Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 18 februari 2008 - Strasbourg

23. Ömsesidigt bistånd och samarbete mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och kommissionen vid tillämpningen av tull- och jordbrukslagstiftningen (debatt)

  Talmannen . − Nästa punkt är ett betänkande (A6-0488/2007) av Bill Newton Dunn för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 515/97 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (KOM(2006)0866 – C6-0033/2007 – 2006/0290(COD)).

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Detta tredje betänkande hänger i stor grad ihop med de två föregående. Rådets förordning (EG) nr 515/97 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen är en mycket viktig lagstiftning från 1997 när vi hade 15 medlemsstater.

Det var nödvändigt att lägga fram ett ändringsförslag till förordning (EG) nr 515/97 mot bakgrund av det senaste årtiondets händelser, den tekniska utvecklingen, den framgångsrika erfarenheten av gemensam tullverksamhet med samordning i Bryssel och EU:s utvidgning till 27 medlemsstater.

Jag vill hylla föredraganden Bill Newton Dunn för hur han har väglett detta förslag genom parlamentet. Jag vill också tacka Jean-Pierre Audy som skrev yttrandet. Dessa två utskott – utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd samt budgetkontrollutskottet – arbetade tätt tillsammans med hjälp av mekanismen för förstärkt samarbete. Deras utmärkta arbete har gjort att en kompromiss har nåtts mellan de olika politiska aktörerna. Tack vare parlamentets konstruktiva tillvägagångssätt kan denna lagstiftning nu antas vid första behandlingen.

Tullmyndigheterna genomför kontroller på varor som ankommer till och lämnar EU, som bygger på en gemensam lagstiftning för riskhantering, bland annat användningen av stickkontroller. I detta sammanhang är deras uppgift i allmänhet inte begränsad till att genomföra tullagstiftningen, utan omfattar även EU:s lagstiftning i fråga om mervärdesskatt, punktskatt och jordbruk.

Jag noterar även att frågan om kampen mot momsbedrägeri och behovet av ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen verkligen lyftes fram i Francesco Musottos betänkande som vi precis diskuterade.

Därför är det viktigt att tullmyndigheterna och kommissionen tillåts utbyta information om mervärdesskatt. När det gäller vissa typer av uppgifter möjliggörs ett sådant informationsutbyte genom artikel 2a.

Kommissionen betraktar detta som ett första steg i riktningen mot ett närmare samarbete när det gäller skydd av gemenskapens ekonomiska intressen mot momsbedrägeri.

  Bill Newton Dunn, föredragande. − (EN) Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten. Detta borde bli ett mycket okontroversiellt förslag från kommissionen. Som kommissionsledamoten sa: utvidgning, fler medlemsstater, ny teknik, ny utrustning, nya datorer. Vi behöver en aktuell lagstiftning från kommissionen för att möjliggöra ett bra samarbete över EU:s inre gränser mot de fula fiskarna – den organiserade brottsligheten osv.

Jag talade med vd:n för ett stort engelsk-holländskt företag i förra veckan, och han säger att han upplever att den organiserade brottsligheten ökar och – jag använder hans ord – ”exponentiellt”, ökar otroligt fort. Trots detta gör medlemsstaternas regeringar ingenting åt det eftersom allmänheten inte vet hela sanningen och inte pressar regeringarna, som säger ”oroa er inte, allt är okej”. Vi har ett allvarligt problem. Så vi behöver detta förslag från kommissionen, och alla bör vara eniga, och det bör gå igenom.

Det borde inte finnas mer att säga, men det finns faktiskt en hel historia, herr talman, som jag nu vill berätta. Till min förvåning lade min egen medlemsstat, Storbritannien, in ett veto i ministerrådet och sa att man inte gick med på detta. De berättade ingenting för mig trots att jag är britt och från samma medlemsstat. Inte en enda parlamentsledamot från Labourregeringen i London lade fram något ändringsförslag. Men de valde min gode konservative vän, Christopher Heaton-Harris, en högt ärad man som kommer att tala, att följa upp Labourregeringens invändning, och han lade fram ett ändringsförslag, vilket är lite besynnerligt, men jag önskar Chris lycka till, han har rätt att göra det. Men vad höll Labourpartiet på med i allt detta? Jag tyckte att det var mycket märkligt, och eftersom det finns många andra brittiska invändningar och veton och undantag på många olika politikområden, tänkte jag att jag skulle undersöka vad Storbritanniens övergripande politik inom alla dessa direktiv som man avstår från var, vad det var som pågick.

