Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 31 januari 2008 - Bryssel

1. Öppnande av sammanträdet

ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO
Vice talman

(Sammanträdet öppnades kl. 9.00.)

  Talmannen. − Jag har erhållit en begäran från Daniel Hannan om en fråga som rör tolkningen av artikel 19 i arbetsordningen.

  Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Herr talman! I går tillkännagav talmannen en tolkning av artikel 19 som innebär att kammaren bryter mot sin egen arbetsordning. Vi har nu frångått rättsordningen och gett talmannen den godtyckliga makten att riva regelboken och besluta efter eget huvud. Detta är helt enkelt olagligt enligt våra egna bestämmelser. Parlamentet må vara suveränt, men det måste ändå följa sina egna regler.

Denna tolkning av utskottet för konstitutionella frågor kommer att ifrågasättas i dag. Den kan komma att gå till omröstning i kammaren. Om vi röstar ja kollektivt kommer vi att rösta för att överge bestämmelserna för vår verksamhet. Jag är nästan lockad att jämföra detta med Ermächtigungsgesetz från 1933, men jag tror att det vore oproportionerligt och möjligen lite oartigt mot vår talman, som är en hängiven demokrat och en bra man.

Låt mig i stället citera anfadern till det brittiska motståndet mot totalitarism, Edmund Burke. ”De måste vara mer än blinda som inte ser med vilken orubblig systematisk regelmässighet de fullföljer sin plan att fullständigt krossa varje självständig makt, i detta och i alla andra fall. […] Deras vilja är lag, inte bara hos dem själva utan även vad beträffar varje nation. […] De har ryckt undan själva de grundlagar enligt vilka de lagstiftande församlingarna agerade –”

(Talmannen avbröt talaren.)

  Talmannen. − Tack så mycket. Jag har noterat era synpunkter, men som ni redan känner till så kommer en omröstning att äga rum klockan 11 i dag om denna punkt, som rör tolkningen av arbetsordningen. Låt oss därför gå vidare nu.

2. Inkomna dokument: se protokollet

3. Meddelande om rådets gemensamma ståndpunkter: se protokollet

4. Årlig debatt om framsteg som gjorts på området för frihet, säkerhet och rättvisa (artiklarna 2 och 39 i EU-fördraget) (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är en debatt om

- en muntlig fråga till rådet från Jean-Marie Cavada för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om den årliga debatten 2007 om framsteg som gjorts på området för frihet, säkerhet och rättvisa (artiklarna 2 och 39 i EU-fördraget) (O-0005/2008 - B6-0006/2008), och

- en muntlig fråga till kommissionen från Jean-Marie Cavada för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om den årliga debatten 2007 om framsteg som gjorts på området för frihet, säkerhet och rättvisa (artiklarna 2 och 39 i EU-fördraget) (O-0006/2008 - B6-0007/2008).

  Gérard Deprez, suppleant för frågeställaren. − (FR) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som ni vet förs dagens debatt i ett sammanhang som präglas av två grundläggande faktorer.

Den ena behöver jag knappast påminna er om: tidsplanen. I bästa fall har vi 16 verksamhetsmånader innan Europaparlamentets nuvarande mandatperiod tar slut. Eftersom vi har en så snäv tidsram så förstår ni säkert att vi under den tid som är kvar måste komma överens om de ärenden vi hoppas på att kunna slutföra. Vi kan inte göra allt – vi blir tvungna att välja och hålla fast vid vårt beslut.

Den andra faktorn är ännu viktigare från vår synpunkt, nämligen att det planerade ikraftträdandet av det nya fördraget, vilket ni vet lika väl som vi, kommer att innebära stora strukturella förändringar inom vårt behörighetsområde. Jag vill särskilt nämna avskaffandet av den artificiella uppdelningen mellan åtgärderna i den första pelaren och åtgärderna i den tredje pelaren, vilket i synnerhet kommer att leda till införandet av medbeslutande samt att åtgärder som hittills i huvudsak har varit förbehållna rådet och fallit utanför EG-domstolens behörighetsområde kommer att underställas verklig juridisk kontroll.

Därför hoppas jag att ni förstår att vi är otåliga att få se det nya fördraget träda i kraft så snart som möjligt eftersom det representerar både ett stärkande av den demokratiska kontrollen och ett stärkande av medborgarnas rättigheter. Jag hoppas också att ni mot bakgrund av dessa två kriterier, det vill säga stärkandet av den demokratiska kontrollen och stärkandet av medborgarnas rättigheter, förstår vår principiella tveksamhet inför att behandla känsliga frågor enligt det nuvarande fördragets regelverk när dessa frågor snart kommer att kunna behandlas enligt bestämmelserna i det nya fördraget.

Denna principiella förbehållsamhet är högst påtaglig. Den är djupt rotad och har ett brett stöd hos de flesta politiska grupperna både i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och rent allmänt i vår församling. Samtidigt som den är djupt rotad är denna förbehållsamhet också, i alla fall just nu, mycket genomtänkt. Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot! Vi är inte särskilt förtjusta i den vanvettiga avsikten att skjuta upp åtgärderna i viktiga frågor som har uppnått mognad och vars angelägenhet det inte råder något tvivel om.

Tvärtom är vi villiga att genom verklig dialog försöka nå någon sorts ”gentlemen’s agreement” som skulle ge alla våra institutioner de garantier de anser vara nödvändiga. Vi anser att det borde vara möjligt att nå en överenskommelse snarast möjligt om någon form av interinstitutionellt lagstiftningsprogram för 2008 och första halvan av 2009, vilket skulle innehålla ett begränsat antal gemensamma prioriteringar när det gäller känsliga frågor, innebära ömsesidiga åtaganden och göra det möjligt för oss att dra nytta av de positiva bestämmelserna i det nya fördraget innan de har vunnit laga kraft.

Parlamentet har redan antytt en möjlig metod för att bemöta denna begäran under den omröstning som hölls vid det senaste plenarsammanträdet i Strasbourg om omarbetandet av Europols tjänsteföreskrifter och uppdrag. Med en överväldigande majoritet bestående av 537 röster antog parlamentet ett ändringsförslag där det fastslogs att detta beslut skulle ses över inom sex månader efter Lissabonfördragets ikraftträdande.

Naturligtvis är detta ensidiga ändringsförslag inte bindande, även om det antogs med en överväldigande majoritet. Som ni säkert förstår är det dock en mycket tydlig manifestering av vår politiska vilja att öppna för en diskussion och hitta lösningar. Det är i denna anda som vårt utskott bekräftar både sin beslutsamhet och sin tillgänglighet för en verklig interinstitutionell dialog.

  Dragutin Mate, rådets ordförande. − (SL) Jag är glad över att vara här med er i dag och få medverka i denna viktiga debatt. Genomförandet av politiken på området rättsliga och inrikes frågor är oerhört viktigt för våra medborgare. Tack vare utvecklingen av vårt samhälle och den moderna tekniken har säkerhetsfrågan blivit en av de viktigaste frågorna för våra medborgare. Jag anser att vi, som företrädare för rådet, kommissionen och parlamentet, har samma målsättning: att säkerställa förutsättningar för samarbete mellan medlemsstaterna som kommer att ge våra medborgare en lämplig nivå av säkerhet.

För två år sedan började vi diskutera två lagstiftningsåtgärder som syftade till att möjliggöra ett stort framsteg när det gäller kvaliteten på vårt samarbete. Den ena var ett beslut att upprätta Europol som en europeisk byrå, och den andra var att införliva Prümfördraget i den europeiska lagstiftningen. I enlighet med den nya rättsliga grunden kommer Europol att kunna reagera snabbare på nya tendenser inom terrorism och organiserad brottslighet, och byrån kommer att ytterligare förbättra sin analytiska förmåga och sin möjlighet att hjälpa medlemsstaterna. Detta kommer att bidra väsentligt till en mer effektiv kamp mot den organiserade brottsligheten och de terroristorganisationer som är aktiva i flera stater i den Europeiska unionen. Införlivandet av Prümfördraget kommer att möjliggöra ett snabbare utbyte av information om DNA, fingeravtryck och fordonsregistrering från nationella databaser.

De två senaste ordförandeländerna, Tyskland och Portugal, har gjort allt för att underlätta antagandet av båda lagstiftningsåtgärderna innan våra tre ordförandeskapsperioder avslutas. I enlighet med det program som jag lade fram för era kolleger i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, hoppas vi kunna nå ett samförstånd om båda åtgärderna senast i juni i år. Med tanke på hur viktiga de är skulle ett försenat antagande inte kunna rättfärdigas, särskilt eftersom vi redan har antagit dem och harmoniserat dem i medlemsstaterna och i alla tre institutioner på nuvarande nivå. När det gäller den lagstiftning som ännu inte har diskuterats är ordförandeskapet positivt inställt till ett nära samarbete med parlamentet på fall-till-fall-basis och i en anda av gemensamt ansvar för att den blir antagen. Båda institutionerna kommer på detta sätt att dela ansvaret för säkerheten för EU-medborgare och på andra områden.

Rådet diskuterar för närvarande lagstiftningsförslag för allmän tillämpning när det gäller att bekämpa alla former av organiserad brottslighet och terrorism. Detta berör i huvudsak insamling av uppgifter och utbytesförfaranden och gäller även samarbetet inom Europol. Vi diskuterar också lagstiftning som är relaterad till specifika problem och specifik kriminell verksamhet.

Förutom förslaget att införliva Prümfördraget och beslutet om Europol arbetar vi för närvarande med åtgärderna för att förhindra att icke önskvärda personer kommer in på Europeiska unionens territorium. Jag är personligen inblandad i ansträngningarna för att påskynda utvecklingen av andra generationen av Schengens informationssystem. Vi arbetar med att påskynda antagandet av lagstiftning som kommer att göra det lättare att använda informationssystemet för viseringar. När det gäller utrikesfrågor arbetar vi hårt för att Ryssland och länderna på västra Balkan ska färdigställa regionala bedömningar av hoten från den organiserade brottsligheten.

Denna månad har rådet inlett en debatt om det första av två förslag till direktiv om laglig invandring. Efter arbetsgruppernas första möte, där debatten handlade om högkvalificerad arbetskraft, anser ordförandeskapet att det råder ett brett samförstånd om direktivets tillämpning. Vi hoppas att ytterligare diskussioner kommer att leda till att de viktigaste politiska frågorna kan identifieras innan vårt ordförandeskap är till ända, och vi kommer då att lämna över ärendet till det franska ordförandeskapet så att det kan fortsätta på ett effektivt sätt.

I två år nu har parlamentet och rådet debatterat förslaget om ett direktiv om återvändande av trejdelandsmedborgare som vistas olagligt i Europeiska unionen. I debatten har vi fokuserat på flera specifika frågor som institutionerna har mycket olika åsikter om. Ordförandeskapet kommer att fortsätta att göra sitt yttersta för att nå en överenskommelse med parlamentet som innebär att direktivet blir antaget så snart som möjligt, allra helst vid första behandlingen. Vi måste dock vara försiktiga så att inte detta direktiv förvärrar återvändandeförfarandena och därmed försämrar effektiviteten i vår politik för kampen mot den illegala invandringen.

Vid fördjupandet av dialogen med ursprungsländer och transitländer kommer rådet att fortsätta att sträva efter ett genomförande av övergripande strategier för migrationsproblem samt betona att dessa måste finnas med och att det måste finnas en geografisk balans. Vår uppmärksamhet kommer därför att fokuseras på Nordafrika och sydöstra Europa.

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill välkomna rådets ordförande och tacka utskottets ordförande Gérard Deprez för hans inledning.

Det är tydligt att vi i dag inte bara diskuterar en utvärdering av resultaten för 2007, som enligt min åsikt har varit positiva inom vårt område. Vi har öppnat inre gränser till mer än 400 miljoner EU-medborgare tack vare Schengenutvidgningen, vi har skapat och upprättat byrån för grundläggande rättigheter, vi har nått en mycket viktig överenskommelse med parlamentet om informationssystemet för viseringar och vi har arbetat med invandringsfrågan, vilket den slovenske inrikesministern Dragutin Mate nämnde, samt med frågan om terrorismen.

Bara för att ge er en siffra: år 2007 utgjorde de förslag som låg inom mitt ansvarsområde och som jag lade fram för er nästan 20 procent av alla strategiska initiativ i Europeiska kommissionen, vilket betyder att detta område har varit och fortsätter att vara av verkligt stor betydelse. Vi har uppnått allt som fanns med i det strategiska programmet.

I dag, 2008, står vi inför en utmaning som är minst lika viktig. Som ni vet har kommissionen identifierat 26 strategiska förslag för 2008, och åtta av dessa, det vill säga nästan 30 procent, berör området för frihet, säkerhet och rättvisa.

I år kommer vi att ta itu med de yttre gränserna. I februari kommer ett paket med förslag för att stärka säkerheten vid våra yttre gränser, som ligger i linje med och omfattar samma kriterier som Schengensystemet och informationssystemet för viseringar. Vi kommer att göra en heltäckande utvärdering av Frontex, som kommer att göra det möjligt för alla att dra lärdom inför framtiden. Jag hoppas också att vi kommer att lägga fram flera progressiva och ambitiösa förslag om civilrätt; vi diskuterar med det slovenska ordförandeskapet något som kallas e-juridik, som handlar om hur man ger medborgarna bättre tillgång till civilrätt och straffrätt genom användning av den senaste tekniken.

Naturligtvis kommer vi att fortsätta att ta itu med invandringen. Í år kommer vi att arbeta med och utveckla förra årets initiativ, som vi nådde bred politisk enighet kring. I år kommer vi också att lägga fram en handlingsplan för asyl, asylsökande och det europeiska systemet för behandling av flyktingar, och i juli och november kommer vi att ha de två heltäckande förslagen.

I juni kommer vi att föreslå en europeisk strategi för att förhindra våldsam radikalisering, en av de viktigaste faktorerna i en strategi för att bekämpa terrorismen.

Jag anser dock att den politiska fråga som Gérard Deprez har tagit upp förtjänar ett politiskt svar, vilket jag gärna ger. 2008 är ett övergångsår. Det är året då övergången till Lissabonfördraget och dess ratifikation ska ske, med siktet inställt på att det ska träda i kraft i januari 2009 – vilket vi alla skulle vilja. Då är det tydligt att vi måste tänka på de tre kraven, nämligen att arbeta tillsammans med parlamentet för att hjälpa till med denna övergång, att undvika att bromsa initiativ som är mogna för handling och kring vilka det råder enighet och samtidigt att inte föregripa de effekter Lissabonfördraget kommer att få när det träder i kraft. Därför anser jag att en interinstitutionell politisk överenskommelse kommer att bli nödvändig.

Detta kan endast uppnås om rådet, kommissionen och parlamentet kommer överens om en arbetsmetod innan de kommer överens om de specifika prioriteringarna. Om vi kan nå en politisk överenskommelse om arbetsmetoden kan vi tillsammans definiera gemensamma prioriteringar, och dessa prioriteringar bör vara initiativ som har ett omedelbart mervärde för medborgarna, som vi kan uppnå tillräcklig enighet kring och som uppnår den balans vi vill ha mellan de intressen som står på spel: säkerhet, garanti av medborgarnas säkerhet och även främjande och skyddande av medborgerliga fri- och rättigheter – den vanliga politiska balansakten som vi alla står inför.

Jag anser att den bästa arbetsmetoden är den som vi har börjat utforska tillsammans med rådet: att inte arbeta i sexmånadersperioder utan i stället samla de tre ordförandeskapen, så som det nuvarande och de tidigare ordförandeskapen har gjort, för att titta på initiativ över en artonmånadersperiod i stället för en sexmånadersperiod, för det är uppenbart att om vi enbart arbetar med initiativ under en begränsad tidsram får vi inte den vision som ska leda oss – anser jag – rimligtvis åtminstone fram till juni 2009. Datumet för valet till Europaparlamentet är nämligen enligt min åsikt den enda riktiga tidsfrist vi bör bry oss om.

Därför är jag beredd att göra detta, jag är beredd på en politisk dialog med rådet och parlamentet för att identifiera vad vi kan erbjuda våra medborgare som ett direkt gensvar bland prioriteringarna för 2008 och 2009, och vad som förtjänar att ses över lite mer i detalj. På detta sätt anser jag att vi bör visa, utan att det påverkar fördraget, att institutionerna uppnår snabbare och bättre politiska resultat när de arbetar tillsammans. Denna väg anser jag att vi alla kan följa tillsammans.

  Manfred Weber, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Dagens debatt handlar om europeisk inre politik, och jag anser att det är rätt att göra så som kommissionens vice ordförande, Franco Frattini, redan har gjort, det vill säga att titta bakåt lite grann. 2007 var ett mycket bra år för den europeiska inre politiken. Öppnandet av Schengenområdet var en stor framgång, och vi lyckades också bekräfta för våra medborgare att det inte kommer att minska säkerheten utan öka den, om alla utredande myndigheter har tillgång till samma databassystem.

Vi måste dock även se framåt. Jag läste här att SIS II debatterades vid det informella rådsmötet i Slovenien under det slovenska ordförandeskapet. Såvitt jag har förstått har det centrala systemet än en gång skrinlagts. Delar av kommissionen verkar vara redo, men nu håller en ny politisk grupp av specialiserade inrikesministrar på att sättas ihop för att ägna sig åt SIS II. Deras syfte när det gäller SIS II är att göra verkliga konkreta framsteg när det gäller att bekämpa kriminalitet och organiserad brottslighet i Europa. Varför måste vi då fördröja arbetet ytterligare? Jag är oroad för att vi efter utvidgningen håller på att falla ner i ett svart hål för att alla är nöjda med att utvidgningen gick så bra. Jag vill påpeka att vi i parlamentet har föreslagit en utvärdering av systemen efter sex månader och vi kommer också insistera på att detta görs.

En annan konkret fråga där jag önskar att det vidtas åtgärder är frågan om polissamarbete. Som ni vet har tyvärr inte alla delar av Prümfördraget blivit införlivade i gemenskapsrätten, till exempel har viktiga delar som berör polissamarbetet inte antagits. Därför måste vi göra framsteg på denna punkt också.

Vi väntar på förslag från kommissionen om gränsskydd. Jag ser fram emot förslag som berör systemen för inresa och utresa, för det kommer att bli mycket intressant att få veta hur många människor som stannar kvar olagligt i Europa.

En sista punkt: Vi är på väg att få ett nytt fördrag. Jag vill därför uppmuntra vår utskottsordförande Gérard Deprez. Vi kommer att få medborgarnas förtroende för detta fördrag om vi flyttar de beslut som rör den inre politiken från rådets slutna rum ut i ljuset här i kammaren. Här kan människor se hur besluten fattas. Därför ber jag er att ta parlamentets utsträckta hand. Vi är redo att samarbeta.

  Claudio Fava, för PSE-gruppen. – (IT) Herr talman, herr rådsordförande, herr vice kommissionsordförande, mina damer och herrar! Jag tror att jag kan instämma i kommissionsledamoten Frattinis syn på debatten. Vi måste se framåt, vi måste förstå hur vi kan hantera den tid som återstår för oss med en känsla av ansvar och engagemang som delas av alla europeiska institutioner.

Vi anser att efter år av debatterande om området för frihet, säkerhet och rättvisa, där parlamentet har varit kritiskt till det tydliga demokratiska underskottet – ett komplicerat område när det gäller medborgarnas grundläggande rättigheter – så kan vi välkomna undertecknandet av det nya fördraget, som äntligen skapar en europeisk dimension på detta område, och som ger parlamentet fullständiga lagstiftningsbefogenheter, bland annat när det gäller juridiskt, straffrättsligt och polisiärt samarbete samt politik för inresa och bosättning.

Därför anser min grupp också att ingen institution, inte ens under den känsliga ratificeringsfasen, kan komma ifrån det faktum att ramen har förändrats helt och hållet. Vi vet att det inte är möjligt att tidigarelägga fördragets ikraftträdande, men vi anser att det skulle vara ett politiskt misstag att fortsätta arbeta med mycket känsliga frågor på ett sätt som kringgår Lissabonfördragets demokratiska räckvidd.

Därför anser min grupp också att ett gemensamt åtagande från parlamentet, rådet och kommissionen är nödvändigt för att identifiera alla frågor som är av särskild vikt, inte för att förhindra att de antas utan för att garantera att parlamentet kan rådfrågas i samband med fördragets ikraftträdande och för att integrera dem i den nya institutionella ramen. Jag tänker särskilt på de viktiga frågor som vi hittills endast har blivit rådfrågade om, till exempel förslaget om ett europeiskt system för passageraruppgifter, förslaget om att revidera rambeslutet om terrorism, direktivet om rätt till inresa för högkvalificerade arbetstagare samt direktivet om ett enhetligt förfarande för rätt till inresa för arbetskraftsinvandrare.

Jag vill till sist kortfattat uttrycka min oro för det som rådet har sagt om direktivet om återvändande. Vi uppskattar rådets tillgänglighet och samarbete, men vi anser att det finns några mycket känsliga punkter. En av dessa är att en fördröjning på 18 månader inte betraktas som ett framsteg när det gäller effektiviteten i detta direktiv, utan som en förtryckande åtgärd som många i parlamentet kommer att fortsätta uttrycka sitt missnöje med.

  Sarah Ludford, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Vi diskuterar de framsteg som Europeiska unionen gjort för att bli ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Detta betyder en utveckling mot ett Europa där både medborgerliga rättigheter upprätthålls och invecklade frågor kring brottsbekämpning, till exempel terrorism och gränsöverskridande brottslighet, hanteras.

Vad vi har gjort under de senaste tio åren är tyvärr att misslyckas med att hitta den rätta balansen mellan säkerhet, frihet och rättvisa, och i själva verket rör det sig om en ganska snäv definition av säkerhet.

Brottsbekämpning måste eftersträvas i högre grad och de medborgerliga friheterna måste stärkas. En verklig miss i protokollet är till exempel att vi – på tio års tid – inte har lyckats anta en bestämmelse om upprätthållande av minimirättigheter för misstänkta och svarande.

Generaladvokat Miguel Poiares Maduro har i ett yttrande om svarta listor över terrorister, och jag tror att han citerade den israeliska högsta domstolen, sagt att ”Det är när kanonerna mullrar som vi i synnerhet behöver lagarna. Det finns inga svarta hål. Kriget mot terrorismen är också rättsordningens krig mot dem som vänder sig emot den.”

Det är synd att medlemsstaternas råd inte hade detta i åtanke när det behandlade vårt betänkande från det tillfälliga utskottet för extraordinära överlämnanden. Vi har inte fått något konkret svar på det betänkandet.

Jag håller med kommissionsledamot Franco Frattini om att vi behöver en överenskommelse mellan kommissionen, rådet och parlamentet om hur övergången ska genomföras från otillfredsställande mellanstatliga förfaranden inom straffrätten till sedvanligt beslutsfattande på gemenskapsnivå. Detta kommer att kräva en förändring av kultur, attityder och förfaranden. Några av de åtgärder inom den tredje pelaren som just nu håller på att utarbetas, som Prüm, skydd av personuppgifter och passageraruppgifter inom EU, håller låg kvalitet vad gäller både demokratisk övervakning och garantier för de medborgerliga friheterna.

Stor tilltro sätts till tekniska projekt, både när det gäller utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna och uppbyggnad av nya EU-databaser. Jag är helt och hållet för ett lämpligt utbyte av uppgifter, men jag varnar för en övertro på tekniska snabba lösningar. Vi får inte glömma bort traditionellt, underrättelsestyrt polisarbete. Även om det är svårare att få det att fungera över gränserna bör detta inte degraderas till en sekundär insats i skenet av den bländande lockelsen med databaser, eftersom de väcker stora frågor om skydd av personuppgifter och datasäkerhet.

Jag har bett kommissionsledamot Frattini att överväga en grönbok för att utreda om vårt datasäkerhetssystem är lämpligt, särskilt mot bakgrund av de uppgifter som skandalöst nog gick förlorade i Storbritannien. Han har hittills sagt nej. Jag hoppas att tänker om.

Kan han också överväga detta behov mot bakgrund av utvecklingen av frågan om profilering? Kommissionsledamot Frattini medger inte detta, men den brittiska regeringen säger helt öppet att ”vi sysslar med profilering”. Låt oss ha en debatt om vilka garantier vi behöver.

När det slutligen gäller den brittiska undantagsklausulen tror jag att kollegerna i parlamentet skulle uppskatta att få en idé om hur den brittiska strategin kommer att se ut när det gäller deltagande och undantag – det skulle i alla fall jag som brittisk parlamentsledamot göra. Jag anser nämligen att det skulle vara till stor hjälp att klargöra att Storbritannien har för avsikt att engagera sig positivt på området rättsliga och inrikes frågor under kommande år.

  Seán Ó Neachtain, för UEN-gruppen. – (GA) Herr talman! Den irländska regeringen spelar en aktiv och central roll i Europa när det gäller kampen mot den internationella organiserade brottsligheten. Irländska polisstyrkor bidrar genom Europeiska polisbyrån (Europol).

Med en befolkning på 500 miljoner i vad som nu är 27 länder är det mycket viktigt att internationella gränser kan tjäna som skydd mot kriminellas olagliga verksamhet. För att göra detta möjligt måste det finnas ett fast förankrat och intensivt samarbete mellan polis, tull, sjöfartsmyndigheter och underrättelsetjänster i alla medlemsstater.

Jag vill betona att Lissabonfördraget inte på något sätt kommer att påverka den irländska neutraliteten. Irland är ett neutralt land, och irländska trupper kan inte placeras ut i Europa om inte en lämplig resolution har antagits i FN och det samtycke som krävs har erhållits från den irländska regeringen, efter omröstning i det folkvalda underhuset i Irland.

