Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 19 februari 2008 - Strasbourg

7. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar.

− Betänkande: Newton Dunn (A6-0488/2007)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Land- och sjögränserna har ändrats efter utvidgningen, och tulltjänstemännens arbete har utökats från enkla tullkontroller till bekämpning av förfalskning, penningtvätt, droger och kringgående av antidumpningstullar eller hälsoåtgärder för att skydda konsumenterna. Därför har jag välkomnat och uttryckt stöd för kommissionens förslag, som kommer att möjliggöra större samordning av medlemsstaternas organ, bland annat ett nära samarbete med Europol, Frontex, Interpol och Världstullorganisationen. Vi vill också att de myndigheter i tredjeländer som erhåller kommersiella uppgifter och personuppgifter från medlemsstaterna ska vara skyldiga att garantera dataskyddsstandarder som motsvarar dem i EU. Jag tackar ledamöterna för att de har gett sitt fulla stöd för vår grupps förslag i dag. Jag vill även tacka föredragandena för deras noggranna arbete.

− Betänkande: Francesco Musotto (A6-0009/2008)

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag röstade för Francesco Musottos betänkande eftersom han inte drar sig för att tala klarspråk i många frågor som rör bedrägerier och åtgärder för att bekämpa bedrägerier. Jag får också en känsla av déjà vu när han i betänkandet tar upp miljonbelopp av felaktigt utbetalade medel och ersättningskrav för icke stödberättigande utgifter. Tänk till exempel på de hundratals miljoner euro i EU-medel som redan har gått upp i rök i den korrupta socialdemokratiskt dominerade delstaten Vallonien – en delstat där otaliga tjänstemän har varit inblandade i skandaler, i vissa fall för att ha förskingrat medel. När det i betänkandet talas om kommissionens bristande kontroll kommer jag automatiskt att tänka på vad min vallonska kollega Gérard Deprez sa, när han i början av månaden talade om dåliga projekt som inte bara är Valloniens fel utan även kommissionens eftersom kommissionen godkänner de här projekten.

− Betänkande: Deprez (A6-0015/2008)

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Det ursprungliga betänkandet som presenterades var bra, för det innehöll tydligt definierade åtgärder för att stödja kampen mot terrorismen, till exempel nödvändiga steg för att förbättra det förebyggande arbetet och åstadkomma ett närmare polissamarbete, ett ökat utbyte av information och stöd till terrorismens offer.

Dagens omröstningar har dock förändrat betänkandet helt. Viktiga delar av betänkandet har röstats bort. Plötsligt anses till exempel jihadistiska terrorister inte längre vara farliga. Andra ståndpunkter – oacceptabla ståndpunkter – har röstats in i betänkandet med det resultatet att jag, i likhet med majoriteten här i parlamentet, har varit tvungen att rösta emot det. Det är synd på det ursprungliga betänkandet. Det hade nämligen varit bra att ha bättre politiska och tekniska verktyg för att bekämpa terrorismen och öka säkerheten.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Jag behöver väl knappast säga att jag röstade emot Gérard Deprez betänkande eftersom jag är fundamentalt emot uppfattningen att jihadistisk terrorism i själva verket bara beror på diskriminering och det sociala utanförskap som påstås drabba muslimer i Europa. Uppriktigt sagt känner jag en hel del av mitt eget folk, en hel del människor som inte är invandrare, som verkligen lider av socialt utanförskap i muslimska områden i våra storstäder men som inte tar till terrorism – absolut inte. Jag tänker alltså inte ta på mig skulden i den frågan. Det kanske vore politiskt korrekt att skylla på det perfida Europa, men det är inte ”korrekt” i ordets sanna betydelse, tvärtom. För guds skull, när ska parlamentet inse att islamistisk terrorism inte har någonting med diskriminering eller socialt utanförskap att göra utan härstammar direkt från islams syn på världen?

− Betänkande: Guadans Cambó (A6-0002/2008)

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! När vi talar om regioner som handlar med varandra tror jag att vi måste inse att det inte är länder som handlar med varandra, utan människor och företag. Ett av felen med just det här betänkandet var att man inte insåg de betydande handelshinder som står i vägen för företagare i tredjeländer som vill handla med EU.

Därför gläder det mig att kunna presentera en kampanj över partigränserna, med icke-statliga organisationer, samhällsorganisationer och gräsrotskämpar, som kallas Real Trade Campaign och som har fem huvudsyften: att avskaffa importtullarna på jordbruksprodukter, att slopa jordbrukssubventionerna, att liberalisera ursprungslandsreglerna, att lägga större tonvikt på handelsstöd, och att uppmuntra låginkomstländer att gradvis sänka handelshindren mellan sig i förhoppningen om att de kommer att bli en del av världssamfundet när det gäller handel och, så småningom, handla mer med oss. Betänkandet var obalanserat, eftersom man inte insåg att dessa hinder existerar ur EU:s perspektiv. Därför röstade jag emot det.

Skriftliga röstförklaringar

− Betänkande: Andersson (A6-0012/2008)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Först och främst måste jag säga att vi röstade emot i protest mot att skjuta upp ikraftträdandet av ett direktiv om arbetstagares hälsa och säkerhet, ett direktiv som i det här fallet antogs 2004 och där det fastställs gränsvärden för arbetstagarnas exponering för elektriska, magnetiska och elektromagnetiska fält, samt förebyggande åtgärder, informationsåtgärder och utbildning. Nu föreslår Europeiska kommissionen ett nytt direktiv, vars enda syfte är att senarelägga direktivets genomförande med fyra år.

