Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 30 januari 2008 - Bryssel

24. Europeiska grupperingen för territoriellt samarbete (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är den muntliga frågan till kommissionen från Gerardo Galeote, för utskottet för regional utveckling, om Europeiska grupperingen för territoriellt samarbete (Ο-0076/2007/rev.1 – Β6-0008/2008).

  Gerardo Galeote, frågeställare. − (ES) Fru talman! En viktig aspekt av översynen av bestämmelserna om strukturfonderna, som utskottet för regional utveckling har genomfört med ett lyckat resultat, var att göra främjandet av territoriellt samarbete till det främsta målet för vår sammanhållningspolitik, vars finansiering ökades av Europaparlamentet som en del av förhandlingarna om budgetplanen. På grund av detta kan inte uppmaningen till denna debatt komma som en överraskning för någon: de politiska grupperna har enhälligt uppmanat till denna debatt som jag inleder på regionalutskottets vägnar. Jag tackar kommissionsledamoten för att hon är närvarande och beklagar att rådet inte har haft möjlighet att delta i en diskussion som påverkar det direkt.

Genom de erfarenheter vi fick under åren med Interregprogrammen kan vi dra slutsatsen att frånvaron av en struktur för initiativtagande som har status som juridisk person har hämmat dess effektivitet, och vi välkomnar kommissionens förslag att inrätta europeiska grupperingar för territoriellt samarbete som instrument med status som juridiska personer.

I ett staternas och medborgarnas Europa har regionerna, som det står i Lissabonfördraget, sin högsta uttrycksform i dessa organ.

Men till och med vid rådets granskning uttryckte ett antal medlemsstater sin tveksamhet angående användbarheten av europeiska grupperingar för territoriellt samarbete.

Man kan diskutera om den antagna förordningens karaktär och innehåll är för vagt och om man genom den införde en viss rättslig osäkerhet genom att knyta dess tillämpning till nationell lagstiftning i för många fall.

Man kan säga att det sätt på vilket medlemsstaterna hanterar en komplex situation beror på deras decentraliseringsgrad, vilket kräver att de fastställer strategier för territoriellt samarbete.

Man bör emellertid uppmärksamma att förordning 1082/2006 antogs i juli 2006, ett år efter det att den antogs enhälligt av Europaparlamentet efter ett förslag från vår kollega Jan Olbrycht, och att den har varit tvingande i alla medlemsstater sedan den 1 augusti 2007.

Medlemsstaterna hade därför sex månader på sig att göra de nödvändiga lagstiftningsarrangemangen.

Enligt den tillgängliga informationen – kommissionsledamoten får rätta mig om jag har fel – har inte ens tio medlemsstater vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att se till att förordningen nu har genomförts fullt ut.

Det är allmänt känt att det är Europeiska kommissionens plikt och ansvar att se till att gemenskapsrätten genomförs på ett verkningsfullt sätt och att ingripa för att undanröja hinder för detta genomförande.

Informella förklaringar om att subsidiaritetsprincipen förhindrar att åtgärder vidtas mot försumliga medlemsstater kommer inte att godtas. Om så vore fallet skulle medlemsstaterna kunna försena eller vägra att genomföra all gemenskapsrätt som de anser vara olämplig eller innebär alltför stora utmaningar.

Därför, fru Hübner, kräver vi genom er fråga till kommissionen att parlamentet tydligt ska informeras om de problem som medlemsstaterna stöter på vid genomförandet av denna förordning.

Vilka medlemsstater är inte i färd med att införa de åtgärder som är nödvändiga för att man ska kunna genomföra denna förordning på ett korrekt sätt, och vilka åtgärder har kommissionen vidtagit eller avser att vidta, särskilt inledande av överträdelseförfaranden i EG-domstolen, för att se till att alla medlemsstater följer förordningen och för att förhindra att de tilldelade medlen äventyras av vissa staters oförmåga att följa de fastställda bestämmelserna?

ORDFÖRANDESKAP: BIELAN
Vice ordförande

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Inledningsvis vill jag säga att den ettåriga tidsfristen för antagandet av nationella bestämmelser faktiskt var mycket ambitiös. Om vi tittar på andra förordningar som inrättar rättsliga organ ser vi att tidsfristerna normalt brukar vara mellan tre och fyra år. Detta måste vi också ta hänsyn till.

