Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2007/2106(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0003/2008

Ingivna texter :

A6-0003/2008

Debatter :

PV 30/01/2008 - 22
CRE 30/01/2008 - 22

Omröstningar :

PV 31/01/2008 - 8.10
CRE 31/01/2008 - 8.10
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0033

Debatter
Onsdagen den 30 januari 2008 - Bryssel EUT-utgåva

22. Handlingsplan för energieffektivitet: att förverkliga möjligheterna (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Fiona Hall, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om handlingsplan för energieffektivitet: att förverkliga möjligheterna (2007/2106(INI)) (A6-0003/2008).

 
  
MPphoto
 
 

  Fiona Hall, föredragande. (EN) Herr talman! Först vill jag tacka skuggföredragandena varmt för deras goda samarbete med det här betänkandet.

Energieffektivitet är avgörande för att minska koldioxidutsläppen, förbättra försörjningstryggheten och öka den ekonomiska effektiviteten. I oktober 2006 utarbetade kommissionen en handlingsplan för energieffektivitet, där den föreslog att energieffektiviteten skulle förbättras med 20 procent fram till 2020 och angav tio prioriterade åtgärder. Åtgärderna gällde allt från apparater till byggnader och transporter och omfattade ekonomiska incitament, medvetenhet om energieffektivitet och mycket annat. EU:s stats- och regeringschefer antog kommissionens handlingsplan i mars förra året och energieffektivitet gjorde stora rubriker när förbundskansler Angela Merkel förklarade att ineffektiva glödlampor borde förbjudas.

Nu är det Europaparlamentets tur att bedöma handlingsplanen. Jag hoppas att vårt betänkande kommer att skicka en stark signal om vad parlamentsledamöterna vill ska ske i fråga om energieffektivitet. Den första signalen från detta betänkande är att vissa av kommissionens förslag inte går tillräckligt långt. Jag vill ge er tre exempel. För det första har vi förslaget om ändring av direktivet om byggnaders energiprestanda: kommissionen föreslår minimikrav på energiprestanda för byggnader och byggnadsmaterial, vilket är bra. Byggnader är avgörande för att minska energibehovet. Byggnader står för mer än 40 procent av vår energiförbrukning, och 75 procent av våra befintliga byggnader kommer att finnas kvar 2050, så vi måste ta itu med energieffektiviteten i befintliga såväl som i nybyggda hus. Men vi borde inte bara sänka tröskeln på 1 000 m2 i direktivet om energiprestanda för byggnader – vi borde ta bort den helt och hållet och tillämpa direktivet på alla byggnader som kräver uppvärmning och kylning, oavsett storlek. Vi behöver också förkorta tidsfristen för att införa normer för så kallade passivhus för såväl bostäder som kommersiella fastigheter i hela EU. Det räcker inte att ha detta som målsättning på medellång sikt.

För det andra, när det gäller apparater, välkomnas förslaget om att införa minimikrav på energiprestanda i kombination med ett dynamiskt system för energimärkning, för att hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen. Men i vårt betänkande uppmanas kommissionen att lägga fram ett enwattskrav för standbyfunktioner och att göra en analys av de potentiella energibesparingar man kan göra om man helt eliminerar standbylägena. I vårt betänkande uppmanas kommissionen också att fastställa tidtabeller för när de mest ineffektiva utrustningarna, exempelvis terrassvärmare, ska vara borta från marknaden.

För det tredje efterlyses mer hjälp till småföretagen, som drabbas särskilt hårt av stigande bränslepriser och har behov av energieffektivitet. Tyvärr har både EU:s och de nationella finansieringsprogrammen en tendens att vara komplicerade. Det går bra för de stora företagen, men mikroföretag med ett fåtal anställda har inte tillräcklig kapacitet för att få tillgång till komplicerade program. Småföretagen måste behandlas som hushåll och erbjudas enkla program och förskottsbidrag.

Det är alltså betänkandets första budskap: vi måste gå lite längre. Det andra viktiga budskapet är att både kommissionen och de nationella regeringarna har misslyckats med att genomföra den befintliga lagstiftningen om energieffektivitet. Kommissionens handlingsplan för att spara 20 procent fram till 2020 är inte en fristående plan. Den är i hög grad beroende av den tidigare lagstiftningen, vars genomförande har varit en skandal. Byggnadsdirektivet har bara införlivats korrekt av en handfull medlemsstater. Ett halvår efter det att tidsfristen löpte ut den 30 juni har en tredjedel av medlemsstaterna ännu inte lämnat in sina nationella handlingsplaner för energieffektivisering. Kommissionen har inte anställt alla de tjugo extra tjänstemän som krävs för att uppfylla åtgandena i fråga om energieffektivitet och därför har man inte hållit tidplanen för handlingsplanen.

Däremot vill jag tacka kommissionen för att den svarat så positivt och konstruktivt på den kritik som lyfts fram i betänkandet och särskilt i skriftväxlingen mellan kommissionsledamot Andris Piebalgs och Angelika Niebler, som har hållit parlamentet informerat om läget.

 
  
MPphoto
 
 

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag tackar Fiona Hall för ett mycket lägligt och viktigt betänkande.

Vi koncentrerar absolut våra ansträngningar på att inte bara genomföra den befintliga lagstiftningen utan också på att faktiskt genomföra vår agenda i fråga om handlingsplaner för energieffektivitet. Jag vill nämna att vi också har nått hållbara framgångar. Denna vecka inrättade vi ”borgmästarförsamlingen” där mer än 100 städer nu ingår. Vi har inom kommissionen antagit ett direktiv om förnybar energi som indirekt kommer att bidra till energieffektiviteten. Vi har antagit förslaget om minskningar av koldioxidutsläppen inom den sektor som inte omfattas av handeln med utsläppsrätter. Vi har antagit ett förslag om utsläpp från bilar. Jag skulle kunna nämna fler mycket kraftfulla åtgärder där kommissionen har gjort det som krävs. Vi har inte bara gjort det som krävs i lagstiftningsfrågor. EU-veckan för hållbar energi är ett gott exempel på hur kommissionens politik för att främja energieffektivitet och hållbar energi ger resultat.

