Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 31 januari 2008 - Bryssel

10. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

– Tolkning av artikel 19.1 i Europaparlamentets arbetsordning

  Richard Corbett (PSE). – (EN) Herr talman! Ni får ursäkta mig, men jag har tappat rösten. Jag vill säga att jag röstade för denna tolkning och att Daniel Hannans jämförelse, som han visserligen hävdade att han inte gjorde, mellan vår omröstning och Hitlers Ermächtigungsgesetz 1933 var en mycket oförskämd jämförelse.

Men en sådan skrattretande jämförelse visar bara hur den person som gör den tänker. Vi har bara bekräftat, i enlighet med våra regler, att artikel 19 i arbetsordningen redan ger parlamentets talman befogenheten att avbryta överdriven användning av begäranden såsom ordningsfrågor, förfarandefrågor osv., ”i de fall då talmannen är övertygad om att dessa begäranden uppenbarligen är avsedda att åstadkomma, och kommer att resultera i, allvarliga och långvariga störningar av kammarens överläggningar eller av andra ledamöters utövande av sina rättigheter”.

Detta är ingen kuvande debatt. Vi har gott om talartid i debatterna som delas ut proportionerligt till varje grupp i enlighet med deras storlek. Detta är helt enkelt ett skydd mot dem som försöker störa kammaren.

Vår talman har mycket färre befogenheter än talmännen i de flesta nationella parlament, till exempel talmannen i det brittiska underhuset. Vi gör rätt i att införa denna skyddsåtgärd, och jag noterar att den f.d. ledaren för Daniel Hannans parti, en ledamot av vårt utskott, faktiskt röstade för den. Hans attityd är därför skamlig.

  Talmannen. – Mina damer och herrar! Följande regel gäller:

När röstförklaringarna har påbörjats i en fråga släpper talmannen i princip – och jag säger i princip – inte in några fler talare i frågan, men, mot bakgrund av frågan och dess känsliga natur, föreslår jag ett avsteg från denna regel och kommer att ge alla ledamöter som har begärt ordet möjlighet att tala.

  Mirosław Mariusz Piotrowski (UEN). – (PL) Herr talman! Eftersom den första omröstningen med namnupprop om en ändring av arbetsordningen inte syntes i våra handlingar har ett visst fel smugit sig in. Jag talar här för egen räkning, och också för Ryszard Czarnecki och Marcin Libicki, Vi röstade för Nigel Farages begäran genom att räcka upp handen, och vi trodde att omröstningen med namnupprop också gällde detta. Det blev alltså ett misstag och vi önskar rätta till detta muntligen här. Samtidigt registrerar vi elektroniskt en ändring av vår röst till motförslaget.

  Bogdan Pęk (UEN). – (PL) Herr talman! Det gäller samma fråga. Vi tillhör en grupp med flera ledamöter som röstade mot vår egen övertygelse. I själva verket skulle vi ha röstat emot denna ändring av arbetsordningen som utgör en tydlig icke-demokratisk förändring. Man inför här, i hjärtat av det demokratiska Europa, en artikel som överlämnar den absoluta makten till parlamentets talman. Så långtgående lösningar förekommer inte i något demokratiskt parlament, så vi ville rösta emot det, men genom det misstag som Mirosław Mariusz Piotrowski tog upp röstade vi för. Detta gäller Bogdan Pęk, Dariusz Grabowski och Andrzej Zapałowski.

  Dariusz Maciej Grabowski (UEN). – (PL) Herr talman! Som föregående talare sa ber jag att min röst när det gäller arbetsordningen ändras. Jag röstade emot min egen övertygelse, så jag ber att detta ändras. Jag är emot ändringen av arbetsordningen.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Får jag tacka för er mycket kloka tolkning av era nya befogenheter som tillåter oss att göra en röstförklaring även om vi inte anmält oss för det betänkandet? Får jag också tacka för att ni gav Richard Corbett ytterligare en halv minut för att göra en politisk kommentar som kanske inte var helt relevant för sakfrågan?

Jag tar bara ordet för att säga att jag verkligen anser att detta är en avvikelse från vår arbetsordning. Jag är mycket bekymrad över detta. Jag har varit i kontakt med parlamentets ledning, och jag hoppas att ledningen respekterar ståndpunkterna hos minoriteten i detta parlament. Richard Corbett sa att vi har möjlighet att ta ordet i debatter här i kammaren, eftersom alla grupper får talartid. Men som vi tyvärr har sett i dag är vissa grupper inte alltid så toleranta mot annorlunda ståndpunkter som andra. För de ledamöter som kan komma att uttrycka en minoritetsståndpunkt i en stor grupp är det mycket svårt att få talartid. Tack så mycket för att ni lät oss framföra denna synpunkt.

  Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Herr talman! Även jag blev vilseledd. Jag trodde att vi kontrollerade föregående omröstning. Jag är definitivt emot denna tolkning av artikel 19, som sätter procedurfrågor framför principer och rättigheter, särskilt yttranderätten.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Tack så mycket för att ni visar gott omdöme i den här frågan och låter mig ta ordet för att göra min röstförklaring.

Jag förstod vad jag röstade för i den här frågan och jag röstade helt klart emot. Jag förstår att vissa personer här i kammaren tolkar arbetsordningen och jag förstår att det betyder att vi håller oss till den i den här frågan.

Jag vill dock säga är att vi alltid måste vara mycket försiktiga med att ge godtyckliga befogenheter till en ordförande eller talman. Jag är säker på att talmannen och de vice talmännen i detta parlament kommer att använda dessa befogenheter med oerhörd försiktighet, och jag är säker på att vi välkomnar det. Men hur blir det med kommande talmän? Hur blir det med framtida talmän som väljer att tolka dessa regler efter eget tycke, som väljer att ogilla avvikande meningar och att undertrycka dem?

Vi får ser upp så att detta inte är eller uppfattas som en glidning mot diktatur i stället för en mångfald av åsikter. Därför säger jag till alla att det sanna testet för en demokrati är hur den behandlar sina minoriteter. Om minoriteter behandlas väl kan vi alla enas om att det är en sann demokrati.

  Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Herr talman! Jag har hittills aldrig använt ordet diktatorisk i samband med EU-institutionerna, trots all den kritik jag har framfört genom åren. Jag anser och är övertygad om att det som har blivit möjligt i dag på grund av denna otroligt långtgående maktöverföring till talmannen öppnar för despotism. Vi kan inte alltid förutsätta – och definitivt inte i Europaparlament – att talmannen alltid kommer att agera opartiskt och välavvägt. Som ett resultat av det beslut som fattades här, som jag självfallet röstade emot, har nu talmannen en ofattbart godtycklig makt och parlamentet kommer därför att kunna genomgå en mutation och bli ett egenmäktigt parlament. Medborgarna i EU förtjänar inte detta! Jag anser att man klart och tydligt har gått över gränsen, och detta kommer att leda till omfattande demokratiska problem.

– Betänkande: Armando França (A6-0507/2007)

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag ber om ursäkt. Jag blev tillfälligt uppehållen av en kollega. Vi diskuterade demokrati, som är ett mycket viktigt begrepp som jag är säker på att vi alla här i kammaren stöder, även om vi inte alltid agerar därefter.

Vad gäller ändringsförslagen till detta betänkande förstår jag att de handlar om samarbetet mellan olika särskilda insatsgrupper, men vi måste komma ihåg att det faktiskt rör sig om en ändring av Prümfördraget. De brittiska konservativa var ursprungligen motståndare till Prümfördraget. Anledningen till att vi motsatte oss fördraget var att det till en början var en överenskommelse om samarbete mellan ett begränsat antal medlemsstater. När en av dessa medlemsstater innehade ordförandeskapet beslutade den att utvidga denna bestämmelse utan ett regelrätt samråd. Till och med Europeiska datatillsynsmannen fick avge ett yttrande när han insåg att han inte hade rådfrågats.

Vi som konservativa är emot bruket av snabba gränsinsatsenheter och genomförandet av Prümfördraget, och vi stödde inte ändringarna av detta fördrag.

– Betänkande: Markus Ferber (A6-0505/2007)

  Jim Higgins (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Mina irländska kolleger i PPE-DE-gruppen stöder nu fullt ut avregleringen av posttjänster inom unionen, och vi har röstat i enlighet därmed. Vi gör det i vetskap om att samhällsomfattande tjänster garanteras för alla medborgare inom unionen, och att särskilda åtgärder har vidtagits för att se till att landsbygden och glest befolkade områden förfogar över ett lämpligt antal inlämningsställen.

(GA) Herr talman! Jag vill också betona att det är lika viktigt med posttjänster för synskadade och blinda. Mina irländska kolleger i PPE-DE-gruppen och jag vädjar till alla medlemsstater att bibehålla lättillgängliga nationella posttjänster eller att inrätta sådana tjänster i länder där de för närvarande inte tillhandahålls.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! I dag har våra diskussioner, efter många år, slutförts, och vi har enats om att ge alla EU-medborgare en fullständigt öppen marknad för posttjänster. Detta är en viktig milsten på vägen mot en inre marknad för posttjänster och inte något hot mot offentliga tjänster. Jag är glad över att vi har nått en förnuftig kompromiss – exempelvis finns postbefordran till avlägsna områden kvar.

Direktivet hindrar heller inte medlemsstaterna från att bibehålla ett antal undantagsåtgärder, exempelvis fria posttjänster för synskadade, även om parlamentet i dag avvisade en särskild artikel om detta.

Tillkomsten av nya elektroniska kommunikationsmedel påverkar i grunden förändringarna av strukturen i efterfrågan på posttjänster. Liberaliseringen kommer alltså att föra oss mot ett bättre, och i synnerhet mer flexibelt, svar på ett bredare utbud av posttjänster. Jag anser att detta också kommer att leda till lägre priser för mer effektiva tjänster, och jag gratulerar oss till denna kompromiss.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Mina damer och herrar! Jag beklagar verkligen att ändringsförslag 3, som är identiskt med ändringsförslag 18, angående fria posttjänster för blinda eller synskadade, inte kom med i Ferberbetänkandet. Att vara blind eller synskadad är att ha ett funktionshinder som gör det omöjligt att se världen med ögonen. Jag menar dock att dessa personer kommer att höra de 321 rösterna från de ledamöter som har röstat för detta ändringsförslag, med sina hjärtan. Eftersom direktivet antogs vid andra behandlingen tror jag att medlemsstaterna, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, kommer att lösa detta problem på ett tillfredsställande sätt för blinda och synskadade.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Innan jag blev ledamot av Europaparlamentet hade jag ett riktigt jobb. Ett av mina jobb var att ge råd till företag om nyligen avreglerade branscher – telekommunikationer, posttjänster (i begränsad utsträckning) och energi. Vad vi såg med avregleringen av telekommunikationer var en explosion av valmöjligheter. Vi såg att konkurrens ledde till lägre priser och till konsumenter och företag runtom hela Europa, vilket ledde till ett stort mått av nyskapande och många valmöjligheter för alla konsumenter. Låt oss hoppas att vi med detta direktiv nu får se samma slags marknadsdisciplin som tillämpades för telekomsektorn spridas till postsektorn; att välstånd, nyskapande och bättre tjänster kommer att spridas i Europa och att det i sista hand blir konsumenten som vinner.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Mina synpunkter hänger samman med den senare delen av Syed Kamalls uttalande, eftersom jag verkligen anser att avregleringen av posttjänster är vägen framåt för nyskapande och valmöjligheter för konsumenterna.

Jag har dock ett stort problem med definitionen av samhällsomfattande tjänster och hur den tillämpas på tjänster i landsbygdsområden. Tidigare i veckan, i min egen valkrets i Storbritannien, meddelades det att sju postkontor skulle stängas. Detta efter ett omfattande samråd. Vissa av dessa postkontor var lönsamma. Enligt samrådsrapporterna var nästan 100 procent av befolkningen för ett bevarande av postkontoren. Men på grund av en definition av vilka tjänster som krävs av regeringen blev samrådet ett hyckleri – alla nonchalerades. Landsbygdstjänsterna kommer att begränsas på orter som Staverton, Hellidon, Brington och Harlestone, och Milton Malsor i min valkrets.

Jag är därför mycket bekymrad över genomförandet av detta direktiv i medlemsstaterna.

Förslag till resolution: Iran (B6-0046/2008)

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Herr talman! Jag vill att det tas till protokollet att jag ville rösta för förslaget till resolution om situationen i Iran, men att jag inte hörde tolkningen ordentligt då det var dags att rösta. Därför tryckte jag inte på omröstningsknappen vid den slutliga omröstningen.

– Resolutionsförslag: Resultaten från Balikonferensen om klimatförändringarna (B6-0059/2008)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Jag är övertygad om att människorna bör minska sin negativa inverkan på klimatet på denna planet. Inte bara unionen utan hela världen måste vara delaktig i processen med att bromsa klimatförändringen.

Det är anledningen till att vi i vår utvecklingspolitik måste sträva efter effektivare verktyg och hjälpa utvecklingsländerna så att de kan anpassa sig till klimatförändringens följder och minska utsläppen av växthusgaser. Detta är en av de kommande viktiga uppgifter som vi står inför, som framhävs i dagens resolution om Balikonferensen.

– Betänkande: Fiona Hall (A6-0003/2008)

  Milan Gaľa (PPE-DE). – (SK) Mina damer och herrar! Tillåt mig, som ägare av ett mindre vattenkraftverk, säga att jag känner till en del om elproduktion från förnybara källor. Tyvärr känner jag också till en hel del om de problem som ofta skapats på konstgjord väg och som de som vill generera och distribuera energi på detta sätt ställs inför.