För att skynda på hela förfarandet har generaldirektoratet för regionalpolitik utarbetat ett frågeformulär som täcker de delar av förordningarna som måste beaktas i de nationella bestämmelserna. Detta frågeformulär sändes till samtliga medlemsstater i mars 2007 genom nätverken för medlemmarna i samordningskommittén för fonderna. Frågeformuläret diskuterades också med medlemsstaterna vid två tillfälllen under samordningskommitténs sammanträden förra året: en gång i april och sedan i mitten av juli.

Var befinner vi oss då idag när det gäller antagandet? Vi har sex medlemsstater som har antagit lämpliga nationella bestämmelser: Ungern, Storbritannien, Bulgarien, Portugal, Rumänien och Spanien. I ytterligare fyra medlemsstater torde det slutliga förfarandet för att anta nationella bestämmelser genomföras inom kort: Frankrike, Luxemburg, Tyskland och Belgien. Av de återstående 17 medlemsstaterna har 15 redan inlett ett antagningsförfarande i parlamentet eller i regeringen. För två medlemsstater – Danmark och Estland – saknar vi dock information om processen. Dessa länder förväntas hålla tidsfristen som löper ut i mitten av januari i enlighet med den skrivelse från generaldirektören som sändes till samtliga medlemsstater och där vi begär upplysningar om underrättelsen om antagandet av förfarandena i bestämmelserna senast den 14 februari. I samma skrivelse, där vi fastställde tidsfristen till mitten av februari för de medlemsstater som ännu inte har underrättat oss om att de har antagit bestämmelser eller om tidplanen för att anta dessa bestämmelser, informerade vi även medlemsstaterna om förberedelserna inför det interinsitutionella seminariet om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS), som kommer att hållas tillsammans med Europaparlamentet och Regionkommittén den 19 juni i Bryssel under det slovenska ordförandeskapet. Vi har också uppmuntrat dem att delta i EGTS-expertgruppen som har inrättats av Regionkommittén.

När det gäller ett eventuellt överträdelseförfarande vill jag först säga att detta är en mycket specifik förordning. Det är inte ett direktiv. Detta är en förordning som är direkt tillämplig i samtliga 27 medlemsstater och som kräver vissa ytterligare åtgärder av medlemsstaterna, inte bara att de antar genomförandebestämmelser. Efter den 14 februari, när vi har fått svar från de enskilda medlemsstaterna – särskilt från dem där vi inte känner till tidplanen för att anta de nödvändiga bestämmelserna – de svar som kommissionens eventuella beslut om att inleda överträdelseförfaranden kommer att bygga på, kommer vi att på nytt överväga vår ståndpunkt och se efter om ett sådant förfarande ska inledas. Vi kommer förstås i vilket fall som helst att noggrant övervaka tillämpningen av bestämmelserna när de har införts. Men låt mig säga – och jag anser att detta är en mycket viktig del av hela processen – att under tiden har den första europeiska grupperingen för territoriellt samarbete inrättats, vilket skedde i måndags mellan Frankrike och Belgien, trots att de nationella bestämmelserna ännu inte hade antagits, eftersom denna förordning är direkt tillämplig och regionala och lokala myndigheter har rätt att inrätta dessa grupperingar. I de nationella bestämmelserna måste förfaranden fastställas för förhandskontroll, inklusive utnämning av en behörig myndighet som kan ta emot begäran från den regionala eller lokala myndigheten om att få delta i en gruppering för territoriellt samarbete. Vi har idag ungefär 30 exempel på projektprogram över hela EU där man redan har med alternativet att inrätta europeiska grupperingar för territoriellt samarbete. Det finns också regioner som redan har undertecknat avsiktsförklaringen. Det pågår många förberedelser och vi förväntar oss att processen kommer att ta fart så snart de nationella genomförandebestämmelserna är införda.

  Jan Olbrycht, för PPE-DE-gruppen. – (PL) Fru kommissionsledamot! Jag hade äran att vara föredragande för den förordning genom vilken man inrättade Europeiska grupperingen för territoriellt samarbete som en del av det europeiska rättssystemet. Jag närvarade vid och deltog i många diskussioner om de nya möjligheter som skapas genom territoriellt samarbete på grundval av det nya rättsliga instrumentet.