Jag vände mig till Olaf, som som bekant har hand om bedrägeribekämpning inom EU. Av Olaf får jag veta att Storbritannien vägrar att samarbeta med byrån, även om man förlorar miljarder på karusellbedrägeri avseende moms. I London säger man, ”om vi ger Olaf ett finger tar de hela armen, så vi är rädda, och vi kommer inte att samarbeta”. Detta är mycket märkligt, så jag gjorde ytterligare efterforskningar i London. Hur fungerar detta? Jag har fått veta att följande är vad som händer: kommissionen lägger fram ett förslag. En underordnad tjänsteman i ett lämpligt regeringsdepartement i London måste sedan skriva ett sammandrag för att råda regeringen om hur den bör handla. Han är mycket försiktig. Han är lite nervös. Han vet inte vad han ska göra, så han säger ”Vi bör inte göra någonting åt detta. Jag råder till stor försiktighet. Jag anser inte att vi bör gå med på det. Vi kanske till och med bör avstå”. Och hans försiktiga skrivelse – eftersom han vill befordras och inte sparkas – åker upp en nivå på hans departement, och tjänstemän som är upptagna med annat säger ”okej” och godkänner den. Andra regeringsdepartement som ombes lämna åsikter vet inte heller, så de säger ”Det verkar okej”. Slutligen hamnar den hos en regeringskommitté där vår utrikesminister är ordförande – och han har en miljon andra saker att tänka på – och således får den en stämpel. Plötsligt är alltså regeringens ståndpunkt i London negativ, försiktig och för ett undantag: ”Vi förstår inte. Vi vet inte riktigt vad som pågår.” Verkligen mycket märkligt!

Vad händer sedan då? Tillbaka till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd i parlamentet. Blockeringen i rådet har inneburit att jag har deltagit vid flera informella trepartsförlikningar med rådet, först under ledning av portugiserna och nu av slovenerna, i båda fallen på ett utomordentligt sätt. Och även om ingen brittisk tjänsteman någonsin har informerat mig om något – och jag var därför den enda britten som var närvarande vid förlikningen, även om den brittiska regeringen tydligen inte har något veto när det gäller detta – gick det igenom.

Slutligen har kommissionen och rådet hittat en formulering som har gjort att man kan kringgå, eller om ni föredrar få bukt med, den brittiska invändningen. De ändringsförslag som parlamentet ska rösta om i morgon godkändes alltså samtliga av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, och jag hoppas innerligt att parlamentet kommer att rösta för dem i morgon. Men vad det är som pågår i London, herr talman, förstår jag bara inte.

  Véronique Mathieu, föredragande för yttrandet från budgetkontrollutskottet. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Min kollega Jean-Pierre Audy, som är föredragande för yttrandet från budgetkontrollutskottet har blivit försenad i sista stund så jag talar på hans vägnar.

En korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen spelar en avgörande roll för att den inre marknaden ska fungera ordentligt. Det är också grundläggande när det gäller skyddet av de ekonomiska intressena, för gemenskapen och mer generellt för Europas ekonomiska aktörer och för medborgarna.

Registret för identifiering av tullutredningar kommer att möjliggöra ett effektivare samarbete mellan de olika myndigheterna i medlemsstaterna och kommissionen. En del av ändringsförslagen syftar till att föra in revisionsrättens förslag, så att databasen blir ännu mer användbar.

Föredraganden delar revisionsrättens oro rörande den integrerade strategin för handhavandet av de olika databaserna i samband med bedrägeribekämpning men anser att denna diskussion ligger utanför den aktuella lagstiftningen och att den bör föras i andra sammanhang.

Föredraganden Jean-Pierre Audy stöder kommissionens förslag som syftar till att öka mervärdet av samarbetet på Europanivå, särskilt den europeiska databasen och tjänsteplattformen. Eftersom det saknas en mer homogen rättslig ram, är det genom utbyte av bästa praxis som man kommer att säkerställa ett alltmer samstämmigt arbetssätt på medellång sikt.

När det gäller finansieringen understryker föredraganden att utgifterna måste vara tydligt identifierade för att undvika överlappning mellan detta förslag och andra instrument, till exempel Herkules II.

Slutligen vill föredraganden behålla lagstiftningsförfarandet – inklusive det obligatoriska yttrandet från revisionsrätten – för beslut om andra system för kommunikation och informationsutbyte i stället för att utnyttja kommittéförfarandet.

  Christopher Heaton-Harris, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill börja med att tacka Bill Newton Dunn, ännu en ärad ledamot av denna institution, för att han välformulerat beskrivit hur EU-frågor hanteras – eller hur han tror att de hanteras – i London.