Jag äger också ett rätt gammalt familjehus. Jag genomförde omfattande renoveringar av huset 2001, för egna medel, för att få en högre energieffektivitet. Jag vet att en sparad kilowatt är lika mycket som en producerad kilowatt. Jag välkomnar handlingsplanen för energieffektivitet (och jag stödde den med min röst) av många av de anledningar som uttryckts här. Men jag beklagar ändå att Europeiska kommissionen, liksom många regeringar i medlemsstaterna, försummar energibesparingsåtgärder och ständigt underskattar deras strategiska betydelse liksom behovet av att prioritera dem politiskt.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Jag välkomnar betänkandet om handlingsplanen för energieffektivitet. I den efterlyses ekonomiskt stöd för att så snart som möjligt införa den ledande teknik som ligger i framkant och som kan bidra till att rädda miljön. Det kommer också att minska beroendet av energiförsörjning österifrån.

Systemet med handel med utsläppsrätter är emellertid kontroversiellt. Det skulle kunna uppfylla sitt syfte om unionens enskilda länder började från samma utgångspunkt. Särskilda villkor måste gälla för de mindre utvecklade ekonomierna, såsom den tjeckiska ekonomin. Det är också nödvändigt att ge stöd för förbättring av energieffektiviteten vid nybyggnation. Detta kan vara det effektivaste sättet att vända trenden, för år efter år är ökningen av energiförbrukningen fortfarande större än de besparingar som görs genom energisparande teknik, och så kommer det att fortsätta i framtiden.

Det offentlig-privata partnerskapet kommer att stödja forskning om och praktisk tillämpning av energisparande teknik i enlighet med Lissabonstrategin. Kravet på energimärkning av apparater får inte bli en byråkratisk börda för tillverkare och informationen får inte vilseleda konsumenterna.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Till skillnad från föregående talare äger jag inte en egen kraftstation, men jag äger ett mycket gammalt hus – ett hus från 1840-talet – och det är ett underbart hus. Om ni är i London är ni mycket välkommen att titta in på en kopp te. Men det jag vill säga är att vad man än tycker om klimatförändringar så tror jag att vi alla kan ställa upp på behovet av energieffektivitet.

Ni kanske inte inser detta, men jag företräder London, världens bästa stad, huvudstaden i världens främsta land. Vi har ett antal kontorshus och byggnader som lämnar ljuset på nattetid. Det är ett tecken på framgång, men de bör vara medvetna om energieffektivitet.

Vi har också ett antal serviceställen – restauranger och pubar – och på senaste tiden har de på grund av rökförbudet tvingats använda terrassvärmare för att göra det bekvämt för de kunder som vill sitta utomhus och ta en cigarett. Vad som oroar mig är att det är helt oproportionerligt att förbjuda användningen av terrassvärmare, som bidrar med mindre än 0,1 procent av koldioxidutsläppen. Låt oss sätta detta i sitt sammanhang. Vi behöver alla bättre energieffektivitet, men låt oss använda lösningar som fungerar.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Som alla andra i denna kammare känner jag till den allmänt tillgängliga statistiken, som bevisar att vi skulle kunna bespara oss ett ton energi och ett ton problem i framtiden om vi var effektivare i vårt sätt att använda energi.

Jag röstade inte om detta betänkande, eftersom jag glömde att göra en intresseförklaring – en förklaring om finansiella intressen faktiskt. I punkt 22 kräver parlamentet ett avskaffande av systemet med fast pris för människors köp av energi, oavsett om det är elektricitet eller gas. Jag har anslutit mig till ett system med fast pris i Storbritannien, eftersom det är enkelt att göra en budget för mina energiräkningar, och miljoner människor – i allmänhet fattiga människor – i Storbritannien gör exakt samma sak. Att begränsa deras valmöjligheter i den här frågan anser jag är ett steg tillbaka.

Jag anser också att vi verkligen borde tänka till när det gäller vad vi har krävt här tidigare och hur vi agerar. Vi talar om energieffektivitet och energibesparingar, men vi har ändå fortfarande handelssvårigheter med Kina i form av en hög skatt på importer av energieffektiva glödlampor från det landet. Vi är alltså klart hycklande när vi röstar igenom detta betänkande och inte agerar i dessa frågor.

– Betänkande: Carl Schlyter (A6-0495/2007)

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill uttala mig om detta betänkande eftersom jag fullständigt föraktar den gemensamma fiskeripolitiken och den miljökatastrof den har orsakat i mitt land och vattnen omkring det.

I detta betänkande finns många bra saker, eftersom syftet är att minska den mängd fisk som kastas överbord, som fångas men inte behövs eller för vilka yrkesfiskarna saknar lämpliga kvoter. Men detta löser inte orsaken till problemet, nämligen att detta är en politik som förtjänar att hamna i papperskorgen.

Den bevarar inte fisken och den hjälper inte fiskare. Många fiskare i mitt land anser i själva verket att det vore bäst att avveckla denna politik. Det finns ett otal exempel runtom i världen där fiskeripolitik främjar bevarandet och upprätthåller sysselsättningen för fiskare som får syssla med det de vill. Island har överförbara kvoter som blir yrkesfiskarnas och deras familjers egendom och kan överföras mellan generationer.

Vi är inte tillräckligt smarta eller kloka i den här politiken och vi bör helt enkelt göra oss av med den.

– Resolutionsförslag: En europeisk strategi för romer (B6-0050/2008)

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Herr talman! De 12 miljoner romer som är utspridda över hela Europa har också en plats i vårt multikulturella samhälle. Europa måste svara upp mot de ofta sammansatta problemen för romerna. Det är anledningen till att man måste lägga fram ett sammansatt angreppssätt för att lösa dessa problem.

Det är min fasta övertygelse att utbildning och efterföljande karriär kan bryta den onda cirkeln av diskriminering av romer, och jag har därför röstat för resolutionsförslaget. Equalprogrammet, där man fokuserar på stöd till marginaliserade grupper, har visat sig vara praktiskt användbart. Det är viktigt att visa uppskattning för olika organisationers verksamhet, bl.a. det arbete som utförs av Kolpingsamfundet, som har inrättat rådgivningscenter där man erbjuder långtidsarbetslösa stöd i arbetssökandet.

Det finns en fara för att denna verksamhet kan upphöra i Slovakien på grund av försenade betalningar för genomförd verksamhet. Jag vill att man avskaffar alla hinder som leder till insolvens för ideella organisationer och kommunala myndigheter och som därigenom omöjliggör ytterligare projekt. Jag tror att kommissionen kommer att vara mer noggrann vid övervakningen av nationella strategier och att den, med användning av de bästa metoderna, kommer att harmonisera medlemsstaternas gemensamma utveckling i samarbete med internationella organisationer och romska organisationer.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag röstade emot resolutionen eftersom denna text har alla de motbjudande kännetecknen för de texter som har antagits här om diskriminering. Det måste finnas en ramstrategi, det måste finnas en särskild arbetsgrupp för att samordna denna ramstrategi, sannolikt ännu mer personal som måste rekryteras och så vidare.

Det säger sig självt att romerna måste kunna åtnjuta sina grundläggande rättigheter som EU-medborgare och det är oacceptabelt om de inte kan det, men denna resolution är ännu ett exempel på överdriven inblandning. Romerna bör också uppmuntras att ta eget ansvar, en aspekt som helt och hållet har förbisetts här.

Ändringsförslagen från Roberta Angelilli var motiverade. Problem som tvångsäktenskap och kvinnors och barns missgynnade ställning måste lösas inom de romska grupperna. Det är faktiskt inte till någon hjälp om vi fortsätter att säga att alla de problem som dessa personer ställs inför har att göra med diskriminering. De måste också uppmuntras att leva upp till sitt eget ansvar.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) (Anförandets inledning ohörbar) Varje medlemsstat står inför frågor som rör romerna och som inte kan lösas snabbt. Det är därför jag ogillar att man i resolutionen, som är ett vältaligt men bara allmänt hållet dokument, endast nämner ett konkret exempel, nämligen Tjeckien, och närmare bestämt koncentrationslägret i Lety.

Jag stödde den allmänna resolutionen trots detta, men jag har en invändning. Kommissionen måste få bort svinuppfödningsanläggningen på det område där det forna romska koncentrationslägret låg, då detta är olämpligt – också enligt min uppfattning – och även bidra till att uppföra ett värdigt minnesmärke. Jag vill också uppmana kommissionen att tillhandahålla tillräckliga medel för att hjälpa Tjeckien att klara av denna situation.

Eftersom Europaparlamentet bara nämner Tjeckien som ett konkret exempel menar jag att detta bör prioriteras av Europeiska kommissionen vid fördelningen av dess ekonomiska medel.

  Milan Horáček (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Det förslag som vi antog idag är ytterligare ett steg, om än något trevande, mot ett riktigt handlingsprogram för att integrera romerna. Parlamentet har idag, precis som det gjorde för tre år sedan, begärt att grisuppfödningen i det f.d. koncentrationslägret i Lety ska flyttas så att ett minnesmonument kan uppföras där.

Detta praktiska exempel visar på nytt hur illa anpassade de nuvarande åtgärderna har varit. De sociopolitiska satsningarna där, som i många europeiska länder, lämnar mycket övrigt att önska. En verklig integration av romerna i vårt samhälle skulle vara ett faktiskt bevis på att demokratins hörnstenar, rättsstaten och mänskliga rättigheter, fortfarande bildar grunden för den europeiska gemenskapen.

Skriftliga förklaringar

- Tolkning av artikel 19.1 i Europaparlamentets arbetsordning)

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Parlamentets sätt att sköta omröstningar är slappt och detta beslut kommer att förvärra saken. Detta innebär att minoriteters rättigheter har inskränkts. Minoriteter kommer att få det svårare att se till att omröstningarna i parlamentet är trovärdiga. Vi måste tillstå att vissa vice talmän är avsevärt bättre än andra.

Hur som helst anser jag att ”elektroniska omröstningar för allt”-politiken fungerade ganska bra. Det betyder att parlamentsledamöterna måste sitta på sina platser och vara uppmärksamma (vilket många inte är, det måste vi tillstå). Talmannen slipper också kontroller och svårigheter att leda kammaren, vilket innebär att sammanträdena faktiskt förlöper ganska smidigt. Dessutom registreras alla röster för eftervärlden, så att våra väljare i protokollet kan se hur enskilda ledamöter röstar.

- Betänkande: Michael Cashman (A6-0511/2007)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min brittiske kollega Michael Cashmans betänkande om en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna på grundval av Bulgariens, Tjeckiens, Cyperns, Lettlands, Ungerns, Maltas, Polens, Rumäniens, Sloveniens och Slovakiens unilaterala erkännande av vissa handlingar såsom likvärdiga med de egna nationella viseringarna för genomresa via deras territorier, vid första behandlingen enligt medbeslutandeförfarandet. Jag godtar ändringsförslagen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. De är avsedda att ta hänsyn till den nya situation som föreligger i Schengenområdet och till det faktum att många av de länder som åtgärden var riktad mot från den 21 december 2007 är medlemmar av Schengenområdet, där inre gränser saknas.

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Jag var föredragande för utskottet för utveckling av betänkandet om passage av de yttre gränserna, och välkomnar därför med tillfredsställelse det utmärkta arbete som gjorts av min kollega Michael Cashman. År 2008 tog 1957 års dröm ytterligare ett steg framåt: den europeiska familjen utvidgade formellt sina gränser. Andra gränser föll, och Schengenområdet blev påtagligt större med tydliga positiva konsekvenser. Det är emellertid viktigt att vi utöver det fysiska och geografiska området utökar våra ansträngningar på de politiska och ekonomiska fälten. På många områden har de 27 medlemsstaterna fortfarande olika strukturer i nuläget. I några fall står de mycket långt från varandra, på alltför många områden finns inte ens någon grundläggande synergi, och den bild som framträder här är fullständigt splittrad. EU måste genomföra åtgärder för att samordna medlemsstaternas politik och strategier. Vi välkomnar fri rörlighet för personer och varor, men vi betonar ännu starkare behovet av att skapa en politisk och rättslig ram som är enhetlig i längden.

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. − (PL) Det betänkande som vi röstar om idag är avgörande för att förenkla personkontroller vid EU:s yttre gränser. Enligt de nya föreskrifterna ger viseringar som utfärdats av Polen och de nya medlemsstaterna samma rättigheter som de viseringar som utfärdats av övriga medlemsstater. Det innebär att medborgare i Ukraina, till exempel, kommer att kunna röra sig genom hela EU med en visering som utfärdats i Polen.

Jag vill också påpeka att detta betänkande är ett slags svar på utvidgningen av Schengenområdet som underlättar genomresa för tredjelandsmedborgare inom EU. En positiv aspekt som jag värdesätter är förstärkningen av åtgärder inom EU för att bekämpa smuggling och olaglig handel med narkotika, människor och mänskliga organ, olaglig vapenhandel och terrorism. I det avseendet är jag ovillkorligen för Michael Cashmans betänkande.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Syftet med detta initiativ är att Cypern och de två länder som gick med i EU 2007 – Rumänien och Bulgarien – ska kunna införa en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna, på grundval av den unilaterala likvärdigheten av viseringar och uppehållstillstånd.

Detta erkännande är begränsat till genomresa via dessa tre medlemsstaters territorier under en tidslängd av upp till fem dagar.

Jag stöder bestämt denna förenklade ordning eftersom tredjelandsmedborgare, med visering som utfärdats av en annan medlemsstat och som skulle gynnas av detta system, redan har undergått en strikt säkerhetskontroll i den medlemsstaten och bedömts inte utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller en risk när det gäller olaglig invandring.

