Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2007/0028(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A6-0489/2007

Debatter :

PV 19/02/2008 - 5
CRE 19/02/2008 - 5

Omröstningar :

PV 21/02/2008 - 4.4
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0063

Debatter
Tisdagen den 19 februari 2008 - Strasbourg EUT-utgåva

5. Ackreditering och marknadsövervakning i samband med saluföring av produkter - Gemensam ram för saluföring av produkter - Tillämpning av nationella tekniska regler för varor som lagligt saluförs i en annan medlemsstat - Säkerhetsmärkning av konsumentprodukter (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av André Brie, för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om krav för ackreditering och marknadsövervakning i samband med saluföring av produkter (KOM(2007)0037 – C6-0068/2007 – 2007/0029(COD)) (A6-0491/2007),

– betänkandet av Christel Schaldemose, för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om en gemensam ram för saluföring av produkter (KOM(2007)0053 – C6-0067/2007 – 2007/0030(COD)) (A6-0490/2007), och

– betänkandet av Alexander Stubb, för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska föreskrifter på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut 3052/95/EG (KOM(2007)0036 – C6-0065/2007 – 2007/0028(COD)) (A6-0489/2007),

samt om

– en muntlig fråga till kommissionen från Arlene McCarthy, för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, om säkerhetsmärkning av konsumentprodukter (O-0009/2008 – B6-0009/2008).

 
  
MPphoto
 
 

  André Brie, föredragande. (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, ordförandeskapets företrädare, mina damer och herrar! Förordningen om ackreditering och marknadsövervakning är en komplicerad och juridiskt svår fråga och förordningen ser verkligen ut att vara ett mycket torrt och övervägande tekniskt dokument. Det råder dock inget tvivel om att den har mycket stor politisk betydelse för konsumenterna och för hela den europeiska ekonomin. Vi kan alla se de problem som fick kommissionen att utarbeta sitt förslag och som ligger bakom de otaliga ändringsförslag och beslut som utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd har antagit under debatterna. Jag ska begränsa mina synpunkter till tre specifika frågor.

För det första har ackreditering hittills inte reglerats på EU-nivå, även om det tillämpas i de flesta medlemsstater och har stor betydelse för marknadsövervakningsmyndigheternas arbete. Mot bakgrund av den inre marknaden och den fria rörligheten för varor i EU är det oerhört viktigt för konsumenterna att de uppenbara skillnaderna i marknadsövervakningsmyndigheternas kvalitet och effektivitet harmoniseras uppåt med hjälp av europeiska regler för ackrediteringsorgan. Därför har Europaparlamentet gått längre än kommissionens förslag i syfte att införa betydligt strängare skyldigheter för dessa organ och för medlemsstaterna. Förordningen innehåller ett tydligt förbud mot att kommersialisera ackrediteringsorganen, och det anges att de inte får vara vinstdrivande eller konkurrera med andra organ och att de ska vara oberoende och fungera som offentliga myndigheter.

För det andra visade bland annat förra årets fall med den amerikanska leksakstillverkaren Martell att gällande praxis, trots att konsumenternas och miljöns säkerhet och skydd regleras i många EU-riktlinjer och andra bindande standarder, ofta är otillfredsställande och att det dessutom finns stora skillnader när det gäller genomförandet av reglerna vid EU:s gränser och på den europeiska marknaden, samt att övervakningen i vissa fall är otillräcklig. Det finns naturligtvis ett behov av att ändra och förbättra enskilda direktiv, till exempel direktivet om leksakers säkerhet. Kommissionens huvudsyfte med sitt förslag till förordning var dock att förbättra, stärka och harmonisera marknadsövervakningssystemet. Europaparlamentet delar inte bara denna ståndpunkt utan har även utvecklat många aspekter av den och har byggt ut och skärpt medlemsstaternas och marknadsövervakningsmyndigheternas skyldigheter väsentligt, bland annat kraven på samarbete med tullmyndigheterna. Enligt vår mening innebar detta en sträng meddelandeskyldighet för myndigheterna och bestämmelser om att allmänheten har rätt att ta del av information. Det gläder mig att rådet och kommissionen har tillmötesgått Europaparlamentet på den punkten.

För det tredje anser jag personligen att den största framgång och främsta förbättring som parlamentet har åstadkommit är införandet av konsumentprodukter. Fördelarna med den här förordningen, som ligger i dess strikt bindande karaktär, kan kombineras med fördelarna med direktivet om allmän produktsäkerhet, som innehåller mycket detaljerade konsumentskyddsåtgärder, även om dess bindande verkan är minimal. Det här var den svåraste delen i våra diskussioner och förhandlingar med kommissionen och rådet, ur både juridisk och teknisk synpunkt. Det produktiva resultatet berodde tveklöst på att de tre institutionerna, trots att de förespråkade olika förhållningssätt, var överens om målen med utökat konsumentskydd och effektivare marknadsövervakning. Jag vill därför även tacka kommissionsledamöterna Meglena Kuneva och Günter Verheugen, kommissionens personal och våra förhandlingspartner från det tyska, det portugisiska och särskilt det slovenska ordförandeskapet för deras intensiva, konstruktiva och hänsynsfulla samarbete. Jag vill även ta tillfället i akt och tacka den nyligen bortgångne Michel Ayral som deltog i arbetet med att organisera det mesta av det här samarbetet. Det gör bara förlusten ännu större för oss allihop. Jag håller med ordförandeskapet om att vi utan de tre senaste ordförandeländernas övergripande samarbete knappast hade hunnit åstadkomma det resultat som vi nu har gjort.

Genom den här förordningen har den rättsliga grunden för konsumenternas hälsa och säkerhet, för miljöskydd och för lämplig produktkvalitet stärkts avsevärt. Det är nu upp till medlemsstaterna och kommissionen att ta till vara den här möjligheten och göra påtagliga förbättringar för konsumenterna. Jag vill även särskilt tacka skuggföredragandena, Christel Schaldemose och Alexander Stubb, för ett utmärkt samarbete med att ta fram det här paketet.

 
  
MPphoto
 
 

  Christel Schaldemose, föredragande. (DA) Fru talman, herr kommissionsledamot, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka er alla för det fantastiska samarbete vi har haft under arbetet med det här paketet. Det har varit spännande på många sätt. Som skuggföredragandena vet var det här mitt första betänkande under min tid i parlamentet och det har varit mycket lärorikt. Det har även varit en stor utmaning att arbeta med tre betänkanden och därmed även med andra föredragande. Det har varit spännande!

I slutändan har det gagnat vårt arbete att vi har haft tre betänkanden som har överlappat varandra på vissa områden, vilket innebär att vi nu har en sammanhängande lagstiftning för den inre marknaden som kommer att stärka denna marknad. Det pågår mycket diskussion om bättre lagstiftning, och även om kommissionen otvivelaktigt ibland har kliat sig i huvudet under förhandlingarna vågar jag nog ändå påstå att vårt arbete här är ett exempel på en god process. Vi har alla arbetat mycket effektivt tillsammans och åstadkommit ett mycket gott resultat. Vi har å andra sidan också haft väldigt många sammanträden för att nå hit.

Jag vill framhäva tre saker som vi har kämpat för från parlamentets sida i samband med ramen för saluföring av produkter – tre saker som vi har fått igenom och som gör att vi nu kan stödja den kompromiss som vi har åstadkommit och vara riktigt nöjda med den. För det första tycker jag att det har varit en stor seger för konsumenterna att vi har skärpt kraven på företagen genom hela försörjningskedjan. Alla som kommer i kontakt med en produkt kommer att vara ansvariga för att produkten är säker och uppfyller EU:s krav. Detta gäller såväl tillverkaren i Kina som importören i Köln och distributören i Köpenhamn. Det innebär helt konkret att en importör inte längre kommer att kunna frånsäga sig ansvaret om en importerad produkt visar sig vara farlig eller inte uppfyller EU:s regler i övrigt.

För det andra har vi i sista stund kommit överens om hur vi ska stärka CE-märkningen. Ända sedan vår allra första debatt i utskottet har det stått klart att det har varit ganska svårt att komma fram till hur vi ska lösa problemet. Vad innebär märkningen egentligen? Hur kan vi skärpa kontrollerna? Är den överhuvudtaget en trovärdig garant för säkerheten? Den lösning som vi har kommit fram till innebär att vi håller fast vid och stärker CE-märkningen. I framtiden kommer medlemsstaterna att kunna åtala företag och producenter som missbrukar CE-märkningen. Samtidigt kommer vi även att få en skärpt marknadskontroll, inte minst till följd av André Bries betänkande. Sammantaget innebär det att vi som konsumenter i framtiden i mycket större utsträckning kommer att kunna lita på de produkter som är försedda med märkningen.

Men – och det är den tredje punkten – vi har i förslaget även ålagt kommissionen att följa upp hur marknaden fungerar. CE-märkningen är inte nödvändigtvis lösningen på alla våra säkerhetsproblem på den inre marknaden. Märkningen är främst inriktad mot företagen och de myndigheter som har hand om marknadsövervakningen. Därför har vi i och med det här beslutet bett kommissionen att göra en undersökning av hur marknaden fungerar och en noggrann bedömning av konsumentsäkerhetsmärkningar i allmänhet. Kommissionen arbetar med detta och vi väntar mycket spänt på resultatet.

Det här beslutet räknas inte som lagstiftning i juridisk mening men det innehåller en tydlig politisk skyldighet som innebär att framtida produktlagstiftning kommer att bygga på den ram som vi har skapat i och med det här beslutet. Det betyder rent konkret att vi när vi nu ska påbörja arbetet med leksaksdirektivet kommer att överföra dessa definitioner och bestämmelser om företagen till leksaksdirektivet. Det innebär att vi faktiskt får en mycket säkrare inre marknad. Jag är helt säker på att vi härmed kommer att få en ökad säkerhet på den inre marknaden till förmån för både konsumenterna och företagen. Jag vill tacka er alla för ert samarbete och särskilt Alexander Stubb och André Brie.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Stubb, föredragande. (EN) Fru talman! Jag har fyra minuter och vill därför ta upp fyra punkter. Min första punkt är inte att det är Malcolm Harbours födelsedag, men det är det, och vi bör därför gratulera honom.

Den första punkten är att tacka de inblandade, för ingen kan ensam få igenom ett sådant här lagstiftningspaket. Jag vill börja med att tacka André Brie och Christel Schaldemose, som jag nästan skulle vilja kalla mina medföredragande. Det har varit jätteroligt att arbeta med er. Det här var det första lagstiftningspaketet även för min del och det visar att saker och ting kan fungera riktigt väl. Jag vill även tacka mina skuggföredragande, särskilt Mia De Vits, Heide Rühle och Toine Manders. Det har varit jätteroligt att arbeta med er också. Sedan vill jag tacka de tre inblandade ordförandeskapen. Först hade vi Frank Wetzel och det tyska ordförandeskapet. De gjorde att utmärkt arbete. Sedan hade vi Fernanda och det portugisiska ordförandeskapet. De gjorde också ett fantastiskt arbete. Slutligen visade slovenerna varför nya ordförandeskap och små ordförandeländer är så fantastiska. Ni gjorde också ett enastående arbete och jag tackar er därför så mycket, Vinka. Jag vill särskilt tacka kommissionen, kommissionsledamot Günter Verheugen och Simon Mordue på den politiska sidan, och sedan, på golvet så att säga, vill jag tacka Hans, Liliana och särskilt Michel Ayral, som André Brie redan har nämnt. Tyvärr gick Michel Ayral bort ganska plötsligt. Om jag fick välja skulle jag kalla det här för Ayral-paketet som en hyllning till hans arbete. Han var nämligen en fantastisk EU-tjänsteman av det slag vi behöver. Till sist vill jag tacka Luca från den juridiska avdelningen, Patricia från sekretariatet och särskilt min assistent Tuomas som har arbetat så hårt att han har skadat knäet. Hans vänstra knä ger med andra ord inte längre något ömsesidigt erkännande av hans högra knä och han kan inte vara med här i dag. Han har varit själen bakom hela paketet.

Min andra punkt är frågan om bakgrunden till ömsesidigt erkännande. För att uttrycka det enkelt hade vi Cassis de Dijon-beslutet 1979. Sedan dess har vi haft 300 rättsfall som visar att ömsesidigt erkännande inte fungerar. Sjuttiofem procent av alla varor är harmoniserade och tjugofem är det inte. Den harmoniserade andelen motsvarar 1 500 miljarder euro, eller med andra ord 1,5 triljoner euro, och den andel som inte är harmoniserad motsvarar 500 miljarder euro. Av dessa 500 miljarder euro är det problem med 150 miljarder euro. Kommissionen säger att om det ömsesidiga erkännandet fungerade skulle vår BNP öka med 1,8 procent. Kommissionen lade fram ett bra förslag. Tyvärr försökte medlemsstaterna vattna ur det. Som tur är skyddade vi i Europaparlamentet den inre marknadens intressen och drev igenom ett ambitiöst paket.

Den tredje punkten är frågan om vad vi har gjort. Vilka rättegångsfrågor har vi ändrat? För att uttrycka det enkelt har det hittills tagit två till tre år för små, medelstora eller stora företag att driva ett mål om ömsesidigt erkännande i domstol. Det behövs egentligen inte längre eftersom vi har flyttat över bevisbördan till medlemsstaterna. Det innebär att en medlemsstat vid en rättegång som varar 20–60 dagar måste lägga fram – och jag betonar ordet – bevis för att en viss regel inte tillämpas i en annan medlemsstat. Vi har alltså flyttat bevisbördan. Det jag vill säga till alla små och medelstora företag i Europa är att ni aldrig mer kommer att behöva fylla i en blankett för att ansöka om att få tillträde till marknaden i ett annat land. Nej, det råder fri rörlighet för varor. Ring oss, ring mig, om ni har problem. Ni ska inte behöva ansöka.

Den fjärde och sista punkten jag ville ta upp handlar om konkreta fall och de områden som det gäller. Svaret är cyklar, byggnadsställningar, brandlarm, bröd, vegetabiliska produkter och så vidare. Principen om ömsesidigt erkännande gäller en enormt stor marknad. Min sista punkt, när jag tackat, gett en bakgrund till de ändrade rättegångsreglerna och nämnt några konkreta fall, är att europeiska företag aldrig mer ska behöva avstå från att lansera en produkt på ett annat lands marknad.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Herr Stubb! Alltid lika underhållande.

 
  
MPphoto
 
 

  Arlene McCarthy, frågeställare. – (EN) Fru talman! Även jag vill inför ledamöterna lovorda det utmärkta arbete med varupaketet som utförts av föredragandena André Brie, Christel Schaldemose och Alexander Stubb, som jag tror är förstagångslagstiftare allihop. Jag tror att det är deras första betänkande här i parlamentet och jag måste säga att de har gjort ett mycket bra arbete tillsammans med personalen. Vi måste tacka kommissionsledamoten själv, som har visat engagemang och hängivenhet i frågan, och rådet och ordförandeskapet än en gång, som har gjort allt det här möjligt.

Jag anser att vi har lyckats få till stånd en överenskommelse som kommer att öka rörligheten för säkra produkter på den inre marknaden, samtidigt som vi inför ett striktare system för att upptäcka farliga varor och förhindra att de kommer ut på marknaden. Naturligtvis bibehåller vi också de strikta regler som vi redan har när det gäller livsmedelssäkerhet, medicinsk utrustning och blodprodukter. Som Alexander Stubb sa kommer det när paketet har antagits att bli lättare både för små och medelstora företag och för andra företag att sälja sina produkter – vanliga hushållsartiklar, cyklar, stegar, tankar, containrar osv. – samtidigt som konsumenterna drar nytta av ett större utbud av högkvalitativa och säkra produkter.