Det är verkligen märkligt att Europeiska kommissionen lägger fram det här förslaget om senareläggning. Kommissionen motiverar det med att läkarsamfundet har rapporterat att man har farhågor inför direktivets genomförande och att det nu har tillsatts olika utredningar. Det är synd att man inte har liknande farhågor när det gäller effekterna av andra rättsakter och politiska riktlinjer som syftar till att liberalisera offentliga varor och tjänster och avreglera arbetsmarknaden och arbetstagarnas rättigheter. Det är bara när det rör sig om skydd av arbetstagarnas rättigheter och hälsa som kommissionen begär ytterligare undersökningar för att skjuta upp genomförandet. Det är oacceptabelt.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar betänkandet om arbetstagarnas exponering för risker som har samband med fysikaliska agens. De eventuella konsekvenser som genomförandet av direktivet från 2004, med minimisäkerhetskrav för dem som använder fysikaliska agens, skulle kunna ha för utvecklingen och användningen av magnetisk resonanstomografi (MRT) i sjukvården gör rekommendationerna i betänkandet riktiga och logiska. När det kommer nya studier där man ifrågasätter den grund som direktivets rekommendationer bygger på måste vi avsätta tid för att analysera den nya informationen och direktivet. Jag stöder därför kravet på att flytta fram den tidsfrist som fastställts till den 30 april med fyra år och har röstat för betänkandet.

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Jag vill understryka att kravet på att förbättra arbetstagares hälsa och säkerhet i arbetet först och främst bygger på riskbedömningar. I fall där arbetstagarna arbetar i en miljö där de exponeras för agens som utgör en hälsorisk är riskbedömning en av arbetsgivarens grundläggande skyldigheter.

Om det vid en riskbedömning visar sig att det kan föreligga en risk är det nödvändigt att genomföra åtgärder som undanröjer eller minskar risken till lägsta möjliga nivå. Jag anser att det är viktigt att genomföra dessa åtgärder vi källan. Andra möjliga åtgärder kan till exempel vara att erbjuda valmöjligheter mellan olika arbetsmetoder, vidta tekniska åtgärder för att minska utsläppen, ändra arbetsplatsens och arbetsstationens utformning, begränsa exponeringens längd och intensitet, tillhandahålla lämplig personlig skyddsutrustning osv.

Jag håller med om att det, om det vid läkarundersökning visar sig att en arbetstagare är utsatt för särskilda hälsorisker, är arbetsgivarens plikt att erbjuda arbetstagaren sjukvård. Förebyggande läkarkontroller ingår i sjukvårdspaketet och syftar till att tidigt upptäcka förändringar i hälsan och förebygga skador på hälsan till följd av exponering för elektromagnetiska fält. Beroende på resultaten kan riskbedömningen ses över och ytterligare åtgärder genomföras.

Avslutningsvis vill jag säga att jag som läkare är glad över att Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/40/EG innehåller krav i fråga om insatsvärden och gränsvärden för exponering för enskilda elektromagnetiska fält, samt krav i fråga om skyddet för hälsa och säkerhet hos arbetstagare som i arbetet exponeras för elektromagnetiska fält.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Konstgjorda elektromagnetiska vågor har betydande hälsoeffekter för Europas medborgare, framför allt för arbetstagarna, som måste skyddas från elektromagnetiska fält precis som de redan skyddas genom två EU-direktiv med gränsvärden för exponering för buller och vibrationer.

De elektromagnetiska fält som såväl radioapparater som elektronisk utrustning och olika typer av telefoniutrustning avger – mobilsändare och mobiltelefoner, trådlösa telefoner och wifi-mobiler – är på intet sätt ofarliga!

Det kom man fram till i den aktuella BioInitiative-rapporten, och dess slutsatser är obestridliga: riskerna omfattar olika former av cancer, Alzheimers och nervsjukdomar som orsakas av långvarig eller stark exponering för elektromagnetiska vågor. Det är en hälsorisk som Europeiska miljöbyrån nyligen har lyft fram.

Därför röstade jag för utskottsordförande Jan Anderssons betänkande, som syftar till att skydda arbetstagarnas hälsa och samtidigt ta hänsyn till läkarsamfundets farhågor om huruvida tekniken för magnetisk resonanstomografi (MRT) är förenlig med gemenskapslagstiftningen. MRT är en viktig medicinsk åtgärd för vissa patienter. Jag menar att man skulle ha låtit det bli föremål för ett undantag i stället för att skjuta upp hela direktivets ikraftträdande med fyra år!

− Betänkande: Mayer (A6-0016/2008)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Trots att det här är ett kodifieringsförfarande som inte ändrar den befintliga lagstiftningen på något sätt handlar den grundläggande frågan om behovet av en rad gemenskapsdirektiv om ett antal frågor som rör traktorer och andra motorfordon samt släpvagnar till dessa, vilket framgår av den kodifierade versionen av flera betänkanden som parlamentet har röstat om i dag.

Det här är ett område där jag menar att gemenskapslagstiftningen är alltför omfattande. Det skulle förmodligen räcka med allmän lagstiftning om motorfordon som omfattar generella aspekter. Därmed skulle man inte, som nu, behöva upprätta nya direktiv för varje enskilt område, till exempel dämpning av radiostörningar som orsakas av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer (elektromagnetisk kompatibilitet), bullernivån på förarplatsen i hjulburna jordbruks- eller skogstraktorer och bakre skyltlyktor för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon.

Min röst för kodifiering ändrar inte denna uppfattning på något sätt.

− Betänkande: Speroni (A6-0020/2008)

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. − (PL) Jag stöder helt och håller det betänkande som debatteras och som kommer att ha stor betydelse för en förenklad och systematisk gemenskapslagstiftning. Detta är särskilt viktigt för utvecklingen av civilsamhället, eftersom EU-lagstiftningens öppenhet och tillgänglighet ger de enskilda medborgarna nya möjligheter att utnyttja vissa förmåner.

