Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 18 februari 2008 - Strasbourg

22. Skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen - Bedrägeribekämpning - Årsrapporter 2005 -2006 (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är betänkandet (A6-0009/2008) av Francesco Musotto, för budgetkontrollutskottet, om skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen samt bedrägeribekämpning – årsrapporterna 2005 och 2006 [2006/2268(INI)].

  Francesco Musotto, föredragande. − (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag skulle vilja börja med att tacka Siim Kallas för hans värdefulla samarbete med parlamentet under dess arbete. Jag är även tacksam mot Olaf, som företräds av generaldirektör Franz-Hermann Brüner, för dess oreserverade stöd och det viktiga arbete som Olaf utför, vilket är långt ifrån enkelt. Slutligen skulle jag vilja tacka alla mina kolleger för deras bidrag som varit till stor hjälp, och även alla nationella organ och institutioner som har samarbetat med oss i den här krävande frågan, och särskilt, om ni tillåter, italienska Guardia di finanza som har tagit sig an det här på ett mycket professionellt sätt.

Skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen är en mycket viktig fråga som har direkt inverkan på oss som stater och som medborgare, och därför måste behandlas så strikt och beslutsamt som nödvändigt.

Dagens betänkande är avsett att utgöra ett praktiskt svar på den alarmerande företeelsen med bedrägerier inom gemenskapen. Den information som inhämtats…

(Talmannen avbröt talaren för att tillrättavisa ett par ledamöter som störde.)

Tack, herr talman. Vi håller på att diskutera insyn och det är även på sin plats med lite vanlig hövlighet.

Dagens betänkande är avsett att utgöra ett praktiskt svar på den alarmerande företeelsen med bedrägerier inom gemenskapen. Den information som inhämtats är oroande: de anmälda oegentligheterna under 2006 inom områdena egna medel, jordbruksutgifter och strukturåtgärder uppgick till ett totalbelopp på 1 143 miljoner euro, jämfört med 1 024 miljoner euro under föregående år. Statistiken visar att det finns ett ständigt ökande antal oegentligheter.

Jag skulle emellertid vilja påpeka att ett stort antal oegentligheter inte nödvändigtvis innebär att bedrägerierna är omfattande. Antalet anmälda oegentligheter kan också vara ett bevis för att de införda kontrollåtgärderna är effektiva och att medlemsstaterna och kommissionen har ett nära samarbete. I sin årsrapport för 2006 betonade kommissionen med rätta vikten av ett sådant samarbete för förebyggande ändamål och för återvinningsarbete. Hittills har statistiken byggt på mycket olika nationella strukturer med mycket olika administrativa och rättsliga system och kontroll- och övervakningssystem.

Vi anser särskilt att det är oacceptabelt att Tyskland och Spanien inte lämnar information om oegentligheter i elektroniskt format till kommissionen, trots att alla medlemsstater är skyldiga att göra det. Gemenskapens regler och skyldigheter som syftar till bedrägeribekämpning måste tillämpas på samma sätt av alla länder. Därför är det mycket viktigt att medlemsstaterna och kommissionen har ett närmare samarbete för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen, vilka måste ses som gemensamma intressen som går utöver enskilda staters intressen.

Det krävs större samstämdhet mellan kontrollmyndigheterna och de lokala förvaltningarna beträffande samordning och utbyte av information. När organisation och utbetalning av medel behålls på central nivå framtvingar detta komplexa tillämpningsåtgärder och ökar avståndet mellan de finansiella myndigheterna och de slutliga mottagarna.

En annan grundläggande punkt som tas upp i betänkandet är förenkling av reglerna. Faktum är att programperioden 2000-2006 visade att alltför komplicerade regler bidrog till de uppdagade oegentligheterna.

Till sist vill jag säga att trots en liten förbättring inom återvinningsverksamheten är återvinning fortfarande ett problem som orsakar EU-budgeten oerhörd skada. Särskilt tidsperioden på 39 månader mellan den tidpunkt då en oegentlighet begås och den tidpunkt då denna oegentlighet anmäls till kommissionen är oacceptabel, och en sådan försening försvårar återvinningen eller gör den rentav omöjlig.

ORDFÖRANDESKAP: MARIO MAURO
Vice talman

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Francesco Musottos betänkande täcker två års arbete för att förbättra skyddet av de ekonomiska intressena i EU. I ett sunt ekonomiskt förvaltningssystem måste man fokusera på utgifter och på kontroll och bekämpning av oegentligheter, särskilt på sådana som begås i bedrägeriavsikt.

Mycket av innehållet i betänkandet är detsamma som i betänkandet om beviljande av ansvarsfrihet. I båda betänkandena ses givetvis skyddet av ekonomiska intressen som en central del i en sund ekonomisk förvaltning, men fokus ligger på olika saker.