Jag anser att vi bör stärka genomförandet. Kommissionen har börjat inleda 59 överträdandeförfaranden för bristande genomförande. Hittills är 42 överträdandeförfaranden igång. Kommissionen kommer att fortsätta att arbeta med detta och kommer också kontrollera att all lagstiftning är förenlig med bestämmelserna. Europeiska kommissionen är starkt inriktad på detta. Jag menar att det nuvarande lagstiftningsförslaget om sektorer som handlar med utsläppsrätter, om sektorer som inte handlar med utsläppsrätter och om förnybar energi definitivt kommer att tvinga medlemsstaterna att lägga större tonvikt vid energieffektivitet.

När det gäller handlingsplanerna för energieffektivitet fick vi en ganska ljummen inledning. Jag skrev till ministrarna och påminde om deras skyldighet att rapportera och att utarbeta kvalitativa planer, och nu har 21 av de 27 medlemsstaterna gjort detta. Vi har gjort en preliminär analys av handlingsplanerna för energieffektivitet, något som ingår i paketet och som ibland kommer lite i skymundan för lagstiftningsinsatserna. Jag tycker att vi gör rätt i att fortsätta med detta.

När det gäller de frågor som Fiona Hall tog upp ingår en översyn av byggnadsdirektivet i årets arbetsplan. Vi håller nu på att färdigställa en definition av energiprestanda i apparater. Vi kommer också att ändra märkningsdirektivet. Vi gör faktiskt allt det som Europaparlamentet har begärt av oss.

Men jag anser att det här direktivet också ger mycket goda riktlinjer för kommissionen att följa, eftersom det är så konkret. Jag skulle kunna säga att i vissa fall har saker blivit bättre och i andra har de blivit sämre. Jag tycker verkligen att vi är uppmärksamma, men vi kunde vara ännu uppmärksammare. Vi kommer helt klart att göra det som krävs. Detta betänkande kommer inte att hamna i byrålådan, utan vi kommer att använda det som arbetsdokument. Jag kommer fortlöpande att informera parlamentet om vårt arbete i fråga om energieffektivitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Evangelia Tzampazi (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Betänkandet är fullständigt och samstämmigt. I yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet har vi framhållit de viktiga frågorna. Det är allmänt erkänt att en förbättring av energieffektiviteten är det snabbaste, hållbaraste och mest ekonomiska sättet att minska utsläppen av växthusgaser och förbättra energieffektiviteten. Vi bör uppmuntra forskningen och miljöinnovationer genom utveckling av energieffektiva tekniker, dock utan att bortse från kravet på att förändra våra konsumtionsvanor. Vi har betonat att den offentliga sektorn kan medverka till att EU:s mål nås genom att välja energieffektiva produkter och tjänster.

Jag bör påpeka att som EU-medborgare kan vi alla bidra till denna insats, både genom att utforma politiska riktlinjer och tillämpa gällande lagar, genom de val vi gör i vår vardag.

 
  
MPphoto
 
 

  Avril Doyle, för PPE-DE-gruppen.(EN) Herr talman! Jag håller med Fiona Hall när hon i sitt betänkande påpekar att energieffektivitet är det mest kostnadseffektiva och omedelbart tillgängliga verktyget i kampen för att minska utsläppen av växthusgaser.

Ja, kommissionen har rätt när den i sin handlingsplan för energieffektivitet konstaterar att det mer än något annat krävs politisk vilja och politiskt engagemang på nationell, regional och lokal nivå, om dessa mål ska uppnås.

Hela betänkandet har med rätta varit kritiskt mot både kommissionen och medlemsstaterna för att de inte har gjort mer för att genomföra den befintliga lagstiftningen om energieffektivitet. Dessa påtrycktningar har lett till att kommissionsledamoten nu utökar antalet tjänstemän som arbetar med energieffektivitet och jag har förstått att han kommer att inrätta en särskild enhet som ska följa upp planen för energieffektivitet, vilket understryker den prioritet som kommissionen äntligen ger åt energieffektivitet för att bidra till att minska koldioxidutsläppen och lösa den avgörande frågan med klimatförändringarna.

I parlamentets betänkande visas emellertid att framstegen när det gäller att få medlemsstaterna att lämna in sina nationella handlingsplaner för energieffektivitet fortfarande går sorgligt långsamt och jag ber kommissionsledamoten att fortsätta pressa medlemsstaterna om detta.

Också på Bali kritiserades EU för att inte lägga tillräckligt stor tonvikt vid energieffektivitet och våra insatser för att minska våra koldioxidutsläpp. Vi behöver en blandning av lagstiftningsåtgärder och marknadsbaserade åtgärder. Om exempelvis all belysning i EU byttes mot ny teknik skulle vi kunna göra enorma energibesparingar. Femtio miljoner oljefat skulle kunna sparas och koldioxidutsläppen skulle minskas med 28 miljoner ton per år.

Vi väntar på kommissionens översyn av direktivet om energimärkning i år, eftersom den nuvarande märkningen från A till G för hushållsapparater inte ger något ytterligare utrymme för ökad energieffektivitet. Även om denna märkning är mycket tydlig och konsumentvänlig skapar den nu marknadsföringsproblem för riktigt effektiva produkter, eftersom gränsen är nådd. Många apparater klassas som A+ eller A++ – kategorier som inte ens finns. Å andra sidan finns det i dag 188 miljoner hushållsapparater i EU som är mer än tio år gamla och som är skrämmande ineffektiva.