Vi har dock sagt klart och tydligt att den fria rörligheten för varor inte får äventyra säkerheten. Tvärtom har föredragandena i paketet försökt att införa de grundläggande krav som behövs för att öka säkerheten och efterlevnaden. Det har man gjort genom att klargöra att alla produkter som släpps ut på marknaden, inbegripet import från tredjeländer, måste följa lagen, oavsett om det rör sig om ett direktiv om leksakers säkerhet eller direktivet om elektrisk utrustning, genom att klargöra att alla ekonomiska aktörer är juridiskt ansvariga – och skadeståndsskyldiga – för produkter som släpps ut på marknaden och för att den information som de tillhandahåller är korrekt, genom att stärka det nuvarande CE-märkningssystemet för att öka konsumenternas kunskap och tilltro till produkterna och genom att öka samordningen och samarbetet mellan marknadsövervakningsmyndigheterna, särskilt för att de ska kunna agera snabbare i nödsituationer när det gäller att upptäcka och dra tillbaka produkter som inte är säkra.

Jag återvänder till exemplet med leksaker. Även om jag skulle vilja betona att den amerikanska lagstiftningen om leksakers säkerhet är mindre strikt än EU:s när det gäller krav på tester och standarder och att man i USA har större problem med felaktiga leksaker dröjde det trots detta till september innan medlemsstaterna vidtog åtgärder och drog tillbaka en felaktig leksak från EU-marknaden, som man i USA dragit tillbaka redan i juli. Det är därför som de förändringar som våra föredragande har gjort för att få till stånd snabbare insatser är så viktiga.

Om vi ska vinna konsumenternas förtroende måste vi se till att det inte finns några kryphål för felaktiga eller farliga produkter. Jag menar att det budskap som parlamentet kommer att sända ut i dag genom att rösta igenom dessa nya åtgärder är att vi vill ha fri rörlighet för varor och öka konkurrensen och konsumenternas valfrihet. Vi kommer dock inte att kompromissa om säkerheten och har därför skärpt övervakningen av att lagstiftningen följs och gett CE-märkningen det rättsliga skydd som den förtjänar för att se till att importörer och tillverkare kan åtalas om de brister i sitt konsumentskyddsansvar.

Herr kommissionsledamot! Jag vill därför tacka er för ert konstruktiva och intensiva arbete. Vi välkomnar att ni nu har lagt fram det nya direktivet om leksakers säkerhet. Det är bara ett av många direktiv i det lagstiftningspaket som vi driver igenom i dag. Som ordförande för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd vill jag därför be er att ta itu med några av viktigaste framtida frågorna för att öka konsumenternas förtroende och garantera deras säkerhet och medvetenhet.

Jag har två produkter här i dag. Den ena är en leksakssäl och den andra en elektrisk vattenkokare. Den ena har ingen CE-märkning medan den andra har det. Den förstnämnda omfattas därför förmodligen inte av direktivet om leksakers säkerhet, medan vi utgår från att den andra omfattas av direktivet om elektrisk utrustning. Konsumenterna är dock förvirrade. De tror att detta också innebär att vattenkokaren är säker. Det betyder inte att den är säker. Det betyder att den uppfyller kraven i direktivet om elektrisk utrustning. Därför ber vi er i dag om tre saker: att undersöka tanken på en kompletterande märkning för att ge konsumenterna bättre information om produktsäkerhet, att göra en grundlig undersökning för att utreda om en sådan märkning vore genomförbar och dess eventuella fördelar och nackdelar för alla berörda parter, inklusive företag och konsumenter, och att undersöka möjligheten att öka CE-märkningens trovärdighet med hjälp av åtgärder för skärpta tullkontroller inom och utanför EU för att se till att vi får ett slut på konsumenternas förvirring kring CE-märkningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrej Vizjak, rådets ordförande. (SL) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det är en stor ära för mig att vara med er i dag vid Europaparlamentets plenarsammanträde och debattera produktpaketet. Den fria rörligheten för varor är tveklöst en av den europeiska integrationens hörnstenar.

Det är mycket glädjande att vi i år, när vi firar tullunionens 40-årsjubileum och är inriktade på att se över hur den inre marknaden fungerar, kan bidra till att förbättra den europeiska marknaden ytterligare. Den fria rörligheten för varor är ett av de områden där Slovenien först kom i kontakt med EU-lagstiftningen. Jag är därför extra nöjd över att vi under det slovenska ordförandeskapet kommer att ha möjlighet att bekräfta överenskommelsen genom det här produktpaketet, som utgör en ny milstolpe i byggandet av EU:s inre marknad.

Jag bör nämna att det i år, under det slovenska ordförandeskapet, redan har hållits runt 30 eller 35 sammanträden på alla nivåer, och vi är bara i mitten av februari. I slutet av november fanns det omkring 300 ändringsförslag till texten. Vi tackar er alla för dem, särskilt er som arbetade hårt för att åstadkomma det här resultatet.

Jag håller med om att produktpaketet vid första anblicken verkar mycket tekniskt. Jag är dock övertygad om att europeiska företag mycket tydligt kommer att signalera att lagstiftningen kommer att få en direkt inverkan på deras affärsmetoder.

Lagstiftningspaketet ger tydlig information till medlemsstaterna om vad som är tillåtet och vad som inte är det i hanteringen av produkter som företagen vill marknadsföra. Å andra sidan kommer företagen att veta vad de kan förvänta sig av de nationella myndigheterna. De kommer att känna till förfarandena, hur lång handläggningstiden kommer att vara när produkterna tillhör en kategori där det inte finns någon harmoniserad gemenskapslagstiftning och hur de ska gå till väga om de ska dra tillbaka produkterna från marknaden.

Detta är särskilt viktigt för små och medelstora företag där administrationen utgör en oproportionerlig påfrestning jämfört med i andra företag. De kommer att märka att administrationen blir mycket enklare med den nya lagstiftningen och att produktpaketet kommer att gynna europeiska företag. Det råder inga tvivel om det.

Det kommer dock även att gynna de europeiska konsumenterna, vilket jag tycker är särskilt viktigt. Förordningen om ackreditering och marknadsövervakning har gjort det möjligt för oss att skärpa marknadsövervakningen. Vi kommer därmed att kunna se till att konsumenterna har bästa möjliga tillgång till säkra produkter som uppfyller alla krav.

På samma sätt kommer vi att se till att det finns en god övervakning av produkter som förs in i EU från tredjeländer och att vi i framtiden slipper produkter på den europeiska marknaden som är hälsovådliga för medborgarna och, ännu värre, barnen.

Medlemsstaternas förfaranden för att hantera osäkra produkter har nu blivit mycket tydligare. Kopplingen till lagstiftningen om allmän produktsäkerhet är också tydlig. Enligt min mening kommer detta att innebära att vi så direkt som möjligt kan öka medborgarnas förtroende för EU:s inre marknad.

Jag vill nämna att produktpaketet också är en del i insatsen för att skapa ett bättre lagstiftningsklimat.

Europeiska kommissionen och de båda lagstiftande institutionerna har en tydlig plan med beslutet om en gemensam ram för saluföring av produkter. De viktigaste delarna av denna bör finnas med i EU:s framtida tekniska lagstiftning. Detta kommer att göra EU:s lagstiftning mer heltäckande och göra det lättare för medlemsstaterna att genomföra den.

Jag är övertygad om att den nya lagstiftningen kommer att bidra till en effektivare organisation av den nationella administrationen och göra det möjligt för företag och medborgare att verka mer öppet. Den kommer att stärka och förenkla samarbetet mellan medlemsstaterna och därmed bidra till bättre förbindelser mellan institutioner för ackreditering och övervakning av EU:s marknad.

Slutligen vill jag be att få tacka föredragandena, Christel Schaldemose, Alexander Stubb och André Brie, för deras synnerligen tillmötesgående och konstruktiva samarbete. Jag vill även tacka kommissionen och kommissionsledamot Günter Verheugen för deras outtröttliga stöd och råd när det gäller utformningen av den slutliga överenskommelsen mellan Europaparlamentet och rådet. Allt detta har gjort att vi på oerhört kort tid har lyckats utforma en harmoniserad och i mitt tycke utmärkt slutlig text när det gäller alla de tre dokument som debatten gäller.

Jag anser att vi tillsammans har bevisat att EU-institutionerna är enade och effektiva när det handlar om de europeiska medborgarnas och den europeiska ekonomins välbefinnande.

Tack för ert arbete och er uppmärksamhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. (DE) Fru talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Det övergripande målet med det initiativ som vi presenterade för nästan precis ett år sedan var att optimera den fria rörligheten för varor på EU:s inre marknad och samtidigt öka konsumenternas och företagens förtroende för de regler som reglerar den inre marknaden.

Jag vill tacka er alla i dag för att ni så helhjärtat har ställt er bakom detta mål. Det är verkligen anmärkningsvärt att vi har lyckats få till stånd detta komplicerade och ibland mycket tekniska paket på så kort tid. Framgången beror på alla inblandades oerhörda engagemang och jag vill särskilt tacka föredragandena, Christel Schaldemose, André Brie och Alexander Stubb.

Jag är de tre föredragandena mycket tacksam för att de i sina anföranden hyllar vår avlidne kollega Michels Ayrals ledande roll. Han var faktiskt arkitekten bakom paketet och jag måste erkänna att jag ibland hade känslan av att han var den ende som förstod det fullt ut.

Jag tackar även det slovenska ordförandeskapet för att det har gjort projektet till en prioriterad fråga på sin dagordning. Det är en fin fjäder i hatten för det slovenska ordförandeskapet att vi kan anta paketet i dag.

Jag är också den förste att erkänna att kvaliteten på detta heltäckande lagstiftningspaket har ökat efter behandlingen i parlamentet, och det gläder mig att så är fallet. Det är ett skolexempel på hur EU-institutionerna ska samarbeta.

Vi kan därför presentera ett paket som kommer att gynna alla aktörer på den inre marknaden – företag, särskilt små och medelstora företag, och framförallt konsumenterna.

Förordningen om ömsesidig ackreditering kommer att göra det lättare för företag att i framtiden saluföra sina produkter i hela Europa utan att hindras av olika nationella regler. Alla här är medvetna om att dessa olika nationella regler väldigt ofta historiskt grundar sig i ren och skär protektionism. På så sätt kommer de främsta vinnarna att vara småföretag eftersom det är de som har svårast att övervinna dessa administrativa hinder.

Enligt min mening är den sista aspekten särskilt viktig för det allmänna politiska läget. För närvarande har vi över 23 miljoner små och medelstora företag i Europa. De utgör 99 procent av alla företag i Europa. Det finns endast 44 000 företag i hela Europa som inte räknas till kategorin små och medelstora företag.

Något som är ganska överraskande är att endast 8 procent av våra företag exporterar utanför sina nationella gränser, antingen inom eller utanför EU:s inre marknad. Över 90 procent av alla europeiska företag håller sig med andra ord till den inhemska marknaden och utnyttjar inte alls den inre marknadens fördelar. Jag menar att en av de främsta anledningarna är att den dagliga tillämpningen av reglerna för den inre marknaden medför alltför många praktiska problem. Våra förslag tog avstamp i denna utgångspunkt.

Förordningen om ackreditering och marknadsövervakning kommer att göra reglerna för den inre marknaden märkbart effektivare, och ett av de främsta syftena med dessa regler är naturligtvis att garantera produktsäkerheten. De nya reglerna innebär också att vi hädanefter ordentligt kommer att kunna kontrollera att de produktstandarder som vi kommer att ha uppfyller säkerhets- och kvalitetskraven.

På så sätt kompletterar vi för första gången den inre marknadens tekniska föreskrifter med en övervakningspolitik för den inre marknaden. Därmed tar vi ett stort steg mot ökad produktsäkerhet.

Frågan om CE-märkning har fått särskilt stor uppmärksamhet under de föregående överläggningarna och även under dagens debatt. Jag vill först av allt säga att det gläder mig att se att parlamentet stärker CE-märkningen för att den ska kunna spela en effektivare roll när det gäller att garantera produktsäkerheten.

Jag håller ändå definitivt med Arlene McCarthy om att CE-märkningen ger upphov till ett antal frågor som har dykt upp under de många år som gått sedan den först togs i bruk. Ett exempel är frågan om en enhetlig europeisk säkerhetsmärkning, som Arlene McCarthy också nämnde. Jag har förmånen att kunna berätta för er att kommissionen är beredd att presentera den studie som parlamentet har begärt och att vi redan har påbörjat det förberedande arbetet, för jag anser att projektet är en angelägen fråga, samt att vi ska presentera studien så snart som möjligt.

Som ni vet skapades CE-märkningen på den tiden inte som en källa till konsumentinformation. Det är ett missförstånd som återkommer om och om igen. CE-märkningen bekräftar bara att en produkt överensstämmer med all tillämplig lagstiftning. CE-märkningen betyder naturligtvis ingenting för konsumenterna om de inte känner till de bestämmelser som gäller för produkten i fråga. Jag behöver väl knappast säga att detta helt klart är att begära för mycket av konsumenterna.

Visserligen är CE-märkningen i de flesta fall även en säkerhetsmärkning, men inte alltid och inte bara. Ändå är den viktigaste informationen för konsumenterna om produkten faktiskt är säker. Av det skälet håller jag helt med parlamentet, och kommissionen ser också behovet av att noggrant granska hela CE-märkningssystemet.

Vi överväger även frågan om det är möjligt och lämpligt att införa ytterligare en märkning. Vi behöver noga undersöka om det är genomförbart och vilka konsekvenser det skulle få för alla berörda parter. I vilket fall som helst är kommissionen öppen för alla förslag i frågan och beredd att samarbeta på alla sätt med parlamentet och rådet.

Som ett led i vårt pågående arbete undersöker vi naturligtvis även vad det skulle kosta att införa ett nytt system och att anpassa nuvarande system och – ännu viktigare – hur detta skulle kunna hjälpa konsumenterna, tillverkarna, handlarna och de offentliga myndigheterna genom att öka prisvärdheten.

En annan viktig fråga som för närvarande håller på att undersökas rör sambandet mellan specifika märkningar för konsumenter och alla andra märkningar, däribland CE-märkningen.

När det gäller frågan om att öka CE-märkningens trovärdighet genom skärpta kontroller av produkter som kommer från länder utanför EU, kommer förordningen om ackreditering och marknadsövervakning, så fort medlemsstaterna har genomfört den, att avsevärt bidra till en lösning av frågan. Jag anser att det är särskilt viktigt att komma ihåg att människor ser produktsäkerheten som en måttstock för hela den inre marknadens trovärdighet.

Beslutet om en gemensam ram för saluföring av produkter är särskilt viktigt när det gäller framtida lagstiftning. Genom beslutet fastställs standarder som kommer att tillämpas i vår framtida lagstiftning. Å ena sidan är det avsett att garantera en hög säkerhetsnivå, ett mål som till exempel återspeglas i bestämmelserna om importörernas ansvar. Å andra sidan kommer det att bidra till att göra lagstiftningen mer sammanhängande och på så sätt göra det lättare för företag att följa reglerna i praktiken.

Beslutet har redan resulterat i ett första direktiv som lagts fram för parlamentet, nämligen direktivet om leksakers säkerhet, som kommissionen redan har antagit. Andra exempel kommer inom kort.

Kommissionen är mer än nöjd med det politiska resultat som framträder här i dag. Jag tackar er för ert aktiva intresse och för era insatser, som har medfört att det här paketet om ett av de viktigaste europeiska integrationsprojekten, dvs. inrättandet av en verkligt effektiv inre marknad, utgör ett reellt framsteg som tar den inre marknaden till en ny kvalitetsnivå.