Dessa regler för unilateralt erkännande av viseringar och uppehållstillstånd infördes för första gången i gemenskapens regelverk 2006 med avsikt att förenkla genomresa för vissa kategorier av personer och samtidigt undvika obefogat administrativt merarbete för konsulaten.

För de nio länder som gick med i EU 2004, och integrerades helt i Schengenområdet från den 21 december 2007, blev ett ömsesidigt erkännande av dessa handlingar bindande vid övergångsperiodens slut.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Liksom i betänkandet om Schweiz och Liechtenstein anser vi att det är viktigt att betona att dessa överenskommelser i allmänhet bör göras inom en bredare ram, som också syftar till att verka för gästarbetares rättigheter och skydda dem mot en så avskyvärd företeelse som exploatering. Vi bör verka för att deras rättigheter och integration verkligen genomförs, till exempel genom att garantera deras rätt till familjeåterförening och tillämpa den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar, som utarbetats inom FN:s ram. Vi vill betona att detta internationella rättsliga instrument, som syftar till att trygga försvaret för migrerande arbetares mänskliga rättigheter, särskilt den obestridliga rätten till familjeliv, ännu inte har ratificerats av någon medlemsstat.

Att underlätta rörligheten för medborgare mellan olika länder borde med andra ord inte användas som ett medel för att underlätta utnyttjandet av tillfällig och billig arbetskraft som lätt ”dumpas”, för att öka exploatering och lönepress, för att verka för otrygga levnadsvillkor, för att avreglera förhållandena på arbetsmarknaden och för att bidra till ett bakslag för arbetstagares rättigheter och sociala villkor som helhet, utan snarare för att bekämpa sådana företeelser.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det är en offentlig hemlighet att ett oerhört potentiellt hot emanerar från många öststater. Organiserad ligabrottslighet, prostitution, människohandel och drogrelaterade lagöverträdelser kontrolleras bara allt för ofta av öst. Och många av våra nya medlemsstater betraktas som transitländer från vilka människor kan stråla samman i Västeuropa.

Strängare kontroller vid EU:s östra yttre gränser borde därför ha satts in för länge sedan för att garantera att avskaffandet av Schengengränserna inte urartar i någon slags fribiljett för brottslingar. Av detta skäl har jag också röstat för Cashmanbetänkandet.

  Frank Vanhecke (NI), skriftlig. – (NL) Jag röstade mot detta betänkande. Jag har redan uttryckt mina principiella reservationer mot Schengensystemet upprepade gånger tidigare och därför kan jag inte idag acceptera principen med det ömsesidiga erkännande som betänkandet rymmer. Schengen är givetvis helt beroende av den vattentäta kontrollen av dess yttre gränser. Kommissionens ordförande José Manuel Barroso kan upprepa tusen gånger att utvidgningen av Schengenområdet inte kommer att leda till minskad säkerhet, men verkligheten är en helt annan. Till exempel har tyska säkerhetsexperter i förbundskansler Angela Merkels omgivning märkt stora svagheter i de nya östra yttre gränserna och också i samarbetet mellan de nationella polisstyrkorna. En utbredd rädsla finns för att den olagliga invandringen kommer att öka avsevärt. Än en gång ägnar sig de upplysta själarna i euroländerna åt önsketänkande och leker med europeiska medborgares säkerhet.

- Betänkande: Panayiotis Demetriou (A6-0509/2007)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min cypriotiske kollega Panayiotis Demetrious betänkande om ändring av beslutet från 2006 om en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna på grundval av ett unilateralt erkännande av medlemsstaterna av vissa uppehållstillstånd utfärdade av Schweiz och Liechtenstein för genomresa via deras territorier, vid första behandlingen enligt medbestämmandeförfarandet. Jag samtycker också till de tekniska ändringar som föreslagits av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor för att anpassa texten till de ursprungliga bestämmelserna, särskilt beträffande de territoriella reglerna.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Som vi har påpekat bör de åtgärder och överenskommelser som underlättar rörligheten för medborgare från olika länder baseras på principerna om jämvikt och om ömsesidiga fördelar för olika berörda parter.

Vi skulle vilja erinra om de tidigare överenskommelserna mellan EU och Schweiz om fri rörlighet för personer, vilket vore speciellt intressant för Portugal, eftersom mer än 100 000 portugiser arbetar i Schweiz, inberäknat många tusen säsongsarbetare. Dessa överenskommelser borde hjälpa till att lösa många inskränkningar och problem som möter de portugisiska arbetstagarna i Schweiz, till exempel i fråga om arbets- eller yrkesbyten, familjeåterförening, flytt till en annan kanton, eller socialt skydd för arbetstagare och deras familjer.

På detta sätt och på det hela taget bör dessa överenskommelser utgöra en del av ett bredare ramverk som också syftar till att verka för migrerande arbetstagares rättigheter och skydda dem mot en så avskyvärd företeelse som exploatering.

Att underlätta rörligheten för medborgare mellan de olika länderna borde inte användas som ett medel för att underlätta utnyttjandet av tillfällig och billig arbetskraft som lätt ”dumpas”, för att undergräva förhållandena på arbetsmarknaden och i all synnerhet inte för att bidra till ett bakslag för arbetstagares rättigheter och sociala villkor.

- Betänkande: Philippe Morillon (A6-0001/2008)

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Syftet med detta förslag från Europeiska kommissionen är att förbättra och förenkla den gällande lagstiftningen, som är tio år gammal. Under det senaste årtiondet har vattenbruket varit den snabbast växande sektorn inom livsmedelsindustrin, och det europeiska vattenbruket ger nu fler än 80 000 arbetstillfällen.

Sektorns växande betydelse i både ekonomiskt och socialt avseende motiverar en förbättring av den information som tillhandahålls. Syftet är alltså att förbättra insamlingen och överföringen av uppgifter. Det är också grundläggande att harmonisera uppgifterna mellan medlemsstaterna.

Jag har därför beslutat att rösta för detta förslag, som har förbättrats genom Europaparlamentets ändringsförslag.

- Betänkande: Armando França (A6-0507/2007)

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Ökningen av antalet terrorhot och terrorattacker, och deras förödande konsekvenser, särskilt under det senaste årtiondet, gör att det brådskar att vidta de åtgärder och lagar som krävs för att hantera detta gissel.

Det här är ett gemensamt hot som kräver en global lösning – en lösning som innefattar de medel, resurser och specialistkunskaper som krävs för att effektivt hantera allvarliga krissituationer som en medlemsstat skulle ha svårt att klara på egen hand.

Det österrikiska ordförandeskapets initiativ gör det möjligt att inrätta gemensamma stödgrupper som ska kunna ge en medlemsstat det operativa stöd som krävs efter en terrorattack.

Jag tvivlar inte på att en sådan allvarlig krissituation kräver en snabb reaktion från särskilda insatsgrupper.

Jag stöder därför detta beslut som syftar till att införa nödvändiga rättsliga ramar, förenkla ett sådant samarbete och ge medlemsstaterna möjlighet att reagera snabbare i krissituationer eller i samband med terrorattacker, och samtidigt se till att den berörda medlemsstaten får hjälp på högsta möjliga nivå.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Denna text, som är Österrikes initiativ, ger en medlemsstat möjlighet att be om stöd från en särskild insatsgrupp från en annan medlemsstat för att få kontroll över en krissituation (gisslantagning, kapning osv.). Hjälpen i fråga skulle antingen kunna bestå av att utrustning eller särskild expertkunskap tillhandahålls, eller att en insats görs inom den hjälpsökande medlemsstatens territorium.

Vi är av olika skäl för denna text. För det första för att detta arrangemang, som syftar till att bekämpa terrorism, inte är bindande eftersom det inte tvingar medlemsstaterna att be om stöd eller ge hjälp. I texten anges dessutom att alla praktiska arrangemang (typer av enheter, utrustning osv.) ska fastställas i bilaterala avtal mellan den medlemsstat som ber om hjälp och den medlemsstat som tar emot förfrågan.

I kampen mot terrorism, som definitionsmässigt inte känner några gränser, är det mycket viktigt att sträva efter effektivast möjliga samarbete mellan de nationella polisstyrkorna i EU.

I en tid när medlemsstaternas alla rättsliga och inrikes frågor enligt Lissabonfördraget snart kommer att tillhöra det överstatliga behörighetsområdet tycks det finnas kvar en kärna av mellanstatligt motstånd – det gläder oss mycket.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) På området medborgerliga friheter och rättsliga och inrikes frågor har EU gått en mycket farlig väg som på allvar äventyrar medborgarnas rättigheter, friheter och garantier, liksom själva suveräniteten för staterna och folken.

EU:s växande federalistiska och militaristiska tendenser och åtgärder är förklaringen till beslut om att inrätta enheter – både underrättelsetjänster och polisarbetsgrupper – med befogenhet att ingripa på nationellt territorium, en utveckling som faktiskt syftar till att överlappa den nationella polisen.

Det verkliga syftet med detta initiativ från Österrike, vilket skickligt försämrades genom Europaparlamentets förslag, är att inrätta eller tillåta att det – med terrorism eller hypotetiska kris- eller risksituationer som förevändning – inrättas verkliga och lämpligt indoktrinerade ”pretorianska garden”, som ska ägna sig framför allt åt kontroll, hot eller förtryck av rättigheter och friheter, i strid med grundläggande demokratiska principer, rättsstatens principer och Portugals konstitutionella legalitet och själva nationella suveränitet.

Vi vill därför varna för de faror som följer av innehållet i och målen med detta initiativ, och mot alla andra åtgärder som har att göra med utövande av alla former av obegränsad, irrationell, oproportionerlig och icke-konstitutionell makt.

  Anna Hedh (PSE), skriftlig. − Jag röstade emot betänkandet då jag är orolig för vad detta kommer att innebära för framtiden. Jag är inte emot att vi ställer upp och hjälper varandra i krissituationer, men det bör ske efter vart på ett naturligt sätt. Jag tycker inte det är försvarligt med gemensamma övningar på bekostnad av EU-medborgarna och är absolut emot att utländska tjänstemän ska kunna operera och ägna sig åt myndighetsutövning på svenskt territorium med bibehållen immunitet. I förlängningen är det en utveckling mot en gemensam poliskår vilket jag helt är emot.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) I den text vi har framför oss görs ett försök att skapa en rättslig ram för insatser som utförs av en medlemsstats särskilda insatsgrupper utsända till en annan medlemsstats territorium, i samband med en terrorattack. Eftersom sådana insatser kan vara av väldigt skilda slag (utbyte av utrustning, expertkunskap, aktiva grupper osv.) är det medlemsstaternas sak att sluta bilaterala avtal för att utforma de praktiska arrangemangen och besluta om huruvida de ska godta eller avslå en begäran om en insats av en sådan grupp på deras territorier. Otroligt. Äntligen har vi ett verkligt exempel på tillämpning av den kontroversiella och komplicerade principen om subsidiaritet!

Äntligen har vi ett område – nationell säkerhet, suveränitetens allra främsta område – som motstår den överstatliga bulldozern EU, som lagstiftar om allting, överallt.

Och när det gäller effektivitet i kampen mot terrorism lägger EU sina pengar på samarbete mellan nationella polisstyrkor. Vi stöder detta initiativ.

Men nyckeln till seger över terrorismen ligger inte enbart i samarbete. Det krävs medvetenhet om den revolutionära önskan hos islamisterna, som förespråkar ödeläggelse av det humanistiska och kristna västerländska samhället och dess värderingar.

  Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi röstade för betänkandet då det baserar sig på frivillighet och samarbete således endast kan komma till stånd genom en ömsesidig överenskommelse mellan två medlemsstater. Vi är dock av den principiella uppfattningen att utländska tjänstemän inte ska få operera eller ägna sig åt myndighetsutövning på svenskt territorium med bibehållen immunitet. I förlängningen ser vi framför oss en möjligt utveckling mot en gemensam polis, vilket vi ställer oss ytterst tveksamma till.

- Betänkande: Umberto Guidoni (A6-0005/2008)

  Jan Březina (PPE-DE), skriftlig. − (CS) Tillåt mig att säga några förklarande ord om omröstningen om betänkandet om Europeiska området för forskningsverksamhet. Europeiska området för forskningsverksamhet – som diskuterats här i all oändlighet – är en mycket bra idé och en mycket bra vision. Men det är fortfarande en lång väg kvar innan det blir verklighet. Prata räcker inte. Vi måste också utvärdera hur det fungerar och om det fungerar över huvud taget. Som parlamentsledamot för ett nytt land vet jag av egen erfarenhet att i det här skedet är Europeiska området för forskningsverksamhet endast en illusion och önsketänkande.

Detta framgår av de första tillgängliga uppgifterna om vilken prioritet som ägnas projekt som involverar de nya medlemsstaterna. Av 559 bidrag som godkändes för stipendier till unga forskare åkte endast två till Tjeckien (och ingen till Polen, som är flera gånger större!), medan fler än 100 åkte till Storbritannien och 80 till Tyskland. Det är svårt att tro att skillnaden i projektens kvalitet var så stor att den kan förklara sådana siffror. En del av förklaringen ligger självklart i bristen på erfarenhet bland de personer som lämnar in förslag i de nya medlemsstaterna. Men det visar ändå att Europeiska området för forskningsverksamhet hittills inte har fungerat som det bör. Vi måste därför tala mindre och agera mer för att nå påtagliga resultat. I det här sammanhanget måste det sägas att vi fortfarande släpar efter.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta betänkande innehåller ett antal motsägelser och ståndpunkter som vi inte stöder. Det stämmer dock att den vetenskapliga forskningen måste återgå till sitt huvudsakliga uppdrag, nämligen utveckling av ny kunskap. Sanningen är att det inte finns något linjärt förhållande mellan forskning och utveckling och innovationer, även om det finns vissa samband, men dessa är komplexa och har att göra med områden långt utanför vetenskapssfären.

