Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 19 februari 2008 - Strasbourg

13. En EU-strategi för Centralasien (debatt)

  Talmannen. − (DE) Nästa punkt är ett betänkande av Cem Özdemir, för utskottet för utrikesfrågor, om en EU-strategi för Centralasien (2007/2102(INI)) (A6-0503/2007).

  Cem Özdemir, föredragande. − (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Till att börja med skulle jag vilja utnyttja detta tillfälle till att tacka skuggföredragandena för deras stöd och värdefulla förslag till betänkandet om Centralasien. Jag skulle också vilja passa på att tacka utrikesutskottets sekretariat och naturligtvis även mina gruppkolleger, vilka inte får glömmas bort och utan vars hjälp detta betänkande aldrig hade blivit till. Låt mig bara nämna några av dem: Dag Sourander, Paolo Bergamaschi, Rosemary Opacic, Andrew Woodcock, Margaret François och min kollega Rana Aydın.

Vi i Europaparlamentet debatterar betänkandet om Centralasien för första gången här i kväll. Det är ett speciellt ögonblick för parlamentet eftersom det speglar hur viktiga vi anser att förbindelserna med den centralasiatiska regionen är. Centralasien håller på att bli en allt viktigare strategisk partner för EU. Efter att ha försummat frågan i många år har EU insett att det behövs en konsekvent strategi för de fem centralasiatiska republikerna Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan. Efter Sovetunionens sammanbrott blev de fem republikerna medlemmar i OSSE. Detta innebär att de även har åtagit sig att acceptera de värderigar, standarder och principer som vi inom OSSE delar.

Under det tyska ordförandeskapet antog Europeiska rådet den 20–21 juni 2007 en gemensam strategi för Centralasien. I strategin erbjuds de fem republikerna att ta del av EU:s erfarenhet och expertis på centrala områden som goda styrelseformer, rättsstatsprincipen, demokratisering, mänskliga rättigheter samt utbildning och yrkesutbildning. EU:s beroende av externa energikällor och dess behov av en diversifierad energipolitik för att garantera trygga energileveranser ligger både i EU:s och de centralasiatiska republikernas intresse. På så sätt har vi gemensamma intressen.

När det gäller energikällor talar vi emellertid egentligen om två länder, Turkmenistan och Kazakstan. Uzbekistan och Tadzjikistan har exempelvis själva energiproblem, vilket vi har fått veta den senaste tiden. Kirgizistan är rikt på vattenenergi och därför tar vi särskilt tar upp detta. Här följer vi förslagen från kommissionen och ambassaderna på plats om att inrätta en vatten- och energiakademi som kan behandla hela frågan, även ur miljö- och hållbarhetssynvinkel. Det ligger även i de berörda ländernas intresse att diversifiera sina energivägar, eftersom det inte kan ligga i vårt intresse att få ett ökat beroende av Ryssland.

Partnerskaps- och samarbetsavtalen är viktiga instrument för det bilaterala samarbetet med dessa stater. Avtalen med Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan har redan trätt i kraft, medan avtalet med Tadzjikistan ännu inte har ratificerats av samtliga medlemsstater. Än så länge har vi inte undertecknat något avtal med Turkmenistan. Skälen är välkända. Orsaken är den isoleringspolitik som bedrevs av regimen i Ashgabat fram till slutet av 2006. Vi hoppas – och jag förutsätter att jag talar för alla här – att vi kommer att få se en nystart i Turkmenistan. Och vi hoppas verkligen att landet kommer att fortsätta med sina demokratiska reformer. Samtidigt måste vi också erkänna att det återstår mycket arbete. Vi välkomnar de första steg som har tagits i riktning mot mer öppenhet. Vi hoppas emellertid att detta bara är början. Vi skulle vilja se mer.

I betänkandet anges tydliga mål och prioriteringar för förbindelserna med dessa fem republiker. Vi måste kombinera landsspecifika och regionala strategier. Vi bryr oss om demokrati och rättsstatsprincipen, utan att glömma de mänskliga rättigheterna. Vi vill ha tydliga riktmärken som definierar indikatorer och mål så att våra partner vet vad som gäller. Jag hoppas dessutom att kommissionen och rådet även i fortsättningen kraftfullt kommer att kräva frigivning av politiska fångar och mediefrihet. Jag hoppas också att detta betänkande ska leda till att regeringarna uppmuntras att vidta de åtgärder som krävs på människorättsområdet, och framför allt villkorslöst och omgående friger alla människorättsaktivister.

En sak är säker. Vi kommer bara att nå långsiktig stabilitet i regionen om detta går hand i hand med det civila samhällets utveckling. Utan aktiva civilsamhällen och rättsstatsprincipen kan vi aldrig få någon långsiktig stabilitet. Även om vi själva vill ha trygga energileveranser får vi inte sälja ut demokratin för att få det.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (DE) Fru talman, mina damer och herrar, herr Özdemir! Även vi betraktar Centralasien som en allt viktare region. Jag håller helt med er om att den utgör en bro mellan Europa och Asien, som har stor strategisk betydelse och är en granne till våra grannar – om man tänker på Kaukasien. Som ni påpekade är de centralasiatiska länderna nu medlemmar i OSSE och vill därför även ha starka band till EU. Det är viktigt att vi fortsätter att stödja detta. Vi vill uppfylla denna önskan och vi samarbetade mycket bra med det tyska ordförandeskapet. Kommissionen lade fram förslag som sedan accepterades av alla. Resultatet är att vi nu har en ny och mycket viktig strategi för Centralasien.

Jag är glad att Europaparlamentet och Cem Özdemir har tagit upp just den här frågan i detta utmärkta betänkande. Det är verkligen viktigt att vi lyckas genomföra denna strategi i framtiden.

Givetvis får vi inte glömma att EU har varit aktivt i dessa länder sedan deras självständighet. Men nu har vi fått en ny slags kraft och ägnar dem mer uppmärksamhet. Därför välkomnar jag verkligen det tydliga uttalandet i betänkandet om att Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att framför allt ratificera partnerskaps- och samarbetsavtalet med Tadzjikistan. Jag hoppas att samma sak kommer att ske med Turkmenistan, där en bredare avtalsram även skulle göra det möjligt att mer intensivt stödja ramvillkor och reformer.

Som ni vet har vi i många år tillhandahållit bilateralt tekniskt stöd inom ramen för reformprocessen, liksom humanitärt stöd. Så vi börjar inte från noll. Det finns emellertid en enorm potential för att utveckla våra förbindelser ytterligare. Därför angav vi mycket tydligt i den nya strategin vilka mål vi vill uppnå genom detta starkare engagemang, nämligen genuint stöd för reformer på människorättsområdet, demokrati, stöd till ekonomisk utveckling, investeringsstöd, miljöskydd, hållbar miljö, utvecklingen av energi- och transportnät, liksom åtgärder som kan hantera gemensamma utmaningar som narkotikahandeln.

Till denna strategi kommer även EU:s strategi för regionalt stöd till Centralasien. Det stöder våra politiska mål och hjälper även till att uppnå millennieutvecklingsmålen, särskilt målen om fattigdomsminskning och hälsa.