Vi kommer därmed så nära det går ett fullständigt förverkligande av den inre marknaden. Jag använder avsiktligt orden ”så nära det går”, för jag vill betona att vi aldrig kommer att få en fullständig harmonisering av EU:s inre marknad, och det tror jag inte heller att vi egentligen vill ha. Mot bakgrund av EU-ländernas vitt skilda traditioner och behov måste vi alltid ha kvar ett visst mått av handlingsfrihet för att kunna tillgodose dessa behov och bevara dessa traditioner.

Vi måste göra en noggrann avvägning här, men som jag sa kommer vi med de här bestämmelserna så nära som det överhuvudtaget går ett fullständigt förverkligande av den inre marknaden. Jag menar att detta utgör ytterligare ett stort bidrag till ökad tillväxt och sysselsättning i Europa och att det därför ger ytterligare ett svar till dem som undrar vad EU gör för att möta 2000-talets ekonomiska utmaningar.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Helmuth Markov, föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel. (DE) Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot! Utskottet för internationell handel är helt nöjt med innehållet i André Bries betänkande. Han och de andra ledamöterna i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd har gjort ett mycket bra arbete och har formulerat en balanserad ståndpunkt i denna komplicerade men viktiga fråga.

Vid första anblicken är förordningens effekter på utrikeshandeln minimala. Jag tror dock att det håller på att utvecklas ett allt närmare samband mellan den inre marknaden och utrikeshandeln. Vi måste noggrant bedöma och ta itu med de möjligheter och risker som uppstår ur vår allt öppnare marknad. EU har en viktig roll att spela när det gäller att garantera att den inre marknaden fungerar som den ska, och EU får inte låta detta äventyras av aktörer utanför eller inom gemenskapen.

Det gläder mig att det ansvariga utskottet har godtagit förslagen från utskottet för internationell handel om att begränsa marknadstillträdet för produkter med falsk eller missvisande CE-märkning. Detta kommer nämligen att göra det lättare att se till att konsumenterna får tillförlitlig och öppen information och skapa större möjligheter att ta itu med missbruk som strider mot nationell och europeisk lagstiftning.

I det här läget vill jag betona att vi måste ägna större uppmärksamhet åt övervakning av produkter från länder utanför EU. Det handlar inte om protektionism. Faktum är att även om det finns regler så överträds de mycket oftare i länder som har mindre stränga kontroller än EU. Det är ett annat sätt att se till att vi inte ger några fördelar till tillverkare som, förutom att de eventuellt är belägna i länder utanför EU för att dra nytta av låga produktionskostnader, även försöker spara pengar genom att kringgå de tekniska och juridiska krav som EU har infört för att skydda sina medborgare.

För övrigt kan vissa av de upplevda fördelarna med att förlägga verksamheten till lågkostnadsländer tyckas lockande ur ett affärsperspektiv, men det kan ha en mycket skadlig miljöpåverkan och är helt oacceptabelt ur ett socialt perspektiv. För att återgå till betänkandet är en annan glädjande aspekt att utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd har antagit förslaget från utskottet för internationell handel om möjligheten till strängare påföljder vid upprepade överträdelser.

Vi är också mycket nöjda med Christel Schaldemoses betänkande. Det återspeglar verkligen andemeningen i de ändringsförslag som utskottet för internationell handel lagt fram, om än inte alltid deras bokstav. Det är värt att betona att det nya förslaget innebär att alla marknadsaktörer som ägnar sig åt handel har samma ansvar, oavsett om de är producenter, importörer eller handlare. Ett annat viktigt inslag är att importörer av produkter från länder utanför EU måste se till att de aktuella varorna uppfyller gällande gemenskapskrav.

Bakgrunden till våra ändringsförslag var en önskan om att se till att importörerna tillsammans med de utländska producenterna får bära ansvaret för all förlust eller skada som orsakas av produkter som är skadliga eller som strider mot reglerna. Syftet med förslaget är att få importörerna att noggrannare kontrollera om tillverkarna uppfyller sina juridiska skyldigheter. Vi avser att göra detta genom att signalera att det kan bli ett dyrt misstag att släppa ut varor på den inre marknaden utan noggrann kontroll. Detta kommer inte bara att bidra till rättvis konkurrens i EU utan även minska incitamenten för att flytta produktionsanläggningar till länder utanför EU där lagar och förordningar är mindre stränga än här.

Jag stöder även rekommendationen i betänkandet om att låta medlemsstaterna ansvara för att upprätta ett kraftfullt, effektivt och flexibelt marknadsövervakningssystem på sina respektive territorier och att kräva att de avsätter tillräckligt med kunskap och resurser för detta ändamål. De föreslagna bestämmelserna måste genomföras korrekt om vi vill att våra marknadsregler ska tillämpas korrekt och att de europeiska konsumenterna ska skyddas från produkter som är farliga eller strider mot gemenskapslagstiftningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Liese, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag talar i egenskap av föredragande för miljöutskottets yttrande över Briebetänkandet,och jag avser att främst fokusera på marknadsövervakning, som har varit en viktig fråga för oss i utskottet.

De senaste månaderna har människor ofta frågat vad ”CE” egentligen betyder, vad dessa två bokstäver står för. Som vi vet betecknar de egentligen överensstämmelse med EU-regler. Under CE-debatten har det dock cirkulerat ett skämt om att CE i själva verket står för ”Chinese export”, dvs. kinesisk export. Det är tråkigt att CE-märkningen används av tillverkare som inte följer reglerna. Så är det inte alltid, men jag är rädd för att missbruket är utbrett i Fjärran Östern. Detta missbruk är oacceptabelt eftersom det utgör en risk för konsumenterna, folkhälsan och miljön, men det drabbar också de företag som följer reglerna.

Låt mig säga klart och tydligt att det inte får göra företag mindre konkurrenskraftiga att följa EU-reglerna. Företagen ska inte heller gynnas av att strunta i reglerna. Miljöutskottet har därför tidigare, till exempel i samband med direktivet om ekodesign för energianvändande produkter, förespråkat en skärpt marknadsövervakning. Det är därför glädjande att kommissionen har kommit med det här förslaget. Vi menar att det har tagit alltför lång tid att göra det, men bättre sent än aldrig. Vi välkomnar alltså att vi nu har fått till stånd en snabb överenskommelse. I likhet med utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd anser miljöutskottet att de övergångsperioder som kommissionen föreslagit var alldeles för långa. Vi bör se till att reglerna träder i kraft så snart som möjligt. Det kompromissdatum som fastställdes till den 1 januari 2010 är inte vad vi ville ha men det är åtminstone en förbättring jämfört med kommissionens förslag, vilket är fallet även på många andra områden.

Jag vädjar till medlemsstaterna att avsätta den personal och vidta de åtgärder som behövs för att snabbt förbättra marknadsövervakningen och att inte utnyttja övergångsperioden. Vi måste handla snabbt för konsumenternas skull och för de ärliga företagens skull.

 
  
MPphoto
 
 

  Karin Scheele, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. (DE) Fru talman! I likhet med många andra vill jag be att få gratulera föredragandena. Jag har sällan upplevt en så konfliktfri debatt här i parlamentet om ett förslag för ökat konsumentskydd och fördelar för företagen.

Jag utarbetade yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet över Schaldemosebetänkandet. Utskottet förkastade kommissionens förslag till beslut eftersom vi fortfarande inte vet varför kommissionen valde just det instrumentet i stället för att föreslå juridiskt bindande regler i en så viktig fråga. Jag vill trots det tacka och lyckönska föredraganden från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Det rådde även stor skepsis kring den utbredda tillämpningen av den s.k. nya metoden, eftersom den innebär att tillverkarna själva intygar att varorna överensstämmer med lagstiftningen. Den nya metoden försvagar även marknadsövervakningen genom att omvänd bevisbörda införs. Vi förespråkar därför bestämt den kompromiss som innebär att det ska avgöras från fall till fall när den nya metoden ska tillämpas.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Březina, föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. (CS) Fru talman, mina damer och herrar! Först och främst vill jag uttrycka min uppskattning för alla föredragandenas utmärkta arbete med det här paketet. I egenskap av föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi över det betänkande som Alexander Stubb har presenterat kommer jag i mitt inlägg att ta upp en grupp på omkring 25 procent av alla produkter, som är föremål för den s.k. principen om ömsesidigt erkännande av tekniska föreskrifter medlemsstaterna emellan. Den berörda varumarknaden är värd runt 500 miljarder euro. Den här kategorin omfattar byggprodukter, ädelmetallprodukter, barnomsorgsprodukter och mycket mer.

Trots att EG-domstolen fastställde principen om ömsesidigt erkännande i sin dom i målet Cassis de Dijon för nästan 30 år sedan återspeglas detta inte alltid i verkligheten. Det är därför som denna lagstiftning behövs och är så viktig. Medlemsstaterna missbrukar ofta sin ställning och hindrar systematiskt produkter som lagligen saluförs på marknaden i en annan medlemsstat från att släppas ut på den egna marknaden. Bortsett från de ekonomiska förluster som drabbar små och medelstora företag, som särskilt påverkas av lagstiftningen, utgör medlemsstaternas missbruk en extra administrativ börda för de berörda företagarna. Företagare som vill importera varor till dessa medlemsstater måste rätta sig efter nationella organ och myndigheter och införa ytterligare krävande administrativa förfaranden. Om produkterna inte anpassas till det icke-harmoniserade området måste de avstå från att exportera dem.

Principen om ömsesidigt erkännande kan genomföras mer effektivt om vi inför ett tydligt förfarande, bevisbörda, tidsfrister och skyldigheter både för företagaren och för de myndigheter som väljer att frångå principen. Detta kommer att bidra till att uppnå fri rörlighet för varor, vilket är en av de fyra grundläggande friheterna. Det kommer också att korrigera obalansen mellan företagarna och de myndigheter som ansvarar för marknadstillträde. Jag är övertygad om att det huvudsakliga målet med det här förslaget kommer att uppfyllas och att de europeiska konsumenterna kommer att vara de som gynnas mest av att principen upprätthålls och tillämpas effektivt.

 
  
MPphoto
 
 

  John Purvis, föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. − (EN) Fru talman! Jag var föredragande för yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi över två av de tre betänkandena i paketet. Inför omröstningen i utskottet utsattes vi för starka påtryckningar utifrån. Vid första anblicken verkade de rimliga under förevändningen att garantera säkerhet och kvalitet, men de var i själva verket illa dold protektionism mot konkurrensen från importen till EU.

Eftersom vi tror på ett EU med en fri marknad, och förhoppningsvis en värld med fria marknader, och eftersom vi tror att den fria handeln är viktig för både EU:s och våra handelspartners utveckling och välstånd, måste vi vara mycket försiktiga med att utan eftertanke gå mot ökad protektionism.

Utskottets yttrande tonades ned i det avseendet, och det gläder mig att de flesta alltför protektionistiska inslagen har modererats, tack vare insatserna från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd.

Importörer och distributörer kommer fortfarande att ha rätt att anpassa produkter till EU:s marknad och blir i så fall helt riktigt ansvariga för att lagstiftningen följs. Å andra sidan noterar jag att de fortfarande måste säkerställa – jag citerar ”säkerställa” – att de produkter som de för ut på marknaden utan ändring överensstämmer med EU:s lagstiftning. Jag anser att ordet ”kontrollera” vore lämpligare än ”säkerställa”, och jag är intresserad av att höra kommissionsledamotens åsikt om huruvida ”säkerställa” i det här sammanhanget är förenligt med Världshandelsorganisationens föreskrifter och med EU:s åtagande om fri handel i allmänhet.

Det gläder mig också att det inte längre finns någon hänvisning till direktivet om allmän produktsäkerhet. Vad jag förstår kommer konsumenterna fortfarande att skyddas mot farliga produkter genom direktivet om allmän produktsäkerhet, oavsett om det införlivas i den här specifika lagstiftningen eller inte.

Att införliva det skulle bara öka den onödiga byråkratiska bördan i samband med produktion och bedömning av produkter som inte ens är avsedda för konsumentmarknaden. Det är också viktigt för den europeiska industrin att man förstår CE-märkningens verkliga betydelse och innebörd, och jag anser att detta är ett steg framåt. Det gläder mig dock att kommissionsledamoten har sagt att han överväger om det finns ytterligare önskvärda åtgärder, så länge de förslag som läggs fram alltid är genomförbara för EU:s industri och exportörer till EU.

Sammantaget anser jag att betänkandets andemening nu är godtagbar. Jag förväntar mig faktiskt att mina kolleger från de socialdemokratiska och liberala grupperna i industriutskottet kommer att inse att det här är ett någorlunda lyckat och godtagbart resultat.

När det har genomförts ser vi i industriutskottet fram emot ett effektivt fullbordande av den inre marknaden för varor med höga och effektiva konsumentskyddsstandarder. Det här är en stor framgång för EU med nästan ofattbara ekonomiska fördelar för våra väljare.

 
  
MPphoto
 
 

  Jacques Toubon, föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. (FR) Fru talman, kolleger! Som föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor vill jag först applådera det utmärkta arbete som utförts av vår kollega Alexander Stubb, som vi – ska jag tillägga – haft ett nära samarbete med. Det gläder mig att se att det i enlighet med våra förslag har införts tydliga definitioner av vad som utgör en teknisk föreskrift och av undantagen, och jag är särskilt glad över att det svåra språkproblemet har lösts.

Alla är vi också medvetna om att direktivet om allmän produktsäkerhet har getts företräde i ett av skälen, och jag kommer att gå in på det om en stund. I Briebetänkandet har vi dessutom en försäkran om att industriprodukter kan göras så säkra som möjligt.

När det gäller den omvända bevisbördan, som är den grundläggande principen i texten om ömsesidigt erkännande, har vi även lyckats göra vissa ekonomiska aktörer ansvariga och inte bara administrativa myndigheter. Slutligen, när det gäller förordningens ikraftträdande, anser jag att en tidsfrist på nio månader är tillräcklig. Detta var de huvudpunkter i mitt yttrande som tagits med.

När det gäller de tre texterna som paket skulle jag säga att man – tack vare de tre föredragandena och de mycket grundliga diskussionerna i alla utskotten – har lyckats förena öppnandet av den inre marknaden, med andra ord undanröjandet av hinder, med det säkerhetstänkande som har blivit så tydligt, särskilt sedan förra sommaren. När det gäller ömsesidigt erkännande har vi hittat intelligenta lösningar i fråga om ädelmetaller och vapen, som båda varit problematiska frågor.

När det gäller övervakning och produktmärkning menar jag att möjligheten att se över direktivet om allmän produktsäkerhet är oerhört viktig, liksom yrkandet på regler för nationell märkning och kravet på en studie om europeisk märkning. Jag anser att vi har ett förstklassigt lagstiftningspaket framför oss.

 
  
MPphoto
 
 

  Othmar Karas, föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag är föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över förslaget till en gemensam rättslig ram för saluföring av produkter. Vi är alla överens – och kommissionsledamoten tog också upp den här punkten – om att produktsäkerhet handlar om trovärdighet. Trovärdighet skapar förtroende, och trovärdighet och förtroende skapar en bättre inre marknad.

När det gäller förordningen fokuserade utskottet för rättsliga frågor på tre huvudpunkter. Den första är att utformningen och tillverkningen av produkter måste uppfylla gällande krav. Det är inte bara en fråga om handlarnas ansvar. Nej, det handlar främst om producenternas ansvar. Handlare och konsumenter måste kunna lita på de ekonomiska aktörer som släpper ut produkter på gemenskapsmarknaden. Handlarnas skyldigheter bör begränsas till specifika kontroller.

Vår andra centrala punkt, som var av särskilt intresse för mig, handlar om rollen för importörerna, som har ett särskilt ansvar. Importörer har ingen kontroll över produkternas utformning eller hur de tillverkas, men eftersom de släpper ut varor på gemenskapsmarknaden måste de ändå garantera att produkterna överensstämmer med alla tillämpliga bestämmelser.