Argumenten som betonade de nya möjligheterna åtföljdes av farhågor av organisatorisk och politisk natur, särskilt från medlemsstaternas sida. Slutligen utarbetades en förordning som både anhängare och skeptiker var nöjda med. När de insåg att införandet av denna nya typ av juridisk person i de nationella systemen skulle skapa komplikationer, kom medlemsstaterna överens om en tidsfrist inom vilken arbetet med den motsvarande nationella lagstiftningen måste slutföras. Denna tidsfrist följdes inte och hittills har bara ett fåtal stater fullgjort uppgiften, bland annat Bulgarien och Rumänien som tvingades att godta förordningen som en del av gemenskapens regelverk.

Enligt villkoren i själva förordningen övervakar Regionkommittén genomförandet av och verksamheten inom de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete och har redan fått intressant information om förberedelserna inför inrättandet av nya organ. På grundval av den tillgängliga informationen kan jag säga att EU-institutionerna bör spela en särskilt aktiv roll – inte bara kommissionen, utan framför allt rådet – när det gäller att övertala regeringarna att vidta de åtgärder som de har åtagit sig att genomföra och som de tidigare har kommit överens om. Det skulle inte vara bra om genomförandet grundades på domslut till följd av klagomål till EG-domstolen.

  Rosa Miguélez Ramos, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! Från första början hade Interreginitiativet sin upprinnelse i en verkligt polycentrisk idé om det europeiska området genom gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete.

Inrättandet av detta nya rättsliga instrument, Europeiska grupperingen för territoriellt samarbete, föddes ur svårigheterna som denna typ av åtgärd stötte på som ett resultat av de olika system och olika förfaranden som användes.

Den lösning som uppnåddes inom Europaparlamentet efter nästan två års lagstiftningsarbete tillät och tillåter offentliga myndigheter att registrera sig som organ som är juridiska personer och som erkänns i hela EU.

Medlemsstaterna har alltså åtagit sig att vidta ett antal åtgärder senast den 1 augusti 2007. Med tanke på den mycket uppenbara förseningen höll Regionkommittén i juli i fjol ett seminarium för att undersöka situationen, till vilket jag var inbjuden i egenskap av föredragande. Som ett tecken på Europaparlamentets vilja att samarbeta i sökandet efter en lösning lade jag vid seminariet fram en fråga som Constanze Angela Krehl och jag undertecknade och som sådde fröet till den debatt som vi har i dag.

Fru kommissionsledamot! Jag kan i dag med stolthet säga att mitt hemland Spanien och min hemregion Galicien, tillsammans med norra Portugal, är pionjärer här och en modell som andra europeiska regioner kan följa.

Av det skälet vill jag fråga er hur Europaparlamentet kan samarbeta med kommissionen för att uppmuntra länder som ännu inte har anpassat sina nationella rättssystem att anta och utforma territoriella grupperingar av detta slag.

  Mojca Drčar Murko, för ALDE-gruppen. – (SL) Under diskussionen om denna förordning märkte vi att huvudfrågan handlade om vilken lagstiftning som ska användas för de rättsakter som antas inom ramen för det territoriella samarbetet. Syftet med förordningen var att möjliggöra för de samarbetande partnerna att använda lagstiftning som får samma effekter i båda länderna, eftersom metoden med samtidig tillämpning av två rättssystem fram till dess inte hade varit effektiv. I detta avseende är förordningen tydligare än något annat tidigare dokument av liknande karaktär. Det innebär att lagstiftningen i det land där myndigheten för gränsöverskridande samarbete har sitt säte är tillämplig, om man har inrättat en sådan myndighet.

Vi var medvetna om att denna förordning inte var avsedd att bli ett nytt rättsligt instrument utan i stället ett verktyg som skulle användas tillsammans med redan befintliga strukturer. Det är nu tydligt att denna förordning inte kommer att få samma effekter över hela EU och att det, beroende på olika villkor som används av staterna, är mycket troligt att det kommer att uppstå olika typer av grupperingar för territoriellt samarbete. Om förordningen ska kunna tillämpas på ett verkningsfullt sätt är det nödvändigt att på ett lämpligt sätt anpassa den nationella lagstiftningen i enlighet med artikel 16. Det är bara om så sker som vi verkligen kan förvänta oss att se effekterna av en enhetlig praxis på lång sikt.