Uppfattningen om forskning som ett slags universalmedel som ska lösa alla ekonomiska och sociala problem måste därför korrigeras, och det krävs mer investeringar i forskning.

Vissa steg som togs vid Europeiska rådets toppmöte i Lissabon 2000 var en reaktion på oron kring EU:s brist på investeringar i kunskapsekonomin, och detta förstärktes ytterligare vid toppmötet i Barcelona 2002, där EU satte upp målet att nå en intensitet i forskning och utveckling på 3 procent senast 2010. Sedan 2000 har dock tillväxten i utgifter för forskning och utveckling varit otillräcklig, i snitt endast 1,84 procent, och dessa utgifter har industrin delvis stått för.

Den privata sektorns investeringar i forskning ligger under den socialt optimala nivån. Staterna måste spela en central roll och utveckla samarbetet för att göra det möjligt att skapa ny kunskap och göra den tillgänglig för samhället som helhet.

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. − (PL) Jag stöder fullt ut betänkandet om Europeiska området för forskningsverksamhet, där nya möjligheter skisseras för forskning och utveckling i Europeiska unionen. Det råder inga tvivel om att framsteg och social utveckling, liksom Europas plats i den globaliserade världen, hänger på investeringar i vetenskap och forskning, och på utveckling av ny kunskap som uppfyller 2000-talets behov.

Vetenskaplig forskning och ny teknik har när allt kommer omkring en direkt påverkan på den sociala utvecklingen, och kan till och med bli avgörande för den ekonomiska tillväxten, eftersom de för med sig mätbara fördelar. Det är därför grundläggande att ha ett bra och effektivt system för förvaltning av vetenskaplig forskning på EU-nivå. Om vi också vill att EU ska kunna anta de nya utmaningarna, särskilt den ekonomiska konkurrensen och miljöskyddet, måste vi vädja till medlemsstaterna – vi måste faktiskt få dem att regelmässigt öka utgifterna för vetenskaplig forskning.

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE), skriftlig. − (SL) Kommissionen har lagt fram grönboken om Europeiska området för forskningsverksamhet i ett skede när EU står inför en ändlös dränering av investeringar och kvalificerade forskare som försvinner till andra sidan Atlanten. Om vi vill att europeisk forskning ska bli globalt konkurrenskraftig – och det är ett av målen med Lissabonstrategin – måste unionen övervinna grundläggande hinder som den står inför på detta område.

I det avseendet tänker jag särskilt på fragmentiseringen av forskningen i EU och de dåligt utvecklade europeiska strategierna för vetenskapligt samarbete, bristen på mänskliga och materiella resurser samt dåligt utvecklade forskningsinfrastrukturer som knappast kan konkurrera med globala forskningscentrum. Till detta kommer forskarnas, expertkunskapens och erfarenhetens låga rörlighet, vilket framför allt beror på rättsliga, administrativa och språkliga barriärer.

När vi utvecklar Europeiska området för forskningsverksamhet och försöker övervinna dess fragmentiserade karaktär måste vi ägna stor uppmärksamhet åt våra regioner.

Regionerna bör utforma strategier för utveckling av mänskliga och materiella resurser på forskningsområdet och främja allas tillgång till forskning, särskilt kvinnliga forskare och unga forskare. Medlemsstaterna bör bli mer involverade i processen att skapa bättre arbetsvillkor för forskare och vidta åtgärder som ger dem möjlighet att förena arbete och familj.

Regionerna är lika viktiga för att främja och garantera effektivare sätt att finansiera forskning, i enlighet med de åtaganden som gjorts i de operativa programmen. Regionerna bör också hjälpa till att utveckla europeiska kunskapscentrum inom sina territoriella verksamhetssfärer, genom att upprätta kontakter mellan universitet, forskningsinstitut och näringsliv.

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. − (SL) Mina damer och herrar! Ingen tvivlar längre på att vetenskapen är den utlösande faktorn för utvecklingen av vårt samhälle. Trenden i dagens värld pekar på vetenskapens vikt och kräver att den får en lämplig betydelse i samhället. Endast investeringar i ett kunskapsbaserat samhälle kan göra unionen konkurrenskraftig, kreativ och strategiskt attraktiv.

I grönboken ”Europeiska området för forskningsverksamhet: Nya utsikter” levererar kommissionen en analys och lösningar, och belyser även vikten av att skapa ett kunskapsbaserat samhälle. I betänkandet av föredraganden Umberto Guidoni framhåller Europaparlamentet att investeringar i utbildning, vetenskap, forskning, kultur och IT resulterar i hållbar utveckling för framtiden. Självklart måste vi inse att dessa steg inte kommer att ge omedelbara och märkbara resultat. Detta är ett maraton och inte ett sprinterlopp, men jag är säker på att vi kommer att lyckas till slut.

Europeiska området för forskningsverksamhet ger forskningsinstitut, universitet och forskare i de 27 EU-länderna möjlighet att samarbeta. Gränsöverskridande administrativa hinder som står i vägen för samarbete mellan vetenskapliga institut finns ändå kvar. Att öppna upp Europeiska unionen mot öst är en viktig utvidgning av Europeiska forskningsområdet och ger ca 150 000 forskare nya möjligheter att förbättra sin vetenskapliga och tekniska potential.

Jag är övertygad om att nya begrepp och innovationer på alla områden kommer att hjälpa oss att skapa nya arbetstillfällen och hitta nya sätt att skydda miljön, förbättra livsmedelssäkerheten och hälsan samt trygga säkrare, oändliga energikällor.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Idén att forskning, utveckling och innovation är grundläggande för konkurrenskraft är inte ny och den är fortfarande aktuell. Bortsett från åsiktsskillnader i fråga om behovet av att styra insatser mot innovation eller mer akademisk forskning, är det tydligt att Europa måste förbättra sina investeringar i kunskap och den praktiska tillämpningen av denna kunskap. Men detta behov är inte bara en fråga om finansiella investeringar.

Olika rapporter förklarar de många skälen till att Europa släpar efter andra delar av världen. Vi omges av en hård och ökande konkurrens, alltifrån amerikanska universitet till indisk forskning. Dessutom är högre lärosäten i Europa mindre attraktiva, vilket dessa rapporter också visar med återkommande hänvisningar till bristande finansiering, både totalt och per invånare, samt våra universitets brist på självständighet, vilket utgör prestationshämmande faktorer.

Av alla dessa skäl bör vi stötta alla strategier där detta betraktas som en brådskande ekonomisk och strategisk fråga. Och samtidigt som det stämmer att tiden är emot oss, är det också sant att det är bättre att ägna tiden åt att göra de rätta valen än att fatta förhastade och ineffektiva beslut.

  Teresa Riera Madurell (PSE), skriftlig. − (ES) Eftersom debatten om Umberto Guidonis betänkande om Europeiska området för forskningsverksamhet ställdes in, skulle jag som föredragande för socialdemokratiska gruppen vilja förklara varför vi röstade för.

För det första bör jag nämna det utmärkta arbete som gjorts av Umberto Guidoni, som har inkluderat flera av våra förslag. Ett europeiskt område för forskningsverksamhet bör absolut innefatta följande:

– En gemensam arbetsmarknad för forskare, vilket innebär att det inrättas en enhetlig europeisk karriärväg på forskningsområdet och ett integrerat informationssystem för arbets- och utbildningskontrakt.

– Öppnare rekryterings- och befordringsmetoder, med en bättre jämvikt mellan män och kvinnor i nämnderna.

– Undanröjande av hinder för rörlighet och främjande av kvinnors ökade deltagande inom forskning och utveckling, med åtgärder som gör det lättare att förena arbete och privatliv.

– Stärkta forskningsinstitutioner och små och medelstora företags medverkan till forskning och utveckling.

– Ökad samordning med nationella och regionala program, och mer samverkan med andra europeiska program.

– Uppbyggnad av infrastrukturer som utnyttjas av gemensamma europeiska företag.

– Uppmuntran till internationellt samarbete, främjande av multilaterala initiativ, utbyten för att använda infrastrukturer och vetenskapliga samarbetsprogram för utveckling.

Det här är nödvändiga och följdriktiga steg att ta för att gå framåt, och därför har vi röstat för.

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Vetenskapen känner inga gränser, och de frågor som ligger till grund för forskningen blir alltmer globala till sin karaktär. Europeiska området för forskningsverksamhet måste bli en garanti för att vetenskapligt och tekniskt samarbete bidrar effektivt till stabilitet, säkerhet och mänsklighetens välstånd.

Jag hoppas därför att forskningsområdet, med tanke på dess öppenhet för omvärlden, kommer att gynna EU:s yttersta randområden, så att vi får ut det mesta av de fördelar och rikedomar som följer av Europas regionala mångfald, genom att dessa områden konsekvent får ingå i forskningsprogrammens expertnätverk.

Jag vill också rikta en uppmaning om att de utomeuropeiska ländernas och territoriernas betydelse bör erkännas inom Europeiska forskningsområdet, eftersom de är värdefulla partner när det gäller att bygga broar mellan nationer och världsdelar med siktet inställt på hållbar global utveckling, så att utmaningarna för planeten kan hanteras.

Jag vill uppriktigt tacka föredraganden och ledamöterna i utskottet för industrifrågor, forskning och energi för deras stöd till mitt ändringsförslag om denna fråga, vilket finns i yttrandet från utskottet för regional utveckling. Detta är ytterligare ett bevis på den anda av samordning och komplementaritet som råder här i parlamentet.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Vi motsätter oss den reaktionära omstrukturering av forskningsområdet som förordas i EU:s grundläggande riktlinjer för inrättandet av ett europeiskt område för forskningsverksamhet inom ramen för Lissabonstrategin.

Forskningsområdet uppmuntrar till konflikt och konkurrens om vinster mellan länder och stora företagsgrupper. Det leder till en intensifiering av orättvisor inom den vetenskapliga utvecklingen.

Incitamenten, bidragen och skattebefrielserna utökas för monopolföretag, vilket ger dem möjlighet att investera i och utnyttja resultaten för egen del. Den offentliga sektorn underordnas behoven i de monopolgrupper som den tjänar. Forskarnas rörlighet mellan företag, universitet och forskningscentrum främjas och det europeiska patentsystemet stöds med hänvisning till kostnader. Allting underordnas konkurrenskraft och ökad lönsamhet.

I en så strängt konkurrenspräglad miljö, som finns också i forskningsvärlden, kommer uppmärksamheten oundvikligen att fokuseras på de välkända expertnätverken i de mäktigaste nationerna. Dessa nätverk kommer att försäkra sig om lejonparten av forskningsprogrammen, som kommer att bli kanaler för allmänna och privata medel.

Vi strävar efter att stjälpa EU:s forskningspolitik. Det är ett led i vår kamp för en total omsvängning av den antifolkliga politik som upprätthålls av EU och av kapitalismen. Vi hoppas på att återupprätta vetenskapens sociala karaktär: forskningen och vetenskapen bör tjäna behoven hos dagens befolkning och den sociala välfärden.

- Betänkande: Markus Ferber (A6-0505/2007)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar antagandet vid andra behandlingen av rådets gemensamma ståndpunkt om ändring av direktivet om posttjänster från 1997 och om fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster, och jag vill gratulera min utmärkte tyske kollega Markus Ferber till det enorma arbete han har gjort.

Jag är glad att rådet har godtagit alla huvudsakliga punkter i Europaparlamentets ståndpunkt, särskilt att skjuta upp tidsfristen för öppnandet av marknaden till den 31 december 2010, med två års förlängning för de medlemsstater som anslöt sig till EU 2004; att ha en samhällsomfattande tjänst med minst en utdelning och en insamling fem dagar per vecka för varje EU-medborgare, vilket innebär ett tillräckligt antal inlämningsställen på landsbygden och i avlägsna eller glest befolkade områden samt respekt för subsidiariteten när det gäller sociala hänsynstaganden, en fråga där jag hoppas att arbetsmarknadens parter jobbar på EU-nivå. Jag är besviken på att det inte har skapats förutsättningar för en EU-tillsynsmyndighet inom denna sektor. Slutligen hoppas jag att operatörerna snabbt kommer överens om att införa ett europeiskt frimärke för 50-gramsbrev, och jag kommer snart att ta ett politiskt initiativ i denna fråga.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Trots förbättringarna av kommissionens ursprungliga text och den kompromiss som Europaparlamentet har lagt fram, och som framför allt syftar till att skjuta upp den fullständiga liberaliseringen av marknaden för posttjänster till den 31 december 2010, så är den text som rådet lagt fram på nytt till andra behandlingen fortfarande inte tillfredsställande.

Den är inte tillfredsställande eftersom den endast summariskt och minimalt löser de frågor och problem som tagits upp, framför allt när det gäller finansiering av den samhällsomfattande tjänsten, plikten att dela ut post fem dagar i veckan, lika behandling av områden och ett enhetligt pris för frimärken. Texten är inte tillfredsställande eftersom det uppstår en rättslig osäkerhet på alla dessa punkter.

Denna text, där samförstånd uppnåddes med stor möda, innebär i realiteten endast att man skjuter upp de ofrånkomliga och okontrollerade konsekvenserna av att postsektorn öppnas för konkurrens.

Europeiska unionens planer kommer oundvikligen att leda till en ökning av antalet stängda postkontor, storskaliga förluster av arbetstillfällen och ett nedåttryck på löner och villkor i postsektorn i Europa.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. − Jag anser att medlemsstaterna självständigt ska avgöra om de önskar avreglera sina respektive nationella postmonopol. Jag har därför röstat ja till ändringsförslag 10, vilket avvisar rådets gemensamma ståndpunkt.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi beklagar avslaget av vårt förslag att förkasta detta direktiv om att fullständigt liberalisera posttjänster och därmed skapa en marknad på EU-nivå.