Den tredje punkten handlade om att tydligt definiera och begripliggöra CE-märkningen, som inte är en kvalitetsmärkning utan endast visar att produkterna överensstämmer med alla tillämpliga bestämmelser i gemenskapslagstiftningen. Vi tackar alla som har medverkat i processen för samarbetet och välkomnar de betänkanden som vi föreslås anta.

 
  
MPphoto
 
 

  Malcolm Harbour, för PPE-DE-gruppen. (EN) Fru talman! Eftersom min kollega Alexander Stubb avslöjade att det var min födelsedag i dag vill jag tacka alla föredragandena och ledamöterna, för vad vore en bättre födelsedagspresent för en ogenerad förespråkare för den inre marknaden och dess framtid än att det här paketet antas i dag? Vi presenterar alltså paketet i dag och jag tackar er för den möjligheten – vi presenterar det för konsumenternas och medborgarnas skull.

Mina kolleger har hyllat alla inblandade och jag vill inte uppta en massa tid för att upprepa det. Jag vill dock särskilt tacka rådets ordförande för att han är här i dag. Det är ett tydligt tecken på hur viktigt ordförandeskapet anser att det här är. Jag vill även tacka honom för hans mycket starka engagemang i parlamentsutskottets arbete – det har varit mycket uppskattat. På samma sätt har det här paketet tillkommit tack vare kommissionens hårda arbete. Jag vill även personligen hylla Michel Ayral som jag har arbetat tillsammans med både med det här ärendet och med många andra. Han var också en stor förespråkare för hela projektet med bättre lagstiftning, som faktiskt också är en del av detta.

Det här bidrar i hög grad till att ge oss förutsättningarna för vår debatt om Lissabonstrategin i eftermiddag, eftersom ingenting kan vara viktigare för strategin för sysselsättning och tillväxt än att verkligen ha en effektivt fungerande och konkurrenskraftig inre marknad. Vi vill ha konkurrenskraftiga företag och trygga konsumenter för att upprätthålla sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten i Europa och, detta åstadkommer vi genom att ha en verkligt effektiv inre marknad. När det gäller produkter vill vi ha förordningar som är mycket tydliga för företagen och som innebär att deras personal som arbetar med produkter kan fortsätta att producera lysande design och högkvalitativa och säkra produkter.

Vi får inte glömma bort att det finns människor med detta i åtanke på de allra flesta företag, och de är djupt frustrerade över att de i nuläget ofta måste ändra produktdesignen eller lämna en ny ansökan om ömsesidigt erkännande – det är ett stort framsteg.

Konsumenterna har dock rätt att förvänta sig att produkterna håller god kvalitet och att vi har de kontrollförfaranden som behövs för att se till att produkterna på marknaden har kontrollerats och godkänts.

I likhet med min kollega John Purvis, och särskilt för att bemöta anförandet av Peter Liese, som inte är här, vill jag bara säga följande: Det finns för närvarande många, många företag som håller en utmärkt standard när det gäller design och kvalitet men som arbetar med kinesiska eller andra leverantörer. När vi ändå är inne på det trevliga ämnet min födelsedag vill jag bara nämna att jag nyligen besökte ett företag som tillverkar modelltåg av välkända märken – Fleischmann och Rivarossi – som mina tyska och italienska kolleger lär känna till. Det är underbara modelltåg av hög kvalitet. Produkter som säljs under dessa varumärken designas faktiskt i Storbritannien men tillverkas i Kina, och alla som tvivlar på att Kina kan producera produkter av god kvalitet bör besöka deras lokala modelltågsbutik i helgen och kanske, som jag, köpa en present till sitt barnbarn.

 
  
MPphoto
 
 

  Evelyne Gebhardt, för PSE-gruppen. (DE) Fru talman, kommissionsledamot Verheugen, herr Vizjak! Jag vill börja med att gratulera Malcolm Harbour på födelsedagen. Det gläder mig att vi kan ge honom den här fina födelsedagspresenten. Vi skulle faktiskt kunna kalla det här för inremarknadsveckan, och det är naturligtvis mycket viktigt att uppmärksamma den inre marknaden. I går hade vi två bra och viktiga betänkanden av Bill Newton Dunn och Janelly Fourtou om tullkodexen och tullsamarbete, som även spelar en viktig roll för dagens agenda. Vi kan även med säkerhet säga att vi här har en eller två inställningsknappar för marknaden och för konsumenterna som nu integreras i en enhetlig kontrollpanel. Det är bra.

De tre betänkanden som vi har framför oss och den muntliga fråga som Arlene McCarthy ställt för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd ställer Europaparlamentet i god dager. Vi bör tacka föredragandena och alla ledamöter i parlamentet för detta. Jag vill även särskilt tacka Mia De Vits och Barbara Weiler från min grupp, för de har inte nämnts ännu, och naturligtvis vår egen föredragande, Christel Schaldemose. Även er, herr Stubb – jag skulle aldrig glömma att nämna er – och detsamma gäller André Brie.

Jag menar att vi genom det här paketet ger ett värdefullt och nödvändigt bidrag till att fullborda den lagstiftning som reglerar den inre marknaden. Samtidigt stärker vi konsumentskyddet på marknaden. Den socialdemokratiska gruppen tycker att det är ett särskilt vikigt mål.

Vi är dock långt ifrån färdiga. Vi måste fortsätta att observera säkerheten hos de produkter som köps och säljs på den inre marknaden. Jag vill i det avseendet särskilt tacka kommissionsledamot Günter Verheugen för hans mycket klara och tydliga hållning när det gäller CE-märkningens framtid, med andra ord när det gäller hur vi kan skapa en bättre produktmärkning på den inre marknaden och i EU. Det är ett mycket viktigt mål om konsumenterna och medborgarna i EU verkligen ska betrakta och respektera EU som sin union. Det är en viktig punkt i det sammanhanget.

Vi väntar spänt på resultatet av studien och vad det kan leda till. Det gläder mig verkligen att ni, herr Verheugen, så tydligt förklarade att studien är en mycket högt prioriterad fråga för Europeiska kommissionen. Det är goda nyheter eftersom konsumenterna ofta har blivit lurade och vilseledda av den förvirrande CE-märkningen, och det är helt fel. Det måste vi verkligen sätta stopp för.

Det gläder mig också att vi i de betänkanden som vi har framför oss och i den överenskommelse som vi slöt med rådet har lyckats bevara de nationella kvalitetsmärkningarna – naturligtvis med förbehåll för att de nationella märkningarna verkligen stärker konsumentskyddet och inte missbrukas eller misstolkas i protektionistiska syften.

Det andra villkoret – och vi är på god väg att uppfylla det – är att vi så småningom bör ha en europeisk säkerhetsmärkning som är om inte bättre så åtminstone likvärdig med de nationella symbolerna. Först då kan vi tala om att avskaffa de nationella märkningarna.

Det är också viktigt att vi håller den här omröstningen i dag och jag upprepar mitt uppriktiga tack till minister Andrej Vizjak. Jag vet också hur svårt det var i rådet, för vi har verkligen utsatt rådet för hårda påtryckningar. Rådet hade velat ha mer tid för förhandlingar med parlamentet – det är jag fullt medveten om. Jag uppskattar att ni gjorde ert yttersta för att se till att vi ändå skulle kunna rösta den här veckan. Det är bra, för det gör situationen tydligare. Det vill jag särskilt tacka för.

 
  
MPphoto
 
 

  Janelly Fourtou, för ALDE-gruppen. (FR) Fru talman! Jag måste naturligtvis börja med att tacka föredragandena Alexander Stubb och André Brie, och särskilt Christel Schaldemose för hennes effektivitet – denna muntra effektivitet som jag tror att vi alla har uppskattat.

På utskottets vägnar vill jag även tacka Edward McMillan-Scott för att han så välvilligt har ställt upp och hjälpt till och det slovenska ordförandeskapet för att det har drivit på för att få igenom paketet vid första behandlingen.

ALDE-gruppen är nöjd med den kompromiss som har nåtts eftersom vi har fått gehör för våra intressefrågor – framförallt importörernas ansvar och CE-märkningssystemet.

Vi är alla angelägna om att ha en välfungerande marknad, med pålitliga ekonomiska aktörer som säljer säkra produkter. ALDE-gruppen stöder därför de bestämmelser som innebär att importörer måste vara mer uppmärksamma vid saluföringen av produkter, eftersom de får en del av ansvaret för denna, med allt vad det innebär.

När det gäller CE-märkningssystemet är vi nöjda med distinktionen mellan bestämmelserna i förordningen och bestämmelserna i beslutet.

Personligen beklagar jag att vi ännu inte helt har löst problemet med att förse produkter med nationella märkningar. Det här är en återkommande fråga. Som ni kommer ihåg bad vi, när vi röstade om antagandet av maskindirektivet i februari 2006, kommissionen om ett uttalande för att ”klargöra villkoren för anbringande av annan märkning i samband med CE-märkning, oavsett om det gäller nationell nivå, gemenskapsnivå eller den privata sektorn”.

Kommissionen har gjort det som den åtagit sig att göra. Jag tror dock att vi – ledamöterna i Europaparlamentet – och medlemsstaterna har saknat den politiska viljan att anta en tydlig ståndpunkt i frågan. Vi kan bara beklaga att vi inte har gjort det. Jag välkomnar dock Günter Verheugens tillkännagivande om att frågan ska bli föremål för en grundlig studie, för det behöver vi verkligen.

ALDE-gruppen kommer att stödja kompromissen i dess nuvarande form och vi välkomnar det arbete som har gjorts med texten.

 
  
MPphoto
 
 

  Leopold Józef Rutowicz, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Debatten om säkerhetsmärkningar har pågått i flera år. Eftersom stater är skyldiga att skydda sina medborgare mot livsfarliga eller hälsovådliga produkter har vissa av dem infört regler med krav på till exempel märkning och intyg för vissa kategorier av varor, och de behöriga nationella myndigheterna har fått ansvar för övervakning och tillsyn.

I Europeiska unionen är CE-märkningen obligatorisk för en stor grupp varor. Den intygar att produkten är säker och den måste anbringas både på strykjärn som endast kostar 5 euro och på strykjärn som kostar 50 euro. Det är därför ingen större idé att lägga till ett plus- eller minustecken.

Det finns inga större invändningar mot förfarandena för att anbringa CE-märkningen. Problemet är olagliga ändringar av produkter som redan märkts av tillverkarna, olaglig användning av CE-märkningen och tillägg av liknande produkter i redan erhållna intyg – utan ordentlig certifiering.

Vad EU behöver är därför en bättre harmonisering av de åtgärder som alla konsumentskyddsorgan vidtar. EU:s gränser måste förseglas så att endast certifierade produkter kommer ut på marknaden, ett effektivt övervaknings- och informationssystem måste inrättas och ett strängare och enhetligare straffsystem måste införas för att se till att det inte lönar sig att kringgå CE-systemet. Med tanke på de höga certifieringskostnaderna bör små och medelstora företag i EU få stöd för att skaffa de aktuella märkningarna. UEN-gruppen stöder alla åtgärder för att garantera att konsumenterna skyddas och att den europeiska marknaden fungerar effektivt.

 
  
MPphoto
 
 

  Heide Rühle, för Verts/ALE-gruppen. (DE) Fru talman! Jag ber att få gratulera Malcolm Harbour på födelsedagen och hoppas att vi får ett fortsatt givande samarbete! Jag vill naturligtvis tacka alla tre föredragandena. Som ni kanske vet var jag min grupps skuggföredragande för alla tre betänkandena och jag vet därför hur outtröttligt ni har arbetat för att förbättra viktiga delar av kommissionens förslag. Jag vill samtidigt tacka kommissionsledamot Günter Verheugen, som än en gång har påpekat att det förslag som lämnar parlamentet är bättre än det som inkom. Jag tycker att det är en väsentlig synpunkt för vi har alla arbetat hårt med den här lagstiftningen. Vi har verkligen gjort vårt bästa för att förbättra villkoren, inte bara för företagen utan även för konsumenterna.

Paketet består av tre delar. Huvudsyftet med förordningen om ömsesidigt erkännande av lagligen saluförda varor är att undanröja icke-tariffära hinder, som även skulle kunna kallas protektionistiska hinder. I utskottet bibehöll vi dock en balanserad hållning, som Günter Verheugen nämnde och som jag också anser är mycket viktig, även om detta ibland har förbisetts i debatten. Å ena sidan ska icke-tariffära hinder undanröjas. Å andra sidan ska det naturligt nog fortsätta att var upp till medlemsstaterna att avgöra om vissa villkor ska gälla. I Tyskland är till exempel nazistiska symboler en tvistefråga. Om det finns särskilda problem med vissa produkter som av etiska skäl inte kan erkännas i enskilda medlemsstater måste dessa medlemsstater ha kvar rätten att förbjuda sådana produkter. Balansen har bibehållits. Jag anser att detta är mycket viktigt, för det är det enda sättet att skapa en bred acceptans för den inre marknaden och principen om en inre marknad bland konsumenter och berörda företagare. I det avseendet har vi tagit ett enormt steg framåt.

Jag tycker också att det är viktigt att vi har inrättat kontaktpunkter men också att vi har visat att det inte kommer att leda till ytterligare byråkrati, eftersom vi i samband med tjänstedirektivet och det ömsesidiga erkännandet av yrkeskompetens redan har inrättat kontaktpunkter. Ju fler kontaktpunkter vi inrättar desto större kan bördan bli för enskilda medlemsstater. Vi har agerat mycket ansvarsfullt även i det avseendet.

Vi ansåg också att det var nödvändigt att säga – vilket vi naturligtvis gjorde – att ömsesidigt erkännande endast kan fungera om det råder lika villkor för marknadstillträde i alla medlemsstater. Det råder inget tvivel om att olika villkor gällde i medlemsstaterna. Vissa hade en tendens att helt eller delvis privatisera marknadsövervakningen, medan vissa valde certifiering, där certifieringsorganet var mer eller mindre privat. Vi har gjort det helt klart att marknadsackreditering måste vara ett offentligt ansvar, och vi har ålagt de enskilda medlemsstaterna ett större ansvar. Jag ser detta som ett mycket viktigt steg.

Marknadsövervakning är naturligtvis också nyckeln till att skapa och upprätthålla produktsäkerhet i EU. När vi talar om att skärpa direktiv och förordningar bör vi alltid vara väl medvetna om att ett direktiv eller en förordning endast är så effektiv som instrumenten för att i slutändan kontrollera att de efterlevs, i det här fallet marknadsövervakningsmekanismerna i medlemsstaterna. På den punkten kommer medlemsstaterna nu att ha en större skyldighet att utveckla, finansiera och rekrytera personal till sina marknadsövervakningssystem. Jag anser att detta är ett mycket viktigt villkor. Under kommande år måste parlamentet fortsätta att vara vaksamt för att se till att marknadsövervakningen faktiskt skärps.

Ett annat viktigt inslag är den verktygslåda som Christel Schaldemose ansvarade för. Rambeslutet ger oss en verktygslåda för framtida direktiv som kommer att garantera ökad juridisk konsekvens i viktiga frågor. På så sätt får vi en tydlig och sammanhängande ståndpunkt, särskilt i fråga om CE-märkningen men även i fråga om importörernas ställning i handelskedjan. Vi har ökat importörernas ansvar i hela EU. Det var ett annat mycket viktigt framsteg.

På det hela taget kan vi vara mycket nöjda med det paket vi har framför oss i dag. Det har också ett brett stöd från alla politiska grupper.