Jag anser att det är viktigt med framsteg på specifika områden som mänskliga rättigheter, men även på områden som utbildning, rättsstatsprincipen, viktiga regionala projekt i Väst- och Centralasien, vattenindustrin, och att utvidga EIB:s mandat. Ni hänvisade med rätta till dialogen om energipolitik och till att ett avtal bör ingås med Turkmenistan om samarbete på energiområdet. I detta avseende är givetvis både Kazakstan och även Turkmenistan extra viktiga för oss.

Låt mig i samband med detta kort påpeka att EU-huset, EU:s informationscentral, kommer att öppna i Turkmenistans huvudstad Ashgabat till våren. Detta kommer att göra våra åtgärder mycket synligare där. Jag hoppas att jag själv kommer att få möjlighet att inviga det. Avslutningsvis går förberedelserna för att tillsätta en delegation i Uzbekistan och för att uppgradera delegationerna i Tadzjikistan och Kirgizistan enligt planerna.

Låt mig avsluta kort med de senaste nyheterna om den pågående energi- och livsmedelskrisen i Tadzjikistan. Min kollega Louis Michel håller på att studera ECHO:s förslag om att anslå 750 000 euro till en rad akuta stödåtgärder och jag hoppas att förslaget snart ska godkännas.

Jag kunde fortsätta mycket längre, men jag har en begränsad talartid, precis som alla andra.

  Josep Borrell Fontelles, föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling. − (ES) Fru talman! Som föredraganden påpekade kräver denna region en konsekvent EU-strategi. Konsekvens innebär efterlevnad av det europeiska samförståndet om utveckling och i synnerhet användningen av finansiella instrument för utvecklingssamarbete, som framför allt syftar till att utrota fattigdom och nå millennieutvecklingsmålen.

Men regionen kommer med största sannolikhet inte att nå dessa mål och det är uppenbart att fattigdom fortsätter att vara en av de viktigaste frågorna i länderna i regionen, förutom för de länder som har olja.

I denna strategi nämns emellertid varken utrotandet av fattigdom eller social integration som viktiga prioriteringar, och inte heller betonas folkhälsofrågor eller eliminering av könsdiskriminering.

Utvecklingsutskottet begär att dessa mål ska betonas i varje strategi som syftar till att vara konsekvent gentemot dessa länder och konsekvent med EU:s övriga politiska instrument.

Vi välkomnar att utbildningsfrågor, särskilt grundskoleutbildning, nämns som ett samarbetsområde. Det är nödvändigt eftersom utbildning är det millennieutvecklingsmål som dessa länder har längst kvar till.

Vi välkomnar också hänvisningen till ILO-konventionerna om arbete under anständiga förhållanden och betonar att dessa standarder måste spela en central roll i det ekonomiska samarbetet, investeringar och handelsförbindelser, framför allt för att bekämpa barnarbete, som fortsätter att vara det allvarligaste problemet i dessa länder, särskilt i Tadzjikistan och Uzbekistan.

  Alojz Peterle, för PPE-DE-gruppen. – (SL) Jag gratulerar föredraganden Cem Özdemir till hans fina arbete och jag skulle vilja tacka honom för hans samarbete om detta betänkande, som ger uttryck för en tydlig vilja hos EU om större strategiskt samarbete mellan EU och länderna i Centralasien, vars demokratiska och ekonomiska framsteg är viktiga för den globala stabiliteten.

I betänkandet välkomnas i realistiska och positiva termer de framsteg som länderna i regionen har gjort på många olika områden. Samtidigt ger det konstruktiv kritik av politiska brister, särskilt på människorättsområdet, och när det gäller demokrati, rättsstatsprincipen, miljöskydd och hälsa.

Betänkandet utarbetades med full vetskap om de stora skillnaderna mellan länderna i Centralasien och med övertygelsen att det är av ömsesidigt intresse att fördjupa samarbetet inte bara på energiområdet, utan även på det politiska området, säkerhetsområdet och andra områden. I förslaget om att bedöma samarbetets framsteg vartannat år, och i förslaget om att Europeiska kommissionen snabbt ska tillsätta delegationer i alla länder i Centralasien, speglas dessutom förhoppningarna om nya dynamiska förbindelser.

Både länderna i Centralasien och samtliga EU-medlemsstater deltar i OSSE:s arbete och har åtagit sig att följa samma värderingar och principer. Kazakstan kommer att ta över som ordförande för OSSE 2010. Landet åtnjuter följaktligen ett stort förtroende och kommer att bli det första av länderna i Centralasien som övertar ett sådant viktigt ansvar. Jag hoppas att detta också kommer att bidra till ytterligare demokratisering och allmänna framsteg i Kazakstan och resten av länderna i regionen, och starkare band med EU.

Jag är glad att Europeiska kommissionen, rådet och parlamentet har samma syn på Centralasien. Det är dags att ta samarbetet mellan EU och länderna i Centralasien till en högre nivå på grundval av en tydlig och bindande strategi.

  Katrin Saks, för PSE-gruppen. – (ET) Fru talman, fru kommissionsledamot! Tyvärr upptäckte EU Centralasien relativt sent och jag är inte helt säker på att vi ens i dag förstår regionens ekonomiska och säkerhetspolitiska betydelse. En titt runt omkring här i kammaren visar att det inte precis är den populäraste platsen. Hur som helt, den strategi för Centralasien som det tyska ordförandeskapet antog förra året och detta betänkande från Europaparlamentet är ett steg i rätt riktning. Jag gratulerar föredraganden och tackar honom för hans trevliga och konstruktiva samarbete.

De viktigaste frågorna som rör Centralasien speglas i detta betänkande, inklusive säkerhetsfrågor, terrorismbekämpning, energi, fattigdomsbekämpning, narkotika- och människohandel, miljöfrågor och utvecklingen av förbindelserna med EU, regionalt samarbete och globaliseringens utmaningar. De viktiga aspekterna är dels att ha en regional syn, dels att bedöma vare land för sig. För även om vi har att göra med en enda region finns det trots allt markanta skillnader mellan länderna.

Den viktigaste aspekten i betänkandet är den goda balansen mellan ekonomiska aspekter och mänskliga rättigheter. Eftersom de berörda länderna är rika på naturtillgångar finns det en risk att ekonomiska intressen får dominera över värderingar i våra förbindelser. Detta kan kompliceras ytterligare av att det saknas tidigare demokratisk erfarenhet i Centralasien, vilket gör det svårt att tillämpa internationella standarder.

Situationen blir ännu mer komplex på grund av de traditionella klanbaserade banden och arvet efter Sovjetunionen. Det kan verka som om vi använder samma vokabulär – vi talar exempelvis om mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och pressfrihet. Men det innehåll vi ger dessa fraser skiljer sig åt en hel del. Resultatet blir att det inte är lätt att samarbeta, men att vi måste dra fördel av de intressen som länderna i Centralasien har av EU. Vi är emellertid inte deras enda livlina. De senaste åren har Ryssland arbetat hårt för att på nytt utveckla förbindelser i regionen, och det har även de asiatiska länderna gjort.

Trots detta har EU en bättre möjlighet än någonsin att utveckla sina förbindelser genom att använda de band och erfarenheter som exempelvis de baltiska länderna – som nu är EU-medlemmar – och andra nya medlemsstater tidigare har haft med länderna i Centralasien. Avslutningsvis är det oerhört viktigt att vi ökar vår närvaro i regionen. Men om vi ska gå efter vad kommissionsledamoten sa, och att vi i Centralasien har att göra med länder där majoriteten av befolkningen, till skillnad från i EU, är ung bör våra projekt framför allt inriktas på dem.

  Samuli Pohjamo , för ALDE-gruppen. – (FI) Fru talman, fru kommissionsledamot! Till att börja med vill jag tacka föredraganden Cem Özdemir för ett bra betänkande. Han har arbetat hårt med ämnet och tagit upp ett antal grundläggande frågor om en EU-strategi för Centralasien.

Det framgår tydligt av betänkandet att EU ser på Centralasien på två sätt. Unionen vill öka importen av naturgas och olja från regionen och diversifiera transitvägarna. Samtidigt vill man förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna, demokratin och jämställdheten och reformera styrelseskick och rättssystem. Att hitta rätt balans mellan dessa målsättningar blir en utmaning. EU kommer gradvis att behöva påskynda införandet av sin strategi för Centralasien, snabba på genomförandet av projekten och bredda sitt synsätt både på nationell och lokal nivå.

Jag vill betona hur viktigt det är med dialog och samarbete mellan EU och Centralasien. Samtidigt måste unionen också stödja förbindelserna mellan länderna i Centralasien och ge tekniskt stöd till kampen mot människo- och narkotikahandel. EU:s stöd till hälsovård, reformer inom utbildning och det sociala området samt vetenskapligt samarbete kommer att öka antalet kontakter i det civila samhället och stärka de europeiska värderingarna, demokratin, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna. Det kommer också att bereda vägen för samarbete inom energipolitiken.

Jag vill också nämna betydelsen av att EU stödjer grundläggande utbildning och fortbildning, vilket leder till bättre möjligheter till studier i EU och till utbyte med studenter från universitet inom EU. Unionen behöver också stödja och uppmuntra länderna i Centralasien att vidta effektivare åtgärder inom miljöskydd och när det gäller deras strävan efter ett hållbart utnyttjande av vatten och andra naturresurser.

  Adam Bielan, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Även jag vill tacka Cem Özcemir för ett utmärkt betänkande.

Fru kommissionsledamot! Energisäkerheten är en av århundradets största utmaningar för Europeiska unionen. Den kan endast uppnås genom att vi diversifierar vår energiförsörjning så att EU:s medlemsstater inte längre är beroende av företag som kontrolleras av den ryska säkerhetstjänsten.

Länderna i Centralasien skulle kunna vara den huvudsakliga källan till diversifiering. Det verkar passa båda sidor, såväl EU:s medlemsstater som vill hitta andra källor till energiförsörjning och länderna i Centralasien som vill sälja sina råvaror till högre priser.

Utbyggnaden av pipelinen mellan Odessa och Brody till den polska hamnen i Gdansk har inte genomförts och det verkar ännu mindre troligt att Nabucco-pipelinen, den enda som skulle kunna transportera naturgas till EU:s medlemsstater oberoende av Ryssland, kommer att byggas med tanke på Turkmenistans och Kazakstans avtal med Ryssland förra året om att bygga en pipeline för gas utmed Kaspiska havets kust. Det gäller även avtalet nyligen mellan Ryssland och Bulgarien och privatiseringen av den serbiska oljeindustrin.

På grund av bristande solidaritet inom Europeiska unionen och en ineffektiv EU-diplomati låter vi Ryssland och Kina knuffa ut våra länder från denna viktiga region i världen. Jag vill därför fråga kommissionsledamoten vilka konkreta steg Europeiska unionen avser att ta till förmån för projekt som pipelinen Odessa–Brody–Gdansk samt Nabucco.

  Jiří Maštálka, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! Till att börja med vill jag tacka föredraganden för att han lagt ned så mycket tid på att utarbeta det här betänkandet. Trots denna positiva inledning måste jag tyvärr påpeka att förslaget i fråga är extremt osammanhängande och illa uppbyggt och många beståndsdelar upprepas genomgående. Min huvudsakliga fråga är: vem vänder det sig egentligen till?

Jag är rädd att de aktuella länderna kommer att känna obehag inför den här texten. Den kommer att bli en huvudvärk för dessa länders diplomater när de ska försöka lotsa sig förbi kritiken i betänkandet. För framtiden tror jag det skulle vara lämpligt att skilja på resolutionen och motiveringen. Jag skulle vilja nämna ett av länderna i fråga, nämligen Kazakstan. I slutet av 2006 kom Kazaktstans president Nursultan Nazarbajev till Bryssel. Jag tror att kommissionsledamoten var med oss då. Då var man uppskattande och berömmande. När man nu läser betänkandet är det totala intrycket att bifallet inte var seriöst eller uppriktigt. Är andelen gas- och oljeförsörjning ett mått på vår objektivitet? Vet vi inte att Kazaktstan faktiskt har genomfört ett program med titeln ”Pass to Europe”, som återspeglar republikens uppriktiga vilja att komma närmare EU inom de aktuella områdena? Jag anser att betänkandet inte ger något uppriktigt svar på kazakernas fråga huruvida Kasakstan såväl geografiskt som mer allmänt kan betraktas som en del av Europa. Jag anser också att den traditionellt beskyddande ton som EU använder i betänkandet gentemot sina obildade fattiga släktingar är olämplig.

I texten skiljer man inte alls mellan de olika länderna i regionen, vare sig det handlar om mänskliga rättigheter eller om ekonomisk och social utveckling. Skyldigheten att innefatta länderna i Centralasien och Mongoliet framstår som begriplig endast som en ansträngning för att under ett enda paraply ena stater som föredragandena betraktar som platser med liknande geopolitisk betydelse, antagligen som potentiella plattformar mot Ryssland och Kina. Delar av lydelsen i resolutionsförslaget är diskutabel. Vad innebär skäl R, där man påstår att ett antal olika länder historiskt eller på senare tid har haft ett egenintresse i regionen? Uttrycker det stöd till de koloniala ambitionerna hos vissa av Europas tidigare stormakter eller är det ett uttryck för att man oroar sig för vissa oljebolags intressen? Påståendet att Ryssland och Kina har försökt öka sitt inflytande i Centralasien genom Shanghai Cooperation Organisation verkar dessutom inte rimligt.

Avslutningsvis vill jag säga att de beundransvärda avsikterna att förbättra EU:s förbindelser med länderna i Centralasien och sträva efter att stödja lokal demokratisk och sociopolitisk utveckling i förslaget till resolution har skymts av de högst problematiska intressena hos vissa ambitiösa grupper. Med tanke på de faktiska målsättningarna och behoven i EU är den text detta resulterat i oacceptabel enligt min mening.

  Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Fru talman! Cem Özdemir betonar med rätta i sitt betänkande att Centralasien har stor strategisk betydelse för unionen. Han säger också att avtal med länder utanför unionen måste innehålla villkor när det gäller mänskliga rättigheter i partnerlandet. Dialogen måste vara tydlig och uppriktig.

Turkmenistan är ett av de centralasiatiska länder som föredraganden nämner. Religionsfriheten i det landet är obefintlig. Religionen är helt statskontrollerad. ”Ruhnama” – statsreligionen och personkulten kring den tidigare presidenten Saparmurat Niyazov – är fortfarande normen. Resultatet är att icke registrerade trossamfund har det svårt. De får välja mellan pest och kolera. Hotet från byråkraterna hindrar deras religionsfrihet och de stöter på problem när de ska röra sig fritt och äga egendom. Situationen för de ryska baptistpastorerna Kalatajevski och Potolov, som jag ställde frågor till kommissionen om i höstas, är bara ett exempel på denna skrämmande dagliga verklighet.

Jag vill därför återigen be er att beakta de ändringsförslag jag har lagt fram, nämligen nummer 12 och 13. Turkmenistan är ett land som är viktigt när Europeiska unionen vill diversifiera sina källor till energiförsörjning. Det råder det ingen tvekan om. Men det förtjänar också uppmärksamhet med tanke på situationen för de religiösa grupper jag hänvisade till och för andra minoriteter. Och detsamma gäller våra övriga samarbetspartner i Centralasien. Jag räknar med ert stöd.

  Charles Tannock (PPE-DE). (EN) – Fru talman! Ett partnerskap mellan EU och Centralasien har länge behövts och jag gratulerar Cem Özdemir till hans betänkande. Denna stora och strategiskt viktiga region påverkas från tre håll: Kina, Ryssland och Europa. Vi måste göra allt vi kan för att Centralasiens rationella val ska bli ett partnerskap med Europeiska unionen.

Turkmenistans gradvisa väg ut ur isoleringen innebär en avgörande möjlighet till öppning för EU. Genom regelbunden och tillförlitlig försörjning av omfattande kolväteresurser från Turkmenistan minskar Europas nuvarande alltför stora beroende av Ryssland. Det kommer att kräva en ny transkaspisk pipeline som kopplas till Nabuccoprojektet.

Uzbekistan, som med rätta frystes ut efter massakern i Andijan, har inlett en dialog om de mänskliga rättigheterna med EU. Detta är ett viktigt steg framåt. Stora framsteg krävs fortfarande innan Uzbekistan kan betraktas som ett verkligt demokratiskt land. Uzbekistan är emellertid en viktig allierad i kriget mot internationell terrorism, särskilt när det gäller Afghanistan.

För EU borde Kazakstan betraktas som kronjuvelen i Centralasien. Landets omfattande olje-, gas- och mineralresurser, inklusive uran, har en uppenbar dragningskraft. Även om Kazakstan inte är en liberal västdemokrati enligt vårt tradition gör landet avsevärda framsteg som ett mångreligiöst, sekulärt land med muslimsk majoritet. Med tanke på att landet för endast 17 år sedan var en sovjetisk republik kommer Kazakstans ordförandeskap i OSSE under 2010 att ytterligare förstärka rörelsen i riktning mot större politisk frihet och mänskliga rättigheter i landet.

Som föredragande för den östliga dimensionen av den europeiska grannskapspolitiken (ENP) förslog jag en gång att Kazakstan en dag skulle kunna bli medlem i ENP. Jag tror att något i likhet med detta en dag kommer att ske.

  Jan Marinus Wiersma (PSE). – (NL) Fru talman! Jag vill gratulera föredraganden Cem Özdemir. Det är synd att större delen av Centralasiens befolkning sannolikt har somnat för evigheter sedan.

Europeiska unionen har under lång tid försummat Centralasien. Den strategi som nu planeras är ett välkommet steg för att råda bot på den bristen. Som många talare har nämnt har unionen avsevärda intressen i regionen. Vi uttalar oss till förmån för en realistisk strategi med en enhetlig syn på de olika sidorna av våra förbindelser med Centralasien och utvecklingen där. Som EU:s särskilda representant Pierre Morel vid ett flertal tillfällen har sagt finns det ingen möjlighet att en energidialog kan utecklas om vi inte hjälper till med att inrätta korrekt fungerande stater. Och korrekt fungerande stater innebär demokratisering. Det finns ingen garanti för att den nya strategin kommer att lyckas. Det kommer i stor utsträckning att bero på hur den genomförs. Vi vänder oss framför allt till Europeiska kommissionen för att sätta kött på strategins ben. Naturligtvis får inte frågan om mänskliga rättigheter förloras ur sikte i allt detta.

När det gäller Uzbekistan vidhåller jag min ståndpunkt att vi måste vara fortsatt orubbliga i vår kontakt med det landet till dess att regimen där tydligt visar att den är genuint beredd att utvecklas i riktning mot demokrati.

Kazakstan är en viktig fråga. Jag instämmer i den gängse uppfattningen att landet spelar en avgörande roll i regionen. Jag instämmer däremot inte i Charles Tannocks uppfattning att det borde införlivas i ENP. Vi borde i stället titta på sätt att förbättra våra förbindelser med Kazakstan. Jag har själv varit där och jag blev imponerad av landets energi – inte bara ekonomiskt utan även socialt. Jag är glad att en överenskommelse har träffats om Kazakstans ordförandeskap i OSSE. Jag är också glad att överenskommelsen också är förbunden med vissa villkor. Vi kan hålla ett öga på Kazakstan under kommande år för att se om landet uppfyller dessa villkor.

En sista kommentar. Det finns mycket vi kan göra i Centralasien. Men bara om vi samtidigt kommer ihåg Rysslands och Kinas roll i regionen. I vår politik gentemot Ryssland och Kina måste vi också tänka på vilken form vårt stigande intresse i regionen ska ha. När jag var i Kazakstan lärde jag mig att för kazakerna är Kina och Ryssland inte deras enda viktiga samarbetspartner. De vill också knytas närmare Europeiska unionen. Vår nya strategi kan visa sig vara en mycket bra reaktion på detta.

  Ona Juknevičienė (ALDE). – (EN) Fru talman! Jag vill börja med att gratulera Cem Özdemir till att ha utarbetat detta mycket omfattande betänkande.

Som ordförande för delegationen för förbindelserna med länderna i Centralasien och i anslutning till den här resolutionen vill jag gärna ta upp några frågor som jag anser viktiga.

För det första har Centralasien en allt större betydelse för Europeiska unionen och världen som helhet, utan tvekan på grund av sina stora energitillgångar. Vi har många gemensamma intressen när det gäller att främja säkerhet och hantera hot som terrorism och narkotikasmuggling. Jag är glad att man i Europeiska unionens strategi för ett nytt partnerskap med Centralasien tar upp dessa frågor mycket bestämt, precis som i resolutionen.

Regionen har en avgörande geostrategisk ställning, särskilt som den gränsar till Afghanistan, Kina och Ryssland. Vi måste därför tydligt fastställa våra målsättningar och prioriteringar med det i bakhuvudet.

Under 2010 kommer Kazakstan att vara ordförandeland i OSSE, med ansvarar för demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter. Jag är glad för mina kollegers skull, men orolig för folket i Kazakstan där det nyligen valda parlamentet inte innefattar en enda medlem av oppositionen.

Alla länder i Centralasien har fortfarande långt kvar när det gäller ekonomiska och politiska reformer och uppbygnaden av ett demokratiskt samhälle. Exemplet med de tidigare Sovjetrepublikerna, inbegripet mitt eget land Litauen, visar att 17 år av självständighet inte är tillräckligt för att fullt ut nå verklig förändring. Vi måste emellertid framföra vårt allt överskuggande budskap, som är att Europa inte kommer att eftersträva materiella vinster på bekostnad av mänskliga värderingar.

  Wiesław Stefan Kuc (UEN). – (PL) Fru talman, fru kommissionsledamot! Införandet av självständigheten för närmare 20 år sedan i de centralasiatiska länder som tas upp i Cem Özcdemirs betänkande innebar en fullständig kulturell förändring efter år av förslavning.

Uppenbarligen använde dessa länder sin nyvunna frihet i linje med tidigare tillämpningar och vanor. Förändring är svårt att uppnå under en så kort tid. Dessa nationer uthärdade under århundraden tack vare kulturella skillnader som bygger på en lång tradition. Det är något som vi bör och måste respektera. Förändringen måste komma långsamt, så att den inte leder till fientlighet gentemot vår egen kultur och våra förväntningar.

De ekonomiska kopplingarna till Ryska federationen kvarstod efter självständigheten och de är fortfarande starka. Den ryska kulturen, vetenskapen och ekonomin hade ett mycket stort inflytande på det som nu är självständiga stater. Om vi i Europeiska unionen inte bygger upp alternativa förbindelser med dem är vi dömda att misslyckas, trots de förväntningar som dessa länder har på oss.

Vi måste börja med ekonomin: låt oss ersätta ryska pipelines med våra egna, ryska tekniska anläggningar med våra egna och det ryska språket med engelska. Det kommer att leda till en systematisk kulturförändring.

  Gerard Batten (IND/DEM). – (EN) Fru talman! I betänkandet uttrycks oro över att den nya kirgisiska konstitutionen, som man röstade om i en folkomröstning i oktober 2007 utan någon omfattande debatt, skulle kunna påverka maktbalansen. Konstitutionen i Kirgizistan ändrades vid en kontroversiell folkomröstning 1996, och 2003 genomfördes ännu en folkomröstning där ytterligare konstitutionella ändringar godkändes.

I betänkandet tas vidare avstånd från de centralasiatiska republikernas ”önskan att bevara den interna kontrollen” som ”är typisk för regimer som inte visar något större intresse av att basera sin makt på folkviljan”.

Vänta lite här nu, vem är det vi talar om? Konstitutionella förändringar som ”kan ändra maktbalansen”. ”Önskan att bevara den interna kontrollen” och ”inte visar något större intresse av att basera sin makt på folkviljan”, på vilken den politiska elitens styre kan baseras. Detta låter som ett utdrag ur ett betänkande av UK Independence Party om den europeiska konstitutionen – ursäkta, jag menar Lissabonfördraget.

Jag tvivlar på att fem centralasiatiska republiker är förebilder när det gäller demokrati och rättsstaten, men när politikerna i Kirgizistan ville ändra konstitutionen hade de åtminstone anständigheten att be folket godkänna det i en folkomröstning.

Det är något som Europeiska unionen varken har haft anständigheten eller modet att göra för Europas folk.

  Rihards Pīks (PPE-DE), – (LV) Tack, fru talman och fru kommissionsledamot. Till att börja med vill jag tacka föredraganden, skuggföredraganden och deras assistenter, eftersom betänkandet är mycket omfattande och innehåller ett stort antal hänvisningar och efterforskningar om dokument och en separat analys av varje land. Jag vill emellertid uppmärksamma er på några frågor som enligt min uppfattning inte har tagits upp tillräckligt. Ja, jag vill också lägga till att kommissionsledamotens beskrivning av de specifika åtgärder som ska genomföras i dessa länder inom en snar framtid var mycket välkommen. Det förefaller emellertid som om det i betänkandet och i Europeiska unionens strategi i allmänhet inte finns tillräckligt med strategiska beslut eller åtgärder för dessa länder, samtidigt som Ryssland, Kina, Sydkorea och Indien tycks påverka dem högst påtagligt. Jag vill också framhålla något som jag tror min parlamentskollega Adam Bielan redan har nämnt. Den 10 oktober 2007 sammanträdde ledare från flera länder i Vilnius för att diskutera pipelines för energiförsörjning från Kaspiska havet. En vecka tidigare hade Vladimir Putin, som verkligen inte är en ofta förekommande gäst i andra länder, rest till Turkmenistan tillsammans med Nursultan Nazarbajev, och genom att erbjuda ett något högre pris för gasen nådde man en politisk överenskommelse som innebar att all befintlig gas från Turkmenistan och Kazakstan skulle gå via ryska pipelines. Vi kan därmed faktiskt säga att han föregrep beslutet från vår parlamentskollega. På samma sätt tror jag att en viss likhet kan ses när det gäller händelserna i Andijan, där Uzbekistans president efteråt, några månader senare, tvingades kräva att den amerikanska basen skulle stängas. Det verkar som om vi också behöver uppmärksamma dessa aspekter i större utsträckning… Jag vill bara framföra att vi behöver göra noggrannare analyser och ta hänsyn även till dessa strategiska aspekter. Tack.

  Józef Pinior (PSE), – (EN) Fru talman! Jag vill börja med att gratulera Cem Özdemir till hans utmärkta betänkande om en EU-strategi för Centralasien.

Centralasien är en del av den väg som har förbundit de stora euro-asiatiska civilisationerna sedan antiken. I dagens globala sammanhang kan den gamla sidenvägen ses som en symbol för regionens höga politiska, kulturella och handelsmässiga potential. Centralasien är den region där Europeiska unionen, Kina, Indien och Iran möts. Det råder inga tvivel om att länderna i regionen – Kazakstan, Kirgizistan, Turkmenistan och Uzbekistan – kommer att vara ett av de viktigaste områdena för EU:s yttre verksamhet under de närmaste åren.

Centralasien är förresten en region där EU och Turkiet har ett gemensamt intresse. Turkiets kulturella, språkliga och strategiska påverkan i regionen är ett av argumenten för att Turkiet ska bli medlem i EU.

Låt mig påpeka två saker. För det första bör EU stödja dessa länder när det gäller mänskliga rättigheter, demokrati och utbildning. Det behövs EU-stöd till utveckling av det civila samhället, liberal demokratisk förändring och rättsstaten i dessa länder.

För det andra vill jag betona betydelsen av partnerskap inom energipolitiken. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt projekt som förbinder olje- och gasfält och distributionssystem i Centralasien med pipelines som ansluter till Europeiska unionen, inklusive framtida projekt som Nabucco. Ytterligare förstärkt samarbete mellan Centralasien och Svartahavsregionen inom områdena energi och transport är grundläggande för att uppfylla EU:s målsättningar.

  Olle Schmidt (ALDE). – Fru talman, fru kommissionär! EU:s strategi för Centralasien är ett stort steg framåt. Att vi stärker vår gemensamma närvaro genom en särskild representant och planerna på att inrätta delegationer i Kirgizistan och Tadzjikistan ger oss bättre möjligheter att föra en intensiv dialog med de enskilda länderna och kommer att förändra hur vi kan arbeta i regionen.

Centralasien kommer att spela en ökande roll, inte minst vad som har sagts här vad gäller tillgången till energi som inte direkt eller indirekt kontrolleras av Ryssland. Regionen består av nya stater som behöver stöd i att utveckla och stärka sin demokrati, stöd i arbetet mot kriminalitet och i att stoppa den genomfart för droger till både Ryssland och EU som vissa länder i regionen utgör. Samtidigt är dessa länder givetvis viktiga partner i att bekämpa en global grogrund för terrorism.

EU har här en möjlighet att visa upp sin utrikespolitiska fördel, genom att använda alla verktyg av soft policy, både bistånd och handel. Dessutom kan EU hjälpa till med att bygga upp demokratiska institutioner och en fungerande rättsstat som respekterar mänskliga rättigheter och en yttrande- och pressfrihet värd namnet.

De centralasiatiska länderna har ett starkt intresse av att få till stånd en möjlighet att diversifiera sin export av olja och gas. Här måste vi från EU:s sida komma fram med fungerande och finansierade alternativ till ryska och kinesiska gasledningar. EU måste ta sitt ansvar för vår gemensamma energisäkerhet. Annars finns risken att alla gemensamma ansträngningar går i sank.

Fler ryskägda olje- och gasledningar från Centralasien är inte vad jag anser vara den självständighet inom energiområdet som vi inom EU bör eftersträva.

  Janusz Wojciechowski (UEN). – (PL) Fru talman! Kazakstan är det centralasiatiska land jag känner till bäst. Det är ett stort land som sträcker sig mellan Kina, Sibirien och Europa. Paradoxalt nog räknar vi länderna som centralasiatiska trots att delar av territoriet geografiskt tillhör Europa. Kazakstan med en befolkning på 16 miljoner och över 100 etniska grupper och religioner ligger långt ifrån oss i tradition och historia, och ändå visar landets politik och folkets ambitioner en stark längtan efter att närma sig Europa.

Ur kulturell synvinkel är Kazakstan dessutom mer europeiskt än asiatiskt. Landet brottas med problem, men det är ett stabilt land som har inlett demokratiska reformer, och stabiliteten i regionen är mycket viktig för säkerheten i hela världen. Vi bör stödja processen med stabilisering och tillnärmning till Europa i Kazakstan och de övriga länderna i Centralasien. Vi bör stödja allt som bidrar till att föra de centralasiatiska länderna närmare Europa, särskilt som de kan spela en viktig roll när det gäller en säker energförsörjning i Europa.

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE). – (RO) Mina damer och herrar! Som föredragande för Svartahavssamarbetet vill jag betona den stora betydelsen av det interregionala samarbetet mellan Centralasien och Svartahavsregionen. Jag tackar föredraganden för att han beaktat mina förslag i frågan och jag hoppas att både kommissionen och rådet verkligen kommer att anstränga sig för att omsätta dem i praktiken genom att genomföra den nya strategin för Centralasien.

Att stärka samarbetet mellan de två regionerna är en målsättning både för Europeiska unionen och för länderna i Centralasien och Svartahavsregionen. Detta märks tydligast inom områdena energi och transport, eftersom Centralasien är en viktig källa till energiresurser för Europeiska unionen. Jag välkomnar därför att betänkandet är inriktat på två huvudidéer i detta hänseende.

För det första är det nödvändigt att utveckla transportvägar och energiinfrastruktur som förbinder källorna från Centralasien med Svartahavsregionen och så småningom Europeiska unionen, som ett viktigt inslag för att säkerställa energisäkerhet och mångfald i Europeiska unionen. Jag betonar därför den avgörande betydelsen av Nabuccoprojektet och jag instämmer i betänkandets uppmaning att fästa allt större uppmärksamhet vid att det utvecklas framgångsrikt.

För det andra innefattar en stark politik på energiområdet en öppen och konkurrenskraftig energimarknad. Det är viktigt att Europeiska unionen uppmuntrar åtgärder i den riktningen både genom att intensifiera dialogen med länderna i Centralasien och Svartahavsregionen, och genom ytterligare åtgärder såsom att stimulera anslutningen till Världshandelsorganisationen.

Dessa målsättningar bör under alla omständigheter ingå i en global strategi för Centralasien som fokuserar på hållbar stabilitet och utveckling. Av dessa skäl är det, utöver energipolitiken, mycket viktigt att främja reformer i alla fem republikerna, eftersom mänskliga rättigheter och ett gott styrelseskick, utbildning och livslångt lärande bör vara de grundläggande beståndsdelarna.

  Vural Öger (PSE). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Till att börja med vill jag gratulera Cem Özdemir till ett mycket framgångsrikt betänkande. Europeiska unionen deltog i kapplöpningen om Centralasien med mycket tveksamma steg, intresserade sig sent för regionen och höll sig bakom Ryssland, Kina och USA. Centralasien har hittills inte uppfattat Europeiska unionen som en global aktör. En EU-strategi för Centralasien har behövts länge,särskilt som ett sätt att minska energiberoendet av Ryssland. Det tyska ordförandeskapet inledde det. Det är viktigt att vi nu ser en fortsättning.

Tyvärr agerar EU fortfarande inte samstämmigt i sin externa energipolitik. Vi i Europa bör framför allt inrikta oss på diversifiering, företräda våra gemensamma intressen och visa solidariet i händelse av kriser. Och i de bilaterala energiavtal som EU:s medlemsstater sluter med tredje land ifrågasätts fortfarande Europeiska unionens förmåga att ha en gemensam ståndpunkt. Men det ligger i Europeiska unionens och dess medborgares intresse att föra en gemensam extern energipolitik.

Vi bör emellertid inte se energiförsörjning, som är extremt viktigt för våra medborgare, som det enda skälet till EU:s förbindelser med regionen. Vi försöker inte att ensidigt utnyttja en strategi för Centralasien. I det hänseendet måste Europa skilja sig från andra aktörer i regionen. Det är i mycket större utsträckning en fråga om att hjälpa de centralasiatiska republikerna att utveckla rättsstaten och demokratiska samhällsformer med en sund ekonomi. Om Europa gör det bör regionens medborgare bli betydligt mer medvetna om det. Samtidigt måste Europa också röra sig med nödvändig försiktighet, eftersom råd från väst alltför lätt kan uppfattas som beskydd eller intervention.

Världen kommer närmare även utanför EU och vi bör eftersträva ett konstruktivt partnerskap med de centralasiatiska länderna, ett partnerskap som inte ger intryck av att européerna endast är intresserade av sådant de har nytta av, utan ett partnerskap som bygger på ömsesidiga fördelar.

  Péter Olajos (PPE-DE). – (HU) Fru talman, fru kommissionsledamot! För 150 år sedan var en av mina landsmän, Ármin Vámbéry, den första europé som förmedlade nyheter från de slutna samhällena i Centralasien till en större värld, och informerade om den kulturella, administrativa och ekonomiska situationen i regionen innan den ryska erövringen ägde rum. Även på den tiden hade denna region, i likhet med Sidenvägen, i århundraden utgjort en förbindelselänk mellan Europa och Asien landvägen.

Efter en lång period av rysk och sovjetisk dominans kan de fem länderna i Centralasien återigen ta på sig rollen som förbindelselänk mellan Europa och Asien. I många hänseenden sker det tyvärr redan. En stor andel av den olagliga handeln med människor och narkotika till Europa sker via dessa länder, och det gäller även naturgasen.

Det är anledningen till att Europa fortfarande behöver en strategi för att utveckla sina förbindelser med Centralasien. Europa kan emellertid inte förvänta sig att samarbete endast handlar om att förebygga de skador som uppkommer av detta, eller om att få tillgång till energi och råvaror, eller om hur Europa kan lära den här regionen demokrati och mänskliga rättigheter.

Vi måste utveckla ett genuint samarbete med regionen och jag stöder därför Europeiska unionens ansträngningar för att främja medlemskap i WTO för länderna i Centralasien samt deras integration i världshandeln. Europa måste använda alla sätt som står till förfogande för att främja den ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen och moderniseringen av den här regionen. Det kan emellertid endast ske på grundval av ömsesidigt förtroende.

Det är därför så viktigt att prioritera miljöskyddet som en del av detta samarbete. Klimatförändringar, ständiga problem med vattenutnyttjande och återställande av tidigare förorenade områden är alla frågor som förtjänar större uppmärksamhet. Parallellt med detta måste Europa definitivt undvika alla projekt som förorenar miljön eller försvårar uppehället för de människor som lever där.

Jag har redan uppmärksammat kommissionen på kritiken från icke-statliga organisationer i Kirgizistan och Uzbekistan när det gäller guldgruvor som använder cyanidteknik, delvis med finansiering från EBRD. Europa kan inte på något sätt stödja användningen av denna teknik, vare sig inom eller utanför Europa. Tack så mycket.

  Elisabeth Jeggle (PPE-DE). – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Även jag vill börja med att tacka föredraganden Cem Özdemir och alla skuggföredragande som arbetat med betänkandet. Med denna strategi för Centralasien och denna första breda debatt i Europaparlamentet tar vi aktivt ett steg i rätt riktning för att främja dialog och möta alla utmaningar som fortfarande väntar oss och som kommissionsledamoten tog upp. Strategin kommer att innefatta små steg utmed en lång väg. Jag är glad att vi kommer att ha ett närmare samarbete och att detta inte blir enkelriktat, utan består av ett utbyte av uppfattningar baserat på ömsesidigt förtroende.

Dagens debatt visar att det krävs en balansakt när vi talar om Centralasien. De olika centralasiatiska republikerna är i sig mycket olika. Vi ställer mycket olika krav. Vi vill importera energi på ett säkert sätt och vi vill exportera demokrati och mänskliga rättigheter. Vi vill kombinera de båda, vilket inte är lätt. Sedan 1999 har jag varit medlem i delegationen för förbindelserna med de centralasiatiska länderna och jag känner till dem. Jag har lärt mig av människorna där och jag vet att inte heller de vill förlora ansiktet. Vi måste därför gå mycket noggrant och ibland pragmatiskt tillväga.

Det för mig till Uzbekistan. Uzbekistan tar för närvarande stora steg som vi starkt bör välkomna. Dödsstraffet avskaffades den 1 januari. Jag tackar föredraganden för hans muntliga ändringsförslag. Dessutom infördes habeas corpus-principen, dvs. principen att domstolen fastställer huruvida en arrestering är lagenlig. I maj i år kommer vi att hålla en andra dialog om mänskliga rättigheter med kommissionen. Jag är övertygad om att den kommer att äga rum. Det är ett annat bra steg som är en fortsättning på det som vi har inlett.

Låt mig säga här att jag kommer att stödja UEN-gruppens ändringsförslag eftersom jag instämmer i dem och ser dem som ett steg i riktning mot dialog och eftersom vi måste eftersträva dialog och partnerskap.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Europeiska unionen bör vara mer aktiv när det gäller händelser i Centralasien och stöd till ekonomisk och social utveckling i regionen. För närvarande är vårt inflytande klent: det är huvudsakligen Moskva, Peking och Washington som gör affärer där.

För att kunna spela en mer aktiv roll måste vi utveckla en vision för ekonomiskt och politiskt samarbete och delta i projekt, investeringar och program som är utformade för att möta behoven i Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan. Samtidigt bör vi uppmuntra alla dessa länder att delta i ett mer aktivt interregionalt samarbete. Vi måste emellertid komma ihåg att det inte blir en enkel uppgift, eftersom regionen är ett etniskt, språkligt, religiöst, politiskt och socialt lapptäcke som fortfarande står under stark rysk influens.

Europeiska unionen bör prioritera en intensifiering av samarbetet inom områden som energi, handel, utbildning, infrastruktur, säkerhet och regional integration. Vi bör koncentrera oss på att stödja processen med demokratisering, utveckling av utbildning och utrotning av fattigdomen. Det kommer att öka säkerheten och den sociala och ekonomiska stabiliteten i denna strategiska region i världen och göra vårt samarbete effektivare.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). – (PL) Fru talman! Det här är min första punkt: alla fem centralasiatiska länder är medlemmar i OSSE, vilket innebär att de gentemot det internationella samfundet tagit på sig skyldigheter när det gäller respekt för grundläggande frihet, demokrati och mänskliga rättigheter, även om de skiljer sig åt när det gäller i vilken omfattning de uppfyller dessa skyldigheter.

För det andra: mot en bakgrund av regionala brister sticker Kazakstan ut positivt. I augusti 2007 höll landet parlamentsval där jag deltog som observatör. Trots vissa förbehåll erkändes dessa val av det internationella samfundet som demokratiskt.

För det tredje: om Europeiska unionen vill hitta andra källor till råolja och naturgas än Ryssland måste man söka strategiskt samarbete med de centralasiatiska länderna, särskilt Kazakstan. Och det innebär att uppmuntra och stödja Kazakstans europeiska strävanden.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Det här var en mycket intressant debatt. Jag beklagar alltid att den hålls sent på natten och att så få ledamöter är kvar, men tack för att ni stannar. Jag tror att många av er har nämnt det jag personligen också känner, nämligen att det finns en strategi som är absolut nödvändig och som syftar till att uppnå stabilisering och säkerhet i området. Vi inom Europeiska unionen är definitivt mycket positiva till framsteg.

Jag var tjänstgörande ordförande i OSSE under 2000 och lärde känna dessa länder, som är mycket intressanta, precis som andra redan har sagt. De är alla mycket annorlunda. Kazakstan är stjärnan bland dem, men mycket återstår fortfarande att göra.

Vi har frågan om mänskliga rättigheter som alla har nämnt. Vi har frågan om att utrota fattigdomen och framför allt frågan om utbildning, men även den allmänna frågan om mänskliga rättigheter och naturligtvis den stora frågan om energi. Jag vet därför hur mycket det finns att göra och jag är glad att Europeiska unionen äntligen har gjort mycket mer än tidigare tillsammans med det tyska ordförandeskapet. Jag ska nu säga några ord om dessa olika frågor.

Att utrota fattigdomen är mycket viktigt och det är en av de viktigaste delarna som vi fokuserar på i strategierna för länderna. Det policydokument vi har tagit fram för EU:s strategi för Centralasien är mer ett politiskt dokument om politiska prioriteringar, men i strategierna för länderna nämner vi alla krav enligt finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, som är särskilt inriktat på utbildning, hälsa, landsbygdsutveckling, social trygghet och framför allt utsatta familjer och barn som har det svårt.

När det gäller folkhälsa och smittsamma sjukdomar har vi också en viktig faktor, nämligen den globala fonden för aids, malaria och tuberkulos, där återigen länderna i Centralasien är stödberättigade. Så detta är den ena sidan och vi kommer säkerligen att fortsätta att utveckla den.

Å andra sidan har vi frågan om energi – både Nabuccopipelinen och pipelinen på sträckan Odessa–Brody–Gdańsk har nämnts liksom energisäkerhet i allmänhet. Jag instämmer helt med er att vi vill ha en diversifiering av vår energipolitik, även om vi ännu inte fullständigt har nått dit vi vill. Men det viktigaste är att vi har fattat detta tydliga beslut.

När det gäller pipelinen Odessa–Brody–Gdańsk vill jag säga att kommissionen gör allt den kan för att diversifiera EU:s energiförsörjning, och Centralasien är naturligtvis absolut avgörande här. Den pipeline ni nämnde är ett viktigt projekt i dessa ansträngningar och för att försörja en sådan pipeline behöver vi först och främst arbeta med den transkaspiska pipelinen, så att resurserna från Centralasien når Svarta havet. För bara några dagar sedan hade vi den första regionala konferensen någonsin om Svartahavssynergin, vilket var ett allra första steg för att arbeta med dessa frågor på regional nivå.

Vi tar dessutom upp frågan om energisäkerhet när det gäller Nabuccopipelinen. Det är fortfarande en prioriterad fråga för kommissionen och vi kommer att fortsätta att ge vårt stöd. Frågan är inte död som vissa av er kanske tror. Vi har alltså prioriteringar när det gäller energipolitik. Vi börjar förresten få till stånd ett slags samförståndsavtal om energi även med Turkmenistan. Vi har redan ett med Kazakstan och vi kommer definitivt att försöka fortsätta att bygga broar mellan de olika länderna i Kaukasien och Centralasien.

Någon frågade mig om Mongoliet. De fem länderna i den centralasiatiska regionen delar samma förflutna under åren efter Sovjetunionens sammanbrott, och de är naturligtvis alla mycket unga nationer. Det innebär att vi möter liknande utmaningar när det gäller den politiska och ekonomiska omvandlingen av dessa samhällen, men som ni vet är Mongoliets historia helt annorlunda och vi har därför inte inkluderat Mongoliet i strategin. Vi utesluter emellertid inte området söder om de centralasiatiska länderna och vi tittar också på möjligheten att arbeta mer med Mongoliet. I dag är det ett relativt demokratiserat land där vi ser en mängd positiva åtgärder och steg.

Kazakstan kommer att att vara ordförande i OSSE under 2010. Jag vill påpeka att jag alltid har varit positiv till det, under förutsättning att Kazakstan fortsätter att ta en mängd viktiga steg som fortfarande krävs. Mer behöver göras när det gäller mediefrihet, vallagar och frågan om registrering av politiska partier, men det går definitivt åt rätt håll.

Avslutningsvis omfattas Kazakstan av den europeiska grannskapspolitiken. Låt oss för allt i världen hålla isär strategin för Centralasien och ENP, även om delar av grannskapspolitiken senare kan ingå i ett särskilt avtal, särskilt med Kazakstan, eftersom vi vet att Kazakstan kan vara det första landet i Centralasien som börjar utstråla en positiv anda. Jag hoppas att andra vill följa efter.

  Cem Özdemir, föredragande. − (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot! Till att börja med vill jag tacka alla kolleger som deltagit i debatten och även tacka för inlägg från de utskott som ombetts att yttra sig och naturligtvis delegationens ordförande, Ona Juknevičienė. Jag är också tacksam mot dem som lämnat in ändringsförslag. Elisabeth Jeggle har redan hänvisat till ändringsförslaget om att avskaffa dödsstraffet i Uzbekistan, som vi verkligen välkomnar. Jag känner mig ändå tvungen att påpeka att vi med oro konstaterar att oppositionspolitiker och journalister i länder som gränsar till Uzbekistan dör under mystiska förhållanden. Det bör också tas upp detta sammanhang.

Den avgörande frågan är: hur kan vi överföra våra värderingar utan att förneka våra egna intressen i frågan? Det är just där som Europeiska unionen har en möjlighet, eftersom vi helt enkelt har mer att erbjuda än beroende eller till och med exploatering av dessa länder. Den enkla och akuta frågan är hur vi kan kombinera långsiktig stabilitet med demokratisk utveckling. Inom detta område finns det fortfarande stor potential att utveckla ett genuint partnerskap mellan de centralasiatiska republikerna å ena sidan och Europeiska unionen å den andra. Det vi tittar på är inte mindre än ett totalt paket med ekonomisk och demokratisk utveckling, tillsammans med kulturellt och vetenskapligt utbyte, vilket emellertid tydligt prioriterar skydd av miljön och utveckling av det civila samhället.

Låt mig kort ta upp en punkt som jag är säker på att alla känner till, nämligen miljökatastrofen i Aralsjön som har blivit känd utanför regionen och som är en av de största miljökatastroferna i världen. De berörda länderna kommer inte att kunna lösa problemet utan vår hjälp. Även här måste vi visa vår solidaritet och göra vår del för att hjälpa till.

Det finns också goda nyheter när vi kommer ihåg att vi har en viktig partner i Turkiet som är en nära granne. Som ett land som vill bli medlem i Europeiska unionen kan Turkiet bidra med sina expertkunskaper till den gemensamma utvecklingen av en strategi.

Europeiska unionens framgång kan också mätas utifrån i vilken utsträckning vi lyckas utveckla en enhetlig strategi för Centralasien. Om Europeiska unionen vill vara en global aktör måste vi också utveckla en strategi där vi utformar våra gemensamma intressen.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag, den 20 februari 2008.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Som en del av arbetet i delegationen för förbindelserna med Centralasien, som jag är ledamot i, har jag haft möjlighet att besöka de länder som omfattas av betänkandet.

Jag har därför kunnat se avsevärda framsteg som dessa länder har gjort inom många områden, från miljön till det sociala området, särskilt som ett resultat av stark påverkan från EU. Jag hoppas att EU kommer att fortsätta det arbete vi har inlett i denna del av världen och komma ihåg att dessa nationer är viktiga allierade i kampen mot internationell terrorism och narkotikahandel, genom att vi fortsätter att öka dialogen med dessa länder.

Rådet och kommissionen uppmanas också att öka sina satsningar på att ge medborgarna större skydd inom nyckelområden i samhällslivet och därför stärka gällande lagstiftning om kvinnors rättigheter och förbättra deras tillämpning, fortsätta den energiska kampen mot utnyttjande av barn, genomföra stora reformer inom utbildning och, med tanke på den stora ökningen av infektionssjukdomar i området, en reform av hälsovården, som betraktas som en huvudprioritet för dessa länder.