Jag tackar Fiona Hall för hennes omfattande betänkande och jag rekommenderar mina kolleger att rösta ja till det.

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Gierek, för PSE-gruppen. – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Betänkandet av Fiona Hall, som jag vill gratulera till ett nyanserat förhållningssätt, uppmärksammar att medlemsstaterna och kommissionen dröjer länge med att genomföra gällande lagstiftning på området.

Effektiv användning av primärenergi är beroende av att dess omvandling till elektricitet effektiviseras, att det införs standarder för en minsta slutanvändning av energi, att byggnaders värmesystem moderniseras i stor omfattning, att det på bred front införs samgenerering genom avskaffande av administrativa hinder och att energiöverföringsförluster och friktionsrelaterade förluster minskas.

I rapporten framhålls också problemets globala omfattning och kravet på att minska utsläppen av växthusgaser. Bostäder står för ca 40 procent av all energiförbrukning, och en modernisering av deras värmesystem skulle kunna minska tillförseln med åtminstone hälften, dvs. 20 procent av all energi som förbrukas. Samgenerering, tillsammans med minskade energiöverföringsförluster, kan dessutom dubbla energieffektiviteten. De besparingar av primärenergi som kan göras genom att använda känd teknik, dvs. modernisering av värmesystem och samgenerering, kan sammantaget uppskattas till mellan ca 25 och 30 procent, vilket ger en motsvarande minskning av koldioxidutsläppen.

Paradoxen är dock att genomförandet av dessa planer kan hämmas av senare bestämmelser från Europeiska kommissionen, särskilt restriktiva standarder för koldioxidutsläpp, som för äldre kraftstationer och värmeverk i behov av modernisering ökar produktionskostnaderna och minskar utrymmet för investeringar i upprustning.

En annan aspekt på problemets globala karaktär är behovet av att utarbeta gemensamma standarder för miljömässig lämplighet som ska tillämpas både inom Europeiska unionen och dess partnerländer. Detta är en grundförutsättning både för förmånligt samarbete och för rättvis konkurrens på världsmarknaderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Jorgo Chatzimarkakis, för ALDE-gruppen. – (DE) Herr talman! Låt mig börja med att tacka och gratulera min kollega Fiona Hall, som har kommit med det rätta svaret på ett mycket viktigt och rättsligt grundläggande initiativ från kommissionen. Jag måste lovorda kommissionsledamot Andris Piebalgs för att ha ställt sig i spetsen för dem som arbetar för energieffektivitet, eftersom energieffektivitet utan tvekan är en av de viktigaste källorna till självförsörjning på energi. Den är också en källa till innovationer, för om vi gör allt som vi föreslår i betänkandet kommer vi att placera oss långt fram på området, även med globala mått mätt, när det gäller innovation och målen med Lissabonprocessen.

Hur som helst slås jag av den överdrivna kritiken av människors livsstil på vissa punkter i betänkandet. Låt mig bara nämna ett exempel: i punkt 16 hävdas utan omsvep att kommissionen bör ta bort vissa apparater från marknaden. Terrassvärmare pekas särskilt ut, eller Heizpile – ”värmesvampar”, som vissa kallar dem i Tyskland. Hysteri kring klimatförändringarna framkallar ibland verkligt totalitära inslag!

Vi har just lyckats driva ut rökarna från caféerna. Enligt min mening var det rätt och jag har inga problem med det. Många caféägare har nu agerat smart och placerat terrassvärmare utanför lokalen. En ny kultur har utvecklats. Människor har börjat träffas utomhus om kvällarna, där de kan röka, och nu kommer EU-politikerna, det fåtal individer som vi är här, och talar om för 490 miljoner människor hur de får och inte får göra på sin fritid. Vi försöker än en gång ändra på livsstilar. Jag tror inte att medborgarna kommer att stå ut med detta särskilt länge till.

Det är rätt att målen med klimatskyddet bör formuleras tydligt, men vi måste verkligen fråga oss själva om vi bör sträva efter att reglera detaljer i människors sätt att leva. Eller vill vi förbjuda terrassvärmare på de julmarknader vi har i Tyskland och – ja, Claude – Luxemburg, Belgien och Österrike? Vi skulle göra klokt i att inte glömma medborgarna och undvika att blanda oss i en så trevlig del av samhället som människors privatliv.

 
  
MPphoto
 
 

  Mieczysław Edmund Janowski, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Människan har hittills orsakat allvarliga miljöskador, för vilka hon själv är den viktigaste faktorn. Detta beror i hög grad på energianvändning, och Fiona Halls betänkande om rationellt bruk av energi är därför högst välkommet.

Jag uppskattar särskilt det faktum att betänkandet omfattar krav på byggnader. De högsta standarderna för energieffektivitet och värmeisolering bör inte endast tillämpas på nya byggnader, utan även vid renovering av befintliga byggnader.

Nästa sak är att använda belysning baserad på lysdioder, som är energibesparande och räcker länge. Många elektriska hushållsapparater skulle dessutom kunna förbruka mycket mindre energi när de används. Energibortfall när apparater står i stand by-läge måste också undvikas.