Jag vill avsluta med att tacka rådets slovenska ordförandeskap. Utan det slovenska ordförandeskapets starka stöd hade vi aldrig lyckats slutföra den här frågan på den korta tid som vi hade på oss före första behandlingen. Jag vill särskilt tacka kommissionen och personalen vid sekretariatet för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Utan dem skulle vi säkerligen inte ha kunnat hålla tidsschemat och få till stånd en verklig kompromiss i tid till första behandlingen.

 
  
MPphoto
 
 

  Jaromír Kohlíček, för GUE/NGL-gruppen. (CS) Mina damer och herrar! Till skillnad från många andra ekonomiska områden är saluföring en verklig vetenskap och har som sådan sina egna bestämda lagar och regler, som förblir desamma oavsett vem de gäller. Några av dessa regler rör produktens bestämda tekniska specifikationer, betoningen på att hitta specifika skillnader mellan liknande produkter och insatserna för att skydda geografiska beteckningar i tydligt specificerade fall. Det sista har dock i regel ingenting att göra med produktens tekniska egenskaper. En aspekt av den inre marknaden är insatserna för att undvika begränsning av försäljningen av produkter på en annan stats territorium genom att införa icke-tariffära hinder, till exempel kvantitativa restriktioner, kräva att certifieringen upprepas i varje land, inte erkänna patent, ställa särskilda krav på förpackning och märkning av produkter utanför den gemensamma marknaden osv.

Ett första steg, som skulle kunna bidra till att undvika förvirring eller kanske till och med undanröja konstgjorda hinder för den fria rörligheten för varor, är att öka medvetenheten. Jag välkomnar därför insatserna för att inrätta en eller flera kontaktpunkter för produkter i enskilda medlemsstater. Kontaktpunkternas främsta uppgift är att lämna information om gällande tekniska föreskrifter i andra medlemsstater.

Bevisbördan är också en central fråga i förslaget. I det sammanhanget behandlas även ett tekniskt förfarande som kan leda till att en produkt nekas tillträde till marknaden i en annan medlemsstat, trots att den lagligen saluförs i ett annat land eller i den medlemsstat där den har sitt ursprung. Hela förfarandet bygger på en förbättrad dialog mellan de behöriga myndigheterna i enskilda medlemsstater. Effektivare kommunikation är det bästa sättet att förebygga de risker som ett förbud mot att saluföra en produkt på marknaden i bestämmelselandet innebär.

Problemet med det i övrigt lovvärda initiativet är att man försöker att få direktivet att omfatta alla produkter. Det vore naivt att anta att ett liknande eller till och med identiskt förfarande kan tillämpas på industriprodukter, till exempel bilar, och kläder, skor och livsmedel. Jag stöder helt ett enhetligt förfarande men jag är övertygad om att det fortfarande behövs särskilda förfaranden för enskilda produkter. Jag ser inga problem när det gäller det harmoniserade området utan snarare i fråga om produkter för vilka kraven inte har harmoniserats, dvs. utanför det harmoniserade produktområdet.

I förordningen anges att ekonomiska aktörer måste svara på de behöriga nationella myndigheternas beslut inom 20 dagar, vilket bygger på det så kallade allmänintresset, som innebär att en produkt måste dras tillbaka från marknaden, förbjudas eller i vissa fall ändras innan den får släppas ut på marknaden. Ett positivt inslag i förslaget är betoningen på möjligheten att låta nationella rättsliga myndigheter se över besluten. Jag anser att den enda oklara aspekten av förslaget, som jag stöder i sin helhet, är hänvisningen till fördraget. Till exempel har punkt 5.2 i finansieringsöversikten rubriken ”Mervärdet av gemenskapsåtgärder, förslagets förenlighet med andra finansiella instrument och eventuella synergieffekter”. Jag anser att det vore olämpligt om man i förslaget syftar på Lissabonfördraget, eftersom ratificeringen av Lissabonfördraget bara har börjat.

Avslutningsvis vill jag säga att förordningen enligt min mening kommer att hjälpa till att ta itu med frågan om den ständiga upprepningen av tester och certifikat, som uppstår när ett land anser att certifikat som utfärdats av en annan myndighet inte räcker. Som representant för ett exportföretag har jag tidigare upplevt de här problemen i praktiken, och jag anser att det aktuella förslaget kommer att bidra till en lösning.

 
  
MPphoto
 
 

  Godfrey Bloom, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! Ni får förlåta mig för att jag för en stund sedan trodde att jag hade hamnat mitt i en Oscars-ceremoni i Hollywood när alla gratulerade varandra och dunkade varandra i ryggen. Helt fantastiskt! Alexander Stubb lyckades tacka i stort sett alla, men jag tror att han glömde sin farmor. Ja, herr Stubb, ni glömde er farmor!

Det här var intressant, inte sant? Vi harmoniserar, vi homogeniserar, vi reglerar, vi lagstiftar. Det är som om den här institutionen på något sätt har en manisk önskan att bevisa sitt värde genom idel aktivitet: bra, dålig, oväsentlig. Det måste se ut som om vi har fullt upp. Här utgår vi från att den europeiske medborgaren är ett sent utvecklat barn och att vi är de välmenande men auktoritativa föräldrarna som vet allt och kontrollerar allt. Men det gör vi inte, eller hur? Bristen på erfarenhet från näringslivet här i kammaren är sorglig. Politiskt tillsatta tjänstemän och underhuggare utan någon egentlig förståelse för världen utanför producerar maniskt bristfällig och farlig lagstiftning, samtidigt som vi girigt förbrukar offentliga medel med vår löjeväckande inställning.

Framväxande ekonomier som Indien och Kina, som just nu håller på att ta över vår tillverkning, måste stirra undrande på oss. Världskonkurrensen inom handeln är inte helt olik en fotbollsmatch. De ser hur vi ställer upp oss på planen, och när visselpipan ljuder börjar vi oförtrutet sparka in bollen i eget mål. Som de måste skratta bakom ryggen på oss. Inte för att parlamentet har någon legitimitet kvar när det nya konstitutionsfördraget nu forceras igenom mot folkets vilja. Men folkets tid kommer och då får vi alla ge oss ut på gårdsplanen till ljudet av skramlande vapen. Det är precis vad vi förtjänar.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Claude Martinez (NI). – (FR) Fru talman! Samtidigt som jag gratulerar Malcolm Harbour på födelsedagen måste jag säga att det verkar som om vi har rest tillbaka i tiden till 1990-talet. På den tiden spottade vi ivrigt ur oss lagstiftning för att förbereda den inre marknaden. Det gör vi uppenbarligen fortfarande, för i dag har vi ytterligare två förordningar och ett beslut framför oss som ska garantera den fria rörligheten för varor. Det går inte att bortse från faktum, och faktum är att regeringar är pigga på skydd – för att inte säga protektionism. Tekniska standarder, blanketter och säkerhetskrav bidrar till icke-tariffära hinder. I det biltillverkande Frankrike, till exempel, insisterade vi i många år på att ha gula billyktor i stället för vita, för att på så sätt begränsa antalet utländska fordon på våra vägar.

Nu föreslår kommissionen en gemensam ram för den fria saluföringen av cyklar och stegar, som pappor kan ramla ned från, leksaker som utsätter barn för livsfara, vattenkokare som skållar deras mammor, och diverse apparater som kan ge mor- och farföräldrar dödliga elektriska stötar.

Vi trodde, 23 år efter undertecknandet av Europeiska enhetsakten, att allt var klappat och klart. Vi trodde att vi med Cassis de Dijon-domen från 1979, som följdes av ett par hundra andra domstolsbeslut, hade garanterat ömsesidigt erkännande av allas produkter. Vi hade fel! Den inre marknaden är fortfarande en uppdelad marknad, och för att undanröja alla lagstiftningsmässiga och tekniska problem som får till effekt att gränserna långsamt reses på nytt föreslår kommissionen därför att vi antar principen om att importören betalar. Importörerna ska ansvara för att de produkter som de importerar är säkra och bevisbördan ska vara omvänd.

Det innebär att de texter som vi har framför oss bara innehåller självklara saker. Man hävdar på nytt begreppet ömsesidigt erkännande och man böjer sig för märkningshysterin, den så kallade CE-märkningen, dess godkända dimensioner och påföljderna vid missbruk. Och se, 15 år efter det att gräns- och tullkontrollerna avvecklades kräver vår föredragande André Brie mer resurser för tulltjänstemän. Det vore just snyggt att återinföra tulltjänstemännen i ett frihandelsområde, även om frihandelns fader Adam Smith tillbringade sina sista dagar med att promenera runt i sin hemstad i sin fars tulluniform!

Så jag tycker att vi gör det. Vi återinför tulltjänstemännen, med traditionella skärmmössor och allt. Vi kommer förmodligen att behöva importera mössorna från Kina, men vi kommer åtminstone att se till att de är säkra. Jag menar, vi vill ju inte vara skuld till att kommissionsledamöterna får solsting!

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Schwab (PPE-DE). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag borde också börja med att tacka föredragandena och övriga ledamöter som har arbetat sig igenom det här komplicerade ärendet, men den här gången vill jag börja med något annat. En person som jag verkligen ska vara noga med att inte tacka är Godfrey Bloom, som med sitt inlägg verkligen inte har bidragit med någonting konstruktivt till den här debatten. I det avseendet har han misslyckats med sin egen strävan efter att underlätta för de europeiska medborgarna. Jag hoppas att ni ändå låter mig upprepa de gratulationer som jag framförde i går kväll till min vän Malcolm Harbour.

Det återstår att se om det här paketet kommer att bli en fin födelsedagspresent. Vi få vänta och se hur medlemsstaterna genomför de beslut som vi nu har fattat tillsammans med rådet. Jag vill uppriktigt tacka er, herr Vizjak, för era insatser i den här frågan, som vi talade om i Slovenien, och jag vill även tacka kommissionsledamot Günter Verheugen. Mycket kommer att kretsa kring en klausul som Alexander Stubb har snickrat ihop. Han förtjänar beröm för att det gått så smärtfritt att få igenom den i parlamentet. Jag syftar på den omvända bevisbördan på de delar av den inre marknaden som inte är harmoniserade. Det är en princip som kommer att göra livet mycket enklare på den inre marknaden, särskilt för små och medelstora företag, med minimal byråkrati.

Jag hoppas att alla medlemsstater har insett vad de ger sig in på här. Det är inte längre småföretagsägarna eller tillverkarna som måste fråga regeringarna om de får importera produkter, utan det är i stället medlemsstaterna som hädanefter måste visa att alla bestämmelser som de har antagit är nödvändiga och proportionerliga. Jag kan garantera att en del medlemsstater kommer att få ett smärtsamt uppvaknande i det avseendet. Trots det är det en uppmuntrande signal för den inre marknaden och för de små och medelstora företag som verkar på den inre marknaden.

Jag är också mycket tacksam för att Arlene McCarthy och Janelly Fourtou har upplyst oss om att CE-märkningen och dess betydelse inte bara har sysselsatt parlamentet sedan rambeslutet om den nya metoden antogs, utan att vi, varje gång ett direktiv om CE-märkningen har diskuterats på senare år, om och om igen har ställt oss frågan om CE-märkningen – som vi nu vet ursprungligen bara var tänkt som en märkning för marknadsövervakningsorganen – verkligen ger konsumenterna den information som de vill ha när de köper en produkt. Det är naturligtvis väldigt svårt att skilja mellan konsument- och industrivaror. Vi är givetvis medvetna om att vi behöver en lågkostnadslösning som är nästan helt fri från onödig byråkrati. Herr Verheugen! Samtidigt är vi tacksamma över att ni tänker låta göra en undersökning, en undersökning som hela vårt utskott enhälligt stöder. Vi hoppas att vi genom den här undersökningen kommer att få välgrundade bevis för att CE-märkningen i dess nuvarande form inte ger konsumenterna all information de behöver.

 
  
MPphoto
 
 

  Barbara Weiler (PSE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, herr rådsordförande, mina damer och herrar! För omkring ett år sedan, den 14 februari, föreslog Europeiska kommissionen det här nya åtgärdspaketet för varor i syfte att sätta ny fart på handeln på den inre marknaden. Att vi har lyckats fullborda paketet i dag, på lite mer än ett år, visar enligt min mening att den grupp som har ansvarat för ärendets gång i parlamentet har arbetat snabbt och effektivt. Ledamöterna där längst bak – längst ut till höger, om jag får säga så – har inte haft någon del i arbetet, och av deras inlägg att döma vet de fortfarande inte vad paketet handlar om.

Det som slog mig under debattens gång var hur många hinder som fortfarande finns på den inre marknaden, med tanke på att Jacques Delors lanserade den inre marknaden redan 1992. Det är häpnadsväckande att se vilka faktiska svårigheter små och medelstora företag stöter på när de försöker ge sig in på marknaden i en annan EU-medlemsstat. Enligt kommissionen innehåller paketet åtgärder som kommer att påverka 22 branscher med en sammanlagd årlig omsättning på omkring 1 500 miljarder euro i regionen.

Vi har lyckats se till att framtida förbättringar av marknadsövervakningssystemet kommer att bygga på enhetliga kriterier, och det är oerhört viktigt. På en öppen marknad måste det även finnas övervakningsmekanismer. Då blir det lättare att upptäcka farliga varor och göra dem säkra. Det går också att göra mer målinriktade utredningar av bedrägerier och åtala bedragare. Som andra talare har sagt är det inte bara producenterna utan även importörerna som kommer att vara ansvariga i framtiden. Det kommer inte bara att vara en verkningslös lag för det kommer även att finnas ansvarighetsbestämmelser med påföljder om bestämmelserna inte följs.

Marknadsövervakningssystemet innebär även stora fördelar för de aktörer som redan följer reglerna, eftersom det avsevärt ökar möjligheterna att upptäcka de svarta fåren bland tillverkare och importörer. Det förvånade mig att höra att tullmyndigheter och marknadsövervakningsorgan hittills knappt har vetat någonting om varandras verksamhet. Det här hemlighetsmakeriet och det förmodade skyddet av företagens intressen kommer att upphöra här och nu.

Det gläder mig att parlamentet har gått sin egen väg i fråga om CE-märkningen. Vi gav inte efter för konsumentorganisationernas överilade krav på att avskaffa CE-märkningen eller för kommissionens krav på omotiverad uppgradering. Det var inte rätt väg att gå. Jag anser att vi nu har valt den bästa vägen framåt.

Parlamentet har även lyckats stå emot det motstånd som kom från vissa håll och sett till att de nationella säkerhetsmärkningarna – inte bara den tyska utan även andra – kommer att finnas kvar tills vi har hittat det bästa alternativet.

Som socialdemokrat är jag också stolt över att en viss princip inte bara finns med i vår resolution utan även i själva förordningen. Den aktuella formuleringen var något omtvistad in i det sista. Vi lyckades dock fastställa att ackrediteringsorganen inte får konkurrera med varandra och att deras offentliga uppdrag så att säga måste förbli en helig princip. Det tror jag också att vi alla var överens om. Alla tyckte att det var viktigt med ökad öppenhet.

Det är häpnadsväckande hur lite samarbete som fortfarande förekommer, och jag anser att det här paketet även kommer att bana väg för bättre samarbete mellan offentliga myndigheter.

Jag vill avslutningsvis säga några ord om paketet i sin helhet. Det gynnar Europas företag och folk. Många saker kommer att bli enklare, många processer kommer att bli mindre byråkratiska – och därmed naturligtvis mindre kostsamma – och ändå skapar vi ökad säkerhet för konsumenterna. För att låna ett uttryck från affärsvärlden: Det här kan med rätta betecknas som en ”win-win-situation”.

 
  
MPphoto
 
 

  Toine Manders (ALDE). – (NL) Fru talman! Jag vill varmt tacka föredragandena Alexander Stubb, Christel Schaldemose och André Brie för att de fullgjort sina uppgifter så snabbt och konstruktivt. Det är så här lagstiftningsarbetet borde vara – snabbt och gediget. Jag vill även tacka kommissionen och rådets ordförandeskap.