Jag skulle varmt vilja tacka föredraganden Francesco Musotto för ett mycket välfokuserat betänkande, där man koncentrerat sig på huvudfrågorna, och där man på många ställen uppmanar kommissionen att öka sina ansträngningar.

Tillåt mig att ge min synpunkt på fyra av dem. För det första när det gäller medlemsstaternas roll: i betänkandet utnyttjar man den stora mängd siffror och statistik som finns över oegentligheter från medlemsstaternas sida och deras ekonomiska effekt. Man tvekar inte att påpeka att vissa medlemsstater presterar bättre än andra. Jag vill återigen betona att ett stort antal oegentligheter inte nödvändigtvis innebär att bedrägerierna är omfattande, utan detta kan vara ett gott tecken på effektiva och grundliga kontroller.

När jag lade fram kommissionens rapport i juli betonade jag att medlemsstaterna måste se till att de lämnar korrekt och komplett information i tid över oegentligheter. Det måste finnas ett bra informationsflöde mellan medlemsstaterna och kommissionen för att man ska kunna åstadkomma effektiva gemensamma återvinningsåtgärder mot bedragarna. Många av dem lever upp till detta, men för vissa finns det fortfarande utrymme för förbättring. Med stöd av Europaparlamentet kommer kommissionen att påminna dem om deras ansvar.

Jag instämmer fullständigt i det som uttrycks i betänkandet att rådet ska ta sig an årsrapporterna och befatta sig med dem på ministernivå. EU har ett komplext ekonomisk förvaltningssystem eftersom ansvaret delas med medlemsstaterna. Att de nationella förklaringarna alltmer ställs i fokus och ansvaret för utgifterna läggs på medlemsstatarna bör gå hand i hand med ett samarbete inriktat på att ta itu med oegentligheter och bekämpa bedrägerier.

Jag tycker att det är mycket bra att man inriktat sig på systematiska och allmänna frågor i betänkandet, i stället för på enskilda fall, eftersom dessa som bekant utreds självständigt av Olaf.

Kommissionen håller helt och hållet med Europaparlamentet om att man mer ingående måste analysera de strukturer som finns i medlemsstaterna för att bekämpa oegentligheter, och för att stödja dem och underlätta samarbete och informationsutbyte. Detta kommer att tas upp i 2008 års rapport. Kommissionens rapport det här året belyser frågorna riskanalys och riskhantering, databaser över uteslutningar och system för förvarning/uppgiftslämnare. I rapporten undersöks dessutom de åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att öka återvinningen av de belopp som inte kommit in eller som betalats fel, och även de mekanismer i den nationella lagstiftningen som gäller återvinning genom avräkning. Rapporten innehåller även information om de belopp som återvunnits och de ekonomiska korrigeringarna, särskilt då betalningar inte skett i enlighet med gemenskapens regler.

Den organiserade brottsligheten, t.ex. maffian, vilken underminerar EU:s ekonomiska intressen ligger föredraganden varmt om hjärtat. Olaf har hjälpt till med hotbildsbedömningen av den organiserade brottsligheten (OCTA) som tagits fram av Europol. Jag är glad över att kunna meddela att jag har bett båda organ fortsätta sitt samarbete i frågan.

Moms- och tullbedrägerier ger de största pengarna. Tråkigt nog är det ofta svårt att samarbeta med medlemsstaterna på dessa områden. Jag tänker hålla mig mycket kort och hänvisa till det som jag sagt om Bill Newton Dunns betänkande och tacka Europaparlamentet för deras fortgående stöd när det gäller att understryka hur givande ett samarbete på EU-nivå kan vara på dessa områden.

Min fjärde och sista punkt gäller revisionen av Olaf-förordningen. Kommissionen la fram ett förslag angående detta i maj 2006. Jag är fortfarande övertygad om att de största och viktigaste frågorna gällande en effektiv funktion av byrån för bedrägeribekämpning tas upp där, nämligen informationsflödet, procedurgarantierna och klagomålsmekanismen, samt övervakningskommitténs roll och mer allmänt förvaltning och ansvarighet. Jag hoppas innerligt att vi kan inleda interinstitutionella diskussioner kring lösningar på det här inom en snar framtid och göra framsteg på dessa viktiga punkter.

I Francesco Musottos betänkande förekommer upprepade gånger en önskan om att samordna bedrägerilagstiftning. Från politisk synpunkt stöder jag fullständigt, men tekniskt sett kommer det att bli en stor utmaning. Kommissionen kommer att vara redo att överlämna den begärda analysen till Europaparlamentet senast maj det här året.

  Jan Březina, föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. − (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Framför oss har vi ett betänkande om skydd av de ekonomiska intressena i EU med den något missvisande undertiteln: ”bedrägeribekämpning”.