På det här sättet försöker majoriteten i Europaparlamentet – som företräder samma politiska krafter som står i centrum för högerpolitiken i varje land – att ta ytterligare ett steg på vägen mot en nedmontering av denna grundläggande allmänna tjänst.

Detta är de stora multinationella företagens angrepp på den offentliga posttjänsten, det offentliga ägandet av denna tjänst och den offentliga administration som tillhandahåller den, och ett angrepp på dess demokratiska natur, i ett försök att tvinga av varje folk deras makt, dvs. deras nationella suveränitet, att kontrollera och besluta om dessa centrala frågor, som nu kommer att avgöras av EU-institutionerna på överstatlig nivå enligt intressen som är främmande för folket och Portugal.

Talande är också avslaget av vårt ändringsförslag som syftade till att trygga kravet på att alla operatörer ska rätta sig helt efter arbetslagstiftningen, dvs. alla rättsliga eller avtalsenliga bestämmelser om anställningsvillkor som medlemsstaterna tillämpar enligt nationell lag, inklusive hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, liksom socialförsäkringslagstiftningen och de kollektivavtal som ingås.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Med anledning av mitt inlägg i går om liberalisering av posttjänster vill jag lägga till en kommentar som jag tidigare inte kunde ta upp på grund av den begränsade tid jag hade till mitt förfogande och som rör finansieringskällorna för den samhällsomfattande tjänsten. Jag är rädd att finansieringsmetoder som en särskilt inrättad fond eller statliga bidrag kan blockera liberaliseringen av sektorn och bli ett instrument som medlemsstaterna kan använda för att bromsa och kringgå genomförandet av direktivets bestämmelser. Jag anser därför att Europeiska kommissionen har en viktig roll att spela här, eftersom den har i uppdrag att se till att direktivets bestämmelser införs på rätt sätt.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag stödde de ändringsförslag som skulle ha tvingat medlemsstaterna att garantera finansiering av allmänna posttjänster. Detta är en extremt viktig fråga, särskilt i Skottlands många landsbygdsområden och ösamhällen.

Jag stödde också de ändringsförslag som lagts fram av min grupp, med krav på skärpta skyldigheter att finansiera tillhandahållandet av fria posttjänster till blinda och personer med nedsatt syn.

Det faktum att Ferberbetänkandet antogs utan ändringar i dessa avseenden kan skapa en oro för att posttjänsterna kan komma att urholkas ytterligare.

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Jag stödjer den svenska avregleringen av postmarknaden, men är emot att EU-institutionerna ska avgöra huruvida respektive postmonopol ska avskaffas eller inte.

Jag anser att medlemsstaterna självständigt ska avgöra om de önskar avreglera sina respektive nationella postmonopol. Jag har därför röstat ja till ändringsförslag 10, vilket avvisar rådets gemensamma ståndpunkt.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Tillsammans med alla ledamöter i gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster har jag röstat mot Europaparlamentets och rådets gemensamma ståndpunkt, eftersom den stärker det dogmatiska nyliberala förhållningssättet till ett centralt område av allmänt intresse, nämligen posttjänsterna. Direktivet erbjuder ingen långsiktig lösning och att skjuta upp ikraftträdandet senarelägger bara de negativa effekterna med två år.

Med det faktiska avskaffandet av principen om en samhällsomfattande tjänst kommer allmänhetens tillgång till högkvalitativa posttjänster till rimliga priser att bli begränsad. Konsekvenserna kommer att bli desto allvarligare för invånare i avlägsna och otillgängliga bergsregioner eller öar, som företag inte kommer att kunna betjäna med lönsamhet.

I länder där marknaden redan är fullt liberaliserad är erfarenheterna hittills allt annat än positiva. Kravet på framtvingad liberalisering av posttjänster skapar fler poblem än det löser.

  Pierre Pribetich (PSE), skriftlig. – (FR) Jag var angelägen om att motsätta mig liberaliseringen av marknaden för posttjänster utifrån tre grundläggande ståndpunkter:

- Behovet av att erbjuda gratis posttjänser för blinda och synskadade, ett kärnvärde i ett icke-diskriminerande samhälle.

- En garanti från medlemsstaterna om finansiering av den samhällsomfattande tjänsten innan marknaderna öppnas, vilket är ett grundläggande villkor för konsumentskyddet.

- Alla operatörers efterlevnad av anställningslagstiftningen, särskilt vad gäller social trygghet.

Eftersom de relevanta ändringsförslagen inte antogs kan jag bara beklaga utvecklingen mot en okontrollerad liberalisering utan respekt för EU-medborgarnas grundläggande rätt till en allmän posttjänst.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Vi välkomnar det slutliga godkännandet av betänkandet om marknaden för posttjänster, och noterar att det långdragna institutionella förfarandet visar hur viktigt ärendet är för att nå dess två mål, nämligen att trygga den samhällsomfattande tjänsten och att på lämpligt sätt öppna marknaden för rättvis konkurrens.

Jag skulle särskilt vilja betona att öppnandet av marknaderna kommer att innebära en bättre tjänst och ett bättre val för medborgarna. Därmed kommer snedvridning av konkurrensen att undvikas och de befintliga monopolen definitivt att brytas.

En annan fråga är finansieringen av den samhällsomfattande tjänsten. När detta medför en nettokostnad för en medlemsstat kan den täckas av en finansieringsplan som ska lämnas till kommissionen. Men det är värt att komma ihåg det portugisiska fallet och andra fall, som visar att en allmän samhällsomfattande tjänst absolut kan tillhandahållas med resurser från ett reserverat område – en öppen och neutral metod som inte involverar statliga bidrag.

Jag skulle vilja upprepa att det inte finns någon anledning att hindra en sådan tjänst från att finnas kvar, eftersom den är grundläggande för den regionala och sociala sammanhållningen och för stödet till den befolkning som bor i avfolkade områden eller mer avlägsna och otillgängliga regioner.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Rådets gemensamma ståndpunkt om posttjänster, som läggs fram för Europaparlamentet för godkännande, kommer att leda till en fullständig liberalisering av marknaden för posttjänster, med början den 31 december 2010.

I och med ändringen av direktivet skänker man bort ännu en lukrativ sektor – posttjänsterna. Detta sker inom ramen för Lissabonstrategin, för att maximera posttjänsternas lönsamhet.

Posttjänsterna omvandlas från en kollektiv nyttighet till en handelsvara. I Grekland kommer privatiseringen av delar av ELTA (den grekiska posten) – uppbackad av partierna ND (Nea Dimokratia/Ny Demokrati) och PASOK (Panhellenska socialistiska rörelsen) – att fortsätta i ökad takt. Från och med nu kommer ELTA att drivas på grundval av den privata sektorns ekonomiska kriterier, för lönsamhet och inte för samhällets bästa. Detta kommer direkt att påverka kvaliteten på tjänsten. Konsekvenserna kommer att bli ödesdigra, inte endast för ELTA:s anställda utan även inom de privata posttjänstföretagen. Här är flexibla anställningsvillkor redan standard, liksom avsaknaden av arbets-, social- och försäkringsrättigheter.

Den konstitutionellt tryggade principen om brevhemlighet äventyras också. Brev lämnas nu åt privata entreprenörer, utan garantier och med minimalt utrymme för att kontrollera att sekretessen upprätthålls eller att personuppgifter skyddas.

Greklands kommunistparti (KKE) motsätter sig liberaliseringen av posttjänster och kämpar för tjänster som är uteslutande allmänna, moderna och effektiva, och för skyddet av arbetstagarnas rättigheter.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. − Europaparlamentet har idag röstat för kompromissen med rådet som innebär att Europas postmarknad ska liberaliseras senast sista december 2010 (med undantag för de länder som extra besvärlig topografi vilka ges ytterligare två år). Jag har under arbetes gång främst fokuserat på att reciprocitet ska gälla, dvs att det finns en ömsesidig överenskommelse om att de länder som väntar med att liberalisera inte ska kunna gå in och konkurrera i de länder som påbörjar sin liberalisering.

Det är med stor tillfredsställelse jag därför kan konstatera att först rapportören (Ferber) och sedan rådet accepterade mitt ändringsförslag och att det numera är en del av den kompromiss som nu godkänts.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Syftet med detta förslag är att skapa en inre marknad inom EU för posttjänster. Utan lämpliga garantier skulle avregleringen kunna äventyra begreppet samhällsomfattande tjänst. Rådets motvillighet att inkludera ett tydligt åtagande om att tillhandahålla en gratis posttjänst för blinda och synskadade i förslaget fick mig att rösta för att göra ett sådant åtagande mer krävande.

Allmänt sett är jag nöjd med att andra frågor får tillräckligt utrymme i förslaget och välkomnar garantin om att brev regelbundet ska samlas in och delas ut i avlägsna områden och städer.

- Resolutionsförslag: Situationen i Iran (B6-0046/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Kärnvapenproblemet i Iran bör hanteras med ett diplomatiskt förhållningssätt som syftar till att normalisera förbindelserna. Vi måste hållla fast vid en politisk linje grundad på diplomati som gör att vi kan avstå från att skärpa ställningstaganden och trappa upp hot om militära insatser, i syfte att bana väg för dialog genom att erkänna Irans rätt att utveckla kärnteknik för civilt bruk. Det är däremot rätt att vi bör försöka nå ett förhandlingsläge som övertygar Iran om att ge upp alternativet militärt bruk, i en multilateral satsning på kärnvapennedrustning, för att garantera ett tillstånd av lugn och internationell fred.

Å andra sidan måste jag uttrycka viss oro för människorättssituationen i Iran, där vi ser en ny våg av förtryck av yttrandefriheten och minoriteters och kvinnors rättigheter, och där ordningen upprätthålls med hjälp av ett hårt och omänskligt rätts- och fängelsesystem, inom vilket dödsstraff, tortyr och stening tillämpas alltför ofta. De ansträngningar som har gjorts hittills har inte gett några märkbara resultat. För att göra anspråk på en plats vid bordet bredvid de internationella stormakterna måste Iran nu framstå, inte som en militär supermakt, utan som ett land med förmåga att skydda sina medborgares mänskliga rättigheter.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) För bara några månader sedan erkände den amerikanska underrättelsetjänsten att dess påstående om att Iran utvecklar kärnvapen är felaktigt. I själva verket avslutades Irans kärnvapenprogram 2001–2002.

Ändå har Washington misslyckats med att dra rätt politisk slutsats av denna intellektuella U-sväng. Argumentet för att placera ut nationell missilförsvarsteknik i Östeuropa var att bygga upp ett försvar mot ett kärnvapenförsett Iran, som på något mystiskt sätt hade införskaffat interkontinentala ballistiska missiler.

Om nu Irans kärnvapenprogram inte existerar försvinner motivet för att placera ut det nationella missilförsvaret, om den dolda agendan inte är att hota ett Ryssland på återgång. Jag är bestämt emot en sådan utplacering och kommer att driva en kampanj emot det.

  Patrick Gaubert (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Den resolution som röstades igenom i dag om Iran har en klar politisk betydelse. Iran står i centrum för världens oro och vi var tvungna att återuppta diskussionen.

I texten behandlas både kärnvapenproblemet och situationen för de mänskliga rättigheterna. Vi är tydliga på båda punkterna. Vi kan inte acceptera att det utvecklas ett militärt kärnvapenprogram i Iran. I resolutionen framförs ett godkännande av och ett stöd för EU:s insatser för att genom förhandlingar nå fram till en långsiktig lösning av den iranska kärnvapenfrågan, och här betonas att IAEA har en central funktion att fylla. I resolutionen bekräftas också att det är möjligt att finna en lösning på den aktuella upptrappningen av kärnvapenproblemet och att militära åtgärder inte bör övervägas.

Å andra sidan måste de allvarliga och upprepade brotten mot de mänskliga rättigheterna kritiseras bestämt. Situationen är oroande på fyra områden: dödsstraffet, kvinnors rättigheter, yttrandefriheten och förtrycket av religiösa minoriteter. För mig är det absolut grundläggande att inte framstå som nöjd i den frågan, och i resolutionen uppmanas den iranska regeringen bestämt att ändra kurs i den här frågan.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) FN:s säkerhetsråd kommer än en gång att anta en resolution om att införa sanktioner mot Iran för dess kärnvapenverksamhet. Kommer det att handla om att stödja en militär insats mot landet? Eller är det bara fråga om att använda en hårdare ton och utforma diplomatiska eller ekonomiska sanktioner?

I månader har detta smart iscensatta psykodrama hållit parlamentet och andra internationella organ i ovisshet. Men är Irans kärnvapenförmåga verkligen det främsta hot som världen i allmänhet, och väst och dess allierade i synnerhet, måste ta itu med? Det är fullständigt paradoxalt att vi inte reagerar på Pakistans kärnvapenprogram, som faktiskt existerar i ett synnerligen instabilt geopolitiskt sammanhang, eller Nordkoreas program, som är i händerna på en ytterst farlig regim. Jag har redan haft tillfälle att säga detta: de rättsstatsregler vi gör anspråk på att upprätthålla bör vara desamma för alla. Annars förlorar de all mening och legitimitet.

Under tiden bekymrar jag mig mycket mer för de islamistiska hoten mot vår egen världsdel, som är långt ifrån hypotetiska och som redan har visat prov på mordisk kapacitet i London och Madrid, utan Irans inblandning. Detta hot är en av konsekvenserna av den massinvandringspolitik ni bedriver och som ni vill göra ännu värre.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Världssamfundets – dvs. Förenta staternas och dess allierades – hyckleri i fråga om icke-spridningsavtalet och särskilt Irans kärnvapenprogram måste fördömas.