EU grundades för att stifta just den här typen av lagar och det är bra att ekonomin får ett rejält uppsving, särskilt för små och medelstora företag. Vi får massor av klagomål från småföretag om att deras export- och affärsverksamhet hindras av att gränserna fortfarande är stängda, trots allt prat om den inre marknaden. Det här kommer att innebära en stadigare grund för Europeiska unionen. Småföretagen är trots allt ekonomins stöttepelare och det är också den sektor som tillhandahåller de arbetstillfällen som vi så väl behöver i EU.

Detta kommer att skapa en bättre grund även för medlemsstaterna eftersom det kommer att innebära stora administrativa besparingar på 150 miljarder euro per år. Årets budget ligger på 120 miljarder. Nu vill vi inte ha några medlemsstater som säger att EU kostar för mycket, för nu får de faktiskt pengar över. Det står visserligen inga hjordar av mediemänniskor utanför för att rapportera om den goda nyheten, men jag tycker att det är värt att nämna.

Som liberaler är vi naturligtvis mycket glada över att den inre marknaden stärks. En mer dynamisk ekonomi innebär ett mer välmående Europa och det är bra för företagen och konsumenterna och därmed även för Europeiska unionen.

Jag ska inte uppta all min tilldelade tid eftersom många andra talare redan har lovordat innehållet i paketet. Jag tänker därför inte gå inte på några tekniska detaljer. Det är ett utmärkt paket. Jag hoppas att vi kan anta det enhälligt och att det snart kommer att träda i kraft.

Nu när vi även har en omvänd bevisbörda har kommissionen ganska bra möjligheter att ta itu med medlemsstater som bryter mot förfarandena för att skydda våra marknader. I dessa fall vidtas snabba och lämpliga åtgärder. Så jag tror att det kommer att fungera bra.

 
  
MPphoto
 
 

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). – (PL) Fru talman! I Europeiska unionen ryms en mängd olika värderingar och erfarenheter samt en historisk – och social – mångfald. Det finns ofta skillnader både i våra tidigare erfarenheter och i våra nuvarande lagar och skyldigheter, som förs över till EU:s institutioner, arbetsplatser och medborgare.

Vi lever i en tid av omfattande social, ekonomisk och kulturell förändring, som tyvärr har vissa negativa effekter. Det medför dock även många bra och positiva framsteg. Hit hör definitivt liberaliseringen av kapital, varor och tjänster och den fria rörligheten för personer. Samtidigt som dessa framsteg skapar goda förutsättningar för ekonomisk verksamhet kan vi även se att kapital ofta går före människor, vilket utgör ett hot mot deras liv och hälsa.

Vi måste därför skärpa alla möjliga kontrollförfaranden. CE-systemet måste stärkas både vid våra gränser, som en del ledamöter har sagt, och på den inre marknaden, särskilt i de kommersiella nätverken. Snabbköpen och stormarknaderna producerar för närvarande fler olika varor än vi kan föreställa oss, och det är en viktig aspekt att ta med i beräkningen. Vi måste komma ihåg att det förutom märkningssystemet även finns andra sätt att öka konsumenternas kunskap och förmåga att välja mellan olika varor.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Kathy Sinnott (IND/DEM). – (EN) Fru talman! De här betänkandena är ett försök att förbättra lagstiftningen på marknaden för varor, särskilt genom att öka erkännandet av CE-märkningen och förbjuda missbruket av den. Allt detta är bra, men jag kommer i mitt debattinlägg att gå in på en aspekt som förbises i betänkandena men som jag anser är högst relevant för produktdebatten.

Målet med de olika föreslagna åtgärderna är att uppmuntra människor att köpa produkter och, när de gör det, köpa europeiska produkter. Hur kan vi förena denna uppmuntran till ökad konsumism med behovet av att använda resurserna förnuftigt? Det vill säga att inse att resurserna måste delas, inte bara med resten av världen utan även med kommande generationer.

Vissa medlemsstater är främst inriktade på att bygga upp sina ekonomier, men för andra är frågan om en ansvarsfull förvaltning av miljön lika viktig som handeln. Dessa länder försöker att komma fram till hur man kan lösa den problematiska frågan om konkurrenskraftig handel och upprätthålla en god, hållbar levnadsstandard och produktanvändning. Energieffektivitet, användning av återvinningsbara produkter och material med låg toxicitet är steg i rätt riktning men ett annat viktigt steg är att få slut på den planerade föråldringen. Planerad föråldring är att avsiktligt skapa produkter som inte är hållbara och som inte går att reparera.

När jag köpte min första mikrovågsugn valde jag avsiktligt en bra ugn som skulle hålla. Den höll i två år. När jag gick tillbaka med den fick jag höra att det inte var lönt att reparera den och att det inte heller fanns någon som kunde göra det. Så jag köpte en ny bra mikrovågsugn. Den höll i två år. Nu köper jag en ny mikrovågsugn varje år – den billigaste jag kan hitta – och slänger den sedan.

Vid harmoniseringen måste vi vara noga med att göra det möjligt för de ansvariga länderna att välja att förbjuda produkter med planerad och inbyggd föråldring och att uppmuntra länder att endast släppa in produkter som håller och som kan repareras, för det är dessa länder som i slutändan drabbas av sopberg.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Mina damer och herrar! Jag har glatt mig åt den mycket goda stämningen under dagens debatt om den inre marknaden, och jag vill tacka alla som har bidragit till den. I en demokrati måste man naturligtvis lyssna även på avvikande åsikter, till exempel de som min kollega Godfrey Bloom uttryckte.

Jag har en son, Andrej, och vet därför att namnet Andrej betyder någon som är stark och mäktig. Minister Vizjak, som bär namnet Andrej, ger den här debatten en mycket mäktig dynamik. Jag vill påpeka att rådet normalt sett inte är representerat vid den här typen av debatter. En grundläggande förutsättning för en välfungerande europeisk inre marknad för varor är att undanröja hinder för ekonomiska aktörer och skapa gynnsamma villkor för företagen, särskilt för de 23 miljoner små och medelstora företagen. När det gäller de många produkterna från utvecklingsländer måste vi hitta lösningar på globaliseringens utmaningar.

En sådan lösning är att införa tydlig lagstiftning för att se till att alla produkter som importeras till den europeiska marknaden uppfyller samma säkerhetskrav som de produkter som tillverkas inom gemenskapen. Lagstiftningspaketets grundläggande principer för saluföring av produkter är å ena sidan tillverkarnas ansvar för att se till att deras produkter följer gällande EU-lagstiftning och å andra sidan medlemsstaternas ansvar för marknadsövervakningen i EU. Jag måste erkänna att jag blev djupt engagerad i frågan om europeisk standardisering när jag var Europaparlamentets föredragande för finansieringen av europeisk standardisering och jag känner likadant nu här i Europaparlamentet.

Jag inser att denna betydelsefulla EU-politik är oerhört viktig och jag välkomnar kommissionsledamot Günter Verheugens arbete med frågan. Som föredragande för PPE-DE-gruppen fokuserade jag även på ändringsförslagen till Christel Schaldemoses betänkande om att utöka importörernas ansvar, minska den administrativa bördan för små och medelstora företag och ha kvar den nya metoden som en grundläggande ram för saluföring av produkter. Jag pekade även på behovet av effektivare informationskampanjer för att öka konsumenternas medvetenhet, vilket är nyckeln till att öka konsumenternas förtroende för EU:s inre marknad.

I mina ändringsförslag koncentrerade jag mig särskilt på konsumenterna och på vikten av att se till att konsumenterna skyddas från hälsovådliga produkter. Jag framhävde även behovet av effektivare informationskampanjer för att öka konsumenternas medvetenhet, vilket är nyckeln till att öka konsumenternas förtroende för EU:s inre marknad. Rent praktiskt kan vi se att CE-märkningen för närvarande inte ger tillräckliga garantier för att en produkt verkligen är säker. Därför har vi med det här lagstiftningspaketet försökt att göra CE-märkningen mer meningsfull, införa påföljder om den missbrukas, skärpa reglerna för tilldelning av märkningen och göra marknadsövervakningssystemet betydligt mer kraftfullt.

Den kompromiss som vi enades om innebär att vissa av artiklarna om CE-märkningen förs över till förordningen. Det är ett mycket positivt steg. Avslutningsvis vill jag tacka Christel Schaldemose och de andra föredragandena för ett konstruktivt samarbete som har hjälpt oss att harmonisera terminologin, processerna och modellerna för att bedöma om lagstiftningen efterlevs, så att vi kan använda dem vid översynen av sektorsspecifika direktiv, särskilt det efterlängtade leksaksdirektivet, till alla europeiska konsumenters belåtenhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Mia De Vits (PSE). – (NL) Fru talman, herr kommissionsledamot, herr Vizjak, mina damer och herrar! Jag vill tacka er alla för era bidrag men särskilt föredraganden, Alexander Stubb, som har varit mycket hjälpsam och låtit oss, betänkandets skuggföredragande, delta i alla delar av debatten. Tack för det.

Godkännandet av paketet om varor är ett stort steg mot att uppnå en europeisk inre marknad för varor, och de tre förslagen är tillsammans nödvändiga om vi ska ha en välfungerande inre marknad för varor. Vi har principen om ömsesidigt erkännande men den existerar främst på papperet. Principen ignoreras alltför ofta. I dag fungerar den inre marknaden inte som Jacques Delors hade tänkt sig för ett kvarts sekel sedan. Kommissionen beräknar att det kostar företagen 2–10 procent mer att sälja sina varor i en annan medlemsstat på grund av att principen om ömsesidigt erkännande inte tillämpas på rätt sätt. Herr Stubb! Som ni också har räknat ut innebär det en extra kostnad för unionen som helhet på 150 miljarder euro per år. Det är dåliga nyheter för företagen och deras anställda men även för konsumenterna, som därmed måste betala högre priser. Det var således hög tid att damma av principen om ömsesidigt erkännande och tillämpa den korrekt. Därav det här noggrant utformade förfarandet med omvänd bevisbörda, som innebär att medlemsstaterna måste informera kommissionen om sitt beslut när förfarandet avslutats. Jag hoppas att kommissionen också kommer att vidta åtgärder när förfarandet avslutats om det visar sig att det fortfarande finns ett par små regler som inte bygger på objektiva kriterier.

Ett par saker för framtiden: Strikta kvalitetskriterier för nationella tillsynsmyndigheter är ett framsteg, men i slutändan måste vi förbättra det gränsöverskridande tillsynssamarbetet. Vi i utskottet för den inre marknaden gick på en visning av Antwerpens hamn. Där såg vi hur tullen krävde större anslag – en fråga för medlemsstaterna – men även hur den efterlyste ökat gränsöverskridande samarbete, vilket är någonting vi måste arbeta med i framtiden.

För det andra råder det nu större klarhet kring CE-märkningen, men jag håller med Arlene McCarthy och Evelyne Gebhardt om att vi måste arbeta med att ta fram en riktig säkerhetsmärkning i framtiden. Jag välkomnar kommissionsledamot Günter Verheugens positiva svar i frågan. Det ömsesidiga erkännandet måste fungera bättre och här måste alla berörda parter acceptera sina skyldigheter, även medlemsstaterna och kommissionen. Det är dock fortfarande den näst bästa lösningen. Vi vill se i framtiden lagstiftningsinitiativ om harmonisering för att fullborda den inre marknaden för varor.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE). – (FR) Fru talman! Med all respekt för Godfrey Bloom, som nu har lämnat kammaren, vill jag instämma i lovorden för våra tre medföredragande och tacka dem för den tid de har lagt ned och för deras ihärdiga strävan efter att få fram denna rimliga kompromiss, som är bra både för den europeiska tillverkningsindustrin och för konsumentsäkerheten.

Med tanke på att jag bara har två minuter på mig och talar som ledamot av miljöutskottet får ni förlåta mig om jag fokuserar på huvudpunkterna, särskilt frågan om CE-märkningssystemet. Sju månader efter Mattel-incidenten, då – som vi redan har hört – över 20 miljoner CE-märkta, Kinatillverkade leksaker drogs tillbaka från marknaden, har trycket på unionen att förbättra märkningssystemet varit större än någonsin. På senare år har EU förespråkat ett flexibelt, frivilligt system som bygger på den nya metoden – en metod som tveklöst har sina fördelar men som enskilt kanske inte är helt effektivt om vissa tillverkare anbringar CE-märkningen i strid med reglerna och konsumenterna därmed utsätts för uppenbara säkerhetsrisker.

Därför är det här åtgärdspaketet så viktigt när det gäller att ge de myndigheter som har hand om problemet – det vill säga godkännandeorgan och certifieringsorgan – de verktyg de behöver för att bekämpa missbruket av CE-märkningssystemet.

Det är ingen slump att Europaparlamentet redan vid fler än ett tillfälle – nu senast i resolutionen om leksakers säkerhet i september 2007 – har tagit ställning för en skärpt marknadsövervakning. Vår föredragande André Brie lade stor tonvikt vid den frågan.

Redan i januari 2004 beklagade jag, med stöd av Peter Liese, Karin Scheele och även Claude Turmes, i mitt betänkande om ekodesign för energianvändande produkter att ett stort antal produkter hade uppenbara säkerhetsbrister och att vissa märkningssystem, såväl obligatoriska som frivilliga, inte var pålitliga. Fyra år senare verkar vi inte ha kommit så mycket längre och jag måste säga – på de många yrkesutövares vägnar som har vänt sig till oss i frågan – att det är beklagligt.

Alla åtgärder som bidrar till ökad rättssäkerhet och innebär ökat stöd till industriidkare och små och medelstora företag är naturligtvis välkomna. Jag tänker här på det lokala systemet med kontaktpunkter för produkter som tillkännages i betänkandet och på Alexander Stubbs tillkännagivande nu på förmiddagen om sitt eget personliga informationsställe. Jag vet inte om han planerar att kalla det Stubb/SMEs.com men jag önskar honom all framgång med det. Jag måste säga att jag delar den försiktighet som mina kolleger uttrycker i den muntliga frågan när det gäller ytterligare märkning och dess förenlighet med det nuvarande systemet.

Jag delar den oro som Arlene McCarthy gav uttryck för i sina informativa exempel med vattenkokaren nu på förmiddagen, och jag är tacksam för att kommissionsledamoten uppger att det händer saker i frågan.

Avslutningsvis vill jag påpeka att de regler som vi fastställer här bara är meningsfulla om europeiska tillverkare och distributörer samt framför allt – som Mia De Vits precis konstaterade – ekonomiska aktörer från tredjeländer, särskilt importörer, följer dem, vilket de naturligtvis bör göra.

 
  
MPphoto
 
 

  Wiesław Stefan Kuc (UEN). – (PL) Fru talman! Under de senaste fem åren har det förekommit fler och fler fall där varor som inte uppfyller EU:s standarder har lanserats på EU:s marknad. Det handlar inte bara om kinesiska leksaker. Bekämpningsmedel, växtvårdsprodukter och till och med läkemedel piratkopieras och har inte bara dålig skyddande eller läkande verkan utan är i många fall direkt skadliga. De tre betänkandena som vi har framför oss – André Bries, Christel Schaldemoses och Alexander Stubbs – handlar om lanseringen av varor på EU:s marknad, tillämpningen av tekniska föreskrifter på produkter som lagligen saluförs och förfaranden för ackreditering och marknadsövervakning. De strider inte mot den grundläggande principen om fri rörlighet för varor på EU:s marknad men gör det möjligt att skydda denna marknad och samtidigt skydda våra medborgare.