Jag stöder skattelättnader för rationell energiförbrukning. Att informera allmänheten om energifrågor är också mycket viktigt och bör starta under barndomen. Det här måste vi göra om vår planet ska ha en framtid.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Claude Turmes, för Verts/ALE-gruppen.(EN) Fru talman! Hallbetänkandet ringer i varningsklockorna. Vi befinner oss mitt i EU:s vecka för hållbar energi, men hur positivt detta evenemang än är får det inte avleda uppmärksamheten från att framför allt regeringarnas resultat under de senaste två, tre åren när det gäller energieffektivitet är en enormt stor besvikelse. Att inte genomföra lagstiftning och att överlämna handlingsplaner för energieffektivitet som inte är några planer utan bara någon slags sammanställning – detta är löjligt!

Jag vädjar till premiärministrarnas stolthet. Kom igen, premiärministrar! Ni kommer till Bryssel i mars ett år efter det historiska toppmöte där ni höll en massa tal om att den främsta prioriteringen av alla är energieffektivitet, och sedan kommer ni ett år senare och har åstadkommit så gott som ingenting i egenskap av regeringar!

Jag tycker att vi alla borde gå samman för att tvinga regeringarna framåt. Kommissionen måste godkänna och ta nya initiativ för att bygga vidare på kraftvärmeproduktion och märkning av energibesparingar.

När det slutligen gäller min gode vän Schatzi:

för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Den enda som är fåing här är ni, eftersom det har funnits julmarknader långt innan terrassvärmaren uppfanns, och jag tror att parlamentet är i sin fulla rätt att åtminstone ställa frågan hur inkonsekventa vi är när det gäller klimatförändringar. Det är inte frågan om att blanda sig i människors sätt att leva; det är en fråga om att lägga band på ett sår, vilket är vad parlamentet måste göra om vi vill att det ska läka.

 
  
MPphoto
 
 

  Nils Lundgren, för IND/DEM-gruppen. – Fru talman! Det råder stor enighet i EU om att vi måste minska utsläppen av växthusgaser för att hejda en klimatförändring, men detta får inte leda till ett byråkratiskt samhälle utan frihet och dynamik.

Då gäller två grundprinciper: Vi ska sätta upp mål för utsläppen för varje land och sedan lämna till dessa länder och till marknaden att nå målen under fri tävlan och vi ska med tillräckligt dyra utsläppsrätter internalisera kostnaderna för utsläpp. Då kommer dessa automatiskt med i alla de miljarder ekonomiska beslut som tas varje dag runtom i världen av hushåll och företag. Då väljer hushållen självmant lågenergilampor, biltillverkare gör bränslesnåla fordon, fastighetsägare bygger passiva hus, energiproducenter får fram energi med låga utsläpp. Då lönar sig forskning och utveckling på området.

Men EU ska inte införa förbud och detaljregleringar. Därför ska vi säga nej till förbud mot terrassvärmare. Därför ska vi säga nej till skattelättnader för att riva hus och nej till offentlig finansiering av energisparande.

 
  
MPphoto
 
 

  Anni Podimata (PSE). – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag vill först gratulera föredraganden, Fiona Hall, till hennes modiga helhetsgrepp om energieffektivitet, vilket sträcker sig mycket längre än Europeiska kommissionens förslag.

Med tanke på dagens energisituation är energieffektivitet det effektivaste verktyget för att motverka klimatförändringarna, eftersom systemet för handel med utsläpp av växthusgaser ännu inte har gett önskade resultat.

När det gäller energieffektivitet måste tonvikten läggas på byggsektorn, som står för mer än 40 procent av vår energiförbrukning. I Grekland förbrukar byggsektorn ca en tredjedel av de totala energiresurserna och bidrar med 40 procent av koldioxidutsläppen. Grekland har trots det ännu inte införlivat direktivet om byggnaders energiprestanda med nationell rätt. Grekland klandrades nyligen av EG-domstolen för detta, och landet listades också bland de tio länder som ännu inte har utarbetat en nationell handlingsplan för energieffektivitet. Men även om det är grundläggande att harmonisera nationell lagstiftning med EU:s lagstiftning, är det inte tillräckligt om vi ska nå de mål vi vill uppnå. Det gläder mig att kommissionsledamoten betonade att EU så långt som möjligt måste trycka på att alla medlemsstater strävar efter energimålen på ett samstämmigt sätt.

De åtgärder och incitament som föreslås i betänkandet, som tillgång till strukturfondsmedel för finansiering av energieffektivitet, en höjning av den minimiandel som tilldelas genom strukturfonderna och Sammanhållningsfonden, skatteincitament och, framför allt, reducerad mervärdesskatt på energieffektiva hus och små och medelstora företag, kan innebära enormt mycket för detta syfte.

Målet som rör klimatförändringar kan inte uppnås på egen hand, utan av alla medlemsstater tillsammans. Om vi vill att EU ska fortsätta att stå i spetsen för denna satsning och förhandla kraftfullt med andra stater måste vi prioritera att minska skillnaden mellan de länder som spelar en ledande roll och de som släpar efter.

 
  
MPphoto
 
 

  Jerzy Buzek (PPE-DE). – (PL) Herr kommissionsledamot! Jag vill gratulera er till de åtgärder som vidtagits. Europas största problem i dag är energianvändningen och dess inverkan på klimatet. Detta är i dag viktigare för Europa än livsmedelsproduktionen – det kan vi vara säkra på. Efter att ha kontrollerat noggrant har jag kommit fram till att minst åtta ordförandeskap i rådet har prioriterat detta, vissa som nummer ett. Men om energifrågor är så viktiga måste de få motsvarande finansiering. Annars kommer vi att fortsätta att deklamera tomma ord utan att ha någonting som stöder dem.

Vi vet hur mycket mervärde som kan genereras när vi i Europeiska unionen verkar tillsammans. Om vi delar våra erfarenheter, väljer de bästa lösningarna och kombinerar dem kan vi vara säkra på stora framsteg. Så frågan är: är vi beredda att lägga gemensamma EU-medel på forskning, teknik, innovation och utveckling inom energisektorn?

