamling av regnvatten i vattenbehållare är en enkel, snabb och mycket effektiv lösning. Jag anser att lagring av regnvatten för framtida användning i stället för att låta det rinna ned i marken är en bra strategisk lösning inte bara i USA utan också i Europa. Jag hoppas att kommissionen och rådet kommer att stödja dessa innovatörers idéer och att denna nya syn på vatten ska få det stöd det förtjänar även i Europa.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Det är fantastiskt att lyssna till en debatt och därefter få tillfälle att svara, och lyssna till dem som var på Bali, eftersom vi inte får tillräckligt med information om vad som händer där ute.

Skulle jag bara kunna få ta upp en enskild fråga? Det ligger i tiden att tala om klimatförändringarna och även om medborgarna just nu har engagerat sig i frågan tror jag att det finns en risk för att vi skrämmer iväg dem. Vi måste vara mycket noga med att våra förslag är genomförbara och att vi kan visa upp konkreta resultat.

När det gäller jordbruket, en fråga som särskilt Agnes Schierhuber har berört, vill jag exempelvis nämna att 28 procent av våra utsläpp på Irland kommer från jordbruket. Jag anser att jordbruket redan har dragit ett tungt lass. Vi måste återigen vara noga med att inte kräva för mycket av jordbruket och därmed äventyra vår livsmedelstrygghet. Detta är ingen lätt fråga att lösa. Någon nämnde skogen. Jag tror att vi bör titta på hur vi kan uppmuntra de världsdelar som har stora skogar att inte hugga ner dem, precis som vi försöker uppmuntra våra bönder att inte odla upp permanent betesmark då den utgör en viktig kolsänka.

Låt oss därför göra vad vi kan på global nivå och hoppas att folk ställer sig bakom EU:s ledarskap i den här frågan, för utan det ledarskapet har vi verkligen inte en chans att nå våra mål.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Fru talman! Jag vill först och främst tacka Europaparlamentets ledamöter för deras mycket positiva bidrag.

En sak är klar: i kväll har vi hört samma argument som Förenta staterna och Australien framförde när de inte ville ratificera Kyotoprotokollet. Dessa argument har de övergett sedan dess. Australien har ratificerat Kyotoprotokollet och i Förenta staterna accepteras inte sådana åsikter längre, varken på federal nivå eller delstatsnivå.

Jag hörde också ett felaktigt uttalande, som jag är säker på att ledamoten gjorde i god tro, nämligen att Förenta staterna uppvisar bättre resultat än EU. Om man ser på 2005 års uppgifter ser man dock att Förenta staterna ökade sina utsläpp av växthusgaser med 16,4 procent, medan EU nådde upp till Kyotomålet och släppte ut totalt 7,9 procent mindre växthusgaser 2005, jämfört med 1990 års nivåer. Avståndet är därför stort mellan vad EU åstadkommer och vad Förenta staterna inte lyckas åstadkomma, och det ska framhållas att Förenta staterna skulle minska sina utsläpp med 7 procent enligt Kyotoprotokollet, som landet undertecknade men inte ratificerade. I stället för målet -7 procent uppgick utsläppen till +16,4 procent under 2005, medan EU är på väg att nå sitt mål -8 procent. Bara det är lägre än 1990 års nivåer.

Jag vill också påpeka att Irlands största problem är den stora ökningen av koldioxidutsläpp från transporter. De senaste åren har växthusgasutsläppen ökat med 160 procent. Utan tvivel har jordbruksproduktionen stor betydelse här och det finns många lösningar på det området. Nya Zeeland har till exempel utvecklat särskilt djurfoder som väsentligt bidrar till att minska koldioxidutsläppen.