Betänkandet är egentligen inte inriktat på bedrägerier utan på oegentligheter. Medan bedrägerier förutsätter ont uppsåt, kan en oegentlighet uppstå till följd av slarv eller felaktiga redovisningsförfaranden. På känsliga områden som finansiella förbindelser inom EU bör man vara försiktig med att använda sådana uttryck.

Som föredraganden för utskottet för regional utveckling beklagar jag det ökade antalet oegentligheter som upptäckts i projekt som finansierats genom strukturfonder. Detta kastar en negativ skugga över vissa medlemsstater och deras inrikes kontrollmekanismer. Svårigheter med dessa länder ska dock inte vara ett skäl till att omvärdera det existerande systemet med decentraliserade kontroller för hur strukturfonderna används. Det råder ingen tvekan om ansvaret, det är individuellt och måste också göras gällande som sådant.

Det första nödvändiga steget är att uppnå en tillbörlig nivå på finansiella kontrollmekanismer i de enskilda medlemsstaterna. Nästa steg är att se till att återvinna oriktigt utbetalade belopp. Ett tänkbart sätt att ta itu med det skulle kunna vara att avbryta regelbundna utbetalningar till de medlemsstater som drar ut på tiden med att återbetala de belopp som utbetalats under oriktiga förhållanden.

Bristfälliga kontrollmekanismer kan leda till att förtroendet för systemet med strukturfonder urholkas och få EU att i sin helhet framstå negativt.

Vidare behöver vi kontroller som har större öppenhet och insyn. Jag skulle därför vilja uttrycka mitt stöd för det europeiska öppenhetsinitiativet, som innebär att information om mottagarna av stöd från strukturfonder offentliggörs. När vi diskuterar förvaltning av offentliga medel bör man ställa vissa krav på mottagarna av sådant stöd.

En bättre bedömning av kontrollsystemen förutsätter ett närmare samarbete med revisionsrätten, vilket hittills har saknats. Samtidigt som det stämmer att rapporter från revisionsrätten innebär för omständlig läsning för EU-institutionerna borde det vara en ännu större anledning till att ägna mer uppmärksamhet åt dem, vilket definitivt är att föredra framför att stoppa huvudet i sanden och undvika ansvar.

  Kyösti Virrankoski, föredragande för yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. − (FI) Herr talman! Francesco Musotto har utarbetat ett utmärkt betänkande om årsrapporterna från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning 2005-2006, och jag vill uppriktigt tacka för det. Antalet oegentligheter som anmäls av medlemsstaterna steg under 2006 till ett motsvarande värde av 1 143 miljoner euro. Av detta svarar Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket för ett belopp på 87 miljoner euro. Även om det bara är 0,17 procent av de totala jordbruksutgifterna på 49,7 miljarder måste man ändå se allvarligt på det. Ungefär en tredjedel av dessa oegentligheter var direkta bedrägerifall.

Den nya förordningen innebär att medlemsstaterna kommer att kunna återvinna oberättigade stödutbetalningar enklare än tidigare. Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och budgetkontrollutskottet anser att det är beklagligt att återvinningsnivån för detta stöd förblir låg. Kommissionen borde öka takten i återvinningsförfarandet och om nödvändigt vidta korrigerande åtgärder. Båda utskotten ger också kommissionen sitt fulla stöd när det gäller en strikt tillämpning av alternativet med avbrutna utbetalningar i de fall då kommissionen inte har absoluta garantier för förvaltnings- och kontrollsystemets pålitlighet i den medlemsstat som mottar medel.

(Applåder)

  Ingeborg Grässle, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! För första gången ansvarar EPP-ED-gruppen för betänkandet om bedrägeribekämpning, och vi är mycket tacksamma mot Francesco Musotto för att han inriktat sig på Olafs arbete och samarbetet med medlemsstaterna i sitt betänkande. Han har tvingats arbeta mycket hårt och kämpa med 630 sidor statistiskt material från 2005 och 2006 om bedrägeribekämpning. Hans undersökning ger en mycket blandad bild och jag anser att vi verkligen måste vidta åtgärder här. Att avslöja oegentligheter tycks inte vara särskilt viktigt för medlemsstaterna. Det framgår av att rådet återigen är frånvarande från den här mycket viktiga debatten, trots att rådet som budgetmyndighetens andra gren borde tycka att det är intressant att veta vad som händer med skattebetalarnas pengar, som de är ansvariga för att förvalta och använda.

Föredraganden föreslår att uttryckliga åtgärder ska vidtas mot Tyskland och Spanien för deras brott mot EU-lagen. Spanien lämnar endast information i pappersformat om oegentligheter. Dessutom är informationen oerhört knapphändig, vilket framgår av den artonde rapporten om strukturfonderna.