Den energieffektivitet vi talar om – lämplighet och besparingar – är ännu viktigare än förnybar energi eller rent kol. Men av den totala budget på ett tusen miljarder euro är det bara några hundra miljoner euro på sju år som tilldelas gemensamma europeiska forsknings- och utvecklingsprogram.

Jag uppmanar kommissionsledamoten, Europeiska kommissionen och Europeiska rådet att tänka över frågan och välja vägen till snabb teknisk utveckling innan vi måste införa mycket strikta utsläppsstandarder.

 
  
MPphoto
 
 

  Vladimir Urutchev (PPE-DE). – I dag i kammaren diskuterar vi än en gång viktiga energifrågor, vilket visar att en av EU-institutionernas högsta prioriteringar är att ta ett grepp om energifrågornas samspel med klimatförändringarna. Fiona Halls utmärkta och heltäckande betänkande visar också detta.

Energieffektivitet är definitivt en av de grunder som kommer att stödja vår energipolitik under lång tid framöver. EU-medborgarna inser vilken roll de har och vad energieffektivitet betyder för att nå målen med klimatstabilisering och en framtid med ökad energisäkerhet. Med tanke på allmänhetens stöd och en gynnsam politisk situation uppmuntrar jag kommissionen att visa ännu mer initiativförmåga och använda alla mekanismer för att påverka beteendet, så att de ambitiösa målen om 20 procent nås och så att alla européer kan märka energieffektivitetens fördelar.

Om vårt yttersta mål är att rädda planeten från katastrofala klimatförändringar och samtidigt ha ett energisäkert och konkurrenskraftigt Europa på den globala marknaden, då bör de återstående 80 procenten av energin ägnas lämplig uppmärksamhet. Dessa 80 procent innefattar kärnenergi som just nu underskattas och som fortsätter att överskuggas av de två senaste årtiondenas fruktan och dogmer. Vi behöver föra samman all vår klokskap och vårt förnuft för att övervinna detta och börja diskutera kärnenergi öppet och tydligt som en affärsverksamhet och en möjlighet som mänskligheten och Europa inte har råd att gå miste om. Alla vi i kammaren har det politiska ansvaret att förverkliga detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Lambert van Nistelrooij (PPE-DE). – (NL) Det gläder mig mycket att få ordet genom att använda mig av fånga blicken-metoden. Debatten om Fiona Halls betänkande har tydligt visat att vi måste gå snabbare fram. Det finns så många möjligheter till energieffektivitet. Det är vad vi i Nederländerna kallar ”lågt hängande frukt”: om vi griper tag i dessa möjligheter kan vi mycket snabbt hjälpa till med att nå de gemensamma mål vi har fastställt för oss själva, som vi upprepade på Bali och på nytt bekräftade i kommissionens paket från den 23 januari. Andris Pieblags har spelat en mycket viktig roll här.

I utskottet för regionalpolitik noterade vi – och Jerzy Buzek nämnde detta – att under perioden fram till 2006 var det helt möjligt att prioritera energi och energieffektivitet bland strukturfondernas mål, men endast 1,16 procent spenderades på detta. Nu aviserade Danuta Hübner i diskussionerna med utskottet för regionalpolitik i förra veckan att förordningen skulle revideras och att dessa frågor skulle prioriteras högre i programmen för 2007–2013. Så min slutsats här är att vi behöver gå snabbare fram och använda de befintliga instrumenten på EU-nivå på ett bättre sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman! Jag tackar parlamentsledamöterna för en mycket innehållsrik debatt. Som jag sa tänker kommissionen följa handlingsplanen för energieffektivitet. Jag vet att ni ibland önskar att vi kunde agera snabbare, men det finns vissa åtgärder som vi också bör vidta – bättre lagstiftning, offentligt samråd och konsekvensbedömning. Allt tar tid. Jag anser att det behövs en diskussion om lagstiftning och om incitament. Båda dessa instrument måste vara balanserade, men båda bör användas.

I dag träffade jag en minister från Montenegro. Detta land har utvecklat en utmärkt strategi fram till år 2025, men jag uppmanade honom att satsa stort på lagstiftning, för detta är ett land där antalet byggnader kommer att öka enormt. De kommer inte att avskräcka investerare om de ställer mycket tuffa krav på att förnybara energikällor ska införas direkt. Alla normer och landet kommer att gynnas av detta. Annars kommer skattebetalarna att få betala för ytterligare energiförsörjning.

Jag menar alltså att det krävs ambitioner. Vi har infört nya riktlinjer för budgeten. Vi måste göra mycket mer för att fastställa när statligt stöd ska tillämpas för ny teknik, energieffektivitet och förnybar energi. Dessutom arbetar vi med en internationell plattform för energieffektivitet som kan skapa synergieffekter på internationell nivå. Men det är inte bara kommissionen som bestämmer över budgeten, utan även parlamentet.

Jag är mycket tacksam för det arbete Jerzy Buzek har utfört för det sjunde ramprogrammet. Jag tycker att vi fortfarande har stora resurser. Detta är också en del av ert utmärkta arbete och av arbetet här i parlamentet. Frågan om en ökning av budgeten, eller en omfördelning, är mycket mer komplicerad och jag kan inte svara på den. Jag skulle inte ha något emot mer pengar i mina kollegers budget – Janez Potočniks budget eller budgeten för yttre förbindelser – men detta bör beaktas tillsammans i budgetdiskussionerna.