Medlemsstaterna uppmanas därför att anta lagstiftning som kommer att sätta igång utvecklingen inom det territoriella samarbetet och förbättra rättssäkerheten när det gäller dess ram. På grund av dess ofullständighet kommer förmodligen förordningen att bli ett slags rättsligt laboratorium för att jämföra metoder och villkor när de upprättas av staterna. Det skulle därför vara förnuftigt att systematiskt övervaka fall då förordningen tillämpas och på så sätt samtidigt utveckla en offentlig databas över europeiska grupperingar för territoriellt samarbete.

  Lambert van Nistelrooij (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Vad är det vi egentligen gör här i kväll? Vi försöker att bedöma situationen efter ett mycket tydligt beslut som har fattats av Europaparlamentet och mellan de tre institutionerna i vilket vi meddelade att det nu fanns nya instrument för att förbättra det gränsöverskridande territoriella samarbetet.

De nationella gränserna representerar fortfarande ärr från det förgångna som ibland går rakt igenom samhällen och nya utvecklingsområden. Vi behöver ett samarbete mellan universitet, sjukhus osv. i Europa. Vi behöver nya instrument, och om vi analyserar lagstiftningen som har införts ser vi att medlemsstaterna har fått mycket svängrum. Det är därför det är en sådan besvikelse – med tanke på behovet av att påskynda samarbetet över gränserna – att så få av de medlemsstater som verkade för att de skulle få all denna frihet verkligen använder den nu.

Parlamentet gör därför helt rätt när det uppmanar kommissionen och framför allt rådet, som inte är närvarande i kväll, att ta sitt ansvar och följa upp detta mycket skyndsamt. Det gläder mig att det finns bra exempel från andra håll – Regionkommittén nämndes för en stund sedan – på hur integrationsprocessen kan påskyndas utan att använda de nationella rättssystemen. Jag är fast övertygad om att vi måste utveckla denna metod.

Folk har fått kalla fötter: allt verkar vara för svårt. Nu i kväll diskuterade vi energieffektivitet i byggnader. Det tog medlemsstaterna fem år att genomföra detta. Jag anser att det vi behöver här är ett gemenskapsinitiativ för att se till att de sju medlemsstater som redan har genomfört denna förordning växer till 25 eller 27 inom, låt säga, ett år. Detta måste vara möjligt. Det är därför jag vill har ett svar från rådet, men rådet är inte här i kväll, vilket jag verkligen beklagar.

  Gábor Harangozó (PSE). – (HU) Tack så mycket, herr talman. Fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! På grund av Ungerns speciella situation är det särskilt viktigt för oss att främja den praktiska tillämpningen av det gränsöverskridande samarbetet. Det är av just detta skäl som Ungern var ett av de första länderna att utarbeta och införa en nationell förordning som motsvarar gemenskapens förordning genom vilken man upprättade Europeiska grupperingen för territoriellt samarbete (EGTS). Det har emellertid uppstått svårigheter vid tillämpningen av det nya instrumentet i praktiken, så vi skulle vilja inrätta en arbetsgrupp som ska utarbeta en handbok i samarbete med våra partner i programmet.

Jag vill fråga kommissionsledamoten om hon kan stödja en EGTS-arbetsgrupp inom ramen för Interacts tekniska bistånd och, om så är fallet, hur detta kan göras. Inte bara inre gränsöverskridande program utan även yttre IPA- och ENPI-program har dessutom redan godkänts av kommissionen, och de program som stöds genom IPA kommer förmodligen att godkännas i februari. Vi måste emellertid vänta på att indexen har utarbetats av kommissionen för att kunna slutföra planeringen av de gränsöverskridande programmen mellan Ungern, Rumänien, Slovakien och Ukraina, som finansieras genom ENPA.

Jag vill också fråga när vi kan förvänta oss att kommissionens index i samband med grannskapsprogrammen offentliggörs. Tack så mycket.

  Jean Marie Beaupuy (ALDE). – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot! Låt mig säga hur glad jag är att tala om detta ämne denna kväll, eftersom när vi beaktade detta tillägg – som lades fram av Jan Olbrycht – uttryckte jag mitt stöd för detta betänkande.