Handlingsplanen från Bali, som man enades om i december, är en viktig del av diskussionen om den framtida internationella klimatförändringsstrategin. Vår största bedrift är att formella förhandlingar redan har inletts. Det finns nu tydliga tecken på att det nödvändiga målet i kampen mot klimatförändringen håller på att nås, när det gäller klimatöverenskommelsen för perioden efter 2012. Inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändring har inrättandet av en ny ad hoc-grupp godkänts för att förhandla om ett långsiktigt samarbete, tillsammans med en ad hoc-arbetsgrupp som redan arbetar inom ramen för Kyotoprotokollet. Alla parter i FN:s ramkonvention, inklusive Förenta staterna, kommer att delta i dessa förhandlingar. En viktig fråga kommer att vara hur kampen mot klimatförändring ska finansieras. Vi måste hitta sätt att påskynda finansieringen, kanalisera investeringar och göra detta på ett ännu miljövänligare sätt. Det kommer att främja ren teknik och insatser för att anpassa sig till klimatförändringens oundvikliga effekter, vilket leder till investeringar både från den offentliga sektorn men i hög grad även från den privata sektorn. Det är den centrala punkten i förhandlingarna. Låt mig dock understryka hur viktigt det är att vi i EU omedelbart vidtar åtgärder. Som mycket riktigt understryks i er resolution måste vi bland annat intensifiera våra insatser för att få in klimatparametrar i vår utvecklingspolitik.

Jag är övertygad om att vi också kan bli mer framgångsrika inom områden som handel och investeringar på bilateral och regional nivå. Att engagera den privata sektorn i större utsträckning har också avgörande betydelse och måste eftersträvas i högre grad.

Att förebygga avskogning är otvivelaktigt mycket viktigt. Som ni redan mycket riktigt har påpekat kan relativt små investeringar hjälpa oss att göra framsteg både i att bekämpa klimatförändring och förebygga förlorad biologisk mångfald. Vi ska välja denna väg eftersom avskogning kan förebyggas också innan ett avtal ingås eller träder i kraft. Det här är därför ett centralt område vi måste hantera.

Kommissionen är fast besluten att hjälpa EU att behålla sin ledande roll i dessa nya diskussioner om framtidens klimatförändringsstrategi. Jag räknar verkligen med ert stöd i den här frågan. Vi har precis inlett förhandlingar om klimatförändringspolitiken för perioden efter 2012. EU:s ledande roll på klimatområdet kommer att vara central för att se till att denna dialog fortsätter och ger positiva resultat. Vi måste dock alltid komma ihåg att vår ledande roll beror på och styrs av den politik och de åtgärder vi antar inom EU. Klimatpolitikens genomförande i EU och ett snabbt antagande av alla klimat- och energiåtgärder kommer att vara fortsatt avgörande om vi vill behålla vår ledande roll och verka för att de internationella insatserna för att bekämpa klimatförändringen blir framgångsrika.

Jag vill ännu en gång understryka att vi ser fram emot ett fortsatt nära samarbete med parlamentet i denna process.

  Talmannen. – Jag har mottagit ett resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon, den 31 januari 2008.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Sebastian Valentin Bodu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Vi har nyligen fått ett dokument om klimatförändringen som vi alla kan ta till oss. Dokumentet, som har titeln ”Don't fight, adapt – We should give up futile attempts to combat climate change”, har skickats som en öppen skrivelse till FN:s generalsekreterare.

Som titeln antyder uppmanas vi av 100 specialister att acceptera klimatförändringen, inte med resignation utan med entusiasm, med argumentet att koldioxid behövs för fotosyntesen.

Jag är varken kemist eller biolog, men jag har inte kunnat undgå att lägga märke till de senaste årens dramatiska klimatförändringar. Jag kan inte undgå att se att vi inte längre har fyra årstider, utan två. Jag tänker inte finna mig i tanken att jag om tio år kommer att åka skidor inomhus, i en hundrametersbacke. Jag accepterar inte tanken att bara kunna sola mellan fem och sju på morgonen, för att inte få hudcancer. Så jag säger till mig själv att jag struntar blankt i deras fotosyntes – jag vill kunna åka skidor, sola och leva ett normalt liv.

  Gyula Hegyi (PSE), skriftlig. – (HU) FN:s klimattoppmöte på Bali gav inga specifika resultat, men det banade vägen för ett nytt, globalt klimatavtal efter 2012. Tyvärr vill de största utsläppsländerna, däribland Förenta staterna och Kina, fortfarande inte ingå i denna viktiga process för jordens framtid. Mot bakgrund av förberedelserna hittills inför det amerikanska presidentvalet kan vi dock hoppas att den kandidat som vinner valet känner ett ansvar för vår planets framtid, till skillnad från den nuvarande administrationen. Om Förenta staterna skriver under klimatavtalet kommer det förhoppningsvis att bli lättare att övertyga Kina. Vi får givetvis inte glömma bort att EU är den största konsumenten av kinesiska produkter och att vi som köpare bidrar till de kinesiska växthusgasutsläppen.

EU:s företrädare på Bali talade i sina uttalanden om att minska växthusgasutsläppen med 25–40 procent. Förra året röstade Europaparlamentet för en 30-procentig minskning av utsläppen. I kommissionens senaste rapport rekommenderas fortfarande bara en 20-procentig utsläppsminskning till år 2020. Det vore klokt att bringa reda i dessa mål och att stödja samma mål både internt och externt. För min egen del stöder jag givetvis det mer ambitiösa målet att minska utsläppen med 30 procent.

  Daciana Octavia Sârbu (PSE), skriftlig. – (RO) Balikonferensens höjdpunkt var antagandet av en färdplan för ett tryggt klimat i framtiden. Denna nya förhandlingsprocess ska slutföras 2009 och innebär att förhandlingarna om den globala uppvärmningen återupptas efter 2012, då Kyotoprotokollets första steg avslutas.

Konferensens resultat bestod i viktiga beslut till stöd för färdplanen, nämligen anpassningsfonden, överföring av miljöteknik från de rika länderna till de fattiga, åtgärder för att minska utsläpp till följd av skövling och utarmning av skog i utvecklingsländerna. Att bekämpa avskogning är en viktig prioritering i EU:s miljöpolitik och en samordnad insats från medlemsstaternas sida kommer att bidra till att bekämpa den globala uppvärmningen.

Det är ett positivt tecken att handlingsplanen från Bali omfattar strategier för begränsning av miljökatastrofer och metoder för att hantera de förluster och skador som uppstår i utvecklingsländerna till följd av klimatförändringen. EU hade stor betydelse för att konferensen kunde slutföras framgångsrikt och så att vederbörlig hänsyn tas till de senaste vetenskapliga rekommendationerna från FN:s klimatpanel IPCC.

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE), skriftlig. – (HU) Jag välkomnar den kompromiss som nåddes vid klimattoppmötet på Bali liksom beslutet av Europaparlamentets tillfälliga klimatutskott i denna fråga.

Jag anser att Balikompromissen är ett genombrott, eftersom parterna enades om ett mandat för förhandlingar om ett nytt klimatavtal, som ska ersätta Kyotoprotokollet som löper ut 2012. Samtidigt har utvecklingsländerna och Förenta staterna för första gången också gjort utfästelser om att minska klimatförändringens effekter.

Ungerns ståndpunkt är densamma som övriga EU-medlemsstaters. I mars 2007 beslutade Europeiska rådet att minska växthusgasutsläppen med 20 procent till år 2020, jämfört med 1990 års nivå. För att nå detta ambitiösa mål har Europeiska kommissionen utarbetat ett paket för klimatåtgärder och förnybar energi, vilket gör EU till en förebild för övriga industriländer.

Jag hoppas att det betänkande om hållbart jordbruk och biogas som Europaparlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling antog i går också kommer att bidra till att bekämpa klimatförändringen.

Jag vill understryka att klimatförändringen redan är ett reellt problem i Ungern, där ökenutbredningen hotar området mellan Donau och Tisza. Det miljömässiga och sociala förfallet i Homokhátság-området måste stoppas, eftersom det skulle leda till att hotet mot cirka 800 000 människors uppehälle förstärks.

Vi måste stoppa ökenutbredningen i Homokhátság!

(Sammanträdet avbröts kl. 20.40 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman

(1) Se protokollet.