Det målet kan inte uppnås så länge det finns ett stort antal förordningar som har ändrats flera gånger och som fortfarande är spridda och delvis måste läsas i den ursprungliga rättsakten och delvis i senare ändringsrättsakter – en uppgift som kräver mödosamma jämförelser av många olika rättsakter för att det ska gå att avgöra vilka bestämmelser som gäller. Förordningar som ofta ändras måste kodifieras för att gemenskapslagstiftningen ska bli tydlig och begriplig.

Jag stöder därför helt och hållet kodifieringen av rådets förordning (EEG) nr 1210/90 av den 7 maj 1990 om inrättande av Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning.

− Betänkande: Speroni (A6-0021/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater röstade för detta betänkande om kodifiering som är en viktig del av arbetet med att öka gemenskapsrättens klarhet och överskådlighet. Betänkandet innebär inte någon förändring i sak utan sammanför ett antal olika direktiv i en sammanhängande text. En sådan förenkling ställer vi oss självklart positiva till. Det bör dock understrykas att vår röst för detta inte innebär att vi är tillfredsställda med den nuvarande lagstiftningens utformning. Vi vill i framtiden se höjda minimiskatter på tobak och en reell förenkling av regelverket. Dessutom bör det säkerställas att skattenivåerna för olika typer av tobak verkar konkurrensneutralt.

− Betänkande: Fourtou (A6-0011/2008)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Denna förordning ersätter förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. De motiveringar som lämnats är de ändringsförslag som har lagts fram i interimsbetänkandet.

Gemenskapens tullkodex inrättades genom förordning (EEG) nr 2913/92. Redan då var detta dokument, som reglerar gemenskapens tullfrågor, långt och tekniskt komplicerat.

Gemenskapens tullkodex diskuterades in i minsta detalj av sakkunniga på området och behandlades av det behöriga utskottet.

I en värld där handeln domineras av stora internationella företag måste detta förslag till kodex återspegla och tjäna dessa företags intressen genom att leda till snabbare godstransporter och förenklade tullförfaranden.

Huruvida det tillsammans med denna förenkling även antagits åtgärder för att bekämpa smuggling är en annan fråga.

Man verkar ha prioriterat förenkling på bekostnad av bedrägeribekämpning. Det är inte heller någon tillfällighet att det i gemenskapsdokument och/eller översättningar av dem ofta hänvisas till ”underlättande” i stället för förenkling. Det är ett avslöjande skrivfel.

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) För att de metoder som i dag används för förfalskning och varusmuggling ska kunna upptäckas krävs ett integrerat arbetssätt för att lösa de nya uppgifter som tullmyndigheterna står inför. Likaledes måste tulltjänstemännen genomgå en yrkesutbildning.

Eftersom EU är en tullunion är gemenskapens tullkodex ett av dess viktigaste instrument. Att modernisera gemenskapens tullkodex innebär att göra en fullständig översyn av det ursprungliga dokument som trädde i kraft 1992, i enlighet med de krav som ställs inom ramen för e-tull och e-handel.

Vad kommer en förnyelse av gemenskapens tullkodex att föra med sig? Moderniseringen kommer främst att omfatta kontrollmekanismerna och leda till utbyte av elektroniska uppgifter och driftskompatibla tullsystem. Den kommer att innebära att tullbestämmelserna och de administrativa förfarandena förenklas för både tullmyndigheterna och de ekonomiska aktörerna. En nyhet är den centraliserade tulldeklarationen, som stärker samarbetet mellan medlemsstaterna och EU. Med en enklare, snabbare och, framför allt, centraliserad tulldeklaration som utförs på en och samma plats ökar utsikterna för att minska byråkratin.

Efter tre års intensivt institutionellt arbete kan vi med stolthet ge Europaparlamentet äran för den viktiga framgången med att modernisera tullbestämmelserna. Jag vill ta tillfället i akt att lovorda det svåra arbete som tulltjänstemännen utför. Det är en förutsättning för att skydda unionens yttre gränser.

Jag anser att vi i dag tagit fram en konkret present till vår tullunions 40-årsdag, som vi kommer att fira den 1 juli 2008. Det gläder mig att jag med min röst har kunnat bidra till att modernisera gemenskapens tullkodex.

- Betänkande: Newton Dunn (A6-0488/2007)

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag stöder Dunnbetänkandet. Syftet med detta förslag är att bringa gällande förordning (EG) nr 515/97 i överensstämmelse med gemenskapens nya befogenheter på tullsamarbetsområdet och öka samarbetet och utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna och mellan dessa och kommissionen. I denna förordning ges den rättsliga grunden för framställningar om bistånd mellan behöriga myndigheter för att bekämpa oegentligheter och bedrägerier.

Trots de goda resultat som hittills har uppnåtts finns det olika skäl att ändra texten och dessa avser främst förändringar av institutionerna och av den institutionella balansen. Syftet är därför att fördjupa samordningen på gemenskapsnivå, mot bakgrund av de nya instrumenten i EU-lagstiftningen och med hänsyn till att fördraget ännu inte innehöll någon artikel om tullsamarbete (artiklarna 135 och 280) när förordning (EG) nr 515/97 antogs.

- Betänkande: Pomés Ruiz (A6-0010/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag välkomnar det betänkande som José Javier Pomés Ruiz lagt fram, eftersom det utgör ytterligare en åtgärd för att göra EU-institutionerna mer ansvariga och öppna och har utformats för att medborgarna mer ingående ska kunna granska och övervaka beslutsförfarandet kring användningen av EU-medel. Därmed förstärks de grundläggande principerna i vårt demokratiska system.