Det finns inget liknande politiskt initiativ för vissa EU-medlemmars eller Förenta staternas kärnvapenprogram – eller ens Israels, Pakistans eller Indiens kärnvapenprogram, länder som inte har undertecknat icke-spridningsavtalet, men som har kärnvapen. Förenta staterna har redan sagt sig kunna använda kärnvapen i offensivt syfte.

Vad som därför krävs är att icke-spridningsavtalet följs till fullo och att alla kärnvapen skrotas.

Den verkliga frågan när det gäller Iran är att Förenta staterna och EU båda känner till att oljeproduktionstoppen redan är nådd i många länder.

Skälet till de allvarliga hoten om militära angrepp, provokationer och så mycket brådska när det gäller Irans kärnvapenprogram är att detta land har världens bästa kolvätereserver, och Förenta staterna och EU försöker skapa förutsättningar, till och med genom att manipulera den allmänna opinionen, för att kontrollera Irans energireserver och hela Mellanöstern, som vi ser i Irak.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder rekommendationerna i resolutionen. Men när det gäller PMOI, Folkets mujahedin, röstade jag mot ändringsförslagen om denna grupp i texten.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Javier Solanas, EU-företrädarnas och stödjande parters ståndpunkter har krossat alla illusioner om vilken ståndpunkt EU har om Iran, och Mellanöstern i allmänhet.

Dessa ståndpunkter visar att EU är positivt till att främja Förenta staternas och Natos ”demokratiseringsplan” för Mellanöstern, som syftar till att underkasta nationer och folk en kontroll av deras välståndsgenererande resurser. IAEA:s försäkringar och CIA:s rapport om Irans icke-militära bruk av kärnenergi ignoreras avsiktligt av EU, som skärper tonen genom att införa sanktioner mot Iran och intensifiera propagandan, för att vänja allmänheten vid tanken på ett krig mot Iran. Javier Solana har dessutom tydligt kopplat situationen i Libanon och det omgivande området till frågan om kärnvapen, dock utan att nämna Israels kärnvapen.

I Mellanöstern i stort ser vi att det växer fram ett imperialistiskt angrepp och konflikter om fördelningen av marknader. Offren för detta är bland andra folken i Palestina, Iran och Libanon. Det enda sättet att bemöta dessa nya aggressiva, krigsliknande planer är att medborgarna står emot imperialismen och inte har några illusioner om EU:s roll.

De som har beslutsmakt över frågor kring mänskliga rättigheter och brott mot dessa är medborgarna i varje land, och de bör inte tillåta sig själva att bli en ursäkt för ytterligare ett Irak.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Iran är för närvarande ett regionalt och globalt hot och en utmaning för EU-medlemsstaternas förmåga att stå beslutsamma tillsammans på den internationella arenan. Bortsett från de motstridiga rapporter som dyker upp en efter en, är sanningen att Iran inte har rättat sig efter kravet på öppenhet. Det har inte heller hjälpt till att skapa ett förtroendeklimat. Snarare motsatsen. Och bortsett från kärnvapenfrågan är nyheterna heller inte uppmuntrande. Kränkningar av mänskliga rättigheter, statens våldsutövande och låtsad valdemokrati är faktorer som ska vägas in i vårt förhållningssätt gentemot Iran.

Mot bakgrund av detta, men också på grund av vad jag har stått för tidigare, instämmer jag i det väsentliga i den antagna resolutionen, och betonar Europaparlamentets krav på att rådet och kommissionen ska rätta sig efter EG-domstolens dom genom att avföra det iranska motståndet, PMOI, från listan över terroristorganisationer. EU (och vissa medlemsstater) har behandlat det iranska motståndet på ett sätt som gagnar den iranska regimen, men missgynnar det iranska folket och demokratiseringsmålen för den delen av världen. Denna strategi måste ändras – och den börjar ändras.

- Resolutionsförslag: Resultaten från Balikonferensen om klimatförändringarna (B6-0059/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Utgången av Balikonferensen gläder mig, liksom att den gav resultat som ingen hoppats på, delvis tack vare EU:s roll under förhandlingarna. I denna besvärliga situation var det mycket viktigt att sända en signal om enighet, samarbete och ansvar på ett sätt som skulle få förhandlingarna att mynna ut i en bra start för de nya målen om utsläppsminskningar för perioden efter Kyotoavtalets slut (2012).

Genom att acceptera slutsatserna från forskarna i FN.s mellanstatliga klimatpanel erkände deltagarna på politisk nivå att klimatförändringarna är verkliga, att människan ligger bakom dem och att vi måste ha agerat senast 2020 för att undvika oåterkalleliga skador på jordens klimat.

Jag hoppas att Köpenhamn 2009 markerar en vändpunkt i kampen mot klimatförändringar genom att alla industri- och utvecklingsländer går med på att stränga minskningsmål ska ha uppnåtts 2020. Denna nya utmaning kommer med all säkerhet att medföra kostnader och ineffektiva omständigheter som är svåra att motivera, såvida inte – vilket jag redan har sagt i tidigare inlägg – vi gör nödvändiga och modiga val såsom att återgå till kärnkraften. Passivitet, förhalning och uttröttande konferenser kommer bara att leda till oåterkalleliga miljöskador.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag har röstat för resolutionsförslaget om resultaten från Balikonferensen om klimatförändringarna (COP 13 och COP/MOP 3). Med hänsyn till det överhängande behovet av att reducera den globala uppvärmningen anser jag att Baliöverenskommelsen är ett viktigt steg framåt, så att vi kan utarbeta och godkänna ett nytt protokoll med nya mål för minskning av växthusgasutsläppen i Köpenhamn 2009.

Jag anser att det portugisiska ordförandeskapet har spelat en nyckelroll under Balikonferensen och att det har bidragit aktivt till framstegen i förhandlingarna och till att uppnå ett mycket positivt avtal. Det vore dock önskvärt med konkreta mål i handlingsplanen från Bali för att minska koldioxidutsläppen.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Den här resolutionen återkommer generellt sett bara till allmänna principer och den är otillräcklig på flera områden. Därför har vi lagt ned våra röster.

Eftersom huvudmålet är att minska koldioxidutsläppen från förbränning av fossila bränslen, uppstår till exempel frågan om att kunna mäta dessa utsläpp. Men fossila bränslen transporteras och förädlas efter utvinningen och deras biprodukter distribueras och används på många sätt vid tusentals slutpunkter, och vi vet därför att en sådan mätning är mycket komplicerad och att den kan manipuleras.

För att minska utsläppen och uppnå målen har många experter på det här området har påpekat att det är mycket effektivare och enklare att övervaka ett instrument som har godkänts i ett protokoll, vid utvinningen och den internationella marknadsföringen av fossila bränslen. Det vore alltså enklare att fastställa värden och mål för att minska den ursprungliga produktionen av fossila bränslen och motsvarande exporter/importer genom att fastställa maximala utsläppsgränser för varje land.

Men det finns också ett behov av att förhandla fram åtaganden för de rika länderna om att frigöra medel som stöder utvecklingsländerna och hjälper dem att klara de ekonomiska och sociala kostnaderna för de nödvändiga åtgärderna.

Jag beklagar att gruppens förslag om detta avvisades.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) I december förra året, när parterna i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar träffades på Bali, gjorde man framsteg på många områden som rör det globala klimatskyddet.

Förutom de inledda förhandlingarna om ett nytt protokoll som ska ersätta Kyotoprotokollet skulle jag vilja belysa konstaterandet att klimatpanelens fjärde bedömningsrapport utgjorde ett bättre vetenskapligt underlag för konventionens arbete, liksom hänvisningen till att utvecklingsländerna också måste samarbeta. Denna hänvisning, som är den första i sitt slag och som alltså upphäver tabut, tar givetvis hänsyn till utvecklingsländernas ekonomiska sammanhang och deras utveckling.

Slutligen anser jag att den viktigaste nyheten på Bali var att man för första gången tog med frågan om avskogning. Denna fråga kommer att diskuteras som en del av handlingsplanen från Bali, och syftet är att den ska inkluderas i det kommande protokollet.

Jag röstar för resolutionen från det tillfälliga utskottet för klimatförändringar eftersom den stöder resultaten från Bali, innehåller uttalanden om EU:s roll i framtida förhandlingar, vilka jag instämmer med, samt specificerar på vilka punkter handlingsplanen från Bali borde ha varit mer omfattande.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag har röstat för betänkandet.

Syftet med UNFCCC:s trettonde partskonferens, som ägde rum på Bali den 3–15 december, var att ange en tidsplan för de kommande två åren samt att uppnå en överenskommelse om att utöka Kyotoprotokollet som löper ut år 2012. Det första målet verkar ha uppnåtts, men vi är fortfarande långt från att uppnå det andra.

Det är högst beklagligt att det internationella samfundet inte har kunnat enas om ett mål för att stabilisera och därefter minska utsläppen av globala växthusgaser med minst 20 procent fram till år 2020 jämfört med 1990 års nivåer. Europeiska unionen bör stärka den konstruktiva och proaktiva roll man lyckades spela på Bali, så att de länder som avvisar alla mål inte får en ursäkt att inte vidta åtgärder.

Även om Baliöverenskommelsen, som skrevs under av alla närvarande länder, bör välkomnas får vi inte ge efter för nya miljöbanaliteter. Vi har fortfarande två år på oss att nå en överenskommelse och tveksamheterna kring färdplanen tyder på att den svåraste delen återstår.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I Balikonferensens resolution om klimatförändringarna försöker man finna positiva tecken som inte finns. Samtidigt döljs orsaken till miljöförstöringen i resolutionen, nämligen den ödesdigra plundringen av naturtillgångar för att profitera på kommersialiseringen av mark, luft, energi och vatten.

I resolutionen hänvisar man till faran för att klimatförändringarna riskerar att bli en starkt destabiliserande faktor i de fattigaste länderna. För euromonopolskapitalet kan klimatförändringarna fungera som ett svepskäl för att fortsätta exploatera utvecklingsländerna, och vi vet att de multinationella bolagens verksamhet är en av de främsta orsakerna till fattigdom.

I resolutionen kräver man verkliga åtaganden från tillväxtländerna som baseras på deras utvecklingsnivå och på deras ekonomiers sammansättning. Man hänvisar specifikt till Kina och Indien i frågan om att främja samarbete kring energipolitiken för att begränsa miljöförstöringen. Resolutionen syftar till att utöva tryck på dessa länder genom att begränsa deras utvecklingspotential och deras krav på större marknadsandelar, något som kan liknas vid en imperialistisk konkurrens om att dela upp marknaderna. Kanske är det därför resolutionen inte hänvisar till åtgärder som direkt minskar växthusgasutsläppen, utan endast innehåller allmänna uttalanden om gott uppsåt.

Klimatförändringarna på Balikonferensen var kort sagt bara fönsterskyltning. De verkliga frågorna handlade om att intensifiera de imperialistiska konflikter som finns inom energisektorn och att kommersialisera miljön.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag ger mitt fulla stöd till bedömningen i resolutionen av resultatet av förhandlingarna vid Balitoppmötet. Tack vare EU uppnåddes mer på Bali än vad som kunde förväntas, men mindre än vad som behövdes. Att alla förhandlingsparter inte kunde enas om konkreta mål och siffror för minskade koldioxidutsläpp är beklagligt. Jag röstade för resolutionen.

  Karin Scheele (PSE), skriftlig. − (DE) Det är viktigt att kopplingen mellan avskogningen och klimatförändringen framhävs explicit i den antagna resolutionen. Regnskogarnas funktion är avgörande för klimatet i världen. De lagrar enorma mängder koldioxid och är dessutom jordens största reservoarer. Regnskogarna fungerar som en svamp som suger upp vatten och därigenom kyler atmosfären. Avskogningen, skövlingen och nedbränningen äventyrar dock denna extremt viktiga funktion. Genom att stoppa avskogningen, skövlingen och nedbränningen skulle man därför på ett extremt radikalt sätt bidra till att bekämpa den globala uppvärmningen.

Den ökade efterfrågan på biobränslen i Europa står i skarp motsats till skyddet av regnskogarna. Tusentals hektar regnskog har redan röjts undan för utvinning av palmolja för att möta den ökade efterfrågan på biobränsle. Certifiering och identifiering av en hållbar produktion av biobränslen är därför ett nödvändigt krav för att skydda regnskogarna och klimatet i världen. Produktionen försvårar dessutom den sociala situationen i de berörda länderna på grund av de enorma prisökningarna på baslivsmedel. Jag motsätter mig därför kommissionens förslag i klimat- och energipaketet om att fastställa bindande mål på 10 procent biobränslen fram till år 2020, eftersom detta inte bidrar till klimatskyddet och ligger långt från en hållbar politik.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. − Utsläppen av växthusgaser måste minska drastiskt inom de kommande åren. Resolutionen innehåller många goda idéer för hur detta mål ska bli verklighet och därför har jag valt att rösta ja till resolutionen.

Målen som sätts upp kan sammanfattas i begreppet 20-20-20, vilket innebär att utsläppen ska minska med 20 procent, användandet av förnyelsebara energikällor öka med 20 procent och detta ska ske till år 2020. Jag anser dock att vikten bör ligga på att minska utsläppen och att det därefter ska vara upp till varje medlemsland att avgöra på vilket sätt det ska ske. Därmed blir preciseringen av hur länderna ska förändra sin användning av förnyelsebara energikällor något EU bör ha klarat sig förutan.