Saken är den att detta ämne diskuterades i det franska parlamentet i går och – detta är värt att betona eftersom det inte händer särskilt ofta – alla politiska grupper stödde inrättandet av EGTS, och det fanns många exempel som visade att det – i norra och södra Frankrike, i Alperna och i Lothringen – fanns anledning att sätta igång EGTS så snart som möjligt. Som kommissionsledamoten sa grundades detta särskilt på exemplet Lille, som i måndags undertecknade en EGTS som kommer att omfatta två miljoner invånare i Belgien och Frankrike.

Varför skapade detta så höga förhoppningar? Jo, därför att våra kolleger i tre eller fyra år letade efter rättsliga möjligheter utan framgång. I och med EGTS hittade de en lösning. Vi förväntar oss nu att de 70 000 franska medborgare som arbetar i Luxemburg varje dag, de 30 000 franska medborgare som arbetar i Monaco och Italien, såväl som i Spanien osv., verkligen kommer att främja nya samarbetsformer i och med EGTS.

Mina kolleger och jag skulle vilja att kommissionsledamoten manar på de medlemsstater som har kommit på efterkälken. Förutom det faktum att de ska följa bestämmelserna i förordningen, kan de upplysas om att vissa länder redan använder systemet och att det fungerar mycket bra.

  Rolf Berend (PPE-DE). – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Syftet med Europeiska grupperingen för territoriellt samarbete är att genomföra och administrera gränsöverskridande, övernationella och interregionala samarbetsåtgärder. Det är ingen överdrift att säga att detta nya nätverk syftar till att förbättra livskvaliteten för folk, att göra våra företag mer konkurrenskraftiga, att utvidga räckvidden för våra forsknings- och utbildningscentrum och, sist men inte minst, att skydda vår miljö.

Det finns inget tvingande behov för EU att tillhandahålla ekonomiskt stöd för EGTS-åtgärder. Detta instrument kommer att möjliggöra för regionala och lokala myndigheter att bilda gränsöverskridande allianser med status som juridiska personer – en viktig innovation när det gäller räckvidden för det territoriella samarbetet. EGTS erbjuder ett unikt tillfälle att skapa synergieffekter som går utöver den institutionella ramen och att garantera bättre, samordnade investeringar och en enhetlig och effektiv användning av resurser.

Som vi vet skapades detta instrument den 5 juli 2006 genom en förordning från Europaparlamentet och rådet. Senast den 1 augusti 2007 skulle medlemsstaterna ha antagit kompletterande rättsliga och/eller administrativa bestämmelser. Det faktum att bara fem eller sex medlemsstater har antagit nationella bestämmelser är allvarligt. Förlorarna kommer att bli de potentiellt engagerade deltagare som vill främja det gränsöverskridande samarbetet med sina goda idéer och innovativa projekt. Frågeformuläret var alltså berättigat och vi väntar också ivrigt på information i denna fråga från rådet.

  Stavros Arnaoutakis (PSE). – (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Territoriellt samarbete är sammanhållningspolitikens tredje mål för den nya programplaneringsperioden. Enligt detta mål är samarbete nödvändigt vid främjandet av en välavvägd, harmonisk utveckling i de europeiska regionerna.

Europeiska grupperingen för territoriellt samarbete är ett nytt medel för att skapa grupper för samarbete mellan regionala och lokala myndigheter som är juridiska personer från olika EU-medlemsstater. Beslutet att skapa detta medel fattades inte i en handvändning. Det var svaret på tekniska och rättsliga problem inom samarbetsprogrammen. Nu, tyvärr, sex månader efter tidsfristens utgång har de lokala och regionala myndigheterna ännu inte lyckats att inrätta en gruppering för territoriellt samarbete, eftersom medlemsstaterna på ett oförsvarligt sätt har försummat att vidta eller fördröjt vidtagandet av lämpliga åtgärder för att genomföra förordningen. Vi måste nu skicka ett kristallklart budskap till medlemsstaterna att institutionerna vill se ett korrekt genomförande av förordningen under den nya programplaneringsperioden, såväl som samarbete som ett sätt att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Femtio år har gått sedan den första euroregionen växte fram längs den tysk-nederländska gränsen. Sedan dess har många andra regioner inlett ett ömsesidigt samarbete. De hjälper varandra att lösa liknande eller identiska problem som ofta uppstår i gränsregioner. De skapar nya arbetstillfällen och delar kultur.