Jag kanske kan förklara vad som pågick i London och varför de vände sig till en konservativ ledamot av Europaparlamentet snarare än en ledamot från Labourpartiet eller till honom själv. Jag anser egentligen att de borde ha vänt sig till honom, och jag förstår inte att de inte gjorde det. Han kanske inte tror mig, men jag hade mer kontakt med det nuvarande ordförandeskapet än med någon från London eller den brittiska civilförvaltningen.

Men det kanske bara var så att denne unge tjänsteman som han beskrev hade glömt att läsa tidningen och trodde att det allmänna valet hade hållits i oktober, att mitt parti hade vunnit och att premiärministern inte hade vacklat, och att han därför hade att göra med en ledamot från regeringspartiet.

Så är dock inte fallet. Men jag förstår vad han säger om att man i London är orolig för att ge Olaf ett finger och att byrån tar hela armen. Det går i själva verket tillbaka till Olafs struktur, till visemannakommitténs rapport 1999, och det faktum att Olaf helt enkelt inte är oberoende av kommissionen – något som behöver åtgärdas i framtiden.

Det fanns andra problem med just detta dokument: det faktum att momsen släpades mellan pelare möjligtvis – och vi behövde juridisk rådgivning om det – och det faktum att en stor del av denna information redan utbyts på elektronisk väg. Den brittiska regeringen trodde – och jag förstår genom att läsa mellan raderna varför den drog den slutsatsen – att den skulle behöva en permanent samordningsenhet och behöva förflytta personal till den och ha många personer på en plats snarare än att bara utbyta information elektroniskt.

Det finns dock inga problem med ändringsförslagen. Det finns inga problem med debatten. Den borde gå igenom mycket snabbt, och det hoppas jag att den gör.

  Talmannen . − Tack, herr Heaton-Harris. Nu när allt klarats upp i London känner sig EU också mer tillfreds.

  Catherine Neris, för PSE-gruppen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill lyckönska föredraganden till ett utmärkt arbete och för att han har samarbetat så väl inom denna särskilt känsliga fråga.

I en tid av ökande handel, inte bara inom EU, utan även med tredjeländer, kommer öppnandet av marknader och den växande kommersiella verksamheten att utgöra viktiga utvecklingsfaktorer för Europa under många år framöver. Men den gradvisa undanröjningen av de hinder som definierar Europeiska ekonomiska samarbetsområdet öppnar även dörren för en rad olagliga aktiviteter som hotar genomförandet av den inre marknaden, där gemenskapens producenter och i förlängningen de europeiska konsumenterna blir de första offren. Detta problem är särskilt framträdande i jordbrukssektorn, där viktiga åtgärder för att ge jordbrukare ekonomiskt stöd och solidaritet har dragit till sig giriga blickar från den internationella brottsligheten i både liten och stor skala.

I detta sammanhang och med hänsyn till bristerna i de befintliga kontrollerna håller EU på att utrusta sig med en ny lagtext som kommer att möjliggöra en bättre spridning av information mellan medlemsstaterna när det gäller rörligheten för varor och de utredningar som pågår i de olika EU-länderna. Jag ser positivt på den kompromiss som har nåtts med rådet, som nu ger oss ett mer balanserat dokument som parlamentsledamöterna ska rösta om i morgon. Överenskommelsen bör, samtidigt som den fortsätter att skydda privatlivets olika aspekter, bidra till att öka effektiviteten inom övervakningsförfaranden och leda till en bättre samordning mellan var och en av medlemsstaterna av de åtgärder som vidtas.

När det gäller tullkontroller, liksom andra områden, är jag övertygad om att EU endast kan utvecklas genom en större kombination av insatser och genom att förena våra olika resurser så att vi kan ge våra medborgare den skyddsnivå som de önskar. I detta hänseende kan vi inte uppnå någon förbättring av de åtgärder vi har för att bekämpa bedrägerier utan att också bibehålla en konsekvent nivå av reglering, eftersom det är avgörande om vi ska behålla en sund och effektiv kontroll ovanifrån av den kommersiella verksamhet som är på gång både inom EU och med tredjeländer.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det var trevligt att höra synpunkterna från mina ärade kolleger från Storbritannien och deras berättelser om hur det går till i Storbritannien. Jag tycker att vi borde skriva ned det och översätta det till många språk, för jag tror att det i många medlemsstater händer att underordnade tjänstemän har ett dokument och förbereder olika rapporter om det. Jag tycker inte att vi ska skylla på den underordnade tjänstemannen utan snarare på departementet som låter det ske.