I och med ovannämnda precisering är det beklagansvärt att kärnkraftsenergi inte innefattas i begreppet förnyelsebar energikälla. IAEA har konstaterat att kärnkraft är en nödvändig komponent för att minska koldioxidutsläppen. Det är beklagligt att denna resolution väljer att bortse från detta genom att vidhålla att utsläpp inte får minskas genom kärnenergi

I implementeringen av denna resolution så kommer det bli tydligt att man ifrån EU indirekt dömer ut kärnkraftsenergins roll för en förbättrad klimatsituation. Ett sådant, i mina ögon, väldigt märkligt ställningstagande bör uppmärksammas.

- Betänkande: Fiona Hall (A6-0003/2008)

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Vi har röstat för resolutionen på grund av dess allmänna inriktning, men stöder inte alla tekniska detaljer eller ambitionerna att med politiska beslut reglera vilka produkter som ska få tillverkas eller säljas, som exempelvis terassvärmare.

  Giles Chichester (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De brittiska konservativa stöder huvudinriktningen i detta initiativbetänkande – vem kan vara mot energieffektivitet? Däremot har vi reservationer mot vissa delar av förslaget, där föredraganden tycks ha tappat känslan för proportioner.

Energieffektivitetsmärkning är bra för att konsumenterna ska kunna göra ett val, men det verkar överdrivet att börja förbjuda särskilda produkter bara för att somliga inte godtar deras energianvändning.

Det tycks särskilt orimligt att inrikta sig på terrassvärmare (punkt 16), som har blivit vanliga som en direkt följd av den brittiska regeringens rökförbudslagar.

Vi litar på att just detta förslag inte kommer att ingå i ett framtida förslag från kommissionen.

  Nigel Farage (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag är helt emot att fisk kastas överbord – och det är mitt partis linje – men jag kan inte rösta för att beslut ska fattas på EU-nivå, hur förnuftiga de än kan verka ibland.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta är ännu ett betänkande där en situation inventeras utan att de bakomliggande orsakerna undersöks och utan att nödvändiga lösningar anges. I betänkandet presenteras enbart kontroversiella uttalanden från internationella organisationer, och i ett eller två fall, som i hänvisningen till Ryssland och Afrika, framgår det att syftet snarare är att skydda EU:s intressen än att åstadkomma en samarbetspolitik. Det godtar vi inte.

Det är uppenbart att bristen på fossila bränslen, som avspeglas i priserna på sådana bränslen, kräver minskad konsumtion. Men för att inte minska de ekonomiska och sociala aktiviteterna måste vi medvetet minska all onödig konsumtion, spill i omställningsprocesserna, transport, distribution och den slutliga konsumtionen.

Eftersom energi inte kan återanvändas och energikällorna är knappa, måste vi hantera dem i enlighet med tekniska kunskaper och komplexa politiska prioriteringar. För att undanröja marknadsaktörernas tveksamheter och nervositet krävs central planering från regeringarnas sida i allmänhetens intresse. Detta är något vi måste uppnå.

Andra välmenande rekommendationer hänvisar redan till att bo och arbeta i städer och storstadsregioner, med potentiellt mycket positiva följder för förnyelse och innovation av energinätverk, byggnader, transport och annan samhällsservice.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder den allmänna principen i detta betänkande som en handlingsplan för energieffektivitet. Jag har inga problem med att utreda hur ”rumsvärmare” kan effektiviseras, men jag är inte för att förbjuda ”terrassvärmare”.

Såvitt jag förstår används majoriteten av dem av pubägare för att värma de rökare som den nya lagstiftningen har drivit ut i kylan. Rökförbudet har redan fått hundratals pubar att stänga, med förlorade arbetstillfällen som följd. Ett sådant förbud skulle bara leda till fler nedläggningar och jobbförluster.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Även utöver den debatt om klimatförändring och åtgärderna för att bekämpa den som vi har blivit vana vid här, är frågan om energisäkerhet och europeiska staters oberoende i sig själv motivation nog för att vi bör försöka utnyttja energin bättre. Anledningen till att vi inte kommer att rösta emot detta betänkande är att de flesta standarder tas fram på EU-nivå.

I detta betänkande faller vi dock tillbaka till den malthusianska och skuldbeläggande vision som är närvarande i alla parlamentets betänkanden på området, det vill säga blind stigmatisering av bilförare, förbud mot viss utrustning, en önskan att diktera hur människor ska bete sig, att forma barn redan i tidig ålder, att lägga sig i planläggnings- och byggpolitik, att främja energibeskattning och avgiftssystem som i själva verket endast kommer att skada de bräckligaste samhällsgrupperna.

Därför säger vi ja till minimistandarder, ja till att främja forskning, ja till objektiv information som möjliggör välinformerade val, ja till främjandet av skattelättnader. Men nej till förföljelse och tvång.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Forskningsresultaten indikerar att människans utsläpp av växthusgaser bidrar till en snabb klimatförändring. Vi stöder därför huvudslutsatsen att alla länder måste vidta omfattande åtgärder för att reducera dessa utsläpp och att EU-länderna bör gå i spetsen.

Samtidigt vänder vi oss mot att både kommissionen och parlamentsföredraganden som alltid försöker använda stora utmaningar för att centralisera den politiska makten och skapa ett EU utan frihet och dynamik.

EU:s roll i energipolitiken ska begränsas till att:

- sätta upp mål för utsläppen för varje land och sedan lämna till dessa länder och till marknaden att nå målen under fri tävlan

- med tillräckligt dyra utsläppsrätter internalisera kostnaderna för utsläpp. (Då blir dessa automatiskt beaktade i alla de miljarder ekonomiska beslut som tas varje dag runtom i världen av hushåll och företag. Då väljer hushållen självmant lågenergilampor, biltillverkare gör bränslesnåla fordon och fastighetsägare bygger passiva hus. Då lönar sig FoU på området.)

- anslå pengar till forskning och lagstifta om produktmärkning

EU-politiker ska inte detaljreglera. Ingen vet idag hur denna gigantiska omställning bäst ska ske. Därför säger vi nej till sådant som förbud mot terassvärmare och skattelättnader för att riva hus.

Vi har röstat nej för att därmed stödja ett omtänkande i EU:s energipolitik.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande, som ligger i linje med Europeiska rådets slutsatser om energieffektivitet från mars 2007, där man lyfte fram behovet av att förbättra energieffektiviteten i EU för att uppnå målet att minska EU:s energiförbrukning med 20 procent före 2020.

Jag ser positivt på åtgärderna för att förbättra produkters, byggnaders och tjänsters energiprestanda, göra energiproduktionen och energidistributionen effektivare, minska transporternas inverkan på energiförbrukningen, underlätta finansiering och investering på området samt uppmuntra och förstärka ett ansvarsfullt beteende där man tar hänsyn till energiförbrukningen.

EU-medborgarna måste få tillgång till världens mest energieffektiva infrastruktur (bland annat byggnader), produkter (till exempel apparater och bilar), processer och energitjänster.

Handlingsplanen kommer också att bidra till att stärka industrins konkurrenskraft och möjliggöra export av ny teknik, och kommer att ha en positiv inverkan på sysselsättningen. De besparingar som görs kommer också att kompensera för investeringen i innovativ teknik.

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. − (EN) Jag stöder inte punkten med ett krav på att särskilda hushållsapparater ska dras tillbaka från marknaden, eftersom detta uttalande är för starkt.

  Sarah Ludford (ALDE), skriftlig. − (EN) Jag har röstat för betänkandet, som på det hela taget är utmärkt. Punkt 16, om att ”Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa tidtabeller för när de mest ineffektiva utrustningarna, apparaterna och andra produkter som använder energi, exempelvis terrassvärmare, ska vara borta från marknaden”, skulle emellertid ha varit bättre om inte enskild utrustning valdes ut för ett ”förbud”. Detta är nämligen bara en av många produkter som väcker oro i fråga om energislöseri och en produkt som många människor tycker om att använda, inte minst i sociala sammanhang i städer, som i min egen valkrets i London.

Jag välkomnar vissa detaljhandlares beslut att sluta att sälja sådana värmare som gensvar på konsumenternas påtryckningar, och jag skulle inte köpa en själv. Men den bästa vägen tror jag är att fastställa miniminormer för produkters energieffektivitet, informera människor om energiförbrukning och uppmuntra dem att titta på sitt eget totala klimatavtryck och välja produkter, transportmedel, socialt beteende osv. därefter, i stället för att förbjuda terrassvärmare eller någon annan specifik produkt som sådan. När allt kommer omkring kan de innovationer som följer av effektivitetsnormer – förhoppningsvis – ge effektivare terrassvärmare.

  Jules Maaten (ALDE), skriftlig. – (NL) Jag ser positivt på Fiona Halls förslag och att vi äntligen övergår från abstrakta teorier till konkreta förslag för att kunna öka energieffektiviteten i EU. Det gläder mig att målet om en 20-procentig förbättring av energieffektiviteten före 2020 bibehålls i detta betänkande. Jag stöder inte punkt 16 i betänkandet, där man uppmanar till att ta bort de minst energieffektiva apparaterna från marknaden. Industrin måste trots allt uppmuntras att producera bättre och effektivare apparater. Jag lade därför ned min röst i den sista omröstningen.

  Toine Manders (ALDE), skriftlig. – (NL) Folkpartiet för frihet och demokrati (VVD) är emot förbud men stöder förbättringar. VVD motsätter sig alltså ett förbud mot terrassvärmare men stöder innovativa lösningar för att motverka ineffektivitet. VVD-ledamöterna i Europaparlamentet anser att det vore konstigt om vi i kampen mot klimatförändring inte också undersökte hur terrassvärmarna kan göras effektivare. Därför stöder gruppen Fiona Halls uppmaning till kommissionen om att fasa ut ineffektiva apparater och ersätta dem med effektivare modeller. Betänkandet måste betraktas som ett incitament för industrin att ta fram mer energieffektiva apparater, till exempel terrassvärmare.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Genom handlingsplanen tillhandahålls de mest kostnadseffektiva verktygen för att bekämpa klimatförändringar. Jag välkomnar planen och anser att målet att minska våra utsläpp av växthusgaser med 20 procent senast 2020 är både tekniskt och ekonomiskt genomförbart.

Planen är ett steg i rätt riktning och jag har röstat för det, även om detta ska ses som ett första steg. Mer långtgående mål bör följa.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Energibesparande åtgärder och större energieffektivitet är önskvärda av både miljömässiga och ekonomiska skäl. Därför röstade jag för Fiona Halls betänkande, men jag hoppas att vi har större framgång nu än med målet om en minskning av energiförbrukningen före 2020, och den överenskomna ökningen av andelen förnybara energikällor – båda goda intentioner som vi förmodligen inte kommer att kunna förverkliga i dagens läge.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Fiona Halls betänkande berör ett ytterligt viktigt ämne. Det räcker inte att EU sätter tuffa regler för koldioxidutsläppen. Människor måste kunna och vilja ändra sina egna konsumtions- och beteendemönster om verklig skillnad ska kunna uppnås. Som en klok paragraf 61 beskriver saken: kampen måste börja hemma.

För vår trovärdighets skulle måste Europaparlamentet därför föregå med gott exempel i sin egen verksamhet. Här uppmanar vi EU:s medborgare att låta bli allt från vattenkokare till uppvärmda uteserveringar samtidigt som bara energiförbrukningen för Europarlamentets andra säte kostar 5322 ton koldioxidutsläpp om året! En studie beställd av europaparlamentarikern Caroline Lucas pekar på dramatiska miljökonsekvenser för parlamentets månatliga resor till Frankrike. Totalt beräknas resorna till Strasbourg, där parlamentet håller sina omröstningar, resultera i 18 901 ton koldioxidutsläpp per år. Det motsvar över 10 000 resor till New York, från Europa.

Att rapporten gick igenom var bra. Att sluta åka till Strasbourg för omröstningar som precis lika gärna kan skötas hemma vore bättre.

- Betänkande: Schlyter (A6-0495/2007)

  Derek Roland Clark (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag stöder ett förbud mot att kasta fångster överbord, vilket ligger i linje med mitt partis politik i fråga om vettiga regler för kommersiellt fiske. Jag kan inte rösta för resolutionen eftersom den medför att EU blandar sig mer i brittiska angelägenheter. Storbritannien är helt och hållet förmöget att skapa sitt eget system för fiske och fiskeskydd, liksom vi alltid gjorde innan vi anslöt oss till denna slösaktiga organisation.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Dumpning (att kasta död eller döende fisk överbord) och bifångster är ett allvarligt problem som måste lösas inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

Med förvaltningsmekanismer som bygger på landning i stället för fångster behöver EU:s fiskerinäring en snabb omformulering av politiken för att kunna begränsa denna dåliga praxis.

Med anknytning till detta lade kommissionen fram ett meddelande där man berättade om sina planer på en politik för att minska oönskade bifångster och gradvis stoppa bruket att kasta fångst överbord inom EU:s fiske.

Oönskade bifångster som följaktligen kastas överbord har otaliga negativa konsekvenser. Det är ett slöseri med resurser. Att fånga unga individer av målarter leder till sämre fångstmöjligheter för dessa arter och en minskning av den biologiska mångfalden, och är tillsammans med fångst och dumpning av arter som fiskerinäringen inte vill ha (fisk, kräftdjur, havsdäggdjur, havsfåglar, m.fl.) ett biologiskt angrepp mot det marina ekosystemet.

Mot bakgrund av detta och eftersom man i betänkandet strävar efter ett hållbart fiske enligt principerna i den reformerade gemensamma fiskeripolitiken, tänker jag rösta ja.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det är förstås både önskvärt och nödvändigt att minska oönskade bifångster och bruket att kasta fångst överbord, men det bör inte göras med hjälp av lagstiftning.