  Jean Lambert, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Min grupp skulle instämma i mycket av det som har sagts, särskilt betoningen av att skyddet av grundläggande rättigheter måste vara en central grund för många av de beslut som vi vill se under det här parlamentets återstående mandattid.

Min grupp skulle också hålla med om att det vore bra med en interinstitutionell överenskommelse, för att undvika det slags godtyckliga utnyttjande av medbeslutandeförfarandet som vi ibland har sett – det slags godtyckliga utnyttjande som sker på rådets order och då många av oss har känt att parlamentet används som ett slags alibi, eftersom saker och ting inte har kunnat beslutas enhälligt. Vi skulle hellre se att den typen av arrangemang hade ordentliga ramar, och att dessa ramar inte skulle innebära att många av de framsteg vi vill se skjuts upp fem år.

När det gäller frågorna om grundläggande rättigheter är vi djupt bekymrade över att frågan om rättssäkerhetsgarantier är en av de frågor som inte tycks ha fått en lösning i rådet.

Många i parlamentet gick med på införandet av en europeisk arresteringsorder i tron att rättssäkerhetsgarantier snart skulle införas. Andra som uppenbart var mer skeptiska sa att de ville ha garantier först och sedan kunde tänka sig att diskutera ett ökat samarbete mellan medlemsstaterna. Vi vill alltså veta när vi kan förvänta oss dessa åtgärder, som är mycket viktiga för alla EU-medborgare.

Vi delar också den oro som har uttryckts denna förmiddag om frågor kring skydd av personuppgifter. Det finns en växande oro beträffande bristen på öppenhet, och med all säkerhet en växande allmän oro om hur dessa uppgifter används och utbyts utan tydlig information till allmänheten om exakt vad det är som händer.

Jag blev litet bekymrad, för att uttrycka mig milt, när jag hörde rådet tala om frågorna i direktivet om återvändande och säga att vissa medlemsstater inte vill att återvändande ska försvåras. Somliga av oss tror att detta betyder att rådet inte vill att ett säkert, tryggt och öppet förfarande införs som garanterar enskilda människors rättigheter, snarare än att man försöker att uppfylla målen genom återvändande, liksom sker i vissa medlemsstater.

Vi vill inte att återvändande med nödvändighet ska bli svårare. Vi vill att det ska bli ett öppnare förfarande som garanterar rättigheter. En av de frågor som bekymrar oss är till exempel att vissa medlemsstater använder sig av ett automatiskt återinreseförbud. Vi delar också oron kring häktningstidens längd.

Jag välkomnar uttalandet om förslaget om högkvalificerade migranter. Äntligen får vi se en positiv åtgärd i invandringspolitiken, ett steg bort från vad några av oss betraktar som en avskräckningspolitik som unionen har bedrivit under en tid. Äntligen kommer vi att få en överenskommelse om något som är mer positivt och öppet, även om det bara påverkar en liten andel av de människor som kommer till Europeiska unionen.

Jag skulle också välkomna en kommentar om vad som händer i fråga om sanktioner mot arbetsgivare. Och till sist skulle jag vilja ha ett svar på den fråga som ställdes till både rådet och kommissionen apropå kommentaren om Storbritanniens ståndpunkt om reformen av fördraget.

  Giusto Catania, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag uppskattar mycket kommissionens och rådets villighet att snabbt nå en interinstitutionell politisk överenskommelse med tanke på de nyomvälvningar vi kommer att få vara med om under de närmaste månaderna. Från och med januari 2009 kommer Europaparlamentet att kunna spela en viktig roll för området med frihet, säkerhet och rättvisa, särskilt när det gäller de europeiska medborgarnas behov av att kunna utöva demokratisk kontroll över de beslut som fattas inom området frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen.

Vi anser att 2008 kommer att bli ett övergångsår, och därför måste ett antal prioriteringar på området frihet, säkerhet och rättvisa identifieras under detta år. Jag anser att vi måste göra framsteg i frågor där vi inte kan vända om, frågor vi måste insistera på. Jag tänker på behovet av att införa en gemensam asylpolitik för 2010 och behovet av att påskynda den process som skulle kunna leda till att denna gemensamma politik definieras. Jag tänker också på behovet av att snabbt utarbeta en allmän plan för laglig invandring, inte bara uppmuntra rätten till inresa för högkvalificerade arbetstagare, utan utarbeta en plan som täcker alla inresetillstånd till Europeiska unionen. Jag anser att vi också behöver fokusera på den fria rörligheten för män och kvinnor inom Schengenområdet genom att dra nytta av de resultat som uppnåddes 2007, och försöka använda oss av dessa aspekter.

Jag anser att vi också under 2008 borde försöka utvärdera några av de beslut som redan har fattats. Jag tänker särskilt på två viktiga frågor. Jag anser att en verklig utvärdering av nyttan med och effektiviteten hos Frontex måste göras. Jag tycker att det verkar som om en objektiv utvärdering skulle kunna få oss att i tysthet erkänna att byrån inte har haft den effekt som den stora majoriteten av detta parlament och Europas medborgare hade hoppats på. På samma sätt anser jag att en utvärdering måste göras av de enorma mängder av databaser som vi har tillgång till. Alltför ofta är inte informationsutbytet av något värde, och ibland försvinner informationen.

Slutligen anser jag att vi antagligen också borde göra en slutlig utvärdering av direktivet om återvändande. Det verkar som om vi nu har nått en punkt där det finns någon återvändo, och vi måste antagligen ändra vår strategi att utarbeta en handlingsplan och en plan för laglig invandring, och sedan vet vi hur vi ska sparka ut, avvisa och fängsla invandrare.

  Johannes Blokland, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Frågorna till rådet kräver särskild uppmärksamhet på utvecklingen när det gäller Frontex. Jag har uppmärksammat denna fråga flera gånger tidigare. Denna debatt är därför ett bra tillfälle att ännu en gång diskutera våra farhågor kring Frontex. På denna punkt instämmer jag med det som Giusto Catania sa.

Flera nationella parlament har uppmanat medlemsstaternas regeringar att tillhandahålla arbetskraft och material till Frontex verksamhet. Det är uppenbart att medlemsstaterna inte direkt brinner av iver att få medverka i operativa verksamheter, och jag är därför glad över att Nederländerna slutligen har gått med på att skicka en fregatt. Därför undrar jag: Vad händer med båtflyktingarna och invandrarna när de har plockats upp?

Kan rådsordföranden tala om för oss hur människor som fångas upp på båtar i havet kommer att hanteras? Vi får ständigt rapporter om hur båtar fulla med flyktingar påträffas, och som regel förs dessa människor i land och tas om hand. Är det den medlemsstat under vars flagga fartyget seglar som är skyldig att bevilja asyl eller ta hand om mottagandet av de båtflyktingar som fångas upp?

Att döma av reaktionen från den holländska statssekreteraren vid justitieministeriet denna vecka finns det fortfarande inget definitivt svar på denna fråga. Jag skulle vilja ha ett förtydligande på den punkten, eftersom det naturligtvis inte är rätt att medlemsstater som tillhandahåller material och arbetskraft ska få bära hela bördan. Herr rådsordförande! Om ni inte kan ge oss ett svar på den här frågan under denna debatt, kommer ni att göra det skriftligt?

Nu har jag en annan fråga till kommissionsledamot Franco Frattini. Det är lätt för justitieministrar att till exempel utlova fartyg, men genomförandet hänger på försvarsministrarna, som ofta kan vara glada om de ens blir informerade om justitieministrarnas löften. Det är uppenbart att detta ger upphov till stora samordningsproblem.

Min fråga till kommissionsledamot Franco Frattini är: Vad tänker ni göra för att förhindra denna typ av problem i framtiden? När allt kommer omkring har det tagit mycket lång tid för dessa löften, som gjordes för så länge sedan, att ens visa en tillstymmelse till att bli uppfyllda.

  Koenraad Dillen (NI). – (NL) Herr talman! Det är med all rätt som behovet av alla typer av åtgärder för att öka säkerheten för våra medborgare diskuteras i denna kammare. I detta sammanhang ligger det nära till hands att tänka på Frontex. Låt oss dock inte sticka huvudet i sanden eftersom Europa i sig självt har blivit mycket osäkrare just på grund av den öppna gränspolitik som har bedrivits. Faktum är att denna politik på ett påtagligt sätt har stärkt den internationellt organiserade brottsligheten utan att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa den.

Det är inte allt. Europeiska medborgare har också fallit offer för vågor av legalisering av de illegala invandrarnas status som vissa länder har valt att utföra. Detta kommer sannerligen inte minska den avskyvärda människohandeln. De frågor om säkerhet vi diskuterar här utgör tyvärr i viss utsträckning också ett område där brottslingar – särskilt muslimska extremister – ges fria tyglar.

Medlemsstaternas viktiga befogenheter på detta område urholkas mer och mer – till exempel de befogenheter som rör den lagliga invandringen. Detta är oacceptabelt. Medlemsstaterna måste få behålla en fullständig och villkorslös kontroll över sina egna arbetsmarknader, och det får inte förekomma några som helst restriktioner när det gäller det sätt på vilket de bedriver sin arbetsmarknadspolitik.

  Agustín Díaz de Mera García Consuegra (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Jag anser att Gérard Deprez har identifierat problemet korrekt och att vice ordförande Franco Frattini har kommit med den rätta lösningen.

Stängt taget står vi inför ett övergångsår, men under detta år, till vilket vi också måste lägga ytterligare sex månader fram till slutet av parlamentets mandattid, har vi en del viktiga beslut att fatta som vi inte kan bortse från. Därför anser jag att den interinstitutionella överenskommelsen är absolut nödvändig för att vi ska kunna sammanjämka mogna initiativ med det väl behövda och mycket önskvärda medbeslutandeförfarandet.

Jag menar därför att de initiativ som tas inom ramen för området för frihet, säkerhet och rättvisa – och låt oss komma ihåg att av kommissionens 26 strategiska förslag ligger en tredjedel under området för frihet, säkerhet och rättvisa – att dessa initiativ är så betydelsefulla att det innebär ett stort ansvar för oss när vi handlägger de lagförslag som nu är på väg.

Den välbehövliga utvärderingen av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser förtjänar all vår uppmärksamhet, liksom de frågor som gäller migrationsfenomen och som rör både den lagliga och den olagliga invandringen.

Civilrätt och straffrätt för att ge medborgarna bättre service, Europol, en reviderad europeisk byrå inom det nya konstitutionella fördragets ram – och, inte att förglömma, skyddet för personuppgifter inom den tredje pelaren – alla dessa frågor förtjänar en harmonisering av området för frihet, säkerhet och rättvisa, ifråga om såväl metoder som tidsmässiga aspekter.

  Stavros Lambrinidis (PSE). – (EL) Herr talman! Internet är det nya slagfältet. Enligt kommissionen och rådet är det ett slagfält för bekämpning av terrorism, och det har vi inget att invända mot. Men för många av oss är det också ett slagfält där vi kämpar för skyddet av medborgarnas grundläggande rättigheter. Som vi alla vet används ju Internet av terrorister, men det används också av miljontals oskyldiga medborgare för att diskutera. Och det händer att det som diskuteras är terrorism som man, utan att rättfärdiga det, försöker förstå – något som vi alla här tyvärr alltför sällan gör. Så även om lagförslaget mot spridning av terroristpropaganda på Internet är mycket viktigt, är detta också en mycket känslig fråga.

Herr kommissionsledamot, herr rådsordförande! Jag måste säga att detta lagförslag i sin nuvarande form är något problematiskt. Det kräver inte att en person som sprider terroristpropaganda gör det avsiktligt och… ”och” att propagandan kan leda till en terroristhandling. Istället för ”och” står det ”eller” i er text. Med andra ord riskerar en person som försöker förstå terroristhandlingar som begås någonstans i världen att få problem enbart på grund av att ”någon” tror att den personens ord har lett till en terroristhandling. Personen kan alltså bli anklagad utan att ha haft några avsikter att orsaka en sådan handling. Detta måste rättas till.

Jag vill också be er klargöra om innehållet i vår e-post kommer att kontrolleras. Vem ska kontrollera det så att polisen kan bedöma om den nya lagen ni förespråkar har överträtts? Låt mig påminna om att när det gäller insamling av uppgifter från telefonsamtal har ni upprepade gånger försäkrat oss om att innehållet i våra sms och telefonsamtal inte kommer att övervakas. Kommer innehållet i vår e-post här att övervakas till följd av de åtgärder ni förespråkar?

En annan punkt som jag vill framhålla är initiativet för ett europeiskt PNR-system. Mina vänner! Vi behöver inte det. Ni har åtminstone inte förklarat för oss varför vi skulle behöva det. Vi har APIS. Vi har, som Franco Frattini helt riktigt påpekat, VIS, ett lyckat resultat av vår överenskommelse, och vi har Schengen. Så vi vet mycket väl vilka som reser vart i världen idag, och vilka som kommer till Europa.

Av Europeiska unionens 27 länder är det dessutom bara tre stycken som för närvarande har bestämmelser i kraft för att kunna införa PNR. Varför så bråttom att harmonisera PNR-lagstiftningen nu?

Varför förespråkar ni denna åtgärd så ihärdigt, trots att europeiska dataskyddsexperter har invändningar mot den? Varför inte sätta sig ned och diskutera frågan med parlamentet, med människor som är fast beslutna att bekämpa terrorism, men som är lika angelägna om att skydda människors rättigheter – om inte mer angelägna, vilket vi ibland anklagas för att vara?

  Alexander Alvaro (ALDE). – (DE) Herr talman! Något som kan konstateras är det faktum att rådet och kommissionen inte bara lägger större tonvikt på termen ”säkerhet” i sina dokument, utan att de också verkar ha blivit mer medvetna om medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. Det spelar dock ingen roll hur mycket vi här i Europa gör inom det gemensamma området för frihet, säkerhet och rättvisa så länge tredjeländers rättssystem kan hindra oss i detta arbete.

Jag anser att kommissionen, och även specifikt varje medlemsstat, i högre grad borde övervaka i vilken omfattning exempelvis USA:s rättssystem påverkar de europeiska medborgarna i deras hem. Kommissionen och rådet kommer att få en fråga från mig och några av mina kolleger, om hur det är möjligt att postöverföringsuppgifter från USA, som enbart var avsedda för tulländamål, kunde vidarebefordras till säkerhetsmyndigheterna.

Postsekretessen är en av de sista befästningarna vi än så länge har lyckats skydda. Jag hoppas att kommissionen i samarbete med rådet kommer att kunna lösa problemet med ett globalt tillvägagångssätt för att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet, inte bara ur säkerhetssynpunkt utan också med tanke på frihet, skydd för medborgarna och eliminering av problemen med motstridiga rättssystem.

  Mario Borghezio (UEN). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Corriere della Seras chefredaktör Magdi Allam, som knappast kan anklagas för rasism eller islamofobi, har tagit upp en viktig fråga: Imamerna och alla krav från den stora moskén i Rom – på finansiering och betalning – stöds av flera islamska länders ambassader.

Bidrar detta till säkerhet i Europa, i en av Europas största huvudstäder, säkerhet mot den reella risken för spridning av extrema islamska doktriner? Jag tror inte det. Jag anser snarare att man borde kontrollera spridningen av fundamentalistiska islamistiska idéer med nära koppling till terrorism och att detta är något som Europeiska unionen bör ta en mycket noga titt på.

Terrorism: Hur ska vi tolka generaladvokat Poiares Maduros förslag till avgörande vid EG-domstolen, där det påstås att förordning (EG) nr 881/2002 om frysning av tillgångar tillhörande personer på svarta listan över al-Qaida-medlemmar och talibaner strider mot gemenskapsrätten? Jag skulle vilja upprepa att denna förordning inte är något annat än en tillämpning av FN:s resolution 1390, som antogs av hela det internationella samfundet som svar på attackerna den 11 september. Den civiliserade världen vill försvara sig mot risken för terrorism. Sänk aldrig garden mot det dödliga hotet från islamistisk terrorism!

  Jana Bobošíková (NI). – (CS) Mina damer och herrar! Jag anser att vi inte har gjort några större framsteg när det gäller frihet, säkerhet och rättvisa. Tvärtom – regeringarna låter inte medborgarna säga sitt om Lissabonfördraget genom folkomröstningar och vi rör oss därför bort från friheten.

Varför är inte medborgarna fria att besluta om huruvida de vill att deras länders deltagande i EU:s beslutsfattande ska minska? Varför är inte medborgarna fria att besluta om huruvida de vill se ett slut på sina regeringars vetorätt inom områden som migration, energi och transporter, och på deras kontroll över Europeiska centralbanken? Hur kommer det sig att medlemsstaternas medborgare, och särskilt de mindre medlemsstaternas medborgare, inte känner till att det praktiskt taget kommer att bli uteslutet att de skulle kunna få det roterande ordförandeskapet för Europeiska rådet? Är det ens någon som har informerat dem om att deras land inom sex år kommer att förlora sin automatiska rätt att ha en kommissionsledamot i Europeiska kommissionen? Reformfördraget förändrar de grundläggande dokumenten om Europeiska unionen på ett avgörande sätt. Om fördraget antas enbart av parlamenten, utan folkomröstningar och nationsomfattande diskussioner, kommer vi att i stället för frihet få se på maktens nakna arrogans. Europeiska kommissionen bör påminna regeringarna om detta.

  Mihael Brejc (PPE-DE). – (SL) För det första vill jag tacka för de utmärkta presentationerna av denna relativt komplicerade fråga som vi diskuterar idag.

Jag skulle vilja ta tillfället i akt och fästa uppmärksamheten på ett annat område som vi ännu inte har tagit upp med tillräcklig tydlighet. Jag talar om Europeiska unionens yttre gränser. Alla medlemsstater som för närvarande ansvarar för Europeiska unionens nya yttre gränser har investerat mycket i att säkra dessa gränser ordentligt för att skydda dem och se till att infrastrukturen är lämplig och underlättar genomförandet av Schengennormerna. Det har dock samtidigt visat sig att livet vid gränserna har försämrats. Jag skulle vilja fästa er uppmärksamhet på den försämrade livskvaliteten för människorna vid gränserna, särskilt i de mindre utvecklade regionerna, och jag skulle vilja fråga om rådet och kommissionen planerar några ytterligare åtgärder för att förbättra livskvaliteten i gränstrakterna för att förhindra att folk flyttar därifrån. Vi är ju alla medvetna om att om folk flyttar ifrån gränstrakterna så att de blir obebodda, så blir de också svårare att skydda.

Jag har en fråga till: Vid utskottsmötet nämnde rådets ordförande att samarbetet med länderna på Balkan också är en av de viktiga frågor som rådet fokuserar på. I detta sammanhang är jag särskilt intresserad av att få veta om genomförandet av Schengennormerna och befästandet av vår säkerhet kommer att hindra samarbetet mellan våra polisstyrkor och polisstyrkorna i Balkanländerna.

  Martine Roure (PSE). – (FR) Herr talman! Vi står vid en skiljeväg för Europaparlamentet när det gäller att upprätta ett genuint område för frihet, säkerhet och rättvisa, och antagandet av Lissabonfördraget gör det möjligt för oss att stärka demokratin och den rättsliga kontrollen. Jag vill naturligtvis stödja mina kollegers begäran om att upprätta en förteckning med prioriteringar som vi kan arbeta efter i ett tidigt medbeslutandeförfarande, på grundval av en interinstitutionell politisk överenskommelse.

Europaparlamentets fulla delaktighet kan ju inte annat än förbättra beslutens kvalitet, och ibland, som vi redan sett, göra det möjligt att överhuvudtaget nå en överenskommelse. Detta kan så klart inte hända utan att de nationella parlamenten görs delaktiga i debatten, och jag föreslår att vi också framhäver den förstärkta roll som dessa får i och med det nya fördraget.

En annan av våra prioriteringar måste naturligtvis vara skyddet av personuppgifter. Ni blir nog inte förvånade över att jag återkommer till detta. Ni vet ju att vi uppmuntrade antagandet av rambeslutet om skydd för uppgifter i den tredje pelaren. Vi är naturligtvis glada över att Europaparlamentet åter konsulteras i denna fråga. Vi är emellertid ytterst bekymrade över de klena resultat som åstadkommits i rådet i fråga om denna text, just på grund av enhällighetsregeln.

Med tanke på att pelarna snart kommer att avskaffas, och för att säkerställa ett riktigt skydd av våra medborgares privatliv, tror ni inte att en lösning skulle kunna vara att ändra de befintliga direktiven om skydd av personuppgifter så att de också blir tillämpliga på polissamarbete och rättsligt samarbete? Det är särskilt viktigt att försäkra sig om en hög nivå av uppgiftsskydd eftersom detta också måste styra förslaget om att inrätta ett europeiskt PNR-system. Det är en viktig fråga som jag ställer till er, och jag vill verkligen ha ett svar.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Sophia in 't Veld (ALDE). – (NL) Herr talman! För det första efterlyser jag fullständig öppenhet från kommissionens och rådets sida i fråga om de förhandlingar som pågår med USA om en transatlantisk ordning för skydd av uppgifter. Det verkar som om kommissionen först nu – i slutet av förhandlingsprocessen – tänker be rådet om ett mandat. Detta är fel väg att gå.

För det andra börjar hela PNR-frågan bli en enda röra. Behovet av programmet är långt ifrån väl fastställt. Den rättsliga grunden är oklar. Det finns fortfarande inget system för att skydda personuppgifter i den tredje pelaren. Ändå verkar inte detta ha hindrat inrikesministrarna från att fatta beslut om ett europeiskt PNR-program. Dessutom inbjöds inte ens Europaparlamentets företrädare Gérard Deprez.

Jag skulle vilja förstå hur det kommer sig att Tysklands justitieminister samtidigt har deklarerat att ett europeiskt PNR-program skulle strida mot den tyska grundlagen. Som jag ser det är denna fråga långt ifrån färdigutredd – och det första Europaparlamentet vill ha svar på är varför detta program är nödvändigt.

  Konrad Szymański (UEN). – (PL) Herr talman! Den viktigaste händelsen 2007 inom området för frihet, säkerhet och rättvisa var helt klart utvidgningen av Schengenområdet. Idag kan vi säga att förväntningarna om enklare gränsövergångar har krockat med verkligheten på ett brutalt sätt.

Gränsövergången mellan Polen och Tyskland, mellan Sachsen och Nedre Schlesien, är nu problematisk på grund av utvidgningen av Schengenområdet. Människor anklagas godtyckligt för smuggling av olagliga invandrare och hålls av polisen i flera timmar i sträck som om de vore brottslingar. Sådana anklagelser riktas mot taxichaufförer i gränsområdena. I strid mot lagen uppmanas de att kontrollera sina passagerares handlingar. Fordon med polska registreringsskyltar utsätts för kontroller som varar i flera timmar.

Schengenavtalet införs vid den polsk-tyska gränsen på ett sätt som avskräcker folk från att passera gränsen. Detta är inte i linje med avtalets syfte och det kräver snabba åtgärder från kommissionens sida.

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE). – (RO) Kommissionens och rådets ansträngningar att säkerställa den fria rörligheten för personer i Europa bar äntligen frukt i december 2007 i och med utvidgningen av Schengenområdet. När det gäller den olagliga migrationen kommer säkert lagförslagen om gemensamma normer för återsändande av olagliga invandrare från tredjeländer och påföljder för arbetsgivare som utnyttjar olagliga invandrare att bidra till att minska fenomenet.

Beträffande den lagliga migrationen har kommissionen inlett lagstiftningsåtgärder genom att till Europaparlamentet överlämna förslag till lagstiftning om villkor för högkvalificerade arbetstagares inresa och vistelse och om ett enda ansökningsförfarande för tredjelandsmedborgare.

Jag skulle vilja dra uppmärksamheten till en fråga som jag anser vara av yttersta vikt: det finns fortfarande övergångsbestämmelser i kraft, som vissa medlemsstater infört för att begränsa arbetskraftens rörlighet från andra medlemsstater i Europeiska unionen. Det är ju mycket bra att främja en enhetlig politik för att hantera den lagliga invandringen från tredjeländer, men det är inte normalt att ålägga EU-medborgare restriktioner. Vi kan inte tala om ett område med frihet så länge arbetskraftens fria rörlighet begränsas.

Jag menar att man naturligtvis måste se till att direktiven om laglig invandring från tredjeländer efterlevs, men att man samtidigt måste upphäva de restriktioner som tillämpas mot vissa medlemsstater. Detta kan göras gradvis genom att man uppmanar medlemsstater som tillämpar direktivet om laglig invandring att upphäva alla arbetskraftsrestriktioner som de tillämpar mot medborgare från andra medlemsstater och som det hänvisas till i direktivet.

Dessutom bör begreppet preferens tillämpas, så att medborgare i EU får företräde när det gäller att uppfylla arbetsmarknadens behov. Jag tror dessutom att det bör göras en ytterligare distinktion mellan tredjeländer, där företräde ges åt medborgare i grannländerna, särskilt de som omfattas av grannskapspolitiken. Jag hoppas att den diskussion mellan Franco Frattini och Gérard Deprez som inledde denna debatt kommer att leda till konkreta resultat och positiva åtgärder från vår sida.

  Genowefa Grabowska (PSE). – (PL) Herr talman! Lissabonfördragets födelse och reformen av Europeiska unionen medför betydande förändringar inom området för frihet, säkerhet och rättvisa, som EU-medborgarna visserligen förutsett. I synnerhet kräver det faktum att detta område underställs EG-domstolens behörighet noggranna förberedelser hos både medlemsstaterna och EU-institutionerna. Parlamentet är medvetet om detta och förbereder sig för de nya uppgifterna, och särskilt för att fatta majoriteten av alla beslut gemensamt.

I detta sammanhang vill jag fråga rådet följande: ska vi börja arbeta på en gemensam förteckning över prioriteringar inom området för frihet, säkerhet och rättvisa, och i så fall när? Jag vet att både rådet och kommissionen har program. Parlamentet vet också, genom mitt utskott, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, vad som måste göras. Vi behöver dock gemensamma, effektiva och öppna åtgärder, och en gemensam förteckning över de prioriteringar som bäst kan gynna medborgarna.

Jag vill också ta tillfället i akt att tacka det portugisiska ordförandeskapet för utvidgningen av Schengenområdet och samtidigt vädja om en regelbunden utvärdering av hur systemet fungerar. Bara efter några veckor ser vi redan en del enstaka negativa konsekvenser vid sidan av de annars utmärkta fördelarna. Bland nackdelarna finns till exempel de hämmande visumkostnaderna för tredjelandsmedborgare, särskilt vitryssar. Kostnaderna för ett visum – 60 euro – är ett hinder och gör det omöjligt för dem att besöka sina grannländer i EU. Det gör det också svårt för oss att genomföra grannskapspolitiken, som när allt kommer omkring ändå ingår i reformfördraget.

Kommissionsledamot Frattini! Detta kräver mer än bara övervakning. Mina damer och herrar! Detta måste ändras.

  Ignasi Guardans Cambó (ALDE). – (ES) Herr talman! Jag vill tala om något som kan förefalla mindre viktigt, men som har blivit betydligt värre under 2007 och som påverkar miljontals människor, nämligen säkerheten på europeiska flygplatser.

Europeiska kommissionen och rådet har tillåtit och tillåter fortfarande att förebyggande av terrorism på flygplatser hanteras som om det vore transportpolitik.

Friheter begränsas och rättigheter inskränks genom förfaranden som är avsedda för logistiska och tekniska standarder för flygplan och tåg. Det leder till att medborgarna inte längre har något skydd mot missbruk, och begränsningar av rättigheter godkänns utan någon bedömning av proportionalitet eller utvärdering av effektiviteten. Män och kvinnor behandlas ibland som boskap vid säkerhetskontrollerna av säkerhetsvakter som inte känner till de regler de tillämpar eller undantagen från dessa regler, eftersom reglerna har förklarats hemliga.

Jag uppmanar kommissionen, – särskilt Franco Frattini – att återupprätta sin befogenhet på detta område, och jag ber rådet att granska det noggrant.

Vi har gjort flygplatserna till katastrofområden där varken lagen eller de mest grundläggande garantierna gäller, utan snarare polisens makt utan någon form av kontroll.

  Roselyne Lefrançois (PSE). – (FR) Herr talman! Jag vill ta upp tre frågor som ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Den första gäller hur vi ska hantera den fas som leder till att Lissabonfördraget träder i kraft. I likhet med mina kolleger i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor vill jag att vi ska nå en interinstitutionell överenskommelse om att ta fram de nya bestämmelser som är tillämpliga på vårt behörighetsområde. För mig förefaller det vara en nödvändig förutsättning för ett effektivt och öppet samarbete. De nya reglerna om de nationella parlamentens roll bör också provas ut i år. Som föredragande för rambeslutet om att bekämpa terrorism har jag åtagit mig att samarbeta på ett nära och strukturerat sätt med de nationella parlamenten.

När det gäller terrorism skulle en översikt över de olika texter som redan antagits ge en bättre bild av respektive omfattning och hur de förhåller sig till varandra. Även om kampen mot terrorism ska prioriteras av Europeiska unionen måste det även gälla skyddet av de grundläggande friheterna. Jag ska därför vara ytterst försiktig i mitt arbete med rambeslutet så att de definitioner och termer som används är tydliga och utesluter alla tänkbara risker för att dessa friheter kränks, särskilt yttrandefriheten.

Avslutningsvis vill jag säga några ord om våra framtida åtgärder när det gäller invandring. EU har under lång tid huvudsakligen ägnat sig åt att skaffa sig en verklig arsenal av lagar för att bekämpa olaglig invandring, trots att denna skyddande attityd vid gränserna inte har motsvarats av en politik för laglig invandring värd namnet. Jag är därför mycket glad åt de initiativ som antagits på området de senaste åren, och jag hoppas att den politiska viljan att stödja ett välkomnande EU kommer att vara lika stark som den var när det gällde att försvara fästningen Europa.

  Talmannen . − Vi ska nu övergå till det som på engelska kallas ”catch the eye”. Eftersom jag också är vice talman med ansvar för flerspråkighet ska jag försöka tala med mina vänner tolkarna för att se hur begreppet ”catch the eye” kan översättas till andra språk.

För närvarande säger vi att vem som helst som vill tala får göra det, om talmannen ger honom eller henne talartid genom ”catch the eye”. Jag ger därför genom ”catch the eye-förfarandet” ordet till Jean-Marie Cavada, som jag är säker på har mycket att säga i ämnet.

  Jean-Marie Cavada (ALDE). – (FR) Herr talman! Först vill jag be om ursäkt för avbrottet i föredragningslistan eller mer exakt rangordningen. Ett tåghaveri mellan Paris och Bryssel höll på att skicka ut mig ur Europa, men det har ordnat upp sig nu, tack.

Varje år diskuterar vi de framsteg som har gjorts när det gäller att bygga upp området för frihet, säkerhet och rättvisa. I dag är emellertid den här debatten särskilt viktig och jag vill därför lägga fram skälen som ledde till att utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor ställde dessa två muntliga frågor till rådet respektive kommissionen, och pressa företrädarna för dessa institutioner att ge tydliga svar på de frågor vi ställer.

Att debatten är viktig beror på att politiken för grundläggande rättigheter och de framsteg som gjorts på området för frihet, säkerhet och rättvisa i anslutning till undertecknandet av Lissabonfördraget i december, och dess ikraftträdande den 1 januari 2009, måste genomgå omfattande förändringar – förändringar som parlamentet, som ni vet, oavbrutet har krävt i flera år nu.

Bland dessa vill jag nämna slutet på pelarstrukturen som innebär att de flesta förfaranden i den nuvarande tredje pelaren hanteras på gemenskapsnivå, kvalificerad majoritet blir allmän, EG-domstolens jurisdiktion utvidgas, parlamentets roll som medlagstiftare stärks och stadgan om de grundläggande rättigheterna blir bindande.

För att fullt ut dra nytta av den potential som erbjuds genom det nya fördraget behöver vi nu förbereda en gemensam interinstitutionell strategi som gör att vi kan ta fram en förteckning över de förslag som ska diskuteras politiskt under 2008 och officiellt antas under perioden januari 2008–maj 2009.

Avslutningsvis vill jag säga att en strategi av detta slag skulle innebära att när det nya fördraget väl träder i kraft kommer vi inte att hela tiden behöva ändra förslag som just har antagits, och det kommer att ge full rättslig kontroll för EG-domstolen och fullständig och komplett delaktighet för parlamentet när det gäller att fastställa politik som verkligen gäller kärnan i medborgarnas rättigheter.

När det gäller den fråga ni ställde till mig ska jag fånga min egen uppmärksamhet och tänka på den, för att hjälpa er på mitt blygsamma sätt.

  Dragutin Mate , rådets ordförande. − (SL) Tack för de frågor ni har ställt här i dag. Tyvärr finns det inte tillräckligt med tid för att besvara dem alla i detalj så jag ska försöka ta upp de viktigaste. Jag ska börja med Manfred Webers fråga om SIS II-systemet.

Jag vill mycket tydligt säga att vi i rådet anser att säkerheten vid överföringen från ”SIS I för alla” till SIS II-systemet är av största vikt och vi kan inte tillåta att uppgifter försvinner på något sätt eller att hanteringen av systemet utsätts för någon form av hot. Vi har därför beslutat om gradvis överföring från det ena systemet till det andra, vilket självfallet innebär att omvandlaren måste utvecklas. Det innebär att den period som krävs för att SIS II-systemet ska börja fungera kommer att förlängas något. Jag anser att det är ett mycket bra beslut eftersom det garanterar uppgiftssäkerheten och självfallet förbättrar kvaliteten på de uppgifter som det nya systemet kommer att erbjuda, vilket är den viktigaste aspekten av SIS II-systemet.

Jag vill också ta upp en fråga som ställts av en rad parlamentsledamöter om samarbete mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet. Jag anser det är nödvändigt att vi har ett nära samarbete i de flesta fall. Vi behöver naturligtvis någon form av politisk konsensus och ömsesidiga relationer för att upprätta och garantera en lämplig nivå när det gäller säkerhet och trygghet för mänskliga rättigheter. Vi behöver ett giltigt och balanserat synsätt där Europaparlamentet spelar en högst betydande roll, och jag kan knappast föreställa mig hur vi skulle kunna arbeta utan detta nära samarbete med parlamentet.

Vi måste självfallet vara tydliga med att Lissabonfördraget ännu inte trätt i kraft. Ratificeringsprocessen pågår. Det är en relativt känslig process, kanske mer i vissa länder än andra. Vi måste ändå agera på ett sätt som inte hotar ratificeringsprocessen i något av Europeiska unionens medlemsländer. Jag tror därför att det skulle vara klokt att under detta år, innan Lissabonfördraget träder i kraft, samarbeta med varandra och dela upp den lagstiftning vi diskuterar i två avsnitt. Ett avsnitt om den lagstiftning som snart är färdigställd och där vi känner till parlamentets uppfattning, eller som har färdigställts i sin helhet eller befinner sig i de sista stadierna. Det andra avsnittet består av lagstiftning som vi inför eller kommer att införa inom kort och där vi behöver ett nära och regelbundet samarbete med parlamentet. Jag tror att det här är ett sätt att finna en lämplig samarbetsform som garanterar säkerhet och en tillräckligt effektiv arbetsmetod som slår fast framtida tillämpningar för arbetet.

Jag vill också kort nämna återvändandedirektivet och Frontex. De tekniska diskussionerna och förhandlingarna om återvändandedirektivet kommer att fortsätta under det slovenska ordförandeskapet och vi har också kommit överens om att genomföra politiska förhandlingar. Jag hoppas därför att vi ska nå den politiska kompromiss som krävs. Jag hoppas fortfarande att den kommer att nås. Vi har redan varit i kontakt med föredraganden, Manfred Weber, och jag anser därför att frågan gör stora framsteg.

När det gäller Frontex vill jag bara säga att utvärderingen av Frontexarbetet pågår och att ordförandeskapet planerar en mer detaljerad diskussion på ministernivå under den konferens som inleds i början av mars, när vi ska tala om Frontex och dess framtid och utvärdera arbetet så långt. Efter den diskussionen kommer vi att kunna ge parlamentet en mer detaljerad rapport.

  Franco Frattini , kommissionens vice ordförande − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Debatten på förmiddagen i dag har visat att de tre institutionerna har en gemensam vilja att samarbeta. Därför är inte bara arbetsmetoden viktig utan även sakförhållandet. Den önskan som Gérard Deprez framförde i början, och som det fanns ett brett samförstånd om även hos talmannen och rådet, instämmer jag personligen i och jag tycker att det är rätt arbetsmetod.

Som jag sa i början har tanken att arbeta enligt en tidsplan som inte är begränsad till sex månader visat sig vara en framgång i rådet. Vi borde försöka använda den här också eftersom jag utifrån vad människor har sagt tror att ett antal frågor har kommit fram som verkligen är prioriterade. Att vi inte kan sakta ned arbetet med att inrätta SIS II – den nya generationen SIS-system – är uppenbart för alla. Vi måste gå framåt och om man bortser från diskussionen om tidsplan oroas vi över att processen med att testa det nya systemet visar att det har ett verkligt mervärde för säkerheten vid våra yttre gränser.

Snarare än att tala om försening skulle jag vilja tala om medlemsstaternas behov av att verkligen prova systemet för att se hur det fungerar och skulle fungera bättre, innan det verkligen införs, något som jag instämmer i. De tidsplaner vi har diskuterat med ordförandeskapet, och som vi kommer att formalisera vid ministerrådets möte i februari om några veckor, visar hur engagerade vi är i det mervärde som den nya generationen SIS kommer att tillföra, vilket definitivt är en prioritet.

Många människor har talat om att bedöma effektiviteten hos säkerhetsåtgärder, särskilt åtgärder mot terrorism. Detta är något som parlamentet bad om, och som jag instämde i, för ett år sedan. I dag har arbetet påbörjats. I december erhöll samtliga medlemsstater ett detaljerat frågeformulär om de resultat som uppnåtts genom att åtgärderna mot terrorism hade tillämpats. Jag kan säga, inte bara till Baroness Sarah Ludford utan till er alla, att i mitten av april kommer jag att kunna publicera resultaten av analysen i sin helhet för alla 27 medlemsstater. Det tror jag är en annan prioriterad fråga att diskutera och något som parlamentet alltid har varit intresserat av.

Vissa människor har talat om procedurmässiga garantier. Ni vet att ingen överenskommelse har nåtts om detta eftersom vissa medlemsstater ställer oöverstigliga problem i vägen, men nu har det slovenska ordförandeskapet tagit upp något som jag tror kan hanteras som en prioritet, nämligen frågan om att dömas i sin frånvaro. Detta är en av aspekterna i anslutning till procedurmässiga garantier. Det är inte hela diskussionen, men det är en mycket viktigt aspekt: att harmonisera reglerna för att dömas i sin frånvaro – en fråga som jag tror att Jean Lambert nämnde – är en fråga som bör prioriteras under 2008.

Vi har redan nämnt bedömningen av Frontex. Den 13 februari kommer vi att publicera vår första omfattande bedömning av Frontex. Kommissionens dokument kommer definitivt att diskuteras i rådet och parlamentet, och ligga till grund för åtgärder, vilket jag också vill påstå är en prioritet under 2008: hur Frontex har fungerat, hur vi kan förbättra Frontex och hur vi kan uppmuntra medlemsstaterna att delta mer.

Det är många som har tagit upp frågan om terrorism. Terroristpropaganda på Internet och våldsam radikalisering är båda frågor som blir föremål för icke-lagstiftande initiativ. Ett fåtal lagstiftningsåtgärder är redan planerade, det kommer meddelanden från kommissionen och det är värt att diskutera.

Jag uppskattade mycket det som Martine Roure sa om europeisk PNR. Detta är en diskussion som kommer att fortsätta under hela 2008. Jag tror inte att vi kommer att ha antagit någon europeisk PNR vid årets slut. Jag tror emellertid att vi ska utgår från tre kriterier – som Martine Roure nämnde om jag inte misstar mig: proportionalitet vid insamling av dessa uppgifter och deras mervärde för kampen mot terrorismen, eftersom det är detta vi har att göra med. Om instrumentet fungerar kommer vi att anta det, om det inte fungerar kommer vi att anpassa det och annars antar vi det inte. Personligen tror jag att det kommer att bli användbart, men jag tror vi behöver diskutera det här. Sedan har vi frågan om hur vi ska skydda de uppgifter vi samlar in och hur den som utnyttjar dessa uppgifter ska straffas. Dessa frågor behöver diskuteras, givetvis öppet, så att vi kan ta oss an dem under 2008.

Invandringen avslutningsvis. Jag anser att vi nu bör fortsätta med det allmänna synsättet på invandringen, som Europeiska rådet sa i december, att inför det kommande franska ordförandeskapet tänka på vad den franska regeringen avser att föreslå som en europeisk pakt om invandring och jag har redan planerat att kommissionen ska stå helt till förfogande för att arbeta med frågan.

Avslutningsvis, ännu en gång, asylpolitiken. 2008 kommer att bli ett avgörande år eftersom vi senast 2010 måste inrätta ett europeiskt asylsystem. 2008 blir det år då handlingsplanen läggs fram för kommissionen.

Jag har gett exempel för att visa hur Gérard Deprez förslag, som jag anser att vi bör välkomna, i denna anda gör det möjligt att visa och konkret slå fast vad som kan göras omedelbart, eftersom förslaget är färdigt – det finns många saker vi kan avsluta under det slovenska ordförandeskapet – och vad vi kan fortsätta att diskutera från nu och fram till juni 2009.

  Sophia in 't Veld (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag noterar för det första med viss förvåning och visst beklagande att rådet inte har svarat på någon fråga om passageraruppgifter (PNR). Jag undrar om rådet skulle gå med på att ge oss skriftliga svar på alla de frågor som har ställts här.

För det andra noterar jag – också med beklagande – att vi nu i ett års tid har efterfrågat information om kontaktgruppen på hög nivå och förhandlingarna mellan kommissionen och amerikanerna angående skydd av personuppgifter. Inte heller här har vi fått svar. De har förhandlat i ett år, och jag tycker att det är hög tid att de talar om för oss vad de förhandlar om. Jag skulle vilja ha ett skriftligt svar.

  Talmannen . − Tack, fru in’t Veld. Jag tror att både kommissionen och rådet har noterat vad ni sa och jag är säker på att de kommer att lämna skriftliga svar på de frågor ni just har ställt.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum under sammanträdesperioden i mars.

5. Samarbete mellan medlemsstaternas särskilda insatsgrupper (debatt)

  Talmannen . − Nästa punkt är ett betänkande av Armando França, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om Republiken Österrikes initiativ inför antagandet av rådets beslut om förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens medlemsstaters särskilda insatsgrupper (15437/2006 – C6-0058/2007 – 2007/0803(CNS)) (A6-0507/2007).

  Armando França , föredragande. – (PT) Det gamla Europa har förändrats. I dag står Europeiska unionen med 27 medlemsstater och närmare 500 miljoner invånare inför komplexa och stimulerande utmaningar som kräver att vi anammar en ännu bredare bild av världen och en mycket uppmärksam inställning i frågor som fredsbevarande, säkerhet, stabilitet, frihet och utövande av demokrati. Som Victor Hugo har lärt oss krävs det att vi vet hur mycket av framtiden som vi kan föra in i nutiden – vilket är hemligheten bakom ett stort statsskick. Detta är därför innehållet och den stora utmaningen hos detta betänkande – den utmaning som säkerhet för personer och egendom i EU-området innebär – och en fråga i européernas dagliga liv. Jag talar om säkerhet, specifikt, i dag och i morgon, varje dag, på gatorna, på arbetet, under fritiden och hemma, på land, till havs och i luften. Det är säkerheten för vårt gemensamma utrymme som, utan att påtvingas, garanterar och stöder frihet i ett balanserat samhälle.

Frihet är en hörnsten, ett grundläggande värde i unionen. Säkerhet är ett verktyg för välbefinnande, det erbjuder stabilitet och garanterar frihet. Frihet som ett värde och säkerhet som ett verktyg är grundläggande för det europeiska projektet. Österrikes initiativ, som det portugisiska ordförandeskapet har tagit upp och som gav upphov till rådets beslut, leder till förbättrat samarbete mellan Europeiska unionens särskilda insatsenheter vid krissituationer. Det är ett bra och nödvändigt initiativ. Initiativet kompletterar även Prümfördraget, eftersom det fördraget erbjuder samarbete enbart vid naturkatastrofer eller allvarliga olyckor. I mitt betänkande föreslås 11 ändringsförslag till förslaget till beslut där det också upprättas en minsta allmän ram för möjligt samarbete vid kriser som orsakas av människan, kapningar, terroristattacker m.m., det vill säga krissituationer som människan skapat och som utgör ett direkt fysiskt hot mot personer, egendom, infrastruktur eller institutioner.

I förslaget är samarbete i form av utbildning, förberedelse och åtgärder från särskilda interventionsenheter alltid en möjlighet och medlemsstaten kan begära samarbete eller avstå, och ange vilken typ av stöd den kräver. Hur effektiva och snabba åtgärderna är kommer alltid att bero på graden av beredskap, samordning, koppling till och förekomsten av enhetliga metoder hos de ingripande myndigheternas förfaranden, vilket är anledningen till att jag för det första föreslår möjligheten med gemensam utbildning och övning, och för det andra att utbildning och övning finansieras ur Europeiska unionens budget, enligt artiklarna 30, 32 och 34 i fördraget om Europeiska unionen. Jag vill också påpeka att efter vad vi förstår måste reglerna för civilt och brottsligt ansvar vid gemensamma åtgärder vara desamma som i Prümbeslutet.

Detta rådsbeslut är mycket viktigt. Det är en gemensam lösning på gemensamma frågor och hot som alla medlemsstater står inför. Det är en lösning som värderar det grundläggande samarbetet genom att förbereda för och reagera på kriser som människan har skapat, vilka alltid är oförutsedda men alltid möjliga. Avslutningsvis vill jag betona och tacka för det institutionella och tekniska samarbete jag har haft och fästa uppmärksamheten på ändringsförslagen från Augustín Díaz de Mera, Panayiotis Demetriou och Iliana Malinova Iotova, vilka har förbättrat och berikat mitt förslag till betänkande.

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Redan från början stödde jag detta österrikiska initiativ, som det portugisiska ordförandeskapet återupptog på ett mycket bra sätt.

Jag är fullt övertygad om att praktiskt och operativt samarbete mellan de särskilda insatsgrupperna i Europeiska unionen är mycket viktigt för att hantera den hotande situationen.

Först vill jag tacka föredragande Armando França för hans utmärkta arbete i frågan, och även hela utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor för de mycket värdefulla ändringsförslagen i betänkandet.

Jag välkomnar de ändringsförslag som parlamentet har lagt fram och som syftar till att förbättra initiativet. Jag skulle bara vilja nämna ändringsförslagen för att förvissa mig om att de inte sammanfaller med Prümbeslutet eller med frågorna om att finjustera ansvarsbestämmelserna eller om att omdefiniera och förtydliga begreppet ”krissituationer” eller med ett ändringsförslag om möjligheten till finansiering för gemensamma projekt.

Vi bör komma ihåg att de särskilda insatsgrupperna för närvarande verkar inom Atlasnätverket. De genomför gemensamma utbildningar och övningar, och vi finansierar sådana projekt. Vi har finansierat sådan verksamhet genom vår budget sedan 2006, och mitt förslag för 2008 är att finansieringen för Atlas ska ökas till 900 000 euro.

Avslutningsvis upprepar jag mitt stöd för detta betänkande. Jag hoppas verkligen att vi kommer att göra snabba framsteg i frågan, och att den också kommer att antas snabbt av rådet.

  Mihael Brejc, för PPE-DE-gruppen. – (SL) Detta beslut rör samarbete mellan medlemsstaternas särskilda insatsgrupper i krissituationer och är ett av många dokument som bör öka medlemsstaternas beredskap och förmåga att reagera på lämpligt sätt i krissituationer, såsom terroristhandlingar. Agerande i krissituationer och i kampen mot terrorismen är en sammansatt uppgift som kräver gott samarbete mellan alla medlemsstater.

Mycket har gjorts hittills för att skapa en politisk och rättslig grund och att vidta praktiska förebyggande åtgärder. Vi har emellertid inte på ett tillfredsställande sätt tagit itu med rötterna och orsakerna till terrorismen. Det är därför jag upprepar mitt förslag att rådet och kommissionen bör ägna sig mera åt terrorismens rötter och orsaker. De första steg som har tagits på området för informationsutbyte har också varit bra, men inte tillräckliga. Hittills har svårigheten legat i de stora formella hinder som skulle uppstå om en medlemsstat i en krissituation, exempelvis under en terroristattack, bad en annan medlemsstat om hjälp.

För att agera mer effektivt i en krissituation är det nödvändigt att myndigheterna i medlemsstaterna samarbetar med varandra. Det är särskilt nödvändigt att deras särskilda insatsgrupper känner till varandra och samarbetar. Detta beslut öppnar ett område för samarbete vid de värsta tänkbara terroristhandlingarna, dvs. i verkliga krissituationer. Det möjliggör för en stat som tillfrågas att bidra med hjälp genom sina särskilda insatsgrupper. Det kommer inte att på något sätt att hota den andra statens suveränitet, utan enbart hjälpa till. Detta är viktigt, inte bara på grund av de praktiska omständigheterna utan också därför att det förstärker ett av EU:s grundläggande värden – solidaritet. Min grupp stöder detta beslut och vi hoppas att många kommer att rösta för det. Jag vill tacka föredraganden, Armando França, för hans fina arbete.

  Bogusław Rogalski, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! I diskussionen om förslaget till lagstiftningsresolution om Republiken Österrikes initiativ inför antagandet av rådets beslut om förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens särskilda insatsgrupper måste man ha i åtanke att ingen medlemsstat själv förfogar över alla de medel och resurser och den expertis som behövs för att effektivt hantera alla möjliga typer av storskaliga hot eller krissituationer där det krävs särskilda insatser. Det är därför av avgörande betydelse att varje medlemsstat kan begära bistånd av en annan medlemsstat. Detta är särskilt viktigt först och främst för bekämpningen av terrorism, organiserad och gränsöverskridande brottslighet samt vid katastrofer och allvarliga olyckor.

Jag hoppas också, och det måste man ha i åtanke, att man i och med parlamentets ändringsförslag kommer att införa en uttrycklig och konkret garanti mot att dessa förenklade bestämmelser om ”analogt” samarbete olovligen utökas till att gälla samverkan med tredjeländers myndigheter, för att förebygga missbruk av exempelvis tvivelaktiga ingripanden och så att sådana ingripanden inte strider mot medlemsstaternas rättigheter.

  Athanasios Pafilis, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman! Det österrikiska initiativet och utskottets betänkande syftar till ett ännu starkare samarbete mellan EU:s medlemsstaters särskilda insatsgrupper och organisationerna för gemensamma operationer i varje medlemsstat, för att bekämpa terroristattacker, påstår man. Dessa operationer ingår redan i Prümkonventionen, enligt vilken polisstyrkor kommer att vara helt fria att ingripa och genomföra operationer på varje medlemsstats territorium, till och med med användande av vapen.

Under några år har det funnits en grogrund i EU för ”terrorhysteri”, osäkerhet och fruktan för en osynlig fiende. Grundläggande mänskliga rättigheter och demokratiska friheter inskränks på ett drastiskt sätt, och man påstår att det är för att bekämpa denna fiende.

Men vem är i själva verket denna Europeiska unionens fiende? Vi har hört talas om terrorism i så många år. I själva verket försöker EU värna sin politik och skydda sitt ekonomiska och politiska system mot arbetstagarnas opposition. Det erkänner man faktiskt i detta betänkande. Allt som sägs om terrorism och liknande är teoretiskt. Terrorism legaliserar ingripande och gemensamma polisoperationer till och med, påstås det, i fall där det endast finns misstanke om att brott har begåtts, eller om hot mot statens egendom eller om ospecificerade lagbrott. Det är just dessa medvetet vaga formuleringar som kan användas för att motivera ingripanden – man kan till och med slå ned traditionella former av folklig mobilisering eller protester som symboliskt övertagande av vägar och offentliga byggnader, storstrejker och organiserade uppmaningar till strejk.

Det menar vi är syftet med betänkandet och det är därför vi inte instämmer. Vi är emot det. Vi röstar mot initiativet och betänkandet, och vi uppmanar medborgarna att värna sina individuella och demokratiska fri- och rättigheter.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Specialister som kan genomföra uppgifter med större risker är otvivelaktigt ett viktigt bidrag till säkerheten – det är vi överens om! – precis som planerat och förbättrat samarbete är en fördel vid terroristhot. Den nuvarande utvecklingen är på sätt och vis oroande, just på grund av den ökande brottsligheten. Polisstationer stängs och särskilda insatsgrupper skärs ned samtidigt som vi i allt större utsträckning måste bekämpa samvetslösa kriminella gäng som gnuggar händerna vid tanken på varje ny gräns som öppnas. I detta läge vill EU fortfarande att det ska vara så svårt som möjligt för ansvarsfulla medborgare att skydda sig själva med vapen och har, med vad man felaktigt tror är multikulturella visioner, bidragit till ett brottsligt samhälle med områden dit man inte kan gå och en ökande våldsbenägenhet.

Självklart är det viktigt att kampen mot brottsligheten inte blir lidande vid förberedelser för terroristhandlingar. Jag anser att vi borde sätta stopp för detta trams med att poliser ska försvinna i väg till terroristinsatsgrupper och med att stänga fungerande särskilda insatsgrupper bara för att skapa nya – mot ungdomsgäng, t.ex.

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Till skillnad från tidigare talare välkomnar jag detta initiativ med talesättet: den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Det österrikiska initiativet härrör nämligen från ett initiativ från stats- och regeringscheferna 2004 och siktar in sig på frågan hur varje medlemsstat bäst kan stödjas av särskilda insatsgrupper vid en terroristattack. Det har därför ingenting alls att göra med den fråga som den föregående talaren tog upp. Jag förstår inte heller gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, som bara avvisar denna typ av initiativ som syftar till ömsesidigt stöd genom användande av särskilda insatsgrupper.

Vi vet att ingen medlemsstat kan ha ett beständigt skydd mot alla eventualiteter. Med detta initiativ försöker parlamentet också att hitta vägar att tillhandahålla det bästa möjliga, och framför allt snabbast möjliga, gränsöverskridande biståndet i särskilda fall av detta slag, särskilt vid terroristattacker, gisslantaganden och kapningar.

Jag välkomnar särskilt parlamentets tilläggsförslag för de gör det enklare att bestämma vem som exempelvis ska bära kostnaderna i slutändan, nämligen den medlemsstat som ber om hjälp, eller att bestämma vilka regler som ska gälla för tjänstemän som agerar i en annan medlemsstat. Detta omfattar också bestämmelser om ansvarsskyldighet. Jag välkomnar att det också finns gemensamma utbildningar för att föra samman dessa särskilda insatsgrupper, och för att förbättra utnyttjandet av dem, om de skulle behövas. Jag gratulerar föredraganden. Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater kommer att stödja detta initiativ.

  Talmannen. − Jag kan tilldela talartid enligt ”catch the eye-förfarandet” endast till ledamöter som inte har talat tidigare under debatten, och jag kan inte se att någon som inte har fått ordet tidigare begär det nu.

Dessutom har Franco Frattini talat om för mig att han inte avser att tala för kommissionens räkning. Låt oss därför ge föredraganden, Armando França, två minuters talartid för att avsluta debatten.

  Armando França, föredragande. – (PT) Jag vill först framföra mitt tack för de omnämnanden som har gjorts av mitt arbete, av betänkandet och av mina utskottskolleger, till Franco Frattini och de övriga ledamöter som har uttryckt sitt stöd för betänkandet och för Österrikes initiativ samt rådets och det portugisiska ordförandeskapets beslut att fullfölja det.

Jag vill betona en aspekt som förefaller mig mycket viktig. På detta område är säkerhet – jag upprepar det – ett verktyg och inte en värdering. Det är ett verktyg i frihetens tjänst och syftar till ett positivt och verkligt utövande framför allt av EU-medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. En annan aspekt som är lika viktig är att detta beslut inte kommer att gynna något ingripande, såsom hävdades här. Detta beslut kommer att främja en grundläggande aspekt av den europeiska integrationen, nämligen samarbete mellan medlemsstater, och det kommer också att främja samarbete i form av gemensam utbildning och gemensamma övningar, och i framtiden även förebyggande arbete. Endast då medlemsstater frågar varandra kommer det att finnas möjlighet att agera i särskilda krissituationer som uppstår, och detta kommer naturligtvis att behöva bedömas av de berörda medlemsstaterna.

Jag föreslog också stöd från EU-budgeten huvudsakligen för att stimulera och utveckla samarbete på detta område, och för att ge mera ekonomiskt stöd till medlemsstater som behöver det.

Slutligen vill jag säga att det är viktigt att verkligen genomföra detta förslag eftersom krissituationer som hotar vår säkerhet och sålunda även vår frihet i en EU-medlemsstat kan uppstå när som helst och urholka EU:s alla 500 miljoner medborgares förtroende.

  Talmannen. − Herr França! Jag gratulerar er till ert utmärkta betänkande.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum kl. 11.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Marianne Mikko (PSE), skriftlig. – (EN) Vi har tillsammans arbetat för att minimera behovet av särskilda insatsgrupper. Hur bra grupperna och deras samarbete än är, så är en gnutta förebyggande ändå bättre än en massa botemedel.

Vissheten om att reaktionerna skulle bli samordnade och kraftiga tror jag kommer att räcka långt för att få varje gisslantagare, terrorist eller desperat brottsling att tänka sig för en extra gång.

Vi vill därför inte se några onödiga hinder eller försök att äventyra vår säkerhet på grund av procedurmässiga regler.

Enligt min mening kan det nu planerade nätverket med bilaterala avtal uppfylla våra behov på lämpligt sätt. Endast nära grannar kan garanterat reagera snabbt, vilket ofta går hand i hand med behovet av en särskild insatsgrupp.

Men om flera medlemsstater skulle angripas samtidigt, vilket skulle vara fullt möjligt med cyberattacker, behöver vi öppenhet och system som är någorlunda enhetliga i hela Europeiska unionen.

Detta betänkande är ett led i en invecklad ekvation, vars resultat kan ändras när nya uppgifter tillkommer. Vi bör inte se det nuvarande arrangemanget som permanent. Vi måste vara beredda att utveckla detta samarbete till en EU-politik.

Mina gratulationer till föredraganden.

(Sammanträdet avbröts kl. 10.50 och återupptogs kl. 11.00.)

ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING
Talman

  Talmannen. − Mina damer och herrar! I går framfördes en synpunkt av Martin Schulz till en annan ledamot av parlamentet – Hans-Peter Martin – med ett mycket speciellt innehåll. Talmannen kan inte godta innehållet i detta uttalande. Jag avvisar innehållet i uttalandet och fördömer det.

6. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet

7. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet

8. Omröstning

  Talmannen. − Nästa punkt är omröstningen.

(För omröstningsresultat: se protokollet.)

8.1. Tolkning av arbetsordningen (artikel 19.1) (omröstning)

– Före omröstningen:

  Nigel Farage, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag tar ordet med hänvisning till artikel 170.4 för att säga att det förslag som vi ska rösta om ger parlamentets talman en så godtycklig och diktatorisk makt att ingen som tror på demokrati någonsin skulle överväga detta. Men att vi ska rösta om det – när de politiska grupperna här i parlamentet inte ens har haft tid att diskutera det – kan under inga omständigheter vara rätt. Jag begär därför att denna omröstning skjuts upp till nästa sammanträdesperiod i Strasbourg, så att folk verkligen får möjlighet att förstå de enorma konsekvenserna av denna omröstning om den går igenom.

  Talmannen. − Herr Farage! För det första har ni rätt att begära att frågan skjuts upp. Ingen ifrågasätter den rätten. Vi diskuterade sakfrågan kort i går, men det var efter det att Daniel Hannan begärde ordet. Jag vill mycket tydligt framföra till er att innehållet i ert uttalande, där ni talar om diktatoriska åtgärder, är olämpligt här. Acceptera parlamentets majoritetsbeslut, acceptera majoritetsbeslutet i utskottet för konstitutionella frågor! Allting här går riktigt till väga, lagenligt, och ni bör vara goda demokrater och acceptera det.

  Martin Schulz, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Vår grupp har diskuterat denna fråga mycket grundligt. Vi anser att talmannen bör rådfråga parlamentet än en gång före detta beslut, särskilt med tanke på formuleringarna i den reviderade versionen, eftersom anklagelserna om auktoritärt handlande är helt och hållet omotiverade. Med råge! Det finns inte någon som helst anledning att uttrycka sig som föregående talare. Kan vi därför fortsätta med omröstningen, som talmannen har föreslagit?

  Talmannen. − Jag var en aning för snabb. Ett formellt förslag har lämnats in. En ledamot får tala för förslaget och en emot. Vi har lyssnat till den talare som är kritisk till förslaget. Någon som är för kan nu få ordet. Jag förmodar att Daniel Hannan önskar stödja Nigel Farage. Av denna anledning får han – och endast han – nu ordet. Varsågod, herr Hannan.

  Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Herr talman! En absolut majoritet är inte detsamma som rättssäkerhet. Jag accepterar att en minoritet här i kammaren är för en folkomröstning och att en minoritet är mot en ratificering av Lissabonfördraget.

Men parlamentet måste ändå följa sin egen regelbok. Att avfärda reglerna för vår verksamhet genom allmänt bifall är faktiskt att agera godtyckligt och despotiskt. Det är endast min högaktning för er, herr talman, och mina personliga känslor för er som hindrar mig från att likna detta vid Ermächtigungsgesetz från 1933, som också röstades igenom av en parlamentarisk majoritet.

Jag ber parlamentet att inte rösta om denna fråga tills vi har …

(Protester)

  Talmannen. − Herr Hannan! Jag menar att vi inte bör göra dessa jämförelser.

  Joseph Daul (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Jag har haft tålamod i flera dagar, i flera veckor. Men det finns gränser. Vi har ännu inte fattat något beslut i vår grupp. Denna kommentar är oacceptabel. Vi kommer att vidta sanktioner inom gruppen, och jag kommer att begära att Daniel Hannan utesluts från gruppen.

(Applåder)

(Parlamentet avslog Nigel Farages begäran om uppskjutande av omröstningen.)

8.2. (A6-0511/2007, Michael Cashman) Förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna (omröstning)

8.3. (A6-0509/2007, Panayiotis Demetriou) Personkontroll vid de yttre gränserna (Schweiz och Liechtenstein) (omröstning)

8.4. (A6-0001/2008, Philippe Morillon) Statistik över vattenbruket (omröstning)

8.5. (A6-0507/2007, Armando França) Samarbete mellan medlemsstaternas särskilda insatsgrupper (omröstning)

8.6. (A6-0005/2008, Umberto Guidoni) Europeiska området för forskningsverksamhet: Nya utsikter (omröstning)

8.7. (A6-0505/2007, Markus Ferber) Fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster (omröstning)

8.8. Situationen i Iran (omröstning)

– Före omröstningen:

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Jag vill bara säga att min grupp stöder de grupper som har lagt fram det gemensamma resolutionsförslaget och kommer att ställa sig bakom det.

– Före omröstningen om punkt 6:

  Vytautas Landsbergis (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag beklagar att mina ändringsförslag flyttas på detta särskilda sätt på grund av tekniska problem. Jag vill be om stöd för att ersätta ett ord. ”Potentiellt militärt bruk” skulle då bli ”potentiell militär förbindelse”.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

– Före omröstningen om punkt 9:

  Vytautas Landsbergis (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Även detta är mycket enkelt, nämligen att föra in ett ord: ”ärligt samarbete”.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades inte.)

– Före omröstningen om ändringsförslag 9:

  Paulo Casaca (PSE). – (EN) Herr talman! Jag måste tyvärr meddela kammaren att Zamel Bawi, vars avrättning vi krävde skulle stoppas, avrättades klockan fyra på morgonen i går i Karoonfängelset i Ahwaz. Jag vill därför föra in ett muntligt ändringsförslag i Salafranca Sánchez-Neyras befintliga ändringsförslag, vilket jag hoppas att han går med på. Det muntliga ändringsförslaget avser avrättningen av Bawi, och där nämns att en av hans medfångar i dödscellerna faktiskt är en europeisk medborgare som kidnappats från Syrien. De andra två är UNHCR-flyktingar som redan har beviljats asyl i Norge.

Det muntliga ändringsförslaget lyder på följande sätt: ”Europaparlamentet protesterar kraftigt mot avrättningen i Iran den 30 januari 2008 kl. 4.00 lokal tid av Ahwazi-aktivisten Zamel Bawi, den 19:e Ahwazi-aktivist som avrättats under de senaste tolv månaderna. Parlamentet uppmanar den iranska regeringen att avstå från att avrätta den nederländske medborgaren och människorättsaktivisten Faleh Abdulah al-Mansouri och de UNHCR-registrerade flyktingarna Rasoul Ali Mazrea och Said Saki, som har garanterats vidarebosättning i Norge, och att låta dem fortsätta till de länder där de är medborgare eller har sökt skydd.” Sedan fortsätter det som tidigare: ”Parlamentet kräver att de kurdiska journalisterna Abdolvahed ’Hiva’ Butimar och Adnan Hassanpour, som har dömts till döden, frisläpps.”

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

– Före omröstningen om punkt 15:

  Vytautas Landsbergis (PPE-DE). – (EN) Herr talman! När vi nämner alla former av tortyr, föreslår jag att vi för in ”inklusive extremt omänskliga avrättningar”, eftersom det förekommer, särskilt avrättningar med tortyr.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

– Före omröstningen om punkt 17:

  Vytautas Landsbergis (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Detta rör den befintliga texten. I texten står det redan: ”Parlamentet […] begär att minoriteter ska få utöva alla de rättigheter som beviljas enligt den iranska konstitutionen”. Men det finns även författningsenliga rättigheter som inte beviljas. Jag föreslår därför att den sista delen av texten inleds på följande sätt: ”Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att agera författningsenligt och i lagar och praxis utrota alla former av diskriminering.” Resten skulle stå kvar oförändrat. De bör alltså agera enligt den egna författningen, som inte respekteras.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

– Före omröstningen om punkt 19:

  Vytautas Landsbergis (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag går med på att dra tillbaka detta muntliga ändringsförslag eftersom det kompletterar det samförstånd som redan nåtts. Punkt 19 handlar om att rådet och kommissionen åsidosätter Europadomstolens utslag. Detta har vi redan enats om i en kompromiss, så jag går med på att dra tillbaka det.

– Före omröstningen om ändringsförslag 3:

  Alejo Vidal-Quadras (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Vi är övertygade om att det vid en resolution av sådan politisk betydelse underlättar om man har så mycket stöd och enighet i kammaren som möjligt.

Med detta i åtanke föreslår vi ett muntligt ändringsförslag som skulle undanröja varje värdering i det ursprungliga ändringsförslaget och omvandla det till en enkel hänvisning till en viss omständighet, som vi kallar en relevant omständighet som sammanhänger med ämnet för resolutionen. Detta, återigen, skulle undanröja varje värdering, för att få mesta möjliga stöd i kammaren.

Det muntliga ändringsförslaget innebär att texten i ändringsförslaget ersätts med följande: ”Europaparlamentet har tagit del av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom av den 12 december 2006.” Med andra ord, ett enkelt omnämnande utan värdering, av en relevant omständighet.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

– Före omröstningen om skäl C:

  Vytautas Landsbergis (PPE-DE). – (EN) Herr talman, jag ber om ursäkt. Det var ett tekniskt problem som gjorde att mina ändringsförslag såg så speciella ut. Jag är inte så mycket av ett enfant terrible att jag ska plåga er här.

Men eftersom de har lagts fram måste jag presentera dem nu. Det handlar om tillämpningen av tilläggsprotokollet, som Iran uppmanades att börja tillämpa så snart som möjligt. Mitt förslag är att lägga till ”vilket ännu inte är fallet”.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades inte.)

– Före omröstningen om skäl H:

  Vytautas Landsbergis (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det finns ett mycket otrevligt bruk av kranar för offentliga hängningar, särskilt hängningar med tortyr. Mitt förslag är att efter orden ”ofta genom offentlig hängning” föra in följande ord: ”då kranar från västerländska företag används”.

Vi tycker inte om det. Jag tror inte att någon tycker om det.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades inte.)

– Efter skäl R:

  Vytautas Landsbergis (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Detta är ett viktigt ändringsförslag som jag ber kammaren att uppmärksamma, eftersom vårt eget folk och EU:s medborgare hotas genom vissa aktiviteter.

Jag vill därför införa ett nytt skäl: ”Flera medlemsstater deltar i en internationell insats för att skapa demokrati i Irak och försvara dess folk mot terrorister som har utbildats och ofta utrustats av andra makter, inklusive Iran. Detta betyder att militärer från EU:s medlemsstater – EU-medborgare – dör och skadas på grund av terrorattacker som Iran har att göra med.”

Jag ber om ert stöd.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades inte.)

8.9. Resultatet från konferensen på Bali om klimatförändringar (omröstning)

8.10. (A6-0003/2008, Fiona Hall) Handlingsplan för energieffektivitet: att förverkliga möjligheterna (omröstning)

– Före omröstningen om resolutionsförslaget:

  Godfrey Bloom (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Jag tar ordet med hänvisning till artikel 151.3 för att fråga om vi egentligen har laglig rätt att rösta om detta. Jag hade glädjen att göra er sällskap i går kväll vid femtiden, då det var 48 grader varmt på ert kontor. Hela byggnaden är överhettad. Byggnaden i Strasbourg är överhettad, och jag skulle föreslå att vi bringar ordning i eget hus innan vi börjar rösta om andra saker.

  Talmannen. − Jag har inte känt att det är så varmt. Det kanske hade någonting att göra med hur ni känner er inombords.

8.11. (A6-0495/2007, Carl Schlyter) En politik för att minska oönskade bifångster och stoppa bruket att kasta fångst överbord inom EU:s fiske (omröstning)

8.12. En europeisk strategi för romer (omröstning)

– Före omröstningen om ändringsförslag 9:

  Roberta Angelilli (UEN). – (IT) Herr talman! Jag vill ta bort orden ”traditionella seder” från det muntliga ändringsförslaget, dvs. de två sista orden i punkt 9. Om ni önskar så kan jag läsa upp den text som blir kvar: Europaparlamentet uppmanar romerna att respektera de mänskliga rättigheterna, särskilt kvinnors och barns rättigheter, och undvika tvångsäktenskap.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

(Ändringsförslag 9 förkastades därmed.)

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman

9. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet

10. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

– Tolkning av artikel 19.1 i Europaparlamentets arbetsordning

  Richard Corbett (PSE). – (EN) Herr talman! Ni får ursäkta mig, men jag har tappat rösten. Jag vill säga att jag röstade för denna tolkning och att Daniel Hannans jämförelse, som han visserligen hävdade att han inte gjorde, mellan vår omröstning och Hitlers Ermächtigungsgesetz 1933 var en mycket oförskämd jämförelse.

Men en sådan skrattretande jämförelse visar bara hur den person som gör den tänker. Vi har bara bekräftat, i enlighet med våra regler, att artikel 19 i arbetsordningen redan ger parlamentets talman befogenheten att avbryta överdriven användning av begäranden såsom ordningsfrågor, förfarandefrågor osv., ”i de fall då talmannen är övertygad om att dessa begäranden uppenbarligen är avsedda att åstadkomma, och kommer att resultera i, allvarliga och långvariga störningar av kammarens överläggningar eller av andra ledamöters utövande av sina rättigheter”.

Detta är ingen kuvande debatt. Vi har gott om talartid i debatterna som delas ut proportionerligt till varje grupp i enlighet med deras storlek. Detta är helt enkelt ett skydd mot dem som försöker störa kammaren.

Vår talman har mycket färre befogenheter än talmännen i de flesta nationella parlament, till exempel talmannen i det brittiska underhuset. Vi gör rätt i att införa denna skyddsåtgärd, och jag noterar att den f.d. ledaren för Daniel Hannans parti, en ledamot av vårt utskott, faktiskt röstade för den. Hans attityd är därför skamlig.

  Talmannen. – Mina damer och herrar! Följande regel gäller:

När röstförklaringarna har påbörjats i en fråga släpper talmannen i princip – och jag säger i princip – inte in några fler talare i frågan, men, mot bakgrund av frågan och dess känsliga natur, föreslår jag ett avsteg från denna regel och kommer att ge alla ledamöter som har begärt ordet möjlighet att tala.

  Mirosław Mariusz Piotrowski (UEN). – (PL) Herr talman! Eftersom den första omröstningen med namnupprop om en ändring av arbetsordningen inte syntes i våra handlingar har ett visst fel smugit sig in. Jag talar här för egen räkning, och också för Ryszard Czarnecki och Marcin Libicki, Vi röstade för Nigel Farages begäran genom att räcka upp handen, och vi trodde att omröstningen med namnupprop också gällde detta. Det blev alltså ett misstag och vi önskar rätta till detta muntligen här. Samtidigt registrerar vi elektroniskt en ändring av vår röst till motförslaget.

  Bogdan Pęk (UEN). – (PL) Herr talman! Det gäller samma fråga. Vi tillhör en grupp med flera ledamöter som röstade mot vår egen övertygelse. I själva verket skulle vi ha röstat emot denna ändring av arbetsordningen som utgör en tydlig icke-demokratisk förändring. Man inför här, i hjärtat av det demokratiska Europa, en artikel som överlämnar den absoluta makten till parlamentets talman. Så långtgående lösningar förekommer inte i något demokratiskt parlament, så vi ville rösta emot det, men genom det misstag som Mirosław Mariusz Piotrowski tog upp röstade vi för. Detta gäller Bogdan Pęk, Dariusz Grabowski och Andrzej Zapałowski.

  Dariusz Maciej Grabowski (UEN). – (PL) Herr talman! Som föregående talare sa ber jag att min röst när det gäller arbetsordningen ändras. Jag röstade emot min egen övertygelse, så jag ber att detta ändras. Jag är emot ändringen av arbetsordningen.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Får jag tacka för er mycket kloka tolkning av era nya befogenheter som tillåter oss att göra en röstförklaring även om vi inte anmält oss för det betänkandet? Får jag också tacka för att ni gav Richard Corbett ytterligare en halv minut för att göra en politisk kommentar som kanske inte var helt relevant för sakfrågan?

Jag tar bara ordet för att säga att jag verkligen anser att detta är en avvikelse från vår arbetsordning. Jag är mycket bekymrad över detta. Jag har varit i kontakt med parlamentets ledning, och jag hoppas att ledningen respekterar ståndpunkterna hos minoriteten i detta parlament. Richard Corbett sa att vi har möjlighet att ta ordet i debatter här i kammaren, eftersom alla grupper får talartid. Men som vi tyvärr har sett i dag är vissa grupper inte alltid så toleranta mot annorlunda ståndpunkter som andra. För de ledamöter som kan komma att uttrycka en minoritetsståndpunkt i en stor grupp är det mycket svårt att få talartid. Tack så mycket för att ni lät oss framföra denna synpunkt.

  Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Herr talman! Även jag blev vilseledd. Jag trodde att vi kontrollerade föregående omröstning. Jag är definitivt emot denna tolkning av artikel 19, som sätter procedurfrågor framför principer och rättigheter, särskilt yttranderätten.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Tack så mycket för att ni visar gott omdöme i den här frågan och låter mig ta ordet för att göra min röstförklaring.

Jag förstod vad jag röstade för i den här frågan och jag röstade helt klart emot. Jag förstår att vissa personer här i kammaren tolkar arbetsordningen och jag förstår att det betyder att vi håller oss till den i den här frågan.

Jag vill dock säga är att vi alltid måste vara mycket försiktiga med att ge godtyckliga befogenheter till en ordförande eller talman. Jag är säker på att talmannen och de vice talmännen i detta parlament kommer att använda dessa befogenheter med oerhörd försiktighet, och jag är säker på att vi välkomnar det. Men hur blir det med kommande talmän? Hur blir det med framtida talmän som väljer att tolka dessa regler efter eget tycke, som väljer att ogilla avvikande meningar och att undertrycka dem?

Vi får ser upp så att detta inte är eller uppfattas som en glidning mot diktatur i stället för en mångfald av åsikter. Därför säger jag till alla att det sanna testet för en demokrati är hur den behandlar sina minoriteter. Om minoriteter behandlas väl kan vi alla enas om att det är en sann demokrati.

  Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Herr talman! Jag har hittills aldrig använt ordet diktatorisk i samband med EU-institutionerna, trots all den kritik jag har framfört genom åren. Jag anser och är övertygad om att det som har blivit möjligt i dag på grund av denna otroligt långtgående maktöverföring till talmannen öppnar för despotism. Vi kan inte alltid förutsätta – och definitivt inte i Europaparlament – att talmannen alltid kommer att agera opartiskt och välavvägt. Som ett resultat av det beslut som fattades här, som jag självfallet röstade emot, har nu talmannen en ofattbart godtycklig makt och parlamentet kommer därför att kunna genomgå en mutation och bli ett egenmäktigt parlament. Medborgarna i EU förtjänar inte detta! Jag anser att man klart och tydligt har gått över gränsen, och detta kommer att leda till omfattande demokratiska problem.

– Betänkande: Armando França (A6-0507/2007)

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag ber om ursäkt. Jag blev tillfälligt uppehållen av en kollega. Vi diskuterade demokrati, som är ett mycket viktigt begrepp som jag är säker på att vi alla här i kammaren stöder, även om vi inte alltid agerar därefter.

Vad gäller ändringsförslagen till detta betänkande förstår jag att de handlar om samarbetet mellan olika särskilda insatsgrupper, men vi måste komma ihåg att det faktiskt rör sig om en ändring av Prümfördraget. De brittiska konservativa var ursprungligen motståndare till Prümfördraget. Anledningen till att vi motsatte oss fördraget var att det till en början var en överenskommelse om samarbete mellan ett begränsat antal medlemsstater. När en av dessa medlemsstater innehade ordförandeskapet beslutade den att utvidga denna bestämmelse utan ett regelrätt samråd. Till och med Europeiska datatillsynsmannen fick avge ett yttrande när han insåg att han inte hade rådfrågats.

Vi som konservativa är emot bruket av snabba gränsinsatsenheter och genomförandet av Prümfördraget, och vi stödde inte ändringarna av detta fördrag.

– Betänkande: Markus Ferber (A6-0505/2007)

  Jim Higgins (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Mina irländska kolleger i PPE-DE-gruppen stöder nu fullt ut avregleringen av posttjänster inom unionen, och vi har röstat i enlighet därmed. Vi gör det i vetskap om att samhällsomfattande tjänster garanteras för alla medborgare inom unionen, och att särskilda åtgärder har vidtagits för att se till att landsbygden och glest befolkade områden förfogar över ett lämpligt antal inlämningsställen.

(GA) Herr talman! Jag vill också betona att det är lika viktigt med posttjänster för synskadade och blinda. Mina irländska kolleger i PPE-DE-gruppen och jag vädjar till alla medlemsstater att bibehålla lättillgängliga nationella posttjänster eller att inrätta sådana tjänster i länder där de för närvarande inte tillhandahålls.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! I dag har våra diskussioner, efter många år, slutförts, och vi har enats om att ge alla EU-medborgare en fullständigt öppen marknad för posttjänster. Detta är en viktig milsten på vägen mot en inre marknad för posttjänster och inte något hot mot offentliga tjänster. Jag är glad över att vi har nått en förnuftig kompromiss – exempelvis finns postbefordran till avlägsna områden kvar.

Direktivet hindrar heller inte medlemsstaterna från att bibehålla ett antal undantagsåtgärder, exempelvis fria posttjänster för synskadade, även om parlamentet i dag avvisade en särskild artikel om detta.

Tillkomsten av nya elektroniska kommunikationsmedel påverkar i grunden förändringarna av strukturen i efterfrågan på posttjänster. Liberaliseringen kommer alltså att föra oss mot ett bättre, och i synnerhet mer flexibelt, svar på ett bredare utbud av posttjänster. Jag anser att detta också kommer att leda till lägre priser för mer effektiva tjänster, och jag gratulerar oss till denna kompromiss.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Mina damer och herrar! Jag beklagar verkligen att ändringsförslag 3, som är identiskt med ändringsförslag 18, angående fria posttjänster för blinda eller synskadade, inte kom med i Ferberbetänkandet. Att vara blind eller synskadad är att ha ett funktionshinder som gör det omöjligt att se världen med ögonen. Jag menar dock att dessa personer kommer att höra de 321 rösterna från de ledamöter som har röstat för detta ändringsförslag, med sina hjärtan. Eftersom direktivet antogs vid andra behandlingen tror jag att medlemsstaterna, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, kommer att lösa detta problem på ett tillfredsställande sätt för blinda och synskadade.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Innan jag blev ledamot av Europaparlamentet hade jag ett riktigt jobb. Ett av mina jobb var att ge råd till företag om nyligen avreglerade branscher – telekommunikationer, posttjänster (i begränsad utsträckning) och energi. Vad vi såg med avregleringen av telekommunikationer var en explosion av valmöjligheter. Vi såg att konkurrens ledde till lägre priser och till konsumenter och företag runtom hela Europa, vilket ledde till ett stort mått av nyskapande och många valmöjligheter för alla konsumenter. Låt oss hoppas att vi med detta direktiv nu får se samma slags marknadsdisciplin som tillämpades för telekomsektorn spridas till postsektorn; att välstånd, nyskapande och bättre tjänster kommer att spridas i Europa och att det i sista hand blir konsumenten som vinner.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Mina synpunkter hänger samman med den senare delen av Syed Kamalls uttalande, eftersom jag verkligen anser att avregleringen av posttjänster är vägen framåt för nyskapande och valmöjligheter för konsumenterna.

Jag har dock ett stort problem med definitionen av samhällsomfattande tjänster och hur den tillämpas på tjänster i landsbygdsområden. Tidigare i veckan, i min egen valkrets i Storbritannien, meddelades det att sju postkontor skulle stängas. Detta efter ett omfattande samråd. Vissa av dessa postkontor var lönsamma. Enligt samrådsrapporterna var nästan 100 procent av befolkningen för ett bevarande av postkontoren. Men på grund av en definition av vilka tjänster som krävs av regeringen blev samrådet ett hyckleri – alla nonchalerades. Landsbygdstjänsterna kommer att begränsas på orter som Staverton, Hellidon, Brington och Harlestone, och Milton Malsor i min valkrets.

Jag är därför mycket bekymrad över genomförandet av detta direktiv i medlemsstaterna.

Förslag till resolution: Iran (B6-0046/2008)

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Herr talman! Jag vill att det tas till protokollet att jag ville rösta för förslaget till resolution om situationen i Iran, men att jag inte hörde tolkningen ordentligt då det var dags att rösta. Därför tryckte jag inte på omröstningsknappen vid den slutliga omröstningen.

– Resolutionsförslag: Resultaten från Balikonferensen om klimatförändringarna (B6-0059/2008)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Jag är övertygad om att människorna bör minska sin negativa inverkan på klimatet på denna planet. Inte bara unionen utan hela världen måste vara delaktig i processen med att bromsa klimatförändringen.

Det är anledningen till att vi i vår utvecklingspolitik måste sträva efter effektivare verktyg och hjälpa utvecklingsländerna så att de kan anpassa sig till klimatförändringens följder och minska utsläppen av växthusgaser. Detta är en av de kommande viktiga uppgifter som vi står inför, som framhävs i dagens resolution om Balikonferensen.

– Betänkande: Fiona Hall (A6-0003/2008)

  Milan Gaľa (PPE-DE). – (SK) Mina damer och herrar! Tillåt mig, som ägare av ett mindre vattenkraftverk, säga att jag känner till en del om elproduktion från förnybara källor. Tyvärr känner jag också till en hel del om de problem som ofta skapats på konstgjord väg och som de som vill generera och distribuera energi på detta sätt ställs inför.

Jag äger också ett rätt gammalt familjehus. Jag genomförde omfattande renoveringar av huset 2001, för egna medel, för att få en högre energieffektivitet. Jag vet att en sparad kilowatt är lika mycket som en producerad kilowatt. Jag välkomnar handlingsplanen för energieffektivitet (och jag stödde den med min röst) av många av de anledningar som uttryckts här. Men jag beklagar ändå att Europeiska kommissionen, liksom många regeringar i medlemsstaterna, försummar energibesparingsåtgärder och ständigt underskattar deras strategiska betydelse liksom behovet av att prioritera dem politiskt.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Jag välkomnar betänkandet om handlingsplanen för energieffektivitet. I den efterlyses ekonomiskt stöd för att så snart som möjligt införa den ledande teknik som ligger i framkant och som kan bidra till att rädda miljön. Det kommer också att minska beroendet av energiförsörjning österifrån.

Systemet med handel med utsläppsrätter är emellertid kontroversiellt. Det skulle kunna uppfylla sitt syfte om unionens enskilda länder började från samma utgångspunkt. Särskilda villkor måste gälla för de mindre utvecklade ekonomierna, såsom den tjeckiska ekonomin. Det är också nödvändigt att ge stöd för förbättring av energieffektiviteten vid nybyggnation. Detta kan vara det effektivaste sättet att vända trenden, för år efter år är ökningen av energiförbrukningen fortfarande större än de besparingar som görs genom energisparande teknik, och så kommer det att fortsätta i framtiden.

Det offentlig-privata partnerskapet kommer att stödja forskning om och praktisk tillämpning av energisparande teknik i enlighet med Lissabonstrategin. Kravet på energimärkning av apparater får inte bli en byråkratisk börda för tillverkare och informationen får inte vilseleda konsumenterna.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Till skillnad från föregående talare äger jag inte en egen kraftstation, men jag äger ett mycket gammalt hus – ett hus från 1840-talet – och det är ett underbart hus. Om ni är i London är ni mycket välkommen att titta in på en kopp te. Men det jag vill säga är att vad man än tycker om klimatförändringar så tror jag att vi alla kan ställa upp på behovet av energieffektivitet.

Ni kanske inte inser detta, men jag företräder London, världens bästa stad, huvudstaden i världens främsta land. Vi har ett antal kontorshus och byggnader som lämnar ljuset på nattetid. Det är ett tecken på framgång, men de bör vara medvetna om energieffektivitet.

Vi har också ett antal serviceställen – restauranger och pubar – och på senaste tiden har de på grund av rökförbudet tvingats använda terrassvärmare för att göra det bekvämt för de kunder som vill sitta utomhus och ta en cigarett. Vad som oroar mig är att det är helt oproportionerligt att förbjuda användningen av terrassvärmare, som bidrar med mindre än 0,1 procent av koldioxidutsläppen. Låt oss sätta detta i sitt sammanhang. Vi behöver alla bättre energieffektivitet, men låt oss använda lösningar som fungerar.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Som alla andra i denna kammare känner jag till den allmänt tillgängliga statistiken, som bevisar att vi skulle kunna bespara oss ett ton energi och ett ton problem i framtiden om vi var effektivare i vårt sätt att använda energi.

Jag röstade inte om detta betänkande, eftersom jag glömde att göra en intresseförklaring – en förklaring om finansiella intressen faktiskt. I punkt 22 kräver parlamentet ett avskaffande av systemet med fast pris för människors köp av energi, oavsett om det är elektricitet eller gas. Jag har anslutit mig till ett system med fast pris i Storbritannien, eftersom det är enkelt att göra en budget för mina energiräkningar, och miljoner människor – i allmänhet fattiga människor – i Storbritannien gör exakt samma sak. Att begränsa deras valmöjligheter i den här frågan anser jag är ett steg tillbaka.

Jag anser också att vi verkligen borde tänka till när det gäller vad vi har krävt här tidigare och hur vi agerar. Vi talar om energieffektivitet och energibesparingar, men vi har ändå fortfarande handelssvårigheter med Kina i form av en hög skatt på importer av energieffektiva glödlampor från det landet. Vi är alltså klart hycklande när vi röstar igenom detta betänkande och inte agerar i dessa frågor.

– Betänkande: Carl Schlyter (A6-0495/2007)

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill uttala mig om detta betänkande eftersom jag fullständigt föraktar den gemensamma fiskeripolitiken och den miljökatastrof den har orsakat i mitt land och vattnen omkring det.

I detta betänkande finns många bra saker, eftersom syftet är att minska den mängd fisk som kastas överbord, som fångas men inte behövs eller för vilka yrkesfiskarna saknar lämpliga kvoter. Men detta löser inte orsaken till problemet, nämligen att detta är en politik som förtjänar att hamna i papperskorgen.

Den bevarar inte fisken och den hjälper inte fiskare. Många fiskare i mitt land anser i själva verket att det vore bäst att avveckla denna politik. Det finns ett otal exempel runtom i världen där fiskeripolitik främjar bevarandet och upprätthåller sysselsättningen för fiskare som får syssla med det de vill. Island har överförbara kvoter som blir yrkesfiskarnas och deras familjers egendom och kan överföras mellan generationer.

Vi är inte tillräckligt smarta eller kloka i den här politiken och vi bör helt enkelt göra oss av med den.

– Resolutionsförslag: En europeisk strategi för romer (B6-0050/2008)

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Herr talman! De 12 miljoner romer som är utspridda över hela Europa har också en plats i vårt multikulturella samhälle. Europa måste svara upp mot de ofta sammansatta problemen för romerna. Det är anledningen till att man måste lägga fram ett sammansatt angreppssätt för att lösa dessa problem.

Det är min fasta övertygelse att utbildning och efterföljande karriär kan bryta den onda cirkeln av diskriminering av romer, och jag har därför röstat för resolutionsförslaget. Equalprogrammet, där man fokuserar på stöd till marginaliserade grupper, har visat sig vara praktiskt användbart. Det är viktigt att visa uppskattning för olika organisationers verksamhet, bl.a. det arbete som utförs av Kolpingsamfundet, som har inrättat rådgivningscenter där man erbjuder långtidsarbetslösa stöd i arbetssökandet.

Det finns en fara för att denna verksamhet kan upphöra i Slovakien på grund av försenade betalningar för genomförd verksamhet. Jag vill att man avskaffar alla hinder som leder till insolvens för ideella organisationer och kommunala myndigheter och som därigenom omöjliggör ytterligare projekt. Jag tror att kommissionen kommer att vara mer noggrann vid övervakningen av nationella strategier och att den, med användning av de bästa metoderna, kommer att harmonisera medlemsstaternas gemensamma utveckling i samarbete med internationella organisationer och romska organisationer.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag röstade emot resolutionen eftersom denna text har alla de motbjudande kännetecknen för de texter som har antagits här om diskriminering. Det måste finnas en ramstrategi, det måste finnas en särskild arbetsgrupp för att samordna denna ramstrategi, sannolikt ännu mer personal som måste rekryteras och så vidare.

Det säger sig självt att romerna måste kunna åtnjuta sina grundläggande rättigheter som EU-medborgare och det är oacceptabelt om de inte kan det, men denna resolution är ännu ett exempel på överdriven inblandning. Romerna bör också uppmuntras att ta eget ansvar, en aspekt som helt och hållet har förbisetts här.

Ändringsförslagen från Roberta Angelilli var motiverade. Problem som tvångsäktenskap och kvinnors och barns missgynnade ställning måste lösas inom de romska grupperna. Det är faktiskt inte till någon hjälp om vi fortsätter att säga att alla de problem som dessa personer ställs inför har att göra med diskriminering. De måste också uppmuntras att leva upp till sitt eget ansvar.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) (Anförandets inledning ohörbar) Varje medlemsstat står inför frågor som rör romerna och som inte kan lösas snabbt. Det är därför jag ogillar att man i resolutionen, som är ett vältaligt men bara allmänt hållet dokument, endast nämner ett konkret exempel, nämligen Tjeckien, och närmare bestämt koncentrationslägret i Lety.

Jag stödde den allmänna resolutionen trots detta, men jag har en invändning. Kommissionen måste få bort svinuppfödningsanläggningen på det område där det forna romska koncentrationslägret låg, då detta är olämpligt – också enligt min uppfattning – och även bidra till att uppföra ett värdigt minnesmärke. Jag vill också uppmana kommissionen att tillhandahålla tillräckliga medel för att hjälpa Tjeckien att klara av denna situation.

Eftersom Europaparlamentet bara nämner Tjeckien som ett konkret exempel menar jag att detta bör prioriteras av Europeiska kommissionen vid fördelningen av dess ekonomiska medel.

  Milan Horáček (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Det förslag som vi antog idag är ytterligare ett steg, om än något trevande, mot ett riktigt handlingsprogram för att integrera romerna. Parlamentet har idag, precis som det gjorde för tre år sedan, begärt att grisuppfödningen i det f.d. koncentrationslägret i Lety ska flyttas så att ett minnesmonument kan uppföras där.

Detta praktiska exempel visar på nytt hur illa anpassade de nuvarande åtgärderna har varit. De sociopolitiska satsningarna där, som i många europeiska länder, lämnar mycket övrigt att önska. En verklig integration av romerna i vårt samhälle skulle vara ett faktiskt bevis på att demokratins hörnstenar, rättsstaten och mänskliga rättigheter, fortfarande bildar grunden för den europeiska gemenskapen.

Skriftliga förklaringar

- Tolkning av artikel 19.1 i Europaparlamentets arbetsordning)

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Parlamentets sätt att sköta omröstningar är slappt och detta beslut kommer att förvärra saken. Detta innebär att minoriteters rättigheter har inskränkts. Minoriteter kommer att få det svårare att se till att omröstningarna i parlamentet är trovärdiga. Vi måste tillstå att vissa vice talmän är avsevärt bättre än andra.

Hur som helst anser jag att ”elektroniska omröstningar för allt”-politiken fungerade ganska bra. Det betyder att parlamentsledamöterna måste sitta på sina platser och vara uppmärksamma (vilket många inte är, det måste vi tillstå). Talmannen slipper också kontroller och svårigheter att leda kammaren, vilket innebär att sammanträdena faktiskt förlöper ganska smidigt. Dessutom registreras alla röster för eftervärlden, så att våra väljare i protokollet kan se hur enskilda ledamöter röstar.

- Betänkande: Michael Cashman (A6-0511/2007)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min brittiske kollega Michael Cashmans betänkande om en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna på grundval av Bulgariens, Tjeckiens, Cyperns, Lettlands, Ungerns, Maltas, Polens, Rumäniens, Sloveniens och Slovakiens unilaterala erkännande av vissa handlingar såsom likvärdiga med de egna nationella viseringarna för genomresa via deras territorier, vid första behandlingen enligt medbeslutandeförfarandet. Jag godtar ändringsförslagen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. De är avsedda att ta hänsyn till den nya situation som föreligger i Schengenområdet och till det faktum att många av de länder som åtgärden var riktad mot från den 21 december 2007 är medlemmar av Schengenområdet, där inre gränser saknas.

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Jag var föredragande för utskottet för utveckling av betänkandet om passage av de yttre gränserna, och välkomnar därför med tillfredsställelse det utmärkta arbete som gjorts av min kollega Michael Cashman. År 2008 tog 1957 års dröm ytterligare ett steg framåt: den europeiska familjen utvidgade formellt sina gränser. Andra gränser föll, och Schengenområdet blev påtagligt större med tydliga positiva konsekvenser. Det är emellertid viktigt att vi utöver det fysiska och geografiska området utökar våra ansträngningar på de politiska och ekonomiska fälten. På många områden har de 27 medlemsstaterna fortfarande olika strukturer i nuläget. I några fall står de mycket långt från varandra, på alltför många områden finns inte ens någon grundläggande synergi, och den bild som framträder här är fullständigt splittrad. EU måste genomföra åtgärder för att samordna medlemsstaternas politik och strategier. Vi välkomnar fri rörlighet för personer och varor, men vi betonar ännu starkare behovet av att skapa en politisk och rättslig ram som är enhetlig i längden.

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. − (PL) Det betänkande som vi röstar om idag är avgörande för att förenkla personkontroller vid EU:s yttre gränser. Enligt de nya föreskrifterna ger viseringar som utfärdats av Polen och de nya medlemsstaterna samma rättigheter som de viseringar som utfärdats av övriga medlemsstater. Det innebär att medborgare i Ukraina, till exempel, kommer att kunna röra sig genom hela EU med en visering som utfärdats i Polen.

Jag vill också påpeka att detta betänkande är ett slags svar på utvidgningen av Schengenområdet som underlättar genomresa för tredjelandsmedborgare inom EU. En positiv aspekt som jag värdesätter är förstärkningen av åtgärder inom EU för att bekämpa smuggling och olaglig handel med narkotika, människor och mänskliga organ, olaglig vapenhandel och terrorism. I det avseendet är jag ovillkorligen för Michael Cashmans betänkande.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Syftet med detta initiativ är att Cypern och de två länder som gick med i EU 2007 – Rumänien och Bulgarien – ska kunna införa en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna, på grundval av den unilaterala likvärdigheten av viseringar och uppehållstillstånd.

Detta erkännande är begränsat till genomresa via dessa tre medlemsstaters territorier under en tidslängd av upp till fem dagar.

Jag stöder bestämt denna förenklade ordning eftersom tredjelandsmedborgare, med visering som utfärdats av en annan medlemsstat och som skulle gynnas av detta system, redan har undergått en strikt säkerhetskontroll i den medlemsstaten och bedömts inte utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller en risk när det gäller olaglig invandring.

Dessa regler för unilateralt erkännande av viseringar och uppehållstillstånd infördes för första gången i gemenskapens regelverk 2006 med avsikt att förenkla genomresa för vissa kategorier av personer och samtidigt undvika obefogat administrativt merarbete för konsulaten.

För de nio länder som gick med i EU 2004, och integrerades helt i Schengenområdet från den 21 december 2007, blev ett ömsesidigt erkännande av dessa handlingar bindande vid övergångsperiodens slut.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Liksom i betänkandet om Schweiz och Liechtenstein anser vi att det är viktigt att betona att dessa överenskommelser i allmänhet bör göras inom en bredare ram, som också syftar till att verka för gästarbetares rättigheter och skydda dem mot en så avskyvärd företeelse som exploatering. Vi bör verka för att deras rättigheter och integration verkligen genomförs, till exempel genom att garantera deras rätt till familjeåterförening och tillämpa den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar, som utarbetats inom FN:s ram. Vi vill betona att detta internationella rättsliga instrument, som syftar till att trygga försvaret för migrerande arbetares mänskliga rättigheter, särskilt den obestridliga rätten till familjeliv, ännu inte har ratificerats av någon medlemsstat.

Att underlätta rörligheten för medborgare mellan olika länder borde med andra ord inte användas som ett medel för att underlätta utnyttjandet av tillfällig och billig arbetskraft som lätt ”dumpas”, för att öka exploatering och lönepress, för att verka för otrygga levnadsvillkor, för att avreglera förhållandena på arbetsmarknaden och för att bidra till ett bakslag för arbetstagares rättigheter och sociala villkor som helhet, utan snarare för att bekämpa sådana företeelser.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det är en offentlig hemlighet att ett oerhört potentiellt hot emanerar från många öststater. Organiserad ligabrottslighet, prostitution, människohandel och drogrelaterade lagöverträdelser kontrolleras bara allt för ofta av öst. Och många av våra nya medlemsstater betraktas som transitländer från vilka människor kan stråla samman i Västeuropa.

Strängare kontroller vid EU:s östra yttre gränser borde därför ha satts in för länge sedan för att garantera att avskaffandet av Schengengränserna inte urartar i någon slags fribiljett för brottslingar. Av detta skäl har jag också röstat för Cashmanbetänkandet.

  Frank Vanhecke (NI), skriftlig. – (NL) Jag röstade mot detta betänkande. Jag har redan uttryckt mina principiella reservationer mot Schengensystemet upprepade gånger tidigare och därför kan jag inte idag acceptera principen med det ömsesidiga erkännande som betänkandet rymmer. Schengen är givetvis helt beroende av den vattentäta kontrollen av dess yttre gränser. Kommissionens ordförande José Manuel Barroso kan upprepa tusen gånger att utvidgningen av Schengenområdet inte kommer att leda till minskad säkerhet, men verkligheten är en helt annan. Till exempel har tyska säkerhetsexperter i förbundskansler Angela Merkels omgivning märkt stora svagheter i de nya östra yttre gränserna och också i samarbetet mellan de nationella polisstyrkorna. En utbredd rädsla finns för att den olagliga invandringen kommer att öka avsevärt. Än en gång ägnar sig de upplysta själarna i euroländerna åt önsketänkande och leker med europeiska medborgares säkerhet.

- Betänkande: Panayiotis Demetriou (A6-0509/2007)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min cypriotiske kollega Panayiotis Demetrious betänkande om ändring av beslutet från 2006 om en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna på grundval av ett unilateralt erkännande av medlemsstaterna av vissa uppehållstillstånd utfärdade av Schweiz och Liechtenstein för genomresa via deras territorier, vid första behandlingen enligt medbestämmandeförfarandet. Jag samtycker också till de tekniska ändringar som föreslagits av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor för att anpassa texten till de ursprungliga bestämmelserna, särskilt beträffande de territoriella reglerna.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Som vi har påpekat bör de åtgärder och överenskommelser som underlättar rörligheten för medborgare från olika länder baseras på principerna om jämvikt och om ömsesidiga fördelar för olika berörda parter.

Vi skulle vilja erinra om de tidigare överenskommelserna mellan EU och Schweiz om fri rörlighet för personer, vilket vore speciellt intressant för Portugal, eftersom mer än 100 000 portugiser arbetar i Schweiz, inberäknat många tusen säsongsarbetare. Dessa överenskommelser borde hjälpa till att lösa många inskränkningar och problem som möter de portugisiska arbetstagarna i Schweiz, till exempel i fråga om arbets- eller yrkesbyten, familjeåterförening, flytt till en annan kanton, eller socialt skydd för arbetstagare och deras familjer.

På detta sätt och på det hela taget bör dessa överenskommelser utgöra en del av ett bredare ramverk som också syftar till att verka för migrerande arbetstagares rättigheter och skydda dem mot en så avskyvärd företeelse som exploatering.

Att underlätta rörligheten för medborgare mellan de olika länderna borde inte användas som ett medel för att underlätta utnyttjandet av tillfällig och billig arbetskraft som lätt ”dumpas”, för att undergräva förhållandena på arbetsmarknaden och i all synnerhet inte för att bidra till ett bakslag för arbetstagares rättigheter och sociala villkor.

- Betänkande: Philippe Morillon (A6-0001/2008)

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Syftet med detta förslag från Europeiska kommissionen är att förbättra och förenkla den gällande lagstiftningen, som är tio år gammal. Under det senaste årtiondet har vattenbruket varit den snabbast växande sektorn inom livsmedelsindustrin, och det europeiska vattenbruket ger nu fler än 80 000 arbetstillfällen.

Sektorns växande betydelse i både ekonomiskt och socialt avseende motiverar en förbättring av den information som tillhandahålls. Syftet är alltså att förbättra insamlingen och överföringen av uppgifter. Det är också grundläggande att harmonisera uppgifterna mellan medlemsstaterna.

Jag har därför beslutat att rösta för detta förslag, som har förbättrats genom Europaparlamentets ändringsförslag.

- Betänkande: Armando França (A6-0507/2007)

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Ökningen av antalet terrorhot och terrorattacker, och deras förödande konsekvenser, särskilt under det senaste årtiondet, gör att det brådskar att vidta de åtgärder och lagar som krävs för att hantera detta gissel.

Det här är ett gemensamt hot som kräver en global lösning – en lösning som innefattar de medel, resurser och specialistkunskaper som krävs för att effektivt hantera allvarliga krissituationer som en medlemsstat skulle ha svårt att klara på egen hand.

Det österrikiska ordförandeskapets initiativ gör det möjligt att inrätta gemensamma stödgrupper som ska kunna ge en medlemsstat det operativa stöd som krävs efter en terrorattack.

Jag tvivlar inte på att en sådan allvarlig krissituation kräver en snabb reaktion från särskilda insatsgrupper.

Jag stöder därför detta beslut som syftar till att införa nödvändiga rättsliga ramar, förenkla ett sådant samarbete och ge medlemsstaterna möjlighet att reagera snabbare i krissituationer eller i samband med terrorattacker, och samtidigt se till att den berörda medlemsstaten får hjälp på högsta möjliga nivå.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Denna text, som är Österrikes initiativ, ger en medlemsstat möjlighet att be om stöd från en särskild insatsgrupp från en annan medlemsstat för att få kontroll över en krissituation (gisslantagning, kapning osv.). Hjälpen i fråga skulle antingen kunna bestå av att utrustning eller särskild expertkunskap tillhandahålls, eller att en insats görs inom den hjälpsökande medlemsstatens territorium.

Vi är av olika skäl för denna text. För det första för att detta arrangemang, som syftar till att bekämpa terrorism, inte är bindande eftersom det inte tvingar medlemsstaterna att be om stöd eller ge hjälp. I texten anges dessutom att alla praktiska arrangemang (typer av enheter, utrustning osv.) ska fastställas i bilaterala avtal mellan den medlemsstat som ber om hjälp och den medlemsstat som tar emot förfrågan.

I kampen mot terrorism, som definitionsmässigt inte känner några gränser, är det mycket viktigt att sträva efter effektivast möjliga samarbete mellan de nationella polisstyrkorna i EU.

I en tid när medlemsstaternas alla rättsliga och inrikes frågor enligt Lissabonfördraget snart kommer att tillhöra det överstatliga behörighetsområdet tycks det finnas kvar en kärna av mellanstatligt motstånd – det gläder oss mycket.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) På området medborgerliga friheter och rättsliga och inrikes frågor har EU gått en mycket farlig väg som på allvar äventyrar medborgarnas rättigheter, friheter och garantier, liksom själva suveräniteten för staterna och folken.

EU:s växande federalistiska och militaristiska tendenser och åtgärder är förklaringen till beslut om att inrätta enheter – både underrättelsetjänster och polisarbetsgrupper – med befogenhet att ingripa på nationellt territorium, en utveckling som faktiskt syftar till att överlappa den nationella polisen.

Det verkliga syftet med detta initiativ från Österrike, vilket skickligt försämrades genom Europaparlamentets förslag, är att inrätta eller tillåta att det – med terrorism eller hypotetiska kris- eller risksituationer som förevändning – inrättas verkliga och lämpligt indoktrinerade ”pretorianska garden”, som ska ägna sig framför allt åt kontroll, hot eller förtryck av rättigheter och friheter, i strid med grundläggande demokratiska principer, rättsstatens principer och Portugals konstitutionella legalitet och själva nationella suveränitet.

Vi vill därför varna för de faror som följer av innehållet i och målen med detta initiativ, och mot alla andra åtgärder som har att göra med utövande av alla former av obegränsad, irrationell, oproportionerlig och icke-konstitutionell makt.

  Anna Hedh (PSE), skriftlig. − Jag röstade emot betänkandet då jag är orolig för vad detta kommer att innebära för framtiden. Jag är inte emot att vi ställer upp och hjälper varandra i krissituationer, men det bör ske efter vart på ett naturligt sätt. Jag tycker inte det är försvarligt med gemensamma övningar på bekostnad av EU-medborgarna och är absolut emot att utländska tjänstemän ska kunna operera och ägna sig åt myndighetsutövning på svenskt territorium med bibehållen immunitet. I förlängningen är det en utveckling mot en gemensam poliskår vilket jag helt är emot.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) I den text vi har framför oss görs ett försök att skapa en rättslig ram för insatser som utförs av en medlemsstats särskilda insatsgrupper utsända till en annan medlemsstats territorium, i samband med en terrorattack. Eftersom sådana insatser kan vara av väldigt skilda slag (utbyte av utrustning, expertkunskap, aktiva grupper osv.) är det medlemsstaternas sak att sluta bilaterala avtal för att utforma de praktiska arrangemangen och besluta om huruvida de ska godta eller avslå en begäran om en insats av en sådan grupp på deras territorier. Otroligt. Äntligen har vi ett verkligt exempel på tillämpning av den kontroversiella och komplicerade principen om subsidiaritet!

Äntligen har vi ett område – nationell säkerhet, suveränitetens allra främsta område – som motstår den överstatliga bulldozern EU, som lagstiftar om allting, överallt.

Och när det gäller effektivitet i kampen mot terrorism lägger EU sina pengar på samarbete mellan nationella polisstyrkor. Vi stöder detta initiativ.

Men nyckeln till seger över terrorismen ligger inte enbart i samarbete. Det krävs medvetenhet om den revolutionära önskan hos islamisterna, som förespråkar ödeläggelse av det humanistiska och kristna västerländska samhället och dess värderingar.

  Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi röstade för betänkandet då det baserar sig på frivillighet och samarbete således endast kan komma till stånd genom en ömsesidig överenskommelse mellan två medlemsstater. Vi är dock av den principiella uppfattningen att utländska tjänstemän inte ska få operera eller ägna sig åt myndighetsutövning på svenskt territorium med bibehållen immunitet. I förlängningen ser vi framför oss en möjligt utveckling mot en gemensam polis, vilket vi ställer oss ytterst tveksamma till.

- Betänkande: Umberto Guidoni (A6-0005/2008)

  Jan Březina (PPE-DE), skriftlig. − (CS) Tillåt mig att säga några förklarande ord om omröstningen om betänkandet om Europeiska området för forskningsverksamhet. Europeiska området för forskningsverksamhet – som diskuterats här i all oändlighet – är en mycket bra idé och en mycket bra vision. Men det är fortfarande en lång väg kvar innan det blir verklighet. Prata räcker inte. Vi måste också utvärdera hur det fungerar och om det fungerar över huvud taget. Som parlamentsledamot för ett nytt land vet jag av egen erfarenhet att i det här skedet är Europeiska området för forskningsverksamhet endast en illusion och önsketänkande.

Detta framgår av de första tillgängliga uppgifterna om vilken prioritet som ägnas projekt som involverar de nya medlemsstaterna. Av 559 bidrag som godkändes för stipendier till unga forskare åkte endast två till Tjeckien (och ingen till Polen, som är flera gånger större!), medan fler än 100 åkte till Storbritannien och 80 till Tyskland. Det är svårt att tro att skillnaden i projektens kvalitet var så stor att den kan förklara sådana siffror. En del av förklaringen ligger självklart i bristen på erfarenhet bland de personer som lämnar in förslag i de nya medlemsstaterna. Men det visar ändå att Europeiska området för forskningsverksamhet hittills inte har fungerat som det bör. Vi måste därför tala mindre och agera mer för att nå påtagliga resultat. I det här sammanhanget måste det sägas att vi fortfarande släpar efter.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta betänkande innehåller ett antal motsägelser och ståndpunkter som vi inte stöder. Det stämmer dock att den vetenskapliga forskningen måste återgå till sitt huvudsakliga uppdrag, nämligen utveckling av ny kunskap. Sanningen är att det inte finns något linjärt förhållande mellan forskning och utveckling och innovationer, även om det finns vissa samband, men dessa är komplexa och har att göra med områden långt utanför vetenskapssfären.

Uppfattningen om forskning som ett slags universalmedel som ska lösa alla ekonomiska och sociala problem måste därför korrigeras, och det krävs mer investeringar i forskning.

Vissa steg som togs vid Europeiska rådets toppmöte i Lissabon 2000 var en reaktion på oron kring EU:s brist på investeringar i kunskapsekonomin, och detta förstärktes ytterligare vid toppmötet i Barcelona 2002, där EU satte upp målet att nå en intensitet i forskning och utveckling på 3 procent senast 2010. Sedan 2000 har dock tillväxten i utgifter för forskning och utveckling varit otillräcklig, i snitt endast 1,84 procent, och dessa utgifter har industrin delvis stått för.

Den privata sektorns investeringar i forskning ligger under den socialt optimala nivån. Staterna måste spela en central roll och utveckla samarbetet för att göra det möjligt att skapa ny kunskap och göra den tillgänglig för samhället som helhet.

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. − (PL) Jag stöder fullt ut betänkandet om Europeiska området för forskningsverksamhet, där nya möjligheter skisseras för forskning och utveckling i Europeiska unionen. Det råder inga tvivel om att framsteg och social utveckling, liksom Europas plats i den globaliserade världen, hänger på investeringar i vetenskap och forskning, och på utveckling av ny kunskap som uppfyller 2000-talets behov.

Vetenskaplig forskning och ny teknik har när allt kommer omkring en direkt påverkan på den sociala utvecklingen, och kan till och med bli avgörande för den ekonomiska tillväxten, eftersom de för med sig mätbara fördelar. Det är därför grundläggande att ha ett bra och effektivt system för förvaltning av vetenskaplig forskning på EU-nivå. Om vi också vill att EU ska kunna anta de nya utmaningarna, särskilt den ekonomiska konkurrensen och miljöskyddet, måste vi vädja till medlemsstaterna – vi måste faktiskt få dem att regelmässigt öka utgifterna för vetenskaplig forskning.

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE), skriftlig. − (SL) Kommissionen har lagt fram grönboken om Europeiska området för forskningsverksamhet i ett skede när EU står inför en ändlös dränering av investeringar och kvalificerade forskare som försvinner till andra sidan Atlanten. Om vi vill att europeisk forskning ska bli globalt konkurrenskraftig – och det är ett av målen med Lissabonstrategin – måste unionen övervinna grundläggande hinder som den står inför på detta område.

I det avseendet tänker jag särskilt på fragmentiseringen av forskningen i EU och de dåligt utvecklade europeiska strategierna för vetenskapligt samarbete, bristen på mänskliga och materiella resurser samt dåligt utvecklade forskningsinfrastrukturer som knappast kan konkurrera med globala forskningscentrum. Till detta kommer forskarnas, expertkunskapens och erfarenhetens låga rörlighet, vilket framför allt beror på rättsliga, administrativa och språkliga barriärer.

När vi utvecklar Europeiska området för forskningsverksamhet och försöker övervinna dess fragmentiserade karaktär måste vi ägna stor uppmärksamhet åt våra regioner.

Regionerna bör utforma strategier för utveckling av mänskliga och materiella resurser på forskningsområdet och främja allas tillgång till forskning, särskilt kvinnliga forskare och unga forskare. Medlemsstaterna bör bli mer involverade i processen att skapa bättre arbetsvillkor för forskare och vidta åtgärder som ger dem möjlighet att förena arbete och familj.

Regionerna är lika viktiga för att främja och garantera effektivare sätt att finansiera forskning, i enlighet med de åtaganden som gjorts i de operativa programmen. Regionerna bör också hjälpa till att utveckla europeiska kunskapscentrum inom sina territoriella verksamhetssfärer, genom att upprätta kontakter mellan universitet, forskningsinstitut och näringsliv.

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. − (SL) Mina damer och herrar! Ingen tvivlar längre på att vetenskapen är den utlösande faktorn för utvecklingen av vårt samhälle. Trenden i dagens värld pekar på vetenskapens vikt och kräver att den får en lämplig betydelse i samhället. Endast investeringar i ett kunskapsbaserat samhälle kan göra unionen konkurrenskraftig, kreativ och strategiskt attraktiv.

I grönboken ”Europeiska området för forskningsverksamhet: Nya utsikter” levererar kommissionen en analys och lösningar, och belyser även vikten av att skapa ett kunskapsbaserat samhälle. I betänkandet av föredraganden Umberto Guidoni framhåller Europaparlamentet att investeringar i utbildning, vetenskap, forskning, kultur och IT resulterar i hållbar utveckling för framtiden. Självklart måste vi inse att dessa steg inte kommer att ge omedelbara och märkbara resultat. Detta är ett maraton och inte ett sprinterlopp, men jag är säker på att vi kommer att lyckas till slut.

Europeiska området för forskningsverksamhet ger forskningsinstitut, universitet och forskare i de 27 EU-länderna möjlighet att samarbeta. Gränsöverskridande administrativa hinder som står i vägen för samarbete mellan vetenskapliga institut finns ändå kvar. Att öppna upp Europeiska unionen mot öst är en viktig utvidgning av Europeiska forskningsområdet och ger ca 150 000 forskare nya möjligheter att förbättra sin vetenskapliga och tekniska potential.

Jag är övertygad om att nya begrepp och innovationer på alla områden kommer att hjälpa oss att skapa nya arbetstillfällen och hitta nya sätt att skydda miljön, förbättra livsmedelssäkerheten och hälsan samt trygga säkrare, oändliga energikällor.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Idén att forskning, utveckling och innovation är grundläggande för konkurrenskraft är inte ny och den är fortfarande aktuell. Bortsett från åsiktsskillnader i fråga om behovet av att styra insatser mot innovation eller mer akademisk forskning, är det tydligt att Europa måste förbättra sina investeringar i kunskap och den praktiska tillämpningen av denna kunskap. Men detta behov är inte bara en fråga om finansiella investeringar.

Olika rapporter förklarar de många skälen till att Europa släpar efter andra delar av världen. Vi omges av en hård och ökande konkurrens, alltifrån amerikanska universitet till indisk forskning. Dessutom är högre lärosäten i Europa mindre attraktiva, vilket dessa rapporter också visar med återkommande hänvisningar till bristande finansiering, både totalt och per invånare, samt våra universitets brist på självständighet, vilket utgör prestationshämmande faktorer.

Av alla dessa skäl bör vi stötta alla strategier där detta betraktas som en brådskande ekonomisk och strategisk fråga. Och samtidigt som det stämmer att tiden är emot oss, är det också sant att det är bättre att ägna tiden åt att göra de rätta valen än att fatta förhastade och ineffektiva beslut.

  Teresa Riera Madurell (PSE), skriftlig. − (ES) Eftersom debatten om Umberto Guidonis betänkande om Europeiska området för forskningsverksamhet ställdes in, skulle jag som föredragande för socialdemokratiska gruppen vilja förklara varför vi röstade för.

För det första bör jag nämna det utmärkta arbete som gjorts av Umberto Guidoni, som har inkluderat flera av våra förslag. Ett europeiskt område för forskningsverksamhet bör absolut innefatta följande:

– En gemensam arbetsmarknad för forskare, vilket innebär att det inrättas en enhetlig europeisk karriärväg på forskningsområdet och ett integrerat informationssystem för arbets- och utbildningskontrakt.

– Öppnare rekryterings- och befordringsmetoder, med en bättre jämvikt mellan män och kvinnor i nämnderna.

– Undanröjande av hinder för rörlighet och främjande av kvinnors ökade deltagande inom forskning och utveckling, med åtgärder som gör det lättare att förena arbete och privatliv.

– Stärkta forskningsinstitutioner och små och medelstora företags medverkan till forskning och utveckling.

– Ökad samordning med nationella och regionala program, och mer samverkan med andra europeiska program.

– Uppbyggnad av infrastrukturer som utnyttjas av gemensamma europeiska företag.

– Uppmuntran till internationellt samarbete, främjande av multilaterala initiativ, utbyten för att använda infrastrukturer och vetenskapliga samarbetsprogram för utveckling.

Det här är nödvändiga och följdriktiga steg att ta för att gå framåt, och därför har vi röstat för.

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Vetenskapen känner inga gränser, och de frågor som ligger till grund för forskningen blir alltmer globala till sin karaktär. Europeiska området för forskningsverksamhet måste bli en garanti för att vetenskapligt och tekniskt samarbete bidrar effektivt till stabilitet, säkerhet och mänsklighetens välstånd.

Jag hoppas därför att forskningsområdet, med tanke på dess öppenhet för omvärlden, kommer att gynna EU:s yttersta randområden, så att vi får ut det mesta av de fördelar och rikedomar som följer av Europas regionala mångfald, genom att dessa områden konsekvent får ingå i forskningsprogrammens expertnätverk.

Jag vill också rikta en uppmaning om att de utomeuropeiska ländernas och territoriernas betydelse bör erkännas inom Europeiska forskningsområdet, eftersom de är värdefulla partner när det gäller att bygga broar mellan nationer och världsdelar med siktet inställt på hållbar global utveckling, så att utmaningarna för planeten kan hanteras.

Jag vill uppriktigt tacka föredraganden och ledamöterna i utskottet för industrifrågor, forskning och energi för deras stöd till mitt ändringsförslag om denna fråga, vilket finns i yttrandet från utskottet för regional utveckling. Detta är ytterligare ett bevis på den anda av samordning och komplementaritet som råder här i parlamentet.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Vi motsätter oss den reaktionära omstrukturering av forskningsområdet som förordas i EU:s grundläggande riktlinjer för inrättandet av ett europeiskt område för forskningsverksamhet inom ramen för Lissabonstrategin.

Forskningsområdet uppmuntrar till konflikt och konkurrens om vinster mellan länder och stora företagsgrupper. Det leder till en intensifiering av orättvisor inom den vetenskapliga utvecklingen.

Incitamenten, bidragen och skattebefrielserna utökas för monopolföretag, vilket ger dem möjlighet att investera i och utnyttja resultaten för egen del. Den offentliga sektorn underordnas behoven i de monopolgrupper som den tjänar. Forskarnas rörlighet mellan företag, universitet och forskningscentrum främjas och det europeiska patentsystemet stöds med hänvisning till kostnader. Allting underordnas konkurrenskraft och ökad lönsamhet.

I en så strängt konkurrenspräglad miljö, som finns också i forskningsvärlden, kommer uppmärksamheten oundvikligen att fokuseras på de välkända expertnätverken i de mäktigaste nationerna. Dessa nätverk kommer att försäkra sig om lejonparten av forskningsprogrammen, som kommer att bli kanaler för allmänna och privata medel.

Vi strävar efter att stjälpa EU:s forskningspolitik. Det är ett led i vår kamp för en total omsvängning av den antifolkliga politik som upprätthålls av EU och av kapitalismen. Vi hoppas på att återupprätta vetenskapens sociala karaktär: forskningen och vetenskapen bör tjäna behoven hos dagens befolkning och den sociala välfärden.

- Betänkande: Markus Ferber (A6-0505/2007)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar antagandet vid andra behandlingen av rådets gemensamma ståndpunkt om ändring av direktivet om posttjänster från 1997 och om fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster, och jag vill gratulera min utmärkte tyske kollega Markus Ferber till det enorma arbete han har gjort.

Jag är glad att rådet har godtagit alla huvudsakliga punkter i Europaparlamentets ståndpunkt, särskilt att skjuta upp tidsfristen för öppnandet av marknaden till den 31 december 2010, med två års förlängning för de medlemsstater som anslöt sig till EU 2004; att ha en samhällsomfattande tjänst med minst en utdelning och en insamling fem dagar per vecka för varje EU-medborgare, vilket innebär ett tillräckligt antal inlämningsställen på landsbygden och i avlägsna eller glest befolkade områden samt respekt för subsidiariteten när det gäller sociala hänsynstaganden, en fråga där jag hoppas att arbetsmarknadens parter jobbar på EU-nivå. Jag är besviken på att det inte har skapats förutsättningar för en EU-tillsynsmyndighet inom denna sektor. Slutligen hoppas jag att operatörerna snabbt kommer överens om att införa ett europeiskt frimärke för 50-gramsbrev, och jag kommer snart att ta ett politiskt initiativ i denna fråga.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Trots förbättringarna av kommissionens ursprungliga text och den kompromiss som Europaparlamentet har lagt fram, och som framför allt syftar till att skjuta upp den fullständiga liberaliseringen av marknaden för posttjänster till den 31 december 2010, så är den text som rådet lagt fram på nytt till andra behandlingen fortfarande inte tillfredsställande.

Den är inte tillfredsställande eftersom den endast summariskt och minimalt löser de frågor och problem som tagits upp, framför allt när det gäller finansiering av den samhällsomfattande tjänsten, plikten att dela ut post fem dagar i veckan, lika behandling av områden och ett enhetligt pris för frimärken. Texten är inte tillfredsställande eftersom det uppstår en rättslig osäkerhet på alla dessa punkter.

Denna text, där samförstånd uppnåddes med stor möda, innebär i realiteten endast att man skjuter upp de ofrånkomliga och okontrollerade konsekvenserna av att postsektorn öppnas för konkurrens.

Europeiska unionens planer kommer oundvikligen att leda till en ökning av antalet stängda postkontor, storskaliga förluster av arbetstillfällen och ett nedåttryck på löner och villkor i postsektorn i Europa.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. − Jag anser att medlemsstaterna självständigt ska avgöra om de önskar avreglera sina respektive nationella postmonopol. Jag har därför röstat ja till ändringsförslag 10, vilket avvisar rådets gemensamma ståndpunkt.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi beklagar avslaget av vårt förslag att förkasta detta direktiv om att fullständigt liberalisera posttjänster och därmed skapa en marknad på EU-nivå.

På det här sättet försöker majoriteten i Europaparlamentet – som företräder samma politiska krafter som står i centrum för högerpolitiken i varje land – att ta ytterligare ett steg på vägen mot en nedmontering av denna grundläggande allmänna tjänst.

Detta är de stora multinationella företagens angrepp på den offentliga posttjänsten, det offentliga ägandet av denna tjänst och den offentliga administration som tillhandahåller den, och ett angrepp på dess demokratiska natur, i ett försök att tvinga av varje folk deras makt, dvs. deras nationella suveränitet, att kontrollera och besluta om dessa centrala frågor, som nu kommer att avgöras av EU-institutionerna på överstatlig nivå enligt intressen som är främmande för folket och Portugal.

Talande är också avslaget av vårt ändringsförslag som syftade till att trygga kravet på att alla operatörer ska rätta sig helt efter arbetslagstiftningen, dvs. alla rättsliga eller avtalsenliga bestämmelser om anställningsvillkor som medlemsstaterna tillämpar enligt nationell lag, inklusive hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, liksom socialförsäkringslagstiftningen och de kollektivavtal som ingås.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Med anledning av mitt inlägg i går om liberalisering av posttjänster vill jag lägga till en kommentar som jag tidigare inte kunde ta upp på grund av den begränsade tid jag hade till mitt förfogande och som rör finansieringskällorna för den samhällsomfattande tjänsten. Jag är rädd att finansieringsmetoder som en särskilt inrättad fond eller statliga bidrag kan blockera liberaliseringen av sektorn och bli ett instrument som medlemsstaterna kan använda för att bromsa och kringgå genomförandet av direktivets bestämmelser. Jag anser därför att Europeiska kommissionen har en viktig roll att spela här, eftersom den har i uppdrag att se till att direktivets bestämmelser införs på rätt sätt.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag stödde de ändringsförslag som skulle ha tvingat medlemsstaterna att garantera finansiering av allmänna posttjänster. Detta är en extremt viktig fråga, särskilt i Skottlands många landsbygdsområden och ösamhällen.

Jag stödde också de ändringsförslag som lagts fram av min grupp, med krav på skärpta skyldigheter att finansiera tillhandahållandet av fria posttjänster till blinda och personer med nedsatt syn.

Det faktum att Ferberbetänkandet antogs utan ändringar i dessa avseenden kan skapa en oro för att posttjänsterna kan komma att urholkas ytterligare.

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Jag stödjer den svenska avregleringen av postmarknaden, men är emot att EU-institutionerna ska avgöra huruvida respektive postmonopol ska avskaffas eller inte.

Jag anser att medlemsstaterna självständigt ska avgöra om de önskar avreglera sina respektive nationella postmonopol. Jag har därför röstat ja till ändringsförslag 10, vilket avvisar rådets gemensamma ståndpunkt.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Tillsammans med alla ledamöter i gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster har jag röstat mot Europaparlamentets och rådets gemensamma ståndpunkt, eftersom den stärker det dogmatiska nyliberala förhållningssättet till ett centralt område av allmänt intresse, nämligen posttjänsterna. Direktivet erbjuder ingen långsiktig lösning och att skjuta upp ikraftträdandet senarelägger bara de negativa effekterna med två år.

Med det faktiska avskaffandet av principen om en samhällsomfattande tjänst kommer allmänhetens tillgång till högkvalitativa posttjänster till rimliga priser att bli begränsad. Konsekvenserna kommer att bli desto allvarligare för invånare i avlägsna och otillgängliga bergsregioner eller öar, som företag inte kommer att kunna betjäna med lönsamhet.

I länder där marknaden redan är fullt liberaliserad är erfarenheterna hittills allt annat än positiva. Kravet på framtvingad liberalisering av posttjänster skapar fler poblem än det löser.

  Pierre Pribetich (PSE), skriftlig. – (FR) Jag var angelägen om att motsätta mig liberaliseringen av marknaden för posttjänster utifrån tre grundläggande ståndpunkter:

- Behovet av att erbjuda gratis posttjänser för blinda och synskadade, ett kärnvärde i ett icke-diskriminerande samhälle.

- En garanti från medlemsstaterna om finansiering av den samhällsomfattande tjänsten innan marknaderna öppnas, vilket är ett grundläggande villkor för konsumentskyddet.

- Alla operatörers efterlevnad av anställningslagstiftningen, särskilt vad gäller social trygghet.

Eftersom de relevanta ändringsförslagen inte antogs kan jag bara beklaga utvecklingen mot en okontrollerad liberalisering utan respekt för EU-medborgarnas grundläggande rätt till en allmän posttjänst.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Vi välkomnar det slutliga godkännandet av betänkandet om marknaden för posttjänster, och noterar att det långdragna institutionella förfarandet visar hur viktigt ärendet är för att nå dess två mål, nämligen att trygga den samhällsomfattande tjänsten och att på lämpligt sätt öppna marknaden för rättvis konkurrens.

Jag skulle särskilt vilja betona att öppnandet av marknaderna kommer att innebära en bättre tjänst och ett bättre val för medborgarna. Därmed kommer snedvridning av konkurrensen att undvikas och de befintliga monopolen definitivt att brytas.

En annan fråga är finansieringen av den samhällsomfattande tjänsten. När detta medför en nettokostnad för en medlemsstat kan den täckas av en finansieringsplan som ska lämnas till kommissionen. Men det är värt att komma ihåg det portugisiska fallet och andra fall, som visar att en allmän samhällsomfattande tjänst absolut kan tillhandahållas med resurser från ett reserverat område – en öppen och neutral metod som inte involverar statliga bidrag.

Jag skulle vilja upprepa att det inte finns någon anledning att hindra en sådan tjänst från att finnas kvar, eftersom den är grundläggande för den regionala och sociala sammanhållningen och för stödet till den befolkning som bor i avfolkade områden eller mer avlägsna och otillgängliga regioner.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Rådets gemensamma ståndpunkt om posttjänster, som läggs fram för Europaparlamentet för godkännande, kommer att leda till en fullständig liberalisering av marknaden för posttjänster, med början den 31 december 2010.

I och med ändringen av direktivet skänker man bort ännu en lukrativ sektor – posttjänsterna. Detta sker inom ramen för Lissabonstrategin, för att maximera posttjänsternas lönsamhet.

Posttjänsterna omvandlas från en kollektiv nyttighet till en handelsvara. I Grekland kommer privatiseringen av delar av ELTA (den grekiska posten) – uppbackad av partierna ND (Nea Dimokratia/Ny Demokrati) och PASOK (Panhellenska socialistiska rörelsen) – att fortsätta i ökad takt. Från och med nu kommer ELTA att drivas på grundval av den privata sektorns ekonomiska kriterier, för lönsamhet och inte för samhällets bästa. Detta kommer direkt att påverka kvaliteten på tjänsten. Konsekvenserna kommer att bli ödesdigra, inte endast för ELTA:s anställda utan även inom de privata posttjänstföretagen. Här är flexibla anställningsvillkor redan standard, liksom avsaknaden av arbets-, social- och försäkringsrättigheter.

Den konstitutionellt tryggade principen om brevhemlighet äventyras också. Brev lämnas nu åt privata entreprenörer, utan garantier och med minimalt utrymme för att kontrollera att sekretessen upprätthålls eller att personuppgifter skyddas.

Greklands kommunistparti (KKE) motsätter sig liberaliseringen av posttjänster och kämpar för tjänster som är uteslutande allmänna, moderna och effektiva, och för skyddet av arbetstagarnas rättigheter.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. − Europaparlamentet har idag röstat för kompromissen med rådet som innebär att Europas postmarknad ska liberaliseras senast sista december 2010 (med undantag för de länder som extra besvärlig topografi vilka ges ytterligare två år). Jag har under arbetes gång främst fokuserat på att reciprocitet ska gälla, dvs att det finns en ömsesidig överenskommelse om att de länder som väntar med att liberalisera inte ska kunna gå in och konkurrera i de länder som påbörjar sin liberalisering.

Det är med stor tillfredsställelse jag därför kan konstatera att först rapportören (Ferber) och sedan rådet accepterade mitt ändringsförslag och att det numera är en del av den kompromiss som nu godkänts.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Syftet med detta förslag är att skapa en inre marknad inom EU för posttjänster. Utan lämpliga garantier skulle avregleringen kunna äventyra begreppet samhällsomfattande tjänst. Rådets motvillighet att inkludera ett tydligt åtagande om att tillhandahålla en gratis posttjänst för blinda och synskadade i förslaget fick mig att rösta för att göra ett sådant åtagande mer krävande.

Allmänt sett är jag nöjd med att andra frågor får tillräckligt utrymme i förslaget och välkomnar garantin om att brev regelbundet ska samlas in och delas ut i avlägsna områden och städer.

- Resolutionsförslag: Situationen i Iran (B6-0046/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Kärnvapenproblemet i Iran bör hanteras med ett diplomatiskt förhållningssätt som syftar till att normalisera förbindelserna. Vi måste hållla fast vid en politisk linje grundad på diplomati som gör att vi kan avstå från att skärpa ställningstaganden och trappa upp hot om militära insatser, i syfte att bana väg för dialog genom att erkänna Irans rätt att utveckla kärnteknik för civilt bruk. Det är däremot rätt att vi bör försöka nå ett förhandlingsläge som övertygar Iran om att ge upp alternativet militärt bruk, i en multilateral satsning på kärnvapennedrustning, för att garantera ett tillstånd av lugn och internationell fred.

Å andra sidan måste jag uttrycka viss oro för människorättssituationen i Iran, där vi ser en ny våg av förtryck av yttrandefriheten och minoriteters och kvinnors rättigheter, och där ordningen upprätthålls med hjälp av ett hårt och omänskligt rätts- och fängelsesystem, inom vilket dödsstraff, tortyr och stening tillämpas alltför ofta. De ansträngningar som har gjorts hittills har inte gett några märkbara resultat. För att göra anspråk på en plats vid bordet bredvid de internationella stormakterna måste Iran nu framstå, inte som en militär supermakt, utan som ett land med förmåga att skydda sina medborgares mänskliga rättigheter.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) För bara några månader sedan erkände den amerikanska underrättelsetjänsten att dess påstående om att Iran utvecklar kärnvapen är felaktigt. I själva verket avslutades Irans kärnvapenprogram 2001–2002.

Ändå har Washington misslyckats med att dra rätt politisk slutsats av denna intellektuella U-sväng. Argumentet för att placera ut nationell missilförsvarsteknik i Östeuropa var att bygga upp ett försvar mot ett kärnvapenförsett Iran, som på något mystiskt sätt hade införskaffat interkontinentala ballistiska missiler.

Om nu Irans kärnvapenprogram inte existerar försvinner motivet för att placera ut det nationella missilförsvaret, om den dolda agendan inte är att hota ett Ryssland på återgång. Jag är bestämt emot en sådan utplacering och kommer att driva en kampanj emot det.

  Patrick Gaubert (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Den resolution som röstades igenom i dag om Iran har en klar politisk betydelse. Iran står i centrum för världens oro och vi var tvungna att återuppta diskussionen.

I texten behandlas både kärnvapenproblemet och situationen för de mänskliga rättigheterna. Vi är tydliga på båda punkterna. Vi kan inte acceptera att det utvecklas ett militärt kärnvapenprogram i Iran. I resolutionen framförs ett godkännande av och ett stöd för EU:s insatser för att genom förhandlingar nå fram till en långsiktig lösning av den iranska kärnvapenfrågan, och här betonas att IAEA har en central funktion att fylla. I resolutionen bekräftas också att det är möjligt att finna en lösning på den aktuella upptrappningen av kärnvapenproblemet och att militära åtgärder inte bör övervägas.

Å andra sidan måste de allvarliga och upprepade brotten mot de mänskliga rättigheterna kritiseras bestämt. Situationen är oroande på fyra områden: dödsstraffet, kvinnors rättigheter, yttrandefriheten och förtrycket av religiösa minoriteter. För mig är det absolut grundläggande att inte framstå som nöjd i den frågan, och i resolutionen uppmanas den iranska regeringen bestämt att ändra kurs i den här frågan.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) FN:s säkerhetsråd kommer än en gång att anta en resolution om att införa sanktioner mot Iran för dess kärnvapenverksamhet. Kommer det att handla om att stödja en militär insats mot landet? Eller är det bara fråga om att använda en hårdare ton och utforma diplomatiska eller ekonomiska sanktioner?

I månader har detta smart iscensatta psykodrama hållit parlamentet och andra internationella organ i ovisshet. Men är Irans kärnvapenförmåga verkligen det främsta hot som världen i allmänhet, och väst och dess allierade i synnerhet, måste ta itu med? Det är fullständigt paradoxalt att vi inte reagerar på Pakistans kärnvapenprogram, som faktiskt existerar i ett synnerligen instabilt geopolitiskt sammanhang, eller Nordkoreas program, som är i händerna på en ytterst farlig regim. Jag har redan haft tillfälle att säga detta: de rättsstatsregler vi gör anspråk på att upprätthålla bör vara desamma för alla. Annars förlorar de all mening och legitimitet.

Under tiden bekymrar jag mig mycket mer för de islamistiska hoten mot vår egen världsdel, som är långt ifrån hypotetiska och som redan har visat prov på mordisk kapacitet i London och Madrid, utan Irans inblandning. Detta hot är en av konsekvenserna av den massinvandringspolitik ni bedriver och som ni vill göra ännu värre.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Världssamfundets – dvs. Förenta staternas och dess allierades – hyckleri i fråga om icke-spridningsavtalet och särskilt Irans kärnvapenprogram måste fördömas.

Det finns inget liknande politiskt initiativ för vissa EU-medlemmars eller Förenta staternas kärnvapenprogram – eller ens Israels, Pakistans eller Indiens kärnvapenprogram, länder som inte har undertecknat icke-spridningsavtalet, men som har kärnvapen. Förenta staterna har redan sagt sig kunna använda kärnvapen i offensivt syfte.

Vad som därför krävs är att icke-spridningsavtalet följs till fullo och att alla kärnvapen skrotas.

Den verkliga frågan när det gäller Iran är att Förenta staterna och EU båda känner till att oljeproduktionstoppen redan är nådd i många länder.

Skälet till de allvarliga hoten om militära angrepp, provokationer och så mycket brådska när det gäller Irans kärnvapenprogram är att detta land har världens bästa kolvätereserver, och Förenta staterna och EU försöker skapa förutsättningar, till och med genom att manipulera den allmänna opinionen, för att kontrollera Irans energireserver och hela Mellanöstern, som vi ser i Irak.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder rekommendationerna i resolutionen. Men när det gäller PMOI, Folkets mujahedin, röstade jag mot ändringsförslagen om denna grupp i texten.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Javier Solanas, EU-företrädarnas och stödjande parters ståndpunkter har krossat alla illusioner om vilken ståndpunkt EU har om Iran, och Mellanöstern i allmänhet.

Dessa ståndpunkter visar att EU är positivt till att främja Förenta staternas och Natos ”demokratiseringsplan” för Mellanöstern, som syftar till att underkasta nationer och folk en kontroll av deras välståndsgenererande resurser. IAEA:s försäkringar och CIA:s rapport om Irans icke-militära bruk av kärnenergi ignoreras avsiktligt av EU, som skärper tonen genom att införa sanktioner mot Iran och intensifiera propagandan, för att vänja allmänheten vid tanken på ett krig mot Iran. Javier Solana har dessutom tydligt kopplat situationen i Libanon och det omgivande området till frågan om kärnvapen, dock utan att nämna Israels kärnvapen.

I Mellanöstern i stort ser vi att det växer fram ett imperialistiskt angrepp och konflikter om fördelningen av marknader. Offren för detta är bland andra folken i Palestina, Iran och Libanon. Det enda sättet att bemöta dessa nya aggressiva, krigsliknande planer är att medborgarna står emot imperialismen och inte har några illusioner om EU:s roll.

De som har beslutsmakt över frågor kring mänskliga rättigheter och brott mot dessa är medborgarna i varje land, och de bör inte tillåta sig själva att bli en ursäkt för ytterligare ett Irak.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Iran är för närvarande ett regionalt och globalt hot och en utmaning för EU-medlemsstaternas förmåga att stå beslutsamma tillsammans på den internationella arenan. Bortsett från de motstridiga rapporter som dyker upp en efter en, är sanningen att Iran inte har rättat sig efter kravet på öppenhet. Det har inte heller hjälpt till att skapa ett förtroendeklimat. Snarare motsatsen. Och bortsett från kärnvapenfrågan är nyheterna heller inte uppmuntrande. Kränkningar av mänskliga rättigheter, statens våldsutövande och låtsad valdemokrati är faktorer som ska vägas in i vårt förhållningssätt gentemot Iran.

Mot bakgrund av detta, men också på grund av vad jag har stått för tidigare, instämmer jag i det väsentliga i den antagna resolutionen, och betonar Europaparlamentets krav på att rådet och kommissionen ska rätta sig efter EG-domstolens dom genom att avföra det iranska motståndet, PMOI, från listan över terroristorganisationer. EU (och vissa medlemsstater) har behandlat det iranska motståndet på ett sätt som gagnar den iranska regimen, men missgynnar det iranska folket och demokratiseringsmålen för den delen av världen. Denna strategi måste ändras – och den börjar ändras.

- Resolutionsförslag: Resultaten från Balikonferensen om klimatförändringarna (B6-0059/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Utgången av Balikonferensen gläder mig, liksom att den gav resultat som ingen hoppats på, delvis tack vare EU:s roll under förhandlingarna. I denna besvärliga situation var det mycket viktigt att sända en signal om enighet, samarbete och ansvar på ett sätt som skulle få förhandlingarna att mynna ut i en bra start för de nya målen om utsläppsminskningar för perioden efter Kyotoavtalets slut (2012).

Genom att acceptera slutsatserna från forskarna i FN.s mellanstatliga klimatpanel erkände deltagarna på politisk nivå att klimatförändringarna är verkliga, att människan ligger bakom dem och att vi måste ha agerat senast 2020 för att undvika oåterkalleliga skador på jordens klimat.

Jag hoppas att Köpenhamn 2009 markerar en vändpunkt i kampen mot klimatförändringar genom att alla industri- och utvecklingsländer går med på att stränga minskningsmål ska ha uppnåtts 2020. Denna nya utmaning kommer med all säkerhet att medföra kostnader och ineffektiva omständigheter som är svåra att motivera, såvida inte – vilket jag redan har sagt i tidigare inlägg – vi gör nödvändiga och modiga val såsom att återgå till kärnkraften. Passivitet, förhalning och uttröttande konferenser kommer bara att leda till oåterkalleliga miljöskador.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag har röstat för resolutionsförslaget om resultaten från Balikonferensen om klimatförändringarna (COP 13 och COP/MOP 3). Med hänsyn till det överhängande behovet av att reducera den globala uppvärmningen anser jag att Baliöverenskommelsen är ett viktigt steg framåt, så att vi kan utarbeta och godkänna ett nytt protokoll med nya mål för minskning av växthusgasutsläppen i Köpenhamn 2009.

Jag anser att det portugisiska ordförandeskapet har spelat en nyckelroll under Balikonferensen och att det har bidragit aktivt till framstegen i förhandlingarna och till att uppnå ett mycket positivt avtal. Det vore dock önskvärt med konkreta mål i handlingsplanen från Bali för att minska koldioxidutsläppen.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Den här resolutionen återkommer generellt sett bara till allmänna principer och den är otillräcklig på flera områden. Därför har vi lagt ned våra röster.

Eftersom huvudmålet är att minska koldioxidutsläppen från förbränning av fossila bränslen, uppstår till exempel frågan om att kunna mäta dessa utsläpp. Men fossila bränslen transporteras och förädlas efter utvinningen och deras biprodukter distribueras och används på många sätt vid tusentals slutpunkter, och vi vet därför att en sådan mätning är mycket komplicerad och att den kan manipuleras.

För att minska utsläppen och uppnå målen har många experter på det här området har påpekat att det är mycket effektivare och enklare att övervaka ett instrument som har godkänts i ett protokoll, vid utvinningen och den internationella marknadsföringen av fossila bränslen. Det vore alltså enklare att fastställa värden och mål för att minska den ursprungliga produktionen av fossila bränslen och motsvarande exporter/importer genom att fastställa maximala utsläppsgränser för varje land.

Men det finns också ett behov av att förhandla fram åtaganden för de rika länderna om att frigöra medel som stöder utvecklingsländerna och hjälper dem att klara de ekonomiska och sociala kostnaderna för de nödvändiga åtgärderna.

Jag beklagar att gruppens förslag om detta avvisades.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) I december förra året, när parterna i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar träffades på Bali, gjorde man framsteg på många områden som rör det globala klimatskyddet.

Förutom de inledda förhandlingarna om ett nytt protokoll som ska ersätta Kyotoprotokollet skulle jag vilja belysa konstaterandet att klimatpanelens fjärde bedömningsrapport utgjorde ett bättre vetenskapligt underlag för konventionens arbete, liksom hänvisningen till att utvecklingsländerna också måste samarbeta. Denna hänvisning, som är den första i sitt slag och som alltså upphäver tabut, tar givetvis hänsyn till utvecklingsländernas ekonomiska sammanhang och deras utveckling.

Slutligen anser jag att den viktigaste nyheten på Bali var att man för första gången tog med frågan om avskogning. Denna fråga kommer att diskuteras som en del av handlingsplanen från Bali, och syftet är att den ska inkluderas i det kommande protokollet.

Jag röstar för resolutionen från det tillfälliga utskottet för klimatförändringar eftersom den stöder resultaten från Bali, innehåller uttalanden om EU:s roll i framtida förhandlingar, vilka jag instämmer med, samt specificerar på vilka punkter handlingsplanen från Bali borde ha varit mer omfattande.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag har röstat för betänkandet.

Syftet med UNFCCC:s trettonde partskonferens, som ägde rum på Bali den 3–15 december, var att ange en tidsplan för de kommande två åren samt att uppnå en överenskommelse om att utöka Kyotoprotokollet som löper ut år 2012. Det första målet verkar ha uppnåtts, men vi är fortfarande långt från att uppnå det andra.

Det är högst beklagligt att det internationella samfundet inte har kunnat enas om ett mål för att stabilisera och därefter minska utsläppen av globala växthusgaser med minst 20 procent fram till år 2020 jämfört med 1990 års nivåer. Europeiska unionen bör stärka den konstruktiva och proaktiva roll man lyckades spela på Bali, så att de länder som avvisar alla mål inte får en ursäkt att inte vidta åtgärder.

Även om Baliöverenskommelsen, som skrevs under av alla närvarande länder, bör välkomnas får vi inte ge efter för nya miljöbanaliteter. Vi har fortfarande två år på oss att nå en överenskommelse och tveksamheterna kring färdplanen tyder på att den svåraste delen återstår.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I Balikonferensens resolution om klimatförändringarna försöker man finna positiva tecken som inte finns. Samtidigt döljs orsaken till miljöförstöringen i resolutionen, nämligen den ödesdigra plundringen av naturtillgångar för att profitera på kommersialiseringen av mark, luft, energi och vatten.

I resolutionen hänvisar man till faran för att klimatförändringarna riskerar att bli en starkt destabiliserande faktor i de fattigaste länderna. För euromonopolskapitalet kan klimatförändringarna fungera som ett svepskäl för att fortsätta exploatera utvecklingsländerna, och vi vet att de multinationella bolagens verksamhet är en av de främsta orsakerna till fattigdom.

I resolutionen kräver man verkliga åtaganden från tillväxtländerna som baseras på deras utvecklingsnivå och på deras ekonomiers sammansättning. Man hänvisar specifikt till Kina och Indien i frågan om att främja samarbete kring energipolitiken för att begränsa miljöförstöringen. Resolutionen syftar till att utöva tryck på dessa länder genom att begränsa deras utvecklingspotential och deras krav på större marknadsandelar, något som kan liknas vid en imperialistisk konkurrens om att dela upp marknaderna. Kanske är det därför resolutionen inte hänvisar till åtgärder som direkt minskar växthusgasutsläppen, utan endast innehåller allmänna uttalanden om gott uppsåt.

Klimatförändringarna på Balikonferensen var kort sagt bara fönsterskyltning. De verkliga frågorna handlade om att intensifiera de imperialistiska konflikter som finns inom energisektorn och att kommersialisera miljön.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag ger mitt fulla stöd till bedömningen i resolutionen av resultatet av förhandlingarna vid Balitoppmötet. Tack vare EU uppnåddes mer på Bali än vad som kunde förväntas, men mindre än vad som behövdes. Att alla förhandlingsparter inte kunde enas om konkreta mål och siffror för minskade koldioxidutsläpp är beklagligt. Jag röstade för resolutionen.

  Karin Scheele (PSE), skriftlig. − (DE) Det är viktigt att kopplingen mellan avskogningen och klimatförändringen framhävs explicit i den antagna resolutionen. Regnskogarnas funktion är avgörande för klimatet i världen. De lagrar enorma mängder koldioxid och är dessutom jordens största reservoarer. Regnskogarna fungerar som en svamp som suger upp vatten och därigenom kyler atmosfären. Avskogningen, skövlingen och nedbränningen äventyrar dock denna extremt viktiga funktion. Genom att stoppa avskogningen, skövlingen och nedbränningen skulle man därför på ett extremt radikalt sätt bidra till att bekämpa den globala uppvärmningen.

Den ökade efterfrågan på biobränslen i Europa står i skarp motsats till skyddet av regnskogarna. Tusentals hektar regnskog har redan röjts undan för utvinning av palmolja för att möta den ökade efterfrågan på biobränsle. Certifiering och identifiering av en hållbar produktion av biobränslen är därför ett nödvändigt krav för att skydda regnskogarna och klimatet i världen. Produktionen försvårar dessutom den sociala situationen i de berörda länderna på grund av de enorma prisökningarna på baslivsmedel. Jag motsätter mig därför kommissionens förslag i klimat- och energipaketet om att fastställa bindande mål på 10 procent biobränslen fram till år 2020, eftersom detta inte bidrar till klimatskyddet och ligger långt från en hållbar politik.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. − Utsläppen av växthusgaser måste minska drastiskt inom de kommande åren. Resolutionen innehåller många goda idéer för hur detta mål ska bli verklighet och därför har jag valt att rösta ja till resolutionen.

Målen som sätts upp kan sammanfattas i begreppet 20-20-20, vilket innebär att utsläppen ska minska med 20 procent, användandet av förnyelsebara energikällor öka med 20 procent och detta ska ske till år 2020. Jag anser dock att vikten bör ligga på att minska utsläppen och att det därefter ska vara upp till varje medlemsland att avgöra på vilket sätt det ska ske. Därmed blir preciseringen av hur länderna ska förändra sin användning av förnyelsebara energikällor något EU bör ha klarat sig förutan.

I och med ovannämnda precisering är det beklagansvärt att kärnkraftsenergi inte innefattas i begreppet förnyelsebar energikälla. IAEA har konstaterat att kärnkraft är en nödvändig komponent för att minska koldioxidutsläppen. Det är beklagligt att denna resolution väljer att bortse från detta genom att vidhålla att utsläpp inte får minskas genom kärnenergi

I implementeringen av denna resolution så kommer det bli tydligt att man ifrån EU indirekt dömer ut kärnkraftsenergins roll för en förbättrad klimatsituation. Ett sådant, i mina ögon, väldigt märkligt ställningstagande bör uppmärksammas.

- Betänkande: Fiona Hall (A6-0003/2008)

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Vi har röstat för resolutionen på grund av dess allmänna inriktning, men stöder inte alla tekniska detaljer eller ambitionerna att med politiska beslut reglera vilka produkter som ska få tillverkas eller säljas, som exempelvis terassvärmare.

  Giles Chichester (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De brittiska konservativa stöder huvudinriktningen i detta initiativbetänkande – vem kan vara mot energieffektivitet? Däremot har vi reservationer mot vissa delar av förslaget, där föredraganden tycks ha tappat känslan för proportioner.

Energieffektivitetsmärkning är bra för att konsumenterna ska kunna göra ett val, men det verkar överdrivet att börja förbjuda särskilda produkter bara för att somliga inte godtar deras energianvändning.

Det tycks särskilt orimligt att inrikta sig på terrassvärmare (punkt 16), som har blivit vanliga som en direkt följd av den brittiska regeringens rökförbudslagar.

Vi litar på att just detta förslag inte kommer att ingå i ett framtida förslag från kommissionen.

  Nigel Farage (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag är helt emot att fisk kastas överbord – och det är mitt partis linje – men jag kan inte rösta för att beslut ska fattas på EU-nivå, hur förnuftiga de än kan verka ibland.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta är ännu ett betänkande där en situation inventeras utan att de bakomliggande orsakerna undersöks och utan att nödvändiga lösningar anges. I betänkandet presenteras enbart kontroversiella uttalanden från internationella organisationer, och i ett eller två fall, som i hänvisningen till Ryssland och Afrika, framgår det att syftet snarare är att skydda EU:s intressen än att åstadkomma en samarbetspolitik. Det godtar vi inte.

Det är uppenbart att bristen på fossila bränslen, som avspeglas i priserna på sådana bränslen, kräver minskad konsumtion. Men för att inte minska de ekonomiska och sociala aktiviteterna måste vi medvetet minska all onödig konsumtion, spill i omställningsprocesserna, transport, distribution och den slutliga konsumtionen.

Eftersom energi inte kan återanvändas och energikällorna är knappa, måste vi hantera dem i enlighet med tekniska kunskaper och komplexa politiska prioriteringar. För att undanröja marknadsaktörernas tveksamheter och nervositet krävs central planering från regeringarnas sida i allmänhetens intresse. Detta är något vi måste uppnå.

Andra välmenande rekommendationer hänvisar redan till att bo och arbeta i städer och storstadsregioner, med potentiellt mycket positiva följder för förnyelse och innovation av energinätverk, byggnader, transport och annan samhällsservice.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder den allmänna principen i detta betänkande som en handlingsplan för energieffektivitet. Jag har inga problem med att utreda hur ”rumsvärmare” kan effektiviseras, men jag är inte för att förbjuda ”terrassvärmare”.

Såvitt jag förstår används majoriteten av dem av pubägare för att värma de rökare som den nya lagstiftningen har drivit ut i kylan. Rökförbudet har redan fått hundratals pubar att stänga, med förlorade arbetstillfällen som följd. Ett sådant förbud skulle bara leda till fler nedläggningar och jobbförluster.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Även utöver den debatt om klimatförändring och åtgärderna för att bekämpa den som vi har blivit vana vid här, är frågan om energisäkerhet och europeiska staters oberoende i sig själv motivation nog för att vi bör försöka utnyttja energin bättre. Anledningen till att vi inte kommer att rösta emot detta betänkande är att de flesta standarder tas fram på EU-nivå.

I detta betänkande faller vi dock tillbaka till den malthusianska och skuldbeläggande vision som är närvarande i alla parlamentets betänkanden på området, det vill säga blind stigmatisering av bilförare, förbud mot viss utrustning, en önskan att diktera hur människor ska bete sig, att forma barn redan i tidig ålder, att lägga sig i planläggnings- och byggpolitik, att främja energibeskattning och avgiftssystem som i själva verket endast kommer att skada de bräckligaste samhällsgrupperna.

Därför säger vi ja till minimistandarder, ja till att främja forskning, ja till objektiv information som möjliggör välinformerade val, ja till främjandet av skattelättnader. Men nej till förföljelse och tvång.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Forskningsresultaten indikerar att människans utsläpp av växthusgaser bidrar till en snabb klimatförändring. Vi stöder därför huvudslutsatsen att alla länder måste vidta omfattande åtgärder för att reducera dessa utsläpp och att EU-länderna bör gå i spetsen.

Samtidigt vänder vi oss mot att både kommissionen och parlamentsföredraganden som alltid försöker använda stora utmaningar för att centralisera den politiska makten och skapa ett EU utan frihet och dynamik.

EU:s roll i energipolitiken ska begränsas till att:

- sätta upp mål för utsläppen för varje land och sedan lämna till dessa länder och till marknaden att nå målen under fri tävlan

- med tillräckligt dyra utsläppsrätter internalisera kostnaderna för utsläpp. (Då blir dessa automatiskt beaktade i alla de miljarder ekonomiska beslut som tas varje dag runtom i världen av hushåll och företag. Då väljer hushållen självmant lågenergilampor, biltillverkare gör bränslesnåla fordon och fastighetsägare bygger passiva hus. Då lönar sig FoU på området.)

- anslå pengar till forskning och lagstifta om produktmärkning

EU-politiker ska inte detaljreglera. Ingen vet idag hur denna gigantiska omställning bäst ska ske. Därför säger vi nej till sådant som förbud mot terassvärmare och skattelättnader för att riva hus.

Vi har röstat nej för att därmed stödja ett omtänkande i EU:s energipolitik.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande, som ligger i linje med Europeiska rådets slutsatser om energieffektivitet från mars 2007, där man lyfte fram behovet av att förbättra energieffektiviteten i EU för att uppnå målet att minska EU:s energiförbrukning med 20 procent före 2020.

Jag ser positivt på åtgärderna för att förbättra produkters, byggnaders och tjänsters energiprestanda, göra energiproduktionen och energidistributionen effektivare, minska transporternas inverkan på energiförbrukningen, underlätta finansiering och investering på området samt uppmuntra och förstärka ett ansvarsfullt beteende där man tar hänsyn till energiförbrukningen.

EU-medborgarna måste få tillgång till världens mest energieffektiva infrastruktur (bland annat byggnader), produkter (till exempel apparater och bilar), processer och energitjänster.

Handlingsplanen kommer också att bidra till att stärka industrins konkurrenskraft och möjliggöra export av ny teknik, och kommer att ha en positiv inverkan på sysselsättningen. De besparingar som görs kommer också att kompensera för investeringen i innovativ teknik.

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. − (EN) Jag stöder inte punkten med ett krav på att särskilda hushållsapparater ska dras tillbaka från marknaden, eftersom detta uttalande är för starkt.

  Sarah Ludford (ALDE), skriftlig. − (EN) Jag har röstat för betänkandet, som på det hela taget är utmärkt. Punkt 16, om att ”Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa tidtabeller för när de mest ineffektiva utrustningarna, apparaterna och andra produkter som använder energi, exempelvis terrassvärmare, ska vara borta från marknaden”, skulle emellertid ha varit bättre om inte enskild utrustning valdes ut för ett ”förbud”. Detta är nämligen bara en av många produkter som väcker oro i fråga om energislöseri och en produkt som många människor tycker om att använda, inte minst i sociala sammanhang i städer, som i min egen valkrets i London.

Jag välkomnar vissa detaljhandlares beslut att sluta att sälja sådana värmare som gensvar på konsumenternas påtryckningar, och jag skulle inte köpa en själv. Men den bästa vägen tror jag är att fastställa miniminormer för produkters energieffektivitet, informera människor om energiförbrukning och uppmuntra dem att titta på sitt eget totala klimatavtryck och välja produkter, transportmedel, socialt beteende osv. därefter, i stället för att förbjuda terrassvärmare eller någon annan specifik produkt som sådan. När allt kommer omkring kan de innovationer som följer av effektivitetsnormer – förhoppningsvis – ge effektivare terrassvärmare.

  Jules Maaten (ALDE), skriftlig. – (NL) Jag ser positivt på Fiona Halls förslag och att vi äntligen övergår från abstrakta teorier till konkreta förslag för att kunna öka energieffektiviteten i EU. Det gläder mig att målet om en 20-procentig förbättring av energieffektiviteten före 2020 bibehålls i detta betänkande. Jag stöder inte punkt 16 i betänkandet, där man uppmanar till att ta bort de minst energieffektiva apparaterna från marknaden. Industrin måste trots allt uppmuntras att producera bättre och effektivare apparater. Jag lade därför ned min röst i den sista omröstningen.

  Toine Manders (ALDE), skriftlig. – (NL) Folkpartiet för frihet och demokrati (VVD) är emot förbud men stöder förbättringar. VVD motsätter sig alltså ett förbud mot terrassvärmare men stöder innovativa lösningar för att motverka ineffektivitet. VVD-ledamöterna i Europaparlamentet anser att det vore konstigt om vi i kampen mot klimatförändring inte också undersökte hur terrassvärmarna kan göras effektivare. Därför stöder gruppen Fiona Halls uppmaning till kommissionen om att fasa ut ineffektiva apparater och ersätta dem med effektivare modeller. Betänkandet måste betraktas som ett incitament för industrin att ta fram mer energieffektiva apparater, till exempel terrassvärmare.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Genom handlingsplanen tillhandahålls de mest kostnadseffektiva verktygen för att bekämpa klimatförändringar. Jag välkomnar planen och anser att målet att minska våra utsläpp av växthusgaser med 20 procent senast 2020 är både tekniskt och ekonomiskt genomförbart.

Planen är ett steg i rätt riktning och jag har röstat för det, även om detta ska ses som ett första steg. Mer långtgående mål bör följa.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Energibesparande åtgärder och större energieffektivitet är önskvärda av både miljömässiga och ekonomiska skäl. Därför röstade jag för Fiona Halls betänkande, men jag hoppas att vi har större framgång nu än med målet om en minskning av energiförbrukningen före 2020, och den överenskomna ökningen av andelen förnybara energikällor – båda goda intentioner som vi förmodligen inte kommer att kunna förverkliga i dagens läge.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Fiona Halls betänkande berör ett ytterligt viktigt ämne. Det räcker inte att EU sätter tuffa regler för koldioxidutsläppen. Människor måste kunna och vilja ändra sina egna konsumtions- och beteendemönster om verklig skillnad ska kunna uppnås. Som en klok paragraf 61 beskriver saken: kampen måste börja hemma.

För vår trovärdighets skulle måste Europaparlamentet därför föregå med gott exempel i sin egen verksamhet. Här uppmanar vi EU:s medborgare att låta bli allt från vattenkokare till uppvärmda uteserveringar samtidigt som bara energiförbrukningen för Europarlamentets andra säte kostar 5322 ton koldioxidutsläpp om året! En studie beställd av europaparlamentarikern Caroline Lucas pekar på dramatiska miljökonsekvenser för parlamentets månatliga resor till Frankrike. Totalt beräknas resorna till Strasbourg, där parlamentet håller sina omröstningar, resultera i 18 901 ton koldioxidutsläpp per år. Det motsvar över 10 000 resor till New York, från Europa.

Att rapporten gick igenom var bra. Att sluta åka till Strasbourg för omröstningar som precis lika gärna kan skötas hemma vore bättre.

- Betänkande: Schlyter (A6-0495/2007)

  Derek Roland Clark (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag stöder ett förbud mot att kasta fångster överbord, vilket ligger i linje med mitt partis politik i fråga om vettiga regler för kommersiellt fiske. Jag kan inte rösta för resolutionen eftersom den medför att EU blandar sig mer i brittiska angelägenheter. Storbritannien är helt och hållet förmöget att skapa sitt eget system för fiske och fiskeskydd, liksom vi alltid gjorde innan vi anslöt oss till denna slösaktiga organisation.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Dumpning (att kasta död eller döende fisk överbord) och bifångster är ett allvarligt problem som måste lösas inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

Med förvaltningsmekanismer som bygger på landning i stället för fångster behöver EU:s fiskerinäring en snabb omformulering av politiken för att kunna begränsa denna dåliga praxis.

Med anknytning till detta lade kommissionen fram ett meddelande där man berättade om sina planer på en politik för att minska oönskade bifångster och gradvis stoppa bruket att kasta fångst överbord inom EU:s fiske.

Oönskade bifångster som följaktligen kastas överbord har otaliga negativa konsekvenser. Det är ett slöseri med resurser. Att fånga unga individer av målarter leder till sämre fångstmöjligheter för dessa arter och en minskning av den biologiska mångfalden, och är tillsammans med fångst och dumpning av arter som fiskerinäringen inte vill ha (fisk, kräftdjur, havsdäggdjur, havsfåglar, m.fl.) ett biologiskt angrepp mot det marina ekosystemet.

Mot bakgrund av detta och eftersom man i betänkandet strävar efter ett hållbart fiske enligt principerna i den reformerade gemensamma fiskeripolitiken, tänker jag rösta ja.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det är förstås både önskvärt och nödvändigt att minska oönskade bifångster och bruket att kasta fångst överbord, men det bör inte göras med hjälp av lagstiftning.

Det är omöjligt att ta upp alla aspekter i betänkandet, men vi ser positivt på antagandet av vårt ändringsförslag där vi påpekar att småskaliga fiskens effekter på bruket att kasta fångst överbord är minimala och därför uppmanar till ett större gemenskapsstöd för att främja och utveckla småskaligt icke-industriellt kustfiske.

Vi beklagar avvisandet av våra förslag där följande betonas:

– För att kunna ta fram hållbara åtgärder för att främja en verklig minskning av bruket att kasta fångst överbord måste vi först fastställa och analysera de olika orsakerna bakom dumpning, till exempel kommersiella orsaker (med anknytning till pris, saluföring, ökning av fiskens värde), fiskfångster under minsta landningsstorlek eller bifångster.

– En noggrann undersökning måste göras av de åtgärder som ska vidtas och deras inverkan på den socioekonomiska situationen i branschen.

– Det är viktigt med frivilliga begränsningar av fiskeansträngningar och införandet av mekanismer som gör det möjligt för fiskare att få ekonomisk ersättning för dessa ansträngningar, och positiva åtgärder för marknadsintervention bör vidtas för att stoppa bruket att kasta fångst överbord (garanterad saluföring av fisk till rättvisa priser och utveckling av konservindustrin).

  Roger Knapman (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag stöder kravet på ett förbud mot att kasta fångster överbord, i linje med mitt partis politik, men jag kan inte rösta för resolutionen som helhet eftersom den innebär att det ska inrättas instrument på EU-nivå.

Detta gäller särskilt ändringsförslag 14, för samtidigt som jag lovordar de insatser som gjorts av skotska fiskare, som har visat vägen när det gäller att frivilligt minska fångsten av ungfisk, så kan jag inte stödja införandet av ett kompensationssystem som administreras av EU-institutionerna.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Det verkar rimligt att vidta åtgärder för att motverka bruket att kasta fångst överbord, så att fiskbestånden skyddas. Låt oss dock fundera över varför fångsten kastas överbord i en tid då många arbetstagare gärna skulle äta mer fisk.

Orsaken är kapitalistisk produktion. Fiskfångster är en handelsvara som placeras på marknaden för att de stora fiskeföretagen ska tjäna pengar, snarare än att enbart tillgodose människors kostbehov. Att ett fiskeföretag beräknar att det inte kommer att göra någon vinst eller, mer sannolikt, att priset på en viss fångst kommer att sjunka på grund av riklig tillgång, är en förklaring till varför fångster kastas överbord, men det finns även andra orsaker.

Det nya förslaget är i grund och botten en uppvisning av goda intentioner och en upprepning av en politik som enligt betänkandet skulle ha genomförts för över fem år sedan. Vi har inga invändningar mot att vissa åtgärder vidtas för att begränsa eller förbjuda bruket att kasta fångst överbord, men vi har ett förbehåll, nämligen att vissa av dessa åtgärder kan vara en börda för små och medelstora fiskeföretag och i själva verket vara en förevändning för att hindra dem från att fiska fritt. Vissa av förslagen kan med andra ord vara en ursäkt för att krympa små och medelstora företag och expandera stora fiskeföretag på ett otillbörligt sätt.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Varje försök att förbättra EU:s fiskeripolitik är positivt för Skottland och dess fiskerinäring. I betänkandet görs försök att finna metoder för att successivt minska mängden oönskade bifångster och att införa förbud mot att kasta fångster överbord: två skadliga metoder som har blivit alltför vanliga inom fiskerinäringen.

Med denna uppfattning föreslår föredraganden ett logiskt och effektivt sätt för informationsinsamling och efterlyser enkla åtgärder som är både lätta att genomföra och ekonomiskt hållbara. Jag har röstat för rekommendationerna i betänkandet.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag som entusiastiskt följer den fantastiska tv-serien ”Deadliest Catch” är nu en stor beundrare av fiskare och deras arbete. Jag kommer att rösta för detta betänkande, eftersom vi på allvar måste ta itu med det slöseri som förekommer och som innebär att utmärkt fisk kastas tillbaka i havet på grund av det komplicerade kvotsystemets funktionssätt.

Samtidigt som jag inte tror att det här kan lösas genom ingripande på marknaden eller slopade kvoter, så måste vi på allvar ta itu med den här situationen.

Våra fiskbestånd är fortfarande små. Efterfrågan på fisk växer fortfarande och däri ligger vårt dilemma. Vi måste bevara våra bestånd, och ett sätt att göra detta är att stoppa eller åtminstone minimera slöseriet med oönskade bifångster och fångster som kastas överbord.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Jag blev förvånad när jag såg att ändringsförslag 9 gick igenom. Detta ändringsförslag innebär att alla fiskefartyg måste ha kameraövervakningssystem (CCTV). Det finns ingenting som förklarar hur detta skulle genomföras, ingen konsekvensbesdömning har gjorts för att visa att det fungerar och inga medel har föreslagits för att visa hur detta skulle finansieras.

  Cornelis Visser (PPE-DE), skriftlig. – (NL) I dag har Europaparlamentet röstat om betänkandet om en politik för att minska oönskade bifångster och stoppa bruket att kasta fångst överbord inom EU:s fiske. Parlamentsledamöterna från Kristdemokratisk union (CDA) och Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater röstade ja till det slutgiltiga betänkandet eftersom det innehåller ett antal positiva punkter. Där erkänns till exempel att överlevnadspotentialen för vissa fiskarter som kastas tillbaka i vattnet är hög och att det finns möjlighet till undantag från ett fiskeförbud. Detta är viktigt när det gäller unga individer av tunga, eftersom denna art har en mycket hög överlevnadspotential. I betänkandet lyfter man även fram positiva och negativa incitament till att minska bruket att kasta fångst överbord. Detta tillvägagångssätt är rimligare än ett totalförbud mot att kasta fångst överbord. CDA/PPE-ledamöterna anser att det är orealistiskt med ett totalförbud mot att kasta fångst överbord.

  Thomas Wise (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag stöder kravet på ett förbud mot att kasta fångster överbord, i linje med mitt partis politik, men jag kan inte rösta för resolutionen som helhet eftersom den innebär att det ska inrättas instrument på EU-nivå.

Detta gäller särskilt ändringsförslag 14, för samtidigt som jag lovordar de insatser som gjorts av skotska fiskare, som har visat vägen när det gäller att frivilligt minska fångsten av ungfisk, så kan jag inte stödja införandet av ett kompensationssystem som administreras av EU-institutionerna.

– Resolutionsförslag: En europeisk strategi för romer (B6-0050/2008)

  Philip Bradbourn (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger fördömer fullständigt och utan reservationer alla former av rasism och främlingsfientlighet och stöder fullt ut det romska folket i deras kamp mot den diskriminering det utsätts för. Detta bör emellertid ske inom den sedvanliga politiken i varje medlemsstat.

Vi kan inte stödja denna resolution eftersom den ökar möjligheten att isolera och marginalisera romerna genom att ”stoppa in” dem i en separat kategori, och eftersom kommissionen i resolutionen uppmanas att föreslå olika strategier och handlingsplaner som bör förbli medlemsstaternas ansvar.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Social utslagning, fattigdom och diskriminering är missförhållanden som medlemsstaterna måste göra sitt yttersta för att bekämpa. Ofta är just den romska minoriteten hårt drabbad av dessa orättvisor. Vi anser dock att integrationspolitiken bäst hanteras på medlemsstatsnivå.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Vi har röstat ja till denna resolution i slutomröstningen. Men vi vill påpeka att det är först och främst varje medlemsstats politiska ansvar att lösa problem med etnisk diskriminering och sociala rättighetsfrågor inom sina respektive länders territorier.

I en del ändringsförslag som lagts till resolutionen av UEN-gruppen finns det en fördomsfull underton. Vi har därför valt att rösta nej till UEN-gruppens ändringsförslag.

Den Europeiska unionens uppgift i detta sammanhang är att påpeka värderingsunionens principer. Rasism och etnisk diskriminering i EU och i Europa måste bekämpas. Men detta måste ske genom att varje medlemsstat genom opinionsbildning och utbildning förankrar alla människors lika värde hos varje ny generation.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Medborgare av romskt ursprung utsätts ofta för diskriminering i de olika EU-länderna. Eftersom detta tar sig många olika uttryck – genom att påverka deras politiska, ekonomiska, sociala eller kulturella rättigheter – bidrar det till fattigdom, social utslagning och segregering.

Brott mot eller underlåtenhet att utöva grundläggande rättigheter som rätten till hälsa, bostad, utbildning, arbetstillfällen med rättigheter och social trygghet leder till situationer med social orättvisa, marginalisering och gettobildning, analfabetism, införlivande i den informella ekonomin samt uteslutning från det sociala och politiska livet, vilket många romer drabbas av.

Vi behöver därför en effektiv politik för att motverka den sociala orättvisan, exploateringen och koncentrationen av välfärd, skapa arbetstillfällen med rättigheter, trygga tillgången till och utövandet av de mest grundläggande rättigheterna för att främja offentliga tjänster och utplåna fattigdom och social utslagning. Detta är i grund och botten en politik som tvingar fram ett uppbrott från EU:s politik och riktlinjer, en viktig fråga som inte tas upp i resolutionen.

Vi tror inte att lösningen på de problem som drabbar många medborgare av romskt ursprung är att anta gemensamma strategier på EU-nivå, såsom förespråkas i resolutionen.

Därför lägger vi ned våra röster.

  Katalin Lévai (PSE), skriftlig. − (HU) I april 2005 antog Europaparlamentet en resolution för att förbättra romernas situation, där man uppmanade kommissionen att ta fram en handlingsplan för romerna. Sedan dess har ingenting presterats, förutom löften och högtravande ord. Majoriteten av de 12–15 miljoner romer som bor i Europa, varav 10 miljoner har bott i EU sedan utvidgningen 2004, tampas med samma problem, under fattiga sociala förhållanden, som de har gjort i åratal: fattigdom, utslagning, problem med integration, arbetslöshet samt olika former av diskriminering mot romska kvinnor och barn.

De flesta medlemsstater betraktar inte romerna som en nationell minoritet eftersom de inte har något hemland, och därför genomförs inga betydande förändringar av deras situation. De senaste årens erfarenheter har faktiskt visat att radikalismen växer sig starkare i både de gamla och nya medlemsstaterna. Jag anser därför att det är dags för betydande förändringar. Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet har redan påbörjat sin handlingsplan, där det första steget var att ta fram en resolution tillsammans med framstående experter från de andra grupperna.

Jag uppmanar därför mina kolleger i parlamentet att anta denna europeiska utmaning och inleda en europeisk strategi för romer tillsammans, genom våra röster.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Romerna utsätts nästan undantagslöst för rasdiskriminering. Deras traditioner och kultur accepteras inte, och marginaliseringen tvingar dem in i social utslagning. De är lätta offer för kapitalismen. De används ofta som syndabock och får kollektivt ta skulden, som nyligen i samband med deportationerna från Italien.

De nationella regeringarna och EU begränsar sig till högtravande uttalanden, men undviker konkreta åtgärder.

I Grekland, liksom i andra länder, lever de flesta romer under förfärliga förhållanden, i läger utan vatten och avlopp. Många är arbetslösa och har ingen social trygghet eller rätt till hälso- och sjukvård. Deras barn har ännu större problem. Barndödligheten är hög, tillgången till vaccinationer är knapp, och andelen barn som regelbundet går i skolan är låg. Åttio procent av romerna är fortfarande analfabeter.

Regeringarna måste vidta åtgärder för att se till att romerna blir jämställda i samhället och att deras kulturella traditioner respekteras. I Grekland uppmanar vi till inrättandet av ett center för studier i romani, med särskild betoning på kultur.

Omedelbara åtgärder måste vidtas för att se till att romerna får rimliga levnadsförhållanden och oförytterliga rättigheter till arbete, pension, hälso- och sjukvård samt utbildning.

Som alla arbetstagare kämpar de mot monopolintressen och exploateringssystemet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Att införa en strategi för romerna är något jag är för. Jag ser att EU är i akut behov av en strategi för att hjälpa romerna att integreras i samhället. De är en av vår världsdels största minoritetsgrupper och förtjänar att erkännas som sådan, med hjälp av en EU-plan som inriktas på deras frågor.

  Daciana Octavia Sârbu (PSE), skriftlig. − (RO) Denna resolution är en strategi för samordning och främjande av europeiska insatser för att förbättra förhållandena för den romska befolkningen, som står inför en rad svårigheter såsom diskriminering, marginalisering, social utslagning och extrem fattigdom. EU:s bekymmer med minoriteter, bland annat socialt missgynnade grupper, är också en följd av utvidgningen då bland annat före detta kommuniststater med en stor romsk befolkning anslöt sig till EU. Problemet antar därmed en europeisk dimension och är inte längre begränsat till central- och östeuropeiska länder.

Jag röstade för denna resolution eftersom den uppmärksammar medlemsstaterna och EU-institutionerna på behovet av att vidta åtgärder för att skapa en lämplig social och politisk miljö för romernas sociala integration. Diskrimineringen av romerna är utbredd i det offentliga och privata livet, bland annat när det gäller tillgången till offentliga tjänster, utbildning, arbetsmarknaden, hälso- och sjukvård samt boende. Medlemsstaternas regeringar bör åta sig att minska de oacceptabla klyftorna mellan den romska befolkningen och resten av samhället, för att se till att EU:s grundläggande principer – principerna om frihet, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och friheter – uppfylls fullständigt.

11. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet

12. Beslut om vissa dokument: se protokollet

13. Översändande av texter som antagits under sammanträdesperioden: se protokollet

14. Datum för nästa sammanträdesperiod: se protokollet

15. Avbrytande av sessionen

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Jag vill önska alla bon appétit, särskilt våra besökare från London. Som ni har fått höra kommer de från den vackraste staden i världen, som är huvudstad i det vackraste landet. En dag inser de kanske att denna stad också ligger i en av de vackraste världsdelarna.

Jag förklarar Europaparlamentets session avbruten.

(Sammanträdet avslutades kl. 12.20.)