Som föredragandena säger måste vi se till att undantagen slopas och att de föreslagna förordningarna och besluten tillämpas i så stor omfattning som möjligt. Om möjligt vore det önskvärt att med andra förordningar av den här typen som förebild ta fram ett gemensamt dokument för att ta itu med problemen på ett heltäckande sätt. På så sätt skulle vi undvika att gång på gång upprepa argument och terminologi, vilket kan leda till motstridiga tolkningar. De förslag och betänkanden som överlämnats till oss utgör ett utmärkt underlag för ett heltäckande och enhetligt dokument.

 
  
MPphoto
 
 

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Jag gratulerar alla de tre föredragandena till deras utmärkta, konstruktiva betänkanden. Utsläppandet av varor på marknaden på EU:s territorium är tveklöst en mycket allvarlig fråga. Vi kommer alla ihåg de problem som utsläppandet av osäkra leksaker på EU:s marknad nyligen orsakade. EU:s kontrollmyndigheter upptäckte inte leksakerna eftersom övervakningssystemet, precis som i många andra fall, visade sig vara ineffektivt.

Det händer allt oftare att tillverkare CE-märker sina produkter utan någon som helst kontroll, trots att de aktuella varorna inte uppfyller EU:s krav. CE-märkningen förfalskas dessutom ofta. Det här är några av de skäl som ligger bakom kommissionens föreslagna paket om utsläppande av varor på EU:s marknad.

Jag har en sak jag vill säga angående en av de tre delarna i paketet: André Bries betänkande om ackreditering och marknadsövervakning. Jag tycker att frågan om CE-märkning som behandlas i betänkandet är särskilt viktig. Det gläder mig att ledamöterna har tagit ställning för CE-märkningen som en viktig garanti för att EU:s standarder följs och – viktigast av allt – att de är för en förstärkning av CE-märkningens ställning.

En viktig fråga som har diskuterats i det här sammanhanget är problemet med andra nationella märkningar på EU:s marknad. Här vill jag påpeka att Polen vid anslutningen till EU upprepade gånger fick höra att man inte fick införliva andra länders säkerhetsmärkningar i sitt nationella system. Vi följde dessa anvisningar och gick till och med så långt att vi avskaffade vår egen B-märkning, som var den polska symbolen för produktsäkerhet. Det var således viktigt för oss att följa EU:s system och iaktta principen om icke-diskriminering i den nya lagstiftningen genom att införa ett förbud mot andra nya säkerhetsmärkningar än CE-märkningen.

Det gläder mig att se att rådet, kommissionen och parlamentet har hållit fast vid sin ståndpunkt, strukit de aktuella klausulerna och låtit saker och ting vara som de är. Jag anser emellertid att vi bör arbeta tillsammans med den europeiska CE-märkningen i syfte att på sikt avskaffa andra märkningar på marknaden, även om ett sådant initiativ får vänta tills kommissionen har undersökt frågan.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Hedh (PSE). – Tack herr talman! Jag vill också tacka föredragandena väldigt mycket för ett mycket gott arbete. Det har varit väldigt spännande att följa dem på vägens gång.

Trots att jag är för ett mer mellanstatligt samarbete inser jag att det finns tillfällen då vi i unionen måste ha så lika lagar som möjligt. Lagstiftningspaketet om saluföring av produkter på den inre marknaden är ett sådant, eftersom det vi producerar i, och importerar till, EU flyter fritt på den inre marknaden. För mig är konsumenternas trygghet på marknaden allra viktigast.

Därför gläds jag över föredragandenas förslag i lagstiftningspaketet som på en del ställen skärper kommissionens förslag. Till exempel vill min kollega Schaldemose att importörerna ska bära ansvaret för att de produkter de importerar uppfyller EU:s regler.

Detta tycker jag är extra viktigt nu när vi också ska se över leksaksdirektivet med tanke på de problem som har varit aktuella på leksaksmarknaden den senaste tiden. Jag tycker att det är självklart att importörerna ska kunna ställas till svars och riskera straff om de importerar farliga produkter. Vem annars? Vi måste också förändra och förstärka CE-märkningen. Trots att det är just den frågan som har varit mest känslig tycker jag att föredragandena har kommit en bra bit på väg.

Som min kollega Schaldemose sade är inte CE-märkningen lösningen på alla våra problem med säkerheten på den inre marknaden. Men många konsumenter tror i dag att CE-märket innebär att produkterna är säkra, inte minst när det gäller leksaker och prylar. Det kunde vi se min kollega McCarthy demonstrera här med kaffekokare och en leksak. Det är vårt ansvar att se till att märkningen stärks och att marknadskontrollen verkligen fungerar i alla medlemsländer.

Slutligen vill jag än en gång understryka att våra konsumenter måste sättas i första rummet, för utan trygga och säkra konsumenter får vi ingen blomstrande marknad.

 
  
MPphoto
 
 

  Magor Imre Csibi (ALDE). – (RO) Jag vill säga ett par saker om CE-märkningen. För närvarande gäller den alla produkter som omfattas av ett EU-direktiv. Märkningen kommer inte att vara effektiv så länge tillverkarna kan märka de flesta produkter utan någon som helst kontroll från en utomstående myndighet eller ett oberoende organ. Det är det första problemet.

Därför håller vi alla med om att det nuvarande CE-märkningssystemet för produkter inte kan ge de europeiska konsumenterna någon säkerhetsgaranti. Den var i själva verket inte ens tänkt som en säkerhetsmärkning.

Bäste kommissionsledamot Verheugen! Förra året sa ni att vi aldrig skulle kunna uppnå 100 procents produktsäkerhet. Därför ber jag kommissionen att, utöver en noggrannare marknadsövervakning och strängare tullkontroller, överväga strängare påföljder för företag som tillverkar eller importerar produkter som inte överensstämmer med EU:s normer och direktiv.

Vi får inte glömma bort att de flesta europeiska konsumenter, utan att ha fått någon information, tror att en CE-märkt produkt är tillverkad i Europa eller certifierad av ett oberoende europeiskt organ. Det är det andra problemet. Till och med kommissionsledamot Günter Verheugen menar att den nuvarande CE-märkningen kan vara lite förvirrande. Det är oacceptabelt och därför ber jag kommissionen att lansera informationskampanjer så att de europeiska konsumenterna inte misstar CE-märkningen för en kvalitets- och säkerhetsmärkning.

Vi är alla överens om att det bör finnas en märkning som intygar att en produkt är säker. Antingen får vi förbättra den nuvarande CE-märkningen eller så får vi införa ytterligare en märkning. Vi måste hitta en lösning så snart som möjligt. Förutom den fria rörligheten för produkter handlar den inre marknaden om att vidta effektiva konsumentskyddsåtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr kommissionsledamot! Den europeiska inre marknadens dynamiska utveckling och ännu mer dynamiska import av farliga varor, särskilt från Kina, gör att vi måste modernisera lagstiftningen om saluföring av produkter, inbegripet varor som inte har harmoniserats. Det tredelade lagstiftningspaketet kommer att underlätta pappersarbetet, samtidigt som det kommer att göra det lättare för medlemsstaterna att förbättra övervakningen av EU:s marknad, som i dag inte fungerar på bara en nivå. Därför skärper vi nu, efter en omfattande debatt, kraven på hela försörjningskedjan, ända från producenterna i EU eller Kina till importörerna och distributörerna i EU. Vi harmoniserar reglerna för ackreditering av organ och ömsesidigt erkännande av certifiering.

Vid sidan av övervakningsorganen blir konsumenternas medvetenhet allt viktigare. Välinformerade konsumenter bör utifrån märkningen även kunna skilja mellan olika produkter. Därför strävar vi efter att stärka den europeiska CE-märkningen, som visar övervakningsmyndigheterna och välinformerade konsumenter att produkterna uppfyller de europeiska kvalitets- och säkerhetskraven. Vi måste även bekämpa missbruket, bland annat den avsiktliga förväxlingen med andra märkningar, till exempel China Export.

Jag upptäckte att den europeiska märkningen ännu inte har registrerats och bad därför kommissionen att göra det. Trots att kommissionen meddelade att registreringsförfarandet hade inletts nämndes inte registreringsansökan i det offentliggjorda meddelandet. Jag uppmanar kommissionen än en gång att vidta åtgärder i frågan.

Herr kommissionsledamot! Jag uppmanar er även att registrera den europeiska märkningen för internationella marknader. Båda dessa åtgärder kommer att göra det möjligt att vidta ytterligare rättsliga åtgärder mot missbruket, inbegripet sådana som leder till ersättning. Jag tycker att det är oförsvarligt med förseningar i det avseendet. Jag vill uttrycka min uppskattning för kommissionens utmärkta arbete med att förbereda det här ”varupaketet”, och särskilt för alla föredragandenas grundliga arbete. Jag vill berömma dem för ett utmärkt resultat.

 
  
MPphoto
 
 

  Manuel Medina Ortega (PSE). – (ES) Fru talman! För ungefär trettio år sedan fastställde EG-domstolen principen om ömsesidigt erkännande i sin dom i Cassis de Dijon-målet. En av dagens föredragande, Alexander Stubb, säger att åtgärdspaketet är ett försök att tillämpa Cassis de Dijon-domen på lagstiftningsnivå. Domen kan dock inte ersättas med lagstiftning eftersom den faktiskt är ett instrument som domstolen använder för att harmonisera den inre marknaden.

Det nuvarande paketet är ett substitut för ett större behov som har blivit tydligt i den här debatten, nämligen behovet av verklig harmonisering av produktionen inom Europeiska unionen.

Det nuvarande systemet med ömsesidigt erkännande innebär att kedjan kan brista i sin svagaste länk. Det var till exempel det som hände i samband med galna kosjukan, när den brittiska regeringen bestämde sig för att avreglera förfarandet för tillverkning av kött- och benmjöl. Nyligen inträffade det också på ett annat område, med Equitable Life, när den finansiella sektorn inte var tillräckligt reglerad.

Paketet innebär ett steg framåt, men bara ett litet steg. Det är nämligen helt naturligt att regeringar inte avsäger sig skyddet av sina medborgare, så länge det finns regeringar som inte har fullgoda kontroller och EU inte har något kontrollsystem – Anna Hedh sammanfattade det helt korrekt. Det är alltså ett dåligt substitut för ordentlig lagstiftning på EU-nivå som ska ersätta de 27 nationella regelverken.

Europaparlamentet kommer förmodligen att godkänna paketet och jag anser att det är ett bra paket. Vi får dock inte vila på våra lagrar, för utan ordentlig gemenskapslagstiftning och utan ordentlig kvalitetscertifiering som får medborgarna i hela EU att känna sig lugna kommer vi inte att göra några stora framsteg när det gäller att bygga en marknad för europeiska produkter.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Anja Weisgerber (PPE-DE). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Det faktum att vi kan anta varupaketet vid första behandlingen säger en hel del om det utmärkta samarbetet både inom Europaparlamentet och mellan parlamentet och rådet.

Det här är ett viktigt lagstiftningsprojekt, både för dem som deltar i handeln och framförallt för konsumenterna. Med det här paketet undanröjer vi handelshinder som beror på olika tekniska föreskrifter i medlemsstaterna. Samtidigt garanterar vi kvaliteten på de produkter som köps och säljs på den europeiska marknaden. Den nya lagstiftningen kommer att innebära att produkter som inte följer EU:s lagstiftning eller som inte är säkra snabbt kommer att tas bort från marknaden eller inte kommer ut på marknaden överhuvudtaget. Farliga produkter ska utan dröjsmål rapporteras till kommissionen så att de kan dras tillbaka från marknaden i alla medlemsstater. Förordningen kommer att leda till att samarbetet med länder utanför EU – man behöver bara tänka på Kina – kommer att stärkas med hjälp av åtgärder som gemensamma program och utbyte av teknisk expertis.

Med hjälp av de nya bestämmelserna kan vi garantera en effektiv marknadsövervakning och bättre kontroll i hela Europa. När allt kommer omkring är det detta som verkligen räknas.

Vi har i alla debatter och förhandlingar inriktat oss främst på konsumenterna. CE-märkningen visar till exempel att tillverkaren uppfyller EU:s krav för produkten i fråga. Nu måste emellertid inte bara tillverkarna utan även importörerna ta på sig en större del av ansvaret. Till exempel förbjuds falska eller vilseledande CE-märkningar, och de som använder dem kommer att lagföras i medlemsstaterna. Allt detta skyddar konsumenterna, men det skyddar även ärliga företagare som följer alla regler. Ett av de främsta framstegen har varit att vi har lyckats bevara de väl beprövade nationella säkerhetsmärkningarna, till exempel den tyska GS-symbolen. Konsumenterna känner till dessa märkningar och litar på dem.

På torsdag ska vi anta ett antal regler för att på bästa sätt främja handeln med varor på den inre marknaden och samtidigt – och det är detta som är så viktigt – skydda konsumenterna med hjälp av bättre övervakning.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernadette Vergnaud (PSE). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Europeiska konsumenter förväntar sig att de produkter som de köper är säkrare. Alltför ofta hör vi på tv-nyheterna att den och den produkten från ett land utanför EU utgör en säkerhets- eller hälsorisk. Det här åtgärdspaketet är ett imponerande verktyg för att ta itu med den här typen av problem och jag vill framhäva de tre föredragandenas arbete under förhandlingarna, då de vidhöll konsumentskyddets betydelse.

I det rådande produktsäkerhetsklimatet är det helt nödvändigt att införa nya rättsakter. Jag vill särskilt uppmärksamma den muntliga fråga som ska ställas angående översynen av reglerna och användningen av CE-märkningen.

De europeiska medborgarna har hittills sett märkningen som ett tecken på förtroende och en garanti för säkerhet, medan den i själva verket inte är någonting mer än en förklaring av tillverkaren om att produkten följer EU:s lagstiftning. Det innebär att den alltför ofta har använts godtyckligt och felaktigt. Vi behöver bara tänka tillbaka på Mattel-affären. Jag ser ivrigt fram emot att få se ett förslag från kommissionen om ytterligare en märkning som kan öka systemets trovärdighet och förbättra informationen till konsumenterna i syfte att göra importerade produkter säkrare. Jag är dock övertygad om att kommissionsledamot Meglena Kuneva är fast besluten att ta itu med frågan. Hon har alltid visat stöd för att öka konsumenternas förtroende.

Vad vi behöver – och vad Christel Schaldemose föreslår i sitt betänkande – är en skärpt marknadsövervakning för att undvika missbruk av märkningssystemet. Vi måste även klargöra vilket ansvar importörerna och tillverkarna har, för i slutändan är det dem och ingen annan som bär ansvaret för att de produkter som släpps ut på marknaden är säkra. Vi är väl medvetna om att samarbetet mellan de nationella marknadsövervakningsmyndigheterna och tullen är mycket ojämnt.

Det allra viktigaste är att göra importörerna direkt ansvariga för att de produkter de importerar är säkra. För närvarande är det väldigt svårt att vidta åtgärder mot dem eftersom tillverkarna i vissa fall har stängt sina fabriker och försvunnit när problemen uppdagas i Europa. Vi kan inte längre acceptera att det är så.

Jag vill avsluta med att tacka Christel Schaldemose för att hon har tagit hänsyn till situationen för små och medelstora företag när det gäller förfaranden för bedömning av överensstämmelse. Utmaningen är att hitta rätt balans mellan förfaranden som kan vara betungande och alltför dyra för mikroföretagen, inklusive hantverkssektorn, utan att befria dem från ansvar.

 
  
MPphoto
 
 

  Agnes Schierhuber (PPE-DE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, herr rådsordförande! Jag vill tacka för betänkandet och påminna parlamentet om att EU:s CE-märkning betyder att en produkt uppfyller EU:s standarder i fråga om kvalitet och tillförlitlighet. Det får inte råda något som helst tvivel om att importerade produkter i framtiden måste uppfylla exakt samma standarder som de som gäller för varor som produceras i Europeiska unionen. Först då får vi lika villkor. Det måste dock även vara möjligt att fortsätta att tydligt märka produkter med medlemsstaternas välkända symboler. Vi är nämligen medvetna om att många konsumenter hyser stort förtroende för dem.