I sitt initiativ kräver parlamentet uttryckligen att mottagarna av EU-medel offentliggörs, oavsett om det rör sig om bidrag, kontrakt, jordbruksutgifter, strukturutgifter eller annan typ av finansiering. Gemenskapen uppmanas även att bedöma om det är möjligt att införa ett ”informationssystem” där den breda allmänheten kan få fullständig information om importen och om de enskilda stödmottagarna inom EU:s invecklade finansieringssystem.

Eftersom Pomés Ruizbetänkandet även gäller etiska normer för politiskt tillsatta personer, svartlistning av bedragare och bestämmelser om offentliggörande av namnen på lobbyister och alla de sakkunniga som bistår kommissionen, bör det göra det möjligt att skapa ett effektivt och öppet system för att kontrollera förvaltningen och den effektiva användningen av EU-medel.

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. − (PL) Jag stöder det här initiativet som syftar till att uppnå öppenhet när det gäller EU:s budgetutgifter. Informationskällorna om utgifter måste vara öppna och framför allt praktiskt arrangerade. Jag hör ofta polska företagare säga att tillgången till relevanta informationskällor är mycket spridd, vilket gör det mycket svårare för användarna att jämföra och utvärdera och dra rätt slutsatser när det gäller deras egna projekt.

Bristen på öppenhet när det gäller EU:s budgetutgifter skapar mycket orättvisa. I de nya medlemsstaterna, inklusive Polen, där potentiella stödmottagare har relativt liten erfarenhet av att få EU-medel kan det vara mycket värdefullt att information läggs fram på ett tydligt sätt.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Bortsett från ett par inslag som ger upphov till viss oro anser vi att betänkandet på det hela taget tar upp ett antal mycket viktiga och aktuella frågor.

Till följd av det så kallade europeiska öppenhetsinitiativet, som kommissionen inledde i november 2005, bekräftas det på nytt i betänkandet att det finns ett behov av att införa ett fullt operativt system för information till allmänheten om till exempel de slutliga mottagarna av medel från de olika strukturfonderna.

I betänkandet antyds att olika mottagare kan få EU-medel från flera program eller sektorer av EU:s verksamhet och att det därför kan vara av värde att kunna identifiera alla belopp som betalas ut till en enskild mottagare inom samtliga sektorer – sådan information är enligt arbetstagarna ovärderlig vid till exempel omlokalisering av företag.

Betänkandet omfattar även andra viktiga frågor, såsom deklarationen av ekonomiska intressen för politiskt tillsatta personer i EU:s institutioner. Det föreslås att normer ska antas och att sammansättningen av de ”expertgrupper” (formella eller informella) som kommissionen beslutar att inrätta för att bistå den i dess initiativ, särskilt lagstiftningsinitiativ, ska offentliggöras.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för min egen grupps ändringsförslag till Pomés Ruizbetänkandet, som alla antogs. Det är viktigt att deltagandet i kommissionens expertgrupper är väl avvägt och att urvalsförfarandet är helt öppet. Förhoppningsvis tar kommissionen hänsyn till dagens uppmaning från denna institution.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) José Javier Pomés Ruiz hävdar med rätta att öppenhet kommer an på huruvida informationen om stödmottagarna är lättillgänglig och tillförlitlig och lämpar sig för ytterligare forskning, jämförelse och utvärdering.

Jag håller med om att kommissionen tydligt bör ange adresserna till de webbplatser som innehåller information om mottagarna av EU-medel som förvaltas direkt och centralt av kommissionen i alla dokument som rör EU-budgeten och/eller projekt och program under dess ansvar.

  David Martin (PSE), in writing. − I welcome the report on transparency in financial matters. Any move to improve the quality and availability of information, especially on agricultural policy and Structural Funds (which has proved difficult for the public to obtain), is a positive step towards the EU assuming its democratic obligations.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Detta är ett steg i rätt riktning som är avsett att sprida visst ljus över stöddjungeln och underlätta tillgängligheten för gemene man eller åtminstone till viss del öka förståelsen för i hög grad oklara förfaranden. Det är dock nödvändigt att se till att det inte bara är välbetalda lobbyister som får tillgång till sådana databaser utan att även små och medelstora företag och gemene man genom lättförståeliga logiska förfaranden kan få bidrag och andra typer av stöd som är av intresse för dem.

En etikkodex för institutionerna är utan tvekan välkommen. Ett organ som bemyndigats att tilldela offentliga medel måste vara höjd över alla misstankar, om inte annat för att främja människors förtroende för offentliga förvaltningsmyndigheter. Det finns dock anledning att vara försiktig eftersom granskningen inte kan göras så omfattande att en institution och dess medlemmar blottläggs helt och hållet och människor blir genomskinliga. Inom ramen för uppgiftsskyddet är dock en sådan åtgärd, det vill säga införandet av något slags etikkodex, helt klart välkommen.

Det är utan tvekan nödvändigt att vidare diskutera hur upprättandet av en ”svart lista” ska gå till, eftersom det är ett annat område där uppgiftsskyddet spelar en viktig roll.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Människor som förvaltar offentliga medel förväntas och ska göra det på ett högst förnuftigt sätt, lägga fram resultaten av den verksamhet som bedrivs på ett mycket noggrant sätt och tillämpa fullständig öppenhet. Eftersom det till syvende och sist är skattebetalarna som står för de offentliga medlen har de rätt att (och måste se till att) få veta vem som använder de medel som gjorts tillgängliga för EU:s räkning och hur dessa används. Därför röstade jag för detta betänkande, som Europeiska kommissionen stöder i ett meddelande med ett antal förslag som vi till största delen godkänner. Jag ska endast tillägga att jag anser att de principer och regler som tillämpas på gemenskapsmedel, särskilt de som står under direkt förvaltning av EU-institutionerna, även i tillämpliga delar måste gälla övriga offentliga medel, det vill säga gemenskapsmedel som förvaltas av medlemsstaterna.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Jag röstar för José Javier Pomés Ruiz betänkande om öppenhet i ekonomiska frågor.