Tyskland är ett mycket speciellt fall. Där tar man längre tid på sig att lämna information än i de andra medlemsstaterna, och det är det enda land som inte tillkännager några namn. Hur kan Olaf göra sitt jobb utan namn? Bedragarna gömmer sig här bakom dataskyddet, för faktum är, herr Březina, att mellan 15 och 20 procent av oegentligheterna har någon typ av bedrägeribakgrund. Tyskland sätter också hinder i vägen för Olafs undersökningsarbete på lokal nivå, i synnerhet i fall av tullbrott och exportbidrag. Vi uppmanar kommissionen att lämna rapport om varje medlemsstat och dess beredvillighet eller brist på beredvillighet att samarbeta, och att göra detta i samband med nästa rapport från Olaf.

Vår grupp anser att den kommande reformen av Olafs rättsliga grund först och främst måste användas till att förbättra arbetsvillkoren för Olafs samarbete med medlemsstaterna. Jag skulle varmt vilja tacka Olaf själv och den personal som arbetar på ett mycket svårt område. Jag tror att resultaten faktiskt tål granskningen. Jag är dock även övertygad om att resultaten skulle kunna förbättras genom ett bättre samarbete med medlemsstaterna.

  Szabolcs Fazakas, för PSE-gruppen. – (HU) Herr talman, herr vice talman, mina damer och herrar! Europaparlamentet betraktar skydd av EU:s ekonomiska intressen som en av deras viktigaste uppgifter, eftersom det precis som alla andra parlament har rätten och skyldigheten att övervaka utgifter. Dessutom sprider sig åsikten att EU-medel förvaltas bristfälligt alltmer i Europa, vilket innebär att vi även har en politisk skuld till allmänheten, till våra väljare och till våra skattebetalare i det här avseendet.

Vi omsätter denna lagstiftande och politiska skyldighet i praktiken i första hand genom förfarande för beviljande av ansvarsfrihet, men utöver det har vi utarbetat regelbundna betänkanden om skydd av EU:s ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning. Vårt syfte med detta är inte att väcka en sensation eller orsaka en skandal, utan att objektivt blottlägga situationen och lösa alla problem.

Jag skulle vilja ta tillfället i akt och gratulera min kollega Francesco Musotto för detta utmärkta betänkande, och uttrycka min tacksamhet till kommissionens vice ordförande Siim Kallas och till Olafs generaldirektör Franz-Hermann Brüner för det konstruktiva samarbete de har visat även på detta område.

Trots att dessa betänkanden mottas med mycket uppskattning på hög nivå varje år tycker vi i EU-institutionerna att det ibland är som att slåss mot väderkvarnar, eftersom slutsatserna i betänkandena stöter på motstånd från rådets sida, med resultatet att kommissionen inte kunnat vidta nödvändiga åtgärder på flera år.

Vi anser att den svagaste länken är medlemsstaternas inställning, eftersom vissa medlemsstater – vår kollega Ingeborg Grässle talade precis om Tyskland i det här sammanhanget – inte erkänner hur viktigt det är att se till att EU-medlen spenderas i enlighet med reglerna, att utgifter granskas och att varje belopp som oriktigt utbetalats återvinns.

Vi anser att det är särskilt beklagligt att bedrägerier i samband med mervärdesskatt i form av ”karuselltransaktioner” håller på att sprida sig alltmer i Europa i sådan utsträckning att vi inte har några totala siffror över hur mycket pengar det rör sig om, även om vissa beräkningar visar på omkring 35-40 procent av EU:s budget. Det är dags att beslutsamt vidta åtgärder även i det här avseendet, både i intresse av EU:s arbete och i intresse av allmänheten. Tack.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! När jag nu tar ordet på UEN-gruppens vägnar angående skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen skulle jag vilja rikta uppmärksamheten mot följande punkter. För det första har det skett en tydlig ökning av de belopp som påverkas av oegentligheter inom området egna medel, 328 miljoner euro under 2005 och 353 miljoner euro under 2006, jämfört med 212 miljoner euro under 2004. Jag ska även nämna ökningen av oegentligheter inom området strukturåtgärder: 703 miljoner euro under 2006 jämfört med 601 miljoner euro under 2005.

För det andra har det skett en markant minskning av de belopp som påverkas av oegentligheter inom området jordbruk. 2006 var siffran 82 miljoner euro, jämfört med 102 miljoner euro 2005. Denna minskning är värd att särskilt nämnas eftersom jordbruksutgifter väldigt ofta inbegriper enorma antal mottagare – jordbrukare – som ofta måste klara sig själva när det gäller det komplicerade förfarandet med redovisning av de medel som mottagits.

För det tredje skulle jag vilja poängtera det som står i betänkandet att några av de största anledningarna till uppkomsten av oegentligheter i budgetutgifterna är de komplicerade programprinciperna och ineffektiva övervaknings- och kontrollmetoderna.