Avslutningsvis vill jag säga att det även är mycket viktigt med ytterligare märkningar för regionala specialiteter och ekologiska livsmedel, eftersom vi vet att det finns ett stort erkännande och förtroende för dessa, både inom och utanför den europeiska marknaden. Sådan goodwill måste främjas.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogdan Golik (PSE). – (PL) Fru talman! Jag välkomnar det paket som har överlämnats till oss i dag. Det är ett steg framåt, både för konsumenterna och för Europas företagare. Jag vill säga ett par ord om principen om ömsesidigt erkännande. Jag vet inte om ni är medvetna om att det redan är 30 år sedan som EG-domstolen avgav sin dom om den principen.

Tyvärr är det långt ifrån tillfredsställande hur medlemsstaterna har genomfört principen om ömsesidigt erkännande, som är så grundläggande för hur den inre marknaden fungerar. Det har blivit vanligt att företagen måste genomgå betungande administrativa förfaranden innan de kan släppa ut varor på marknaden. Som företagare har jag själv upplevt den här byråkratin under många år.

Jag vet inte om ni inser att företagen i EU får betala enorma summor till följd av att principen om ömsesidigt erkännande inte följs, och att unionen förlorar omkring 150 miljarder euro på det. Om vi fortfarande är inriktade på att göra den europeiska ekonomin stark och konkurrenskraftig inom ramen för Lissabonstrategin, och inom en inte alltför avlägsen framtid, i förhållande till Indien, Kina, Brasilien och andra länder, måste vi acceptera att den här principen gäller för oss alla och ge den det erkännande den förtjänar.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrej Vizjak, rådets ordförande. (SL) Mina damer och herrar! Jag vill dela med mig av några sista tankar om betydelsen av överenskommelsen om de tre lagarna som vi nästan har fullbordat och som kommer att väsentligt bidra till att den inre marknaden fungerar bättre. Michel Ayral skulle verkligen har varit glad i

dag. Vi saknar honom mycket.

Efter våra tyska och portugisiska kollegers omfattande arbete för rådets räkning innan Slovenien tog över ordförandeskapet var det det slovenska ordförandeskapets uppgift att få till stånd den sista harmoniseringen mellan EU:s institutioner. Jag välkomnar att alla har samarbetat för att fullborda denna – enligt vissa – svåra uppgift relativt effektivt och snabbt.

Vi gick med i Europeiska unionen för mindre än fyra år sedan, och det var en enorm utmaning och ett stort ansvar att överta ordförandeskapet. Därför är vi särskilt nöjda över att ha medverkat till att avsluta denna stora uppgift som är så viktig för alla EU:s medlemsstater.

Enligt min mening kommer tillämpningen av paketet främst att innebära följande: För det första kommer vi att slippa den protektionism som förekommer på vissa marknader i EU, och det kommer säkerligen att göra ekonomin mer konkurrenskraftig på dessa marknader. Jag anser att protektionism utgör det största hindret för att utveckla konkurrensen och konkurrenskraften bland de ekonomiska aktörerna på dessa marknader.

För det andra kommer vi att se till att alla nationella myndigheter tillämpar likabehandling och ömsesidigt bistånd när det gäller övervakning av saluförda produkter, att det finns effektiva säkerhetskontroller av produkter som tillverkas av europeiska företag eller som förs in i EU från tredjeländer och, naturligtvis, att vi i framtiden får enhetligare teknisk lagstiftning. Slutresultatet kommer att bli ett vänligare klimat för ekonomiska aktörer, särskilt små och medelstora företag. Dessutom, vilket är oerhört viktigt för våra medborgare, kommer det att garantera en hög säkerhetsnivå för produkter på EU:s marknad.

Jag är därför övertygad om att paketet kommer att bli ett viktigt första steg i vårt framtida arbete. Vi har i dag pratat mycket om dessa framtida framsteg som också är viktiga utmaningar i det arbete som vi ska utföra.

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med några ytterligare kommentarer till de direkta ekonomiska effekterna. Det stämmer att reglerna om ömsesidigt erkännande gäller för 21 procent av all europeisk industriproduktion, vilket verkligen är en stor andel.

Om systemet med ömsesidigt erkännande fungerade perfekt, det vill säga om det tillämpades fullt ut överallt, skulle det dessutom leda till en 1,8-procentig ökning av EU:s BNP, vilket verkligen är en väsentlig makroekonomisk effekt. Omvänt stämmer det också enligt våra beräkningar att det potentiella värdet av den inre marknaden skulle minska med 10 procent om det ömsesidiga erkännandet inte fungerade, det vill säga om det inte tillämpades. Det skulle faktiskt innebära en nedgång på omkring 150 miljarder euro.

Zuzana Roithová ställde en fråga om registreringen av CE-märkningen. Vi kunde faktiskt inte göra det förrän förra året eftersom det krävdes en ändring av den tillämpliga EU-lagstiftningen. Processen pågår dock, och jag antar att dagens beslut kommer att hjälpa oss att påskynda den. Det är inte helt upp till oss, men vi gör vad vi kan för att fullborda registreringen så snabbt som möjligt.

Magor Imre Csibi nämnde – med en kritisk underton – att jag förra året sagt att det inte var möjligt att åstadkomma 100 procents produktsäkerhet. Jag vill därför på nytt betona att det inte går att garantera produktsäkerheten helt och hållet. Även om vi lät en oberoende tredje part certifiera alla produkter skulle ett sådant organ inte kunna kontrollera varje enskild produkt i en tillverkningsserie.

Kontrollerna är alltid begränsade till en prototyp och problemen inträffar inte när prototypen presenteras utan vid de normala rutinerna för massproduktion. Vi får återkommande rapporter om tillverkningsfel och återkallande av produkter, till och med när det gäller produkter som omfattas av de strängaste säkerhetsföreskrifterna, till exempel receptbelagda mediciner och motorfordon. Det är en illusion att vi kan erbjuda konsumenterna 100 procents produktsäkerhet.

Därför måste vi – det är vår enda möjlighet – insistera på att alla ansvariga led i kedjan kan ställas till svars. Det börjar med leverantörer av insatsvaror, sedan gäller det tillverkarna och vid importerade varor även importörerna.

Det är också svaret på John Purvis fråga: vad vi gör med de här nya reglerna är att tydligt förklara att importörerna i Europa ansvarar för att se till att de produkter som de importerar är säkra och att de uppfyller gällande standarder. Europeiska importörer ansvarar med andra ord för att produkter från länder utanför EU är säkra. Den som drabbas av förlust eller skada till följd av en farlig eller felaktig produkt behöver således inte spåra upp tillverkaren eller någon annan i ett land långt utanför EU:s gränser utan kan kräva ersättning av den europeiska importören. Jag kan försäkra er om att den här bestämmelsen kommer att få stor praktisk betydelse.

Det var de konkreta frågor som ställts. Jag vill ta tillfället i akt och tacka er än en gång för att ni har debatterat i positiv och konstruktiv anda. Om Malcolm Harbour fortfarande är här vill jag säga att han för min del gärna får fylla år varje dag om alla hans födelsedagar präglas av sådana enastående framsteg.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  André Brie, föredragande. − (DE) Fru talman! Det har varit så mycket samförstånd att jag bara kan tacka för debatten och det finns ingenting som jag vill upprepa. De få avvikande anförandena saknade substans och därför tänker jag bortse från dem. Jag vill trots det sätta dagens uppenbara harmoni i perspektiv. Jag menar att de rättsakter som vi snart ska anta är bra. På senare år har det dock egentligen inte varit lagstiftningen som har varit problemet utan dess tillämpning i medlemsstaterna. Naturligtvis är det inte alltid som i Mattel-fallet som nämndes tidigare, där miljontals leksaker fick dras tillbaka från marknaden, men sådana dröjsmål, oavsett när och var de inträffar i EU, visar att marknadsövervakningen helt enkelt inte fungerar.

Ta till exempel RAPEX-systemet, som visar att det finns stora skillnader mellan de europeiska ländernas marknadsövervakningssystem. Sådana skillnader kan heller inte accepteras längre. Jag vädjar därför till medlemsstaterna att se till att de instrument som vi antar här, liksom de marknadsövervakningsmekanismer som redan finns för att skydda konsumenterna, verkligen tillämpas i praktiken.

Jag vill säga en sista personlig sak. Vi har tackat väldigt många människor i dag. Under arbetet med betänkandet hade jag det stora nöjet att få arbeta med fantastiska kolleger från sekretariatet för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Utan dem hade vi aldrig kunnat producera det här betänkandet. Jag vill därför särskilt tacka Peter Traung och Luca Visaggio.

 
  
MPphoto
 
 

  Christel Schaldemose, föredragande. (DA) Fru talman! Jag vill också tacka för era många positiva och bra kommentarer under dagens debatt. Det visar att vi faktiskt har gjort ett utmärkt arbete under det senaste året och har sett till att vi har fått med så många synpunkter som möjligt. Det gläder mig verkligen.

Jag har dock ett par kommentarer till några av de saker som har kommit fram under dagens debatt. De handlar om CE-märkningen. Den är mycket riktigt förvirrande för konsumenterna och vi behöver den här undersökningen om en eventuell konsumentsäkerhetsmärkning. Jag vill dock även starkt betona att CE-systemet kommer att bli avsevärt mycket bättre med det här paketet genom ökad marknadsövervakning och medlemsstaternas skyldighet att lagföra missbruk av CE-märkningen. CE-märkningen och CE-systemet kommer att bli betydligt bättre än i dag. Situationen kommer att bli bättre för de marknadsövervakningsmyndigheter som använder märkningen som redskap. När en producent medvetet använder CE-märkningen säger han att han följer EU:s regler. Om han sedan inte gör det kan han straffas. Han kan inte hävda att han inte visste vad han gjorde. Det är en markant förbättring. En sak som vi inte lyckas ta itu med är förhållandet till konsumenterna. Kommissionsledamoten har reagerat mycket positivt genom att uppge att man kommer att arbeta mycket hårt med frågan.

Det har varit en del diskussion om huruvida det var rätt eller fel att förbereda en överenskommelse vid första behandlingen. Jag tycker helt enkelt att dagens debatt har visat att många människor har deltagit i arbetet. Det har handlat om tre betänkanden med många skuggföredragande osv. Väldigt många parlamentsledamöter har deltagit i arbetet och har därför också haft möjlighet att komma till tals. Jag tycker också att vi kan vara riktigt nöjda med resultatet.

Till sist vill jag snabbt nämna skuggföredragandena vid namn och säga att jag verkligen uppskattar deras arbete: Heide Rühle, André Brie, Janelly Fourtou och Zita Pleštinská har gjort en mycket stor insats, och detsamma gäller naturligtvis båda gruppernas sekretariat samt utskottssekretariatet. Tack så mycket. Det har varit ett stort nöje att delta i arbetet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Stubb, föredragande. (EN) Fru talman! Jag vill avsluta den här debatten med att ta upp fyra punkter. Tyvärr måste jag börja med Godfrey Bloom från brittiska Independence Party, som kritiserade bl.a. mig för att jag ville tacka de människor som har arbetat med hela det här paketet. Jag vet inte hur han är uppfostrad men jag har alltid tyckt att det hör till god ton att tacka de människor som har gjort det här paketet möjligt.

Han kanske inte borde tacka sin talskrivare – för han läste naturligtvis direkt ur manuskriptet – för talskrivaren förstod uppenbarligen inte vad paketet handlade om.

Min del av paketet handlade om ömsesidigt erkännande, med fri rörlighet för varor och utan att harmonisera allting. Godfrey Bloom, eller hans talskrivare, kanske menar att det inte bör råda fri rörlighet för Marmite eller Branston Pickle, eller för Rolls Royce eller skor från Church eller kläder från Burberry – jag vet inte hur bra det vore för den brittiska ekonomin. Om ni vill vara en trovärdig EU-motståndare skulle jag därför rekommendera att ni åtminstone läser de dokument som ni ska uttala er om.

Min andra punkt är att det här förmodligen är europeiskt rekord i effektivitet för jag vet inget annat större lagstiftningspaket som kommissionen har påbörjat på Alla hjärtans dag, den 14 februari,2007, och som Ständiga representanternas kommitté har godkänt den 13 februari 2008 – en dag mindre än ett år. Så till alla dem som var rädda att vi skulle bli lite stela och ineffektiva efter utvidgningen vill jag säga att det här är ett bra exempel på ett fall där vi har fattat mycket snabba beslut. Jag hävdar även att det här är det förmodligen största paketet om den fria rörligheten för varor sedan Jacques Delors paket 1992, om ni kommer ihåg. I det avseendet var det här därför anmärkningsvärt snabbt. Jag vill än en gång tacka alla människor som har varit inblandade i det här, för det visar att apparaten fungerar.

Min tredje punkt handlar om det som Frédérique Ries sa om att företag hädanefter kan vända sig till alexstubb.com för att klaga om ömsesidigt erkännande inte tillämpas! Om ni tillåter sätter jag ut en direktlänk därifrån till kommissionens hemsida. Det är bara att kontakta kommissionen om ni har problem med ömsesidigt erkännande. Så bör och måste det vara.

Min sista punkt är att det här är det slovenska ordförandeskapets första stora insats. Det här är det första stora lagstiftningspaket som det slovenska ordförandeskapet har fått igenom och jag vill gratulera det till ett väl utfört arbete. Jag vet att det inte var lätt i Ständiga representanternas kommitté och jag vet att det inte var lätt i arbetsgrupperna, men ordförandeskapet gjorde ett utmärkt arbete och förhoppningsvis kommer det att vara lika framgångsrikt under sina sista månader.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Det var en mycket harmonisk avslutning. Debatten är härmed avslutad. Omröstningen kommer att äga rum på torsdag.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Iles Braghetto (PPE-DE), skriftlig. (IT) Vid det här plenarsammanträdet har vi diskuterat det ”varupaket” som bildar en gemensam ram för saluföring av produkter inom Europeiska unionen och på nytt bekräftar principerna om ömsesidighet. Som läget ser ut just nu vill Europaparlamentet göra CE-märkningen (europeisk överensstämmelse) effektivare eftersom den garanterar produktsäkerheten och gör det möjligt att identifiera varor från länder utanför EU. Sedan några år tillbaka har det dock funnits en annan märkning som, bortsett från mellanrummet mellan de två bokstäverna, grafiskt är nästan identisk med CE-märkningen men betyder någonting helt annat: ”China Export”, dvs. kinesisk export. Medborgarna kräver initiativ och påföljder samt skärpta tullkontroller för att förhindra att den europeiska CE-märkningen missbrukas.

Förfalskade importerade produkter som vid första anblicken ser ut att uppfylla kraven för utsläppande på marknaden saluförs i hela Italien. Det beror även på den förvirring som kommer av att de båda märkningarna är så lika.

Den här förordningen innebär ökad rörlighet för varor i EU. Därmed ökar valfriheten och konsumenternas förtroende, och försäljningen av varor förenklas.

 
  
  

(Sammanträdet avbröts kl. 11.30 och återupptogs kl. 12.00.)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill oförbehållsamt be Europaparlamentets talman, mina kolleger och parlamentet om ursäkt om jag har förolämpat någon med det jag sa den 31 januari i protest mot talmannens nya befogenheter i fråga om arbetsordningen. Jag inser att den hänvisning jag gjorde förolämpade många här i parlamentet. Jag hoppas att ni godtar min ursäkt i samma anda som den framförs.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Tack så mycket, herr Hannan. Vi noterar och godtar er ursäkt.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy