Stenograma dezbaterilor

Marţi, 19 februarie 2008 - Strasbourg

9. Dezbatere privind viitorul Europei (dezbatere)

  Der Präsident. − Als nächster Punkt folgt die Aussprache über die Zukunft Europas unter Teilnahme des schwedischen Ministerpräsidenten, Mitglied des Europäischen Rates.

Liebe Kolleginnen und Kollegen! Ich darf Sie alle herzlich begrüßen zu dieser besonderen Sitzung. Aber insbesondere möchte ich sehr herzlich begrüßen den Ministerpräsident Schwedens, Herrn Ministerpräsident Fredrik Reinfeldt: Välkommen till Europaparlamentet! Herzlich willkommen!

(Beifall)

Es ist mir und uns allen eine große Freude, Sie, Herr Ministerpräsident Reinfeldt, heute zum ersten Mal im Europäischen Parlament begrüßen zu dürfen, um mit Ihnen über die Zukunft der Europäischen Union zu diskutieren.

Ich sehe jetzt gerade auf der Tribüne des Europäischen Parlaments den früheren Ministerpräsidenten Bulgariens, Simeon Sakskoburggotski. Herzlich willkommen hier im Europäischen Parlament!

Der am 13. Dezember 2007 in Lissabon unterzeichnete Vertrag bringt die Europäische Union auf einen neuen Kurs. Nach vielen Jahren der Diskussion haben wir jetzt endlich einen Vertrag, der der erweiterten Europäischen Union gerecht wird und sie in die Lage versetzt, sich mit demokratischeren Verfahren erfolgreich den Erwartungen der Bürgerinnen und Bürger zu widmen. Der neue Vertrag sorgt nicht nur für mehr Transparenz in der Unionstätigkeit, was immer ein besonderes Anliegen Schwedens gewesen ist. Auch der Kampf gegen den Klimawandel wird zum neuen Ziel der Europäischen Union – ein Bereich, in dem Schweden bereits auf große Erfolge verweisen kann. Ihr Land, Herr Ministerpräsident, kann zu Recht stolz auf seine europäische Führungsrolle in der Anwendung erneuerbarer Energien sein! Den Kampf gegen den Klimawandel müssen wir als Europäische Union vereint vorantragen, um gemeinsam eine Führungsrolle auf globaler Ebene übernehmen zu können. Ich habe gerade in der vorigen Woche bei den Vereinten Nationen gesehen, wie groß die Erwartungen der Vereinten Nationen gerade in die Europäische Union, aber auch in das Europäische Parlament als Gesetzgeber sind.

Der Vertrag von Lissabon gibt uns die Instrumente, die für unsere Zukunft wichtigen Ziele anzugehen und die dafür notwendigen Reformen rasch umzusetzen. Gemeinsam mit Ihnen, Herr Ministerpräsident, teilt das Europäische Parlament die Überzeugung, dass der neue Vertrag bis zum 1. Januar 2009 in Kraft treten sollte. Das Europäische Parlament nimmt daher die Ankündigung des schwedischen Parlaments, des Riksdag, mit Freude zur Kenntnis, den neuen Vertrag bis November 2008 ratifizieren zu wollen.

Wenn der Ratifizierungsprozess in allen 27 Mitgliedstaaten erfolgreich und zeitgerecht abgeschlossen werden kann, wird sich die schwedische Ratspräsidentschaft in der zweiten Hälfte des Jahres 2009 den wichtigen Herausforderungen der Zukunft in einem neuen institutionellen Rahmen widmen. Schweden wird an der Spitze einer neuen Ära der europäischen Gemeinsamkeit stehen. Gemeinsam können wir auf Basis des neuen Vertrags eine verstärkte Zusammenarbeit beginnen, mit einem neu gewählten Europäischen Parlament, einer neuen Kommission und Schweden als Präsidentschaft.

Sei es die Energiesicherheit, der Klimawandel, die Weiterentwicklung der Nordischen Dimension der Union oder die Strategie für die Baltische See – von Schweden erwarten wir maßgebliche Impulse. Deshalb freuen wir uns jetzt besonders auf Ihre Ausführungen zur zukünftigen Gestalt der Europäischen Union. Herr Ministerpräsident, ich darf Sie bitten, zum Europäischen Parlament zu sprechen.

  Fredrik Reinfeldt, Sveriges statsminister, ledamot av Europeiska rådet. − Herr talman, ärade ledamöter, mina damer och herrar!

Det är en mycket stor ära för mig att stå här i dag. Det är korrekt som beskrevs att jag inte har varit här tidigare i den här egenskapen. Jag har inte heller varit just i denna sal, men som ung politiker var jag nere i Strasbourg, i Europaparlamentet, i drömmen om att en gång få se mitt land finnas på plats, fullt representerat. Jag vet en del om att drömma sig till dessa lokaler, någonting som jag säkert delar med många här idag.

Det är därför en stor ära att inför denna församling få möjlighet att presentera en del av de funderingar som finns kring Europafrågorna.

Det var visionära politiker som efter andra världskriget förstod att enda sättet att säkra freden var att knyta samman Europas länder i ett Europasamarbete. Liksom då måste också dagens Europasamarbete vägledas av en tydlig vision. Vi måste ställa de grundläggande frågorna: Vart vill vi och hur tar vi oss dit?

Vår omvärld förändras i rask takt och vi med den. Vi blir allt mer beroende av varandra, och därför måste man veta vad grundprincipen ska vara.

Vår europeiska samarbetsmodell ska vara så stark att varken fanatisk nationalism eller religiös fanatism kan bli ett hot mot fred och stabilitet i Europa.

Vi ska inte vara rädda för ett starkt Europa, däremot för ett svagt Europa. Ett starkt Europa tar ett större ansvar för globala problem. Ett starkt Europa förenar ekonomisk tillväxt med en klimatvänlig politik. Ett starkt Europa ser till medborgarnas bästa. Ett enat Europa, viktigt att påpeka en dag som denna, vågar ge Kosovo ett tydligt Europaperspektiv.

Den svenska regeringen tror på Europas möjligheter. Sverige, har vi sagt, ska tydligt och klart tillhöra kärnan i det europeiska samarbetet. Sedan den nuvarande svenska regeringen tillträdde hösten 2006 ser vi också hur det svenska folkets stöd till EU växer.

Till dem som säger att det bara handlar om tur vill jag säga: Man får mer tur ju mer man övar. Och övat har vi gjort, kan jag säga, bland annat i mitt parti, som redan 1962 i ett lokalval gick till val på temat: Ja till Europa. Det tog 33 år innan vi blev medlemmar fullt ut.

Det känns i dag som att vi kan andas ut efter flera år av tuffa fördragsdiskussioner. Förbundskansler Merkel gjorde en fantastisk insats för att lösa frågan. Ett stort tack går också till premiärminister Sócrates som på ett skickligt sätt förde fördraget i hamn. Med Lissabonfördraget skapas bättre förutsättningar för ett mer öppet, effektivt och dynamiskt Europasamarbete, men framför allt öppnas nya möjligheter att diskutera viktiga framtidsfrågor: klimat och energi, jobb och ekonomisk tillväxt, demografi, migration och EU:s roll på den internationella scenen. Jag tänker säga några ord om vart och ett av dessa ämnen.

Utgångspunkten är att verka för ett modernt Europa, med utgångspunkt från medborgarnas perspektiv.

Vi siktar alla in oss på att fördraget ska träda i kraft den 1 januari 2009. Som nämndes av talmannen avser Sverige att ratificera fördraget under hösten 2008. Om ett och ett halvt år infaller det svenska EU-ordförandeskapet. Det blir ett intressant ordförandeskap med ett nyvalt Europaparlament, en ny kommission och de nya ledande positioner som följer av Lissabonfördraget.

Jag ser fram mot ett nära samarbete kring allt detta med Europaparlamentet.

Några av huvudfrågorna under det svenska ordförandeskapet kommer att vara klimat och energi, Haagprogrammet, jobb och ekonomisk tillväxt, Östersjöfrågorna samt EU som global aktör. Vi är redan i gång och förbereder oss intensivt. Vi ska också stå rustade för den händelse något oväntat inträffar.

Med andra ord, det måste finnas ett stort mått av flexibilitet och möjlighet att anpassa sig efter den rådande situation som trots allt kan komma att påverka processen.

Klimat- och energifrågan är en av vår tids stora samhällsutmaningar. Vi har ett stort ansvar inför framtida generationer att säkerställa att vi lyckas formulera en politik för långsiktigt hållbar utveckling. Tillsammans måste vi kämpa för att nå en internationell överenskommelse vid FN-toppmötet på plats i Köpenhamn i december 2009.

Genom historiska beslut vid vårtoppmötet förra året har EU tagit på sig ledartröjan. Men EU kan inte ensamt axla ansvaret. Det kommer att krävas nära samarbete med en lång rad länder, bl.a. Indien, Japan, Kina, Ryssland och USA.

Det finns beräkningar som visar på att världens samlade efterfråga på energi inte minskar utan beräknas öka med 50 procent fram till 2030. Nyckeln till att komma till rätta med klimatförändringarna ligger naturligtvis i hur vi hanterar detta förmodade ökade energibehov.

Först måste vi då tänka: Hur kan vi bli bättre på att spara och att effektivisera? Men klimatfrågans utmaningar kräver också en ny politisk ansats. Vi måste slå hål på myten om att tillväxten är miljöns fiende.

Sverige utgör här ett levande exempel på motsatsen. Sedan 1990, Kyotoårets utgångspunkt, har vår ekonomi vuxit med 44 procent samtidigt som utsläppen av växthusgaser har minskat med nio procent. Vi har gjort satsningar på forskning och ny teknik, tillsammans med en översyn av skatter och regelverk. Det har visat sig öppna för en utveckling där miljön blir en hävstång för såväl nya företag som nya arbetstillfällen.

Jag är övertygad om att vi kan nå målen i EU:s klimat- och energipaket, men det kräver dock att man inför och använder de rätta styrmedlen som driver våra samhällen och våra företag att göra de rätta valen.

Kostnaderna för att förorena vår miljö måste vara höga, och belöningen för att välja de koldioxidfria lösningarna intressanta.

Som många har påpekat – den gröna teknologin finns redan. Regeringarna har ett stort ansvar för den omställning som måste genomföras, men också medborgarna. Vi måste se det som ett sorts samhällskontrakt som sluts mellan medborgare och regeringar om att främja miljövänliga alternativ. Då ökar konkurrensen till förmån för ett mer miljövänligt samhälle. Det tjänar vi alla på.

Vad gäller Lissabonstrategin har USA i mer än hundra år varit världens största ekonomi. Nu är det nya aktörer som påverkar den globala världsekonomin. Indiens och Kinas ekonomier växer så det knakar. Globaliseringen har fört med sig en positiv utveckling på många håll i världen. Globaliseringen demokratiserar och tydliggör skillnaden mellan öppna och slutna samhällen, men globaliseringen ökar också konkurrensen.

Den politik som gav arbete, trygghet och välstånd i går måste ständigt förändras för att vi ska kunna nå framgång även i morgon.

I dag står en tredjedel av Europas arbetsföra befolkning utanför arbetsmarknaden. Det är en ohållbar situation. Vi måste öka arbetskraftsutbudet och motverka utanförskap. Genom reformer på de nationella arbetsmarknaderna. Genom investeringar i utbildning och kunskap. I takt med en allt starkare ekonomisk integrering såväl inom unionen som med omvärlden, blir framgångar och brister, som också finns, i det nationella reformarbetet inte längre enbart en intern angelägenhet utan det berör faktiskt oss alla.

Vårt framtida välstånd i Europa är starkt beroende av hur vi medlemsstater gemensamt skapar bättre förutsättningar för att ta till vara de möjligheter och de utmaningar som följer med globaliseringen. Det handlar inte minst om hur vi tacklar den demografiska utvecklingen och de gränsöverskridande utmaningarna på miljöområdet.

En progressiv politik inom unionen på energi- och miljöområdet är en förutsättning för långsiktigt hållbar tillväxt och därmed också välstånd i Europa, men det är också en viktig faktor för vår framtida konkurrenskraft.

Med Lissabonstrategin för hållbar tillväxt och sysselsättning har EU skapat medel för att möta dessa utmaningar. Strategin finns där. Tyvärr kan man säga att vi kom av oss när det gäller att genomföra den.

Låt oss ta i med kraft för att stärka EU:s globala konkurrenskraft genom fortsatta strukturreformer, satsningar på forskning och på att bereda väg för ny teknik. Låt oss på allvar fullborda den inre marknaden och skapa ett mer innovativt företagsklimat i Europa. Låt oss säkerställa att det alltid ska löna sig att arbeta. Mycket återstår naturligtvis att göras både på nationell nivå och på gemenskapsnivå. Jag behöver bara säga orden patent och arbetstidsdirektiv så förstår ni alla vad jag menar.

Vi måste slutföra Doha-rundan inom WTO. Det vore en stark impuls för en återhämtning av den ekonomiska konjunkturen i världen. Vi behöver ett öppet världshandelssystem och fortsatta liberaliseringar om vi i Lissabonstrategins anda ska kunna öka Europas konkurrenskraft.

Samtidigt vet många att det blåser protektionistiska vindar genom Europa. Dem måste vi stå emot. Protektionismen är ingen lösning. Långsiktigt drabbar den dem som den var tänkt att skydda. Men jag vill påpeka att det är bråttom. Möjligheternas fönster i WTO är på väg att stängas.

När vi talar om Lissabonstrategin är det också viktigt att vi inte bara klagar som åsnan Ior i Nalle Puh. Låt oss också stanna upp och titta tillbaka på den period som faktiskt har gått. Då ser vi också de betydande framsteg och landvinningar som faktiskt gjorts, och som lett till att Lissabonprocessen sedan 2005 nu är en fungerande process, en process som stärkt åtagandena från medlemsstaterna och drivit genomförandet och lett till resultat.

Det har skett mycket tack vare kommissionens beslutsamma arbete och kommissionsordförande Barrosos stora personliga engagemang i dessa frågor. Men jag vill också tacka Europaparlamentet för er mycket konstruktiva roll.

Hur finner vi bästa sättet att möta framtida utmaningar? Hur säkrar vi gemensamt en långsiktig välfärd i Europa genom hållbar tillväxt och full sysselsättning som gör att Europa står sig väl i den globala konkurrensen? Jag ser det svenska ordförandeskapet hösten 2009 som en utmärkt tidpunkt att starta och föra diskussionen om en framtida europeisk strategi för hållbar tillväxt och sysselsättning också under nästa årtionde.

Några ord om EU:s budget. Vi menar att den har för länge sedan passerat bästföredatum. Budgeten borde vara det främsta instrumentet för att förverkliga unionens målsättningar. Då ska den också bättre avspegla målsättningarna. I dag går 40 procent av budgeten till jordbruksstöd, till den sektor som svarar för 2 procent av sysselsättningen i Europa. Det är inte rimligt.

Tänk om vi i stället skulle öka EU:s satsningar på forskning och utveckling, kampen mot organiserad brottslighet, miljöfrågor och externa relationer. Tänk om vi också vågade ta en ordentlig diskussion om vad som borde finansieras på EU-nivå och vad som borde finansieras nationellt.

Europa står inför en demografisk utveckling med en snabbt åldrande befolkning, en utveckling som kommer att sätta våra välfärdssystem under allt större press under kommande år. Jag kan bara teckna bilden av hur detta snabbt har förändrat Sverige. 1913, alltså för snart 100 år sedan, instiftades en pensionsålder i Sverige på 67 år. Då ska man vara medveten om att medellivslängden i Sverige vid den tidpunkten var runt 56 år. Sanningen var att pensionssystemet var för de få som lyckades överleva åren i arbetslivet och få några år därefter. De flesta arbetade och dog. Arbetade dessutom från unga år. Nu har vi samtidigt som vi har sett en faktisk sjunkande pensionsålder också sett en utveckling där medellivsåldern i Sverige numera är 80 år. Vi har gått från ett läge där vi nästan jobbat hela livet till att den svensk som nu föds kan se framför sig ett liv där man kanske bara jobbar halva livet. En fantastisk utveckling på bara ett par generationer. Men det leder till att allt färre ska försörja allt fler.

Tillsammans med ett betydande utanförskap från arbetsmarknaden förstärker det behovet av en jobbskapande politik. Fler måste i arbete för att kunna upprätthålla en god välfärd givet dessa utmaningar. Fler måste arbeta under längre tid av sina liv så som vi nu lever. Den växande andelen äldre i Europa matchas inte av dem som kommer att vara i arbetsför ålder.

Här kommer också delvis frågor om migration in. Rätt hanterad kan denna bli en viktig och faktiskt nödvändig pusselbit för att behålla en välfärd värd namnet. Tänk på att alla dessa nyanlända personer som är positiva, förväntansfulla och angelägna om att göra rätt för sig får ett bemötande där vi utgår ifrån denna positiva energin.

Vi måsta skapa politiska förutsättningar för de människor som har sökt sig till Europa, förutsättningar som möjliggör för dem att snabbt komma in på arbetsmarknaden.

Migrationen har blivit en alltmer brännande fråga för många medlemsländer, men jag vill säga att kontrollåtgärder, och avtal om återtagande får aldrig bli det enda svaret på de utmaningar som följer av en ökad migration. Den som tror att det räcker med att förstärka gränser för att lösa migrationens många frågeställningar gör det för enkelt för sig. En bredare ansats behövs – både för EU och för ursprungsländerna.

Sverige stöder den ambitiösa målsättningen att ha ett gemensamt europeiskt asylsystem på plats till år 2010. För att nå framgång kommer det att krävas ett intensivt arbete med just den frågan.

Sverige ser det också som prioriterat att föra samman EU:s yttre förbindelser och öka samstämmigheten mellan migration å ena sidan och utvecklingspolitiken å den andra sidan. Sedan ska vi komma ihåg att det bara är genom att långsiktigt angripa migrationens orsaker i fattigdom och förtryck som vi kan nå verkligt goda resultat. Här behövs ett globalt angreppssätt, inte minst inom ramen för FN:s högnivådialog om migration.

EU har en viktig roll i att ge detta tänkande ett mer konkret innehåll, inte minst i form av ett brett och partnerskapsbaserat samarbete med berörda afrikanska länder.

Vi vill verka för ett ambitiöst och framåtblickande program för åren 2010–2014 som ska ersätta Haagprogrammet. Vi sätter stort värde på Europaparlamentets aktiva deltagande i denna process.

Den internationella terrorismen är ett av de största globala hoten mot våra öppna samhällen. I takt med att terroristernas nätverk växer ser vi hur fler personer agerar alltmer självständigt och terroristattackerna blir mindre förutsägbara.

Den organiserade brottsligheten är ett allt större problem i Europa. De enskilda länderna får allt svårare att på egen hand bekämpa den grova, organiserade internationella brottsligheten. Mycket av den organiserade brottsligheten har ofta sitt ursprung utanför EU. Genom Lissabonfördraget får vi nu nya verktyg i kampen mot terrorism och annan gränsöverskridande brottslighet. Där kommer Europaparlamentet att spela en viktig roll. Det kommer att ske en tillnärmning av regelverk som ska fortsätta. Möjligheterna att erkänna varandras domar måste fortsätta att utvecklas. EU:s myndigheter Europol och Eurojust ska förstärkas, och informationsutbyte mellan nationella polismyndigheter förbättras.

Samtidigt – och detta är viktigt att påminna om – måste det finnas balans i insatserna. När vi stärker de brottsbekämpande insatserna måste vi också förstärka den enskildes rättigheter. Inte minst här förlitar vi oss på Europaparlamentets verksamhet. Det är viktigt att vi på EU-nivå kommer överens om att förstärka rättssäkerheten i brottmål och vad gäller brottsoffers rättigheter.

Jag vill se ett Europa som träder fram som fredens och försoningens röst och som också finns i de delar som präglas av krig och konflikter runt om i världen, i Afrika, i Asien och i Latinamerika, men självklart också här i Europa.

Sverige har tagit initiativ till en bred diskussion om hur vi arbetar vidare med den gemensamma europeiska säkerhetsstrategin. Under 2009 kommer vi att jobba hårt för att få den europeiska utrikestjänsten på plats. Att bidra till att lösa konflikterna i Mellanöstern måste vara en av EU:s viktigaste uppgifter under de kommande åren. En framtida lösning mellan israeler och palestinier måste bygga på en tvåstatslösning där båda parter kan leva inom säkra och erkända gränser. Vi behöver en fördjupad dialog med den muslimska världen. Ett viktigt syfte skulle vara att bygga upp ett ökat förtroende, respekt och en förståelse mellan vad vi kallar ”väst” och den muslimska världen.

Vi strävar efter närmare förbindelser på samhällslivets alla områden med Ryssland. Det är vår förhoppning att återstående hinder för landets medlemskap i WTO ska kunna övervinnas. Det ligger i vårt intresse att Ryssland utvecklas till en modern, framgångsrik och demokratisk stat. De senaste årens utveckling i mer auktoritär riktning pekar dessvärre åt ett annat håll. Vi känner oro för en fortsatt utveckling i denna riktning.

Situationen på västra Balkan fortsätter att vara en av Europas allra svåraste och största utmaningar. Vi kommer under lång tid framöver att vara djupt engagerade i att hjälpa till i statsbyggnadsprocessen i Kosovo. De utmaningar vi står inför ska inte underskattas. Den ekonomiska och sociala situationen i Kosovo är mycket svår. Det är långt kvar till en fungerande rättsstat. Statsbyggande tar tid – men vi måste vara beredda att vara där och hjälpa till. Det är vårt ansvar. Vårt engagemang gäller regionen i dess helhet. Inte minst i dessa dagar är det viktigt att understryka.

Europeisk krishantering kommer att vara en av de viktigaste frågorna i europeisk utrikes- och säkerhetspolitik framöver. Vårt land bidrar – utifrån våra förutsättningar – till att spela en pådrivande roll för att fortsatt utveckla den europeiska säkerhets- och försvarspolitik. Sverige har deltagit i de flesta operationer som EU tagit initiativ till. Vi står nu i beredskap att delta i EU-insatsen i Tchad.

Det är faktiskt närmare till Minsk från Stockholm än till de mest nordliga delarna av mitt land. Vitryssland är Europas sista diktatur. Det är vår skyldighet att göra mer för att stödja de demokratiska krafterna i landet.

Utvecklingen i Östersjöregionen är en europeisk angelägenhet. Åtta av nio länder runt Östersjön är nu EU-medlemmar. Närmare en fjärdedel av EU:s medborgare – ca 100 miljoner invånare – berörs av Östersjöns känsliga miljö. Detta kräver ett samlat europeiskt grepp. Den Östersjöstrategi som kommissionen fått i uppdrag att utarbeta till det svenska ordförandeskapet 2009 hoppas jag att kommer att svara upp till utmaningarna i regionen.

Strategin kan bli ett föregångsexempel på hur vi i det utvidgade EU bemöter utmaningar kopplade till specifika regioner – för att i längden kunna stärka EU som helhet.

Jag skulle vilja avsluta med att säga några ord om utvidgningen. Som ni alla vet är detta en fråga som ligger den svenska regeringen och det svenska folket varmt om hjärtat. Utvidgningen har varit en av EU:s största utmaningar men också främsta möjlighet.

För den som färdas genom länder som under senare år blivit medlemmar i EU är det slående att se utvecklingen och framtidstron. Tyvärr höjs allt fler kritiska röster mot utvidgningen. Låt mig då tala klartext: Det dummaste vi kan göra är att glömma bort vad det var vi skulle göra. Varför Europatanken väcktes.

Utan utvidgningen skulle inte Europa vara vad det är i dag. Utan fortsatt utvidgning riskerar vi att hotas av instabilitet på vår egen kontinent. För utvidgningen är vårt viktigaste strategiska verktyg för att sprida de värden som Europasamarbetet vilar på. Vi har rivit en mur i Europa. Nu ska vi inte bygga en ny mot Turkiet eller andra europeiska lander. I dag vet vi att det fanns så mycket mer som bara kunde göras – eller göras bättre – genom att arbeta tillsammans i Europa och globalt.

Låt oss aldrig ta Europasamarbetet för givet för vi behöver ett starkt Europa, där vi vågar sikta ännu högre med gott självförtroende.

Tack för uppmärksamheten.

Jag ser fram mot att möta er tillsammans igen till sommaren när vår del av det roterande ordförandeskapet inleds.

  Der Präsident. − Vielen Dank, Herr Ministerpräsident! Wir freuen uns auch, dass die Kommission mit Frau Vizepräsidentin Wallström vertreten ist. Wir kommen damit zur Debatte.

  Joseph Daul, au nom du groupe PPE-DE. – Monsieur le Président, Monsieur le Premier ministre, mes chers collègues, j'ai plaisir à saluer, au nom du groupe PPE-DE, la présence parmi nous du Premier ministre suédois. Depuis la signature du traité modificatif de Lisbonne, vous êtes, cher Fredrik Reinfeldt, le premier chef de gouvernement à exprimer devant ce Parlement sa vision de l'avenir de l'Europe.

À la veille de notre débat sur le traité et ses avancées démocratiques pour l'Union – et je parle ici au nom des membres PPE de mon groupe –, je tiens à renouveler mon appel pour que le processus de ratification se poursuive à un rythme soutenu. Cinq pays membres sur vingt–sept ont, à ce jour, ratifié le traité. Ils ont dit oui aux nouveaux outils que donne le traité de Lisbonne pour façonner l'Europe du futur, pour donner corps aux aspirations de ses citoyens. Plus vite cette ratification interviendra et plus vite nous disposerons de nouvelles règles de fonctionnement, indispensables à une action européenne efficace. Plus vite surtout nous concentrerons nos efforts sur le contenu de nos politiques communes. L'Europe doit pouvoir rapidement décider en matière d'énergie, de climat, de sécurité alimentaire, d'immigration ou de défense.

Depuis plus de cinquante ans, ma famille politique a encouragé et accompagné la construction européenne. En juin 2009, notre engagement pour une Europe des valeurs partagées, une Europe de la prospérité, une Europe de la sécurité et de la solidarité sera à nouveau soumis au vote des électeurs. Nous souhaitons que l'Europe soit prête pour ce rendez–vous.

L'Europe que nous voulons est compétitive, créatrice d'emplois. Elle favorise la croissance économique et le développement social. La prospérité de l'Europe doit s'inscrire sur le long terme. Aussi plaidons–nous pour un développement durable et raisonné, qui passe par la protection de l'environnement, la lutte contre le réchauffement climatique.

Le groupe PPE–DE est favorable au libre commerce, un libre commerce qui permette l'augmentation du pouvoir d'achat des plus pauvres et favorise la réduction des inégalités, tant à l'intérieur des frontières nationales qu'entre les pays. Si nous considérons que la mondialisation peut être une chance pour l'Europe, nous n'accepterons jamais, pour autant, un libre-échangisme débridé. Il est de notre responsabilité de protéger les intérêts des plus vulnérables et de défendre notre modèle social européen. Croissance économique et niveau de protection sociale élevé ne sont pas incompatibles: notre taux de croissance supérieur à celui des États–Unis en 2007 en est la preuve.

Enfin, l'Europe de la prospérité passe par l'achèvement d'un marché unique efficace et ouvert, et par la poursuite des objectifs de la stratégie de Lisbonne. Nous voulons une Europe comptable, responsable et exigeante quant à la gestion des deniers publics. Mais la rigueur budgétaire ne doit pas être dommageable au principe de solidarité entre États membres et entre l'Europe et ses partenaires dans le monde. La solidarité a un coût, nous devons l'assumer.

Nous voulons aussi une Europe forte et apte à lutter contre le terrorisme international et le crime organisé sans frontière. Il y va de la défense de nos valeurs, de nos libertés, de notre démocratie, de notre État de droit et de notre solidarité. Rien n'est négociable lorsque la sécurité de l'espace européen et de ses habitants est en jeu. La défense de la liberté que nous avons si chèrement acquise exige une détermination sans faille, des mesures fortes et coordonnées. Si, face aux menaces réelles, notre vigilance doit être accrue, nous devons aussi veiller au respect des libertés individuelles de nos citoyens. Nous sommes pour un juste équilibre entre sécurité et liberté individuelle.

Sur la scène internationale aussi, il est urgent que l'Europe s'engage et tisse ses liens, toujours plus étroits, avec ses partenaires qui partagent notre vision du monde. Nous sommes favorables à une relation transatlantique solide et profonde, mais nous voulons aussi le développement de la politique de voisinage et la poursuite de la politique d'élargissement.

Concernant Chypre, notre groupe soutient les derniers efforts en date pour qu'une solution équitable soit trouvée et permette à tous les Chypriotes de cohabiter en paix.

Au Proche–Orient, l'Europe doit soutenir politiquement et financièrement les négociations difficiles entre Israéliens et Palestiniens pour aboutir à la paix. Sans concessions de part et d'autre, il serait impossible de faire barrage aux extrémismes. L'existence de l'Union européenne montre qu'il est possible de surmonter les haines entre les peuples et de construire un avenir commun.

Notre expérience doit servir à ceux qui se déchirent. Et les Balkans du sud–est constituent aujourd'hui la partie la plus instable de notre continent, mais la proclamation de l'indépendance du Kosovo ouvre une période incertaine. Nous en appelons aux réactions mesurées de toutes les parties. Toute provocation doit être évitée. La sécurité des populations est impérative. L'Europe, dans cette affaire, joue gros.

L'heure est venue de montrer notre capacité à stabiliser les Balkans. Nous approuvons le lancement d'une mission de police et de justice de l'Union, en soutien aux autorités du Kosovo. Nous appelons le Kosovo à un avenir stable, démocratique et pluriethnique, et un avenir européen. Cette perspective communautaire concerne tous les Balkans, et donc aussi la Serbie. Nous ne sommes pas pour un isolement des Serbes mais pour une Union européenne.

Monsieur le Président, Monsieur le Premier ministre, notre débat porte sur l'avenir de l'Europe, nous devons surmonter et relever les défis et il nous faut une vision politique claire, de la détermination, du courage. Sûr de ces valeurs et de ces priorités, le groupe PPE–DE contribuera à relever ces défis.

  Martin Schulz, im Namen der PSE-Fraktion. – Herr Präsident! Herr Ministerpräsident Reinfeldt, ich freue mich, dass ich Sie in Straßburg begrüßen darf. Ich weiß nicht, ob Frau Malmström auch so begeistert davon ist, dass sie mit Ihnen nach Straßburg kommen musste, aber das können wir vielleicht später einmal bei einer anderen Gelegenheit erörtern.

Sie haben eine gute Rede gehalten, Herr Ministerpräsident. Ich finde auch, dass Sie eine kluge Rede gehalten haben. Sie haben nämlich in Ihrer Rede darauf aufmerksam gemacht, dass das, was die Zukunft Europas bedeutet, nur denkbar ist, wenn wir Europa in eine Relation setzen zu den Herausforderungen, die dieser Kontinent weltweit mit zu bewältigen hat. Das Weltklima ist keine europäische Klimadebatte, sondern eine Weltklimadebatte. Richtig. Die Frage des Welthandels und der Rolle der Europäischen Union darf sich nicht auf die Binnenmarktdebatte beschränken, sondern muss beschreiben, was dieser enorme Binnenmarkt mit seiner enormen Wirtschaftskraft weltweit zu Wohlfahrt, nicht nur in Europa, sondern auch in anderen Kontinenten dieser Erde, beitragen kann. Denn Wohlfahrt in anderen Kontinenten dieser Erde – und damit ist ein dritter Punkt erreicht, den Sie angesprochen haben – dient dem Weltfrieden. Europa muss als eine Friedensmacht, die den Frieden nach innen stabilisiert hat, zum Frieden weltweit beitragen können. Dabei ist Europa nicht der Lehrmeister, aber Europa kann ein Angebot sein.

Die supranationale Integration, die Integration über die trennenden Gräben von Religion, von ethnischer Auseinandersetzung hinweg, über die Gräben einer blutigen Vergangenheit hinweg, indem man den Nationalismus aufgibt und den supranationalen Ansatz wählt, führt immer zu mehr Wohlfahrt, führt immer zu mehr Frieden. Deshalb ist die Zukunft Europas abhängig von der Fähigkeit von Regierungschefs wie Ihnen, zu sagen: Im entscheidenden Moment bin ich bereit, ein Stück nationaler Souveränität aufzugeben, um mich einzubringen in einen transnationalen Rahmen, der der Rahmen ist, der zu mehr Wohlfahrt in der Welt und damit zu mehr Frieden für uns in unserem Land führen kann. Diese Logik ist die Logik, die Sie heute hier vorgetragen haben. Das finde ich gut. Es ist eine andere Logik als die der Ultranationalisten, die wir morgen wieder hier erleben werden, die uns permanent erzählen, dass mehr Nationalismus erforderlich wäre. Mehr Nationalismus heißt immer mehr Krieg. Das muss man in aller Deutlichkeit sagen. Deshalb war die Botschaft, die Sie hier vorgetragen haben, eine gute Botschaft.

(Zwischenrufe)

Diejenigen, die reagieren, sind die, die ich angesprochen habe! Also ist meine message angekommen!

Herr Ministerpräsident, was ich vermisst habe, ist das soziale Europa. Mir hat einer gesagt, mit dem Reinfeldt musst du vorsichtig sein. Das ist fast ein Sozi. Zumindest haben Sie sich im Wahlkampf in Schweden so aufgeführt. Nun gut, das schwedische Volk ist relativ schnell über die wirklichen Ansätze Ihrer Regierung aufgeklärt worden. Aber sie haben mit keinem Wort über das soziale Europa gesprochen. Nun weiß ich, dass Sie der Meinung sind, dass soziale Politik subsidiär sei. Da haben Sie Recht. Aber dann muss ich Ihnen sagen: Wenn der Binnenmarkt der Europäischen Union, den Sie entwickeln wollen, den Menschen auch in Schweden den Eindruck vermittelt, dass er ihre sozialen Standards, die sie zu Hause haben, bedroht, dann werden sie diesen Binnenmarkt ablehnen.

Dann ist aber auch Ihr internationales Welthandelskonzept nichts wert. Sie müssen sehen, dass der europäische Binnenmarkt entwickelt werden muss, aber er muss parallel entwickelt werden zu einem europäischen Sozialmodell. Denn sonst, wenn diese Parallelität nicht hergestellt wird, dann ist der europäische Binnenmarkt, wenn er fehlentwickelt wird, wenn er nur freihändlerisch konzipiert wird, eine tatsächliche Gefahr für das, was wir im nationalen Rahmen an sozialer Stabilität erkämpft haben. Deshalb gebe ich Ihnen einen guten Rat, Herr Ministerpräsident Reinfeldt: Ja beim Weltklima. Ja beim Welthandel. Ja bei der internationalen Friedenssicherung. Aber auch ja beim sozialen Europa. Da ich aber weiß, dass Sie ein lernfähiger Mann sind, bin ich ziemlich sicher, dass Sie da noch ein bisschen nachbessern werden.

Herr Ministerpräsident Reinfeldt, ich habe mich sehr gefreut über eine Bemerkung, die Sie zur Türkei gemacht haben. Sie sind ein gerechter Mann, so wie unser Präsident. Er hatte meinem Kollegen Doyle anderthalb Minuten mehr genehmigt. Das wird er bei mir auch tun, deshalb kann ich noch eins hinzufügen: Sie haben zur Türkei gesprochen. Sagen Sie das Ihrem Kollegen Sarkozy. Denn was nicht geht, ist, dass in der Europäischen Union ständig Leute mit unterschiedlichen Botschaften auftreten. Wenn ich der türkische Ministerpräsident wäre, käme auch ich aus dem Staunen nicht heraus. Herr Reinfeldt fährt ins Europaparlament und sagt: Macht die Schotten nicht dicht. Haltet die Perspektive für die Türkei offen. Der nächste Ratspräsident, der nach Herrn Janša hier auftreten wird, wird das Gegenteil behaupten. Da bin ich ziemlich sicher. Herr Sarkozy hat uns nämlich hier im Parlament gesagt: Mit mir gibt es keinen Beitritt der Türkei zur Europäischen Union. Diese Frage kann so nicht wabern. Das muss geklärt werden. Es gibt eine klare Strategie der Europäischen Union für den Beitritt der Türkei. Dann muss man zu diesen Aussagen auch stehen. Oder nicht? Sie haben heute Klartext geredet, und ich hoffe, Herr Sarkozy wird das auch tun.

Eine letzte Bemerkung: Was mich am meisten gefreut hat, war Ihre Ankündigung, dass Sie im Sommer des kommenden Jahres als amtierender Ratspräsident zurückkommen wollen. Das finde ich gut. Es gibt hier einige, die glauben, der nächste, der hier nur noch auftritt, sei der permanente Ratspräsident, der dann auch alle Programme aller rotierenden Präsidentschaften vorträgt, also Herr Blair oder Herr Juncker oder was weiß ich, wer da immer gehandelt wird, wäre dann derjenige, der das Programm Ihrer Regierung, das Sie in Stockholm festlegen, dann hier vorträgt. Also, das Europäische Parlament erwartet Sie im kommenden Jahr bei der rotierenden Ratspräsidentschaft mit Ihrem Programm, das dann auch das soziale Europa beinhalten wird.

  Graham Watson, on behalf of the ALDE Group. – Mr President, when Parliament first convened this series of debates on the future of Europe, few could foresee a Treaty in force by 2009. Europe was sinking, and to paraphrase Mr Reinfeldt’s countryman, August Strindberg, ‘there was something unnatural in it, for nature demands progress, evolution, and every backward step means wasted energy.’

Well, since then, the European Union has found the collective energy to set Europe back on the path to progress. By the time the Prime Minister’s country takes over the reins in 2009, the EU will have undergone a democratic revolution: it will be more open, more accountable, more responsive to its citizens. So those who attack the EU for being undemocratic are barking mad to oppose a treaty which puts citizens and their representatives in the driving seat. They are also barking up the wrong tree when they bring their protest to this Parliament, which has no responsibility for decisions by national governments on whether to hold a referendum.

The Prime Minister, with his record as a consensus-builder in his own country, looks an ideal candidate to launch the European Union under a new Council, a new Parliament and a new Commission. But will he, in fact, be taking over the reins – as have presidencies in the past – or will he be simply a chef de cabinet to the full-time President of the Council?

The truth is that the Treaty provides a framework for a future we have yet to sketch, a future where the biggest single challenge for our Union, as Sweden’s Europe Minister says, is delivering the practical results which citizens rightly demand and not the interminable naval gazing, which a Conseil des sages will simply prolong.

Survey after survey shows that the Euro-sceptics are wrong. Citizens do not want less Europe. They want more: more joint action on terrorism, more joint action on energy and the environment, on defence and foreign affairs, on migration, on research and development. They want Europe to think big. And, yet, in almost all these areas, cooperation is in its infancy, because Member State governments in national capitals persist in gainsaying the public will.

We have 10 months left before the Treaty enters into force. It is time for us to get our House in order, for this House to prepare for the greatest increase in powers it has ever seen and for the Council and the Commission to ‘Lisbonise’ both legislative proposals in the pipeline and current practices which must change.

Urgent challenges lie ahead, as the Prime Minister alluded to. They will not be met without loyal cooperation between the institutions of government. My plea to the Prime Minister is to make sure that, by the time we have codecision in almost 80 policy areas and a huge increase in the workload of this House and in the Council, we have greater dialogue between Parliament and the Council to allow us to manage the Union properly: when it comes to dealing with the biggest foreign policy challenge for the Union now – the issue of Kosovo; when it comes to dealing with the question of Turkey, on which I agree so much with what the Prime Minister said; when it comes to dealing with big challenges, like world population growth, poverty and migration, of which he spoke.

The Prime Minister outlined the challenges of globalisation, both at our immediate borders and beyond, challenges to which EU cooperation has the answers. Previous prime ministers have done the same in this Chamber, though without achieving such cooperation, so I commend to you a Swedish saying: Gott lära av andras fel, eftersom man inte hinner begå alla själv – it is well to learn from the errors of others, since there is no time to make them yourself.

(Applause)

  Cristiana Muscardini, a nome del gruppo UEN. – Signor Presidente, onorevoli colleghi, signor Primo ministro, è iniziata finalmente la delicata fase delle ratifiche, che ci auguriamo avvengano in tempi rapidissimi. Il maggior coinvolgimento del Parlamento europeo nel processo decisionale rappresenta un grande riconoscimento dei cittadini europei.

L'Europa oggi è chiamata ad una missione ambiziosa: diventare più protagonista nella politica internazionale. Non solo diritti umani affermati, ma azioni concrete per difenderli. L'Unione deve affrontare le emergenze internazionali che oggi sono lasciate ai singoli Stati membri, agli Stati Uniti e, con tutti i limiti della sua azione, alle Nazioni Unite. Dobbiamo immaginare gli scenari futuri e non, come nel caso del Kosovo, trovarci impreparati e divisi di fronte a uno scenario quanto mai delicato.

L'energia è un tema urgente sul quale l'Unione sta lavorando e bisogna abbandonare l'approccio falsamente ambientalista, studiando soluzioni comuni per risolvere i grandi problemi della crisi energetica e dello sviluppo. Gli Stati membri o le società ad essi collegate, secondo noi, debbono rimanere proprietari delle reti di distribuzione, perché tutto si può privatizzare ma non la sicurezza dei cittadini e degli Stati. Qualunque altra scelta toglie indipendenza e autosufficienza all'Europa. Occorrono studi obiettivi in grado di risolvere il dilemma del nucleare e delle fonti alternative. E' il momento delle scelte, non più delle parole.

Internet e l'incapacità di trovare fin dall'inizio una regolamentazione hanno portato la rete ad aumentare positivamente il grado di libertà della nostra società, ma hanno esposto tutti al rischio incontrollato del terrorismo, che anche attraverso la crittografia minaccia sempre di più la democrazia e la libertà di tutti.

L'Europa dei servizi, dell'economia e del libero mercato – mercato che deve essere guidato da regole chiare e condivise – non può dimenticarsi di difendere un valore fondamentale come quello dell'integrità dei bambini. L'aumento della pedofilia on line e i recenti dati che denunciano come il 52% dei siti Internet pedofili siano in Europa ci impongono di armonizzare le legislazioni dei paesi membri per dare a tutta l'Unione la certezza di processi celeri, di prevenzione adeguata, di leggi che rendano i provider responsabili, che prevedano la chiusura dei siti illegali in tutti i paesi dell'Unione. Occorre un centro europeo unico che aiuti le famiglie, gli insegnanti, le forze di polizia e la magistratura a trasmettersi le informazioni necessarie per debellare questo crimine atroce e per punire i responsabili.

Presidente, signor Primo ministro, non occuparsi subito di questa emergenza significherebbe non dare futuro all'Europa, perché senza l'integrità dei bambini non c'è futuro per la nostra Europa.

  Monica Frassoni, a nome del gruppo Verts/ALE. – Signor Presidente, onorevoli colleghi, è un piacere avere l'occasione di conoscere il Primo ministro, anche perché è circondato da un sacco di ragazze: alcune di loro, come Cecilia, le conosciamo da tempo, e altre, come Margot, le abbiamo qui da tanto tempo pure. Quindi penso che il ruolo delle donne nel suo governo e nel suo paese è un qualcosa che voglio veramente sottolineare, anche perché non è solamente una questione di genere, ma anche di qualità, e dunque anche per riconoscere questo siamo contenti di averla qui oggi.

Presidente, la missione per l'Unione europea del futuro è il governo dei cambi climatici in tutte le sue dimensioni: quella ambientale, quella economica, quella sociale. E' riuscire a invertire la tendenza del riscaldamento del pianeta, facendo leva su questa sfida per riorientare verso la sostenibilità dell'economia, del lavoro, della competitività, che noi dobbiamo assolutamente assicurare.

Come anni fa la missione della Comunità europea era quella di evitare la guerra e poi assicurare l'unificazione dell'Europa con la caduta del Muro, oggi nel nostro futuro ci deve essere la capacità di assumere una leadership reale sulle grandi sfide ecologiche. Non è perché siamo monotematici o perché siamo Verdi che noi pensiamo questo, ma perché vediamo la realtà per com'è senza illusioni e senza occhiali ideologizzanti.

Noi siamo convinti che il sistema economico, la stabilità democratica, la capacità di realizzare gli obiettivi del Millennio e di governare i fenomeni migratori siano tutti collegati alla gestione delle risorse scarse e ai cambiamenti climatici. E ovviamente l'Europa è in prima linea su questa strada.

Per questo, Presidente, la sua osservazione sulla necessità di avere ancora una volta una discussione su cosa dovrebbe essere fatto e pagato a livello europeo e cosa dovrebbe essere fatto e pagato a livello nazionale ci sembra veramente del tutto banale e speriamo che si possa evitare.

Oggi come oggi l'Unione europea ha un bilancio dell'1%, cioè nessuna, o perlomeno una buona metà, di tutte le cose che lei ha detto non potranno essere realizzate, se l'Unione europea non potrà disporre di un bilancio decente. Quindi io spero che nella mid-term review per la quale la sua Presidenza avrà, credo, una qualche importanza, visto che è tra quest'anno e l'anno prossimo che dovremmo decidere il futuro anche delle prospettive finanziarie, spero che il suo paese vorrà giocare un ruolo meno di blocco di quello che ha saputo giocare nel passato.

E infine, Presidente, sull'importante pacchetto energia noi ci aspettiamo che la virtuosa Svezia giochi un ruolo positivo e che eviti di cercare di ridurre i suoi impegni e quindi di essere un cattivo esempio anche per gli altri Stati membri.

E infine sulla questione del free trade, sulla questione del libero commercio. Noi non siamo protezionisti, però sarebbe veramente essere ciechi ed essere un pochino ideologici pensare che il libero commercio risolva tutto, quando noi sappiamo che senza regole ambientali e sociali questo non è assolutamente possibile.

Sulla questione della Turchia siamo perfettamente d'accordo con lei. Riteniamo una meravigliosa notizia l'esclusione di Papadopoulos a Cipro. E, Presidente, perché non riapre la questione della sede del Parlamento europeo?

  Francis Wurtz, au nom du groupe GUE/NGL. – Monsieur le Président, Monsieur le Premier ministre, Madame la Ministre, s'il y a un point sur lequel l'expérience suédoise nous intéresse en matière de politique européenne, je crois que c'est celui sur lequel vous avez, malheureusement, fait l'impasse dans votre discours, c'est-à-dire le social, et plus précisément en ce qui concerne les enseignements à tirer de l'affaire Laval-Vaxholm.

Permettez-moi donc de m'y arrêter. Je rappelle les faits. Par une action collective, les syndicats suédois avaient tenté d'obliger une entreprise de Lettonie à appliquer, en Suède, le droit du travail suédois. Rien de plus naturel, dirait-on. Oui, sauf pour les partisans du principe dit du pays d'origine, autrement dit du dumping social. Pourtant, l'entreprise lettonne s'était fondée sur le droit européen pour justifier son opposition à la demande syndicale. Un conflit s'en est suivi devant les tribunaux. La plus haute instance en matière de droit européen, la Cour européenne de justice, était saisie – c'est elle, on le sait, qui interprète les traités et fixe la jurisprudence.

Or, le 18 décembre dernier, la Cour a donné raison à cette entreprise et tort aux syndicats. Je cite le communiqué de la Cour: "Dans le cas d'espèce, la Cour constate que le droit des organisations syndicales [...] de mener des actions collectives [...] est susceptible de rendre moins attrayante, voire plus difficile pour ces entreprises l'exécution de travaux de construction sur le territoire suédois et constitue donc une restriction à la libre prestation des services". Il faudrait donc, à l'avenir, dans pareil cas, que les syndicats, en Suède comme ailleurs, limitent leurs revendications à la – je cite – "protection minimale" tolérée dans le droit communautaire, pour ne pas enfreindre notamment l'article 49 du traité, qui garantit la libre prestation des services.

Ce n'est évidemment pas acceptable. Voilà pourquoi mon groupe demande avec insistance l'organisation d'un débat au Parlement européen sur ce sujet de grande portée: quelle suite politique réserver à cet arrêt? Mais, dans l'immédiat, Monsieur le Premier ministre, votre appréciation sur cette affaire nous intéresserait.

  Hélène Goudin, för IND/DEM-gruppen. – Herr talman, statsminister! Behandlingen av folkomröstningarna om EU-grundlagen i Frankrike respektive Nederländerna 2005 utgör exempel på odemokratiska tendenser inom europeisk politik. Den politiska eliten är inte intresserad av att lyssna på folket och att respektera folkviljan om inte undersåtarna snällt och lydigt säger ja till ytterligare EU-federalism.

I samband med förhandlingarna om Lissabonfördraget borde statsminister Reinfeldt ha agerat som demokratins förkämpe genom att framhålla att resultatet av folkomröstningarna faktiskt innebär att fördraget fallit.

Vidare hade Reinfeldt kunnat förorda ett mer mellanstatligt fördrag, förespråkat flexibel integration, krävt undantag för euron och begärt att Strasbourgpendlandet avskaffas. Ingenting av detta har han gjort.

Hur blir det då med det svenska ordförandeskapet 2009? Det övergripande målet borde vara att reformera, modernisera och effektivisera EU-samarbetet. Reinfeldt borde således utlysa att Sverige kommer att prioritera en reform av jordbrukspolitiken och kräva att Europaparlamentets flyttcirkus avskaffas.

I stället för att arbeta för ett smalare men vassare EU tycks den svenska regeringens mål snarare vara att uppnå ett bredare och klåfingrigare EU. I Sverige är den folkliga kritiken mot ytterligare EU-federalism omfattande, men i praktiken obefintlig, hos den politiska eliten. Man kan onekligen ifrågasätta i vilken mån våra folkvalda verkligen representerar folket.

Avslutningsvis erbjuder jag Fredrik Reinfeldt en god flaska Alsacevin om han kan ge ett enda exempel på en lag som skulle kunna antas genom den förkastade EU-grundlagen men inte genom den reviderade versionen. Antar du utmaningen Fredrik Reinfeldt?

  Jean-Marie Le Pen (NI). – Monsieur le Président, Mesdames et Messieurs, la trahison française est consommée. Le congrès de la honte s'est réuni à Versailles, le 4 février, pour adopter la révision constitutionnelle nécessaire pour l'adoption du traité dit "constitutionnel".

Versailles est devenue le haut lieu de l'abdication de la souveraineté française, après qu'il y fût proclamé l'empire allemand.

Au nom des vingt-six États membres qui ne seront pas consultés par référendum, l'Irlande devient de facto le porte-parole de ces millions d'Européens qui ont voté "non" en 2005 et qui ne veulent pas d'un super-État européen.

Lorsque l'on prive les peuples du droit légitime de s'exprimer sur leur avenir, ils se vengent. Ne vous inquiétez pas, Mesdames et Messieurs, ils prendront leur revanche, et quelle revanche, aux élections européennes de l'année prochaine!

À la vérité, un certain nombre de dirigeants européens savaient que leurs peuples rejetteraient cette constitution déguisée. M. Sarkozy l'a crûment avoué devant la Conférence des présidents de cette Assemblée, en citant notamment le gouvernement du Royaume-Uni. Il s'est fait le Monsieur Bons offices de ce tour de passe-passe scandaleux. Or, il était le dernier à avoir le droit de faire adopter la Constitution bis par voie parlementaire, mais que ne ferait-on pas pour briller et apparaître comme le maître d'œuvre de cette opération de prestidigitation?

Des nations millénaires et illustres sont ainsi liquidées au bénéfice d'une utopie constructiviste qui les livre, pieds et poings liés, aux conséquences maléfiques du mondialisme et du libéralisme sauvage: l'immigration massive, l'insécurité, la ruine économique, le désastre social, la décadence morale et culturelle.

L'avenir de l'Europe ne passe pas par ce super-État aux visées totalitaires, comme on le voit aujourd'hui au Kosovo, qui devrait servir d'exemple, mais par une coopération librement consentie des nations et des peuples européens, d'ailleurs étendue aux nations slaves.

Il n'y a en tout cas aucun doute sur le fait que deux peuples consultés, dont les gouvernements ont été tous deux fondateurs de l'Union, ont clairement refusé la Constitution proposée par référendum. Dès lors, ce texte étant illégitime, toutes ses conséquences sont illégitimes et nul ne saurait être tenu d'en respecter les termes.

La résistance nationale devient dès lors légitime, pour les citoyens un droit, pour les patriotes un devoir. Caveant consules!

  Gunnar Hökmark (PPE-DE). – Herr talman! Käre statsminister! Välkommen hit! Här håller jag till. Detta är en dynamisk plats. Här formas politik som går rakt in i det svenska samhället liksom i andra europeiska samhällen. Inte för att politiken har försvunnit från medborgarna, utan för att det är frågor som vi bara kan bestämma över tillsammans. I fråga om många av vår tids stora utmaningar räcker inte nationalstaten till.

För oss som kommer från Sverige, som trots allt är ett relativt nytt medlemsland, kan det finnas skäl att komma ihåg att många av de problem och utmaningar som vi möter inte är problem som uppstår på grund av EU utan som faller på EU, för att Europeiska unionen har visat sig framgångsrik att möta vår tids utmaningar.

Därav Kosovo. Därav klimatfrågan, där Sverige har visat sig vara ett land som kan peka på utveckling i stället för reglering för att föra samhället vidare. Därav frågorna om konkurrenskraft, därav frågorna om kampen mot brottslighet och terrorism. Detta är frågor och områden som vi bara kan hantera tillsammans. De är problem och utmaningar som kommer av våra framgångar.

Därför tycker jag också att det är bra att statsministern här slog fast en sak, och jag tror att det är det som ska forma den stora idén för Europeiska unionen under de år som komma skall – det är öppenheten. Öppenheten mot omvärlden. Det är öppenheten mot omvärlden som gör det möjligt för oss att sätta prägel på den internationella ordningen med värden som demokrati och frihet när det gäller utvidgningen men också när gäller deltagande i internationella frihandelsrundor och väldigt mycket mer.

Vad gäller öppenheten mellan medlemsstaterna tycker jag att det är viktigt att slå fast att de som är emot öppenhet också är emot medborgarnas fria rörlighet och fria möjligheter. Det är där diskrimineringen är. Den goda europeiska idén är öppenhet, och kan vi förverkliga den kommer vi också att se till att ha en öppenhet som gör att medborgarna känner att det är detta som är medborgarnas Europa. Detta är en utmaning för det svenska ordförandeskapet och en utmaning för detta parlament och alla partigrupper här.

  Inger Segelström (PSE). – Herr talman! Jag vill som alla andra tacka statsminister Reinfeldt för att du har kommit hit.

Min första fråga gäller miljöprövningen av gasledningen i Östersjön, ett av världens mest förorenade hav, som parlamentet nyligen hade en utfrågning om med flera utskott. Sverige var det första landet med MKB, miljöprövning. Denna fråga är en av de viktigaste miljöfrågorna för Sverige och EU. Kommer Sverige att kräva ytterligare ett alternativ med dragning på land som ska miljöprövas?

Exploatörerna säger till oss i parlamentet att det blir för dyrt. Men både statsministern och jag kommer ju från Stockholm där infrastruktur och investeringar alla blivit kanske nästan dubbelt så dyra. Jag kan inte tycka att en fördyring på 10–15 % är ett starkt motargument. Miljön är viktigare.

Min andra fråga gäller klustervapen som debatteras i Osloprocessen och i Wellington, på Nya Zeeland, just nu och i riksdagen förra veckan, och det är också en viktig EU-fråga. Jag har fått brev undertecknade av många svenska organisationer som Amnesty International, kyrkorna genom Diakonia, Röda korset, Unicef samt Svenska freds- och FN-förbundet som kräver att den svenska JAS-bomben, bombkapsel 90, ska behandlas som ett klustervapen och tas med i det internationella arbetet för ett heltäckande förbud. Hur ställer sig regeringen till JAS-bomben? Är bombkapsel 90 enligt statsministern ett klustervapen eller inte? Tänker statsministern agera i den fortsatta Osloprocessen?

Slutligen vill jag veta när statsministern tänker agera för att stoppa flyttningen hit till Strasbourg, efter EU-minister Malmströms insamling av en miljon namnunderskrifter? Borde inte parlamentet självt få besluta om mötesplats och inte rådet? Sedan vill jag tacka å det innerligaste för det uttalande som du gjorde om Turkiet. Till sist önskar jag statsministern och de övriga i regeringen välkomna tillbaka, ofta, under det svenska ordförandeskapet nästa år!

  Olle Schmidt (ALDE). – Herr statsminister! Att Sverige fick en ny regering hösten 2006 har märkts när det gäller engagemanget för EU. Jag vill därför tacka statsministern och EU-ministern för den tydliga viljan att göra Sverige till en mer aktiv partner inom unionen, att tillhöra EU:s kärna som statsministern sade.

Dock, Sverige står utanför eurosamarbetet, något som kommer att bli kostsamt för oss svenskar både ekonomiskt och inte minst politiskt. Det handlar ju, herr statsminister, i grunden om solidaritet. Min fråga blir därför: När blir Sverige en fullvärdig medlem i EU? Hur ser tidsplanen ut, herr statsminister? Ett kärt ämne hemma i Sverige.

Vi är nu i Strasbourg, en vacker och tilltalande stad, vars historia minner oss om krigets fasor. Efter att ha sagt detta vet vi att miljoner av våra medborgare tycker att det här resandet mellan Bryssel och Strasbourg inte är det bästa sättet att hushålla med miljön och pengarna. En liten vädjan: skulle inte den svenska regeringen under ordförandeskapet ändå kunna våga ta ett initiativ för att få slut på det här resandet?

  Ģirts Valdis Kristovskis (UEN). – Premjerministra kungs, Jūs un mēs daudz gaidām no Eiropas nākotnes. Savulaik Šūmanis bija iecerējis apvienot eiropiešus, kurus gadsimtiem ilgi šķīra dažādi konflikti. Viņš saprata, ka, lai zinātu, kurp doties, ir svarīgi zināt, no kurienes nākam. Vai Jūs, premjerministra kungs, zināt, ka Eiropas Savienība nav veikusi savas nedemokrātiskās, totalitārās pagātnes izvērtēšanu? Uzskatāms piemērs ir aizvadītā gada Eiropas Savienības ietvarlēmums par rasismu un ksenofobiju. Par nacisma noziegumu noliegšanu Eiropas valstīm tiek rekomendēts piemērot cietumsodus, bet līdzīgi komunistiskā režīma noziegumi, to nepamatota noliegšana, pat vēl vairāk – glorificēšana, tiek apzināti aizmirsta. Eiropa to nedrīkst atļauties. Kā lai jūtas miljoniem Austrumeiropas, tajā skaitā – pašreiz Eiropas Savienības, iedzīvotāju, kuri tika spīdzināti Staļina koncentrācijas nometnēs? Aicinu Jūs nopietni apsvērt un veicināt šīs problēmas novēršanu Eiropas nākotnes un taisnības vārdā. Paldies!

  Carl Schlyter (Verts/ALE). – Herr talman! Här fortsätter Svenska dagen med ytterligare en som vill slippa flytta till Strasbourg. Dessutom vill jag ha en folkomröstning om vårt fördrag.

Jag upptäckte i morse att jag satt på mig en grön strumpa och en blå strumpa. Jag undrar om symboliken i det var att vi skulle ha något slags ny framtida allians här mellan andra konstellationer än de traditionella. För att du ska få en grön strumpa av mig, Fredrik, måste du nog höja ambitionsnivån på energibesparingen och på de förnybara energierna. Jag har tagit med mig ett exempel här. Den här lampan är en LED-lampa. Det tar 12 sekunder att skruva i den. Det tar 12 år att bygga ett nytt kärnkraftverk. Vad verkar enklast och snabbast för att lösa klimatproblemen?

Jag tänkte också på att när det gäller tillväxten har vi också problem som vi måste komma överens om. Vi importerar i dag historiskt stora mängder produkter som genererar utsläpp i andra länder. Det måste vi ta hänsyn till i vårt klimatarbete. Då kommer vi in på handeln igen. Protektionism för att skydda företag – det är fel. Men protektionism för att skydda miljö och mänskliga rättigheter – det är en politikers skyldighet och ansvar på en fri marknad. Annars kommer människor att bli verktyg åt marknaden i stället för att marknaden blir ett verktyg åt människorna.

Det bästa sättet för dig att manifestera folkligt deltagande i EU:s framtid är att låta folket visa vad de anser i en folkomröstning.

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL). – Herr talman! Jag vill välkomna Sveriges statsminister till parlamentet och till den här debatten om Europas framtid. Det är en viktig debatt som berör 493 miljoner medborgare. Därför måste den föras och beslut om debatten fattas, inte bara i parlament utan bland medborgare. Men för att medborgarna ska engagera sig i debatten måste de också ha en möjlighet att påverka framtiden. Utan delaktighet och möjlighet till påverkan uteblir engagemanget. Hur får vi då medborgarna delaktiga? Svaret är självklart, genom att fråga dem om framtiden och att lyssna till svaren. En folkomröstning om Lissabonfördraget är därför nödvändigt om vi menar allvar med medborgarnas Europa. Alltför mycket av EU:s lagstiftning skapas i dag av anonyma tjänstemän som påverkats av experter och lobbygrupper där medborgarna inte hörs. Nu är det dags att låta medborgarna höras.

Statsministern nämnde ingenting om Vaxholmsdomen. Den har fått mycket uppmärksamhet, inte bara i Sverige utan i många andra EU-länder. Det är naturligt, eftersom den inte bara är ett grundskott mot den svenska modellen utan ett angrepp på löntagarna och fackens ställning i hela EU. Domen är en uppmaning att pressa ner lönerna för arbetstagarna till lägsta miniminivåer. Inget land får sätta förmånligare villkor för arbetstagarna än minimiskyddet. Resultatet blir en tvådelad arbetsmarknad. En del anställningsförmåner kommer endast att gälla för inhemska löntagare, medan andra regler gäller för gästande löntagare. Detta leder både till dumpning av löner och anställningsvillkor samt diskriminering.

Sverige kan ändra på det här. Sverige kan försvara löntagarnas rättigheter och ett socialt Europa genom att begära undantag i Lissabonfördraget för kollektivavtal. Sverige kan gå före och få andra att ta efter.

Avslutningsvis vill jag påminna Sveriges statsminister om en av de två viktigaste frågorna för Sverige inför medlemskapet i EU. En av de mest prioriterade frågorna var jämställdhetsfrågorna. Vad har hänt och vill Sverige vara en spjutspets i framtiden för jämställdhetsfrågorna? Frågan hör hemma i framtidsdebatten. För utan kvinnorna så har Europa ingen framtid.

  Paul Marie Coûteaux (IND/DEM). – Monsieur le Président, l'Europe n'a d'avenir – c'est l'évidence – que par ses peuples, car ses peuples sont sa seule substance et sa seule force. Si ses peuples venaient à être absorbés, dessaisis de leur responsabilité d'eux mêmes, et divisés ou éclatés en petites principautés sans dimension politique, conformément, certes, à la politique impériale américaine, dont nous venons d'avoir au Kosovo un exemple terrible et lourd de menaces, en un mot si l'Europe devait s'en remettre à une technostructure hors sol qui la livre à tous les vents de la mondialisation et de l'empire, alors, chers collègues, je craindrais beaucoup pour notre avenir.

Or, tout montre que cette machine honteusement dénommée Union européenne fonctionne non seulement sans les peuples mais désormais contre eux. Une preuve de plus vient d'en être donnée par l'incroyable négation de la voix des Français et du référendum de 2005, avec la complicité du pâle gouverneur Sarkozy. Les Français se sentent trompés et se détournent de toute espérance, dans un sauve–qui–peut général qui est la négation même de l'histoire et de l'avenir.

L'Europe n'a de salut que si les peuples reprennent en main leur destin, si les États mènent librement leur politique en s'associant quand il le faut, si l'on dénonce les mensonges d'une démocratie qui n'a plus rien à voir avec le dêmos ni même avec le kratos, en un mot, si les États et les nations reconquièrent leur liberté. Sinon, la belle idée d'Europe roulera au fossé et nous glisserons doucement très loin, très loin des rivages de l'histoire.

  László Tőkés (NI). – Elnök úr, miniszterelnök úr! Az Európai Unió új alapszerződéséhez csatolt Alapjogi Charta bevezetőjében az áll, hogy Európa népei osztoznak a közös értékeken alapuló békés jövőben. A Szaharov-díjas Mahmúd Oszman az Európai Parlament plénuma előtt tavaly decemberben viszont azt mondta, igazság nélkül nem lesz békesség.

Az igazságtalan békerendszerek előbb-utóbb háborúhoz vezetnek és felbomlanak. Híven példázza ezt a legutóbbi balkáni háború, a volt Jugoszlávia széthullása. A megbékélés igazságos újrarendeződés nélkül aligha képzelhető el.

Európának kommunista múltjával is szembe kell néznie. Békés jövőnk előfeltétele a kommunizmus romboló örökségének felszámolása. A kommunizmus a fasizmussal egyenlő elbírálást érdemel. Addig nem lesz béke, szabadság, jogállamiság, biztonság és stabilitás kontinensünkön, amíg nem történik meg minden téren a jogos igazságtétel. A kisebbségben élő nemzeti közösségek helyzetének rendezésére ugyanez az igazság érvényes.

  Giles Chichester (PPE-DE). – Mr President, I am delighted to welcome the Prime Minister today. His historic win in the Swedish general election was a personal triumph. I also congratulate him on uniting the Centre Right and breaking the Social-Democrat dominance, and wish him and his Government well.

Today, we are discussing the future of Europe in a week in which this House will vote on a report endorsing the Lisbon Treaty. I want to make very clear that British Conservative MEPs will vote against that report because we fundamentally disagree with the Treaty, with the process by which it was agreed and with the fact that it is simply a carbon copy of the constitution rejected by two of the Union’s founding Member States in national referendums.

This treaty takes Europe in the wrong direction. It transfers substantial new powers to the EU, some of them in extremely sensitive areas of national interest. My party has a different vision for the future of Europe, which is for a Europe that is both more open, dynamic and transparent and less centralised, uniform and inflexible.

The British Parliament is currently deliberating the Treaty. The people of the United Kingdom had, of course, hoped to have their say in a referendum. But the British Government has shamefully reneged on its manifesto pledge to hold one.

My party, both here and in the UK, will continue to campaign vigorously for the people to have their say in a referendum. Without widespread public support the European Union will lack popular legitimacy for what it is doing. It needs to move on from its obsession with institutions. To be fit for the 21st century, the EU needs to focus on issues like the environment, economic competitiveness and global poverty, in order to demonstrate it is worthy of public support. These are the things that the future of Europe should be about.

  Libor Rouček (PSE). – Pane ministerský předsedo, dámy a pánové, Evropská unie má za sebou velmi úspěšný rok. Došlo k rozšíření o Rumunsko a Bulharsko, rozšířil se schengenský prostor o dalších devět zemí, rozšířila se eurozóna o tři státy, euro postupně po celé zeměkouli nahrazuje jako hlavní mezinárodní platidlo dolar. Evropská unie se svými pětisty miliony občany a spotřebiteli začíná hlavní měrou určovat globální obchodní, ekologická i technická pravidla a normy. A navzdory zbožným přáním mnohých euroskeptiků dosáhla Evropa i dohody nad novou reformní smlouvou.

Já zde připomínám tyto úspěchy také z toho důvodu, že byly dosaženy za účasti nových členských zemí, ne navzdory, ale právě za aktivní účasti nových členských zemí. A proto vítám vyjádření pana ministerského předsedy ohledně priorit a jedna z priorit na budoucí roky by měla znít: další rozšiřování Evropské unie právě na území západního Balkánu. Toto ale předpokládá dvojí. Samozřejmě předpokládá to všestrannou technickou připravenost zmíněných zemí, ale předpokládá to také určitou kuráž na naší straně, na straně členských zemí. Kuráž politiků, kuráž vysvětlovat svým občanům, že toto rozšíření bylo velmi úspěšné, že rozšíření neznamenalo méně bezpečnosti, ale více bezpečnosti, neznamenalo méně svobody, méně demokracie, ale více svobody, více demokracie a také více prosperity. Já myslím, že bychom měli mít i tu kuráž, abychom v zemích západního Balkánu co nejdříve zavedli bezvízový režim. Čeho se bojíme? Těch zbývajících dvaceti milionů, kteří jsou na západním Balkánu, když jsme společenstvím sedmadvaceti států a pětiset milionů občanů?

Na závěr ještě jedna poznámka. Švédské předsednictví bude příští rok. Bude současně v trojce s Francií a Českou republikou. Já bych chtěl vyzvat pana ministerského předsedu, aby apeloval na své české kolegy, aby co nejdříve předložili Lisabonskou reformní smlouvu k ratifikaci do českého Parlamentu. Jako český občan se obávám, že euroskeptická česká vláda se k tomu nemá.

  Lena Ek (ALDE). – Kollegor! Erfarenhet är någonting fantastiskt. Det hjälper dig att känna igen ett misstag när du begår det på nytt. Den här gången får vi inte göra misstag när det gäller Balkan. Det är min första kommentar till statsministerns inledningstal i parlamentet. Europa måste tala med en röst när det gäller Kosovo.

Min andra kommentar gäller terrorismen, där det öppna samhället måste bekämpa terrorism med det öppna samhällets metoder och med gott självförtroende, och inte falla undan för integritetskränkande åtgärder.

Min tredje och sista kommentar gäller klimatfrågan, där det europeiska systemet ska hantera kanske den största och svåraste frågan på den kortaste beslutstiden som vi har haft för ett så stort ämne. Det är fara värt att det blir som i H. C. Andersens saga, när vi ska slutförhandla i Köpenhamn, att kejsaren står naken eller går naken genom gatorna i staden.

För att få fram den europeiska lagstiftning som vi behöver krävs det en kraftsamling och ett samarbete mellan ministerrådet och kommissionen och framför allt med parlamentet, något som är helt nytt för EU:s historia.

Slutligen: det är en fröjd att se en aktiv svensk regering mitt i den svenska Europadebatten. Välkomna!

  Konrad Szymański (UEN). – Panie Przewodniczący! Najważniejsze dla przyszłości Unii Europejskiej są rezultaty widoczne w życiu obywateli: utrzymanie zamożności, bezpieczeństwo publiczne, bezpieczeństwo międzynarodowe. O przyszłości Unii nie przesądzą coraz bardziej skomplikowane reformy instytucjonalne, o których będzie głośno w tej izbie jutro rano.

Jednym z testów dla Unii, który będzie dotyczył w szczególny sposób pańskiego i mojego kraju, dwóch krajów nad Bałtykiem, jest sprawa gazociągu północnego. Jest to projekt wyjątkowo niebezpieczny środowiskowo, ale i politycznie zwrócony plecami do unijnych programów energetycznych. Jeśli chcemy Europy rezultatów, nie możemy sobie pozwolić na tolerowanie takich projektów, stąd moje pytanie: jak Pan się zapatruje na finansowanie tego projektu ze środków europejskich, o czym nie dawno wspominali przedstawiciele „Nordstream”?

  Ian Hudghton (Verts/ALE). – Mr President, for more than nine years, I have had the great privilege of representing Scotland here in this Parliament, during which time we have had many a debate on the future shape of Europe and we have welcomed 12 new Member States to the top table. This massive expansion of the internal market and other areas of cooperation is good for Scotland and good for Europe as a whole. But, also in the past nine years, we have had to agonise over so-called crises, such as the resignation of the Santer Commission and the rejection of the Constitutional Treaty. It is a great pity and a frustration that many of the positives which EU membership entails have been tempered by such self-inflicted negatives.

In Scotland, we move on too. We have a new Government – an SNP Government, which is pro-European and which has a vision for a new future for Scotland in Europe. Prime Minister, I want to see Scottish Ministers sitting alongside your Ministers in the Council, not in the second row. Scotland has much to contribute to the European Union and its development: a constructive attitude and a wealth of energy resources to name but two. I look forward to a day when Scotland is welcomed as an independent Member State of this Union. Such a change, I think, would not just be good for Scotland but good for the future of Europe too.

  Nils Lundgren (IND/DEM). – Herr talman! Herr statsminister! Vi diskuterar här Europas framtid, men den största frågan är vem som ska bestämma om denna framtid.

I EU är dessvärre traditionen allt sedan Jean Monnet att EU ska byggas utan de europeiska folkens medverkan. Det största bedrägeriet hitintills är att EU:s politiska etablissemang lägger fram samma förslag till hur EU ska styras och vad EU ska syssla med som det grundlagsförslag som redan har förkastats i folkomröstningar med högt valdeltagande och stora nej-majoriteter.

Jag noterar att den liberale gruppledaren här kallar dem som säger nej till detta fördrag galna. Han säger alltså att majoriteten av holländare och fransmän är galna, liksom naturligtvis jag själv som står här i salongen. Ett sådant språkbruk tycker jag att talmannen ska förhindra i framtiden.

Sveriges statsminister säger hemma och här i kammaren att jordbruksstödet i EU:s budget bör minskas och skäras ned och marschen mot överstatlighet stoppas. Det är svenska folkets syn. Men i rådet stöder hans regering EU:s utveckling till en stat och dess EU-parlamentariker röstar konsekvent för att flytta den politiska makten från svenska folket till Bryssel. Detta är ingen framtid.

  Philip Claeys (NI). – Mijnheer de Voorzitter, mijnheer de premier, het is een beetje bevreemdend dat hier een debat wordt gevoerd over de toekomst van Europa zonder dat de vraag wordt gesteld over de grenzen van de Europese Unie. Het gaat nochtans om een van de meest fundamentele problemen waarmee wij geconfronteerd worden. Elke keer opnieuw gaat men daar met een brede bocht omheen terwijl de publieke opinie zich terecht zorgen maakt. Blijft de Europese Unie wel een Europees project, vraagt men zich af. Dat zal niet meer het geval zijn als Turkije zou toetreden. Als de Europese Unie koppig blijft doorgaan en de wil van de bevolking blijft negeren, verdwijnt langzaam maar zeker haar democratisch draagvlak.

Mijnheer de premier, u hebt gewaarschuwd voor een muur die misschien tegen Turkije wordt gebouwd. Daar heeft het echter niets mee te maken. Niemand in Europa zit te wachten op mooie praatjes. De criteria van Kopenhagen moeten nageleefd worden, ook door Turkije en dat is overduidelijk niet het geval. Het wordt dan ook tijd dat die onderhandelingen worden stilgelegd. Dat is niet meer of niet minder dan het naleven van de gemaakte afspraken.

  Jerzy Buzek (PPE-DE). – Panie Przewodniczący! Panie Premierze, mówił pan o Unii Europejskiej jako o graczu globalnym, szczególnie po ratyfikacji traktatu. Możemy tylko poprzeć to stanowisko i dlatego gratuluję panu, Panie Premierze, jasnego zdecydowanego stanowiska wobec ostatniego despotycznego reżimu Europy, mianowicie białoruskiego reżimu. Jeśli chcemy wpierw wpływać na demokrację, ochronę praw człowieka w Afryce, w Azji, to ważne jest żebyśmy zadbali o to najpierw wokół nas, w najbliższym sąsiedztwie Unii.

Również w tym kontekście gratuluję Panu jasnej postawy wobec rozszerzenia Unii Europejskiej i mam tutaj na myśli sąsiada Białorusi, Ukrainę. Tam dzisiaj odbywa się wielka walka o to, czy Ukraina będzie demokratyczna, czy się będzie rozwijała, także z korzyścią dla nas i z korzyścią dla narodu ukraińskiego, w sposób prawidłowy, w sposób szybki, demokratyczny. Nasze otwarcie na Ukrainę jest tu bardzo ważne w perspektywie członkowstwa Ukrainy w Unii Europejskiej.

I wreszcie gratuluję panu, Panie Premierze, bardzo mocnych słów w odniesieniu do Morza Bałtyckiego, do ochrony ekologicznej tego morza. Osiem państw Unii Europejskiej leży nad tym niewielkim obszarem morskim. Jest to niemal wewnętrzne morze Unii Europejskiej i nie ma drugiego tak zagrożonego ekologicznie morza na świecie.

I wreszcie, Panie Premierze, mówił pan o energii i przeciwdziałaniu zmianom klimatycznym jako głównym priorytecie prezydencji szwedzkiej. Popieramy to w pełni. Europa chce stać na czele tego wielkiego procesu. To nasze zadanie cywilizacyjne, nasza cywilizacyjna odpowiedzialność, ale mam wrażenie, że my więcej na ten temat mówimy, niż robimy.

Właśnie w okresie prezydencji szwedzkiej odbędzie się średniookresowy przegląd budżetu. Jeśli nie zmienimy naszego budżetu tak, żeby stać się, również finansowo, w jakimś przynajmniej stopniu odpowiedzialni za przeciwdziałanie zmianom klimatycznym, za adaptacje, za szeroko rozumiane technologie niskowęglowe, to naprawdę pozostaniemy tylko przy słowach, nie zrealizujemy naszego najważniejszego priorytetu.

  Jan Andersson (PSE). – Herr talman! Välkommen Fredrik Reinfeldt. Ni sa mycket klokt om fördraget, om utvidgningen och om klimatet. Jag ska beröra det ni inte sade.

Jacques Delors sade en gång att den inre marknaden aldrig kommer att kunna fungera utan en stark social dimension. Han hade alldeles rätt. Därför har jag blivit något förundrad när ni själv har uttalat er om det sociala EU, och ser det som en motsättning mellan nationella system och de regelverk vi har i EU.

Jag ser det precis tvärtom. Vi har en gemensam arbetsmarknad. Då måste vi komplettera den nationella arbetsrätten och de nationella systemen, annars kommer det inte att fungera. Om ni vidhåller den här uppfattningen skulle jag vilja ge några exempel. Är det utstationeringsdirektivet som är ett problem? Är det övertagandedirektivet eller är det någon av de överenskommelser som arbetsmarknadens parter har gjort på europeisk nivå? Deltidsdirektivet? Föräldraledighetsdirektivet?

För att ta det konkret: bristen på balans mellan marknad och politik kom till uttryck i Lavalmålet. Problemet i Lavalmålet är att marknaden går före arbetstagarnas rättigheter. Det har ni skött bra i Sverige. Hittills har ni skött den frågan bra, men som så många andra har sagt här berör detta också andra länder runtom i EU. Om det blir nödvändigt med europeiska initiativ, kommer ni då också att var med på den båten för att vidta de europeiska initiativen?

Vi antog en arbetsmiljöstrategi här i förra månaden. Ett mål var då en yrkesinspektör på 10 000 arbetstagare. Sverige går i direkt motsatt riktning, och kommer inte att uppfylla det här målet på långt när. I stället minskar andelen med 27 % i Sverige. Danmark, vars arbetsmarknad påminner om den svenska, har mer än två arbetsmiljöinspektörer per 10 000 invånare. Hur kan det komma sig att Sverige går i precis motsatt riktning? Varför prioriterar ni inte arbetsmiljön?

  Henrik Lax (ALDE). – Talman! En stor uppgift är att samla unionen till en gemensam energipolitik som kan trygga medlemsländernas energiförsörjning, precis som ni sade, statsminister Reinfeldt.

Ni berörde också EU:s strategi för Östersjöregionen som kommissionen håller på att utarbeta. En rätt upplagd strategi för Östersjöregionen kan bli en viktig byggsten för den framtida energipolitiken och inte minst för energisamarbetet med Ryssland. Problemet illustreras av Sveriges regeringsbeslut förra veckan att återsända Nord Stream-bolagets ansökan om att få dra en gasledning genom svensk territorialvatten i Östersjön. Ansökan var alltför bristfällig för att kunna tas upp till behandling.

I regionen är misstron mot gasledningsprojektet stor. En hållbar lösning kan knappast nås om inte EU och dess medlemsländer kring Östersjön gemensamt lägger upp en handlingslinje och också ges full insyn i projektet.

Jag vill ge en eloge åt Sverige som öppnar möjligheten att testa den nya bestämmelsen om energipolitiken, artikel 176a i Lissabonfördraget.

  Christian Rovsing (PPE-DE). – Hr. formand! Hr. statsminister! Jeg vil tale om et lille hjørne af miljøpolitikken. Malmø bys initiativer inden for energibesparelser og brug af miljøvenlig transport er lovende. Jeg har her prøvekørt flere af de miljøvenlige biler. Senest har jeg i Berlin i januar måned kørt i en stor Mercedes af S-typen: en bil på omkring 2 t. Bilen kørte på traditionelt brændstof samt brint. Ved et tryk på en knap skiftede man fra den ene brændstoftype til den anden – uanset bilens hastighed. Accelerationen var tilsyneladende ens for begge brændstoftyper.

Brugen af brint som brændstof i biler er kommet langt udviklingsmæssigt. Affaldsproduktet fra en brintbil er rent vand og intet andet. Med brint som almindeligt brændstof for personbiler vil man kunne forlange, at kun brintbiler må køre i de centrale dele af vore byer. Det vil reducere forureningen dramatisk med færre åndedrætssygdomme og mindre tæring på vore gamle bygninger som følger. Jeg håber, at Sverige vil fremme en sådan miljørigtig udvikling.

  Toomas Savi (ALDE). – Mr President, on 14 December 2007 the European Council asked the Commission to present an EU strategy for the Baltic Sea region by July 2009 at the latest, an initiative that was also welcomed by the European Parliament.

The importance of this decision cannot be underestimated either by the Nordic countries or by the Member States around the Baltic Sea that joined in 2004. The strategy might truly unleash the full potential of the region covering areas from the environment, economy, culture and education to security.

By aiming to achieve the ambition laid out in the Lisbon Agenda, the EU strategy for the Baltic Sea region could become a bridgehead to Russia. Sweden will hold the Presidency in the Council during the second half of 2009, and we hope that this will give a good start to the strategy. However, it is essential that all the Baltic Sea countries have compiled their operational programmes by that time, and this also applies to my country, Estonia.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – Herr Präsident! Es gibt im Grunde genommen zwei Modelle für die Zukunft des gemeinsamen Europas: das Modell eines kohärenten, sich weiter vertiefenden gemeinsamen Europas, wie es auch der Vertrag von Lissabon vorsieht, und das Modell des „Jeder sucht sich das aus, was für ihn gut scheint“.

Nun ist Schweden gemeinsam mit Österreich und Finnland seit geraumer Zeit in der Europäischen Union, doch Schweden ist nicht Mitglied der Eurozone. Ich frage den Herrn Ministerpräsidenten: Gibt es dafür besondere Gründe? Wir würden uns freuen, die Schweden in der Eurozone zu haben.

  Richard Corbett (PSE). – Mr President, Mr Chichester briefly appeared to make a short speech and disappeared before hearing the reply. There was not otherwise a single member of the British Conservative Party in this debate to hear a Conservative Prime Minister tell us about the future of Europe.

Why is this? Did they not want to hear from a fellow Conservative how good the Lisbon Treaty is? How it does not need a referendum because it does not involve any further transfers of sovereignty? How we need this new Treaty for our Union to work better? Are they unable to participate even in a debate on that? Did they rather stay outside, presumably in the bar with their colleagues from the UK Independence Party?

I do think it is a shame they have not even been here to participate in such an excellent debate.

(Applause)

  Agnes Schierhuber (PPE-DE). – Herr Präsident! Herr Ministerpräsident! Sie haben die gemeinsame Agrarpolitik angesprochen als die einzig wirklich vergemeinschaftete Politik der EU. Es ist Ihnen aber bekannt, dass die Landwirtschaft in den letzten fünfzehn Jahren die größten Reformen aller Politikbereiche erfahren hat, und die Landwirtschaft kann unmöglich mit der Industriepolitik verglichen oder ihr gleichgestellt werden, weil wir andere Voraussetzungen haben. Es muss auch weiter Planbarkeit und Sicherheit für die Landwirtschaft geben.

Ich möchte daran erinnern, dass 2013 das Budget der Europäischen Union für die Landwirtschaft nur mehr 35 % betragen wird. Die Landwirtschaft nimmt ihre Verantwortung für die Bürger sehr ernst, die auch in den Verträgen von Rom festgeschrieben ist: Forschung, Entwicklung, Nachhaltigkeit, Umweltschutz und Beschäftigung in allen Regionen Europas müssen unser gemeinsames Ziel sein. Ich freue mich wirklich auf eine spannende schwedische Präsidentschaft.

  Esko Seppänen (GUE/NGL). – Arvoisa puhemies, arvoisa pääministeri, Euroopan tulevaisuudesta puhuttaessa ette puhuneet Euroopan unionin militarisoimisesta. Lissabonin sopimuksella EU:n jäsenvaltiot sitoutuvat lisäämään sotilaallisia voimavarojaan. Lissabonin sopimuksella jäsenvaltiot ovat valmiita operoimaan ulkomailla kriisinhallintatehtävissä, jopa rauhaan pakottamisessa, ilman YK:n mandaattia eli kansainvälisen oikeuden näkökulmasta laittomasti. Ja Lissabonin sopimukseen liittyvät myös sotilaalliset turvatakuut, ainakin solidaarisuuslausekkeeseen, ja tältä osin Ruotsin puolueettomuus on kovin kyseenalainen, sotilaallinen liittoutumattomuus on kovin kyseenalainen. Arvoisa pääministeri, pidättekö te Lissabonin sopimukseen sisältyviä sotilaallisia turvatakuita yhteensopivina teidän sotilaallisen liittoumattomuutenne kanssa?

  Genowefa Grabowska (PSE). – Panie Przewodniczący! Panie Premierze, jest oczywiste, że europejski projekt budujemy nie dla europejskich, brukselskich technokratów, ale dla obywateli Unii Europejskiej, by im się żyło lepiej i bezpieczniej. Zatem tylko wsłuchując się w ich głos można odnieść oczekiwany sukces.

Politycy mają różne oczekiwania, jedni chcą więcej, inni mniej Europy, ale fakty są takie: premierzy 27 państw członkowskich podpisali traktat lizboński. Ten traktat będzie drogowskazem do sprawniejszej, bardziej transparentnej i bardziej demokratycznej Europy, i dlatego też trzeba go ratyfikować w tym roku. Zwracam się więc do tych koleżanek i kolegów, którzy teraz nawołują do referendów ratyfikacyjnych pomimo, że wcześniej byli przeciw Konstytucji europejskiej. Panie, Panowie, nie bawcie się instytucją referendum, nie przebierajcie się w skórę obrońców demokracji, bo obywatele Unii i tak wam nie uwierzą. Oni wiedzą, że demokrację w Europie zapewni właśnie traktat lizboński.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – Vážení kolegovia, hovoríme dnes o vízii modernej, dynamickej Európy. Túto debatu pokladám za mimoriadne potrebnú a aktuálnu. Globalizácia nás núti klásť si otázky a výzvy, ako ich formuloval pán premiér švédskej vlády Fredrik Reinfeldt. Musí byť našou veľkou politickou ambíciou uskutočňovať štrukturálne reformy, ktoré pokladám za politicky najťažšiu časť Lisabonskej stratégie. Kým nenasmerujeme ekonomiku na zdravý rast, nebudeme môcť hovoriť ani o znalostnej ekonomike. Som presvedčená, že znalostná ekonomika a investície do ľudských zdrojov, je správna stratégia pre budúcnosť Európy.

Z prejavu viacerých rečníkov zaznel apel:„Chceme sociálnu Európu!” Nepoznám politika, ani v našej konzervatívnej rodine, ktorý by bol proti sociálnym istotám občanov, ktorý by nechcel, aby občania mali dobré zárobky a lepšiu životnú úroveň, aby občania nemali dôchodok len 150 EUR, ako je to na Slovensku. V poslednom štvrťroku roku 2007 moja krajina Slovensko zaznamenala rast ekonomiky medziročne o rekordných 14 %. Mohla by na Slovensku súčasná sociálno-demokratická vláda premiéra Roberta Fica robiť sociálnu politiku, keby predošlá vláda Mikuláša Dzurindu nenašla politickú odvahu prijať odvážne reformy v daňovom, sociálnom, zdravotnom a školskom systéme?

  Ιωάννης Βαρβιτσιώτης (PPE-DE). – Κύριε Πρωθυπουργέ, είπατε μια μεγάλη αλήθεια: ότι δεν πρέπει να φοβόμαστε μια ισχυρή Ευρώπη αλλά μια αδύνατη Ευρώπη. Συμφωνώ απόλυτα με αυτό. Συμφωνούν, νομίζω, και όλοι οι ευρωπαίοι πολίτες. Όταν όμως αυτοί βλέπουν να ασχολούμαστε με τα φώτα των τρακτέρ και με άλλα ασήμαντα θέματα, είναι βέβαιο ότι απογοητεύονται.

Κύριε Πρωθυπουργέ, μιλήσατε με μεγάλο ενθουσιασμό για τη διεύρυνση. Διερωτώμαι όμως μήπως θα ήταν πιο σοφό εάν η Ευρωπαϊκή Ένωση πριν από τη διεύρυνση είχε λύσει τα εσωτερικά της προβλήματα; Εάν, δηλαδή, πριν από τη διεύρυνση λειτουργούσε σήμερα κάποια μεταρρυθμιστική Συνθήκη.

Τέλος, κύριε Πρωθυπουργέ, εκείνο το οποίο προέχει σήμερα είναι να γίνει η επικύρωση της Συνθήκης της Λισσαβώνας. Και με έκπληξη άκουσα τον βρετανό συνάδελφο και τις θέσεις τις οποίες εξέφρασε. Αν η Λισσαβώνα δεν επικυρωθεί, τότε η Ευρώπη δεν έχει μέλλον.

  Fredrik Reinfeldt. − Stort tack till er alla för frågor och synpunkter. Jag har ingen som helst möjlighet att göra alla dessa frågor rättvisa. Stort tack för det visade tålamodet med den omfattande mängd av svenska ni har fått lyssna till på grund av alla frågor som här har ställts.

De svar som jag har binds väldigt mycket ihop av min tilltro till att man ska hålla ingångna avtal, något som kommer att vara återkommande. Jag uttryckte att jag har en stark tro på Europa. Jag har också i Sverige vid flera tillfällen uttryckt en stark tilltro till den svenska arbetsmarknadsmodell som har byggts kring våra svenska kollektivavtal. I Sverige har vi delvis gjort ett annat vägval än många andra europeiska länder, som mer har betonat lagstiftning där vi mer har betonat ett ansvarstagande från arbetsmarknadens parters sida.

Vår uppfattning är att Lavaldomen inte sänker denna svenska modell, utan att den definitivt ställer en del frågor kring delar av den svenska lagstiftningen. Vi går försiktigt fram tillsammans med arbetsmarknadens parter för att se hur man möjligen ska göra förändringar i den svenska arbetsmarknadsmodellen, men inte i syfte att ta bort eller att ändra i grunden hur den fungerar.

Vi tänker fortsätta respektera det upplägget och hoppas föra de resonemangen, och jag hoppas att det inte missförstås som någonting annat när det diskuteras runt om i Europa.

Här sägs att den inre marknaden inte räcker till. Ja, en kritik är ju att den inre marknaden inte fungerar fullt ut. Det är en kritik jag ofta hör från företagare och andra, att vi pratar om en inre marknad men att den fria rörligheten inte är så fri.

Min regering arbetar absolut med utgångspunkten att minska utanförskap, att skapa grund för eget självbestämmande via eget arbete och att se till att fler arbetar. Dessutom bör välfärdsambitioner också möjliggöras för andra. Fler i arbete ger större resurser att bygga välfärdslösningar för människor som inte har arbetsförmåga. På så sätt tycker jag att vägen mellan arbete och välfärd hänger ihop i den politik som förs i Sverige.

Demokrati har återkommit i olika synpunkter här. Jag anser att demokratin bärs här på ett alldeles utmärkt sätt av sina valda representanter. Det är inte så att det är en dålig form av demokrati. Jag tycker att flera av er här i dag på ett bra sätt har representerat era väljare, och också jag är beredd att göra det i olika hänseenden. Demokratin är förmögen att fatta beslut och skall så vara.

Vår svenska folkomröstningserfarenhet, vill jag påpeka, är av en mycket blandad karaktär. Ibland har det varit tydligt vad det är vi frågar och får svar på. Ibland har vi ställt en fråga och fått ett annat svar och ägnat många år åt att diskutera vad det egentligen var som svenska folket svarade på. Jag vet att det finns liknande erfarenheter i en del andra länder.

Den typ av fördrag byggt på flera förändringar som det nu är fråga om och som vi tidigare har tagit beslut om i Europas historia, utan folkomröstningar, är vi redo att ta beslut om inom ramen för den representativa demokratin. Det är för mig ett alldeles utmärkt sätt att visa hur en levande demokrati ska fungera.

Några korta svar när det gäller gasledningen som har nämnts av flera. Vi vill även där respektera avtal och lagstiftningen så som den ser ut, det vill säga, i enlighet med internationella konventioner och svensk lagstiftning testar vi möjligheterna att pröva denna gasledning. Vi har kunnat konstatera att det förslag vi har fått är otillräckligt. Därmed har vi sänt det tillbaka. Frågan kommer att återkomma. Jag kan i dag inte bedöma till vilken grad vi kan påverka detta huvudsakligen med svensk miljölagstiftning. Men det kommer att vara vår utgångspunkt att vi gör det på ett grundligt vis.

Huruvida ni kära parlamentariker ska flytta fram och tillbaka mellan parlament har vi mycket åsikter om, men vi är även här medvetna om hur avtal fungerar. Alla medlemsstaterna äger i grunden en påverkan, en sorts veto över frågan, och det vet ni alla som ställer dessa frågor. Det respekterar vi, även om vi liksom en hel del av våra väljare ställer frågor om hur lyckat det är med att flytta på det sätt som här görs.

Miljöbilar ser vi nu växa fram i en utsträckning i Sverige som faktiskt nästan ingen annan kan uppvisa. Vi har inrättat en särskild miljöbilspremie som är kraftigt pådrivande, vilket har lett till att vi nu har ett läge där över 30 procent av de nya bilar som säljs i Sverige är miljöbilar. Detta är en utveckling som säkert kommer att ytterligare förstärkas.

Euron har flera frågat om. Även här respekterar vi avtal i den meningen att vi har ett folkomröstningsresultat från svenska folket 2003. Vi har sagt att vi följer den svenska opinionen. Är det så att det svenska folket ändrar åsikt kan frågan möjligen bli aktuell igen.

Jag vill också påpeka att Sverige, som lever nära Finland med sin euro, också naturligtvis undrar vad som ska ske i Danmark om det blir så att Danmark under hösten åter igen kommer att pröva om deras s.k. opt-out när det gäller euron ska tas bort. Då kommer euron att bli en mycket mer närvarande valuta i närheten av Sverige, och möjligen kommer detta att påverka det svenska folket.

Några av er nämnde att det är oklart till vilken roll jag återkommer. Första gången är det nog inte så oklart, för det är redan till sommaren för att vara med och presentera det 18-månadsprogram som det franska, tjeckiska och svenska ordförandeskapet ska utgöras av.

Sedan är det onekligen en öppen fråga i vilken roll det roterande ordförandeskapet kommer att återkomma. Kring detta kommer vi ha mycket synpunkter. Jag tror nämligen mycket på ett EU som förankrar sig i sina olika delar av Europa. Jag tror därmed att det roterande ordförandeskapet också kommer att ha en tydlig roll i framtiden, vid sidan av den valde ordförande som är på väg in via det nya fördraget. Stort tack för värdefulla synpunkter och värdefulla frågor.

  Der Präsident. − Vielen Dank, Herr Ministerpräsident Reinfeldt. Das war die letzte Debatte im Rahmen dieses Konzepts über die Zukunft Europas. Die Aussprache ist damit geschlossen.

  Carl Schlyter (Verts/ALE). – Herr talman! När en statsminister kommer på besök vill många från samma land tala, och det är trevligt. Men talmannen kunde kanske under ”catch the eye”-förfarandet försöka bidra till att få en bättre geografisk fördelning. Det var nästan inga talare från Sydeuropa här i dag, och ibland är det tvärtom när någon sydeuropé kommer hit. Det vore trevligt om ni kunde bidra till att skapa en bättre balans.

  Der Präsident. − Da müssen die Südeuropäer sich aber auch melden und beteiligt sein. Wenn sie nicht da sind, kann ich sie nicht aufrufen.

(Zwischenruf)

Herrn Varvitsiotis habe ich im Übrigen aufgerufen.

Schriftliche Erklärungen (Artikel 142)

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE), în scris. – Doresc să salut faptul că viitorul Europei continuă să fie o tematică mereu prezentă în dezbaterile Parlamentului. O reflecţie comună este esenţială pentru a asigura un viitor prosper şi durabil viitoarelor generaţii europene.

Cred că două idei prioritare trebuie să stea la baza acestei analize şi a conceptului de viitor european: viitorul cetăţeanului european şi rolul UE în lume. Astfel, pe plan intern, binele cetăţeanului trebuie să ghideze orice acţiune la nivel european, iar drepturile omului şi protejarea lor pe deplin trebuie să constituie vectorul determinant al acesteia. Nu mai puţin importantă este educaţia ca premisă a unui viitor prosper, precum şi politicile de promovare a tinerilor şi de protecţie a copilului, de dialog intercultural şi toleranţă reciprocă. Atât Strategia de la Lisabona, cât şi noul Tratat de Reformă sunt documente-cheie, ce trebuie transpuse în fapte cu fermitate.

În lumea globalizată şi interdependentă a secolului 21, un viitor cu adevărat prosper al Europei este însă imposibil fără asigurarea acestuia în întreaga lume. UE are astfel obligaţia de a contribui la asigurarea păcii, stabilităţii şi prosperităţii la nivel global.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), in writing. – It is with regret that I listened to the debate on the future of Europe and heard the Swedish Prime Minister question the agriculture budget in the EU.

If this is a debate about the future, then it seems to be bogged down in the past. It is worth pointing out that the CAP was one of the foundation policies of the EU. It provided food to feed a hungry Europe and has evolved and changed over the last 50 years in line with political and public pressure for change.

Today the CAP is not the biggest item of spending in the EU budget. Yet I believe that spending on agriculture and food production is money well spent in a world where food security is now very much on the political agenda.

Looking to the future and the ratification of the Reform Treaty, it is important to tell people what the Treaty is about and what it is not about!

In Ireland we are holding a referendum on the Treaty which will, if passed, give an enhanced role and power to national parliaments in EU law-making.

This is an important provision, but elected members of parliaments must use this new power.

  Mihaela Popa (PPE-DE), în scris. – Domnule Preşedinte, stimaţi colegi,

În contextul dezbaterii privind viitorul Europei, trebuie să dăm atenţia cuvenită acelei categorii sociale care reprezintă cel mai bine ideea viitorului - tinerii - adică cetăţenii de mâine ai Uniunii Europene.

Tinerii trebuie pregătiţi să proiecteze viitorul generaţiei lor, iar aceasta presupune cunoaşterea istoriei noastre comune, etapele formării şi dezvoltării Uniunii Europene. Ca să-ţi construieşti viitorul, trebuie să-ţi cunoşti trecutul.

Avem nevoie ca istoria Uniunii să fie studiată în şcoli, avem nevoie de o politică europeană pentru tineret cât mai coerentă, care să răspundă clar problemelor specifice tinerilor. Europa trebuie să aibă acum o viziune clară asupra educaţiei, a societăţii informaţionale, a dialogului şi schimbului intercultural între tineri, a ocupării forţei de muncă tinere şi a mobilităţii, precum şi a problemelor curente ale tinerilor marginalizaţi.

O Europă de succes nu poate fi construită decât împreună, zi de zi.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), in writing. – We sit here as a House representing 27 nations. Our differences currently divide as a consequence of our approach to Europe and our politics that shape that approach. Our great challenge is not a new Treaty which attempts to bind us by force but the spirit in our approach to the future of Europe – a Europe where our children and their children will succeed as they compete with the emerging powers of the 21st century.

I look forward to a Europe in which future generations will not only be able to travel freely but will not be discriminated against based on which geographic location of Europe they come from, which language they use as their mother tongue, or how their last name is spelled.

Jargon like ‘solidarity’, cohesion, and integration is commonplace within our institutions – words that are empty in a Europe divided between the old and the new Member States, between those Member States that seek individual gains in bilateral agreements with third countries and those Member States that are impaired by those same third countries. The European Union is lost today between bilateral agreements, conformity, and a diversity which should be our asset, not a hindrance.