Därför tycker jag att detta är ett utmärkt betänkande. Det är inte alltid så snällt mot kommissionen, men det här handlar inte om att vara snäll. Vi talar om energieffektivitet och även kommissionen kommer absolut att ha högt ställda mål här.

 
  
MPphoto
 
 

  Fiona Hall, föredragande. − (EN) Fru talman! Jag tackar mina kolleger för deras positiva och stödjande kommentarer och vill än en gång säga att jag uppskattar att kommissionen är så konstruktiv i sina svar på parlamentets kritik.

Det är bara två saker jag vill ta upp. För det första tycker jag verkligen att det är synd att inte mer uppmärksamhet har ägnats åt kommissionens bedömning av handlingsplanerna om energieffektivitet, som släpptes tillsammans med energipaketet i förra veckan, för det var en mycket oroväckande nedslagen bedömning. Det är uppenbart att de nationella regeringarna ännu inte är tillräckligt ambitiösa i sina handlingsplaner. De har ingen framförhållning inför 20-procentsmålet och i vissa medlemsstater råder det – för att citera kommissionen – ”stora skillnader mellan det politiska åtagandet om energieffektivitet och de åtgärder som antagits”. Jag tycker att detta är oroväckande.

För det andra innebär det faktum att vi nu har direktivet om förnybar energi, och de mål som fastställs där, att energieffektivitet är viktigare än någonsin. Om vi ska nå det bindande målet på 20 procent för hela EU måste vi hålla energibehovet under kontroll. Vi kan bara uppnå 20 procent om den totala energiförbrukningen minskar i stället för att tillåtas öka.

Därför hoppas jag att detta betänkande verkligen innebär en omstart och att det innebär att klyftan mellan den politiska retoriken om energieffektivitet och dess faktiska tillämpning börjar minska.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon, torsdagen den 31 januari 2008.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE), skriftlig.(RO) Jag välkomnar att detta betänkande har utarbetats och den övergripande synen på energieffektivitet i Europeiska unionen, med avseende på ämnen och geografi. Det är viktigt att vi i dag talar om en handlingsplan och de närmare detaljerna i en sådan plan – detta visar att vi tar konkreta steg i den här riktningen.

Som föredragande om regionalt samarbete i Svartahavsområdet vill jag framhålla hur viktig energieffektivitet är i detta område, för att nå målet om energisäkerhet och ett minskat beroende av energikällorna.

Jag uppskattar också det internationella förhållningssättet till ämnet och undersökningen av de globala utmaningarna. Jag välkomnar Europaparlamentets medvetenhet om det faktum att i framtiden kommer Ryssland inte att kunna möta den inhemska och avtalsenliga efterfrågan på gas, och att landet uttrycker oro på den punkten.

Detta ger oss anledning att upprepa vikten av två stora mål för EU:s institutioner: att öka den andel av EU:s energiimporter som ersätts med andra källor, effektiva sätt att säkra försörjningstryggheten, och behovet av att främa energireformer i Svartahavsområdet och EU:s grannländer, i syfte att skapa en öppen och hållbar energisektor.

 
  
MPphoto
 
 

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig.(EN) Den handlingsplan som har ett mål på 20 procents bättre effektivitet fram till 2020 är ambitiös, men nödvändig. Å andra sidan är det meningslöst att fastställa mål om viljan att uppnå dem saknas. Av sammanlagt 21 åtgärder som var planerade att slutföras senast 2007 fullföljdes till exempel endast tre helt och hållet. Det är ett dystert rekord. Det är sant att många andra åtgärder pågår, men det går inte att vara stolt över att mindre än 15 procent av projekten är slutförda.

Jag skäms över att säga att i mitt land Malta har man inte tagit upp frågan på ett seriöst sätt. På en ö där det finns sol och vind i överflöd kunde man vänta sig att dessa båda element skulle utnyttjas till fullo.

När det gäller solenergi är det bara ett fåtal privata, kommersiella och offentliga byggnader som använder denna alternativa energikälla.

Vindkraft var populärare förr i jordbruksområdena. Regeringen tänker uppföra vindkraftsparker ute till havs trots att det inte finns någon utvecklad teknik för djupen i de maltesiska vattnen. Dessutom har en stor aktör, som väntat på att uppföra fyra vindkraftverk som skulle generera energi, fått veta att tillstånd inte kommer att beviljas av estetiska skäl.

 
  
MPphoto
 
 

  András Gyürk (PPE-DE), skriftlig. (HU) Att förbättra energieffektiviteten är den mest uppenbara lösningen för att minska utsläppet av skadliga ämnen. Gemensamma insatser på detta område kan också verkligen medverka till att få bort Europas beroende av energiförsörjning.

Den största möjligheten att spara energi ligger kanske i industribyggnaders och bostäders effektivitet. Det gäller i allt högre grad unionens nya medlemsstater. De socialistiska tunga industrianläggningarna och de höghus som är hem för hundratusentals människor, och som är så utmärkande för regionen, har blivit en symbol för energislöseriet. Det är en välkommen utveckling att Europeiska kommissionen har erkänt den specifika situationen i de f.d. socialistiska länderna i sin handlingsplan, och att den anger att främjande av energieffektivitet är ett prioriterat mål i de nya medlemsstaterna.

Vi känner att det är olyckligt att flera medlemsstater inte håller sina löften när det gäller att tillämpa lagstiftningen om energieffektivitet. Den ungerska regeringen har till exempel, samtidigt som den talar om klimatskyddsåtgärder, skjutit upp antagandet av den nationella handlingsplanen för energieffektivitet i flera månader.