Föredraganden tar upp en rad mycket viktiga frågor om förvaltningen av EU-medel, såsom redovisning av information om mottagarna av EU-medel, deklaration av ekonomiska intressen för politiskt tillsatta personer i EU:s institutioner och styrelseformer inom institutionerna samt deras årliga verksamhetsrapporter.

Vi måste sträva efter en fortsatt effektivisering av förvaltningen av EU:s finanser och kontrollen av utgifterna, särskilt med hänsyn till Europaparlamentets roll när det gäller att bevilja ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten. Vi måste lägga ner pengar på öppenhet och en korrekt redovisning av ekonomiska tillgångar.

- Betänkande: Musotto (A6-0009/2008)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Varje medlemsstat måste prioritera bekämpning av bedrägerier och förskingring av offentliga medel, i det här fallet gemenskapsmedel. Därför är det viktigt att varje stat har de mänskliga och materiella resurser som krävs för att kunna fullgöra denna uppgift på rätt sätt.

Det bör betonas att samtidigt som medlemsstaternas ansvar att skydda allmänhetens intressen på nytt bekräftas – vilket är fallet i betänkandet – främjas en politik som försvagar eller tar ifrån medlemsstaterna uppgifter som tillhör dem, särskilt genom att avveckla offentlig verksamhet, fortlöpande utesluta och friställa personal och låta privata företag bedriva en viss del av verksamheten. Enligt vår mening bör betänkandet även omfatta en undersökning av hur förvaltningen av offentliga medel påverkas av att verksamhet inom den offentliga förvaltningen överförs till privata företag.

Det är också nödvändigt att undersöka i vilken utsträckning de orimligt invecklade och bristfälliga reglerna och det utdragna förfarandet för tilldelning av medel bidrar till de oegentligheter som har konstaterats.

I stället är betänkandet till stor del inriktat på påföljder, det vill säga överträdelseförfaranden och inställande av löpande betalningar till medlemsstaterna.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag gav mitt stöd till Musottobetänkandet om bedrägeribekämpning. Det rapporteras ofta om felaktig användning och dålig förvaltning av gemenskapsmedel i press och media runtom i EU. Det är viktigt att bedrägerier hanteras på ett effektivt sätt, och i det avseendet fyller medlemsstaterna en viktig roll vid sidan av de olika EU-organen.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag kommer att rösta för vår ärade kollega Francesco Musottos betänkande. I båda betänkandena framhävs behovet av att ägna större uppmärksamhet åt vissa länder som har hamnat på efterkälken när det gäller att tillhandahålla elektronisk information och tillämpa förvaltnings- och övervakningssystemen. Jag håller med föredraganden om att det är viktigt att särskilt se till att utveckla den verksamhet för att bekämpa bedrägerier inom gemenskapen som bedrivs av länder som uppenbarligen inte har tillräckligt effektiva övervakningssystem och i en del fall inte uppfyller de europeiska normerna. Enligt min mening är en noggrann övervakning av gemenskapens utgifter grundläggande. Det är ännu viktigare att bekämpa felaktiga utbetalningar, eftersom de europeiska skattebetalarnas pengar måste användas för att ytterligare förbättra levnadsstandarden.

- Betänkande: Deprez (A6-0015/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater röstade för Deprez betänkande om hur unionen och medlemsstaterna bör gå vidare i arbetet med att stävja stödet för terrorismen och ökad rekrytering av terrorister. EU behöver beakta dessa aspekter i arbetet mot terrorismen och förbättra kunskaperna om orsakerna till terrorismhandlingar och radikalisering, som i dag är begränsade. Men detta måste göras med strikt respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och på ett sätt som hör hemma i ett öppet, demokratiskt och rättssäkert samhälle. Grundlagsfästa rättigheter såsom tryckfrihet respektive yttrande- och föreningsfrihet får inte på något sätt inskränkas.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kommer att stödja Gérard Deprez betänkande om de faktorer som bidrar till ett ökat stöd för terrorism och en ökad rekrytering av terrorister. Jag vill dock ta upp två frågor. För det första vill jag ta upp frågan om Nelson Mandela. Vi måste skilja mellan dem som bekämpar förtryck och brutala diktatursystem, såsom apartheidsystemet i Sydafrika, och de nihilistiska illgärningsmännen från den 11 september. Jag skulle inte ha gett mitt stöd till bombningen av Rivonia men skulle inte heller, om Nelson Mandela hade flytt till Europa, ha gett mitt stöd till att utlämna honom till Sydafrika, där han riskerade dödsstraff.

För det andra måste västvärlden erkänna att vi då och då genom våra handlingar eller genom att inte agera i Mellanöstern, Palestina och på andra platser bidrar till att fientligheten och terrorismen mot oss ökar. Ibland kan vi vara vår egen värsta fiende.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Två saker i Deprezbetänkandet om terrorism oroade mig. Det första var att det inte stod någonting om den främsta orsaken till terrorhotet i Europa, det vill säga den okontrollerade tillströmningen av invandrargrupper som inte alls vill integreras eller införlivas utan i stället vill leva efter och införa egna lagar i sina så kallade värdsamhällen.