Förordningen om Europeiska grupperingen för territoriellt samarbete som godkändes i juli 2006 verkar vara ett mycket bra verktyg för regionalt samarbete och ett steg i rätt riktning. Det erbjuder regionerna flexibilitet i samarbetet och har en positiv påverkan på befolkningen i medlemsstaterna, på ekonomin och på näringslivet. Desto tråkigare är det att medlemsstaterna ännu inte har införlivat denna användbara förordning i sin lagstiftning trots det faktum att detta skulle ha ägt rum senast den 1 augusti 2007.

Många regioner är mycket intresserade av Europeiska grupperingen för territoriellt samarbete, eftersom den ger dem möjlighet att samarbeta med andra regioner och samtidigt erbjuder dem en betydande nivå av självstyre i deras förbindelser med regeringar och centrala förvaltningar. Den ger också en positiv effekt i medborgarnas liv och i enskilda regioner: ett av målen med regionalt samarbete är att underlätta en effektivare utveckling av mänskliga resurser för att nå en balans i utvecklingen av utbud och efterfrågan på de regionala arbetsmarknaderna.

Vi får inte heller glömma bort att EGTS också kommer att gynna näringslivet genom att den stöder utvecklingen av ekonomin med målet att förbättra dess produktivitet och struktur, skapa nya arbetstillfällen och stabilisera dem som befinner sig i farozonen. Enskilda grupperingar för territoriellt samarbete kommer att aktivt kunna främja en ökning av sysselsättningen och den sociala integrationen.

Genom förordningen förenklas och stöds det regionala samarbetet i EU-medlemsstaterna, vilket underlättar den ekonomiska och sociala sammanhållningen. Detta är bra och av det skälet uppmanar jag rådet och kommissionen att vidta de åtgärder som krävs för att säkra genomförandet av denna förordning i de enskilda medlemsstaterna.

  Antolín Sánchez Presedo (PSE). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! Europeiska grupperingen för territoriellt samarbete är ett nytt verktyg för att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen i EU.

Den är ett instrument för ett avancerat och strukturerat samarbete som har status som juridisk person och som kommer att få tillgång till gemenskapsfinansiering och resurser från andra källor.

Kulmen på det 23:e toppmötet mellan Portugal och Spanien i Braga för tio dagar sedan var en verklig milstolpe. Båda länderna finns bland de sex som redan har antagit de bestämmelser som är nödvändiga för att kunna genomföra EU-förordningen från juli 2006 på ett verkningsfullt sätt.

Galiciska rådet och myndigheterna i norra Portugal, som hade slutfört utarbetandet av förslaget till avtal och stadgar i november 2006, kommer snart att bilda en gruppering som omfattar 6 400 000 invånare och kommer att ha sitt säte i Vigo.

De kommer att ta täten när det gäller upprättandet av en europeisk region med myndigheter som kommer att främja ambitiöst europeiskt samarbete som tjänar som ett exempel för andra att ta efter.

Deras insatser förtjänar Europaparlamentets erkännande.

  Ivo Belet (PPE-DE). – (NL) Herr talman! EGTS är, som redan har sagts åtskilliga gånger, ett oerhört användbart instrument i synnerhet för gränsregioner. Fru kommissionsledamot! Jag gläder mig verkligen över att ni hänvisade till Eurodistrictprojektet på gränsen mellan Frankrike och Belgien. Jean Marie Beaupuy nämnde också detta. Städerna Kortrijk, Doornik och Lille har också undertecknat ett samarbetsavtal denna vecka för att på så sätt kunna samarbeta praktiskt med projekt som även omfattar allmänheten. Sedan har vi det gränsöverskridande arbetet, de allmänna transporterna, samarbetet mellan sjukhus och kampen mot brottsligheten – det är dessa saker som folk förväntar sig att vi ska ta itu med praktiskt.

Olika initiativ har också tagits i en annan gränsregion – mellan Belgien och Nederländerna – för att främja det praktiska samarbetet mellan universitet som använder en EGTS. Områdena i fråga är belgiska Limburg, nederländska Limburg och Aachen-regionen. Idén handlar om att skapa ett gränsöverskridande universitet med hjälp av EGTS och använda detta för att lösa eller kringgå många av de befintliga administrativa hindren.

Herr talman, fru kommissionsledamot! EGTS kan naturligtvis inte lösa alla problem och jag inser – som vi har hört – att många medlemsstater ännu inte har börjat att använda systemet. Vi bör emellertid nu se lite längre framåt på grundval av de inledande erfarenheterna med detta instrument och fundera över vilka förbättringar vi kan göra på grundval av denna första utvärdering. Det finns vissa befintliga problem som vi måste lösa, t.ex. de olika sociala förordningar som gäller för arbetstagare när de arbetar enligt en EGTS.

Fru kommissionsledamot! Allt jag kan säga är att det är helt nödvändigt för kommissionen att fortsätta att trycka på de regeringar som har underlåtit att genomföra detta instrument.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Fru kommissionsledamot! Antalet projekt i gränsregionerna, både framgångsrikt genomförda projekt och nya projekt som just nu håller på att utvecklas under överinseende av de euroregionala grupperingarna, visar att det finns många utvecklingsaktiviteter med stor potential och att dessa aktiviteter inte kan genomföras utan stöd från EU.

Det måste emellertid finnas tydliga regler, annars kommer inte pengarna att användas. Jag hoppas att denna diskussion kommer att uppmuntra intresserade gränsparter att delta i EGTS.

Alla parter som inte har uppfyllt sina skyldigheter måste identifieras i medlemsstaterna. Kommissionen måste påskynda sina insatser för att se till att det gränsöverskridande samarbetet inte skadas. Euroregionerna är gränsöverskridande strukturer som har funnits länge och som slutförde uppgifter enligt Interreg under den föregående programplaneringsperioden, i synnerhet när det gällde små “folk till folk-projekt”.

Jag anser inte att euroregionerna har misslyckats. Jag är övertygad om att euroregionerna, med aktivt stöd från kommissionen, medlemsstaterna, de regionala och lokala myndigheterna, handelskamrarna och näringslivet samt alla dem som bor i gränsregionerna, kommer att använda sin erfarenhet för att använda detta nya EGTS-verktyg.

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag tackar ledamöterna för deras kommentarer och även för deras stöd till detta verktyg och för deras engagemang.

Låt mig bara påminna alla om att ingen medlemsstat har vägrat att införa detta verktyg, och detta är mycket viktigt. Det står absolut klart att alla medlemstater måste genomföra detta. Som jag försökte säga i inledningen har vi försökt fullfölja genomförandet och påskynda hela processen på flera olika sätt. Naturligtvis kan vi i dag fortfarande ge direkt uppmuntran genom er aktiva närvaro i era medlemsstater och regioner, precis som vi har gjort det senaste året. Under alla mina besök, möten, konferenser – inte bara om territoriellt samarbete utan också om själva kärnan i politiken – har vi varit uppmuntrande, vi har samtalat och instruerat. Vi har arbetat mycket med regionerna för att hjälpa dem att förbereda sig för att använda detta nya samarbetsverktyg.

Men i dag anser jag att vi befinner oss i processen. Jag menar att medvetenheten har ökat enormt bland medlemsstaterna. Jag hoppas att vi med hjälp av den skjuts som generaldirektörens insatser har givit kommer att ha merparten av de nationella anpassningarna för att genomföra bestämmelserna på plats till juni.

Men vi måste komma ihåg att alla program får föra över sin förvaltning till en europeisk gruppering för territoriellt samarbete när som helst, så även om medlemsstaterna ännu inte har genomfört de anpassningar som krävs innebär detta inte något hot mot politiken. Dessutom får alla projekt använda detta verktyg vid genomförandet av projektet och som vi vet får nya projekt inledas fram till utgången av 2013. Så det finns inget hot här heller.

Detta är ingen tröst, men jag vill också påpeka att även om vi ännu inte har slutfört alla genomförandeförfaranden så är ingen skada skedd i den här bemärkelsen.

Det vi har sett i dag är att andra direktorat inom kommissionen är mycket intresserade och ivriga att använda detta instrument i det sjunde ramprogrammet, men även inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och också inom andra politikområden.

Det är viktigt att ni i era möten på regional och lokal nivå påminner regionerna om att även om det ännu inte har införts några genomförandebestämmelser så visar exemplet med Frankrike och Belgien tydligt att det går att inrätta europeiska grupperingar för territoriellt samarbete och att en medlemsstat kan inrätta och utse en ad hoc-myndighet som kan fungera som den myndighet som de regionala och lokala organen ska vända sig till för att få information om hur man upprättar en sådan gruppering.

När det gäller handboken om EGTS håller Interact på att utarbeta en sådan. I mars kommer det att hållas en konferens i Bryssel och alla som är intresserade kommer att bjudas in till seminariet om utarbetandet av handboken.

När det gäller Madridkonventionen måste vi komma ihåg att det hittills har tagit 20 år att ratificera den, och om jag inte missminner mig har inte alla våra medlemsstater ratificerat den än. Den här förordnignen omförhandlades för mindre än två år sedan och detta är första året då vi tillämpar den.

Detta tror jag skulle bli reaktionen på det ni har sagt. Jag försäkrar er att vi är starkt engagerade i detta eftersom vi har sett vilket mervärde det innebär och vi arbetar med regionerna. Det är därför så många av dem också är så väl förberedda. Vi har sett allt det mervärde med det här instrumentet som ni har nämnt.

Men vi måste förstås komma ihåg att detta inte är en garanti för några pengar. Detta är inte ett projekt, det är ett verktyg som vi vill använda för samarbetet. En europeisk gruppering för territoriellt samarbete kan förstås få gemenskapsfinansiering enligt de vanliga reglerna inom ramen för EU:s sammanhållningspolitik. Detta är också viktigt att komma ihåg.

Tack än en gång för ert intresse. Vi är helt och hållet inställda på att fullfölja denna process så snabbt som möjligt.

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Bairbre de Brún (GUE/NGL), skriftlig. – (GA) Jag vill föreslå att utskottet för regional utveckling tar initiativ och utövar påtryckningar för åtgärder som gör det möjligt att samla kompetens i en europeisk gruppering för territoriellt samarbete i syfte att utreda politiken.

Den nya EGTS kommer att hjälpa till med att genomföra lagstiftningen i medlemsstaterna, skapa en ny dynamik inom det gränsöverskridande samarbetet och möjliggöra att en högre grad av förtroende och samarbete upprätthålls bortom gränserna.

I mitt splittrade land kan initiativ av detta slag spela en nyckelroll, vilket även gäller för andra EU-stödprogram som syftar till att mildra uppdelningens negativa konsekvenser på Irland. Jag stöder fullständigt den sunda tankegången bakom det gränsöverskridande samarbetet, eftersom detta är ett europeiskt ideal.

Det finns ett stort behov för Irland att undersöka alla möjligheter till ett gränsöverskridande samarbete, eftersom våra gränsområden finns i fattiga grevskap och utvecklingsnivån är låg. Vi har länge varit söliga och ursäktat oss. Medlemsstaterna har en plikt att hjälpa gränsregionerna att genomföra EGTS-lagstiftningen så snabbt som möjligt.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Herr talman, mina damer och herrar! Problem i samband med medlemsstaternas genomförande av gemenskapsrätten är inte något nytt. Jag vågar säga att det påverkar de flesta av gemenskapens politikområden.

Att utarbeta en gemensam ståndpunkt för 27 länder på EU-nivå är i själva verket början på en mödosam harmoniserings- och genomförandeprocess för de antagna principerna. Det är hög tid att medlemsstaterna själva tar ansvar för denna process. Verkningsfullheten av våra gemensamma ansträngningar på EU-nivå är i hög grad beroende på engagemang och genomförandet av rekommendationer av förvaltningarna i medlemsstaterna.

Det som krävs är samarbete mellan olika nivåer inom vår offentliga förvaltning. Jag kan lugnt säga att vi, som ledamöter av Europaparlamentet som väljs direkt av folken i de enskilda medlemsstaterna, är redo och öppna för alla former av samarbete med våra nationella och regionala förvaltningar som kan förbättra och påskynda genomförandet av gemenskapsrätten.

Vi kan inte låta frågor som stärkandet av den ekonomiska och sociala sammanhållningen, som är en av de grundläggande principerna i fördragen, marginaliseras – vilket är fallet med det problem som överlämnats till oss i dag. En egentlig EU-förordning om grupperingar för territoriellt samarbete har funnits sedan juli 2006, men till dags dato har det varit omöjligt att dra fördel av den på grund av bristen på motsvarande lagstiftning i medlemsstaterna.