Det är omöjligt att ta upp alla aspekter i betänkandet, men vi ser positivt på antagandet av vårt ändringsförslag där vi påpekar att småskaliga fiskens effekter på bruket att kasta fångst överbord är minimala och därför uppmanar till ett större gemenskapsstöd för att främja och utveckla småskaligt icke-industriellt kustfiske.

Vi beklagar avvisandet av våra förslag där följande betonas:

– För att kunna ta fram hållbara åtgärder för att främja en verklig minskning av bruket att kasta fångst överbord måste vi först fastställa och analysera de olika orsakerna bakom dumpning, till exempel kommersiella orsaker (med anknytning till pris, saluföring, ökning av fiskens värde), fiskfångster under minsta landningsstorlek eller bifångster.

– En noggrann undersökning måste göras av de åtgärder som ska vidtas och deras inverkan på den socioekonomiska situationen i branschen.

– Det är viktigt med frivilliga begränsningar av fiskeansträngningar och införandet av mekanismer som gör det möjligt för fiskare att få ekonomisk ersättning för dessa ansträngningar, och positiva åtgärder för marknadsintervention bör vidtas för att stoppa bruket att kasta fångst överbord (garanterad saluföring av fisk till rättvisa priser och utveckling av konservindustrin).

  Roger Knapman (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag stöder kravet på ett förbud mot att kasta fångster överbord, i linje med mitt partis politik, men jag kan inte rösta för resolutionen som helhet eftersom den innebär att det ska inrättas instrument på EU-nivå.

Detta gäller särskilt ändringsförslag 14, för samtidigt som jag lovordar de insatser som gjorts av skotska fiskare, som har visat vägen när det gäller att frivilligt minska fångsten av ungfisk, så kan jag inte stödja införandet av ett kompensationssystem som administreras av EU-institutionerna.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Det verkar rimligt att vidta åtgärder för att motverka bruket att kasta fångst överbord, så att fiskbestånden skyddas. Låt oss dock fundera över varför fångsten kastas överbord i en tid då många arbetstagare gärna skulle äta mer fisk.

Orsaken är kapitalistisk produktion. Fiskfångster är en handelsvara som placeras på marknaden för att de stora fiskeföretagen ska tjäna pengar, snarare än att enbart tillgodose människors kostbehov. Att ett fiskeföretag beräknar att det inte kommer att göra någon vinst eller, mer sannolikt, att priset på en viss fångst kommer att sjunka på grund av riklig tillgång, är en förklaring till varför fångster kastas överbord, men det finns även andra orsaker.

Det nya förslaget är i grund och botten en uppvisning av goda intentioner och en upprepning av en politik som enligt betänkandet skulle ha genomförts för över fem år sedan. Vi har inga invändningar mot att vissa åtgärder vidtas för att begränsa eller förbjuda bruket att kasta fångst överbord, men vi har ett förbehåll, nämligen att vissa av dessa åtgärder kan vara en börda för små och medelstora fiskeföretag och i själva verket vara en förevändning för att hindra dem från att fiska fritt. Vissa av förslagen kan med andra ord vara en ursäkt för att krympa små och medelstora företag och expandera stora fiskeföretag på ett otillbörligt sätt.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Varje försök att förbättra EU:s fiskeripolitik är positivt för Skottland och dess fiskerinäring. I betänkandet görs försök att finna metoder för att successivt minska mängden oönskade bifångster och att införa förbud mot att kasta fångster överbord: två skadliga metoder som har blivit alltför vanliga inom fiskerinäringen.

Med denna uppfattning föreslår föredraganden ett logiskt och effektivt sätt för informationsinsamling och efterlyser enkla åtgärder som är både lätta att genomföra och ekonomiskt hållbara. Jag har röstat för rekommendationerna i betänkandet.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag som entusiastiskt följer den fantastiska tv-serien ”Deadliest Catch” är nu en stor beundrare av fiskare och deras arbete. Jag kommer att rösta för detta betänkande, eftersom vi på allvar måste ta itu med det slöseri som förekommer och som innebär att utmärkt fisk kastas tillbaka i havet på grund av det komplicerade kvotsystemets funktionssätt.

Samtidigt som jag inte tror att det här kan lösas genom ingripande på marknaden eller slopade kvoter, så måste vi på allvar ta itu med den här situationen.

Våra fiskbestånd är fortfarande små. Efterfrågan på fisk växer fortfarande och däri ligger vårt dilemma. Vi måste bevara våra bestånd, och ett sätt att göra detta är att stoppa eller åtminstone minimera slöseriet med oönskade bifångster och fångster som kastas överbord.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Jag blev förvånad när jag såg att ändringsförslag 9 gick igenom. Detta ändringsförslag innebär att alla fiskefartyg måste ha kameraövervakningssystem (CCTV). Det finns ingenting som förklarar hur detta skulle genomföras, ingen konsekvensbesdömning har gjorts för att visa att det fungerar och inga medel har föreslagits för att visa hur detta skulle finansieras.

  Cornelis Visser (PPE-DE), skriftlig. – (NL) I dag har Europaparlamentet röstat om betänkandet om en politik för att minska oönskade bifångster och stoppa bruket att kasta fångst överbord inom EU:s fiske. Parlamentsledamöterna från Kristdemokratisk union (CDA) och Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater röstade ja till det slutgiltiga betänkandet eftersom det innehåller ett antal positiva punkter. Där erkänns till exempel att överlevnadspotentialen för vissa fiskarter som kastas tillbaka i vattnet är hög och att det finns möjlighet till undantag från ett fiskeförbud. Detta är viktigt när det gäller unga individer av tunga, eftersom denna art har en mycket hög överlevnadspotential. I betänkandet lyfter man även fram positiva och negativa incitament till att minska bruket att kasta fångst överbord. Detta tillvägagångssätt är rimligare än ett totalförbud mot att kasta fångst överbord. CDA/PPE-ledamöterna anser att det är orealistiskt med ett totalförbud mot att kasta fångst överbord.

  Thomas Wise (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag stöder kravet på ett förbud mot att kasta fångster överbord, i linje med mitt partis politik, men jag kan inte rösta för resolutionen som helhet eftersom den innebär att det ska inrättas instrument på EU-nivå.

Detta gäller särskilt ändringsförslag 14, för samtidigt som jag lovordar de insatser som gjorts av skotska fiskare, som har visat vägen när det gäller att frivilligt minska fångsten av ungfisk, så kan jag inte stödja införandet av ett kompensationssystem som administreras av EU-institutionerna.

– Resolutionsförslag: En europeisk strategi för romer (B6-0050/2008)

  Philip Bradbourn (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger fördömer fullständigt och utan reservationer alla former av rasism och främlingsfientlighet och stöder fullt ut det romska folket i deras kamp mot den diskriminering det utsätts för. Detta bör emellertid ske inom den sedvanliga politiken i varje medlemsstat.

Vi kan inte stödja denna resolution eftersom den ökar möjligheten att isolera och marginalisera romerna genom att ”stoppa in” dem i en separat kategori, och eftersom kommissionen i resolutionen uppmanas att föreslå olika strategier och handlingsplaner som bör förbli medlemsstaternas ansvar.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Social utslagning, fattigdom och diskriminering är missförhållanden som medlemsstaterna måste göra sitt yttersta för att bekämpa. Ofta är just den romska minoriteten hårt drabbad av dessa orättvisor. Vi anser dock att integrationspolitiken bäst hanteras på medlemsstatsnivå.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Vi har röstat ja till denna resolution i slutomröstningen. Men vi vill påpeka att det är först och främst varje medlemsstats politiska ansvar att lösa problem med etnisk diskriminering och sociala rättighetsfrågor inom sina respektive länders territorier.

I en del ändringsförslag som lagts till resolutionen av UEN-gruppen finns det en fördomsfull underton. Vi har därför valt att rösta nej till UEN-gruppens ändringsförslag.

Den Europeiska unionens uppgift i detta sammanhang är att påpeka värderingsunionens principer. Rasism och etnisk diskriminering i EU och i Europa måste bekämpas. Men detta måste ske genom att varje medlemsstat genom opinionsbildning och utbildning förankrar alla människors lika värde hos varje ny generation.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Medborgare av romskt ursprung utsätts ofta för diskriminering i de olika EU-länderna. Eftersom detta tar sig många olika uttryck – genom att påverka deras politiska, ekonomiska, sociala eller kulturella rättigheter – bidrar det till fattigdom, social utslagning och segregering.

Brott mot eller underlåtenhet att utöva grundläggande rättigheter som rätten till hälsa, bostad, utbildning, arbetstillfällen med rättigheter och social trygghet leder till situationer med social orättvisa, marginalisering och gettobildning, analfabetism, införlivande i den informella ekonomin samt uteslutning från det sociala och politiska livet, vilket många romer drabbas av.

Vi behöver därför en effektiv politik för att motverka den sociala orättvisan, exploateringen och koncentrationen av välfärd, skapa arbetstillfällen med rättigheter, trygga tillgången till och utövandet av de mest grundläggande rättigheterna för att främja offentliga tjänster och utplåna fattigdom och social utslagning. Detta är i grund och botten en politik som tvingar fram ett uppbrott från EU:s politik och riktlinjer, en viktig fråga som inte tas upp i resolutionen.

Vi tror inte att lösningen på de problem som drabbar många medborgare av romskt ursprung är att anta gemensamma strategier på EU-nivå, såsom förespråkas i resolutionen.

Därför lägger vi ned våra röster.

  Katalin Lévai (PSE), skriftlig. − (HU) I april 2005 antog Europaparlamentet en resolution för att förbättra romernas situation, där man uppmanade kommissionen att ta fram en handlingsplan för romerna. Sedan dess har ingenting presterats, förutom löften och högtravande ord. Majoriteten av de 12–15 miljoner romer som bor i Europa, varav 10 miljoner har bott i EU sedan utvidgningen 2004, tampas med samma problem, under fattiga sociala förhållanden, som de har gjort i åratal: fattigdom, utslagning, problem med integration, arbetslöshet samt olika former av diskriminering mot romska kvinnor och barn.

De flesta medlemsstater betraktar inte romerna som en nationell minoritet eftersom de inte har något hemland, och därför genomförs inga betydande förändringar av deras situation. De senaste årens erfarenheter har faktiskt visat att radikalismen växer sig starkare i både de gamla och nya medlemsstaterna. Jag anser därför att det är dags för betydande förändringar. Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet har redan påbörjat sin handlingsplan, där det första steget var att ta fram en resolution tillsammans med framstående experter från de andra grupperna.

Jag uppmanar därför mina kolleger i parlamentet att anta denna europeiska utmaning och inleda en europeisk strategi för romer tillsammans, genom våra röster.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Romerna utsätts nästan undantagslöst för rasdiskriminering. Deras traditioner och kultur accepteras inte, och marginaliseringen tvingar dem in i social utslagning. De är lätta offer för kapitalismen. De används ofta som syndabock och får kollektivt ta skulden, som nyligen i samband med deportationerna från Italien.

De nationella regeringarna och EU begränsar sig till högtravande uttalanden, men undviker konkreta åtgärder.

I Grekland, liksom i andra länder, lever de flesta romer under förfärliga förhållanden, i läger utan vatten och avlopp. Många är arbetslösa och har ingen social trygghet eller rätt till hälso- och sjukvård. Deras barn har ännu större problem. Barndödligheten är hög, tillgången till vaccinationer är knapp, och andelen barn som regelbundet går i skolan är låg. Åttio procent av romerna är fortfarande analfabeter.

Regeringarna måste vidta åtgärder för att se till att romerna blir jämställda i samhället och att deras kulturella traditioner respekteras. I Grekland uppmanar vi till inrättandet av ett center för studier i romani, med särskild betoning på kultur.

Omedelbara åtgärder måste vidtas för att se till att romerna får rimliga levnadsförhållanden och oförytterliga rättigheter till arbete, pension, hälso- och sjukvård samt utbildning.

Som alla arbetstagare kämpar de mot monopolintressen och exploateringssystemet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Att införa en strategi för romerna är något jag är för. Jag ser att EU är i akut behov av en strategi för att hjälpa romerna att integreras i samhället. De är en av vår världsdels största minoritetsgrupper och förtjänar att erkännas som sådan, med hjälp av en EU-plan som inriktas på deras frågor.

  Daciana Octavia Sârbu (PSE), skriftlig. − (RO) Denna resolution är en strategi för samordning och främjande av europeiska insatser för att förbättra förhållandena för den romska befolkningen, som står inför en rad svårigheter såsom diskriminering, marginalisering, social utslagning och extrem fattigdom. EU:s bekymmer med minoriteter, bland annat socialt missgynnade grupper, är också en följd av utvidgningen då bland annat före detta kommuniststater med en stor romsk befolkning anslöt sig till EU. Problemet antar därmed en europeisk dimension och är inte längre begränsat till central- och östeuropeiska länder.

Jag röstade för denna resolution eftersom den uppmärksammar medlemsstaterna och EU-institutionerna på behovet av att vidta åtgärder för att skapa en lämplig social och politisk miljö för romernas sociala integration. Diskrimineringen av romerna är utbredd i det offentliga och privata livet, bland annat när det gäller tillgången till offentliga tjänster, utbildning, arbetsmarknaden, hälso- och sjukvård samt boende. Medlemsstaternas regeringar bör åta sig att minska de oacceptabla klyftorna mellan den romska befolkningen och resten av samhället, för att se till att EU:s grundläggande principer – principerna om frihet, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och friheter – uppfylls fullständigt.