Den andra saken som oroade mig var skuldfördelningen: enligt er kan Europa aldrig göra tillräckligt stort avkall på sitt innersta väsen, sina nationella identiteter och sin gemensamma civilisation. Europa kan aldrig göra tillräckligt för att rucka på sina värderingar med hänvisning till toleransen och den så kallade ”rätten att avvika”. Europa kan aldrig tillräckligt diskriminera sitt folk till förmån för utländska medborgare, kulturer eller civilisationer som har sin hemvist på dess territorium. När allt kommer omkring har Europa sig självt att skylla för det som händer. De ansvariga för terrorattackerna i London var dock brittiskfödda medborgare med arbeten som många människor gärna skulle ha velat ha! De stod inte utanför samhället, de var inga offer. Ändå kände de sig nödgade att ta till vapen!

De mångkulturella, uppdelade samhällen som ni så innerligt eftersträvar tenderar av naturen att leda till ett ökat antal konflikter. Genom att förneka verkligheten underblåser vi bara hat och förakt.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Även om betänkandet innehåller aspekter som vi värdesätter och anser vara positiva mot bakgrund av försämringen av den globala situationen har man till exempel inte fastställt eller pekat ut det faktiska syftet med och följderna av ”kampen mot terrorism”, särskilt som en faktor som i sig bidrar och uppmuntrar till terrorism.

I betänkandet görs en hänvisning, om än under vissa förutsättningar, till det grundläggande behovet av diplomatisk och fredlig konfliktlösning runtom i världen, utan att det anges att de viktiga bidragande orsakerna till terrorism omfattar den våldsspiral som understöds av militariseringen inom de internationella förbindelserna, angreppen mot staters oberoende och nationers suveränitet, statsterrorism, kränkning av grundläggande friheter, rättigheter och garantier, okontrollerad kapitalistisk exploatering, den omänskliga ökningen av ojämlikhet och orättvisa samt de miljoner människor som lever under fruktansvärda förhållanden – till exempel i Afghanistan, Irak eller Palestina.

En ordentlig analys av terrorism – i alla dess former, däribland statsterrorism – kräver enligt vår mening att den sätts in i sitt politiska sammanhang så att de bakomliggande orsakerna och den politik som ger upphov till den avslöjas, t.ex. ”kampen mot terrorism” som utkämpas av USA och dess allierade.

Därför avstår vi från att rösta.

  Jean Lambert (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag stöder dagens ändringsförslag om att man endast ska se på radikalisering med avseende på dess tydliga våldssamband och att medborgerliga friheter bör vara av största vikt. Det senare ska vi inte behöva upprepa – enligt vår beskrivning är EU baserat på mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter. Större delen av förslagen i betänkandet omfattas faktiskt redan av EU-politiken, och därför undrar jag vad vi ska med ytterligare ett betänkande till.

Jag röstade mot det slutliga betänkandet, inte för att jag stöder PPE-DE:s ståndpunkt eller den inskränkta spanska inrikesdebatten som så ofta förgiftar parlamentets diskussioner om terrorismhantering, utan för att vi har beslutat att fundera över att ta med rättfärdigande av terrorism i vårt paket om terrorismbekämpning. Det kanske inte verkar vara så viktigt men vi är redan medvetna om att den akademiska friheten, den politiska debatten och bekämpningen av radikalisering begränsas av den oro som framkallas av sådan lagstiftning. Unga muslimer har berättat för mig att de inte vågar diskutera frågor som Palestina eller Irak av rädsla för att deras kritik och hur de känner ska tolkas som rättfärdigande eller lovprisande och att de ska hamna i domstol. Parlamentet kunde ha röstat bort denna punkt men valde att inte göra det.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Detta betänkande om att utrota terrorismen är en i raden av oändligt många texter där mänskliga rättigheter och kampen mot diskriminering lovprisas. Trots detta undergräver faktiskt en överdriven försiktighet när det gäller eventuella brott mot grundläggande friheter – särskilt yttrandefriheten och religionsfriheten – de resurser vi behöver för att bekämpa terrorismen.

Vid det här laget måste det stå klart att Europaparlamentet är mer intresserat av att skydda alla former av rättigheter och av att göra det som är politiskt korrekt, än av EU-medborgarnas säkerhet.

Det är därför som detta betänkande om de faktorer som bidrar till ett ökat stöd för terrorism inte innehåller en enda hänvisning till moskéer, trots att vi vet att de är rena rekryteringscenter för framtida islamiska terrorister. Det görs inte heller någon hänvisning till imamerna i Frankrike, Belgien, Nederländerna eller Danmark, som i själva verket rekryterar ombud för islamiska ungdomar som intresserar sig för jihad.

Att inte chocka någon, inte trampa på några religiösa tår och inte diskriminera utgör knappast någon effektiv metod för att bekämpa det ständigt växande hotet från islamisk terrorism! Det får i stället motsatt effekt.

  Roselyne Lefrançois (PSE), skriftlig. – (FR) Detta betänkande återspeglar det omfattande ändringsarbete som utförts av ledamöterna i PSE-, Verts/ALE-, GUE/NGL- och ALDE-grupperna i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Den reformvänliga majoritet som mittenvänstern utgör lyckades, av en text där islam och muslimer till att börja med stigmatiserades på ett rätt skandalöst sätt, snickra till ett balanserat dokument som belyser alla olika faktorer (ekonomiska, sociala osv.) som bidrar till ett ökat stöd för terrorism, genom att kräva respekt för grundläggande rättigheter och betona vikten av att bekämpa diskriminering och främja lika möjligheter, särskilt inom utbildning och sysselsättning.