För det fjärde vill jag även framhålla uppmaningen till mer öppenhet när medel beviljas.

En viktig del i denna öppenhet är att medlemsstaterna är skyldiga att offentliggöra information om projekt och mottagare av medel som härrör ur alla gemenskapsmedel.

  Bart Staes, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Herr talman! Kommissionsledamoten har sagt samma sak: betänkandet överlappar faktiskt förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet. På så sätt är den här debatten också en uppvärmning inför frågestunden nästa vecka med kommissionsledamöterna Vladimir Špidla och Danuta Hübner. Vi känner till siffrorna för rapporterade oegentligheter. De säger naturligtvis inte allt, men de säger en hel del om de problem som rapporterats inom politikområdena egna medel, jordbruk och strukturfonder. I betänkandet nämns ett totalt värde på 1,1 miljarder för rapporterade oegentligheter och trenden går uppåt. Vi är tillbaka på nivån för 2002 som åtföljdes av bättre siffror 2003, 2004 och 2005. För jordbruket går det ganska bra.

Problemsektorerna är helt klart egna medel och strukturfonderna: egna medel står för 325 miljoner euro av de rapporterade oegentligheterna och strukturfonderna för 700 miljoner euro. Inom strukturfonderna står fem medlemsstater för 84 procent av de rapporterade oegentligheterna. Alla som är intresserade kan läsa vilka dessa länder är i Francesco Musottos betänkande. Det är ganska anmärkningsvärt. Man måste även komma ihåg att under perioden före 2006 måste ytterligare 1 miljard euro återvinnas och att revisionsrätten säger att 12 procent av strukturfonderna 2006 inte kunde betalas ut. Mot denna bakgrund äger det aktuella förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet rum och det ger upphov till stor oro hos oss. Vi kommer att återkomma till detta.

När det gäller egna medel tacklas problemet med cigarettbedrägeri på rätt sätt. Vi hade överenskommelsen med Philip Morris. Nu finns det en ny överenskommelse med Japan Tobacco som borde ge mycket pengar och även åstadkomma en minskning av smugglingen. Det huvudsakliga problemområdet inom egna medel är ”karuselltransaktionerna” i samband med moms. Siffrorna har nämnts och det är enorma belopp inblandade, belopp som uppgår till miljarder euro. En undersökning av brittiska House of Lords belyser detta ytterligare. Jag är glad över att parlamentet tar itu med det här. Utskottet för ekonomi och valutafrågor har redan anordnat en utfrågning och utskottet för budgetkontroll kommer att göra samma sak den 4 eller 5 maj. Jag hoppas att jag som föredragande kommer att kunna utarbeta även ett betänkande om momskarusellerna utöver mitt betänkande om cigarettbedrägerier.

  Derek Roland Clark, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Det här betänkandet är en lång lista över misslyckanden. Det framställer hur mängden bedrägerier, vilka beskrivs som ”oegentligheter”, stadigt ökar och att försöken till att ta itu med dem misslyckas. I betänkandet medges det öppet att bedrägerier inom området egna medel 2006, dvs. jordbruksutgifter och medlemsstaternas strukturåtgärder, sammanlagt uppgick till 1 143 miljoner euro. 2003 var det 922 miljoner euro, så på bara fyra år har bedrägerierna ökat med över 200 miljoner euro.

Jag skulle vilja påminna alla på den här institutionen att detta inte är några betydelselösa belopp, utan skattebetalarnas pengar. EU har grundats av sina medborgare, inklusive av hårt pressade skattebetalare i Storbritannien. De förtjänar bättre än så här för sina pengar. Regeringarna i alla medlemsstater borde redan nu säga att det får vara nog, och de här skrämmande siffrorna ger oss en ännu större anledning till varför regeringen i mitt land borde infria sitt löfte om att ge den brittiska befolkningen en omröstning om Lissabonföredraget.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Det är ingen hemlighet att Europeiska unionen under flera år har kämpat för att få sina finanser under kontroll. Vi finansierar stora företag som sedan förflyttas från en medlemsstat till en annan, medan små och medelstora företag får gå tomhänta därifrån. EU tycks ofta inte veta vem som faktiskt finansieras och vem som fuskar. Jag anser att det är hög tid för en förteckning över lobbyister.

Det stora antalet oegentligheter lämnar även en bitter eftersmak efter sig särskilt när de har en direkt koppling till EU:s institutioner. Här sänder vi ut en viktig signal genom att frysa inne EU-medel till Bulgarien tills korruptionsfallen har retts ut. Sedan har vi även det här med att vissa medlemsstater tycks vara måttligt intresserade av att sådana medel återvinns som oriktigt har betalats ut. Om vi först nu avslutar fall från 1990-talet är det uppenbarligen så att saker och ting händer alldeles för sakta inom EU.

  Ville Itälä (PPE-DE). – (FI) Herr talman! Jag skulle vilja tacka föredraganden, Francesco Musotto. Han har gjort ett grundligt och utmärkt arbete. Det här betänkandet är synnerligen viktigt och bedrägeribekämpning är någonting som gör att vi antingen vinner eller förlorar allmänhetens förtroende. Jag tycker dock att det finns tre mycket viktiga problem i betänkandet som vi måste rätta till.

För det första är det oacceptabelt att vissa länder inte ens lämnar information om jordbruksutgifter. Tyskland och Spanien är de främsta exemplen för det här, och Tyskland lämnar inte ens uppgifter om enskilda personer eller företag som Europeiska byrån för bedrägeribekämpning definitivt skulle behöva för att kunna reda ut dessa frågor. Detta är självklart någonting som vi inte kan tillåta – alla medlemsstater måste följa reglerna. Om ett par stora länder utgör dåliga exempel ser situationen inte särskilt bra ut.

Den andra punkten är att anmälningar om oegentligheter kan ta upp till 39 månader, alltså mer än tre år. Det är alldeles för länge och inger inte förtroende för att medlemsstaterna agerar tillräckligt vaksamt.

Den tredje mycket intressanta och viktiga punkten är att även specialiserad och organiserad brottslighet förekommer på det här området. Det är nu så allvarligt att alla åtgärder måste vidtas för att stoppa detta slags brottslighet.

Det här är ett mycket viktigt betänkande och varje ansträngning måste göras för att förbättra situationen och vinna allmänhetens förtroende.

(Applåder)

  Herbert Bösch (PSE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja framföra mina uppriktiga gratulationer till föredraganden. Det är ingen enkel uppgift att komma in som ny till ett så omfattande ärende, och jag tycker att vi kan vara stolta över att Francesco Musotto har gjort ett sådant fantastiskt arbete. Jag tycker att vi tryggt kan säga det i dag, eftersom det inte finns några ändringsförslag till betänkandet inför morgondagen. Även det är en hyllning till föredraganden.

Sedan vill jag säga att det för den ena av budgetmyndigheterna tycks vara ointressant att ta reda på vad som händer med skattebetalarnas pengar. Jag vill återigen säga att rådet undviker sitt ansvar. Det är alltid så när vi diskuterar hur de europeiska skattebetalarnas pengar spenderas och försöker hitta lösningar på svåra problem att rådet helt enkelt håller sig borta. Vi har dock sett – och detta leder mig till frågan om vad som kommer att hända med ansvarsfriheten i vårt utskott – att oegentligheterna under flera år har minskat i antal inom jordbrukspolitiken, där vi har varit beslutsamma i våra åtgärder och utvecklat system för att kontrollera direktbetalningar.

I strukturpolitiken å andra sidan, där ingenting har gjorts och där vi har lutat oss tillbaka och sett på hur händelserna utvecklats, har siffrorna hela tiden gått upp. Detta har varit tydligt i flera år, och i flera år har det upprepade gånger framhållits i betänkanden om bedrägerier. Kommissionsledamot Siim Kallas kommer genom beviljandet av ansvarsfrihet för 2006 att se att det här är ett problem och vi förväntar oss att han vidtar åtgärder och inte bara lutar sig tillbaka och ser på.

Av denna anledning vill vi att ni, herr kommissionsledamot, säger följande till de medlemsstater som uppför sig som om de regler som vi alla har kommit fram till inte gäller dem, vilket även är vad föredraganden med fullt stöd från alla föregående talare säger. Vi vill att ni säger: ”Okej, vi kommer att lägga 10 procent av era medel på is. Det kommer att skapa en reserv och ni kan få pengarna när ni har vidtagit lämpliga åtgärder.” Det är en mycket praktiskt inriktad begäran från parlamentet. Det är inte en åtgärdsplan, det är en praktisk åtgärd. Detta är vad vi förväntar oss av kommissionen och därefter kommer vi att vara väldigt nöjda.

Jag vill återigen gratulera föredraganden.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Precis som de andra talarna skulle jag vilja gratulera föredraganden till ett mycket viktigt betänkande.

Jag deltar i den här debatten på grund av dess jordbruksinriktning. Andra talare har sagt att det har skett en förbättring när det gäller kontroller och inspektioner, särskilt när det handlar om pengar som betalats ut till jordbrukare, och att öppenhetsinitiativet nu finns för att offentliggöra vad jordbrukare får.

En av svårigheterna för jordbrukarna är att de väldigt ofta tror att de är skyldiga tills de bevisas vara oskyldiga. Uppenbarligen kan eller vill ingen av oss ha överseende med bedrägerier, och eftersom det sker bedrägerier i EU-budgeten finns det en mycket svag allmän uppfattning om EU och om hur EU redovisar de pengar som inkasserats. Om allmänheten förstod EU-budgeten bättre skulle de kanske lite mer högljutt kräva av oss att vara hårdare när det gäller bedrägerier.

Det är viktigt att framhålla skillnaden mellan bedrägerier och oegentligheter, där många fall upptäcks, eftersom de är mycket olika. Vi kan inte straffa oss själva för oegentligheter, men vi bör bestraffa bedrägerier riktade mot EU:s budget. Det här är en fråga som, precis som föregående talare sa, involverar medlemsstaterna, eftersom alla medlemsstater har ansökt till EU i god tro och slagit samman medel på vissa politiska områden, och det är upp till oss att se till att de pengar som vi har slagit samman spenderas väl och att inga bedrägerier är riktade mot allmänhetens plånbok.

Medlemsstater som tar lätt på bedrägerier och gör allt annat än att ta i med hårdhandskarna måste bli bestraffade på något sätt, samtidigt som det är mycket viktigt att de medlemsstater som uppför sig väl inte blir bestraffade på det här området. Det är därför viktigt att kommissionen vidtar åtgärder i medlemsstaterna.

Jag vill avsluta med att upprepa den mycket viktiga punkten att det på jordbrukssidan finns en stark känsla bland jordbrukarna att de ibland är skyldiga tills de bevisats vara oskyldiga. Det här är inte godtagbart och vi måste därför vara försiktiga för att hitta rätt balans.

  Bart Staes (Verts/ALE). – (NL) Herr talman! Tack för att jag får tillåtelse att tala igen. Alla som följer mig i mitt politiska arbete och mina uttalanden känner till att jag är en kritisk politiker och att jag också är mycket kritisk till EU men att jag fortfarande är en stor förespråkare för Europa. Jag kan därför inte ignorera det som Derek Roland Clark som nu har lämnat rummet sa. I likhet med alla andra euroskeptiker använder Derek Roland Clark regelbundet halvsanningar, fullständiga lögner och många alltför stora förenklingar. Han talade bland annat i sitt anförande om bedrägerier som uppgår till ett värde av flera miljoner euro, medan det i betänkandet tydligt anges att detta gäller oegentligheter. Han byter ständigt ut ”bedrägerier” mot ordet ”oegentligheter”. Det är oklokt, eftersom det inte är vad som sägs i betänkandet.

För det andra talar han som om alla katastrofer som händer oss beror på EU. Jag skulle bara vilja be Derek Roland Clark att läsa rapporten från brittiska House of Lords om momskaruseller. Då kommer han att se att hans egna myndigheter inte har lyckats sätta stopp för dessa momsbedrägerier. Vi talar om 3,5 till 4,5 miljarder GBP i bedrägerier varje år. Det är mer än 10 miljoner GBP varje dag! Det är betydligt mer…

(Talmannen avbröt talaren.)

  Dumitru Oprea (PPE-DE). – (RO) Jag vill lyckönska Francesco Musotto till hans betänkande. Jag tror att många oegentligheter från 2003–2006 till exempel skulle ha gynnats av en ändring av reglerna om framläggande i det sjätte ramprogrammet, jämfört med det femte ramprogrammet. I det femte ramprogrammet var part B anonym, och alla hänvisningar till landet eller personen bakom projektet var förbjudna. I det sjätte och sjunde ramprogrammet försvann anonymiteten. Behöver man under det åttonde ramprogrammet inte längre ta till detta system av avancerat framläggande av projekt?

  Ingeborg Grässle (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Tack för att jag fick ordet igen. Jag vill tacka Herbert Bösch, inte bara för hans beröm av föredraganden, utan även för hans öppenhet och hjälp. Herbert Bösch har inte haft med betänkandet om bedrägeribekämpning att göra på många år. Nu har vi denna ära, och jag anser att det är ett fantastiskt tecken på styrka i budgetkontrollutskottet att vi är eniga om detta.

Vi har fokuserat all vår uppmärksamhet på medlemsstaterna. Kommissionen bör också ta med sig budskapet att vi vill hjälpa till att sätta stopp för denna brist på tydlighet. Om vi tittar på siffrorna för återvinning av medel ser vi att det är ett mycket brett urval av åsikter som vi har att göra med. Därför har vi denna diskussion som en del av det aktuella förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet. Följaktligen måste jag be kommissionen att ha mod att säga om den inte vet vissa saker så att vi kan hjälpa till. Jag tror att om vi tar itu med denna fråga tillsammans, kommer vi även att lyckas tillsammans. Jag vill återigen tacka Herbert Bösch.

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Jag vill tacka de ärade ledamöterna för deras kommentarer om detta betänkande. Vi anser att betänkandet är mycket skärpt och konstruktivt. Jag har bara två kommentarer på en fråga som många av er tog upp, nämligen vad är oegentlighet, vad är bedrägeri och hur bör man ställa sig till återvinning?

Jag kan säga att vi har haft ett preliminärt möte med berörda personer på revisionsrätten och försökt harmonisera tolkningen av vad som är vad. Detta kommer förmodligen också att vara till hjälp vid alla framtida diskussioner om beviljande av ansvarsfrihet, och självklart är alla tre betänkanden – inklusive nästa betänkande– nära förbundna med varandra.

För det andra har jag tagit upp denna fråga med ordförandeskapet och bett att man betraktar parlamentets betänkande under sitt arbete, med andra ord att man diskuterar detta dokument inom ramen för Ecofin. Jag hoppas att man gör det. Vi kommer definitivt, efter omröstningen om detta betänkande när det blir ett officiellt dokument, även att försöka inleda en diskussion i rådet, bland annat i de berörda underutskotten.

  Francesco Musotto, föredragande. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill först och främst tacka alla mina kolleger för deras vänliga ord, särskilt Herbert Bösch vars tidigare arbete låg till grund för mitt eget betänkande.

Jag vill lyfta fram några punkter, varav den främsta är enigheten med kommissionsledamot Siim Kallas, särskilt när det gäller karaktären hos de regleringsmekanismer som styr utbetalningen av medel. Kommissionen har gjort ett åtagande här. En viktig aspekt som underströks av Siim Kallas är att ju fler svårigheter och komplikationer det finns, desto svårare blir det att förstå reglerna och desto lättare blir det framför allt för den organiserade brottsligheten men även för alla former av olaglig verksamhet att utnyttja dessa gråzoner. Därför är förenkling och framför allt att man minskar klyftan mellan dem som betalar ut pengarna och stödmottagarna ett annat sätt att uppnå tydlighet och insyn och göra hela systemet mer lättförståeligt.

Återvinningen är ett stort problem. Förfarandena är för långdragna, och det måste finnas någon sorts säkerhet eller garanti som tillämpas genom bankerna för att kunna staffa dem som bedrar EU. Det är nödvändigt att ta fram metoder för att säkra utbetalningen och särskilt för att göra det möjligt att driva in dessa belopp och därmed främja, förbättra och underlätta en snabb återvinning.

Jag anser att vi har gjort ett mycket bra arbete tack vare samarbetet, den goda viljan och de politiska åtagandena från alla mina kolleger. Det råder inga tvivel om att detta samarbete, denna villighet och önskan att utrota ett fenomen som gör så mycket skada för EU endast motiveras av politiska intressen.

Rådets frånvaro har förstås inte gjort det lättare. Om en företrädare hade varit med hade vi kunnat få reda på vad rådet anser. Men parlamentet är helt enigt och enhälligt när det gäller dessa principer, och vi anser därför att vi har gjort någonting positivt som ger oss framtidshopp.

  Talmannen . − Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum den 19 februari 2008.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Edit Herczog (PSE), skriftlig. – (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill lyckönska till detta betänkande där man inte bara lyfter fram den senaste tidens framgångarna, utan även några beklagliga brister och gamla synder.

För mig är detta betänkande mycket aktuellt eftersom man i Ungern har fattat ett beslut om att inrätta ett nationellt organ för bedrägeribekämpning. Organet kommer framför allt att ha en samordnande roll och sammanlänka det ungerska patentverket och andra myndigheter med aktörer i ekonomin, bland annat inrättningar med anknytning till EU-relaterade informationstjänster.

Vi måste vara beredda på en lång och fruktlös kamp. Information – vare sig den är skyddad eller offentlig – blir alltmer lättillgänglig. En bil som ställs ut i ett rum kan kopieras på fem minuter i rummet bredvid. Resulatet blir inte sämre, bara billigare. Det är upp till oss att avgöra om vi vill köpa den dyrare varan i alla fall. Vi måste avgöra om vi är villiga att betala för den intellektuella prestationen, innovationen, även om vi har möjlighet att välja en sekundär produkt eller tjänst som inte har något mervärde.

Att göra detta kräver stor medvetenhet och stort engagemang. Vi kan inte förvänta oss att enskilda medborgare tar till sig dessa samband och fattar beslut som grundar sig på värderingar så länge våra lagstiftare eller regeringar är oförmögna att göra det.

Det är särskilt viktigt att minska antalet oegentligheter när det gäller användningen av EU-medel till en nivå som är under den tillåtliga felnivån. Bedrägeri av detta slag får EU som helhet att se löjligt ut eftersom det handlar om att EU-medel används på ett sätt som strider mot EU:s uttalade mål.