Jag vill bara påpeka för parlamentet att det finns oro över Storbritannien och Irland – och kommissionen kanske kan uppdatera mig, om det finns någon uppdatering i denna specifika fråga – för även om det finns stöd för principen om ömsesidigt bistånd mellan tullmyndigheterna tror jag att båda medlemsstaterna, Irland och Storbritannien, har reservationer om utbytet av information mellan dessa myndigheter avseende användningen av momsnummer i artikel 2af och hävdar att utbytet av information om momsnummer faktiskt är ett utbyte av skatteinformation som ligger utanför den föreslagna rättsgrunden. Vi kanske kan få en kommentar om detta.

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Även jag tycker att det är trevligt att höra hur saker diskuteras i Storbritannien. Jag kan dock försäkra er om att det som precis har sagts inte bara sker i Storbritannien.

Jag har träffat flera finanschefer och flera ministrar och lanserat idén om ömsesidigt administrativt bistånd, och jag hävdar att denna motvilja inte bara är begränsad till Storbritannien. Det har setts som en suspekt fråga, men jag kan försäkra er om att det inte finns några grunder för detta slags misstänksamhet. Som utredande organ inom kommissionen kan Olaf endast erbjuda en plattform för samarbete, och det står helt klart att momsbedrägerier endast kan bekämpas genom samarbete mellan medlemsstater och Europeiska kommissionen, helt enkelt för att stora bedrägerier endast kan ske över gränserna.

Det finns alltså ett verkligt behov av bättre samarbete och informationsutbyte. Jag kan inte kommentera den sista frågan när det gäller informationens innehåll. Vi talar bara om att underlätta kampen mot momsbedrägeri, som är en allvarlig typ av bedrägeri. Så kan alltså bli fallet, och det gläder mig att höra den åsikt som tydligt uttrycks att parlamentet stöder detta lagstiftningsförslag i den form som föreslås.

  Bill Newton Dunn, föredragande. − (EN) Herr talman! Jag vill tacka alla som deltog i diskussionen. Till Mairead McGuinness som företräder Dublin och hennes mycket insiktsfulla kommentar vill jag säga: Hon säger att detta är utbrett och bör nedtecknas, men hon känner säkert till att det fanns ett mycket känt tv-program för omkring 15 eller kanske till och med 20 år sedan i Storbritannien som hette Javisst, herr minister, där ministern, som var en klantskalle, inbillade sig att han hade full kontroll och så småningom befordrades till premiärminister. Men orden ”Javisst, herr minister” kom faktiskt från hans tjänstemän, som sa åt honom vad han skulle säga och göra – ”Javisst, herr minister. Nej, herr minister. Självklart är ni allsmäktig, herr minister”. Men det var tjänstemännen som hade kontrollen.

Detta hände för 20 år sedan och händer uppenbarligen ännu i dag. Och det händer över hela Europa, vilket är mycket intressant. Så vi kanske behöver ett uppdaterat europeiskt program – Ja, Herr Minister eller Sí, Señor Ministro. Men manusförfattarna kanske kunde underhålla oss med ett nytt program på samma tema, eftersom de gamla sanningarna fortfarande råder.

  Talmannen . − Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum den 19 februari 2008.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Bogdan Golik (PSE), skriftlig. – (PL) De senaste två utvidgningarna har lett till att EU:s land- och sjögränser har blivit avsevärt mycket längre. Detta kräver ett närmare samarbete mellan medlemsstater och mellan medlemsstaterna och kommissionen. Det kräver även en samordning och sammanhållning av åtgärder för att bekämpa internationell ekonomisk och finansiell brottslighet. Jag håller med föredraganden om att tredjeländernas roll inte bör förbises när det gäller dessa åtgärder. Jag stöder fullständigt att man på lämpligt sätt bemyndigar kommissionen så att den kan ge tekniskt stöd och utbildning till sambandspersoner från tredjeländer samt europeiska och internationella byråer och organisationer. Jag ser positivt på förslaget om att förbättra förfarandena för överföring av uppgifter som erhållits från en annan medlemsstat till tredjeländer. Jag är säker på att ändringsförslagen kommer att få en positiv effekt när det gäller att begränsa ekonomiska oegentligheter.

Jag vill lyfta fram texten i artikel 18a om kommissionens upprättande och handhavande av en databas för att bidra till att man kan upptäcka försändelser som kanske inte uppfyller tull- och jordbrukslagstiftningen. I detta sammanhang anser jag att man bör införa särskilda bestämmelser i texten för att ge varje medlemsstat tillgång till ovannämnda databas vid begäran om detta till kommissionen. I nuvarande form hänvisar texten till stöd till de behöriga myndigheterna.