Det finns dock två eller tre punkter i betänkandet som jag tycker är tvivelaktiga, särskilt hänvisningen till ”moderata muslimer” och till ”övervakningen på de platser där det sprids propaganda som syftar till att få människor att begå terroristhandlingar”.

Även om jag kanske inte kan stödja betänkandet helhjärtat skulle ett avslag innebära kapitulation inför högern och att månader av arbete hamnar i soptunnan.

Därför anser jag att det är bäst att lägga ned sin röst och förklara varför.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) I detta betänkande försöker man fastställa europeiska normer och principer i kampen mot terrorism. Högerns kritik mot betänkandet innebär att stöd till offren, kriminalisering av stöd till terroristverksamhet i alla medlemsstater och främjande av behovet av politisk dialog inte kommer att ingå i en följdriktig europeisk strategi för bekämpning av terrorism. Jag röstade för betänkandet och beklagar att man inte kunde komma överens om de frågor som i regel skulle gynnas av ett brett samförstånd.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Kampen mot terrorism kommer att bli århundradets utmaning. Handfasta åtgärder mot propagandamaskineriet är därför ett första litet steg i ett försök att hindra en spridning av terrorismen inom de självstyrande islamiska subkulturerna runtom i Europa.

Vi måste inse att terrorismen i Europa helt och hållet är av islamisk karaktär och att radikaliserade muslimer inte alls låter sig påverkas av integrationsåtgärder. Det pågår en radikalisering i Europa, och många gånger verkar de politiska klasserna delvis förneka dessa frågor.

Att anta ett strategiskt förhållningssätt till kampen mot terrorism är därför nödvändigt och utan tvekan avgörande för Europas och dess folks och kulturers fortlevnad. Till att börja med måste man inrikta sig på ungdomarna, men de måste också vara villiga att göra en insats.

Naturligtvis får inte Europa avskaffa alla mänskliga rättigheter – vilket som vi känner till redan förekommer i en del fall i Förenta staterna. Det är dock viktigt att driva en hård linje mot terrorismen.

Allt olagligt innehåll som förekommer i nya medier måste naturligtvis behandlas på samma sätt som andra olagliga uttalanden, och upphovsmännen måste åtalas och bestraffas.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) En av de största farorna i debatten om terrorism och dess orsaker är att hamna i någon av de två ytterligheterna: å ena sidan att försöka förstå allt, uppfattningen att allting är acceptabelt och försvarligt, å andra sidan att vägra inse att det finns olika verkligheter, vilket leder till förvirring och att allt bedöms enligt samma principer och normer. Det är farligt att låta dessa ytterligheter ligga till grund för en analys eftersom de inte är korrekta och därför inte gör det möjligt att dra välgrundade slutsatser. Det leder till att polisen, lagstiftarna och allmänheten gör misstag. Dessutom utgör de ett hot mot en förståelse av den verkliga situationen, där man både beaktar helheten och driver en hård linje mot terrorismen. Detta är utmaningen vi står inför: att kunna se verkligheten för vad den är i stället för vad vi befarar att den är eller vill att den ska vara och sedan ta itu med både de avlägsna och de närbelägna orsakerna utan att glömma bort att terrorism inte under några omständigheter kan accepteras eller rättfärdigas. Det är inte heller offren (de faktiska eller potentiella) som ska förstå och ursäkta förövarnas brott. Av ovanstående skäl röstade jag mot betänkandet.

  Martine Roure (PSE), skriftlig. – (FR) Den bästa metoden att bekämpa terrorism är genom förebyggande åtgärder, inte en allmän kontroll av EU-medborgarna. Därför är det viktigt att gå till angrepp mot terrorismens bakomliggande orsaker.

Den våldsamma radikaliseringen upphör så fort vi tar itu med ojämlikheten och orättvisorna på såväl nationell som global nivå.

Jag avstod från att rösta om betänkandet eftersom jag menar att vi i kampen mot terrorismen inte kan peka ut någon särskild religion. Terrorism handlar inte om religion, även om en del människor kanske åberopar sin så kallade tro för att rättfärdiga mord. Det enda sättet att bekämpa den våldsamma radikaliseringen är att stärka världsligheten i samhället och öppet föra en interkulturell dialog med alla aktörer, särskilt representanter för det civila samhället.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Terrorism är gränsöverskridande och måste med kraft bekämpas med gemensamma medel. Kampen mot terrorism måste dock alltid bekämpas med lagliga och proportionella medel. CIA-flygningarna i Europa, användandet av tortyr som skenavrättningar och skendränkning, som CIA nu erkänner har skett, och inrättandet av särskilda hemliga fängelser måste med kraft fördömas. Här borde EU ha agerat mycket kraftfullare än vad som skett.

Men en sak är för mig självklar: det är våra värderingar som ska vara grunden för vår gemensamma lagstiftning. Vi måste också se till att den gemensamma lagstiftningen inte stör eller tränger undan viktiga grundlagar – bland annat vad gäller yttrandefriheten.

I betänkandet talas det om att införliva en ny definition i rambeslutet, ”rättfärdigande av terrorism”. Jag tror att detta vore olyckligt. Inte för att det inte kan finnas anledning att se till att alla medlemsstater har goda lagar mot anstiftan, utan därför att det är svårt – för att inte säga omöjligt – att hitta en definition som skulle tillämpas likartat och som inte skulle leda till svåra tolkningsproblem. På ena sidan står den viktiga uppgiften att hitta former för att bekämpa terrorism och rädda liv. På den andra sidan står yttrandefrihetsprincipen och ambitionen att hålla en hög nivå av rättsäkerhet i Europa. Det handlar om att finna en rimlig balans.

  Konrad Szymański (UEN), skriftlig. − (PL) Jag kan inte stödja Deprezbetänkandet med förslaget till en rekommendation från Europaparlamentet till rådet om de faktorer som bidrar till ett ökat stöd för terrorism och en ökad rekrytering av terrorister.

I betänkandet förespråkas fel prioriteringar i kampen mot terrorism. Förslaget är framför allt inriktat på socialpolitiska åtgärder. Detta förhållningssätt kommer inte att underlätta kampen mot terrorism, som också kräver bättre gränskontroller och bättre samordning mellan åklagarmyndigheterna.

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. − (EN) ”Terrorismen – och i synnerhet jihadterrorismen – är i dag det allvarligaste hotet mot unionsmedborgarnas säkerhet” – det är ett viktigt, obestridligt budskap i den ursprungliga lydelsen av detta betänkande, som vänstern i parlamentet har försvagat. I betänkandet görs ingen hänvisning till de viktigaste faktorer som bidrar till en ökad rekrytering av terrorister, det vill säga okontrollerad invandring och, vilket särskilt gäller Storbritannien, en utbredd brist på aktning för den kristna religionen och positiv förståelse för vår egen historia och kultur.

Det är inte konstigt att nykomlingarna inte hittar mycket att identifiera sig med. Det står ingenting om hur terrorismen kan anses vara framgångsrik och att man legitimerat och belönat terrorister, såsom de före detta ledarna för Provisoriska IRA. Därför röstade jag mot betänkandet och bidrog till att det skulle avslås av parlamentet.

- Betänkande: Guardans Cambó (A6-0002/2008)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Parlamentets initiativbetänkande är en riktig guldgruva av mål och initiativ för liberalisering av världshandeln – oavsett om det gäller varor, tjänster eller kapital – som drivs av EU och Europeiska kommissionen, ett praktiskt taget allsmäktigt organ inom den gemensamma handelspolitiken i och med förslaget till nytt fördrag, där EU ges exklusiv behörighet i detta avseende.

Dogmen är öppna marknader. Tillvägagångssättet är att avskaffa alla handelshinder, särskilt för utvecklade ekonomier och tillväxtekonomier. Syftet är att öppna marknaderna, om möjligt med EU:s inre marknad som förebild.

I betänkandet anses det befintliga WTO-systemet vara otillräckligt reglerande och bindande och därför förespråkar man att ”EU:s modell för styrelseformer” tillämpas på handeln, antingen genom slutande av frihandelsavtal eller med betoning på att avsluta den pågående förhandlingsrundan i WTO. I detta avseende ställs krav på att man skapar synergieffekter med EU:s viktigaste handelspartner (såsom USA, Kanada och Japan).

Se till exempel hur Europaparlamentet i betänkandet uppmanar tredjeländer att avskaffa restriktioner för utländskt ägande för europeiska företag … Syftet är att uppnå ekonomiskt herravälde.

Därför röstade vi emot betänkandet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Guardans Cambóbetänkandet om EU:s strategi för att få till stånd marknadstillträde för europeiska företag. Principerna om ett förbättrat ömsesidigt tillträde, bättre stöd för små och medelstora företag och ökat tillträde till den inre marknaden bör utgöra ett komplement till Lissabonagendan. Jag stöder särskilt ändringsförslagen om att skilja mellan tillträde till å ena sidan utvecklade marknader och tillväxtekonomier och å andra sidan de minst utvecklade länderna och utvecklingsländer.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) EU:s inre marknad är visserligen stor, men världsmarknaden, som öppnas på grund av globaliseringen, är ännu större och mer dynamisk. Europeiska företags tillträde till den marknaden, särskilt till snabbväxande tillväxtekonomier, måste därför vara såväl en offentlig som en privat prioritering. Även om det inte ankommer på oss att välja eller, ännu värre, fastställa prioriteringar när det gäller privata initiativ, återstår det dock mycket att göra när det gäller offentliga initiativ. Å ena sidan måste vi vara medvetna om att det är nödvändigt att öppna våra marknader om vi vill – och det gör vi – få ökat tillträde till internationella marknader. Å andra sidan är det viktigt att uppmärksamma europeiska företags möjlighet att konkurrera med den ökande ekonomiska effektivitet och konkurrenskraft som företag från dessa länder uppvisar, vilket betyder att vi oförbehållsamt måste uppmärksamma våra egna företags konkurrenskraft och innovation, som endast blir möjlig i en fri och öppen miljö.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), skriftlig. − (RO) I sitt Guardans Cambóbetänkandet hänvisas till EU:s strategi för att underlätta marknadstillträdet för europeiska företag. I början av förra året lade Europeiska kommissionen fram ett meddelande om ett starkare partnerskap för bättre marknadstillträde för EU:s exportörer.

De åtgärder som kommissionen föreslog avser en omstrukturering av gemenskapens datasystem över information och tjänster när det gäller marknadstillträde i cirka 100 länder, ökad insyn och en informationskampanj, särskilt för små och medelstora företag, när det gäller de tjänster som gemenskapen erbjuder europeiska exportörer.

Jag beklagar dock att en del av de ändringsförslag som den Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet lagt fram när det gäller offentlig upphandling och konkurrens inte blev föremål för omröstning.

Jag anser att det är nödvändigt att fastställa ett partnerskap mellan kommissionen, medlemsstaterna och de europeiska företagen för att underlätta de senares tillträde till tredje marknader. Samtidigt måste vi dock se till att de europeiska principerna och värderingarna efterlevs på dessa marknader: arbetsrätt, miljöskydd, respekt för immateriella rättigheter samt mänskliga rättigheter.