Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 31 januari 2008 - Bryssel

5. Samarbete mellan medlemsstaternas särskilda insatsgrupper (debatt)

  Talmannen . − Nästa punkt är ett betänkande av Armando França, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om Republiken Österrikes initiativ inför antagandet av rådets beslut om förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens medlemsstaters särskilda insatsgrupper (15437/2006 – C6-0058/2007 – 2007/0803(CNS)) (A6-0507/2007).

  Armando França , föredragande. – (PT) Det gamla Europa har förändrats. I dag står Europeiska unionen med 27 medlemsstater och närmare 500 miljoner invånare inför komplexa och stimulerande utmaningar som kräver att vi anammar en ännu bredare bild av världen och en mycket uppmärksam inställning i frågor som fredsbevarande, säkerhet, stabilitet, frihet och utövande av demokrati. Som Victor Hugo har lärt oss krävs det att vi vet hur mycket av framtiden som vi kan föra in i nutiden – vilket är hemligheten bakom ett stort statsskick. Detta är därför innehållet och den stora utmaningen hos detta betänkande – den utmaning som säkerhet för personer och egendom i EU-området innebär – och en fråga i européernas dagliga liv. Jag talar om säkerhet, specifikt, i dag och i morgon, varje dag, på gatorna, på arbetet, under fritiden och hemma, på land, till havs och i luften. Det är säkerheten för vårt gemensamma utrymme som, utan att påtvingas, garanterar och stöder frihet i ett balanserat samhälle.

Frihet är en hörnsten, ett grundläggande värde i unionen. Säkerhet är ett verktyg för välbefinnande, det erbjuder stabilitet och garanterar frihet. Frihet som ett värde och säkerhet som ett verktyg är grundläggande för det europeiska projektet. Österrikes initiativ, som det portugisiska ordförandeskapet har tagit upp och som gav upphov till rådets beslut, leder till förbättrat samarbete mellan Europeiska unionens särskilda insatsenheter vid krissituationer. Det är ett bra och nödvändigt initiativ. Initiativet kompletterar även Prümfördraget, eftersom det fördraget erbjuder samarbete enbart vid naturkatastrofer eller allvarliga olyckor. I mitt betänkande föreslås 11 ändringsförslag till förslaget till beslut där det också upprättas en minsta allmän ram för möjligt samarbete vid kriser som orsakas av människan, kapningar, terroristattacker m.m., det vill säga krissituationer som människan skapat och som utgör ett direkt fysiskt hot mot personer, egendom, infrastruktur eller institutioner.

I förslaget är samarbete i form av utbildning, förberedelse och åtgärder från särskilda interventionsenheter alltid en möjlighet och medlemsstaten kan begära samarbete eller avstå, och ange vilken typ av stöd den kräver. Hur effektiva och snabba åtgärderna är kommer alltid att bero på graden av beredskap, samordning, koppling till och förekomsten av enhetliga metoder hos de ingripande myndigheternas förfaranden, vilket är anledningen till att jag för det första föreslår möjligheten med gemensam utbildning och övning, och för det andra att utbildning och övning finansieras ur Europeiska unionens budget, enligt artiklarna 30, 32 och 34 i fördraget om Europeiska unionen. Jag vill också påpeka att efter vad vi förstår måste reglerna för civilt och brottsligt ansvar vid gemensamma åtgärder vara desamma som i Prümbeslutet.

Detta rådsbeslut är mycket viktigt. Det är en gemensam lösning på gemensamma frågor och hot som alla medlemsstater står inför. Det är en lösning som värderar det grundläggande samarbetet genom att förbereda för och reagera på kriser som människan har skapat, vilka alltid är oförutsedda men alltid möjliga. Avslutningsvis vill jag betona och tacka för det institutionella och tekniska samarbete jag har haft och fästa uppmärksamheten på ändringsförslagen från Augustín Díaz de Mera, Panayiotis Demetriou och Iliana Malinova Iotova, vilka har förbättrat och berikat mitt förslag till betänkande.

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Redan från början stödde jag detta österrikiska initiativ, som det portugisiska ordförandeskapet återupptog på ett mycket bra sätt.

Jag är fullt övertygad om att praktiskt och operativt samarbete mellan de särskilda insatsgrupperna i Europeiska unionen är mycket viktigt för att hantera den hotande situationen.

Först vill jag tacka föredragande Armando França för hans utmärkta arbete i frågan, och även hela utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor för de mycket värdefulla ändringsförslagen i betänkandet.

Jag välkomnar de ändringsförslag som parlamentet har lagt fram och som syftar till att förbättra initiativet. Jag skulle bara vilja nämna ändringsförslagen för att förvissa mig om att de inte sammanfaller med Prümbeslutet eller med frågorna om att finjustera ansvarsbestämmelserna eller om att omdefiniera och förtydliga begreppet ”krissituationer” eller med ett ändringsförslag om möjligheten till finansiering för gemensamma projekt.

Vi bör komma ihåg att de särskilda insatsgrupperna för närvarande verkar inom Atlasnätverket. De genomför gemensamma utbildningar och övningar, och vi finansierar sådana projekt. Vi har finansierat sådan verksamhet genom vår budget sedan 2006, och mitt förslag för 2008 är att finansieringen för Atlas ska ökas till 900 000 euro.

Avslutningsvis upprepar jag mitt stöd för detta betänkande. Jag hoppas verkligen att vi kommer att göra snabba framsteg i frågan, och att den också kommer att antas snabbt av rådet.

  Mihael Brejc, för PPE-DE-gruppen. – (SL) Detta beslut rör samarbete mellan medlemsstaternas särskilda insatsgrupper i krissituationer och är ett av många dokument som bör öka medlemsstaternas beredskap och förmåga att reagera på lämpligt sätt i krissituationer, såsom terroristhandlingar. Agerande i krissituationer och i kampen mot terrorismen är en sammansatt uppgift som kräver gott samarbete mellan alla medlemsstater.

Mycket har gjorts hittills för att skapa en politisk och rättslig grund och att vidta praktiska förebyggande åtgärder. Vi har emellertid inte på ett tillfredsställande sätt tagit itu med rötterna och orsakerna till terrorismen. Det är därför jag upprepar mitt förslag att rådet och kommissionen bör ägna sig mera åt terrorismens rötter och orsaker. De första steg som har tagits på området för informationsutbyte har också varit bra, men inte tillräckliga. Hittills har svårigheten legat i de stora formella hinder som skulle uppstå om en medlemsstat i en krissituation, exempelvis under en terroristattack, bad en annan medlemsstat om hjälp.

För att agera mer effektivt i en krissituation är det nödvändigt att myndigheterna i medlemsstaterna samarbetar med varandra. Det är särskilt nödvändigt att deras särskilda insatsgrupper känner till varandra och samarbetar. Detta beslut öppnar ett område för samarbete vid de värsta tänkbara terroristhandlingarna, dvs. i verkliga krissituationer. Det möjliggör för en stat som tillfrågas att bidra med hjälp genom sina särskilda insatsgrupper. Det kommer inte att på något sätt att hota den andra statens suveränitet, utan enbart hjälpa till. Detta är viktigt, inte bara på grund av de praktiska omständigheterna utan också därför att det förstärker ett av EU:s grundläggande värden – solidaritet. Min grupp stöder detta beslut och vi hoppas att många kommer att rösta för det. Jag vill tacka föredraganden, Armando França, för hans fina arbete.

  Bogusław Rogalski, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! I diskussionen om förslaget till lagstiftningsresolution om Republiken Österrikes initiativ inför antagandet av rådets beslut om förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens särskilda insatsgrupper måste man ha i åtanke att ingen medlemsstat själv förfogar över alla de medel och resurser och den expertis som behövs för att effektivt hantera alla möjliga typer av storskaliga hot eller krissituationer där det krävs särskilda insatser. Det är därför av avgörande betydelse att varje medlemsstat kan begära bistånd av en annan medlemsstat. Detta är särskilt viktigt först och främst för bekämpningen av terrorism, organiserad och gränsöverskridande brottslighet samt vid katastrofer och allvarliga olyckor.

Jag hoppas också, och det måste man ha i åtanke, att man i och med parlamentets ändringsförslag kommer att införa en uttrycklig och konkret garanti mot att dessa förenklade bestämmelser om ”analogt” samarbete olovligen utökas till att gälla samverkan med tredjeländers myndigheter, för att förebygga missbruk av exempelvis tvivelaktiga ingripanden och så att sådana ingripanden inte strider mot medlemsstaternas rättigheter.

  Athanasios Pafilis, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman! Det österrikiska initiativet och utskottets betänkande syftar till ett ännu starkare samarbete mellan EU:s medlemsstaters särskilda insatsgrupper och organisationerna för gemensamma operationer i varje medlemsstat, för att bekämpa terroristattacker, påstår man. Dessa operationer ingår redan i Prümkonventionen, enligt vilken polisstyrkor kommer att vara helt fria att ingripa och genomföra operationer på varje medlemsstats territorium, till och med med användande av vapen.

Under några år har det funnits en grogrund i EU för ”terrorhysteri”, osäkerhet och fruktan för en osynlig fiende. Grundläggande mänskliga rättigheter och demokratiska friheter inskränks på ett drastiskt sätt, och man påstår att det är för att bekämpa denna fiende.

Men vem är i själva verket denna Europeiska unionens fiende? Vi har hört talas om terrorism i så många år. I själva verket försöker EU värna sin politik och skydda sitt ekonomiska och politiska system mot arbetstagarnas opposition. Det erkänner man faktiskt i detta betänkande. Allt som sägs om terrorism och liknande är teoretiskt. Terrorism legaliserar ingripande och gemensamma polisoperationer till och med, påstås det, i fall där det endast finns misstanke om att brott har begåtts, eller om hot mot statens egendom eller om ospecificerade lagbrott. Det är just dessa medvetet vaga formuleringar som kan användas för att motivera ingripanden – man kan till och med slå ned traditionella former av folklig mobilisering eller protester som symboliskt övertagande av vägar och offentliga byggnader, storstrejker och organiserade uppmaningar till strejk.

Det menar vi är syftet med betänkandet och det är därför vi inte instämmer. Vi är emot det. Vi röstar mot initiativet och betänkandet, och vi uppmanar medborgarna att värna sina individuella och demokratiska fri- och rättigheter.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Specialister som kan genomföra uppgifter med större risker är otvivelaktigt ett viktigt bidrag till säkerheten – det är vi överens om! – precis som planerat och förbättrat samarbete är en fördel vid terroristhot. Den nuvarande utvecklingen är på sätt och vis oroande, just på grund av den ökande brottsligheten. Polisstationer stängs och särskilda insatsgrupper skärs ned samtidigt som vi i allt större utsträckning måste bekämpa samvetslösa kriminella gäng som gnuggar händerna vid tanken på varje ny gräns som öppnas. I detta läge vill EU fortfarande att det ska vara så svårt som möjligt för ansvarsfulla medborgare att skydda sig själva med vapen och har, med vad man felaktigt tror är multikulturella visioner, bidragit till ett brottsligt samhälle med områden dit man inte kan gå och en ökande våldsbenägenhet.

Självklart är det viktigt att kampen mot brottsligheten inte blir lidande vid förberedelser för terroristhandlingar. Jag anser att vi borde sätta stopp för detta trams med att poliser ska försvinna i väg till terroristinsatsgrupper och med att stänga fungerande särskilda insatsgrupper bara för att skapa nya – mot ungdomsgäng, t.ex.

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Till skillnad från tidigare talare välkomnar jag detta initiativ med talesättet: den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Det österrikiska initiativet härrör nämligen från ett initiativ från stats- och regeringscheferna 2004 och siktar in sig på frågan hur varje medlemsstat bäst kan stödjas av särskilda insatsgrupper vid en terroristattack. Det har därför ingenting alls att göra med den fråga som den föregående talaren tog upp. Jag förstår inte heller gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, som bara avvisar denna typ av initiativ som syftar till ömsesidigt stöd genom användande av särskilda insatsgrupper.

Vi vet att ingen medlemsstat kan ha ett beständigt skydd mot alla eventualiteter. Med detta initiativ försöker parlamentet också att hitta vägar att tillhandahålla det bästa möjliga, och framför allt snabbast möjliga, gränsöverskridande biståndet i särskilda fall av detta slag, särskilt vid terroristattacker, gisslantaganden och kapningar.

Jag välkomnar särskilt parlamentets tilläggsförslag för de gör det enklare att bestämma vem som exempelvis ska bära kostnaderna i slutändan, nämligen den medlemsstat som ber om hjälp, eller att bestämma vilka regler som ska gälla för tjänstemän som agerar i en annan medlemsstat. Detta omfattar också bestämmelser om ansvarsskyldighet. Jag välkomnar att det också finns gemensamma utbildningar för att föra samman dessa särskilda insatsgrupper, och för att förbättra utnyttjandet av dem, om de skulle behövas. Jag gratulerar föredraganden. Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater kommer att stödja detta initiativ.

  Talmannen. − Jag kan tilldela talartid enligt ”catch the eye-förfarandet” endast till ledamöter som inte har talat tidigare under debatten, och jag kan inte se att någon som inte har fått ordet tidigare begär det nu.

Dessutom har Franco Frattini talat om för mig att han inte avser att tala för kommissionens räkning. Låt oss därför ge föredraganden, Armando França, två minuters talartid för att avsluta debatten.

  Armando França, föredragande. – (PT) Jag vill först framföra mitt tack för de omnämnanden som har gjorts av mitt arbete, av betänkandet och av mina utskottskolleger, till Franco Frattini och de övriga ledamöter som har uttryckt sitt stöd för betänkandet och för Österrikes initiativ samt rådets och det portugisiska ordförandeskapets beslut att fullfölja det.

Jag vill betona en aspekt som förefaller mig mycket viktig. På detta område är säkerhet – jag upprepar det – ett verktyg och inte en värdering. Det är ett verktyg i frihetens tjänst och syftar till ett positivt och verkligt utövande framför allt av EU-medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. En annan aspekt som är lika viktig är att detta beslut inte kommer att gynna något ingripande, såsom hävdades här. Detta beslut kommer att främja en grundläggande aspekt av den europeiska integrationen, nämligen samarbete mellan medlemsstater, och det kommer också att främja samarbete i form av gemensam utbildning och gemensamma övningar, och i framtiden även förebyggande arbete. Endast då medlemsstater frågar varandra kommer det att finnas möjlighet att agera i särskilda krissituationer som uppstår, och detta kommer naturligtvis att behöva bedömas av de berörda medlemsstaterna.

Jag föreslog också stöd från EU-budgeten huvudsakligen för att stimulera och utveckla samarbete på detta område, och för att ge mera ekonomiskt stöd till medlemsstater som behöver det.

Slutligen vill jag säga att det är viktigt att verkligen genomföra detta förslag eftersom krissituationer som hotar vår säkerhet och sålunda även vår frihet i en EU-medlemsstat kan uppstå när som helst och urholka EU:s alla 500 miljoner medborgares förtroende.

  Talmannen. − Herr França! Jag gratulerar er till ert utmärkta betänkande.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum kl. 11.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Marianne Mikko (PSE), skriftlig. – (EN) Vi har tillsammans arbetat för att minimera behovet av särskilda insatsgrupper. Hur bra grupperna och deras samarbete än är, så är en gnutta förebyggande ändå bättre än en massa botemedel.

Vissheten om att reaktionerna skulle bli samordnade och kraftiga tror jag kommer att räcka långt för att få varje gisslantagare, terrorist eller desperat brottsling att tänka sig för en extra gång.

Vi vill därför inte se några onödiga hinder eller försök att äventyra vår säkerhet på grund av procedurmässiga regler.

Enligt min mening kan det nu planerade nätverket med bilaterala avtal uppfylla våra behov på lämpligt sätt. Endast nära grannar kan garanterat reagera snabbt, vilket ofta går hand i hand med behovet av en särskild insatsgrupp.

Men om flera medlemsstater skulle angripas samtidigt, vilket skulle vara fullt möjligt med cyberattacker, behöver vi öppenhet och system som är någorlunda enhetliga i hela Europeiska unionen.

Detta betänkande är ett led i en invecklad ekvation, vars resultat kan ändras när nya uppgifter tillkommer. Vi bör inte se det nuvarande arrangemanget som permanent. Vi måste vara beredda att utveckla detta samarbete till en EU-politik.

Mina gratulationer till föredraganden.

(Sammanträdet avbröts kl. 10.50 och återupptogs kl. 11.00.)

ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING
Talman

  Talmannen. − Mina damer och herrar! I går framfördes en synpunkt av Martin Schulz till en annan ledamot av parlamentet – Hans-Peter Martin – med ett mycket speciellt innehåll. Talmannen kan inte godta innehållet i detta uttalande. Jag avvisar innehållet i uttalandet och fördömer det.