Samtidigt bör det välkomnas att vissa samhällen trots detta tar vara på möjligheterna. Ett bra exempel på detta är det program som startade i Óbuda, en av de största stadsdelarna i Budapest, och som innebär att många höghus kommer att renoveras under kommande år, med hjälp av gemenskapsstöd.

Vi är övertygade om att EU har förmåga att spela en ledande roll när det gäller energieffektivitet. Det är också dess främsta intresse. Det effektivaste sättet att använda energi betyder också en effektivare ekonomi, nya jobb, bättre konkurrenskraft och, sist men inte minst, en drägligare miljö.

 
  
MPphoto
 
 

  Gábor Harangozó (PSE), skriftlig. – (EN) För det första välkomnar jag Fiona Halls initiativbetänkande. Betänkandet kommer vid en tidpunkt då alla initiativ för att stärka konkreta åtgärder för större energieffektivitet bör välkomnas varmt. Energieffektivitet är verkligen det effektivaste målet eftersom man använder redan tillgängliga tekniska verktyg för att snabbt svara på utmaningarna med global uppvärmning och begränsade fossila resurser. Nu har vi satt igång en plan för att minska energiförbrukningen och det är avgörande att vi når våra mål i tid. Naturligtvis innebär en sådan plan enorma kostnader och ekonomiska uppoffringar. Dessa kostnader och uppoffringar kommer att vara särskilt svåra för de länder som har lägst budget och minst utvecklad ekonomi. Det är avgörande att energieffektivitetsmålen inte förvärrar läget för de svagaste ekonomierna och industrierna i de fattigaste medlemsstaterna. Därför krävs övergångsåtgärder för att stödja de sårbaraste sektorerna och länderna när lagstiftningen genomförs, för att undvika marknadsmisslyckanden. På lång sikt finns det förstås en enorm kostnadseffektiv potential med energibesparande åtgärder och en kraftfullare politik för energieffektivitet skulle sannolikt gynna arbetsmarknaden i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. (FI) Det finns förmodligen få beslut som har så långtgående effekter och som är så självmotsägande som rådets treuddiga plan om klimatpolitik såsom den presenterades våren 2007: minskade utsläpp med 20 procent, 20 procents energibesparingar och en andel förnybara energikällor på 20 procent, allt senast år 2020. Det tredje bindande målet hotar tyvärr att påskynda klimatförändringarna. Innan detta har blivit tydligt kan bara de två första målen ge klimatfördelar.

Att spara energi specifikt för att förbättra energieffektiviteten är självklart ett av de mest effektiva verktygen i kampen mot klimatförändringarna. Det finns ett brett samförstånd om detta och om innehållet i parlamentets betänkande och jag skulle vilja tacka Fiona Hall för att ha gjort detta möjligt.

Vad som är hedrande med detta betänkande är att det här visas en förståelse av frågans vidd och de alternativ som erbjuds: tonvikten på energieffektivitet måste ha en effekt som genomsyrar hela samhället. Det måste beröra all planering och alla verksamheter på alla nivåer. Målen med energieffektivitet och gällande bestämmelser måste också omfatta utrustning, byggnader, energiproduktion och energiöverföring, transporter och konsumtionsvanor.

Vi måste agera direkt. Därför är det beklagligt att parlamentet ska behöva påminna kommissionen om att det redan finns lagstiftning på plats inom detta område. Hittills har graden av genomförande bland medlemsstaterna varit allt annat än tillfredsställande, vilket är något som kommissionen bör ägna sin uppmärksamhet.

Att förbättra energieffektiviteten handlar om ansträngning – var det bästa resultatet för klimatet kan uppnås med hänsyn tagen till marknadsvillkor. Ett exempel på detta är de olika standardiseringssystemen. Vi måste se upp med oflexibel lagstiftning: om den bäst tillgängliga tekniken är underkastad ett system med både hot och löften, då är de insatser som görs tillräckliga. Lagstiftarens pedantiska inblandning i metoder och tillvägagångssätt leder bara till att organisationerna i fråga tröttas ut.

 
  
MPphoto
 
 

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN), skriftlig. (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! I denna debatt om rationell energianvändning vill jag, även om jag instämmer i föredragandens, Fiona Halls, huvudargument, uppmärksamma några frågor som är särskilt viktiga för de nya medlemsstaterna.

1. För att minska klyftan mellan dem själva och de mest utvecklade EU-länderna måste de nya medlemsstaterna utvecklas två till tre gånger snabbare än de senare, dvs. med en årlig BNP-tillväxt på minst sex procent. En sådan tillväxttakt kommer att innebära en betydande ökning av koldioxidutsläppen, något som inte vägdes in i de förslag som Europeiska kommissionen lade fram nyligen i sitt paket om energi och klimatförändringar.

2. Kommissionens förslag inriktas tydligt på att begränsa användningen av kol, vilket framför allt kommer att drabba ekonomier som Polen, där energiproduktionen i huvudsak bygger på förbränning av olika slags kol.

3. Förslaget att energiproduktionsindustrin kommer att behöva köpa alla rättigheter att släppa ut koldioxid genom auktionsförfarande från och med 2013 kommer att leda till enorma energiprisökningar, som kommer att bli särskilt smärtsamma för de inhemska ekonomierna. För närvarande, när den polska energiproduktionsindustrin köper enbart tio procent av sina utsläppsrättigheter genom auktionsförfarande, har priset på elkraft stigit med ca 15 procent under 2007, och det kommer att höjas under de närmaste åren med ytterligare 20 till 30 procent.

 
  
MPphoto
 
 

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. (EN) Detta betänkande om energieffektivitet kommer i rätt tid – med hänsyn till vår oro i fråga om klimatförändringarna och behovet av att ta itu med den ändliga energiresursen fossila bränslen.

Men att undanröja energislöseri är positivt i sig, även ur en rent självisk synvinkel, då förbättrad energieffektivitet borde minska kostnaderna för hushåll och företag.

Många enskilda personer inser att vi måste vara mer medvetna om hur vi använder energin. Många vet redan att en TV i standbyläge använder 45 procent av den el som förbrukas av en påslagen TV, att elektrisk utrustning i standbyläge förbrukar 10 procent av hushållselen i EU och att telefonladdare som lämnas anslutna till eluttaget förbrukar energi – varav 95 procent går till spillo.

Visserligen kan alla stänga av elektriska apparater, men vore det inte mer effektivt om tillverkarna utformade utrustning som gör det möjligt att undanröja energislöseriet?

En kombination av utveckling inom tillverkningen och ökad medvetenhet hos konsumenterna kommer att ge resultat, men industrin behöver incitament för att utveckla nya produkter med hänsyn till energieffektivtiet och allmänheten behöver positiva budskap som informerar dem om hur stora energibesparingar som kan göras i hemmet och på kontoret.

 
  
MPphoto
 
 

  Péter Olajos (PPE-DE), skriftlig. (HU) Som föredragande för PPE-DE-gruppen i miljöutskottet om grönboken om förbättrad energieffektivitet (Att göra mer med mindre) välkomnar jag EU:s upprepade och ökade ansträngningar på detta område.

Samtidigt måste jag uttrycka min besvikelse över att när Europeiska kommissionen och parlamentet seriöst satsar på att skapa bestämmelser i samförstånd och utforma genomförbara planer, så är medlemsstaternas inställning till att förverkliga dem i många fall olämplig.

Vissa medlemsstater har missat tidsfristen för att utarbeta handlingsplaner med flera månader eller mer. Det finns till exempel sju länder som ännu inte har lagt fram en sådan, trots att de redan är mer än sju månader försenade.

Men det är inte det enda problemet. Det finns en brist på social överenskommelse om dessa planer, och de planer som har utarbetats är ofta mycket innehållsfattiga och speglar i många fall inte den realistiska tidsplanen och systemet med instrument för att de gemensamma målen ska åstadkommas.

Vi kan därmed rent ut säga att många EU-medlemsstater bara har tompratat om energieffektivitet, hushållning och det yttersta syftet med ett ”lågkol-samhälle”. Så vilken framtid finns det för en ekonomi, hushåll och transporter med noll koldioxidutsläpp?

Det vore bra om EU-lagstiftningens väktare, kommissionen, regelbundet utarbetade översiktliga analyser och utvärderingar av kvaliteten på de nationella planer som läggs fram, och i vilken utsträckning medlemsstaterna genomför dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Rogalski (UEN), skriftlig. (PL) För det första vill jag välkomna initiativbetänkandet av Fiona Hall. Detta betänkande kommer faktiskt vid en tidpunkt då alla initiativ som syftar till att stärka konkreta åtgärder för ökad energieffektivitet bör ges ett varmt välkomnande. Energieffektivitet är ju det effektivaste målet som skapar förutsättningar för att använda redan tillgängliga tekniska verktyg i syfte att på allvar och snabbt ta itu med utmaningarna den globala uppvärmningen och de begränsade fossila resurserna. Vi har nu påbörjat en plan att dra ner på energiförbrukningen, och det är mycket viktigt att vi når våra mål i tid. Men en sådan plan kommer självklart att kräva enorma kostnader och ekonomiska uppoffringar. Dessa kostnader och uppoffringar kommer att vara särskilt utmanande för länderna med de minsta budgetarna och de minst utvecklade länderna. Det är avgörande att energieffektivitetsmålen inte försämrar situationen för de svagaste ekonomierna och industrierna i de fattigaste medlemsstaterna. Det fordras därför tillfälliga övergångsåtgärder för att stödja de mest sårbara sektorerna och länderna samtidigt som lagstiftningen genomförs, för att undvika marknadsstörningar. På lång sikt finns givetvis en enorm kostnadseffektiv potential i energisparande och en kraftfullare energieffektivitetspolitik kommer med största sannolikhet att gynna arbetsmarknaden i unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Toomas Savi (ALDE), skriftlig. (EN) Först vill jag gratulera Fiona Hall till ett mycket omfattande betänkande som syftar till att förbättra energieffektiviteten och uppmanar de medlemsstater som ligger efter i tillämpningen av den befintliga lagstiftningen att vidta alla åtgärder som krävs.

För det andra gläder det mig att erkänna att betänkandet inte bara har pekat ut hur industrikonsumenter kan spara energi utan även hur små konsumenter kan göra det – särskilt genom att öka konsumenternas medvetenhet och ge tillförlitlig information om de miljövänligaste alternativen. Det måste påpekas att hushållens förbrukning står för 40 procent av den totala energiförbrukningen. Därför har var och en av oss ett enskilt ansvar för att bidra till att skapa största möjliga energieffektivitet.

För det tredje ökar energiförbrukningen gradvis, och det gör även utgifterna för energi. Det är vanligt sunt förnuft att vidta energieffektiviseringsåtgärder för att utnyttja produktionsmedlen på bästa sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Herr talman! Jag gratulerar Fiona Hall till betänkandet som innehåller en rad gedigna, förnuftiga och genomförbara förslag för att främja energieffektivitet. Under den uppståndelse som råder just nu i fråga om framställning och försörjningstrygghet riskerar vi att glömma bort att förändringar i byggnads- och utrustningsnormer och i vårt sätt att använda energi i sig kommer att skapa ett stort energiutrymme. Det gläder mig att stödja detta betänkande och jag hoppas att det kommer att bli inledningen till fler åtgärder i samma riktning.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy